Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillsättning av prästerliga tjänster

1934-02-23 · 61 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 61 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:154, Med förslag till lag om tillsättning av prästerliga tjänster

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tillsättning av prästerliga tjänster; given Stockholms slott

den 23 februari 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om tillsättning av prästerliga tjänster.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1934.

1 sami.

Nr 154.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Kr 154.

Förslag

till

Lag

om tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

1. Har ordinarie prästerlig tjänst blivit ledig, skall, där ej annorlunda

är stadgat, det domkapitel, under vilket tjänsten lyder, ofördröjligen

genom offentligt anslag och tillkännagivande i allmänna tidningarna kungöra

tjänsten till ansökning ledig, med utsättande av den tid, inom vilken

ansökningarna skola vara ingivna.

2. Vad i avseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar och

deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.

2 §.

Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snart ske kan

och senast inom trettio dagar företaga de ingivna ansökningarna till

granskning, pröva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens

besättande.

3 §.

1. Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det

stift, han tillhör, där han icke, efter ty i 28 § sägs, varder av församling i

annat stift kallad till fjärde provpredikant eller eljest enligt denna lag

äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskilt av Konungen

meddelad.

2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst i

Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.

3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt

inom båda dessa stift.

4. Befordringsrätt till ordinarie prästerlig tjänst inom vilket stift som

helst tillkommer präst, som ej vunnit befordran till kyrkoherdetjänst, därest

han är eller varit anställd:

i svenska kyrkans missionsstyrelses tjänst såsom missionär bland icke

kristna folk,

i svenska kyrkans missionsstyrelses eller sjömansvårdsstyrelses tjänst

såsom sjömanspräst eller eljest för verksamhet bland svenskar i utlandet,

såsom pastor vid svensk församling i utlandet, för vilken kyrkoordning

blivit av Konungen fastställd, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

vid central straff- och arbetsanstalt i sådan predikantbefattning, nied

vilken ej får förenas annan syssla än predikantstjänst vid läns- och kronohäkte;
allt

dock under villkor att han under minst åtta år tjänstgjort i en eller

flera av nu nämnda befattningar.

4 i

Är präst till ämbetsutövning obehörig, må han ej uppföras på förslag

eller eljest komma i fråga till prästerlig befordran.

5 §.

På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innehar eller

vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde provpredikant

innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som över sådant förslag

anfört besvär, vilka äro eller vid tid, som nyss är sagd, voro oavgjorda.

6 §.

1. Sökande till komministerstjänst må ej uppföras på förslag till tjänsten,

därest han förut blivit utnämnd till annan sådan tjänst men icke tillträtt

denna, innan ansökningstiden till den nya tjänsten utgår.

2. Kyrkoherde må ej på grund av egen ansökan uppföras på förslag till

prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst

fem år, räknat från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, vartill han

senast blev befordrad.

7 $.

1. Präst må ej, utan att Konungen giver lov därtill, uppföras på förslag

till kyrkoherdetjänst, med mindre han vid ansökningstidens utgång eller

vid kallelse till fjärde provpredikant fyllt trettio år samt tillika hans

prästerliga tjänstålder, utan inberäknande av tjänstår enligt 10 § 3 morn.,

vid tid, som nyss är sagd, utgjorde minst tre år.

2. Präst, som av församling kallats till fjärde provpredikant, må ej uppföras

på förslag till tjänsten, därest han ej innehar minst samma prästerliga

tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å förslaget uppförde

eller ock hans prästerliga tjänstålder, utan inberäknande av tjänstår

enligt 10 § 3 morn., vid kallelsen utgjorde minst tio år.

8 %.

Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag därtill

uppföra annan än den, som prövas äga den förmåga och de egenskaper,

vilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.

9 §.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blivit prövad, uppföre

domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget tre, efter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 15å.

som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behov, finnas framför

andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet; och böra

därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den skicklighet,

varmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjänst

dittills varit anförtrott, jämte hans tjänstålder, som ock hans genom examina,

utgivna skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i

teologiska ämnen. Äro sökande jämngoda i teologiska insikter, må avseende

fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt

nu är sagt.

10 $.

1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,

räknas efter tjänstgöringstid; dock att vid tjänstårsberäkningen ej må avdragas

tid, varunder någon för sjukdom eller för teologiska studiers idkande

eller provs avläggande eller för fullgörande av offentligt uppdrag

eller av annan därmed jämförlig anledning fått åtnjuta tjänstledighet,

samt ej heller tid, varunder ledighet åtnjutits för hälsans vårdande eller

för enskilda angelägenheter, i den mån sådan ledighet icke under samma

kalenderår överstigit sex veckor. Tjänstår må icke beräknas för mer än en

tjänstebefattning, där någon flera sådana samtidigt bestritt. Konungen åge

i särskilda fall medgiva, att prästerlig verksamhet, som ej utövats inom

svenska kyrkan men är med tjänstgöring i samma kyrka jämförlig, må i

fråga örn tjänstårsberäkning helt eller delvis tillgodoräknas.

2. Vid bestämmandet av tjänstålder gäde årsberäkning såsom för prästerlig

tjänst även för lärarbefattning, med vilken sådan förmån är eller

varder av Konungen förenad. Ej må dock någon på grund härav såsom

tjänstår räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han avlagt teologisk

examen vid något av rikets universitet eller eljest förvärvat med sådan

examen förbunden behörighet, ej heller annan tid än den, under vilken

han varit medlem av svenska kyrkan.

3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom avlagda prov

förvärvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre

prästerliga tjänstår.

11 %.

Vid omröstning till förslag skall röstas örn vart förslagsrum särskilt

från det första och vidare nedåt, och varde på vart rum uppförd den, som

därtill erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Har vid sådan omröstning

icke någon erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, skall

ny omröstning anställas mellan de två, vilka högsta röstetalen tillfallit.

Hava flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem emellan är

oavgjort, då skall först mellan dem skiljas genom särskild omröstning.

Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika, give ordförandens

röst utslaget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

5

12 $.

1. I förslagsprotokollet skall för varje sökande upptagas ett kort sammandrag

av kans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder,

som hail enligt domkapitlets prövning ägt vid ansökningstidens utgång

räkna sig till godo.

2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde provpredikant, skall i förslagsprotokollet

antecknas den tjänstålder, han, utan inberäknande av

tjänstår enligt 10 § 3 morn., ägde vid tiden för församlingens kallelse, samt

angivas, huru domkapitlet finner honom enligt de i 9 § stadgade grunder

förhålla sig till övriga å förslaget uppförda präster.

13 §.

1. Hava ej tre behöriga sökande anmält sig, utsatte domkapitlet ny

ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för hela

rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden anmält

sig och finnas behöriga, havé företräde till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens utgång tre behöriga

sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande, som

anmält sig och prövas behöriga. Vid ledighet i kyrkoherdetjänst skall därefter

förfaras såsom eljest i denna lag är föreskrivet, dock att vad i 7 §

2 mom. är stadgat ej skall äga tillämpning i fråga örn provpredikant, som

fömamling i sådant fall kallar utom den eller de å förslaget uppförda,

samt att, därest endast en sökande är uppförd å förslaget och församlingen

icke kallar någon provpredikant utom den föreslagne eller fråga

därom jämlikt 28 § 3 eller 4 mom. förfaller, den omständigheten, att kallande

av provpredikant sålunda icke kommer till stånd, skall anses lika

med val av den å förslaget uppförde. Är fråga örn komministerstjänst,

läte domkapitlet inför kyrkostämmans ordförande höra församlingen,

huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sadan

fråga omröstning, skall den verkställas enligt röstlängd, som för ändamålet

upprättas och inför kyrkostämmans ordförande justeras; och skola

därvid stadgandena i 26 och 27 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget, och är endast en

sökande därå uppförd, varde det förklarande lika med val ansett; äro två

sökande å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig nöjd, vidtage

domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens besät-,

tande ytterligare erfordras.

3. Nöjes vid ledighet i komministerstjänst församlingen icke åt ofullständigt

förslag, eller har vid ledighet i prästerlig tjänst varken vid första

eller vid andra ansökningstidens utgång behörig sökande anmält sig, inberätte

domkapitlet förhållandet hos Konungen och avbidc hans beslut.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

14 §.

Präst må ej, innan val ägt rum, avsäga sig förslag, varå lian blivit uppförd,

utan så är, att han vunnit annan befordran, efter det han tjänsten

sökte eller antog kallelse till fjärde provpredikant.

*15 §.

Har, innan val ägt rum, någon av de föreslagna blivit obehörig att på

förslag uppföras, varde han av domkapitlet från förslaget skild.

16 %.

Har, innan val ägt rum, någon av de föreslagna avlidit eller fått avsäga

sig förslaget eller blivit från förslaget skild, anslås ett rum på förslaget

till ansökning ledigt; skolande, där någon förut förslaget sökt men ej blivit

därå uppförd, hans då ingivna ansökning icke, utan att den uttryckligen

förnyats, komma under prövning, ej heller den omständigheten, att

han förut sökt, berättiga honom till företräde framför senare sökande.

Anmäler sig ej behörig sökande, äge 13 § motsvarande tillämpning.

17 i

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröver anförda besvär blivit

slutligen avgjorda, skola de föreslagna, var på sin dag, i ordning efter

deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst avlägga prov med predikande

och altartjänst i församlingens kyrka eller, örn inom församlingen

finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, i den kyrka,

domkapitlet bestämmer. Där domkapitlet så finner nödigt, äge domkapitlet

bestämma, att prov skola avläggas i två kyrkor.

2. Ej må provpredikant, örn annan präst är att tillgå, i församling, där

han avlägger prov, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagt.

18 %.

1. Är präst, som blivit uppförd på förslag, i fält eller på ämbetets vägnar

eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke inställa

sig för avläggande av prov, vare dock behörig att vid valet komma under

omröstning.

2. Har präst, som blivit uppförd på förslag, i annat fall än i 1 mom.

sägs hos domkapitlet anhållit örn befrielse från fullgörande av prov, äge

domkapitlet, när särskilda skäl därtill föranleda, medgiva, att han må

utan avläggande av prov komma under omröstning.

19 %.

Varder någon av de på förslaget uppförda av sjukdom eller annat laga

förfall hindrad att å utsatt dag avlägga prov, gore därom ofördröjligen

anmälan hos domkapitlet. Är han fortfarande av laga förfall hindrad att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

anmäla sig till prov inom fyrtiofem dagar från den förelagda provdagen,

må lian utan avläggande av prov komma under omröstning. Har den uteblivne

ej anmält förfall, som av domkapitlet godkännes, må lian kunna av

domkapitlet från förslaget skiljas.

20

Har, efter det provdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande blivit

i den ordning, som i 16 § sägs, på förslaget uppförd, förelägge domkapitlet

honom särskild provdag. Lag samma vare, örn den, som av laga förfall

varit hindrad att på förelagd dag avlägga prov, anmält sig därtill inom

tid, som i 19 § sägs.

21 §.

Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig

tjänst. Är han förut där anställd, ma han kunna med tjänstgöringen

fortfara.

22 §.

1. Valförrättare jämte suppleant för denne förordnas av domkapitlet.

Ej må den vara valförrättare eller suppleant för denne, som är med någon

av de på förslaget uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som

enligt allmän lag utgör jäv mot domare, ej heller röstägande, såvida han

ej sin röst nedlägger.

2. Skall, efter vad i 23 § 4 mom. eller 32 § 3 mom. sägs, frågodagsförrättning

eller val inom samma lokal ske på avdelningar, tillkommer det

domkapitlet att på framställning av valförrättaren förordna en eller flera

lämpliga personer att därvid tjänstgöra såsom biträdande valförrättare.

Till suppleant för sålunda utsedd biträdande valförrättare förordne domkapitlet

tillika därtill lämplig petson.

3. Där enligt bestämmelserna i 23 § 5 mom. eller 32 § 4 morn. frågodagsförrättning

eller val skall äga rum i två eller flera lokaler, förordne domkapitlet

en eller flera lämpliga personer att såsom biträdande valförättare

leda frågodags- eller valförhandlingarna i den eller de lokaler, varest icke

nämnda förhandlingar skola ledas av valförrättaren. Till suppleant för

sålunda utsedd biträdande valförrättare förordne domkapitlet tillika därtill

lämplig person. I fråga örn jäv mot biträdande valförrättare, som här

avses, eller mot suppleant för sådan biträdande valförrättare gälle vad i

1 mom. är stadgat beträffande jäv mot valförrättaren och dennes suppleant.

4. Är den, som förordnats till valförrättare eller biträdande valförrättare,

icke bosatt inom den församling, där uppdraget skall fullgöras, äge

han för uppdraget åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt

allmänna resereglementet. Är den, som förordnats till suppleant för valförrättare

eller biträdande valförrättare, icke bosatt inom den församling,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

som med uppdraget avses, åge han rätt till ersättning, som nu är sagd,

där han å fråga- eller valdag tjänstgjort i valförrättarens eller biträdande

valförrättarens ställe eller ock vid valförrättning eljest varit tillstädes på

anmodan av valförrättaren eller vederbörande biträdande valförrättare.

Ersättning, varom nu stadgats, skall gäldas av den eller de församlingar,

den lediga tjänsten omfattar. Konungen åge bestämma, efter vilken reseoch

traktamentsklass i resereglemente! ersättningen skall beräknas, ävensom

meddela närmare föreskrifter rörande ordningen för dess utbetalande.

5. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser valförrättaren

lämplig person. Skall frågodagsförrättning eller val äga rum i

två eller flera lokaler, anlite valförrättaren därjämte en eller flera lämpliga

personer att såsom biträdande valnotarier föra nämnda protokoll i

den eller de lokaler, varest icke protokollet skall föras av valnotarien.

23 i

1. Söndagen efter sista provdagen vare frågodag. Har provdag infallit

efter frågodag, vare dock ny frågodag ej erforderlig, där ej jämlikt stadgandena

i 29 § frågan örn kallande av fjärde provpredikant skall ånyo

upptagas.

2- Å frågodag skall valförrättaren vid sammanträde med församlingens

röstägande ledamöter det förestående valet bereda på sätt nedan i denna

lag sägs.

3. Frågodagsförrättning skall hållas i församlingens kyrka eller, örn

inom församlingen finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar,

i den kyrka, domkapitlet bestämmer.

4. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande

finner lämpligt, frågodagsförrättningen under hans inseende och inom

samma lokal äga rum på två eller flera efter församlingens lokala indelning

hestämda avdelningar.

5. Där med hänsyn till församlings folkrikhet eller av annan orsak prövas

nödigt, att frågodagsförrättning skall äga rum i två eller flera lokaler,

åge domkapitlet därom förordna.

24 §.

Yppas på frågodag mot valförrättaren eller mot sådan biträdande valförrättare,

som avses i 22 § 3 morn., jäv, som valförrättaren eller biträdande

valförrättaren finner lagligt, uppskjutes förrättningen till dess

domkapitlet örn ny frågodag och annan valförrättare eller biträdande valförrättare

förordnat.

25 $.

1. Befinnes på frågodag, att provdagarna ej blivit behörigen kungjorda,

eller att förelagt prov icke fullgjorts, eller att föreslagen präst avlidit eller

blivit till förslaget obehörig, uppskjutes frågodagsförrättningen, och an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154. 9

komme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag

överensstämmer.

2. Har frågodagssammanträdet icke blivit vederbörligen kungjort, utsatte

valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

26 §.

1. Rösträtt vid prästval tillkomme en var, som inom församlingen äger

att deltaga i kyrkostämmans överläggningar och beslut.

2. Medlem av icke territoriell församling åge ej rösträtt vid prästval

inom territoriell församling.

3. Rösträtt må ej utövas av annan än den, som personligen infinner sig

vid valtillfället. Äro äkta makar båda röstberättigade, äge dock den ena

av dem genom fullmakt överlåta sin rösträtt till andra maken. Fullmakt

skall vara ställd till andra maken samt av utställaren underskriven med

angivande av den dag underskrivandet skett. Å fullmakten skall tillika

vara av två vittnen tecknat bevis, att den egenhändigt underskrivits av

utställaren å den dag, fullmakten utvisar. Är fullmakt ej så underskriven

och bevittnad, som nu är sagt, är den ogin. Fullmakt äger icke giltighet

under längre tid än trettio dagar efter dagen för utfärdandet.

4. Varje röstande äge en röst.

27 %.

1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen

justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under

prövning, av röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skriftligen

avfattad ingivas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen

förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas. Över gjord

anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden därefter

rättad. Förekomma anmärkningar mot vallängden i så stort antal,

att valförrättaren finner uppskov med justeringen oundgängligen nödigt,

må justeringens avslutande kunna anstå till fortsatt frågodagsförrättning

å annan dag. Avser valet komministerstjänst, må justeringens avslutande

ock kunna uppskjutas till valdagen.

2. Vad i 1 morn. stadgats rörande befogenhet för valförrättaren att

besluta över anmärkning mot vallängden samt att meddela uppskov med

justeringen skall äga tillämpning jämväl beträffande sådan biträdande

valförrättare, som avses i 22 § 3 mom.

3. Har ett år förflutit från justeringens avslutande, vare vallängden

förfallen och skall ny längd för valet upprättas samt å frågodag justeras.

28 §.

1. På frågodag för beredande av val till kyrkoherdetjänst må församling,

som det önskar, kalla fjärde provpredikant. Har röstägande väckt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

förslag härom, skall enligt de i 26 § stadgade grunder omröstning företagas

sålunda, att den, som ej vill att fjärde provpredikant skall kallas,

röstar nej, och den, som önskar fjärde provpredikants kallande, på sin

röstsedel uppför namnet på den präst, han anser böra kallas. Därest vid

sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften av de avgivna rösterna,

samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, antingen

uppgår till minst en femtedel av samtliga i den justerade vallängden upptagna

röstberättigade eller utgör minst trehundra, vare denne kallad till

fjärde provpredikant. Hava flera präster var för sig erhållit högsta röstetalet

och sådan röstsiffra, som nu är sagd, skilje lotten mellan dem. Uppgå

nejrösterna till hälften av de avgivna rösterna eller har ej tillräckligt

röstetal tillfallit någon av de präster, som varit under omröstning, vare

frågan örn kallande av fjärde predikant förfallen. Hålles frågodagsförrättningen

i två eller flera lokaler, må omröstningen kunna uppskjutas till

annan söndag, som av valförrättaren bestämmes.

2. Har fjärde provpredikant blivit kallad, åligge valförrättaren att örn

församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och samtidigt,

medelst översändande av utdrag av frågodagsprotokollet, underrätta

den kallade, vilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen

tillkännagiva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant

fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrivna handlingar.

3. Vägrar den, som blivit kallad till fjärde provpredikant, att efterkomma

kallelsen, vare frågan örn fjärde provpredikant förfallen, och bestämme

domkapitlet ofördröjligen dag för valet, där ej på grund av stadgandet

i 13 § 2 mom. särskild valförrättning ej tarvas; åliggande det domkapitlet

att därom underrätta församlingen.

4. Har församling till fjärde provpredikant begärt präst, som är obehörig

att uppföras på förslaget, skall domkapitlet avslå församlingens begäran.

Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan örn fjärde provpredikant

förfallen, varom domkapitlet har att underrätta församlingen.

5. Har den, som blivit kallad till fjärde provpredikant, förklarat sig

villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i 4 mom.

avses, till avslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade

såsom fjärde provpredikant på förslaget och utförde ofördröjligen

till honom kallelse att på förelagd dag avlägga prov som i 20 § sägs.

6. Anföras besvär över domkapitlets beslut, varigenom präst blivit

såsom fjärde provpredikant uppförd å förslaget, inställe domkapitlet valförrättningen

i avbidan på besvärens avgörande.

29 §.

1. Har efter frågodag, där fjärde provpredikant ej kallats, någon av de

föreslagna avlidit eller fått avsäga sig förslaget eller blivit från förslaget

skild, vare församlingen berättigad att å ny frågodag kalla fjärde provpredikant.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

2. Dör fjärde provpredikant, innan val är hållet, eller förlorar han

innan den tid behörighet, sorn han å frågodagen hade, stånde församlingen

öppet att å ny frågodag kalla annan fjärde provpredikant.

30 i

1. Över valförrättarens eller i 22 § 3 mom. avsedd biträdande valförrättares

åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras utan i sammanhang

med besvär över valförrättningen.

2. Är fråga örn tillsättande av kyrkoherdetjänst och skall på grund av

frågodagsförrättningens utgång särskild valförrättning jämlikt stadgandet

i 13 § 2 morn. icke äga rum, må dock särskilda besvär anföras över

frågodagsförrättningen och, i samband därmed, över annan i 1 morn. avsedd

åtgärd.

31 §.

1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågodag

eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista provdagen,

å fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Kan valet ej förrättas å sålunda

bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Befinnes på valdagen, att valet ej blivit behörigen utlyst, utsätte valförrättaren

ny valdag till annan söndag.

3. Har frågodagsförrättning ej hållits efter sista provdagen och befinnes

å valdagen, att provdag, som infallit efter frågodagen, ej blivit behörigen

kungjord eller att provet icke fullgjorts, uppskjutes valförrättningen,

och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med

denna lag överensstämmer.

4. Göres av församling ansökning, att prästval i församlingen må hållas

å söckendag, åge Konungen sådant medgiva och meddela de föreskrifter,

som i anledning därav erfordras.

32 §.

1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den ordning,

i vilken de framträda, var för sig avlämna sina valsedlar.

2. Valet skall förrättas i församlingens kyrka eller, örn inom församlingen

finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, i

den kyrka, domkapitlet bestämmer, samt försiggå under de timmar, som

av valförrättaren efter kyrkorådets hörande blivit bestämda och i kungörelsen

örn valet angivits. När den utsatta tiden är till ända och någon

ej längre är tillstädes för avgivande av röst, skall omröstningen förklaras

avslutad.

3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande

finner lämpligt, valet under hans inseende och inom samma lokal förrättas

på två eller flera efter församlingens lokala indelning bestämda avdelningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

4. Där med hänsyn till församlings folklikhet eller av annan orsak prövas

nödigt, att valet skall äga rum i två eller flera lokaler, äge domkapitlet

därom förordna.

33 %.

Vad utöver föreskrifterna i 17—32 §§ i avseende å provpredikanters

missiverande, frågodagsförrättning och val hör iakttagas, därom förordnar

Konungen.

34 %.

1. Besvär över frågodagsförrättning, då fråga är örn tillsättande av

kyrkoherdetjänst och särskild valförrättning jämlikt stadgandet i 13 §

2 morn. ej tarvas, må anföras allenast av röstägande och skola vid talans

förlust till domkapitlet ingivas sist före klockan tolv å tjugonde dagen

efter frågodagen eller, i de särskilda fall då fråga örn kallande av provpredikant

jämlikt 28 § 3 eller 4 morn. förfallit, inom samma tid efter

erhållen underrättelse, varom där stadgas.

2. Besvär över frågodagsförrättning i andra fall, än i 1 moni, sägs,

ävensom över prästval må anföras endast av röstägande eller av präst,

som vid valet varit ställd under omröstning, och skola vid talans förlust

till domkapitlet ingivas sist före klockan tolv å tjugonde dagen efter det

valförrättningen avslutats.

35 §.

Prövar domkapitlet i anledning av anförda besvär nödigt, att vittnen

höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet angående vittnesförhör

i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgat.

36 §.

Innefatta besvär anmärkning mot behörigen justerad vallängd, må de i

denna del icke upptagas till prövning, därest ej mot det beslut av valförrättaren

eller vederbörande biträdande valförrättare, varöver klagan

föres, missnöje blivit anmält till det protokoll, som innehåller heslutet.

37 %.

Varder röst avgiven, som genom köp, hot, tubbande eller annat olaga

medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet obehörigen verkat,

den röst vare ogin. Ej må dock sådan fråga väckas annorledes än genom

besvär; och bör, därest avseende skall å besvären fästas, hos domkapitlet

styrkas, att åtal för brottet blivit väckt vid allmän domstol. Prövar domkapitlet

valet vara av åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens prövning,

intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de genast

avslagna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

13

38 $.

1. Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda fullmakt

å tjänsten, och har, innan detta skett, den, som undfått de flesta rösterna,

blivit till förslag obehörig eller avlidit eller hos domkapitlet anmält,

att han på grund av erhållen annan befordran ej vill till tjänsten ifrågakomma,

varde tjänsten kungjord till ny ansökan ledig. Är han satt under

åtal, på vars utgång beror, om han må vara till förslag obehörig, skall

med fullmaktens utfärdande anstå, till dess över åtalet blivit slutligen

dömt.

2. Vad i 1 mom. är stadgat skall äga motsvarande tillämpning då hinder,

som där är sagt, uppkommit beträffande någon, som jämlikt 13 §

2 morn. skall anses vald till prästerlig tjänst, å vilken domkapitlet enligt

41 § 6 mom. bär att utfärda fullmakt.

39 $.

1. Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,

och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning,

blivit, innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig,

varde han av domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant

fall, ävensom örn någon av de föreslagna blivit ställd under åtal, som i

38 § sägs, eller efter valet avlidit eller fått avsäga sig förslaget, domkapitlet

utan förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen

härom göra anmälan.

2. Skall, då enligt 13 § 2 morn. särskild valförrättning ej tarvas, tjänsten

jämlikt 41 § 4 eller 5 mom. tillsättas av Konungen, och har, innan

handlingarna blivit till Konungen insända, den, som enligt 13 § 2 mom.

skall anses vald till tjänsten, blivit till förslag obehörig eller avlidit eller

hos domkapitlet anmält, att han på grund av erhållen annan befordran ej

vill till tjänsten ifrågakomma, varde tjänsten kungjord till ny ansökan

ledig. Är han satt under åtal, som i 38 § sägs, skall med handlingarnas

insändande anstå, till dess över åtalet blivit slutligen dömt.

40 $.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,

och vill någon, som vid valet icke erhållit de flesta rösterna, sedan valhandlingarna

blivit till Konungen insända, avsäga sig förslaget, gore

därom ansökning hos Konungen. Vill någon, som vid prästval icke erhållit

de flesta rösterna, eljest från förslaget avgå, åge domkapitlet, efter

ansökning, därom meddela beslut.

41 $.

1. Den, som vid val till prästerlig tjänst erhållit de flesta rösterna,

skall, där ej annat följer av vad i 2—5 mom. sägs, av domkapitlet förses

med fullmakt å tjänsten. Finnes högsta röstetal hava tillfallit flera, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

voro under omröstning, namne domkapitlet till tjänsten den bland dessa,

som prövas därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstberättigad

avgivit röst, välje domkapitlet bland de föreslagna, som nyss är nämnt.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde provpredikant varit

under omröstning, någon av de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften

av de avgivna rösterna, och har minst en femtedel av samtliga i den

justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen,

åge Konungen att till tjänsten utnämna en av de å förslaget uppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst, varom i 2 mom. förmäles, ej någon

erhållit sådan röstövervikt, som där sägs, eller har ej av samtliga i den

justerade vallängden upptagna röstberättigade det i 2 mom. angivna

antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten utnämna

antingen en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig

präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

4. Oavsett örn vid val till kyrkoherdetjänst fjärde provpredikant varit

under omröstning eller ej, skall sådan tjänst var tredje gång den är ledig

tillsättas av Konungen, vilken därvid äger att till tjänsten utnämna antingen

en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig

präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

5. Domprostbefattning tilisättes av Konungen, vilken därvid äger att

till tjänsten utnämna antingen en av de å förslaget uppförda eller ock

någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält

sig hos Konungen.

6. Har vid ledighet i prästerlig tjänst endast en sökande blivit uppförd

å förslaget och skall jämlikt bestämmelserna i 13 § 2 mom. den å förslaget

uppförde anses vald, skall, där ej annat föranledes av vad ovan i 4 och

5 mom. är stadgat, denne av domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten.

42 §.

1. Skall Konungen utnämna till prästerlig tjänst, insände domkapitlet,

sedan valet eller, där på grund av frågodagsförrättningens utgång särskild

valförrättning jämlikt stadgandet i 13 § 2 mom. icke skall äga rum,

frågodagsförrättningen vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen

samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll.

2. Anmäler sig någon jämlikt 43 § såsom sökande hos Konungen, infordrar

Konungen yttrande av domkapitlet.

43 §.

1. Skall jämlikt 41 § 3—5 mom. kyrkoherdetjänst tillsättas av Konungen,

må tjänsten kunna utom förslag hos Konungen sökas av präst, som enligt

3 § äger befordringsrätt till tjänsten.

2. Konungen må i särskilt fall åt präst av framstående förtjänst meddela

rätt att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst inom vilket

stift som helst.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr lod. 15

3. Var och när sökande, som här sägs, må sig anmäla, därom förordnar

Konungen.

44 §.

Besvär, vilka hos Konungen anföras över domkapitlets beslut i fråga örn

tillsättning av prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingivas till domkapitlet

sist före klockan tolv å tjugonde dagen från den dag, då beslutet

blivit genom anslag kungjort. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande

av viss tid och äventyr, örn den tid försittes, att sådant icke föranleder

uppehåll med målets avgörande, över besvären infordra vederbörandes

underdåniga förklaring. Örn klaganden eller annan tillhandahåller

erforderligt antal bestyrkta avskrifter av besvärsskriften, skall

dylik förklaring infordras genom tillställande av avskrift av besvärsskriften.

Sedan förklaring inkommit eller den därför förelagda tid tilländalupit

utan att förklaring blivit avgiven, insände domkapitlet ofördröjligen

besvärshandlingarna till ecklesiastikdepartementet och foge därvid

eget underdånigt utlåtande.

45 §.

Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes i

och genom tillsättning av den tjänst, vilken pastoratet såsom prebende

åtföljer.

46 $.

Är någon särskild rätt eller förmån i fråga örn tillsättning av prästerlig

tjänst församling försäkrad, eller äro i avseende på domkapitlets förfarande

vid tillsättning av viss kyrkoherde- eller komministerstjänst särskilda

bestämmelser av Konungen meddelade, galle vad därom är eller

bliver av Konungen stadgat; dock att vid omröstning för tillsättning av

sådan tjänst stadgandena i 26 § skola äga tillämpning.

47 §.

1. Örn tillsättning av prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk beskickning,

fängelse eller hospital lände till efterrättelse vad Konungen

förordnar.

2. Med tillsättning av prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock vid

bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag av större omfattning

må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med tillsättning

av extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med

Konungens tillstånd inrättas, gånge efter vad för var särskild sådan tjänst

vederbörligen stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Genom denna lag upphävas lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 1) angående

tillsättning av prästerliga tjänster ävensom stadgandena i 2 §

första och andra styckena i lagen den 3 juni 1921 (nr 282) örn upphävande

av patronatsrätt.

Med tillsättande av prästerlig tjänst, som är kungjord till ansökning

ledig, då denna lag träder i kraft, skall förfaras efter hittills gällande lag.

En var, som, då denna lag träder i kraft, på grund av slutbestämmelserna

till ovannämnda lag den 9 december 1910 är, utöver vad i nya lagen

stadgas, berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna tjänstår

eller att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst, skall för sin

person vid den rätt bibehållas.

För bestämmandet av den ordning, i vilken stadgandet i 41 § 4 mom.

denna lag skall vinna tillämpning, skola domkapitlen, vart inom sitt stift,

medelst lottning fördela kyrkoherdetjänsterna inom stiftet i tre så långt

möjligt jämnstora, med nr 1, 2 och 3 betecknade grupper; och skall berörda

stadgande första gången tillämpas beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts

till gruppen nr 1, första gången tjänsten efter denna lags ikraftträdande

varder ledig, beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till

gruppen nr 2, andra gången tjänsten efter denna lags ikraftträdande

varder ledig, samt beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till gruppen

nr 3, tredje gången tjänsten efter denna lags ikraftträdande varder

ledig. Varder pastorat nybildat, bestämmer Konungen, i vilken ordning

stadgandet i 41 § 4 morn. skall vinna tillämpning å kyrkoherdetjänsten i

det nybildade pastoratet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

17

Utdrag av protokollet över ecldesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 februari 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Frågan örn en reformering av det prästerliga befordringssättet har vid

upprepade tillfällen sedan åtskilliga år tillbaka varit å bane, och tid efter

annan hava till ecklesiastikdepartementet inkommit framställningar örn mer

eller mindre genomgripande reformer i den nuvarande lagstiftningen å förevarande

område.

I. Frågans upprinnelse och utredning.

Enligt nu gällande lag den 9 december 1910 angående tillsättning av

prästerliga tjänster (1910 års prästvalslag) skall vid uppkommen ledighet

vederbörande domkapitel bland de behöriga sökandena uppföra tre på förslag.

Sedan dessa provpredikat, äger församlingen mellan dem anställa val.

Den av de tre, som då erhåller de flesta rösterna, skall av domkapitlet förses

med fullmakt å tjänsten. Emellertid kan församlingen, när det gäller

kyrkoherdetjänst, å den s. k. frågodagen kalla fjärde provpredikant, såvida

en viss majoritet härför vinnes. Därest vissa förutsättningar äro uppfyllda,

skall domkapitlet uppföra jämväl fjärde provpredikanten å förslaget. Har

fjärde provpredikant vid valet varit under omröstning, skall tjänsten tillsättas

av Konungen. Härvid gälla följande bestämmelser: Har någon av

de fyra å fösslaget uppförda erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna,

och har minst en femtedel av samtliga i den justerade vallängden upptagna

röstberättigade deltagit i omröstningen, äger Konungen att till tjänsten utnämna

en av de å förslaget uppförda. I annan händelse äger Konungen

att till tjänsten utnämna antingen en av de å förslaget uppförda eller ock

någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt 43 § i prästvalslagen anmält

sig såsom extra sökande.

Denna i 1910 års prästvalslag stadgade ordning för tillsättning av prästerliga

tjänster har — särskilt i vad den avser kyrkoherdebefattningarna —

från prästerligt håll varit föremål för många anmärkningar, enär den icke

ansetts uppfylla de krav på en någorlunda rättvis befordran efter förtjänst

och skicklighet, vilka prästerskapet ansett sig skäligen böra framställa.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 154. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Frågan om ändring av tillsättningsproceduren framfördes också redan vid

1920 års kyrkomöte, som i särskilda skrivelser den 23 november 1920 hos

Kungl. Majit anhöll dels örn åtgärder för erforderliga ändringar i prästvalslagen

i syfte att vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde provpredikant ej

varit under omröstning, domkapitlets skyldighet att utfärda fullmakt skulle

inskränkas till det fall, att någon av de å förslaget uppförda erhållit mer

än hälften av de avgivna rösterna samt tillika minst en femtedel av samtliga

i den justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen,

men att eljest Konungen skulle äga att utnämna inom förslaget,

dels ock örn vidtagande av åtgärder för sådan ändring av prästvalslagen,

att villkoren för att prästman skulle anses vara å frågodag kallad till fjärde

provpredikant skärptes.

Frågan örn prästvalslagens brister i angivna hänseende blev därjämte

föremål för beaktande i samband med behandlingen vid 1920 års kyrkomöte

av ett av Kungl. Majit för kyrkomötet då framlagt förslag till lagom

upphävande av patronell kallelserätt. Berörda förslag innebar, bland

annat, att alla patronella kallelserätter till ordinarie prästerliga tjänster skulle

vid viss tidpunkt upphöra samt att beträffande dessa tjänsters tillsättande

därefter skulle gälla vad i allmänhet vore stadgat. Kyrkomötet beslöt emellertid

för sin del antaga ett av kyrkolagsutskottet utarbetat förslag till lag

örn upphävande av patronatsrätt, enligt vilket kyrkoherdetjänst, vartill patronus

då hade kallelserätt, efter patronatsrättens upphävande icke skulle tillsättas

i vanlig ordning, d. v. s. enligt reglerna i 1910 års prästvalslag, utan

av Kungl. Majit, sedan dock förslag och val i vanlig ordning föregått; och

skulle Kungl. Majit därvid äga att till tjänsten utnämna antingen en av de

å förslaget uppförda eller ock, utan hinder av eljest gällande stiftsband,

annan till kyrkoherdetjänst behörig präst, vilken såsom sökande anmält sig

hos Konungen. I sin motivering för det sålunda föreslagna nya tillsättningsförfarandet

anförde kyrkomötet, att den nuvarande ordningen för prästval

vore behäftad med vissa olägenheter samt att, då patronatsrätten i viss

mån vore ägnad att motverka dessa olägenheter, densamma icke borde

upphävas, utan att det däri liggande korrektivet mot prästvalslagens brister

på något sätt bleve tillvarataget; och hade kyrkomötet ansett, att en lämplig

utväg härtill skulle beredas, örn utnämningsrätten till kyrkoherdetjänst, som

förut tillsatts i patronell ordning, lades i Kungl. Majits hand.

I enlighet med kyrkomötets förenämnda beslut, som biträddes av 1921

års riksdag, utfärdades sedermera lagen örn upphävande av patronatsrätt

den 3 juni 1921, vilken lag i fråga om tillsättning av kyrkoherdetjänst i

församling, som förut varit patronell, innehåller bestämmelser av den innebörd,

som nyss angivits.

Enligt vad förarbetena till denna lag giva vid handen, tillsattes år 1920

kyrkoherde i 110 pastorat i patronell ordning. Av dessa 110 pastorat voro

29 endast alternativt patronella. De bestämmelser angående tillsättande av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Marits proposition Nr 154.

kyrkoherdebefattning, som meddelats i lagen örn upphävande av patronatsrätt,

hava sålunda ett ganska begränsat tillämplighetsområde.

Frågan örn en mera vittgående reformering av det prästerliga befordringssättet

har sedermera framförts vid flera kyrkomöten. Sålunda förelåg ämnet

till behandling vid kyrkomötena 1925, 1926 och 1929.

Vid 1925 års kyrkomöte framfördes i särskilda motioner av kontraktsprosten

Gunnar Ekström och kontraktsprosten L. Tofft två förslag örn ändring

av prästvalslagens bestämmelser rörande kyrkoherdebefattnings tillsättande,

vilka båda förslag av kyrkolagsutskottet sammanfördes under benämningen

Ekström-Toffts linje. Vidare framfördes vid samma kyrkomöte i

särskilda motioner av prosten E. Leufvén och biskopen Viktor Rundgren

m. fl. två förslag örn reformering av det prästerliga befordringssättet, vilka

sistnämnda båda förslag av kyrkolagsutskottet sammanfördes under benämningen

Leufvén-Rundgrens linje.

Den Ekström-Tofftska linjen bygger på det nuvarande systemets grund

men uppställer såsom villkor för att valutslaget skall vara bindande, att

vederbörande prästman erhållit på visst sätt kvalificerad majoritet. För att

val av kyrkoherde eller kallande av fjärde provpredikant skall vara avgörande,

fordras sålunda, att den valde erhållit en viss kvotdel av samtliga

avgivna röster och i förhållande till den honom i röstetal närmast stående

fått på visst sätt kvalificerad majoritet, samt att i valet deltagit viss kvotdel

eller visst antal av de röstberättigade. Därest samtliga dessa förutsättningar

icke föreligga, övergår utnämningsrätten till högre myndighet — Konungen

eller biskopen med domkapitlet — vilken vid utnämningen icke skall vara

bunden till förslaget.

Det för den Leufvén-Rundgrenska linjen utmärkande ligger däri, att,

medan såsom regel de prästerliga befattningarna skola tillsättas i den ordning,

som för närvarande gäller, kyrkoherdetjänsterna i vissa fall skola tillsättas

av kyrkostyrelsen, utan att något församlingsval därvid föregått. Omförmälda

av prosten Leufvén och biskopen Rundgren m. fl. framförda förslag

om reformering av det prästerliga befordringssättet gingo sålunda båda

ut på, att var tredje gång en kyrkoherdetjänst bleve ledig, densamma skulle

utan prov och val efter ansökan tillsättas av Konungen på förslag av domkapitlet.

1925 års kyrkomöte — som i huvudsak anslöt sig till den Ekström-Tofftska

linjen — beslöt att hos Kungl. Majit dels framhålla sin bestämda övertygelse

om det trängande behovet av åtgärders vidtagande för ändrade bestämmelser

om tillsättning av kyrkoherdebefattning dels ock anhålla, att

Kungl. Majit ville vidtaga erforderliga åtgärder för en reformering av bestämmelserna

för tillsättande av kyrkoherdebeställning i den riktning, som

innefattades i den Ekström-Tofftska linjen.

Frågan örn en reformering av det prästerliga befordringssättet framfördes

sedermera ånyo genom särskilda motioner vid 1926 års kyrkomöte. Kyrko
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

lagsutskottet, till vars behandling motionerna hänvisades, framhöll önskvärdheten

av, att prästvalsfrågan med det snaraste fördes fram till sin lösning.

Då emellertid kyrkomötet så sent som år 1925 gjort framställning därom

hos Kungl. Majit och denna framställning vore beroende på Kungl. Majits

prövning, syntes det utskottet icke vara nödigt eller lämpligt, att kyrkomötet

förnyade sin år 1925 gjorda hemställan. Utskottet, som sade sig hysa den

varma förhoppningen, att Kungl. Majit inom kort tid därefter skulle komma

att föreslå sådana ändringar i gällande prästvalslag, varom 1925 års kyrkomöte

hemställt, föreslog därefter kyrkomötet, att de vid kyrkomötet väckta

motionerna icke skulle till någon kyrkomötets åtgärd föranleda. Denna

utskottets hemställan blev av kyrkomötet bifallen.

Vid 1929 års kyrkomöte återupptogs frågan örn ändrad lagstiftning å

förevarande område. I en vid nämnda kyrkomöte väckt motion framfördes

sålunda ett förslag i ämnet av i huvudsak samma innebörd som LeufvénRundgrens

linje.

I anledning av denna motion hemställde kyrkomötet i skrivelse till

Konungen den 28 oktober 1929, att en allsidig utredning — med beaktande

av de olika inom kyrkomötet i denna fråga framkomna förslagen — måtte

verkställas rörande revision av nu gällande lag angående tillsättning av

prästerliga tjänster, i syfte att, vid sidan av församlingarnas berättigade

anspråk på inflytande vid prästerliga befattningars tillsättande, jämväl dels

prästerskapets krav på rättvis befordran dels och kyrkans intresse av, att

vid tillsättande av krävande tjänster de därför lämpligaste krafter kom me

i åtanke, måtte bättre än vid nu gällande ordning kunna tillgodoses, samt

att Kungl. Majit därefter måtte för kyrkomötet framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Förutom från kyrkomötets sida har frågan örn en reformering av det

prästerliga befordringssättet gjorts till föremål för framställningar till Kungl.

Majit jämväl från vissa prästmöten.

De framställningar och förslag, för vilka nu i korthet redogjorts, hava

samtliga åsyftat en mer eller mindre väsentlig omgestaltning av de grunder,

enligt vilka bestämmanderätten vid prästerliga tjänsters tillsättande för närvarande

är fördelad mellan kyrkostyrelsen och församlingarna. Emellertid

hava därjämte framställningar örn ändringar i åtskilliga andra hänseenden

av prästvalslagen gjorts såväl från riksdagens som från kyrkomötets sida.

Jag erinrar sålunda i detta sammanhang örn riksdagens skrivelse den 12

maj 1922 angående sådan ändring i prästvalslagen, att, där vid tillsättande

av kyrkoherde, sedan ansökningstiden utgått, endast en behörig sökande

funnes och fjärde provpredikant ej kallats, valförrättning icke måtte förekomma,

kyrkomötets skrivelse den 30 oktober 1926 angående ändrade bestämmelser

rörande rätten till fullmaktsröstning vid prästval i landsförsamling,

kyrkomötets skrivelse den 2 november 1926 angående utvidgad befordringsrätt

för vissa i utlandet verksamma prästmän samt kyrkomötets

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

skrivelser den 23 november 1920 och den 28 oktober 1926 med anhållan

örn åtgärders vidtagande för beredande av reseersättning och dagtraktamente

åt kontraktsprostar m. fl. för inställelse vid frågodagsförrättningar och

prästval.

Frågan örn ändrad lagstiftning å förevarande område anmäldes inför

Kungl. Majit i statsrådet den 23 maj 1930. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

anförde vid detta tillfälle bland annat följande:

Det huvudproblem, det här gäller att lösa, är spörsmålet örn ett rätt avvägande

mot varandra av församlingarnas på den historiska utvecklingen

grundade och även i och för sig berättigade anspråk på medbestämmanderätt

vid utseendet av deras själasörjare och prästerskapets lika berättigade

krav på en i möjligaste mån rättvis och likformig samt efter i lag fastställda

grunder skeende befordran. Frågan är mycket svårlöst. Att de nu

gällande författningsbestämmelserna vid omsättandet i praktiken icke lett

till ett för prästernas del tillfredsställande resultat, därom torde allmän enighet

råda. Att ändringen bör gå i riktning mot ett stärkande av kyrkostyrelsens

inflytande vid tillsättningen, synes vara allmänt erkänt. Däremot

gå meningarna isär, då det gäller att närmare anvisa den väg, på vilken

man bör gå fram för att nå ett för samtliga intressen tillfredsställande resultat.

Med hänsyn till de olika meningar, som råda i fråga örn sättet för

lösandet av de i många fall ömtåliga spörsmål, varom här är fråga, anser

jag det vara, för att över huvud nå ett resultat, som kan tillgodose samtliga

föreliggande intressen, erforderligt att verkställa en undersökning av

alla de olika möjligheter, som kunna erbjuda sig för vinnandet av en lösning

av det nu angivna huvudproblemet. Det gäller då först att undersöka

de inom kyrkomötet föreslagna linjerna samt de modifikationer i dessa och

de kombinationer mellan dem, som kunna erbjuda sig. Möjligt är jämväl,

att den förhållandevis bästa lösningen står att vinna på någon hittills ej

föreslagen väg.

Utom den stora huvudfrågan framträder vid en reformering av lagstiftningen

örn tillsättning av prästerliga tjänster en hel rad spörsmål, delvis

av ej obetydlig principiell och praktisk betydelse. Jag tillåter mig i detta

sammanhang erinra om t. ex. frågorna örn de särskilt privilegierade församlingarna,

örn uppställandet av särskilda kompetensfordringar för sökande

till domprost- och andra viktigare kyrkoherdebefattningar samt örn upphävande

av stiftsbandet.

Efter ett närmare övervägande av de föreliggande omständigheterna har

jag kommit till den uppfattningen, att frågan örn nya bestämmelser för tillsättning

av kyrkoherde- och komministersbefattningar bör i bela sin omfattning

göras till föremål för utredning genom särskilda inom ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga, vilkas antal lämpligen torde kunna

bestämmas till fyra.

Efter erhållet bemyndigande tillkallade dåvarande departementschefen den

24 maj 1930 landshövdingen, förutvarande statsrådet Bror Carl Hasselrot,

dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Karl Emil

Andersson i Eliantorp samt ledamöterna av riksdagens andra kammare,

hemmansägaren Carl Johan Johansson i Uppmälby och kontraktsprosten

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Anders Teodor Adolf Wallerius att såsom sakkunniga inom departementet

biträda med den föreslagna utredningen.

Till de sakkunniga överlämnades för att tagas i övervägande vid utredningen

följande, i det föregående delvis omnämnda handlingar:

1) kyrkomötets skrivelse den 23 november 1920, nr 30, angående ändring

av 41 § i lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster den 9

december 1910;

2) Stockholms prästmötes framställning den 2 juni 1925 angående ändring

i gällande bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster;

3) Uppsala stifts prästmötes framställning den 16 juni 1927 angående

ändring i gällande bestämmelser örn tillsättning av prästerliga tjänster rörande

kyrkoherdetillsättningar;

4) kyrkomötets skrivelse den 26 oktober 1925, nr 11, angående ändrade

bestämmelser rörande tillsättning av prästerliga befattningar;

5) kyrkomötets skrivelse den 26 oktober 1925, nr 12, angående rätt för

kyrkoherde att söka transport efter allenast tre års innehav av senast erhållen

tjänst;

6) kyrkomötets skrivelse den 2 november 1925, nr 20, angående viss

ändring i gällande prästvalslag;

7) kyrkomötets skrivelse den 2 november 1925, nr 21, angående viss

ändring i gällande prästvalslag;

8) kyrkomötets skrivelse den 23 november 1920, nr 31, angående ändring

i vissa delar av lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster;

9) kyrkomötets skrivelse den 30 oktober 1926, nr 21, angående ändrade

bestämmelser rörande rätten till fullmaktsröstning vid prästval i landsförsamling;
10)

kyrkomötets skrivelse den 2 november 1926, nr 29, angående utvidgad

befordringsrätt för i utlandet verksamma prästmän;

11) styrelsens för svenska kyrkoföreningen i Oslo skrivelse den 29 augusti

1925 angående extra ansökningsrätt för pastor vid svenska församlingen i

Oslo;

12) en av allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse i mars 1927

gjord framställning angående kungörandet av lediga prästerliga tjänster;

13) Stockholms prästmötes framställning den 2 juni 1925 angående åtgärder

i syfte att präst med 25 tjänstår i Stockholm beredes förmån att

söka och mottaga prästerlig tjänst inom hela riket;

14) riksdagens skrivelse den 12 maj 1922, nr 150, angående ändring i

13 § 2 mom. i lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster;

15) kyrkomötets skrivelse den 23 november 1920, nr 28, angående ersättning

åt provpredikant för de med provets avläggande förbundna kostnader;
16)

kyrkomötets skrivelse den 23 november 1920, nr 29, angående beredande

av ersättning för utförande av vissa kyrkliga förrättningar;

17) kyrkomötets skrivelse den 28 oktober 1926, nr 15, angående reseersättning

och dagtraktamente åt prästmän m. fl. för inställelse vid frågodagsförrättningar

och prästval;

18) inom ecklesiastikdepartementet år 1925 utarbetat förslag angående

ändrad lydelse av 33 § 2 mom. och 40 § prästvalslagen;

19) kyrkomötets skrivelse den 28 oktober 1929, nr 6, i anledning av

väckt motion örn tillsättning av kyrkoherde var tredje gång utan prov och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154. 23

val genom utnämning av Kungl. Maj:t efter förslag och förord av vederbörande

domkapitel;

20) riksdagens skrivelse den 8 mars 1919, nr 49, rörande viss ändring i

lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster;

21) en av Stockholms prästmöte i oktober 1930 gjord framställning örn

förslag till nya bestämmelser i fråga örn prästerliga tjänsters tillsättande;

22) Strängnäs stifts prästmötes framställning den 10 juli 1930 angående

revision av nu gällande lag rörande tillsättning av prästerliga tjänster;

23) en av chefen för ecklesiastikdepartementet den 16 juli 1932 till de

sakkunniga avlåten skrivelse rörande visst förhållande att tagas i beaktande

vid den pågående revideringen av gällande prästvalslag;

24) kyrkomötets skrivelse den 26 augusti 1932, nr 10, rörande viss ändring

av 10 § 1 mom. i lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster;

samt

25) domkapitlets i Göteborg skrivelse den 30 november 1932 angående

ändrade bestämmelser rörande tillsättning av prästerliga tjänster i vissa privilegierade

församlingar.

De sakkunniga avgåvo den 31 december 1932 betänkande (statens offentliga

utredningar 1932: 35) med

1) förslag till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster;

2) förslag till stadga angående prästval;

3) förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående vad som bör

iakttagas vid ledighet i prästerlig tjänst samt ansökning till sådan tjänst; och

4) förslag till ändrad lydelse av 6 § i lagen örn kyrkofond den 30

augusti 1932.

Över de sakkunnigas betänkande hava samtliga domkapitel, Stockholms

stads konsistorium och hovkonsistoriet avgivit infordrade utlåtanden, därvid

vissa domkapitel överlämnat yttranden från medlemmar av det underlydande

prästerskapet inom vederbörande stift, varjämte domkapitlet i Lund

överlämnat yttranden från de privilegierade församlingarna i Lunds stift.

Vidare hava kammarkollegiet och statskontoret gemensamt ävensom svenska

kyrkans missionsstyrelse fått yttra sig över vissa delar av betänkandet. Slutligen

hava yttranden över betänkandet inhämtats av centralstyrelsen för

allmänna svenska prästföreningen samt av styrelserna för svenska landskommunernas

förbund och svenska stadsförbundet.

Sedan Kungl. Majit härefter genom beslut den 22 september 1933 bemyndigat

mig att för fortsatt beredning av frågan örn ändrade bestämmelser

angående tillsättning av prästerliga tjänster kalla ärkebiskopen E. Eidem

samt biskoparna O. Bergqvist, E. M. Rodhe och N. S. Städener till överläggning

under viss begränsad tid, har jag den 16 och den 17 oktober 1933

haft överläggning i ämnet med Eidem, Bergqvist, Rodhe och Städener.

Det av de sakkunniga utarbetade förslaget till lag angående tillsättning

av prästerliga tjänster har sedermera inom ecklesiastikdepartementet gjorts

till föremål för en överarbetning, varvid i detsamma vidtagits vissa änd
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.is proposition Nr 154.

ringar, som föranletts av anmärkningar från de i ärendet hörda myndigheterna

eller eljest funnits behövliga. Förslaget till ändrad lydelse av 6 §

i lagen om kyrkofond har jag av skäl, vartill jag i det följande återkommer,

ansett icke böra för närvarande föranleda någon åtgärd. De övriga

förslagen, vilka avse administrativa författningar, torde icke nu böra upptagas

till vidare behandling.

Den väsentligaste av de ändringar, som vid förenämnda inom ecklesiastikdepartementet

verkställda överarbetning vidtagits i de sakkunnigas förslag

till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster, hänför sig till den

å förevarande område grundläggande frågan om fördelningen av bestämmanderätten

vid prästtjänsternas tillsättande mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.

II. Frågan om fördelningen av bestämmanderätten vid prästtjänsternas

tillsättande mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.

Såsom i det föregående omnämnts, hava inom kyrkomötet olika förslag

framförts i syfte att åstadkomma en reformering av det prästerliga befordringssättet.

De sakkunniga. De sakkunniga, vilka underkastat de inom kyrkomötet

föreslagna linjerna en ingående granskning, hava ansett sig icke kunna

förorda någon av dessa linjer. Beträffande den Ekström-Tofftska linjen —

till vilken linje jämväl förutnämnda, av 1920 års kyrkomöte förordade förslag

till ändring av bestämmelserna örn kyrkoherdebefattnings tillsättande

närmast torde kunna hänföras — hava de sakkunniga särskilt framhållit,

att det med hänsyn till de olika förhållandena inom olika pastorat i avseende

å folkmängd, ytvidd och kommunikationer knappast torde vara möjligt

att på ett fullt rättvist och tillfredsställande sätt fastställa de kvot- eller

röstetal, vilka skulle erfordras, för att valet skulle vara utslagsgivande, samt

att de föreslagna bestämmelserna om kvalificerad majoritet och om kvalificerat

deltagande i valet med all säkerhet komme att föranleda till ökad valagitation

med därav följande olägenheter. Med avseende å Leufvén-Rundgrens

linje hava de sakkunniga uttalat, att en reform enligt denna linje

komme att innebära ett icke oväsentligt brytande med den historiska utvecklingen

å förevarande område samt att den risken icke torde vara utesluten,

att i sådana fall, då en kyrkoherdetjänst skulle tillsättas utan att

församlingen haft tillfälle att genom val uttala sig i frågan, den utnämnande

myndigheten komme att fästa alltför stort avseende vid vederbörandes

tjänstålder och formella meriter, under det att andra kvalifikationer av

måhända större betydelse med hänsyn till den ifrågavarande tjänstens behov

icke komme att vinna tillräckligt beaktande.

Att i större eller mindre utsträckning fråntaga församlingarna deras rätt

att genom val medverka vid tillsättning av prästerliga befattningar hava de

sakkunniga följaktligen ansett icke böra ifrågakomma. Enligt det förslag,

de sakkunniga framlagt till lösning av frågan om fördelningen av bestämmanderätten

vid prästtjänsternas tillsättande mellan kyrkostyrelsen och församlingarna,

skall ock församlingens val såsom hittills i regel vara utslags
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

givande men domkapitlet i vissa undantagsfall kunna hänskjuta frågan om

tjänstens tillsättande till Konungens avgörande.

De av de sakkunniga ifrågasatta stadgandena härutinnan återfinnas i 41

§ i förslaget till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster, vilken

paragrafs första moment innehåller huvudregeln, att den, som vid val till

prästerlig tjänst erhållit de flesta rösterna, av domkapitlet skall förses med

fullmakt å tjänsten, under det att däremot i andra och tredje momenten

av samma paragraf närmare angivas de förutsättningar, under vilka frågan

om tjänstens tillsättande skall kunna hänskjutas till Konungens avgörande.

Enligt bestämmelserna i 41 § 2 morn., vilka bestämmelser hava avseende å

såväl kyrkoherde- som komministerstjänster, skall domkapitlet sålunda äga

hänskjuta frågan örn tjänstens tillsättande till Konungens avgörande, därest

domkapitlet skulle finna, antingen att valets utgång så väsentligt avviker

från vad de föreslagnas företräde sinsemellan i förtjänst och skicklighet

bort föranleda, att utgången måste anses innebära en uppenbar orättvisa mot

någon av dem, samt att tillika denna avvikelse icke kan anses skäligen betingad

av tjänstens särskilda behov, eller ock att valet ovidkommande hänsyn

uppenbart inverkat på utgången av detsamma; och skall Konungen

därvid äga att till tjänsten utnämna en av de å förslaget uppförda. Enligt

41 § 3 morn., vilket moment avser allenast kyrkoherdebefattningar, skall

domkapitlet vidare hänskjuta frågan om tjänstens tillsättande till Konungens

avgörande, därest domkapitlet skulle finna, att valet på grund av ringa

deltagande däri eller stor röstsplittring icke kan anses vara ett samlat uttryck

för församlingens vilja; och skall Konungen i dylika fall äga att till

tjänsten utnämna antingen en av de å förslaget uppförda eller ock, utan

hinder av eljest gällande stiftsband, annan till kyrkoherdetjänst behörig

präst, vilken såsom sökande anmält sig hos Konungen. Innan domkapitlet

fattar beslut i anledning av uppkommen fråga att enligt 41 § 2 eller 3

mom. till Konungen hänskjuta avgörandet beträffande tjänstens tillsättande,

skall domkapitlet bereda församlingen tillfälle att genom kyrkofullmäktige

eller, där kyrkofullmäktige icke finnas eller icke utsetts enbart för den eller

de församlingar, tjänsten omfattar, genom vederbörande kyrkoråd avgiva

yttrande i frågan. Har domkapitlet beslutat hänskjuta frågan örn tjänstens

tillsättande till Konungens avgörande, skall det åligga domkapitlet att till

Konungen insända, förutom samtliga ansöknings- och valhandlingar samt

förslagsprotokoll, jämväl det yttrande, som må hava avgivits av vederbörande

kyrkofullmäktige eller kyrkoråd, ävensom att vid insändandet av

nämnda handlingar närmare angiva de skäl, vilka föranlett domkapitlet att

till Konungens avgörande hänskjuta frågan örn tjänstens tillsättande.

Myndigheternas yttranden. I de avgivna yttrandena hava starka betänkligheter

uttalats mot en lösning av prästvalsfrågan i den riktning, de sakkunniga

föreslagit. Det har sålunda ansetts mindre lämpligt, att det skulle

ankomma på domkapitlet att pröva, huruvida vid valet förekommit omständigheter,

som kunde föranleda, att frågan örn tjänstens tillsättande hänskötes

till Konungens avgörande. Det har framhållits, att en dylik prövningsrätt

för domkapitlen komme att bliva av en mycket ömtålig och grannlaga

natur och att dess handhavande komme att i olika hänseenden vara förenat

med stora vanskligheter. Farhågor hava även uttalats för att en reform i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

den riktning, de sakkunniga ifrågasatt, komme att medföra en viss osäkerhet

för såväl församlingarna som de sökande, vilken osäkerhet kunde

komma att leda till irritation på båda hållen och därjämte äventyra det

goda samarbetet mellan församlingarna och domkapitlen. Uttalanden, däri

erkännande givits åt själva tankegången i de sakkunnigas förslag, hava visserligen

ej saknats, men har man dock i allmänhet hållit före, att från såväl

domkapitlens som prästerskapets och församlingarnas sida måste krävas

klarare och mera bestämda regler för prästtjänsternas tillsättande än vad

de sakkunniga föreslagit. I sådant syfte hava vissa av de hörda myndigheterna

förordat en reform enligt Leufvén-Rundgrens linje, medan däremot

i andra yttranden gjorts gällande, att en lösning av prästvalsfrågan borde

sökas i den riktning, som innefattades i Ekström-Toffts linje. Emellertid

hava även nya förslag framförts i syfte att åstadkomma en reformering av

det prästerliga befordringssättet. Sålunda har domkapitlet i Linköping hemställt,

att som grundval för en reformerad lagstiftning i ämnet måtte läggas

en bestämmelse av innebörd, att var tredje gång kyrkoherde skulle tillsättas

i ett pastorat, tillsättningen skulle ske på det sätt, att sedan förslag blivit

upprättat och val ägt rum, Konungen skulle äga att till tjänsten utnämna

antingen en av de å förslaget uppförda eller ock, utan hinder av eljest gällande

stiftsband, annan till kyrkoherdetjänst behörig präst, vilken såsom

sökande anmält sig hos Konungen. Ett liknande förslag har jämväl framställts

av domkapitlet i Lund. Enligt detta förslag borde var tredje eller

fjärde gång kyrkoherdetjänst bleve ledig valet icke uteslutande utgöra

grunden till utnämningen, utan fullmakt av domkapitlet utfärdas för den,

som enligt domkapitlets förmenande vore därtill mest förtjänt, därvid möjlighet

även borde lämnas för extra sökande att anmäla sig hos domkapitlet.

Över domkapitlets beslut borde besvär kunna anföras hos Kungl. Majit och

Kungl. Majit i sådant fall kunna till tjänsten utnämna en av dem, bland

vilka domkapitlet haft att välja.

Departementschefen. Såsom framgår av vad nu i korthet anförts rörande

de sakkunnigas förslag och de däröver avgivna yttrandena, råda alltjämt

olika meningar beträffande lämpligaste sättet att åstadkomma en tillfredsställande

lösning av frågan örn en reformering av det prästerliga befordringssättet.

Med hänsyn härtill kunde det måhända med ett visst fog göras

gällande, att frågan icke ännu vore mogen för sin lösning och att densamma

följaktligen icke nu borde upptagas till avgörande. Å andra sidan

lärer det dock icke kunna förnekas, att den i 1910 års prästvalslag stadgade

ordningen för prästtjänsternas tillsättande är behäftad med allvarliga

brister, som det måste anses angeläget att snarast möjligt avhjälpa. Att

de nu gällande bestämmelserna å förevarande område i tillämpningen icke

lett till ett för prästerskapet tillfredsställande resultat, har jämväl framgått

av vissa av de sakkunniga verkställda statistiska utredningar, vilka oförtydbart

giva vid handen, att det nuvarande systemet för tillsättning av pras
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

terliga tjänster icke är ägnat att bereda prästerna någon säkerhet till befordran

efter skicklighet och förtjänst. Vad särskilt beträffar befordran till

kyrkoherdetjänst, hava de sakkunniga med stöd av berörda statistiska utredningar

framhållit, att denna synes försiggå synnerligen ojämnt. Åtskilliga

hava erhållit sådan befordran ganska kort tid efter prästvigningen,

under det att många fått vänta därpå alltför länge, varjämte ett icke obetydligt

antal präster med en tjänstålder av 20 år eller däröver icke vunnit

befordran till kyrkoherdetjänst, oaktat de vid ett eller flera tillfällen varit

uppförda i första rummet å förslag till dylik tjänst. Beträffande den närmare

anledningen till berörda ojämnhet i befordran till kyrkoherdetjänst

hava de sakkunniga framhållit, att denna till väsentlig del måste bero på,

att församlingarna vid val av kyrkoherde i betydande utsträckning frångått

den ordning, i vilken de sökande varit uppförda å förslaget, samt att församlingarna

därvid i talrika fall underlåtit att taga skälig hänsyn till de

föreslagnas företräde sinsemellan i förtjänst och skicklighet. De sakkunniga

hava i samband härmed ytterligare anmärkt, att den omständigheten, att

församlingarna i nämnda utsträckning frångått den av domkapitlet bestämda

ordningen mellan de föreslagna, även lärer få anses giva vid handen, att

kyrkans intresse av, att vid tillsättande av krävande tjänster de därför

lämpligaste krafter må komma i åtanke, i många fall icke blivit vederbörligen

tillgodosett. Det låter sig nog ej heller förneka, att de för tillsättningen

av andra tjänster grundlagsfästa befordringsgrunderna, förtjänst och

skicklighet, i talrika fall icke komma till sin rätt vid prästvalen. I alltför

många fall äro helt andra synpunkter, i vissa fall mindre tilltalande

sådana, de för valets utgång avgörande. Det torde sålunda dessvärre icke

vara någon sällsynt företeelse, att under den mer eller mindre intensiva

agitation, som ofta föregår ett prästval, ogrundade rykten om vederbörande

prästers förhållanden i ena eller andra hänseendet spridas och vinna tilltro

bland församlingens medlemmar. Icke heller torde det saknas exempel på,

hurusom under vissa förhållanden även politiska synpunkter kunna inverka

på valets utgång. Att ovidkommande synpunkter av olika slag sålunda

kunna på ett avgörande sätt spela in vid prästvalen, måste uppenbarligen

betecknas som ett allvarligt missförhållande, som icke blott inverkar menligt

på prästtjänsternas tillsättande utan även verkar därhän, att prästvalen

ej sällan komma att äga rum under mindre värdiga former, än som med

hänsyn till dessa valförrättningars innebörd och betydelse måste anses önskvärt.

Slutligen synes det icke kunna bortses därifrån, att 1910 års prästvalslag

lämnar för liten möjlighet till befordran för vissa kategorier prästmän,

såsom pastorer vid de svenska församlingarna i utlandet, sjömanspräster,

svenska kyrkans missionärer, predikanter vid vissa anstalter samt

docenter vid de teologiska fakulteterna. Dessa innehava övergångsplatser

och yttre omständigheter lägga ofta hinder i vägen för dem att med utsikt

till framgång konkurrera med andra sökande vid prästval. Med hänsyn

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

till de avsevärda olägenheter, som sålunda i olika hänseenden äro förenade

med det nuvarande systemet för tillsättning av prästerliga tjänster, har det

synts mig, att frågan örn en reformering av det prästerliga befordringssättet

icke längre bör undanskjutas, och har jag på grund härav ansett

mig böra upptaga frågan till behandling samt framställa förslag i ämnet.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för de sakkunnigas

förslag, hava de sakkunniga ifrågasatt en reformering av det prästerliga

befordringssättet såväl i vad det avser reglerna för tillsättande av kyrkoherdebefattningar

som ock, ehuru i mera begränsad omfattning, i vad det

avser bestämmelserna för tillsättning av komministerstjänster. Beträffande

sistnämnda slag av prästtjänster intaga de emellertid i viss mån en annan

ställning än kyrkoherdetjänsterna, ett förhållande som även funnit uttryck

däri, att någon rätt att kalla fjärde provpredikant vid dem ej är medgiven.

De sakkunniga hava ock själva med stöd av förut omnämnda statistiska

utredningar framhållit, att befordran till komministerstjänst syntes

försiggå tämligen jämnt och snabbt samt att behovet av en prästvalsreform

icke syntes vara lika framträdande i fråga örn komministerstjänsterna

som beträffande kyrkoherdebefattningarna. Då en reform i bestämmelserna

för tillsättande av komministerstjänster sålunda icke torde vara påkallad av

något mera trängande behov, har jag ansett, att man åtminstone för närvarande

bör inskränka sig till en reformering av reglerna för tillsättande

av kyrkoherdetjänster.

Vad angår de förslag till reformering av det prästerliga befordringssättet,

vilka pläga benämnas Ekström—Toffts linje och Leufvén—Rundgrens linje,

framgår av såväl de inom kyrkomötet förda förhandlingarna i ämnet som

den offentliga diskussionen i övrigt i denna fråga, att inom för frågans lösning

intresserade kretsar meningarna väga tämligen jämnt vid valet mellan

dessa båda linjer ävensom att de, vilka ansluta sig till endera linjen,

i allmänhet synnerligen bestämt motsätta sig en reform enligt den

andra linjen. Redan det betydande motstånd, varmed en reform enligt

någon av dessa linjer sålunda bomme att mötas, torde tala mot, att

vare sig den ena eller den andra linjen lägges till grund för en ny

lagstiftning å förevarande område. Även oavsett nu berörda förhållande

torde emellertid vägande invändningar kunna framställas mot såväl den

Ekström—Tofftska som den Leufvén—Rundgrenska linjen. Beträffande de

skäl, som sålunda kunna andragas mot ifrågavarande båda linjer, anser jag

mig i huvudsak kunna instämma i vad de sakkunniga härutinnan anfört.

Vidkommande den Ekström—Tofftska linjen synes mig emellertid, utöver

vad de sakkunniga anfört, mot denna linje ytterligare kunna särskilt anmärkas,

att de många bestämmelserna örn kvalificerade majoriteter och minoriteter

äro ägnade att för väljarna försvåra överblicken över valställningen och

därigenom lätt kunna framkalla obehöriga valmanövrer och valkupper,

vilket uppenbarligen måste anses som en betänklig olägenhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Om jag sålunda i likhet med de sakkunniga icke kunnat ansluta mig till

vare sig den Ekström—Tofftska eller den Leufvén—Rundgrenska linjen, har

jag emellertid å andra sidan icke heller ansett mig kunna biträda det förslag,

de sakkunniga framlagt till lösning av frågan örn fördelningen av bestämmanderätten

vid kyrkoherdetjänsternas tillsättande mellan kyrkostyrelsen

och församlingarna. Beträffande detta förslag delar jag de betänkligheter mot

detsamma, vilka kommit till uttryck i myndigheternas yttranden. Över

huvud taget finner jag det mindre lämpligt, att den viktiga frågan, huruvida

församlingens val skall vara avgörande eller ej, skulle vara beroende

på domkapitlets prövning i de särskilda fallen. Då det gäller att närmare

fastställa gränsen mellan kyrkostyrelsens och församlingarnas befogenheter

vid kyrkoherdetjänsternas tillsättande, synes det mig fastmera vara av synnerlig

vikt att äga tillgång till klara och tydliga normer, vilka på ett fullt objektivt

sätt angiva grunden för fördelningen av bestämmanderätten härutinnan

mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.

Ur denna synpunkt hava de i det föregående omnämnda reformförslag,

vilka framförts av domkapitlen i Linköping och Lund, synts mig äga ett

avgjort företräde framför de sakkunnigas förslag. Berörda av domkapitlen

i Linköping och Lund framställda förslag förete visserligen i avseende å

den närmare utformningen vissa skiljaktigheter sinsemellan men gå emellertid

båda ut på, att vid tillsättning av kyrkoherdetjänst församlingens val

icke alltid skall hava avgörande betydelse utan att vid vissa, periodiskt återkommande

tillfällen tjänstens tillsättande i sista hand skall ankomma på

kyrkostyrelsen — Konungen eller domkapitlet — som därvid skall äga

utnämna även någon annan än den, som vid valet erhållit högsta röstetalet.

Genom en reformering i denna riktning av bestämmelserna för kyrkoherdetjänsternas

tillsättande komme kyrkostyrelsen att erhålla ett större inflytande

vid dessa tjänsters tillsättande, än vad nu är förhållandet. Enligt 1910 års

prästvalslag är ju församlingens val ovillkorligt avgörande i de fall, då valet

endast gäller de präster, som efter ansökning i vanlig ordning blivit av domkapitlet

uppförda på förslag till tjänsten, d. v. s. i alla de fall, då den regelbundna

befordringsordningen skall tillämpas. Allenast i de fall, då fjärde

provpredikant varit under omröstning vid valet, skall enligt 1910 års prästvalslag

tjänsten tillsättas av Konungen. Att det inflytande vid kyrkoherdetjänsternas

tillsättande, som sålunda för närvarande tillkommer kyrkostyrelsen,

är alltför ringa, torde icke kunna med fog bestridas. Kyrkostyrelsens

inflytande i berörda hänseende var också väsentligt större, innan genom 1910

års prästvalslag den gamla skillnaden mellan konsistoriella och regala gäll ännu

blivit upphävd. Endast i de konsistoriella pastoraten var sålunda såsom nu församlingens

val avgörande, så snart fjärde provpredikant ej kallats, under det att

däremot i de regala gallen utnämningsrätten alltid tillkom Konungen, oav
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

sett huruvida fjärde provpredikant vid valet varit under omröstning eller ej.

Berörda på historisk mark framvuxna skillnad mellan konsistoriella och

regala gäll var otvivelaktigt av stor betydelse för prästernas befordringsförhållanden,

i det att den mången gång beredde Konungen tillfälle att korrigera

olämpliga val av församlingarna och särskilt att låta dugliga och nitiska

präster, som utan skäl gång efter annan blivit tillbakasätta av församlingarna,

erhålla välbehövlig och välförtjänt befordran. Att skillnaden

mellan konsistoriella och regala gäll, oaktat de fördelar densamma sålunda

innebar med hänsyn till rättvis befordran för prästerskapet, likväl upphävdes

i samband med 1910 års prästvalslagstiftning, torde huvudsakligen hava

berott på, att det ansågs mindre befogat, att vissa församlingar av denna

anledning skulle vara i sämre ställning än de övriga i fråga örn rätten att

inverka på utseendet av sina präster. Genom en reform i huvudsaklig

överensstämmelse med de förslag, som nu framförts av domkapitlen i Linköping

och Lund, bomme man emellertid att, med undvikande av berörda

olägenhet, återvinna de fördelar, som ur synpunkten av prästernas befordringstrygghet

voro förenade med den äldre ordningen med konsistoriella

och regala gäll.

En reform i denna riktning komme därjämte att stå i god överensstämmelse

med de principer, som så nyligen som åren 1920 och 1921 blivit

godtagna av Kungl. Maj:t, riksdagen och kyrkomötet, med avseende å förfarandet

vid tillsättning av kyrkoherdetjänster i förutvarande patronella

pastorat. Såsom tidigare omnämnts, skall sålunda enligt lagen den 3 juni

1921 örn upphävande av patronatsrätt kyrkoherdetjänst, som enligt äldre

rätt tillsatts i patronell ordning, tillsättas av Konungen, sedan förslag och

val i vanlig ordning föregått. På sätt jag i det föregående framhållit, infördes

berörda tillsättningsförfarande på initiativ av 1920 års kyrkomöte

i syfte att motverka de olägenheter, som äro förenade med den för närvarande

i allmänhet gällande ordningen för tillsättning av prästerliga tjänster.

Beträffande den ståndpunkt, som 1921 års riksdag intog till det av kyrkomötet

sålunda föreslagna tillsättningsförfarandet, anser jag mig böra i detta

sammanhang ytterligare erinra örn, hurusom första lagutskottet i sitt av

riksdagen godkända utlåtande i ämnet yttrade, bland annat, att utskottet,

som icke ansåge, att det borde uppställas någon oeftergivlig fordran på enahanda

ordning för tillsättning av alla prästerliga tjänster, ville framhålla,

att ett återupplivande i den av kyrkomötet föreslagna formen av de regala

gallen icke komme att sakna sitt värde i vissa fall.

Såsom förut omnämnts, tillsattes år 1920 kyrkoherde i 110 pastorat i patronell

ordning, och voro 29 av dessa 110 pastorat alternativt patronella.

Under det att flertalet av de patronella pastoraten, eller 81 pastorat, genom

lagen örn upphävande av patronatsrätt blevo helt regala, blevo däremot berörda

29 pastorat, vilka voro alternativt patronella, till följd av bestämmelserna

i nämnda lag alternativt regala. Av dessa 29 pastorat tillsättas så
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Kr 154.

lunda enligt lagen om upphävande av patronatsrätt 27 av Konungen vid

varannan ledighet, 1 (Allerum och Fleninge) av Konungen vid två ledigheter

av tre och 1 (Kropp och Mörarp) av Konungen vid tre ledigheter av

fyra. Beträffande verkningarna i praktiken av de bestämmelser angående

tillsättande av kyrkoherdebefattning, som meddelats i lagen örn upphävande

av patronatsrätt, har domkapitlet i Lund, inom vars ämbetsområde ett fyrtiotal

förutvarande patronella pastorat, däribland ett tjugutal förutvarande alternativt

patronella pastorat, äro belägna, vitsordat, att ifrågavarande bestämmelser

fungerat på ett tillfredsställande sätt, i det att, oaktat församlingens val i

de flesta fall faktiskt fått vara avgörande vid utnämningsrättens utövande,

berörda bestämmelser likväl verkat i utjämnande riktning med avseende å

prästerskapets befordran.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag ansett mig böra förorda en

lösning av prästvalsfrågan i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag

i ämnet, som framförts av domkapitlen i Linköping och Lund.

I avseende å den närmare utformningen av en lagstiftning i denna riktning

framställer sig till en början den frågan, i vilken omfattning det slutliga

avgörandet vid tillsättande av kyrkoherdetjänst bör förbehållas kyrkostyrelsen.

Beträffande denna fråga har, såsom förut nämnts, domkapitlet i

Linköping föreslagit, att var tredje gång kyrkoherde skulle tillsättas i ett

pastorat, tillsättningen skulle ankomma på kyrkostyrelsen, under det att

domkapitlet i Lund ifrågasatt, att utnämningsrätten skulle tillkomma kyrkostyrelsen

var tredje eller fjärde gång tjänsten bleve ledig. Vad man här

bör eftersträva är uppenbarligen en anordning, som, utan att alltför mycket

inkräkta på församlingarnas valrätt, är ägnad att innebära en viss säkerhet

för, att dugande och förtjänta präster icke skola nödgas på grund av mer

eller mindre tillfälliga omständigheter gå miste örn vederbörlig befordran.

Med avseende å frågan, i vilken omfattning utnämningsrätten bör tillkomma

kyrkostyrelsen, gäller det därför att tillse, å ena sidan att icke åt kyrkostyrelsen

inrymmes större inflytande än som påkallas av angivna syfte, men å

andra sidan att kyrkostyrelsens inflytande icke heller begränsas så snävt,

att berörda syfte förfelas. Vid prövning ur nu angivna synpunkter av de

olika möjligheter, som härvid kunna erbjuda sig, har jag stannat för den

meningen, att utnämningsrätten bör tillkomma kyrkostyrelsen var tredje

gång tjänsten skall tillsättas.

Vidkommande härefter frågan, åt vilken myndighet utnämningsrätten bör

uppdragas i de fall, då det slutliga avgörandet vid tillsättande av kyrkoherdetjänst

skall ankomma på kyrkostyrelsen, har domkapitlet i Linköping

ansett utnämningsrätten böra tillkomma Konungen, medan däremot domkapitlet

i Lund ansett, att utnämningsrätten i första hand bör uppdragas

åt domkapitlet. Även om vissa skäl kunna anföras till stöd för en sådan

anordning som den av domkapitlet i Lund sålunda föreslagna, torde det

dock få anses vara mindre lämpligt, att den myndighet, som har att upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

göra förslag till tjänstens besättande, tillika skulle hava att, sedan valet

ägt rum, träffa det slutliga avgörandet i fråga om tjänstens tillsättande.

I likhet med domkapitlet i Linköping har jag därför ansett, att utnämningsrätten

lämpligen bör uppdragas åt Kungl. Maj:t.

En reformering i nu angivna riktning av bestämmelserna för kyrkoherdetjänsternas

tillsättande komme visserligen att innebära en del avvikelser från

de regler, som gälla enligt 1910 års prästvalslag, men å andra sidan komme

emellertid en dylik reform även att i flera avseenden stå i överensstämmelse

med de allmänna grunder, på vilka denna lag vilar. Till att börja

med skall sålunda vid två ledigheter av tre församlingens val såsom hittills

fortfarande hava avgörande betydelse, så snart fjärde provpredikant ej

kallats. Men även i de fall, då vid var tredje ledighet församlingens val

icke skall vara avgörande, står det föreslagna nya tillsättningsförfarandet i

åtskilliga avseenden i överensstämmelse med den i 1910 års prästvalslag

stadgade ordningen för tillsättande av kyrkoherdebefattning. Tjänsten skall

sålunda i vanlig ordning anslås ledig till ansökning, domkapitlet skall upprätta

förslag, församlingen skall, efter det de å förslaget uppförda avlagt

predikoprov, tillfrågas, huruvida den vill kalla fjärde provpredikant, varefter,

därest sådan i föreskriven ordning kallas och sedan han av domkapitlet

uppförts å förslaget och provpredikat, val skall äga rum. Först därefter

skola de nya reglerna gripa in. Då enligt prästvalslagen i alla de

tämligen ofta förekommande fall, där fjärde provpredikant varit under omröstning,

församlingens val icke är avgörande utan utnämningsrätten förbehållits

Kungl. Maj:t, torde det icke vara ägnat att väcka betänkligheter, att

denna i prästvalslagen redan förekommande princip örn utnämningsrättens

överlämnande till Kungl. Majit erhåller en mera vidsträckt användning.

Det är nämligen alldeles givet, att vid utnämningsrättens utövande stort avseende

alltid måste fästas vid den anslutning, som någon av de å förslaget

uppförda kan hava vunnit vid församlingsvalet.

Såsom nyss nämndes, har enligt 1910 års prästvalslag utnämningsrätten

förbehållits Kungl. Majit i sådana fall, då vid val till kyrkoherdetjänst

fjärde provpredikant varit under omröstning. De i prästvalslagen meddelade

reglerna för Kungl. Majits utövande av utnämningsrätten, vilka

regler återfinnas i 41 § 2 och 3 morn., äro följande: Har någon av de å

förslaget uppförda vid valet erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna

och har tillika minst en femtedel av de röstberättigade deltagit i valet, äger

enligt 41 § 2 mom. Kungl. Majit rätt att utnämna någon av de å förslaget

uppförda. Har icke någon av dessa erhållit angivna röstövervikt eller har

antalet i valet deltagande icke uppgått till en femtedel av de röstberättigade,

äger däremot enligt 41 § 3 mom. Kungl. Majit utnämna antingen en av

de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som

jämlikt 43 § anmält sig såsom sökande hos Kungl. Majit.

I enlighet med de riktlinjer, jag i det föregående angivit för en reforme
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj-''ts proposition Nr 154.

ring av det prästerliga befordringssättet, har i 41 § 4 mom. i det inom ecklesiastikdepartementet

omarbetade förslaget till lag angående tillsättning av

prästerliga tjänster införts ett stadgande av innehåll, att, oavsett örn vid

val till kyrkoherdetjänst fjärde provpredikant varit under omröstning eller

ej, sådan tjänst skall var tredje gång densamma är ledig tillsättas av Konungen.

Beträffande omfattningen av Kungl. Maj:ts utnämningsrätt i nu berörda

fall har jag ansett, att Kungl. Majit vid utnämningen icke bör vara

inskränkt till det upprättade förslaget, utan att, såsom förhållandet är i de

fall som avses i 41 § 3 morn., Kungl. Majit bör äga att till tjänsten utnämna

antingen en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten

behörig präst, som jämlikt 43 § anmält sig såsom sökande hos Kungl. Majit.

De nuvarande reglerna i 43 § angående extra ansökningsrätt äro följande:

Jämlikt 43 § 1 mom. må kyrkoherdetjänst inom vilket stift som helst kunna

utom förslag hos Konungen sökas av vissa utomlands tjänstgörande präster

ävensom vissa fångpredikanter. Enligt 43 § 2 mom. må Konungen därjämte

i särskilt fall förunna dylik ansökningsrätt åt präst av framstående

förtjänst. Rätt att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst inom

Härnösands eller Luleå stift tillkommer slutligen enligt 43 § 3 mom. präst,

som tillhör Luleå stift och under viss tid tjänstgjort inom stiftets finsktalande

församlingar. Den extra ansökningsrätten är sålunda enligt de nuvarande

reglerna i 43 § ganska begränsad. Då fråga är örn kyrkoherdetjänst,

som enligt äldre rätt tillsatts i patronell ordning, äger däremot enligt lagen

om upphävande av patronatsrätt vilken präst som helst, som är till kyrkoherdetjänst

behörig, rätt att utan hinder av eljest gällande stiftsband anmäla

sig såsom sökande hos Konungen.

Beträffande frågan, huru den extra ansökningsrätten bör regleras i samband

med en ny lagstiftning å förevarande område, har domkapitlet i Linköping

anslutit sig till den ståndpunkt, som kommit till uttryck i lagen örn

upphävande av patronatsrätt, varemot domkapitlet i Lund ifrågasatt, att

extra ansökningsrätt endast skulle tillkomma prästerskapet inom vederbörande

stift. Att medgiva extra ansökningsrätt i den synnerligen vidsträckta

omfattning, som skett i lagen örn upphävande av patronatsrätt, har icke

synts mig tillrådligt, utan har jag i förevarande hänseende ansett mig böra

i huvudsak ansluta mig till den mening, varåt domkapitlet i Lund givit

uttryck. I sådana fall, då enligt 3 § befordringsrätt till prästerlig tjänst

står öppen för hela rikets prästerskap eller präst eljest äger vidsträcktare

befordringsrätt än som med hänsyn till stiftsbandet i allmänhet är medgiven,

torde emellertid även extra ansökningsrätt böra vara i motsvarande

omfattning tillåten, och torde jämväl såsom hittills Konungen böra äga befogenhet

att i särskilt fall förunna dylik ansökningsrätt åt präst av framstående

förtjänst. Jämte det de nuvarande bestämmelserna i 43 § 1 och 3

mom. uteslutits men bestämmelsen i 43 § 2 mom. bibehållits i sak oförändrad,

har därför i 4.3 § 1 mom. införts ett stadgande av innehåll, att

Bihang till riksdagens •protokoll 1934. 1 sami. Nr 154. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

kyrkoherdetjänst må kunna utom förslag hos Konungen sökas av präst,

som enligt 3 § äger befordringsrätt till tjänsten. Att genom detta stadgande

de kategorier prästmän, vilka omförmälas i de nuvarande bestämmelserna

i 43 § 1 och 3 morn., bibehållas vid sin hittillsvarande extra ansökningsrätt,

framgår av en jämförelse mellan berörda stadgande och 3 § 3

och 4 morn., av vilka moment det sistnämnda, på sätt i det följande kommer

att närmare beröras, underkastats viss omarbetning.

Då någon jämlikt 43 § anmäler sig såsom sökande hos Kungl. Maj:t,

torde det vara lämpligt, att yttrande i ärendet infordras från domkapitlet.

En föreskrift härom har införts i 42 §. I samband härmed hava i anledning

av de ändringar, som vidtagits i 41 §, vissa av de sakkunniga föreslagna

bestämmelser i 42 § uteslutits.

För bestämmandet av den ordning, i vilken det i 41 § 4 mom. angivna

nya tillsättningsförfarandet skall vinna tillämpning, torde domkapitlen lämpligen

böra, vart inom sitt stift, medelst lottning fördela kyrkoherdetjänsterna

inom stiftet i tre så långt möjligt jämnstora, med nr 1, 2 och 3 betecknade

grupper; och torde stadgandet i 41 § 4 mom. böra första gången tillämpas

beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till gruppen nr 1, första gången

densamma efter den nya lagens ikraftträdande varder ledig, men beträffande

kyrkoherdetjänst, som hänförts till gruppen nr 2 eller till gruppen nr 3,

först andra, respektive tredje gången densamma efter lagens ikraftträdande

varder ledig. Därest sedermera genom förändring i den kyrkliga indelningen

pastorat varder nybildat, torde det böra ankomma på Kungl. Majit att

bestämma, i vilken ordning stadgandet i 41 § 4 mom. skall vinna tillämpning

å kyrkoherdetjänsten i det nybildade pastoratet. Föreskrifter i sålunda

angiven riktning hava intagits bland slutbestämmelserna.

För såvitt de nu föreslagna förändringarna med avseende å kyrkoherdetjänsternas

tillsättande genomföras, synes tillräcklig anledning ej föreligga

att längre låta de förutvarande patronella församlingarna intaga en särskild

ställning, utan torde beträffande tillsättning av kyrkoherdetjänst i sådan

församling därefter böra gälla vad i allmänhet är stadgat. Den av de sakkunniga

föreslagna slutbestämmelsen örn upphävande av vissa stadganden.

i lagen örn upphävande av patronatsrätt har därför bibehållits.

III. Särskilda frågor. — Detaljanmärkningar till förslaget till lag

angående tillsättning av prästerliga tjänster.

Vid sidan av den stora huvudfrågan örn fördelningen av bestämmanderätten

vid prästtjänsternas tillsättande mellan kyrkostyrelsen och församlingarna

hava de sakkunniga även haft att taga i övervägande åtskilliga

mera speciella spörsmål av större eller mindre betydelse. Bland de

mera betydelsefulla av dessa spörsmål må särskilt nämnas frågorna örn

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

tillsättningen, av domprostbefattningar, om utvidgad befordringsrätt för

vissa i utlandet verksamma präster, örn rätten till fullmaktsröstning vid

prästval, örn frågodags- och valförrättnings hållande i skilda lokaler och

örn resekostnads- och traktamentsersättning åt valförrättare m. fl. De särskilda

anordningar, som i dessa hänseenden föreslagits av de sakkunniga,

hava i allmänhet gillats av samtliga de hörda myndigheterna. De sakkunnigas

förslag i berörda frågor hava också i allt väsentligt synts mig

lämpliga och väl ägnade att upptagas i en ny lagstiftning å förevarande

område. Med hänsyn till den ingående behandling, de sakkunniga ägnat

ifrågavarande spörsmål, har jag emellertid icke funnit nödigt att utförligare

uppehålla mig vid desamma, utan kommer jag i det följande att

närmare beröra dessa frågor allenast i den mån de föreslagna bestämmelserna

föranlett invändningar från myndigheter eller sammanslutningar,

som yttrat sig i ärendet, eller eljest givit anledning till erinringar från

min sida; i övrigt hänvisas till motiveringen i de sakkunnigas betänkande.

I avseende å de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag angående

tillsättning av prästerliga tjänster torde böra framhållas följande.

3 %.

I 3 § 1 mom. hava de sakkunniga ifrågasatt viss ändring av redaktionell

natur, vilken ändring föranletts därav, att de sakkunniga föreslagit,

att predikoproven skulle bliva fakultativa, och med hänsyn därtill ansett

benämningen fjärde provpredikant icke vidare böra bibehållas. Liknande

ändringar hava givetvis ifrågasatts även i samtliga övriga paragrafer,

beträffande vilka anledning därtill förekommit. Såsom i det följande kommer

att närmare beröras, har jag emellertid icke ansett mig böra biträda

de sakkunnigas förslag, att predikoproven skulle bliva fakultativa, och

har jag i följd därav jämväl saknat anledning att vidtaga angivna ändringar

av redaktionell natur. Även örn, på sätt de sakkunniga tillika anmärkt,

benämningen fjärde provpredikant måste anses vara mindre egentlig

med avseende å sådana fall, då det av domkapitlet uppgjorda förslaget

upptager endast en eller två sökande, synes mig detta förhållande

vara av mindre betydelse i jämförelse med de fördelar, som ur praktisk

synpunkt äro förenade med ett bibehållande av ifrågavarande sedan gammalt

hävdvunna benämning.

I 3 § 4 mom. hava de sakkunniga infört en bestämmelse av innehåll, att

präst, som under minst åtta år varit anställd i svenska kyrkans missionsstyrelses

tjänst såsom sjömanspräst eller eljest för verksamhet bland svenskar

i utlandet eller under angivna tid varit anställd såsom pastor vid

svensk församling i utlandet, för vilken kyrkoordning blivit av Konungen

fastställd, eller ock under sammanlagt minst åtta år tjänstgjort i flera

av nu nämnda befattningar, skall äga befordringsrätt till ordinarie prästerlig

tjänst inom vilket stift som helst, varjämte föreskrivits, att, då så
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition Nr 154.

dan präst vunnit befordran till kyrkoherdetjänst, omförmälda rätt för

honom upphört.

Beträffande detta moment hava svenska kyrkans missionsstyrelse och

centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen hemställt, att den

förmån, varom här är fråga, måtte utsträckas att omfatta jämväl i missionsstyrelsens

tjänst anställda missionärer. Vidare har missionsstyrelsen

ifrågasatt, att berörda förmån även borde tillerkännas hos missionsstyrelsen

anställda prästerliga sekreterare. Slutligen har ett domkapitel

föreslagit sådan ändring i förevarande moment, att så snart utlandspräst

vunnit befordran till ordinarie prästerlig tjänst — vare sig

kyrkoherdetjänst eller komministerstjänst — hans rätt att söka prästerlig

tjänst inom vilket stift som helst skulle upphöra.

Såsom missionsstyrelsen och prästföreningens centralstyrelse föreslagit,

torde de i missionsstyrelsens tjänst anställda missionärerna böra i det hänseende,

varom här är fråga, likställas med de övriga utlandsprästerna. Då

vidare de i 43 § i gällande prästvalslag omförmälda fångpredikanterna för

närvarande äro i fråga örn extra ansökningsrätt likställda med utlandsprästerna,

har det därjämte synts mig skäligt, att även sagda fångpredikanter

komma i åtnjutande av sådan utvidgad befordringsrätt som utlandsprästerna.

3 § 4 mom. har i enlighet härmed omarbetats, därvid jämväl

tagits hänsyn till att den kyrkliga sjömansvården och diasporaverksamheten

numera omhändertagits av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

Vad beträffar de övriga ändringsförslagen, har jag icke funnit skäl

att biträda desamma.

6 $.

Ett domkapitel har föreslagit sådan förändring i 6 § 2 morn., att den

tid kyrkoherde skall hava innehaft sin befattning, innan han må på grund

av egen ansökning uppföras på förslag till annan prästerlig tjänst, skall

nedsättas från fem år till tre år. I likhet med de sakkunniga, vilka i anledning

av vissa framställningar från kyrkomötets sida yttrat sig i denna

fråga, anser jag emellertid vägande skäl tala mot en lagändring i dylik

riktning. Särskilt med hänsyn till församlingarnas berättigade intresse

av, att icke kyrkoherdetjänsterna alltför ofta växla innehavare, lärer

det sålunda, på sätt de sakkunniga framhållit, skäligen kunna fordras,

att den, som blivit innehavare av en kyrkoherdebefattning, kvarstannar

i nämnda befattning under åtminstone den för närvarande stadgade

tiden av fem år från det befattningen tillträddes. Jag har följaktligen

icke ansett mig böra biträda ifrågavarande ändringsförslag.

7 $.

En myndighet har hemställt, att till 7 § 1 mom. måtte fogas ett tillägg

av innehåll, att präst icke må, utan att Konungen giver lov därtill, upp
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

föras på förslag till kyrkoherdetjänst, om han icke haft prästerlig tjänstgöring

under minst tre år. Ett liknande förslag har även framförts av

en annan myndighet, som emellertid ansett, att präst icke hör få uppföras

på förslag till kyrkoherdetjänst förrän fem år efter erhållen prästvigning.

Till stöd för dessa förslag har huvudsakligen framhållits önskvärdheten

av att den, som erhåller befordran till kyrkoherdetjänst, är i

besittning av tillräcklig praktisk erfarenhet. Då en bestämmelse i dylik

riktning synts mig väl motiverad, har jag låtit 7 § 1 mom. undergå förändring

i berörda syfte, därvid i anslutning till vad förstnämnda myndighet

föreslagit den tjänstålder, som, bortsett från de fall då Konungen

giver dispens, präst vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till

fjärde provpredikant skall innehava för att kunna uppföras på förslag

till kyrkoherdetjänst, hestämts till tre år utan inheräknande av tjänstår

enligt 10 § 3 mom.

17 och 18

Den nuvarande bestämmelsen i 17 § 1 mom. örn skyldighet för de å förslaget

uppförda att avlägga predikoprov har i de sakkunnigas förslag utbytts

mot en bestämmelse av innehåll, att tillfälle skall beredas å förslaget

uppförd sökande, som det önskar, att avlägga dylikt prov. Med hänsyn till

att predikoproven sålunda skulle bliva fakultativa hava de sakkunniga

vidare uteslutit den nuvarande bestämmelsen i 18 § örn rätt för å förslag

uppförd präst, som är i fält eller på ämbetets vägnar eller i offentligt uppdrag

utrikes stadd och förty icke kan inställa sig till provs avläggande,

att det oaktat komma under omröstning vid valet, varjämte de sakkunniga

i samband därmed till 18 § överfört det nuvarande stadgandet i 17 §

2 mom.

Mot de sakkunnigas förslag i denna del hava betänkligheter uttalats av

ett flertal myndigheter, vilka ansett, att den nuvarande skyldigheten att

avlägga prov principiellt hör bibehållas men att präst, som icke önskar

fullgöra prov, må efter domkapitlets beprövande befrias därifrån, när särskilda

skäl därtill föreligga. Då jag ansett en dylik anordning vara att

föredraga framför den av de sakkunniga föreslagna, har jag låtit återinföra

den nuvarande bestämmelsen i 17 § 1 mom. örn skyldighet att avlägga

prov ävensom det nuvarande stadgandet i 18 § örn rätt för präst

att i vissa fall utan provs avläggande komma under omröstning vid valet,

varjämte jag i sistnämnda paragraf låtit införa en bestämmelse örn befogenhet

för domkapitlet att jämväl eljest, när särskilda skäl därtill föranleda,

medgiva, att präst, som blivit på förslag uppförd, må utan avläggande

av prov komma under omröstning.

Enligt den nuvarande bestämmelsen i andra punkten av 17 § 1 morn.

äger domkapitlet allenast i sådana fall, då med den lediga tjänsten är

förenad skyldighet att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjänst

i mer än en kyrka, bestämma, örn prov skola avläggas i två kyrkor. Emel
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

lertid torde det även i andra fall, då inom församlingen finnas flera

kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, kunna vara lämpligt,

att prov avläggas i två kyrkor. I anledning härav har ifrågavarande bestämmelse

utbytts mot ett stadgande av innebörd, att, där domkapitlet så

finner nödigt, domkapitlet äger bestämma, att prov skola avläggas i två

kyrkor.

I 17 § 2 mom. hava de sakkunniga infört vissa bestämmelser örn ersättning

åt provpredikant för de med provets avläggande förbundna kostnader.

Provpredikant, som ej är bosatt inom den församling, där han skall

avlägga prov, skall sålunda enligt de föreslagna bestämmelserna äga att

för fullgörande av prov åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

att utgå beträffande provpredikant, bosatt inom landet, enligt bestämmelserna

i gällande resereglemente och beträffande annan efter Konungens

prövning i varje särskilt fall, dock högst med 500 kronor; och skall ersättning,

varom bär är fråga, gäldas av kyrkofonden. I samband härmed hava

de sakkunniga tillika föreslagit införande i lagen örn kyrkofond den 30

augusti 1932 av en bestämmelse, att ifrågavarande resekostnads- och traktamentsersättningar

skola utgöras av kyrkofonden. Sagda bestämmelse

återfinnes i det av de sakkunniga utarbetade förslaget till ändrad lydelse

av 6 § i lagen örn kyrkofond. De utgifter, som i anledning av berörda ersättningar

skulle komma att åsamkas kyrkofonden, hava av de sakkunniga

beräknats icke komma att överstiga 34,000 kronor för år.

Beträffande de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende liava kammarkollegiet

och statskontoret anfört bland annat följande:

Ämbetsverken ansåge billighetsskäl tala för att präst i viss omfattningbereddes

ersättning för kostnaden vid avläggande av predikoprov med

anledning av prästval. Rörande de i betänkandet föreslagna grunderna

för ersättningens beräknande syntes dock erinringar kunna göras. Enligt

förslaget skulle provpredikant, som ej vore bosatt inom den församling,

där han hade att avlägga prov, oavsett huruvida provresan vore längre

eller kortare, vara berättigad att åtnjuta såväl resekostnads- som traktamentsersättning.

Denna ersättning skulle utgå för provpredikant, bosatt

inom landet, enligt bestämmelserna i gällande resereglemente och beträffande

provpredikant, som bade sin tjänstgöring utom riket, efter Konungens

prövning i varje särskilt fall, dock högst med 500 kronor. Ämbetsverken

funne det kunna med fog ifrågasättas, huruvida resekostnads- och

traktamentsersättning skäligen borde utgå i sålunda angiven omfattning.

Även örn, såsom i betänkandet anfördes, proven finge anses hava till ändamål

att bereda församlingarna kännedom örn de präster, vilka vid valet

kunde komma i fråga, hade proven tillika en väsentlig betydelse även folden

sökande prästen. I viss mån hade provets avläggande karaktären aven

uppvaktning hos dem, som vid tjänstetillsättningen utövade valrätten.

Motsvarande uppvaktning — örn än under helt andra former — vore ingalunda

okänd vid tjänstetillsättningar å andra områden utan att någon

gottgörelse för kostnaden därför ifrågasattes att utgå av allmänna medel.

Med hänsyn till vad sålunda erinrats funne ämbetsverken övervägande

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

skäl tala för att ersättningen begränsades till resekostnaden, under det att

den tjänstsökande prästen själv skulle svara för övrig kostnad. Likaledes

ställde sig ämbetsverken tvekande i frågan om lämpligheten att undantagslöst

tillerkänna provpredikant, som hade sin tjänstgöring utom riket,

ersättning, även örn denna begränsades till allenast resekostnaden. Väl

kunde det erkännas, att anledning funnes att genom beredande av ersättning

för företagen provresa befrämja återvändandet till hemlandet av en

präst, som ägnat sig åt det ofta påfrestande arbetet bland utlandssvenskar,

särskilt örn detta arbete varit långvarigt, men å andra sidan syntes det ej

uteslutet, att en obetingad rätt till gottgörelse för resan för predikoprovs

avläggande kunde giva anledning till missbruk. Ämbetsverken tilltrodde

sig dock ej att framlägga något förslag till begränsning av kostnadsersättningen

för utom riket tjänstgörande präst. Det syntes vara underförstått,

att ifrågavarande ersättningsrätt skulle tillkomma allenast sådana

i utlandet tjänstgörande präster, som avsåges i förslagets 3 § 4 morn. Mot

det i betänkandet framställda förslaget, att gäldandet av de ersättningsbelopp,

som kunde böra utgå i ifrågavarande hänseende, skulle åläggas

kyrkofonden, hade ämbetsverken intet att i sak erinra. Ämbetsverken ansåge

sig dock böra ifrågasätta, örn det kunde vara lämpligt att för närvarande

pålägga kyrkofonden några nya förpliktelser utöver dem, som

genom den nya kyrkofondslagen med flera nyligen antagna lagar blivit

bestämda. Kyrkofondens förmåga att med sina årliga inkomster bära de

fonden ålagda utgifterna vöre ytterst beroende på storleken av den allmänna

kyrkoavgiften, som enligt 5 § nya kyrkofondslagen skulle utgöras

av varje pastorat. Kyrkoavgiftens grundbelopp vöre 15 öre för skattekrona.

Huru stor del av grundbeloppet skulle för varje särskilt år uttagas bestämdes

av Konungen. För ecklesiastikåret 1933/1934 skulle, enligt kungörelse

den 14 oktober 1932, av sagda belopp uttagas 12 öre för skattekrona. I beräkningen

av de belopp, varpå fastställandet av den allmänna kyrkoavgiften

för det särskilda året skulle grundas, inginge så många osäkra faktorer,

däribland särskilt det sammanlagda belopp vartill de ecklesiastika löneboställenas

normalavkastning kunde komma att bestämmas, att man efter ämbetsverkens

uppfattning ej för närvarande kunde våga helt bortse från risken,

att ett uttagande av allmänna kyrkoavgiften även till högsta tillåtna

beloppet kunde komma att visa sig otillräckligt för att balansera utgifter

och inkomster. Att vid sådant förhållande utan nödtvång nu pålägga

kyrkofonden nya skyldigheter — även örn dessa icke skulle medföra större

utgifter än nu beräknats eller högst 34,000 kronor syntes icke välbetänkt.

På grund av det anförda hemställde ämbetsverken, att det föreliggande

förslaget, i vad det avsåge dels 17 § 2 mom. i förslaget till lag angående

tillsättning av prästerliga tjänster och dels förslaget till ändrad

lydelse av 6 § i lagen örn kyrkofond, icke för närvarande måtte föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Skulle vid den tid, då Kungl. Maj:t kunde

komma att framlägga förslag till lagstiftning i de i betänkandet berörda

hänseendena, säkrare beräkningar rörande kyrkofondens ekonomi kunna

verkställas och det därvid skulle visa sig, att kyrkofonden utan höjning

av den allmänna kyrkoavgiften kunde bestrida den utgift, varom nu vore

fråga — och andra eventuellt ifrågakommandc nya utgifter — hade ämbetsverken

icke någon erinran mot införande av bestämmelser av det innehåll,

förslaget i nu angivna delar avsåge, med den jämkning ämbetsverken

förut angivit.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

Någon meningsskiljaktighet torde icke råda därom, att ersättning åtminstone

i viss omfattning bör beredas provpredikant för de med provets

avläggande förbundna kostnader. Däremot kunna givetvis delade meningar

råda i fråga örn grunderna för ersättningens beräknande ävensom

beträffande frågan, varifrån ersättningsbeloppen skola gäldas. I båda

dessa hänseenden hava sålunda kammarkollegiet och statskontoret framställt

vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag. Vad ämbetsverken härutinnan

anfört synes mig giva vid banden, att ifrågavarande spörsmål

är i behov av ytterligare viss utredning, innan det låter sig göra att taga

definitiv ståndpunkt till detsamma. I likhet med ämbetsverken har jag

därför ansett vad de sakkunniga ifrågasatt i 17 § 2 mom. i förslaget till

lag angående tillsättning av prästerliga tjänster ävensom de sakkunnigas

förslag till ändrad lydelse av 6 § i lagen örn kyrkofond icke böra för närvarande

föranleda någon åtgärd. Jag har följaktligen uteslutit de föreslagna

bestämmelserna i 17 § 2 mom. och i samband därmed återinfört den

nuvarande bestämmelsen i berörda moment, vilken bestämmelse, såsom

förut nämnts, av de sakkunniga överförts till 18 §.

19 och 20

I dessa paragrafer hava de sakkunniga ifrågasatt vissa ändringar, vilka

föranletts av de sakkunnigas förslag, att predikoproven skulle bliva fakultativa.

I anledning av den ståndpunkt, jag intagit till frågan örn predikoproven,

bär jag låtit återföra ifrågavarande paragrafer till deras nuvarande

lydelse.

22

Jämte det i anledning av vissa ändringar i 23 § jämkning vidtagits i

lydelsen av andra och tredje momenten av 22 §, bar ordningsföljden mellan

dessa båda moment ansetts böra omkastas.

Beträffande 22 § 4 mom. bar en myndighet hemställt örn införande av

en bestämmelse örn rätt för valförrättare och biträdande valförrättare att,

därest så visade sig erforderligt, erhålla bidrag till bekostande av predikobiträde

i egen församling. Då emellertid tillräcklig anledning att tillerkänna

valförrättare och biträdande valförrättare rätt till dylikt bidrag

icke synts mig föreligga, bar jag icke låtit förevarande moment undergå

någon förändring i angivna syfte.

I några yttranden har vidare hemställts, att bestämmelserna i 22 §

4 mom. örn resekostnads- och traktamentsersättning åt valförrättare m. fl.

måtte utsträckas att gälla även med avseende å valnotarier. Ej heller

denna förändring bar jag ansett mig böra tillstyrka. Såsom de sakkunniga

anfört, torde nämligen till valnotarier alltid kunna utses personer, bosatta

inom den församling där uppdraget skall fullgöras, varför något praktiskt

behov av att tillerkänna även valnotarier resekostnads- och traktamentsersättning

icke synes föreligga.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 154.

41

23 %.

De sakkunniga hava i anledning av sitt förslag om fakultativa prov vidtagit

vissa ändringar i de nuvarande bestämmelserna i första momentet

och i samband därmed sammanfört dessa med den nuvarande bestämmelsen

i andra momentet. Ifrågavarande bestämmelser hava i det omarbetade

förslaget återförts till sin nuvarande lydelse och därvid åter uppdelats på

två moment.

Tredje momentet i det omarbetade förslaget motsvarar andra momentet

i de sakkunnigas förslag.

Enligt nuvarande ordning föreligger icke, då frågodagsförrättning skall

hållas i en och samma lokal, möjlighet att låta förrättningen äga rum på

skilda avdelningar. Beträffande valförrättning innehåller däremot 32 §

3 mom. en bestämmelse, att i större församling sådan förrättning må, där

valförrättaren efter kyrkorådets börande finner lämpligt, under bans inseende

och inom samma lokal äga rum på två eller flera efter församlingens

lokala indelning bestämda avdelningar. Då en liknande bestämmelse

torde vara av behovet påkallad även med avseende å frågodagsförrättning,

har en dylik bestämmelse införts i 23 § 4 mom.

Femte momentet i det omarbetade förslaget motsvarar tredje momentet i

de sakkunnigas förslag.

28 $.

Beträffande villkoren för åvägabringande av beslut rörande f järdemanskallelse

gäller för närvarande, att för beslut örn sådan kallelse erfordras,

att mer än hälften av de i omröstningen deltagande röstat för kallelse av

fjärde provpredikant samt att tillika minst en femtedel av samtliga i den

justerade vallängden upptagna röstberättigade förenat sig örn samma

prästman, dock att för kallelse i varje fall erfordras minst tjugu röster

men å andra sidan ett röstetal av trehundra alltid är tillräckligt. Jämte

det de sakkunniga uteslutit bestämmelsen, att minst tjugu röster alltid

skola erfordras för kallelse, hava de sakkunniga tillika föreslagit, att det

antal röster, som under alla förhållanden skall vara tillräckligt för kallelse,

skall bestämmas till femhundra.

I fråga örn den skärpning av villkoren för genomdrivande av f järdemanskallelse,

de sakkunniga sålunda föreslagit, har en myndighet anmärkt, att

densamma icke syntes vara tillräckligt motiverad och att den nuvarande

bestämmelsen, att trehundra röstberättigade städse skola utgöra tillräckligt

antal för kallelse, följaktligen borde bibehållas.

Såsom framgår av en vid de sakkunnigas betänkande fogad tabell över

de kyrkoherdeval, vilka efter förutgånget, av domkapitlet uppgjort förslag

ägt rum under åren 1911—1930, bar fjärde provpredikant varit under

omröstning vid allenast 154 av de i tabellen upptagna 1,272 kyrkoherdevalen.

Endast i ganska begränsad omfattning hava sålunda församling
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition Nr 154.

arna begagnat sig av sin rätt att vid val till kyrkoherdetjänst kalla fjärde

provpredikant. Då med hänsyn härtill villkoren för genomdrivande av

fjärdemanskallelse icke torde vara i behov av någon skärpning, har jag

låtit återinföra den nuvarande bestämmelsen, att trehundra röstberättigade

städse skola utgöra tillräckligt antal för kallelse.

I 28 § 1 mom. hava de sakkunniga vidare infört en bestämmelse av innebörd,

att där frågodagsförrättning hålles i två eller flera lokaler, omröstning

i fråga örn kallande av fjärde provpredikant må uppskjutas till annan

söndag, som av valförrättaren bestämmes. Liksom de sakkunniga anser

jag, i motsats till den mening varåt en myndighet givit uttryck, det

vara nödvändigt att genom en dylik bestämmelse möjliggöra en sådan

uppdelning av de vid frågodagsförrättningen förekommande ärenden, att

omröstning örn kallande av fjärde provpredikant må kunna företagas å

annan dag än övriga till förrättningen hörande angelägenheter. Såsom de

sakkunniga framhållit, lärer dock en dylik uppdelning av de vid frågodagsförrättningen

förekommande ärenden ingalunda alltid vara behövlig,

utan torde omröstning örn kallande av fjärde provpredikant ofta kunna

företagas utan att något uppskov härför erfordras. Meningen med berörda

stadgande är icke heller, såsom nämnda myndighet synes hava antagit, att

så snart frågodagsförrättning hålles i skilda lokaler, omröstning i fråga

örn kallande av fjärde provpredikant alltid skall uppskjutas till annan dag

utan endast att i sådana fall, där ett uppskov med omröstningen kan vara

av behovet påkallat, bereda möjlighet därtill. I syfte att ytterligare framhäva

den sålunda angivna innebörden av ifrågavarande stadgande har

emellertid en mindre jämkning av ordalagen vidtagits.

38 och 39

Jämte det i lydelsen av det av de sakkunniga föreslagna tillägget till

38 § viss jämkning vidtagits, har ett motsvarande tillägg ansetts böra fogas

även till 39 §. I övrigt hava bestämmelserna i förevarande paragrafer

i anledning av de ändringar, som vidtagits i 41 §, återförts till sin nuvarande

lydelse.

40 $.

I motsats till de sakkunniga har jag ansett, att även i de fall, då avsägelse

av förslag skall göras hos Kungl. Maj:t, endast den, som vid valet

icke erhållit majoritet, bör kunna på grund av egen önskan avgå från förslaget.

I anledning härav ävensom på grund av de ändringar, som vidtagits

i 41 §, har första punkten av 40 § omredigerats.

41 $.

Av skäl, som i det föregående angivits, har denna paragraf i väsentliga

delar omarbetats.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

Första momentet i det omarbetade förslaget motsvarar de nuvarande

första och fjärde momenten, vilka ansetts lämpligen kunna sammanföras

till ett moment.

I andra och tredje momenten hava återinförts de nuvarande bestämmelserna

i nämnda moment.

För fjärde momentet i det omarbetade förslaget har förut redogjorts.

Femte och sjätte momenten i det omarbetade förslaget motsvara respektive

fjärde och sjätte momenten i de sakkunnigas förslag.

Med avseende å domprostbefattningarna har en myndighet ifrågasatt,

huruvida icke särskilda kvalifikationer utöver de för kyrkoherdetjänst i

allmänhet erforderliga borde krävas för behörighet till domprostbefattning.

Då emellertid, såsom de sakkunniga framhållit, domkapitlet enligt

9 § har att vid uppgörande av förslag till prästerlig tjänst taga hänsyn till

tjänstens särskilda behov samt följaktligen i sådana fall, där för uppförande

å förslag till viss prästerlig tjänst högre kvalifikationer böra fordras

än för ernående av förslagsrum till annan prästerlig beställning, domkapitlet

redan för närvarande har möjlighet att taga hänsyn därtill, torde

några bestämmelser i berörda hänseende icke vara erforderliga. Därest

vidare, på sätt i 41 § föreslagits, det slutliga avgörandet beträffande domprostbefattningarnas

tillsättande alltid förbehålles Kungl. Majit, torde

därigenom ytterligare säkerhet vinnas för att dessa befattningar bliva besatta

med väl kvalificerade personer. På grund av vad sålunda anförts

har jag icke låtit förslaget undergå någon förändring i angivna syfte.

42 och 43 §§.

Med avseende å dessa paragrafer hänvisar jag till vad förut anförts.

46 och 47 §§.

I fråga örn de församlingar, som äro i åtnjutande av särskild rätt eller

förmån vid tillsättning av prästerlig tjänst, har man att skilja mellan

territoriella och icke territoriella församlingar. Beträffande de privilegierade

territoriella församlingarna hava de sakkunniga föreslagit, att dessa

skola bliva i fråga örn tillsättning av präster likställda med övriga församlingar.

På grund härav och då de sakkuniga tillika i 47 § 1 mom. infört ett

särskilt förbehåll rörande tillsättning av prästerlig tjänst inom icke territoriell

församling, hava de sakkunniga i 46 § uteslutit det nuvarande förbehållet

beträffande församlingar, som äro i åtnjutande av särskild rätt

eller förmån vid tillsättning av prästerlig tjänst.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga örn de privilegierade territoriella

församlingarna hava betänkligheter uttalats av ett flertal myndigheter,

därvid en myndighet särskilt framhållit, att enligt dess erfarenhet ifrågavarande

församlingar alltid vetat att draga till sig framstående och för

vederbörande befattningar lämpliga prästmän. Emellertid hava några

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

myndigheter tillika framhållit önskvärdheten av, att vissa ändringar vidtoges

i de bestämmelser, som med avseende å berörda församlingar meddelats

i kungörelsen den 10 december 1920 angående särskild ordning vid

tillsättning av vissa prästerliga tjänster.

Med anledning av de erinringar, som sålunda framställts mot de sakkunnigas

förslag i denna del, har jag ansett mig höra återinföra omförmälda

förbehåll i 46 §, varjämte jag i samband därmed uteslutit den av

de sakkunniga föreslagna bestämmelsen i 47 $ 1 mom. Vad beträffar de

framställda önskemålen örn en reformering av bestämmelserna i förenämnda

kungörelse, delar jag den uppfattningen, att desamma äro i behov

av ändring i vissa hänseenden, men då berörda bestämmelser äro

av administrativ natur, torde frågan härom icke böra i detta sammanhang

upptagas till närmare behandling.

Föredraganden uppläser härefter förslaget till lag angående tillsättning

av prästerliga tjänster av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87

regeringsformen avsedda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

45

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas som följer:

1 i

1. Har ordinarie prästerlig tjänst blivit ledig, skall, där ej annorlunda

stadgat är, det domkapitel, under vilket tjänsten lyder, ofördröjligen

genom offentligt anslag och tillkännagivande i allmänna tidningarna kungöra

densamma till ansökning ledig, med utsättande av den tid, inom vilken

ansökningarna skola vara ingivna.

2. Vad i avseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar och

deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.

2 $.

Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snart ske kan

och senast inom trettio dagar företaga de ingivna ansökningarna till

granskning, pröva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens

besättande.

3 %.

1. Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det

stift, han tillhör, där han icke, efter ty i 28 § sägs, varder av församling i

annat stift kallad till fjärde provpredikant eller eljest enligt denna lag

äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskilt av Konungen

meddelad.

2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst i

Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.

3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt

inom båda dessa stift.

4. Befordringsrätt till ordinarie prästerlig tjänst inom vilket stift som

helst tillkommer:

präst, som är eller varit anställd i svenska kyrkans missionsstyrelses

tjänst såsom missionär bland icke kristna folk,

präst, som är eller varit anställd i svenska kyrkans missionsstyrelses

eller sjömansvårdsstyrelses tjänst såsom sjömanspräst eller eljest för verksamhet

bland svenskar i utlandet,

präst, som är eller varit anställd såsom pastor vid svensk församling i

utlandet, för vilken kyrkoordning blivit av Konungen fastställd, samt

präst, som innebar eller innehaft sådan vid central straff- och arbets
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

anstalt inrättad predikantbefattning, med vilken ej får förenas annan

syssla än predikantstjänst vid läns- och kronohäkte;

allt dock under villkor att präst, varom ovan sägs, under minst åtta år

tjänstgjort i en eller flera av nu nämnda befattningar. Då sådan präst

vunnit befordran till kyrkoherdetjänst, har omförmälda rätt för honom

upphört.

4 §.

År präst till ämbetsutövning obehörig, må han ej på förslag uppföras

eller eljest till prästerlig befordran komma i fråga.

5 i

På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innehar eller

vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde provpredikant

innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som över sådant förslag

anfört besvär, vilka är o eller vid tid, som nyss är sagd, voro oavgjorda.

6

1. Sökande till komministerstjänst må ej uppföras på förslag till tjänsten,

därest han förut blivit utnämnd till annan sådan tjänst, men densamma

icke tillträtt, innan ansökningstiden till den nya tjänsten utgår.

2. Kyrkoherde må ej på grund av egen ansökan uppföras på förslag till

prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst

fem år, räknat från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, vartill han

senast blev befordrad.

7 §.

1. Präst må ej, utan att Konungen giver lov därtill, uppföras på förslag

till kyrkoherdetjänst, med mindre han vid ansökningstidens utgång eller

vid kallelse till fjärde provpredikant fyllt trettio år samt tillika hans

prästerliga tjänstålder, utan inberäknande av tjänstår enligt 10 § 3 morn.,

vid tid, som nyss är sagd, utgjorde minst tre år.

2. Präst, som av församling kallats till fjärde provpredikant, må ej uppföras

på förslag till tjänsten, därest han ej innehar minst samma prästerliga

tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å förslaget uppförde

eller ock hans prästerliga tjänstålder, utan inberäknande av tjänstår

enligt 10 § 3 morn., vid kallelsen utgjorde minst tio år.

8 §.

Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag därtill

uppföra annan än den, som prövas äga den förmåga och de egenskaper,

vilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.

9 §.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blivit prövad, uppföre

domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget tre, efter

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition Nr 154.

som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behov, finnas framför

andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet; och böra

därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den skicklighet,

varmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjänst

dittills varit anförtrott, jämte hans tjänstålder, som ock hans genom examina,

utgivna skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i

teologiska ämnen. Äro sökande jämngoda i teologiska insikter, må avseende

fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt

nu är sagt.

10 %.

1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,

räknas efter tjänstgöringstid; dock att vid tjänstårsberäkningen ej må avdragas

tid, varunder någon för sjukdom eller för teologiska studiers idkande

eller provs avläggande eller för fullgörande av offentligt uppdrag

eller av annan därmed jämförlig anledning fått åtnjuta tjänstledighet,

samt ej heller tid, varunder ledighet åtnjutits för hälsans vårdande eller

för enskilda angelägenheter, i den mån sådan ledighet icke under samma

kalenderår överstigit sex veckor. Tjänstår må icke beräknas för mer än en

tjänstebefattning, där någon flera sådana samtidigt bestritt. Konungen åge

i särskilda fall medgiva, att prästerlig verksamhet, som ej utövats inom

svenska kyrkan men är med tjänstgöring i samma kyrka jämförlig, må i

fråga örn tjänstårsheräkning helt eller delvis tillgodoräknas.

2. Vid bestämmandet av tjänstålder gälle årsberäkning såsom för prästerlig

tjänst även för lärarhefattning, med vilken sådan förmån är eller varder

av Konungen förenad. Ej må dock någon på grund härav såsom tjänstår

räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han avlagt teologisk examen

vid något av rikets universitet eller eljest förvärvat med sådan examen

förbunden behörighet, ej heller annan tid än den, under vilken han varit

medlem av svenska kyrkan.

3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom avlagda prov

förvärvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre

prästerliga tjänstår.

11 i

Vid omröstning till förslag skall röstas örn vart förslagsrum särskilt

från det första och vidare nedåt, och varde på vart rum uppförd den, som

därtill erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Har vid sådan omröstning

icke någon erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, skall

ny omröstning anställas mellan de två, vilka högsta röstetalen tillfallit.

Hava flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem emellan är

oavgjort, då skall först mellan dem skiljas genom särskild omröstning.

Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika, give ordförandens

röst utslaget.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

12 %.

1. I förslagsprotokollet skall för varje sökande upptagas ett kort sammandrag

av hans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder,

som han enligt domkapitlets prövning ägt vid ansökningstidens utgång

räkna sig till godo.

2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde provpredikant, skall i förslagsprotokollet

antecknas den tjänstålder, han, utan inheräknande av

tjänstår enligt 10 § 3 morn., ägde vid tiden för församlingens kallelse, samt

angivas, huru domkapitlet finner honom enligt de i 9 § stadgade grunder

förhålla sig till övriga å förslaget uppförda präster.

13 §.

1. Hava ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet ny

ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för hela

rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden anmält

sig och finnas behöriga, havé företräde till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens utgång tre behöriga

sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande, som

anmält sig och prövas behöriga. Vid ledighet i kyrkoherdetjänst skall därefter

förfaras såsom eljest i denna lag är föreskrivet, dock att vad i 7 §

2 mom. är stadgat ej skall äga tillämpning i fråga örn provpredikant, som

församling i sådant fall kallar utom den eller de å förslaget uppförda,

samt att, därest endast en sökande är uppförd å förslaget och församlingen

icke kallar någon provpredikant utom den föreslagne eller fråga

därom jämlikt 28 § 3 eller 4 morn. förfaller, den omständigheten, att kallande

av provpredikant sålunda icke kommer till stånd, skall anses lika

med val av den å förslaget uppförde. Är fråga örn komministerstjänst,

läte domkapitlet inför kyrkostämmans ordförande höra församlingen,

huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sådan

fråga omröstning, skall den verkställas enligt röstlängd, som för ändamålet

upprättas och inför kyrkostämmans ordförande justeras; och skola

därvid stadgandena i 26 och 27 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget, och är endast en

sökande därå uppförd, varde det förklarande lika med val ansett; äro två

sökande å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig nöjd, vidtaga

domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens besättande

ytterligare erfordras.

3. Nöjes vid ledighet i komministerstjänst församlingen icke åt ofullständigt

förslag, eller har vid ledighet i prästerlig tjänst varken vid första

eller vid andra ansökningstidens utgång behörig sökande sig anmält, inberätta

domkapitlet förhållandet hos Konungen och avhide hans beslut.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 154.

49

14

Präst ma ej, innan val ägt rum, avsäga sig förslag, varå han blivit uppförd,

utan så är, att han vunnit annan befordran, efter det han tjänsten

sökte eller antog kallelse till fjärde provpredikant.

15 %.

Har, innan val ägt rum, någon av de föreslagna blivit obehörig att på

förslag uppföras, varde han av domkapitlet från förslaget skild.

16 %.

Har, innan val ägt rum, någon av de föreslagna med döden avgått eller

fått förslaget sig avsäga eller blivit från förslaget skild, anslås ett rum

på förslaget till ansökning ledigt; skolande, där någon förut förslaget sökt

men ej blivit därå uppförd, hans då ingivna ansökning icke, utan att han

densamma uttryckligen förnyat, komma under prövning, ej heller den

omständigheten, att han förut sökt, berättiga honom till företräde framför

senare sökande. Anmäler sig ej behörig sökande, äge 13 § motsvarande

tillämpning.

17 §.

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröver anförda besvär blivit

slutligen avgjorda, skola de föreslagna, var på sin dag, i ordning efter

deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst avlägga prov med predikande

och altartjänst i församlingens kyrka eller, om inom församlingen

finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, i den kyrka,

domkapitlet bestämmer. Där domkapitlet så finner nödigt, äge domkapitlet

bestämma, att prov skola avläggas i två kyrkor.

2. Ej må provpredikant, örn annan präst är att tillgå, i församling, där

han avlägger prov, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagt.

18 §.

Är präst, som blivit på förslag uppförd, i fält eller på ämbetets vägnar

eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke till provs

avläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma under omröstning.

Har präst, som blivit på förslag uppförd, i annat fall än i första stycket

sägs hos domkapitlet anhållit örn befrielse från fullgörande av prov, äge

domkapitlet, när särskilda skäl därtill föranleda, medgiva, att han må

utan avläggande av prov komma under omröstning.

19 $.

Varder någon av de på förslaget uppförda av sjukdom eller annat laga

förfall hindrad att å utsatt dag avlägga prov, gore därom ofördröjligen

anmälan hos domkapitlet. Är han fortfarande av laga förfall hindrad att

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 154.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

anmäla sig till prov inom fyrtiofem dagar från den förelagda provdagen,

må han utan avläggande av prov komma under omröstning. Har den uteblivne

ej anmält förfall, som av domkapitlet godkännes, må han kunna av

domkapitlet från förslaget skiljas.

20 §.

Har, efter det provdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande blivit

i den ordning, som i 16 § sägs, på förslaget uppförd, förelägge domkapitlet

honom särskild provdag. Lag samma vare, örn den, som av laga förfall

varit hindrad att på förelagd dag avlägga prov, inom den i nästföregående

§ föreskrivna tid därtill sig anmält.

21 %.

Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig

tjänst. Är han förut där anställd, må han kunna med tjänstgöringen

fortfara.

22 $.

1. Valförrättare jämte suppleant för denne förordnas av domkapitlet.

Ej må den vara valförrättare eller suppleant för denne, som är med någon

av de på förslaget uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som

enligt allmän lag utgör jäv mot domare, ej heller röstägande, såvida han

ej sin röst nedlägger.

2. Skall, efter vad i 23 § 4 mom. eller 32 § 3 mom. sägs, frågodagsförrättning

eller val inom samma lokal ske på avdelningar, tillkommer det

domkapitlet att på framställning av valförrättaren förordna en eller flera

lämpliga personer att därvid tjänstgöra såsom biträdande valförrättare.

Till suppleant för sålunda utsedd biträdande valförrättare förordne domkapitlet

tillika därtill lämplig person.

3. Där enligt bestämmelserna i 23 § 5 mom. eller 32 § 4 mom. frågodagsförrättning

eller val skall äga rum i två eller flera lokaler, förordne domkapitlet

en eller flera lämpliga personer att såsom biträdande valförrättare

leda frågodags- eller valförhandlingarna i den eller de lokaler, varest icke

nämnda förhandlingar skola ledas av valförrättaren. Till suppleant för

sålunda utsedd biträdande valförrättare förordne domkapitlet tillika därtill

lämplig person. I fråga örn jäv mot biträdande valförrättare, som här

avses, eller mot suppleant för sådan biträdande valförrättare gäde vad i

1 mom. är stadgat beträffande jäv mot valförrättaren och dennes suppleant.

4. Är den, som förordnats till valförrättare eller biträdande valförrättare,

icke bosatt inom den församling, där uppdraget skall fullgöras, äge

han för uppdraget åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt

bestämmelserna i gällande resereglemente. Är den, som förordnats till

suppleant för valförrättare eller biträdande valförrättare, icke bosatt inom

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

den församling, som med uppdraget avses, åge han rätt till ersättning,

som nu är sagd, där han å frågo- eller valdag tjänstgjort i valförrättarens

eller biträdande valförrättarens ställe eller ock vid valförrättning eljest

varit tillstädes på anmodan av valförrättaren eller vederbörande biträdande

valförrättare. Ersättning, varom nu stadgats, skall gäldas av den

eller de församlingar, den lediga tjänsten omfattar. Konungen äge bestämma,

efter vilken rese- och traktamentsklass i resereglementet ersättningen

skall beräknas, ävensom meddela närmare föreskrifter rörande ordningen

för dess utbetalande.

5. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser valförrättaren

lämplig person. Skall frågodagsförrättning eller val äga rum i

två eller flera lokaler, anlite valförrättaren därjämte en eller flera lämpliga

personer att såsom biträdande valnotarier föra nämnda protokoll i

den eller de lokaler, varest icke protokollet skall föras av valnotarien.

23 §.

1. Söndagen efter sista provdagen vare frågodag. Har provdag infallit

efter frågodag, vare dock ny frågodag ej erforderlig, där ej jämlikt stadgandena

i 29 § frågan örn kallande av fjärde provpredikant skall ånyo

upptagas.

2. Å frågodag skall valförrättaren vid sammanträde med församlingens

röstägande ledamöter det förestående valet bereda på sätt här nedan sägs.

3. Frågodagsförrättning skall hållas i församlingens kyrka eller, örn

inom församlingen finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar,

i den kyrka, domkapitlet bestämmer.

4. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande

finner lämpligt, frågodagsförrättningen under hans inseende och inom

samma lokal äga rum på två eller flera efter församlingens lokala indelning

bestämda avdelningar.

5. Där med hänsyn till församlings folkrikhet eller av annan orsak prövas

nödigt, att frågodagsförrättning skall äga rum i två eller flera lokaler,

äge domkapitlet därom förordna.

24 $.

Yppas på frågodag mot valförrättaren eller mot sådan biträdande valförrättare,

som avses i 22 § 3 morn., jäv, som valförrättaren eller biträdande

valförrättaren finner lagligt, uppskjutes förrättningen till dess

domkapitlet örn ny frågodag och annan valförrättare eller biträdande valförrättare

förordnat.

25 §.

1. Befinnes på frågodag, att provdagarna ej blivit behörigen kungjorda,

eller att förelagt prov icke fullgjorts, eller att löreslagen präst dött eller

är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen, och

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med denna lag

överensstämmer.

2. Har frågodagssammanträdet icke blivit vederbörligen kungjort, utsätta

valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

26 §.

1. Rösträtt vid prästval tillkomme en var, som inom församlingen äger

att deltaga i kyrkostämmans överläggningar och beslut.

2. Medlem av icke territoriell församling äge ej rösträtt vid prästval

inom territoriell församling.

3. Rösträtt må ej utövas av annan än den, som personligen infinner sig

vid valtillfället. Äro äkta makar båda röstberättigade, äge dock den ena

av dem genom fullmakt överlåta sin rösträtt till andra maken. Fullmakt

skall vara ställd till andra maken samt av utställaren underskriven med

angivande av den dag underskrivandet skett. Å fullmakten skall tillika

vara av två vittnen tecknat bevis, att densamma egenhändigt underskrivits

av utställaren å den dag, fullmakten utvisar. År fullmakt ej så underskriven

och bevittnad, som nu är sagt, är den ogin. Fullmakt äger icke

giltighet under längre tid än trettio dagar efter dagen för utfärdandet.

4. Varje röstande äge en röst.

27 §.

1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen

justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under

prövning, av röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skriftligen

avfattad ingivas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen

förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas, över gjord

anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden därefter

rättad. Förekomma anmärkningar mot vallängden i så stort antal,

att valförrättaren finner uppskov med justeringen oundgängligen nödigt,

må justeringens avslutande kunna anstå till fortsatt frågodagsförrättning

å annan dag. Avser valet komministerstjänst, må justeringens avslutande

ock kunna uppskjutas till valdagen.

2. Vad i 1 mom. stadgats rörande befogenhet för valförrättaren att

besluta över anmärkning mot vallängden samt att meddela uppskov med

justeringen av densamma skall äga tillämpning jämväl beträffande sådan

biträdande valförrättare, som avses i 22 § 3 mom.

3. Har ett år förflutit från justeringens avslutande, vare vallängden

förfallen och skall ny längd för valet upprättas samt å frågodag justeras.

28 $.

1. På frågodag för beredande av val till kyrkoherdetjänst må församling,

som det önskar, kalla fjärde provpredikant. Har röstägande väckt

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

förslag härom, skall enligt de i 26 § stadgade grunder omröstning företagas

sålunda, att den, som ej vill att fjärde provpredikant skall kallas,

röstar nej, och den, som önskar fjärde provpredikants kallande, på sin

röstsedel uppför namnet på den präst, han anser höra kallas. Därest vid

sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften av de avgivna rösterna,

samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, antingen

uppgår till minst en femtedel av samtliga i den justerade vallängden upptagna

röstberättigade eller utgör minst trehundra, vare denne kallad till

fjärde provpredikant. Hava flera präster var för sig erhållit högsta röstetalet

och sådan röstsiffra, som nu är sagd, skilje lotten mellan dem. Uppgå

nejrösterna till hälften av de avgivna rösterna eller har ej tillräckligt

röstetal tillfallit någon av de präster, som varit under omröstning, vare

frågan örn kallande av fjärde predikant förfallen. Hålles frågodagsförrättningen

i två eller flera lokaler, må omröstningen kunna uppskjutas till

annan söndag, som av valförrättaren bestämmes.

2. Har fjärde provpredikant blivit kallad, åligge valförrättaren att örn

församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och samtidigt,

medelst översändande av utdrag av frågodagsprotokollet, underrätta

den kallade, vilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen

tillkännagiva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant

fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrivna handlingar.

3. Vägrar den, som blivit kallad till fjärde provpredikant, att efterkomma

kallelsen, vare frågan örn fjärde provpredikant förfallen, och bestämme

domkapitlet ofördröjligen dag för valet, där ej på grund av stadgandet

i 13 § 2 mom. särskild valförrättning ej tarvas; åliggande det domkapitlet

att därom underrätta församlingen.

4. Har församling till fjärde provpredikant begärt präst, som är obehörig

att på förslaget uppföras, skall domkapitlet avslå församlingens begäran.

Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan örn fjärde provpredikant

förfallen, varom domkapitlet har att underrätta församlingen.

5. Har den, som till fjärde provpredikant blivit kallad, förklarat sig

villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i 4 mom.

avses, till avslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade

såsom fjärde provpredikant på förslaget och utförde ofördröjligen

till honom kallelse att på förelagd dag avlägga prov som i 20 § sägs.

6. Anföras besvär över domkapitlets beslut, varigenom präst blivit

såsom fjärde provpredikant å förslaget uppförd, inställe domkapitlet valförrättningen

i avbidan på besvärens avgörande.

29 i

1. Har efter frågodag, där fjärde provpredikant ej kallats, någon av de

föreslagna med döden avgått eller fått förslaget sig avsäga eller blivit

från förslaget skild, vare församlingen berättigad att å ny frågodag kalla

fjärde provpredikant.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

2. Dör fjärde provpredikant, innan val är hållet, eller förlorar han innan

den tid behörighet, som han å frågodagen hade, stånde församlingen öppet

att å ny frågodag kalla annan fjärde provpredikant.

30

1. Över valförrättare^ eller i 22 § 3 mom. avsedd biträdande valförrättares

åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras utan i sammanhang

med besvär över valförrättningen.

2. Är fråga örn tillsättande av kyrkoherdetjänst och skall på grund av

frågodagsförrättningens utgång särskild valförrättning jämlikt stadgandet

i 13 § 2 mom. icke äga rum, må dock särskilda besvär anföras över

frågodagsförrättningen och, i samband därmed, över annan i 1 mom. avsedd

åtgärd.

31 $.

1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågodag

eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista provdagen,

å fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Kun valet ej förrättas å sålunda

bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Befinnes på valdagen, att valet ej blivit behörigen utlyst, utsätte valförrättaren

ny valdag till annan söndag.

3. Har frågodagsförrättning ej hållits efter sista provdagen och befinnes

å valdagen, att provdag, som infallit efter frågodagen, ej blivit behörigen

kungjord eller att provet icke fullgjorts, uppskjutes valförrättningen,

och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med

denna lag överensstämmer.

4. Göres av församling ansökning, att prästval i församlingen må hållas

å söckendag, åge Konungen sådant medgiva och meddela de föreskrifter,

som i anledning därav erfordras.

32 $.

1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den ordning,

i vilken de framträda, var för sig avlämna sina valsedlar.

2. Valet skall förrättas i församlingens kyrka eller, örn inom försam
lingen

finnas flera kyrkor eller tjänsten omfattar flera församlingar, i

den kyrka, domkapitlet bestämmer, samt försiggå under de timmar, som

av valförrättaren efter kyrkorådets hörande blivit bestämda och i kungörelsen

örn valet angivits. När den utsatta tiden är till ända och någon

ej längre är tillstädes för avgivande av röst, skall omröstningen förklaras

avslutad. i i

3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande

finner lämpligt, valet under hans inseende och inom samma lokal förrättas

på två eller flera efter församlingens lokala indelning bestämda avdelningar.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

4. Där med hänsyn till församlings folkrikhet eller av annan orsak prövas

nödigt, att valet skall äga rum i två eller flera lokaler, äge domkapitlet

därom förordna.

33 §.

Vad utöver föreskrifterna i 17—32 §§ i avseende å provpredikanters

missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas hör, därom förordnar

Konungen.

34 $.

1. Besvär över frågodagsförrättning, då fråga är örn tillsättande av

kyrkoherdetjänst och särskild valförrättning jämlikt stadgandet i 13 §

2 mom. ej tarvas, må anföras allenast av röstägande och skola vid talans

förlust till domkapitlet ingivas sist före klockan tolv å tjugonde dagen

efter frågodagen eller, i de särskilda fall då fråga örn kallande av provpredikant

jämlikt 28 § 3 eller 4 mom. förfallit, inom samma tid efter

erhållen underrättelse, varom där stadgas.

2. Besvär över frågodagsförrättning i andra fall, än i 1 mom. sägs,

ävensom över prästval må anföras ondast av röstägande eller av präst,

som vid valet varit ställd under omröstning, och skola vid talans förlust

till domkapitlet ingivas sist före klockan tolv å tjugonde dagen efter valdagen.

35 §.

Prövar domkapitlet i anledning av anförda besvär nödigt, att vittnen

höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet angående vittnesförhör

i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgat.

36 $.

Innefatta besvär anmärkning mot behörigen justerad vallängd, må de i

denna del icke till prövning upptagas, därest ej mot det beslut av valförrättaren

eller vederbörande biträdande valförrättare, varöver klagan

föres, missnöje blivit anmält till det protokoll, som innehåller beslutet.

37 §.

Varder röst avgiven, som genom köp, hot, tubbande eller annat olaga

medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet obehörigen verkat,

den röst vare ogin. Ej må dock sådan fråga väckas annorledes än genom

besvär; och bör, därest avseende skall å besvären fästas, hos domkapitlet

styrkas, att åtal för brottet blivit väckt vid allmän domstol. Prövar domkapitlet

valet vara av åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens prövning,

intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de genast

avslagna.

38 §.

Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda fullmakt

å tjänsten, och har, innan detta skett, den, som undfått de flesta ros
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

terna, blivit till förslag obehörig eller avlidit eller hos domkapitlet anmält,

att han på grund av erhållen annan befordran ej vill till tjänsten ifrågakomma,

varde tjänsten kungjord till ny ansökan ledig. Är han satt under

åtal, på vars utgång beror, örn han må vara till förslag obehörig, skall

med fullmaktens utfärdande anstå, till dess över åtalet slutligen dömt är.

Lag samma vare, örn den, som jämlikt 13 § 2 mom. skall anses vald till

prästerlig tjänst, a vilken domkapitlet enligt 41 § 6 mom. skall utfärda

fullmakt, blivit obehörig eller avlidit eller gjort anmälan eller ställts

under åtal, varom ovan sägs.

39 §.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,

och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning, blivit,

innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig,

varde han av domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant fall,

ävensom örn någon av de föreslagna blivit ställd under åtal, som i 38 §

sägs, eller efter valet avlidit eller fått förslaget sig avsäga, domkapitlet

utan förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen

härom göra anmälan.

Skall, då enligt 13 § 2 mom. särskild valförrättning ej tarvas, tjänsten

jämlikt 41 § 4 eller 5 mom. tillsättas av Konungen, och har, innan handlingarna

blivit till Konungen insända, den, som enligt 13 § 2 mom. skall

anses vald till tjänsten, blivit till förslag obehörig eller avlidit eller hos

domkapitlet anmält, att han på grund av erhållen annan befordran ej

vill till tjänsten ifrågakomma, varde tjänsten kungjord till ny ansökan

ledig. Är han satt under åtal, som i 38 § sägs, skall med handlingarnas

insändande anstå, till dess över åtalet slutligen dömt är.

40 §.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,

och vill någon, som vid valet icke erhållit de flesta rösterna, sedan valhandlingarna

blivit till Konungen insända, avsäga sig förslaget, gore

därom ansökning hos Konungen. Vill någon, som vid prästval icke erhållit

de flesta rösterna, eljest från förslaget avgå, åge domkapitlet, efter

ansökning, därom meddela beslut.

41 $.

1. Den, som vid val till prästerlig tjänst erhållit de flesta rösterna, skall,

där ej annat följer av vad i 2—5 mom. sägs, av domkapitlet förses med fullmakt

å tjänsten. Finnes högsta röstetal hava tillfallit flera, som voro

under omröstning, nämne domkapitlet till tjänsten den bland dessa, som

prövas därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstberättigad avgivit

röst, välje domkapitlet bland de föreslagna, som nyss är nämnt.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 15å.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde provpredikant varit

under omröstning, någon av de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften

av de avgivna rösterna, och har minst en femtedel av samtliga i den

justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen,

åge Konungen att till tjänsten utnämna en av de å förslaget uppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst, varom i 2 morn. förmäles, ej någon

erhållit sådan röstövervikt, som där sägs, eller har ej av samtliga i den

justerade vallängden upptagna röstberättigade det i 2 mom. angivna

antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten utnämna

antingen en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig

präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

4. Oavsett örn vid val till kyrkoherdetjänst fjärde provpredikant varit

under omröstning eller ej, skall sådan tjänst var tredje gång densamma är

ledig tillsättas av Konungen, vilken därvid äger att till tjänsten utnämna

antingen en av de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig

präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.

5. Domprostbefattning tillsättes av Konungen, vilken därvid äger att

till tjänsten utnämna antingen en av de å förslaget uppförda eller ock

någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt 43 § såsom sökande anmält

sig hos Konungen.

6. Har vid ledighet i prästerlig tjänst endast en sökande blivit uppförd

å förslaget och skall jämlikt bestämmelserna i 13 § 2 mom. den å förslaget

uppförde anses vald, skall, där ej annat föranledes av vad ovan i 4 och

5 mom. är stadgat, denne av domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten.

42 %.

1. Skall Konungen utnämna till prästerlig tjänst, insände domkapitlet,

sedan valet eller, där på grund av frågodagsförrättningens utgång särskild

valförrättning jämlikt stadgandet i 13 § 2 mom. icke skall äga rum,

frågodagsförrättningen vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen

samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll.

2. Anmäler sig någon jämlikt 43 § såsom sökande hos Konungen, infordrar

Konungen yttrande av domkapitlet.

43 §.

1. Kyrkoherdetjänst må kunna utom förslag hos Konungen sökas av

präst, som enligt 3 § äger befordringsrätt till tjänsten.

2. Konungen må i särskilt fall åt präst av framstående förtjänst meddela

rätt att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänst inom vilket

stift som helst.

3. Var och när sökande, som här sägs, må sig anmäla, därom förordnar

Konungen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts proposition Nr 154.

44 §.

Besvär, vilka hos Konungen anföras över domkapitlets beslut i fråga om

tillsättning av prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingivas till domkapitlet

sist före klockan tolv å tjugonde dagen från den dag, då beslutet

blivit genom anslag kungjort. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande

av viss tid och äventyr, örn den tid försittes, att sådant icke föranleder

uppehåll med målets avgörande, över besvären infordra vederbörandes

underdåniga förklaring. Örn klaganden eller annan tillhandahåller

erforderligt antal bestyrka avskrifter av besvärsskriften, skall dylik

förklaring infordras genom tillställande av avskrift av besvärsskriften.

Sedan förklaring inkommit eller den därför förelagda tid tilländalupit

utan att förklaring blivit avgiven, insände domkapitlet ofördröjligen besvärshandlingarna

till ecklesiastikdepartementet och foge därvid eget

underdånigt utlåtande.

45 §.

Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes i

och genom tillsättning av den tjänst, vilken pastoratet såsom prebende

åtföljer.

46 $.

Är någon särskild rätt eller förmån i fråga örn tillsättning av prästerlig

tjänst församling försäkrad, eller äro i avseende på domkapitlets förfarande

vid tillsättning av viss kyrkoherde- eller komministerstjänst särskilda

bestämmelser av Konungen meddelade, gälle vad därom är eller

bliver av Konungen stadgat; dock att vid omröstning för tillsättning av

sådan tjänst stadgandena i 26 § skola äga tillämpning.

47 §.

1. Örn tillsättning av prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk beskickning,

fängelse eller hospital lände till efterrättelse vad Konungen

förordnar.

2. Med tillsättning av prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock vid

bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag av större omfattning

må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med tillsättning

av extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med

Konungens tillstånd inrättas, gånge efter vad för var särskild sådan tjänst

vederbörligen stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

Genom denna lag upphävas lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 1) angående

tillsättning av prästerliga tjänster ävensom stadgandena i 2 §

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154. 59

första och andra styckena i lagen den 3 juni 1921 (nr 282) om upphävande

av patronatsrätt.

Med tillsättande av prästerlig tjänst, som är kungjord till ansökning

ledig, då denna lag träder i kraft, skall förfaras efter hittills gällande lag.

En var, som, då denna lag träder i kraft, på grund av slutbestämmelserna

till ovannämnda lag den 9 december 1910 är, utöver vad i nya lagen

stadgas, berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna tjänstår,

skall för sin person vid den rätt bibehållas.

För bestämmandet av den ordning, i vilken stadgandet i 41 § 4 mom.

denna lag skall vinna tillämpning, skola domkapitlen, vart inom sitt stift,

medelst lottning fördela kyrkoherdetjänsterna inom stiftet i tre så långt

möjligt jämnstora, med nr 1, 2 och 3 betecknade grupper; och skall berörda

stadgande första gången tillämpas beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts

till gruppen nr 1, första gången densamma efter denna lags ikraftträdande

varder ledig, beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till

gruppen nr 2, andra gången densamma efter denna lags ikraftträdande

varder ledig, samt beträffande kyrkoherdetjänst, som hänförts till gruppen

nr 3, tredje gången densamma efter denna lags ikraftträdande varder

ledig. Varder pastorat nybildat, bestämmer Konungen, i vilken ordning

stadgandet i 41 § 4 mom. skall vinna tillämpning å kyrkoherdetjänsten i

det nybildade pastoratet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition Nr 154.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majis lagråd den 19 februari

1934.

Närvarande:

justitierådet Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Grefberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 9 februari 1934, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Sven Nyström.

Lagrådet yttrade:

Föreskriften i 34 § 2 morn., enligt vilken den för ingivande av besvär

över frågodagsförrättning och prästval fastställda tiden börjar löpa från valdagen,

kan tänkas föranleda missförstånd i sådana fall då röstsammanräkning

sker å en senare dag än den under vilken rösterna avgivits. Jämkning av lagtexten

torde därför böra vidtagas för att tydligare utmärka att besvärstiden

skall räknas från det valförrättningen avslutats. Tillräckliga skäl synas

knappast föreligga att på sätt som skett i 42 § 2 mom. upptaga en ovillkorlig

föreskrift örn skyldighet för Kungl. Maj:t att i där avsedda fall infordra

yttrande från domkapitlet. Vad i tredje stycket av övergångsbestämmelserna

är föreslaget lärer böra gälla jämväl i sådana fall då någon

på grund av slutbestämmelserna till lagen den 9 december 1910 angående

tillsättning av prästerliga tjänster äger att utom förslag hos Konungen söka

kyrkoherdetjänst. I övrigt lämnar lagrådet förevarande lagförslag utan

annan anmärkning än att avfattningen av vissa paragrafer, vilka oförändrade

upptagits från äldre lagstiftning i ämnet, synes böra jämkas i syfte att

undvika ord och ordföljd med alltför ålderdomlig prägel.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.

61

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle», statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, lagrådets den 19

februari 1934 avgivna utlåtande över det den 9 februari 1934 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående tillsättning av prästerliga tjänster.

Föredraganden anför:

I enlighet med vad lagrådet hemställt har lydelsen av 34 § 2 mom. jämkats

i syfte att tydligare än som skett i det remitterade förslaget utmärka,

att besvärstid, som där avses, skall räknas från det valförrättning avslutats.

Vad lagrådet anfört beträffande 42 § 2 mom. har jag ansett icke böra föranleda

någon ändring i förslaget.

Till slutbestämmelserna har gjorts ett tillägg i enlighet med vad lagrådet

föreslagit.

I anledning av lagrådets hemställan har vidare avfattningen av vissa

paragrafer, vilka i det remitterade förslaget oförändrade upptagits från äldre

lagstiftning i ämnet, jämkats i av lagrådet angivet syfte.

Även i övrigt hava några smärre formella jämkningar vidtagits i lagtexten,

varjämte en mindre jämkning vidtagits i lagförslagets rubrik.

Föredraganden uppläser härefter det sålunda ändrade lagförslaget och

hemställer, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillsättning av prästerliga tjänster ävensom i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. 1LU 1934:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillsättning av prästerliga tjänster ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten