Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en tullverkets båtlånefond, m. m

24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:171, Angående inrättande av en tullverkets båtlånefond, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av en

tullverkets båtlånefond, m. m.; given Stockholms slott den 23

februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

deli 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Under punkt 16 i sjunde huvudtiteln av årets statsverksproposition har

jag meddelat, att jag hade för avsikt att senare för Kungl. Majit anmäla

väckt fråga örn vidtagande av åtgärder för avhjälpande av olägenheter,

förenade med det vid tullverket nu tillämpade legosystemet beträffande

tjänstebåtar m. fl. fortskaffningsmedel.

I statsverkspropositionen har vidare Kungl. Majit under utgifter för

kapitalökning (Bil. 5, punkten 2) på min hemställan föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen

förelagd, såsom kapital för tullverkets båtlånefond beräkna ett reservationsanslag

av 150,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 193fi. t sami. Nr 171. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. May.ts proposition nr lil.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till behandling.

De fortskaffningsmedel av olika slag — såsom motordrivna farkoster,

roddbåtar, motorcyklar, velocipeder och hästar —• vilka erfordras för

patrulleringar och annan bevakningstjänst inom tullverket, anskaffas

och underhållas i betydande omfattning av vederbörande tulltjänstemän

själva. För materielens tillhandahållande åtnjuta tjänstemännen ersättning

av statsmedel i form av lega eller slitningsersättning. Först omkring

år 1922 — då strävandena att åvägabringa ett mera effektivt bekämpande

av den under kristiden ökade smugglingen, särskilt av spritdrycker,

föranledde anskaffande av större och snabbgående farkoster —

började fortskaffningsmaterielen i någon större omfattning bekostas av

tullverket.

Frågan örn lämpligaste sättet för anskaffande och underhåll av fortskaffningsmaterielen

har under de senaste årtiondena vid flera tillfällen

varit föremål för undersökning och övervägande. Sålunda ägnade redan

1908 års tullstat skommission sin uppmärksamhet åt frågan utan att

föreslå någon ändring i det då nästan undantagslöst rådande legosystemet.

1911 års tullkommission föreslog, att kust- och gränsbevakningens

fortskaffningsmateriel — med undantag för hästar — samt lokaltullförvaltningens

båtmateriel skulle anskaffas genom tullverkets egen försorg

samt att även underhållskostnaderna för denna materiel skulle bestridas

av statsmedel. Förslaget föranledde emellertid icke något beslut i ämnet.

1920 års kustbevakningssakkunniga ställde sig beträffande kustbevakningens

fortskaffningsmateriel på samma ståndpunkt som 1914 års

tullkommission utom beträffande de minsta farkosterna, som de sakkunniga

ansågo fortfarande böra hållas av vederbörande tulltjänstemän.

I proposition till 1922 års riksdag (nr 89) angående tullverkets omorganisation

yttrade föredragande departementschefen beträffande frågan

örn tullverkets fortskaffningsmateriel, bland annat, att han ansåge det

icke kunna komma ifråga, att de då av generaltullstyrelsen till anskaffande

föreslagna största kustbevakningsfarkosterna skulle mot lega hållas

av enskilda tjänstemän. Även beträffande den övriga båtmaterielen

vid kustbevakningen kunde enligt departementschefens förmenande skäl

anföras för en anordning med anskaffning och underhåll på statsverkets

bekostnad, men med hänsyn till statsfinansiella skäl ansåg departementschefen

ett frångående av systemet med legor uteslutet. Kustbevakningens

övriga tjänstemateriel liksom ock fortskaffningsmaterielen vid

gränsbevakningen och lokaltullförvaltningen borde hållas av tjänstemännen

själva mot legor. Samtliga förbrukningsartiklar för motordriften

borde bekostas av tullverket. På förslag av statsutskottet uttalade riksdagen

i skrivelse den 3 juni 1922 (nr 276), att legosystemet utom beträffande

de kostsamma tulljagarna borde såsom för statsverket förmånligast

bibehållas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Frågan om legosystemet vid tullverket var även föremål för behandling

av 1929 års statsrevisorer, vilka — efter att hava framhållit skälen

för och emot legosystemet — anförde, att det syntes revisorerna, som

örn så starka skäl kunde anföras för en avskrivning i viss omfattning av

systemet, att frågan därom borde göras till föremål för en närmare utredning.

Genom beslut den 1 augusti 1930 bemyndigade Kungl. Majit generaltullstyrelsen

att tillkalla högst fyra sakkunniga för verkställande av en

allsidig utredning av frågan, huruvida och i vad mån ändringar borde

vidtagas i bestående förhållanden med avseende å anskaffning, underhåll

och drift av för tulltjänsten behövlig fortskaffningsmateriel. Med

stöd härav tillkallade generaltullstyrelsen den 19 september 1930 såsom

sakkunniga för ifrågavarande utredning professorn M. N. Fehr, tillika

ordförande, fyringenjören J. A. Hultman, kustöveruppsyningsmannen N.

E. Reiz och dåvarande kustvakten, numera förste kustvakten E. A. Nordkvist

Hen 23 juni 1931 avgåvo de sakkunniga till generaltullstyrelsen

betänkande och förslag i ämnet (Statens offentliga utredningar 1931: 23).

Över betänkandet har generaltullstyrelsen inhämtat yttranden från kustbevakningsinspektören,

tulldirektören i Stockholm, cheferna för samtliga

kust- och gränsdistrikt samt styrelserna för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,

Svenska tullmannaförbundet och De tullanställdas

samorganisation.

I skrivelse den 21 augusti 1933 har generaltullstyrelsen, med överlämnande

av betänkandet jämte i ärendet avgivna yttranden, framlagt vissa

av betänkandet föranledda förslag i ämnet.

Över generaltullstyrelsens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits

av riksräkenskapsverket den 14 och av statskontoret den 19 oktober 1933.

Nu gällande ordning.

I fråga örn gällande bestämmelser rörande tullverkets fortskaffningsmateriel

och den praxis beträffande anskaffning, underhåll och drift av

sådan materiel, som utbildat sig, torde här få lämnas några kortfattade

uppgifter. I övrigt hänvisas till sakkunnigbetänkandet.

Grundstadgandet angående tulltjänstemans skyldighet att hålla för

tjänsten erforderligt fortskaffningsmedel återfinnes i § 222 mom. 1 i det

av generaltullstyrelsen den 14 december 1910 utfärdade tjänstgöringsreglementet

för tullverket (Sv. F. S. bih. 86/1910). Enligt detta stadgande

samt särskilda av generaltullstyrelsen i samband med legoanslagens fastställande

meddelade föreskrifter gäller-, att tulltjänsteman, som åtnjuter

legoanslag, är skyldig att i fullgott skick underhålla farkoster med tillbehör,

som erfordras och äro tjänliga för därmed avsedda tjänsteförrättningar

samt svara mot vederbörande anslag, eller att hålla häst med mun
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

dering eller ock att vara försedd med automobil, motorcykel eller cykel

av lämplig konstruktion. Legoanslaget skall jämlikt föreskrift i kungörelse

den 15 juni 1922 (nr 368) utgå till den, som förrättar tjänsten, dock

att, örn denna bestrides på förordnande, ordinarie innehavare av tjänsten

må kunna vid anslaget bibehållas mot det att han tillhandagå!- vikarien

med vad som för anslaget skall hållas.

Legans storlek fastställes av generaltullstyrelsen i regel för varje budgetår.

Legan bestämmes efter något olika grunder för skilda slag av

fortskaffningsmateriel. För motorbåtar beräknas legan i de flesta fall

med utgångspunkt från den båt, som faktiskt hålles, varvid eftersträvas

att avväga legan så, att den förslår till amortering och skälig förräntning

under farkostens sannolika livslängd av den verkliga anskaffningskostnaden

för båt med tillhörande motor och inventarier ävensom till

täckande av nödiga underhålls-, reparations- och försäkrings- m. fl. kostnader

samt kostnaden för sådana förbrukningsartiklar, som ej tillhandahållas

eller bekostas av tullverket (alla driftkostnader betalas nämligen

av tullverket). I fråga örn andra fortskaffningsmedel än motorbåtar bestämmes

legan efter den beräknade genomsnittskostnaden för hållande

av ett dylikt fortskaffningsmedel på vederbörande ort, s. k. normallega.

Vidare bruka legorna i regel för samtliga fortskaffningsmedel beräknas

så, att de innefatta gottgörelse för försäkringskostnader eller skälig riskpremie.

Några generella föreskrifter angående vad vederbörande hava att iakttaga,

då fråga uppkommer örn anskaffning av nytt fortskaffningsmedel

eller mera omfattande reparation av redan befintligt, finnas icke meddelade.

För kustbevakningens del har generaltullstyrelsen emellertid i

utfärdade cirkulär angående anslag till lega meddelat vissa föreskrifter

i dylikt hänseende. Beträffande ersättning för förlust av eller skada

å legomateriel har hittills gällt, att dylik förlust eller skada ansetts

ersatt genom den nyssnämnda i legoanslaget inräknade riskpremien, och

det har legat i vederbörande legotagares skön, huruvida han velat genom

försäkring skydda sig mot förlust eller skada å materielen. Legotagarna

vid kustbevakningen hava i regel sina båtar försäkrade i en för

ändamålet bildad förening, »Kustbevakningens ömsesidiga sjöförsäkringsförening

med begränsad ansvarighet». Nämnda förening meddelar dock

icke försäkring till högre belopp än 5,000 kronor. För åvägabringande

av kontroll över fortskaffningsmaterielens beskaffenhet och utnyttjande

finnas åtskilliga föreskrifter i instruktionen för generaltullstyrelsen,

tjänstgöringsreglementet för tullverket och andra tjänstgöringsföreskrifter.

Antalet i tullverkets tjänst under år 1933 i medeltal använda fortskaffningsmedel,

med undantag av cyklar, samt fortskaffningsmedlens fördelning

på tullverket respektive legotagare framgår av följande sammanställning:
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 171. 5

Fordonsslag

Kustbevakningen

Gränsbevak-

ningen

Lokaltullförvalt-

ningen

Summa

Tull-

verket

Lego-

tagare

Tull-

verket

Lego-

tagare

Tull*

verket

Lego-

tagare

Tull-

verket

Lego-

tagare

Ångfartyg ....................

3

—

—

—

—

—

3

Tullkryssare..................

9

—

—

—

—

—

9

—

Motorbåtar ..................

14

99

—

35

8

23

22

157

Andra båtar..................

6

49

—

44

1

32

7

125

Automobiler..................

18

2

4

—

—

—

22

2

Motorcyklar ..................

11

21

1

31

1

1

13

34

Hästar .......................

—

—

—

32

—

—

—

32

Enligt de sakkunnigas utredning utgjorde under budgetåret 1929/1930

i tullverkets tjänst använda cyklar 476, av vilka 42 tillhörde tullverket

och 434 vederbörande tjänstemän. Av dessa 434 böllos 127 mot lega och

tor 307 utgick slitningsersättning.

Till bestridande av utgifter för anskaffning, underhåll och drift av

tullverkets fortskaffningsmateriel äro för närvarande medel å riksstaten

anvisade dels å staten för tullverket, dels under anslaget till särskilda

åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel

av spritdrycker m. m. Ä tullverkets omkostnadsstat finnes uppförd

en anslagspost till drift av mot lega hållen fortskaffningsmateriel samt

underhåll och drift av viss sådan materiel för tullbevakningen. Anslagsposten

är för innevarande budgetår uppförd med 90,000 kronor och upptages

i det i statsverkspropositionen framlagda statförslaget för budgetåret

1934/1935 med samma belopp. Från posten bestridas såväl kostnader

för underhåll och drift av tullverket tillhörig eller av tullverket förhyrd

fortskaffningsmateriel som ock den huvudsakliga kostnaden för

bränsle och smörjämne, som åtgår för drift av tullpersonalen tillhörig

fortskaffningsmateriel vid resor i tjänsten. Ä omkostnadsstaten finnes

vidare uppförd en anslagspost till legor för fortskaffningsmateriel, vilken

nu är upptagen till 170,000 kronor och i statförslaget för nästa budgetår

är beräknad till samma belopp. Från denna anslagspost bestridas

kostnaderna för legor ävensom för den slitningsersättning, som utgår

till tjänstemän, vilka i tjänsten använt egen motorcykel eller cykel utan

att lega därför utgår. Det å riksstaten uppförda anslaget till särskilda

åtgärder för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig införsel

av spritdrycker m. m. — för budgetåret 1933/1934 upptaget till 700,000

kronor; i förslaget till riksstat för nästa budgetår uppfört med 750,000

kronor — användes till större delen för anskaffning, underhåll och drift

av fortskaffningsmateriel. Jämväl de medel, som enligt stadganden i

1 För dessa motorcyklar utgår i stallet för lega s. k. slitningsersättning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts proposition nr 171.

lagarna den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel oell den 20

juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin stå till generaltullstyrelsens förfogande, tagas i

viss utsträckning i anspråk för anskaffning av fortskaffningsmateriel.

Enligt de sakkunnigas beräkning belöpte sig vid tiden för utredningen

av de utgående legoanslagen omkring 60 procent å motorbåtar, omkring

20 procent å hästar och återstoden på övrig fortskaffningsmateriel.

Numera torde en mindre förskjutning i dessa tal hava ägt rum så

till vida, att procenttalet för legoanslagen för hästar något minskats, under

det att anslagen för övriga ändamål procentuellt ökats.

Legosystemets bibehållande.

I förenämnda betänkande hava de sakkunniga upptagit till utförlig

undersökning frågan, örn det nu tillämpade legosystemet beträffande

tullverkets fortskaffningsmateriel bör bibehållas eller avskaffas. Beträffande

de omständigheter, som vid denna undersökning framkommit,

tillåter jag mig hänvisa till betänkandet (sid. 37—45).

På grundval av den verkställda undersökningen hava de sakkunniga

stannat vid att förorda legosystemets bibehållande i viss utsträckning.

Enligt de sakkunnigas förslag bör legosystemet fortfarande tillämpas i

fråga örn båtmateriel och hästar, vad båtmateriel angår dock endast örn

anskaffningskostnaden icke överstiger 8,000 kronor. Däremot böra automobiler

anskaffas av tullverket. Huruvida cykel- och motorcykelmateriel

skola hållas mot lega eller anskaffas och underhållas av tullverket,

bör enligt de sakkunnigas mening bliva beroende av örn inköp av materielen

finnes böra ordnas på sådant sätt, att den enskilde tjänstemannen

kommer i åtnjutande av ungefär lika stor rabatt som tullverket. Kunna

tillräckligt gynnsamma pris uppnås, bör sålunda legosystemet användas.

I annat fall anse de sakkunniga det böra tagas under övervägande att

beträffande sistnämnda materiel helt övergå till anskaffning direkt genom

tullverket.

Enligt de sakkunnigas mening böra emellertid några bestämda regler

icke uppställas, när det ena och när det andra systemet skall användas,

utan frågan, huruvida visst fortskaffningsmedel skall hållas mot lega

eller anskaffas direkt av tullverket, bör bero av de föreliggande omständigheterna.

De flesta av de i ärendet hörda tullmyndigheterna hava uttalat sig för

bibehållande av legosystemet i den av de sakkunniga angivna omfattningen

eller ock helt allmänt förklarat sig icke hava något att erinra mot

samma förslag. Beträffande de till generaltullstyrelsen inkomna yttrandena

torde i övrigt få nämnas följande.

Endast cheferna för Gävle, Halmstads, Härnösands, Norrköpings och

Stockholms kustdistrikt hava yttrat sig i avstyrkande riktning. Av de

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mårts proposition nr 171.

tullmyndigheter, som uttalat sig för legosystemets bibehållande, hava

dock några ansett, att ett belopp av 8,000 kronor i anskaffningskostnad

för en tjänstebåt vore alltför högt, för att det skäligen skulle kunna pafordras,

att farkosten skulle hållas mot lega. Beträffande frågan örn

lämpligaste sättet för hållande av motorcyklar och cyklar hava meningarna

varit delade. De fleste tullmyndigheterna hava sålunda torordat

statligt anskaffningssystem i fråga örn motorcyklar, men legosystem

eller utbetalning av slitningsersättningar för hållande, av cyklar.

Av personalorganisationerna har styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

tillstyrkt de sakkunnigas förslag, under det att

styrelsen för Svenska tullmannaförbundet påyrkat övergång till statligt

anskaffningssystem beträffande kustbevakningens fortskaffningsmateriel

ävensom vid gränsbevakningen använd, därmed jämförlig materiel

men ansett legosystemet kunna i övrigt tills vidare bibehållas. Styrelsen

för De tullanställdas samorganisation har föreslagit, att legosystemet

måtte ersättas med ett statligt driftsystem.

Kustbevakningsinspektören har erinrat, hurusom inom vissa kustdistrikt

behov funnes av båtmateriel för att personalen, skulle kunna genomsöka

öar, holmar och skär inom patrulleringsområdet samt öva. nödig

tillsyn å sjötrafiken m. m. På denna materiel, för vilken farten icke

spelade någon roll, ställdes endast fordran på att materielen ägde tillräcklig

sjövärdighet för farvattnet i fråga och att densamma erbjöde

personalen nödigt skydd mot vatten samt erforderliga liggplatser. Inom

andra kustdistrikt åter erfordrades bevakningsmateriel, som med avseende

å beboelighet, fart och sjövärdighet samt utrustning i övrigt uppfyllde

de högsta fordringar. De sålunda anförda synpunkterna borde enligt

kustbevakningsinspektörens mening vara avgörande vid bedömandet

av vilken materiel som borde hållas av staten eller mot lega. För den

materiel, som utgjorde förflyttningsmateriel, syntes legosystemet kunna

användas.

Generaltullstyrelsen har beträffande denna fråga anfört följande:

I likhet med de sakkunniga och flertalet av de hörda tullmyndigheterna

har generaltullstyrelsen funnit övervägande skäl tala för bibehållande

av legosystemet i fråga örn båtmateriel i sådana fall, där anskaffningskostnaden

icke överstiger 8,000 kronor. Ifrågavarande belopp torde i

nuvarande prisläge ungefär motsvara anskaffningskostnaden för de

större av de för närvarande vid kustbevakningen använda legobåtarna.

Legosystemet skulle alltså, såvitt angår båtmaterielen, för. framtiden

komma att användas huvudsakligen i fråga örn den båtmateriel, som av

kustbevakningsinspektören betecknats såsom förflyttningsmateriel, under

det att övrig båtmateriel skulle anskaffas direkt av tullverket.

I enlighet med de sakkunnigas förslag torde automobiler alltid böra

tillhandahållas av tullverket.

Vad beträffar motorcyklar och cyklar har styrelsen funnit ur statsverkets

synpunkt förmånligast, att denna materiel anskaffas direkt av

tullverket. Även örn anskaffning för personalens räkning av sådan materiel

skulle, i enlighet med vad de sakkunniga ifrågasatt, kunna ordnas

på ett i prishänseende tillräckligt förmånligt sätt, torde nämligen

en dylik lösning förutsätta vissa anordningar, som kommc att verka i

fördyrande riktning. Styrelsen får i detta sammanhang omförmäla, att

styrelsen redan gått i författning örn inköp av cyklar för Hälsingborgs

kustdistrikt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departement schefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Vad slutligen angår vid gränsbevakningen använda hästar, böra dessa

liksom hittills hållas av vederbörande tjänstemän mot lega.

Som av det anförda framgår, har styrelsen funnit sig kunna i huvuds

sak biträda de sakkunnigas förslag med avseende å frågan örn på vad

sätt den för tullverket erforderliga fortskaffningsmaterielen lämpligast

bör anskaffas och underhållas. Då detta förslag väsentligen sammanfaller

med den för närvarande tillämpade ordningen och då denna på

sin tid blivit prövad av statsmakterna i samband med den år 1922 genomförda

omorganisationen av tullverket, har styrelsen ansett sig kunna

underlåta att ånyo bringa förevarande spörsmål under Kungl. Majit»

prövning.

Den utredning, som nu genom särskilda av generaltullstyrelsen tillkallade

sakkunniga verkställts angående sättet för anskaffning och underhåll

av den för tulltjänsten erforderliga fortskaffningsmaterielen, synes

icke giva anledning till att frågan örn en avveckling av legosystemet vid

tullverket nu upptages till avgörande ur principiella synpunkter. Frå^

gan, i vilken omfattning de fortskaffningsmedel, som inom tullverket erfordras

för tjänstens utövande, böra mot lega hållas av tjänstinnehavaren

eller anskaffas av statsverket, synes tills vidare liksom hittills böra bedömas

ur lämplighetssynpunkt. Att förhållandena härvid ställa sig olika

beträffande olika slag av fortskaffningsmedel är tydligt. Sålunda lärer

det ligga i sakens natur, att de mycket kostsamma modernt utrustade

motorfartyg, som erfordras i tullverkets kamp mot smugglingen, särskilt

spritsmugglingen, anskaffas och underhållas genom statsverkets försorg

och på dess bekostnad. Att det icke för närvarande är påkallat eller

lämpligt att beträffande mindre farkoster helt frångå det nuvarande

legosystemet, torde framgå av utredningen. Mot de av generaltullstyrelsen

på grundval av sakkunnigutredningen uppdragna riktlinjerna för

legosystemets användning och begränsning har jag icke funnit anledningtill

erinran.

Inrättande av en tullverkets båtlånefond.

Vid sin undersökning rörande legosystemets verkningar hava de sakkunniga

funnit detta system, sådant det för närvarande är anordnat vid

tullverket, vara behäftat med vissa olägenheter, och de sakkunniga hava

även framlagt åtskilliga förslag i syfte att undanröja nämnda olägenheter.

Till en del avse dessa förslag frågor, vilka tillhöra generaltullstyrelsens

avgörande, medan andra äro av beskaffenhet att böra underställas Kungl.

Majlis eller Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

Bland de i sakkunnigbetänkandet framförda förslag, som kräva riksdagens

medverkan, är främst att märka inrättande av en statsverkets lånefond,

från vilken lån skulle kunna beviljas för underlättande av kapitalanskaffningen

vid förvärv av motorbåtmateriel eller mera omfattande repara
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171. 9

tioner av sadan materiel. Jag ber nu att något närmare få uppehålla mig;

vid denna fråga.

I denna del hava de sakkunniga anfört huvudsakligen följande:

Kapitalanskaffningen för nyförvärv och mera omfattande reparationer

av legomaterielen vore uppenbarligen ganska betungande för legotagarna.

Enligt de av de sakkunniga införskaffade kostnadsuppgifterna rörande

legomaterielen hade befintliga lån vid utgången av budgetåret 1929/1930

uppgått till sammanlagt omkring 139,000 kronor, varav belöpt å båtar

127,000 kronor, å motorfordon 11,000 kronor och å cyklar 1,000 kronor.

Tidigare hade det någon gång förekommit, att generaltullstyrelsen beviljat

legotagare förskott å lega, varvid återbetalning skett genom innehållande

av legan. Under senare åren hade styrelsen emellertid lämnat

framställningar örn utbekommande av dylika förskott utan bifall.

Det syntes ofrånkomligt, att, även örn den mera kostsamma materielen

i framtiden skulle komma att hållas direkt genom tullverket och kapitalbehovet

sålunda kunde antagas komma att minskas något, lättnader borde

beredas legotagarna med den erforderliga kapitalanskaffningen. Utvägen

med utlämnande av förskott å legan funne de sakkunniga mindre

lämplig.

De sakkunniga förordade i stället inrättande av en statlig lånefond.

Fonden syntes böra förvaltas av generaltullstyrelsen, som skulle hava att

pröva ansökningar örn lån. Lånen borde löpa med en fast ränta, förslagsvis

fem procent. Amortering av lånen borde ske genom avdrag å legobeloppen

vid dessas utbetalande.

Med avseende å frågan, huruvida säkerhet borde ställas för utlämnat

lån hava de sakkunniga framhållit, att, örn utmätnings- och avyttringsförbud

beträffande tjänstebåt, för vilken lån från fonden utlämnats, stadgades,

i praktiken tillräcklig säkerhet mot förlust å lånen syntes vinnas. Det

kunde ifrågasättas, huruvida icke såsom ATillkor för erhållande av lån borde

gälla, att godkänd borgen avlämnades. Med hänsyn till den obetydliga

risken för staten samt de olägenheter, som bleve förbundna med uppställande

av krav på avlämnande av borgen, hava emellertid de sakkunniga

föreslagit, att lån måtte få utlämnas från ifrågavarande fond, utan att

borgen skulle vara erforderlig. Härvid borde dock rätt till erhållande av

lån begränsas till motorbåtmaterielen. Då de sakunniga ansett sig böra

föreslå sådan begränsning av lånerätten, hade anledningen därtill varit

bland annat, att ett avyttringsförbud — vilket givetvis riktade sig icke

endast mot vederbörande tjänsteman utan även mot tredje man — kunde

antagas erhålla full verkan endast i fråga örn sådan fortskaffningsmateriel,

beträffande vilken det vore för en köpare tydligt, att densamma vore

tjänstemateriel. I sådant hänseende gällde givetvis en viss skillnad mellan

en legobåt och exempelvis ett sådant fortskaffningsmedel som cykel eller

motorcykel, vilken senare mera vore att anse som en handelsvara.

Tidigare hade utmätningsförbud gällt för tullverkets legomateriel jämlikt

§ 188 mom. 2 i tullstadgan av den 1 juli 1904, enligt vilket stadgande

farkost med tillbehör, häst med mundering samt velociped, som tulltjänsteman

vore pliktig att hålla mot särskild ersättning från tullverket, ej finge

tagas i mät. Detta stadgande hade dock ej influtit i nu gällande tullstadga

av den 7 oktober 1927, genom vilken 1904 års tullstadga upphävts. Dylikt

utmätningsförbud syntes emellertid åter böra meddelas.

Vid utlämnande av lån syntes låntagaren lämpligen böra genom särskild

klausul i låneformuläret till förbindas att icke avyttra den motorbåt, för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Y.nka? länet erhållits, förrän detta till fullo guldits, samt att hålla båten

forsakrad Vidare syntes tullverket böra förbehålla sig rätt till inlösen

av motorbåt, i händelse legan skulle upphöra att utgå, innan lånet slutamorterats.

o ®a„kkynni®a hava 1 detta sammanhang även erinrat örn ett av 1928

ars lotsförfattningssakkunniga i betänkande den 31 januari 1930 framlagt

förslag örn inrättande av en statlig lånefond för lotsarnas båthållning.

Beträffande de över betänkandet hörda tullmyndigheternas yttranden

har generaltullstyrelsen meddelat, att några av dessa myndigheter ifrågasatt,

att lån skulle få utlämnas även för annan fortskaffningsmateriel än

motorbåtar. Chefen för Gävle kustdistrikt hade uttalat sig för en lägre

räntefot än fem procent. Chefen för Karlskrona kustdistrikt hade funnit

önskligt, att lån finge i enlighet med de sakkunnigas förslag utlämnas utan

borgen, enär anskaffande av borgensmän vore det för legotagaren mest

vanskliga och hindersamma vid båtanskaffning. Kustbevakningsinspektören

hade ifrågasatt, att lån icke skulle få beviljas för båtar, vilkas anskaffningskostnad

understege 3,000 kronor, enär svårigheter med kapitalanskaffning

för dylika mindre farkoster icke försports, och att lån skulle

tå utlämnas endast för skillnaden mellan inköpspriset och nyssnämnda belopp.

Vidare syntes lånen böra utlämnas räntefritt.

För egen del har generaltullstyrelsen i denna del anfört:

I likhet med de sakkunniga finner styrelsen angeläget, att lättnader beredas

legotagarna med avseende å kapitalanskaffningen. Medgivande av

ratt till erhållande av lån för anskaffning av annan materiel än motorbåtmateriel

torde icke vara av behovet påkallat. Med hänsyn till vad

som i allmänhet gäller i fråga örn statens utlåningsfonder torde fonden

böra förvaltas av statskontoret. Lånerörelsen torde däremot böra handhavas

av styrelsen. Lån bör kunna beviljas för hela anskaffnings- respektive

reparationskostnaden. Da amortering av erhållet lån bör ske genom

avdrag å den fastställda legan, erfordras en jämförelsevis lång amorteringstid.

I regel torde denna icke böra bestämmas till kortare tid än tio

år. Såsom villkor för erhållande av lån ur fonden torde böra gälla, att

borgen eller annan säkerhet, som styrelsen prövar kunna godtagas, avlämnas.

Såsom ytterligare villkor för erhållande av lån torde böra föreskrivas,

att båt, för vilken lån utlämnats, skall hållas försäkrad till betryggande

belopp. Om lån utlämnas endast mot säkerhet, synes däremot anledning

icke förefinnas för tullverket att, såsom de sakkunniga föreslagit,

förbehålla sig rätt till inlösen av båt, för vilken lån ur fonden beviljats. I

övrigt synas liknande villkor och bestämmelser, som enligt kungörelse den

20 maj 1932 (nr 121) fastställts för lån från lånefonden för inköp av gasgeneratorer

för motordrift, böra föreskrivas för den till inrättande nu föreslagna

båtlånefonden.

Storleken av det kapital, som bör tillföras fonden, torde bero av huruvida

och i vad mån befattningshavare, som vid fondens inrättande häftar

för lån, anses böra till inlösande av sådant lån kunna erhålla lån nr fonden.

1 likhet med de sakkunniga, vilka i författningsutkastet upptagit en

övergångsbestämmelse i sådant hänseende, anser styrelsen dylik möjlighet

böra beredas. Då summan av nu utestående lån torde något överstiga

125,000 kronor, synes ett belopp av 150,000 kronor böra tillföras fonden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.-ts proposition nr 171.

På grund av vad sålunda anförts Ilar generaltullstyrelsen hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels besluta, att en fond,

benämnd tullverkets båtlånefond, skall inrättas, från vilken lån må utlämnas

till tulltjänsteman för anskaffning av motorbåtmateriel eller för

reparation eller ombyggnad av sådan materiel i huvudsaklig överensstämmelse

med angivna grunder; dels ock såsom kapital för sagda fond för

budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning och under rubriken

»Statens utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag, att utgå av

lånemedel, av 150,000 kronor.

Statskontoret, som funnit den föreslagna lånefonden vara av behovet

påkallad och tillstyrkt förslaget örn dess inrättande, har yttrat bland annat

följande:

Enligt generaltullstyrelsens mening borde fonden med hänsyn till vad

som i allmänhet gällde i fråga örn statens utlåningsfonder förvaltas av

statskontoret. Ämbetsverket ville visserligen icke motsätta sig styrelsens

förslag härutinnan, men ansåge sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke

med hänsyn till det föreslagna sättet för amorteringen av erhållet lån, och

då ifrågavarande låneverksamliet vore avsedd att uteslutande tjäna tullverkets

intressen, förvaltningen av de för ändamålet anslagna medlen

borde ankomma på samma myndighet som enligt förslaget skulle handhava

lånerörelsen och alltså anförtros åt generaltullstyrelsen.

Vad beträffade statens säkerhet för de utlämnade lånen hade generaltullstyrelsen

föreslagit, att borgen eller annan säkerhet, som styrelsen prövade

kunna godtaga, skulle ställas. Då anskaffandet av borgen kunde antagas

ofta bliva förenat med avsevärda svårigheter för legotagarna, ville

det förefalla statskontoret, som om det med inrättandet av lånefonden angivna

syftet att åt legotagarna bereda lättnader med den erforderliga kapitalupplåningen

bättre sludle vinnas, därest kravet på ställandet av säkerhet

för lånen eftergåves. Under förutsättning att, såsom de sakkunniga

föreslagit, låntagaren förpliktades genom särskild klausul i låneformuläret

att icke avyttra den motorbåt, för vilken lånet erhållits, förrän detta till

fullo guldits, samt att hålla båten försäkrad och, såsom ävenledes föreslagits,

utmätningsförbud beträffande legomaterielen stadgades, syntes

från statens sida tillräcklig säkerhet mot förlust å lånen hava vunnits.

Enligt generaltullstyrelsens mening borde amorteringstiden för erhållet

lån ur fonden icke bestämmas till kortare tid än tio år. Då den genomsnittliga

tidslängden för motorbåtarnas tjänstduglighet knappast syntes vara

så hög, ville det förefalla statskontoret, som örn en kortare amorteringstid

än den föreslagna lämpligen borde bestämmas.

Mot storleken av det belopp, som ansetts böra tillföras ifrågavarande lånefond,

samt sättet för medelanskaffningen hade statskontoret intet att

erinra.

Ej heller riksräkenskapsverket har funnit skäl till erinran mot förslaget

att för nu ifrågavarande ändamål inrätta en särskild lånefond. I fråga

örn den föreslagna lånefondens anordnande i budgettekniskt hänseende har

verket anfört följande:

Med hänsyn till att den lånerörelse, varom här vore fråga, icke avsåge

att tillgodose ett lånebehov av den allmänna natur, som inrymdes under

statens i rikshuvudboken redovisade utlåningsfonder, utan allenast in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements•

chefen. «

Kungl. Maj-.ts proposition nr 171.

Singe såsom ett led i tullverkets medverkan vid finansieringen av den av

verkets egna befattningshavare tillhandahållna båtmaterielen, syntes lånen

böra bestridas av till tullverkets disposition ställda anslagsmedel och

redovisas å en av verkets styrelse förvaltad diversemedelsfond.

De för lånerörelsen erforderliga anslagsmedlen syntes böra anvisas under

utgifter för kapitalökning samt i så fall redovisas å fonden för förlag

till statsverket. Med hänsyn till anslagsändamålets natur syntes hinder

icke möta, att det ifrågakommande anslaget anvisades att utgå av lånemedel.

De i samband med lånerörelsen inflytande ränteinkomsterna borde

vid sådan anordning tills vidare redovisas å riksstatstiteln »Riksgäldskontorets

inkomstmedel».

Den i ärendet förebragta utredningen finner jag tydligt hava ådagalagt

behovet av att de tulltjänsteman, vilka det ålägges att mot lega hålla för

tjänsteförrättningar erforderlig båtmateriel, erhålla bistånd från statsverkets

sida i fråga örn kapitalanskaffning för nyförvärv eller mera omfattande

reparationer av tjänstebåtar. Förslaget att i sådant syfte inrätta

en särskild lånefond, vilket förslag av statskontoret och riksräkenskapsverket

lämnats utan erinran, finner även jag mig böra tillstyrka.

I fråga örn bestämmelserna för utlåningen från fonden kan jag i huvudsak

ansluta mig till generaltullstyrelsens förslag. Lån bör kunna

utlämnas till belopp, motsvarande liela anskaffnings- eller reparationskostnaden.

Vad amorteringstiden angar, har generaltullstyrelsen framhållit,

att, då erhållet lån skall amorteras genom avdrag å legan, jämförelsevis

lång amorteringstid erfordras; styrelsen har därför ansett

amorteringstiden i regel icke böra bestämmas till kortare tid än tio år.

Statskontoret bär häremot anmärkt, att den genomsnittliga tidslängden

för motorbåtarnas tjänst duglighet knappast syntes vara så hög, och på

grund härav uttalat sig för en kortare amorteringstid. Då den lämpliga

amorteringstiden tydligen måste ställa sig olika alltefter omständigheterna

i de särskilda fallen — sålunda torde lån för reparation av en båt

oftast böra löpa med avsevärt kortare amorteringstid än lån för nyanskaffning

— finner jag för egen del ej erforderligt, att generaltullstyrelsen

bindes i sin prövning av lånevillkoren i denna del på annat sätt än

att styrelsen självfallet bör hava att tillse, att icke längre amorteringstid

i varje särskilt låneärende medgives än som svarar mot den beräkneliga

tiden för den ifrågavarande farkostens tjänstduglighet. Räntan

å lånen synes — i överensstämmelse med den ståndpunkt som i statsverkspropositionen

intagits beträffande räntefoten för vissa av statskontoret

förvaltade utlåningsfonder — böra bestämmas till 4 Va procent, med

skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas den höjning av räntefoten,

som Kungl. Majit med hänsyn till den effektiva medelräntan å

den fonderade statsskulden prövar påkallad.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle lån utlämnas utan att borgen

skulle vara erforderlig. Generaltullstyrelsen åter har ansett, att bland utlåningsvillkoren

borde ingå, att borgen eller annan säkerhet, som styrelsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 171.

prövade kunna godtagas, avlämnades. I likhet med statskontoret anser

jag kravet på ställande av säkerhet för lån höra eftergivas. Anskaffande

av säkerhet skulle för visso för mången legotagare komma att möta

svårigheter, och den föreslagna lånefondens inrättande skulle genom

uppställandet av krav på betryggande säkerhet till stor del förlora sitt

värde. Om bland lånevillkoren, såsom föreslagits, stadgas dels förbud

för låntagaren att utan tillstånd avyttra den motorbåt, för vars anskaffande

eller reparation lånet erhållits, dels skyldighet för låntagaren att

hålla båten försäkrad, och om vidare, såsom även föreslagits, utmätningsförbud

införes för fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles mot

lega, böra statsverkets anspråk på säkerhet för utlämnade lån vara i

rimlig utsträckning tillgodosedda.

Lånerörelsen bör handhavas av generaltullstyrelsen enligt av Kungl.

Majit meddelade bestämmelser. Tillräcklig anledning saknas, att såsom generaltullstyrelsen

ifrågasatt ställa fonden under statskontorets förvaltning.

Av skäl, som riksräkenskapsverket anfört, bör fonden icke inordnas bland

statens utlåningsfonder, utan fondens medel böra redovisas i tullverkets

räkenskaper å en särskild diversemedelstitel. Anslag till kapitalökning

å fonden böra utgå av lånemedel och i riksstaten upptagas under fonden

för förlag till statsverket. Ränteinkomsterna böra tillföras riksgäldskontorets

inkomstmedel.

Mot beräkningen av det av generaltullstyrelsen nu föreslagna kapitalökningsanslaget

för fonden å 150,000 kronor har jag icke något att erinra.

I anslutning till vad de sakkunniga och generaltullstyrelsen anfört anser

jag, att möjlighet bör föreligga för legotagare, som vid tiden för fondens

tillkomst häftar i lån för sin legobåt, att för inlösande av sådant lån

efter generaltullstyrelsens beprövande få lån ur fonden, dock högst till det

belopp, som motsvarar legobåtens värde.

Övriga förslag angående fortskaffningsmateriel, som hålles mot

lega, m. m.

De sakkunniga hava ansett, att grundstadgandena rörande legosystemet

böra intagas i en av Kungl. Majit utfärdad kungörelse; ett av de sakkunniga

utarbetat utkast till dylik kungörelse har intagits i betänkandet. Övriga

erforderliga föreskrifter skulle enligt de sakkunnigas tanke liksom

hittills meddelas av generaltullstyrelsen.

Jag ber nu att få lämna en kortfattad redogörelse för det ifrågavarande

kungörelseutkastet.

Såsom förut nämnts, äro för närvarande bestämmelser örn tulltjänstemans

skyldighet att mot lega hålla fortskaffningsmateriel

meddelade allenast i det av generaltullstyrelsen utfärdade

tjänstgöringsreglementet för tullverket. De ifrågavarande bestämmelserna

äro emellertid av så stor betydelse för tjänstemännen, att de sak
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Majlis proposition nr 171.

kunniga ansett riktigast, att bestämmelserna intagas i en av Kungl.

Majit utfärdad författning. Då på vissa håll tvekan synts råda, huruvida

de nuvarande bestämmelserna innebära ovillkorlig skyldighet för vederbörande

tjänsteman att mot åtnjutande av lega hålla mot legan svarande

fortskaffningsmedel, hava de sakkunniga funnit lämpligt att giva bestämmelserna

en sådan lydelse, att varje tvekan därutinnan skulle undanröjas.

I utkastet föreslås fördenskull föreskrift örn åliggande för tulltjänsteman

att, i den mån för tjänsten erforderlig fortskaffningsmateriel

icke ställes till hans förfogande av tullverket, enligt generaltullstyrelsens

bestämmande tillhandahålla sådan materiel mot lega. Skyldigheten att

för tjänstebruk hålla fortskaffningsmateriel har i allmänhet ansetts åvila

allenast ordinarie tjänstemän eller befattningshavare, som stadigvarande

uppehåller ordinarie tjänst. Uttrycklig bestämmelse härom har intagits

i förslaget. Med hänsyn till de ringa kostnader, som äro förbundna med

hållande av cyklar och roddbåtar, hava de sakkunniga emellertid ansett

sig kunna föreslå, att skyldighet att hålla dylikt fortskaffningsmedel må

kunna åläggas jämväl icke-ordinarie tjänsteman, som stadigvarande användes

i tjänstgöring.

Legans belopp skall enligt förslaget alltjämt bestämmas av generaltullstyrelsen,

därvid hänsyn skall tagas till materielens värde, beräknade

livslängd och underhållskostnader. Därvid förutsattes, att legan skall i

första hand lämna tillgång till förräntning och amortering av materielens

anskaffningsvärde under tiden för dess beräknade tjänstduglighet och vidare

innefatta ett årsbelopp, beräknat att utgöra ersättning för reparationer,

underhåll och andra för fortskaffningsmedlet uppkommande utgifter,

som icke gottgöras av tullverket.

I författningsförslaget har vidare stadgats skyldighet för legotägare

att under semester eller annan ledighet från

tjänsten tillhandahålla vikarien fortskaffningsmedel,

som för legan skall hållas, mot rätt att uppbära den på tiden för

ledigheten belöpande legan. Bestämmelsen avser att ersätta ett i förut omnämnda

kungörelse den 15 juni 1922 (nr 368) förekommande stadgande,

enligt vilket tillhandahållande av legomateriel åt vikarie blir beroende på

legotagarens gottfinnande.

I fråga örn ersättning för skada å eller förlust av legomateriel

är de sakkunnigas förslag av följande innehåll. Legotagaren

skall icke bära risken för skada eller totalförlust som, utan att vållande

ligger någon till last, drabbar materielen under användning i tjänsten

eller under därmed likställda förhållanden, utan det bör åligga staten

att hålla legotagaren skadeslös för förlust, som under sådana omständigheter

uppkommer för honom. Jämväl för det fall, att någon varit vållande

till skadan eller förlusten, må enligt förslaget ersättning utgå av

statsmedel, örn eller i den mån ersättning icke kan utfås av den vållande

eller örn utkrävandet av skadestånd skulle vara förenat med kostnader,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

som icke stå i rimligt förhållande till skadans belopp. Ersättning utgår

dock icke för skada eller förlust, i den mån legotagaren är berättigad

till ersättning på grund av gällande lag örn trafikförsäkring å motorfordon.

Ej heller är legotagaren berättigad till ersättning, därest i legan inberäknats

riskpremie, avsedd att täcka kostnad för erforderlig försäkring.

För skada eller förlust, som uppskattas understiga 50 kronor, utgår ej

ersättning. Vid utbetalning av ersättning skall avdragas tio procent av

det belopp, vartill skadan eller förlusten uppskattas.

Såsom motivering för nu återgivna ersättningsbestämmelser hava de

sakkunniga anfört bland annat följande:

Vid en reglering av frågan örn ersättning för skada eller förlust, som

drabbar legomateriel, synas två utvägar stå öppna: antingen kan staten

åtaga sig att utbetala ersättning till legotagaren för verkligen utgivna

kostnader i anledning av inträffad skada eller förlust eller ock kan vid

bestämmandet av legorna däri inberäknas en riskpremie, avsedd att täcka

kostnaderna för försäkring av materielen eller, örn försäkring ej

tages, att utgöra en på förhand beräknad ersättning för den risk, som

legotagaren löper. Hittills har man i tullverket använt den senare utvägen,

i det att i legoanslagen inberäknats en efter omständigheterna avpassad

riskpremie. Det har sedan legat i vederbörande legotagares eget skön,

huruvida han velat genom försäkring skydda sig mot förluster av ifrågavarande

slag eller själv stå risken. I regel torde de befattningshavare vid

kustbevakningen, som åtnjuta anslag till motorbåtlega, hava sina farkoster

försäkrade i den förut omnämnda »Kustbevakningens ömsesidiga sjöförsäkringsförening

med begränsad ansvarighet». Befattningshavare vid lokaltullförvaltningen

och gränsbevakningen, som åtnjuta anslag till motorbåteller

båtlegor, äga icke rätt till inträde i föreningen. De vid dessa förvaltningsgrenar

mot lega hållna farkosterna, till större delen båtar utan motor

eller mindre motorbåtar, torde i allmänhet icke vara försäkrade.

Beräkningen av de nu utgående legorna är icke verkställd på sådant

sätt, att man kan utläsa, hur stor del därav utgör riskpremier. Då anskaffningsvärdet

av kustbevakningens mot lega hållna farkoster kan sättas

till omkring 400,000 kronor, skulle, under antagande att i nu utgående

legor för sådan materiel inginge en riskpremie av två procent av anskaffningsvärdet,

den av tullverket till legotagarna årligen utbetalda riskpremien

uppgå till omkring 8 000 kronor.

Statens egendom plägar icke vara försäkrad, utan staten bär själv

risken för skador, som kunna drabba egendomen. Då staten nu i allt fall

i sista hand har att vidkännas kostnaderna för legomatericlens hållande,

skulle en anordning, enligt vilken staten åtoge sig ansvaret för legomaterielen

såsom örn den vore statsegendom, överensstämma med regeln, att staten

icke täcker sina risker genom försäkring.

Efter att hava omnämnt, hur frågan är ordnad vid lotsverket, ävensom

redogjort för ett av 1928 års lotsförfattningssakkunniga framlagt förslag i

ämnet fortsätta de sakkunniga:

En förutsättning för att anordningen med direkt ersättning för inträffad

skada skall fungera utan onödig omgång och utan att medföra kostnader

för staten, som icke stå i rimligt förhållande till skadans storlek, måste

vara, att undersökning med eventuellt erforderliga förhör samt behövliga

kostnadsberäkningar kunna verkställas av vederbörande bevakningschefer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Då inom tullverket dessa ingalunda alltid kunna förutsättas äga tillräcklig

kompetens för verkställande av sådan utredning, skulle, så snart skada

hade större omfattning eller vore av mera komplicerad art, bliva erforderligt

att för utredningen anlita därtill skickad tjänsteman inom generaltullstyrelsen

eller ock sakkunnig person utom verket. Dröjsmål med botande

av uppkomna skador kunde befaras, och det synes dessutom antagligt, att

skaderegleringarna komme att draga jämförelsevis höga omkostnader. Vad

nu sagts har närmast avseende å båtmaterielen. I fråga örn skador, som

uppstå å annan fortskaffningsmateriel, bortsett från skador å motorfordon,

torde utredningen i de flesta fall kunna antagas icke ställa anspråk på

någon större sakkunskap hos utredningsmannen.

Förut omförmälda försäkringsförening har, enligt samstämmiga uppgifter,

fungerat utan anmärkning. Med hänsyn härtill och då någon kostnadsbesparing

för staten icke synes kunna påräknas genom att staten

åtoge sig att direkt ersätta ifrågavarande skador i stället för att i ägorna

inberäknades en skälig riskpremie, hava de sakkunniga ansett sig icke

böra föreslå någon ändring vidkommande kustbevakningens mot lega

hållna farkoster. För dessa bör sålunda fortfarande en skälig riskpremie

inberäknas i legan. Legotagarens kostnad för försäkring i föreningen utgör

för närvarande endast en eller, i de flesta fall, blott en halv procent av

försäkringssumman. Det är dock icke uteslutet, att försäkringspremien

måste höjas, därest samtliga tjänstemän vid kustbevakningen, som åtnjuta

båt- eller motorbåtlega, ingå i föreningen. Enligt uppgift är för närvarande

endast ett mindre antal av de vid kustbevakningen i Norrland

och vid Ostkusten anställda tjänstemän, vilka uppbära båt- eller motorbåtlega,

medlemmar i föreningen. Örn dessa tjänstemän mera allmänt ingå

i föreningen, anses sannolikt, att på grund av den större risk för haverier,

som särskilt tjänstgöringen i Norrland innebär, anspråken på ersättning

från föreningen för inträffade haverier komma att ökas samt att i följd

härav premierna måste undergå höjning för att föreningen skall bliva i

stånd att möta de stegrade ersättningsanspråken. Med hänsyn härtill torde

få räknas med något högre premie för framtiden än den för närvarande

åtgående.

Det kan ifrågasättas, att skyldighet borde stadgas för legotagare att

ingå i försäkringsföreningen för kustbevakningen tillhörande legobåt. Härigenom

vunnes garanti, att legotagaren. i händelse skada drabbade materielen,

icke stöde utan medel för skadans avhjälpande. Då det kan antagas,

att legotagare även utan uttryckligt stadgande örn skyldighet att ingå i

försäkringsföreningen skall finna med sin fördel förenligt att hava sin

materiel försäkrad, hava de sakkunniga ansett sig icke böra uppställa krav

på försäkringstvång. Om lån erhållits från lånefonden, bör dock, såsom

förut antytts, i lånevillkoren stadgas, att farkosten skall hållas försäkrad

i föreningen eller annan godkänd försäkringsinrättning.

Vidkommande annan legomateriel än kustbevakningens mot lega hållna

farkoster hava de sakkunniga funnit den lämpligaste lösningen vara, att

tullverket ersätter skada (totalförlust), som drabbar sådan materiel vid

användning i tjänsten. Förrätten till ersättning torde i princip böra gälla

enahanda regler, som för motsvarande fall föreslagits av lotsförfattningssakkunniga

beträffande ersättning för skada å lotsbåt. Någon modifikation

i dessa regler torde dock bliva nödvändig med hänsyn till gällande bestämmelser

angående trafikförsäkring å motorfordon.

Det synes emellertid kunna befaras, att, örn legotagare erliölle rätt till

ersättning även för rena bagatellskador, ersättningsärendena komme att få

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr lil.

17

en omfattning, som bleve betungande för alla parter. De sakkunniga föreslå

därför, att rätten till ersättning icke skall omfatta rena bagatellskador,

varvid såsom bagatellskada må anses skada, vars avhjälpande beräknas

draga en kostnad av högst 50 kronor. Vidare föreslå de sakkunniga,

i syfte att inskärpa vikten av aktsamhet om materielen, införande av viss

självrisk för legotagaren. En dylik självrisk synes böra sättas till tio

procent av det belopp, vartill skadan uppskattats.

De sakkunniga hava även föreslagit bestämmelser örn ersättning åt

legotagare i vissa fall för förlust genom minskning av

värdet å fortskaf f ningsmedel. Härom hava de sakkunniga anfört

bland annat följande:

Dä legotagare avgår från tjänst, kan inträffa, att fortskaffningsmedel,

som han mot lega hållit i tjänsten och som måhända icke längre är för

honom behövligt, icke kan avyttras till det belopp, som av anskaffningsvärdet

återstår oamorterat. Liknande situation kan inträda även i andra

fall, såsom då legotagare förflyttas eller befordras till tjänst å annan ort.

där användning icke finnes för fortskaffningsmedlet. samt vidare örn legal!

indrages eller legotagaren avlider, innan anskaffningskostnaden slutamorterats.

Det är tydligt, att förlust kan av dylika anledningar uppstå

för en legotagare, utan att det är honom möjligt att avvärja förlusten.

Den största risken för dylika förluster föreligger i fråga örn sådan materiel,

vilken icke lämpar sig för privat bruk och för vilken det därför är

svårt att finna köpare utanför tullverket. Därutinnan råder givetvis en

viss skillnad mellan å ena sidan motorbåtmaterielen och å andra sidan

sådana fortskaffningsmedel som motorcyklar, cyklar och hästar.

Den lämpligaste lösningen av frågan synes vara, att legotagaren eller

hans rättsinnehavare berättigas att av tullverket erhålla ersättning för

förlust i anledning därav, att, innan den för fortskaffningsmedlet fastställda

amorteringstiden tilländagå^, legan upphör att vidare utgå. Ersättningen

bör därvid utgå med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan det

belopp, som av det godkända anskaffningsvärdet återstår oamorterat, och

det belopp, som kan i marknaden utfås. Det måste härvid förutsättas, att

bristande omvårdnad örn materielen icke kan läggas legotagaren till last.

Skulle denne befinnas hava vid materielens handhavande visat vårdslöshet

eller oaktsamhet, bör han naturligen gå förlustig rätten till ersättning.

Nämnda ersättningsregel möter i tillämpningen den svårigheten, att säker

kännedom om det å det godkända anskaffningsvärdet oamorterade beloppet

finnes endast beträffande den materiel, för vilken fast amorteringsplan

skulle upprättas, d. v. s. motorbåtmaterielen. 1 fråga örn övrig materiel

torde det amorterade beloppet böra styrkas av legotagaren med tillgängliga

verifikationer. Örn så skulle befinnas vara förmånligare för tullverket,

bör det emellertid vara tullverket obetaget att i stället tillösa sig fortskaffningsmedlet

till det belopp, som återstår oamorterat av anskaffningsvärdet.

Örn ersättningsanspråk är avsett att resas mot tullverket, skall anmälan

härom göras hos generaltullstyrelsen, varefter styrelsen har att taga ställ

ning till frågan, om materielen bör inlösas av tullverket eller icke. Lin

nes inlösen icke böra ske, torde anvisningar böra lämnas örn sättet för

eventuell försäljning. Örn vid försäljning icke kari uppnås så högt pris,

som motsvarar vad av anskaffningsvärdet återstår oamorterat, skall tillstånd

till försäljning för avgivet anbud inhämtas bos styrelsen.

Ililläng lill riksdagens protokoll tolfto 1 sunil. Xr 171. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mciy.ts proposition nr 171.

Den farhågan har yppats, att den sålunda föreslagna rätten till ersättning

åt legotagare för vissa förluster skulle kunna medföra icke obetydliga

kostnader för staten. Härtill må emellertid anmärkas, att ersättningsfallen

torde i praktiken huvudsakligen komma att avse motorbåtmaterielen

och att, i män som anskaffningen av denna materiel blivit av tullverket i

varje särskilt fall prövad och godkänd, de eventuella ersättningarna torde

Wiva av ganska obetydlig omfattning. De kostnader, som av denna anledning

skulle uppkomma för staten, kunna antagas bliva uppvägda genom

motsvarande nedsättning av legorna.

På grund härav hava de sakkunniga föreslagit, att, därest legotagare

avgår från tjänsten eller avlider, innan det vid legans fastställande för

fortskaffningsmaterielen beräknade värdet slutamorterats, eller därest

legan av annan anledning upphör att vidare utgå, legotagaren respektive

hans stärbhus skall vara berättigad att enligt generaltullstyrelsens bestämmande

av statsmedel erhålla ersättning för förlust på grund av att

fortskaffningsmaterielen icke kan avyttras till det belopp, som av sagda

värde återstår oamorterat; tullverket obetaget att i stället tillösa sig fortskaffningsmaterielen

till det oamorterade beloppet. Har legotagaren gjort

sig skyldig till vårdslöshet eller försummelse i materielens handhavande,

som skäligen kan anses hava föranlett materielens minskade värde, skall

han vara förlustig rätten till ersättning.

I anslutning härtill hava de sakkunniga diskuterat frågan örn ersättning

för värdeminskning med avseende å fo rtska Innings

materiel, som vid tiden för bestämmelsernas

ikraftträdande hålles mot lega. Rörande denna fråga yttras

i betänkandet:

Ett genomförande i full utsträckning av de sålunda föreslagna bestämmelserna

örn rätt till ersättning beträffande den nu befintliga materielen

torde emellertid icke böra ifrågakomma. Därtill är denna materiel i en

del fall av alltför bristfällig beskaffenhet. Såsom regel saknas ock säker

kännedom örn anskaffningsvärde och därå verkställda amorteringar. Att

helt undantaga den nu befintliga materielen från rätt till ersättning för

förlust av ifrågavarande slag skulle emellertid verka alltför strängt. Vissa

övergångsbestämmelser lära därför bliva erforderliga. Det lämpligaste

sättet att reglera frågan örn ersättning för förlust å befintlig fortskaffningsmateriel

synes vara, örn åt övergångsbestämmelserna gåves sådant

innehåll, att frågan örn ersättning gjordes beroende av en på skälighet

grundad prövning av generaltullstyrelsen. Härvid torde nyss angivna

ersättningsregler böra tjäna till ledning. Då utredning örn det belopp,

som av anskaffningsvärdet för visst fortskaffningsmedel återstår oamorterat,

förebringas, bör sålunda hänsyn tagas därtill vid ersättningsfrågans

avgörande. I annat fall torde ersättningen böra bliva beroende av den

utredning, som framlägges.

I övergångsbestämmelserna hava de sakkunniga i enlighet härmed infört

ett stadgande av innehåll, att generaltullstyrelsen må, i den mån styrelsen

finner så böra ske, beträffande fortskaffningsmateriel, som vid tiden

för kungörelsens ikraftträdande hålles mot lega, medgiva utbetalning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj-.ts proposition nr 171.

19

av ersättning, som här avses, under iakttagande i tillämpliga delar av

nyss angivna bestämmelser.

De sakkunniga hava vidare i kungörelseförslaget intagit bestämmelser

örn dels utmätningsförbud för fortskaffningsmateriel,

som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, dels förbud

mot avyttring utan tillstånd av fortskaffningsmateriel,

för vilken lega utgår.

På sätt förut nämnts, bar förbud mot utmätning av legomateriel tidigare

funnits intaget i tullstadgan (§ 188 mom. 2 i tullstadgan den 1 juli

1904; kungörelse den 2 december 1910, nr 132).

Bestämmelsen örn avyttringsförbud har så formulerats, att möjlighet

skulle finnas för generaltullstyrelsen att till underordnad myndighet överlämna

prövning av fråga örn avyttring av sådan materiel. Det bar härvid

förutsatts, att styrelsen skulle förbehålla sig själv prövningsrätten i fråga

örn avyttring av materiel, för vilken lån skulle kunna erhållas från lånefonden,

d. v. s. motorbåtmaterielen.

De sakkunniga hava i kungörelseförslaget även upptagit bestämmelser

om tullverkets båtlånefond.

Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga även framställt vissa förslag,

som ansetts vara av beskaffenhet att icke påkalla beslut av Kungl. Majit.

Beträffande hithörande frågor torde få i korthet nämnas, att de sakkunniga

hava föreslagit skärpta bestämmelser med avseende å nyanskaffning

av motorbåtmateriel och mera omfattande ombyggnad av motorbåt

ävensom framhållit önskvärdheten av att typritningar med tillhörande

specifikationer och beskrivningar upprättades för att tillhandahållas legotagare.

I betänkandet har vidare förordats vidtagande av vissa åtgärder för

kontroll över legomaterielens beskaffenhet och det sätt, på vilket densamma

utnyttjas.

Beträffande sättet för legornas beräknande hava de sakkunniga uppdragit

vissa allmänna riktlinjer.

I fråga örn den hittills tillämpade anordningen att såsom gottgörelse förhållande

av cyklar och motorcyklar för tjänstebruk vid kustbevakningen

utbetala särskilda slitningsersättningar hava de sakkunniga uttalat sig

för att utbetalning av dylika ersättningar endast undantagsvis borde förekomma

och att, där stadigvarande behov av dylika fortskaffningsmedel

för tjänstebruk förelåge, legoanslag i stället borde anvisas.

Beträffande de hörda tullmyndigheternas yttranden har generaltullstyrelsen

meddelat, att några av dessa myndigheter, med anledning av de

föreslagna bestämmelserna örn rätt till ersättning i vissa fall av statsmedel

för skada å eller förlust av fortskaffningsmateriel, erinrat, hurusom

försäkringstagare i regel stöde viss självrisk. Med hänsyn härtill har en

tullmyndighet ifrågasatt rätt till ersättning av statsmedel till den del,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis ''proposition nr 171.

skada eiler förlust icke bleve ersatt av försäkringsgivaren. En annan tullmyndighet

har föreslagit, att riskpremien borde sättas till samma belopp,

som försäkringstagaren skulle hava att erlägga till annan försäkringsinrättning

än ömsesidigt försäkringsbolag. Slutligen har i några av de inkomna

yttrandena påyrkats, att ersättning för skada å fortskaffningsmateriel

skulle få utgå även i det fall, att skadan uppskattades till lägre belopp

än femtio kronor.

Generaltullstyrelsen har anfört följande:

De skäl, som de sakkunniga anfört för bibehållande av den nu tillämpade

ordningen att i logan inräkna en riskpremie, motsvarande kostnaden

för försäkring, har styrelsen funnit övertygande. Härigenom vinnes nämligen

den betydande fördelen, att styrelsen icke skulle hava att taga befattning

med ärenden angående reglering av inträffade haveriskador å

motorbåtmateriel, vilka ärenden i regel äro synnerligen arbetskrävande

och mången gång även av svårlöst beskaffenhet. Då flertalet av kustbevakningspersonalens

farkoster äro försäkrade i kustbevakningens ömsesidiga

sjöförsäkringslorening, skulle, örn de sakkunnigas förslag härutinnan

vinner bifall, regleringen av haveriskador väsentligen förbliva en

personalens egen angelägenhet, vilket måste anses som en fördel. Enligt

den för föreningen gällande bolagsordningen står emellertid försäkringstagaren

en självrisk, motsvarande tjugo procent av försäkringsvärdet, varjämte

försäkringstagaren på grund av medlemskapet i föreningen är ansvarig

för föreningens förbindelser med den begränsningen, att uttaxeringen

icke för något år må överskrida fem procent av försäkringsbeloppet.

Att i legan inräkna ett belopp, motsvarande jämväl denna risk, torde icke

böra ifrågakomma, utan synes lämpligare, att legotagare, som av nu ifrågavarande

anledning åsamkas kostnader, beredes gottgörelse genom höjning

för det därpå följande året av den i legan ingående underhållsdelen.

Styrelsen biträder alltså de sakkunnigas nu förevarande förslag.

Övriga i de sakkunnigas författningsutkast föreslagna bestämmelser kar

styrelsen funnit icke giva anledning till någon erinran från styrelsens

sida oell tillstyrkas sålunda av styrelsen.

Då styrelsen som nämnt ansett den föreslagna lånefonden böra förvaltas

av statskontoret, har styrelsen i sitt iörslag till kungörelse i ämnet uteslutit

de i de sakkunnigas författningsutkast upptagna stadgandena örn

fonden. Styrelsens kungörelseförslag torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

De kostnader, som kunna föranledas av de i 4 och 5 §§ i styrelsens kungörelseförslag

intagna bestämmelserna örn ersättning för skada å eller förlust

av fortskaffningsmateriel eller för värdeminskning i vissa fall å sadan

materiel, böra enligt styrelsens mening bestridas av den å omkostnadsstaten

för tullverket under anslagstiteln »övriga kostnader för tullverket»

uppförda anslagsposten till »diverse utgifter».

Beträffande de i övrigt av de sakkunniga framställda förslagen, vilka

icke äro av beskaffenhet att behöva underställas Kungl. Maj:ts prövning,

uttalar generaltullstyrelsen, att styrelsen funnit deni i stort sett lämpliga

för statsverket samt att styrelsen komme att taga dem under övervägande.

Vad särskilt angår riktlinjerna för legornas beräknande anser styrel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

sen dem i stort sett förtjänta av beaktande. Styrelsen bär även omnämnt,

att styrelsen uppdragit åt kustbevakningsinspektören att uppgöra och till

styrelsen inkomma med förslag till för tulltjänsten lämpliga legobåtar av

jakttyp, vilket förslag skulle innefatta erforderliga bestämmelser angående

fordringarna å materielens beskaffenhet, såsom uppgifter örn dimensioner,

material, byggnadssätt, motor och standardutrustning. I den mån

genomförande av ifrågavarande förslag läge inom styrelsens befogenhet,

hade styrelsen för avsikt att vidtaga därav betingade åtgärder.

Det föreliggande förslaget avser att till en av Kungl. Maj:t utfärdad

författning sammanföra de väsentliga stadganden, som böra reglera förhållandet

mellan statsverket och den enskilda tjänstemannen i de fall, där

legosystemet alltjämt kommer till användning beträffande tullverkets fortskaffningsmateriel.

I författningsförslaget hava upptagits stadganden örn skyldighet för

tulltjänsteman att hålla fortskaffningsmateriel, örn legans beräknande,

örn legans utgående under tid, då tjänstemannen åtnjuter ledighet från

tjänsten, örn ersättning av statsmedel i vissa fall dels för skada å eller

förlust av fortskaffningsmateriel, dels för sådan minskning av materielens

värde, som befinnes kvarstå oamorterad, då legan av en eller annan anledning

upphör att utgå, ävensom angående utmätnings- och avyttringsförbud

beträffande fortskaffningsmaterielen.

Vad särskilt angår bestämmelserna örn ersättning för skada å eller förlust

av fortskaffningsmateriel, skulle enligt förslaget liksom hittills i legan

för vid kustbevakningen hållen farkost inräknas skälig riskpremie,

avsedd att täcka kostnaden för erforderlig försäkring. För haveriskada

å farkost, för vilken i legan inräknats dylik riskpremie, skulle ersättning

icke utgå. Vid utbetalande av ersättning skulle avdragas tio procent av

skadans eller förlustens uppskattade belopp. Bagatellskador skulle helt

vara undantagna från rätt till ersättning.

En nyhet i förhållande till nu gällande ordning innefatta de föreslagna

bestämmelserna om rätt till ersättning i vissa fall för värdeminskning av

fortskaffningsmateriel. Legotagaren eller hans rättsinnehavare skulle enligt

förslaget berättigas att enligt generaltullstyrelsens bestämmande av

statsmedel erhålla ersättning för förlust, som kan uppkomma därigenom,

att legan upphör att utgå, innan den för materielen fastställda amorteringstiden

gått till ända, exempelvis på grund av att legotagaren avgår

från tjänsten eller dör eller förflyttas till annan tjänstgöringsort, där materielen

ej erfordras.

För införande av möjlighet till ersättning i nu berörda fall synas mig

goda skäl vara anförda, och jag har icke något att i huvudsak erinra mot

det sätt, varpå ersättningsbestämmelserna utformats. Ej heller i övrigt

har jag i stort sett någon erinran att framställa mot de i generaltullstyrelsens

författningsförslag upptagna bestämmelserna, dag vill därför för
-

Departements
ckefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

orda, att riksdagens bemyndigande utverkas för Kungl. Majit att i huvudsaklig

överensstämmelse med det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget

utfärda bestämmelser angående fortskaffningsmateriel, som för

tjänstebruk hålles av tulltjänsteman.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels besluta, att en fond, benämnd tullverkets båtlånefond, skall inrättas,

från vilken må, i huvudsaklig anslutning till av mig i det föregående angivna

grunder, utlämnas lån till tulltjänstemän för anskaffning av motorbåtmateriel

eller för reparation eller ombyggnad av sådan materiel;

dels såsom kapital för sagda fond för budgetåret 1934/1935 under utgifter

för kapitalökning och under ruhriken fonden för förlag till statsverket

anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av 150,000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med i det föregående angivna grunder, utfärda bestämmelser angående

fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet!

R. Borgström.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

23

Bilaga.

Generaltullstyrelsens förslag

till

kungörelse nied vissa bestämmelser angående fortskaffningsmateriel,

som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, m. m.

Kungl. Majit har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, iunnit

gott förordna som följer:

1 i

1. Tulltjänsteman åligger att, i den mån för tjänsten erforderlig fortskaffningsmateriel

icke ställes till förfogande av tullverket, enligt generaltullstyrelsens

bestämmande tillhandahålla sådan materiel mot ersättning,

varom här nedan stadgas.

2. Skyldighet att för tjänstebruk hålla fortskaffningsmateriel kan åläggas

allenast den, som innehar eller stadigvarande uppehåller ordinarie

befattning i tullverket; dock att skyldighet att hålla cykel eller roddbåt

må kunna åläggas jämväl annan tjänsteman, som stadigvarande användes

i tjänstgöring inom verket.

2 %.

För fortskaffningsmateriel, som hålles av tulltjänsteman, skall ersättning

(lega) utgå med belopp, som med hänsyn tagen till materielens värde,

beräknade livslängd och underhållskostnader fastställes av generaltullstyrelsen.

3 %.

Då legotagare åtnjuter semester eller annan ledighet, äger han uppbära

den å tiden för ledigheten belöpande lega men är skyldig att tillhandagå

vikarien med vad som för legan skall hållas.

4 §.

Har tulltjänsteman tillhörig fortskaffningsmateriel vid annat tillfälle,

än då materielen begagnades utom tjänsten, blivit skadad eller gått förlorad

och befinnes vid verkställd undersökning, att skadan eller förlusten

skett utan att någon kan anses hava varit därtill vållande, skall fortskaffningsmaterielens

ägare vara berättigad att av statsmedel erhålla ersättning

för skadan eller förlusten med belopp, som fastställes av generaltullstyrelsen.

Var någon vållande till skadan eller förlusten, och kan av den vållande

icke utfås ersättning därför, eller skulle utkrävandet av skadestånd vara

förenat med kostnader, som icke stå i rimligt förhållande till skadans

belopp, må jämväl utgå ersättning av statsmedel, i den mån skadan icke

ersatts av den vållande.

Ersättning må icke utgå för skada eller förlust, i den mån legotagaren

är berättigad till ersättning därför på grund av gällande lag örn trafikförsäkring

å motorfordon.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Har i lega inberäknats riskpremie, avsedd att täcka kostnad för erforderlig

försäkring, är legotagaren icke berättigad till ersättning.

För skada eller förlust, som uppskattas icke överstiga 50 kronor, utgår

ej ersättning. Vid utbetalning av ersättning skall avdragas ett belopp,

motsvarande tio procent av det belopp, vartill skadan eller förlusten uppskattas.

5 i

Avgår legotagare från sin tjänst eller avlider dan, innan det vid legans

fastställande för fortskaffningsmaterielen beräknade värdet slutamorterats,

eller upphör legan av annan anledning att vidare utgå, skall legotagaren

respektive hans stärbhus vara berättigad att enligt generaltullstyrelsens

bestämmande av statsmedel erhålla ersättning för förlust på

grund därav, att fortskaffningsmaterielen icke kan avyttras till det belopp,

som av sagda värde återstår oamorterat; tullverket obetaget att i

stället tillösa sig fortskaffningsmaterielen till det oamorterade beloppet.

Har legotagaren gjort sig skyldig till sådan vårdslöshet eller försummelse

i materielens handhavande, som skäligen kan anses hava föranlett

materielens minskade värde, skall han vara förlustig rätten till ersättning.

6 *.

Fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman,

må icke för gäld tagas i mät.

7 *.

Fortskaffningsmateriel, för vilken lega utgår, må icke avyttras utan

tillstånd av generaltullstyrelsen eller, i den mån styrelsen finner prövning

av dylik fråga kunna uppdragas åt lokal tullmyndighet, av denna.

8 §.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna kungörelse

meddelas av generaltullstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 193 , från och med

vilken dag vad som finnes stridande mot bestämmelserna i denna kungörelse

skall upphöra att gälla.

Beträffande fortskaffningsmateriel. som vid tiden för kungörelsens

ikraftträdande hålles mot lega, må generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen

finner så böra ske, medgiva utbetalning av ersättning, som i 5 §

avses, under iakttagande i tillämpliga delar av de i nämnda paragraf

meddelade bestämmelser.

310555. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 19:14.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.