Med förslag till lag angående solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag
27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:16, Med förslag till lag angående solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag
Dokumentets text
| Kungl. Majlis proposition nr 16.
1
Nr 16.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag;
given Stockholms slott den 21 december 1933.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående solidariskt bankbolags
ombildning till bankaktiebolag.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami.
Nr 16.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Förslag
till
Lag
angående solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
I den ordning, som i denna lag stadgas, må solidariskt bankbolag ombildas
till bankaktiebolag.
Bolagets huvudlotter bliva genom ombildningen aktier i bolaget med
inbördes lika rätt.
Hava i bolaget inrymts kommanditlottägare, äga dessa efter ombildningen
icke annan rätt mot bolaget än att återfå vad de insatt; dock
äga de erhålla utdelning av vinst, som belöper å tid före löpande räkenskapsår,
enligt vid den tiden gällande grunder ävensom ränta för den del
av nämnda räkenskapsår, som ligger före ombildningen, efter den procentsats
som är bestämd för vinstutdelning å lotterna.
Finnes i bolaget tillskott enligt 209 § lagen örn bankrörelse, skall efter
ombildningen anses som örn tillskottet vore tecknat enligt 92 § samma lag.
Utan hinder av vad i 119 § lagen örn bankrörelse stadgas må i bolagets
firma även efter ombildningen ingå orden »enskild bank».
2 §.
Beslut örn ombildning skall fattas å två på varandra följande bolagsstämmor
under år 1934, därav den ena ordinarie, samt å den stämma,
som sist hålles, biträdas av minst två tredjedelar av de röstande.
Genom styrelsens försorg skall beslutet ofördröjligen anmälas för intagande
i aktiebolagsregistret. Vid anmälan skall fogas, i två exemplar, av
notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga bevittnade
namnunderskrifter styrkta avskrifter av protokoll, som förts i ärendet.
Sker registrering av beslutet, skall ena exemplaret av de ingivna protokollen
förses med bevis örn registreringen samt återställas till sökanden.
3 §.
Till ombildningen skall inhämtas rättens tillstånd. Ansökan härom
skall vara åtföljd av bevis, att beslutet örn ombildningen blivit registrerat.
Rätten utfärde kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den,
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
som vill bestrida ansökningen, att sist före klockan tolv å viss dag näst
efter tre månader skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr
att han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde å rättens
dörr anslagen tre månader före inställelsedagen samt kungjord i allmänna
tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången
två månader och tredje gången sist en månad innan den dag inträffar.
Bestrides ej ansökningen eller styrkes inför rätten, att de borgenärer,
vilka bestritt ansökningen, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar
eller medgivit omhildningen eller att säkerhet, som av rätten godkännes,
ställts för deras fordringar eller, för det fall att kommanditfond ej i bolaget
finnes, att fordringarna icke omfattas av huvudlottägarnas personliga
ansvarighet för bolagets förbindelser, varde ansökningen bifallen.
Rättens beslut örn tillstånd till ombildningen skall genom styrelsens försorg
i huvudskrift eller styrkt avskrift ofördröjligen insändas för registrering.
4 $.
Ombildningen skall anses verkställd, då rättens beslut örn tillstånd
ävensom av Konungen stadfäst beslut örn de ändringar i bolagsordningen,
som föranledas av ombildningen, blivit registrerade.
Lottbreven böra genom styrelsens försorg förses med anteckning örn
ombildningen eller ock utbytas mot aktiebrev.
5 *.
Underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i 2 § andra
stycket eller 3 § andra stycket är meddelad, straffes med dagsböter.
Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäldande, skola de
förvandlas enligt allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 november
1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
I 1932 års riksdags skrivelse nr 286, varigenom till Kungl. Marits förfogande
ställdes särskilda medel för lämnande av stöd åt vissa kreditinrättningar,
anförde riksdagen, att den typ av kreditinrättning, som de
solidariska bankbolagen representerade och som tillskapats under förhållanden,
väsentligen avvikande från dem, som reglerades av gällande
banklagstiftning, i och för sig kunde betraktas som föråldrad. En successiv
avveckling av denna organisationsform syntes därför riksdagen
vara väl tänkbar, och riksdagen hade för sin del funnit en dylik avveckling
naturlig.
I en den 3 januari 1933 till finansdepartementet ingiven promemoria
upptogo 1932 års banksakkunniga nämnda fråga till behandling, och förordade
de sakkunniga därvid, att berörda form för bedrivande av bankrörelse
skulle bringas att upphöra med utgången av år 1935, då den löpande
oktrojtiden för samtliga dessa banker ginge till ända. I avgivet
yttrande över förslaget biträdde bank- och fondinspektionen denna mening.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av frågan örn framläggande för
1933 års riksdag av proposition (nr 29) med förslag till lag örn ändring
i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse m. m. förklarade
jag, att jag i likhet med de sakkunniga delade den uppfattning,
varåt 1932 års riksdag givit uttryck, samt att jag förutsatte, att
i anslutning till de sakkunnigas förslag löpande oktrojer för solidariska
bankbolag icke förlängdes. Förslag till de lagstiftningsåtgärder, som
kunde föranledas av en avveckling av ifrågavarande form för bankverksamhet,
syntes mig emellertid icke behöva föreläggas 1933 års riksdag.
I skrivelse nr 196 förklarade riksdagen sig biträda den uppfattning, som
jag sålunda uttalat.
5
Kungl. May.ts proposition nr 16.
Den av statsmakterna intagna ståndpunkten, att de solidariska bankbolagen
med 1936 års ingång skola upphöra, bör tydligen komma till uttryck
icke allenast därigenom, att löpande oktrojer icke av Kungl. Majit
förlängas, utan även i den formen, att gällande bestämmelser örn solidariska
bankbolag uttryckligen upphävas, i den mån de icke alltjämt erfordras
för bedömande av rättsförhållanden rörande de nuvarande solidariska
bankbolagen. Den mera formella omarbetning av banklagen och
vissa andra författningar, som till följd härav bör företagas, torde av olika
skäl lämpligen böra få anstå tills det visat sig, på vilka sätt de nuvarande
solidariska bankbolagen komma att avvecklas. Däremot anhåller jag
att nu få till behandling upptaga frågan, huruvida särskilda lagstiftningsåtgärder
böra vidtagas för att underlätta denna avveckling.
Sättet för de solidariska bankbolagens avveckling.
För behandling av förevarande fråga synes icke vara erforderligt att
ingå på den historiska utvecklingen av den säregna bolagsform, som de
solidariska bankbolagen utgöra.1 Däremot torde böra i korthet omnämnas
vissa för dessa bolag utmärkande drag enligt gällande banklag.
Under det att bankaktiebolags grundfond fördelas i aktier, fördelas
solidariskt bankbolags grundfond i huvudlotter. Huvudlottägarna ansvara
en för alla och alla för en för uppfyllandet av alla bolagets förbindelser.
Den ansvarighet utöver andelen i grundfonden, som sålunda åligger
huvudlottägare i motsats till aktieägare, må dock ej av bolagets borgenärer
göras gällande i annan ordning, än som i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs stadgas rörande solidariskt bankbolag.
Huvudlottägarna kunna med sig förena kommanditlottägare. Sådana
lottägare äro icke för bolagets förbindelser ansvariga med mera än de
i bolaget insatt eller åtagit sig att insätta. Det av dessa lottägare tillskjutna
belopp (kommanditfonden) häftar lika med grundfonden för bolagets
samtliga förbindelser, men vid bolagets upplösning äga kommanditlottägarna
återfå vad de insatt, innan utdelning å huvudlotterna må
äga rum. Kommanditlottägarna må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma
än val av revisorer.
Kungl. Maj :t har — i likhet med vad som gäller för bankaktiebolag —
att stadfästa solidariskt bankbolags bolagsordning och ändringar i
denna samt att meddela tillåtelse till bankrörelses bedrivande (oktroj)
under en tid av högst tio år och därutöver intill slutet av då löpande
kalenderår. Ansökning om förlängning av bankbolags oktroj skall göras
sist sexton månader innan den löpande oktrojen tilländagår. Beslut om
sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma; i vad rör solidariskt
bankbolag må sådant beslut fattas allenast å den ordinarie bolags
1
En ingående redogörelse härrör lämnades i banksakkunnigas (örenämnda promemoria.
6 Kungl. May.ts -proposition nr 16.
stämma, som hålles näst före den tid, då ansökningen senast skall göras.
Sistnämnda särstadgande påkallas av bestämmelsen, att huvudlottägare,
som ej vill under förlängd oktroj kvarstå i bolaget, äger, därest ban före
nämnda bolagsstämma för styrelsen gjort anmälan därom, att, efter det
den löpande oktrojen tilländagått, ur bolaget utträda samt ur bolagets behållning
enligt vederbörligen fastställd balansräkning utbekomma vad på
honom belöper.
För närvarande finnas i riket nio solidariska bankbolag. Bolagens
namn samt deras fonder, omslutning och inlåning den 30 september 1933
framgå av följande tabell, vars uppgifter hämtats från de av bank- och
fondinspektionen utgivna statistiska meddelandena rörande bankerna
för nämnda tidpunkt:
Grund-
Komman-
Reserv- o.
disposi-
Omslut-
Inlåning
fond
ditfond
tionsfon-
ning
mili- kr-
milj. kr.
der
milj. kr.
milj. kr.
mili- kr.
Wermlands enskilda bank
1 22.2
1.3
173.5
143.2
Östergötlands » » ............
2 16.9
—
130.3
103.4
Smålands » » ............
3 12.6
—
0.6
102.3
83.9
Stockholms » » ....
45.0
16.5
48.5
535.8
390.0
Sundsvalls » »
14.5
—
18.0
184.6
127.2
Enskilda banken i Vänersborg ....
10.0
—
0.7
96.2
78.9
Skaraborgs enskilda bank............
8.1
1.0
4.0
122.5
101.2
Uplands » » ............
4 15.1
0.75
119.7
94.0
Södermanlands » » ............
12.o
1.0
—
120.4
102.2
Summa
156.4
19.25
73.1
1,585.3
1,224.0
1 Därav tillskott enligt 209 § banklage
2 » » » » »
s »
4 » » » » »
248.75
n 15.6 milj. kr.
6.8» »
7.6 » »
10.0 » »
Såsom jämförelse kan nämnas att vid samma tidpunkt de 20 bankaktiebolagens
sammanlagda fonder uppgingo till 460.5 miljoner kronor,
deras sammanlagda omslutning till 4,037 miljoner kronor och deras
sammanlagda inlåning till 3,280.1 miljoner kronor.
Såsom redan nämnts utgår oktrojen för samtliga nämnda solidariska
bankbolag med 1935 års utgång. Av banklagen följer, att därest meddelad
oktroj tilländagår, utan att ny oktroj beviljats, bolaget skall träda i
likvidation. Därest en sådan banks rörelse skall kunna fortsättas genom
självständigt företag efter nämnda tidpunkt, erbjuder gällande lagstiftning
ingen annan möjlighet härtill än att bolaget träder i likvidation
och ett nytt bankaktiebolag bildas, för vilket oktroj erhålles och å vilket
det solidariska bankbolagets tillgångar och skulder överlåtas mot att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
huvudlottägarna i det solidariska bankbolaget erhålla aktier i bankaktiebolaget.
.
I 1932 års banksakkunnigas promemoria förutsattes inga andra särskilda
lagstiftningsåtgärder för underlättande av berörda ombildning än
vissa lindringar med avseende å erläggande av stämpelavgifter och utskiftningsskatt,
till vilka frågor jag senare återkommer.
I ett yttrande över promemorian, som svenska bankföreningens styrelse
avgav till bank- och fondinspektionen, anfördes emellertid:
Det andra alternativet för genomförande av förslaget att affärsbanksrörelse
skall idkas uteslutande av aktiebolag är, att möjlighet beredes
att ombilda solidariskt bankbolag till bankaktiebolag. Enligt gallande
lagstiftning finnes icke sådan möjlighet. Här erfordras således stiltandet
av en speciallag för ändamålet. Såvitt styrelsen kan finna ber en
dylik lag kunna åstadkommas utan större svårighet. Lagstiftningen
torde böra gå ut på att det solidariska bankbolagets lotter skola kunna
förvandlas till aktier i det till aktiebolag ombildade bolaget. Givetvis
måste den grundläggande synpunkten på lagstiftningen vara, att ombildningen
skall kunna genomföras utan att enskild rätt därigenom frankes.
Härvid torde beträffande bankens fordringsägare, vilkas stallning ju
varder försämrad genom den solidariska ansvarighetens upphörande
enahanda slags utväg böra anlitas, som enligt aktiebolagslagstiftningen
och således även enligt banklagens bestämmelser örn bankaktiebolag
finnes anvisad för det fall, att aktiebolag önskar nedsatta sitt aktiekapital.
Förutsättningen för huvudlotternas förvandlande till aktier bor i enlighet
härmed vara, att rätten efter ansökan lämnar tillstånd härtill, och
villkoret för rättens tillstånd bör vara, att banken efter utgången av föreskriven
proklamatid styrker, att en var fordringsägare, som bestritt bifall
till ansökningen, blivit till fullo förnöjd eller att av ratten godkänd
säkerhet ställts för fordringen. Det är angeläget, att den särskilda lag,
örn vars stiftande styrelsen således hemställer, varder utfardad tillräckligt
tidigt före hållandet av 1934 års ordinarie bolagsstämmor i de solidariska
bankbolagen.
Bank- och fondinspektionen förklarade sig i avgivet utlåtande finna
vad styrelsen sålunda anfört vara värt beaktande. Från synpunkten av
de intressen, inspektionen hade att tillvarataga, funnes häremot icke
något att erinra. Huruvida en dylik speciallagstiftning vöre förenlig
med gällande allmänna principer på bolagslagstiftningens område vore
däremot ett spörsmål, varpå inspektionen för sin del ansett sig sakna an
-
ledning att ingå. ...
Sedermera har verkställande direktören i svenska bankföreningen, f. d.
häradshövdingen Knut Dahlberg till finansdepartementet ingivit ett av
motivering åtföljt förslag till lag av ungefärligen det innehåll, som av
föreningens styrelse ifrågasatts. Förslaget till lag, vilken benämnes
> lag angående solidariskt bankbolags ombildande till bankaktiebolag»,
torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet (Bilaga I). Till motiveringen
för de särskilda bestämmelserna i lagförslaget skall jag senare
återkomma.
8 Kungl. Maj-.ts proposition nr 16.
Över detta förslag Ilar utlåtande avgivits av bank- och fondinspektionen.
Inspektionen har i sin tur inhämtat yttranden från svenska bankföreningens
styrelse och de solidariska bankbolagen. I samtliga till inspektionen
avgivna yttranden lämnas förslaget utan erinran. För egen
del anför inspektionen, under åberopande av att inspektionen tidigare
uttalat sin anslutning till förslagets principer, att enligt inspektionens
mening icke några berättigade intressen skulle bliva lederade genom den
föreslagna ordningen.
°ePchefenntS ,^''^r e®en del Önner jag det uppenbart, att då den bolagsform, under
vilken de solidariska bankbolagen sedan lång tid tillbaka drivit bankrörelse,
icke längre tillätes, statsmakterna böra medverka till att möjligheterna
för dessa bankers ombildning till bankaktiebolag underlättas.
Den utväg, som enligt vad i det föregående angivits utan särskilda
lagstiftningsåtgärder star till buds för en dylik ombildning, torde
vara förenad med ganska avsevärda olägenheter för bankerna. Särskilt
erinras, att ehuru bankbolagens trädande i likvidation i detta
fall skulle bero på rent formella skäl, en sådan åtgärd i allmänhetens
ögon kan te sig såsom mindre rekommenderande för bankerna.
Även bildandet i vanlig ordning av nya bankaktiebolag, å vilka
de solidariska bankbolagens rörelser överlåtas, innebär för dessa företag
åtskilliga besvärligheter och olägenheter, vartill kommer att en ombildning
i sådan ordning med hänsyn till de rättsliga konsekvenserna
torde vara förenad med en viss oklarhet i olika avseenden. Då nu
från bankernas sida framlagts ett förslag till lagstiftning örn ombildning
under enklare former, vilken lagstiftning synes mig ägnad att undanröja
berörda olägenheter utan att — såsom bank- och fondinspektionen
ock konstaterat — träda några berättigade intressen för nära, är
jag alltså beredd tillstyrka att en lagstiftning av detta innehåll kommer
till stånd.
Redan i detta sammanhang vill jag emellertid med några ord beröra
ett uttalande av 1932 års riksdag i den förenämnda skrivelse (nr 286),
varigenom till Kungl. Maj:ts förfogande ställdes särskilda medel för
lämnande av stöd åt vissa kreditinrättningar. Riksdagen yttrade då,
att ehuru riksdagen funne en successiv avveckling av de solidariska bankbolagen
naturlig, riksdagen ville uttala, att därest stöd från statens
sida funnes böra lämnas solidariskt bankbolag, en ombildning av sådant
bolag till bankaktiebolag icke borde få äga rum, så länge banken åtnjöte
statsunderstöd. Såväl i nu föreliggande förslags motivering som i bankoch
fondinspektionens utlåtande har framhållits, att detta uttalande
måste anses vara frånträtt genom 1933 års riksdags biträdande av den
i propositionen örn vissa ändringar i banklagen uttalade uppfattningen
att löpande oktrojer för de solidariska bankbolagen icke borde förlängas.
Jag vill härtill foga den anmärkningen, att riksdagens ifrågavarande
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
uttalande icke längre lärer äga någon aktualitet, enär i de två fall, då
nämnda medel tagits i anspråk för stödjande av solidariska bankbolag,
stödet icke lämnats i form av understöd eller lån direkt till bankerna
utan såsom lån till huvudlottägare, som tecknat tillskott till grundfonden
jämlikt 209 § banklagen, mot säkerhet av tillskottsbevisen. Sådant tillskott
medför icke någon rätt gentemot lottägarna personligen, och tillskottstecknarna
komma, såsom senare skall närmare utvecklas, icke i sämre
ställning genom den ombildning till bankaktiebolag, som förevarande lagstiftning
innebär. Ej heller med hänsyn till statens nu berörda intressen
torde följaktligen några hinder mot denna lagstiftning föreligga.
I fråga örn lagstiftningens närmare innehåll tarvas övervägande beträffande
fyra olika slags intressenter i de solidariska bankbolagen, nämligen
fordringsägarna, kommanditlottägarna, tecknarna av tillskott enligt
209 § banklagen samt huvudlottägarna, varjämte särskild uppmärksamhet
bör ägnas frågan örn bolagets firma efter ombildningen. Jag övergår
nu till behandlingen av dessa frågor.
Fordringsägarnas ställning.
Beträffande fordringsägarna i de solidariska bankbolagen har förslagsställaren
anfört:
Fordringsägarna äro i allmänhet på ett säreget sätt skyddade genom
den huvudlottägarna åvilande personliga ansvarigheten för bolagets
förbindelser. Två av bolagen1 ha emellertid upptagit s. k. förlagslån,
vilka, på sätt i förlagsbevisen uttryckligen stadgats, icke omfattas, av
lottägarnas solidariska ansvarighet. Innehavarna av förlagsbevisen
kunna således icke anses göra någon rättsförlust, därest sagda ansvarighet
skulle upphöra. De övriga fordringsägarnas rätt skulle däremot
uppenbarligen bliva kränkt, därest den särskilda trygghet, som huvudlottägarnas
solidariska ansvarighet innebär, skulle bliva dem berövad.
Den rättsförlust, som de skulle lida, är av samma slag som den, vilken
åstadkommes, då aktieägarna i ett aktiebolag minska bolagets aktiekapital
och bereda sig tillfälle att ur bolaget uttaga det belopp, varmed minskning
skett. För dylikt tillvägagående öppnar emellertid gällande lagstiftning
en utväg, som synes tillfyllestgörande. Åtgärden göres beroende
av rättens samtycke, sedan fordringsägarna genom proklama beretts
tillfälle att framställa sina invändningar. Ha inga invändningar framställts
eller ha de, som gjort invändning, antingen blivit till fullo förnöjda
eller erhållit betryggande säkerhet för sin fordran, skall rätten
lämna sitt samtycke; eljest avslås ansökningen (39 b § banklagen; jfr
154 a § betr. solidariska bankbolag). Enahanda förfarande synes böra
i fall. som här avses, vinna tillämpning. Vid övervägandet av den lämpliga
längden av proklamation synes hänsyn böra tagas till att här är
fråga örn ett fåtal under offentlig kontroll stående bolag med obestridlig
solvens, att den samtidiga ombildningen av dessa bolag är en åtgärd,
1 Wermlands enskilda hank och Södermanlands enskilda bank.
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
som i och för sig icke kommer att undgå allmänhetens och i första hand
hankintressenternas uppmärksamhet, samt att det måste anses ligga i
alla intressenternas och således även fordringsägarnas intresse, att ombildningen
genomföres, med så ringa tidsutdrägt som möjligt. Dessa skäl
tala för att proklamatiden icke bestämmes längre än till tre månader.
Bestämmelserna härutinnan, vilka haft som mönster berörda 39 b §
och 154 a § i banklagen, upptagas i lagförslagets 3 §.
I de avgivna yttrandena har icke framställts någon erinran mot vad sålunda
föreslagits.
Lagförslaget innebär i princip, att tillstånd till ombildningen icke må
lämnas med mindre bolagets fordringsägare efter ett offentligt kungörelseförfarande
antingen underlåtit att bestrida ombildningen eller ock
erhållit betalning eller säkerhet för sin fordran. Denna anordning, som
står i överensstämmelse med vad som gäller beträffande nedsättning av
grundfond, synes mig tillgodose fordringsägarnas berättigade intressen,
förutsatt givetvis att kungörelsetiden icke sättes alltför kort. Förslaget
förutsätter en tid av tre månader, och — ehuru tiden vid nedsättning av
grundfond satts så lång som ett år — synes med hänsyn till de anförda
särskilda omständigheterna några betänkligheter mot detta förslag
icke behöva hysas.
Då förslagsställaren gör undantag från nämnda princip i fråga örn
fordringsägare, vars fordran enligt särskild överenskommelse icke omfattas
av lottägarnas solidariska ansvarighet, såsom fallet är med förlagslån
i två av bankerna, torde emellertid viss jämkning böra vidtagas.
Sådan fordringsägare beröres visserligen, såsom förslagsställaren påpekar,
icke av nämnda ansvarighets upphörande, men då i det följande
föreslås att ombildningen även skall föranleda inlösande av kommanditfond,
där sådan finnes, är detta en åtgärd som tydligen — liksom annan
nedsättning av grundfonden — berör även fordringsägare av det slag
som nyss nämnts. Undantaget torde således böra begränsas att gälla i
det fall, då kommanditfond i bolaget icke finnes.
Kommanditlottägarnas ställning.
I fråga örn kommanditlottägarna har förslagsställaren anfört bland
annat:
Kommanditlotter finnas i fyra av bolagen.1 Dessa lotter äro till sin
ställning närmast jämförliga med preferensaktier i aktiebolag. Kommanditlottägare
må emellertid ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma
än val av revisorer.. I detta hänseende skilja sig kommanditlotterna
fran preferensaktier, i det att aktieägare kunna givas så begränsad rösträtt
sorn. helst men icke helt kunna berövas rösträtt vare sig i samtliga
eller i vissa av bolagets angelägenheter.
Oaktat denna skiljaktighet kunde det måhända finnas mest naturligt
Se tablån sid. 6.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
att låta lagen intaga den ståndpunkt, att kommanditlotterna genom ombildning
av bolaget förvandlades till preferensaktier. Här möter emellertid
svårigheten, att detta icke låter sig göra utan att därigenom huvudlottägarnas
rätt kränkes. Göras kommanditlotterna till preferensaktier,
måste åt dem lämnas rösträtt i bolagets samtliga angelägenheter.
Härigenom försämras uppenbarligen den rätt, som för närvarande tillkommer
ägarna av huvudlotterna (vilka förutsättas skola genom ombildningen
bliva förvandlade till stamaktier). För en dylik försämring av
deras rätt måste erfordras samstämmigt beslut av bolagets samtliga liuvudlottägare
(86 § första stycket banklagen). Man torde böra utgå från
att dylikt beslut näppeligen kan åstadkommas. I varje fall lärer lagstiftningen
icke kunna grundas på möjligheten härav. Skulle man vilja
i möjligaste mån bibehålla de hittillsvarande huvudlottägarnas röstövervikt
genom att tillerkänna allenast ett reducerat röstvärde åt de till preferensaktier
förvandlade kommanditlotterna, ökas svårigheterna yttermera.
I så fall bleve även kommanditlotternas rätt försämrad, nämligen
så vitt angår revisorsvalen, i vilka de för närvarande deltaga med full
rösträtt. För att betaga dem någon del av denna rösträtt, måste fordras
enhälligt beslut av samtliga kommanditlottägarna.
Nu omförmälda svårigheter föranleda, att man torde böra övergiva
tanken att bygga den särskilda lagstiftningen på kommanditlotternas
förvandlande till preferensaktier. Den utväg, som synes framkomlig
och bör väljas, är, att det solidariska bolagets ombildning till bankaktiebolag
skall medföra rätt och skyldighet för bolaget att inlösa kommanditlotterna
med de belopp, varå de lyda, jämte ränta enligt den procentsats,
som i lottbreven angives för vinstutdelning. Jämväl en sådan bestämmelse
kan synas innebära en rättskränkning. Kommanditlottägarna
äro fästade vid bolaget med samma styrka som delägarna i ett aktiebolag.
Allenast vid bolagets likvidation och upplösning äro de skyldiga
att tåla inlösen av lotterna. I de fall. varom här är fråga, torde dock
denna invändning vara så pass formell och i saknad av reellt underlag,
att den icke bör tillerkännas någon avgörande betydelse. Kommanditlotterna
ha tecknats i bolag, vilka icke äro tillförsäkrade samma permanens
som de vanliga aktiebolagen. Ett bankbolag är beroende av oktroj,
som ej må meddelas för längre tid än tio år i sänder. Oktrojen för de
solidariska bankbolagen utgår året efter det den här ifrågasatta ombildningen
av dem skulle äga rum. Statsmakterna lia tillkännagivit, att ny
oktroj åt solidariskt bankbolag icke kommer att meddelas. Följden härav
måste bliva endera av två: antingen gå de nuvarande solidariska, bolagen
i likvidation och upplösas eller ock ombildas de till bankaktiebolag.
Enligt förstnämnda alternativet skulle kommanditlotterna komma
att kontant inlösas. Vid dylikt förhållande kan det uppenbarligen icke
med verkligt fog göras gällande, att någon reell orätt tillfogas kommanditlottägarna
genom att dylik inlösen föreskrives såsom påföljd av bolagets
ombildning.
I enlighet med vad sålunda anförts innehåller lagförslagets 1 § fjärde
stycket, att därest bolaget utgivit kommanditlotter, med ombildningen
följer skyldighet för bolaget att inlösa dem med de belopp, varå de lyda,
jämte ränta därå enligt den procentsats, som är fastställd för vinstutdelning
å lotterna. Dessutom upptages i 4 § en bestämmelse av innebörd,
att sedan ombildningen trätt i kraft bolaget har att på anfordran inlösa.
12
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
de kommanditlotter, som av bolaget utgivits, med ränta för den tid, för
vilken till följd av ombildningen rätt till vinstutdelning upphört, dock
att bolaget icke är skyldigt att gälda ränta för längre tid efter ombildningens
ikraftträdande än till den 1 januari 1936.
Förslagsställaren har vidare erinrat, att skyldigheten att inlösa kommanditfonden
antagligen kommer att kännas såsom en olägenhet för
vederbörande bankbolag men att denna olägenhet måhända kunde elimineras
eller minskas genom att bolaget upplägger ett förlagslån, till vars
tecknande kommanditlottägarna lämpligen borde lämnas företräde; även
erinras örn möjligheten för det till bankaktiebolag ombildade bolaget
att utgiva preferensaktier.
Styrelsen för ett av de solidariska bankbolagen har i sitt till hank- och
fondinspektionen avgivna yttrande erinrat, att jämlikt lagen den 17 maj
1923 (nr 114) angående likställande i särskilt avseende av visst upplånat
kapital med hankbolags egna fonder, Kungl. Majit under viss tid (senast
intill utgången av år 1925) ägt meddela tillstånd att med bankbolags
egna fonder finge vid beräknande av inlåningsrätten likställas kapital,
som tillförts bankbolaget mot s. k. förlagsbevis, önskvärt syntes vara
— har styrelsen vidare anfört — att genom en ny lag möjlighet bereddes
för Kungl. Majit att meddela enahanda tillstånd i fråga örn förlagsbe■vis,
vilka må komma att utgivas för inlösen av kommanditlotter.
Bank- och fondinspektionen har i anledning härav anfört, att inlösandet
av kommanditfond möjligen i något fall skulle komma att vålla olägenhet
såtillvida, att efter ombildningen svårighet kunde uppstå för upprätthållandet
av den i 49 § banklagen föreskrivna relationen mellan inlåning
och egna fonder. De för bankaktiebolag gällande bestämmelserna
beredde emellertid möjlighet för bolaget att för undanröjande av denna
svårighet utfärda preferensaktier eller att öka grundfonden i övrigt. Vid
sådant förhållande syntes man icke, i varje fall icke förrän förutsättningarna
för ett utnyttjande av denna möjlighet blivit inom vederbörande
bankbolag närmare prövade, böra välja den utväg, som av nämnda
bankstyrelse förordats.
Den av förslagsställaren avvisade utvägen, att kommanditlotterna genom
ombildningen skulle förvandlas till preferensaktier, torde vara
oframkomlig jämväl av den anledningen, att kominanditlottägare ha
rätt till utdelning före dem som tecknat tillskott men preferensaktieägare
först efter tillskottstecknare. Mot en inlösen av kommanditlotterna har
ingen av hänkel na haft något att erinra, och kommanditlottägarnas berättigade
intressen kunna icke anses bliva trädda för nära genom en sådan
åtgärd, enär samma påföljd inträder vid begagnande av den utväg,
som utan särskild lagstiftning vore den enda som stöde dessa banker till
buds, nämligen trädande i likvidation, med eller utan rörelsens överlåtande
å ett nybildat bankaktiebolag.
Kungl. May.ts proposition nr 16.
13
De föreslagna bestämmelserna angående kommanditlottägarna anser
jag emellertid böra undergå någon jämkning. Jag syftar då närmast på
etadgandena örn kommanditlottägarnas rätt att samtidigt med kapitalbeloppet
utfå ränta, även för tid efter ombildningen, enligt den procentsats
som fastställts för vinstutdelning å lotterna. Enligt nu gällande bestämmelser
är kommanditlottägarnas rätt till utdelning beroende av att bolaget
redovisar vinst, och denna rätt kan således icke, såvida ej särskilda
medel för ändamålet avsatts, fastställas förrän efter varje års bokslut i
samband med övriga beslut örn disposition av vinstmedel. I denna ordning
lärer förevarande lagstiftning icke böra göra någon ändring. Riktigast synes
mig vara, att åt stadgandena örn kommanditlottägarna gives det innehåll,
att dessa efter ombildningen icke äga annan rätt än att återfå vad
de insatt, dock att de äga erhålla utdelning av vinst, som belöper å tid
före ombildningen, enligt vid den tiden gällande grunder. Ett sådant
stadgande innebär, att kommanditlottägarnas rätt i och med ombildningens
ikraftträdande förvandlas till en vanlig fordran, betalbar vid anfordran,
med ränta såsom å andra sådana fordringar, men att kommanditlottägarna
bibehållas vid samma rätt till vinstutdelning för tiden före
ombildningen, som tidigare gällt.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att kommanditfondens inlösande
möjligen för något av bankbolagen kan medföra svårigheter att
uppehålla den i 49 § banklagen föreskrivna relationen mellan inlåning
och egna fonder. Såsom bank- och fondinspektionen framhållit, inrymmer
emellertid gällande lagstiftning möjlighet att genom ökning av
grundfonden undanröja sådana svårigheter. Huruvida en förnyad lagstiftning
bör genomföras, som möjliggör för bankerna att i förevarande
avseende få till de egna fonderna räkna även kapital som upplånats mot
s. k. förlagsbevis, är en fråga, till vilken jag icke nu är beredd att taga
ståndpunkt.
Tillskottstecknarnas ställning.
Beträffande de tillskott, tecknade av huvudlottägare jämlikt 209 § banklagen,
vilka finnas i fyra av de solidariska bankbolagen,1 har förslagsställaren
anfört:
Tecknat tillskott kan icke av tecknaren uppsägas till återbetalning.
Den rätt, som tillkommer honom, är att under bolagets verksamhetstid
av behållna vinstmedel erhålla åter vad han tillskjutit jämte sex procents
ränta därå, innan annan utdelning å huvudlotterna får ske, samt att vid
likvidation av bolaget återfå tillskottet efter det skulderna och kommanditlotterna
blivit betalda men innan någon utdelning å huvudlotterna
må äga rum. Det bör erinras, att, på sätt inhämtas av 92 § banklagen,
tillskott må tecknas jämväl i bankaktiebolag och att för dessa tillskott
gälla enahanda regler som för tillskott i solidariska bolag, därvid
må beaktas, att tillskotten i bankaktiebolagen alltid ha företräde till
1 Se tablån ovan sid. 6.
Departement 8- ohefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
utdelning framför samtliga aktierna, således jämväl framför preferensaktierna,
örn sådana skulle finnas.
Tillskott i bankaktiebolag har således i intet avseende en sämre rättsställning
än tillskott, som tecknats i solidariskt bankbolag. Vid dylikt
förhållande synes det vara fullt befogat att låta den särskilda lagen utgå
från att tillskottstecknarna lia att utan vidare finna sig i ombildningen;
tillskotten, tecknade enligt 209 §, skola genom ombildningen anses såsom
örn de vore i bolaget tecknade enligt 92 §. Någon anledning att antaga,
att tillskottstecknare härigenom skulle finna sig lida någon orätt, föreligger
icke.
Stadgandet härutinnan återfinnes i lagförslagets 1 § tredje stycket.
Såsom jag redan omnämnt har frågan örn tillskottstecknarnas ställning
vid en ombildning direkt intresse för staten, i det att staten åt två av
de solidariska bankbolagen lämnat stöd genom lån till tillskottstecknare
mot säkerhet av tillskottsbevisen. Varken dessa eller andra tillskottstecknare
torde emellertid kunna lida något men genom bankbolagens ombildning
på föreslaget sätt till bankaktiebolag, i vilka tillskotten anses
såsom tecknade enligt 92 § banklagen. Särskilt vill jag erinra, att kommanditfonds
inlösande icke inverkar på tillskottstecknarnas rätt, enär
dessa varken under bolagets verksamhet eller vid dess upplösning äga
rätt till utdelning före kommanditlottägarna, men väl före huvudlottägarna.
Även i denna del ansluter jag mig således till förslagets innehåll.
Huvudlottägarnas ställning.
Beträffande huvudlottägarna har förslagsställaren framhållit, att
förevarande lag uppenbarligen måste bygga på, att huvudlotterna förvandlas
till aktier. En bestämmelse härom har ock upptagits i lagförslagets
1 § andra stycket, varjämte i 5 § stadgats, att lottbreven böra
förses med påskrift örn ändringen eller ock utbytas mot aktiebrev. I
detta sammanhang har förslagsställaren vidare anfört i huvudsak följande:
Att
huvudlottägarna bliva befriade från den solidariska ansvarigheten
måste för dem anses innebära en förbättring och icke motsatsen. I ett
säreget avseende skulle emellertid genom huvudlotternas förvandling till
aktier lottägarnas ställning bliva ytterligare ändrad på ett sätt, som
måhända kunde påstås innebära en försämring. Vad som nu åsyftas
sammanhänger med bestämmelsen i 207 § banklagen, enligt vilken huvudlottägare,
som ej vill under förlängd oktroj kvarstå i bolaget, äger att
utträda ur detsamma och därvid av bolagets behållning enligt vederbörligen
fastställd balansräkning utbekomma vad på honom belöper. Orsaken
till denna säregna bestämmelse är givetvis att finna i huvudlottägarnas
solidariska ansvarighet. Det har med fog ansetts orimligt, att
en huvudlottägare skulle kunna mot sin vilja för obegränsad tid kvarhållas
vid denna ansvarighet. Den solidariska ansvarigheten föranleder,
att den eljest naturliga utvägen att komma från bolaget genom att sälja
lotten icke är tillfyllest. För den skull har man funnit nödvändigt att
Kungl. Majlis proposition nr 16.
15
berättiga huvudlottägare att vid utgången av varje oktrojperiod utträda
ur bolaget med rätt att därvid bekomma lottens värde. Då det gällt att
bestämma detta värde, bär annan utväg icke kunnat utfinnas än att
hänvisa till balansräkningen och låta dess vederbörligen fastställda siffror
vara avgörande. Nu är det emellertid så, att en balansräkning merendels
icke kan giva ett fullt exakt uttryck för lotternas verkliga värde i
det aktuella ögonblicket och än mindre för uppfattningen örn detta värde,
sådan den hyses av allmänheten och tager sig uttryck i börskursen. Är
lotternas värde enligt balansräkningen högre än börsvärdet, inträder uppenbarligen
risk, att en mängd lottägare skola påfordra utträde för att
dymedelst bereda sig den förtjänst, som utgöres av skillnaden mellan lottens
matematiska värde och dess börsvärde.
Förvandlas nu huvudlotterna till aktier, torde det med fog kunna göras
gällande, att lottägarna icke därigenom skulle i nu ifrågavarande hänseende
bliva berövade en rätt, som varit för dem avsedd. De skulle genom
den erhållna möjligheten att kunna utträda ur bolaget genom att
till pris motsvarande marknadsvärdet sälja sina aktier komma just i det
läge, som lagstiftaren med bestämmelsen i 207 § velat bereda dem, ehuru
praktiska svårigheter föranlett, att lösningen icke blivit fullt tillfredsställande.
I den här föreliggande situationen tillkommer dessutom en omständighet,
som gör det uteslutet att praktiskt taget någon skada tillfogas huvudlottägarna
genom att rätten att begagna 207 § berövas dem. Det är
nämligen så, att de alternativ, som komma att föreligga, ingalunda äro,
att huvudlottägarna antingen bliva behållna vid sin nämnda rätt eller
ock bliva berövade densamma. Fastmera är läget sådant, att de under
inga omständigheter komma att få tillfälle att begagna paragrafen. Det
bör nämligen betänkas, att örn de solidariska bankbolagen icke bliva genom
särskild lag ombildade till bankaktiebolag, bolagen måste träda i
likvidation och upplösas antingen med syfte att helt upphöra eller med
avsikt att deras rörelse skall fortsätta genom ett för ändamålet bildat
aktiebolag, som erhållit oktroj. I förstnämnda fallet blir resultatet, att
huvudlottägarna, sedan likvidationen avslutats, bliva tillskiftade ingalunda
det matematiska värdet av lotterna enligt en för lottägarna gynnsam
balansräkning utan i stället ett kontant belopp, som motsvarar verkligheten
under ogynnsamma omständigheter, m. a. o. vad som efter likvidationen
återstår. I det senare fallet komma huvudlottägarna att tillskiftas
aktier i ett bankaktiebolag med det nuvarande bolagets tillgångar
och skulder, eller således detsamma, som genom ombildningen komme att
erbjudas dem.
Förslagsställaren har härefter framhållit, att därest ett solidariskt
bankbolag i anledning av statsmakternas besked, att förlängd oktroj
icke kan erhållas, väljer utvägen att överflytta sin rörelse å ett nybildat
bankaktiebolag och i sammanhang därmed självt träda i likvidation,
för dylikt besluts fattande jämlikt 202 § banklagen fordras, att
samtliga huvudlottägare förenat sig därom eller ock beslutet fattats å
två på varandra följande bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, och
å den stämma, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande. Då det andra alternativet, bolagets ombildning till bankaktiebolag,
vore avsett att för huvudlottägarna giva samma reella resultat,
Departementschefen.
16 Kungl. May.ts proposition nr 16.
syntes det konsekvent, att för giltighet av beslut om ombildning uppställdes
samma krav som för likvidationsbeslut.
Bestämmelse i sistnämnda avseende har upptagits i lagförslagets 2 §.
Med hänsyn till de ifrågavarande bolagens faktiska förhållanden har dock
såsom obehövligt uteslutits alternativet örn enhälligt beslut av samtliga
huvudlottägare.
Mot förslagets innehåll i förevarande delar har jag icke något att
erinra.
Det ombildade bolagets firma.
I 1932 års banksakkunnigas promemoria, vari såsom nämnts icke förutsattes
någon särskild lagstiftning av nu förevarande art, anfördes rörande
firman för de nya aktiebolag, vilka antogos komma att bildas för
övertagande av de solidariska bankbolagens rörelse, att då banklagens
119 § med det däri ingående stadgandet, att firma med orden »enskild
bank» icke finge begagnas av annan än solidariskt bankbolag, skulle
upphävas, hinder härefter ej syntes möta för de nya bankaktiebolagen
att i sin firma begagna dessa ord.
I detta avseende anförde svenska bankföreningens styrelse i sitt över
promemorian avgivna yttrande:
Styrelsen tillåter sig att framhålla den synnerliga önskvärdheten av
att möjlighet beredes för fortsättande under helt oförändrade firmor av
den bankrörelse, som för närvarande drives av de solidariska bankbolagen.
Under dessa firmor hava bankerna under en mycket lång följd av
år — den äldsta av bankerna räknar hundra år, den yngsta sextiosju år
— drivit sin rörelse, arbetat upp densamma och tillvunnit sig sina kunders
förtroende. Det skulle vara till kännbar olägenhet örn av principiella
skäl bankerna skulle nödgas företaga ändring i sina gamla firmanamn.
Erinras må, att från utlandet kunna anföras många exempel på
att för bevarande till företagens och landets gagn av goodwillen hos
gamla bankföretags firmanamn avsteg gjorts från gällande föreskrifter
örn firma. Styrelsen hemställer således, att det måtte medgivas dels bankbolag,
som från solidariskt bankbolag ombildats till bankaktiebolag, och
dels bankaktiebolag, som har till uteslutande eller väsentlig uppgift att
övertaga eller driva av solidariskt bankbolag dittills driven rörelse, att
utan någon ändring begagna det solidariska bankbolagets firma. Då det
ju förutsättes, att enligt föreskrift i lag idkandet av affärsbanksrörelse
skall vara uttryckligt förbehållet åt aktiebolag, torde något missförstånd
icke kunna befaras genom att i vissa av bankaktiebolagens firma sålunda
skulle komma att saknas ordet aktiebolag.
Bank- och fondinspektionen yttrade i sitt utlåtande över promemorian,
att inspektionen funne detta förslag värt beaktande och att häremot ur
inspektionens synpunkt icke vore något att erinra.
Under åberopande av vad sålunda tidigare anförts har förslagsställaren
upptagit en bestämmelse (1 § sista stycket), att solidariskt bankbo
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
lags firma efter ombildningen må bibehållas oförändrad. I motive.
ringen har erinrats, att tillståndet endast gällde firman i oförändrat
skick; skulle bolaget, omedelbart eller framdeles, vilja företaga ändring
av firmanamnet, syntes denna omständighet få anses ådagalägga,
att det gamla firmanamnet ej hade det värde för bolaget som antagits,
och borde för den skull i sådant fall 5 § banklagen gälla utan möjlighet
till undantag.
I de över förslaget avgivna yttrandena bar icke förekommit annan
erinran i denna del än att bank- och J ondinspektionen ifrågasatt, huruvida
det icke borde i lagtexten tydligare angivas att rätten att begagna
oförändrad firma skulle gälla oavsett vad i 5 och 119 §§ banklagen
sägs.
Förslaget i denna del innebär, att förevarande bolag även efter om- Departements
bildningen skulle få i firman bibehålla orden »enskild bank», vilka en- chefen.
ligt 119 § banklagen må ingå endast i solidariskt bankbolags firma, samt
att bolagen skulle befrias från den i 5 § banklagen givna bestämmelsen
att bankaktiebolags firma skall utmärka bolagets egenskap av aktiebolag.
Ett undantagsstadgande av sistnämnda innehåll skulle innebära ett viktigt
avsteg från den i vår bolagslagstiftning vedertagna och ur den ali
männa samfärdselns synpunkt betydelsefulla principen, att bolags firma
icke må vara ägnad att vilseleda i fråga örn bolagsformen. Tillräckligt
bärande skäl för ett sådant avsteg synas mig icke föreligga. Tvärtom
torde det vara ur olika synpunkter önskvärt, att ombildningens innebörd
kommer till uttryck i firman. Utmärkes egenskapen av aktiebolag genom
tillägg av detta ord, synes däremot intet vara att erinra mot att tillmötesgå
bankbolagens väl förståeliga önskemål att firman i övrigt må bibehållas
oförändrad, således med begagnande jämväl av orden »enskild
bank». I enlighet härmed torde förslaget böra jämkas.
övriga frågor.
Rörande det förevarande lagförslaget bör härefter ytterligare erinras,
att enligt uttryckligt stadgande häri (2 §) beslut örn ombildning skall
fattas å ordinarie — jämte en annan — bolagsstämma under år 1934.
Ett sådant stadgande är betingat huvudsakligen av bestämmelserna i
90 och 206 §§ banklagen, att ansökning om förlängning av bankaktie
bolags, respektive solidariskt bankbolags oktroj skall av bolaget göras
hos Kungl. Majit sist sexton månader innan den löpande oktrojen till
ändagår samt beslutas å ordinarie bolagsstämma. Samtidigt med beslut
örn ombildning bör således beslutas ansökning om förlängd oktroj
för tiden efter 1935 års utgång. Beslutet örn ombildningen bör dessutom
givetvis förenas med beslut örn de ändringar i bolagsordningen, som
föranledas av ombildningen. I fråga örn detta beslut förutsättes be
Bihang
till riksdagens protokoll 193t. 1 sami. Nr 16. -
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
stämmelsen i 202 § andra stycket banklagen bliva tillämplig. Å beslutet
skall enligt banklagen sökas Kungl. Maj :ts stadfästelse. I
denna ordning komma således ombildningsärendena under Kungl.
Maj:ts prövning; stadfästelse av ändringarna i bolagsordningarna kommer
tydligen icke att kunna äga rum, förrän det visats att rättens tillstånd
erhållits.
Av 4 och 5 §§ i lagförslaget framgår, att ombildningen förutsättes träda
i kraft, sedan registrering skett av de beslut, varigenom bolagsordningen
ändrats och rättens tillstånd till ombildningen erhållits. Ett uttryckligt
stadgande av denna innebörd synes mig böra upptagas, lämpligen
i en särskild paragraf, i vilket fall särskilt stadgande örn att i bolagsordningen
skola vidtagas erforderliga ändringar icke torde vara behövligt.
Likaså torde den i lagförslagets 7 § upptagna bestämmelsen, att såvitt
ej annat följer av lagen, vid dess tillämpande lagen örn bankrörelse skall
lända till efterrättelse, vara obehövlig, därest straffbestämmelsen för
underlåten registrering kompletteras med ett sedvanligt stadgande, att
böter tillfalla kronan och att de, därest tillgång till deras gäldande saknas,
skola förvandlas enligt allmän strafflag.
Stadgandet i 2 § andra stycket rörande registrering av beslut örn ombildning
torde böra kompletteras med vissa detaljbestämmelser i överensstämmelse
med 154 a § och 245 § banklagen (jfr 50 och 124 §§ i lagen
om aktiebolag).
Med iakttagande av de i det föregående omnämnda jämkningarna i det
remitterade lagförslaget har jag låtit inom finansdepartementet överarbeta
detsamma, därvid även några andra ändringar huvudsakligen av
redaktionell natur vidtagits. Det sålunda utarbetade förslaget till lag
angående solidariskt bankbolags ombildande till bankaktiebolag torde
få fogas till statsrådsprotokollet såsom Bilaga II.
Lagförslaget förutsätter att lottbreven i ombildade solidariska bankbolag
skola förses med anteckning örn ombildningen eller ock utbytas
mot aktiebrev. I sistnämnda fall böra uppenbarligen de nya aktiebreven
vara fria från stämpel, i likhet med vad som enligt 8 § i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften gäller, då aktiebrev
eller lottbrev utbytas mot andra aktiebrev, respektive lottbrev i
samma bolag. Ordalagen i nämnda författningsrum torde nödvändiggöra
antagande av en särskild förordning för genomförande av sådan
stämpelfrihet. Till denna fråga ber jag att framdeles få återkomma.
I detta sammanhang vill jag slutligen med några ord beröra frågan
örn eventuella särskilda lagstiftningsåtgärder med hänsyn till den möjligheten,
att något av de solidariska bankbolagen icke skulle begagna
sig av den föreslagna ombildningslagen utan välja det andra alternativet,
bolagets trädande i likvidation och rörelsens överlåtande å ett
19
Kungl. May.ts proposition nr 16.
nybildat bankaktiebolag. I 1932 års banksakkunnigas promemoria
föreslogs, att befrielse från erläggande av stämpelavgift måtte meddelas
beträffande sådana överlåtelser av solidariskt bankbolags tillgångar
å bankaktiebolag, som skedde i samband med överlåtelse av rörelsen,
samt i fråga om aktier, som lämnades såsom likvid vid dylika
överlåtelser, varjämte de sakkunniga uttalade, att vid ifrågavarande
transaktioner frihet borde åtnjutas från utgivande av utskiftningsskatt
enligt förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) örn skatt vid utskiftning av
aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar. I de avgivna yttrandena
över promemorian vann denna tanke anslutning och även i motiveringen
till nu föreliggande förslag uttalas önskvärdheten av att Kungl. Maj:t i
samband med framläggande av förslag till ombildningslag anhåller örn
riksdagens bemyndigande att, i fall av behov, meddela ifrågavarande befrielse
från stämpelskyldighet och utskiftningsskatt. Bank- och fondinspektionen
har uttalat sin anslutning härtill. Enligt min mening talar
emellertid numera all sannolikhet för, att alla bolagen komma att använda
sig av ombildningslagen, därest sådan kommer till stånd, och synas
mig fördenskull några särskilda åtgärder av antytt slag för närvarande
icke erforderliga. Skulle mot förmodan det andra alternativet i något
fall komma att tillämpas, torde vid 1935 års riksdag kunna upptagas
frågan örn särskilda åtgärder i följd därav.
Departementschefen uppläser härefter det inom finansdepartementet
upprättade förslaget till lag angående solidariskt bankbolags ombildande
till bankaktiebolag samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Bilaga I.
(Häradshövding Dahlbergs förslag.)
Förslag
till
Lag
angående solidariskt bankbolags ombildande till bankaktiebolag.
Härigenom förordnas som följer:
1 *•
I den ordning, som i denna lag stadgas, må solidariskt bankbolag ombildas
till bankaktiebolag.
Bolagets huvudlotter bliva genom ombildningen aktier i bolaget med
inbördes lika rätt.
Finnes i bolaget tillskott enligt 209 § i lagen örn bankrörelse, skall efter
ombildningen anses som örn tillskottet vore tecknat enligt 92 § i samma
lag.
Har bolaget utgivit kommanditlotter, följer med ombildningen skyldighet
för bolaget att inlösa dem med de belopp, varå de lyda, jämte ränta
därå enligt den procentsats, som är fastställd för vinstutdelning å lotterna.
I den för bolaget gällande bolagsordning skola vidtagas de ändringar,
som av ombildningen föranledas.
Bolagets firma må efter ombildningen behållas oförändrad.
2 §.
Beslut örn solidariskt bankbolags ombildande till bankaktiebolag må
fattas endast av bolagsstämma under år 1934. Beslutet vare icke giltigt,
med mindre det fattats å två på varandra följande bolagsstämmor, därav
den ena ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles, biträtts av
minst två tredjedelar av de röstande.
Genom styrelsens försorg skall beslutet ofördröjligen anmälas för registrering.
3 %.
Beslut örn solidariskt bankbolags ombildande till bankaktiebolag må
ej bringas till verkställighet utan rättens tillstånd. Ansökan örn rättens
tillstånd skall vara åtföljd av bevis, att beslutet blivit registrerat. Rätten
utfärde kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den, som
vill bestrida ansökningen, att sist före klockan tolv å viss dag näst efter
tre månader skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att
han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde å rättens
dörr anslagen tre månader före inställelsedagen samt kungjord i allmänna
tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången
två månader och tredje gången sist en månad innan den dag inträffar.
Styrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen,
blivit till fullo förnöjda för sina fordringar eller medgivit ombildningen
eller att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
fordringar eller att fordringarna icke omfattas av huvudlottägarnas personliga
ansvarighet för bolagets förbindelser, varde ansökningen bifallen.
Rättens beslut om bifall till ansökningen skall genom styrelsens försorg
i huvudskrift eller styrkt avskrift ofördröjligen insändas för registrering.
4 %.
Sedan registrering skett av de beslut, varigenom bolagsordningen i anledning
av ombildningen ändrats och rättens tillstånd till ombildningen
meddelats, bar bolaget att på anfordran inlösa de kommanditlotter, som
av bolaget utgivits, med ränta för den tid, för vilken till följd av ombildningen
rätt till vinstutdelning upphört. Dock vare bolaget icke skyldigt
att gälda ränta för längre tid efter beslutens registrerande än till den 1
januari 1936.
5 i
De å huvudlotterna utfärdade breven böra, sedan de registreringar,
varom i 4 § förmäles, blivit verkställda, genom styrelsens försorg antingen
förses med påskrift, att breven i anledning av bolagets ombildning till
bankaktiebolag gälla såsom aktiebrev, eller ock utbytas mot nya aktiebrev.
6 §.
För styrelseledamots underlåtenhet att iakttaga föreskrift, som i 2 $
andra stycket eller 3 § andra stycket är meddelad, skall gälla enahanda
påföljd, som i 252 § i lagen örn bankrörelse stadgas.
7 §.
Såvitt ej annat följer av denna lag, skall vid dess tillämpande lagen
örn bankrörelse lända till efterrättelse.
Denna lag skall träda i kraft dagen efter den, då densamma enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i svensk författningssamling.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Bilaga II.
Förslag
till
Lag
angående solidariskt bankbolags ombildande till bankaktiebolag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
I den ordning, som i denna lag stadgas, må solidariskt bankbolag ombildas
till bankaktiebolag.
Bolagets huvudlotter bliva genom ombildningen aktier i bolaget med
inbördes lika rätt.
Hava i bolaget inrymts kommanditlottägare, äga dessa efter ombildningen
icke annan rätt gentemot bolaget än att återfå vad de insatt;
dock äga de erhålla utdelning av vinst, som belöper å tid före ombildningen,
enligt vid den tiden gällande grunder.
Finnes i bolaget tillskott enligt 209 § lagen örn bankrörelse, skall efter
ombildningen anses som örn tillskottet vore tecknat enligt 92 § samma lag.
Utan hinder av vad i 119 § lagen örn bankrörelse stadgas må i bolagets
firma även efter ombildningen ingå orden »enskild bank».
2 §.
Beslut örn ombildning skall fattas å två på varandra följande bolagsstämmor
under år 1934, därav den ena ordinarie, samt å den stämma,
som sist hålles, biträdas av minst två tredjedelar av de röstande.
Genom styrelsens försorg skall beslutet ofördröjligen anmälas för registrering.
Vid anmälan skall fogas, i två exemplar, av notarius publicus
eller med styrelseledamöternas egenhändiga bevittnade namnunderskrifter
styrkta avskrifter av protokoll, som förts i ärendet. Sker registrering
av beslutet, skall ena exemplaret av de ingivna protokollen
förses med bevis örn registreringen samt återställas till sökanden.
3 %.
Till ombildningen skall inhämtas rättens tillstånd. Ansökan härom
skall vara åtföljd av bevis, att beslutet örn ombildningen blivit registrerat.
Hatten utfärde kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den,
som vill bestrida ansökningen, att sist före klockan tolv å viss dag näst
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
efter tre månader skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr
att han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde å rättens
dörr anslagen tre månader före inställelsedagen samt kungjord i allmänna
tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången
två månader och tredje gången sist en månad innan den dag inträffar.
Bestrides ej ansökningen eller styrkes inför rätten, att de borgenärer,
vilka hestritt ansökningen, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar
eller medgivit ombildningen eller att säkerhet, som av rätten godkännes,
ställts för deras fordringar eller, för det fall att kommanditfond ej i bolaget
finnes, att fordringarna icke omfattas av huvudlottägarnas personliga
ansvarighet för bolagets förbindelser, varde ansökningen bifallen.
Rättens beslut örn bifall till ansökningen skall genom styrelsens försorg
i huvudskrift eller styrkt avskrift ofördröjligen insändas för registrering.
4 §.
Ombildningen skall anses verkställd, då rättens beslut örn tillstånd
ävensom av Konungen stadfäst beslut örn de ändringar i bolagsordningen,
som föranledas av ombildningen, blivit registrerade.
Lottbreven böra genom styrelsens försorg förses med anteckning om
ombildningen eller ock utbytas mot aktiebrev.
5 §.
Underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i 2 § andra
stycket eller 3 § andra stycket är meddelad, straffes med dagsböter.
Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäldande, skola de
förvandlas enligt allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
24
Kungl. May.ts proposition nr 16.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 21 november
1933.
Närvarande:
justitieråden Alexanderson,
Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitierådet Grefberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 10 november
1933, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående solidariskt bankbolags ombildande till bankaktiebolag.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i finansdepartementet, hovrättsassessorn
Joel Laurin.
Lagrådet yttrade: Vid det förhållande att med hänsyn till de faktiska
tillämpningsfall varmed förslaget har att räkna det befunnits icke föreligga
något hinder att låta kommanditlotter, såvitt kapitalinsatserna
angår, omedelbart genom ombildningen förvandlas till fordringar, betalbara
vid anfordran, synes motsvarande betraktelsesätt böra komma till
användning även i fråga örn vinstutdelning å kommanditlott, belöpande
på tid före ombildningen, så att jämväl utdelningen omvandlas i en fordran,
nämligen å en tillika med kapitalet förfallen ränta.
Så var ock föreslaget i den av häradshövdingen Dahlberg framlagda lagtexten.
Härigenom vinnes att kommanditlottägare i ett sammanhang får
lyfta sitt tillgodohavande, medan han enligt remissförslaget nödgas avvakta
en senare tidpunkt för utfående av vinstutdelningen. Lagrådet
ifrågasätter huruvida ej av praktiska skäl återgång till det äldre förslaget
här kunde äga rum.
I övrigt lämnas förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
25
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 december 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 21
november 1933 avgivna utlåtande över det den 10 i samma månad till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående solidariskt bankbolags ombildande
till bankaktiebolag.
Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:
Det till lagrådet remitterade förslaget upptog i 1 § tredje stycket ett
stadgande av innehåll, att därest i solidariskt bankbolag, som ombildades
till bankaktiebolag, inrymts kommanditlottägare, ägde dessa efter ombildningen
icke annan rätt gentemot bolaget än att återfå vad de insatt;
dock skulle de äga erhålla utdelning av vinst, som belöpte å tid före ombildningen,
enligt vid den tiden gällande grunder. Förslaget innebar, att
kommanditlo Jägarnäs rätt i och med ombildningen skulle förvandlas till
vanliga fordringar, betalbara vid anfordran, och att frågan örn deras rätt
till vinstutdelning, belöpande å tid före ombildningen, skulle bedömas efter
samma grunder som örn ingen ombildning skett. Lagrådet har nu anfört,
att då det med hänsyn till de faktiska tillämpningsfall, varmed förslaget
hade att räkna, befunnits icke föreligga något hinder att låta kommanditlotter,
såvitt kapitalinsatserna anginge, omedelbart genom ombildningen
förvandlas till fordringar, betalbara vid anfordran, syntes motsvarande
betraktelsesätt böra komma till användning även i fråga örn vinstutdelning
å kommanditlott, belöpande på tid före ombildningen, så att jämväl
utdelningen omvandlades i en fordran, nämligen å en tillika med kapitalet
förfallen ränta. Så hade ock varit föreslaget i den av häradshövdingen
Dahlberg framlagda lagtexten. Härigenom vunnes, att kommanditlottägare
i ett sammanhang finge lyfta sitt tillgodohavande, medan lian
enligt remissförslaget nödgades avvakta en senare tidpunkt för utfående
av vinstutdelningen. Med denna motivering har lagrådet ifrågasatt, huruvida
ej av praktiska skäl återgång till det äldre förslaget här kunde äga
rum.
Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 16. 3
26
Kungl. May.ts proposition nr 16.
Med anledning av vad lagrådet sålunda anfört vill jag erinra, att det
av häradshövdingen Dahlberg avlämnade lagförslaget, vilket fogats såsom
bilaga till statsrådsprotokollet den 10 november 1933, innehöll, dels i 1 §
ett stadgande, att därest bolaget utgivit kommanditlotter, följde med ombildningen
skyldighet för bolaget att inlösa dem med de belopp, varå de
lydde, jämte ränta därå enligt den procentsats, som vore fastställd för
vinstutdelning å lotterna, dels ock i 4 § ett stadgande av innehåll, att sedan
ombildningsförfarandet avslutats hade bolaget att på anfordran inlösa
de kommanditlotter, som av bolaget utgivits, med ränta för den tid,
för vilken till följd av ombildningen rätt till vinstutdelning upphört, dock
att bolaget icke skulle vara skyldigt att gälda ränta för längre tid efter
ombildningen än till den 1 januari 1936. Förslaget innebar bland annat,
att i lagen skulle stadgas rätt till ränta för tiden fram till betalningsdagen,
dock längst till den 1 januari 1936, att utgå efter den procentsats,
som för vinstutdelning bestämts i bolagsordningen eller i samband med
kommanditlotternas utgivande. Lagrådet lärer emellertid icke lia avsett
annan ändring i det remitterade förslaget än att vid ombildnings ikraftträdande
ränta för den del av löpande räkenskapsår, som ligger före ombildningen,
lämpligen bör av bolaget — efter nyssnämnda procentsats —
utbetalas samtidigt med lotternas kapitalbelopp och således, även örn särskilda
medel för ändamålet icke avsatts, utan avvaktan på bokslutet för
året och bolagsstämmas beslut örn disposition av vinstmedel. Mot en
jämkning av denna innebörd, vilken kan vara betingad av praktiska skäl,
har jag ej något att erinra. Med bibehållande av remissförslagets ståndpunkt
i övrigt — innebärande bland annat att vinstutdelning för tid
före berörda räkenskapsår, i den mån sådan vid ombildningen ännu icke
utbetalts, bör utgå elter samma grunder som örn ombildningen icke skett
samt att frågan örn rätt till ränta efter ombildningen å det till vanlig
fordran omvandlade kapitalbeloppet icke bör av lagen regleras — synes
förevarande stadgande lämpligen kunna givas den lydelse, att därest i bolaget
inrymts kommanditlottägare, dessa efter ombildningen icke äga annan
rätt mot bolaget än att återfå vad de insatt, dock att de äga erhålla
utdelning av vinst, som belöper å tid före löpande räkenskapsår, enligt vid
den tiden gällande grunder ävensom ränta för den del av nämnda räkenskapsår,
som ligger före ombildningen, efter den procentsats som är bestämd
för vinstutdelning å lotterna.
Härutöver har jag funnit förevarande lagförslag böra undergå några
mindre redaktionella jämkningar.
Föredraganden uppläser härefter det föreliggande förslaget till lag angående
solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag samt hemställer,
att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att
antaga nämnda förslag.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Kurt Björklund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1934:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag. a1 i texten
- BU 1934:4 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag. s. 1 i texten