Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg

1934-02-16 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:139, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

1

Pir 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om

tillsyn å fartyg; given Stockholms slott den 16 februari 1934.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen

den 16 oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å fartyg.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Bihang till riksdagens protokoll 1934

1 sami.

Nr 139.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)

om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å

fartyg skall erhålla följande ändrade lydelse:

23 §.

Där ej Konungen annorledes förordnat, är fartyg underkastat inspektion

för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt skick. För sådant ändamål

må tillsynsmyndighet närhelst så finnes påkallat eller lämpligt och i ett

vart hänseende, vari fartyget är föremål för tillsyn, företaga undersökning,

dock att för inspektionens verkställande icke må krävas vidtagande

av sådana åtgärder, varom i 13 § förmäles.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 139.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen:

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 28 februari 1933 dagtecknad skrift kar

styrelsen för Sveriges allmänna sjöt artsförening gjort framställning örn

åtgärder för utsträckande av tillsynsföreskrifterna i lagen den 16 oktober

1914 örn tillsyn å fartyg att omfatta samtliga fartyg, för vilka bland annat

föreskrifterna i förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad

och utrustning äro tillämpliga.

De grundläggande föreskrifterna angående tillsyn å fartyg innehållas

i förenämnda lag den 16 oktober 1914. Tillämpningsområdet för lagen regleras

i första hand av dess 1 %, jämlikt vilken tillsyn å fartyg enligt lagen

skall utövas för utrönande, huruvida bestämmelserna i 5 a § sjölagen och

de med stöd därav utfärdade föreskrifterna äro iakttagna.

Tillsynen utövas dels genom sådana besiktningar för undersökning av

fartyg i vissa hänseenden, varom stadgas i 2 och 3 kapitlen av tillsynslagen

(sjövärdighetsbesiktning och passagerarfartygsbesiktning), och dels

medelst inspektion, varom sägs i lagens 4 kapitel. — Sjövärdighetsbesiktning

äger i allmänhet rum allenast å fartyg, som äro av en bruttodräktighet

av minst 100 registerton eller som skola undergå passagerarfartygsbesiktning;

å andra fartyg kan sjövärdighetsbesiktning endast förekomma

på grund av särskild anledning, varvid det i regel fordras, att kommerskollegium

för det särskilda fallet förordnat därom. Denna besiktning utgör

en under vissa förutsättningar och vid vissa tider eller tillfällen obligatoriskt

företagen undersökning för bedömande av fartygets sjövärdighet,

sålunda särskilt rörande skrovets och maskineriets samt övriga fasta

delars beskaffenhet. — Passagerarfartygsbesiktning, som avser att bedöma

de speciella villkoren för ett fartygs användning såsom passagerarfartyg,

i fråga kommer allenast å fartyg, som äro avsedda att föra passagerare

i viss omfattning. — Inspektion slutligen är benämningen på den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

fortlöpande, när som helst av vederbörande myndighet påfordrade tillsynen,

som avser vadhelst inspektören har anledning att undersöka, men

företrädesvis det allmänna fartygsunderhållet, utrustning, lastning och

de sociala förhållandena ombord. Inspektion är enligt 23 § tillsynslagen

begränsad till att äga rum å fartyg, varå någon är mot betalning anställd

eller färdas såsom passagerare.

Bland de viktigaste av de med stöd av 5 a § sjölagen utfärdade föreskrifterna

märkas förordningen den 20 maj 1927 (nr 184) angående fartygs

byggnad och utrustning (byggnadsförordningen) samt förordningen samma

dag (nr 185) angående bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda

(bostadsförordningen) ävensom förordningen den 9 december 1932 (nr 570)

angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg (nyttjandeförordningen).

Före den omfattande författningsrevision å hithörande område, som år

1927 föranledde utfärdandet av de nuvarande byggnads- och bostadsförordningarna

samt ändringar i den intill utgången av år 1932 gällande nyttjandeförordningen,

fanns förutom den sistnämnda förordningen en byggnadsförordning,

i vilken meddelades föreskrifter jämväl i de ämnen, som

behandlas i den nuvarande bostadsförordningen. Dessa tidigare byggnads-

och nyttjandeförordningar voro anknutna till tillsynslagen på så

sätt, att deras giltighet begränsades till »sådana fartyg, å vilka lagen örn

tillsyn å fartyg äger tillämpning». En sammankoppling av detta slag med

tillsynslagen torde emellertid hava befunnits mindre lämplig, bland annat

med hänsyn till den olika utsträckning, i vilken lagens skilda institut kunna

komma till användning.

Vid utfärdandet år 1927 av de nya byggnads- och bostadsförordningarna

samt ändrandet nämnda år av nyttjandeförordningen gjordes samtliga de

tre förordningarna, i anslutning till ingressen till 5 a § sjölagen, tillämpliga

å »fartyg, när det till sjöfart nyttjas». Från denna generella regel,

som jämväl gäller 1932 års nyttjandeförordning, äro dock stadgade vissa

undantag.

Från byggnads- och nyttjandeförordningarnas tillämpning äro sålunda

undantagna -— förutom kronan eller främmande stat tillhörigt fartyg, som

icke i allmän trafik befordrar gods eller passagerare -— dels maskindrivet

fartyg med en längd understigande 10 meter samt lustsegelfartyg — i den

mån sådana fartyg icke enligt tillsynslagen skola vara försedda med passagerarfartygscertifikat

och ej heller å fartygen någon mot ersättning

färdas såsom passagerare — dels ock fartyg med en bruttodräktighet understigande

20 registerton, å vilket icke någon är mot betalning anställd

eller färdas såsom passagerare.

Från bostadsförordningens tillämpningsområde äro undantagna, förutom

utländska fartyg, a) kronan tillhörigt fartyg, som icke i allmän trafik befordrar

gods eller passagerare, b) lustsegelfartyg och c) fartyg med en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 139. 5

bruttodräktighet understigande 20 register ton, å vilket icke någon är mot

betalning anställd.

I den av styrelsen för Sveriges allmänna sjöf artsförening nu gjorda

framställningen örn utsträckt tillämpning av tillsynsföreskrifterna har

styrelsen anfört i huvudsak följande:

Enligt gällande sjöfartssäkerhetslagstiftning vore, åtminstone i tillämpningen,

vissa fartyg praktiskt sett undantagna från all säkerhetskontroll i

viktiga avseenden. Styrelsen syftade därvid på sådana fartyg, å vilka icke

någon vore mot betalning anställd eller färdades såsom passagerare (tillsynslagens

23 §). Då den nuvarande sjöfartssäkerhetslagstiftningen i sina

huvuddrag tillkom år 1914, kunde tvivelsutan ifrågavarande undantag anses

berättigat med hänsyn till då rådande förhållanden. Numera hade emellertid

den tekniska utvecklingen, särskilt motoriseringen av den tidigare

segelfartygsflottan, medfört, att antalet s. k. familjefartyg (d. v. s. fartyg,

ägda och bemannade allenast av medlemmar av en och samma familj eller

åtminstone av fränden) ökats samtidigt som fartygens manövrering såsom

maskindrivna krävde väsentligt mindre bemanning än tillförene fartyg av

motsvarande storlek.

Familjefartygen omfattade numera i stor utsträckning väsentligen större

fartyg än som tidigare i regel såsom familjefartyg förekommit. Detta

hade medfört, att fartyg av ifrågavarande slag, från att tidigare hava tillgodosett

huvudsakligen skeppningsbehov allenast inom vissa geografiskt

snävt begränsade områden, med vilkas navigeringsförliållanden vederbörande

sedan gammalt varit väl förtrogna, numera övergått till att uppträda

såsom fraktsökande på den allmänna fraktmarknaden och därigenom vidgat

sitt verksamhetsområde till att omfatta över huvud taget hela området

för nämnda marknad, så långt densamma stöde öppen med hänsyn till fartygens

storlek, men oberoende av all för en jämförelsevis vidsträcktare

sjöfart erforderlig tillsyn i sjöfartssäkerhetsavseende. Det vore uppenbart,

att med denna utveckling de tidigare skälen för familjefartygens undantagande

från kontroll icke längre kunde anses försvarliga. Det förhållandet

att besättningen icke vore anställd mot särskild betalning kunde icke vara

tillräckligt skäl för underlåtenhet att vidtaga behövliga åtgärder för fartygs

och besättnings säkerhet. Såvitt styrelsen hade sig bekant, torde dessutom

icke förekomma någon som helst kontroll därav, att i de särskilda

fallen verkligen vore fråga örn fartyg av angivet slag, familjefartyg, då

i regel syntes godtagas allenast av vederbörande lämnade uppgifter därutinnan.

Att en sådan ordning i och för sig icke kunde anses tillfredsställande

funne styrelsen uppenbart med hänsyn till den omfattning, denna

grupp av fartyg numera intoge inom svensk sjöfart.

Över berörda framställning bär kommerskollegium den 27 december 1933

avgivit infordrat utlåtande. Vid utlåtandet äro fogade av förste fartygsinspektörerna

och Sveriges segelfartygsförening till kollegium avgivna

yttranden.

Förste forty g sinspektör er na hava förordat bifall till framställningen.

Därvid har av några av dem framhållits, att enahanda ämne som det i

framställningen avsedda avhandlats vid ett år 1930 hållet sammanträde

med samtliga förste fartygsinspektörer och vissa nautiskt utbildade andre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

fartygsinspektörer, varvid man varit ense om behovet av en ändring av

23 § tillsynslagen.

Sveriges segelfartygsförening har uttalat, att, innan någon åtgärd i anledning

av framställningen vidtoges, en utredning borde företagas rörande

familjefartygens antal, trader, beskaffenhet, underhåll, utrustning m. m.

Av en sådan utredning borde framgå, örn en ändring i enlighet med förslaget

vore påkallad.

Kommerskollegium har för egen del —- efter att hava lämnat en översikt

beträffande nu ifrågavarande lagstiftning — anfört huvudsakligen

följande:

Tillsynslagens i dess 1 § angivna tillämpningsområde finge anses i erforderlig

mån omsluta tillämpningsområdena för 5 a § sjölagen ävensom

för byggnads-, bostads- och nyttjandeförordningarna samt övriga med stöd

av sistnämnda paragraf meddelade föreskrifter. På grund av de begränsningar,

som bestämts för de olika tillsynsinstitutens tillämpningsområden,

vore det allenast sjövärdighetsbesiktningen, som eventuellt kunde komma

till användning i och för tillsyn å en del av de fartyg, som berördes av

bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav meddelade föreskrifterna.

De fartyg, som nu avsåges, vore vissa s. k. familjefartyg. I den

mån dessa fartyg vore under 100 bruttoregisterton, fordrades för att sjövärdighetsbesiktning

skulle kunna äga rum å dem i allmänhet särskilt

förordnande av kollegium. Dylikt förordnande stöde emellertid i regel ej

vederbörande fartygsinspektör till buds, när han tillfälligtvis anträffade

fartyg av detta slag och ansåge detsamma böra underkastas tillsyn. Sjövärdighetsbesiktning

vore för övrigt i flertalet fall en jämförelsevis vidlyftig

förrättning, som kunde åsamka redare diverse kostnader. Den tillsynsform,

som bäst lämpade sig vid sådant tillfälle, vore inspektion. För

att inspektion skulle kunna äga rum fordrades dock, att någon vore mot

betalning anställd å fartyget eller färdades såsom passagerare å detsamma.

Detta hade föranlett, att berörda familjefartyg vid upprepade tillfällen

kunnat undandragas kontroll över efterlevnaden av de å fartygen ifråga

tillämpliga stadgandena i 5 ,a § sjölagen och med stöd därav utfärdade föreskrifter.

Det måste anses rimligt att, där bestämmelser på området gällde jämväl

för dessa fartyg och en särskild inspektionsmyndighet funnes anordnad

för tillsyn av bestämmelsernas efterlevnad, denna myndighet även bereddes

tillfälle att utöva tillsynen med anlitande av det förefintliga institut,

som vore därför lämpat och komme till användning å andra fartyg under

motsvarande förhållanden.

I sådant syfte syntes det kollegium ändamålsenligast att borttaga den

inskränkning i förhållande till tillsynslagens i dess 1 § bestämda tillämpningsområde,

som inspektionsinstitutets tillämpningsområde vore underkastat

genom att institutets användning enligt lagens 23 § gjordes beroende

av att det vore fråga örn fartyg, »varå någon är mot betalning anställd

eller färdas såsom passagerare». Borttoges denna inskränkning,

komme inspektionsinstitutets tillämpningsområde att regleras av stadgandena

i 1 § och de med stöd därav meddelade bestämmelserna.

I anslutning till vad kommerskollegium sålunda anfört har kollegium

hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att första punkten

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Martts proposition nr 139.

i 23 § tillsynslagen måtte erhålla följande ändrade lydelse: »Fartyg är underkastat

inspektion för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt skick».

Den av styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening gjorda fram- Departement»- ställningen örn ändring i gällande föreskrifter örn tillsyn från statsmyn- cA</fe”''

digheternas sida å fartyg avser att möjliggöra utövandet av kontroll i

större utsträckning än hittills beträffande vissa kategorier av fartyg,

vilka visserligen äro underkastade bestämmelserna i de med stöd av 5 a §

sjölagen utfärdade författningar men likväl äro praktiskt taget undandragna

den statliga tillsynen över bestämmelsernas iakttagande. Härvid

åsyftas särskilt en del s. k. familjefartyg och med dem jämförliga fartyg,

vilka bemannas av ägarna själva och å vilka således icke någon är mot

betalning anställd. Det stora flertalet av sådana fartyg har tidigare haft

så ringa storlek, att fartygen varit undantagna från bestämmelserna i nyss

antydda författningar. Numera synas emellertid i stor utsträckning förekomma

dylika fartyg av den storlek, att nämnda författningar äro å dem

tillämpliga. På grund av begränsningen i tillsynsinstitutens tillämpningsområden

äro fartygen dock, i den mån de hava en bruttodräktighet under

100 registerton, i regel undantagna från tillsyn jämlikt tillsynslagen. Inspektion

kan ej företagas å dem och endast på grund av särskilt förordnande

av kommerskollegium kan sjövärdighetsbesiktning verkställas.

Kommerskollegium, som i likhet med styrelsen för sjöfartsföreningen ansett

en utvidgning av området för tillsynen av förhållandena påkallad, har

i detta syfte föreslagit sådan ändring av 23 § tillsynslagen, att alla fartyg

skulle bliva underkastade inspektion.

Då det — särskilt med hänsyn till den utveckling förhållandena å hithörande

område numera tagit — torde vara önskvärt, att möjlighet beredes

statsmyndigheterna att utöva tillsyn å alla fartyg, som äro underkastade

de särskilda föreskrifterna angående sjöfartssäkerheten, finner jag mig

böra förorda den av styrelsen för sjöfartsföreningen åsyftade ändringen i

tillsynslagen. Däremot synas mig tillräckliga skäl icke föreligga att jämlikt

kommerskollegii förslag utvidga kontrollen till att avse alla fartyg,

således jämväl sådana, å vilka berörda säkerhetsförfattningar icke äro

tillämpliga.

Den för nu ifrågavarande ändamål bäst lämpade tillsynsformen torde,

såsom kollegium framhållit, vara inspektion. Då det synes önskvärt, att

Kungl. Majit erhåller möjlighet att anpassa tillämpningsområdet för inspektion

efter de av Kungl. Majit utfärdade säkerhetsförfattningarna, bör

åt den avsedda ändringen av 23 § tillsynslagen lämpligen givas den formen,

att fartyg, där ej Konungen annorledes förordnat, skall vara underkastat

inspektion för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt

skick.

Föredraganden uppläser härefter ett inom handelsdepartementet i enlighet

med vad han sålunda anfört upprättat förslag till lag angående

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å

fartyg av den lydelse, den vid detta protokoll fogade bilagan1 utvisar,

samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det

i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall.

Ur protokollet:

N. Tolstoy.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande nied det vid propositionen togade lagförslaget,

har här uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 februari

1934.

Närvarande:

justitierådet Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justi tieråden Grefberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över handelsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 januari

1934, hade Kungl. Majit för ordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av tillförordnade expeditionschefen Gösta Engzell.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 193i.

1 saini

Nr 139.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och

tillförordnade chefen för socialdepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Ekman, lagrådets den 13 februari 1934 avgivna

utlåtande över det den 26 januari 1934 till lagrådet remitterade förslaget

till lag angånde ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1911 (nr 349)

om tillsyn å fartyg; därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som

av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Elin Sjöcrona.

340346. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 och 41 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922 s. 1 i texten
  2. 1LU 1934:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 16 oktober 1914 s. 5 i texten