Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § 2 och 3 mom. samt 26 § lagen den 2 juni 1916 (nr 180) örn skyddskoppympning

1934-02-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:169, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § 2 och 3 mom. samt 26 § lagen den 2 juni 1916 (nr 180) örn skyddskoppympning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 5 § 2 och 3 mom. samt

26 § lagen den 2 juni 1916 (nr 180) örn skyddskoppympning;

given Stockholms slott den 23 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § 2 och 3 mom.

samt 26 § lagen den 2 juni 1916 (nr 180) örn skyddskoppympning.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1934,

1 sami. Nr 169.

402 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § 2 och 3 morn. saint 26 § lagen

den 2 juni 1916 (nr 180) om skyddskoppympning.

Härigenom förordnas, att 5 § 2 och 3 mom. samt 26 § lagen den 2 juni

1916 örn skyddskoppympning skola, 5 § 2 och 3 mom. sådana de lyda enligt

lag den 6 juni 1930 (nr 181), erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

5 §.

2 moni. Från skyddskoppympning---av tjänsteläkare.

Föreligger enligt ymparens mening på grund av sjukdom eller sjukdomsanlag

hos någon i den ympningspliktiges omgivning anledning antaga, att

hälsofara för den ympningspliktige eller annan skulle uppstå genom ympningen,

må ock undantagande från ympning medgivas.

Undantagande medgives ---enligt 2 §.

3. mom. Säger sig--— nämnda paragraf.

Den, som av nu nämnd anledning vill hava barn undantaget från ympning,

gore skriftligen ansökning därom hos medicinalstyrelsen. Innan ansökningen

göres, åligger det sökanden att personligen inställa sig i Stockholm inför Överståthållarämbetet,

i annan stad inför magistraten och på landet hos landsfiskalen

i orten samt förebringa utredning angående skälen för sina betänkligheter

mot ympningen. Protokoll skall föras över vad vid sökandens inställelse

förekommit, och har sökanden att vid sin ansökning foga utdrag av detta

protokoll.

Finner medicinalstyrelsen---Kungl. Majlis prövning.

26 §.

Böter och vitén, som enligt denna lag åläggas, tillfalla kommunens kassa.

Saknas tillgång till gäldande av böter eller av vitén, som åläggas enligt 19 §,

skola de förvandlas enligt allmän strafflag. Vitén, som åläggas enligt 21 §,

må i händelse av bristande tillgång till deras gäldande ej förvandlas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

d Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller anmäler fråga örn vidtagande av vissa

jämkningar i lagen den 2 juni 1916 örn skyddskoppympning samt anför:

Tidigare i dag har jag anmält riksdagens skrivelse den 30 maj 1930, nr 317,

däri riksdagen bland annat hemställt, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida och i vilken mån utan

äventyrande av folkhälsan undantag från ympning enligt 2 § och 3 § a) och

b) i lagen örn skyddskoppympning skulle kunna medgivas i större utsträckning

än för närvarande vore fallet samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. Jag meddelade därvid, att särskilt tillkallade

sakkunniga — numera häradshövdingen Sture Petersson, ordförande, numera

professorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet A. Lichtenstein och

ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören Anders Olsson — den 8

november 1932 avlämnat betänkande angående skyddskoppympningen (statens

offentliga utredningar 1932: 37) samt att yttranden inhämtats däröver av vissa

myndigheter och korporationer. Vidare tillkännagav jag, att frågan, huruvida

den obligatoriska barnvaccinationen borde bibehållas eller eventuellt ersättas

med andra åtgärder, syntes påkalla en mera ingående undersökning och att med

hänsyn därtill någon ändring av principiell innebörd i nuvarande lagregler icke

borde företagas. Jag uttalade mig emellertid för vidtagande av vissa detaljändringar

utan inverkan på lagstiftningens principer. På min hemställan beslöt

Kungl. Maj:t bemyndiga chefen för socialdepartementet att tillkalla sakkunniga

att inom departementet biträda med behandling av frågan örn den nuvarande

obligatoriska barnvaccinationens bibehållande.

Jag anhåller nu få upptaga till behandling de särskilda punkter, beträffande

vilka enligt min mening ändring i lagen om skyddskoppympning bör företagas.

5 § 2 mom.

Enligt 5 § 2 mom. första stycket i lagen skall från skyddskoppympning

undantagas den, som vederbörande ympare finner till följd av sjukdom, sjuk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

4 Kungl. Majus proposition nr 169.

domsanlag eller allmän svaghet kunna komma att erhålla men av ympningeu

eller beträffande vilken i sådant hänseende företes intyg av tjänsteläkare. I

andra stycket stadgas, att om enligt ymparens mening på grund av sjukdomsfall

i den ympningspliktiges omgivning anledning finnes att antaga, att hälsofara

för annan skulle uppstå genom ympningen, undantagande från ympning

må medgivas.

T)e sakkunniga framhålla angående bestämmelserna i andra stycket bland

annat, att bestämmelserna torde kunna och böra utvidgas i vissa avseenden.

Uttrycket sjukdomsfall syntes sålunda vara något för inskränkt och böra ersättas

med de i törsta stycket använda orden sjukdom eller sjukdomsanlag.

Vidare förefölle undantagande från ympning böra ske även i det fall att av

anledning som här vore ifråga kunde antagas, att hälsofara skulle uppstå

för den ympningspliktige själv. Härpå hade för övrigt medicinalstyrelsen i

cirkulärskrivelse den 24 november 1916 redan fäst läkarnas uppmärksamhet.

Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen principiellt ställer sig på den

ståndpunkten, att undantagande från ympning på grund av medicinska skäl bör

medgivas i alla fall, där hälsofara rimligen kan antagas uppstå genom

ympningen, samt förklarar sig icke hava något att erinra mot de föreslagna

ändringarna.

biet föreslagna utbytet av ordet »sjukdomsfall» mot »sjukdom eller sjukdomsanlag»

synes innebära allenast ett stadfästande av den praxis, som

ymparna i anslutning till direktiv av medicinalstyrelsen tillämpa. Med hänsyn

härtill och då denna ändring liksom den ändring, som i övrigt föreslagits,

torde vara ägnad att skapa ytterligare garantier mot uppkomsten av vacciuationsskador,

tillstyrker jag de sakkunnigas förevarande förslag.

5 § 3 morn .

Enligt 5 § 3 mom. kan undantag från ympning enligt 2 § — den obligatoriska

barnympningen — medgivas, därest den, som är ansvarig för barnets

befordran till ympning, hyser farhåga för att ympningen skall för barnet medföra

ohälsa, som ej är blott tillfällig, samt det med hänsyn till av sökanden

förebragta omständigheter måste antagas, att farhågan har sin grund i personlig

erfarenhet om något fall av dylik ohälsa, som han haft skälig anledning anse

hava inträffat i samband med ympning av barn. Skriftlig ansökning örn undantagande

skall göras senast under det kalenderår, då barnet fyller nio år.

Beträffande detta stadgande hava de sakkunniga föreslagit ändring av principiell

innebörd, till vilket förslag jag — på sätt inledningsvis framhållits —

icke är beredd att taga ställning.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande föreslagit, att bestämmelsen örn den

ålder, vid vilken ansökan örn undantagande senast skall göras, måtte borttagas,

samt anför såsom motivering härför:

Vid styrelsens prövning av ansökningar örn befrielse jämlikt 5 § 3 mom.

hade det vid upprepade tillfällen förekommit, att på grund av stadgandet örn

viss åldersgräns befrielse- endast kunnat medgivas inom en och samma familj

för barn under den stadgade åldersgränsen, under det att ansökning i fråga örn

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 169.

överåriga syskon icke kunnat bifallas. Då befrielsegrunden — på personlig

erfarenhet grundad farhåga för ympningens följder — vore densamma, syntes

det icke berättigat att uppställa en viss bestämd förfallotid för ansökningens

ingivande, så mycket mindre som olägenheter och icke önskvärda följder av

vaccinationen vore mera framträdande hos äldre barn. För de fall, där åldersgränsen

överskridits på den grund, att uppskov med vaccinationen medgivits

av medicinska skäl, vore bestämmelsen uppenbarligen orättvis.

På de skäl medicinalstyrelsen anfört tillstyrker jag den av styrelsen föreslagna

ändringen.

26 §.

I 21 och 22 §§ meddelas vissa föreskrifter i syfte att framtvinga ympningspliktens

fullgörande. I 21 § stadgas befogenhet för hälsovårdsmyndigheten att

medelst föreläggande av vitén, som tillhopa ej må överstiga tjugu kronor, tillhålla

den, som är skyldig att enligt 2 § befordra barn till ympning, att fullgöra

denna sin skyldighet. Tredskas han ändock, må myndigheten anmäla förhållandet

hos länsstyrelsen, som äger att vid förhöjda vitén giva enahanda föreläggande.

22 § innehåller bestämmelser örn bötesstraff dels för den, som underlåter att

fullgöra, ympningsplikt, vilken påbjudits vid inträffad eller hotande smittkoppsepidemi,

eller att till undergående av sålunda ålagd ympning befordra annan,

för vars befordrande till ympning han ansvarar, dels ock för stamanställda

samt vissa värnpliktiga och utlänningar, som underlåta fullgöra sin ympningsplikt.

Vidare stadgas i lagrummet bötesstraff för ledamot av styrelse för skola

eller läro- eller uppfostringsanstalt eller, där sådan styrelse ej finnes, för vederbörande

föreståndare, om i skolan eller anstalten intages lärjunge, vilken på

grund av underlåten ympningsplikt icke må där mottagas, samt för den som

anställer eller mottager person, som på grund av bristfälligt ympningsskydd

icke må vinna tillträde till vissa yrken och anstalter för yrkesutbildning. I

26 § föreskrives, att om tillgång till böternas eller vitenas fulla gäldande saknas,

desamma skola förvandlas enligt allmän strafflag.

De sakkunniga hava i denna del anfört:

Det syntes kunna starkt ifrågasättas, huruvida insättandet i fängelse vore

en lämplig reaktion från samhällets sida gentemot dem, som icke ville underkasta

sig eller sina barn ympning. I flertalet fall, där böter eller vitén ålades

i anledning av försummelse i fråga örn ympningsskyldighetens. fullgörande,

hade denna försummelse sitt upphov i en övertygelse om ympningens hälsofarlighet.

Denna övertygelse vore kanske mestadels grundad å missförstånd

och bristande kännedom örn sakernas rätta sammanhang. Men det syntes icke

desto mindre osympatiskt att låta vederbörande träda inom fängelsets murar

för sin berörda övertygelses skull. Samhällets krav på att lagens bestämmelser

skulle efterlevas syntes ej heller behöva hävdas intill en sådan ytterlighet. De

sakkunniga föresloge därför, att böter eller vitén, som ådömdes för underlåtenhet

att fullgöra ympningsskyldighet, ej finge i händelse av bristande tillgång

förvandlas till fängelse.

Länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads, Älvsborgs, Västernorrlands och

Norrbottens län, åtskilliga förste provinsialläkare samt medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund hava antingen tillstyrkt förslaget eller icke haft något att

erinra mot detsamma.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

I övriga yttranden, där den ifrågasatta ändringen blivit föremål för uttalande,

har förslaget avstyrkts eller starka betänkligheter mot detsammas

genomförande kommit till uttryck.

Överståthållarämbetet har sålunda ifrågasatt, huruvida ej effektiviteten av

lagens bestämmelser i alltför stor utsträckning skulle äventyras genom ett

förbud mot bötesförvandling. Så mycket mindre vore ett frångående av en

eljest så gott som undantagslöst tillämpad regel tillräckligt motiverad som

redan vid avfattandet av lagens föreskrift om ympningsplikt all behörig

hänsyn måste anses hava tagits till den på olika håll rådande uppfattningen

örn ympningens hälsofarlighet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har funnit förslaget stridande mot principen

örn likhet inför lagen, emedan mindre bemedlade personer skulle helt

undgå straff för förseelser, som begångna av andra skulle bestraffas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har påpekat att med samma fog

som förbud mot bötesförvandling nu föresloges det kunde ifrågasättas, att i

andra fall befrielse från förvandlingsstraff stadgades. Länsstyrelserna i

Blekinge, Malmöhus och Västmanlands län hava anslutit sig till samma tankegång,

därvid sistnämnda länsstyrelse betonat, att, innan en dylik ny princip

infördes, frågan dessförinnan måste vara fullständigt utredd.

Förste provinsialläkaren i Stockholms län har erinrat örn att genom den

föreslagna ändringen just de obemedlade kunde undgå ympningstvånget och

erfarenheten visade, att kopporna ofta skördade sina flesta offer bland dessa

befolkningslager.

Medicinalstyrelsen har uttalat sig på enahanda sätt som länsstyrelsen i

Södermanlands län.

Styrelsen för svenska provinsialläk ar föreningen och styrelsen för svenska

stadsläkarföreningen hava givit uttryck åt starka farhågor för att i realiteten

den föreslagna ändringen skulle medföra, att straffet för en ej ringa del lagöverträdare

skulle bortfalla samt vitesföreläggandena bliva verkningslösa.

Svenska läkarsällskapet har påpekat betydelsen av att korrektiv skapades mot

underlåtenhet att befordra barn till ympning.

Vissa föreningar och enskilda hava uttryckt sin tillfredsställelse över den

föreslagna ändringen.

Det kan icke förnekas, att den föreslagna ändringen såsom i flera av de

avstyrkande yttrandena framhållits är ägnad att minska effektiviteten av de

tvångs- och straffbestämmelser, som avse att trygga ympningspliktens fullgörande,

och därigenom i någon mån försvaga ympningsskyddet hos den mindre

bemedlade befolkningen. Å andra sidan är det på sätt de sakkunniga framhålla

föga tilltalande att inskrida med frihetsstraff mot en person, endast därför

att han i enlighet med sin övertygelse örn ympningens hälsofarlighet underlåter

att fullgöra sina skyldigheter med avseende å ympningen. En lämpligare

utväg från samhällets sida att motverka vaccinationsvägran och de olägenheter,

som följa därmed, är otvivelaktigt ökad upplysningsverksamhet i

vaccinationsfrågan. Yad angår den i vissa yttranden framställda invänd
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i).

7

ningen, att den föreslagna ändringen innebure en nyhet och att den skulle

strida mot principen om likhet inför lagen, må framhållas, att förbud mot

bötesförvandling redan finnes stadgat i gällande lagstiftning, exempelvis i

11 § av lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk.

I enlighet med vad jag sålunda anfört tillstyrker jag införande av ett sådant

förbud som det av de sakkunniga föreslagna. Emellertid anser jag en

viktig begränsning böra göras i förslaget. Skälen för ett förbud torde särskilt

göra sig gällande, då fråga är örn föräldrar, som vägra att låta vaccinera sina

barn. Däremot framträda de med mindre styrka beträffande vuxna, som

själva underlåta fullgöra vaccinationsplikten. Härtill kommer, att vaccinationsplikten

för vuxna är påkallad av ett samhällets särskilda intresse. Nämnda

plikt avser nämligen i huvudsak stamanställda och värnpliktiga samt de personer,

som angivas i ett påbud örn vaccination, vilket utfärdas vid inträffad

eller hotande smittkoppsepidemi. Förbud mot förvandling av böter, som i dessa

fall åläggas, synes följaktligen ej böra stadgas. Avser ett påbud örn vaccination

vid en epidemi jämväl barn, lärer i detta fall samhällets intresse av skydd

mot smittorisken kräva, att böter som åläggas dem, vilka underlåta befordra

barn till ympning, skola kunna förvandlas. Likaledes torde förvandling böra

kunna äga rum av de böter, som äro stadgade i 22 § för ledamöter av skolstyrelse

och dylika funktionärer, vilka i utövningen av sin tjänst göra sig

skyldiga till de i paragrafen närmare angivna förseelserna. Samma är förhållandet

med vitén, som länsstyrelserna med stöd av 19 § förelägga för att

förmå hälsovårdsmyndigheterna att fullgöra vad dem åligger med hänsyn till

skyddskoppympningen. På grund av det sålunda anförda har jag ansett förbudet

mot förvandling böra begränsas till vitén, som åläggas enligt 21 §.

Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med hans

anförande upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av

5 § 2 och 3 mom. samt 26 § lagen den 2 juni 1916 örn skyddskoppympning

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.