Angående överlämnande till Svenska jordbrukskreditkassan av svenska statens obligationer till visst belopp
6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:14, Angående överlämnande till Svenska jordbrukskreditkassan av svenska statens obligationer till visst belopp
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
1
Nr 14.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överlämnande
till Svenska jordbrukskreditkassan av svenska statens obligationer
till visst belopp; given Stockholms slott den 21 december
1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 december
1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:
Vid 1930 års riksdag fattades beslut örn vissa åtgärder till främjande
av jordbrukets kreditkasserörelse (prop. nr 268; R. skr. nr 378). Frågan behandlades
jämväl vid 1932 års riksdag (prop. nr 200; R. skr. nr 226). De
grundläggande bestämmelserna flir jordbrukets kreditkassor återfinnas
i förordningen deri 3 juli 1930 (nr 317), vari ändring vidtagits genom
kungörelsen nr 166/1932.
Den kreditorganisation, som sålunda reglerats, består av jordbruksBihang
lill riksdagens protokoll 1931. t sami. Nr 11.
1
2 Kungl. May.ts proposition nr 14.
kassor såsom lokalorgan, centralkassor för jordbrukskredit, utgörande
sammanslutningar med hänsyn till verksamhetsområdet av minst 10
jordbrukskassor, samt, såsom ett för hela kasserörelsen gemensamt centralorgan,
Svenska jordbrukskreditkassan.
Svenska jordbrukskreditkassan har till ändamål att driva lånerörelse
genom att lämna kredit åt centralkassorna, öva kontroll och tillsyn över
sådana kassor och till dem anslutna jordbrukskassor samt verka för
jordhrukskasserörelsens befrämjande och utveckling i allmänhet. Därest
jordbrukskreditkassans förbindelser ej kunna infrias med anlitande av
dess egna tillgängliga medel, äger jordbrukskreditkassan infordra erforderliga
tillskott från centralkassorna. För jordbrukskreditkassans
förbindelser svara centralkassorna i förhållande till högsta under räkenskapsåret
oguldna kapitalbeloppen av sina från jordbrukskreditkassan
erhållna lån. Kan en centralkassa icke fullgöra den betalningsskyldighet,
som till följd av denna ansvarighet åligger centralkassan, äro övriga
centralkassor efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen. Såsom
grundfond för jordbrukskreditkassan har staten genom fullmäktige i
riksgäldskontoret ställt till förfogande svenska statens fyra och en halv
procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nomi
nellt belopp av 25 miljoner kronor. Obligationerna tillhöra fortfarande
staten, som dock ej äger att för annat ändamål förfoga över dem, så
länge jordbrukskreditkassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.
Det för jordbrukskreditkassans lånerörelse erforderliga kapitalet skall
anskaffas genom upplåning. Sammanlagda beloppet av jordbrukskreditkassans
upplåning får emellertid icke uppgå till mer än fem gånger beloppet
av nämnda grundfond. Grundfonden, som är avsedd att tjäna som
säkerhet för kassans upplåning, får av jordbrukskreditkassans styrelse,
efter medgivande av fullmäktige i riksgäldskontoret, tillfälligtvis anlitas
för fullgörande av kassans förbindelser, därvid dock skall iakttagas,
att grundfonden efter plan, som av fullmäktige i riksgäldskontoret bestämmes,
inom fem år skall återställas till sin förutvarande storlek.
Jordbrukskreditkassan är skyldig gottgöra staten, vad staten till följd
av kassans åtgärd nödgas utgiva i ränta å obligationerna. Hava grundfondsohligationer
tagits i anspråk till belopp av nominellt en miljon kronor,
får jordbrukskreditkassan icke verkställa ytterligare upplåning
med mindre Kungl. Maj:t, efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret,
därtill lämnar tillstånd. Därest kassan träder i likvidation, få
grundfondsobligationerna tagas i anspråk allenast i den mån annan tillgång
saknas, som svarar mot kassans förbindelser.
Centralkassorna och jordbrukskassorna äro ekonomiska föreningar
med begränsad personlig ansvarighet. Jordbrukskassorna hava till uteslutande
syfte att bereda kredit åt sina medlemmar, och centralkassornas
uteslutande ändamål är att främja de anslutna jordbrukskassornas
gemensamma syfte. För att jordbrukskassa skall kunna erhålla
kredit från centralkassa liksom för att centralkassa i sin ordning skall
kunna få kredit från Svenska jordbrukskreditkassan fordras, att den kre
ditsökande kassan vunnit godkännande av länsstyrelsen i det län, där
kassans styrelse har sitt säte. Godkännande lämnas allenast under förutsättning,
att kassan uppfyller vissa i förenämnda Förordning angivna
krav i fråga örn ansvarighet och insatser med mera.
Vid inrättandet av Svenska jordbrukskreditkassan förutsattes, att det
för dess lånerörelse erforderliga kapitalet skulle till viss del kunna
3
Kungl. Majda proposition nr 14.
upplånas i postsparbanken samt från pensionsförsäkringsfonden och
riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond. Bestämmelse till
möjliggörande härav infördes genom särskilda kungörelser den 17 oktober
1930 (nr 372—374) i de av Kungl. Majit fastställda reglementena för
förvaltningen av de i postsparbanken innestående medel (1922:522), pensionsförsäkringsfonden
(1916:232) och riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond
(1917:473).
Frågan örn kapitalanskaffningen till jordbrukskasseorganisationens
kreditrörelse ägnades vid 1930 års omorganisation av jordbrukskasseväsendet
en ingående uppmärksamhet. I propositionen till 1930 ars riksdag
åberopade sålunda föredragande departementschefen såsom skäl för
jordbrukskreditkassans inrättande i första rummet, att anordnandet av
ett för hela jordbrukskasserörelsen gemensamt centralorgan krävdes för
att kapital i erforderlig utsträckning skulle kunna tillföras jordbrukskasseorganisationen.
För att säkerställa jordbrukskreditkassans upplåning
av kapital till erforderligt belopp ansags det likväl nödvändigt, att
medverkan lämnades från det allmännas sida. Jordbruksutredningen
hade på sin tid härutinnan föreslagit, att till jordbrukskreditkassan
skulle såsom grundfond överlämnas statsobligationer till ett belopp av 30
miljoner kronor. Departementschefen förordade emellertid, att statsgarantien
i den av jordbruksutredningen föreslagna formen i stället skulle
bestämmas till 15 miljoner kronor. I enlighet härmed avfattades propositionen
till 1930 års riksdag. Särskilda utskottet uttalade i sitt över propositionen
avgivna utlåtande nr 4, att det syntes utskottet vara en naturlig
konsekvens av den ståndpunkt, som statsmakterna tidigare intagit i
fråga örn jordbrukskasserörelsen, att staten genom en effektiv medverkan
sökte säkerställa kapitaltillförseln till jordbrukskasseorganisationen,
samt framhöll tillika, att tillkomsten av det föreslagna centralorganet
med en till detsamma knuten statsgaranti syntes utskottet skola kunna
väsentligen underlätta kapitaltillförseln till kreditorganisationen. Genom
riksdagens beslut ställdes statsobligationer till det i propositionen
föreslagna beloppet av 15 miljoner kronor till jordbrukskreditkassans förfogande
såsom grundfond för kassan. För att underlätta kassans upplåning
av det för dess lånerörelse erforderliga kapitalet beslöt 1932 års
riksdag öka kassans grundfond med 10 miljoner kronor till 25 miljoner
kronor.
Av 1933 års riksdag beslöts (prop. nr 124; B. skr. nr 138), att till Svenska
jordbrukskreditkassan skulle överlämnas svenska statens fyra procent
obligationer till ett nominellt belopp av 5,000,000 kronor, och skulle
kassan hava rätt att i så måtto förfoga över obligationerna, vilka fortfarande
skulle tillhöra staten, att de finge pantförskrivas såsom säkerhet
för lån hos riksbanken. Kassan skulle emellertid hava skyldighet
att vidtaga åtgärder i ändamål att obligationerna bleve till riksgäldskontoret
återställda senast den 30 juni 1938.
I skrivelse den 7 november 1933 bar styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan
gjort framställning örn erhållande av ytterligare statsobligationer
samt därvid anfört i huvudsak följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj-.ts proposition nr 14.
Beläning i riksbanken mot säkerhet av de av 1933 års riksdag till förfogande
ställda statsobligationerna hade dittills verkställts till ett länobelopp
av 3,750,000 kronor. Inom den närmaste tiden komme kassan att
anhålla om liknande lån å ytterligare 250,000 kronor, efter vars beviljande^
ifrågavarande kreditmöjlighet vore helt utnyttjad. Upplåningen i
fråga hade skett till gällande diskontoränta, och härigenom hade det
syfte, förevarande stödåtgärd avsett att tjäna, nämligen att möjliggöra
en förmånligare upplåning än som eljest skulle stått till buds och därmed
bereda jordbrukskasserörelsens kredittagare viss, under rådande
tryckta läge för jordbruket av behovet påkallad räntelättnad, i avsevärd
grad uppnåtts.
Med hänsyn till det alltjämt rådande låga allmänna ränteläget och den
utveckling mot än lägre räntor, som skett på senaste tiden, funne Svenska
jordbrukskreditkassans styrelse erforderligt, att, därest kasserörelsens
låntagare icke i räntehänseende skulle komma i ett förhållandevis
ogynnsamt läge, ytterligare åtgärder vidtoges från statens sida för möjliggörande
av kapitalanskaffning på möjligast lindriga räntevillkor,
rör belysning av ifrågavarande behov finge framhållas, att rörelsens
sammanlagda utlåning per den 1 september 1933 vore i avrundat tal 33
miljoner kronor. Anförda belopp jämte för rörelsen behövligt rörligt
kapital motsvarades av följande kapitalanskaffning i runda tal:
Av Svenska jordbrukskreditkassan förmedlad kredit .. kronor 18,400,000
Inlåning från allmänheten.............................. » 11.200,000
Rediskontering hos riksbanken .................. » 1500 000
Rörelsens egna fonder ................................. » SS)
Summa kronor 32,500,000.
Såsom syntes måste utlåningen till större delen finansieras genom av
Svenska jordbrukskreditkassan upptagna lån. För huvudparten av dessa
gällde räntesatser, som för närvanade och med hänsyn till den ställda säkerhetens
art kunde anses jämförelsevis höga. Sålunda utgjorde räntesatsen
4.5 procent för lån å (,300,000 kronor från pensionsstyrelsen och
4.25 procent för lån å 7,520,000 kronor från postsparbanken. Försök från
kassestyrelsens sida att erhålla nedsättning av dessa räntesatser hade icke
lett till åsyftat resultat.
Det vore givetvis ett önskemål, som styrelsen efter förmåga sökte främja,
att kasserörelsen skulle kunna genom inlåning från allmänheten i allt
högre grad tillgodose sitt kapitalbehov och såmedelst bliva iståndsatt att
bättre anpassa upplånings- och därmed även utlåningsräntorna efter allmänna
räntelägets växlingar. Förhoppningar örn en utveckling i antydd
riktning torde också kunna hysas, då ifrågavarande inlåning på senaste
tiden visat avsevärd ökning.
Under åberopande av det anförda bär kassans styrelse hemställt, att
åtgärder måtte vidtagas för att statsobligationer till ett ytterligare belopp
av 10.000,000 kronor måtte ställas till Svenska jordbrukskreditkassans
förfogande för belåning i riksbanken mot gällande diskontoränta.
Fullmäktige i riksbanken hava i remissutlåtande den 29 november 1933
anfört:
För kassans upplåning i riksbanken den 1 september 1933 hade räntesatsen
för ett belopp av 2,650,000 kronor utgjort 3 procent. Lånet upp
ginge numera till 4 miljoner kronor, varigenom denna lånemöjlighet helt
Kungl. Mnj:ts proposition nr 14. 5
utnyttjats. För centralkassornas rediskontering i riksbanken vid samma
tidpunkt, av jordbrukskreditkassan beräknad till 1,500,000 kronor,
hade räntesatsen utgjort 2 X> procent. Centralkassornas inlåning från
allmänheten hade utgjort för 2 centralkassor 3,500,000 kronor mot högst
4 procent ränta, 1 centralkassa 800,000 kronor mot högst 33/4 procent
ränta, 4 centralkassor 6,800,000 kronor mot högst 3 ''A procent ränta och 1
ceutralkassa 100,000 kronor mot högst 3 ''A procent ränta. De flesta affärsbanker
hade från och med den 1 september 1933 sänkt högsta inlåningsräntan
till 2 ''A procent. Den vore dock 3 A procent för vissa mindre
affärsbanker och i ett fall 4 procent. De flesta sparbanker tillämpade
den 1 september 1933 en inlåningsränta av 3 X> procent, vissa sparbanker
on något högre räntesats.
Pä grund av de i det nuvarande läget relativt höga räntor, som pensionsförsäkringsfonden
och postsparbanken tillämpade, överstege således
de räntor jordbrukskasserörelsen vid ifrågavarande tidpunkt hade att
vidkännas för sin kapitalanskaffning motsvarande räntesatser för affärs-
och sparbanker.
Trots de höga anskaffningskostnaderna torde, enligt fullmäktige i riksbanken
tillhandakomna upplysningar, vid jordbrukskassornas utlåning
vid nyssnämnda tidpunkt ej hava tillämpats högre ränta jin 5 procent,
bortsett från eventuella omsättningsprovisioner. Sannolikt torde nämnda
räntekostnader ej överstiga den ränta, som motsvarande klientel hade
att erlägga i affärsbankerna. I sparbankerna torde däremot i allmänhet
utlåningsräntorna hava något understigit jordbrukskassornas räntor.
Styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan uttalade i sin framställning
den förhoppningen, att kostnaderna för jordbrukskasserörelsens kapitalanskaffning
skulle minskas i den mån centralkassornas inlåning från
allmänheten ökades. Denna inlåning hade redan visat en avsevärd stegring.
Från den 31 december 1931 till den 1 september 1933 hade den stigit
från 8,100,000 till 11,200,000 kronor.
Till trygghet för insättarna i centralkassorna hade i bestämmelserna
för de sistnämnda införts bland annat den föreskriften, att centralkassas
inlåning å bankmässiga räkningar icke finge överstiga ett belopp, motsvarande
två gånger den ansvarighet, som de till centralkassan anslutna
jordbrukskassorna sammanlagt hade för centralkassans förbindelser.
Därest centralkassornas inlåning fortsatte att öka i samma tempo, som
nyss angivits, borde detta föranleda en framställning örn ändring av
nämnda bestämmelse. Under förutsättning att det befunnes lämpligt att
verkställa en sådan ändring oell att insättarnas förtroende för centralkassorna
icke rubbades, syntes den av jordbrukskreditkassans styrelse
förväntade ökningen av inlåningen sannolik. Komme en dylik ökning
till stånd, torde det stöd, som nu begärdes, behöva Idiva endast av tillfällig
natur.
Såväl affärsbankerna som sparbankerna hade för närvarande på sina
håll svårighet att göra sina medel fruktbärande. Samtidigt ökades jordbrukskassornas
utlåning. Detta kunde tyda på bland annat, att jordbrukskassorna
åtnöjde sig med sämre säkerhet än sparbankerna. En
snabb expansion, speciellt i nuvarande tidsläge, vöre givetvis ägnad att
väcka betänkligheter. Det borde dock erinras, att en sämre säkerhet i
någon män kunde kompenseras av jordbrukskassemedlemmarnas solida
riska ansvarighet. Emellertid torde man för närvarande i särskilt hög
grad vara nödsakad att grunda sitt förtroende för rörelsens ekonomiska
lii hang lill riksdagens protokoll 193b. 1 sand. Nr Ib.
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj-.ts proposition nr 14.
styrka på den kontroll, som Svenska jordbrukskreditkassan utövade över
densamma. Fullmäktige förutsatte nämligen, att utlåningen granskades
så effektivt, att mera än normala risker ej bleve förknippade med densamma.
Den begärda ökningen av statens garanti skulle uppenbarligen bereda
lättnad åt jordbrukskasserörelsens låntagare. Med hänsyn härtill och
under åberopande av vad fullmäktige anfört rörande den med jordbruksKassornas
utlåning förenade risken ansåge fullmäktige sig kunna tillstyrka
bifall till framställningen. Vid ifrågavarande belåning komme
att tillämpas gällande räntesats för lån mot svenska statens obligationer.
I likhet med vad som skedde beträffande den garanti, som lämnades
a.v 1933 års riksdag, borde den nya ökningen av garantin erhålla endast
tillfällig karaktär.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i remissyttrande den 14 december
1933 anfört, att fullmäktige — med hänsyn till de fördelar, den föreslagna
anordningen på grund av nuvarande ränteläge skulle innebära för
jordbrukskasserörelsen, och då Svenska jordbrukskreditkassan saknade
möjlighet att anskaffa medel genom upptagande av obligationslån — ej velat
motsätta sig den gjorda framställningen. Det förutsattes dock, att
anordningen bleve av tillfällig natur.
Då även jag finner tillräckliga skäl föreligga för bifall till Svenska
jordbrukskreditkassans föreliggande framställning, hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta,
att från riksgäldskontoret skola till Svenska jordbrukskreditkassan
överlämnas svenska statens fyra
procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av 10,000,000 kronor med
rätt för kassan att i så måtto förfoga över obligationerna,
vilka fortfara att tillhöra staten, att de må
pantförskrivas såsom säkerhet för lån hos riksbanken,
och med skyldighet för kassan att vidtaga åtgärder
i ändamål att obligationerna varda till riksgäldskontoret
återställda senast den 30 juni 1940.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
888082. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1934:347 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m. s. 9 i texten
- BU 1934:58 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlämnande till Svenska jordbrukskreditkassan av svenska statens obligationer till visst belopp j s. 11 i texten