Angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m
1934-02-23 · 39 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 39 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:170, Angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 170.
1
Nr 170.
Kungl. Majda proposition till riksdagen angående anslag
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m.; given Stockholms slott den 23 februari 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Beg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Möller anför:
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit dels bland utgifter för kapitalökning,
bilaga 3, under rubriken »Fonden för förlag till statsverket»,
punkt 9, föreslagit riksdagen att, i avbidan på bl ivanda proposition i ämnet,
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus för budgetåret 1934/1935
beräkna ett reservationsanslag av 3,950,000 kronor, vilket anslag förutsattes
skola täckas av lånemedel, dels ock under femte huvudtiteln, punkt 48, föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till inlösen av
vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m. för samma budgetår beräkna ett extra
reservationsanslag av 245,000 kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till förnyad behandling.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sand. Nr 110. 386 84 1
2
Kungl. Majus proposition nr 170.
Inledning.
I proposition nr 165 till 1928 års riksdag framlades en plan för anskaffande
av nya platser för den statliga sinnessjukvården, enligt vilken plan den rådande
bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukanstalterna skulle fyllas medelst
genomförande av ett i planen ingående byggnadsprogram. Enligt detta program
skulle genom uppförande av nya sinnessjukhus samt vissa omändringsoch
utvidgningsarbeten vid äldre hospital antalet vårdplatser ökas med omkring
4,800 för sinnessjuka och omkring 1,000 för sinnesslöa. Byggnadsarbetena
skulle utföras under en tid av tio år och medföra en totalkostnad av
i runt tal 39,500,000 kronor.
Den sålunda framlagda planen blev i sina huvuddrag godkänd av riksdagen
(skrivelse nr 287).
I proposition nr 150 till 1930 års riksdag föreslogos vissa ändringar i planen.
Ändringarna, som närmare framgingo av en vid propositionen fogad översikt
över beräknade kostnader för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m. under
budgetåren 1928/1929—1937/1938, inneburo framförallt en ökning av antalet
vårdplatser för sinnesslöa till omkring 1,900 samt en höjning av totala kostnaderna
till i runt tal 48,200,000 kronor.
Mot de föreslagna ändringarna i 1928 års plan gjorde riksdagen icke någon
erinran. Ej heller föranledde den vid propositionen fogade översikten annan
anmärkning än den, som följde av riksdagens beslut att den i översikten upptagna
sinnesslöanstalten i Lund skulle påbörjas tidigare än i propositionen
avsetts (skrivelse nr 361).
Alltsedan budgetåret 1928/1929 har riksdagen för fullföljande i huvudsak
av omförmälda plan årligen beviljat betydande anslag. De anslagsbelopp, som
sålunda anvisats, framgå av följande tablå.
1928/1929...............3,500,000 1931/1932.............. 6,400,000
1929/1930.............. 4,100,000 1932/1933.............. 6,250,000
1930/1931.............. 4,700,000 1933/1934.............. 7,187,800
De för budgetåren 1928/1929—1932/1933 anvisade beloppen hava beviljats
under femte huvudtiteln såsom extra reservationsanslag till hospitalsbyggnader.
Av det för budgetåret 1933/1934 anvisade beloppet, 7,187,800 kronor, har
större delen eller 6,592,800 kronor beviljats såsom ett reservationsanslag till
vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus, medan en mindre del eller
595,000 kronor anvisats såsom extra reservationsanslag till inlösen av vårdplatser
vid sinnessjukhusen m. m. Det förra av dessa anslag har uppförts bland
utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag till statsverket», att
täckas av lånemedel. Det senare av anslagen har däremot uppförts under femte
huvudtiteln.
Efter denna inledning anhåller jag att få övergå till behandling av de olika
frågor rörande byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen m. m. vilka äro av beskaffenhet
att nu böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Dessförinnan vill jag emellertid omnämna, att jag genom medicinalstyrelsen
Kungl. Majus proposition nr 170.
3
och byggnadsstyrelsen låtit undersöka, huruvida såsom följd av de avtal, vilka
nyligen träffats inom byggnadsindustrin, en nedgång kunde beräknas i anslagsbehovet
för vederbörande byggnadsföretag. Dessa undersökningar hava för
flertalet byggnadsarbeten givit vid handen, att någon mera avsevärd kostnadsminskning
icke med säkerhet är att förvänta. Den besparing i arbetskostnader,
som otvivelaktigt uppkommer genom avtalen, motväges nämligen i viss utsträckning
av den stegring i materialpriserna, särskilt å järn och trä, som
prisutvecklingen under senare tid fört med sig. Med hänsyn härtill har jag
vid uppskattningen av totalkostnaderna för byggnadsföretagen i allmänhet
icke ansett mig böra föreslå nedsättning på grund av verkningarna av de ingångna
avtalen. I ett par fall har jag dock — i huvudsaklig anslutning till
de upplysningar jag erhållit från myndigheterna -— företagit en viss nedräkning
av utgifterna. I vad mån så skett framgår av vad jag i det följande
kommer att anföra.
Umedalens sjukhus vid Umeå.
Frågan har senast behandlats i Kungl. Maj:ts proposition nr 156/1933 s. 4,
särskilda utskottets utlåtande nr 6/1933 s. 25 och riksdagens skrivelse nr
348/1933.
Den 20 juni 1929 har Kungl. Majit uppdragit åt medicinalstyrelsen att —
under viss, sedermera uppfylld förutsättning — låta i huvudsaklig överensstämmelse
med ett i proposition nr 220 till 1929 års riksdag framlagt förslag
för en beräknad kostnad av högst 7,650,000 kronor uppföra en för 918 vårdplatser
avsedd sinnessjukanstalt vid Umeå.
För uppförande av denna anstalt har Kungl. Majit genom olika beslut ställt
till medicinalstyrelsens förfogande ett belopp av högst 7,300,000 kronor, därav
den 30 juni 1933 högst 1,600,000 kronor.
I skrivelse den 12 september 1933 har medicinalstyrelsen anfört, att sjukhuset
kunde beräknas komma att tagas i bruk under loppet av kalenderåret
1934. Med hänsyn härtill har styrelsen — under erinran att av den summa,
som beräknats vara erforderlig för utförande av ifrågavarande byggnadsföretag
ännu återstode att anvisa ett belopp av (7,650,000 — 7,300,000) 350,000
kronor — hemställt, att detta belopp måtte anvisas för nästa budgetår.
Enligt vad jag inhämtat föreligger alltjämt anledning antaga, att ifrågavarande
byggnadsföretag skall hinna avslutas föro utgången av innevarande
kalenderår. På grund härav anser jag i likhet med medicinalstyrelsen, att för
arbetet bör för budgetåret 1934/1935 beräknas ett belopp av 350,000 kronor.
Ny- och ombyggnader vid Set Sigfrids sjukhus vid Växjö.
Frågan har senast behandlats i propositionen nr 156/1933 s. 8—10, särskilda
utskottets utlåtande nr 6/1933 s. 26—27 och riksdagens skrivelse nr 348/1933.
Den 27 juni 1930 har Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen att låta
i huvudsaklig överensstämmelse med ett i propositionen nr 150 till 1930 års
riksdag förordat förslag för en beräknad kostnad av högst 3,807,600 kronor
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
utföra vissa ny- och ombyggnadsarbeten vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö,
omfattande bland annat örn- och tillbyggnad av den vid sjukhuset befintliga
köksbyggnaden samt nyinredning av de sålunda utvidgade kökslokalerna.
För utförande av arbetena har Kungl. Majit genom särskilda beslut ställt
till byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av högst 3,175,000 kronor, därav
den 30 juni 1933 högst 1,300,000 kronor. Sistnämnda belopp hade av 1933 års
riksdag ansetts erforderligt för budgetåret 1933/1934, därest byggnadsföretaget
— såsom statsmakterna senast avsett — skulle kunna slutföras under budgetåret
1934/1935.
Genom beslutet den 30 juni 1933 har Kungl. Majit tillika föreskrivit, att
ns^ssnämnda ltöksbyggnad skulle i huvudsaklig överensstämmelse med ett av
byggnadsstyrelsen i skrivelse den 4 maj 1933 framlagt, av riksdagen godkänt
förslag förses med elektriska spislar och stekapparater, i stället för, såsom ursprungligen
avsetts, koleldade sådana. Samtidigt har Kungl. Majit anbefallt
byggnadsstyrelsen att tillse att, därest även med sträng sparsamhet ifrågavarande
köksbyggnads förseende med elektrisk utrustning icke skulle kunna
genomföras inom ramen för de ursprungligen beräknade totalkostnaderna för
samtliga år 1930 beslutade arbeten vid sjukhuset, den uppkommande merkostnaden
i varje fall komme att hållas så låg, som förhållandena medgåve.
Vidare har Kungl. Majit i anslutning till ett av 1933 års riksdag godkänt
uttalande av särskilda utskottet i dess utlåtande nr 5 (s. 7) föreskrivit, att arbetena
vid sjukhuset icke, förrän enighet vunnits mellan parterna i den pågående
konflikten inom byggnadsfacket, finge bedrivas med större skyndsamhet än
som förutsattes i en av byggnadsstjmelsen den 29 augusti 1932 dagtecknad
skrivelse i ämnet. I denna skrivelse hade styrelsen beräknat, att arbetena skulle
fullbordas under budgetåret 1935/1936.
I skrivelse den 7 september 1933 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn beredande av medel för nästa budgetår för byggnadsarbetenas fortsättande.
Styrelsen har däri till en början uppehållit sig vid frågan om sättet för
anordnande av sjukhusets tvättinrättning m. m. Härom
har styrelsen anfört i huvudsak följande.
T det vid 1930 års riksdag godkända ombyggnadsförslaget inginge bland
annat ombyggnad och modernisering av den del av köks- och tvättbyggnaden,
som inrymde sjukhusets tvättinrättning. Den därvid avsedda utvidgningen av
tvättinrättningens lokaler skulle åstadkommas genom att i bottenvåningen taga
i anspråk det nuvarande anstaltsköket med vissa tillhörande lokaler. Tvättinrättningen
skulle därjämte disponera de dittills för ändamålet utnyttjade utrymmena
i nämnda våning och i våningen 1 trappa upp. Vid närmare granskning
av förslaget rörande tvättinrättningen hade visat sig, att detsamma borde
i vissa avseendep underkastas jämkningar. Styrelsen hade därför utarbetat ett
ändringsförslag, därvid styrelsen i anslutning till de genom styrelsens försorg
senast utförda tvättanläggningarna i möjligaste mån sökt att tillämpa moderna
principer. Enligt det nya förslaget, som funnes åskådliggjort å styrelsens skrivelse
bifogade ritningar, skulle hela tvättinrättningen förläggas till bottenvåningen,
där för ändamålet erforderligt utrymme funnes att tillgå. I de därigenom
frigjorda, av tvättinrättningen tidigare disponerade utrymmena i
våningen 1 trappa upp borde anordnas en dubblett för tvättförestånderskan, ett
5
Kungl. Majus proposition nr 170.
enkelrum för biträdande tvättförestånderska samt sex personalrum, vartdera för
två personer, med tillhörande garderobs- och toalettavdelningar. Dessa personalrum
vöre i första hand avsedda för personalen i tvättinrättningen och komine
att icke oväsentligt förbättra den knappa tillgången på bostadsrum inom sjukhuset.
Ett genomförande av den sålunda föreslagna jämkningen i planen kunde
enligt nuvarande priser beräknas medföra en merkostnad av 45,000 kronor,
därav 20,000 kronor för tvättinrättningen och 25,000 kronor för inredande av
bostadsrummen. , „ „
Medicinalstyrelsen, med vilken byggnadsstyrelsen samarbetat i denna fråga,
hade förklarat sig varmt förorda den förändrade planen. Byggnadsstyrelsen
ville för sin del hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att godkänna
ändringsförslaget samt att anvisa härför erforderliga medel.
Byggnadsstyrelsen har vidare beträffande totalkostnaderna för här
ifrågavarande byggnadsarbeten uttalat sig pa följande sätt.
I sin förenämnda skrivelse den 4 maj 19,43 hade styrelsen anfort,, att styreisen
visserligen ännu icke kunde med full säkerhet uppskatta de slutliga kostnaderna
för byggnadsföretaget, men att det syntes styrelsen, som örn den beräknade
kostnadssumman av högst 3,807,600 kronor vore väl lågt tilltagen och
att det ej vore uteslutet, att detta belopp icke komme att fullt förslå till genomförandet
av de arbeten, som vore angivna i det av statsmakterna godkända förslaget
Denna ovisshet rörande beloppets otillräcklighet kvarstode alltjämt, och
torde frågan icke kunna avgöras, förrän de nya arbetspriserna, som bleve en
följd av kommande uppgörelse i byggnadskonflikten, blivit kända. Först da
syntes en slutgiltig detaljkalkyl rörande återstående medelsbehov kunna uppgöras.
Styrelsen ansåge sig därför tillsvidare böra beräkna kostnaderna för de
år 1930 beslutade arbetena till nyssnämnda belopp. Därtill finge emellertid
lägerns dels ett belopp av 18,650 kronor motsvarande den merkostnad, vilken
uppkom me såsom följd av den år 1933 beslutade förändrade utrustningen av
sjukhusets kök och som enligt verkställda kontrollkalkyler icke kunde nedbringas
under nämnda, ursprungligen beräknade summa, dels ock, i händelse
av bifall till styrelsens nu framlagda förslag rörande sjukhusets tvättinrättning
m. m.. det belopp av 45,000 kronor, vartill merutgifterna för förslagets genomförande
kunde uppskattas.
Den sammanlagda kostnaden för byggnadsföretagets uttörande borde dartör
nu beräknas till (3,807,600 + 18,650 + 45,000) 3,871,250 kronor.
Beträffande medelsbehovet för nästa budgetar för ifiagavarande
byggnadsarbeten har styrelsen härefter anfört följande.
I anledning av Kungl. Majits beslut den 30 juni 1933 bedreves under pågående
byggnadskonflikt arbetena i långsammare takt än som avsetts vid det
senaste, beviljandet av medel för arbetenas fortsättande. Styrelsen kunde ännu
icke förutse, när det bleve möjligt att öka arbetstakten. I varje fall syntes man
knappast hava att räkna med att byggnadsföretaget skulle kunna färdigställas
tidigare än under förra hälften av år 1935.
Då för byggnadsföretaget dittills anvisats sammanlagt 3,175,000 kronor, syntes
för företagets fortsättande och avslutande under nästa budgetår böra anvisas
skillnaden mellan den av styrelsen förut beräknade totalkostnaden av
3,871,250 kronor och nyssnämnda belopp 3,175,000 kronor eller alltså 696,250
kronor.
Det av byggnadsstyrelsen framlagda ändringsförslaget beträffande sjukhusets
tvättinrättning m. m. anser jag mig böra tillstyrka.
Dcpartoment»-
chofen.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
Med hänsyn härtill torde de totala kostnaderna för byggnadsarbetena i överensstämmelse
med byggnadsstyrelsens uppfattning för närvarande böra beräknas
till 3,871,250 kronor. Det belopp, som ytterligare behöver anvisas, skulle alltså
utgöra (3,871,250 — 3,175,000) 696,250 kronor. Till följd av den försening
byggnadskonflikten medfört kunna emellertid arbetena icke nu antagas bliva
färdiga förrän i slutet av kalenderåret 1935. Sistnämnda belopp bör därför fördelas
å två budgetår. Det för budgetåret 1934/1935 erforderliga beloppet synes
mig därvid böra beräknas till 497,000 kronor.
Vipeholms sjukhus i Lund.
Frågan har senast behandlats i Kungl. Maj:ts proposition nr 156/1933 s. 10—
19, särskilda utskottets utlåtande nr 6/1933 s. 27—28 och riksdagens skrivelse
nr 348/1933.
Den 26 juni 1931 har Kungl. Maj:t uppdragit åt byggnadsstyrelsen att låta
i huvudsaklig överensstämmelse med ett i proposition nr 140 till 1931 års riksdag
framlagt förslag för en beräknad kostnad av högst 4,140,000 kronor anordna
en anstalt för 600 svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön i det för
södra skånska infanteriregementet påbörjade men ofullbordade kasernetablissementet
i Lund, Vipeholms sjukhus.
Den 30 juni 1933 har Kungl. Maj:t — med ändring av vad därutinnan bestämts
den 26 juni 1931 — föreskrivit, att vid sjukhuset skulle i stället för den
tidigare beslutade köks- och tvättbyggnaden uppföras en köks- och matsalsbyggnad
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av byggnadsstyrelsen i
skrivelse den 24 oktober 1932 framlagt och i omförmälda proposition nr 156
år 1933 förordat förslag. Den sålunda beslutade ändringen har beräknats
medföra en minskning av totalkostnaderna för byggnadsföretaget med 110,000
kronor.
För utförande av byggnadsarbetena har hittills anvisats ett belopp av högst
3,550,000 kronor, därav den 30 juni 1933 högst 1,300,000 kronor. Detta belopp
hade av 1933 års riksdag ansetts erforderligt för ändamålet, därest byggnadsföretaget
— såsom statsmakterna senast avsett — skulle kunna slutföras före
utgången av år 1934.
I sistnämnda beslut har emellertid Kungl. Majit, i anslutning till förut berörda
av 1933 års riksdag godkända uttalande av särskilda utskottet i dess
utlåtande nr 5, föreskrivit, att arbetena vid Vipeholms sjukhus icke, förrän
enighet vunnits mellan parterna i den pågående konflikten inom byggnadsfacket,
finge bedrivas med större skyndsamhet än som förutsatts av byggnadsstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Majit den 29 augusti 1932. I denna skrivelse
hade styrelsen räknat med att arbetena skulle slutföras först under budgetåret
1935/1936.
I skrivelse den 7 september 1933 har byggnadsstyrelsen framlagt beräkning
rörande medelsbehovet för ifrågavarande arbeten under nästa budgetår. Styrelsen
har däri anfört följande.
Såsom följd av byggnadskonflikten hade arbetena bedrivits i den långsammare
takt, varom föreskrift meddelats av Kungl. Majit den 30 juni 1933.
7
Kungl. Majus proposition nr 170.
Det vöre icke möjligt att förutse, när arbetstakten kunde komma att okas. Anledning
funnes knappast att antaga, att företaget skulle kunna färdigställas
förrän under förra hälften av kalenderåret 1935. -liA^n
Då totalkostnaderna för arbetena numera kunde beräknas till (4,140,UDO —
110,000) 4,030,000 kronor och därav dittills anvisats 3,550,000 kronor, borde
för''fortsättande och avslutande av arbetena under budgetåret 1934/1935 beräknas
ett belopp av 480,000 kronor.
Det belopp, som ytterligare behöver anvisas för ifrågavarande företag, lärer
för närvarande böra uppskattas till 480,000 kronor. Da enligt vad byggnadsstyrelsen
meddelat — arbetena såsom följd av den förskjutning i arbetstiden,
vilken vållats av byggnadskonflikten, nu icke kunna antagas bliva färdiga
förrän i slutet av kalenderåret 1935, lärer emellertid av sistnämnda belopp för
nästa budgetår allenast behöva beräknas ett belopp av 130,000 kronor.
S:t Olofs sjukhus i Visby.
Frågan har senast behandlats i propositionen nr 156/1933 s. 20—21, särskilda
utskottets utlåtande nr 6/1933 s. 28 och riksdagens skrivelse nr 348/1933.
Den 17 juni 1932 har Kungl. Majit föreskrivit, att ett för 216 vårdplatser
avsett nytt sinnessjukhus skall uppföras i Visby.
Den 24 februari 1933 har därefter Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att låta i huvudsaklig överensstämmelse med ett av medicinalstyrelsen
med skrivelse den 3 februari 1933 överlämnat förslag uppföra sjukhuset för en
kostnad av högst 2,380,000 kronor.
För uppförande av sjukhuset har Kungl. Majit ställt till byggnadsstyrelsens
förfogande sammanlagt högst 600,000 kronor, därav den 30 juni 1933
högst 500,000 kronor. Vid anvisande av sistnämnda belopp har Kungl. Maj :t i
anledning av särskilda utskottets utlåtande nr 5 vid fjolårets riksdag föreskrivit,
att arbetena icke finge igångsättas, förrän enighet vunnits mellan parterna
i konflikten inom byggnadsfacket.
I skrivelse den 7 september 1933 har byggnadsstyrelsen anfört, att ritningsarbetet
för byggnadsarbetena vid ingången av år 1934 torde komma att vara
så långt framskridet, att arbetena då skulle kunna påbörjas. Som skälig byggnadstid
beräknade styrelsen en tidrymd av två och ett halvt år. Byggnadsföretaget
skulle alltså kunna fullbordas omkring den 1 juli 1936. Styrelsen har
med dessa utgångspunkter uppskattat det återstående medelsbehovet för företaget
till 1,000,000 kronor för budgetåret 1934/1935 och 780,000 kronor för
budgetåret 1935/1936. I enlighet härmed har styrelsen hemställt, att för fortsättande
av sjukhusbygget måtte för nästa budgetår anvisas ett belopp av
1,000,000 kronor.
Byggnadsstyrelsen meddelar, att medicinalstyrelsen anslutit sig till denna
hemställan.
Ifrågavarande byggnadsföretag torde icke med normal arbetstakt kunna
fullbordas förrän i början av budgetåret 1936/1937. Med hänsyn härtill synes
det för nästa budgetår erforderliga beloppet lämpligen kunna bestämmas till
700,000 kronor.
Departements
chefen.
Departement
chefen.
8
Departements
chefen.
Kungl Majus proposition nr 170.
Vissa omändringsarbeten vid S:t Lars sjukhus i Lund.
Frågan har behandlats i propositionen nr 156/1933 s. 21—32, särskilda utskottets
utlåtande nr 6/1933 s. 28—29 och riksdagens skrivelse nr 348/1933.
Den 30 juni 1933 har Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen att låta
i huvudsaklig överensstämmelse med ett i propositionen nr 156 till 1933 års
riksdag förordat förslag verkställa vissa omändringsarbeten vid S:t Lars sjukhus
i Lund för en beräknad kostnad av högst 1,010,000 kronor, därvid det
dels skulle åligga byggnadsstyrelsen att, i samråd med medicinalstyrelsen, planlägga
och bedriva arbetena pa sådant sätt att — i den mån så kunde ske utan
väsentlig ökning av byggnadskostnaderna — vården och driften vid anstalten
under byggnadstiden så litet som möjligt försvårades, dels och skulle tillkomma
byggnadsstyrelsen att, efter samråd med medicinalstyrelsen, vidtaga de smärre
omläggningar och ändringar i förslaget, som kunde visa sig behövliga eller
lämpliga och vilka av medicinalstyrelsen godkändes samt icke medförde ökning
i kostnaden för arbetena. Kungl. Majit har vidare anbefallt byggnadsstyrelsen
att tillse, att alla möjligheter till sådana beskärningar i kostnaderna, som läte
sig förena med upprätthållande av kravet på anordningarnas lämplighet och
ändamålsenlighet, bleve tillvaratagna.
Samtidigt har Kungl. Majit för verkställande av berörda arbeten ställt till
byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av högst 400,000 kronor.
Med anledning av särskilda utskottets vid fjolårets riksdag förut omförmälda
utlåtande nr 5 bär Kungl. Majit vidare med avseende å tiden för arbetenas
igångsättande meddelat samma föreskrift som beträffande sjukhusbygget i
Visby.
I skrivelse den 7 september 1933 har byggnadsstyrelsen anfört, att styrelsen
beräknade, att arbetena skulle kunna igångsättas omkring den 1 januari
1934 och fullbordas vid utgången av budgetåret 1934/1935. På grund härav
har styrelsen hemställt, att för fortsättande och avslutande av arbetena måtte
för nästa budgetår anvisas återstoden av den uppskattade totalkostnaden för
arbetena eller (1,010,000 — 400,000) 610,000 kronor.
Medicinalstyrelsen har biträtt denna hemställan.
Även örn en viss försening med byggnadsarbetenas igångsättande inträffat,
torde arbetena dock kunna färdigställas å angiven tid. Jag förordnar därför,
att för arbetena för nästa budgetår beräknas ett belopp av 610,000 kronor.
Nybyggnads- och ändringsarbeten vid Restads sjukhus vid Vänersborg.
Frågan har behandlats i propositionen nr 156/1933 s. 34—38, särskilda utskottets
utlåtande nr 6/1933 s. 29—30 och riksdagens skrivelse nr 348/1933.
Den 30 juni 1933 har Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen att låta
i huvudsaklig överensstämmelse med ett i propositionen nr 156 till 1933 års
riksdag förordat förslag utföra ny- och ombyggnadsarbeten vid Restads sjukhus
vid Vänersborg för en beräknad kostnad av högst 395,500 kronor. Samtidigt
har Kungl. Majit för ändamålet ställt till styrelsens förfogande högst
9
Kungl, Majus proposition nr 170.
235,000 kronor och meddelat enahanda föreskrifter rörande arbetenas planläggning
och hedrivande samt vidtagande av ändringar i förslaget som beträffande
S:t Lars sjukhus i Lund. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslutet anbefallt
styrelsen att tillse, att kostnaderna för arbetena komme att hållas så låga förhållandena
medgåve, samt i fråga örn tiden för arbetenas igångsättande meddelat
samma beslut som beträffande arbetena vid S:t Olofs och S:t Lars
sjukhus.
I skrivelse den 7 september 1933 har byggnadsstyrelsen — under förmälan
att ifrågavarande arbeten syntes kunna påbörjas vid ingången av år 1934 och
fullbordas under loppet av budgetåret 1934/1935 — hemställt, att för arbetenas
fortsättande och avslutande under nämnda budgetår måtte anvisas ett belopp
av 160,500 kronor.
Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke havä något häremot att erinra.
Ifrågavarande arbeten hava visserligen fördröjts genom byggnadskonflikteu,
dock ej mera än att de torde kunna, på sätt byggnadsstyrelsen beräknat, fullbordas
under loppet av nästa budgetår. På grund härav torde för dessa arbeten
böra för budgetåret 1934/1935 beräknas ett belopp av 160,500 kronor.
Uppförande av bostadshus vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn.
Frågan har behandlats i propositionen nr 156/1933 s. 38—40, särskilda utskottets
utlåtande nr 6/1933 s. 29—30 och riksdagens skrivelse nr 348/1933.
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1933 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att låta i
huvudsaklig överensstämmelse med ett i propositionen nr 156 till 1933 års
riksdag förordat förslag uppföra ett bostadshus för kvinnlig personal vid Mariebergs
sjukhus vid Kristinehamn för en beräknad kostnad av högst 278,000
kronor samt för uppförandet ställt till byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp
av högst 125,000 kronor.
Beträffande sättet för bostadshusets uppförande och tiden för arbetenas
igångsättande har Kungl. Maj:t lämnat samma föreskrifter, som meddelats i
fråga örn ny- och ombyggnadsarbetena vid Restads sjukhus.
I skrivelse den 7 september 1933 har byggnadsstyrelsen anfört, att byggnadsföretaget
syntes kunna taga sin början vid ingången av år 1934 samt att
företaget kunde beräknas bliva avslutat under nästa budgetår. På grund därav
har styrelsen anhållit, att för företagets fortsättande och avslutande måtte för
budgetåret 1934/1935 anvisas den del av den beräknade totalkostnaden för företaget,
vilken ännu icke blivit ställd till styrelsens förfogande, eller alltså ett
belopp av 153,000 kronor.
Medicinalstyrelsen har anslutit sig till denna hemställan.
Ifrågavarande företag lärer — i trots av den försening byggnadskonflikten
medfört — kunna fullbordas under budgetåret 1934/1935. På grund därav torde
för ändamålet för nämnda budgetår böra beräknas ett belopp av 153,000 kronor.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Paviljong för svärskötta obildbara kvinnliga sinnesslöa vid S:ta Maria
sjukhus i Hälsingborg.
I skrivelse den 2 februari 1934 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande
av medel för uppförande vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg av en
paviljong för svärskötta obildbara sinnesslöa kvinnor.
Innan jag ingår på denna framställning, vill jag i korthet erinra örn de utredningar
och förslag, som tidigare framlagts i förevarande ämne.
I ett den 25 september 1928 avgivet yttrande uppskattade medicinalstyrelsen
antalet svärskötta obildbara kvinnliga sinnesslöa till minst 329.
Med skrivelse den 27 februari 1929 framlade kasernkommittén förslag om
inredande i det av Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani tidigare disponerade
kasernetablissementet å Vaxön av en anstalt för kvinnliga sinnesslöa, tillhörande
de svärskötta obildbaras kategori. Anstalten skulle enligt förslaget erhålla 305
vårdplatser.
Häröver avgav medicinalstyrelsen utlåtande den 29 november 1929. Däri
riktade styrelsen åtskilliga anmärkningar mot kasernkommitténs förslag. Styrelsen
framhöll även, att uppförandet för det föreliggande ändamålet av särskilda
paviljonger, förslagsvis en paviljong örn ett 100-tal platser vid tre av
statens sinnessjukhus, syntes erbjuda en i flera avseenden lämpligare lösning av
vårdfrågan än den av kasernkommittén föreslagna. Härom yttrade styrelsen
följande.
Från sjukvårdssynpunkt borde beaktas, att läkarens arbete i den
sjukvård, det här gällde, i och för sig vore skäligen tröstlöst, och att en
kombination med annan läkarverksamhet därför vore önskvärd. Vid en
sinnesslöanstalt med endast 300 platser vore en dylik kombination än mera påkallad,
på den grund att arbetet näppeligen kunde giva full sysselsättning för
en läkare. Å andra sidan krävde läkarens sjukvårdsarbete, i förening med den
honom påvilande administrativa ledningen av anstalten, förutom speciell kompetens,
att han dagligen måste ägna tid åt detsamma och vara relativt lätt
anträffbar vid förefallande behov av hans ingripande. Den nämnda kombinationen
läte sig därför svårligen anordna, med mindre tjänsten kunde förenas
med läkartjänst vid annan anstalt i närheten eller med enskild praktik inom
närliggande rayon. Sådana förutsättningar torde icke föreligga vid en förläggning
av anstalten till Vaxön. Förlädes smärre paviljonger för sinnesslöa vid
sinnessjukhus, skulle den erforderliga läkarvården givetvis ingå som ett led i de
vid sinnessjukhusen anställda läkarnas övriga göromål, och de nyss antydda
svårigheterna skulle då helt undgås.
Ekonomiskt skulle den ifrågasatta förläggningen av vårdplatserna till
nya paviljonger vid några av sinnessjukhusen erbjuda avsevärda fördelar. Att
driftkostnaderna med en sådan anordning skulle förbilligas, vore påtagligt.
Huruvida även anläggningskostnaderna kunde nedbringas
under det direkta utgiftsbeloppet för Vaxöanstaltens inrättande, kunde icke
utan närmare utredning klargöras. Anslutningsmöjligheterna till befintliga
administrations- och ekonomicentraler gåve dock sannolikhet för att så skulle
bliva fallet.
Vidare skulle en uppdelning av vårdplatserna på anstalter i skilda delar
av landet med hänsyn till patienttransporter och anhörigas
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
11
besök innebära en icke ringa fördel i jämförelse med vårdplatsernas sammanförande
till en enda anstalt.
På därom av medicinalstyrelsen sedermera gjord framställning uppdrog
Kungl. Maj:t den 30 januari 1931 åt styrelsen att verkställa utredning rörande
uppförande av särskilda paviljonger för vård av kvinnliga vuxna obildbara sinnesslöa
vid vissa av statens sinnessjukhus samt att till Kungl. Majit inkomma
med det förslag och de kostnadsberäkningar, som kunde därav föranledas.
Efter förnyad omprövning av frågan örn den framtida användningen av
ingenjörkompaniets kasernetablissement å Vaxön förklarade sig hanernkommittén
i skrivelse den 31 maj 1931 vidhålla sitt förenämnda förslag i ämnet. I
skrivelsen uttalade kommittén, bland annat, att så länge sinnessjukhus kombinerades
med anstalter för här ifrågavarande slag av sinnesslöa (idioter), äventyrades
den för sinnessjukvården viktiga psykologiska faktor, som läge i ett för
allmänheten såväl som särskilt sinnessjukhusens patienter fullt klart åtskiljande
mellan sinnessjukhus och idiotanstalt. Ur allmän humanitär synpunkt och särskilt
med hänsyn till de sinnessjuka syntes därför kommitténs förslag med särskilda
anstalter för idioter vara att föredraga framför medicinalstyrelsens förslag
örn annexanstalter till sinnessjukhusen.
Häröver avgav medicinalstyrelsen utlåtande den 19 januari 1932. Däri anförde
styrelsen till bemötande av vad kommittén sålunda yttrat följande.
Ett avskiljande av här ifrågavarande sinnesslöa — som i främsta rummet
vore påkallat därav att en del av dem genom osnygghet, skrik, utdunstningar av
dålig lukt m. m. kunde förorsaka sin omgivning stora obehag — bleve på fullt
effektivt sätt genomfört även genom den av styrelsen föreslagna anordningen.
Genom denna ernåddes jämväl i fullt mått ett annat huvudsyfte med avskild
vård för de sinnesslöa, nämligen möjligheten att genom speciella anordningar
göra denna vård ändamålsenligare. För den av kommittén hävdade uppfattningen,
att allmänheten och de å ett sinnessjukhus intagna sinnessjuka skulle
känna sig illa berörda av att vid sjukhuset funnes en avdelning även för sinnesslöa.
stöde styrelsen främmande. Förhandenvaron å ett sjukhus av viss avdelning
för obotliga syntes överhuvudtaget kunna verka sårande eller deprimerande
endast på dem, som vårdades å sådan avdelning, eller deras anhöriga.
I utlåtandet framlade styrelsen vidare vissa beräkningar rörande anläggnings-
och driftkostnaderna för å ena sidan den ifrågasatta Yaxholmsanstalten
och å andra sidan de av styrelsen ifrågasatta särskilda paviljongerna. Av utlåtandet
i denna del framgick, bland annat, att styrelsen på grund av Kungl.
Majlis uppdrag den 30 januari 1931 låtit uppgöra ritningar och kostnadsberäkningar
till en av de ifrågasatta paviljongerna, avsedd att förläggas till S:ta
Maria sjukhus i Hälsingborg, samt att styrelsen tänkt sig dels att en andra
paviljong skulle förläggas antingen till Sundby sjukhus i Strängnäs eller till
Västra Marks sjukhus i örebro, dels ock att en tredje paviljong skulle förläggas
till det planerade sinnessjukhuset i Gävleborgs län. Enligt de uppgjorda ritningarna
skulle paviljongen vid S:ta Maria sjukhus erhålla 105 vårdplatser, och
styrelsen räknade med att de övriga paviljongerna skulle bliva av samma storlek.
Föreliggande frågor blevo föremål för behandling i propositionen nr 129 till
1932 års riksdag. Föredragande departementschefen anförde därvid, att han
12
Kungl, Maj:ls proposition nr 170.
icke kunde tillstyrka kasernkommitténs förslag örn anordnande av en sinnesslöanstalt
i Vaxöetablissementet. Departementschefen framhöll vidare, att det av
medicinalstyrelsen framlagda förslaget örn anordnande vid sinnessjukhus av
särskilda paviljonger för svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnkön läge närmast
till hands. En sådan lösning förefölle ur ekonomisk synpunkt fördelaktigast.
Med det jämförelsevis ringa platsantal det här gällde torde nämligen
en för ändamålet inrättad specialanstalt komma att ställa sig dyrare såväl i
anläggning som i drift. I sjukvårdshänseende •— anförde departementschefen
vidare — syntes den av medicinalstyrelsen förordade utvägen med hänsyn till
möjligheterna att vidtaga lämpliga anordningar för det speciella vårdbehov,
varom här vore fråga, kunna betraktas såsom fullt likvärdig med anordnandet
av en särskild anstalt för ändamålet. Ej heller ur den egentliga sinnessjukvårdens
synpunkt torde befogade invändningar kunna göras mot denna lösning
av frågan.
Departementschefen ansåg emellertid, att i frågans dåvarande läge slutlig
ståndpunkt icke borde tagas till spörsmålet, vid vilka sjukhus och efter vilken
plan paviljonger för kvinnliga obildbara sinnesslöa borde uppföras eller vilket
belopp, som för anordnande av dylika paviljonger borde beräknas. För ställningstagande
därutinnan syntes — yttrade departementschefen •— böra avvaktas
den närmare utredning med mera utformade ritningsförslag samt detaljerade
kostnadsberäkningar, som medicinalstyrelsen på grund av Kungl. Majlis uppdrag
den 30 januari 1931 torde komma att framlägga och som borde underställas
byggnadsstyrelsens granskning och utlåtande. Det förefölle icke uteslutet,
att de preliminärt uppskattade anläggningskostnaderna per vårdplats
vid en dylik närmare utredning kunde nedbringas. Vidare syntes böra tagas
under omprövning, huruvida icke — med hänsyn till att det av medicinalstyrelsen
år 1928 till 329 vårdplatser uppskattade vårdbehovet vore att betrakta
såsom ett minimibehov — en ökning av det totala platsantalet borde beräknas
antingen genom höjning av antalet vårdplatser per paviljong eller genom planläggning
av ytterligare en paviljong vid något av de sinnessjukhus, där inrättande
av specialavdelning för berörda ändamål kunde ifrågakomma.
Departementschefen framhöll härefter ytterligare följande.
Medicinalstyrelsen hade räknat med att en paviljong för obildbara sinnesslöa
kvinnor skulle anordnas vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg, vilken anstalt
ursprungligen planlagts att omfatta två paviljonger å vardera 100 platser för
sinnesslöa. I 1928 års hospitalsbyggnadsplan hade emellertid förutsatts, att de
paviljonger örn tillhopa 200 platser vid denna anstalt, som sålunda ursprungligen
planerats men ej blivit uppförda, skulle anordnas för sinnessjuka, vilket
man ansett kunna ske, eftersom ett stort antal vårdplatser för sinnesslöa beräknats
kunna vinnas genom användande av lediga kasernetablissement. Örn i enlighet
med styrelsens senaste förslag en av dessa paviljonger foges i anspråk för
obildbara sinnesslöa, måste detta medföra jämkning i hospitalsbyggnadsplanen
såtillvida, som ersättning för de härigenom förlorade platserna för sinnessjuka
finge beredas på annat sätt. Enligt vad från styrelsens sida under hand upplysts,
hade styrelsen tänkt sig, att detta skulle ske genom beredande av 100
platser i en upptagningspaviljong vid ett annat sinnessjukhus; även de 100 sinnessjukplatser,
som fortfarande skulle kunna beredas vid Hälsingborgsanstalten,
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
13
skulle anordnas i en upptagningspaviljong. Denna tanke anslöte sig till vad styrelsen
i skrivelse den 28 november 1930 angående vissa omständigheter, som
borde beaktas vid beräkningen av platsantalet för en blivande sinnessjukanstalt''
i Gävleborgs län, ifrågasatt beträffande anordnande vid de större sinnessjukhusen
av upptagningspaviljonger för lugna och ömtåliga akut sjuka och överensstämde
jämväl med den princip, som kommit till uttryck i statsmakternas
beslut örn anordnande av dylika paviljonger vid de då under uppförande varande
sinnessjukhusen vid Umeå och i Jönköping samt vid sinnessjukhuset i Växjö i
samband med den pågående utvidgningen av denna anstalt.
Till sist uttalade departementschefen, att han ■— oaktat frågan örn anskaffande
av anstaltsplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnkön icke
för det dåvarande kunde i sin helhet göras till föremål för definitivt beslut av
statsmakterna — ansett lämpligt, att detta spörsmål redan då underkastades den
prövning, som erfordrades för ett ståndpunktstagande i princip till de båda omförmälda
huvudalternativen, nämligen å ena sidan användande av kasernetablissementet
å Vaxön och å andra sidan anordnande av paviljonger vid sinnessjukhus.
Riksdagen yttrade sig beträffande ifrågavarande spörsmål i skrivelse den 7
juni 1932, nr 284. Riksdagen anförde däri i huvudsak följande.
Riksdagen hade, utan att vilja bestrida, att vissa skäl talade för det av
kasernkommittén framlagda förslaget, kommit till den uppfattningen, att anordnandet
av anstaltsplatser för ifrågavarande vårdbehövande i enlighet med medicinalstyrelsens,
av departementschefen förordade förslag måste anses medföra
sådana fördelar, att planen på användande av Vaxöetablissementet för detta
ändamål borde övergivas. Riksdagen ville särskilt framhålla, att vid genomförande
av sistnämnda förslag driftkostnaderna syntes, såsom i propositionen
antytts, komma att ställa sig lägre än vid en enda för ändamålet inrättad specialanstalt,
bland annat med hänsyn därtill, att kontorspersonal och viss ekonomipersonal
vid vederbörande sjukvårdsanstalter icke torde behöva utökas vid förläggning
dit av paviljonger, varom fråga vore. Lika med departementschefen
ansåge riksdagen emellertid, att slutlig ståndpunkt nu icke borde tagas till
frågan, vid vilka sjukvårdsanstalter och efter vilken plan paviljonger för svårskötta
obildbara sinnesslöa av kvinnkön borde uppföras. Riksdagen ville dock
ifrågasätta, huruvida icke det större antalet eller omkring 200 vårdplatser lämpligen
borde förläggas till Västra Marks sjukhus i örebro, och syntes fördenskull
möjligheterna därutinnan böra i första hand undersökas. Sedan definitiv
ståndpunkt tagits därtill, torde frågan om platsen för beredande av ytterligare
utrymme åt dessa vårdbehövande böra tagas under omprövning.
Den 17 juni 1932 beslöt Kungl. Maj:t därefter dels förklara, att det av Svea
ingenjörkårs fästningsingenjörkompani tidigare disponerade kasernetablissementet
å Vaxön icke skulle tagas i anspråk såsom statlig sinnesslöanstalt eller för
annat statligt sjukvårdsändamål, dels ock anbefalla medicinalstyrelsen att vid
fullgörande av det styrelsen den 30 januari 1931 lämnade uppdraget att verkställa
utredning rörande uppförande av särskilda paviljonger för vård av kvinnliga
vuxna obildbara sinnesslöa vid vissa statens sinnessjukhus beakta vad som
i förevarande fråga anförts ej mindre av föredragande departementschefen i omförmälda
proposition nr 129 än även av riksdagen i dess skrivelse nr 284.
14 Kungl. Majus proposition nr 170.
Jag återgår härefter till medicinalstyrelsens förenämnda framställning av
den 2 februari 1934.
Medicinalstyrelsen framhåller däri till en början, att styrelsen ännu icke
varit i tillfälle att fullgöra det styrelsen den 30 januari 1931 och den 17 juni
1932 lämnade uppdraget. Med anledning av den av riksdagen ifrågasatta förläggningen
till Västra Marks sjukhus av en paviljong för 200 sinnesslöa kvinnor
har emellertid styrelsen uttalat, att redan nu vissa omständigheter kunde
åberopas, som försvårade en så omfattande utvidgning av sjukhuset. Styrelsen
har härom närmare anfört följande.
Det av sjukhuset disponerade området vore, såsom framginge av en skrivelsen
bifogad karta, rektangulärt med längdriktning i öster och väster. Östra
kortsidan begränsades av gata, från vilken gator vore planerade och delvis utlagda
jämväl längs båda långsidorna. Västra kortsidan vette mot obebyggd
mark. Områdets bredd vore allenast 247 meter. Dess östra del vore till en längd
av 270 meter upptagen av anstaltsbyggnaderna. Marken väster örn denna del,
nu använd för trädgårdsodling, vore den enda plats, som torde kunna ifrågakomma
för ifrågavarande nya paviljong. Dess storlek vore i norr-söder, motsvarande
områdets bredd, 247 meter och i öster-väster 110 meter. Den för S:ta
Maria sjukhus planerade två-våningspaviljongen för omkring 100 vårdplatser
upptoge med promenadgårdar en yta av 82 X 50 meter. Då byggnad och promenadgårdar
— med hänsyn till att ifrågavarande patienter ofta vore genom
skrik och oljud störande för omgivningen — måste erhålla ett avskilt läge icke
blott från gatorna i norr och söder utan även från sjukhusbjrggnaderna i öster,
syntes det disponibla byggnadsområdet något så när tillräckligt för en paviljong
med omkring 100 vårdplatser men alltför litet för en byggnad med dubbla platsantalet.
Att uppföra ett för denna vård avsett hus i flera än två våningar för
att därigenom minska byggytan syntes icke vara att tillråda.
För en utvidgning av Västra Marks sjukhus även för 100 vårdplatser erfordrades
enligt en utredning, som omnämnts i propositionen nr 129 år 1932, utökning
av anstaltens ekonomicentraler. Sannolikt skulle sådan utökning för dubbla
antalet vårdplatser, särskilt vad anginge tvättinrättningen, vars kapacitet
genom vården av dessa till stor del osnygga patienter komme att tagas starkt
i anspråk, stöta på betydande svårigheter och draga avsevärda kostnader.
På grund av det anförda och under hänvisning till att under inga omständigheter
hela behovet av vårdplatser för här ifrågavarande kategori kunde bliva
tillgodosett vid sjukhuset i örebro har styrelsen icke nu framlagt förslag om
uppförande vid nämnda sjukhus av paviljong för svårskötta obildbara sinnesslöa
kvinnor. I stället har styrelsen — med framhållande av att det syntes
angeläget att, därest statsfinansiella skäl ej lade hinder i vägen, inrättandet av
åtminstone en mindre del av de behövliga platserna snarast möjligt komme till
stånd -— underställt Kungl. Maj:ts prövning det förslag till paviljong för
sinnesslöa kvinnor vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg, vilket på uppdrag av
styrelsen utarbetats år 1931 och som av styrelsen åberopats i dess förut omförmälda
utlåtande av den 19 januari 1932.
Styrelsen meddelar, att förslaget uppgjorts av arkitekten C. Westman beträffande
byggnadsarbetena, av ingenjören H. Theorell i fråga om värme- och
ventilationsanordningar, av ingenjören J. Bergström med avseende å ledningar
Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 15
för gas, vatten och avlopp samt av överingenjören T. Holmgren beträffande
elektriska installationer.
Med avseende å utformningen av detta förslag har styrelsen lämnat i huvudsak
följande redogörelse.
Byggnaden hade placerats med längdläge i öster-väster, norr örn anstaltens
nuvarande sjukvårdskomplex på ett avstånd av omkring 130 meter från närmaste
paviljong för sinnessjuka.
Den vore beräknad att utföras i sten under tegeltak i två våningar med ett
mittparti, avsett väsentligen för sköterskerum, i tre våningar. I källaren vore
upptagna endast smärre utrymmen för värmekammare, skölj- och torkrum samt
förråd. En trappuppgång vore förlagd till mittpartiet, en i vardera flygeln
med utgång till promenadgård.
Vardera våningen vore, med sinsemellan lika plananordning, uppdelad i två
avdelningar, av vilka de båda i östra delen av huset belägna vore avsedda för
de oroliga patienterna, och de båda i västra för de relativt lugnare.
Vardera avdelningen för oroliga patienter — de mest oroliga i bottenvåningen
och de s. k. halvoroliga i övre våningen —- innehölle dagrum, matsal,
2 sovrum örn vardera 8 platser, 8 enkelrum, av vilka 3 vid vaksal och 5 vid
särskild korridor, samt badrum, toalettrum m. fl. erforderliga utrymmen. Vardera
avdelningen för lugnare patienter -— de lugnaste i övre våningen — hade
dagrum, matsal, 3 sovrum örn vardera 8 platser (i lugnaste avdelningen 10), 3
enkelrum, alla vid sovrum, samt bilokaler i likhet med avdelningarna för
oroliga.
Vårdplatsernas antal utgjorde sålunda i avdelningen för oroliga 24, i avdelningen
för halvoroliga 24, i avdelningen för lugna 33 och i avdelningen för
halvlugna 27, sammanlagt 108, av vilka 3 borde räknas som reservplatser.
Samtliga personalrum vore belägna i byggnadens mittparti; i bottenvåningen
ett rum för Översköterska och ett för en sköterska, i våningen 1 trappa upp
samma anordning samt i våningen 2 trappor upp 5 rum för en och 5 rum för
två sköterskor, i allt sålunda bostadsutrymme för 2 översköterskor och 17
sköterskor.
Vid byggnadens från huvudanstalten vettande sida föresloges anläggandet
av två inhägnade promenadgårdar med soltält m. m.
Anordningarna för uppvärmning, vatten och avlopp samt elektrisk utrustning
hade föreslagits anknutna till anstaltens befintliga anläggningar och
utförda i huvudsaklig likhet med dessa.
I detta sammanhang har styrelsen anmärkt, att den för driften erforderliga
ökningen av anstaltens personal torde med ledning av nu gällande arbetstidsbestämmelser
kunna beräknas till 2 översköterskor, 33 sköterskor, e. o.
sköterskor och elever samt 3 kvinnliga ekonomister. Då bostäder inom nybyggnaden
föreslagits allenast för 19 sjukvårdspersonalen tillhörande befattningshavare,
kunde, anför styrelsen, en ytterligare utökning av anstaltens
personalbostäder för ungefär samma antal befattningshavare framdeles visa sig
erforderlig. Denna fråga syntes emellertid lämpligen böra upptagas till prövning
i samband med planerad utvidgning av anstalten med 100 nya platser för
sinnessjuka.
Beträffande de beräknade kostnaderna för förslagets genomförande har
styrelsen uppgjort följande sammanställning.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Byggnadskostnad (ingenjör E. Rignér) ........................ 386,050
Kulvert, soltält ock stängsel (ingenjör E. Rignér) ................ 17,300
Värmeledning (ingenjör H. Theorell) ............................ 41,000
Vatten- och avloppsledning (ingenjör J. Bergström) .............. 72,000
Elektrisk anläggning (överingenjör T. Holmgren) ................ 19.000
Administration, arkitekt- och kontrollantarvoden, planeringar kring
byggnaden och oförutsett.................................... 64,650
Summa kronor 600,000
Kostnaden per vårdplats har sålunda beräknats till 5,714 kronor eller, med
reservplatserna inräknade till 5,555 kronor.
I utlåtande över förslaget har sjuhhusdirehtionen åberopat ett av överläkaren
vid sjukhuset F. G. fl. Velander den 20 december 1933 avgivet yttrande
i ärendet.
överläharen Velander har framhållit vikten av en gynnsam miljö för behandlingen
av nyinsjuknade känsliga sinnessjuka, samt uttalat, att störande
inflytande från oroliga patienter borde i möjligaste mån minskas. På grund
därav har han ansett ett förläggande till sjukhuset av de ifrågavarande sinnesslöa
mindre lämpligt och i stället ifrågasatt en utvidgning av anstalten dels
med avdelningar för omkring 150 oroliga sinnessjuka i syfte att därmed ernå
desto lugnare miljö å övriga avdelningar, dels med en upptagningspaviljong
örn ett 50-tal platser, avsedd för nyinsjuknade känsliga sinnessjuka och alltså
motsvarande de upptagningspaviljonger, vilka under senare år uppförts eller
komme att uppföras vid Umedalens, Ryhovs och S:t Sigfrids sjukhus. Han
har vidare ifrågasatt, huruvida icke den av medicinalstyrelsen föreslagna paviljongen
för sinnesslöa kvinnor kunde förläggas till det för sinnesslöa av mankön
avsedda under byggnad varande Vipeholms sjukhus vid Lund.
Byggnadsstyrelsen, som yttrat sig i ärendet den 25 januari 1934, har däri
förklarat sig icke hava något att erinra mot föreliggande förslag. Styrelsen
har emellertid funnit de beräknade byggnadskostnaderna väl höga och ansett,
att desamma borde kunna nedbringas till 560,000 kronor.
Medicinalstyrelsen har med anledning av överläkaren Velanders och sjukhusdirektionens
yttranden anfört, att styrelsen — på sätt redan framginge av
föredragande departementschefens uttalanden i propositionen nr 129 till 1932
års riksdag — planerade uppförandet av en upptagningspaviljong vid S:ta
Maria sjukhus för 100 sinnessjuka och av samma typ som de upptagningspaviljonger,
vilka beslutats beträffande vissa andra sjukhus. Därmed skulle
de av Velander framhållna kraven komma att väl tillgodoses. Den föreslagna
avlägset belägna paviljongen för sinnesslöa kvinnor syntes, anför styrelsen,
icke böra tillmätas större betydelse för anstaltsmiljön, enär det under alla förhållanden
vore oundgängligt, att oroliga sinnessjuka till stort antal måste beredas
vård å anstalten.
Styrelsen framhåller, att en utvidgning av Vipeholms sjukhus för ifrågavarande
ändamål icke torde erbjuda en lämpligare lösning av föreliggande vårdproblem.
I frågan om avskiljandet av de sinnesslöa till specialanstalter åberopar
Kungl. Majus proposition nr 170.
17
styrelsen i övrigt vad styrelsen i detta ämne anfört i sitt förut omförmälda
den 19 januari 1932 avgivna utlåtande.
Med anledning av byggnadsstyrelsens yttrande förklarar medicinalstyrelsen,
att styrelsen icke ville ifrågasätta hållbarheten av de kalkyler, som föranlett
byggnadsstyrelsen att föreslå nedsättning av kostnadsbeloppet, samt att medicinalstyrelsen
därför anslöte sig till byggnadsstyrelsens beräkning i ämnet. Av
det erforderliga beloppet har medicinalstyrelsen ansett 300,000 kronor böra anvisas
för nästa budgetår.
I enlighet härmed har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen dels medgiva, att en paviljong för 105 svårskötta obildbara
sinnesslöa av kvinnkön finge uppföras vid sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse
med det av styrelsen framlagda förslaget för en beräknad kostnad av
560,000 kronor, dels ock för sådant ändamål för budgetåret 1934/1935 bevilja
ett anslag av 300,000 kronor.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, hava statsmakterna år 1932 i
princip uttalat sig för att anstaltsvården för svårskötta obildbara sinnesslöa
kvinnor borde tillgodoses icke genom uppförande av en specialanstalt utan genom
anordnande av paviljonger vid sinnessjukhus. Däremot hava statsmakterna icke
tagit ställning till spörsmålet, vid vilka sinnessjukhus och efter vilken plan
dylika paviljonger böra uppföras. Riksdagen har emellertid ifrågasatt, huruvida
icke det större antalet erforderliga vårdplatser eller omkring 200 lämpligen
borde förläggas till Västra Marks sjukhus.
Medicinalstyrelsen har nu — med hänsyn till att en fullständig plan rörande
ordnandet av anstaltsvården för här ifrågavarande sjuka ännu icke hunnit utarbetas
— framlagt ett förslag, åsyftande en partiell lösning av frågan genom
uppförande av en av de tre paviljonger, varmed styrelsen tidigare kalkylerat.
Vågö t avgörande hinder mot att i denna ordning söka tillgodose det trängande
behovet av vård för dessa sjuka synes mig icke förefinnas. Fastmer torde övervägande
skäl tala för ett dylikt tillvägagångssätt. Det kan nämligen knappast
anses tillfredsställande att, medan frågan örn ansfaltsvård för svårskötta
obildbara sinnesslöa av mankön för flera år sedan vunnit sin lösning, nämligen
genom beslut av 1930 och 1931 års riksdagar, ännu intet åtgjorts för beredande
av vård åt motsvarande kategorier sjuka av kvinnligt kön. Då en fullständig
plan för ordnandet av anstaltsvården beträffande ifrågavarande kvinnor
förutsätter ytterligare utredning i ämnet och alltså tillsvidare icke kan framläggas,
synes det ensidigt, att redan nu vidtagas sådana åtgärder i ämnet, som
kunna äga rum utan föregripande av den kommande utredningen. Härvid är
att märka, att det system med sinnesslöpaviljonger vid olika sinnessjukhus, för
vilket statsmakterna uttalat sig, väl lämpar sig att genomföras successivt. Med
hänsyn till det anförda ansluter jag mig till den av medicinalstyrelsen framförda
tanken att redan i nuvarande läge besluta om uppförande av en paviljong
för sinnesslöa kvinnor tillhörande de obildbara svårsköttas kategori.
Vad härefter angår förläggningen av en dylik paviljong, framgår av medicinalstyrelsens
utredning, att ur olika synpunkter svårigheter möta mot ett
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 170. 38C 34 2
Departements
chefen.
18
Kungl. Majus proposition nr 170.
realiserande av projektet att uppföra en paviljong för 200 sjuka vid Västra
Marks sjukhus. Med hänsyn härtill torde frågan, huruvida en paviljong av
här avsett slag hör uppföras vid nämnda sjukhus samt, därest så befinnes
ändamålsenligt, vilken storlek en dylik paviljong bör erhålla, kräva ytterligare
övervägande.
Däremot synes mig medicinalstyrelsens förslag att förlägga en paviljong
om 105 vårdplatser till S:ta Maria sjukhus vara av beskaffenhet att kunna
tillstyrkas. Förhållandena vid nämnda sjukhus synas väl lämpade för en dylik
förläggning, och ett beslut örn uppförande av en paviljong av denna storleksordning
skulle lämna statsmakterna tillräcklig handlingsfrihet med avseende
å det framtida ordnandet av förevarande vårdfråga. Av det anförda följer, att
jag icke biträder den ståndpunkt i ämnet, som intagits av sjukhusets överläkare
och direktion — en ståndpunkt som för övrigt måste anses strida mot
de principer i ämnet, vilka år 1982 vunnit statsmakternas gillande.
Ej heller mot den utformning, som det framlagda förslaget erhållit, har jag
någon anmärkning att framställa. Kostnaderna för byggnadsföretaget torde
i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens kalkyler böra uppskattas till
560,000 kronor. För arbetenas påbörjande torde härav för nästa budgetår böra
beräknas ett belopp av 300,000 kronor.
Utvidgning av vattenverket vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg in. in.
I skrivelse den 5 februari 1934 har medicinalstyrelsen gjort framställning
örn anvisande av medel för utvidgning m. m. av vattenverket vid S:ta Maria
sjukhus i Hälsingborg m. m.
I skrivelsen har styrelsen inledningsvis lämnat vissa uppgifter beträffande
de nuvarande anordningarna för sjukhusets förseende med vatten. I sådant hänseende
har styrelsen anfört bland annat.
Vid sjukhuset funnes ett vattenverk för användande av inom sjukhusets område
befintlig grundvattentäkt. Därmed tillgodosåges emellertid endast en del,
omkring hälften, av sjukhusets vattenbehov; resten levererades av Hälsingborgs
stad från dess vattenverk.
Grundvattnet hade vid verkets anläggande haft relativt låg hårdhetsgrad.
5° (tyska). På grund av en järnhalt av 3.s mg per liter och en obetydlig halt
av mangan hade anlagts ett luftningsfilter. Vattnets hårdhetsgrad hade emellertid
stigit till 12 å 13°, järnhalten till 6 och upp till 9.8 mg per liter samt
manganhalten till omkring 0.4 mg per liter. Dessutom hade vattnet visat sig
vara aggressivt, sannolikt beroende på dess halt av kolsyra, som vid senaste
analystillfälle uppgått till 16 mg per liter.
Därigenom hade utökade och mera effektiva anordningar för luftningsrening
och filtrering blivit erforderliga.
Då möjligheten till erhållande av större mängd grundvatten icke syntes utesluten,
borde undersökning i sådant syfte genom upptagande av ny borrbrunn
och provpumpning företagas.
Kostnaderna för vattnet från det egna verket skulle, även örn utgifterna för
planerade reningsanordningar foges i betraktande, utgöra föga mera än tredjedelen
av priset för det av staden levererade vattnet.
Den nuvarande hårdhetsgraden hos vattnet från sjukhusets vattentäkt och
den i allmänhet ännu större hårdheten hos stadens vatten påkallade, utöver redan
Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 19
anordnad avhärdning av ångpannevattnet, avhärdning jämväl av vatten till
tvättinrättning och kök samt till varmvattenberedning.
Styrelsen har härefter hänvisat till ett dess skrivelse bifogat av ingenjören
J. Bergström på anmodan av styrelsen utarbetat och med skrivelse den 29
december 1933 överlämnat förslag angående erforderliga åtgärder till förbättrande
av vattenförhållandena vid sjukhuset. Förslaget innebär väsentligen
följande.
Vattenledningsverkets reningsanläggning skulle utvidgas genom uppförande
av en ny luftnings- och filterbyggnad. Samtidigt vidtoges vissa anordningar
till förbättrande av den hittillsvarande reningsanläggningen, vilken alltjämt
bibehölles. Ett nytt pumpverk för råvatten anskaffades. Undersökningar verkställdes
rörande möjligheterna att å sjukhusets område erhålla mera grundvatten.
Två nya avhärdningsfilter anlades för möjliggörande av avhärdning
av sjukhusets vatten för tvätt, kök och varmvattenberedning.
Kostnaderna för förslagets genomförande hava av Bergström beräknats på
följande sätt.
Utvidgning av sjukhusets vattenledningsverk.
Luftningsrum, reaktionsbassäng och snabbfilter av armerad
betong, omslutningsbyggnad av tegel m. m............. 45,000
Regleringsapparater, avstängningsventiler m. m............. 15,000
Ett elektromotordrivet spolvattenpumpverk ................ 5,000
Utvändig, rörledningar för vatten och avlopp m. m......... 7,000
Utvidgning av slamsamlaren ............................ 3,000
Ändring av luftningsanordningen i den befintliga anläggningen 500 75,500
Nytt pumpverk för råvatten.
Ett elektromotordrivet pumpverk för uppfordring av råvatten med tillhörande
instrumentering och rörledningar m. m................. 3,500
Undersökning av grundvattentillgången.
Borrning, provpumpning, rörledningar m. m....................... 14,000
Avhärdningsfilter.
Två avhärdningsfilter med tillhörande saltlösningskar, vattenmätare,
montering m. m............................... 16,500
Rörledningar för vatten och avlopp ...................... 3,500
Tillbyggnad till maskinhuset för avhärdningsfiltren ........ 12.000 32,000
Summa kronor 125,000
I beräkningen ingå kostnader för ritningar, kontroll,, diverse och oförutsett.
Medicinalstyrelsen har infordrat yttranden över Bergströms förslag dels av
sjukhusdirektionen, dels ock av byggnadsstyrelsen.
Sjukhusdirektionen har i skrivelse den 18 januari 1934 såsom eget yttrande
åberopat ett av sysslomannen vid sjukhuset avgivet yttrande, däri denne förklarat
sig icke hava något att erinra mot förslaget.
Byggnadsstyrelsen, som yttrat sig i ämnet den 25 januari 1934, har anfört,
att styrelsen ur teknisk synpunkt icke hade något att erinra beträffande den
föreslagna anläggningen, och att de beräknade kostnaderna syntes skäliga. Styrelsen
har emellertid framhållit, att endast schematiskt upprättade utredningsritningar
(planer och sektioner) förelåge beträffande de i samband med vattenledningsverkets
utvidgning erforderliga husbyggnaderna och att styrelsen där
-
20
Kungl. Majus proposition nr 170.
Departements
chefen.
för förutsatte, att styrelsen i sinom tid bleve i tillfälle att granska fullständiga
ritningar till dessa byggnader.
Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot vad
byggnadsstyrelsen anfört. I enlighet härmed har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen dels medgiva, att utvidgningsarbeten
m. m. beträffande vattenverket vid sjukhuset finge för en beräknad
kostnad av 125,000 kronor utföras i huvudsaklig överensstämmelse med förutberörda
förslag, dels ock för budgetåret 1934/1935 för ändamålet bevilja ett
anslag å nämnda belopp.
De av medicinalstyrelsen förordade anordningarna för rening av grundvattnet
vid ifrågavarande sjukhus torde vara nödvändiga och böra därför komma till
utförande. Jämväl övriga föreslagna åtgärder synas ändamålsenliga och av
beskaffenhet att böra vidtagas. Särskilt vill jag framhålla, att ett genomförande
av den föreslagna vattenavhärdningen torde komma att icke oväsentligt minska
sjukhusets kostnader för tvättmedel samt jämväl medföra minskad slitning av
de därstädes tvättade kläderna.
Mot de framlagda kostnadsberäkningarna synes mig i stort sett icke vara
något att erinra. Dock torde kostnaderna efter den nu träffade uppgörelsen
i byggnadskonflikten kunna uppskattas till 120,000 kronor. I likhet med
byggnadsstyrelsen förutsätter jag att, innan arbetena igångsättas, nämnda styrelse
skall beredas tillfälle att granska fullständiga ritningar till de husbyggnader,
vilka ingå i det föreliggande förslaget. Då arbetena torde böra verkställas
utan uppskov och lämpligen kunna utföras under ett budgetår, får jag
tillstyrka, att för deras utförande för budgetåret 1934/1935 beräknas ett belopp
av 120,000 kronor.
Reningsverk för avloppsvattnet vid Säters sjukhus.
I skrivelse den 17 februari 1933 har medicinalstyrelsen gjort framställning
örn anvisande av medel för anläggande av ett reningsverk vid Säters sjukhus.
Styrelsen har däri till en början lämnat en redogörelse för de nuvarande
avloppsförhållandena vid sjukhuset, därvid styrelsen yttrat i huvudsak följande.
Säters sjukhus vore beläget vid norra stranden av sjön Ljustern, därifrån
sjukhuset toge sitt vatten och dit jämväl avloppsvattnet från sjukhuset utleddes.
Vattenintaget vore förlagt i sjöns västligaste del nära dess huvudtillflöde,
medan avloppsledningen, som vore kombinerad för spill-, dränage- och dagvatten,
utmynnade i sjön på ett avstånd från intaget av omkring 1,400 meter
i (östlig) riktning mot sjöns utlopp genom Ljusterån, vid vilket Säters stad
vore belägen, söder örn ån. Avståndet mellan sjukhusets avloppsmynning och
stranden närmast staden vore jämväl omkring 1,400 meter. Strömriktningen i
sjön ginge från sjukhuset mot staden.
Vid sjukhusets planläggning hade staden gjort utfästelse, att för sjukhuset
behövlig och av sjukhuset bekostad kloakledning finge utan kostnad för staten
framdragas över stadens eller enskilda jordägare tillhörig mark. Utfästelsen
hade avsett ledningens införande i Ljusterån öster örn stadens område.
Sedan den nuvarande anordningen för avloppet beslutits, hade ägaren av
Kungl. Majas proposition nr 170.
21
den närmast staden belägna marken vid sjöns södra strand hos länsstyrelsen
sökt utverka förbud mot avloppets utmynnande i sjön. Denna framställning
hade av länsstyrelsen lämnats utan avseende, och Kungl. Maj :t hade,, efter anförda
besvär, genom resolution i regeringsrätten den 4 april 1911 icke gjort
ändring i länsstyrelsens beslut. I yttrande med anledning av framställningen
hade emellertid medicinalstyrelsen uttalat, bland annat, att styrelsen, givetvis
skulle vidtaga nödiga åtgärder mot befarade olägenheter genom sjöns förorening,
därest sådan framdeles skulle uppstå. Dessförinnan hade styrelsen på
grund av åtskilliga andra genom länsstyrelsen överlämnade skrifter från ortsbefolkningen,
i vilka liknande farhågor kommit till uttryck, tillmötesgått en
hemställan från länsstyrelsen att borttaga ett fåtal för vissa bostäder vid sjukhuset
inrättade vattenklosetter.
Två nya för oroliga patienter inrättade paviljonger, som tagits i bruk år
1923, hade emellertid utrustats med vattenklosetter, och klagomål över sjöns
förorenande hade därefter ånyo framförts.
Sålunda hade år 1928 från hälsovårdsnämnden i Säter till styrelsen ingivits
en skrivelse med anhållan, att styrelsen måtte råda bot på de missförhållanden,
som vållades av sjöns förorenande genom sjukhusets kloakledningar. I skrivelsen
hade anförts, bland annat, att stadens invånare för erhållande av kallbad
väsentligen vore hänvisade till sjön Ljustern, att staden knappast ägde möjlighet
att annorstädes än i denna sjö anskaffa is för husbehov, att exkrementer
funnits flyta omkring i sjön och påträffats infrusna i från sjön hämtad is
samt att stadens myndigheter vid eldsvåda eller vattenbrist ofta nödgades inpumpa
vatten från sjön i stadens vattenledning, enär stadens tillgång till
grundvatten vore otillräcklig. Vid sammanträde den 20 februari 1928 hade
stadsfullmäktige i staden beslutit instämma i den av hälsovårdsnämnden gjorda
framställningen.
Styrelsen meddelar vidare, att professor K. Sondén, som på uppdrag av
styrelsen företagit vissa undersökningar i ämnet, i en år 1930 avgiven promemoria
förklarat, att sjön örn möjligt borde befrias från där befintliga kloakutlopp,
vilka borde förläggas till Ljusterån, att, då detta icke kunde ske utan
olägenhet för nedströms boende, örn ej kloakvattnet före utsläppandet i sjön
befriades från slam, sådan rening borde äga rum samt att sjukhusets kloaker
därför borde sammanföras till ett reningsverk med denna uppgift.
Styrelsen har härefter anfört, att de av professor Sondén gjorda undersökningarna
på grund av styrelsens uppdrag fullföljts av ingenjören J. Bergström,
som med skrivelse den 15 februari 1933 till styrelsen inkommit med utredning
och förslag till fullständigt reningsverk för spillvattnet från sjukhuset.
Bergström har i sin skrivelse beträffande frågan örn behovet av ett fullständigt
reningsverk vid sjukhuset anfört i huvudsak följande.
Det hade sedan längre tid varit av behovet påkallat, att få vattenklosetter
allmänt inrättade vid sjukhuset, i likhet med vad fallet vore vid flertalet av
sinnessjukhusen, men hade detta med hänsyn till de rådande avloppsförhållandena
dittills icke varit möjligt. Därest nu skulle anläggas ett reningsverk
för avloppsvattnet, borde detta ske på sådant sätt, att vattenklosetter
kunde allmänt inrättas.
Den av Sondén förordade slamroningen inncbure icke fullständig rening av
avloppsvattnet. Sondéns förslag anslöte sig till de nuvarande förhållandena
med ett fåtal vattenklosetter. Vid ett allmänt inrättande av vattenklosetter beräknades
antalet dylika klosetter komma att uppgå till omkring 250.
22
Kungl. Majlis proposition nr 170.
Enbart slamrenat avloppsvatten av den beskaffenhet, som för närvarande
avrunne från sjukhuset, kunde icke, utan att förr eller senare nya klagomål
från stadens sida vore att befara, utsläppas i Ljusterån på närmare håll än
strax norr om Säterdalen, på ett avstånd från sjukhusområdet av omkring
3,000 meter. Till denna punkt kunde icke fritt fall erhållas utan måste avloppsvattnet
pumpas. Staden hade visserligen vid underhandlingarna rörande
sjukhusets förläggande till Säter gjort utfästelse, att den för sjukhuset behövliga
och av medicinalstyrelsen bekostade avloppsledningen finge utan
kostnad för staten framdragas över staden och enskilda tillhöriga markområden,
men staden hade icke utfäst sig att svara för de ersättningsanspråk,
som utan tvivel komme att framställas från markägarna nedanför den punkt,
där avloppsvattnet i detta fall skulle utsläppas. Ett slamrenat vatten vore
visserligen befriat från större slampartiklar och till en viss grad även från
mindre sådana, men det vore ur hygienisk synpunkt icke så renat, att utsläppandet
i ett mindre vattendrag såsom Ljusterån kunde ske utan hygienisk
risk för dem som inom ett visst avstånd från utloppsstället använde vattnet till
dricksvatten eller hushållsändamål. Detta skulle i ännu högre grad bliva
fallet, örn vattenklosetter allmänt inrättades inom sjukhuset.
En fullständig rening av avloppsvattnet vore därför erforderlig i föreliggande
fall. Därest en dylik rening komme till stånd, kunde givetvis det
renade vattnet utan olägenhet utsläppas direkt i sjön.
Bergström har vidare under hänvisning till den förslaget bifogade ritningen
redogjort för det av honom utarbetade förslaget till reningsverk på i huvudsak
följande sätt.
Avloppsledningarna inom sjukhuset vore till större delen anordnade efter
det kombinerade systemet, d. v. s. regnvatten och spillvatten avleddes genom
samma ledningar. För att begränsa reningsverkets storlek borde emellertid
sådan ändring av avloppsnätet göras, att i huvudsak endast spillvatten tillfördes
detsamma. Denna ändring utfördes bäst på det sätt, att regnvattnet avleddes
direkt till sjön genom nya ledningar, till vilka regnvattenbrunnarna
inkopplades.
De befintliga ledningarna borde bibehållas som spillvattenledningar och förbindas
med en uppsamlande huvudledning, genom vilken spillvattnet tillfördes
reningsverket. Den nuvarande huvudavloppsledningen till sjön finge
avkopplas från spillvattensystemet och förbindas med det nya regnvattensystemet.
Den mängd spillvatten, som skulle renas, motsvarades i huvudsak av vattenförbrukningen
med tillägg av det genom ledningarna avrinnande dräneringsvattnet.
Den totala mängden spillvatten kunde efter vattenklosetters inrättande
beräknas komma att i medeltal uppgå till cirka 500 lcbm. per dygn. Maximiavrinningen
till reningsverket kunde beräknas bliva cirka 700 kbm. exklusive
dräneringsvatten, som uppskattades till cirka 200 kbm. per dygn.
Det föreslagna reningsverket utgjordes av två sammanbyggda emscherbrunnar
för slammets avskiljande och en med dessa sammanbyggd utjämningsbassäng,
till vilken spillvattnet från emscherbrunnarna avrunne. Det sålunda
slamrenade vattnet avleddes till två biologiska filter, vilket på grund av höjdförhållandena
måste ske medelst pumpning. Det i emscherbrunnarna kvarblivande
slammet uppfordrades medelst en tryckluftcistern till en slamtorkningsplan.
^ Från filtret finge det renade vattnet avrinna direkt till sjön genom
en till lågvattenytan utdragen ledning. Anordningarna vore sådana, som
erfarenheten från en mängd anläggningar visat vara lämpliga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
23
För reningsverkets placering hade Säters stad erbjudit fri mark inom det
invid sjukhusområdet belägna s. k. Siggeboområdet under förutsättning, att
avloppet från den del av Burhagens till staden hörande egnahemsområde, som
för närvarande avleddes till sjön, finge tillföras reningsverket.
Ursprungligen hade varit avsett att förlägga hela reningsanläggningen inom
sjukhusets område på en med hänsyn till höjdförhållandena lämplig plats strax
sydost örn portvaktsstugan vid entrén, mellan järnvägen och sjön. Denna plats
hade befunnits vara den enda, som kunde ifrågakomma med hänsyn till anläggningskostnaderna.
Mot densamma kunde emellertid invändas, att hela reningsanläggningens
förläggande omedelbart invid entrén vore mindre tilltalande
även örn anläggningen genom busk- och trädplanteringar skulle kunna i viss
mån bortskymmas.
Möjligheten att begagna sig av det av staden gjorda erbjudandet hade tagits
under noggrann omprövning vid förslagets upprättande. Det hade därvid befunnits,
att ett förläggande av hela anläggningen till stadens område med
hänsyn till driften icke skulle bliva lämpligt, men att det däremot skulle vara
önskvärt att därstädes få placera de biologiska filtren, som krävde det största
utrymmet. Höjdförhållandena inom det erbjudna området vore sådana, att
spillvattnet måste pumpas till en därstädes förlagd anläggning. Örn emellertid
emscherbrunnarna, utjämningsbassängen och slamtorkningsplanen bibehölles
inom sjukhusområdet, och allenast filtren förlädes till stadens område,
behövde endast det från emscherbrunnarna avrinnande vattnet pumpas, vilket
i alla händelser måste ske, även örn anläggningen i sin helhet förlädes inom
sjukhusets område.
Av verkställda jämförande kostnadsberäkningar hade framgått, att en sådan
uppdelning av anläggningen, med en del inom sjukhusområdet och en del inom
det av staden erbjudna området, medförde något högre kostnad än örn hela
anläggningen förlädes inom sjukhusområdet. De fördelar för sjukhuset, som
vunnes genom berörda uppdelning, vore dock så betydande, att de väl vore
värda den ökade kostnaden.
Stadens förutnämnda villkor för markupplåtelsen, att avloppsvattnet från
egnahemsområdet Burhagen skulle få avledas till reningsanläggningen, innebure
ett tillskott av omkring 25 kbm. per dygn till den vattenmängd, som
skulle renas, brågon inverkan på anläggningens storlek hade detta icke, då
denna kvantitet kunde inrymmas i den marginal, som alltid måste finnas vid
beräknandet av en anläggning av detta slag.
Om alltså mottagandet av avloppsvattnet från Burhagensområdet icke inverkade
på anläggningskostnaderna för själva reningsverket, bomme det däremot
att inverka på driftkostnaderna, nämligen på utgifterna för pumpning och
slamuppfordring. Staden borde därför förbinda sig att betala den del av driftkostnaderna,
som kunde beräknas bliva en följd av tillrinningen från egnahemsområdet.
Staden borde därjämte själv utföra och bekosta avloppsledningen
från Burhagens område till emscherbrunnarna.
Kostnaderna för reningsverket hava av Bergström beräknats enligt två olika
alternativ, därav alf. T förutsätter, att reningsverket förlägges delvis till sjukhusets
område och delvis till det av staden erbjudna området, medan alt. TI
utgår från att reningsverket helt förlägges till sjukhusområdet. Kostnaderna
enligt alt. I framgå av följande tablå.
24
Kungl. Majus proposition nr 170.
Reningsanläggningen.
Två sammanbyggda emscherbrunnar med utjämningsbehållare
av armerad betong .................................. 67,000
Filteran läggning bestående av två biologiska filter med filterbädd
på betongplatta................................ 162,500
Slamtorkningsplan .................................... 2,500
Två elektromotordrivna centrifugalpumpverk ............ 8,500
Tryckcistern för slamuppfordringen från emscherbrunnarna . . 15,000
Huvudavloppsledning från sjukhuset till reningsverket .... 16,000
Pumpledning från utjämningsbehållaren till filtren........ 7,000
Utvändiga avloppsledningar vid emscherbrunnarna ........ 2,500
Vattenledning ........................................ 14,500
Avloppsledning (reservledning) från utjämningsbehållaren
tillsjön............................................ 13,000
Avloppsledning från biologiska filtren till sjön............ 16,500 325,000
Nya regnvattenledningar inom sjukhusområdet.
Ledningar med läggning, schaktning, återfyllning, spånt
ning
m. m......................................... 57,500
24 st. nedstigningsbrunnar m. m......................... 11,500
Berg- och stensprängning ............................. . 6,000 75,000
Summa kronor 400,000
Beträffande alt. II anför Bergström, att det förutsatte en totalkostnad av
375,000 kronor. Den till 25,000 kronor uppgående kostnadsminskningen berodde
på att enligt detta alternativ utgifterna för pumpledning och vattenledning
bleve mindre och att avloppsledningen från utjämningsbehållaren till sjön bleve
obehövlig.
Bergström meddelar tillika, att i samtliga kostnadskalkyler ingå utgifter för
ritningar, kontroll och diverse samt oförutsedda utgifter.
Bergström har för sin del tillstyrkt, att anläggningen måtte komma till utförande
enligt alt. I.
Medicinalstyrelsen, som med sin förenämnda skrivelse överlämnat samtliga
till ärendet hörande handlingar, har däri anslutit sig till Bergströms förslag.
Styrelsen har särskilt betonat vikten av att ett fullständigt reningsverk — omfattande
såväl slamrensningsbrunnar som biologiska filter — komme till stånd,
så att möjlighet erhölles att utan risk för sjövattnets förorening utrusta sjukhuset
med vattenklosetter.
Av de två alternativen har styrelsen i likhet med Bergström förordat alt. I.
Styrelsen har som skäl härför åberopat, dels att det på sätt Bergström framhållit
ur sjukhusets synpunkt vore synnerligen önskvärt, att reningsverket utfördes
enligt detta alternativ, dels ock att ett realiserande av nämnda alternativ
skulle medföra att Burhagens egnahemssamhälle, som omfattade 25 stugor och
hade en befolkning av omkring 200 personer, på ett enkelt sätt finge ordnad en
hygieniskt viktig angelägenhet, vilket givetvis vore av intresse för det allmänna.
Under hänvisning till att något för staden bindande avtal i ämnet ännu icke
förelåge, har emellertid styrelsen anfört, att styrelsen tänkt sig att ett eventuellt
beslut örn reningsverkets anordnande skulle kunna avse alt. I, under förutsätt
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
ning att av Kungl. Majit godkänt avtal om egnahemsområdet Burhagens anslutning
till reningsverket komme att avslutas, men alt. II, för den händelse
dylikt avtal icke komme till stånd.
Styrelsen, som icke haft något att erinra mot de av Bergström uppgjorda
kostnadsberäkningarna, har ansett att för budgetåret 1933/1934 borde anvisas
omkring hälften av de för anläggningen beräknade totalkostnaderna.
I enlighet härmed har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit matte föreslå
riksdagen dels medgiva, att ett reningsverk för avloppsvattnet från sjukhuset
finge för en beräknad kostnad av högst 400,000 kronor utföras i
huvudsaklig överensstämmelse med berörda förslag, därvid det skulle få ankomma
på Kungl. Majit att avgöra, vilketdera av de i förslaget upptagna båda
alternativen borde komma till utförande, dels ock för budgetåret 1933/1934 för
ändamålet bevilja ett anslag av 200,000 kronor.
I häröver den 2 mars 1933 avgivet utlåtande har byggnadsstyrelsen anfört,
att styrelsen, som icke hade något att i ärendet erinra, i likhet med medicinalstyrelsen
funne alt. I vara att förorda, dock under förutsättning att denna
lösning av frågan icke komme att medföra några extra kostnader för statsverket
utöver den beräknade kostnadssumman å 400,000 kronor.
Av den föreliggande utredningen synes mig framgå, att redan under nuvarande
förhållanden ett påtagligt behov av ett reningsverk för avloppsvattnet
från sjukhuset föreligger. Med hänsyn härtill och då jag i det följande kommer
att förorda, att sjukhuset genomgående förses med vattenklosetter, tillstyrker
jag, att medel nu beviljas för anordnande av ett reningsverk. Jag får
jämväl förorda, att anläggningen utföres i enlighet med det av medicinalstyrelsen
framlagda förslaget. Av de två alternativ, detta förslag inrymmer,
synes alt. I vara att föredraga. Reningsverket torde därför lämpligen böra
anordnas i enlighet med sistnämnda alternativ. Jag utgår därvid fran att med
staden Säter skall kunna träffas sådan uppgörelse att den ifrågasatta anslutningen
av Burhagens egnahemsområde till reningsverket icke för statsverket
medför ökade driftkostnader ävensom att staden åtager sig att själv bekosta
för anslutningen erforderliga ledningar från egnahemsområdet till reningsverket.
Skulle mot förmodan en överenskommelse med staden icke kunna
komma till stånd på dylika villkor, torde det böra stå Kungl. Majit fritt att
besluta örn reningsverkets utförande enligt alt. II.
Kostnaderna för anläggningen torde på grund av de minskade arbetskostnader,
vilka följa med den nyligen träffade uppgörelsen i byggnadskonflikten,
kunna uppskattas till 380,000 kronor för alt. I och 355,000 kronor för alt. II.
I enlighet med vad jag nyss anförde torde kostnaderna böra beräknas enligt det
dyrare alternativet och således upptagas till 380,000 kronor. Härav lärer för
nästa budgetår böra anvisas ett belopp av 200,000 kronor.
Utvidgning av vattenverket vid Säters sjukhus.
I skrivelse den 7 februari 1934 har medicinalstyrelsen — under hänvisning
till ett skrivelsen bifogat, av ingenjören J. Bergström upprättat förslag —
Departements
chefen.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
gjort framställning om anvisande av medel för verkställande av viss utvidgning
av vattenverket vid Säters sjukhus.
Rörande förslagets innebörd har styrelsen åberopat en av Bergström i skrivelse
den 15 januari 1934 i ämnet lämnad redogörelse. I denna skrivelse har
Bergström rörande behovet av utvidgat vattenverk anfört i huvudsak följande.
Även sedan det i det föregående omförmälda reningsverket blivit utfört,
förelåge i viss grad fortfarande möjligheter till sådan förorening av sjön
Ljusterö, från vilket sjukhuset erhölle sitt vattenledningsvatten, att en tillförlitlig
rening av sjöns vatten vore nödvändig, örn ett ur hygienisk synpunkt
anmärkningsfritt vattenledningsvatten skulle erhållas.
Vattnet renades för närvarande medelst långsamfiltrering genom sand. Den
tillgängliga filterytan utgjorde 164 kbm., fördelad på två filter. Av hygieniska
skäl borde filterhastigheten endast undantagsvis få överstiga 100 mm. per
timme. Under förutsättning att filtreringen kunde fortgå med nämnda hastighet
dygnet runt, skulle normalt kunna erhållas 385 kbm. per dygn. Filtreringen
måste emellertid till en viss grad rättas efter pumpningstiden, vilket
medförde, att under natten en mindre filterhastighet måste förekomma än
under dagen.
Medelförbrukningen vid sjukhuset utgjorde 455 kbm. vatten per dygn,
medan maximiförbrukningen kunde vid normal beläggning uppskattas till 600
kbm. per dygn. Redan vid förstnämnda förbrukning måste alltså gränsen för
den tillåtna filterhastigheten överskridas. Vid maximiförbrukningen erhölles
en filterhastighet av minst 200 mm. per timme, och då det ena filtret vore
avstängt för rensning eller påfyllning av ny sand, bleve hastigheten dubbelt
så stor eller minst 400 mm.
En överbelastning av filtren förekomme således, varför under nuvarande
förhållanden nöjaktig rening icke alltid erhölles. Detta hade även bekräftats
av verkställda bakteriologiska undersökningar av det filtrerade vattnet. En
utvidgning av reningsanläggningen vore följaktligen nödvändig. Än mera
erforderlig bleve en dylik utvidgning, om, såsom planerades, sjukhuset komme
att allmänt förses med vattenklosetter. Det kunde nämligen beräknas, att
under nämnda förutsättning sjukhusets vattenförbrukning komme att ökas med
minst 20 procent.
Bergströms redogörelse för det föreslagna reningsverket innehåller väsentligen
följande.
Ett nytt dubbelfilter borde anläggas, i huvudsak anordnat på samma sätt
som det nuvarande filtret. Det nya filtret borde bliva av sådan storlek, att
även när ett av filtren vöre avstängt för rensning och påfyllning av sand, filterhastigheten
i det andra filtret ej ens vid maximal vattenförbrukning behövde
överstiga 100 mm. per timme. Med hänsyn till det planerade inrättandet av
vattenklosetter torde maximiförbrukningen böra uppskattas till 720 kbm. per
dygn. Den behövliga nya filterytan hade med angivna utgångspunkter beräknats
till (2 X 115) 230 kbm.
Det nya filtret skulle utföras av armerad betong och förses med överbyggnad
av trä.
För upplag av filtersand och för tvättning av sand skulle anordnas en
betongplan och anskaffas en sandtvättningsmaskin.
För råvattenuppfordringen funnes nu två elektromotordrivna centrifugalpumpverk,
uppställda i ett mindre pumphus omkring 800 meter väster örn
filteranläggningen. Av pumpverken vore ett förslitet. Detta borde ersättas
med ett nytt av större kapacitet.
27
Kungl. Majus proposition nr 170.
För renvattenuppfordringen funnes två i maskinhuset uppställda angpumpverk,
vilka båda vore så förslitna, att de icke lämpligen kunde användas för
den kontinuerliga driften, men däremot kunde kvarstå i reserv. I deras ställe
skulle anskaffas ett elektromotordrivet centrifugalpumpverk. Man skulle härigenom
bliva oberoende av ångcentralens drift, vilket särskilt sommartiden
vore till stor fördel.
Kostnaderna för vattenverkets utvidgning hava av Bergström beräknats på
följande sätt:
Nytt tvådelat långsamfilter av armerad betong med överbyggnad av
trä, invändiga rörledningar och ventiler, sand, singel m. m.........
Körledningar och ventiler utanför byggnaderna ;....................
Betongplan för upplag av filtersand, sandtvättningsmaskin m. m.
Ett elektromotordrivet centrifugalpumpverk för uppfordring av råvatten,
jordkabel, erforderlig instrumentering ..................
Ett elektromotordrivet centrifugalpumpverk för uppfordring av renvatten,
erforderliga ledningar och instrumentering................
Anordnandet av ett nytt pumprum i maskinhuset..................
Vattenmätare med ventiler och rördelar ..........................
Summa kronor 99,500
De beräknade kostnaderna avse även ritningar, kontroll och diverse samt
oförutsedda utgifter.
Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 1 februari 1934 meddelat, att styrelsen
icke hade något att erinra vare sig mot förslaget eller mot kostnadsberäkningarna.
Medicinalstyrelsen anser, att den föreslagna utvidgningen bör komma till
stånd under loppet av nästa budgetår.
Styrelsen har på grund härav hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen dels medgiva, att utvidgning av vattenledningsverket vid sjukhuset
finge utföras i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda förslag för en
beräknad kostnad av 99,500 kronor, dels ock för budgetåret 1934/1935 för
ändamålet bevilja ett anslag å nämnda belopp.
Av det anförda lärer framgå, att den nuvarande reningen av vattenledningsvattnet
till Säters sjukhus är bristfällig och att vattenverket vid sjukhuset på
grund därav bör utvidgas. Därest — såsom jag förutsätter — sjukhuset nu
skall förses med vattenklosetter, lärer utvidgningen av vattenverket bliva än
nödvändigare. Med hänsyn härtill tillstyrker jag, att den föreslagna utvidgningen
kommer till stånd. Kostnaderna för utvidgningen torde böra uppskattas
i huvudsaklig överensstämmelse med medicinalstyrelsens, av byggnadsstyrelsen
godkända kalkyler. Med hänsyn till det träffade avtalet i byggnadsfacken
lärer det beräknade beloppet dock kunna avrundas nedåt till 95,000 kronor.
Då arbetet torde böra i sin helhet utföras under budgetåret 1934/1935, får jag
tillstyrka, att för ändamålet för nämnda budgetår beräknas ett belopp av
95,000 kronor.
70,000
7,700
7,600
7,000
3,500
2,400
1,300
Doparteraeuts
chefen.
28
Kungl. Majus proposition nr 170.
W. C.-anläggning vid Säters sjukhus.
I skrivelse den 7 februari 1934 har medicinalstyrelsen gjort framställning
örn anvisande av medel för utförande av w.c.-anläggning vid Säters sjukhus.
I skrivelsen erinrar styrelsen örn sina i det föregående omnämnda framställningar
rörande anläggande av reningsverk och utvidgat vattenverk vid ifrågavarande
sjukhus. Styrelsen framhåller, att, därest dessa båda anläggningar
komme till stånd, möjlighet uppkomme att förse sjukhuset med vattenklosetter
samt att, då behovet av dylika klosetter vore påtagligt, det vore önskvärt att
de inrättades i samband med förstnämnda anläggningar.
Styrelsen har härefter hänvisat till ett styrelsens skrivelse bifogat, av ingenjören
J. Bergström på anmodan av styrelsen upprättat förslag till w.c.-anläggning
vid sjukhuset.
Beträffande förslaget har styrelsen lämnat följande redogörelse.
Förslaget avsåge i huvudsak allenast ersättandet av befintliga torrklosetter
med vattenklosetter och utförandet av härför betingade vatten- och avloppsledningar.
Armaturen vore beräknad att i huvudsak bliva av samma slag som
kommit till användning vid de nyare sinnessjukhusen.
Avloppsledningarna, som dittills använts för såväl spill- som regnvatten,
men efter tillkomsten av den föreslagna reningsanläggningen komme att föra
allenast spillvatten, vore tillräckliga för detta ändamål. Endast å några kortare
sträckor behövde de omläggas eller kompletteras.
Styrelsen meddelar, att fullständiga ritningar till anläggningen icke utförts
men att med ledning av konceptritningar, uppgjorda i samråd med anstaltsledningen,
kostnadsberäkningar utförts dels av Bergström, dels beträffande
erforderliga byggnadsarbeten genom anstaltsledningens försorg. Enligt dessa
kalkyler skulle kostnaderna, däri inberäknade utgifter för ritningar, kontroll,
diverse och oförutsett, komma att uppgå till följande belopp.
Inväudiga ledningar för vatten och avlopp jämte tillhörande armatur 116,000
Utvändiga ledningar för vatten och avlopp ...................... 8,000
Byggnadsarbeten ............................................ 51,000
Summa kronor 175,000
över förslaget har byggnadsstyrelsen den 1 februari 1934 avgivit yttrande.
Styrelsen har därvid framhållit önskvärdheten av att vid ett närmare utarbetande
av förslaget, varvid även byggnadsteknisk sakkunskap borde
anlitas, tillsåges, att de föreslagna nya klosetterna för de i vindsvåningarna
förlagda bostäderna gåves lämplig förläggning i direkt anslutning till nämnda
bostäder. Beträffande de till 175,000 kronor beräknade kostnaderna för förslagets
genomförande har byggnadsstyrelsen icke något att erinra.
Medicinalstyrelsen, som anslutit sig till det föreliggande förslaget, har i
anledning av byggnadsstyrelsens yttrande anfört, att medicinalstyrelsen vid
förslagets närmare utformande och arbetets utförande komme att biträdas av
styrelsens arkitekt. Styrelsen framhåller vidare, att arbetena med reningsverket
beräknades pågå under budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 samt att
en del av w.c.-anläggningen icke kunde utföras, förrän reningsverket vore
29
Kungl. Majus proposition nr 170.
färdigt. Styrelsen, som i ärendet samrått med Bergström, ansåge därför, att
det för w.c.-anläggningen under budgetaret 1934/1935 erforderliga beloppet
borde beräknas till 100,000 kronor.
Med stöd av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen dels medgiva, att vid sjukhuset finge i samband med utförandet
av anläggningar för rening av avloppsvattnet samt för utvidgning av
vattenledningsverket inrättas vattenklosetter i huvudsaklig överensstämmelse
med omförmälda förslag för en beräknad kostnad av 175,000 kronor, dels ock
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett anslag av 100,000 kronor.
I det föregående har jag i anledning av medicinalstyrelsens framställningar Departememsi
ämnet tillstyrkt anvisande av medel såväl för anläggande av ett reningsverk
för avloppsvattnet vid Säters sjukhus som ock för verkställande av en utvidgning
av vattenverket därstädes. Ett av de viktigaste skälen till mitt ställningstagande
i dessa frågor har varit önskvärdheten av att skapa möjligheter för
anordnande av vattenklosetter vid sjukhuset. Emot styrelsens förslag i detta
hänseende har jag icke något att erinra. Vid utarbetande av de definitiva ritningarna
i ämnet torde böra beaktas de önskemål, byggnadsstyrelsen uttalat.
Arbetet lärer — på sätt föreslagits — böra komma till utförande under
budgetåren 1934/1935 och 1935/1936. För förstnämnda budgetår torde därvid
få beräknas ett belopp av 100,000 kronor.
Renoveringsarbeten vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö.
I skrivelse den 15 januari 1934 har medicinalstyrelsen med överlämnande
av därtill hörande handlingar framlagt förslag till renoveringsarbeten vid S:t
Sigfrids sjukhus vid Växjö, avsedda att utföras i samband med pågående nyoch
ombyggnadsarbeten vid sjukhuset.
Styrelsen meddelar, att sjukhusets direktion, som på uppdrag av styrelsen
låtit verkställa utredning rörande vid sjukhuset erforderliga renoveringsarbeten,
med skrivelse den 21 november 1933 till styrelsen överlämnat förslag
i ämnet. Förslaget hade utarbetats av arkitekten A. Wiman, i samråd med
sjukhuschefen, överläkaren S. Jarl och efter upprepade överläggningar på
platsen och inom styrelsen med chefen för styrelsens sinncssjukvårdsbyrå och
med styrelsens arkitekt C. Westman.
Förslaget omfattar av arkitekten Wiman uppgjorda ritningar och kostnadsberäkningar
över byggnadsarbetena jämte utförlig redogörelse och motivering,
överläkaren Jarl har i särskild skrivelse angivit huvudprinciperna för förslaget
och plan för den tilltänkta patientbeläggningen m. m. Särskilda utredningar
och kostnadsberäkningar hava utarbetats beträffande vatten- och avloppsledningar
samt sanitära anordningar av ingenjören J. Bergström, beträffande
värmeledningsanläggningen av ingenjören H. Theorell och beträffande
den elektriska utrustningen av överingenjören T. Holmgren.
Medicinalstyrelsen, som beträffande förslagets detaljutformning hänvisat
till omförmälda redogörelser m. m., har till motivering av förslaget och till
belysande av dess väsentliga innebörd anfört i huvudsak följande.
30
Kungl. Majus proposition nr 170.
Enligt planen för pågående ny- och ombyggnadsarbeten vid sjukhuset (proposition
nr 150 till 1930 års riksdag s. 36—56) skulle samtliga befintliga sjukvårdsbyggnader,
i vilka för närvarande avdelningar för båda könen vore inrymda,
efter sjukhusets utvidgning användas endast för män. För organisationen
av den sålunda utökade manssidan med hänsyn till de olika avdelningarnas
lämpligaste utnyttjande för skilda patientkategorier krävdes vissa
ändringar i dispositionen av lokalerna m. m. Det hade därjämte under utredningen
framstått som synnerligen önskvärt att i samband därmed kunna ernå
mera genomgripande omdaningar av åtskilliga avdelningar till avhjälpande av
betydande olägenheter av olika slag, som vidlådde avdelningarna i deras nuvarande
skick, såsom otillfredsställande förbindelser mellan i sjukvården samhöriga
lokaler, otillräckligt antal enkelrum, avsaknaden av sköljrum, undersöknings-
och expeditionsrum, personalklosetter m. m.
Genomförandet utan uppskov av en mera omfattande renovering påkallades
jämväl av vissa särskilda omständigheter.
I de år 1930 beslutade arbetena vid sjukhuset inginge bland annat inrättandet
av ett reningsverk för avloppsvattnet från hela sjukhuset jämte framdragande
av en huvudledning från det gamla sjukhusområdet, till vilken befintliga
avloppsledningar från där belägna byggnader skulle anslutas. Genom
dessa anordningar hade möjlighet skapats att förse sistnämnda byggnader med
■w.c.-system. Tidigare hade de i hög grad otillfredsställande avloppsförhållandena
^vid sjukhuset lagt hinder i vägen för en dylik förbättring, varav givetvis
förelåge ett trängande behov. Dessutom behövde vattenledningarna i stor utsträckning
förnyas på grund av igenrostning.
De befintliga sjukvårdsbyggnaderna med undantag av den avlägset liggande
»Brände Udde»-paviljongen uppvärmdes med varmluft från ångvärmda varmkamrar.
Ångan erhölles från sjukhusets värmecentral. Denna uppvärmning
vore^mycket oekonomisk och föråldrad samt ledningar och apparater förslitna.
De år 1930 beslutade nybyggnaderna vid sjukhuset komme att förses med
modern varmvattenvärmeledning. Huvudledningarna för denna vore dimensionerade
för anslutning av ledningar till samtliga för närvarande ånguppvärmda
byggnader. Anordnandet av varmvattenuppvärmning även i dessa
vore påkalla! framför allt av ekonomiska skäl och borde med hänsyn till ångvärmeapparaturens
förslitna skick komma till stånd utan längre tids uppskov.
^Då de förut omförmälda ändringar inom avdelningarna, som funnits ändamålsenliga,
till stor del hade avseende å nyanordnande eller ändrad förläggning
av rum med vattenlednings- eller sanitär utrustning, såsom klosetter,
sköljrum, toalettrum, badrum och kök, och då sagda ändringar jämväl vore av
väsentlig betydelse för den nya värmeledningens anordnande, vore det givetvis
angeläget, att ändringarna, i den män de ansåges böra komma till utförande,
komme till stand i samband med de omfattande och kostbara ledningsarbetena.
Därvid hade det synts lämpligt, att jämväl en del övriga för sjukhusets
sättande i tidsenligt skick erforderliga arbeten samtidigt komme till utförande.
Sålunda föreslagna arbeten avsåge dels i och för sig behövliga restaureringar
— såsom insättandet av nya fönsterbågar eller tjockt glas i befintliga, inläggandet
av linoleummattor, uppförandet av nya inhägnader vid en del promenadgårdar
i stället för uppruttnade plank, uppförandet av nytt växthus till
ersättning för det nuvarande, som vore förfallet, m. fl. — dels vissa nyanordningar,
som visat sig synnerligen önskvärda.
Sålunda rådde vid sjukhuset brist på arbetslokaler för manliga patienter,
vilken än mera komme att göra sig gällande efter sjukhusets utvidgning. För
användning härtill lämpade sig synnerligen väl det nuvarande verkstadshuset.
Då detta erbjöde otillfredsställande lokaler för anstaltens centralverkstäder
31
Kungl. Majus proposition nr 170.
för snickeri och måleri, föresloges uppförandet av en nybyggnad härför. —
Maskinmästarens nuvarande bostad vore förlagd till ångpanne- och maskincentralen
ovanför maskinsalen. Efter maskinsalens utvidgning och installerandet
därstädes av flera maskiner med hög hastighet bleve denna förläggning
mera än dittills störande för bostadens innehavare på grund av besvärande
buller. Utrymmet i bostaden vore jämväl , litet i jämförelse med vad
fallet vore vid andra sinnessjukhus av motsvarande storlek, och rummen komme
till god användning för den trångt inredda maskincentralen. Jämväl trädgårdsmästaren
hade en otillfredsställande bostad i ett mycket gammalt hus, som
svårligen kunde förbättras, och ytterligare bostäder för den manliga ekonomipersonalen
vore väl behövliga. I förslaget hade därför upptagits uppförandet
av ett personalhus med två lägenheter örn tre rum och kök för maskinmästare
och trädgårdsmästare (ett rum i sistnämnda lägenhet avsett för expedition och
förvaring av frö), två lägenheter örn två rum och kök samt två rum för ogift
personal.
Även sedan anstalten numera erhållit anslutning till Växjö stads vattenverk,
hade det ansetts förmånligt att dels av ekonomiska skäl dels såsom
reserv fortfarande utnyttja anstaltens grundvattentillgång. Härför vore anläggning
av ett järnfilter och insättande av nya pumpar erforderliga.
Förslaget upptoge vidare anordnande av vatten- och avloppsledningar i en
del inom sjukhusområdet belägna bostadshus, vilka dittills saknat dylika ledningar.
Slutligen innebure förslaget en mindre ändring i den för utvidgningen av
sjukhuset tidigare godkända planen, i det att den på något avstånd från det
egentliga sjukhusområdet liggande sjukvårdspaviljongen »Brände Udde-», som
enligt nämnda plan skulle tillhöra mansavdelningen, föresloges inrättad till
tuberkulospaviljong för båda konen, med en avdelning örn 13 platser för vartdera.
Fördelarna härav, med hänsyn till möjligheterna att därigenom kunna
avskilja ett antal smittofarliga tuberkulösa från övriga patienter, vore påtagliga,
och den av anordningen betingade ändringen i beläggningssiffrorna för de
båda könsavdelningarna, 441 män och 443 kvinnor mot i planen upptagna
454 män och 430 kvinnor, syntes icke böra lägga hinder i vägen för densamma,
oaktat proportionen mellan mans- och kvinnoplatser genom ändringen skulle
korning, att något försämras. Vid bedömande av nämnda proportion vore nämligen
att märka, att de 100 mansplatserna å sjukhusets kriminalavdelning i
motsats till övriga platser å sjukhuset vore avsedda för riket i dess helhet och
icke för sjukhusets upptagningsområde.
Beträffande de beräknade kostnaderna för förslagets genomförande har
medicinalstyrelsen gjort följande sammanställning av i huvudsak följande ut
-
seende.
Byggnadsarbeten.
Stora byggnaden .................................... 157,000
Lilla > .................................... 95,000
Kriminalbyggnaden.................................. 59,000
Länspaviljongen .................................... 42,000
Brände Udde-paviljongen ............................ 25,500
Gamla verkstadshuset................................ 3,500
Nytt personalhus.................................... 66,000
» verkstadshus .................................. 53,000
» växthus ...................................... 30,300
Ändringsarbeten m. m. i 12 bostadshus .................13,600
Arvoden för ritningar, beskrivningar, arbetsledning och
kontroll ......................................... 60,000 604,900
32
Kungl. Majus proposition nr 170.
Vatten, avlopp och sanitära anläggningar.
Anslutning av äldre byggnader till det nya avloppssystemet
och i samband därmed ny- och omläggningar av vatten
-
och avloppsledningar för dessa byggnader ............ 194,500
In- och utvändiga ledningar för föreslagna nybyggnader.. 23,500
Nya pumpar m. m. för vattenledningsverket............ 25,000 243,000
Värme- och ventilationsanläggningar.
I äldre byggnader .................................. 169,000
I föreslagna nybyggnader .......................... 23,100 192,100
Elektrisk utrustning.
I äldre byggnader .................................. 16,600
I föreslagna nybyggnader ............................ 14,400
Tillägg för oförutsedda utgifter .................... 6,000 37,000
Summa kronor 1,077,000
Direktionen för sjukhuset har i sin förenämnda skrivelse tillstyrkt det av
direktionen överlämnade förslaget.
Byggnadsstyrelsen, som yttrat sig över förslaget den 28 december 1933, har
anfört i huvudsak följande.
Styrelsen hade för sin del intet att erinra med avseende å de föreslagna omoch
nybyggnadsarbetena eller de värme- och sanitetstekniska samt elektriska anläggningarna,
frånsett vissa mindre väsentliga detaljer, vilka sedermera kunde
bliva föremål för närmare omprövning i samband med arbetenas utförande.
Däremot hade styrelsen funnit, att åtskilliga utgiftsposter upptagits för
lågt och att kostnaderna för vissa oundgängliga arbeten icke medräknats. Sålunda
syntes kostnaderna för rivning av murverk, bjälklag och tak, igenmurning
av dörröppningar o. dyl., bilning i murverk m. m., vissa murnings-, putsnings-,
håltagnings- och efterlagningsarbeten samt målningsarbeten böra höjas,
varjämte kostnader för invändiga socklar och foder m. m., för skyddsanordningar
vid pågående omändringsarbeten samt rengörings- och diverse arbeten
borde medtagas i kostnadsberäkningen. Visserligen hade i denna upptagits rätt
avsevärda poster för oförutsedda arbeten, men torde försiktigheten bjuda, att
dessa poster helt och hållet reserverades för mötande av kostnader för de extra
arbeten, som kunde bliva erforderliga i samband med de nu föreslagna, ganska
omfattande ingreppen i de äldre byggnaderna vid sjukhuset. Vidare borde
enligt styrelsens mening posterna för byggnadsledning på platsen samt för
övriga administrationskostnader något ökas. Med hänsyn till vad sålunda
anförts torde, enligt vad en av styrelsen verkställd överslagsberäkning givit
vid handen, den angivna slutsumman av 1,077,000 kronor böra höjas med
88,000 kronor till 1,165,000 kronor.
Enligt styrelsens mening borde de här ifrågakomna arbetena igångsättas, så
snart ske kunde, och samordnas med de nu under styrelsens egen arbetsledning
pågående örn- och nybyggnadsarbetena vid sjukhuset, varigenom det bästa
ekonomiska resultatet syntes vara att förvänta.
Med anledning av byggnadsstyrelsens utlåtande har medicinalstyrelsen infordrat
yttrande av arkitekten Wiman, som i skrivelse den 3 januari 1934 anfört
följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
33
Kostnadsberäkningarna vore upprättade med synnerlig stor noggrannhet,
särskilt beträffande ombyggnadsarbetena, enär dylika arbeten alltid visat sig
svåra att på förhand beräkna exakt. Prissättningar vore gjorda med stöd av
erfarenheter från renoveringar och ombyggnader i Växjö samt å sjukhuset
ifråga under de sista åren. Dessa hade dock i allmänhet utförts på entreprenad,
varvid konkurrensen möjligen kunnat inverka nedpressande på priserna. Emellertid
hade vid ifrågavarande kostnadsberäkningar i allmänhet räknats med
högre å-priser än dem, som plägade tillämpas av de lokala entreprenörerna.
Beräkningarna hade dessutom granskats av en av Växjö stads vederhäftigaste
byggmästare.
I de till sammanlagt cirka 90,000 kronor upptagna posterna för oförutsedda
arbeten inkluderades icke endast sådana, som kunde uppkomma under byggnadstiden,
utan även sådana kostnader, som på detta tidiga stadium av byggnadsfrågan,
innan detaljerade ritningar och arbetsbeskrivning upprättats, svårligen
exakt läte sig bedöma. Kostnader för rengöringar, skyddsåtgärder o. dyl.
läge fördelade i de olika posterna för de beräknade byggnadsarbetena, enligt
gängse sätt vid dylika, för entreprenad beräknade arbeten.
Kostnaderna för arbetsledning hade beräknats till cirka 15,000 kronor, avseende
i huvudsak dagkontroll under byggnadstiden, under förutsättning av
att arbetena utfördes på entreprenad.
Vid uppgörande av kalkylerna hade på vanligt sätt gjorts ett tillägg till
byggnadskostnaderna av omkring 10 procent för s. k. byggmästarearvode.
För egen del har medicinalstyrelsen uttalat sig på följande sätt.
Styrelsen hyste den uppfattningen, att anordnandet av ifrågavarande arbeten,
som vore avsedda att utföras under ständig hänsyn till att anstaltsdriften
och särskilt patientbeläggningen så litet som möjligt rubbades, lämpligast omhänderhades
av medicinalstyrelsen och anstaltsledningen. Påbörjandet av arbetena
borde visserligen ske snarast möjligt, men en stor del arbeten inom sjukpaviljongema
kunde icke företagas utan att dessa evakuerades, vilket icke
syntes kunna ske utan utnyttjande för sådant ändamål av utrymmen inom
de nybyggda paviljongerna, sedan dessa i samband med det av byggnadsstyrelsen
omhänderhavda arbetet vid sjukhuset färdigställts.
Därest arbetena omhänderhades av medicinalstyrelsen och anstaltsledningen,
delvis i egen regi, kunde även de möjligheter, som förelåge för utnyttjandet av
anstaltens verkstadsdrift och särskilt av patienternas arbetskraft, bäst tillvaratagas,
varigenom kostnadsbesparingar kunde vinnas.
Under sådana omständigheter ansåge sig styrelsen kunna förorda, att anslaget
till arbetena begränsades till det i förslaget angivna beloppet. Därav
syntes för budgetåret 1934/1935 erfordras ett belopp av 450,000 kronor.
Medicinalstyrelsen har på grund av det anförda hemställt, att Kungl. Maj:!
måtte föreslå riksdagen dels medgiva, att renoveringsarbeten vid sjukhuset
finge för en beräknad kostnad av högst 1,077,000 kronor utföras i huvudsaklig
överensstämmelse med det av styrelsen överlämnade förslaget, dels ock för
budgetåret 1934/1935 för ändamålet bevilja ett belopp av 450,000 kronor.
I en den 9 februari 1934 dagtecknad promemoria har från byggnadsstyrelsens
sida förklarats, att vad arkitekten Wiman anfört i skrivelsen den 3
januari 1934 icke utgjorde anledning till förändring av styrelsens kostnadsberäkningar.
I promemorian anföres emellertid att, därest —• såsom medicinalstyrelsen
uppgåve — sjukhusets verkstadsdrift och patienternas arbetskraft
kunde utnyttjas för ifrågavarande arbeten, icke oväsentliga besparingar syntes
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 110. 386 34 3
Departements
chefen.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
kunna vinnas. Vidare framhålles i promemorian, att en lösning av konflikten
inom byggnadsfacket i överensstämmelse med det senast framlagda medlingsförslaget
kunde beräknas medföra en besparing i arbetskostnaderna av i runt
tal 45,000 kronor. Under angivna förutsättningar, vilka tidigare icke kunnat
tagas i beräkning, kunde den av medicinalstyrelsen angivna totalkostnaden för
arbetena tillsvidare godtagas.
I promemorian har därjämte ånyo understrukits den förut uttalade meningen,
att det skulle vara för statsverket fördelaktigast, örn uppdraget att utföra
renoveringsarbetena anförtroddes byggnadsstyrelsen.
Med skrivelse den 27 december 1933 har sjukhusdirektionen överlämnat en
av sinnessjukvårdspersonalens förbundsavdelning vid sjukhuset gjord framställning
örn ändring av viss detalj i förslaget. Enligt förslaget skulle en inom
kriminalpaviljongen nu befintlig personalmatsal införlivas med därintill liggande
sjukavdelnings lokaler. Framställningen avser matsalens bibehållande
för sitt nuvarande ändamål. Till stöd härför har anförts, att den säkerhet för
ordningen inom avdelningarna, som vunnes därigenom, att även under måltiderna
hela personalen befunne sig inom paviljongen, genom den föreslagna
förändringen skulle äventyras och att måltiderna, för att tillräcklig personal
skulle finnas på avdelningarna, finge intagas i tre matlag i stället för, såsom
för närvarande, i två med ty åtföljande inskränkning av patienternas arbetstid.
Direktionen har icke ansett sig för närvarande kunna taga ställning till
frågan, enär det ännu icke kunde avgöras, huruvida för denna personal avsett
matsalsutrymme i centralkökets matsalsavdelning vid den förestående personalökningen
kunde komma att visa sig otillräckligt. Skulle så bliva fallet, syntes
framställningen vara värd allt beaktande.
Medicinalstyrelsen har med anledning av berörda framställning anfört följande.
Syftet med förslaget i förevarande del hade väsentligen varit att kunna
minska måltidsplatserna för personalen och att därigenom förenkla såväl mattransporten
som serveringen. Matsalsutrymmet i centralköksbyggnaden vore
tillräckligt för den personal, som för närvarande beräknades för den utvidgade
anstalten.
Styrelsen hade utgått ifrån att personalen under sina måltidstimmar, som
icke inräknades i den föreskrivna arbetstiden, borde vara fri från all såväl
aktiv som passiv tjänstgöring. Styrelsen ansåge för övrigt, att den föreliggande
frågan icke vore av större betydelse, än att den, i händelse av förslagets
huvudsakliga godkännande, syntes kunna överlämnas till styrelsen för dess
avgörande efter ytterligare omprövning, innan arbetet komme till utförande.
Den utredning, som i ärendet verkställts, ådagalägger tydligt, att de i bruk
varande delarna av S:t Sigfrids sjukhus i åtskilliga hänseenden icke uppfylla
nutida krav på en sjukhusanläggning av förevarande slag, och en genomgripande
modernisering av sjukhuset framstår fördenskull såsom i hög grad
önskvärd. Det förslag till om- och nybyggnadsarbeten, som medicinalstyrelsen
nu framlagt, kan jag i allt väsentligt biträda. Till stor del avser förslaget att
i samband med de ändringsarbeten inom den äldre delen av sjukhuset, vilka
direkt påkallas av sjukhusets utvidgning, förse vissa sjukhusbyggnader med
Kungl. Majlis proposition nr 170. 35
mera tidsenliga — i vissa avseenden även mera ekonomiska — anordningar
än de nuvarande.
I fråga om förslagets detaljer får jag påpeka, att jag finner mig böra förorda
förslaget örn inrättande av en särskild tuberkulosavdelning i paviljongen
»Brände Udde», vilken paviljong med hänsyn till sitt fria och avskilda läge
val torde lämpa sig för det avsedda ändamålet.
Vad angår totalkostnaderna för arbetena, ansluter jag mig till byggnadsstyrelsens
beräkningar i ämnet. Med hänsyn till att byggnadskonflikten numera
blivit löst på sätt som förutsatts i den tidigare omförmälda promemorian
den 9 februari 1934, anser jag mig böra uppskatta ifrågavarande kostnader
till 1,077,000 kronor.
Arbetena torde böra, på sätt byggnadsstyrelsen förordat, handhavas av
nämnda styrelse, helst som styrelsen redan leder de nu vid sjukhuset pågående
arbetena, med vilka de här föreslagna åtminstone delvis torde kunna samordnas.
Även örn byggnadsstyrelsen erhåller uppdraget att leda arbetena, bör styrelsen
tydligen planlägga och bedriva arbetena i samråd med medicinalstyrelsen, så
att vården och driften vid sjukhuset under byggnadstiden så litet som möjligt
försvåras. I detta sammanhang vill jag ock uttala, att jag i likhet med byggnadsstyrelsen
vid uppskattningen av kostnaderna utgått från att de möjligheter
till besparingar genom anlitande av sjukhusets verkstadsdrift och patienternas
arbetskraft, varmed medicinalstyrelsen kalkylerat under förutsättning
att sistnämnda ämbetsverk finge hand om arbetena, böra kunna i samma utsträckning
utnyttjas, därest ledningen av arbetena anförtros åt byggnadsstyrelsen.
Med anledning av den av personalen vid sjukhuset gjorda framställningen
om bibehållande inom kriminalavdelningen av den därstädes befintliga personalmatsalen,
får jag framhålla, att jag anser frågan örn behovet av denna
matsal böra tagas under ytterligare övervägande, innan de definitiva byggnadsritningarna
fastställas, samt att jag utgår från att, därest personalens
önskemål i ämnet befinnas befogade, desamma komma att på lämpligt sätt tillgodoses.
Yad beträffar den takt, i vilken byggnadsarbetena böra bedrivas, har jag
från medicinalstyrelsen inhämtat, att styrelsen beräknar, att ifrågavarande
arbeten •—- oaktat de endast kunna verkställas successivt — dock skola kunna
avslutas under loppet av budgetåret 1935/1936 och att styrelsen därför tänkt
sig, att kostnaderna för arbetena borde fördelas på budgetåren 1934/1935 och
1935/1936. Vid sådant förhållande synes, på sätt medicinalstyrelsen hemställt,
för nästa budgetår för ifrågavarande ändamål lämpligen böra beräknas ett
belopp av 450,000 kronor.
Inlösen av vårdplatser vid sinnessjukhusen.
Enligt såväl 1901 års sinnessjuk- och lasarettsstadgor som dessförinnan gällande
bestämmelser ålåg det landsting samt städer, som ej deltaga i landsting,
att bereda tillfällig vård av sinnessjuka. Denna skyldighet har ett flertal
landsting fullgjort därigenom, att upptagningsanstalt upprättats i samband
med något statens hospital.
36
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 170.
T förevarande hänseende gäller numera 22 § i lagen den 22 juni 1928
(nr 302) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus. Enligt detta
lagrum kunna landsting och städer, som ej deltaga i landsting, av Kungl. Majit
erhålla befrielse från skyldigheten att bereda tillfällig vård av sinnessjuka.
o Vid upprättandet av upptagningsanstalter vid statens hospital har tillgått
så, att efter medgivande av riksdagen mellan statlig myndighet och vederbörande
landsting träffats avtal med innehåll bland annat, att landstinget
skulle uppföra och underhålla viss sjukvårdsbyggnad vid hospitalet och mot
en av Kungl. Majit fastställd dagavgift erhålla vård för visst antal patienter,
samt att staten och landstinget skulle äga rätt att uppsäga avtalet med viss
uppsägningstid, varefter staten skulle vara skyldig ersätta landstingets kostnad
för byggnaden med visst belopp.
I 1928 ars plan för anskaffande av nya vårdplatser vid sinnessjukhusen ingick,
att staten skulle övertaga ifrågavarande upptagningsanstalter.
Under budgetaret 1934/1935 inträder på grund av uppsägning från vissa
landstings sida av ingångna avtal rörande upptagningsanstalter för sinnessjuka
skyldighet för staten att inlösa ett par sådana anstalter, nämligen dels en av
Kopparbergs läns landsting uppförd anstalt vid Säters sjukhus, dels ock en av
Kalmar läns norra och Kalmar läns södra landsting uppförd anstalt vid Sita
Gertruds sjukhus i Västervik. Genom särskilda beslut har Kungl. Majit befriat
dessa landsting fran skyldigheten att upprätthålla ifrågavarande anstalter,
vilka samtidigt övertagits av staten.
I skrivelse den 19 september 1933 har medicinalstyrelsen — under hänvisning
till avtalsuppsägningarna samt Kungl. Majlis i anledning därav fattade
beslut — anfört, dels att de belopp, som statsverket hade att erlägga för inlösen
av nämnda upptagningsanstalter, kunde på grund av bestämmelserna i
de uppsagda avtalen uppskattas till 96,010 kronor 96 öre för anstalten vid
Säters sjukhus samt till 115,878 kronor 83 öre för anstalten vid Sita Gertruds
sjukhus, dels ock att beloppen måste gäldas under budgetåret 1934/1935. På
grund härav har styrelsen hemställt, att för nämnda budgetår måtte för ifrågavarande
ändamål anvisas ett belopp av i runt tal 212,000 kronor.
Emot medicinalstyrelsens hemställan har jag icke något att erinra. För
nästa budgetar torde alitsa för inlösen av nämnda två upptagningsanstalter
böra beräknas ett belopp av 212,000 kronor.
Ersättning till staden Lund.
Den 4 september 1930 har Kungl. Majit godkänt ett mellan fortifikationsdepartementet,
å Kungl. Majits och kronans vägnar, samt Lunds stads drätselkammare,
å stadens vägnar, den 28 juli och den 23 augusti 1930 upprättat
avtal avseende reglering av vissa ersättningsanspråk i anledning därav, att
Södra skånska infanteriregementet i samband med genomförandet av 1925 års
härordning förflyttats fran Lund. Enligt nämnda avtal har kronan förbundit
sig att för tiden fran och med den 1 juli 1930 och intill dess Vipeholms sjukhus
i Lund blivit färdigt och tagits i bruk, till staden betala ersättning, som skall
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
37
utgå för tiden till och med den 30 september 1934 med belopp, beräknat efter
12,000 kronor för helt år, samt för tiden efter den 30 september 1934 med
belopp, beräknat efter 20,000 kronor för helt år. Den staden Lund enligt
ifrågavarande avtal tillkommande ersättningen har hittills bestritts av ett för
ändamålet å riksstaten uppfört extra anslag under fjärde huvudtiteln.
I årets statsverksproposition har under fjärde huvudtiteln (p. 63) för gäldande
av ersättning till staden på grund av omförmälda avtal för budgetåret
1934/1935 allenast äskats ett anslag av 3,000 kronor, avsett för den ersättning,
som enligt avtalet tillkommer staden för tiden 1 juli—30 september 1934.
Anledningen härtill är den, att staden Lund tillkommande ersättning i avseende
å tiden efter den 30 september 1934 ansetts lämpligen böra utgå av medel
under femte huvudtiteln. I överensstämmelse med denna uppfattning har i
statsverkspropositionen vid uppskattningen av det under femte huvudtiteln
(p. 48) preliminärt upptagna anslaget till inlösen av vårdplatser vid sinnessjukhusen
m. m. (jfr utgifter för kapitalökning, bilaga 3 s. 13—14) inräknats
kostnaden för gäldande av sistberörda ersättning. Såsom redan framgått av
det föregående, kan Yipeholms sjukhus icke beräknas bliva färdigt att tagas
i bruk förrän under budgetåret 1935/1936. Med hänsyn därtill föreslår jag i
anslutning till statsverkspropositionens kalkyler i ämnet, att i nu förevarande
sammanhang medel beräknas för gäldande av statsverkets ersättning till staden
Lund för tiden 1 oktober 1934—-30 juni 1935. Då enligt avtalet ersättningen
efter den 30 september 1934 skall utgå efter 20,000 kronor för år,
utgör det för angivna tid erforderliga beloppet 15,000 kronor.
Saminanfattniii g.
I enlighet med vad jag i det föregående anfört skulle för nästa budgetår
medel behöva anvisas till arbeten vid följande anstalter med här angivna
belopp.
Umedalens sjukhus.......................... 350,000
S:t Sigfrids > :
a) ny- och ombyggnadsarbeten ............ 497,000
b) renoveringsarbeten .................... 450,000
Vipeholms sjukhus.......................... 130,000
S:t Olofs » 700,000
S:t Lars » 610,000
Restads » 160,500
Mariebergs » 153,000
S:ta Maria » :
a) paviljong för sinnesslöa ................ 300,000
b) utvidgat vattenverk .................... 120,000
Säters sjukhus:
a) reningsverk............................ 200,000
b) utvidgat vattenverk .................... 95,000
c) w.c.-anläggning ........... 100.000
Summa kronor 3,865,500
38
Kungl. Majus proposition nr 170.
Vidare erfordras under nästa budgetår dels för inlösen av vårdplatser vid
sinnessjukhusen ett belopp av 212,000 kronor, dels för ersättning till staden
Lund ett belopp av 15,000 kronor, dels och för vissa utredningar m. m. ett
belopp av 18,000 kronor.
I tablån angivna summa av 3,865,500 kronor torde få utgå från ett bland
utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag till statsverket»
anvisat reservationsanslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus,
medan de återstående kostnaderna synas böra gäldas från ett under
femte huvudtiteln uppfört extra reservationsanslag till inlösen av vårdplatser
vid sinnessjukhusen m. m. å 245,000 kronor.
Med avseende å fördelningen av medlen under först omförmälda anslag
torde få nämnas, att den angivna beräkningen självfallet icke avser att vara i
detalj bindande för medlens disposition. I den mån så med hänsyn till sättet
för byggnadsarbetenas bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, torde en
ökning av beräknad medelsdisposition för ett visst ändamål kunna ske mot det
att motsvarande minskning vidtages i de anvisade medlen för ett annat ändamål.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
I) besluta, att vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö skola i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag verkställas
vissa renoveringsarbeten för en beräknad kostnad av högst
1.077.000 kronor;
II) besluta, att vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg skall i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras
en paviljong för svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor
för en beräknad kostnad av högst 560,000 kronor;
III) besluta, att vid sistnämnda sjukhus skola i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag utföras arbeten
för utvidgning av vattenverket m. m. för en beräknad kostnad
av högst 120,000 kronor;
IV) besluta, att vid Säters sjukhus skall i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordat förslag anläggas ett reningsverk
för avloppsvatten för en beräknad kostnad av högst 380,000
kronor;
V) besluta, att vid sistberörda sjukhus skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag företagas en utvidgning
av vattenverket för en beräknad kostnad av högst
95.000 kronor;
VI) besluta, att vid samma sjukhus skola i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordat förslag inrättas vattenklosetter
för en beräknad kostnad av högst 175,000 kronor;
VII) bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden
för förlag till statsverket» till vissa byggnadsarbeten vid statens
Kungl. Majus proposition nr 170. 39
sinnessjukhus för budgetåret 1934/1935 anvisa ett reservationsanslag
av 3,865,500 kronor, att utgå av lånemedel samt
VIII) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten
samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvår dsanstalterna,
till inlösen av vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m. för
budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av
245,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Bertil Wirseen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1934:419 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus rn. m. s. 1 i texten
- SU 1934:147 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. rn. s. 1 i texten