Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter m. m

1934-02-23 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:162, Med förslag till kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter

m. m.; given Stockholms slott den 23 februari

1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, dels inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till kungörelse angående handel med

farmacevtiska specialiteter dels ock föreslå riksdagen att bifalla de förslag

i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 19.34. 1 sami. Nr 162.

86» 34 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Förslag

till

kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Med farmacevtisk specialitet förstås i denna kungörelse läkemedel, som i

allmänhet ej må försäljas till enskild förbrukare annorstädes än å apoteksinrättning

och som tillhandahålles sådan förbrukare i den förpackning, vari det

levererats av tillverkaren.

Såsom farmacevtisk specialitet anses icke

1. läkemedel, som innehåller endast ett verksamt ämne och detta i en myckenhet,

ej överstigande en hundratusendel av läkemedlets vikt;

2. läkemedel, som tillverkats å svensk apoteksinrättning och allenast å

samma apoteksinrättning försäljes till enskild förbrukare.

När särskilda skäl därtill äro, äger medicinalstyrelsen förklara, att läkemedel,

som under 2. avses, skall anses såsom farmacevtisk specialitet.

2 §.

Farmacevtisk specialitet må icke försäljas, med mindre specialiteten är upptagen

i ett för ändamålet fört register.

Å medicinalstyrelsen ankommer att pröva fråga örn specialitets registrering.

Registret föres hos styrelsen. För att biträda styrelsen vid prövning av

registreringsärenden skall finnas en nämnd, bestående av fem ledamöter, vilka

utses av Kungl. Majit efter hörande av styrelsen och kommerskollegium.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat, äger styrelsen medgiva försäljning

av sådan icke registrerad specialitet, som till sin verkan skall prövas

av viss läkare, veterinär eller tandläkare eller varav viss person visas vara i

behov med hänsyn till sitt hälsotillstånd.

3 §.

Ansökan örn registrering av farmacevtisk specialitet skall göras av tillverkaren

eller, där fråga är örn specialitet som framställes utom riket, av här

i riket bosatt ombud för tillverkaren.

4 §.

Ansökningen skall innehålla uppgift å

1. tillverkarens och, där fråga är örn specialitet som framställes utom riket,

jämväl ombudets namn eller firma samt postadress;

2. specialitetens benämning;

3. specialitetens art eller sammansättning;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ta proposition nr 162.

4. specialitetens beredningsformer;

5. storleken av de förpackningar, i vilka specialiteten skall försäljas;

6. specialitetens pris vid försäljning till apoteksinrättning.

Specialitetens art eller sammansättning skall angivas på sätt i § 10 apo
teksvarustadgan

föreskrives.

Vid ansökningen skola fogas

1. prov å påskrift eller etikett å specialiteten samt text till anslag, skylt,

annons, cirkulär, prospekt, priskurant eller annat för ett större antal personer

avsett meddelande rörande specialiteten, vari sökanden ämnar göra reklam för

densamma;

2. därest registrerat varumärke skall användas vid specialitetens försäljning,

en kopia av detsamma samt bevis örn dess registrering;

3. såframt medicinalstyrelsen ej annorlunda förordnar, två förpackningar av

specialiteten eller, örn den är avsedd att försäljas i olika beredningsformer, två

förpackningar av varje beredningsform;

4. ett belopp av tjugu kronor i ansökningsavgift;

5. i fråga örn specialitet, som framställes utom riket, fullmakt för sökanden

att själv eller genom annan svara i alla saker, som angå specialiteten.

Skall registrerat varumärke användas vid försäljning av specialiteten, och

är varumärket icke registrerat, då ansökningen göres, skall kopia av varumärket

jämte bevis örn dess registrering insändas till styrelsen inom en månad

från registreringens kungörande.

5 §.

Vid prövning av ansökan skall medicinalstyrelsen särskilt taga hänsyn till

1. huruvida uppgiften örn specialitetens art eller sammansättning är riktig;

2. huruvida specialiteten i farmacevtiskt hänseende är av ändamålsenlig

beskaffenhet;

3. huruvida specialiteten är ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom

eller sjukdomssymtom hos människor eller djur;

4. huruvida specialitetens pris är skäligt;

5. huruvida den reklam, som föreslagits för specialiteten, är lämplig.

Finner styrelsen prövning av ansökan erfordra särskild sakkunskap, skall

styrelsen samråda med den nämnd, som i 2 § andra stycket sägs. Ej må ansökan

avslås, med mindre styrelsen samrått med nämnden.

Kan styrelsen ej nöjaktigt pröva, huruvida uppgiften örn specialitets art

eller sammansättning är riktig, må specialiteten ändock registreras, såframt

tillverkaren förbinder sig att medgiva av styrelsen utsedd person rätt att på

tillverkningsplatsen undersöka specialitetens framställning, eller styrelsen av

annan anledning finner ansökningen böra beviljas. Kostnad för undersökningen

skall gäldas av tillverkaren eller, där fråga är om specialitet som framställes

utom riket, av ombudet för tillverkaren.

Upplysningar rörande tillverkningsmetoder, som av sökanden lämnats till

ledning för prövning av ansökningen eller som inhämtats vid undersökning

varom i föregående stycke sägs, må ej ohehörigen nyttjas eller röjas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

6 §.

Farmacevtisk specialitet, som till sin sammansättning helt eller huvudsakligen

överensstämmer med läkemedel, upptaget i gällande farmakopé eller i

samling av läkemedelsformler vilka av medicinalstyrelsen godkänts, må icke

registreras, med mindre styrelsen för särskilt fall det medgiver.

7 §.

Beviljas ansökan örn registrering, skall specialiteten upptagas i registret

under särskilt nummer samt tillverkarens och, där fråga är örn specialitet som

framställes utom riket, jämväl ombudets namn eller firma och postadress antecknas

i registret.

Avslås ansökningen, skall beslutet innehålla skälen därtill.

Medicinalstyrelsen åligger att underrätta sökanden örn styrelsens beslut.

8 §.

Vid försäljning av farmacevtisk specialitet skall utöver vad i § 10 apoteksvarustadgan

är föreskrivet iakttagas, att å förpackningen och därtill hörande

ogenomskinligt omslag finnas angivna tillverkarens namn eller firma samt

specialitetens registernummer, så ock, därest specialiteten utgöres av läkemedel

som lätt undergår sönderdelning eller förändring, den dag efter vilken specialiteten

icke lämpligen bör användas.

9 §.

Undersökning, som i 5 § tredje stycket sägs, så ock annan undersökning

av registrerad farmacevtisk specialitet må av medicinalstyrelsen företagas,

när styrelsen finner anledning därtill föreligga.

10 §.

Medicinalstyrelsen äger medgiva ändring av registrerad farmacevtisk specialitets

sammansättning eller beredningsform, såframt icke specialiteten därigenom

väsentligen förändras. Styrelsen må ock meddela tillstånd till ändring

beträffande storleken av specialitets förpackning och i fråga örn specialitets

pris. Beslutet träder i tillämpning å dag, som av styrelsen bestämmes. Därefter

må specialiteten ej försäljas till annat pris än det sålunda bestämda. Sedan

en tid av sex månader förflutit från nämnda dag, må specialiteten ej heller

försäljas med annan sammansättning eller beredningsform eller i förpackning

av annan storlek än den i beslutet angivna.

Angående ändring, som i första stycket sägs, skall anteckning i registret

verkställas utan dröjsmål.

Det åligger styrelsen att lämna den som ansökt om ändring underrättelse

örn styrelsens beslut.

11 §.

överlåter tillverkare av farmacevtisk specialitet, som framställes inom riket,

tillverkningsrätten å annan eller skaffar sig tillverkare av specialitet, som

framställes utom riket, nytt ombud, skall anmälan därom genast göras hos

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ta proposition nr 162.

medicinalstyrelsen. I fall, som sist nämnts, skall vid anmälan fogas fullmakt

för det nya ombudet att själv eller genom annan svara i alla saker, som anga

specialiteten.

Angående anmälan skall anteckning i registret verkställas utan dröjsmål.

12 §.

Vill tillverkare av farmacevtisk specialitet eller, där fråga är örn specialitet

som framställes utom riket, ombud för tillverkaren, att registreringen skall

upphöra, skall anmälan härom göras hos medicinalstyrelsen.

Angående anmälan skall anteckning i registret verkställas utan dröjsmål.

Sedan ett år förflutit, efter det anteckningen skett, är registreringen utan

verkan.

13 §.

Finner medicinalstyrelsen, att farmacevtisk specialitet i fråga örn art, sammansättning,

beredningsform eller förpackning avviker fran de uppgifter härutinnan,

som legat till grund för registreringen, eller att specialiteten icke har

tillräcklig hållbarhet, eller att den är skadlig eller onyttig eller att den betingar

oskäligt pris, äger styrelsen återkalla specialitetens registrering.

Registrering må ock återkallas, därest avgift enligt 15 § eller kostnad, som

i 5 § tredje stycket sägs, icke erlägges å föreskriven tid eller därest tillverkaren

eller ombud för tillverkaren i påskrift eller etikett å specialiteten eller genom

anslag, skylt, annons, cirkulär, prospekt, priskurant eller annat för ett större

antal personer avsett meddelande lämnat oriktig, överdriven eller missvisande

uppgift, ägnad att framkalla en felaktig uppfattning om specialitetens egenskaper.

Återkallelse av registrering träder omedelbart i tillämpning, såframt ej

styrelsen annorlunda förordnar.

Angående återkallelse av registrering skall anteckning i registret verkställas

utan dröjsmål.

14 §.

Det åligger medicinalstyrelsen att med regelbundna mellanrum lämna apoteksföreståndare

samt, i den utsträckning styrelsen finner erforderligt, jämväl

läkare, veterinärer och tandläkare meddelande örn registrering av farmacevtisk

specialitet samt örn de anteckningar, som i registret verkställts i fråga örn

ändring beträffande specialitet eller registrerings trädande ur kraft.

15 §.

Tillverkare av farmacevtisk specialitet eller, där fråga är örn specialitet

som framställes utom riket, ombud för tillverkaren åligger att å tid, som av

medicinalstyrelsen bestämmes, till styrelsen erlägga en avgift av femton kronor

för varje år eller del av år, varunder specialiteten är registrerad.

Avgiften skall utgå från och med året näst efter det, varunder specialiteten

registrerats.

När särskilda skäl därtill äro, må styrelsen medgiva nedsättning i eller befrielse

från avgiften.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 162.

16 §-

Försäljer någon farmacevtisk specialitet, som icke är registrerad, utan att

fall föreligger som avses i 2 § tredje stycket, straffes med dagsböter.

Nyttjar eller röjer någon obehörigen upplysningar, som avses i 5 § sista

stycket, straffes, där ej förseelsen är belagd med straff i allmänna strafflagen,

med dagsböter.

Den som bryter mot föreskrifterna i 8 §, 10 § första stycket eller 11 §

första stycket straffes med böter från och med tio till och med trehundra kronor.

17 §.

Den som under tid då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna

kungörelse fortsätter samma förseelse skall, när han därtill varder lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits dömas till

de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

18 §.

Åtal för förseelse mot denna kungörelse anhängiggöres

och utföres av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt kungörelsen, tillfalla kronan,

böternas gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1934.

Utan hinder av vad i 2 § första stycket är stadgat må farmacevtisk specialitet,

som vid kungörelsens ikraftträdande hålles till salu å apoteksinrättning,

försäljas under tiden till och med den 31 december 1934. Göres ansökan örn

registrering av sådan specialitet senast sistnämnda dag, må specialiteten jämväl

därefter försäljas i avbidan å ansökningens prövning. Angående de specialiteter,

örn vilkas registrering ansökan sålunda gjorts, skall medicinalstyrelsen så

snart ske kan efter den 31 december 1934 lämna meddelande till apoteksföreståndare

samt, i den utsträckning styrelsen finner erforderligt, jämväl till

läkare, veterinärer och tandläkare.

Specialitet, som nyss är nämnd, må registreras utan hinder av vad i 6 §

är stadgat. Beviljas ansökan örn registrering, skola föreskrifterna i 8 § icke

lända till efterrättelse, förrän ett år förflutit efter registreringen.

vid allmän domstol

Saknas tillgång till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 162.

7

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller p,nmäler ett av apotekssakkunniga

av år 1931 avgivet förslag rörande åtgärder för kontroll av vissa läkemedel

samt anför:

Inledning.

Ben 20 juli 1932 avgåvo apotekssakkunniga av år 1931 — generaldirektören

N. Hellström, ordförande, numera statsrådet H. V. Leo, borgmästaren

G. A. Björkman, byråchefen E. Matérn, apotekaren S. J. Gullström, apotekaren

L. A. E. Welander och direktören K. F. Kjellander — ett med biträde

av apotekaren filosofie doktorn A. A. Hising utarbetat betänkande med förslag

till förordning angående handel med farmacevtiska specialiteter (statens

offentliga utredningar 1932: 20).

Med farmacevtiska specialiteter avses sådana apoteksvaror, som försäljas i

originalförpackningar och alltså av apoteken utlämnas till förbrukarna i det

skick, vari de av tillverkarna levereras till apoteken. Huvudsakligen åsyftas

med förslaget att införa kontroll i vissa avseenden beträffande nämnda apoteksvaror,

nämligen i fråga örn varornas art eller sammansättning, deras medicinska

berättigande, prisen å desamma samt den reklam, som bedrives för dem.

över förslaget hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen efter hörande

av apotekarsocietetens direktion samt styrelserna för Sveriges apotekarförbund,

Sveriges farmacevtförbund, svenska läkarsällskapet, Sveriges läkareförbund,

svenska veterinärläkareföreningen och svenska tandläkarsällskapet, av kommerskollegium

efter hörande av Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges

färghandlares riksförbund och rikets handelskammare, av patent- och registreringsverket

samt av tekniska högskolan.

Förslaget i allmänhet.

Speclalitetshandelns uppkomst och

utveckling.

De sakkunniga hava lämnat en redogörelse för specialiteternas uppkomst

och handeln med desamma. I dessa avseenden anföra de sakkunniga bland

annat:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 162.

Under senare delen av förra århundradet hade kemiens snabba utveckling

lett till utexperimenterandet av ett stort antal nya läkemedel, som snart i avsevärd

utsträckning började uttränga många av de förut brukliga läkemedlen.

Dessa nya läkemedel hade tillverkats av kemiska fabriker, lagda på storindustriell

basis. _Väl rustade med vetenskaplig arbetskraft och under intimt samarbete

med sjukhus och kliniker, hade de lyckats åstadkomma ett stort antal

läkemedel, som räknades till den praktiska medicinens mest värdefulla och

oftast nyttjade tillgångar. Naturligt var, att man sökt merkantilt utnyttja

forskningsarbetets resultat. Så länge så varit fallet med de företag, som genom

egen forskningsverksamhet bidragit till läkemedelsvetenskapens utveckling,

hade häremot intet varit att invända. Men andra företag hade kommit till, som

begynt kommersiellt utnyttja det nya område för teknisk företagsamhet, vilket

sålunda öppnats, utan att samtidigt ikläda sig det vetenskapliga ansvar, som

kännetecknat de första företagen. Dessa nya företag, som icke önskat offra

tid och kapital på dyrbara och tidsödande forskningsuppgifter, hade valt vägar,

som snabbare lett till de eftertraktade vinsterna. Man hade tillsatt indifferenta

eller icke alltid oskadliga ämnen till de läkemedel, som efter vederhäftigt forskningsarbete

framställts av de banbrytande företagen, eller förfärdigat varianter

av gamla välkända läkemedel. Dessa preparat hade sänts ut i handeln såsom

nya och epokgörande upptäckter på medicinens område. Ett överflöd av fabriksframställda

läkemedel såldes för närvarande från de svenska apoteken. De

vore av mycket skiftande värde för medicinen. Jämsides med läkemedel av den

allra största medicinska betydelse såldes sålunda förpackningar av rena humbugspreparat.

De sakkunniga framhålla vidare, att konkurrensen mellan inbördes ekvivalenta

preparat lett till en dyrbar och omfattande reklamverksamhet, som i sin

tur medfört dels en höjning av läkemedelsprisen till förfång för de sjuka, dels

ock en läkemedelsförbrukning, vilken icke vore skälig eller motiverad av något

verkligt behov. Härutinnan anföra de sakkunniga ytterligare:

Det läge förvisso i åtskilliga läkemedelsfabrikanters intresse att uppamma

en dylik överdriven förbrukning av läkemedel. Marknaden översvämmades

därför av »kraftmedel» av olika slag, medel mot »lungsjukdomar», medel mot

»magsjukdomar», »sårsalvor», de universalmedel, som benämndes »radiumsalt»,

m. m. Det läge likaledes i dessa fabrikanters intresse att i reklamen föregiva

läkemedlen vara av större värde än de ägde, örn de över huvud taget hade

något värde alls såsom läkemedel. Reklamen och framför allt då den reklam,

sorn.skedde genom »läkarböcker», inriktade sig med förkärlek på vissa mindre

välsituerade befolkningslager. Fabrikanterna visste, att dessa lätt påverkades

av en väl upplagd läkemedelsreklam och gärna använde sig av behandlingsmetoder,

som förefölle vara billigare och förespeglades giva bättre och säkrare

resultat än en sakkunnig av läkare ledd behandling.

Av intresse i detta sammanhang är den omfattning, vari försäljningen av

specialiteter för närvarande äger rum. Det beräknas, att under år 1932 från

apoteken försåldes omkring 3,200 olika specialiteter, fördelade på ungefär

5,700 olika förpackningsstorlekar. Apotekens inköp av specialiteter omfattade

nämnda år en summa av närmare 9,000,000 kronor, och deras försäljning därav

beräknas samma år hava uppgått till ett belopp väsentligt överstigande

12,000,000 kronor. Större delen av dessa preparat importeras från utlandet.

Antalet specialiteter befinner sig i ständigt stigande. Årligen antagas omkring

100 nya specialiteter tillkomma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

9

Gällande bestämmelser.

Enligt Kungl. Maj:ts medicinalordningar den 30 oktober 1688 åligger det

apotekare att kontrollera beskaffenheten av de läkemedel, som försäljas från

apoteken. Denna apotekarnas ansvarighet för utlämnade läkemedel har av

medicinalstyrelsen vid upprepade tillfällen inskärpts, bland annat i ett cirkulär

den 27 mars 1924, däri styrelsen erinrar apoteksföreståndarna, att det dem

åvilande ansvaret för beskaffenheten av läkemedel, som utlämnas från apoteken,

även gällde läkemedel, som såldes i originalförpackningar. Apotekarnas

nämnda skyldighet har lett till inrättandet av ett för rikets apotek gemensamt

och av apotekarna själva anordnat undersökningslaboratorium, apotekens kontrollaboratorium.

Den viktigaste författningen rörande handeln med läkemedel över huvud

taget och alltså även med farmacevtiska specialiteter är apoteksvarustadgan

den 14 november 1913 (nr 308).

Stadgan meddelar bestämmelser bland annat rörande tillverkning av och

grosshandel med apoteksvaror samt föreskriver för sådan näringsutövning viss

kompetens och viss anmälningsskyldighet.

Av särskild betydelse i förevarande hänseenden äro §§ 9—12 i stadgan.

§ 9 föreskriver skyldighet för den, som fabriksmässigt för avsalu tillverkar

apoteksvara eller idkar grosshandel därmed, att underkasta sig den särskilda

inspektion och kontroll, varom Kungl. Maj:t kan komma att förordna, samt

att i den ordning, som kan komma att föreskrivas, bestrida kostnaderna härför.

År 1919 framlade medicinalstyrelsen förslag örn införande av dylik kontroll,

men förslaget föranledde icke någon åtgärd.

Enligt § 10 i stadgan skall å apoteksvara genom påskrift eller bifogad

deklaration i varje fall och på visst sätt angivas varans art eller sammansättning.

Dessa föreskrifter utgöra underlaget för apotekarnas och det allmännas

kontroll av läkemedlen i fråga.

§ 11 normerar prisets skälighet. Där föreskrives, att apoteksvara, utgörande

beredning och icke upptagen i gällande medicinaltaxa, ej må vid försäljning

åsättas högre pris än som på grund av uti densamma ingående ämnens art och

mängd ävensom heredningsformen skall för motsvarande vara, tillredd å inrikes

apoteksinrättning, beräknas enligt grunderna för apoteksvarors taxering.

I § 12 stadgas, att örn det befinnes, att fabriksmässigt tillverkad apoteksvara

till sammansättning och innehåll väsentligen avviker från meddelad signatur

eller deklaration, förbud mot varans införsel och försäljning kan meddelas

av Kungl. Majit på framställning av medicinalstyrelsen. På samma sätt kan

förbud meddelas, örn apoteksvara försäljes till oskäligt pris, eller om i avseende

på viss apoteksvara sådana särskilda omständigheter yppa sig, att dess

vidare saluhållande inom landet är att anse såsom onyttigt och skadligt.

Apoteksvarustadgan motarbetar således handeln med humbugsmedicin på i

huvudsak tre linjer: genom förbud mot hemlighållande av salubjudna varors

sammansättning, genom förbud mot försäljning av läkemedelsberedningar till

högre pris än det pris de skulle hava betingat vid tillredning å apotek samt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 162.

slutligen genom rätt för Kungl. Maj :t att på framställning av medicinalstyrelsen

i vissa fall förbjuda försäljning av apoteksvara.

Av bestämmelserna i apoteksvarustadgan må jämväl beröras § 8. Enligt

denna paragraf skola å apoteksinrättningar i tillräckliga förråd saluföras alla

i gällande farmakopéer ock medicinaltaxa upptagna varor, för vilka ej medicinalstyrelsen

medgivit att de endast på läkares begäran beböva anskaffas.

Har ej apoteksföreståndare apoteksvara på lager, är han skyldig att på därom

framställd begäran snarast möjligt anskaffa densamma,, under förutsättning att

varan ifråga är deklarerad enligt § 10 och att hinder enligt stadgan eljest icke

möter för varans försäljning. Har ej apotekaren möjlighet att, örn beredning tillverkats

annorstädes än å säljarens apotek, inköpa varan till sådant pris, att

han vid försäljning erhåller skälig handelsvinst utan överskridande av det

högsta pris, han enligt § 11 får betinga sig, behöver han ej efterkomma dylik

framställning. § 8 innebär således med antydda undantag skyldighet för apotekare

att tillhandahålla specialiteter av olika slag, även dem som äro av

humbugsmedicins karaktär.

Slutligen finnas i lagen den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal

konkurrens föreskrifter, som kunna förhindra reklam, örn den uppträder under

illojala former. I 1 § i lagen stadgas nämligen straff — böter eller vid synnerligen

försvårande omständigheter fängelse — för den som i utövning av

näringsverksamhet genom vissa angivna meddelanden, avsedda för ett större

antal personer, i uppenbar strid mot god affärssed angående utbjudna varor

lämnar oriktig uppgift, ägnad att framkalla uppfattningen örn ett fördelaktigt

anbud.

Brister i gällande bestämmelser.

De sakkunniga anföra efter erinran om de rådande otillfredsställande förhållandena

på specialitetsmarknaden:

Dessa förhållanden gåve med erforderlig tydlighet vid handen, att apoteksvarustadgans

bestämmelser icke varit tillräckligt effektiva. Visserligen hade

apotekarnas ansvar för av dem försålda läkemedels sammansättning samt den

i § 10 i stadgan föreskrivna deklarationsplikten beträffande sådana varor underlättat

upprätthållandet av en kontroll från apotekens sida av specialiteternas

beskaffenhet och även av deras pris, varigenom erbjudits viss säkerhet mot försäljning

av läkemedel av dålig kvalitet och till oskäligt pris. Allteftersom

specialitetsproduktionen tilltagit, hade emellertid apotekens svårigheter att

bära ansvaret för specialiteternas riktiga beskaffenhet vuxit. § 10 apoteksvarustadgan

hade till huvudsaklig del gjort slut på handeln med s. k. hemliga

läkemedel, men den hade hittills icke kunnat helt hindra försäljandet av preparat,

som visserligen uppträdde under en formell deklaration men som hade

en annan sammansättning än den på deklarationen angivna. Vad stadgans bestämmelser

örn prismaximering i § 11 anginge, hade det i många fall visat sig

svårt att effektivt kontrollera specialiteternas pris. Av förarbetena till apoteksvarustadgan

framginge, att meningen varit att § 12 i stadgan skulle utgöra ett

kraftigt värn emot humbugsmedicinen. Det vore emellertid en tung administrativ

apparat, som måste verka, innan där stadgat förbud mot varas försäljning

kunde meddelas. Medicinalstyrelsen hade att göra framställning i ärendet och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majis proposition nr 162.

Kungl. Majit skulle meddela beslut om förbud. Åtskilliga myndigheter förutsattes

på vanligt sätt skola avgiva yttranden. Det torde vara förklarligt, att

medicinalstyrelsen endast i uppenbara ytterlighetsfall tillgrepe denna tunga

apparat.

Sedan de sakkunniga därefter framhållit, att med den utveckling specialitetsindustrien

nu fått det vore svårt för medicinalstyrelsen att äga tillräcklig överblick

över landets specialitetsförråd, fortsätta de sakkunniga:

Det torde kunna fastslås, att såsom förhållandena gestaltat sig det väsentligen

vore apotekarna själva och apotekarnas organisationer, som utövade kontrollen

över specialiteterna. Den mäste pa grund av arbetsfältets stora vald

huvudsakligen koncentreras på de uppenbart mest tvivelaktiga preparaten och

inriktas på att stickprovsvis kontrollera de minst pålitliga företagens produktion.

Den omfattade allenast preparatens sammansättning och i någon man

deras pris. Deras skadlighet, nyttighet eller behövlighet vöre icke föremål för

bedömande och kunde så ej heller bliva vid en ensidigt farmacevtisk kontroll.

Kontrollens bristande enhetlighet och likformighet samt dess begränsade omfattning

syntes de sakkunniga vara väsentliga nackdelar i det nuvarande kontrollsystemet.

Än mer uppenbar vore emellertid olägenheten av att kontrollen

endast skedde i efterhand, sedan preparaten väl förts i marknaden och börjat

försäljas. Först då kunde preparaten underkastas granskning. Yunna erfarenheter

hade ådagalagt, att frånvaron av en förhandskontroll kunde föranleda

läkemedelstillverkarna att icke iakttaga tillräcklig noggrannhet och

försiktighet vid tillverkningen och saluförandet av läkemedel. Statens farmacevtiska

laboratorium hade verkställt undersökningar av åtskilliga preparat,

rörande vilka vid införseln till landet tvekan uppstått, huruvida» de i tullhänseende

skulle behandlas såsom apoteksvaror eller icke. Analyserna hade

ej sällan utvisat, att preparaten redan vid denna första införsel saknat väsentliga

beståndsdelar, som de i deklarationen uppgivits innehålla.

Någon begränsning av specialitetsproduktionen hade icke heller vunnits

genom nuvarande bestämmelser. Vid en kritisk granskning av dessa borde

uppmärksammas stadgandet i § 8 apoteksvarustadgan, enligt vilket en apotekare

i allmänhet vore skyldig införskaffa läkemedel, som han icke hade på lager.

Denna bestämmelse inbjöde obestridligen till en ur medicinsk synpunkt onödig

produktion av överflödiga läkemedel. Holle sig ett läkemedel inom ramen för

stadgans föreskrifter rörande deklaration och överensstämde dess verkliga sammansättning

nöjaktigt med den deklarerade, förefunnes i regel inga hinder för

varans försäljning från apotek.

De sakkunniga anföra slutligen i avseende a reklamen för specialiteterna,

att förut omförmälda missförhållanden pa detta område tydligt utvisade, att

gällande lagbestämmelser i fråga örn illojal reklam icke vore tillräckligt

effektiva.

I vissa av de inkomna yttrandena göres gällande, att nuvarande bestämmelser

innefattade medel att förhindra handel med icke önskvärda specialiteter.

Sålunda framhålles särskilt, att den i § 9 apoteksvarustadgan avsedda kontrollen

ännu icke kommit till utförande.

Kommerskollegium påpekar därjämte, att § 12 i stadgan innefattade möjlighet

att råda bot på missförhållandena men att författningsrummet icke bringats

i tillämpning. Kollegium anför vidare:

Så länge direkt erfarenhet ej givit vid handen, att restriktiva åtgärder med

stöd av denna paragraf visat sig i tillämpningen otillräckliga eller eljest

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 162.

olämpliga, funne sig kollegium sakna anledning att förorda ny lagstiftning mot

s. k. humbugsmedicin. Först sedan man definitivt misslyckats i allvarliga

försök att med utnyttjande av de medel, gällande lagstiftning lämnade statsmakten,

bekämpa sagda och liknande företeelser, torde frågan örn nya och

skarpare vapen i denna kamp bliva aktuell.

A några håll anföres, att lagen mot illojal konkurrens, förslagsvis utvidgad

med bestämmelse örn självständig angivelse- eller åtalsrätt för medicinalstyrelsen,

borde vara tillräckligt effektiv vid beivrandet av olämplig reklam.

Medicinalstyrelsen ansluter sig i huvudsak till den av de sakkunniga i denna

del uttalade åsikten samt anför härom bland annat:

§ 12 i stadgan hade styrelsen funnit praktiskt oanvändbar. Med insikt

härom hade styrelsen ansett det gagnlöst att tillämpa författningsrummet.

Denna uppfattning hade jämväl delats av skilda föreståndare för statens farmacevtiska

laboratorium.

Såsom de sakkunniga framhållit skedde den nuvarande kontrollen i efterhand,

således först sedan preparaten väl förts i marknaden och börjat försäljas.

Styrelsen funne det föga ändamålsenligt, att åtgärder för förhindrande

av försäljningen av ett utav en enskild fabrikant tillskapat läkemedel skulle

kunna vidtagas först efter det läkemedlet genom inhämtade, kanske dyrköpta

erfarenheter befunnits skadligt. Icke alla läkemedelsfabrikanter underkastade

preparaten klinisk prövning, innan de släpptes ut i marknaden. Det syntes

styrelsen härvidlag icke kunna vara tillräckligt att enbart lita till fabrikanternas

ansvarskänsla. Jämväl borde beaktas, att flertalet av dessa läkemedel

tillverkades i utlandet och att tillverkningsförhållandena vid dessa fabriker

under nuvarande omständigheter icke kunde från svensk sida kontrolleras.

Huvudgrunderna av sakkunnig förslaget.

Förslaget innebär, att specialiteter av sådan beskaffenhet, att deras försäljning

i detalj som regel må äga rum allenast å apotek, icke få saluföras, innan

de av medicinalstyrelsen efter prövning godkänts och registrerats. För undersökning

av specialiteterna står statens farmacevtiska laboratorium till styrelsens

disposition. Vid prövning av dessa frågor skall styrelsen kunna rådgöra

med en särskilt för ändamålet inrättad nämnd.

Vid den i samband med registreringen verkställda undersökningen skall

enligt förslaget särskild hänsyn tagas till riktigheten av uppgiften örn specialitetens

art eller sammansättning ävensom till specialitetens i farmacevtiskt hänseende

ändamålsenliga beskaffenhet, dess medicinska berättigande, dess behövlighet

och pris samt arten av den reklam, som föreslås för densamma. Befinnes

preparatet olämpligt, avslås ansökningen örn registrering. Preparatets saluförande

är därmed förbjudet och överträdelse av försäljningsförbudet är belagt

med straff. Registreras däremot preparatet, får detsamma försäljas under iakttagande

av meddelade föreskrifter rörande försäljning och kontroll.

Efter vunnen registrering är specialitet enligt förslaget icke fritagen från

kontroll. När så finnes vara av behovet påkallat, skall den underkastas efterprövning.

Registrering kan av medicinalstyrelsen återkallas, om specialitet

saluhålles eller försäljes av annan beskaffenhet eller i annan förpackning än

den, varunder den registrerats, om den befinnes hava otillräcklig hållbarhet,

vara åsatt oskäligt pris eller vara skadlig eller onyttig eller om reklamen för

densamma innehåller oriktig, överdriven eller missvisande uppgift, ägnad att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 162.

framkalla en felaktig uppfattning örn specialitetens egenskaper. Återkallelse

av registrering bör dock enligt förslaget i regel föregås av en erinran till

registernumrets innehavare.

Registrering skall enligt förslaget förnyas vart femte år.

Utgifterna för specialitetskontrollen skola täckas genom avgifter å specialiteterna,

och det allmänna skall således icke vidkännas några kostnader för ändamålet.

Avgifterna föreslås skola utgå i form av en engångsavgift vid ansökan

om registrering å 125 kronor för varje specialitet; härtill kommer för vara, som

anmäles i olika förpackningsstorlekar eller olika beredningsformer, en avgift

av 10 kronor för varje enskilt slag av förpackning utöver en. Avgiften vid förnyelse

av registrering skall enligt förslaget utgöra 50 kronor. Vidare föreslås

en avgift av 25 kronor vid ändring av sammansättning eller beredningsform

samt vid ändring av förpackningars storlek eller pris.

Rörande förslaget anföra de sakkunniga:

En efter förslagets huvudgrunder anordnad förhandskontroll torde enligt de

sakkunnigas åsikt erbjuda säkra garantier för en likformig och noggrann prövning

av de farmacevtiska specialiteterna.

Den kontroll, som här föresloges skola av medicinalstyrelsen utföras, vöre

icke avsedd att substituera den apotekarna i vart fall åvilande kontrollskyldigheten.

Specialitetsförordningens bestämmelser vore avsedda att fylla existerande

luckor i kontrollen och att giva system och större effektivitet åt den nu

praktiserade kontrollen.

De sakkunniga ingå därefter på de frågor medicinalstyrelsens prövning av

specialiteterna särskilt skulle avse eller varornas medicinska berättigande och

behövlighet, deras sammansättning och pris samt reklamen för dem. De framhålla

därvid bland annat, att den skillnad, som av dem blivit gjord mellan en

specialitets medicinska berättigande och dess behövlighet, motiverades därav,

att en specialitet, som genom sin verkan väl vore medicinskt berättigad, icke

därför nödvändigtvis vore behövlig, enär samma specialitet redan kunde förekomma

i en eller flera varianter. Därjämte anföra de sakkunniga:

En god hjälp för medicinalstyrelsen vid dess granskningsarbete torde bliva

styrelsens snabbt förvärvade kännedom örn olika läkemedelsfabrikanters allmänna

pålitlighet och vetenskapliga ambition. Åtskilliga fabrikanter hade förvärvat

anseende som synnerligen vederhäftiga företagare, vilket väl borde

kunna beaktas vid prövningen av de av dem till inregistrering anmälda preparaten.

Medicinalstyrelsen erhölle vidare god vägledning av de resultat, motsvarande

utländska kontrollinstitut uppnått i sin granskning av internationellt

försålda specialiteter.

De sakkunniga vore övertygade örn att de specialiteter, som anmäldes till

inregistrering efter specialitetsförordningens ikraftträdande, till sammansättningen

komme att visa sig vara tämligen tillförlitliga. Vidare torde det visa

sig, att antalet till inregistrering anmälda specialiteter understege antalet inom

riket förut försålda specialiteter. Ett stort antal tvivelaktiga preparat anmäldes

med all säkerhet icke till inregistrering av fabrikanter, som vore övertygade

örn att preparaten icke bleve efter prövning godkända.

Yttranden Ören sakkunnig första get k

huvudgrunder.

Av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna tillstyrka

flertalet förslaget. Kommerskollegium och vissa handelskamrar samt Sveriges

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Majus proposition nr 162.

kemiska industrikontor och Sveriges färghandlares riksförbund ställa sig däremot

avvisande.

Sveriges kemiska industrikontor anmärker särskilt på bestämmelsen, att

medicinalstyrelsen vid prövning av ansökan om specialitets registrering skall

taga hänsyn till specialitetens behövlighet och pris. De principer, som kommit

till uttryck i denna bestämmelse, innebära enligt kontorets mening ett kraftigt

ingrepp i den fria näringsverksamheten.

Av de handelskamrar, som avstyrka förslaget, anför en, att det föreslagna

kontrollsystemet vore överdrivet stelt och schablonmässigt och att det därigenom

skulle pålägga industrien och handeln onödiga bördor. Några handelskammare

befara, att den relativt nya inhemska läkemedelsindustrien skulle komma i ett

mindre gynnsamt läge än den utländska och att systemet kunde leda till en

mindre önskvärd monopolställning för vissa tillverkare. Från flera håll framställes

därjämte anmärkning mot prövningen av en specialitets behövlighet.

Kommerskollegium anför bland annat:

Vid bedömandet av detta förslag torde det vara av vikt att fasthålla, att

tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror jämlikt §§ 4—7 apoteksvarustadgan

för närvarande vore att räkna som fria näringsgrenar. Förslaget innebure

uppenbarligen väsentliga inskränkningar i denna genom stadgan medgivna

näringsfrihet.

Utvecklingen av en inhemsk, fabriksmässig apoteksvarutillverkning hade i

vårt land gått långsamt och mött många svårigheter, ehuru på senare år mera

framgångsrika bemödanden vore att iakttaga. Utomlands hade som bekant

läkemedelstillverkningen, särskilt i vissa länder med högt stående kemisk

industri, tagit en betydande omfattning. En av de omständigheter, som torde

hava hämmat en motsvarande utveckling i Sverige, vore ovissheten rörande

läkemedelshandelns ordnande. Under trycket av den utdragna behandlingen av

hithörande författnings- och organisationsfrågor hade företagsamheten uppenbarligen

sett sig nödsakad att intaga en avvaktande hållning. De sakkunnigas

betänkande syntes giva uttryck åt en allmän misstro mot den fabriksmässiga

apoteksvarutillverkningens förmåga att tillhandahålla läkemedel, som utan en

ytterst detaljerad och restriktiv kontroll från statens och apoteksinnehavarnas

sida kunde av apoteken utminuteras. Under starkt betonande av de svenska

apotekarnas tjänsteansvar för av dem utlämnade läkemedel syntes förslagsställarna

vilja bana väg för en viss återgång till det äldre system, under vilket

beredning av de läkemedel, som endast finge säljas å apoteken, företrädesvis

skedde på apoteken själva. Att fabriksberedda specialiteter numera även av

läkare i stigande omfattning förskreves å recept i stället för apoteksberedd

medicin förefölle tydligen de sakkunniga som ett ganska betänkligt sakernas

tillstånd. Ämbetsverket ville för sin del i en sund utveckling av fabriksmässig

läkemedelstillverkning se ett betydelsefullt led i strävandena att sänka läkemedelsprisen

genom en rationalisering av läkemedelstillverkningen.

För vinnande av sitt syfte, som bland annat betecknades såsom begränsning

av »en ur medicinsk synpunkt onödig produktion av överflödiga läkemedel»,

föreslogo de sakkunniga anordnandet av en fullständig statlig planhushållning

i fråga örn farmacevtiska specialiteter, utförd genom medicinalstyrelsens försorg

och bekostad genom en kraftig beskattning av de företagare, som i in- och

utlandet bedreve tillverkning av eller grosshandel med nämnda slags varor.

Omständigheterna motiverade enligt kollegii mening ingalunda ett så starkt

ingrepp i näringslivet. Kollegium kunde icke förstå, huru det av de sakkunniga

föreslagna kontrollsystemet skulle kunna undgå att i längden hämma utveck
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162.

15

lingen åtminstone av den svenska fabrikationen av apoteksvaror. Förhandsprövningen

och kontrollarbetet komme också sannolikt att giva anledning till

växande svårigheter. Kollegium hade därför kommit till den uppfattningen, att

förslaget kommit ganska långt utanför den praktiska möjlighetens och lämplighetens

gränser. Kollegium avstyrkte alltså bestämt det remitterade förslaget.

A potekarsocietetens direktion samt styrelserna för Sveriges apotekar fårhund

och Sveriges farmacevtförbund äro med de sakkunniga ense därom, att de nuvarande

förhållandena å ifrågavarande område, i trots av kontrollen genom

apoteken och deras kontrollaboratorium, i flera avseenden vore otillfredsställande.

De tillstyrka därför livligt genomförandet av den beramade lagstiftningen.

De framhålla emellertid, att lagstiftningen, genom av densamma

troligen föranledd minskning av läkemedelsförbrukningen samt prissänkning

beträffande vissa av specialiteterna, måste antagas komma att menligt inverka

på apotekens genom taxesänkningar och depression kännbart påverkade ekonomi.

Svenska läkarsällskapet tillstyrker förslaget samt förklarar, att sällskapet

är övertygat örn nödvändigheten av en lagstiftning, som motarbetade saluförandet

av talrika värdelösa s. k. läkemedel, vilka för närvarande till allmänhetens

förvillande och sjukvårdens förfång förekomme i marknaden. Sakkunnigförslaget

vore väl avvägt och ägnat att tillvarataga såväl det allmännas och

allmänhetens som den vederhäftiga och ansvarskännande läkemedelsfabrikantens

rätt.

I enahanda riktning uttala sig styrelserna för Sveriges läkareförbund, svenska

veterinärläkar ef öreningen och svenska tandläkarsällskapet.

Medicinalstyrelsen, som före avgivandet av sitt utlåtande haft tillfälle taga

del av övriga inkomna yttranden, framhåller följande:

De stridiga uppfattningarna i ämnet syntes vara grundade på två förment

motsatta principiella utgångspunkter. Den ena uppfattningen syntes hålla före,

att läkemedelstillverkningen såsom varande en ur merkantil synpunkt lika

legitim näringsgren som varje annan näringsverksamhet borde lämnas frihet att

utan onödiga restriktioner utveckla sig. Den andra uppfattningen såge i en

okontrollerad produktion av läkemedel en allvarlig fara för sjukvården. Styrelsen

funne för sin del dessa båda uppfattningar ingalunda oförenliga. Båda hade

fastmer redan kunnat sammanföras i gällande apoteksvarustadga. I denna hade

den fabriksmässiga tillverkningen av och grosshandeln med apoteksvaror anförtrotts

åt den fria näringsverksamheten, under villkor dock att densamma med

hänsyn till de allmänna intressen, som här krävde hänsyn, ålagts vissa restriktioner

i form av viss anmälningsskyldighet, viss kompetens hos tillverkaren,

viss prismaximering och skyldighet att underkasta sig inspektion och kontroll

från det allmännas sida. Det berättigade i att det allmänna förbehölle sig rätt

att utöva kontroll över den fabriksmässiga läkemedelstillverkningen och grosshandeln

med apoteksvaror torde vara allmänt erkänt. Lika uppenbart torde det

emellertid vara, att denna kontroll borde göras i möjligaste grad effektiv.

Visade det sig därför, att gällande bestämmelser i ämnet icke vore ur det allmännas

synpunkt tillfredsställande, erfordrades mer verksamma föreskrifter.

De sakkunniga hade på ett övertygande sätt motiverat behövligheten av dylika

föreskrifter.

Förslaget borde enligt styrelsens mening främst bedömas ur synpunkten i

vad mån det vore ägnat att skydda allmänheten mot underhaltiga och orimligt

dyra läkemedel samt eventuellt mot en onödig och därför skadlig läkemedels
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 162.

konsumtion. Åtskilliga av de invändningar, som från de merkantila intressenas

representanter anförts emot detsamma, syntes styrelsen bottna i en undervärdering

av de allmänna intressen, som här trädde i förgrunden, och styrelsen

måste från de synpunkter, styrelsen hade att företräda, anse det principiellt

oriktigt, att ifrågasatta åtgärder gentemot mindre önskvärda läkemedel gjordes

beroende av arten av de i verksamheten engagerade merkantila intressena.

Dylika invändningar syntes böra tillmätas beaktande, endast i den mån det

kunde påvisas, att de ifrågasatta åtgärderna kunde äventyra några av de fördelar,

som vore förknippade med en sund utveckling av den fabriksmässiga

tillverkningen av läkemedel.

För styrelsen framstode det såsom ett ur synpunkten av kontrollens praktiska

värde oeftergivligt krav, att kontrollen bleve en förhandskontroll av de

farmaeevtiska specialiteterna, alltså innan de fördes ut i marknaden. Det av

de sakkunniga föreslagna registreringsförfarandet skulle på ett lämpligt sätt

möjliggöra dylik förhandskontroll. Styrelsen ville därför förorda, att kontrollen

anordnades efter denna huvudprincip.

Då det väl ej kunde antagas, att styrelsen skulle hava något intresse av att

stäcka en lovande svensk läkemedelsindustri, vore det givet, att styrelsen vid

tillämpningen av den föreslagna kontrollanordningen skulle komma att förfara

med den allra största försiktighet. Enligt vad styrelsen inhämtat hade i Norge

genomförd specialitetskontroll endast i undantagsfall stött på svårigheter från

läkemedelsfabrikanternas sida. I allmänhet hade samarbetet mellan det därvarande

kontrollaboratoriet och fabrikanterna varit mycket gott.

Förslagets inverkan på läkemedels
pr

iser na.

De sakkunniga framhålla, att de avgifter, som påläggas de till registrering

anmälda preparaten — 125 kronor i engångsavgift vid ansökan örn registrering

och 50 kronor vid registrerings förnyelse vart femte år — bliva så små i förhållande

till specialiteternas försäljningssumma inom landet, att ingen risk

förefinnes för att avgifterna komma att höja prisen på ifrågavarande läkemedel.

Några handelskammare däremot uttala farhågor för att de i förslaget avsedda

avgifterna skola verka fördyrande å läkemedelspriserna.

Kommerskollegium anser likaledes, att den föreslagna kontrollen bör medföra

en höjning av priserna på läkemedlen.

Medicinalstyrelsen framhåller, att nämnda farhågor icke synas motiverade

samt anför härom:

Enligt verkställda beräkningar skulle de av de sakkunniga föreslagna avgifterna

ej bliva större än att för en specialitet, som nu kostade 3 kronor,

apotekspriset skulle höjas med i genomsnitt högst 9 öre och för en specialitet,

som nu kostade 8 kronor, med i genomsnitt högst 13 öre, ifall läkemedelsfabrikanterna

skaffade sig ersättning för avgiftskostnaderna genom förhöjning av

apotekens inköpspris.

Styrelsen funne det ej sannolikt, att dessa obetydliga prisförhöjningar skulle

företagas, och ville därtill framhålla, att genom den effektivare priskontrollen

priserna på ett ej ringa antal specialiteter med all säkerhet komme att sänkas.

Styrelsen föreslår emellertid den förändringen i de sakkunnigas förslag, att

vid ansökan örn registrering av specialitet avgiften skall utgöra allenast 20

kronor och att samma belopp därefter skall utgå årligen under de fyra följande

åren, varefter årsavgiften skulle sjunka till 10 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

förslagets samband med en blivande

revision av apoteksvarustadgan.

Styrelsen för Sveriges färghandlares riksförbund framhåller, att man genom

den föreslagna specialitetskontrollens genomförande skulle föregripa den realprövning

av gränserna mellan apoteksmonopol och fri handel, som en gång

måste av statsmakterna utföras. Genom ett sådant föregripande skulle möjligheten

till fri prövning från statsmakternas sida av denna — bland annat

för läkemedlens förbilligande — vitala fråga bliva betydligt reducerad. Styrelsen

avstyrker alltså, att förslaget om specialitetskontroll lösryckes ur sitt

sammanhang och föreslår i stället, att det slutbehandlas i samband med

frågan örn revision av apoteksvarustadgan.

Kommerskollegium instämmer i nämnda uttalande samt framhåller, att förslaget

syntes på alltför många punkter beröra själva grunderna för stadgan för

att lämpligen lösgöras ur sitt sammanhang med densamma och slutbehandlas

separat. Kollegium hemställer, att samtliga inkomna yttranden måtte överlämnas

till apotekssakkunniga av år 1931 att tagas i övervägande vid deras

fortsatta arbete å apoteksvarustadgans revision.

Medicinalstyrelsen anser det icke påkallat, att vid behandlingen av förslaget

inlåta sig på frågan om gränsen mellan apoteksmonopolet och den fria

handeln. Styrelsen finner ej heller, att ärendet i övrigt på något avgörande

sätt står i samband med frågan örn revision av apoteksvarustadgan.

Utredningen i ärendet giver klart vid handen, att åtskilliga missförhållanden

för närvarande äro rådande inom den betydande del av läkemedelshandeln,

som representeras av de farmacevtiska specialiteterna eller de merendels fabriksframställda

läkemedel, vilka tillhandahållas å apoteken i de förpackningar,

vari de levererats till apoteken. Särskilt må framhållas den avsevärda mängd

mindervärdiga eller skadliga preparat, som finues i marknaden, de ej sällan

alltför höga pris varorna betinga och den ovederhäftiga men ofta nog framgångsrika

reklam, varunder de utbjudas till de sjuka. De bestämmelser, som

i främsta rummet skulle förhindra uppkomsten och fortvaron av berörda missförhållanden,

apoteksvarustadgan och lagen mot illojal konkurrens, synas icke

för ändamålet tillräckligt effektiva. Visserligen meddelas i apoteksvarustadgan

föreskrifter i § 10 örn deklaration av varas art eller sammansättning, i § 11

om varas pris och i § 12 örn förbud under vissa förutsättningar mot varas försäljning.

Bestämmelserna äro emellertid, på sätt av de sakkunniga och medicinalstyrelsen

närmare utvecklats, behäftade med åtskilliga brister. Särskilt

kan anmärkas, att varas art eller sammansättning icke kan kontrolleras, innan

den släpx>es ut i marknaden, samt att meddelande av förbud mot varas försäljning

är förenat med en rätt omständlig administrativ procedur. Nämnas må

också, att § 9 apoteksvarustadgan förutsätter, att bestämmelser om särskild

inspektion och kontroll skola av Kungl. Majit utfärdas men att sådana ännu

ej kommit till stånd. Vad lagen mot illojal konlmrrens beträffar, torde av hittills

vunna erfarenheter att dilma ett verksamt ingripande med stöd av nämnda

lag knappast vara att förvänta, detta till synes närmast beroende på en obenägenhet

att påkalla åtal.

Bihang till riksdagens protokoll 1034. 1 sami. Nr 162. sos u 2

Departementschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 162.

Vad sålunda anförts lärer ådagalägga, att en skärpning av gällande bestämmelser

i förevarande hänseenden är av behovet starkt påkallad. Det förslag,

som av de sakkunniga i sådant syfte framlagts, har från medicinskt och farmacevtiskt

håll livligt förordats, medan kommerskollegium och företrädare för

industri och handel anfört vissa betänkligheter emot detsamma. För egen del

har jag funnit förslagets huvudprinciper väl ägnade att förebygga missförhållanden

på specialitetshandelns område. Särskilt vill jag betona värdet av

att äga tillgång till en effektig kontroll å förevarande läkemedel, innan de

utlämnas till förbrukning. Jag är således beredd att tillstyrka utfärdande av

en författning i anslutning till de sakkunnigas förslag. Vissa bestämmelser,

som särskilt torde hava givit anledning till kritik från näringshåll, hava vid

den överarbetning sakkunnigförslaget undergått inom socialdepartementet

antingen uteslutits eller blivit föremål för ändringar. Stadgandet att vid

prövning av ansökan örn registrering av specialitet särskild hänsyn skall

tagas till dennas behövlighet har sålunda utgått ur det förslag till kungörelse

i ämnet, som utgör resultatet av överarbetningen inom departementet. Vidare

har en väsentlig beskärning ägt rum av de avgifter, som av de sakkunniga

föreslagits med hänsyn till kontrollen. I departementsförslaget har den

avgift, som skall erläggas vid ansökningen örn specialitets registrering, bestämts

till 20 kronor, och den årliga avgiften har satts till 15 kronor. Andra

avgifter än de sålunda angivna skola icke förekomma. Någon förnyelse av

registrering skall enligt förslaget ej äga rum. Avgifterna hava utmätts så, att

de skola kunna täcka kostnaderna för kontrollen. Självfallet möta svårigheter

att på förhand mera exakt uppskatta såväl beloppet av inflytande avgifter som

storleken av de kostnader, kontrollen skall medföra, men jag har ansett mig för

närvarande ej behöva räkna med större avgifter än de nämnda. En ytterligare

föreskrift av beskaffenhet att minska intrånget på den fria näringsutövningen

är den i departementsförslaget upptagna bestämmelsen örn skyldighet för medicinalstyrelsen

att innan ansökan örn registrering avslås höra den specialitetsnämnd,

som skall inrättas och däri näringsintresset skall bliva representerat.

I detta sammanhang må också framhållas, att besvär över medicinalstyrelsens

beslut i registreringsärenden enligt min mening böra prövas av regeringsrätten.

Förslag rörande den ändring i regeringsrättslagen, som på grund härav torde

böra vidtagas, lärer chefen för justitiedepartementet komma att anmäla. Med

de ändringar, sakkunnigförslaget på sätt nu nämnts undergått, lära knappast

befogade invändningar ur näringssynpunkt vidare kunna resas mot förslaget.

Erfarenheten från främmande länder, exempelvis Norge där en strängare

reglering än den nu hos oss föreslagna sedan flera år tillbaka är genomförd,

lämnar också ett klart vittnesbörd därom, att den lojala tillverkningen och handeln

med specialiteter ingalunda känner sig besvärad av sådan kontroll, som här

ifrågasättes. Å andra sidan äro de i sakkunnigförslaget vidtagna förändringarna

icke av sådan art, att de kännbart påverka möjligheten att avlägsna olägenheterna

inom specialitetshandeln.

Att de avgifter, som nu föreslås för kontrollen av specialiteterna, äro utan

betydelse för läkemedelsprisen ligger i öppen dag. I själva verket lärer det

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 162.

kunna förväntas, att en specialitetsförfattning sadan som den nu ifrågasätta

skall bidraga till en sänkning av enskildas och sjukvårdsinrättningars utgifter

för läkemedelsinköp dels genom den skärpta kontrollen a varornas pris dels

ock på grund av de bestämmelser, som på sätt i det följande skall beröras upptagits

i departementsförslaget i syfte att förhindra, att nya specialiteter, överensstämmande

med farmakopévaror och därmed jämförliga billiga läkemedel,

varda registrerade. En minskning av allmänhetens kostnader för läkemedel kan

jämväl emotses av den anledningen, att ur marknaden kommer att försvinna en

del humbugsmedicin, som apoteken nu mäste tillhandahålla och som allmänheten,

måhända företrädesvis den mindre bemedlade, i ej obetydlig omfattning

inköper.

I likhet med medicinalstyrelsen finner jag ej anledning att i detta sammanhang

inlåta mig på frågan örn gränsen mellan apoteksmonopolet samt den fria

handeln och anser också, att ärendet ej på något avgörande sätt står i samband

med frågan om apoteksvarustadgans revision.

Utfärdandet av en författning sådan som den här ifrågavarande lärer falla

inom Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftningsbefogenhet. Det synes mig

emellertid lämpligt, att riksdagen beredes tillfälle att giva sin mening tillkänna

rörande förslaget. Erinras må, att innan apoteksvarustadgan utfärdades,

riksdagens yttrande inhämtades över ett förslag till stadga. Utom rörande

själva den grundläggande principen i förslaget, registrering av specialitet såsom

förutsättning för specialitets försäljning, synes framför allt pakallat att

begära riksdagens yttrande angående sådana föreskrifter, som sakna motsvarighet

i apoteksvarustadgan, nämligen bestämmelserna i 5 §, att vid registrering

av specialitet hänsyn särskilt skall tagas till specialitetens medicinska

berättigande och till specialitetsreklamen, samt stadgandet i 6 §, att som specialitet

icke må registreras farmakopévara m. fl. varor. En fråga, som jämväl

påkallar riksdagens medverkan, avser de ekonomiska konsekvenserna av specialitetskontrollen.

Jag anhåller nu få något närmare beröra de här senast angivna spörsmålen.

Särskilda frågor rörande förslaget.

Prövning av specialiteternas

medicinska berättigande.

Såsom förut framhållits skall medicinalstyrelsen enligt sakkunnig förslaget

vid prövning av ansökan örn specialitets registrering taga särskild hänsyn till

specialitetens medicinska berättigande.

De sakkunniga anföra bland annat, att till registrering icke i allmänhet

torde böra ifrågakomma andra preparat än sådana, som verkligen innebure en

vad verkan och användningssätt beträffade lämplig läkemedelskombination. Det

borde därför vara sökanden angeläget, att vid registreringen genom intyg örn

klinisk prövning eller på annat sätt giva belägg för att specialiteten vöre av

värde för medicinen.

Stockholms handelskammare har ansett någon kritik i och för sig icke kunna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departementschefen.

Kungl. Majus proposition nr 162.

riktas mot denna bestämmelse men har anmärkt, att i de sakkunnigas motivering

icke uppdragits några fasta och klara gränsbestämningar för begreppet

medicinskt berättigande.

Medicinalstyrelsen anför, att någon klar avgränsning av prövningen i detta

hänseende icke gärna stöde att vinna. En dylik gräns syntes heller icke hava

genomförts i något annat land. Pa grund av förefintliga missförhållanden

måste denna faktor beaktas. Redan i § 12 apoteksvarustadgan hade för övrigt

genom bestämmelserna örn förbud mot »skadliga» och »onyttiga» preparat viss

hänsyn tagits bland annat till ifrågavarande faktor, varför bestämmelsens upptagande

i specialitetsförordningen icke innebure någon nyhet i förhållande till

nu gällande föreskrifter.

Att en specialitet, som ur medicinsk synpunkt saknar berättigande, icke

bör registreras synes mig tydligt, och sakkunnigförslagets ståndpunkt i detta

hänseende har ej heller i princip rönt motsägelse i de avgivna yttrandena. T

departementsförslaget har emellertid bestämmelsen att hänsyn skall tagas till

specialitetens medicinska berättigande ändrats därhän, att prövningen skall

avse, huruvida specialiteten är ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom

eller sjukdomssymtom hos människor eller djur. Dessa ordalag, som äro hämtade

från § 1 apoteksvarustadgan, torde i viss mån precisera innebörden av

begreppet medicinskt berättigande.

Kontroll över specialitetsreklamen.

Enligt sakkunnig förslaget skola vid ansökan örn registrering lämnas vissa

uppgifter örn den reklam, som tillverkaren eller hans ombud ämnar bedriva

för specialiteten. Redan vid ansökningens prövning kan medicinalstyrelsen

alltså få en uppfattning om beskaffenheten av nämnda reklam. Örn emellertid

efter vunnen registrering tillverkaren eller hans ombud bedriver reklam, som

innehåller oriktig, överdriven eller missvisande uppgift, ägnad att framkalla

en felaktig uppfattning örn den farmacevtiska specialitetens egenskaper, kan

registreringen återkallas.

De sakkunniga framhålla bland annat:

Det hade icke synts lämpligt att kopiera de utländska författningarnas föreskrifter

i fråga om kontroll av reklamen. Dessa författningar gåve myndigheterna

en mycket vidsträckt befogenhet, innebärande exempelvis möjlighet att

meddela förbud mot icke godkänd reklam eller mot reklam i andra tidskrifter

än facktidskrifter m. m. Bestämmelser av nyssnämnda art kunde i vårt land

icke genomföras utan ändring av tryckfrihetsförordningen. Dylik ändring hade

de sakkunniga icke föreslagit, bland annat emedan uppskov med ärendets avgörande

därav skulle föranledas. De sakkunniga hade i stället föreslagit vissa

bestämmelser i nära anslutning till vad som stadgades i lagen mot illojal

konkurrens.

I inkomna yttranden hava i allmänhet ej framförts några erinringar emot

de sakkunnigas förslag i denna del.

Stockholms handelskammare, som ej velat motsätta sig förslaget härutinnan,

har dock framhållit svårigheterna att redan vid ansökningen örn registrering

lämna några mer uttömmande uppgifter rörande den tillämnade reklamen, var
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 162.

till komme, att en företagare ej gärna ville på förhand offentliggöra arten av

en reklamkampanj. Handelskammaren förutsatte emellertid, att från styrelsens

sida ej skulle uppställas alltför stränga fordringar, då det gällde avvikelser

från de för reklamen en gång uppdragna riktlinjerna.

Av de sakkunnigas betänkande och flertalet yttranden framgår, att ett av

de svåraste missförhållandena i fråga örn handeln med farmacevtiska specialiteter

är den ovederhäftiga och ohämmade reklam, som för närvarande bedrives

för nämnda läkemedel. Lagen mot illojal konkurrens, som skulle erbjuda de

verksammaste medlen att motarbeta nämnda reklam, har såsom jag redan anfört

icke visat sig vara tillfyllest i förevarande hänseende. De nu föreslagna bestämmelserna

synas möjliggöra ett stävjande av den icke önskvärda reklamen

utan att samtidigt innebära någon egentlig olägenhet för tillverkarna eller

andra. På grund härav förordar jag förslaget i denna del. Framhållas må, att

medicinalstyrelsens prövning av det vid ansökningen fogade förslaget till

reklam icke är avsedd att uppdraga några bindande riktlinjer för den tillämnade

reklamen. Det är alltså vederbörande obetaget att efter registreringen

göra avvikelser från den företedda reklamen. Blir emellertid reklamen ovederhäftig

eller vilseledande, riskeras återkallelse av registreringen.

Försäljning såsom specialiteter av

farmakopépreparat m. m.

Enligt § 6 i sakkunnigförslaget må läkemedel, som till sammansättning helt

eller i huvudsak överensstämmer med läkemedel, intaget i gällande farmakopé

eller i samling av läkemedelsformler, som av medicinalstyrelsen godkänts, icke

registreras såsom farmacevtisk specialitet, såvida icke medicinalstyrelsen i visst

fall finner skäl föreligga därtill.

De sakkunniga hava påpekat, att den samling läkemedelsformler, som här

avses, är en av medicinalstyrelsen utarbetad handbok, däri styrelsen förordat

en serie läkemedelsberedningar, vilka i allmänhet räknas till de billiga läkemedlen.

Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att förhindra, att i farmakopén

och nämnda handbok upptagna läkemedel kopieras och försäljas såsom

specialiteter. Genom dylikt förfarande skulle ett flertal likvärdiga preparat

komma att saluhållas, bland vilka den sjuke skulle få svårt att välja det

billigaste.

Sveriges kemiska industrikontor yttrar:

Kontoret befarade, att genom denna bestämmelse den enskilde tillverkarens

avsättning skulle bliva helt beroende av apotekens gottfinnande och att apoteken

i ökad omfattning skulle bereda preparaten i den mån det vore möjligt.

Kontoret påyrkade på det bestämdaste, att dessa bestämmelser helt uteslötes.

Däremot skulle kontoret i princip icke motsätta sig, att medicinalstyrelsen finge

rätt att förhindra saluförandet av farmakopé- och formelsamlingsvaror under

ett av tillverkaren speciellt för ifrågavarande produkt uppfunnet fantasinamn.

Kontoret skulle ej heller hava något att invända emot att rätten att använda

dylikt namn i viss mån begränsades, även när det gällde annan specialitet, som

icke hade sådan sammansättning, att den kunde anses vara ett nytt självständigt

preparat. Dessa frågor borde emellertid i så fall utredas och under alla

förhållanden givetvis de varumärkesskyddade namn, som nu användes, tillåtas

även i framtiden.

Departemenis
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 162.

Departementschefen.

Medicinalstyrelsen yttrar:

Motsvarande bestämmelse förekomme, ehuru ofta i skärpt avfattning, i flera

utländska författningsförebilder. Grunden till densamma torde vara de ofta

upprepade klagomålen mot att från apoteken försåldes varor under skilda namn

men med enahanda sammansättning — å ena sidan den på apoteket enligt

Kungl. Maj:ts och medicinalstyrelsens föreskrifter utförda beredningen, å

andra sidan ett namnskyddat och fabrikstillverkat stundom dyrare preparat.

Riksdagens revisorer hade vid två skilda tillfällen -— i berättelserna till 1927

och 1931 års riksdagar — fäst uppmärksamheten på detta förhållande. Den

föreslagna bestämmelsen torde vara väl motiverad och gåve samtidigt genom

sin avfattning medicinalstyrelsen möjlighet att i särskilda fall bevilja dispens.

För närvarande förekommer ofta, att samma eller likvärdiga läkemedel tillhandahållas

å apoteken under olika namn och till olika pris. Sålunda kunna

utom det i farmakopén eller i medicinalstyrelsens samling av läkemedelsformler

upptagna läkemedlet finnas flera specialiteter, vilka alla innehålla berörda

läkemedel men under andra benämningar och ofta till högre pris. Såsom från

olika håll anförts medför nämnda omständighet onödiga utgifter för allmänheten,

som på grund av bristande kunskap härom ofta inköper de dyrare

varorna. Emot det till förekommande av här berörda missförhållande föreslagna

förbudet att registrera farmakopévara m. m. såsom specialitet synes mig

icke vara något att erinra. För att förbudet icke skall få tillbakaverkande

kraft, bör förbudet emellertid icke avse vara, som redan vid författningens

ikraftträdande förekommer i handeln, utan sådan vara bör kunna registreras

såsom specialitet. Uttryckligt stadgande härom har införts bland övergångsbestämmelserna

i departementsförslaget. Detta upptager icke motsvarighet till

6 § andra stycket sakkunnigförslaget. Självfallet lärer vara, att den omständigheten

att en registrerad specialitet intages i farmakopén eller läkemedelssamlingen

icke inverkar på registreringen.

Kostnader för förslagets

genomförande.

Medicinalstyrelsen har närmare beräknat de kostnader, som förslagets genomförande

skulle föranleda.

Styrelsen framhåller, att ökade utgifter skulle uppkomma för statens farmacevtiska

laboratorium och för styrelsen.

I fråga örn de å statens farmacevtiska laboratorium belöpande kostnaderna

anför styrelsen bland annat:

För närvarande vore på laboratoriet under normala förhållanden anställda,

förutom föreståndaren, en assistent och ett vetenskapligt biträde samt en vaktmästare

med halvtidstjänstgöring, vilken senare befattningshavare ej avlönades

å laboratoriets stat. Laboratoriets nuvarande personal finge förutsättas vara

behövlig för den hittillsvarande verksamheten. Vid bedömandet av det genom

specialitetskontrollen ökade personalbehovet torde hänsyn böra tagas till den

hjälp, laboratoriet kunde erhålla av bland annat apotekens kontrollaboratorium

vid analytiska undersökningar av olika slag. Vidare borde beaktas, att statens

farmacevtiska laboratorium kunde tillgodogöra sig det av apotekens kontrolllaboratorium

redan utförda arbetet på detta område och slutligen kunde laboratoriets

nuvarande personal, som redan nu i begränsad omfattning utförde specialitetskontroll,

under tider av forcerat arbete helt sysselsättas med dylikt arbete.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162.

23

För specialitetsliontrollen beräknades följande ökning av laboratoriets personal

vara erforderlig: 2 assistenter, 1 kvinnligt skrivbiträde, 1 vaktmästare

och, därest antalet registrerade specialiteter bleve väsentligt större än i det följande

beräknats (2,200), ett vetenskapligt biträde.

Den nya personalen bör anställas tillsvidare. Den mer kvalificerade nya

personalen syntes därför böra få anställning såsom assistenter, vilka anställdes

t. v. för högst tre år i sänder av medicinalstyrelsen. Dessa assistenter

borde helst vara legitimerade apotekare. Lönen borde tillmätas med hänsyn

härtill och med hänsyn jämväl tagen till önskvärdheten att få väl kvalificerad

arbetskraft. Lönen borde därför ej sättas lägre än 6,500 kronor, vartill sedan

komme dyrtidstillägg. Den föreslagna ersättningen motsvarade ungefärligen

lönen för en å apotek anställd laborant.

Laboratoriets nuvarande lokaler torde vara tillräckliga utan några ändringseller

inredningsarbeten.

Utgifterna för de ändamål, som nu i laboratoriets stat betecknades med

»övriga omkostnader» torde komma att något stegras. Utgifterna för förbrukningsartiklar

beräknades ökade med 2,000 kronor och härtill torde få läggas

kostnaderna för biologiska undersökningar m. m. med 3,000 kronor. Med hänsyn

till svårigheten att redan nu exakt bedöma de blivande kostnaderna torde

det sammanlagda beloppet av dessa utgifter böra ökas med 500 kronor.

Styrelsen framhåller härefter, att laboratoriets stat skulle få följande ut
-

seende:

Avlöning åt föreståndare ..................

Gällande

stat

9,540

Ökade

kostnader

Blivande

stat

9,540

Arvode åt assistenter ....................

4,500

13,000

17,500

Vikariatsersättningar......................

500

960

1,460

Tillfälliga biträden samt renskrivning m. m.

4,000*)

—

4,0000

Kvinnligt skrivbiträde ....................

—

2,000

2,000

Vaktmästare ............................

—

2,000

2,000

övriga kostnader (elektricitet, gas, vatten, städ- ning och rengöring, instrument, apparatur

och reagens; böcker, tidskrifter, skrivmate- rialier, förbrukningsartiklar och diverse, däri

inbegripet kostnad för inköp av speciali- teter för efterkontroll) ..................

5.960

5.540

11,500

24,500 23,500 48,000

Styrelsen yttrar vidare:

I denna stat hade icke upptagits ersättning åt det eventuellt erforderliga

vetenskapliga biträdet, vilken ersättning torde böra beräknas till 3,000 kronor.

Av för specialitetskontrollen avsedda medel skulle sålunda på laboratoriets

stat anvisas 23,500 kronor. Till denna summa borde emellertid läggas utgifter

för dyrtidstillägg för den nyanställda personalen, förslagsvis 2,000 kronor.

Summan torde sålunda böra upptagas till 25,500 kronor.

Vad angår de å medicinalstyrelsen belöpande kostnaderna framhåller styrelsen:
Det

löpande expeditionsarbetet på apoteksbyrån komme att ökas. Byråns

nuvarande personal torde få anses erforderlig för byråns hittillsvarande uppgifter.

För utförande av det med specialitetskontrollen förenade expeditionsarbetet

torde därför erfordras en heltidsamanuens, vars avlöning inklusive dyrtidstillägg

kunde beräknas till 4,500 kronor.

’) Häri ingär lönen till nuvarande vetenskapliga biträdet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Ersättningen åt specialitetsnämndens ledamöter vore svår att till sitt sammanlagda

belopp uppskatta. Det syntes emellertid ej böra beräknas lägre än

2,000 kronor per år.

Utgifterna för tryckning (specialitetsregistret), skrivmateriel och förbrukningsartiklar

komme att något ökas i förhållande till nuvarande kostnader. För

tryckningskostnader m. m. hade beräknats, att 2,000 kronor per år erfordrades.

De ökade kostnaderna för medicinalstyrelsen beräknades sålunda till 8,500

kronor per år.

Styrelsen anför sammanfattningsvis, att de totala kostnaderna för förslagets

genomförande skulle belöpa sig till 34,000 kronor. Till detta belopp skulle

komma 6,000 kronor för oförutsedda utgifter, däri inbegripet lön och dyrtidstillägg

till ett vetenskapligt biträde, som eventuellt ytterligare skulle erfordras

å laboratoriet.

Medicinalstyrelsen har vidare framlagt förslag till beräkning av inkomsterna.

I fråga om den budgettekniska anordningen yttrar styrelsen slutligen, att

specialitetsavgifterna lämpligen torde böra förvaltas av statskontoret samt att

därav varje år torde böra å statsverkets inkomstsida anvisas det belopp, som

motsvarade samtliga nämnda genom specialitetskontrollen förorsakade merutgifter

för statslaboratoriet och medicinalstyrelsen.

I sistnämnda hänseende har en promemoria upprättats inom socialdepartementet,

varö ver yttranden inhämtats från statskontoret och riksräkenskapsverket.

I promemorian anfördes:

Fråga hade uppstått på vad sätt specialitetsavgifterna skulle tillgodoföras

statsverket.

Ett sätt syntes vara att betrakta avgifterna såsom uppbörd i statens verksamhet

och låta dem ingå direkt å riksstatens inkomstsida. I så fall finge de

under femte huvudtiteln upptagna anslagen till laboratoriet och medicinalstyrelsen

höjas med respektive 23,500 och 6,000 kronor. Höjning av femte huvudtitelns

anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. samt till provisoriskt

dyrortstillägg och till dyrtidstillägg förefölle däremot icke vara erforderlig.

Ett annat sätt skulle måhända vara, att för laboratoriet och styrelsen upprätta

utgifts- och inkomststater samt att upptaga anslagen med de belopp, varmed

utgifterna beräknades överstiga inkomsterna.

Statskontoret anför i yttrande häröver:

Ehuru summan av de ansöknings- och registreringsavgifter, som skulle

komma att inflyta för handeln med de farmacevtiska specialiteterna, vore

relativt ringa •— ungefär 35,000 kronor örn året — funne dock statskontoret

med hänsyn till avgifternas allmänna karaktär lämpligast, att de upptoges

under särskild post på riksstatens inkomstsida under rubriken »Uppbörd i

statens verksamhet». En följd härav bleve, att kostnaderna för registrering

och kontroll m. m. komme att belasta anslagen till medicinalstyrelsen och

statens farmacevtiska laboratorium, och att dessa anslag därför borde ökas med

erforderliga belopp. Jämväl femte huvudtitelns expensanslag syntes i samband

därmed komma att belastas med vissa nya utgifter, vilka dock icke torde

vara av den storleksordning, att detta anslag behövde höjas. Ej heller ssuites

någon ökning vara påkallad på grund av de ganska obetydliga merkostnader,

som komme att drabba samma huvudtitels anslag till provisoriskt dyrortstillägg

och till dyrtidstillägg.

Jämväl riksräkenskapsverket har funnit avgifterna vara att hänföra till

sådana statens inkomster, som böra redovisas å riksstatens inkomstsida under

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

rubriken »Uppbörd i statens verksamhet». I enlighet härmed har ämbetsverket

förordat, att för ändamålet under nämnda rubrik uppfördes en ny inkomsttitel,

vilken lämpligen syntes böra givas beteckningen »Avgifter för kontroll

å handel med farmacevtiska specialiteter».

Medicinalstyrelsens utgiftskalkyler synas mig i stort sett kunna godtagas. DepartementsDe

årliga utgifterna skulle således kunna uppskattas till 34,000 kronor. chefen.

Såsom förut framhållits är det meningen, att dessa utgifter i överensstämmelse

med föreskrifterna i § 9 apoteksvarustadgan skola bekostas av inflytande

avgifter. Verkställda beräkningar giva vid handen, att specialiteternas antal

första året efter en genomförd kontroll kan antagås komma att uppgå till omkring

2,200, varefter en ökning av inemot 100 örn året torde kunna emotses.

Med hänsyn härtill skulle en årlig avgift av 15 kronor vara tillfyllest för

täckande av kostnaderna. Vad angår ansökningsavgifterna, som samtidigt äro

att anse såsom avgifter för första registreringsåret, torde de böra sättas något

högre än årsavgifterna, förslagsvis till 20 kronor. I fråga örn båda dessa avgifter

får jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet, i anslutning

till vad i den till statskontoret och riksräkenskapsverket utremitterade promemorian

i första hand föreslagits och av ämbetsverken tillstyrkts, förorda, att

de må upptagas å riksstatens inkomstsida. Närmare förslag härutinnan torde

chefen för finansdepartementet senare komma att anmäla. De för medicinalstyrelsen

och statens farmacevtiska laboratorium uppkommande utgifterna

synas böra täckas genom höjning av anslagen till dem. I samband härmed lärer

ock anslaget till laboratoriet, som nu är av bestämt anslags natur, böra förändras

till förslagsanslag.

Vad angår budgetåret 1934/1935, torde de under detta år inflytande avgifterna

— på grund av förslagets övergångsbestämmelser i huvudsak allenast

ansökningsavgifter — kunna beräknas till omkring 44,000 kronor. Utgifterna

under samma budgetår hava av medicinalstyrelsen uppskattats till 34,000

kronor. Enligt vad jag inhämtat, komma emellertid härtill vissa engångskostnader

bland annat för anskaffande av specialitetsregistret och apparatur för

laboratoriet. Skillnaden, 10,000 kronor, torde kunna täcka dessa engångskostnader

och därjämte utgöra marginal för den osäkerhet, som vidlåder såväl

inkomst- som utgiftsberäkningen.

Enligt medicinalstyrelsens kalkyler skulle utgifterna för specialitetskontrollen

fördela sig med 8,500 kronor å medicinalstyrelsen och 25,500 kronor å

laboratoriet. I dessa belopp ingå emellertid vissa utgifter, vilka böra belasta

femte huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m., till

provisoriskt dyrortstillägg och till dyrtidstillägg. Utgifterna äro dock icke av

den storleksordning att någon höjning av dessa anslag synes nödvändig. De

belopp, som böra gäldas från anslagen till medicinalstyrelsen och till laboratoriet

kunna uppskattas till 6,000 respektive 23,500 kronor. Angående den förstärkning

av anslaget till medicinalstyrelsen, som härav påkallas, kommer jag

att i annat sammanhang göra framställning1). Vad angår anslaget till labora
'')

Se propostionen nr 177.

Bihang till riksdagens protokoll 1034. 1 sami. Nr 162. atia 31 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

toriet, till vilket Kungl. Majit i årets statsverksproposition (V p. 44) äskat ett

extra anslag av 24,500 kronor, torde jag här böra hemställa om anvisande — i

stället för berörda extra anslag — av ett extra förslagsanslag av 48,000 kronor.

Föredraganden uppläser det upprättade författningsförslaget samt erinrar

örn sitt tidigare gjorda uttalande, att riksdagens yttrande bör inhämtas över

förslaget.

Härefter hemställer föredraganden, att Kungl. Majit måtte besluta

dels inhämta riksdagens yttrande över förslaget,

dels och föreslå riksdagen att till statens farmacevtiska laboratorium

för budgetåret 1984/1935 — i stället för det i statsverkspropositionen

(Y p. 44) äskade extra anslaget av 24,500 kronor —

anvisa ett extra förslagsanslag av 48,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:418 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris framställning angående anslag till statens farmacevtiska laboratorium. a1 i texten
  2. SU 1934:153 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till medicinalstyrelsen jämte i ämnet väckta motioner. s. 10 i texten
  3. SU 1934:154 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag till statens farmacevtiska laboratorium. s. 14 i texten
  4. Rskr. 1934:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter m. m. ävensom en a1 i texten
  5. 2LU 1934:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 s. 2 i texten

Visa alla 6