Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 fattade beslut

1934-02-16 · 60 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:138, Med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 138.

1

tfr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan

om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1933

fattade beslut; given Stockholms slott den 16 februari

1934.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed anhålla om riksdagens

yttrande angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1933 vid dess sjuttonde sammanträde fattade

besluten.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet

d Stockholms slott den 16 februari 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

statsministern i egenskap av tillförordnad chef för socialdepartementet vissa av

den internationella arbetskonferensen vid dess sammanträde år 1933 fattade

beslut samt anför:

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 138.

2426 33 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Inledning.

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar

förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del XIII ett socialpolitiskt

reformprogram samt tillika bestämmelser örn den institution, internationella

arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta program.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för

godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock

skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att tagas under övervägande vid

lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär som tillkommer

en ratificerad konvention.

I fråga örn verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet av ett

konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer och konventionsförslag

den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive

frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder.

Örn det till följd av exceptionella omständigheter är omöjligt att

fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast

möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader från sammanträdets

avslutande. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd

eller annat åtgörande för dess genomförande eller örn ett konventionsförslag

icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive

medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse

med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar örn internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag. Därutinnan

kan även hänvisas till ett genom delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1928 utgivet arbete

»Internationella arbetsorganisationen. I. Allmän del».

Den internationella arbetsorganisationens sjuttonde sammanträde hölls i

Genéve under tiden 8—30 juni 1933. Antalet representerade stater utgjorde

49, av vilka 35 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud

samt ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetar sidorna. Sverige deltog

i sammanträdet med en fullständig delegation.

Konferensen antog förslag till sju konventioner samt två rekommendationer.

Ett av konventionsförslagen avsåg avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

och de sex övriga obligatorisk ålderdomsförsäkring, obligatorisk invaliditets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 138.

3

försäkring samt obligatorisk dödsfallsförsäkring dels för löntagare i industriella

företag, handelsföretag och fria yrken samt för hemarbetare och tjänstefolk

dels ock för löntagare i jordbruksföretag. Rekommendationerna gällde avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer samt invaliditets-, ålderdoms- och dödsfallsförsäkringens

allmänna principer.

Genom delegationens för det internationella socialpolitiska samarbetet försorg

utarbetade översättningar av originaltexterna till konferensens beslut

torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. I fråga örn

beslutens innehåll får jag, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande,

hänvisa till nämnda bilaga.

Konventionsförslaget och rekommendationen angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer.

Kon ventionsforsla gets bestämmelser.

I konventionsförslaget, som icke äger tillämpning å arbetsförmedling för

sjömän, skiljes mellan avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyrå med vinstsyfte,

sådan förmedlingsbyrå utan vinstsyfte samt utövare av arbetsförmedling utan

ersättning därför. Den förstnämnda kategorien omfattar enskilda personer,

sammanslutningar, institutioner, byråer eller andra organisationer, vilka tjäna

såsom mellanhand för anskaffande av anställning åt arbetare eller av arbetare

åt arbetsgivare i syfte att direkt eller indirekt från någondera erhålla ekonomisk

eller annan materiell fördel; dock avses ej här tidningar eller andra publikationer,

såvitt de ej uteslutande eller huvudsakligen ha till syfte att vara förmedlare

mellan arbetsgivare och arbetare. Såsom avgiftskrävande arbetsförmedling

utan vinstsyfte definieras arbetsförmedlingstjänst, som upprättats av

sammanslutningar, institutioner, byråer eller andra organisationer, vilka, utan

att eftersträva materiell fördel, för förmedlingen av arbetsgivaren eller arbetaren

uppbära inträdesavgift, periodiskt bidrag eller annan ersättning. Bestämmelserna

i konventionsförslaget rörande arbetsförmedling utan ersättning avse

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer ävensom varje person eller enskild

organisation, som regelmässigt utövar arbetsförmedling utan ersättning.

Inom tre år från konventionens ikraftträdande för vederbörande medlemsstat

skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte vara avskaffade.

Under denna tid må nya sådana byråer icke upprättas, och skola

redan befintliga byråer stå under uppsikt av vederbörande myndighet samt

endast äga uppbära avgifter och ersättning för kostnader enligt en av myndigheten

godkänd taxa. Vissa avvikelser härifrån må undantagsvis medgivas av

vederbörande myndighet under i konventionen närmare angivna villkor.

Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte skola innehava

tillstånd av vederbörande myndighet och stå under uppsikt av denna. De må

icke uppbära ersättning överstigande taxa, vilken skall fastställas av vederbörande

myndighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 138.

Rörande icke avgiftskrävande arbetsförmedling är stadgat i konventionen,

att anmälan örn sådan verksamhet skall göras till vederbörande mj ndighet.

Rekommendationens bestämmelser.

Rekommendationen innefattar, såvitt den är av egentlig betydelse för

svenska förhållanden, väsentligen en maning till regeringarna att vidtaga åtgärder

för att anpassa den offentliga arbetsförmedlingen efter behovet inom

yrken, som ofta anlita avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Principen örn

den offentliga arbetsförmedlingens specialisering med hänsyn till särskilda

yrken borde tillämpas och ombud för de mera representativa arbetar- och arbetsgivarorganisationerna

anmodas medverka i den offentliga arbetsförmedlingen.

Gällande författningsbestämmelser.

Den privata arbetsförmedlingen i Sverige regleras huvudsakligen genom

kungörelsen den 5 maj 1916 (nr 163) angående kommissionärer för anskaffande

av arbetsanställning. Enligt kungörelsen erfordras tillstånd, örn någon yrkesmässigt

vill utöva verksamhet såsom kommissionär för att åt tjänare eller

andra anskaffa anställning. Tillstånd till sådan verksamhet meddelas av länsstyrelsen

i det län, där verksamheten skall utövas. I ansökningen skall lämnas

uppgift bland annat om de avgifter, som skola erläggas av den vilken anlitar

kommissionären. Vill kommissionär göra ändring beträffande nämnda avgifter

skall han göra anmälan därom till länsstyrelsen. Kungörelsen upptager därjämte

åtskilliga bestämmelser rörande förmedling av anställning a utrikes ort.

— I cirkulärbrev den 31 mars 1922 har Kungl. Majit anbefallt samtliga länsstyrelser

att återkalla meddelade tillstånd att yrkesmässigt utöva kommissionärsverksamhet

för anskaffande av arbetsanställning at sjömän.

Genom kungörelse den 30 april 1920 (nr 233), ändrad genom kungörelsen

nr 49 år 1922, hava bestämmelser meddelats angående godkännande av sjuksköterskebyråer.

Dessa hava till uppgift att mot avgift, som fastställts av

medicinalstyrelsen, förmedla anställning i sjukvård at sjuksköterskor, vilka

fullständigt genomgått godkänd sjuksköterskeskola, ävensom efter medgDande

av medicinalstyrelsen åt andra sjuksköterskor.

Förberedande behandling.

Konventionsförslaget och rekommendationen föregingos, innan de antogos

av arbetskonferensen, av den sedvanliga förberedande behandlingen. Fragan

behandlades sålunda förberedelsevis på arbetskonferensens nästföregående sammanträde,

och internationella arbetsbyrån utsände därefter till de olika regeringarna

ett frågeformulär i ämnet. Ändamålet härmed var att genom de svar,

som inkommo från regeringarna, erhålla en grundval för utarbetande inom

arbetsbyrån av en rapport i frågan ävensom förslag till konvention. Formuläret

remitterades här i landet för yttrande till delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet, som inhämtade utlåtanden av socialstyrelsen, landsorganisationen,

Stockholms hembiträdesförening, Sveriges husmodersföreningars

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

riksförbund, Sveriges arbetsgivareförening för hotell oell restauranger samt

restaurangernas arbetsgivareförening, vilka samtliga uttalade sig för den i

vinstsyfte bedrivna arbetsförmedlingens avskaffande, socialstyrelsen och Sveriges

husmodersföreningars riksförbund dock med vissa förbehåll.

I sitt svar på den internationella arbetsbyråns formulär anförde svenska

regeringen rörande huvudgrunderna för en lagstiftning i ämnet följande.

All arbetsförmedling mot avgift syntes i princip böra vara förbjuden. Emellertid

måste det beaktas, att arbetsförmedling, även av ganska omfattande beskaffenhet,

utövades av en mångfald olikartade institutioner, såsom fackliga

organisationer, föreningar och stiftelser med humanitärt syfte samt undervisnings-

och vårdanstalter, av vilka somliga uppbure avgifter för förmedlingen,

en verksamhet, som även om kontant ersättning uppbures, i många fall torde

få anses samhällsnyttig. Även borde observeras, att såsom avgiftskrävande

jämväl kunde anses sådana institutioner, som visserligen ej fordrade särskild

avgift för förmedlingen men ändock på ett eller annat sätt, t. ex. i form av

medlems-, kurs- eller vårdavgifter, tillgodogjorde sig ersättning för kostnaderna

för förmedlingsarbetet. .

Med hänsyn härtill syntes det böra tillkomma den nationella lagstiftningen

att i den utsträckning, som sociala hänsyn föranledde, bestämma, att förbudet

icke omfattade sammanslutningar eller institutioner med fackligt, humanitärt

eller liknande syfte, försåvitt betalningen bestämdes så, att ersättningen vore

rimlig och i varje fall icke överstege de faktiska utgifterna vid anvisningen.

Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte borde emellertid

inbegripas under statlig kontroll. Härigenom skulle möjliggöras vidgad överblick

över arbetsmarknaden och måhända även visst samordnande av berörda

verksamhet med den offentliga arbetsförmedlingen. _

Den avgiftskrävande arbetsförmedlingen syntes, åtminstone under den närmaste

framtiden, icke kunna helt avskaffas, da den offentliga arbetsförmedlingen

i regel icke kunde på tillfredsställande sätt handhava förmedling av

platser åt mer fåtaliga, högre kvalificerade arbetstagargrupper, enär den därför

erforderliga specialiseringen ställde sig alltför dyrbar. At den nationella

lagstiftningen borde överlämnas att angiva de undantag, som bleve erforderliga.

Möjligheten till undantag syntes böra begränsas till sådana arbetsområden,

där förmedlingen icke kunnat övertagas av sammanslutningar eller institutioner

och där den offentliga arbetsförmedlingen icke kunde tillfredsställande

lösa uppgiften.

Yttranden m. m.

Över konventionsförslaget och rekommendationen har utlåtande avgivits av

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, som för utredning

i ärendet inhämtat yttrande från socialstyrelsen. Därjämte har Sveriges

hotell- och restaurangpersonals förbund inkommit med en framställning i ämnet.

I sitt yttrande uttalar sig socialstyrelsen till en början i princip saväl lör

avskaffande av den affärsmässigt bedrivna arbetsförmedlingen som för statlig

kontroll å annan privat arbetsförmedling.

Styrelsen övergår härefter till en granskning av hur tillämpningen av konventionsförslagets

bestämmelser skulle verka för olika slag av arbetsförmedling.

Såsom en första kategori behandlar styrelsen den affärsmässiga arbetsför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

medlingen. I fråga örn kommissionärsverksamheten uttalar styrelsen som sin

åsikt, att denna form av arbetsförmedling utan mera avsevärda olägenheter torde

kunna avskaffas. Angeläget vore emellertid därvid, att den offentliga arbetsförmedlingens

organ gjordes bättre rustade än vad de på vissa håll vore för

att kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodose de sålunda ökade förmedlingsuppgifterna.

Under den i konventionsförslaget stadgade övergångstid, som

skulle föregå kommissionärernas avskaffande, borde de ställas under inseende

av en central statlig myndighet, förslagsvis socialstyrelsen, som jämväl skulle

äga bevilja de undantag från konventionsförslagets bestämmelser, vilka kunde

ifrågakomma.

Såsom en andra kategori av enskilda avgiftskrävande arbetsförmedlingsorgan

upptager styrelsen allehanda slag av skolor och utbildningsanstalter samt

fackorganisationer och kårsammanslutningar, vilka visserligen direkt eller indirekt

uppbära avgift för förmedlingen men icke göra det i vinstsyfte. Styrelsen

framhåller beträffande dessa förmedlingsorgan önskvärdheten av att

skyldighet föreskrives för dem att lämna meddelande örn sin verksamhet, varigenom

en fullständigare översikt över läget på arbetsmarknaden skulle vinnas.

En tredje kategori av arbetsförmedlingsorgan bildar, enligt socialstyrelsens

yttrande, ett betydande antal skolor, andra utbildningsanstalter samt

filantropiska föreningar, vilka bedriva förmedlingsverksamhet utan att därför

kräva någon ersättning. Styrelsen anser det vara av visst värde, att den centrala

statliga arbetsförmedlings myndigheten hölles underrättad även örn deras

förmedlingsverksamhet.

Styrelsen framhåller som sammanfattning av sitt yttrande, att även örn

konventionen erhållit en val stel och rigorös avfattning, varigenom tillämpningen

säkerligen komme att i det praktiska livets skiftande förhållanden medföra

större eller mindre svårigheter, synpunkter kunde anföras som med avgörande

styrka syntes styrelsen tala för åtgärder i den genom konventionen

avsedda riktningen. Särskilt tvenne skäl vägde därvid tungt. Det ena vore

av företrädesvis humanitär natur, nämligen att den arbetssökande alltid skulle

äga tillfälle att utan kostnader orientera sig på arbetsmarknaden i syfte att

genom arbete vinna sitt uppehälle. Det andra vore av allmänt arbetsmarknadspolitisk

innebörd, nämligen önskemålet att genom samlande såvitt möjligt

av utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden i en punkt, den offentliga arbetsförmedlingen,

ernå en planmässighet på området, vilken måste vara gagnelig

för såväl den allmänna arbetsmarknadspolitiken som näringslivet och de

arbetssökande. På grund av dessa skäl hade styrelsen ansett sig böra tillstyrka

biträdande från svensk sida av konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet tillstyrker på

i stort sett samma grunder som socialstyrelsen anslutning för Sveriges del till

konventionen. I samband härmed omnämner delegationen jämväl de lagstiftningsåtgärder,

som skulle erfordras för förverkligande av konventionens bestämmelser.

Rekommendationen finner delegationen icke böra föranleda andra åtgärder

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 138.

än att de däri lämnade anvisningarna rörande offentlig arbetsförmedling beaktades

vid avfattandet av lagstiftningen angående denna förmedling.

Den 29 december 1933 uppdrog jag åt socialstyrelsen att inkomma med utredning

och förslag rörande de författningsbestämmelser, som kunde bliva

erforderliga, därest Sverige anslöte sig till konventionen. Sedan styrelsen den

31 januari 1934 avgivit förslag i ämnet, har förslaget för yttrande utremitterats

till vissa centrala myndigheter, samtliga länsstyrelser med flera.

De principer, på vilka förevarande konventionsförslag bygger, synas mig, Departementssåvitt

nu kan bedömas, vara ägnade att i huvudsak läggas till grund för en c ie en''

lagstiftning i ämnet i Sverige. Av vad jag nyss meddelade rörande det förberedande

skick, i vilket spörsmålet örn genomförandet av en dylik lag för närvarande

befinner sig, framgår emellertid, att definitivt beslut rörande konventionens

ratificering icke lämpligen nu kan fattas. Jag förordar således, att med

prövningen av ratificeringsfrågan tillsvidare får anstå.

Ifråga örn rekommendationen ber jag få erinra om att Kungl. Maj:t i proposition

nr 40 till innevarande års riksdag framlagt förslag till lag örn offentlig

arbetsförmedling, varigenom syftet med rekommendationen i viss man skulle

komma att tillgodoses. Ytterligare åtgärder med anledning av rekommendationen

synas mig icke för närvarande erforderliga.

Konventionsförslagen angående ålderdoms-, invaliditets- och dödsfallsförsäkring

jämte rekommendationen i samma ämnen.

Jämförelse mellan Jtonventionsförslagen

och pensionist ör säkring slagen.

De försäkringssystem, som innefattas i konventionsförslagen, avse i allmänhet

löntagare. Enligt lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring

är envar svensk man eller kvinna försäkrad till erhållande av pension. Den

svenska pensionsförsäkringen omfattar således icke blott löntagare utan även

självständigt arbetande personer — såsom hemarbetare och företagare — samt

andra.

Pensionens storlek skall enligt konventionsförslagen beräknas med eller utan

hänsyn till den tid försäkringen varat och utgå med en bestämd summa, viss

procent av den lön, som beaktats i försäkringsavseende, eller en summa, som

växlar efter beloppet av erlagda avgifter. Enligt förslagen skola försäkringarna

finansieras genom bidrag av såväl den försäkrade som hans arbetsgivare. Dock

behöver bidragsplikt för de sistnämnda icke föreskrivas i länder, där försäkringens

tillämpningsområde ej är begränsat till löntagare. Till försäkring, som

upprättats till förmån för löntagare eller arbetare i allmänhet, skall därjämte

lämnas bidrag av allmänna medel. Den svenska pensionsförsäkringen bygger

på ett system med obligatoriska pensionsavgifter, å vilka utgår en efter försäkringstekniska

grunder beräknad pension. Därjämte utgå av allmänna medel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

dels ett tillägg till pensionen för pensionstagare, som äro till arbete varaktigt

oförmögna och vilkas årsinkomst ej uppgår till visst belopp, dels ock ett särskilt

understöd till vissa andra till arbete varaktigt oförmögna.

Rörande försäkringens administration föreskrives i konventionsförslagen

bland annat, att försäkringen skall handhavas av inrättningar, som upprättats

av offentlig myndighet och icke fullfölja något vinstsyfte, eller ock av statens

försäkringsfonder. Försäkringens handhavande kan dock även anförtros åt inrättningar,

som upprättats på initiativ av vederbörande parter och godkänts

av offentlig myndighet. Försäkringsinrättningarnas och statens försäkringsfonders

tillgångar skola förvaltas avskilda från allmänna medel. I försäkringsinrättningarnas

förvaltning skola representanter för de försäkrade, eventuellt

också för arbetsgivarna och offentlig myndighet, deltaga. Besvär av försäkrad

skola handläggas av specialdomstolar, beträffande vilka vissa bestämmelser

äro meddelade. Hos oss handhaves som bekant pensionsförsäkringen av

pensionsstyrelsen och de lokala pensionsnämnderna, och pensionsavgifterna

inflyta till en fond, som förvaltas enligt av Kungl. Majit och riksdagen bestämda

grunder. Besvär över pensionsnämnds beslut prövas av pensionsstyrelsen.

I fråga om utlännings rättsliga ställning i försäkringsavseende innehålla

konventionsförslagen ganska utförliga bestämmelser. Där stadgas sålunda, att

utländska löntagare skola vara underkastade försäkrings- och avgiftsplikt under

samma villkor som landets medborgare. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare

skola lika med landets medborgare äga rätt till prestationer, härrörande

från de avgifter, som gottskrivits dem. Vidare skola försäkrade utlänningar

och deras rättsinnehavare, om de äro undersåtar i en medlemsstat,

som är bunden av konventionerna, vara berättigade till pension, som bekostas

av allmänna medel. Den nationella lagstiftningen kan emellertid åt landets

medborgare förbehålla rätten till sådana förmåner, som utgå uteslutande till

försäkrade, vilka vid försäkringslagens ikraftträdande överskridit viss ålder.

Slutligen stadgas, att inskränkningar, som föreskrivits i fall av vistelse utomlands,

icke skola äga tillämpning å pensionerade eller deras rättsinnehavare,

vilka äro undersåtar i medlemsstat, bunden av konventionerna, och bosatta å

sådan stats territorium, i vidare mån än de äga tillämpning å undersåtar i det

land, där pensionen förvärvats. Pension av allmänna medel behöver dock icke

utbetalas. Den svenska pensionsförsäkringen intager i detta avseende en annan

ståndpunkt, i det att densamma från försäkringen utesluter utlänningar.

I fråga örn ålderdomspensionen stadgas i de konventionsförslag, som behandla

denna försäkringsform, att den ålder vid vilken den försäkrade blir berättigad

till sådan pension, skall bestämmas i den nationella lagstiftningen men

icke får beträffande försäkring för löntagare överstiga 65 år. Åldersgränsen

i den svenska pensionsförsäkringen — som ju dock ej är begränsad till löntagare

— är 67 år. Enligt konventionsförslagen rörande invaliditetsförsäkring

skall rätt till invaliditetspension i regel inträda, då den försäkrade drabbas av

allmän oförmåga till arbete, som sätter honom ur stånd att förskaffa sig någon

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

avsevärd arbetsförtjänst. Rätt till pension inträder enligt pensionsförsäkringslagen

vid varaktig oförmåga till arbete. Sådan oförmåga skall anses vara för

handen hos den, som befinnes till följd av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller lyte vara ur stånd att vidare försörja sig genom sådant

arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.

Dödsfallsförsäkringen, vilken saknar motsvarighet i det svenska försäkringssystemet,

skall enligt konventionsförslagen medföra rätt till pension åtminstone

för den avlidne försäkrades eller pensionerades icke omgifta änka och efterlevande

barn. Rätt till änkepension må förbehållas änkor, vilka överskridit

viss ålder eller drabbats av invaliditet, samt begränsas till fall, där äktenskapet

varat viss tid och ingåtts, innan den försäkrade eller pensionerade uppnått viss

ålder eller blivit invalid. Pension tillkommer jämväl barn, som icke överskridit

viss ålder, icke understigande 14 år. Pension efter försäkrad eller pensionerad

moder må dock göras beroende av att modern bidragit till barnets underhall

eller att hon vid sin död varit änka. Den nationella lagstiftningen skall angiva

de fall, då ett utomäktenskapligt barn skall vara berättigat till pension.

Rekommendationens bestämmelser.

Den i samband med konventionsförslagen beslutade rekommendationen, som

har till uppgift att tjäna till ledning vid utbyggnad av en lagstiftning, grundad

å konventionernas principer, innehåller dels bestämmelser örn försäkringens

tillämpningsområde, dels föreskrifter rörande de olika slagen av pensioner, dels

bestämmelser örn anskaffande av tillgångar till försäkringen, dels ock stadganden

rörande försäkringens administration.

Förberedande behandling.

Jämväl ifrågavarande konventionsförslag och rekommendation föregingos,

innan de antogos av arbetskonferensen, av den sedvanliga förberedande behandlingen.

Det av internationella arbetsbyrån utsända frågeformuläret remitterades

för yttrande till delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet,

som i sin tur inhämtade yttranden av socialstyrelsen, försäkringsrådet,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen och landsorganisationen. Av de i

ärendet hörda ingick allenast pensionsstyrelsen på besvarande av formuläret.

För egen del avstyrkte delegationen formulärets besvarande under hänvisningtill

att den svenska pensionsförsäkringslagen vore föremål för revision.

I sitt svar på frågeformuläret anförde svenska regeringen, att följande allmänna

synpunkter torde böra beaktas:

Särskilda konventioner borde upprättas angående ålderdomsförsäkring, invaliditetsförsäkring

och dödsfallsförsäkring, varigenom det skulle bliva möjligt

för de länder, som ej i ett sammanhang genomförde den ifrågasätta regleringen

på området, att successivt biträda respektive konventioner. Konventionerna,

som endast borde innehålla principiella bestämmelser, borde läggas så, att såväl

ett försäkringssystem som ett system, avseende avgiftsfria pensioner, eller en

kombination av dessa båda system godtoges. Därjämte borde konventionerna

erhålla den avfattningen, att länder med allmän folkförsäkring kunde biträda

desamma, vilket bland annat innebure, att pensionernas storlek icke ovillkor
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr ISS.

ligen skulle sättas i förhållande till arbetslönen. Pensionsförsäkringens tilllämpningsområde

borde utsträckas jämväl till självständigt arbetande personer.

I svaret å frågeformuläret upptogos därefter vissa särskilda spörsmål till

behandling.

Yttranden m. m.

över konventionsförslagen och rekommendationen har utlåtande avgivits av

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, som för utredning

i ärendet inhämtat yttrande från pensionsstyrelsen.

I sitt yttrande upptager pensionsstyrelsen till prövning frågan, i vad mån

konventionsförslagens innehåll överensstämmer med den svenska lagstiftningen

i ämnet. Härvid lämnar styrelsen konventionsförslagen angående dödsfallsförsäkring

helt åsido, detta enär den svenska lagstiftningen saknar motsvarighet

till ifrågavarande försäkringsform. Styrelsen konstaterar, att den svenska

lagstiftningen örn pensionsförsäkring, för att ratificering av konventionsförslagen

skulle bliva möjlig, icke behövde undergå någon mera väsentlig omarbetning

utom i fråga örn utlänningars rättsliga ställning i försäkringen. Enligt

styrelsens mening skulle en i detta avseende reviderad pensionsförsäkringslag

icke ur administrativ synpunkt bereda särskilda svårigheter, därest försäkringsplikten

begränsades till sådana utlänningar, som vore i riket mantalsskrivna.

Styrelsens yttrande utmynnar i förslag, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn

nödig utredning angående de ändringar, som kunde bliva erforderliga i den

svenska pensionsförsäkringslagstiftningen för att möjliggöra anslutning från

Sveriges sida till konventionsförslagen angående ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har förordat

ratificering för Sveriges del av konventionsförslagen rörande ålderdoms- och

invaliditetsförsäkring samt såsom skäl härför anfört följande:

Oavsett den förpliktelse till deltagande i det internationella socialpolitiska

samarbetet, som torde få anses åligga Sverige i egenskap av medlem av internationella

arbetsorganisationen, talade till förmån för anslutning från svensk

sida det förhållandet, att man därigenom skulle bereda talrika svenska medborgare,

som vistades i främmande länder, ett välbehövligt understöd, då de till

följd av ålder eller av annan orsak bleve oförmögna att förskaffa sig nödtorftig

arbetsförtjänst. Måhända kunde häremot erinras, att den svenska pensionsförsäkringen,

som ju icke vore begränsad till löntagare, hade en betydligt vidsträcktare

omfattning än ålderdoms- och invaliditetsförsäkringarna i andra länder, vilket

skulle leda till att anslutning till konventionerna komme att för Sverige ställa

sig ofördelaktig. Emot detta resonemang kunde emellertid anföras, att antalet

svenska löntagare i utlandet sannolikt torde överstiga utländska löntagare i

Sverige samt att det allmännas ekonomiska medverkan till försäkringen i alldeles

övervägande mån torde tagas i anspråk för löntagarna.

Under framhållande av att den svenska pensionsförsäkringslagen för närvarande

vore föremål för omarbetning av 1928 års pensionsförsäkringskommitté

uttalar delegationen som sin mening, att definitivt beslut angående ratifice
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

ringell icke torde kunna fattas, förrän revisionsarbetets resultat förelåge och

detta blivit prövat. Delegationen föreslår, att konventionsförslagen överlämnas

till pensionsförsäkringskommittén för att tagas under övervägande vid fullgörande

av dess uppdrag.

De båda konventionsförslagen angående dödsfallsförsäkring Ilar delegationen

ansett icke kunna ifrågakomma till ratificering med hänsyn till avsaknaden av

motsvarande svensk lagstiftning. Då konventionerna emellertid hade ett behjärtansvärt

syfte, syntes det delegationen med skäl kunna ifrågasättas, om

icke vår lagstiftning borde kompletteras uti ifrågavarande avseende.

Yad slutligen angår rekommendationen, har såväl pensionsstyrelsen som

delegationen föreslagit, att densamma icke skulle föranleda annan åtgärd än

att den överlämnades till 1928 års pensionsförsäkringskommitté.

I anslutning till vad i yttrandena föreslagits hava konventionsförslagen och

rekommendationen den 6 december 1933 överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.

Såsom i ärendet erinrats, är den svenska pensionsförsäkringslagstiftningen Departcmcntsför

närvarande föremål för revision, och huvudbetänkande i ämnet med förslag chefenrörande

den allmänna pensionsförsäkringen lär vara att förvänta inom kort.

Med hänsyn härtill torde frågan örn den svenska lagstiftningens anpassning

efter konventionsförslagen rörande ålderdoms- och invaliditetsförsäkring böra

tagas under omprövning vid behandlingen av detta lagstiftningsärende. Framhållas

må, att nämnda konventionsförslag i stort sett icke innehålla några

med vår nuvarande lag oförenliga principer. Allenast beträffande en punkt,

nämligen i fråga örn försäkringens begränsning till svenska medborgare, synes

skiljaktighet av större betydenhet föreligga mellan vår lag och förslagen. Vad

angår konventionsförslagen rörande dödsfallsförsäkring, saknas hos oss motsvarighet

härtill, men pensionsförsäkringskommittén har i uppdrag att utreda

viss närliggande fråga, nämligen spörsmålet, huruvida utöver vad nu äger

rum understöd i en eller annan form kan beredas obemedlade eller mindre

bemedlade personer med försörjningsplikt mot minderåriga barn. På grund

härav lärer kommitténs förslag i nämnda spörsmål böra avvaktas, innan frågan

örn ratificering av dessa konventionsförslag kommer under vidare bedömande.

Vad beträffar rekommendationen torde den böra vinna beaktande, i den mån

så lämpligen låter sig göra, vid revisionen av pensionsförsäkringslagen och

upptagande i svensk lagstiftning av bestämmelser rörande dödsfallsförsäkring.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition med

anhållan örn riksdagens yttrande angående omförmälda, av den

internationella arbetsorganisationens konferens vid dess sjuttonde

sammanträde i Genéve år 1933 antagna konventionsförslag och

rekommendationer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 138.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Nordwall.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

13

Bilaga.

Översättning.

Förslag till konvention angående avgiftskriivande

arbetsförmedlingsbyråer.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsoiganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1933 till sitt sjuttonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående argif tskr iivari de arbetsförmedlingsbyråer,

vilken fråga utgör första punkten på dagordningen for

sammanträdet, •

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga formen av ett törnag

till internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år ettusen niohundra oell trettiotre

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Artikel 1.

1. I denna konvention avser uttrycket »avgiftskrävande arbetsförmedlings
byrå»:

.

a) arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte, d. v. s. värjo person, sammanslutning,

institution, byrå eller annan organisation, vilken tjänar såsom

mellanhand för anskaffande av anställning åt arbetare eller av arbetare at

arbetsgivare och gör detta i syfte att direkt eller indirekt från någondera

erhålla ekonomisk eller annan materiell fördel; denna definition avser ej

tidningar eller andra publikationer, för såvitt de ej uteslutande eller huvudsakligen

lia till syfte att vara förmedlare mellan arbetsgivare och arbetare;

b) arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte, d. v. s. arbetsförmedlingsorgan,

upprättade av sammanslutningar, institutioner, byråer eller andra organisationer,

vilka, utan att eftersträva materiell fördel, för förmedlingen av arbetsgivaren

eller arbetaren uppbära inträdesavgift, periodiskt bidrag eller annan ersättning.

2. Denna konvention äger icke tillämpning å arbetsförmedling för sjoman.

Artikel 2.

1. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte, vilka avses i

moment 1 a) av föregående artikel, skola vara avskaffade inom en tid av tre år,

räknat från denna konventions ikraftträdapde för medlemmen ifråga.

2. Under den tid, som föregår detta avskaffande,

aj må nya avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte icke

upprätta i^ avgiftskrävan(le arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte stå under

uppsikt av vederbörande myndighet och endast äga uppbära avgifter och

ersättning för kostnader enligt en av nämnda myndighet godkänd taxa.

Artikel 3.

1. Avvikelser från bestämmelserna i artikel 2 moment 1 av denna konvention

må undantagsvis medgivas av vederbörande myndighet men endast efter

hörande av de arbetsgivar- och arbetarorganisationer, som frågan kan anga,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

2. Avvikelser, medgivna enligt denna artikel, må endast avse byråer, vilka

förmedla arbete åt sådana kategorier av arbetare, som äro noggrant angivna

i den nationella lagstiftningen och tillhöra yrken, där arbetsförmedlingen

äger rum under särskilda förhållanden av natur att göra avvikelsen berättigad.

3. Upprättande av nya avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer må ej

med stöd av denna artikel tillåtas efter utgången av den i artikel 2 stadgade

tiden av tre år.

4. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyrå, för vilken avvikelse medgivits

enligt denna artikel,

a) skall stå under uppsikt av vederbörande myndighet;

b) skall innehava ett för år meddelat tillstånd, som må förnyas efter vederbörande

myndighets gottfinnande under en tidrymd ej överstigande tio år;

c) må endast uppbära avgifter och ersättning för kostnader enligt en av

vederbörande myndighet godkänd taxa;

d) må icke skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera

arbetare, med mindre dess tillstånd berättigar därtill och verksamheten

bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse.

Artikel 4.

Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte, vilka avses i artikel

1 moment 1 b),

a) skola innehava tillstånd av vederbörande myndighet och stå under upp - sikt av densamma;

b) må icke uppbära ersättning överstigande taxa, som skall fastställas

av vederbörande myndighet med noggrann hänsyn tagen till havda kostnader;

c) må icke skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera

arbetare, med mindre de erhållit tillstånd därtill av vederbörande myndighet

och verksamheten bedrives med tillämpning av en mellan länderna ifråga

träffad överenskommelse.

Artikel 5.

Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, vilka avses i artikel 1 av denna

konvention, ävensom varje person, sammanslutning, institution, byrå eller

annan enskild organisation, som regelmässigt utövar arbetsförmedlingsverksamhet,

äro skyldiga att, även örn de icke uppbära någon ersättning, göra

anmälan därom hos vederbörande myndighet med angivande, huruvida arbetsförmedlingen

lämnas kostnadsfritt eller mot gottgörelse.

Artikel 6.

Den nationella lagstiftningen skall för varje fall av överträdelse av föregående

artiklar eller av bestämmelser, avsedda att bringa dem till verkställighet,

stadga lämplig straffpåföljd, i fall av behov innefattande indragning av tillstånd

eller medgivande, som avses i denna konvention.

Artikel 7.

De i artikel 408 av Versaillesfördraget och motsvarande artiklar av de övriga

fredsfördragen föreskrivna årliga rapporterna skola meddela alla erforderliga

upplysningar örn avvikelser, som medgivits enligt artikel 3.

Artikel 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr ISS.

Artikel 9.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats bos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det tva medlemmars ratifikationer

blivit registrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 10.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem registreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 11.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett ar efter det den

registrerats hos sekretariatet. _

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett ar

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 12.

Vid utgången av varje tidrymd av tio ar, räknat fran denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

Artikel 13.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat, ....

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande konvention,

oberoende av vad i artikel 11 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Rekommendation angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1933 till sitt sjuttonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer,

vilken fråga utgör första punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga formen av en rekommendation,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år ettusen niohundra

trettiotre efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med

hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer,

avsett att komplettera bestämmelserna i konventionen

och rekommendationen angående arbetslöshet, vilka antagits av konferensen

å dess första sammanträde;

som anser det vara önskvärt att genomföra det fullständiga avskaffandet

av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte inom kortast möjliga

tid;

som anser, att avskaffandet av detta slag av arbetsförmedlingsbyråer förvissa

slag av yrken skulle kunna medföra en del svårigheter i länder, där

kostnadsfri offentlig arbetsförmedling icke vore i stånd att fullständigt ersätta

den avskaffade arbetsförmedlingen;

som anser, att andra faktorer än förmedlingsavgifterna kunna förläna arbetsförmedlingsverksamhet

en vinstbetonad karaktär och leda till missbruk,

rekommenderar medlemmarna att taga följande regler och metoder under

övervägande:

I.

1. Åtgärder böra vidtagas för att anpassa den kostnadsfria offentliga arbetsförmedlingen

efter behovet inom yrken, vilka ofta anlita avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer.

2. Principen örn de offentliga arbetsförmedlingsbyråernas specialisering

med hänsyn till särskilda yrken bör tillämpas, och böra såvitt möjligt personer,

som äro förtrogna med vederbörande yrkens kännetecknande drag,

bruk och vanor, anställas vid nämnda byråer.

3. Representanter för de mest representativa arbetar- och arbetsgivarorganisationerna

inom ifrågakommande yrken böra anmodas att medverka i de

offentliga arbetsförmedlingsbyråernas verksamhet.

II.

1. Personer eller företag, som direkt eller indirekt draga någon slags fördel

av vissa slag av verksamhet, såsom utskänkning av dryckesvaror eller

hotellrörelse, klädmäkleri, pantbelåning eller växelrörelse, böra icke få driva

arbetsförmedlingsverksamhet.

2. Arbetsförmedling bör icke få äga rum i lokaler eller i därtill hörande

utrymmen eller annex, där något av ovannämnda slag av verksamhet bedrives.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

17

Förslag till konvention angående obligatorisk ålderdomsförscäkring för

löntagare i industriella företag, handelsföretag och fria yrken samt

för hemarbetare och tjänstefolk.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1933 till sitt sjuttonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk ålderdomsförsäkring,

vilken fråga innefattas i andra punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugunionde dagen i juni år ettusen niohundra trettiotre

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Artikel 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att inrätta eller bibehålla ett system av obligatorisk

ålderdomsförsäkring med villkor, som äro minst likvärdiga med dem, vilka

angivas i denna konvention.

Artikel 2.

1. Den obligatoriska ålderdomsförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare,

anställda och lärlingar i industriella företag, handelsföretag och fria

yrken samt å hemarbetare och tjänstefolk.

2. Varje medlem må dock i sin nationella lagstiftning stadga de undantag

han finner erforderliga beträffande

a) arbetare, vilkas lön överstiger viss gräns, och, för det fall lagstiftningen

icke stadgar dylikt allmänt undantag, anställda, vilka utöva

yrken, som vanligen betraktas såsom fria;

b) arbetare, som icke erhålla lön i penningar;

c) unga arbetare under viss ålder och arbetare, vilka äro för gamla

att erhålla försäkring, då de för första gången bliva löntagare;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med löntagares

i allmänhet;

e) medlemmar av arbetsgivarens familj;

f) arbetare, vilkas anställning på det hela taget och enligt sin natur är

av så kort varaktighet, att de icke komma i tillfälle att uppfylla villkoren

för erhållande av prestationer, samt personer, som utföra avlönat

arbete allenast tillfälligtvis eller såsom bisyssla;

g) arbetare, som äro invalider, och arbetare, som uppbära invaliditets-

eller ålderdomspension;

h) pensionerade tjänstemän, som utföra avlönat arbete, och personer,

vilka åtnjuta privat inkomst, i de fall då pensionen eller den privata

inkomsten är minst lika stor som den i den nationella lagstiftningen

föreskrivna ålderdomspensionen;

i) arbetare, vilka under sina studier giva lektioner eller arbeta mot

ersättning i syfte att erhålla en utbildning, som skall sätta dem i stånd

att utöva ett mot studierna svarande yrke;

j) tjänstefolk, anställt i hushållet hos arbetsgivare inom jordbruket.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 138. 242fi 38 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 138.

3. Från försäkringsplikten kunna vidare undantagas personer, vilka enligt

lag, förordning eller särskild anordning äro eller skola bliva berättigade till

ålderdomsunderstöd, som på det bela taget är minst likvärdigt med det, som

föreskrives i denna konvention.

4. Denna konvention skall icke äga tillämpning å sjömän eller fiskare,

som bedriva fiske till havs.

Artikel 3.

Den nationella lagstiftningen skall under villkor, som den äger bestämma,

berättiga förut obligatoriskt försäkrade personer, vilka icke uppnått pensionsåldern,

att frivilligt vidmakthålla sin försäkring eller ock bevara sin rätt

genom att för sådant ändamål erlägga en periodisk avgift; vad nu stadgats

skall dock icke gälla, där dylik rätt automatiskt upprätthålles eller, i fråga

örn gift kvinna, möjlighet står öppen för hennes make, som icke är underkastad

obligatorisk försäkring, att erhålla frivillig försäkring och därigenom

tillförsäkra henne ålderdoms- eller änkepension.

Artikel 4.

Den försäkrade skall bliva berättigad till ålderdomspension vid en ålder,

som bestämmes i den nationella lagstiftningen men beträffande försäkringssystem

för löntagare icke må överstiga sextiofem år.

Artikel 5.

Rätten till pension må göras beroende av en väntetid, som medför erläggande

av ett minsta antal avgifter såväl från försäkringens början som

under en viss tid omedelbart före riskens förverkligande.

Artikel 6.

1. Försäkrad person, som upphör att vara underkastad försäkringsplikt

och icke är berättigad till en prestation, motsvarande de avgifter, vilka gottskrivits

honom, bevarar sin på dessa avgifter grundade rätt.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl begränsa giltigheten av den på

avgifterna grundade rätten till utgången av en tidrymd, som skall räknas

från dagen för den obligatoriska försäkringens upphörande och vara antingen

växlande eller bestämd.

a) Den växlande tidrymden må icke understiga en tredjedel av det

sammanlagda antalet perioder, för vilka avgifter skolat erläggas sedan

försäkringens början, med avdrag för de perioder, för vilka avgifter icke

blivit erlagda.

b) Den bestämda tidrymden må i intet fall understiga aderton månader,

men skall den på avgifterna grundade rätten kunna upphöra vid

utgången av nämnda tidrymd, såvida icke ett i den nationella lagstiftningen

föreskrivet minsta antal avgifter dessförinnan gottskrivits den

försäkrade på grund av obligatorisk eller fortsatt frivillig försäkring.

Artikel 7.

1. Pensionen skall beräknas med eller utan hänsyn till den tid, försäkringen

varat, och utgå med en bestämd summa, viss procent av den lön, som

beaktats i försäkringsavseende, eller en summa, som växlar efter beloppet

av erlagda avgifter.

2. Då pensionen växlar med hänsyn till den tid, försäkringen varat, och

pensionsrätten är beroende av viss väntetid, skall pensionen, såvida icke

visst minimibelopp är utfäst, inbegripa en bestämd summa eller del, som

icke är beroende av den tid, försäkringen varat; då pensionsrätten icke är

beroende av viss väntetid, må ett utfäst minimibelopp kunna föreskrivas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 138.

3. Då avgifterna avpassas efter lönen, skall den lön, som legat till grund

för beräknandet av avgifterna, även läggas till grund för beräknandet av

pensionen, vare sig denna växlar i förhållande till den tid, försäkringen

varat, eller icke.

''Artikel 8.

1. ^Rätten till prestationer må kunna helt eller delvis förverkas eller suspenderas,

örn vederbörande handlat bedrägligt gentemot försäkringsinrättningen.

2. Pensionen må helt eller delvis suspenderas för tid, då vederbörande

a) innehar anställning, vilken är underkastad försäkringsplikt;

b) helt underhålles på allmän bekostnad eller

c) åtnjuter annan periodisk, kontant prestation på grund av lag angående

obligatorisk socialförsäkring, pension eller ersättning för olycksfall

i arbete eller yrkessjukdom.

Artikel 9.

1. De försäkrade och deras arbetsgivare skola bidraga till anskaffande av

försäkringens tillgångar.

2. Den nationella lagstiftningen må från skyldigheten att erlägga avgifter

fritaga

a) lärlingar och unga arbetare under viss ålder;

b) arbetare, vilka icke erhålla kontant lön eller vilkas lön är mycket låg.

3. Bidragsplikt för arbetsgivarna behöver likväl icke föreskrivas i sådan

lagstiftning rörande nationell försäkring, vars tillämpningsområde icke är

begränsat till löntagare.

4. Offentlig myndighet skall bidraga till anskaffandet av tillgångar eller

prestationer för försäkring, som upprättats till förmån för löntagare i allmänhet

eller arbetare.

5. Nationell lagstiftning, som vid tiden för antagandet av denna konvention

icke kräver erläggande av avgifter från de försäkrade, må kunna fortfara att

icke kräva dylika avgifter.

Artikel 10.

1. Försäkringen skall handhavas av inrättningar, som upprättats av offentlig

myndighet och icke fullfölja något vinstsyfte, eller ock av statens försäkringsfonder.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl anförtro försäkringens handhavande

åt inrättningar, som upprättats på initiativ av vederbörande parter

eller deras sammanslutningar och vederbörligen godkänts av offentlig myndighet.

3. Försäkringsinrättningarnas och statens försäkringsfonders tillgångar

skola förvaltas avskilda från allmänna medel.

4. Representanter för de försäkrade skola deltaga i förvaltningen av försäkringsinrättningarna

under villkor, som bestämmas av den nationella lagstiftningen,

vilken jämväl må meddela bestämmelser rörande deltagande av

representanter för arbetsgivarna och offentlig myndighet.

5. De självstyrda försäkringsinrättningarna skola stå under administrativ

och finansiell kontroll av offentlig myndighet.

Artikel 11.

1. Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade eller hans rättsinnehavare

i fall av tvist angående prestationer.

2. Dylika tvister skola prövas av särskilda domstolar, vari sitta domare,

till yrket domare eller icke, vilka liro särskilt förtrogna med försäkringens

syften och de försäkrades behov eller vid sin sida hava bisittare, utsedda

bland de försäkrade och deras arbetsgivare.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 138.

3. I fall av tvist rörande försäkringsplikt eller storleken av avgifter skall

besvärsrätt tillkomma löntagaren och, där bidrag skall lämnas av arbetsgivaren,

jämväl denne.

Artikel 12.

1. Utländska löntagare skola vara underkastade försäkrings- och avgiftsplikt

under samma villkor som landets medborgare.

2. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola under samma

villkor som landets medborgare äga rätt till prestationer, härrörande från de

avgifter, som gottskrivits dem.

3. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola, örn de äro

undersåtar i en medlemsstat, som är bunden av denna konvention och vars

lagstiftning följaktligen föreskriver finansiellt bidrag av staten till anskaffandet

av tillgångar eller prestationer för försäkringen enligt artikel 9, även vara

berättigade till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas med

allmänna medel.

4. Den nationella lagstiftningen kan emellertid åt landets medborgare

förbehålla rätten till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas

med allmänna medel och uteslutande tillkomma försäkrade, som överskridit viss

ålder vid tiden för den obligatoriska försäkringslagstiftningens ikraftträdande.

5. Eventuellt föreskrivna restriktioner i fall av vistelse utomlands skola

icke äga tillämpning å pensionerade eller deras rättsinnehavare, vilka äro

undersåtar i medlemsstat, bunden av denna konvention, och vilka äro bosatta

å dylik medlems territorium, i vidare mån än de äga tillämpning å

undersåtar i det land där pensionen förvärvats. Pensionsunderstöd, -tillägg

eller -delar, härrörande från allmänna medel, behöva dock icke utbetalas.

Artikel 13.

1. Försäkring för löntagare skall regleras av den lag, som är gällande å

löntagarens arbetsställe.

2. Från denna bestämmelse kan för åstadkommande av kontinuitet i försäkringen

göras undantag genom överenskommelse mellan vederbörande

medlemmar.

Artikel 14.

Yarje medlem må meddela särskilda bestämmelser rörande arbetare i

gränstrakter, vilka arbetare hava sitt arbetsställe å medlemmens territorium

men sitt hemvist utomlands.

Artikel 15.

I länder, vilka icke hava obligatorisk ålderdomsförsäkring vid den tidpunkt,

då denna konvention först träder i kraft, skall varje då förefintligt

avgiftsfritt pensionssystem anses uppfylla denna konventions fordringar,

örn det garanterar en individuell rätt till pension under villkor, som angivas

i artiklarna 16—22 här nedan.

Artikel 16.

Pension skall tilldelas vid en ålder, som fastställes av den nationella

lagstiftningen men icke får överstiga sextiofem år.

Artikel 17.

Kåtten till pension må göras beroende av, att sökanden haft hemvist å

vederbörande medlems territorium under viss tidrymd närmast före den

tidpunkt, då han begär pension. Denna tidrymd, som bestämmes i den

nationella lagstiftningen, får icke överstiga tio år.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

21

Artikel 18.

1. Batt till pension skall tillerkännas varje sökande, vilkens årliga inkomster

icke överstiga en gräns, som skall fastställas i den nationella lagstiftningen

med vederbörlig hänsyn tagen till levnadskostnadsminimum.

2. Vid beräknandet av vederbörandes inkomster skola undantagas inkomster

intill ett belopp, som skall bestämmas av den nationella lagstiftningen.

Artikel 19.

Pensionen skall utgöra ett belopp, som tillsammans med övriga inkomster,

utom de undantagna, räcker att täcka åtminstone den pensionerades väsentliga

behov.

Artikel 20.

1. Besvärsrätt skall tillkomma sökande i varje tvist örn utbekommande

av pension eller dennas storlek.

2. Besvären skola prövas av annan myndighet än den, som meddelat

beslut i första instans.

Artikel 21.

1. Utlänning, som är medborgare i medlemsstat, bunden av denna konvention,

skall äga rätt till pension på samma villkor som landets egna

medborgare.

2. Den nationella lagstiftningen må dock göra beviljandet av pension åt

utlänning beroende av, att denne haft hemvist å medlemmens territorium

under en tid, som högst med fem år överstiger motsvarande för medlemmens

medborgare föreskrivna tid.

Artikel 22.

1. Kåtten till pension må kunna helt eller delvis förverkas eller suspenderas,

örn personen ifråga

a) ådömts frihetsstraff för brott;

b) erhållit eller sökt erhålla pension genom bedrägeri;

c) framhärdat i vägran att förtjäna sitt uppehälle genom arbete, som

motsvarar hans krafter och förmåga.

2. Pension må helt eller delvis suspenderas under tid, då personen ifråga

helt underhålles på allmän bekostnad.

Artikel 23.

Frånsett bestämmelserna i artikel 12 moment 5 har denna konvention icke

avseende å vidmakthållandet av rätt till pension i fall av hemvist utomlands.

Artikel 24.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras.

Artikel 25.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit registrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Artikel 26.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledas notificera dem registreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 27.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det

den registrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter

utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk av

den i denna artikel stadgade nppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 28.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

Artikel 29.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 27 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder

i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 30.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Förslag till konvention angående obligatorisk ålderdomsförsäkring

för löntagare i jordbruksföretag.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1933 till sitt sjuttonde sammanträde
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 138.

samt beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk ålderdomsförsäkring,

vilken fråga innefattas i andra punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år ettusen niohundra trettiotre

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Artikel 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att inrätta eller bibehålla ett system av obligatorisk

ålderdomsförsäkring med villkor, som äro minst likvärdiga med dem, vilka

angivas i denna konvention.

Artikel 2.

1. Den obligatoriska ålderdomsförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare,

anställda och lärlingar i jordbruksföretag samt å tjänstefolk, anställt

i hushållet hos arbetsgivare inom jordbruket.

2. Varje medlem må dock i sin nationella lagstiftning stadga de undantag

han finner erforderliga beträffande

a) arbetare, vilkas lön överstiger viss gräns och, för det fall lagstiftningen

icke stadgar dylikt allmänt undantag, anställda, vilka utöva yrken,

som vanligen betraktas såsom fria;

b) arbetare, som icke erhålla lön i penningar;

c) unga arbetare under viss ålder och arbetare, vilka äro för gamla

att erhålla försäkring, då de för första gången bliva löntagare;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med löntagares

i allmänhet;

e) medlemmar av arbetsgivarens familj;

f) arbetare, vilkas anställning på det hela taget och enligt sin natur

är av så kort varaktighet, att de icke komma i tillfälle att uppfylla villkoren

för erhållande av prestationer, samt personer, som utföra avlönat

arbete allenast tillfälligtvis eller såsom bisyssla;

g) arbetare, som äro invalider, och arbetare, som uppbära invaliditets-

eller ålderdomspension;

h) pensionerade tjänstemän, som utföra avlönat arbete, och personer,

vilka åtnjuta privat inkomst, i fall då pensionen eller den privata inkomsten

är minst lika stor som den i den nationella lagstiftningen föreskrivna

ålderdomspensionen;

i) arbetare, vilka under sina studier giva lektioner eller arbeta mot

ersättning i syfte att erhålla en utbildning, som skall sätta dem i stånd

att utöva ett mot studierna svarande yrke.

3. Från försäkringsplikten kunna vidare undantagas personer, vilka enligt

lag, förordning eller särskild anordning äro eller skola bliva berättigade till

ålderdomsunderstöd, som på det hela taget är minst likvärdigt med det, som

föreskrives i denna konvention.

Artikel 3.

Den nationella lagstiftningen skall under villkor, som den äger bestämma,

berättiga förut obligatoriskt försäkrade personer, vilka icke uppnått pensionsåldern,

att frivilligt vidmakthålla sin försäkring eller ock bevara sin rätt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majis proposition nr 138.

genom att för sådant ändamål erlägga en periodisk avgift; vad nu stadgats

skall dock icke gälla, där dylik rätt automatiskt upprätthålles eller, i fråga

örn gift kvinna, möjlighet står öppen för hennes make, som icke är underkastad

obligatorisk försäkring, att erhålla frivillig försäkring och därigenom

tillförsäkra henne ålderdoms- eller änkepension.

Artikel 4.

Den försäkrade skall bliva berättigad till ålderdomspension vid en ålder,

som bestämmes i den nationella lagstiftningen men beträffande försäkring

för löntagare icke må överstiga sextiofem år.

Artikel 5.

klätten till pension må göras beroende av en väntetid, som medför erläggande

av ett minsta antal avgifter såväl från försäkringens början som

under en viss tid omedelbart före riskens förverkligande.

Artikel 6.

1. Försäkrad person, som upphör att vara underkastad försäkringsplikt

och icke är berättigad till en prestation, motsvarande de avgifter, vilka gottskrivits

honom, bevarar sin på dessa avgifter grundade rätt.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl begränsa giltigheten av den på

avgifterna grundade rätten till utgången av en tidrymd, som skall räknas

från dagen för den obligatoriska försäkringens upphörande och vara antingen

växlande eller bestämd.

a) Den växlande tidrymden må icke understiga en tredjedel av det

sammanlagda antalet perioder, för vilka avgifter skolat erläggas sedan

försäkringens början, med avdrag för de perioder, för vilka avgifter icke

blivit erlagda.

b) Den bestämda tidrymden må i intet fall understiga aderton månader,

men skall den på avgifterna grundade rätten kunna upphöra vid utgången

av nämnda tidrymd, såvida icke ett i den nationella lagstiftningen

föreskrivet minsta antal avgifter dessförinnan gottskrivits den

försäkrade på grund av obligatorisk eller fortsatt frivillig försäkring.

Artikel 7.

1. Pensionen skall beräknas med eller utan hänsyn till den tid, försäkringen

varat, och utgå med en bestämd summa, viss procent av den lön,

som beaktats i försäkringsavseende, eller en summa, som växlar efter beloppet

av erlagda avgifter.

2. Då pensionen växlar med hänsyn till den tid, försäkringen varat, och

pensionsrätten är beroende av viss väntetid, skall pensionen, såvida icke

visst minimibelopp är utfäst, inbegripa en bestämd summa eller del, som

icke är beroende av den tid, försäkringen varat; då pensionsrätten icke är

beroende av viss väntetid, må ett utfäst minimibelopp kunna föreskrivas.

3. Då avgifterna avpassas efter lönen, skall den lön, som legat till grund

för beräknandet av avgifterna, även läggas till grund för beräknandet av

pensionen, vare sig denna växlar i förhållande till den tid, försäkringen

varat, eller icke.

Artikel 8.

1. Rätten till prestationer må kunna helt eller delvis förverkas eller

suspenderas, örn vederbörande handlat bedrägligt gentemot försäkringsinrättningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 138. 25

2. Pensionen må helt eller delvis suspenderas för tid, då vederbörande

a) innehar anställning, vilken är underkastad försäkringsplikt;

b) helt underhålles på allmän bekostnad eller

c) åtnjuter annan periodisk, kontant prestation på grund av lag rörande

obligatorisk socialförsäkring, pension eller ersättning för olycksfall i

arbete eller yrkessjukdom.

Artilcél 9.

1. De försäkrade och deras arbetsgivare skola bidraga till anskaffande av

försäkringens tillgångar.

2. Den nationella lagstiftningen må från skyldigheten att erlägga avgifter

fritaga:

a) lärlingar och unga arbetare under viss ålder;

b) arbetare, vilka icke erhålla kontant lön eller vilkas lön är mycket låg;

c) arbetare i tjänst hos arbetsgivare, vilken betalar avgifterna med en

summa, som är oberoende av antalet av honom sysselsatta arbetare.

3. Bidragsplikt för arbetsgivarna behöver likväl icke föreskrivas i sådan

lagstiftning rörande nationell försäkring, vars tillämpningsområde icke är

begränsat till löntagare.

4. Offentlig myndighet skall bidraga till anskaffande av tillgångar eller

prestationer för försäkring, som upprättats till förmån för löntagare i allmänhet

eller arbetare.

5. Nationell lagstiftning, som vid tiden för antagandet av denna konvention

icke kräver erläggande av avgifter från de försäkrade, må kunna fortfara

att icke kräva dylika avgifter.

Artikel 10.

1. Försäkringen skall handhavas av inrättningar, som upprättats av offentlig

myndighet och icke fullfölja något vinstsyfte, eller ock av statens försäkringsfonder.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl anförtro försäkringens handhavande

åt inrättningar, som upprättats på initiativ av vederbörande parter eller

deras sammanslutningar och vederbörligen godkänts av offentlig myndighet.

3. Försäkringsinrättningarnas och statens försäkringsfonders tillgångar

skola förvaltas avskilda från allmänna medel.

4. Representanter för de försäkrade skola deltaga i förvaltningen av försäkringsinrättningarna

under villkor, som bestämmas av den nationella lagstiftningen,

vilken jämväl må meddela bestämmelser rörande deltagande av

representanter för arbetsgivarna och offentlig myndighet.

5. De självstyrda försäkringsinrättningarna skola stå under administrativ

och finansiell kontroll av offentlig myndighet.

Artikel 11.

1. Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade eller hans rättsinnehavare

i fall av tvist angående prestationer.

2. Dylika tvister skola prövas av särskilda domstolar, vari sitta domare,

till yrket domare eller icke, vilka äro särskilt förtrogna med försäkringens

syften och de försäkrades behov eller vid §in sida hava bisittare, utsedda

bland de försäkrade och deras arbetsgivare.

3. I fall av tvist rörande försäkringsplikt eller storleken av avgifter skall

besvärsrätt tillkomma löntagaren och, där bidrag skall lämnas av arbetsgivaren,

jämväl denne.

Artikel 12.

1. Utländska löntagare skola vara underkastade försäkrings- och avgiftsplikt

under samma vilkor som landets medborgare.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 138.

2. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola under samma

villkor som landets medborgare äga rätt till prestationer, härrörande från

de avgifter, som gottskrivits dem.

3. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola, örn de äro

undersåtar i en medlemsstat, som är bunden av denna konvention och vars

lagstiftning följaktligen föreskriver finansiellt bidrag av staten till anskaffandet

av tillgångar eller prestationer för försäkringen enligt artikel 9, även vara berättigade

till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas med

allmänna medel.

4. Den nationella lagstiftningen kan emellertid åt landets medborgare förbehålla

rätten till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas med

allmänna medel och uteslutande tillkomma försäkrade, som överskridit viss

ålder vid tiden för den obligatoriska försäkringslagstiftningens ikraftträdande.

5. Eventuellt föreskrivna restriktioner i fall av vistelse utomlands skola

icke äga tilliimpning å pensionerade eller deras rättsinnehavare, vilka äro

undersåtar i medlemsstat, bunden av denna konvention, och vilka äro bosatta

å dylik medlems territorium, i vidare mån än de äga tillämpning å undersåtar

i det land, där pensionen förvärvats. Pensionsunderstöd, -tillägg eller

-delar, härrörande från allmänna medel, behöva dock icke utbetalas.

Artikel 13.

1. Försäkring för löntagare skall regleras av den lag, som är gällande å

löntagarens arbetsställe.

2. Från denna bestämmelse kan för åstadkommande av kontinuitet i försäkringen

göras undantag genom överenskommelse mellan vederbörande

medlemmar.

Artikel 14.

Yarje medlem må meddela särskilda bestämmelser rörande arbetare i

gränstrakter, vilka arbetare hava sitt arbetsställe å medlemmens territorium

men sitt hemvist utomlands.

Artikel 15.

I länder, vilka icke hava obligatorisk ålderdom sförsäkring vid den tidpunkt,

då denna konvention först träder i kraft, skall varje då förefintligt

avgiftsfritt pensionssystem anses uppfylla denna konventions fordringar, örn

det garanterar en individuell rätt tili pension under vilkor, som angivas i

artiklarna 16—22 här nedan.

Artikel 16.

Pension skall tilldelas vid en ålder, som fastställes av den nationella lagstiftningen

men icke får överstiga sextiofem år.

Artikel 17.

Rätten till pension må göras beroende av, att sökanden haft hemvist å

vederbörande medlems territorium under viss tidrymd närmast före den

tidpunkt, då han begär pension. Denna tidrymd, som bestämmes i den

nationella lagstiftningen, får icke överstiga tio år.

Artikel 18.

1. Rätt till pension skall tillerkännas varje sökande, vilkens årliga inkomster

icke överstiga en gräns, som skall fastställas i den nationella lagstiftningen

med vederbörlig hänsyn tagen till levnadskostnadsminimum.

2. Yid beräknandet av vederbörandes inkomster skola undantagas inkomster

intill ett belopp, som skall bestämmas av den nationella lagstiftningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition w 138.

Artikel 19.

Pensionen skall utgöra ett belopp, som tillsammans med övriga inkomster,

utom de undantagna, räcker att täcka åtminstone den pensionerades väsentliga

behov.

Artikel 20.

1. Besvärsrätt skall tillkomma sökande i varje tvist örn utbekommande

av pension eller dennas storlek.

2. Besvären skola prövas av annan myndighet än den, som meddelat beslut

i första instans.

Artikel 21.

1. Utlänning, som är medborgare i medlemsstat, bunden av denna konven
tion,

skall äga rätt till pension på samma villkor som landets egna medborgare.

_ . . .

2. Den nationella lagstiftningen må dock göra beviljandet av pension åt

utlänning beroende av, att denne haft hemvist å medlemmens territorium

under en tid, som högst med fem år överstiger motsvarande för medlemmens

medborgare föreskrivna tid.

Artikel 22.

1. Rätten till pension må kunna helt eller delvis förverkas eller suspenderas,

örn personen ifråga

a) ådömts frihetsstraff för brott;

b) erhållit eller sökt erhålla pension genom bedrägeri;

c) framhärdat i vägran att förtjäna sitt uppehälle genom arbete, som

motsvarar hans krafter och förmåga.

2. Pension må helt eller delvis suspenderas under tid, då personen ifråga

helt underhålles på allmän bekostnad.

Artikel 23.

Frånsett bestämmelserna i artikel 12 moment 5 har denna konvention icke

avseende å vidmakthållandet av rätt till pension i fall av hemvist utomlands.

Artikel 24.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras.

Artikel 25.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit registrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 26.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Artikel 27.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den registrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

etter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en, .Y7 period _ av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

tioårsperiod.

Artikel 28.

Vid utgången av yarje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

Artikel 29.

, d dall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 27 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

o Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för. de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 30.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Förslag till konvention angående obligatorisk invaliditetsförsäkring för

löntagare i industriella företag, handelsföretag och fria yrken samt

för hemarbetare och tjänstefolk.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1933 till sitt sjuttonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk invaliditetsförsäkring,

vilken fråga innefattas i andra punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år ettusen niohundra trettiotre

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbets
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 138. 29

organisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Artikel 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att inrätta eller bibehålla ett system av obligatorisk

invaliditetsförsäkring med villkor, som äro minst likvärdiga med dem,

vilka angivas i denna konvention.

Artikel 2.

1. Den obligatoriska invaliditetsförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare,

anställda och lärlingar i industriella företag, handelsföretag och fria

yrken samt å hemarbetare och tjänstefolk.

2. Varje medlem må dock i sin nationella lagstiftning stadga de undantag

han finner erforderliga beträffande

a) arbetare, vilkas lön överstiger viss gräns och, för det fall lagstiftningen

icke stadgar ett dylikt allmänt undantag, anställda, vilka utöva

yrken, som vanligen betraktas såsom fria;

b) arbetare, som icke erhålla lön i penningar;

c) unga arbetare under viss ålder och arbetare, vilka äro för gamla

att erhålla försäkring, då de för första gången bliva löntagare;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med löntagares

i allmänhet;

e) medlemmar av arbetsgivarens familj;

f) arbetare, vilkas anställning på det hela taget och enligt sin natur

är av så kort varaktighet, att de icke komma i tillfälle att uppfylla villkoren

för erhållande av prestationer, samt personer, som utföra avlönat

arbete allenast tillfälligtvis eller såsom bisyssla;

g) arbetare, vilka äro invalider, och arbetare, som uppbära invaliditetseller

ålderdomspension;

h) pensionerade tjänstemän, som utföra avlönat arbete, och personer,

vilka åtnjuta privatinkomst, i de fall då pensionen eller den privata

inkomsten är minst lika stor som den i den nationella lagstiftningen

föreskrivna invaliditetspensionen;

i) arbetare, vilka under sina studier giva lektioner eber arbeta mot

ersättning i syfte att erhålla en utbildning, som skall sätta dem i stånd

att utöva ett mot studierna svarande yrke;

j) tjänstefolk, anställt i hushållet hos arbetsgivare inom jordbruket.

3. Från försäkringsplikten kunna vidare undantagas personer, vilka enligt

lag, förordning eller särskild anordning äro eller skola bliva berättigade till

invaliditetsunderstöd, som på det hela taget är minst likvärdigt med det,

som föreskrives i denna konvention.

4. Denna konvention skall icke äga tillämpning å sjömän eller fiskare,

som bedriva fiske till havs.

Artikel 3.

Den nationella lagstiftningen skall under villkor, som den äger bestämma,

berättiga förut obligatoriskt försäkrade personer, vilka icke åtnjuta pension,

att frivilligt vidmakthålla sin försäkring eller ock bevara sin rätt genom att

för sådant ändamål erlägga en periodisk avgift; vad nu stadgats skall dock

icke gälla, där dylik rätt automatiskt upprätthålles eller, i fråga om gift

kvinna, möjlighet står öppen för hennes make, som icke är underkastad

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 138.

obligatorisk försäkring, att erhålla frivillig försäkring och därigenom tillförsäkra

henne ålderdoms- eller änkepension.

Artikel 4.

1. Den försäkrade skall bliva berättigad till invaliditetspension, då han

drabbas av allmän oförmåga till arbete, som sätter honom ur stånd att förskaffa

sig någon avsevärd arbetsförtjänst.

2. Emellertid må nationell lagstiftning, som tillförsäkrar de försäkrade

läkarbehandling och -vård under hela den tid, invaliditeten varar, samt tillerkänner

änkor och barn efter invalider full pension utan förbehåll i fråga

om ålder eller invaliditet för änkan, göra beviljandet av invaliditetspension

beroende av att den försäkrade är ur stånd att utföra avlönat arbete.

3. För det fall särskilda försäkringssystem inrättats för anställda, skall

den försäkrade bliva berättigad till pension, då han drabbas av oförmåga,

som sätter honom ur stånd att förskaffa sig någon avsevärd inkomst genom

arbete i det yrke, han vanligen utövade, eller i ett liknande yrke.

Artikel 5.

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 6 må rätten till pension göras

beroende av en väntetid, som medför erläggande av ett minsta antal avgifter

såväl från försäkringens början som under en viss tid omedelbart före riskens

förverkligande.

2. Väntetiden får icke överstiga 60 månader, 250 veckor eller 1,500 dagar,

för vilka avgift erlägges.

3. Då väntetiden medför erläggande av visst antal avgifter linder loppet

av en bestämd tidrymd omedelbart före riskens förverkligande, skola perioder,

för vilka ersättning utgått på grund av tillfällig arbetsoförmåga eller

arbetslöshet, i den utsträckning och på de villkor, som fastställas i den

nationella lagstiftningen, räknas såsom sådana perioder, för vilka avgift blivit

er lagd.

Artikel 6.

1. Försäkrad person, som upphör att vara underkastad försäkringsplikt

och icke är berättigad till en prestation, motsvarande de avgifter, vilka gottskrivits

honom, bevarar sin på dessa avgifter grundade rätt.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl begränsa giltigheten av den på

avgifterna grundade rätten till utgången av en tidrymd, som skall räknas

från dagen för den obligatoriska försäkringens upphörande och vara antingen

växlande eller bestämd.

a) Den växlande tidrymden må icke understiga en tredjedel av det

sammanlagda antalet perioder, för vilka avgifter skolat erläggas sedan

försäkringens början, med avdrag för de perioder, för vilka avgifter icke

blivit erlagda.

b) Den bestämda tidrymden må i intet fall understiga aderton månader,

men skall den på avgifterna grundade rätten kunna upphöra vid

utgången av nämnda tidrymd, såvida icke ett i den nationella lagstiftningen

föreskrivet minsta antal avgifter dessförinnan gottskrivits den

försäkrade på grund av obligatorisk eller fortsatt frivillig försäkring.

Artikel 7.

1. Pensionen skall beräknas med eller utan hänsyn till den tid, försäkringen

varat, och utgå med en bestämd summa, viss procent av den lön,

som beaktats i försäkringsavseende, eller en summa, som växlar efter beloppet

av erlagda avgifter.

2. Då pensionen växlar med häsyn till den tid, försäkringen varat, och

pensionsrätten är beroende av viss väntetid, skall pensionen, såvida ej ett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majit» proposition nr 138. 31

visst minimibelopp är utfäst, inbegripa en bestämd summa eller del, som

icke är beroende av den tid, försäkringen varat.

3. Då avgifterna avpassas efter lönen, skall den lön, som legat till grund

för beräknandet av avgifterna, även läggas till grund för beräknandet av

pensionen, vare sig denna växlar i förhållande till den tid, försäkringen

varat, eller icke.

Artikel 8.

Försäkringsinrättningarna skola under villkor, som bestämmas av den

nationella lagstiftningen, vara bemyndigade att låta personer, som på grund

av invaliditet uppbära pension eller kunna göra anspråk därpå, komma i

åtnjutande av naturaprestationer, avsedda att förebygga, fördröja, lindra eller

häva invaliditeten.

Artikel 9.

1. Rätten till prestationer må kunna helt eller delvis förverkas eller

suspenderas, om vederbörande

a) förorsakat sin invaliditet genom brottslig handling eller avsiktlig

förseelse; eller

b) handlat bedrägligt gentemot försäkringsinrättningen.

2. Pensionen må helt eller delvis suspenderas för tid, då vederbörande

a) helt underhålles på allmän bekostnad eller av en inrättning för

socialförsäkring;

b) utan giltig orsak vägrar att iakttaga läkares föreskrifter eller meddelade

instruktioner rörande invaliders uppträdande eller med vilja och

utan tillstånd undandrager sig försäkringsinrättningens kontroll;

c) åtnjuter annan periodisk, kontant prestation på grund av lag angående

obligatorisk socialförsäkring, pension eller ersättning för olycksfall

i arbete eller yrkessjukdom; eller

d) fortfarande innehar anställning, underkastad obligatorisk försäkring,

eller, i fall av särskilt försäkringssystem för anställda, uppbär gottgörelse,

överstigande visst belopp.

Artikel 10.

1. De försäkrade och deras arbetsgivare skola bidraga till anskaffande av

försäkringens tillgångar.

2. Den nationella lagstiftningen må från skyldigheten att erlägga avgifter

fritaga

a) lärlingar och unga arbetare under viss ålder;

b) arbetare, vilka icke erhålla kontant lön eller vilkas lön är mycket låg.

3. Bidragsplikt för arbetsgivarna behöver likväl icke föreskrivas i sådan

lagstiftning rörande nationell försäkring, vars tillämpningsområde icke är

begränsat till löntagare.

4. Offentlig myndighet skall bidraga till anskaffandet av tillgångar eller

prestationer för försäkring, som upprättats till förmån för löntagare i allmänhet

eller arbetare.

5. Nationell lagstiftning, som vid tiden för antagandet av denna konvention

icke kräver erläggande av avgifter från de försäkrade, må kunna fortfara

att icke kräva dylika avgifter.

Artikel 11.

1. Försäkringen skall handhavas av inrättningar, som upprättats av offentlig

myndighet och icko fullfölja något vinstsyfte, eller ock av statens försäkringsfonder.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl anförtro försäkringens handhavande

åt inrättningar, som upprättats på initiativ av vederbörande parter

eller deras sammanslutningar och vederbörligen godkänts av offentlig myndighet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 138.

3. Försäkringsinrättningarnas oell statens försäkringsfonders tillgångar

skola förvaltas avskilda från allmänna medel.

4. Representanter för de försäkrade skola deltaga i förvaltningen av försäkringsinrättningarna

under villkor, som bestämmas av den nationella lagstiftningen,

vilken jämväl må meddela bestämmelser rörande deltagande av

representanter för arbetsgivarna och offentlig myndighet.

5. De självstyrda försäkringsinrättningarna skola stå under administrativ

och finansiell kontroll av offentlig myndighet.

Artikel 12.

1. Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade eller hans rättsinnehavare

i fall av tvist angående prestationer.

2. Dylika tvister skola prövas av särskilda domstolar, vari sitta domare,

till yrket domare eller icke, vilka äro särskilt förtrogna med försäkringens

syften och de försäkrades behov eller vid sin sida hava bisittare, utsedda

bland de försäkrade och deras arbetsgivare.

3. I fall av tvist rörande försäkringsplikt eller storleken av avgifter skall

besvärsrätt tillkomma löntagaren och, där bidrag skall lämnas av arbetsgivaren,

jämväl denne.

Artikel 13.

1. Utländska löntagare skola vara underkastade försäkrings- och avgiftsplikt

under samma villkor som landets medborgare.

2. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola under samma

villkor som landets medborgare äga rätt till prestationer, härrörande från

de avgifter, som gottskrivits dem.

3. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola, om de äro

undersåtar i en medlemsstat, som är bunden av denna konvention och vars

lagstiftning följaktligen föreskriver finansiellt bidrag av staten till anskaffandet

av tillgångar eller prestationer för försäkringen enligt artikel 10, även vara

berättigade till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas med allmänna

medel.

4. Den nationella lagstiftningen kan emellertid åt landets medborgare förbehålla

rätten till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas

med allmänna medel och uteslutande tillkomma försäkrade, som överskridit

viss ålder vid tiden för den obligatoriska försäkringslagstiftningens ikraftträdande.

5. Eventuellt föreskrivna restriktioner i fall av vistelse utomlands skola

icke äga tillämpning å pensionerade eller deras rättsinnehavare, vilka äro

undersåtar i medlemsstat, bunden av denna konvention, och vilka äro bosatta

å dylik medlems territorium, i vidare mån än de äga tillämpning å

undersåtar i det land, där pensionen förvärvats. Pensionsunderstöd, -tillägg

eller -delar, härrörande från allmänna medel, behöva dock icke utbetalas.

Artikel 14.

1. Försäkring för löntagare skall regleras av den lag, som är gällande å

löntagarens arbetsställe.

2. Från denna bestämmelse kan för åstadkommande av kontinuitet i försäkringen

göras undantag genom överenskommelse mellan vederbörande medlemmar.

Artikel 15.

Yarje medlem må meddela särskilda bestämmelser rörande arbetare i

gränstrakter, vilka arbetare hava sitt arbetsställe å medlemmens territorium

men sitt hemvist utomlands.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Magita proposition nr 138.

33

Artikel 16.

I länder, vilka icke liava obligatorisk invaliditetsförsäkring vid den tidpunkt,

då denna konvention först träder i kraft, skall varje då förefintligt

avgiftsfritt pensionssystem anses uppfylla denna konventions fordringar, om

det garanterar en individuell rätt till pension under villkor, som angivas i

artiklarna 17—23 här nedan.

Artikel 17.

Pension skall tilldelas varje person, som drabbas av allmän oförmåga

till arbete, vilken sätter honom ur stånd att förskaffa sig någon avsevärd

arbetsförtjänst.

Artikel 18.

Katten till pension må göras beroende av, att sökanden haft hemvist å

vederbörande medlems territorium under viss tidrymd närmast före den tidpunkt,

då han begär pension. Denna tidrymd, som bestämmes i den nationella

lagstiftningen, får icke överstiga fem år.

Artikel 19.

1. Kätt till pension skall tillerkännas varje sökande, vilkens årliga inkomster

icke överstiga en gräns, som skall fastställas i den nationella lagstiftningen

med vederbörlig hänsyn tagen till levnadskostnadsminimum.

2. Vid beräknandet av vederbörandes inkomster skola undantagas inkomster

intill ett belopp, som skall bestämmas av den nationella lagstiftningen.

Artikel 20.

Pensionen skall utgöra ett belopp, som tillsammans med övriga inkomster,

utom de undantagna, räcker att täcka åtminstone den pensionerades väsentliga

behov.

Artikel 21.

1. Besvärsrätt skall tillkomma sökande i varje tvist örn utbekommande

av pension eller dennas storlek.

2. Besvären skola prövas av annan myndighet än den, som meddelat beslut

i första instans.

Artikel 22.

1. Utlänning, som är medborgare i medlemsstat, bunden av denna konvention,

skall äga rätt till pension på samma villkor som landets egna medborgare.

2. Den nationella lagstiftningen må dock göra beviljandet av pension åt

utlänning beroende av, att denne haft hemvist å medlemmens territorium

under en tid, som högst med fem år överstiger motsvarande för medlemmens

medborgare föreskrivna tid.

Artikel 23.

1. Kåtten till pension må kunna helt eller delvis förverkas eller suspenderas,

om personen ifråga

a) förorsakat sin invaliditet genom brottslig handling eller avsiktlig

förseelse;

b) erhållit eller sökt erhålla pension genom bedrägeri;

c) ådömts frihetsstraff för brott;

d) framhärdat i vägran att förtjäna sitt uppehälle genom arbete, som

motsvarar hans krafter och förmåga.

2. Pension må helt eller delvis suspenderas under tid, då personen ifråga

helt underhålles på allmän bekostnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 138.

2426 38 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Artikel 24.

Frånsett bestämmelserna i artikel 13 moment 5 har denna konvention icke

avseende å vidmakthållandet av rätt till pension i fall av hemvist utomlands.

Artikel 25.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras.

Artikel 26.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit registrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 27.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 28.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den registrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

tioårsperiod.

Artikel 29.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

Artikel 30.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 28 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i

i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 138.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 31.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Förslag till konvention angående obligatorisk invaliditetsförsäkring

för löntagare i jordbruksföretag.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1933 till sitt sjuttonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk invaliditetförsäkring,

vilken fråga innefattas i andra punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år ettusen niohundra trettiotre

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Artikel 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att inrätta eller bibehålla ett system av

obligatorisk invaliditetsförsäkring med villkor, som äro minst likvärdiga med

dem, vilika angivas i denna konvention.

Artikel 2.

1. Den obligatoriska invaliditetsförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare,

anställda och lärlingar i jordbruksföretag samt å tjänstefolk, anställt

i hushållet hos arbetsgivare inom jordbruket.

2. Yarje medlem må dock i sin nationella lagstiftning stadga de undantag

han finner erforderliga beträffande

a) arbetare, vilkas lön överstiger viss gräns och, för det fall lagstiftningen

icke stadgar ett dylikt allmänt undantag, anställda, vilka utöva

yrken, som vanligen betraktas såsom fria;

b) arbetare, som icke erhålla lön i penningar;

c) unga arbetare under viss ålder och arbetare, vilka äro för gamla

att erhålla försäkring, då de för första gången bliva löntagare;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med löntagares

i allmänhet;

e) medlemmar av arbetsgivarens familj; |

f) arbetare, vilkas anställning på det hela taget och enligt sin natur

är av så kort varaktighet, att de icke komma i tillfälle att uppfylla villkoren

för erhållande av prestationer, samt personer, som utföra avlönat

arbete allenast tillfälligtvis eller såsom bisyssla;

g) arbetare, vilka äro invalider, och arbetare, som uppbära invaliditetseller

ålderdomspension;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Ma,j:ts proposition nr ISS.

h) pensionerade tjänstemän, som utföra avlönat arbete, och personer,

vilka åtnjuta privat inkomt i de fall, då pensionen eller den privata inkomsten

är minst lika stor som den i den nationella lagstiftningen föreskrivna

invaliditetspensionen;

i) arbetare, vilka under sina studier giva lektioner eller arbeta mot

ersättning i syfte att erhålla en utbildning, som skall sätta dem i stånd

att utöva ett mot studierna svarande yrke.

3. Från försäkringsplikten kunna vidare undantagas personer, vilka enligt

lag, förordning eller särskild anordning äro eller skola bliva berättigade till

invaliditetsunderstöd, som på det hela taget är minst likvärdigt med det,

som föreskrives i denna konvention.

Artikel 3.

Den nationella lagstiftningen skall under villkor, som den äger bestämma,

berättiga förut obligatoriskt försäkrade personer, vilka icke åtnjuta pension,

att frivilligt vidmakthålla sin försäkring eller ock bevara sin rätt genom att

för sådant ändamål erlägga en periodisk avgift; vad nu stadgats skall dock

icke gälla, där dylik rätt automatiskt upprätthålles eller, i fråga örn gift

kvinna, möjlighet står öppen för hennes make, som icke är underkastad

obligatorisk försäkring, att erhålla frivillig försäkring och därigenom tillförsäkra

henne ålderdoms- eller änkepension.

Artikel 4.

1. Den försäkrade skall bliva berättigad till invaliditetspension, då lian

drabbas av allmän oförmåga till arbete, som sätter honom ur stånd att förskaffa

sig någon avsevärd arbetsförtjänst.

2. Emellertid må nationell lagstiftning, som tillförsäkrar de försäkrade

läkarbehandling och -vård under hela den tid, invaliditeten varar, samt tillerkänner

änkor och barn efter invalider full pension utan förbehåll ifråga

örn ålder eller invaliditet för änkan, göra beviljandet av invaliditetspension

beroende av att den försäkrade är ur stånd att utföra avlönat arbete.

3. För det fall särskilda försäkringssystem inrättats för anställda, skall

den försäkrade bliva berättigad till pension, då han drabbas av oförmåga,

som sätter honom ur stånd att förskaffa sig någon avsevärd inkomst genom

arbete i det yrke, han vanligen utövade, eller i ett liknande yrke.

Artikel 5.

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 6 må rätten till pension göras

beroende av en väntetid, som medför erläggande av ett minsta antal avgifter

såväl från försäkringens början som under en viss tid omedelbart före riskens

förverkligande.

2. Väntetidens längd får icke överstiga 60 månader, 250 veckor eller

1,500 dagar, för vilka avgift erlägges.

3. Då väntetiden medför erläggande av visst antal avgifter under loppet

av en bestämd tidrymd omedelbart före riskens förverkligande, skola perioder,

för vilka ersättning utgått på grund av tillfällig arbetsoförmåga eller

arbetslöshet, i den utsträckning och på de villkor, som faställas i den nationella

lagstiftningen, räknas såsom sådana perioder, för vilka avgift blivit

erlagd.

Artikel 6.

1. Försäkrad person, som upphör att vara underkastad försäkringsplikt

och icke är berättigad till en prestation, motsvarande de avgifter, vilka gottskrivits

honom, bevarar sin på dessa avgifter grundade rätt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 138.

37

2. Den nationella lagstiftningen må likväl begränsa giltigheten av den

på avgifterna grundade rätten till utgången av en tidrymd, som skall räknas

från dagen för den obligatoriska försäkringens upphörande och vara antingen

växlande eller bestämd. _ .

a) Den växlande tidrymden må icke understiga en tredjedel av det

sammanlagda antalet perioder, för vilka avgifter skolat erläggas sedan

försäkringens början, med avdrag för de perioder, för vilka avgifter icke

blivit erlagda. _

b) Den bestämda tidrymden må i intet fall understiga aderton mannder,

men skall den på avgifterna grundade rätten kunna upphöra vid

utgången av nämnda tidrymd, såvida icke ett i den nationella lagstiftningen

föreskrivet minsta antal avgifter dessförinnan gottskrivits den försäkrade

på grund av obligatorisk eller fortsatt frivillig försäkring.

Artikel 7.

1. Pensionen skall beräknas med eller utan hänsyn till den tid, försäkringen

varat, och utgå med en bestämd summa, viss procent av den lön,

som beaktats i försäkringsavseende, eller en summa, som växlar efter beloppet

av erlagda avgifter.

2. Då pensionen växlar med hänsyn till den tid, försäkringen varat, och

pensionsrätten är beroende av viss väntetid, skall pensionen, savida ej ett

visst minimibelopp är utfäst, inbegripa en bestämd summa eller del, som

icke är beroende av den tid, försäkringen varat.

3. Då avgifterna avpassas efter lönen, skall den lön, som legat till grund

för beräknandet av avgifterna, även läggas till grund för beräknandet av

pensionen, vare sig denna växlar i förhållande till den tid, försäkringen varat,

eller icke.

Artikel 8.

Försäkringsinrättningarna skola under villkor, som bestämmas av den

nationella lagstiftningen, vara bemyndigade att låta personer, som på grund

av invaliditet uppbära pension eller kunna göra anspråk därpå, komma i

åtnjutande av naturaprestationer, avsedda att förebygga, fördröja, lindra eller

häva invaliditeten.

Artikel 9.

1. Rätten till prestationer må kunna helt eller delvis förverkas eller suspenderas,

örn vederbörande

a) förorsakat sin invaliditet genom brottslig handling eller avsiktlig

förseelse; eller

b) handlat bedrägligt gentemot försäkringsinrättningen.

2. Pensionen må helt eller delvis suspenderas för tid, då vederbörande

a) helt underhålles på allmän bekostnad eller av en inrättning för

socialförsäkring;

b) utan giltig orsak vägrar att iakttaga läkares föreskrifter eller meddelade

instruktioner rörande invaliders uppträdande eller med vilja och

utan tillstånd undandrager sig försäkringsinrättningens kontroll;

c) åtnjuter annan periodisk kontant prestation på grund av lag angående

obligatorisk socialförsäkring, pension eller ersättning för olycksfall

i arbete eller yrkessjukdom; eiler

d) fortfarande innehar anställning, underkastad obligatorisk försäkring,

eller, i fall av särskilt försäkringssystem för anställda, uppbär gottgörelse,

överstigande visst belopp.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Artikel 10.

1- De försäkrade och deras arbetsgivare skola bidraga till anskaffande

av försäkringens tillgångar.

. 2. Den nationella lagstiftningen må från skyldigheten att erlägga avgifter

fritaga

a) lärlingar och unga arbetare under viss ålder;

b) arbetare, vilka icke erhålla kontant lön eller vilkas lön är mycket låg;

c) arbetare i tjänst hos en arbetsgivare, vilken betalar avgifterna med

en summa, som är oberoende av antalet av honom sysselsatta arbetare.

3.. Bidragsplikt för arbetsgivarna behöver likväl icke tereskrivas i sådan

lagstiftning, rörande nationell försäkring, vars tillämpningsområde icke är

begränsat till löntagare.

4. Offentlig myndighet skall bidraga till anskaffandet av tillgångar eller

prestationer för försäkring, som upprättats till förmån för löntagare i allmänhet

eller arbetare.

5. Nationell lagstiftning, som vid tiden för antagandet av denna konvention

icke kräver erläggande av avgifter från de försäkrade, må kunna fortfara

att icke kräva dylika avgifter.

Artikel 11.

1. Försäkringen skall handhavas av inrättningar, som upprättats av offentlig

myndighet och icke firllfölja något vinstsyfte, eller ock av statens försäkringsfonder.

2. Ben .nationella lagstiftningen må likväl anförtro försäkringens handhavande

åt inrättningar, som upprättats på initiativ av vederbörande parter

eller deras sammanslutningar och vederbörligen godkänts av offentlig myndighet.

3. Försäkringsinrättningarnas och statens försäkringsfonders tillgångar

skola förvaltas avskilda från allmänna medel.

4. . Representanter för de försäkrade skola deltaga i förvaltningen av försäkri.

ngsinrättningarna under villkor, som bestämmas av den nationella lagstiftningen,

vilken jämväl må meddela bestämmelser rörande deltagande av

representanter för arbetsgivarna och offentlig myndighet.

5. De självstyrda försäkringsinrättningarna skola stå under administrativ

och finansiell kontroll av offentlig myndighet.

Artikel 12.

1. Besyärsrätt skall tillkomma den försäkrade eller hans rättsinnehavare

i fall av tvist angående prestationer.

2. Dylika tvister skola prövas av särskilda domstolar, vari sitta domare,

till yrket domare eller icke, vilka äro särskilt förtrogna med försäkringens

syften och de försäkrades behov eller vid sin sida hava bisittare, utsedda

bland de försäkrade och deras arbetsgivare.

3. I fall av tvist rörande försäkringsplikt eller storleken av avgifter skall

besvärsrätt tillkomma löntagaren och, där bidrag skall lämnas av arbetsgivaren,

jämväl denne.

Artikel 13.

1. Utländska löntagare skola vara underkastade försäkrings- och avgiftsplikt

under samma villkor som landets medborgare.

2. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola under samma

villkor, som landets medborgare äga rätt till prestationer, härrörande från

de avgifter, som gottskrivits dem.

3. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola, örn de äro

undersåtar i en medlemsstat, som är bunden av denna konvention och vars

lagstiftning följaktligen föreskriver finansiellt bidrag av staten till anskaffan
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majus proposition nr 138.

det av tillgångar eller prestationer för försäkringen enligt artikel 10, även

vara berättigade till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas

nied allmänna medel.

4. Den nationella lagstiftningen kan emellertid åt landets medborgare

förbehålla rätten till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas

med allmänna medel och uteslutande tillkomma försäkrade, som överskridit

viss ålder vid tiden för den obligatoriska försäkringslagstiftningens ikraftträdäii

d 0

5. Eventuellt föreskrivna restriktioner i fall av vistelse utomlands skola

icke äga tillämpning å pensionerade eller deras rättsinnehavare, vilka äro

undersåtar i medlemsstat, bunden av denna konvention, och vilka äro bosatta

å dylik medlems territorium, i vidare mån än de äga tillämpning å

undersåtar i det land, där pensionen förvärvats. Pensionsunderstöd, -tillägg

eller -delar, härrörande från allmänna medel, behöva dock icke utbetalas.

Artikel 14.

1. Försäkring för löntagare skall regleras av den lag, som är gällande å

löntagarens arbetsställe. .

2. Från denna bestämmelse kan för åstadkommande av kontinuitet i forsäkringen

göras undantag genom överenskommelse mellan vederbörande

medlemmar.

Artikel 15.

Varje medlem må meddela särskilda bestämmelser rörande arbetare i

gränstrakter, vilka arbetare hava sitt arbetsställe å medlemmens territorium

men sitt hemvist utomlands.

Artikel 16.

I länder, vilka icke hava obligatorisk invaliditetsförsäkring vid den tidpunkt,

då denna konvention först träder i kraft, skall varje då förefintligt

avgiftsfritt pensionssystem anses uppfylla denna konventions fordringar, örn

det garanterar en individuell rätt till pension under villkor, som angivas i

artiklarna 17—23 här nedan.

Artikel 17.

Pension skall tilldelas varje person, som drabbas av allmän oförmåga

till arbete, vilken sätter honom ur stånd att förskaffa sig någon avsevärd

arbetsförtjänst.

Artikel 18.

Rätten till pension må göras beroende av, att sökanden haft hemvist å

vederbörande medlems territorium under viss tidrymd närmast före den

tidpunkt, då han begär pension. Denna tidrymd, som bestämmes i den nationella

lagstiftningen, får icke överstiga fem år.

Artikel 19.

1. Rätt till pension skall tillerkännas varje sökande, vilkens årliga inkomster

icke överstiga en gräns, som skall fastställas i den nationella lagstiftningen

med vederbörlig hänsyn tagen till levnadskostnadsminimum.

2. Vid beräknandet av vederbörandes inkomster skola undantagas inkomster

intill ett belopp, som skall bestämmas av den nationella lagstiftningen.

Artikel 20.

Pensionen skall utgöra ett belopp, som tillsammans med övriga inkomster,

utom de undantagna, räcker att täcka åtminstone den pensionerades väsentliga

behov.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Artikel 21.

1. Besvärsrätt skall tillkomma sökande i varje tvist örn utbekommande

av pension eller dennas storlek.

2. Besvären skola prövas av annan myndighet än den, som meddelat

beslut i första instans.

Artikel 22.

1. Utlänning, som är medborgare i medlemsstat, bunden av denna konvention,

skall äga rätt till pension på samma villkor som landets egna medborgare.

2. Den nationella lagstiftningen må dock göra beviljandet av pension åt

utlänning beroende av, att denne haft hemvist å medlemmens territorium

under en tid, som högst med fem år överskrider motsvarande för medlemmens

medborgare föreskrivna tid.

Artikel 23.

1. Kåtten till pension må kunna helt eller delvis förverkas eller suspenderas,

örn personen ifråga

a) förorsakat sin invaliditet genom brottslig handling eller avsiktlig

förseelse;

b) erhållit eller sökt erhålla pension genom bedrägeri;

c) ådömts frihetsstraff för brott;

d) framhärdat i vägran att förtjäna sitt uppehälle genom arbete, som

motsvarar hans krafter och förmåga.

2. Pension må helt eller delvis suspenderas under tid, då vederbörande

helt underhålles på allmän bekostnad.

Artikel 24.

Frånsett bestämmelserna i artikel 13 moment 5 har denna konvention icke

avseende å vidmakthållandet av rätt till pension i fall av hemvist utomlands.

Artikel 25.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras.

Artikel 26.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit registrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 27.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem registreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 28.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga den
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 138.

41

samma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den registrerats hos sekretariatet.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 29.

Vid utgången av varje tidrymd aV tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

Artikel 30.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 28 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 31.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Förslag till konvention angående obligatorisk dödsfallsförsäkring för

löntagare i industriella företag, handelsföretag oell fria yrken

saint för hemarbetare och tjänstefolk.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1933 till sitt sjuttonde sammanträde
samt

beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk dödsfallsförsäkring,

vilken fråga innefattas i andra punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år ettusen niohundra trettiotre

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av

fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Artikel 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att inrätta eller bibehålla ett system av

obligatorisk dödsfallsförsäkring med villkor, som äro minst likvärdiga med

dem, vilka angivas i denna konvention.

Artikel 2.

1. Den obligatoriska dödsfallsförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare,

anställda och lärlingar i industriella företag, handelsföretag och fria yrken

samt å hemarbetare och tjänstefolk.

2. Varje medlem må dock i sin nationella lagstiftning stadga de undantag

han finner erforderliga beträffande

a) arbetare, vilkas lön överstiger viss gräns och, för det fall lagstiftningen

icke stadgar ett dylikt allmänt undantag, anställda, vilka utöva

yrken, som vanligen betraktas såsom fria;

b) arbetare, som icke erhålla lön i penningar;

c) unga arbetare under viss ålder och arbetare, vilka äro för gamla

att erhålla försäkring, då de för första gången bliva löntagare;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med löntagares

i allmänhet;

e) medlemmar av arbetsgivarens familj;

f) arbetare, vilkas anställning på det hela taget och enligt sin natur

är av så kort varaktighet, att de icke komma i tillfälle att uppfylla villkoren

för erhållande av prestationer, samt personer, som utföra avlönat

arbete allenast tillfälligtvis eller såsom bisyssla;

g) arbetare, som äro invalider, och arbetare, som uppbära invaliditetseller

ålderdomspension;

h) pensionerade tjänstemän, som utföra avlönat arbete, och personer,

vilka åtnjuta privat inkomst, i de fall, då pensionen eller den privata

inkomsten är minst lika stor som den i den nationella lagstiftningen

föreskrivna invaliditetspensionen;

i) arbetare, vilka under sina studier giva lektioner eller arbeta mot

ersättning i syfte att erhålla en utbildning, som skall sätta dem i stånd

att utöva ett mot studierna svarande yrke;

j) tjänstefolk, anställt i hushållet hos arbetsgivare inom jordbruket.

3. Från försäkringsplikten kunna vidare undantagas personer, vilkas efterlevande

enligt lag, förordning eller särskild anordning skola bliva berättigade

till förmåner, som på det hela taget äro minst likvärdiga med de förmåner,

som föreskrivas i denna konvention.

4. Denna konvention skall icke äga tillämpning å sjömän eller fiskare,

som bedriva fiske till havs.

Artikel 3.

Den nationella lagstiftningen skall under villkor, som den äger bestämma,

berättiga förut obligatoriskt försäkrade personer, vilka icke åtnjuta pension,

att frivilligt vidmakthålla sin försäkring eller ock bevara sin rätt genom att

för sådant ändamål erlägga en periodisk avgift; vad nu stadgats skall dock

icke gälla, där dylik rätt automatiskt upprätthålles eller, i fråga örn gift

kvinna, möjlighet står öppen för hennes make, som icke är underkastad

obligatorisk försäkring, att erhålla frivillig försäkring och därigenom tillförsäkra

henne ålderdoms- eller änkepension.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 138.

43

Artikel 4.

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 5 må rätten till pension göras

beroende av en väntetid, som medför erläggande av ett minsta antal avgifter

såväl från försäkringens början som under en viss tid omedelbart före

riskens förverkligande.

2. Väntetidens längd får icke överstiga 60 månader, 250 veckor eller 1,500

dagar, för vilka avgift erlägges.

3. Då väntetiden medför erläggande av visst antal avgifter under loppet

av en bestämd tidrymd omedelbart före riskens förverkligande, skola

perioder, för vilka ersättning utgått på grund av tillfällig arbetsoförmåga

eller arbetslöshet, i den utsträckning och på de villkor, som fastställas i

den nationella lagstiftningen, räknas såsom sådana perioder, för vilka avgift

blivit erlagd.

Artikel 5.

1. Försäkrad person, som upphör att vara underkastad försäkringsplikt

och icke är berättigad till en prestation, motsvarande de avgifter, vilka gottskrivits

honom, bevarar sin på dessa avgifter grundade rätt.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl begränsa giltigheten av den på

avgifterna grundade rätten till utgången av en tidrymd, som skall räknas

från dagen för den obligatoriska försäkringens upphörande och vara antingen

växlande eller bestämd.

a) Den växlande tidrymden må icke understiga en tredjedel av det

sammanlagda antalet perioder, för vilka avgifter skolat erläggas sedan

försäkringens början, med avdrag för de perioder, för vilka avgifter icke

blivit erlagda.

b) Den bestämda tidrymden må i intet fall understiga aderton månader,

men skall den på avgifterna grundade rätten kunna upphöra vid

utgången av nämnda tidrymd, såvida icke ett i den nationella lagstiftningen

föreskrivet minsta antal avgifter dessförinnan gottskrivits den

försäkrade på grund av fortsatt frivillig försäkring.

Artikel 6.

Dödsfallsförsäkring skall medföra rätt till pension åtminstone för den

avlidne försäkrades eller pensionerades icke omgifta änka och efterlevande

barn.

Artikel 7.

1. Eätt till änkepension må förbehållas änkor, vilka överskridit viss ålder

eller drabbats av invaliditet.

2. Bestämmelserna i moment 1 skola icke äga tillämpning beträffande

särskilda försäkringssystem för anställda.

3. Kätt till änkepension må begränsas till fall, där äktenskapet varat viss

tid och ingåtts, innan den försäkrade eller pensionerade uppnått viss ålder

eller blivit invalid.

4. Eätt till pension må förvägras, örn vid tidpunkten för den försäkrades

eller pensionerades död äktenskapet blivit upplöst eller till skillnad däri

blivit dömt genom utslag, enligt vilket hustrun varit ensam felande.

5. Om flera söka en änkepension, må det belopp, som utbetalas, begränsas

så, att det motsvarar en pension.

Artikel 8.

1. Eätt till pension tillkommer barn, som icke överskridit viss ålder,

icke understigande 14 år.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

2. Rätt till pension för barn efter försäkrad eller pensionerad moder må

dock göras beroende av att modern bidragit till barnets underhåll eller att

hon vid sin död varit änka.

3. Den nationella lagstiftningen skall angiva de fall, då ett utomäktenskapligt

barn skall vara berättigat till pension.

Artikel 9.

1. Pensionen skall beräknas med eller utan hänsyn till den tid. försäkringen

varat, och utgå med en bestämd summa, viss procent av den lön,

som beaktats i försäkringsavseende, eller en summa, som växlar efter beloppet

av erlagda avgifter.

2. Då pensionen växlar med hänsyn till den tid, försäkringen varat, och

pensionsrätten är beroende av viss väntetid, skall pensionen, såvida ej visst

minimibelopp är utfäst, inbegripa en bestämd summa eller del, som icke är

beroende av den tid, försäkringen varat; då pensionsrätten icke är beroende

av viss väntetid, må ett utfäst minimibelopp kunna föreskrivas.

3. Då avgifterna avpassas efter lönen, skall den lön, som legat till grund

för beräknandet av avgifterna, även läggas till grund för beräknandet av

pensionen, vare sig denna växlar i förhållande till den tid, försäkringen varat,

eller icke.

Artikel 10.

Försäkringsinrättningarna skola under villkor, som bestämmas av den

nationella lagstiftningen, vara bemyndigade att låta personer, som på grund

av invaliditet uppbära pension eller kunna göra anspråk därpå, komma i

åtnjutande av naturaprestationer, avsedda att förebygga, fördröja, lindra eller

häva invaliditeten.

Artikel 11.

1. Rätten till prestationer må kunna helt eller delvis förverkas eller suspenderas,

a) örn dödsfallet framkallats genom brottslig handling eller avsiktlig

förseelse av den försäkrade eller person, som skulle kunna bliva berättigad

till efterlevandepension;

b) örn den försäkrade eller person, som skulle kunna bliva berättigad

till efterlevandepension, handlat bedrägligt gentemot försäkringsinrättningen.

*

2. Pensionen må helt eller delvis suspenderas för tid, då vederbörande

a) helt underhålles på allmän bekostnad eller av en inrättning för

socialförsäkring;

b) utan giltig orsak vägrar att iakttaga läkares föreskrifter eller meddelade

instruktioner rörande invaliders uppträdande eller med vilja och

utan tillstånd undandrager sig försäkringsinrättningens kontroll;

c) åtnjuter annan periodisk kontant prestation på grund av lag angående

obligatorisk socialförsäkring, pension eller ersättning för olycksfall

i arbete eller yrkessjukdom;

d) efter att hava erhållit änkepension utan förbehåll rörande ålder

eller invaliditet sammanlever med en man såsom dennes hustru;

e) är pensionsberättigad på grund av ett särskilt försäkringssystem

för anställda men åtnjuter lön, som överstiger visst belopp.

Artikel 12.

1. De försäkrade och deras arbetsgivare skola bidraga till anskaffande av

försäkringens tillgångar.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 138.

2. Den nationella lagstiftningen må från skyldigheten att erlägga avgifter

fritaga

a) lärlingar och unga arbetare under viss ålder;

b) arbetare, vilka icke erhålla kontant lön eller vilkas lön är mycket låg.

3. Bidragsplikt för arbetsgivarna behöver likväl icke föreskrivas i sådan

lagstiftning rörande nationell försäkring, vars tillämpningsområde icke är

begränsat till löntagare.

4. Offentlig myndighet skall bidraga till anskaffandet av tillgångar eller

prestationer för försäkring, som upprättats till förmån för löntagare i allmänhet

eller arbetare.

5. Nationell lagstiftning, som vid tiden för antagandet av denna konvention

icke kräver erläggande av avgifter från de försäkrade, må kunna

fortfara att icke kräva dylika avgifter.

Artikel 13.

1. Försäkringen skall handhavas av inrättningar, som upprättats av offentlig

myndighet och icke fullfölja något vinstsyfte, eller ock av statens försäkringsfonder.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl anförtro försäkringens handha
vande

åt inrättningar, som upprättats på initiativ av vederbörande parter

eller deras sammanslutningar och vederbörligen godkänts av offentlig myndighet.

.....

3. Försäkringsinrättningarnas och statens försäkringsfonders tillgångar

skola förvaltas avskilda från allmänna medel.

4. Representanter för de försäkrade skola deltaga i förvaltningen av försäkringsinrättningarna

under villkor, som bestämmas av den nationella lagstiftningen,

vilken jämväl må meddela bestämmelser rörande deltagande av

representanter för arbetsgivarna och offentlig myndighet.

5. De självstyrda försäkringsinrättningarna skola stå under administrativ

och finansiell kontroll av offentlig myndighet.

Artikel 14.

1. Besvärsrätt skall tillkomma den avlidne försäkrades eller pensionerades

efterlevande i fall av tvist angående prestationer.

2. Dylika tvister skola prövas av särskilda domstolar, vari sitta domare,

till yrket domare eller icke, vilka äro särskilt förtrogna med försäkringens

syften eller vid sin sida hava bisittare, valda bland de försäkrade och deras

arbetsgivare.

3. I fall av tvist rörande försäkringsplikt eller storleken av avgifter skall

besvärsrätt tillkomma löntagaren och, där bidrag skall lämnas av arbetsgivaren,

jämväl denne.

Artikel 15.

1. Utländska löntagare skola vara underkastade försäkrings- och avgiftsplikt

under samma villkor som landets medborgare.

2. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola under samma

villkor som landets medborgare äga rätt till prestationer, härrörande från

de avgifter, som gottskrivits dem.

3. Försäkrade eller pensionerade utlänningars rättsinnehavare skola, om

de äro undersåtar i en medlemsstat, som är bunden av denna konvention

och vars lagstiftning följaktligen föreskriver finansiellt bidrag av staten till

anskaffandet av tillgångar eller prestationer för försäkringen enligt artikel 12,

även vara berättigade till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas

med allmänna medel.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

4. Den nationella lagstiftningen kan emellertid åt landets medborgare förbehålla

rätten till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas

med allmänna medel och uteslutande tillkomma sådana försäkrades rättsinnehavare,

som överskridit viss ålder vid tiden för den obligatoriska försäkringslagstiftningens

ikraftträdande.

5. Eventuellt föreskrivna restriktioner i fall av vistelse utomlands skola

icke äga tillämpning å pensionerade, vilka äro undersåtar i medlemsstat,

bunden av denna konvention, och vilka äro bosatta å dylik medlems territorium,

i vidare mån än de äga tillämpning å undersåtar i det land, där

pensionen förvärvats. Pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, härrörande

från allmänna medel, behöva dock icke utbetalas.

Artikel 16.

1. Försäkring för löntagare skall regleras av den lag, som är gällande å

löntagarens arbetsställe.

2. Från denna bestämmelse kan för åstadkommande av kontinuitet i försäkringen

göras undantag genom överenskommelse mellan vederbörande

medlemmar.

Artikel 17.

Varje medlem må meddela särskilda bestämmelser rörande arbetare i

gränstrakter, vilka arbetare hava sitt arbetsställe å medlemmens territorium

men sitt hemvist utomlands.

Artikel 18.

I länder, vilka icke hava obligatorisk dödsfallsförsäkring vid den tidpunkt,

då denna konvention först träder i kraft, skall varje då förefintligt avgiftsfritt

pensionssystem anses uppfylla denna konventions fordringar, örn det

garanterar en individuell rätt till pension under villkor, som angivas i artiklarna

19—25 här nedan.

Artikel 19.

1. Rätt till pension tillkommer

a) änkor, som icke ingått nytt gifte och hava minst två barn att

försörja;

b) föräldralösa barn.

2. Den nationella lagstiftningen skall angiva

a) de fall då ett utomäktenskapligt barn skall berättiga till änkepension;

b) den ålder, intill vilken ett barn skall berättiga till änkepension

eller äga rätt till pension i sin egenskap av föräldralöst; denna ålder

må dock ej understiga 14 år.

Artikel 20.

1. Rätten till änkepension må göras beroende av

a) att den avlidne maken haft hemvist å medlemmens territorium

under en tidrymd närmast före dödsfallet;

b) att änkan ägt dylikt hemvist under en tidrymd närmast före framställandet

av krav på pension.

2. Rätten till pension åt föräldralös må göras beroende av att den senast

avlidna av föräldrarna haft hemvist å medlemmens territorium under en tidrymd

närmast före dödsfallet.

3. Den tidrymd, under vilken änka eller avliden fader eller moder skall

hava haft hemvist å medlemmens territorium, skall fastställas i den nationella

lagstiftningen men får icke överstiga fem år.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

47

Artikel 21.

1. Rätt till änkepension eller pension åt föräldralös skall tillerkännas

varje sökande, vilkens årliga inkomster, tillsammans med de inkomster, som

tillhöra barn eller föräldralösa, gentemot vilka sökanden har försörjningsplikt,

icke överstiga en gräns, som skall fastställas i den nationella lagstiftningen

med vederbörlig hänsyn tagen till levnadskostnadsminimum.

2. Vid beräknandet av vederbörandes inkomster skola undantagas tillgångar

intill ett belopp, som skall bestämmas av den nationella lagstiftningen.

Artikel 22.

Pensionen skall utgöra ett belopp, som tillsammans med övriga inkomster,

utom de undantagna, räcker att täcka åtminstone den pensionerades väsentliga

behov.

Artikel 23.

1. Besvärsrätt skall tillkomma sökande i varje tvist om utbekommande

av pension eller dennas storlek.

2. Besvären skola prövas av annan myndighet än den, som meddelat

beslut i första instans.

Artikel 24.

1. Utländska änkor och föräldralösa, vilka äro medborgare i medlemsstat,

bunden av denna konvention, skola äga rätt till pension på samma villkor

som landets egna medborgare.

2. Den nationella lagstiftningen må dock göra beviljandet av pension åt

utlänning beroende av att denne haft hemvist å medlemmens territorium

under en tid, som högst med fem år må överstiga den tid, som föreskrives

i artikel 20.

Artikel 25.

1. Rätten till pension må kunna helt eller delvis förverkas eller suspenderas,

örn änkan eller den person, som åtagit sig ansvaret för den föräldralöses

underhåll, erhållit eller sökt erhålla pension genom bedrägeri.

2. Pension må helt eller delvis suspenderas under tid, då vederbörande

helt underhålles på allmän bekostnad.

Artikel 26.

Prånsett bestämmelserna i artikel 15 moment 5 har denna konvention icke

avseende å vidmakthållandet av rätt till pension i fall av hemvist utomlands.

Artikel 27.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras.

Artikel 28.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit registrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 23.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majus proposition nr 138.

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 30.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den

registrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter

utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk av

den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 31.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

Artikel 32.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 30 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den nya,

reviderade konventionen.

Artikel 33.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Förslag till konvention angående obligatorisk dödsfallsförsäkring

flir löntagare i jordbruksföretag.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1933 till sitt sjuttonde sammanträde
samt

beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk dödsfallsförsäkring,

vilken fråga innefattas i andra punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år ettusen niohundra trettiotre

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i "Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Artikel 1.

Yarje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att inrätta eller bibehålla ett system av

obligatorisk dödsfallsförsäkring med villkor, som äro minst likvärdiga med

dem, vilka angivas i denna konvention.

Artikel 2.

1. Den obligatoriska dödsfallsförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare,

anställda och lärlingar i jordbruksföretag samt å tjänstefolk, anställt

i hushållet hos arbetsgivare inom jordbruket.

2. Yarje medlem må dock i sin nationella lagstiftning stadga de undantag

han finner erforderliga beträffande

a) arbetare, vilkas lön överstiger viss gräns och, för det fall lagstiftningen

icke stadgar ett dylikt allmänt undantag, anställda, vilka utöva

yrken, som vanligen betraktas såsom fria;

b) arbetare, som icke erhålla lön i penningar;

c) unga arbetare under viss ålder och arbetare, vilka äro för gamla

att erhålla försäkring, då de för första gången bliva löntagare;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med löntagares

i allmänhet;

e) medlemmar av arbetsgivarens familj;

f) arbetare, vilkas anställning på det hela taget och enligt sin natur

är av så kort varaktighet, att de icke komma i tillfälle att uppfylla villkoren

för erhållande av prestationer, samt personer, som utföra avlönat

arbete allenast tillfälligtvis eller såsom bisyssla;

g) arbetare, som äro invalider, och arbetare, som uppbära invaliditets-

eller ålderdomspension;

h) pensionerade tjänstemän, som utföra avlönat arbete, och personer,

vilka åtnjuta privat inkomst i de fall, då pensionen eller den privata

inkomsten är minst lika stor som den i den nationella lagstiftningen

föreskrivna invaliditetspensionen;

i) arbetare, vilka under sina studier giva lektioner eller arbeta mot

ersättning i syfte att erhålla en utbildning, som skall sätta dem i stånd

att utöva ett mot studierna svarande yrke.

3. Från försäkringsplikten kunna vidare undantagas personer, vilkas efterlevande

enligt lag, förordning eller särskild anordning skola bliva berättigade

till förmåner, som på det hela taget äro minst likvärdiga med de förmåner,

som föreskrivas i denna konvention.

Artikel 3.

Den nationella lagstiftningen skall under villkor, som den äger bestämma,

berättiga förut obligatoriskt försäkrade personer, vilka icke åtnjuta pension,

att frivilligt vidmakthålla sin försäkring eller ock bevara sin rätt genom att

för sådant ändamål erlägga en periodisk avgift; vad nu stadgats skall dock

icke gälla, där dylik rätt automatiskt upprätthålles eller, i fråga om gift

kvinna, möjlighet står öppen för hennes make, som icke är underkastad

obligatorisk försäkring, att erhålla frivillig försiikring och därigenom tillförsäkra

henne ålderdoms- eller änkepension.

Bihang till riksdagens protokoll 1034. 1 sami. Nr 138.

2d2C 88 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts proposition nr 138.

Artikel 4.

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 5 må rätten till pension göras

beroende av en väntetid, som medför erläggande av ett minsta antal avgifter

såväl från försäkringens början som under en viss tid omedelbart före riskens

förverkligande.

2. Väntetidens längd får icke överstiga 60 månader, 250 veckor eller 1,500

dagar, för vilka avgift erlägges.

3. Då väntetiden medför erläggande av visst antal avgifter under loppet

av en bestämd tidrymd omedelbart före riskens förverkligande, skola perioder,

för vilka ersättning utgått på grund av tillfällig arbetsoförmåga eller

arbetslöshet, i den utsträckning och på de villkor, som fastställas i den

nationella lagstiftningen, räknas såsom sådana perioder, för vilka avgift

blivit erlagd.

Artikel 5.

1. Försäkrad person, som upphör att vara underkastad försäkringsplikt

och icke är berättigad till en prestation, motsvarande de avgifter, vilka

gottskrivits honom, bevarar sin på dessa avgifter grundade rätt.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl begränsa giltigheten av den på

avgifterna grundade rätten till utgången av en tidrymd, som skall räknas

från dagen för den obligatoriska försäkringens upphörande och vara antingen

växlande eller bestämd.

a) Den växlande tidrymden må icke understiga en tredjedel av det

sammanlagda antalet perioder, för vilka avgifter skolat erläggas sedan

försäkringens början, med avdrag för de perioder, för vilka avgifter icke

blivit erlagda.

b) Den bestämda tidrymden må i intet fall understiga aderton månader,

men skall den på avgifterna grundade rätten kunna upphöra vid

utgången av nämnda tidrymd, såvida icke ett i den nationella lagstiftningen

förskrivet minsta antal avgifter dessförinnan gottskrivits den

försäkrade på grund av obligatorisk eller fortsatt frivillig försäkring.

Artikel 6.

Dödsfallsförsäkring skall medföra rätt till pension åtminstone för den avlidne

försäkrades eller pensionerades icke omgifta änka och efterlevande

barn.

Artikel 7.

1. Rätt till änkepension må förbehållas änkor, vilka överskridit viss ålder

eller drabbats av invaliditet.

2. Bestämmelserna i moment 1 skola icke äga tillämpning beträffande särskilda

försäkringssystem för anställda.

3. Rätt till änkepension må begränsas till fall, där äktenskapet varat viss

tid och ingåtts, innan den försäkrade eller pensionerade uppnått viss ålder

eller blivit invalid.

4. Rätt till pension må förvägras, örn vid tidpunkten för den försäkrades

eller pensionerades död äktenskapet blivit upplöst eller till skillnad däri

blivit dömt genom utslag, enligt vilket hustrun varit ensam felande.

5. Örn flera söka en änkepension, må det belopp, som utbetalas, begränsas

så, att det motsvarar en pension.

Artikel 8.

1. Rätt till pension tillkommer barn, som icke överskridit viss ålder, icke

understigande 14 år.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition nr 138.

2. Rätt till pension för barn efter försäkrad eller pensionerad moder må

dock göras beroende av, att modern bidragit till barnets underhåll eller att

hon vid sin död varit änka.

3. Den nationella lagstiftningen skall angiva de fall, då ett utomäktenskapligt

barn skall vara berättigat till pension.

Artikel 9.

1. Pensionen skall beräknas med eller utan hänsyn till den tid, försäkringen

varat, och utgå med en bestämd summa, viss procent av den lön,

som beaktats i försäkringsavseende, eller en summa, som växlar efter beloppet

av erlagda avgifter.

2. Då pensionen växlar med hänsyn till den tid, försäkringen varat, och

pensionsrätten är beroende av viss väntetid, skall pensionen, såvida ej visst

minimibelopp är utfäst, inbegripa en bestämd summa eller del, som icke är

beroende av den tid, försäkringen varat; då pensionsrätten icke är beroende

av viss väntetid, må ett utfäst minimibelopp kunna föreskrivas.

3. Då avgifterna avpassas efter lönen, skall den lön, som legat till grund

för beräknandet av avgifterna, även läggas till grund för beräknandet av

pensionen, vare sig denna växlar i förhållande till den tid, försäkringen

varat, eller icke.

Artikel 10.

Försäkringsinrättningarna skola under villkor, som bestämmas av den nationella

lagstiftningen, vara bemyndigade att låta personer, som på grund av invaliditet

uppbära pension eller kunna göra anspråk därpå, komma i åtnjutande

av naturaprestationer, avsedda att förebygga, fördröja, lindra eller häva invaliditeten.

Artikel 11.

1. Rätten till prestationer må kunna helt eller delvis förverkas eller

suspenderas,

a) örn dödsfallet framkallats genom brottslig handling eller avsiktlig

förseelse av den försäkrade eller person, som skulle kunna bliva berättigad

till efterlevandepension;

b) om den försäkrade eller person, som skulle kunna bliva berättigad

till efterlevandepension, handlat bedrägligt gent emot försäkringsinrättningen.

2. Pensionen må helt eller delvis suspenderas för tid, då vederbörande

a) helt underhålles på allmän bekostnad eller av en inrättning för

socialförsäkring;

b) utan giltig orsak vägrar att iakttaga läkares föreskrifter eller meddelade

instruktioner rörande invaliders uppträdande eller med vilja och

utan tillstånd undandrager sig försäkringsinrättningens kontroll;

c) åtnjuter annan periodisk kontant prestation på grund av lag angående

obligatorisk socialförsäkring, pension eller ersättning för olycksfall

i arbete eller yrkessjukdom;

d) efter att hava erhållit änkepension utan förbehåll rörande ålder

eller invaliditet sammanlever med en man såsom dennes hustru;

e) är pensionsberättigad på grund av ett särskilt försäkringssystem

för anställda men åtnjuter lön, som överstiger visst belopp.

Artikel 12.

1. De försäkrade och deras arbetsgivare skola bidraga till anskaffande av

försäkringens tillgångar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

2. Den nationella lagstiftningen må från skyldigheten att erlägga avgifter

fritaga

a) lärlingar och unga arbetare under viss ålder;

b) arbetare, vilka icke erhålla kontant lön eller vilkas lön är mycket

låg!

c) arbetare i tjänst hos en arbetsgivare, vilken betalar avgifterna med

en summa, som är oberoende av antalet hos honom sysselsatta arbetare.

3. Bidragsplikt för arbetsgivarna behöver likväl icke föreskrivas i sådan

lagstiftning rörande nationell försäkring, vars tillämpningsområde icke är begränsat

till löntagare.

4. Offentlig myndighet skall bidraga till anskaffandet av tillgångar eller

prestationer för försäkring, som upprättats till förmån för löntagare i allmänhet

eller arbetare.

5. Nationell lagstiftning, som vid tiden för antagandet av denna konvention

icke kräver erläggande av avgifter från de försäkrade, må kunna fortfara

att icke kräva dylika avgifter.

Artikel 13.

1. Försäkringen skall handhavas av inrättningar, som upprättats av offentlig

myndighet och icke fullfölja något vinstsyfte, eller ock av statens försäkringsfonder.

2. Den nationella lagstiftningen må likväl anförtro försäkringens handhavande

åt inrättningar, som upprättats på initiativ av vederbörande parter

eller deras sammanslutningar och vederbörligen godkänts av offentlig myndighet.

3. Försäkringsinrättningarnas och statens försäkringsfonders tillgångar

skola förvaltas avskilda från allmänna medel.

4. Representanter för de försäkrade skola deltaga i förvaltningen av

försäkringsinrättningarna under villkor, som bestämmas av den nationella

lagstiftningen, vilken jämväl må meddela bestämmelser rörande deltagande av

representanter för arbetsgivarna och offentlig myndighet.

5. De självstyrda försäkringsinrättningarna skola stå under administrativ

och finansiell kontroll av offentlig myndighet.

Artikel lå.

1. Besvärsrätt skall tillkomma den avlidne försäkrades eller pensionerades

efterlevande i fall av tvist angående prestationer.

2. Dylika tvister skola prövas av särskilda domstolar, vari sitta domare,

till yrket domare eller icke, vilka äro särskilt förtrogna med försäkringens

syften eller vid sin sida hava bisittare, valda bland de försäkrade och deras

arbetsgivare.

3. I fall av tvist rörande försäkringsplikt eller storleken av avgifter skall

besvärsrätt tillkomma löntagaren och, där bidrag skall lämnas av arbetsgivaren,

jämväl denne.

Artikel 15.

1. Utländska löntagare skola vara underkastade försäkrings- och avgiftsplikt

under samma villkor som landets medborgare.

2. Försäkrade utlänningar och deras rättsinnehavare skola under samma

villkor som landets medborgare äga rätt till prestationer, härrörande från

de avgifter, som gottskrivits dem.

3. Försäkrade eller pensionerade utlänningars rättsinnehavare skola, om

de äro undersåtar i en medlemsstat, som är bunden av denna konvention

och vars lagstiftning följaktligen föreskriver finansiellt bidrag av staten till

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 138.

53

anskaffandet av tillgångar eller prestationer för försäkringen enligt artikel 12,

även vara berättigade till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas

med allmänna medel.

Den nationella lagstiftningen kan emellertid åt landets medborgare förbehålla

rätten till pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, vilka bestridas med

allmänna medel och uteslutande tillkomma sådana försäkrades rättsinnehavare,

som överskridit viss ålder vid tiden för den obligatoriska försäkringslagstiftningens

ikraftträdande.

5. Eventuellt föreskrivna restriktioner i fall av vistelse utomlands skola

icke äga tillämpning å pensionerade, vilka äro undersåtar i medlemsstat,

bunden av denna konvention, och vilka äro bosatta å dylik medlems territorium,

i vidare mån än de äga tillämpning å undersåtar i det land, där

pensionen förvärvats. Pensionsunderstöd, -tillägg eller -delar, härrörande

från allmänna medel, behöva dock icke utbetalas.

Artikel 16.

1. Försäkring för löntagare skall regleras av den lag, som är gällande å

löntagarens arbetsställe.

2. Från denna bestämmelse kan för åstadkommande av kontinuitet i försäkringen

göras undantag genom överenskommelse mellan vederbörande medlemmar.

Artikel 17.

Yarje medlem må meddela särskilda bestämmelser rörande arbetare i

gränstrakter, vilka arbetare hava sitt arbetsställe å medlemmens territorium

men sitt hemvist utomlands.

Artikel 18.

I länder, vilka icke hava obligatorisk dödsfallsförsäkring vid den tidpunkt,

då denna konvention först träder i kraft, skall varje då förefintligt avgiftsfritt

pensionssystem anses uppfylla denna konventions fordringar, örn det

garanterar en individuell rätt till pension under villkor, som angivas i artiklarna

19—25 här nedan.

Artikel 19.

1. Rätt till pension tillkommer

a) änkor, som icke ingått nytt gifte och hava minst två barn att försörja

;

b) föräldralösa barn.

2. Den nationella lagstiftningen skall angiva

a) de fall då ett utomäktenskapligt barn skall berättiga till änkepension;
b)

den ålder, intill vilken ett barn skall berättiga till änkepension

eller äga rätt till pension i sin egenskap av föräldralöst; denna ålder

må dock ej understiga 14 år.

Artikel 20.

1. Rätten till änkepension må göras beroende av

a) att den avlidne maken haft hemvist å medlemmens territorium under

en tidrymnd närmast före dödsfallet;

b) att änkan ägt dylikt hemvist under en tidrymd närmast före framställandet

av krav på pension.

2. Rätten till pension åt föräldralös må göras beroende av att den senast

avlidna av föräldrarna haft hemvist å medlemmens territorium under en tidrymd

närmast före dödsfallet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majus proposition nr 138.

3. Den tidrymd, under vilken änka eller avliden fader eller moder skall

hava haft hemvist å medlemmens territorium, skall fastställas i den nationella

lagstiftningen men får icke överstiga fem år.

Artikel 21.

1. Rätt till änkepension eller pension åt föräldralös skall tillerkännas

varje sökande, vilkens årliga inkomster, tillsammans med de inkomster, som

tillhöra barn eller föräldralösa, gentemot vilka sökanden har försörjningsplikt,

icke överstiga en gräns, som skall fastställas i den nationella lagstiftningen

med vederbörlig hänsyn tagen till levnadskostnadsminimum.

2. Vid beräknandet av vederbörandes inkomster skola undantagas inkomster

intill ett belopp, som skall bestämmas av den nationella lagstiftningen.

Artikel 22.

Pensionen skall utgöra ett belopp, som tillsammans med övriga inkomster,

utom de undantagna, räcker att täcka åtminstone den pensionerades

väsentliga behov.

Artikel 23.

1. Besvärsrätt skall tillkomma sökande i varje tvist örn utbekommande

av pension eller dennas storlek.

2. Besvären skola prövas av annan myndighet än den, som meddelat

beslut i första instans.

Artikel 24.

1. Utländska änkor och föräldralösa, vilka äro medborgare i medlemsstat,

bunden av denna konvention, skola äga rätt till pension på samma villkor

som landets egna medborgare.

2. Den nationella lagstiftningen må dock göra beviljandet av pension åt

utlänning beroende av att denne haft hemvist å medlemmens territorium

under en tid, som högst med fem år må överstiga den tid, som föreskrives

i artikel 20.

Artikel 25.

1. Rätten till pension må kunna helt eller delvis förverkas eller suspenderas,

om änkan eller den person, som åtagit sig ansvaret för den föräldralöses

underhåll, erhållit eller sökt erhålla pension genom bedrägeri.

2. Pension må helt eller delvis suspenderas under tid, då vederbörande

helt underhålles på allmän bekostnad.

Artikel 26.

Prånsett bestämmelserna i artikel 15 moment 5 har denna konvention icke

avseende å vidmakthållandet av rätt till pension i fall av hemvist utomlands.

Artikel 27.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras.

Artikel 28.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit registrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Artikel 29.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats bos sekreteriatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 30.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det

den registrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

tioårsperiod.

Artikel 31.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

Artikel 32.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 30 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 33.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Rekommendation angående invaliditets-, ålderdoms- och

dödsfallsförsäkringens allmänna principer.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1933 till sitt sjuttonde sammanträde
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majds proposition nr 138.

saint beslutit antaga vissa förslag angående invaliditets-, ålderdomsoch

dödsfallsförsäkring, vilken fråga uppförts på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga formen av en rekommendation,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år ettusen niohundra och

trettiotre efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit förslag till konventioner angående ej blott obligatorisk invaliditets-,

ålderdoms- och dödsfallsförsäkring för löntagare i industriella

företag, handelsföretag och fria yrken samt för hemarbetare och tjänstefolk,

än även obligatorisk invalididitets-, ålderdoms- och dödsfallsförsäkring för

löntagare i jordbruksföretag,

som anser, att dessa förslag till konventioner angiva de minimivillkor,

vilka varje system för obligatorisk invaliditets-, ålderdoms- och dödsfallsförsäkring

från sin början böra motsvara,

som anser det vara önskvärt att fastställa ett antal allmänna principer,

vilka erfarenheten visat vara mest ägnade att bidraga till ett rättvist, verksamt

och rationellt ordnande av invaliditets-, ålderdoms- och dödsfallsförsäkringen,

hemställer, att varje medlem måtte taga följande principer och regler

under övervägande:

I. Tillämpningsområde.

1. a) Obligatorisk invaliditets-, ålderdoms- och dödsfallsförsäkring för

avlönade arbetare bör, utan hänsyn till ålder, kön eller nationalitet, omfatta

varje person, som i regel utför avlönat arbete.

b) Då de ekonomiska, sociala och administrativa förhållandena tillåta

det, bör den nationella lagstiftningen låta invaliditets-, ålderdoms- och

dödsfallsförsäkringen jämväl omfatta mindre bemedlade, självständiga

arbetare inom industri, handel och jordbruk.

2. Skulle det emellertid anses lämpligt att fastställa en minimiålder för

tillträde till försäkringen, bör denna ålder så nära som möjligt ansluta sig

till åldern för skolpliktens upphörande och valet av yrke.

3. Kastställande av en maximiålder för tillträde till försäkringen är berättigat

allenast ifråga örn försäkring, där rätten till pension är beroende av

väntetid, och för arbetare, vilka, då de börja att regelmässigt utföra avlönat

arbete, äro för gamla att fylla kravet på väntetid före den normala pensionsåldern.

4. Då det finnes lämpligt att (bortsett från den begränsning av lönen, med

hänsyn till vilken försäkringen beräknas) fastställa en lönegräns för försäkringsplikten,

må icke några andra arbetare uteslutas på denna grund än sådana,

vilka, i betraktande av att deras lön avsevärt överstiger den allmänna

lönenivån, kunna anses i stånd att på egen hand möta invaliditets-, ålderdoms-

och dödsfallsriskerna.

II. Pensioner.

A. Väntetid ock försäkringsperioder.

5. Den väntetid, som föreskrives i försäkringssystem, vilka tillförsäkra

varje pensionerad en pension till fast belopp eller växlande efter den lön,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majus proposition nr 138.

sorn beaktats i försäkringsavseende, bör begränsas till en avgiftsperiod, som

icke är längre än vad som är strängt nödvändigt till förhindrande av anslutning

i spekulativt syfte och till åstadkommande av viss täckning för

tillförsäkrade förmåner.

6. Väntetiden för erhållande av rätt till invaliditets- eller efterlevandepension

bör i intet fall överstiga 60 månader eller 250 veckor eller 1,500

dagar, för vilka avgift erlägges; väntetiden för erhållande av rätt till ålderdomspension

bör icke överstiga det dubbla av nämnda maximum.

7. Perioder av tillfällig förvärvsoförmåga till följd av sjukdom, perioder,

då en arbeterska icke kan användas till arbete på grund av moderskap, och

perioder av, ofrivillig arbetslöshet böra inom gränser, som böra fastställas,

tagas i betraktande vid väntetidens beräknande och detta, även örn inga

avgifter betalas från sjuk- eller moderskapsförsäkringens sida eller av en

arbetslöshetskassa.

8. a) Försäkringssystem, som begränsa giltigheten av de på grund av

erlagda avgifter förvärvade rättigheterna, böra garantera vidmakthållandet

av dessa rättigheter under en tid av minst 18 månader från den

senaste avgiftsbetalningen, vilken tid skall förlängas vid försäkring, där

avgifterna beräknas efter lönen, med minst en tredjedel av den tid, för

vilken avgifter skolat erläggas sedan försäkringens början, minskad med

den tid, för vilken avgifter icke blivit betalda. Vid beräknandet av

denna tid bör hänsyn icke tagas till tid, under vilken den försäkrade

varit oförmögen till förvärv till följd av sjukdom, icke kunnat användas

till arbete på grund av moderskap, varit ofrivilligt arbetslös eller fullgjort

militärtjänst.

b) Ett ytterligare vidmakthållande av genom avgifter förvärvade rättigheter

må göras beroende av ett återupptagande av avgiftsbetalning på

grund av obligatorisk försäkring eller fortsatt frivillig försäkring eller

erläggande av en måttlig avgift för ändamålet; och skall ifråga örn försäkringssystem,

där avgifterna beräknas efter lönen och pensionerna

fastställas med hänsyn till den tid, under vilken försäkringen varat, återupptagandet

av avgiftsbetalning bidraga till att öka värdet av den rätt,

som håller på att förvärvas.

9. Förut försäkrad person bör äga möjlighet att återförvärva förlorade

rättigheter genom erläggande av ett visst antal avgifter på grund av obligatorisk

försäkring eller fortsatt frivillig försäkring; då pensionens belopp

växlar i förhållande till antalet eller storleken av de avgifter, vilka gottskrivits

den försäkrade, bör likväl det föreskrivna antalet avgifter understiga

det antal, som föreskrives för den ursprungliga väntetiden.

10. De belopp, som erfordras för vidmakthållande av rättigheter, som

hålla på att förvärvas av försäkrade, vilka under längre tid äro arbetslösa,

böra — i betraktande av omöjligheten att lägga bestridandet därav enbart

på de i arbete varande försäkrade — åstadkommas med finansiellt bistånd

av offentlig myndighet; samma princip bör gälla i fråga örn betalningar, avsedda

att stärka och förbättra dylika arbetslösas rättigheter.

B. Ålderdomspension.

11. För försäkringssystem, som stadga högre pensionsålder än 60 år, rekommenderas

såsom ett medel att bereda lättnad åt arbetsmarknaden och förverkliga

arbetarens rätt till vila på gamla dagar att, såvida landets demografiska,

ekonomiska och finansiella förhållanden tillåta det, nedsätta pensionsåldern

till 60 år, där så finnes erforderligt, i etapper.

12. Försäkrade, som under ett större antal år utövat ett särskilt mödosamt

eller ohälsosamt yrke, böra medgivas att göra sina rättigheter till pension

gällande vid en mindre framskriden ålder än arbetare i andra yrken.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 138. 2131; 33 5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

13. a) För att tillförsäkra arbetarna en från umbäranden fri ålderdom bör

pensionen täcka de väsentliga levnadsbehoven. Den pension, som beredes

varje pensionerad, som uppfyllt fordringarna på viss väntetid, bör följaktligen

fastställas med vederbörlig hänsyn tagen till levnadskostnaderna.

b) I försäkringssystem, där avgifterna äro avpassade efter lönen, böra

försäkrade, som gottskrivits avgifter, motsvarande den normala omfattningen

av aktivt yrkesliv, tillerkännas en pension, som står i skäligt

förhållande till deras sociala ställning under perioden av yrkesmässig

verksamhet. Med hänsyn härtill bör den pension, som beredes försäkrade,

'' ilka. under 30 år fullgjort sin avgiftsplikt, icke understiga hälften av

den lön, som beaktats i försäkringsavseende, från försäkringens början

eller under loppet av en viss tidrymd, omedelbart föregående pensionens

tillerkännande.

14. Ett tillägg bör tilldelas den pensionerade:

a) för varje barn, som han har att försörja och är i skolåldern eller

under 17 år och fullföljer sin allmänna eller yrkesutbildning eller som

till följd av vanförhet icke är i stånd att försörja sig självt.

b) då hans hustru är åldrig eller vanför men icke på grund därav

själv är berättigad till pension.

15. Pensionerad, som har behov av ständig hjälp av annan person, bör

åtnjuta särskilt tillägg.

C. Invaliditetspension.

16. a) Pension bör tillerkännas försäkrad, som till följd av sjukdom eller

vanförhet är ur stånd att förskaffa sig en avsevärd inkomst genom arbete,

motsvarande hans krafter, förmåga och utbildning; såsom avsevärd må

icke anses en inkomst, som understiger en tredjedel av den vanliga lönen

för en frisk arbetare med liknande utbildning och villkor.

b) I fråga örn särskilda slag av försäkringssystem, inrättade till förmån

för arbetare eller anställda inom vissa yrken, bör dock nedsättningen

av arbetsförmågan beräknas uteslutande med hänsyn till det dittills

utövade yrket eller ett liknande yrke.

17. a) För att fylla sin uppgift bör försäkringen garantera varje försäkrad,

som blivit invalid efter tilländalupen väntetid, en pension, som täcker

de väsentliga levnadsbehoven. Den minimipension, som garanteras varje

pensionerad, bör följaktligen fastställas med vederbörlig hänsyn tagen

till levnadskostnaderna.

b) I försäkringssystem, där den garanterade minimipensionen fastställes

i visst förhållande till den lön, som beaktats i försäkringsavseende,

bör ifrågavarande minimum icke understiga 40 procent av nämnda

lönedel. Samma resultat bör eftersträvas beträffande försäkringssystem,

där pensionen innefattar en fast och för varje pensionerad lika del och

en del, som växlar i förhållande till antalet och storleken av de för

hans räkning erlagda avgifterna.

18. Ett tillägg bör tilldelas den försäkrade för varje barn, som han har

att försörja och är i skolåldern eller under 17 år och fullföljer sin allmänna

eller yrkesutbildning eller som till följd av vanförhet är ur stånd att försörja

sig självt.

19. Pensionerad, som har behov av ständig hjälp av annan person, bör

åtnjuta särskilt tillägg.

D. Efterlevandepension.

20. a) Änka efter pensionerad eller försäkrad person, som avlidit efter tilländalupen

väntetid, bör äga rätt uppbära pension, så länge hon icke

ingår nytt gifte.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 59

b) Om tillerkännandet av pension är beroende av andra villkor, bör

pension likväl tilldelas änkor, vilka till följd av ålder eller invaliditet

äro urståndsätta att förtjäna sitt uppehälle eller vilka ha att försörja

ett barn, som är i skolåldern eller under 17 år och fullföljer sin allmänna

eller yrkesutbildning.

21. Pension bör även utgå till änkling, som är invalid och till följd därav

varit för sitt uppehälle beroende av försäkrad hustru, som avlidit efter tilländalupen

väntetid.

22. a) Pensionen bör tillförsäkra änka (änkling som är invalid) ett betydande

bidrag till täckande av de väsentliga levnadsbelioven. Huru

beräknandet härav än sker, bör pensionens minimibelopp bestämmas

med vederbörlig hänsyn tagen till levnadskostnaderna.

b) I försäkringssystem, där avgifterna äro avpassade efter den avlidnes

lön, bör pensionen till änka (änkling som är invalid) icke understiga

hälften av den pension, till vilken den avlidne hade eller skulle

haft rätt, om han vid tidpunkten för sin död erhållit invaliditets- eller

ålderdomspension. För det fall dylika system fastställa de efterlevandes

rätt oberoende av storleken av den pension, till vilken den avlidne hade

eller skulle haft rätt, bör likväl pensionen till änka (änkling som är

invalid) icke understiga 20 procent av den avlidnes lön, som beaktats i

försäkringsavseende sedan försäkringens början eller under loppet ay

en bestämd period omedelbart föregående haus död.

23. a) Varje barn i skolåldern, vars försörjning ålegat pensionerad eller

försäkrad person, som avlidit efter tilländalupen väntetid, bör äga rätt

till barnpension; denna skall utgå till dess barnet uppnår 17 år, örn

detsamma fullföljer sin allmänna eller yrkesutbildning, och även därefter,

örn det till följd av vanförhet är ur stånd att självt försörja sig.

b) Barnpension kan lämnas i form av tillägg till den till barnets

moder utgående änkepensionen.

24. a) Den minimipension, som garanteras varje barn, bör utgöra ett betydande

bidrag till kostnaderna för barnets underhåll och uppfostran;

ifrågavarande minimum bör vara högre i fall barnet är både fader- och

moderlöst.

b) I försäkringssystem, där avgifterna äro avpassade efter den avlidnes

lön, bör barnpensionen icke understiga en fjärdedel eller, beträffande

fader- och moderlöst barn, hälften av den pension, till vilken

den avlidne hade eller skulle haft rätt, örn han vid tidpunkten för sin

död erhållit invaliditets- eller ålderdomspension. För det fall dylika

system fastställa de efterlevandes rätt oberoende av storleken av den

pension, till vilken den avlidne hade eller skulle haft rätt, bör likväl

barnpensionen icke understiga 10 procent eller, beträffande fader- och

moderlöst barn, 20 procent av den avlidnes lön, som beaktats i försäkringsavseende

sedan försäkringens början eller under loppet av en bestämd

period omedelbart föregående hans död.

25. Om det befinnes lämpligt att fastställa ett maximum för det sammanlagda

beloppet av efterlevandepensioner, vilka skola kunna beviljas med

hänsyn till en avliden person, bör detta maximum, diir efterlevandepensionerna

avpassas efter den avlidnes pension, icke understiga det pensionsbelopp

med däri inräknade förhöjningar för försörjningsplikt gentemot

familj, vartill den döde hade eller skulle haft rätt, och, diir efterlevandepensionerna

avpassas efter den avlidnes lön, hälften av den avlidnes lön,

som beaktats i avseende å hans försäkring.

20. Efterlevande, vilka icke kunna tillerkännas pension, enär villkoren

därför icke blivit uppfyllda, böra (förutsatt att ett minimiantal avgifter gott
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majda proposition nr 138.

skrivits den döde) tilldelas ett engångsbelopp, som sätter dem i stånd att

anpassa sig efter den förändring i deras levnadsförhållanden, som förorsakats

genom familjeöverhuvudets död.

27. I länder, där begravningskostnaderna icke enligt lag eller sedvänja

täckas av annan försäkring, särskilt sjukförsäkring, bör dödsfall sförsäkringen

vid den försäkrades död medföra rätt till ersättning för skäliga begravningskostnader.

E. Bestämmelser rörande suspension eller nedsättning ar pensioner.

28. Då suspension eller nedsättning av invaliditets-, ålderdoms- eller efterlevandepension

föreskrives i händelse av konkurrens med pensioner, vilka

förvärvas på grund av annat socialförsäkringssystem eller system för pensioner

eller ersättning för olycksfall i arbete eller yrkessjukdomar, böra bestämmelserna

örn suspension eller nedsättning möjliggöra för den pensionerade

att helt komma i åtnjutande av den högsta pensionen, och bör han

under alla förhållanden erhålla den del av invaliditets-, ålderdoms- eller

efterlevandepensionen, som motsvarar hans egna bidrag.

29. Då en invaliditets- eller ålderdomspension suspenderas av annan orsak

än konkurrens med annan pension, bör den familj, vars försörjning ålegat

den person, för vilken pensionen indrages, tilldelas ett underhållsbidrag,

motsvarande hela pensionen eller en del därav.

III. Tillgångar.

30. a) Försäkringens tillgångar böra anskaffas genom bidrag från de försäkrade

och deras arbetsgivare.

b) Offentlig myndighet bör giva finansiellt stöd åt försäkringen.

31. Den försäkrades bidrag bör i princip icke överstiga bidraget från

hans arbetsgivare.

32. Arbetsgivaren bör svara för hela eller större delen av de sammanlagda

bidragen beträffande arbetare, vilka endast erhålla ersättning in natura,

samt hemarbetare och lärlingar, vilkas lön icke överstiger visst belopp.

33. Staten bör svara för bidragen under tider av obligatorisk militärtjänstgöring,

som fullgöres av personer, vilka voro försäkrade före sitt inträde

i nämnda tjänstgöring.

IV. Administration.

34. Den nationella lagstiftningen bör föreskriva, att försäkrade kvinnor

bliva rättvist representerade i invaliditets-, ålderdoms- och dödsfallsförsäkringens

förvaltande organ.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.