Sök i Ratio Lex

Angående restitution till International Télephone & Telegraph Corporation av viss stämpelavgift

1934-02-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:172, Angående restitution till International Télephone & Telegraph Corporation av viss stämpelavgift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

1

Nr 172.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående restitution till

International Télephone & Telegraph Corporation av viss stämpelavgift;

given Stockholms slott den 23 februari 1934.

t

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernädigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

restitution till International Telephone & Telegraph Corporation av viss

stämpelavgift samt anför därvid:

Förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper innehåller bland annat följande.

När fondpapper, däribland aktier, överlåtas genom köp eller byte, skall

avräkningsnota upprättas. Vid köp åligger det som regel säljaren att upprätta

avräkningsnota, under det att vid bytesavtal sådan nota skall upprättas,

frånsett vissa fall som nu ej äro i fråga, av vardera kontrahenten.

I sistnämnda fall upptages i avräkningsnota värdet å de fondpapper, som

Bihang lill riksdagens protokoll 19Si. 1 sami. Nr 172.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

överlåtas av den kontrahent, som har att upprätta notan. Vid köp av

aktier skall avräkningsnota, frånsett fall som nu ej äro i fråga, förses med

stämpel till ett belopp av 30 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor

av aktiernas sammanlagda värde. Vid byte av aktier skall avräkningsnota

förses med stämpel till ett belopp av 15 öre för varje påbörjat belopp av

100 kronor av de i notan upptagna aktiernas värde. Stämpelplikt äger

dock icke rum, då aktie utan mellangift utbytes mot annan eller andra

aktier i samma bolag och till enahanda eller lägre belopp.

1 skrivelse till generalpoststyrelsen den 8 juni 1933 anhöll Aktiebolaget

Kreuger & Tolls konkursbo, att styrelsen ville förordna att till konkursboet

måtte restitueras beloppet av den stämpel, 85,522 kronor 50 öre, som

åsatts en skrivelsen bifogad, av konkursboet upprättad avräkningsnota, eller

den del av beloppet, som funnes överstiga vad som rätteligen hade bort

betalas i stämpel; härjämte anhölls örn ränta.

Skälen ■ för denna framställning ha närmare utvecklats i en av International

Telephone &] Telegraph Corporation —j il det; följande benämnd

ITT — till generalpoststyrelsen ingiven, den 27 juni 1933 dagtecknad skrivelse,

vari hemställdes örn bifall till konkursboets ansökan. I sistnämnda

skrivelse anfördes bland annat följande:

ITT hade i Aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs ägt en fordran å 11

miljoner dollars jämte sex procent ränta därå från den 22 juni 1931. Som

säkerhet för denna fordran hade legat 410,000 aktier av serie A i Telefonaktiebolaget

L. M. Ericsson och 200,000 aktier av serie B i samma bolag.

Vid förhandlingar mellan konkursboet och ITT hade enighet vunnits därom,

att ITT skulle få övertaga panten mot avstående av sin fordran. På grund

av bestämmelse i Telefonaktiebolaget L. M. Ericssons bolagsordning hade

emellertid ITT såsom utländskt bolag icke kunnat förvärva mera än cirka

154,600 av de pantsatta A-aktierna (jämte alla B-aktierna). I följd härav

hade överenskommits med Stockholms enskilda bank och Aktiebolaget Svenska

Handelsbanken, att de övertaliga 255,400 A-aktierna skulle övertagas av

bankerna mot att de i stället lämnade ITT motsvarande antal B-aktier.

Härom hade mellan bankerna, ITT och konkursboet den 9 december 1932

träffats ett avtal, vilket även innehållit, att konkursboet till ITT överläte

övriga pantsatta aktier, att ITT avstode från sin fordran i konkursen samt

att alla å avtalet belöpande stämpelkostnader skulle betalas av ITT.

När fråga uppstått örn upprättande och stämpelbeläggning av avräkningsnota

rörande de av konkursboet till bankerna överlåtna 255,400 A-aktierna,

hade konkursförvaltarna helt naturligt icke velat taga någon risk att ådraga

sig ansvar genom underlätet eller bristfälligt fullgörande av föreliggande

stämpelplikt. De hade därför verkställt stämpelbeläggning efter det dyraste

alternativ, som kunde tänkas ifrågakomma, samt nödgat ITT att inbetala

det höga stämpelbeloppet under protest och förbehåll örn att, örn och i den

mån restitution komme till stånd, återfå det restituerade beloppet.

I enlighet härmed hade överlåtelsen från konkursboet till bankerna betraktats

såsom en försäljning och avräkningsnotan upprättats såsom för köp

av fondpapper. Köpeskillingen hade ansetts utgöras av den valuta, som

konkursboet för överlåtelsen av dessa 255,400 aktier erhållit av ITT, d. v. s.

avståendet från den å dessa aktier i förhållande till samtliga 610,000 aktier

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Mny.ts proposition nr 172.

belöpande delen av ITT:s fordran i konkursen. Denna fordrans värde hade

beräknats efter det teoretiskt tänkbara fall, att konkursen komme att lämna

tillgång till full utdelning åt oprioriterade borgenärer. Efter en kurs för

dollarn av 5 kronor 69 öre och med hänsyn till ränta för tiden 22 juni

1931_9 december 1932 hade sålunda det belopp, efter vilket stämpeln skolat

beräknas, i avräkningsnotan angivits till 28,507,450 kronor 3 öre samt

stämpel pålagts notan med förenämnda belopp, 85,522 kronor 50 öre.

I skrivelsen hävdades, att denna stämpelbeläggning uppenbarligen vore

oriktig, och anfördes härutinnan bland annat:

Enligt sakens natur oell gängse praxis vore en uppgörelse, varigenom en

borgenär övertoge hypotek som likvid för sin fordran, icke att bedöma såsom

köp enligt fondstämpelförordningens mening. Hade det varit fråga örn

aktier i olika bolag, skulle däremot otvivelaktigt stämpelpliktigt byte ha

förelegat, Konkursboet bade då haft att rörande de till bankerna överlåtna

aktierna upprätta avräkningsnota och stämpel belägga denna efter 15 öre

per 100 kronor av aktiernas kursvärde, liksom bankerna haft att rörande

de av dem till ITT överlåtna aktierna upprätta avräkningsnotor, stämpelbelagda

på motsvarande sätt. Stämpelskyldighet förelåge däremot enligt

särskilt stadgande i förordningen icke, då aktier i ett bolag utan mellanavgift

byttes mot andra aktier i samma bolag till enahanda belopp, d. v. s.

just i ett sådant fall som bär förelåge. Även örn nian trots ordalagen i

förordningen ansåge, att det åberopade stadgandet icke vöre tillämpligt pa

t. ex. byte mellan stam- och preferensaktier, måste likväl stämpelfrihet föreligga

då, såsom här, aktierna av serierna A och B ej blott lydde å samma

belopp utan även medförde alldeles samma rätt till andel i tillgångar och

vinst, och olikheten blott läge i röstvärdet samt i restriktionen beträffande

rätten för andra än svenska medborgare att förvärva A-aktier.

På grund av det sagda vore transaktionen i dess helhet att bedöma såsom

stämpelfri och detta vare sig man betraktade densamma såsom en enhetlig

uppgörelse mellan tre parter eller man för tanken upplöste den antingen

i ett ITT:s övertagande av A-aktierna, åtföljt av byte mellan ITT

och bankerna, eller i ett byte mellan konkursboet och bankerna, åtföljt av

ITT:s övertagande av det genom bytet ändrade bypoteket. Skulle bytet anses

stämpelpliktigt, hade i allt fall den av konkursboet upprättade avräkningsnotan

ej bort beläggas med stämpel till högre belopp än 15 öre för var je

100-tal kronor av kursvärdet den 9 december 1932 av de 255,400 A-aktiema,

16 kronor 50 öre per aktie, eller således ett belopp av 6,321 kronor 15 öre.

Örn slutligen mot all förmodan avräkningsnotan ansåges rätteligen ha bort

stämpelbeläggas såsom för köp, vore i allt fall värdesättningen av vederlaget

påtagligen oriktigt. Detta värde hade icke bort beräknas annorlunda än

till värdet av aktierna själva eller således efter berörda grund till 4,214,100

kronor, i vilket fall stämpeln - efter 30 öre per 100 kronor — skulle uppgått

till 12,642 kronor 30 öre.

Felaktigheten i den av konkursboet verkställda stämpelbeläggningen syntes

vara så påtaglig, att formella omständigheter icke borde få ställa hinder i

vägen för åvägabringande av rättvisa genom restitution. Fallet syntes

närmast vara jämförligt därmed, att stämplar kommit att genom misskrivning

eller annan därmed jämförlig åtgärd bliva obrukbara oell därför återtagas

av postverket.1

1 Se 30 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, jämförd nied

19 !t i tond stämpelTö rörd ningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Sedan generalpoststyrelsen, under anförande att styrelsen saknade befogenhet

att till prövning upptaga ärendet, underställt detta Kungl. Maj:ts prövning,

har infordrats utlåtande av statskontoret, som anfört i huvudsak

följande:

Överlåtelsen från konkursboet till bankerna av 255,400 A-aktier mot att

bankerna för konkursboets räkning ställde samma antal B-aktier till ITT:s

förfogande syntes få betraktas som en fristående transaktion, som i stämpelhänseende

borde bedömas utan samband med frågan örn det slutliga ändamål,

som transaktionen vore avsedd att tjäna. Statskontoret delade uppfattningen

att stämpelfrågan borde behandlas såsom beträffande byte, men kunde däremot

ej tinna att den åberopade bestämmelsen örn stämpelfrihet för vissa

byten vore tillämplig. Visserligen rörde det sig örn aktier i samma bolag,

men det läge i sakens natur att en förutsättning för stämpelfriheten måste

vara, att det gällde aktier medförande identiskt samma rättsverkningar.

Så vore här ej fallet. Avräkningsnota såsom vid byte hade sålunda bort

upprättas dels av konkursboet beträffande A-aktierna och dels av bankerna

beträffande B-aktierna. Efter det angivna börsvärdet, vilket gällt för båda

slagen av aktier, hade vardera avräkningsnotan skolat draga en stämpel

av 6,321 kronor 15 öre och transaktionen i sin helhet således en stämpel

av 12,642 kronor 30 öre. Ur den synpunkt, varom nu vore fråga, vore för

statsverket likgiltigt, huru detta belopp fördelade sig på de olika kontrahenterna,

och yrkandet att man endast borde räkna med den på konkursboets

avräkningsnota belöpande stämpeln förtjänade därför ej avseende.

För bankernas tillhandahållande åt ITT av de tillbyta B-aktierna kunde,

dä denna transaktion varken utgjorde köp eller byte, någon stämpelavgift

icke ifrågakomma.

Tydligt vore att stämpel erlagts med ett 72,880 kronor 20 öre för högt

belopp. Rättvisa och billighet syntes kräva, att detta belopp återställdes

till ITT, som enligt därom träffat avtal erlagt stämpelavgiften. Visserligen

innehölle fondstämpelförordningen inga bestämmelser örn restitution — detta

helt naturligt, då stämpelbeläggningen ankomme å kontrahenterna själva —

men det syntes i allt fall icke böra komma i fråga, att statsverket genom

att vägra restitution skulle på ITT:s bekostnad göra sig motsvarande vinst.

Beträffande sättet för restitutionen vore det visserligen riktigt, att fallet

närmast vore jämförligt med det i 30 § stämpelförordningen avsedda, då

stämpel genom misskrivning eller annorledes blivit för sitt ändamål obrukbar

och av generalpoststyrelsen utbyttes mot annan stämpel. Här vore emellertid

icke fråga örn utbyte utan örn restitution. Då fondstämpelförordningen icke

innehölle någon bestämmelse härom, hemställde statskontoret, att Kungl.

Majit täcktes föreslå riksdagen medgiva att till ITT linge utbetalas och å

inkomsttiteln stämpelmedel avföras ett belopp av 72,880 kronor 20 öre.

Därest ett sådant medgivande lämnades, syntes vid bemyndigande för statskontoret

att utanordna beloppet böra föreskrivas, att konkursboets exemplar

av avräkningsnotan skulle företes för att förses med anteckning örn restitutionen.

Slutligen har bank- och fondinspektionen avgivit infordrat utlåtande,

vari anförts:

Inspektionen delade statskontorets uppfattning, att överlåtelsen från konkursboet

till bankerna av 255,400 A-aktier mot att bankerna tillhandahållit

samma antal B-aktier borde i fondstämpelhänseende betraktas såsom ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172. 5

byte, för vilket stämpel skolat utgå med tillhopa 12,642 kronor 30 öre.

Efter genomförandet av denna fristående transaktion linge konkursboet anses

ha varit ägare till de tillbytta B-aktierna, och likaså borde dessa aktier därefter

i stället för A-aktierna anses ha utgjort hypotek för konkursboets skuld

till ITT. När sedan ITT såsom betalning för sin fordran hos konkursboet

övertagit de för denna fordran hypotiserade aktierna, låt vara att detta

formellt skett med bankernas biträde, hade detta varit en transaktion, för

vilken fondstämpelavgift icke skolat utgå.

Inspektionen anslöte sig slutligen till statskontorets uppfattning, att rättvisa

och billighet krävde, att ITT, som enligt avtal med konkursboet erlagt

den ifrågavarande stämpeln, bereddes möjlighet att återfå den fondstämpelavgift,

som felaktigt erlagts och att för sådant ändamål framställning gjordes

till riksdagen.

I samband med ifrågavarande transaktion mellan Aktiebolaget Kreuger

& Tolla konkursbo, International Telephone & Telegraph Corporation (ITT)

samt de båda bankerna, Stockholms Enskilda Bank oell Aktiebolaget Svenska

Handelsbanken, har konkursförvaltningen åsatt upprättad avräkningsnota

en stämpel å 85,522 kronor 50 öre. Av utredningen torde framgå, att

en fondstämpel till detta belopp icke varit betingad av gällande bestämmelser.

Att den utgått bar enligt uppgift berott därpå att konkursförvaltningen,

då olika beräkningssätt kunnat tänkas, för att icke utsätta sig

för risken av efterräkningar åsatt stämpel enligt det strängast tänkbara

alternativet. Stämpelavgiften har enligt avtal guldits av ITT, under förbehåll

om rätt att återfå det belopp, som kunde komma att av statsverket

restitueras. Då fondstämpelförordningen icke innehåller några bestämmelser

örn restitution vid oriktig stämpelbeläggning — detta i följd därav

att stämpel beläggningen icke ankommer å någon myndighet utan å kontrahenterna

själva — lärer restitution av ifrågavarande stämpelbelopp eller

del därav kunna ske endast med riksdagens medgivande.

Det torde böra nämnas, att konkursförvaltningen enligt förordning den

22 juni 1911 (nr 51 sid. 4) baft möjlighet att bos statskontoret erhålla för

statsverket bindande upplysning i fråga örn skyldigheten att utgiva fondstämpelavgift

vid ifrågavarande transaktion. Den omständigheten, att

icke denna möjlighet begagnats, synes emellertid under förhanden varande

förhållanden icke böra inverka på föreliggande frågas bedömande.

Då den av ITT erlagda stämpelavgiften enligt vad såväl statskontoret

som bank- och fondinspektionen anfört uppenbarligen är för hög,

torde staten billigtvis böra återbetala vad som för mycket erlagts.

Statskontoret har ansett stämpel med 12,642 kronor 30 öre böra beräknas

för det byte mellan 255,400 A-aktier och samma antal B-aktier i Telefonaktiebolaget

L. M. Ericsson, vilket ägt rum; stadgandet i fondstämpelförordningen

örn stämpelfrihet, då aktie utan mellangift bytes mot annan

eller andra aktier i samma bolag och till enhanda eller lägre belopp, har

nämligen med hänsyn till stadgandets grund icke av statskontoret ansetts

tillämpligt vid byte mellan A och B-aktier. Därest man valt för
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 172. 2

Departement

chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

farandet att hos statskontoret begära upplysning angående den rätta stärn - pein, torde således stämpel ha kommit att utgå med nämnda belopp. Bankoch

fondinspektionen, som har tillsyn över efterlevnaden av fondstämpelförordningen,

har biträtt statskontorets mening. För egen del anser jag

mig heller icke böra föreslå, att restitution sker med högre belopp än

72,880 kronor 20 öre. Någon ränta härå anser jag icke böra utgå.

På grund av vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

genom proposition föreslå riksdagen medgiva,

att till International Telephone & Telegraph Corporation

må utbetalas ett belopp av 72,880 kronor 20 öre

att avföras å den i riksstaten uppförda inkomsttiteln

stämpelmedel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

34068». Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:200 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående restitution till International Telephone c& Telegraph Corporation av viss stämpelavgi a1 i texten
  2. SU 1934:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående restitution till International Telephone & Telegraph Corporation av viss stämpelavgift. a1 i texten