Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av präster skåpets avlöning samt örn tillägg till samma lag m. m

1934-02-23 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:160, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av präster skåpets avlöning samt örn tillägg till samma lag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910

(nr 141, sid. 27) om reglering av präster skåpets avlöning

samt örn tillägg till samma lag m. m.; given Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Majit härmed föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr

141, sid. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning samt örn tillägg till

samma lag,

2) lag med ändrade bestämmelser för ikraftträdandet av lagen den 21

november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat,

3) lag örn ändrad lydelse av 3 § 1 mom. lagen den 13 december 1929

(nr 382) örn provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat m. m.,

4) lag örn ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141,

sid. 35) örn emeritilöner för präster,

5) lag om dyrtidstillägg åt präster,"

6) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ lagen den 30 augusti 1932 (nr

404) örn kyrkofond samt örn tillägg till samma lag samt

7) lag, innefattande tillägg till ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 (nr 400),

dels ock att minska det ordinarie förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets

tionde,

nu......................................kronor 4,634,750,

med..................................... * 1,549,492

till...................................... » 3,085,258.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 160.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27)

om reglering av prästerskapets avlöning samt örn tillägg till samma lag.

Härigenom förordnas, att 2, 111 och 15 §§ lagen den 9 december 1910

örn reglering av prästerskapets avlöning skola — 2 och 11 §§ i nedan angivna

delar — erhålla följande ändrade lydelse samt att till samma lag

skall fogas tillägg, som nedan följer:

2 §■

Efter det —--—---vara anställd.

Sålunda fastställd lönereglering skall tillämpas under tjugo år, räknade

från det, då förut fastställd lönereglering upphör att gälla.

Är tillämpning-------beställning kvarstår.

11 §•

1. Lön till kyrkoherde och komminister skall medelst prästerskapet i

pastoratet anslagna avlöningstillgångar ävensom församlingsavgifter, på sätt

i 19 § sägs, av pastoratet gäldas och av vederbörande kyrkoråd månadsvis

i efterskott utbetalas efter avdrag av tjänstinnehavaren åliggande avgifter

till prästerskapets änke- och pupillkassa. Om redovisning till kassan av

sistnämnda avgifter förordnar Konungen.

2. Fri bostad----------prövas skäligt.

3. Ersättning för-------kronor årligen.

4. Det åligger — — —--— — — 1 mom. sägs.

15 §.

Beträffande utbetalningen av extraordinarie präst tillkommande arvoden

och annan ersättning gäller, förutom vad i denna eller annan lag därom

särskilt stadgas, vad Konungen förordnar.

Giltighetstiden för lönereglering, som med stöd av bestämmelserna i lagen

örn reglering av prästerskapets avlöning skall tillämpas till och med den

30 april 1936 eller samma dag något därefter följande år, utsträckes till

1 Senaste lydelse 1926: 525 och 1932: 405.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

kalenderårets utgång; dock att vad sålunda stadgats ej skall avse jämlikt

2 § tredje stycket eller 24 § nämnda lag fastställd särskild lönereglering

för det fall, att Konungen redan härförinnan slutligt förordnat örn dess

upphörande å viss av genomförd ändring i den kyrkliga organisationen

beroende dag samt löneregleringen på grund av sådant förordnande upphör

att gälla före det tjugo år tilländagått från dess ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft i avseende å ändringarna i 11 och 15 §§ den

1 januari 1936 samt i övrigt dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling. I 11 § 1

mom. avsedd lön, som enligt bestämmelse i samma lagrum — sådant detta

lyder innan ändringarna däri enligt denna lag trätt i kraft — skolat efter

den 31 oktober 1935 utbetalas för ett kvartal, omfattande tiden den 1 november

1935—31 januari 1936, skall i stället utgå endast för tiden den 1

november—31 december 1935 och utbetalas före december månads utgång.

Vad här sagts skall gälla jämväl i avseende å andra för tiden närmast efter

den 31 oktober 1935 utgående prästerliga avlöningsmedel, vilka enligt givna

föreskrifter eljest skolat utbetalas på sätt och i den ordning 11 § 1 mom.

lagen örn reglering av prästerskapets avlöning stadgar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Förslag

till

Lag

med ändrade bestämmelser för ikraftträdandet av lagen den 21 november 1925

(nr 449) örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat.

Med upphävande av vad i bestämmelserna om ikraftträdande av lagen

den 21 november 1925 om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat

stagdas beträffande präst, som i 1 § 2 mom. samma lag omförmäles, förordnas

som följer:

Omförmälda lag, som för vissa präster redan äger tillämpning, skall —

beträffande varje i 1 § 2 mom. i lagen avsedd präst, till vilkens förmån förbehåll

om tjänstbarhet enligt 13 § förordningen den 15 september 1911

angående utarrendering av prästerskapets löneboställen Önnes gjort, — träda

i kraft från och med månaden näst efter den, då arrendekontrakt, som innefattar

sådant förbehåll, upphört att gälla; Konungen obetaget att i avseende

å sådan präst förordna, att lagen skall träda i tillämpning från och med

månaden näst efter förordnandet, därest pastoratet sådant medgiver och

Konungen prövar särskilda skäl därtill föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1935.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. lagen den 13 december 1929 (nr 382) örn

provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i

nyreglerade pastorat m. m.

Härigenom förordnas, att bestämmelsen i 3 § 1 mom. andra stycket lagen

den 13 december 1929 örn provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat m. m., vilket moment i vissa delar ändrats

genom lag den 30 augusti 1932 (nr 410), skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

5

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 35)

örn emeritilöner för präster.

Härigenom förordnas, att 51 och 6 §§ lagen den 9 december 1910 örn

emeritilöner för präster skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

5 §•

Konungen utser, efter anmälan av domkapitlet, innehavare av emeritilön.

6 §■

Ordinarie präst, åt vilken emeritilön tilldelats, skall med utgången av

mars månad efter det ett år förflutit, sedan beslutet därom meddelades,

frånträda sin tjänstebefattning och är omedelbart därefter berättigad att åtnjuta

emeritilönen.

Extraordinarie präst äger åtnjuta emeritilön från och med den 1 april

näst efter det beslutet att tilldela honom dylik lön meddelades.

Emeritilön skall utbetalas månadsvis i efterskott och utgår intill slutet av

den månad, varunder innehavaren avlidit. Efterlämnar han---—

--— skolat åtnjutas.

Denna lag träder i kraft i avseende å ändringen i 6 § tredje stycket den

1 januari 1936 samt i övrigt den 1 januari 1935; dock att anmälan, som

ankommer å vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium

jämlikt 5 § i dess hittillsvarande lydelse skall under år 1934 göras före

november månads utgång. Emeritilön, som jämlikt 6 § tredje stycket —

enligt denna bestämmelses hittillsvarande lydelse — skolat efter den 31

oktober 1935 utbetalas för ett kvartal, omfattande tiden den 1 november

1935—31 januari 1936, skall i stället utgå endast för tiden den 1 november—31

december 1935 och utbetalas den sista dagen i december månad.

Senaste lydelse 1929: 385.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Förslag

till

Lag

om dyrtidstillägg åt präster.

Härigenom förordnas, som följer:

Där i enlighet med av Konungen och riksdagen beslutade grunder dyrtidstillägg

eller annan därmed jämförlig förmån utgår till befattningshavare

i statens tjänst, må enligt grunder, som i samma ordning beslutas, och

jämlikt de närmare bestämmelser, som av Konungen utfärdas, dyrtidstillägg

utgå ur kyrkofonden till präster, som åtnjuta lön eller arvode enligt lagen

örn reglering av prästerskapets avlöning.

Efter bestämmande i nu nämnd ordning må ock dyrtidstillägg ur kyrkofonden

utgå till innehavare av prästerlig emeritilön; skolande i fråga örn

sådant tillägg de grunder, som äro eller varda fastställda för dyrtidstillägg

eller annan dylik förmån åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, äga

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935. Med ikraftträdandet av

denna lag upphävas lagarna den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie

präster och innehavare av prästerliga emeritilöner samt den 19 november

1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar; dock att i fråga

örn dyrtidstillägg, som jämlikt förordnande på grund av bestämmelserna i

de sålunda upphävda lagarna utgår under tiden närmast före denna lags

ikraftträdande, skall intill den 1 maj 1935 gälla vad därom förordnats.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om

kyrkofond samt örn tillägg till samma lag.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ lagen den 30 augusti 1932 om

kyrkofond skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse

samt att till samma lag skall fogas tillägg, som nedan följer:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majlis proposition Nr 160.

3 §•

Från statsverket skall för varje år till kyrkofonden utgå

1) ersättning med 4,627,887 kronor för prästerskapets till statsverket indragna

tionde m. m. samt

2) ersättning med tillhopa 301,250 kronor för vissa tidigare av prästerskapet

åtnjutna statsanslag,

skolande dessa ersättningar inom januari månad för året inbetalas till

fonden.

Ytterligare skola till kyrkofonden ingå:

6 §■

Av kyrkofonden skola utgöras:

3) dyrtidstillägg, som enligt beslut i den ordning särskilt är stadgat tillerkännas

präster, vilka avses i lagen om reglering av prästerskapets avlöning,

samt innehavare av prästerliga emeritilöner; I

I för tiden närmast efter den 30 april 1935 skola i 5 § lagen örn

kyrkofond avsedd del av allmänna kyrkoavgiftens grundbelopp, i 7 § samma

lag angivet öretal och jämlikt sistberörda lagrum erforderligt tillskott av

kyrkofonden bestämmas allenast för tiden intill 1935 års utgång. \id bestämmande

av tillskott för angivna tid skola av pastorats prästlönekostnader

samt av löneboställes normalavkastning och av fondräntor medräknas endast

två tredjedelar av belopp för helt år.

II. Uppskattning av löneboställes årliga normalavkastning, som fastställts

för tid till och med den 30 april 1936 eller samma dag något därpå följande

år, skall upphöra att gälla med utgången av det närmast föregående kalenderåret.

Där giltighetstiden för uppskattning av löneboställes årliga normalavkastning

begränsats på sätt här stadgats, skall vid förnyad uppskattning för

tiden närmast därefter av sådant löneboställes årliga normalavkastning iakttagas,

att i det värde, som därvid skall uppskattas, å ena sidan icke medräknas

intäkter och rotvärde, som legat till grund för den föregående uppskattningen,

och ej heller utgifter och rotvärde, som därvid avdragits, men

å andra sidan inräknas ett belopp, motsvarande en tredjedel av det för lönebostället

senast fastställda normalavkastningsvärdet.

Sådan förnyad uppskattning må för löneboställe, där skog ej finnes, avse

tid, omfattande mindre antal kalenderår än tio.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Denna lag träder i kraft i avseende å ändringarna i 3 § den 1 maj 1935

samt i övrigt dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från

trycket utkommit i svensk författningssamling. Med ikraftträdandet av ändringarna

i 3 § lagen örn kyrkofond upphör att gälla lagen den 9 december

1910 (nr 141, sid. 25) örn indragning till statsverket och avskrivning av

prästerskapets tionde samt örn ersättning därför, dock att för den fortsatta

avskrivningen av till statsverket enligt sistnämnda lag indragna avgifter

samt debitering, uppbörd och redovisning av icke avskrivna sådana avgifter

stadgandena i 5 och 6 §§ samma lag skola även därefter äga tillämpning,

där icke annat av Konungen och riksdagen framdeles beslutes.

Med denna lags ikraftträdande i avseende å ändringarna i 3 § lagen om

kyrkofond skall vidare iakttagas:

A. Under 1) i nämnda lagrum omförmäld ersättning, som jämlikt föreskrift

i 4 § lagen örn indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets

tionde samt örn ersättning därför skolat från statsverket till kyrkofonden

inlevereras närmast efter den 30 april 1935, skall utgå med 3,085,258

kronor samt avse tiden intill 1935 års utgång. Detta belopp skall inbetalas

till kyrkofonden under maj månad år 1935.

B. Under 2) i 3 § lagen örn kyrkofond angiven ersättning å tillhopa

301,250 kronor skall för tiden den 1 maj 1934—30 april 1935 oförändrat

utgå med sagda belopp men skall från statsverket inlevereras till kyrkofonden

före den 1 maj 1935. Därefter närmast förfallande sådan ersättning

skall utgå för tiden den 1 maj—31 december 1935 med tillhopa 200,833

kronor 33 öre och från statsverket inbetalas till kyrkofonden under juli

månad år 1935.

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att till ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 skall fogas ett tillägg av följande lydelse:

Skogshushållningsplan, som fastställts för tid till och med den 30 april

1936 eller samma dag något därpå följande år, skall upphöra att gälla med

utgången av det närmast föregående kalenderåret.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uPP&i^, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

9

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Beträffande löneförhållandena för präster tjänstgörande i territoriella församlingar

— såväl ordinarie präster som extra ordinarie (adjunkter) —

gäller alltjämt i första hand lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27)

örn reglering av prästerskapets avlöning. Lönesystemet i denna lag, redan

i och för sig av stor omständlighet, har genom talrika tid efter annan

skedda påbyggnader ytterligare komplicerats. Till den nämnda grundläggande

författningsurkunden, successivt ändrad i ett flertal av sina lagrum,

anknyta sig för närvarande dels nio andra, under medverkan av riksdag

och kyrkomöte tillkomna lagar, dels ett tjugotal i administrativ ordning

utfärdade särskilda författningar. Det prästerliga avlöningsväsendet utgör

sålunda, även örn man bortser från den därmed i samband stående ecklesiastika

boställslagstiftningen och författningsregleringen beträffande finansieringen

av prästlönerna, ett svåröverskådligt rättsområde.

1910 års prästerliga avlöningssystem bygger på individuell lönereglering

för varje tjänst, avsedd att gälla för en tid av i regel tjugo ecklesiastikår.

Därigenom att de på den därförut gällande lagstiftningen grundade, för

femtio år fastställda löneregleringarna för prästerskapet i de särskilda pastoraten

utlöpt först successivt under åren från och med år 1914, har en i

huvudsak motsvarande förskjutning kommit att inträda i perioderna för de

löneregleringar, som första gången fastställts på grundval av 1910 års lag.

Tillfälliga omständigheter hava härvid verkat därhän, att den 1 maj 1934

blivit en betydelsefull gränstermin och detta i dubbelt hänseende. Den 30

april nämnda år tilländagår sålunda giltighetstiden för den numera enda återstående,

å 1862 års förordning grundade löneregleringen (för kyrkoherdetjänsten

i Tanums och Lurs församlingars pastorat av Göteborgs stift). Ny

lönereglering för prästerskapet i detta pastorat har fastställts genom Kungl.

Maj:ts resolution den 14 juli 1933. Från och med den 1 maj 1934 äro

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

följaktligen alla landets under prästlöneregleringslagen hänförliga pastorat

»nyreglerade» i den mening man hittills inlagt i detta ord. Den 30 april

1934 utlöper emellertid också den första årsserien av de 20-åriga »nya»

löneregleringar, som fastställts på grundval av 1910 års prästlönelag. Antalet

pastorat i denna serie utgör 9 stycken. Under de närmaste åren därefter

tilländagå ytterligare, år 1935 31 och år 1936 103 sådana löneregleringar.

Den 31 december 1929 framlades av särskilda, på grund av Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 22 april 1927 tillkallade sakkunniga ■— de s. k. 1927

års prästlöneregleringssakkunniga — ett betänkande örn, bland annat, nya

grunder för lagstiftningen örn prästerskapets avlöning. Betänkandet, som

byggde på erfarenheterna från det dåmera sedan femton år pågående arbetet

med den första nyregleringen av landets pastorat, upptog riktlinjer för

en till genomgripande förenkling syftande omläggning av löneregleringsförfarandet.

I betänkandet gavs uttryck åt angelägenheten av att en upprepad

tillämpning av 1910 års prästlönelag å den förnyade lönereglering för landets

församlingspräster, som förestod efter utgången av de då löpande löneregleringsperioderna,

örn möjligt måtte undvikas.

Sedan efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1931 åt särskilda

utredningsmän samt därefter åt särskilda sakkunniga (1931 års prästlöneregleringssakkunniga)

uppdragits att inom ecklesiastikdepartementet fortsätta

beredningen av frågan rörande grunderna för lagstiftningen örn prästerskapets

avlöning samt dispositionen och förvaltningen av prästlönejorden, avlämnades

av sistberörda sakkunniga den 15 oktober 1931 ett betänkande

(St. off. utr. 1931:25) innefattande förslag till, bland annat, prästlönelag.

I lagförslaget hade sammanförts såväl bestämmelser, vilka rörde prästerskapets

löneförmåner (prästlönereglering) som ock stadganden berörande

finansieringen av prästlönerna samt förvaltningen av prästlönejorden. Förslaget,

såvitt det avsåg löneregleringen, byggde i allt väsentligt på ett bibehållande

av huvudgrunderna i 1910 års lag.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 5 februari 1932 av de å Kungl.

Maj:ts prövning beroende förslagen till ändrad lagstiftning på hithörande

område i dess helhet uttalade min företrädare i statsrådsämbetet, hurusom

— av skäl som icke behövde närmare utvecklas — tidpunkten för dryftande

av löneregleringsfrågor av större omfattning icke vore för handen. Han ansåg

sig därför icke böra för det dåvarande framlägga något förslag om ny präst1

önereglering.

I anslutning till den sålunda uttalade meningen begränsades i allt väsentligt

de förslag till nyordning på förevarande förvaltningsområde, som förelädes

riksdagen i proposition den 11 mars 1932 (nr 187), till bestämmelser

örn finansieringen av prästlönekostnaderna samt örn boställsväsendet.

Efter riksdagens och kyrkomötets behandling av berörda förslag utfärdades

den 30 augusti 1932, bland andra författningar, ecklesiastik boställs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

ordning, lag om kyrkofond samt lag angående ändring i vissa delar av

prästlöneregleringslagen. Bestämmelserna i sistnämnda lag innebära i stort

sett allenast ändringar, avseende prästlönernas finansiering.

De särskilda problem, som den prästerliga lönelagstiftningen uppställer,

hänföra sig dels till själva den materiella löneavvägningen dels till det tekniska

förfarandet vid de ''individuella lönebeloppens fastställande. I sistnämnda

hänseende har en stark kritik framförts mot det gällande prästlönesystemet,

framför allt mot omständligheten och olämporna i övrigt i detta

förfarande. Systemets säregna beskaffenhet för emellertid med sig, att en allmän

reform av dess tekniska struktur svårligen låter sig genomföra utan större

eller mindre förskjutningar, åtminstone nominellt, i själva lönebeloppen för

de särskilda tjänsterna eller grupper av dem. Då med hänsyn till det inre

samband, som sålunda föreligger mellan prästlöneregleringens materiella och

tekniska delar, en verksam reform på detta författningsområde väl alltid måste

komma att framstå såsom »en löneregleringsfråga av större omfattning»,

lärer man i närvarande läge hava att utgå ifrån att en allmän revision av

1910 års prästlönelag tillsvidare icke, i allt fall icke under de närmaste åren,

kommer att föras fram till en lösning.

De hittills framförda reformkraven på prästlöneregleringsområdet beröra

dock även en del mera periferiskt liggande frågor, som utan olägenhet böra

kunna lösas även på den bestående lagstiftningens grund. En sådan fråga

är avvecklingen av den sedan gammalt tillämpade edel esias tikå rsin delningen.

Sedan en ingående utredning i detta avseende verkställts inom ecklesiastikdepartementet

av 1938 års ecklesiastika boställsberedning, vill jag här

upptaga nämnda spörsmål till närmare behandling.

Jag torde härvid till en början beträffande ecklesiastikårets uppkomst få

erinra om följande data.

Ecklesiastikåret omfattar tiden den 1 maj—30 april. Av ålder har denna

tid utgjort löneår för präst. Redan under medeltiden voro bestämda terminer

stadgade för uppbörden av prästerskapets lönerättigheter. Härvid intog

påskhögtiden, som i regel inföll under april månad, en framträdande plats.

Bland de mest betydande uppbördstitlarna voro offer samt påskmat och påskpenningar,

som skulle utgöras vid påsken. Beträffande den största utskylden,

hondén, stadgades såväl i Västgöta- och Upplandslagarna som i flera kyrkliga

statuter, att den som ej vid påsken guldit sin tionde skulle utestängas

från nattvarden på påskdagen.

Sedan reformationen genomförts, gjorde sig behovet av enhetliga avräkningsterminer

över hela riket för fördelning av inkomster och utgifter mellan

av- och tillträdande präster gällande. Nära till hands låg då att göra påsken

till huvudtermin. En olägenhet mötte dock härvid. Påskhögtiden inföll

olika år vid olika datum, varför en viss ojämnhet uppkom, om icke vid

avräkningen beträffande inkomster och utgifter så dock i fråga örn brukningen

av boställena. Den för riket gemensamma huvudterminen kunde

med hänsyn till uppbörds- oell räkenskapsterminer ej gärna förläggas före

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

påsken utan efter denna högtid. Då påsken stundom inföll under senare

delen av april, blev början av nästa kalendermånad, den 1 maj, en naturlig

gräns. Det nya ecklesiastika riksårets början sattes ock till detta datum

genom en till år 1559 hänförd »Ordning, huru den årliga uppbörden, som

landsprästerna tillkommer av deras gäld, bytas må emellan honom eller hans

arvingar, o som något gäld släpper eller dör och honom som därvid igen taga

skall». Aret delades emellertid i fyra kvartal oth »sammalunda all årsens

uppbörd». Där tjänst blev ledig genom prästens död under något av dessa

kvartal, skulle prästänkan eller arvingarna hava rätt att kvarsitta vid gället

till kvartalets utgång och likvid skulle äga rum med tillträdaren så att både

inkomster av tjänsten och utlagor delades i proportion till innehavet.

I 1571 års kyrkoordning återgå 1559 års bestämmelser i huvudsak oförändrade.

Under 1600-talet synes i praxis regeln om den 1 maj såsom fardag hava

helt slagit igenom ej blott i avseende å boställen utan ock i fråga om andra

förmåner. I adelns år 1685 avgivna förslag till kyrkoordning (art. XXIII)

heter det nämligen i § 1, som i kanten är försedd med anteckningen »onödig

§»: »Dör någon prästman för Philippi Jacobi örn året, då njute hans

änka och barn eller andra arvingar prästegället och dess inkomster till följande

år Philippi Jacobi såsom på tjänst, och hava ej rätt att fordra nådår.

Dör en prästman efter Philippi Jacobi, så räknas tiden efter dödsfallet intill

ovanbem:te termin följande år såsom på tjänst, och i fall han haver

lämnat änka och omyndiga så ock oförsörjde barn efter sig, då vele Vi i

nåder förunna dem ett nådår räknandes ifrån Philippi Jacobi, då tjänsteåret

lyktas, intill samma termin på nästföljande år».

Då några bestämmelser rörande prästerskapets löneförhållanden ej inflöto

i den 1686 utfärdade kyrkolagen samt de äldre reglerna beträffande ecklesiastikår

och fardag icke upphävdes, kvarstodo dessa i gällande kraft. I ett

Kungl. Maj:ts brev den 28 januari 1697 till konsistoriet i Göteborg förklarades

att, där präst avlidit den 1 maj »och intet dagen före», så borde

änkan åtnjuta hela det inträdda ecklesiastikåret (till och med nästkommande

den 30 april) såsom tjänstår och det andra därefter som nådår. I brevet omnämnes,

hurusom konsistoriet efter gammal praxis, »när mannen är bleven

död något efter den förste maj, låtit änkorne åtnjuta resten av året såsom

förtjänstår».

Jag övergår härefter till att redogöra för det närvarande rättsläget i här

berörda hänseende, och vill jag då först erinra örn de lagbestämmelser, enligt

vilka ecklesiastikår sberäkning alltjämt förekommer.

Utgifterna för prästerskapets avlöning finansieras enligt gällande lagstiftning

förutom med avkastningen av prästboställena dels medelst försam liugsavgifter

och allmän kyrkoavgift dels medelst tillskott från kyrkofonden.

Till kyrkofonden ingå årligen anslag av statsmedel till ett belopp av inemot

5 miljoner kronor.

Församlingsavgifter och allmän kyrkoavgift uttagas inom pastoraten på

kommunalbeskattningens grund. De erforderliga skattebeloppen upptagas i

pastoratens stater, vilka, i likhet med vad fallet är med primärkommunernas,

upprättas för kalenderår. Riksstaten upprättas, efter budgetomläggningen

år 1923, för tiden den 1 juli—30 juni. För samma tidsperiod föras

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition Nr 160.

statsverkets räkenskaper. I följd härav utgör det statliga budgetåret räkenskapsår

jämväl för kyrkofonden.

Ecklesiastikårsindelningen skär följaktligen både det kommunala och det

statliga budgetåret.

I avseende å jwästernäs löneförhållanden har ecklesiastikåret intill senare

tid i första hand haft sin betydelse för av- och tillträdet av boställe samt

för rätten att tillgodonjuta s. k. nådår.

Genom 1910 års löne- och boställslagstiftning förlorade ecklesiastikårsindelningen

sin betydelse i avseende å fardag vid löneboställena, för vilkas

upplåtande å arrende närmare bestämmelser meddelades i ecklesiastik arrendeförordning.

Vad angår prästgård upptogs i 18 § av 1910 års ecklesiastika

boställsordning stadgandet, att prästgård skulle avträdas samtidigt med övriga

löneförmåner vid den tjänst, varmed prästgården vore förenad. Den 1 maj

förblev sålunda i regel fardag såväl vid den prästerliga tjänsten som för

av- och tillträde av prästgård.

Genom kungörelsen den 17 december 1926 (nr 524) angående ändrade

bestämmelser i fråga örn den stärbhus efter präst tillkommande förmånen

av tjänst- och nådår har härefter förordnats, dels att tjänstårsrätten skall

omfatta en tid av sex månader, räknat från och med månaden näst efter

den, under vilken tjänstinnehavaren avlidit, dels ock att nådårsrätten skall

upphöra. Kungörelsen trädde i kraft den 1 maj 1927. Därefter kan i de

fall, där en prästerlig befattning blivit ledig genom dödsfall, av- och tillträde

äga rum vid vilket månadsskifte som helst under året. Genom lagen

den 4 mars 1927 (nr 32), som likaledes trätt i kraft den 1 maj 1927, vidtogs

dessutom en ändring i 18 § i 1910 års boställsordning. Lagändringen

innebar, att, därest löneförmånerna på grund av tjänstinnehavarens dödsfall

skulle frånträdas vid tjänstårets slut och vid tiden för frånträdandet högst

tre månader återstode till näst infallande fardag för tillträde och avträde av

förhyrd lägenhet, stärbhusdelägarna skulle äga kvarsitta å prästgården till

nämnda fardag, dock med skyldighet bland annat att upplåta erforderligt

utrymme i prästgården åt vikarien å tjänsten eller den nye tjänstinnehavaren.

Det sakliga innehållet i denna paragraf har — i paragrafen med

samma nummer — upptagits i 1932 års boställsordning.

I fråga om förberörda kungörelse den 17 december 1926, varigenom den

— dittills till ecklesiastikåret anknutna — nådårsrätten förklarats skola

upphöra, är emellertid att märka, att i kungörelsen förbehåll gjorts

för nådårsrätt förvärvad före den 1 maj 1927. Enligt särskild övergångsbestämmelse

till kungörelsen skall sålunda lämnas oförkränkt »den nådårsrätt,

vilken tillkommer efterlevande efter tjänstinnehavare, som avlidit före

den’ 1 maj 1927, eller som avlider vid tjänst, vilken han omedelbart före

sagda dag ''innehade eller ock erhållit eller tillträtt på grund av före samma

dag gjord ansökning, eller som före samma dag undfått emeritilön, eller

som framdeles erhåller emeritilön vid befattning, vid vilken tjänst- och nådårsrätten,

efter vad nu stadgats, kvarstått, därest emeritilön icke tilldelats

tjänstinnehavaren.» Då den reglering av »tjänståret», som ägt rum i kungörelsen,

gäller rätten till tjänstår jämväl efter präster, som avses i här

återgivna övergångsstadgande, följer härav, att nådårsrätten även i dessa

övergångsfall lösgjorts från ecklesiastikåret.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Den 1 maj såsom fardag vid prästerlig tjänst och vid avträdande av prästgård

kvarstår emellertid för visst alltjämt lagstadgat fall. Jämlikt 6 § i

lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 35) om emeritilöner för präster är sålunda

förordnat, att »ordinarie präst, åt vilken emeritilön tilldelats, skall

från och med utgången av näst därpå följande ecklesiastikår frånträda sin

tjänstebefattning och är omedelbart därefter berättigad att åtnjuta emeritilönen».

Enligt föreskrift f andra stycket av samma lagrum skall vidare

extra ordinarie präst äga åtnjuta emeritilön från och med början av ecklesiastikåret

näst efter det, då dylik lön blivit honom tilldelad.

Då det gäller frågan örn en restfri avveckling av ecklesiastikårsindelningen,

har man dock i främsta rummet att uppmärksamma föreskrifterna i

2 § prästlöneregleringslagen. 1 detta lagrum stadgas:

»Efter det nödig utredning skett angående behovet av sådan ändring i

den kyrkliga indelningen och organisationen, varom i 23 § sägs, fastställer

Konungen, i enlighet med de i denna lag stadgade grunder, särskilt beträffande

varje pastorat, avlöning för kyrkoherden samt för komminister, där

sådan skall vara anställd.

Sålunda fastställd lönereglering skall tillämpas under tjugu ecklesiastikår,

räknade från det, då förut fastställd lönereglering upphör att gälla.

Ar tillämpning av meddelat beslut örn indragning eller inrättande av

prästerlig tjänst beroende av tjänstinnehavares avgång, skall, där så erfordras,

särskild lönereglering fastställas för den tid tjänstinnehavaren vid sin

beställning kvarstår.»

Den sålunda meddelade bestämmelsen om lönereglerings fastställande för

visst antal ecklesiastikår har väl i och för sig en övervägande formell innebörd.

Ecklesiastikårsberäkningen för löneregleringsperioderna medför dock

den omedelbara och reella konsekvensen, att tillämpningen av ny lönereglering

— med ty åtföljande eventuella större eller mindre förskjutningar

i lönebeloppen — kommer att vidtaga under ett löpande budgetår för vederbörande

pastorat. Då Kungl. Maj:ts beslut i löneregleringsärendena (löneregleringsresolutionerna)

hittills ofta icke hunnit meddelas förrän efter utgången

av den för fastställande av pastoratens utgifts- och inkomststater

gällande tiden (oktober—november), har, enligt vad boställsberedningen framhåller

i sin ovannämnda utredning, en osäkerhet i utgifts- och inkomstberäkningen

för övergångsåret blivit följden.

Av stadgandet i 2 § löneregleringslagen örn lönereglerings fastställande

för ecklesiastikår har tillika hämtats stöd för den undantagslöst följda praxis,

att ikraftträdandet av förändrad pastoratsin delning (pastoratsdelning och

pastoratssammanslagning) förklaras skola äga rum från och med den 1 maj.

Ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skall eljest — där ändringen

berör den borgerliga eller den kyrkliga primärkommunens område — ske

från och med början av kalenderår (jmfr 12 och 37 §§ lagen den 13 juni

1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majda proposition Nr 160.

delning). Den skiljaktiga terminsregleringen i nu berörda hänseende medför,

påpekar boställsberedningen vidare, i förekommande fall påtagliga olägenheter.

Berörda stadgande i 2 § löneregleringslagen utgör emellertid därjämte

grundvalen för ecklesiastikårsinstitutets tillämpning vid regleringen av åtskilliga

sidoliggande rättsförhållanden inom prästlöneväsendet.

Lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa präster i nyreglerade

pastorat förutsätter ett successivt, av särskilda rättsförhållanden

beroende ikraftträdande av lagens bestämmelser. De övergångsförhållanden,

som här avses, torde komma att bestå åtminstone till 1940-talets början.

Lagens ikraftträdande för här åsyftade fall äger rum från och med den 1

maj. Valet av denna termin synes uteslutande ha skett med hänsyn därtill,

att vid tiden för lagens tillkomst ecklesiastikårsindelningen allmänt låg

till grund för regleringen av övriga förhållanden inom prästlöneväsendet.

Jämlikt lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående Jcrigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och

innehavare av prästerliga emeritilöner skall vidare dyrtidstillägg, som med

stöd av däri givna bestämmelser beviljas präster, utgå efter ecklesiastikår

räknat (2 §). Ett motsvarande stadgande finnes upptaget i lagen den 19

november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

Uppmärksammar man vidare kyrkofondens stat så är till en början att

märka, att ecklesiastikårsberäkningen alltjämt ligger till grund för såväl beräkningen

som betalningsterminen för denna fonds, jämte den allmänna kyrkoavgiften,

betydelsefullaste inkomstpost, nämligen ersättningen för prästerskapets

tionde. Jämlikt 4 § i lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 25) örn indragning

till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt örn ersättning

därför skall sålunda den summa, vartill berörda ersättning enligt särskilda

i nämnda lag givna regler fastställes, »för varje ecklesiastikår vid dess

början» inlevereras från statsverket till kyrkofonden. Valet av tidpunkt

för denna förskottslikvid har, på sätt framgår av förarbetena till lagrummet,

skett i syfte att garantera kyrkofondens likviditet vid de för ecklesiastikår

skeende utbetalningarna från fonden.

Främst torde emellertid enligt boställsberedningens utredning de med

ecklesiastikårsindelningen förbundna olämporna hava framträtt vid tillämpningen

av de bestämmelser, som reglera kyrkofondens och pastoratens ekonomiska

mellanhavanden. Det nu gällande systemet för regleringen av dessa

mellanbavanden grundar sig i huvudsak å bestämmelser i lagen den 30

augusti 1932 (nr 404) örn kyrkofond men stöder sig i vissa hänseenden även

å bestämmelser i den samma dag utfärdade nya ecklesiastika boställsordningen

(nr 400). Frågan om ecklesiastikårsberäkningens tillämpning å detta speciella

rättsområde har i första hand betydelse för

1) Kungl. Maj:ts årliga bestämmande dels jämlikt 5 § kyrkofondslagen beträffande

den allmänna kyrkoavgiften, dels jämlikt 7 § samma lug beträffande

det i detta lagrum omförmälda öretal av församlingsavgifter;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

2) periodregleringen jämlikt 46 § andra stycket samt 68 § boställsordningen

för skogshushållningsplan;

3) periodregleringen jämlikt 10 § kyrkofondslagen för uppskattningen av

löneboställes årliga normalavkastning;

4) tidsregleringen jämlikt 7 § kyrkofondslagen för pastorat tillkommande

tillskott från kyrkofonden; samt

5) tidsregleringen jämlikt 4 § kyrkofondslagen för pastorat åliggande redovisning

av viss överskjutande avkastning av prästerliga avlöningstillgångar.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra örn, hurusom fråga redan

tidigare varit uppe örn avveckling av ecklesiastikårsindelningen.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 februari 1927 påkallades sålunda

av statistiska centralbyrån vissa föreskrifter rörande de s. k. prästlönekassornas

räkenskaper. Domkapitlet i Visby hemställde härefter i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 5 september 1928, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas

för åstadkommande av sådan ändring beträffande ecklesiastik året, att

detta sammanfölle med kalenderåret.

Såsom jag ovan inledningsvis erinrat, begränsades de till 1932 års riksdag

i propositionen nr 187 framlagda lagförslagen att gälla boställsväsendet och

finansieringen av prästlönekostnaderna. Nyordningen av det prästerliga löneområdet

i egentlig mening, inom vilket område ecklesiastikårsindelningen i

första hand har sitt rotfäste, ställdes på framtiden. Spörsmålet örn en

omläggning av ecklesiastikåret blev i den omförmälda propositionen ej berört

; ej heller blev denna angelägenhet föremål för dryftande vid lagförslagens

behandling av riksdagen och kyrkomötet. I den kungörelse av den

30 augusti 1932 (nr 412), vari förordnades om den nya boställsordningens,

kyrkofondslagens m. fl. lagars ikraftträdande den 1 maj 1933, intogos emellertid

vissa särskilda föreskrifter, syftande till att — utan rubbning av

ecklesiastikårsindelningen, såvitt stadganden därom fortfarande funnos gällande

— möjliggöra kalenderårsberäkningens tillämpande vid de avräkningar

mellan kyrkofonden och pastoraten, som påkallades med hänsyn till regleringen

i den nya lagstiftningen.

Genom kungörelse den 14 oktober 1932 (nr 457) fann Kungl. Maj:t likväl

gott — i anslutning till ett av kammarkollegiet den 12 i samma månad

avgivet utlåtande rörande beräkning av pastoratens bidrag till prästerskapets

avlöning enligt 1932 års lag örn kyrkofond — förordna, att omförmälda

i kungörelsen nr 412 meddelade särskilda föreskrifter skulle upphöra

att gälla. I en samma dag, den 14 oktober 1932, utfärdad kungörelse (nr 458)

meddelade Kungl. Majit tillika vissa bestämmelser örn den allmänna kyrkoavgiftens

storlek för ecklesiastikåret 1933—1934 m. m.

I skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 15 januari 1933

framlade särskilda inom departementet tillkallade sakkunniga — 1932 års

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

ecklesiastika boställssakkunniga — vissa av Kungl. Majit sedermera godkända

förslag till ändringar i den administrativa regleringen på förevarande

område. I skrivelsen berördes, utom annat, även förutsättningarna för tilllämpningen

av kalenderårsperioder vid de årliga avräkningarna mellan

kyrkofonden och pastoraten och påvisades, hurusom —- beträffande en speciell

grupp löneboställen, nämligen de, som saknade skog, — såväl övergången

till kalenderårsberäkningen som en planmässig reglering av det fortlöpande

arbetet med uppskattningen av årlig normalavkastning förutsatte

en jämkning i hithörande stadganden i kyrkofondslagen. De sakkunniga

anförde i sådant avseende, bland annat, följande:

Jämlikt 10 § 1) i nya lagen örn kyrkofond skulle uppskattning av löneboställes

årliga normalavkastning avse samma tid som hushållningsplanen

för skog, där sådan funnes, och eljest en tid av tio år. — Beträffande giltighetstiden

för skogshushållningsplan funnes bestämmelser meddelade dels

i 46 § andra stycket, dels ock i 68 § nya boställsordningen. I det förra

lagrummet stadgades, att skogshushållningsplan skulle omfatta en tid av

tio år. Örn synnerliga skäl därtill vore, hnge dock före utgången av giltighetstiden

för sådan plan denna för återstoden av samma tid ersättas med

ny, förändrad plan. Enligt det senare av de nämnda lagrummen kunde hushållningsplan,

som skulle vinna tillämpning första gången efter boställsordningens

ikraftträdande, fastställas för kortare tid än tio år.

Det omförmälda stadgandet i 68 § nya boställsordningen hade stor praktisk

betydelse. Stadgandet möjliggjorde nämligen — genom en rationellt

avpassad allmän periodreglering vid övergången (»cirkulationsplan») — en

jämn fördelning av det framtida arbetet med nya planers upprättande och,

då perioden för uppskattningen av normalavkastningen skulle följa perioden

för skogshushållningsplan vid respektive boställe, därmed jämväl av

förrättningarna för sådan avkastnings uppskattning vid »skogsboställena».

Här berörda stadgande i 68 § nya boställsordningen hade härförutom erbjudit

en möjlighet för en speciell reglering av perioderna för skogshushållningsplanernas

giltighetstid, nämligen för en övergång från tillämpad indelning

på grundval av ecklesiastikåret (1/s—30,4) till en indelning efter kalenderår.

— Bestämmelser motsvarande dem, som beträffande giltighetstiden

för skogshushållningsplan — och därmed också beträffande giltighetstiden

för normalavkastning vid löneboställe, där skog funnes — möjliggjorde ett

frångående av regeln örn tio år, saknades i fråga örn löneboställen, där

skog ej funnes. »Tio-årsregeln» måste följaktligen i fråga om detta senare

slag av boställen vinna undantagslös tillämpning. — Då den nya boställsordningen

och den nya lagen om kyrkofond trädde i kraft den 1 maj 1933,

bleve nämnda dag utgångspunkten för de nya rättsförhållanden, som genom

den nya lagstiftningen på detta område tillskapats i fråga örn pastoratens

och kyrkofondens inbördes mellanhavanden. Denna dag måste följaktligen

bliva begynnelseterminen såväl för de nya skogshushållningsplaner, vilka

våren 1933 skulle av stiftsnämnderna fastställas, som ock för de första perioder

för vilka normalavkastningsbeloppen skulle fastställas att gälla. En följd

av den sålunda meddelade regleringen bleve, att, då nu uppskattning under

år 1933 för första gången verkställdes beträffande praktiskt taget alla landets

löneboställen, dessa uppskattningar måste i alla de fall, där boställe saknade

skog, fastställas att gälla tio år från och med den 1 maj 1933 eller följakt
Tlihang

lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 160. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 160.

ligen tio ecJclesiastikår och sålunda jämväl komma att samtidigt förfalla den

1 maj 1943.

Enligt av de boställssakkunniga verkställda beräkningar kunde antalet

skoglösa löneboställen approximativt skattas till 1,200 stycken.

De sakkunniga fäste härjämte uppmärksamheten å de betydande olägenheter,

som vore förbundna med stadgandet i 10 § 1) i nya kyrkofondslagen,

att uppskattning av normalavkastning vid löneboställe, där skog ej

funnes, skulle ske för en tid av tio år. Avsaknaden av legal möjlighet att

avpassa dessa perioder efter omständigheterna medförde, såsom de sakkunniga

framhöllo, att förrättningarna för sådan avkastnings uppskattning icke

kunde inpassas i »cirkulationsplanen» utan måste samtliga komma att belasta

ett och samma år inom denna, nämligen det tionde. En lagändring

härutinnan vore sålunda, enligt de sakkunnigas förmenande, påkallad av

starka praktiska skäl.

I yttranden över boställssakkunnigas framställning vitsordades av åtskilliga

stiftsnämnder betydelsen av den fråga, som här berörts. Stiftsnämnden

i Lund anförde härom, bland annat, följande:

Boställssakkunniga hade i sin framställning uppmärksammat de betydande

olägenheter, som vore förbundna med att uppskattning av normalavkastning

vid löneboställe, där skog ej funnes, skulle ske för en tid av 10 år. För

Lunds stifts vidkommande skulle detta betyda, att 2/s av hela antalet löneboställen

måste normalavkastningsvärderas vid samma tidpunkt — någon

uppdelning över hela 1 O-årsperioden skulle ej kunna ske. Stiftsnämnden

hade redan tidigt observerat detta förhållande och ville understryka vikten

av att hänsyn toges till vad de sakkunniga härom anfört. För att minska

olägenheterna av de nuvarande lagbestämmelserna hade stiftsnämnden tänkt

sig möjligheten av att två eller tre år innan normalavkastningsperioden utginge,

vidtaga åtgärder för fastställandet av nya normalavkastningsvärden.

Någon lindring vore på så sätt tänkbar. Bäst vore emellertid örn i lagstiftningsväg

meddelades sådan föreskrift att stiftsnämnden kunde fördela

löneboställena till normalavkastningsuppskattning under en 1 O-årsperiod, så

att uppskattningarna bleve så jämnt som möjligt fördelade under hela

perioden.

Om förfarandet vid den årliga avräkning mellan kyrkofonden och pastoraten,

som påkallas med hänsyn till den i kyrkofondslagen meddelade

regleringen om prästlönekostnadernas utgörande, hava närmare bestämmelser

utfärdats i kungörelsen den 28 april 1933 (nr 146) angående in- och utbetalning

av medel för kyrkofondens räkning m. m. Avräkningsförfarandet

har i denna kungörelse, med hänsyn till det härutinnan ännu gällande rättsläget,

hänförts till ecklesiastikåret.

Till sist vill jag även upptaga till behandling en annan fråga, som står

i nära sammanhang med ecklesiastikårsindelningen, nämligen frågan örn

ordningen för utbetalandet av prästerskapets löner, arvoden och andra ersätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

ningar. På detta område gäller nämligen, enligt ännu i kraft varande bestämmelser,

alltjämt den med gamla rättsförhållanden i fråga örn den prästerliga

löneuppbörden förbundna regeln, att utbetalningen skall ske »kvartalsvis».

De grundläggande bestämmelserna i förevarande hänseende återfinnas i

prästlöneregleringslagen, enligt vilken sålunda löner och bränslebidrag åt

ordinarie präster ävensom adjunkter tillkommande arvoden, arvodesförhöjningar

och vikariearvoden samt bostads- och vivreersättningar skola utbetalas

kvartalsvis.

Samma utbetalningsordning föreskrives vidare beträffande provisorisk tillläggslön

och provisoriskt tilläggsarvode i lagen den 13 december 1929 (nr 382)

om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

m. m. samt för emeritilöner i lagen om emeritilöner för präster.

I fråga örn avlöningsmedel jämlikt lagen örn resanslag åt vissa präster i

nyreglerade pastorat samt lagarna den 21 november 1925 (nr 455) angående

särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar inom

Härnösands och Luleå stift och den 17 december 1926 (nr 526) örn vissa lönetillägg

åt präster i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande

m. m. utgå dessa för närvarande kvartalsvis på grund av i lagarna

intagna hänvisningar till prästlöneregleringslagens utbetalningsbestämmelser.

Enligt lagen örn kyrkofond utbetalas vidare sådan bränsleersättning, som

omförmäles i punkt 7 övergångsbestämmelserna till lagen, likaså kvartalsvis.

I övrigt regleras utbetalningen av prästerskapet eljest tillkommande tillägg,

arvoden och ersättningar genom föreskrifter, som meddelats i administrativ

ordning.

Sedan den månatliga löneutbetalningen vunnit tillämpning för så gott

som alla andra löntagare i allmän tjänst, har gång efter annan påtalats,

att den för prästerskapet gällande utbetalningsordningen vore otidsenlig och

förenad med betydande olägenheter. I en den 14 juli 1924 till ecklesiastikdepartementet

inkommen skrift anhöll sålunda allmänna svenska prästföreningens

centralstyrelse om åtgärder i syfte att tillförsäkra prästerskapet rätt att få

sina löner utbetalade månadsvis och i förskott. — Vidare anhöll 1925 års

kyrkomöte i skrivelse nr 14 örn sådan ändring i prästlöneregleringslagen, att

prästerna måtte erhålla sina löner månadsvis i efterskott. — Slutligen hemställde

domkapitlet i Visby i skrivelse den 5 september 1928 örn åtgärder

i syfte att lönernas utbetalning åt sådana präster, som ej bekomme sin avlöning

från kyrkofonden, måtte kunna på i lag bestämda tider regelbundet

ske, oberoende av församlingarnas beslut och vederbörande kommunala myndigheters

eller tjänstemäns göranden eller låtanden, vare sig detta önskemål

ansåges böra förverkligas genom att utbetalningen skedde genom länsstyrelsen

eller på annat effektivt sätt.

Över omförmälda framställning av allmänna svenska prästföreningens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Kr 160.

centralstyrelse avgåvos utlåtanden av flertalet länsstyrelser, Överståthållarämbetet,

samtliga domkapitel och Stockholms stads konsistorium ävensom

kammarkollegiet och statskontoret, vilka alla antingen tillstyrkte bifall till

framställningen, i vad densamma avsåg avlöningens utbetalande månadsvis,

eller förklarade sig icke hava något att erinra däremot. Beträffande

avlöningens utbetalande i förskott voro meningarna däremot delade.

Kammarkollegiet och statskontoret anförde därvid i utlåtande över såväl

prästföreningens framställning som kyrkomötets skrivelse, bland annat, följande:
Det

nu framställda kravet från prästerskapets sida, att det ordinarie prästerskapet

måtte få den dem tillkommande avlöningen utbetalad månadsvis,

syntes ämbetsverken icke kunna frånkännas starkt fog. Visserligen innebure

den genom 1910 års lagstiftning införda anordningen med kvartalsvis

skeende utbetalningar av lönerna med en fjärdedel av det prästen tillkommande

lönebeloppet varje gång ett väsentligt framsteg emot förr, då huvudparten

av den kontanta lönen inflöte först mot slutet av ecklesiastikåret och

prästen ofta finge vänta långt utöver årets slut på resterande avgifters redovisning

eller ock vidkännas avkortning därav. Men det vore givetvis för

en löntagare kanske mera nu än förr till betydlig olägenhet att med så

långt mellanrum som tre månader behöva vänta på utbetalningen av intjänad

lön. Ämbetsverken funne sig för sin del hava skäl att tillstyrka den

månatliga utbetalningen av kyrkoherdarnas och komministrarnas avlöning

under förutsättning att icke genom sådan utbetalning kunde anses uppstå

allt för stora svårigheter för kyrkorådet, som bade att verkställa utbetalningen.

Själva besväret med utbetalning tolv gånger örn året i stället för fyra

torde man knappast hava anledning att taga hänsyn till, utan den olägenhet,

som man hade att här räkna med, torde vara örn pastoratet icke hade

medel disponibla för den månatliga utbetalningen och anskaffandet av erforderliga

medel skulle bereda pastoratet oskäligt stora svårigheter. Man

kunde således med hänsyn till tiden, då de till prästlönernas gäldande avsedda

medlen ställdes till pastoratens förfogande, se bort från de relativt få

pastorat, där prästerskapets avlöning helt och hållet bestredes medelst församlingsavgifter,

och även från de likaledes icke mångtaliga pastorat, där

förutom församlingsavgifter andra avlöningstillgångar till allenast ringare

belopp erfordrades. Men i samma mån en allt större del av avlöningen

skulle bestridas med andra medel än församlingsavgifter, och särskilt om

dessa medel utgjordes av arrendeavgifter, gjorde sig svårigheter gällande.

Ehuru sålunda den månatliga utbetalningen av prästerskapets löner skulle

för åtskilliga pastorat medföra den olägenheten att de nödgades i avvaktan

på inflytande prästlönemedel förskjuta medel för prästerskapets avlöning

oftare än nu, ansåge sig ämbetsverken med hänsyn såväl till prästerskapets

befogade intressen att för tillgodoseende av sina behov utfå lönerna månadsvis

som till pastoratens förpliktelse att i första hand ansvara för prästlönernas

utgörande hava skäl förorda förslaget örn utbetalning månadsvis av

lönerna till kyrkoherdar och komministrar.

Någon ändring i bestämmelserna om utbetalningen av de kontraktsprostarna

tillkommande arvodena syntes icke vara påkallad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Vad ovan sagts angående kyrkoherdar och komministrar gällde enligt

ämbetsverkens mening även avlöningen till de s. k. ständiga adjunkterna,

enär dessa extraordinarie prästers avlöning utginge av samma medel och i

enahanda ordning som de ordinarie prästernas.

Beträffande det extraordinarie prästerskapet i övrigt — adjunkter i egentlig

mening samt kontrakts- och stiftsadjunkter — borde jämväl frågan örn

månatlig utbetalning av avlöningen till detta prästerskap upptagas till övervägande.

Såsom framginge av redogörelsen för innehållet i de inhämtade yttrandena,

vore meningarna om behovet av månatlig utbetalning av de extraordinarie

prästernas avlöning icke lika enhälliga som i fråga örn det ordinarie

prästerskapets. Efter ämbetsverkens uppfattning förelåge minst lika

talande skäl för månatlig utbetalning av det extraordinarie prästerskapets

löner som av det ordinaries. Tvivelsutan komme en sådan utbetalning att

medföra ökat arbete för myndigheterna, särskilt för domkapitlen, vilka hade

att uträkna det varje arvodestagare tillkommande arvodesbeloppet, men även

för såväl länsstyrelserna, vilka hade att granska domkapitlens uppgifter

samt verkställa utbetalningen, som statskontoret.

Då emellertid ämbetsverken ansåge det vara ett befogat anspråk från det

extraordinarie prästerskapets sida att, i händelse av en omläggning av utbetalningen

av det ordinarie prästerskapets avlöning, för egen del komma

i åtnjutande av motsvarande förmån, ville ämbetsverken förorda förändrade

bestämmelser i fråga örn utbetalningen jämväl av det extraordinarie prästerskapets

avlöning i syfte att densamma skulle äga rum månatligen. Den

sålunda föreslagna förändringen borde givetvis avse även den del av adjunkts

avlöning, som det tillkomme ordinarie tjänstinnehavare att utgiva.

Häremot funnes så mycket mindre något att erinra, som den ordinarie

tjänstinnehavaren själv skulle uppbära sin avlöning månadsvis. I

I ovannämnda av 1933 års ecldesiastika boställsberedning verkställda utredning,

som överlämnats i skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

den 30 november 1933, har boställsberedningen — efter

en utförlig redogörelse för det nuvarande rättsläget på förevarande områden,

— sammanfattningsvis anfört i huvudsak följande:

Någon tvekan syntes icke kunna råda örn angelägenheten av en snar reform,

varigenom den i många hänseenden med besvär och omgång förbundna

ecklesiastikårsindelningen skulle bringas till en definitiv avveckling.

Principen för denna avveckling borde vara, att periodregleringen såväl vid

de rättsförhållanden, som berörde prästlöneväsendets utgiftssida (prästlönerna),

som dem, som hänförde sig till prästlöneväsendets inkomstsida (församlingsavgifter,

allmän kyrkoavgift, boställsavkastning och statsanslag), bringades

att sammanfalla med pastoratens budgetår (kommunalt budgetår).

Det kommunala budgetåret utgjordes alltjämt av kalenderåret. I ett den

30 juni 1929 framlagt betänkande angående rationell skatteuppbörd väcktes

av särskilda sakkunniga (1924 års uppbördssakkunniga) förslag om en sådan

omläggning av det kommunala budgetåret, att detta skulle komma att sammanfalla

med det statliga (1 juli—30 juni). Tanken på cn sådan omläggning

hade emellertid, på sätt framginge av de över betänkandet avgivna

yttrandena, icke tillvunnit sig någon allmännare anslutning. De nämnda

sakkunnigas förslag i denna del finge väl också, åtminstone för det när
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition Nr 160.

varande, anses sakna aktualitet. Ecklesiastikårsindelningens avveckling syntes

fördenskull nu böra ske genom dess ersättande med kalenderårsberäkning.

Därest de för ecklesiastikårets avveckling erforderliga författningsändringarna,

i den mån de förutsatte medverkan av riksdag och kyrkomöte, kunde

varda beslutade redan under år 1934, borde kalenderårsindelningen kunna

bliva slutgiltigt genomförd med ingången av år 1936. Övergångsterminen,

som i skilda hänseenden påkallade en speciell reglering, komme för sådant

fall att utgöras av 8-månadersperioden maj—december 1935. Vid uppgörandet

av sina förslag hade boställsberedningen, vad anginge de till själva

övergången hänförliga tidsfristerna, förutsatt, att proposition till frågans lösning

kunde föreläggas 1934 års riksdag.

Befunnes en avveckling av ecklesiastikårsberäkningen nu böra utan dröjsmål

åvägabringas, ville det vidare synas boställsberedningen, som örn starka

skäl skulle tala för att samtidigt lägga till rätta löneutbetalningen för prästerskapet.

Boställsberedningen har slutligen vid sin skrivelse fogat av beredningen

utarbetade förslag till de författningsändringar, som äro erforderliga för

ecklesiastikårsindelningens avvecklande samt för genomförande av månadsutbetalning

i efterskott av prästlöner och andra prästerskapet tillkommande

ersättningar.

Över beredningens utredning och förslag hava utlåtanden avgivits av

kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket, statistiska centralbyrån,

samtliga domkapitel och stiftsnämnden ävensom stiftens centralnämnd samt

styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund,

vilka samtliga — med undantag för stiftsnämnden i Strängnäs samt stiftsnämnden

och domkapitlet i Växjö — givit förslagen sin principiella anslutning.

Stiftsnämnden i Strängnäs tillstyrker visserligen avveckling av ecklesiastikåret

och i princip även utbetalning av prästernas löner månadsvis men anser

vissa skäl mera tala för, att det prästerliga löneåret anslutes till det statliga

i stället för till det kommunala budgetåret.

Jämväl domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö synas anse en avveckling

av ecklesiastikårsindelningen och införande av månadsutbetalningar av prästernas

löner vara önskvärda. Dessa syften skulle emellertid kunna vinnas

enbart genom å ena sidan en särskild lagföreskrift för omläggning av hushållningsplanernas

giltighetstid till kalenderår samt å andra sidan en generell

lagbestämmelse örn utbetalning månadsvis av ifrågakommande löneposter.

Med utfärdande av dylika lagar kunde dock utan olägenhet anstå,

intill dess kyrkomöte av annan anledning påkallades. I övrigt krävdes för

omläggning från ecklesiastikårs- till kalenderårsberäkning, där så erfordras,

allenast föreskrifter i administrativ ordning.

Två reservanter inom stiftens centralnämnd hava uttalat sig i liknande riktning

som domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö.

Departementschefen: Jag vill i princip ansluta mig till vad den ecklesiastika

boställsberedningen anfört och föreslagit i fråga örn avveckling av ecklesiastikårsberäkningen

och dess ersättande med kalenderårsberäkning. I anslutning

härtill torde sålunda vissa jämkningar i den gällande lagstiftningen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

på området böra vidtagas; till dessa återkommer jag vid granskningen av

de enskilda författningsförslagen. Det torde få anses otvivelaktigt, att den

nuvarande indelningen, som synes hava förlorat all självständig betydelse,

förorsakar icke oväsentliga olägenheter och svårigheter framför allt vid de

kommunala finansplanernas uppgörande och tillämpning; ej mindre torde

en förändrad indelning få betydelse för regleringen av kyrkofondens och

pastoratens ekonomiska mellanhavanden. Jag finner sålunda de föreslagna

åtgärderna motiverade.

Sedan den månatliga löneutbetalningen vunnit tillämpning för så gott

som alla löntagare i allmän tjänst, torde det icke vara förenligt med billigheten

att prästerskapet i fortsättningen skall erhålla sina avlöningsförmåner

med så långa mellantider som för närvarande. Starka skäl synas mig därför

tala jämväl för en sådan ändring i nu gällande bestämmelser, att prästerskapet

hädanefter må erhålla sina löner och andra ersättningar månadsvis

i efterskott. Jag ansluter mig alltså till boställsberedningens förslag

även i denna del.

Utöver de härförut refererade, av ecklesiastika boställsberedningen framlagda

förslagen för avveckling av ecklesiastikåret samt omläggning av

utbetalningsterminerna för prästerskapets löner m. m. hava framställningar

berörande det prästerliga löneväsendet gjorts dels av 1932 års

kyrkomöte angående ökning av det belopp, som må användas till emeritilöner

för präster, och angående beredande av lättnad i fråga örn prästlönekostnadernas

bestridande i sådana pastorat, som avses i 9 § prästlöneregleringslagen,

dels ocJc av domkapitlen i Lund och Härnösand, det förstnämnda

angående gäldande av vikariearvoden och adjunktstagare åliggande ersättningar

och det senare angående reglering av egentlig adjunkt tillkommande

bostads- och vivreersättning.

Jag har emellertid ansett mig för närvarande böra strängt begränsa mig

till vad omedelbart sammanhör med boställsberedningens omförmälda förslag,

och har jag fördenskull i detta sammanhang icke funnit skäl upptaga

nyssberörda framställningar till behandling.

Jag övergår härefter till en närmare redogörelse för de föreliggande särskilda

förslagen och upptager härvid desamma till granskning i den ordning,

vari de framlagts i den ecklesiastika boställsberedningens omförmälda

skrivelse den 30 november 1933.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

De ifrågavarande förslagen avse:

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr

141, sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning samt örn tillägg till

samma lag,

2) lag med ändrade bestämmelser för ikraftträdandet av lagen den 21

november 1925 (nr 449) örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat,

3) lag örn ändrad lydelse av 3 § 1 mom. lagen den 13 december 1929

(nr 382) örn provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat m. m.,

4) lag örn ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141,

sid. 35) örn emeritilöner för präster,

5) lag om dyrtidstillägg åt präster,

6) lag örn ändrad lydelse av 3 och 6 §§ lagen den 30 augusti 1932 (nr

404) örn kyrkofond samt örn tillägg till samma lag samt

7) lag, innefattande tillägg till ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 (nr 400).

Förslaget till lag angående ändring i vissa delar av prästlöneregleringslagen

samt om tillägg till samma lag.

Boställsberedningens förslag i denna del går — frånsett vad detsamma

berör frågan örn omläggning av tiden för utbetalning av prästernas löner

— i första hand ut på, att bestämmelsen i prästlöneregleringslagen örn lönereglerings

fastställande för period av ecklesiastikår upphäves. I samband

därmed föreslår beredningen tillika, att, där lönereglering med stöd av nu

gällande bestämmelser i löneregleringslagen skall tillämpas till och med

den 30 april 1936 eller samma dag något därefter följande år, giltighetstiden

för sådan lönereglering skall utsträckas till utgången av det kalenderår,

varunder löneregleringen eljest skolat upphöra att gälla, varvid emellertid

ett undantag befunnits påkallat beträffande vissa interimistiska löneregleringar.

Den för genomförandet härav erforderliga särskilda regleringen

av de löpande löneregleringsperioderna har av beredningen upptagits i det

föreslagna tillägget till prästlöneregleringslagen. Övriga ändringar avse 2,

11 och 15 §§.

2 §•

Boställsberedningen anför härunder följande:

Ändringen i denna paragraf avser endast ett utbyte av ordet »ecklesiastikår»

mot ordet »år». Syftet med denna ändring är givetvis att möjliggöra

lönereglerings fastställande — där sådant fastställande skall ske för

fast period — för visst antal kalenderår eller med andra ord för en period,

för vilken såväl begynnelse- som slutterminen utgöres av kalenderårsskifte.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Departementschefen: Vad boställsberedningen sålunda anfört och föreslagit

föranleder icke någon erinran från min sida.

11 och 15 §§.

Till 11 § anför boställsberedningen:

Den föreslagna ändringen avser huvudsakligen ett ersättande av utbetalningsterminen

»kvartalsvis» med en utbetalningstermin »månadsvis i efterskott».

Sin omedelbara tillämpning får denna ändrade bestämmelse å reglerad

lön för kyrkoherde och komminister. Givet är emellertid, att den sålunda

reformerade utbetalningsordningen bör avse — i första hand — jämväl

övriga, berörda befattningshavare tillkommande löne- och ersättningsposter,

örn vilkas utbetalande å viss termin bestämmelse eljest finnes i lag

meddelad. Dessa poster, vilka alla, liksom den reglerade lönen, skola gäldas

av pastoratet, äro: 1) bidrag till uppvärmning av tjänstebostad, 2) ödebygdstillägg,

3) fast resanslag, 4) lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande

samt 5) provisorisk tilläggslön.

Örn utbetalning av provisorisk tilläggslön hänvisar beredningen till sitt

uttalande rörande förslaget till lag örn ändrad lydelse av 3 § 1 mom. lagen

den 13 december 1929 (nr 382) om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och

komministrar i nyreglerade pastorat m. m., vartill jag senare återkommer.

Vidkommande övriga här nämnda fyra poster erinrar beredningen, hurusom

nu gällande utbetalningsbestämmelser finnas meddelade, örn posten

under 1) i 11 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, sådant detta lyder enligt

lag den 30 augusti 1932 (nr 405), örn posten under 2) i 3 § lagen den 21

november 1925 (nr 455) angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid

vissa prästerliga befattningar inom Härnösands och Luleå stift, örn posten

under 3) i 2 § lagen den 21 november 1925 (nr 449) örn resanslag åt vissa

präster i nyreglerade pastorat samt om posten under 4) i 2 § lagen den 17

december 1926 (nr 526) örn vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat

i anledning av nådårsrättens upphörande m. m. Härtill anför beredningen

vidare: I samtliga angivna lagrum regleras utbetalningsförfarandet enbart

genom en hänvisning till 11 § 1 mom. prästlöneregleringslagen. Med den

föreslagna ändringen av sistnämnda moment sker sålunda automatiskt en

motsvarande ändring beträffande utbetalningen av de särskilda lönemedel,

som avses i de angivna fyra lagrummen.

Jämlikt övergångsbestämmelserna till lagen om kyrkofond punkt 7 skall,

där enligt beslut av Kungl. Majit präst jämlikt 11 § 4 mom. prästlöneregleringslagen

(enligt momentets äldre lydelse) tillkommande bränsleförmån

blivit utbytt mot viss årlig ersättning att utgå ur kyrkofonden, ersättningen

efter den 1 maj 1933 gäldas av pastoratet och kvartalsvis utbetalas av kyrkorådet.

Ersättning, som här avses, utgör en förmån som tillagts viss präst

för dennes tjänstetid under löpande löneregleringsperiod. Någon förändrad

utbetalningsordning för dessa rent personliga ersättningsbelopp lär icke vara

påkallad.

Ordningen för utbetalning av ordinarie präst tillkommande avlöningsposter,

som utgå från kyrkofonden, tillhör den administrativa författningsregleringen.

Genomföres månadsutbetalning beträffande de delar av avlöningen,

som i det föregående berörts, torde det komma att visa sig följdriktigt och

lämpligt att föreskriva samma ordning i fråga om de förra, åtminstone

såvitt angår ålders- och dyrtidstillägg.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Vid dryftande av frågan om nya grunder för den prästerliga avlöningen

har framhållits önskemålet, att lönerna måtte kunna bestämmas till belopp,

som — för undvikande av räknesvårigheter vid månadsutbetalning — bleve

jämnt delbara med 12. Vad beträffar de reglerade lönebelopp, som framgå

vid tillämpning av gällande prästlönelag, bliva dessa, som bekant, ofta nog

icke ens jämnt delbara med 4. Förhållandet har dock veterligen hittills

icke förorsakat några komplikationer. Det är att förmoda, att löneutbetalningarna

för månad — med hänsyn till de små differenser i ören det här

i allt fall kan bliva fråga örn —- icke skola vålla kyrkoråden större bryderi

än de tidigare kvartalsutbetalningarna. Möjlighet föreligger ju alltid att för

skilda månader jämka utbetalningarna så, att vederbörande befattningshavare

likväl för varje år erhåller vad honom tillkommer. Några författningsbestämmelser

till reglering härav lära icke vara av behovet påkallade.

Jämlikt 11 § 1 mom. prästlöneregleringslagen gäller för närvarande, att

de vederbörande tjänstinnehavare åliggande avgifter till prästerskapets änkeoch

pupillkassa, vilka skola vid den kvartalsvis skeende löneutbetalningen

avdragas, skola av kyrkorådet samtidigt insändas till kassan. Det torde

böra övervägas, på vad sätt redovisningen av dessa avgifter bör, efter månadsutbetalningens

genomförande, på lämpligaste sätt ordnas. I sådant

syfte föreslås, att denna detaljfråga av Kungl. Maj:t regleras i administrativ

ordning.

15 § är i sin gällande avfattning av följande lydelse:

»Från kyrkofonden utgående adjunktsarvoden skola kvartalsvis utbetalas

till vederbörande adjunkter.

Andra arvoden liksom ersättning för bostad och vivre, där dessa senare

förmåner böra gottgöras med penningar, skola likaledes kvartalsvis utbetalas,

dock att, om före utgången av sålunda angiven betalningstid förordnande

upphör, samtidigt skall till adjunkten erläggas vad honom tillkommer.»

Beträffande denna paragraf har boställsberedningen anfört:

De skäl, som anförts för en omläggning till månadsutbetalning av det

ordinarie prästerskapets avlöning, lära med lika styrka tala för att det extra

ordinarie prästerskapet beredes en motsvarande förmån.

Man har emellertid i fråga örn utbetalning av avlöning till tjänstgörande

extra ordinarie präster att särskilja s. k. ständiga adjunkter. Beträffande

denna kategori av adjunkter finnas, rörande avlöningsutbetalningen, särskilda

lagbestämmelser meddelade dels i 14 § 3 mom. prästlöneregleringslagen,

dels i de härförut under 11 § omförmälda lagarna nr 455 år 1925,

nr 526 år 1926 och nr 382 år 1929.

Enligt samtliga dessa bestämmelser gäller, att till ständig adjunkt utgående

arvode och annan ersättning, som oinförmäles i åsyftade lagrum,

skall gäldas på samma sätt och i samma ordning, som finnes stadgat örn

reglerad lön för ordinarie präst. Denna regel finnes i de nämnda lagrummen

angiven genom en hänvisning till 11 § 1 mom. prästlöneregleringslagen.

Därest i detta moment föreskrives månatlig utbetalning av lön, blir

alltså en sådan bestämmelse gällande jämväl för omförmälda avlöningsmedel

till ständig adjunkt.

Nu förevarande lagrum synes sålunda endast avse att reglera avlöningsutbetalningar

för andra adjunkter än dem, som hänföras till kategorin

ständiga adjunkter. Huruvida bestämmelserna åsyfta reglering av ifråga
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

varande adjunkter tillkommande samtliga arvoden och ersättningar eller

endast de avlöningsförmåner, som omförmälas i prästlöneregleringslagen,

kan emellertid synas oklart. I varje fall hava beträffande de efter lagens

tillkomst i administrativ väg medgivna förmåner särskilda utbetalningsföreskrifter

meddelats i respektive författningar. Under sådana förhållanden

och då nu ifrågavarande adjunkter tillkommande arvoden och ersättningar

skola gäldas antingen av ordinarie präst eller av kyrkofonden och icke

såsom i regel är fallet beträffande ordinarie präster och ständiga adjunkter

av pastoratet, hava skäl icke ansetts föreligga att i prästlöneregleringslagen

fortfarande reglera betalningsterminerna för dessa adjunkter tillkommande

löne- eller andra förmåner. Jämväl ur överskådlighetens och enhetlighetens

synpunkt har det synts lämpligare, att alla härutinnan erforderliga föreskrifter

utfärdas i administrativ ordning.

I flertalet av de avgivna yttrandena framhållas de starka skäl, som tala

för månadsutbetalning av prästernas — såväl ordinaries som extra ordinaries

— löneförmåner. Vissa domkapitel och stiftsnämnder påpeka likväl i detta

sammanhang det ökade arbete, som en sådan omläggning av löneutbetalningarna

kommer att medföra, särskilt för domkapitlen vid uträknandet av

från kyrkofonden utgående löneposter. Med hänsyn bland annat därtill

förorda enstaka av dessa myndigheter, att sådana ur kyrkofonden utgående

avlöningsförmåner, som icke utgöra vederbörande prästmans huvudsakliga

inkomst, såsom dyrtidstillägg, skjutsbidrag, ålderstillägg och kontraktsprostarvoden,

och vilka dessutom i regel uppgå till jämförelsevis ringa belopp,

fortfarande skola utbetalas kvartalsvis i efterskott. I denna riktning uttala

sig domkapitlen och stiftsnämnderna i Strängnäs, Lund och Härnösand.

Departementschefen: Samtliga sistberörda avlöningsmedels utbetalning regleras

genom föreskrifter i administrativ ordning. Vid den revision av hithörande

författningar, som, därest nu föreslagna lagändringar genomföras,

varder erforderlig, lärer böra tagas i övervägande i vad mån erinringarna

mot månatlig utbetalning jämväl av dessa avlöningsposter kunna anses böra

föranleda, att kvartalsutbetalning bibehålies för någon eller några av desamma.

Vad boställsberedningen i denna fråga i övrigt anfört finner jag mig

kunna biträda, och har jag ej heller funnit anledning till erinran mot de

av beredningen föreslagna ändringarna i här ifrågavarande lagrum.

Tillägget.

Härom har boställsberedningen anfört:

Den av beredningen föreslagna regleringen för ecklesiastikårsberäkningens

avveckling har inriktats på att de särskilda med 1 maj-terminen hittills

förbundna rättsverkningarna skola efter kalenderårsskiftet 1935/1936 upphöra.

För att nå detta syfte med avseende å löneregleringarnas begynnelse-

och slutterminer föreslås -— på sätt luirförut inledningsvis anmärkts

— i första hand, att giltighetstiden för lönereglering, som med stöd av bestämmelserna

i lagen om reglering av prästerskapets avlöning fastställts att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

tillämpas till och med den 30 april 1936 eller samma dag något därefter

följande år, utsträekes till kalenderårets utgång.

Vad till en början angår valet av övergångsperiod hade väl i och för sig

kunnat ifrågasättas att företaga övergången redan under år 1935 eller sålunda,

att giltigheten av de den 30 april nämnda år utlöpande löneregleringarna

utsträcktes till den 1 januari 1936. Häremot talar dock den omständigheten

att nya löneregleringsresolutioner redan blivit av Kungl. Majit

meddelade icke blott för pastorat, där den nu löpande löneregleringsperioden

tilländagår den 30 april 1934, utan även — i några fall — för pastorat, där

perioden utlöper samma dag år 1935. Begynnelseterminen för dessa senare

löneregleringar av »1935 års serie» är sålunda genom av Kungl. Majit redan

meddelade beslut fastställd till den 1 maj nämnda år. Planläggningen av

det pågående arbetet med prästlöneregleringarnas fastställande lärer ock påkalla,

att ytterligare en del av löneregleringarna tillhörande nämnda årsserie

företages till slutligt avgörande före den tidpunkt (sensommaren eller hösten

1934), då de här ifrågasatta nya lagbestämmelserna kunna tänkas tidigast

träda i kraft.

Man har beträffande terminsomläggningen för de löpande perioderna av

gällande prästlöneregleringar att uppmärksamma, att dessa perioder väl i

allmänhet utgöras av tjugoåriga ecklesiastikårsperioder men för vissa fall äro

annorlunda bestämda. Kortare giltighetstid för lönereglering än tjugo ecklesiastikår

kan nämligen förekomma: a) vid interimsreglering enligt 2 § tredje

stycket prästlöneregleringslagen, då antingen tjänsten skall indragas eller

ock en väsentlig del av arbetsbördan (vid innehavarens avgång), t. ex. genom

pastoratsdelning, överflyttas till ny tjänst; b) då Kungl. Majit — med stöd

av stadgandet i 24 § samma lag — vid fastställande av lönereglering, som

eljest skolat gälla i tjugo år, förklarat sig vilja framdeles taga under övervägande

fråga örn sammanslagning med annat pastorat eller eljest ifrågasatt

ändring i den kyrkliga indelningen och organisationen och med anledning

därav föreskrivit att, därest beslut i sådant hänseende under nämnda tid

varder meddelat, löneregleringen icke skall gälla längre än till dess sålunda

beslutad ändring träder i verkställighet; c) då eljest jämlikt 24 § framställning

örn ändring i den kyrkliga organisationen under löpande löneregleringsperiod

bifallits samt i följd därav förut fastställd lönereglering förfaller

och nytt bestämmande av lön äger rum.

I den föreslagna tilläggsbestämmelsen om en allmän prolongering med

åtta månader av de eljest den 30 april 1936 eller samma dag under något

efterföljande år utlöpande löneregleringsperioderna har, såsom förut omförmälts,

med hänsyn till nämnda förhållanden ansetts böra göras ett undantag

för vissa. av dessa för kortare tid än tjugo år fastställda interimistiska

löneregleringar. Undantagsbestämmelsen avser sådana fall, där Kungl. Majit,

jämlikt bestämmelserna i 2 § tredje stycket eller 24 § prästlöneregleringslagen,

fastställt lönereglering, vars sluttermin gjorts beroende av viss genomförd

ändring i den kyrkliga organisationen, och där Kungl. Majit tillika före de

nu ifrågasatta tilläggsbestämmelsernas utfärdande genom angivande av viss

till kalenderdatum bestämd dag (den 1 maj efter viss prästerlig befattningshavares

avgång; dagen för ikraftträdandet av viss ändring i pastoratsindelning)

meddelat slutligt besked om när löneregleringen skall upphöra att

gälla. För fall, varom sålunda är fråga, har Kungl. Majit härjämte fastställt

lönereglering, som — därest giltigheten av den förra (interimistiska) löneregleringen

kommer att upphöra före utgången av tjugo år från dess ikraft
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majis proposition Nr 160.

trädande — skall bli gällande för återstoden av denna tjugoårsperiod, varvid

tillika förordnats, att dagen för upphörandet av den förra löneregleringen

skall utgöra dag för ikraftträdandet av den senare. Övervägande

skäl synas tala för att rubbning icke företages beträffande en dylik, visserligen

per den 1 maj bestämd, men inom en regelmässig tjugoårsperiod

fallande sluttermin, som tillika enligt redan meddelat förordnande utgör

begynnelsetermin för den efterföljande.

Beträffande den senare löneregleringen åter kommer huvudbestämmelsen

i tillägget att vinna tillämpning, och kommer följaktligen giltighetstiden för

densamma att tilländagå vid kalenderårsskifte.

Stiftsnämnden i Strängnäs, som — på sätt förut berörts — förordar ecklesiastikårsindelningens

utbytande mot en indelning efter statligt budgetår,

finner det emellertid olämpligt, att, därest en övergång från ecklesiastikår

till kalenderår likväl skulle komma att beslutas, sådan omläggning genomföres

i den ordning, som av boställsberedningen föreslagits. Beredningens

förslag innebure nämligen, att i de flesta fall övergången till kalenderår för

ett och samma pastorat i ett hänseende (beträffande normaluppskattningarna

och skogshushållningsplanerna) komme att förläggas till början av kalenderåret

men i annat hänseende (beträffande löneregleringarna) till slutet av

detsamma. En följd härav bleve, att i pastorat, där prästerskapet enligt

nu gällande lönereglering åtnjöte förmån av ved in natura, vid uppskattningen

av löneboställes normalavkastning för perioden närmast efter omläggningen

hänsyn måste tagas till att sådan husbehovsved skall från bostället

utgå under det första året i perioden men ej under de följande åren.

Stiftsnämnden anser fördenskull, att nu gällande löneregleringar och fastställda

normaluppskattningar borde bibehållas vid sin giltighetstid, och att

i stället den nya lönereglerings-, respektive normaluppskattningsperioden

efter övergången borde avkortas att, med samma undantag i avseende å

löneregleringarna som boställsberedningen föreslagit, utgå vid kalenderårsskiftet

närmast före den 1 maj, då perioden eljest skolat utgå. Vid övergången

skulle följaktligen normalavkastningsuppskattningar och skogshushållningsplaner

upprättas för 9 år 8 månader samt löneregleringar fastställas

för 19 år 8 månader.

Departementschefen: Den olägenhet, som enligt stiftsnämndens i Strängnäs

härom yttrade mening skulle kunna tänkas förbunden med den av boställsberedningen

här föreslagna övergångsordningen, finner jag icke hava den

betydelse, att densamma motiverar ett frångående av boställsberedningens

förslag. Uppmärksammas må, att med det av stiftsnämnden ifrågasatta

förfaringssättet de eftersträvade fördelarna av löneregleringsperiodernas omläggning

skulle vinnas först successivt under en avsevärd övergångstid. Jag

har ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot boställsberedningens

förslag i denna del.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Förslaget till lag med ändrade bestämmelser för ikraftträdandet av

lagen den 21 november 1925 (nr 449) örn resanslag åt vissa

präster i nyreglerade pastorat.

Boställsberedningens förslag innebär ett upphävande av de övergångsbestämmelser,

på grund av vilka här ifrågavarande lags successiva ikraftträdande

för vissa fall skall äga rum vid ingången av ecklesiastikår, samt

denna tidpunkts ersättande med andra, mera lämpliga terminer.

Till stöd för förslaget har beredningen anfört:

Med ecklesiastikårsindelningens avskaffande lär icke längre föreligga något

skäl, varför ej förmånen av fast resanslag skulle kunna tilldelas präst även

från och med annan begynnelsetermin under året än den 1 maj. Med den

föreslagna författningsändringen avses, att präst, vilken under de i lagen

örn resanslag angivna förutsättningarna finnes berättigad att erhålla anslag

som nyss nämnts, skall få uppbära anslaget utan onödigt dröjsmål. I sådant

syfte föreslås, att präst, varom här är fråga, skall få tillträda anslaget —

vare sig rätten därtill är beroende av arrendekontrakts utlöpande eller av

Kungl. Maj:ts förordnande — redan från och med månadsskiftet därefter.

I det förra av de här angivna fallen är betydelsen av terminsändringen visserligen

icke särskilt stor; då giltigheten av arrendekontrakt, som här avses, väl

undantagslöst upphör den 14 mars, rör det sig blott örn en tidsförskjutning

av en månad. Av väsentligt större betydelse blir emellertid den föreslagna

författnings jämkningen i de fall, där Kungl. Majit på föreliggande »särskilda

skäl» förordnar örn anslaget. Dröjsmålet med anslagets tillträdande

kan, enligt den i detta hänseende för närvarande gällande regleringen,

komma att uppgå till ett år — ett förhållande, som får anses vara desto

mindre lämpligt som behovet av det sökta anslagets beviljande utan oskäligt

uppskov väl i dessa fall plägar framstå med särskild styrka.

För lagens ikraftträdande föreslås den 1 maj 1935. Med valet av 1 majterminen

för ikraftträdandet förfaller behövligheten av övergångsbestämmelser

för det fall, att Kungl. Maj:t före lagens ikraftträdande förordnat

örn anslaget att utgå från och med denna tidpunkt.

Domkapitlet i Härnösand föreslår ändring av boställsberedningens förslag

såtillvida, att fast resanslag skall kunna tilldelas präst allenast från och med

den 1 april närmast efter förut gällande arrendekontrakts upphörande, varigenom

arbetet med uträkningen av dyrtidstiliäggen skulle bliva mindre

tyngande.

I ett vid kammarkollegiets utlåtande fogat särskilt uttalande anför t. f.

kammarrådet Skoglund, med vilken kammarrådet Klockhoff instämmer, att

ifrågavarande av boställsberedningen föreslagna ändring icke syntes vara påkallad

av något praktiskt behov, enär de avsedda bestämmelserna vöre av

övergående art och vid tiden för den föreslagna lagens ikraftträdande allenast

ett fåtal präster torde återstå, på vilka ändringen kunde få tillämpning.

Departementschefen: Ändringsförslaget är en naturlig konsekvens av den

föreslagna avvecklingen av ecklesiastikåret inom övriga områden av prästlöneväsendet.

Att de ändrade tidsbestämningarna få betydelse för endast

ett mindretal löntagare, lär icke i och för sig utgöra något skäl att avstå

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

från den föreslagna författningsjämkningen, då denna likväl för de ifrågavarande

löntagarna måste anses vara av ett visst praktiskt värde. Domkapitlets

i Härnösand förslag ligger delvis vid sidan örn ämnet och torde för löntagarna

i givna fall komma att innebära en försämring. Jag anser mig

följaktligen böra biträda vad boställsberedningen föreslagit.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. lagen den 13 december

1929 (nr 382) örn provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i

nyreglerade pastorat m. m.

Jämlikt 3 § 1 mom. första stycket av ifrågavarande lag skall provisorisk

tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar samt provisoriskt tilläggsarvode

åt ständiga adjunkter av varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, »gäldas

på sätt och i den ordning 11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ lagen om

reglering av prästerskapets avlöning stadga».

Av de häri åberopade stadgandena i prästlöneregleringslagen reglerar stadgandet

i 11 §-—på sätt tidigare berörts — tiden för utbetalningen av kyrkoherde

och komminister tillkommande löner, 19 § den ordning, vari för

dessa löners bestridande anvisade medel skola tagas i anspråk, samt 20 § vilka

skola deltaga i gäldandet av för lönerna erforderliga församlingsavgifter.

Utöver berörda hänvisning till prästlöneregleringslagens bestämmelser upptager

emellertid lagen örn provisorisk tilläggslön m. m. i 3 § 1 mom. andra

stycket den ytterligare bestämmelsen, att »tilläggslön och tilläggsarvode,

varom här förmäles, skola av kyrkorådet kvartalsvis utbetalas samtidigt

med den befattningshavaren jämlikt lagen örn reglering av prästerskapets

avlöning tillkommande avlöningen».

Beträffande här åsyftade lagändring har boställsberedningen anfört:

Då utbetalningen av lönemedel enligt lagen örn provisorisk tilläggslön

redan på grund av den i 3 § 1 mom. första stycket intagna hänvisningen till

11 § 1 mom. prästlöneregleringslagen skall ske kvartalsvis, är det nya, som i

3 § 1 mom. andra stycket utsäges, endast det, att utbetalningen av berörda

lönemedel skall ske samtidigt med utbetalningen av den reglerade lönen.

På sätt i fråga örn den föreslagna ändringen i 11 § 1 mom. prästlöneregleringslagen

blivit erinrat, är förutsatt, att den förändrade ordningen för

utbetalningen av prästerskapets löner skall avse jämväl provisorisk tilläggslön

och provisoriskt tilläggsarvode. Då genom den föreslagna bestämmelsen

i sistberörda lagrum, att löneutbetalningen skall ske månadsvis i efterskott,

även betalningsdagen blivit fixerad (den sista i månaden), bör bestämmelsen

i 3 § 1 mom. andra stycket lagen om provisorisk tilläggslön m. m.

upphävas.

I övrigt hänvisar beredningen till vad härförut redan blivit i detta ämne

anfört.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910

(nr 141, sid. 35) örn emeritilöner för präster.

De föreslagna ändringarna åsyfta — jämte ändrad tid för emeritilöns utbetalande

■— ett upphävande av de bestämmelser, som beträffande präst,

vilken tilldelats emeritilön, föreskriva frånträdande av innehavande tjänstebefattning

den 1 maj. Ändringarna beröra 5 och 6 §§, varjämte för desammas

ikraftträdande föreslagits särskilda övergångsstadganden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

5 §•

Rörande ändringen häri anför boställsberedningen följande:

Paragrafen upptager — enligt sin nuvarande lydelse — i andra stycket

bestämmelse örn skyldighet för vederbörande domkapitel att före slutet av

december månad hos Kungl. Majit anmäla, då stiftet tillhörande präst, enligt

bestämmelserna i lagen, finnes böra komma i åtnjutande av emeritilön.

Enligt föreslagen ändring i 6 § skall tillträde av tilldelad emeritilön ske

med utgången av mars månad i stället för såsom nu gäller vid början av

visst ecklesiastikår eller sålunda den 1 maj. Denna ändrade termin skulle

påkalla en motsvarande ändring av tidsfristen i förevarande 5 §. Då emellertid

här ifrågavarande, i 5 § andra stycket meddelade ordningsföreskrifter

synas böra tillhöra den administrativa regleringen på förevarande förvaltningsområde,

föreslås att de helt utgå.

I detta sammanhang må erinras, att 9 § i emeritilönelagen, vilket lagrum

upptager en tidsbestämmelse motsvarande den, som återfinnes i 5 §, och

för övrigt hänvisar till denna senare paragraf, är en övergångsbestämmelse

som numera saknar tillämplighet.

6 §•

Till stöd för förslaget i denna del anför beredningen:

Förslaget till ändrad lydelse av denna paragraf avser i första hand de

gällande bestämmelserna om tidpunkten för frånträdande av innehavande

tjänstebefattning för präst, som tilldelats emeritilön, samt om tidpunkten

för tillträde av dylik lön. I sådant hänseende föreslås, att den gällande, av

ecklesiastikårsindelningen beroende terminen 1 maj utbytes mot 1 april.

Den praktiska fördelen vinnes härigenom, att präst, som tilldelats emeritilön,

kommer att frånträda sin tjänst å fardag. Ett förslag till omläggning

av nu berörda tidsfrist, på sätt här nämnts, framlades av 1931 års prästlöneregleringssakkunniga,

vilka därvid underströko lagändringens betydelse

för underlättande av bostadsbytet för såväl av- som tillträdare av prästgården.

Vidare föreslås den ändringen i paragrafen, att emeritilön skall utbetalas

månadsvis i efterskott i stället för kvartalsvis. Genom kungörelsen den 10

mars 1922 (nr 121) med bestämmelser om utbetalning månadsvis av vissa

pensioner m. m. är stadgat, att denna betalningsordning skall tillämpas för

f. d. befattningshavare i statens tjänst. Följdriktigheten lärer kräva, att de

prästerliga emeriti icke längre undanhållas förmånen av en dylik tidsenligare

utbetalningsordning. Det torde icke behöva befaras, att anordningen

skall komma att förorsaka statskontoret nämnvärd arbetsökning. Det kan

till belysning härav erinras örn att antalet emeriti för närvarande utgör

cirka 200. Antalet f. d. statsanställda, vilka genom statskontoret uppbära

sina pensioner månadsvis, uppgår för närvarande till inemot 4,000.

Beträffande övergångsstadgandena anför beredningen slutligen:

Lagändringarna äro avsedda att träda i kraft med avseende å ordningen

för utbetalningen av emeritilön den 1 januari 1936 eller vid samma tidpunkt,

då enligt boställsberedningens förslag den månatliga utbetalningen

skulle börja tillämpas för i tjänst varande präster. Beträffande övriga

ändringar i 6 § påkallas dock ett tidigare ikraftträdande, därest den förändrade

ordningen för tillträde av tilldelad emeritilön skall, beträffande ordinarie

präst, kunna vinna tillämpning redan under år 1936.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

33

Förslaget till lag om dyrtidstillägg åt präster.

Med detta förslag avses, å ena sidan, att upphäva de bestämmelser i lagarna

nr 724 år 1918 och 844 år 1920 örn krigstidsunderstöd och dyrtidstillägg,

som föreskriva dessa förmåners utgående för ecklesiastikår, och, å

andra sidan, att sammanföra övriga stadganden i berörda två lagar till en

gemensam lag, som, på grund av numera inträdda förändrade förhållanden,

i förslaget erhållit en väsentligen förenklad avfattning.

Till stöd för lagförslaget anför boställsberedningen:

Rörande dyrtidstillägg till präster, som åtnjuta lön eller arvode enligt

lagen om reglering av prästerskapets avlöning, gäller — från och med den

1 maj 1930 och intill dess annorlunda förordnas — kungörelsen den 20

juni 1930 (nr 281) angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie

präster med de i samma kungörelse, senast genom kungörelsen den 30 juni

1933 (nr 449), vidtagna ändringar. Beträffande dyrtidstillägg å emeritilöner

gäller från och med den 1 maj 1927 kungörelsen den 18 juni samma år

(nr 295) angående dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

De i de ifrågavarande författningarna — 1930 och 1927 års kungörelser —

angivna grunder för dyrtidstilläggens utgående hava, i anslutning till bestämmelserna

i de därom gällande lagarna, varit underställda riksdagens

prövning och godkännande.

I sakligt hänseende avviker det föreliggande förslaget till lag i ämnet

från de två lagar densamma avser att ersätta allenast därutinnan, att dyrtidstilläggen

frigjorts från ecklesiastikårsindelningen. Då tilldelandet av

dyrtidstillägg åt i tjänst varande präster gjorts beroende av att sådan förmån

utgår till statens befattningshavare, lära dyrtidstilläggen åt de förra

framdeles böra, i likhet med vad som nu äger rum beträffande de senare,

fastställas för statligt budgetår. Samma period bör då givetvis tillämpas

beträffande dyrtidstilläggen åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

Den nya lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1935, då lagarna

nr 724 år 1918 och nr 844 år 1920 skulle upphöra att gälla. Valet av

denna tidpunkt för ikraftträdandet möjliggör, att beslut örn grunder för

de prästerliga dyrtidstilläggens utgående för tiden efter den 1 maj 1935 kan

av samma års riksdag fattas utan bundenhet av ecklesiastikårsindelningen.

Prövas sådana tillägg till präster böra utgå även efter angivna tidpunkt,

lär beslutet härom böra avse dels övergångsperioden den 1 maj—30 juni

1935, dels tiden den 1 juli 1935—30 juni 1936.

Mot de närmast härförut berörda tre lagförslagen, de om ändring i särskilda

delar av lagen örn tilläggslön m. m. och emeritilönelagen samt det

om dyrtidstillägg åt präster, hava i de avgivna yttrandena icke framförts

några erinringar förutom i följande två hänseenden:

Domkapitlet i Västerås avstyrker förslaget om tidigare frånträdande av

tjänstebefattning för präst, som tilldelats emeritilön, under framhållande,

att en ändring därutinnan, på sätt föreslagits, skulle från församlingsarbetets

synpunkt medföra allvarliga olägenheter, i det att ombyte av präst i så fall

ofta skulle komma att inträffa under pågående konfirmationsundervisning.

Domkapitlet i Härnösand tillstyrker visserligen boställsberedningens förslag,

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 160. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

att de prästerliga dyrtidstilläggen skola fastställas för statligt budgetår, men

avstyrker, att dyrtidstilläggsprocenten — på sätt domkapitlet ansett sig

kunna av beredningens förslag utläsa — skulle, i likhet med vad för statstjänstemannen

för närvarande gäller, komma att växla efter det för varje

kvartal bestämda levnadskostnadsindex. En dylik förändring av det för

budgetåret utgående dyrtidstillägget skulle, enligt domkapitlets förmenande,

medföra en icke oväsentlig arbetsökning utan praktiskt värde för löntagarna.

Departementschefen: Vad domkapitlet i Västerås anmärkt emot förslaget

örn ändring i emeritilönelagen lärer väl i enstaka fall kunna framstå såsom

en något oläglig konsekvens av den ändrade tidpunkten för tillträde av

emeritilönen. Jag erinrar emellertid örn att den i detta hänseende framhållna

olägenheten givetvis än oftare kan inträffa vid ombyte av präst av

annan anledning, då ju sådant ombyte ej längre är bundet vid den 1 maj

eller annan förutbestämd termin. Jag finner den framförda erinringen, med

hänsyn till de praktiska fördelar förslaget eljest innebär, icke böra föranleda

ett frångående av detsamma.

Vad angår den av domkapitlet i Härnösand berörda frågan om de prästerliga

dyrtidstilläggens utgående oberoende av växlingarna i levnadskostnadsindex

under året, får jag erinra örn att denna speciella fråga icke omedelbart

regleras vare sig i de gällande lagarna örn dyrtidstillägg åt präster

eller i det av boställsberedningen nu framlagda förslaget till ny lag i ämnet.

Prövningen av sagda spörsmål tillkommer nu och skall jämväl enligt förslaget

tillkomma Kungl. Maj:t och riksdagen i sammanhang med de av

statsmakterna årligen fattade besluten om här omförmälda och övriga grunder

för de prästerliga dyrtidstilläggens beräkning.

Mot boställsberedningens här senast behandlade tre lagförslag, vilka i övrigt

vunnit en nära nog enhällig anslutning av de däröver hörda vederbörande,

har jag för egen del i huvudsak icke funnit anledning till någon erinran.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond samt örn tillägg till samma lag.

I detta sammanhang torde till en början vissa frågor rörande de rättsförhållanden,

som för närvarande regleras i tiondeavskrivningslagen, böra

något beröras. Jag åberopar därutinnan vad boställsberedningen anfört i sin

skrivelse:

Tiondeavskrivningslagen upptager bestämmelser dels i 1—3 §§ örn en

fortgående indragning till statsverket av bonden samt den närmare proceduren

för indragningen, dels i 4 § om statsverkets förpliktelse att till kyrkofonden

erlägga ett under tiden för indragningen successivt ökat belopp i

ersättning för de indragna avgifterna, dels ock slutligen i 5 och 6 §§ om

ordningen för en avskrivning (under tjugo år) av de genom indragningen

under statsverkets omedelbara disposition komna avgifterna samt örn dessa

avgifters debitering, uppbörd och redovisning.

I och med det att giltighetstiden för den numera enda återstående, å

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

1862 års förordning grundade löneregleringen (för kyrkoherdetjänsten i Tanums

och Lurs församlingars pastorat) den 30 april 1934 tilländagå^ blir

vid denna tidpunkt indragningen av här ifrågavarande avgifter för hela

landet definitivt genomförd. Uträkningen av den summa i penningar, till

vilken tionde- och övriga fastighetsavgifter inom det nämnda pastoratet

böra beräknas, torde inom kort komma att fastställas av kammarkollegiet.

Efter ett lagakraftvunnet beslut i här omförmälda ärende blir slutsumman

för den från statsverket utgående totala tiondeersättningen slutgiltigt fixerad.

Bestämmelsen örn statsverkets åtagande att alltfort erlägga denna ersättning

synes härefter hava sin naturliga plats i lagen örn kyrkofond, i vilken lag

ersättningen — i 3 § l) — för närvarande finnes upptagen bland kyrkofondens

övriga i lagrummet förtecknade inkomster.

Då de grundläggande bestämmelserna i tiondeavskrivningslagen eller de,

som beröra indragningen av ifrågavarande avgifter, hädanefter komma att

sakna vidare tillämplighet, kvarstå av lagens bestämmelser, därest stadgandena

rörande statsverkets skyldighet att för samma avgifter lämna kyrkofonden

ersättning ävensom örn betalningsperiod och utbetalningstermin för omförmälda

ersättning införas i lagen örn kyrkofond, allenast de, prästlöneväsendet

iclce berörande föreskrifter, som avse den fortsatta avskrivningen av de indragna

avgifterna samt debitering, uppbörd och redovisning av desamma.

Enligt de sist berörda bestämmelserna skall under loppet av tjugo år en

fortgående nedsättning av ifrågavarande avgifter äga rum. För de sista fem

åren uttagas endast 20 procent, varefter återstoden eftergives. Avgifter, som

icke förfallit till betalning den 30 april 1944, skola omedelbart avskrivas.

Vid denna sistnämnda tidpunkt skall sålunda den ifrågavarande avgiftsplikten

i allt fall vara slutgiltigt avvecklad.

I skrivelse den 11 juni 1932 (nr 361) har riksdagen anhållit, att Kungl.

Majit måtte, så snart förhållandena det medgåve, för riksdagen framlägga

förslag om påskyndat avskrivande av prästerskapets till statsverket indragna

tionde. Över skrivelsen har infordrats gemensamt utlåtande av kammarkollegiet

och statskontoret, vilket utlåtande, enligt vad boställsberedningen

inhämtat, vid tiden för dess skrivelse ännu icke var avgivet.

Boställsberedningen har vid avfattningen av sina förslag utgått ifrån att

de ifrågavarande bestämmelserna av statsfinansiella skäl, i allt fall tillsvidare,

komma att lämnas orubbade. Beredningens förslag avser följaktligen,

dels att ett stadgande med det materiella innehållet i 4 § tiondeavskrivningslagen

infogas i lagen om kyrkofond (3 §), dels att den förra

av dessa lagar upphäves med det förbehåll likväl, att vad i 5 och 6 §§ i

lagen stadgas om avskrivningen och vad därmed äger samband skall, intill

dess av Kungl. Majit och riksdagen annorlunda beslutes, fortfarande vinna

tillämpning.

För ecklesiastikårsberäkningens ersättande med kalenderårsberäkning vid

den årligen erforderliga avräkningen mellan kyrkofonden och pastoraten föreslår

boställsberedningen slutligen föreskrifter dels örn begränsning till kalenderårsskifte

av löpande perioder för uppskattning av löneboställens årliga

normalavkastning, dels örn bestämmandet för övergångsperioden den 1 maj

—31 december 1935 ej mindre beträffande allmänna kyrkoavgiften och öretalet

för församlingsavgifterna än även beträffande tillskotten till pastoraten

för prästlönekostnadernas bestridande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition Nr 160.

3 §.

Boställsleredningen anför:

De föreslagna nya bestämmelserna i förevarande paragraf åsyfta dels en

förenklad beteckning för de under 1) och 2) uppräknade, från statsverket

till kyrkofonden utgående ersättningarna, dels ett fixerande i lagen — i likhet

med vad som skedde år 1932 beträffande den andra av här ifrågavarande

ersättningar — av det belopp, varmed den under 1) angivna ersättningen

för prästerskapets indragna tionde framdeles skall utgå, dels och

upptagande i lagen av bestämmelser örn betalningsperiod och utbetalningsdag

för båda dessa ersättningar.

Beteckningarna för ersättningarna hava avfattats i nära anslutning till

rubrikerna i riksstaten för de motsvarande statsanslagen. De tidigare använda

utförligare beteckningarna hava ansetts i lagen kunna utelämnas,

då ersättningarna däri till beloppen angivas.

På sätt förut berörts förutsätter det föreslagna upphävandet av tiondeavskrivningslagen

närmare bestämmelser örn tiondeersättningen i kyrkofondslagen.

I sådant avseende innefattar förslaget, förutom angivande av tiondeersättningens

belopp, endast sådan ändring i nu gällande föreskrifter, att

dels nämnda ersättning, vilken enligt tiondeavskrivningslagens bestämmelser

skulle för varje ecklesiastikår från statsverket inlevereras till kyrkofonden

vid ecklesiastikårets början, efter ecklesiastikårets borttagande skall utgå

efter kalenderår, dels betalningsterminen för densamma flyttas till januari

månad under det kalenderår, ersättningen avser.

Beträffande det särskilda statsanslaget under 2) har tidigare icke i författningarna

funnits annan betalningsföreskrift än att detsamma skall utgå

årligen. Förarbetena till 1910 års kyrkofondslag giva emellertid vid handen,

att förevarande ersättning från början avsetts skola till kyrkofonden inlevereras

i förskott före ingången av det ecklesiastikår, vartill densamma vore

att hänföra. I 1903 års betänkande och förslag angående reglering av prästerskapets

avlöning anföres sålunda (sid. 247) i specialmotiven till 5 § i

förslaget till lag örn kyrkofond: »Redan färdigbildade fonder eller dermed

jemförliga tillgångar, hvilka äro att hänföra till de gemensamma aflöningsmedlen

(§ 2), äfvensom från statsverket utgående ersättningar för ränte- och

tiondeanslag eller anslag i penningar (§ 3 mom. 3) synas böra öfverföras till

kyrkofonden närmast före ecklesiastikåret 1914—15, eller således den 1 januari

1914, då ett nytt räkenskapsår börjar». Ersättningen skulle, i likhet

med ersättningen för prästerskapets tionde, utgå till kyrkofonden årligen

allt ifrån fondens första år, ecklesiastikåret 1914D915. På sätt framgår av

en boställsberedningens skrivelse bifogad tablå har ifrågavarande ersättningsbelopp

(bortsett från de två första åren, för vilka utredningen om ersättningsbeloppets

storlek icke hann att i tid slutföras) av statskontoret varje

år till och med år 1922 omförts till kyrkofonden under januari månad före

respektive ecklesiastikårs början. Vid budgetomläggningen år 1922 upptogs

emellertid icke något anslag för denna ersättningspost i riksstaten för tiden

den 1 januari—30 juni 1923. I följd av den härigenom uppkomna förskjutningen

i anslagsbeviljandet har ock ersättningen förskjutits. Det anslag,

som senast under år 1933 beviljats, avser på grund härav ecklesiastikåret

1933/1934. Enligt den ordning, vari ersättningsbeloppen under den senare

tiden omförts till kyrkofonden, skulle beloppet för sagda ecklesiastikår komma

att av statskontoret omföras i juni månad år 1934 eller efter ecklesiastikårets

utgång. För ecklesiastikåret 1934/1935 bör anslag beviljas av 1934

års riksdag.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Beträffande ikraftträdandet av de i förevarande paragraf föreslagna ändringarna

anför boställsberedningen vidare:

Ändringarna i 3 § äro med hänsyn till däri reglerade betalningsterminer

föreslagna att träda i kraft den 1 maj 1935. Samtidigt därmed är avsett, att

tiondeavskrivningslagen — med den begränsning, som förut nämnts — skall

upphöra att gälla.

Med avvecklingen av ecklesiastikårsindelningen enligt föreliggande förslag

uppkommer efter utgången av ecklesiastikåret 1934/1935 och före tilllämpningen

av de föreslagna nya betalningsterminerna en övergångsperiod

av åtta månader, mellan den 1 maj 1935 och den 1 januari 1936. För regleringen

av statsverkets betalningsskyldighet för denna tid i avseende å här

berörda ersättningar erfordras särskilda övergångsbestämmelser. I sådant

syfte har här föreslagits, att båda de ifrågavarande ersättningarna skola

för övergångsperioden utgå med reducerade belopp, eller /s-delar av vad

eljest bestämts för helt år. Ersättningen för prästerskapets tionde har för

angivna tid föreslagits skola — i överensstämmelse med vad hittills gällt

— till kyrkofonden inlevereras under maj månad år 1935. För den under

2) i paragrafen angivna ersättningen har däremot betalningstiden ansetts

böra ändras, så att ersättningsbeloppet i enlighet med de i paragrafen föreslagna

nya bestämmelserna komme att — såvitt möjligt utgå i förskott

för övergångsperioden. På grund av att anslaget för sistnämnda

ersättning lämpligen icke kan upptagas förrän i riksstaten för budgetåret

1935/1936, har dock utbetalningen för övergångsperioden icke kunnat förläggas

tidigare än till juli månad 1935. Jämlikt dessa övergångsbestämmelser

skulle följaktligen berörda två till kyrkofonden från statsverket utgående

ersättningar komma att belasta statsbudgeten på följande sätt:

Ersättningen för prästerskapets tionde:

för tiden Vs—31/n 1935 ........

för kalenderåret 1936.........

Ersättningen för vissa statsanslag:

för ecklesiastikåret 1934/35 .....

för tiden V6—* 31/i2 1965........

för kalenderåret 1936 ..........

Budgetåret

1934/1935 1935/1936

kr. kr.

3,091,800:—1 —

— 4,637,700:—1

301,250: — —

— 208,833:33

— 301,250: —

1 Beloppen ej slutligt fixerade.

Å riksstaten för budgetåret 1935/36 skulle alltså erfordras ett anslag för

sistnämnda ersättning å 510,083 kronor 33 öre, avseende tiden Vs 1935—

31/i2 1936. Detta förhållande förklaras av att anslaget, på sätt förut omnämnts,

vid det statliga budgetårets omläggning år 1923 icke uppfördes

med något belopp i övergångsbudgeten för första halvåret 1923.

Ett av boställsberedningen beträffande vardera av berörda ersättningar

uppgjort och dess skrivelse bifogat schema belyser ytterligare, huru de

för ersättningarna utgående statsanslagen belöpa per budgetår och betalningsperiod,

samt huru de för övergångsperioden den 1 maj—31 december

1935 reducerade ersättningsbeloppen påverka avräkningen mellan statsverket

och kyrkofonden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Kammarkollegiet, som icke haft något i sak att erinra mot boställsberedningens

förslag, har dock beträffande den föreslagna beteckningen för den

1 förevarande paragraf under 2) upptagna ersättningen uttalat önskvärdheten

av att, för framtida kännedom örn ersättningens rätta natur och ursprung,

denna erhölle en i huvudsak likartad lydelse med den, som förekomme

i statskontorets fondredogörelse, eller: »ersättning av statsverket med

tillhopa 301,250 kronor för anslag i krono- och kyrkotionde!! samt oindelt

spannmål och hemmansräntor ävensom i penningar».

De två reservanterna inom hammarkollegiet hava angående nu berörda delar

av förslaget anfört: Den beträffande de omförmälda statsersättningarna föreslagna

omläggningen skulle för kyrkofondens del medföra, att fonden under

ett räkenskapsår (budgetåret 1934/1935) skulle gå miste örn cirka 1,5 miljoner

kronor av den ersättning för indragen prästtionde, som det ålåge

statsverket att erlägga, under det under budgetåret 1935/1936 den i punkt

2 omförmälda ersättningen skulle utgå med ett med 200,833 kronor förhöjt

belopp. De i statsbudgeten för ifrågavarande ändamål upptagna anslag

komme att för nämnda år minskas, respektive ökas med motsvarande belopp.

Att minskningen i tiondeersättningsanslaget icke kunde betraktas

såsom uteslutande en omläggning av bokföringsår framginge därav att i

kyrkofondens behållning vid utgången av budgetåret 1934/1935 komme att

förefinnas en brist, på 1,5 miljoner kronor och att samma belopp komme

att saknas vid varje påföljande budgetårs utgång. Denna brist vore desto

betänkligare som den innebure ett ingrepp på den finansplan, som ligger

till grund för den gällande ordningen för bestridande av kostnaderna för

prästerskapets avlöning. — Den föreslagna nedsättningen av tiondeersättningen

vöre icke förknippad med någon omläggning av vare sig det statliga

budgetåret eller kyrkofondens bokföringsår. Ersättningen är numera

fixerad till för alla år lika belopp och skall betalas årligen på bestämda

tider för all framtid. För utbetalningen vore det således utan betydelse, att

ersättningsbeloppet vid fastställandet beräknats och förklarats skola utgå för

ecklesiastikår. De föreslagna rubbningarna i kyrkofondens inkomster och

statsverkets utgifter påkallades icke av avvecklingen av det s. k. ecklesiastikåret,

som icke utgjorde räkenskapsår för kyrkofonden. — Ej heller förelåge

med hänsyn till de kyrkofonden åliggande1 utgifter något behov att

framflytta betalningsterminen för tiondeersättningen till januari månad. —

Vad anginge den i punkt 2 omförmälda ersättningen förefunnes icke något

hinder att, därest så med hänsyn till kyrkofondens behov av likvida medel

kunde befinnas , erforderligt, utan statsbudgetens särskilda belastning utbetala

beloppet i början av varje budgetår, som år 1922 avsågs. Härför erfordrades

ingen lagändring. — I enlighet härmed avstyrkes ändring av ifrågavarande

paragraf jämte de föreslagna bestämmelserna för ikraftträdandet

av sådan ändring och därtill hörande övergångsbestämmelser, ävensom upphävamde

av tiondeavskrivningslagen, vilken sistnämnda åtgärd icke vore av

förhållandena påkallad och ej heller medförde några praktiska fördelar, då

vissa, bestämmelser i denna lag likväl alltjämt skulle gälla.

Biksrähenskapsyerket har i fråga om förutberörda under punkt 2 i paragrafen

upptagna ersättning ifrågasatt, huruvida icke densamma för den föreslagna

övergångsperioden lämpligen borde tillföras kyrkofonden före den 1 juli

1935. Det för sagda tid avsedda extra ersättningsbeloppet, 208,833 kronor

33 öre, skulle därigenom behöva anslås redan i riksstaten för budgetåret

1934/35 och sålunda komma att belasta samma budgetår, varunder anslaget

till tiondeersättningen enligt förslaget komme att utgå med reducerat belopp.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Göteborg samt statskontoret ävensom styrelserna

för stadsförbundet och landskommunernas förbund hava i detta sammanhang

fäst uppmärksamheten på det förhållandet, att vissa betalningssvårigheter

— särskilt efter omläggningen av löneutbetalningarna enligt de

föreslagna ändringarna i prästlöneregleringslagen — kunde tänkas vid givna

tidpunkter under året uppstå för pastoraten. Uttalandena i denna del gå i

allmänhet ut på, att dessa svårigheter måtte bliva tillbörligen beaktade vid

den revision av de nu gällande stadgandena rörande tidpunkterna för avräkningarna

mellan kyrkofonden och pastoraten samt för utbetalning till

pastoraten av tillskott ur kyrkofonden, som — därest periodomläggningen i

övrigt enligt det föreliggande förslaget bleve genomförd — måste bliva erforderlig.

Departementschefen: Vad till en början angår den här sist framhållna angelägenheten

att i görligaste mån söka reducera anledningarna till betalningssvårigheter

för pastoraten, får jag erinra örn att förutsättningarna för ett

tillgodoseende av detta önskemål väsentligen äro beroende av genomförandet

utav den terminsomläggning för inbetalningen till kyrkofonden av de i förevarande

paragraf uppräknade ersättningsbeloppen, vartill det föreliggande

förslaget syftar. Enligt för närvarande gällande bestämmelser meddelade

i kungörelsen den 28 april 1933 (nr 146) — skall avräkningen mellan

kyrkofonden och vederbörande pastorat utföras av stiftsnämnden före den 1

maj, d. v. s. före löneårets ingång. Tidpunkten för verkställandet av de

betalningar, som på grund av sådan avräkning skola ske antingen från eller

till kyrkofonden, bar i nämnda kungörelse — i överensstämmelse med vad

som gällt enligt tidigare avräkningsförfarande — bestämts till september

eller sålunda till femte månaden av löneåret. I och med löneårets omläggning

till kalenderår lärer ock tiden för avräkningarnas verkställande böra

skjutas tillbaka, så att dessa kunna varda avslutade före det nya löneårets

ingång den 1 januari. Sker därjämte i enlighet med boställsberedningens

förslag en förändrad redovisning av de båda kyrkofonden tillkommande

statsanslagen därhän, att desamma beräknas belöpa för kalenderår och tillföras

fonden under januari månad, torde för kyrkofondens del icke föreligga

något hinder, att redan under samma månad från fonden utanordnas

de tillskottsbelopp, som enligt avräkningarna skola tillgodokomma pastoraten

för året. Kyrkofonden enligt avräkningarna kontant tillkommande allmän

kyrkoavgift synes däremot, med hänsyn till tiden för kommunaluppbördsstämmornas

hållande, lämpligen icke böra avkrävas pastoraten förrän

under påföljande mars månad. Förslag till närmare föreskrifter för ett i

här angiven riktning ändrat avräkningsförfarande bär jag, därest de nu

föreliggande ändringsförslagen varda antagna, för avsikt att sedermera framlägga

för Kungl. Maj:t.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Den av kammarkollegiet föreslagna beteckningen å den mindre av de här

ifrågavarande statsersättningarna är ej fullt adekvat, då beloppet icke utgör

en omedelbar ersättning för anslag i krono- och kyrkotionde m. m. utan

rätteligen avser en ersättning för av prästerskapet förut åtnjutna statsanslag,

som utgått dels i gottgörelse för äldre anslag i krono-och kyrkotionde m. m.,

dels i penningar. En fullt uttömmande beteckning å anslagsposten måste

fördenskull bliva allt för tung och obekväm. Då det med hänsyn till den

föreslagna bestämmelsens samband med de äldre lydelserna i såväl 1910

som 1932 års kyrkofondslagar näppeligen behöver befaras, att det av boställsberedningen

föreslagna mera kortfattade beteckningssättet skulle medföra någon

risk i det av kollegiet antydda avseendet, har jag icke funnit den gjorda

erinringen böra föranleda någon ändring i den av boställsberedningen föreslagna

avfattningen.

Vad reservanterna inom kammarkollegiet andragit beträffande den i övergångsbestämmelserna

föreslagna reduceringen av ifrågavarande två ersättningsbelopp

för övergångstiden den 1 maj—31 december 1935 torde grunda

sig på missuppfattningen, att det endast vore dessa kyrkofondens inkomstbelopp,

som skulle anpassas efter den — 2/s-dels år omfattande — övergångsperioden.

Givet är dock, och torde detta även tydligt framgå av vad boställsberedningen

anfört, att jämväl fondens utgifter, ej mindre för löner

och dylikt än även och framför allt för tillskott åt pastoraten, förutsatts

bliva för motsvarande tid i lika proportion reducerade. Tydligt är, att, när

fonden under denna tid icke får vidkännas utgifter för mer än 2/s-dels år,

det för samma tid ej heller kan för fondens räkning ställas anspråk å större

anslag för dessa utgifters bestridande än som motsvarar 2/s-delar av anslaget

för helt år. Den minskning med cirka 1,5 miljoner kronor, som på grund av

tiondeersättnigsanslagets reducering kommer att föreligga i kyrkofondens

behållning vid utgången av budgetåret 1934/35, utgör givetvis icke någon

»brist» i fondens behållning eller någon förlust för densamma. Den minskade

behållningen i fonden vid utgången av räkenskapsåret är blott en naturlig

följd av att fondens räkenskapsår icke sammanfaller med de perioder,

för vilka fonden har att fullgöra sina utbetalningar.

Det föreliggande förslaget till ändring av 3 § kyrkofondslagen förutsätter ett

upphävande av 4 § tiondeavskrivningslagen. Denna senare bestämmelse

utgör numera det enda i ifrågavarande lag alltjämt gällande stadgande, som

berör området för prästlöneväsendet, och är dessutom det enda återstående

stadgande i lagen, som äger en icke tidsbegränsad giltighet. Jag har vid

sådant förhållande icke funnit någon erinran mot boställsberedningens förslag,

att lagen i nu förevarande sammanhang — med därvid förutsatt förbehåll

— foripellt upphäves, helst därigenom markeras, att frågan om en

snabbare avskrivning av hondén än vad i lagen finnes bestämt icke berör

området för prästlönelagstiftningen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Av riksräkenskapsverket har ifrågasatts, att det mindre av de ifrågavarande

statsanslagen skulle för övergångsperioden den 1 maj—31 december

1935 tillföras kyrkofonden före den 1 juli samma år, varigenom den av

periodomläggningen föranledda ökningen i detta anslag skulle komma att

belasta budgetåret 1934—1935. Vad ämbetsverket härutinnan anfört har

väl synts mig beaktansvärt. Jag har dock ej funnit tillräckliga skäl föreligga

för ett frångående av boställsberedningens förslag i denna del.

Sedan kammarkollegiet den 10 januari 1934 fastställt den summa, vartill

de till statsverket indragna tiondeavgifterna i Tanums och Lurs församlingars

pastorat inom Göteborgs stift skola beräknas, bar statskontoret i

skrivelse den 13 innevarande februari anmält, att slutsumman för den från

statsverket utgående totala tiondeersättningen härigenom blivit bestämd

samt att denna summa uppgår till 4,627,886 kronor 12 öre. Den ifrågavarande

ersättningen torde böra i kyrkofondslagen upptagas efter avrundning

uppåt till jämnt krontal och följaktligen fixeras till 4,627,887 kronor.

I statsverkspropositionen till årets riksdag har Kungl. Maj:t under

åttonde huvudtiteln, punkt 31, föreslagit riksdagen att i avbidan på den

proposition i ämnet, som kunde komma att bliva riksdagen förelagd, beräkna

en minskning av det ordinarie förslagsanslaget till ersättning för

prästerskapets tionde, nu 4,634,750 kronor, med 1,542,950 kronor till

3,091,800 kronor. Sedan slutsumman för ersättningen per belt år alltså

blivit bestämd, kan — i enlighet med det bärförut behandlade förslaget

rörande regleringen av statsverkets ersättningsskyldighet i nu berörda

hänseende för övergångstiden den 1 maj—31 december 1935 — sagda anslag

nu fixeras till Adelar av årsbeloppet eller till 3,085,258 kronor.

6 §•

BostäUsberedningen:

Ändringen i denna paragraf avser endast ett fullständigande av de i

densamma under 3) upptagna uppgifterna åt vilka präster dyrtidstillägg

skall av kyrkofonden utgöras. Visserligen angives såväl i nu föreslagen

ny lag örn dyrtidstillägg som i de äldre lagarna om krigstidsunderstöd och

dyrtidstillägg åt präster, att sådant understöd och tillägg — jämväl för

innehavare av emeritilön — skall utgå ur kyrkofonden, men fullständigheten

av den i 6 § intagna förteckningen över kyrkofondens ordinära utgifter

synes kräva här föreslagna komplettering.

Departementschefen: Vad boställsberedningen sålunda föreslagit synes

välbefogat och torde icke tarva någon vidare motivering.

Tillägget.

Härom anför boställsberedningen följande:

I. Här föreslagna bestämmelser avse att reglera det avräkningsförfarande

mellan kyrkofonden och pastoraten, som i händelse av föreliggande

lagförslags godkännande blir erforderligt för övergångsperioden den 1 maj

—31 december 1935. Den avräkning, som eljest årligen skall ske, verkställes

enligt nu gällande bestämmelser i den s. k. medelsförvaltningskun
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts proposition Nr 160.

görelsen för helt ecklesiastikår. I avräkningen, som sker för varje pastorat,

upptagas värdet av löneboställes fastställda årliga normalavkastning, enligt

kyrkofondslagen beräknad årsavkastning av pastoratets prästlönefonder

och sammanräknade beloppet av församlingsavgifter enligt uttaxering

efter för året bestämt öretal. Summan av dessa poster uträknas. Efter

förhållandet mellan denna summa och summan av pastoratets för året utgående

prästlönekostnader bestämmes, huru stort tillskott från kyrkofonden

som för samma årsperiod erfordras för prästlönekostnadernas fulla

bestridande. Vad sålunda för året befinnes tillkomma pastoratet i tillskott

avräknas mot den allmänna kyrkoavgift, som för pastoratet uträknas enligt

det tal, varmed kyrkoavgiften för året bestämts att utgå. Uppkommande

saldo, kyrkofonden tillgodo, skall av pastoratet till fonden inbetalas

och, pastoratet tillgodo, av statskontoret till pastoratet utbetalas.

Dessa in- och utbetalningar, komma följaktligen likaledes att avse belt

ecklesiastikår eller annan betalningsperiod örn belt år, för vilken avräkningen

uppgöres. För möjliggörande av en avräkning för kortare tid än

belt år erfordras —- jämte vissa administrativa anvisningar — även lagstadgande,

som för sådant tillfälle dispenserar från kyrkofondslagens bestämmelser

i 5 §, att kyrkoavgift skall av pastorat utgöras efter en för år

bestämd del av avgiftens grundbelopp, samt i 7 §, att pastorat tillkommande

tillskott skall uträknas i förhållande till å ena sidan dess prästlönekostnader

under året samt å andra sidan den enligt givna regler för år

fastställda, respektive beräknade avkastningen av löneboställe oell lönefonder

samt en, efter för år bestämt öretal, beräknad uttaxering av församlingsavgifter.

II. Av skäl, som bärförut närmare utvecklats, bar periodindelningen för

normalavkastningsuppskattningarna över lag hittills anslutits till ecklesiastikårsindelningen.

Här föreslagna tilläggsbestämmelser åyfta en av

övergången till kalenderårsindelning påkallad specialreglering. Med hänsyn

till normalavkastningsuppskattningens samband med löneboställenas

arrendeperioder bar det befunnits mest ändamålsenligt att bär föreskrives,

att fastställda uppskattningar skola till giltighetstiden begränsas, så

att de upphöra att gälla vid kalenderårsskiftet fyra månader tidigare än

vad eljest skulle varit fallet.

Ett motsvarande stadgande för skogshushållningsplanernas giltighetstid

har föreslagits såsom tillägg till den ecklesiastika boställsordningen.

Bestämmelserna i andra stycket av förevarande tillägg till kyrkofondslagen

avse närmast vissa detaljer, som böra beaktas vid den förnyade uppskattning,

som sker närmast efter det begränsning — på sätt ovan sagts —

ägt rum. Med stadgandet i sista stycket avses att råda bot å den brist på

»cirkulation» i normalavkastningsuppskattningarna för skoglösa löneboställen,

som påtalats av 1932 års ecklesiastika hoställssakkunniga oell åtskilliga

stiftsnämnder.

Tilläggsbestämmelserna föreslås skola träda i kraft samtidigt med lagens

utfärdande. Stadgandena under I. böra ligga till grund för Kungl.

Maj:ts bestämmande av den del av allmänna kyrkoavgiftens grundbelopp,

som skall uttagas för tiden närmast efter den 1 maj 1935, och det öretal,

efter vilket församlingsavgifter för samma tid skola uttaxeras. Kungl.

Maj:ts förordnande härom bör vara meddelat i god tid före det pastoratens

stater för år 1935 — under hösten 1934 — uppgöras. Stadgandena under

II. skulle första gången få betydelse under år 1935 för de uppskatt
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

ningar av löneboställes normalavkastning, som då böra verkställas för

den nya period, som enligt lagförslaget skall taga sin början den 1 januari

1936.

Beträffande den i dessa tilläggsbestämmelser föreslagna övergångsregleringen

liava de två reservanterna i kammarkollegiet framställt vissa

erinringar. De anföra sålunda: Vid bedömande av frågan vilken betydelse

ecklesiastikårsberäkningen faktiskt hade vid avräkningen mellan kyrkofonden

och pastoraten vore att beakta, att församlingarnas budget- och

bokföringsår, jämväl för prästlönerna, utgjordes av kalenderår, att såväl

den allmänna kyrkoavgiften som tillskotten från kyrkofonden bestämdes

i förhållande till det kommunala skatteunderlaget samt debiterades, respektive

tillgodofördes pastoraten med hela beloppen under samma kalenderår.

Beloppen, som fördenskull i sin helhet måste upptagas i pastoratens

stater för samma kalenderår, utginge sålunda faktiskt redan för kalenderår.

Den i ärendet verkställda utredningen visade tydligt, att den genom

kungörelsen den 30 augusti 1932, nr 412, stadgade övergången till kalenderårsberäkning

vid avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden utan

olägenhet hade kunnat fortbestå. Sedan emellertid ecklesiastikårsberäkningen

åter införts och börjat tillämpas under den nya ordningen samt

pastoraten sålunda redan vore inställda därpå, syntes en återgång till

kalenderårsberäkningen, åtminstone efter nu föreslagna linjer, komma att

åsamka pastoraten förluster, vilkas omfattning vore svår att överblicka.

För ecklesiastikåret 1934—1935 hade pastoratet att redovisa den avkastning

av prästlönetillgångarna, som under året influtit, alltså bland annat

den i mars 1935 förfallande arrendeinkomsten av löneboställena. Under

övergångsperioden den 1 maj—31 december 1935, då någon arrendeinkomst

icke komme att inflyta, hade pastoraten icke några arrendemedel till förfogande

för bestridande av prästlönerna. Vid avräkning med kyrkofonden

skulle likväl enligt de föreslagna bestämmelserna upptagas två tredjedelar

av boställenas normalavkastning. Detta innebure, att pastoraten, som

sålunda debiterades två tredjedelar av normalavkastningen utan att få

uppbära några arrendemedel, förmodligen bleve nödsakade att företaga

en extra utdebitering för att täcka skillnaden. Detta kunde för mångå

pastorat bliva ganska betungande. Då det icke vore rättvist att. på pastoraten

lägga den ekonomiska bördan av ifrågavarande omläggning,, borde

en sådan konsekvens av omläggningen undvikas. — Genom den i kungörelsen

den 30 augusti 1932, nr 412, beslutade avvecklingen av ecklesiastikåret

Indes det ekonomiska ansvaret för avvecklingen på kyrkofonden.

Enligt bestämmelserna däri skulle nämligen i avräkningen mellan kyrkofonden

och pastoraten för det närmast före den nya ordningens ikraftträdande

tilländagångna ecklesiastikåret 1932—1933 upptagas allenast en

tredjedel av de under tiden den 1 januari—30 april 1933 förfallande avlöningsmedlen.

Vid den nya ordningens ikraftträdande skulle pastoraten

därigenom haft tillgodo två tredjedelar av sagda avlöningsmedel, d. v. s.

i regel två tredjedelar av boställsarrendena, för att möta utgifterna under

övergångsperioden. Med hänsyn därtill var det riktigt att lör sagda period

debitera pastoraten två tredjedelar av boställenas normalavkastning. Nu

förelågo emellertid ett annat förhållande och ett liknande förfarande skulle

nu tillskynda pastoraten förlust. — I normalavkastningsbeloppet inginge

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

emellertid även avkastning av boställes skog, där sådan funnes. Denna

avkastning inflöte icke med jämna mellanrum på bestämda förfallodagar

utan hade man, vid bedömande av den ekonomiska konsekvensen för pastoraten

av omläggningen, här att räkna med inkomsten under hela hushållningsperioden,

och den omständigheten, att denna förkortades med

ett tredjedels år, komme icke att öva något inflytande på den faktiskt

inflytande avkastningen av skogen. — Då man icke torde kunna uppdela

normalavkastningsbeloppet och debitera pastoraten endast för den del, som

motsvarade skogsavkastningen, vilket måhända skulle varit det riktigaste,

hade man att välja mellan att antingen såsom föreslagits debitera pastoraten

två tredjedelar av hela nämnda belopp eller ock intet alls. I förstnämnda

fallet komme pastoraten att göra en förlust, i det senare fallet

däremot en vinst. Övervägande skäl talade för det senare alternativet och

borda förty pastoraten under övergångsperioden icke påföras någon del

av löneboställes normalavkastning.

Normalavkastningsvärdet hade endast betydelse för bestämmande av

tillskotten från kyrkofonden. Det vore icke riktigt att, för reglerande av

detta mellanhavande mellan kyrkofonden och pastoraten under övergångsperioden,

— på sätt i tillägget under punkt II föreslagits — meddela särskilda

bestämmelser beträffande de intäkter som skulle ligga till grund

för uppskattningen av normalavkastningen. Nödig jämkning borde i stället

ske i de belopp, som läge till grund för beräknande av tillskotten. Beträffande

särskilt skogsavkastningen syntes ett medräknande vid den nya

uppskattningen av en tredjedel av det gamla normalvärdet lämna ett oriktigt

resultat. Då beloppet av den avverkning, som enligt hushållningsplanen

finge uttagas, icke påverkades av den föreslagna bestämmelsen örn

förkortad giltighetstid för hushållningsplanen, kunde det nämligen antagas

att vid uppgörande av nästa hushållningsplan hela det i den föregående

planen bestämda avverkningsbeloppet redan uttagits före den nya

slutdagen för planens giltighet.

Departementschefen: Beträffande kollegiireservanternas uttalanden rörande

innebörden av kungörelserna den 30 augusti 1932 (nr 412) och den 14

oktober samma år (nr 457), genom vilken senare kungörelse ecklesiastikårsberäkningen

säges hava »åter införts», får jag framhålla, att dessa

uttalanden sakna grund. Jag kan i detta hänseende inskränka mig till att

hänvisa till innehållet i boställssakkunnigas av mig förut återgivna skrivelse

den 15 januari 1933. I skrivelsen påvisas, hurusom den partiella avveckling

av ecklesiastikårsindelningen, som åsyftades med vissa i den

förstnämnda kungörelsen intagna specialföreskrifter, icke kunnat vinna

någon allmän tillämpning ens i fråga örn perioderna för normalavkastningsvärdena,

i det att sagda perioder för det till över ett tusental uppskattade

antalet skoglösa löneboställen i allt fall, på grund av regleringen

i boställsordningen och kyrkofondslagen, måste bibehållas vid ecklesiastikår.

De påståenden, som nämnda reservanter — huvudsakligen med utgångspunkt

från sina nyssberörda uttalanden — i detta sammanhang vidare

framfört, föranleda mig blott till en kortfattad erinran. Reservanternas

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

anmärkningar synas, sakligt sett, gå ut på att pastoraten genom de föreslagna

bestämmelserna för regleringen av avräkningsförfarandet och normalavkastningsuppskattningarna

vid övergången skulle i givna fall

komma att tillskyndas förlust. Deras bevisföring i denna del är något

svår att följa. Själv finner jag det tydligt, att periodomläggningen, därest

den genomföres enligt de av boställsberedningen här föreslagna tilläggsbestämmelserna,

varken för de enskilda pastoraten eller kyrkofonden

kommer att medföra vinst eller förlust vid avräkningarna. Jag biträder

fördenskull detta boställsberedningens förslag.

Förslaget till lag, innefattande tillägg till ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härom anför boställsberedningen:

Anledningen till att giltighetstiden för skogshushållningsplanerna bör

begränsas, på sätt här föreslagits, har närmare belysts i samband med

frågan örn begränsningen av giltighetstiden för normalavkastningsuppskattningarna,

varom tilläggsbestämmelse föreslagits till kyrkofondslagen.

Av skäl, som i fråga örn berörda tillägg till kyrkofondslagen angivits, bör

jämväl här föreliggande lagförslag träda i kraft samtidigt med lagens

utfärdande.

Departementschefen: Mot förslaget anser jag icke något vara att erinra.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910

(nr 141, sid. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning samt örn tillägg

till samma lag,

2) lag med ändrade bestämmelser för ikraftträdandet av lagen den 21

november 1925 (nr 449) örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade

pastorat,

3) lag om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. lagen den 13 december 1929

(nr 382) örn provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i

nyreglerade pastorat m. m.,

4) lag örn ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141,

sid. 35) örn emeritilöner för präster,

5) lag örn dyrtidstillägg åt präster,

6) lag örn ändrad lydelse av 3 och 6 § § lagen den 30 augusti 1932 (nr

404) örn kyrkofond samt örn tillägg till samma lag samt

7) lag, innefattande tillägg till ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 (nr 400);

och hemställer departementschefen, dels att dessa förslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande, dels ock att Kungl. Maj.t

måtte föreslå riksdagen

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition Nr 160.

att minska det ordinarie förslagsanslaget till ersättning

för prästerskapets tionde,

nu .................................... kronor 4,634,750,

med .................................. » 1,549,492

till.................................... » 3,085,258.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, vilket statsrådets övriga ledamöter även

biträda, förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Stockholm 1934, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

333654

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. 1LU 1934:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 193411935 åt dels kyrkoherdar och komminis s. 1 i texten
  2. Rskr. 1934:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 arn reglering s. 7 i texten
  3. SU 1934:95 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskape s. 1 i texten
  4. Rskr. 1934:148 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § logen den 29 juni 1912 s. 7 i texten
  5. 1LU 1934:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 s. 1 i texten