Sök i Ratio Lex

Angående överlämnande till Svenska jordbrukskreditkassan av svenska statens obligationer till visst belopp

6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:14, Angående överlämnande till Svenska jordbrukskreditkassan av svenska statens obligationer till visst belopp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

1

Nr 14.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överlämnande

till Svenska jordbrukskreditkassan av svenska statens obligationer

till visst belopp; given Stockholms slott den 21 december

1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 december

1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Vid 1930 års riksdag fattades beslut örn vissa åtgärder till främjande

av jordbrukets kreditkasserörelse (prop. nr 268; R. skr. nr 378). Frågan behandlades

jämväl vid 1932 års riksdag (prop. nr 200; R. skr. nr 226). De

grundläggande bestämmelserna flir jordbrukets kreditkassor återfinnas

i förordningen deri 3 juli 1930 (nr 317), vari ändring vidtagits genom

kungörelsen nr 166/1932.

Den kreditorganisation, som sålunda reglerats, består av jordbruksBihang

lill riksdagens protokoll 1931. t sami. Nr 11.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. May.ts proposition nr 14.

kassor såsom lokalorgan, centralkassor för jordbrukskredit, utgörande

sammanslutningar med hänsyn till verksamhetsområdet av minst 10

jordbrukskassor, samt, såsom ett för hela kasserörelsen gemensamt centralorgan,

Svenska jordbrukskreditkassan.

Svenska jordbrukskreditkassan har till ändamål att driva lånerörelse

genom att lämna kredit åt centralkassorna, öva kontroll och tillsyn över

sådana kassor och till dem anslutna jordbrukskassor samt verka för

jordhrukskasserörelsens befrämjande och utveckling i allmänhet. Därest

jordbrukskreditkassans förbindelser ej kunna infrias med anlitande av

dess egna tillgängliga medel, äger jordbrukskreditkassan infordra erforderliga

tillskott från centralkassorna. För jordbrukskreditkassans

förbindelser svara centralkassorna i förhållande till högsta under räkenskapsåret

oguldna kapitalbeloppen av sina från jordbrukskreditkassan

erhållna lån. Kan en centralkassa icke fullgöra den betalningsskyldighet,

som till följd av denna ansvarighet åligger centralkassan, äro övriga

centralkassor efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen. Såsom

grundfond för jordbrukskreditkassan har staten genom fullmäktige i

riksgäldskontoret ställt till förfogande svenska statens fyra och en halv

procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nomi

nellt belopp av 25 miljoner kronor. Obligationerna tillhöra fortfarande

staten, som dock ej äger att för annat ändamål förfoga över dem, så

länge jordbrukskreditkassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.

Det för jordbrukskreditkassans lånerörelse erforderliga kapitalet skall

anskaffas genom upplåning. Sammanlagda beloppet av jordbrukskreditkassans

upplåning får emellertid icke uppgå till mer än fem gånger beloppet

av nämnda grundfond. Grundfonden, som är avsedd att tjäna som

säkerhet för kassans upplåning, får av jordbrukskreditkassans styrelse,

efter medgivande av fullmäktige i riksgäldskontoret, tillfälligtvis anlitas

för fullgörande av kassans förbindelser, därvid dock skall iakttagas,

att grundfonden efter plan, som av fullmäktige i riksgäldskontoret bestämmes,

inom fem år skall återställas till sin förutvarande storlek.

Jordbrukskreditkassan är skyldig gottgöra staten, vad staten till följd

av kassans åtgärd nödgas utgiva i ränta å obligationerna. Hava grundfondsohligationer

tagits i anspråk till belopp av nominellt en miljon kronor,

får jordbrukskreditkassan icke verkställa ytterligare upplåning

med mindre Kungl. Maj:t, efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret,

därtill lämnar tillstånd. Därest kassan träder i likvidation, få

grundfondsobligationerna tagas i anspråk allenast i den mån annan tillgång

saknas, som svarar mot kassans förbindelser.

Centralkassorna och jordbrukskassorna äro ekonomiska föreningar

med begränsad personlig ansvarighet. Jordbrukskassorna hava till uteslutande

syfte att bereda kredit åt sina medlemmar, och centralkassornas

uteslutande ändamål är att främja de anslutna jordbrukskassornas

gemensamma syfte. För att jordbrukskassa skall kunna erhålla

kredit från centralkassa liksom för att centralkassa i sin ordning skall

kunna få kredit från Svenska jordbrukskreditkassan fordras, att den kre

ditsökande kassan vunnit godkännande av länsstyrelsen i det län, där

kassans styrelse har sitt säte. Godkännande lämnas allenast under förutsättning,

att kassan uppfyller vissa i förenämnda Förordning angivna

krav i fråga örn ansvarighet och insatser med mera.

Vid inrättandet av Svenska jordbrukskreditkassan förutsattes, att det

för dess lånerörelse erforderliga kapitalet skulle till viss del kunna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majda proposition nr 14.

upplånas i postsparbanken samt från pensionsförsäkringsfonden och

riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond. Bestämmelse till

möjliggörande härav infördes genom särskilda kungörelser den 17 oktober

1930 (nr 372—374) i de av Kungl. Majit fastställda reglementena för

förvaltningen av de i postsparbanken innestående medel (1922:522), pensionsförsäkringsfonden

(1916:232) och riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond

(1917:473).

Frågan örn kapitalanskaffningen till jordbrukskasseorganisationens

kreditrörelse ägnades vid 1930 års omorganisation av jordbrukskasseväsendet

en ingående uppmärksamhet. I propositionen till 1930 ars riksdag

åberopade sålunda föredragande departementschefen såsom skäl för

jordbrukskreditkassans inrättande i första rummet, att anordnandet av

ett för hela jordbrukskasserörelsen gemensamt centralorgan krävdes för

att kapital i erforderlig utsträckning skulle kunna tillföras jordbrukskasseorganisationen.

För att säkerställa jordbrukskreditkassans upplåning

av kapital till erforderligt belopp ansags det likväl nödvändigt, att

medverkan lämnades från det allmännas sida. Jordbruksutredningen

hade på sin tid härutinnan föreslagit, att till jordbrukskreditkassan

skulle såsom grundfond överlämnas statsobligationer till ett belopp av 30

miljoner kronor. Departementschefen förordade emellertid, att statsgarantien

i den av jordbruksutredningen föreslagna formen i stället skulle

bestämmas till 15 miljoner kronor. I enlighet härmed avfattades propositionen

till 1930 års riksdag. Särskilda utskottet uttalade i sitt över propositionen

avgivna utlåtande nr 4, att det syntes utskottet vara en naturlig

konsekvens av den ståndpunkt, som statsmakterna tidigare intagit i

fråga örn jordbrukskasserörelsen, att staten genom en effektiv medverkan

sökte säkerställa kapitaltillförseln till jordbrukskasseorganisationen,

samt framhöll tillika, att tillkomsten av det föreslagna centralorganet

med en till detsamma knuten statsgaranti syntes utskottet skola kunna

väsentligen underlätta kapitaltillförseln till kreditorganisationen. Genom

riksdagens beslut ställdes statsobligationer till det i propositionen

föreslagna beloppet av 15 miljoner kronor till jordbrukskreditkassans förfogande

såsom grundfond för kassan. För att underlätta kassans upplåning

av det för dess lånerörelse erforderliga kapitalet beslöt 1932 års

riksdag öka kassans grundfond med 10 miljoner kronor till 25 miljoner

kronor.

Av 1933 års riksdag beslöts (prop. nr 124; B. skr. nr 138), att till Svenska

jordbrukskreditkassan skulle överlämnas svenska statens fyra procent

obligationer till ett nominellt belopp av 5,000,000 kronor, och skulle

kassan hava rätt att i så måtto förfoga över obligationerna, vilka fortfarande

skulle tillhöra staten, att de finge pantförskrivas såsom säkerhet

för lån hos riksbanken. Kassan skulle emellertid hava skyldighet

att vidtaga åtgärder i ändamål att obligationerna bleve till riksgäldskontoret

återställda senast den 30 juni 1938.

I skrivelse den 7 november 1933 bar styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan

gjort framställning örn erhållande av ytterligare statsobligationer

samt därvid anfört i huvudsak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 14.

Beläning i riksbanken mot säkerhet av de av 1933 års riksdag till förfogande

ställda statsobligationerna hade dittills verkställts till ett länobelopp

av 3,750,000 kronor. Inom den närmaste tiden komme kassan att

anhålla om liknande lån å ytterligare 250,000 kronor, efter vars beviljande^

ifrågavarande kreditmöjlighet vore helt utnyttjad. Upplåningen i

fråga hade skett till gällande diskontoränta, och härigenom hade det

syfte, förevarande stödåtgärd avsett att tjäna, nämligen att möjliggöra

en förmånligare upplåning än som eljest skulle stått till buds och därmed

bereda jordbrukskasserörelsens kredittagare viss, under rådande

tryckta läge för jordbruket av behovet påkallad räntelättnad, i avsevärd

grad uppnåtts.

Med hänsyn till det alltjämt rådande låga allmänna ränteläget och den

utveckling mot än lägre räntor, som skett på senaste tiden, funne Svenska

jordbrukskreditkassans styrelse erforderligt, att, därest kasserörelsens

låntagare icke i räntehänseende skulle komma i ett förhållandevis

ogynnsamt läge, ytterligare åtgärder vidtoges från statens sida för möjliggörande

av kapitalanskaffning på möjligast lindriga räntevillkor,

rör belysning av ifrågavarande behov finge framhållas, att rörelsens

sammanlagda utlåning per den 1 september 1933 vore i avrundat tal 33

miljoner kronor. Anförda belopp jämte för rörelsen behövligt rörligt

kapital motsvarades av följande kapitalanskaffning i runda tal:

Av Svenska jordbrukskreditkassan förmedlad kredit .. kronor 18,400,000

Inlåning från allmänheten.............................. » 11.200,000

Rediskontering hos riksbanken .................. » 1500 000

Rörelsens egna fonder ................................. » SS)

Summa kronor 32,500,000.

Såsom syntes måste utlåningen till större delen finansieras genom av

Svenska jordbrukskreditkassan upptagna lån. För huvudparten av dessa

gällde räntesatser, som för närvanade och med hänsyn till den ställda säkerhetens

art kunde anses jämförelsevis höga. Sålunda utgjorde räntesatsen

4.5 procent för lån å (,300,000 kronor från pensionsstyrelsen och

4.25 procent för lån å 7,520,000 kronor från postsparbanken. Försök från

kassestyrelsens sida att erhålla nedsättning av dessa räntesatser hade icke

lett till åsyftat resultat.

Det vore givetvis ett önskemål, som styrelsen efter förmåga sökte främja,

att kasserörelsen skulle kunna genom inlåning från allmänheten i allt

högre grad tillgodose sitt kapitalbehov och såmedelst bliva iståndsatt att

bättre anpassa upplånings- och därmed även utlåningsräntorna efter allmänna

räntelägets växlingar. Förhoppningar örn en utveckling i antydd

riktning torde också kunna hysas, då ifrågavarande inlåning på senaste

tiden visat avsevärd ökning.

Under åberopande av det anförda bär kassans styrelse hemställt, att

åtgärder måtte vidtagas för att statsobligationer till ett ytterligare belopp

av 10.000,000 kronor måtte ställas till Svenska jordbrukskreditkassans

förfogande för belåning i riksbanken mot gällande diskontoränta.

Fullmäktige i riksbanken hava i remissutlåtande den 29 november 1933

anfört:

För kassans upplåning i riksbanken den 1 september 1933 hade räntesatsen

för ett belopp av 2,650,000 kronor utgjort 3 procent. Lånet upp

ginge numera till 4 miljoner kronor, varigenom denna lånemöjlighet helt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 14. 5

utnyttjats. För centralkassornas rediskontering i riksbanken vid samma

tidpunkt, av jordbrukskreditkassan beräknad till 1,500,000 kronor,

hade räntesatsen utgjort 2 X> procent. Centralkassornas inlåning från

allmänheten hade utgjort för 2 centralkassor 3,500,000 kronor mot högst

4 procent ränta, 1 centralkassa 800,000 kronor mot högst 33/4 procent

ränta, 4 centralkassor 6,800,000 kronor mot högst 3 ''A procent ränta och 1

ceutralkassa 100,000 kronor mot högst 3 ''A procent ränta. De flesta affärsbanker

hade från och med den 1 september 1933 sänkt högsta inlåningsräntan

till 2 ''A procent. Den vore dock 3 A procent för vissa mindre

affärsbanker och i ett fall 4 procent. De flesta sparbanker tillämpade

den 1 september 1933 en inlåningsränta av 3 X> procent, vissa sparbanker

on något högre räntesats.

Pä grund av de i det nuvarande läget relativt höga räntor, som pensionsförsäkringsfonden

och postsparbanken tillämpade, överstege således

de räntor jordbrukskasserörelsen vid ifrågavarande tidpunkt hade att

vidkännas för sin kapitalanskaffning motsvarande räntesatser för affärs-

och sparbanker.

Trots de höga anskaffningskostnaderna torde, enligt fullmäktige i riksbanken

tillhandakomna upplysningar, vid jordbrukskassornas utlåning

vid nyssnämnda tidpunkt ej hava tillämpats högre ränta jin 5 procent,

bortsett från eventuella omsättningsprovisioner. Sannolikt torde nämnda

räntekostnader ej överstiga den ränta, som motsvarande klientel hade

att erlägga i affärsbankerna. I sparbankerna torde däremot i allmänhet

utlåningsräntorna hava något understigit jordbrukskassornas räntor.

Styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan uttalade i sin framställning

den förhoppningen, att kostnaderna för jordbrukskasserörelsens kapitalanskaffning

skulle minskas i den mån centralkassornas inlåning från

allmänheten ökades. Denna inlåning hade redan visat en avsevärd stegring.

Från den 31 december 1931 till den 1 september 1933 hade den stigit

från 8,100,000 till 11,200,000 kronor.

Till trygghet för insättarna i centralkassorna hade i bestämmelserna

för de sistnämnda införts bland annat den föreskriften, att centralkassas

inlåning å bankmässiga räkningar icke finge överstiga ett belopp, motsvarande

två gånger den ansvarighet, som de till centralkassan anslutna

jordbrukskassorna sammanlagt hade för centralkassans förbindelser.

Därest centralkassornas inlåning fortsatte att öka i samma tempo, som

nyss angivits, borde detta föranleda en framställning örn ändring av

nämnda bestämmelse. Under förutsättning att det befunnes lämpligt att

verkställa en sådan ändring oell att insättarnas förtroende för centralkassorna

icke rubbades, syntes den av jordbrukskreditkassans styrelse

förväntade ökningen av inlåningen sannolik. Komme en dylik ökning

till stånd, torde det stöd, som nu begärdes, behöva Idiva endast av tillfällig

natur.

Såväl affärsbankerna som sparbankerna hade för närvarande på sina

håll svårighet att göra sina medel fruktbärande. Samtidigt ökades jordbrukskassornas

utlåning. Detta kunde tyda på bland annat, att jordbrukskassorna

åtnöjde sig med sämre säkerhet än sparbankerna. En

snabb expansion, speciellt i nuvarande tidsläge, vöre givetvis ägnad att

väcka betänkligheter. Det borde dock erinras, att en sämre säkerhet i

någon män kunde kompenseras av jordbrukskassemedlemmarnas solida

riska ansvarighet. Emellertid torde man för närvarande i särskilt hög

grad vara nödsakad att grunda sitt förtroende för rörelsens ekonomiska

lii hang lill riksdagens protokoll 193b. 1 sand. Nr Ib.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj-.ts proposition nr 14.

styrka på den kontroll, som Svenska jordbrukskreditkassan utövade över

densamma. Fullmäktige förutsatte nämligen, att utlåningen granskades

så effektivt, att mera än normala risker ej bleve förknippade med densamma.

Den begärda ökningen av statens garanti skulle uppenbarligen bereda

lättnad åt jordbrukskasserörelsens låntagare. Med hänsyn härtill och

under åberopande av vad fullmäktige anfört rörande den med jordbruksKassornas

utlåning förenade risken ansåge fullmäktige sig kunna tillstyrka

bifall till framställningen. Vid ifrågavarande belåning komme

att tillämpas gällande räntesats för lån mot svenska statens obligationer.

I likhet med vad som skedde beträffande den garanti, som lämnades

a.v 1933 års riksdag, borde den nya ökningen av garantin erhålla endast

tillfällig karaktär.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i remissyttrande den 14 december

1933 anfört, att fullmäktige — med hänsyn till de fördelar, den föreslagna

anordningen på grund av nuvarande ränteläge skulle innebära för

jordbrukskasserörelsen, och då Svenska jordbrukskreditkassan saknade

möjlighet att anskaffa medel genom upptagande av obligationslån — ej velat

motsätta sig den gjorda framställningen. Det förutsattes dock, att

anordningen bleve av tillfällig natur.

Då även jag finner tillräckliga skäl föreligga för bifall till Svenska

jordbrukskreditkassans föreliggande framställning, hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta,

att från riksgäldskontoret skola till Svenska jordbrukskreditkassan

överlämnas svenska statens fyra

procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av 10,000,000 kronor med

rätt för kassan att i så måtto förfoga över obligationerna,

vilka fortfara att tillhöra staten, att de må

pantförskrivas såsom säkerhet för lån hos riksbanken,

och med skyldighet för kassan att vidtaga åtgärder

i ändamål att obligationerna varda till riksgäldskontoret

återställda senast den 30 juni 1940.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen

bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

888082. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:347 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m. s. 9 i texten
  2. BU 1934:58 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlämnande till Svenska jordbrukskreditkassan av svenska statens obligationer till visst belopp j s. 11 i texten