Sök i Ratio Lex

Angående anslag för lån åt vissa fiskareföreningar m. m

1934-02-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:173, Angående anslag för lån åt vissa fiskareföreningar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

1

Nr 173.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för lån åt

vissa fiskareföreningar m. m.; given Stockholms slott den 23

februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprisen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Den 17 december 1933 hava 1933 års fiskeriutredning och 1933 års strömmfngshandelsutredning

i gemensam skrivelse framlagt förslag örn inrättandet

av en statens lånefond å 700,000 kronor för främjande av beredning

och avsättning av fisk. Vid skrivelsen fanns fogat förslag till kungörelse

angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur fonden,

över förslaget hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 173. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Martts proposition nr 173.

lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Bohusläns

storsjöfiskareförening, varjämte Bohusläns fiskberedares försäljningsförening

u. p. a. inkommit med en skrift i ämnet.

Innan jag närmare ingår på det framlagda förslaget, torde jag få erinra

örn följande.

1933 års fiskeriutredning tillsattes jämlikt Kungl. Majlis beslut den 3

mars 1933 för verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande

åtgärder för fiskerinäringens understödjande och lättandet av denna

närings avsättningssvårigheter. Utredningsmännen äro: ledamoten av riksdagens

andra kammare hemmansägaren O. Jeppsson, ordförande, byråchefen

K. A. Andersson, ombudsmannen C. M. Brännberg, ledamoten av riksdagens

andra kammare fiskaren F. E. Hansson i Hönö samt fiskeriintendenten

N. W. Rosén. — 1933 års strömmingshandelsutredning tillsattes

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober 1933 för att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande organiserandet genom samverkan mellan

fiskarena eller på annat sätt av avsättningen av strömming från den

del av ostkusten, varifrån regelmässig avsättning skedde till Stockholm.

Utredningen består av riksdagsmannen O. Jeppsson, ordförande, samt professorn

vid lantbrukshögskolan L. Nanneson, fiskeriintendenten Öhr.

Hessle, fiskeriinstruktören Ilj. Skoglund och fiskaren A. Jansson.

Av dessa utredningar har avgivits ett flertal förslag för fiskerinäringens

stödjande och befrämjande. Fiskeriutredningen har sålunda bland

annat framlagt förslag örn reglering av införseln av färsk långa för beredning

till spillånga, vilket förslag föranlett kungörelsen den 19 maj

1933 (nr 219) örn sådan reglering. Kungörelsens giltighetstid har förlängts

genom kungörelsen nr 674/1933. Vidare har utredningen avlämnat

förslag den 29 januari 1934 örn vissa lättnader i amorteringsskyldigheten

för lån ur fiskerilånefonden samt den 12 februari 1934 örn stödverksamhet

för budgetåret 1934/1935 åt fiskare, som på grund av den rådande

depressionen kommit i ekonomiska svårigheter och äro i trängande behov

av ekonomiskt bistånd. Strömmingshandelsutredningen har framlagt förslag

rörande en centralorganisation för fiskeriföreningarna och örn strömmingshandelns

ordnande. Dessa framställningar hava remitterats till vissa

myndigheter m. fl. för inhämtande av yttranden. I anledning av skrivelse

den 17 och 18 december 1933 från nämnda utredningar, vari utredningsmännen

anmält sin avsikt att framkomma med vissa av nyssberörda

förslag, har Kungl. Majit i årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln,

punkt 120, föreslagit riksdagen att, i avbidan på de framställningar

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagda, till understöd åt vissa

fiskare m. m. beräkna ett extra reservationsanslag av 1,000,000 kronor. —

Till ifrågavarande framställningar torde jag senare få återkomma i ändamål

att föreslå avlåtande till årets riksdag av propositioner i ämnena.

Gällande bestämmelser för den år 1891 inrättade lånefonden för fiskerinäringens

befrämjande (fiskerilånefonden) återfinnas i kungörel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mciy.ts proposition nr 173. i!

seri den 7 augusti 1907 (nr 61) nied däri genom kungörelserna nr 359/1921,

nr 130/1928, nr 298/1930 oell 112/1932 gjorda ändringar. Från londén utlämnas

genom förmedling av hushållningssällskap eller landsting låneunderstöd

för anskaffande av fiskebåtar, motorer för sådana båtar, fiskeredskap

eller för fisktransport avsedda fordon, smärre båtar eller andra

smärre inrättningar eller för tillgodogörande eller förädling av fiskets

produkter eller för utförande av fiskodling. Lån ur fonden får innehavas

amorterings- och räntefritt under två år från lyftningsdagen. Efter

nämnda tids utgång skall länet förräntas efter 3.6 procent samt återbetalas

inom högst tio år. Lån, som utlämnas av hushållningssällskap eller

landsting, får utgöra högst 25,000 kronor.

Fiskeriutredningarna hava såsom motivering till nu ifrågavarande

framställning anfört bland annat följande.

Fiskerinäringen befunne sig för närvarande i ett betryckt läge. Till

stödjande av densamma borde övervägas, örn icke staten i större utsträckning

än hittills borde ställa kapital till förfogande för sådana ekonomiska

sammanslutningar bland fiskarena, som hade till uppgift att försälja

eller konservera medlemmarnas fångster. Dylika föreningar förefunnes

för närvarande icke i någon större utsträckning bland fiskarena. Utredningarna

hade verkställt vissa undersökningar härom såvitt rörde strömmings-

och ålfiskarena. — Beträffande strömmingsfiskarena finge framhållas,

att konserveringen av strömmingen vore i hög grad decentraliserad.

Önskemål hade dock framställts örn genomförandet av en större

planmässighet och koncentrering vid strömmingsberedningen och handeln

med konserverad strömming. — Bland ålfiskarena hade bildats en

sammanslutning, Sveriges ålfiskares riksförbund, vars syftemål vore att

verka för ett rationellt ordnande av ålhandeln, men förbundet dreve icke

själv någon affärsverksamhet. En allmän önskan hade dock framförts

örn att förbundet skulle övertaga ålförsäljningen för medlemmarnas räkning.

— Även bland andra fiskaresammanslutningar förefunnes enligt vad

utredningarna erfarit en strävan att få till stånd en ordnad försäljningsverksamlret.

— Ett allvarligt hinder för igångsättande av en dylik verksamhet

utgjorde emellertid bristen på kapital. Enligt utredningsmännes

mening vore det därför önskligt och lämpligt, att en ny statlig lånefond

för främjande av beredning och avsättning av fisk inrättades. Ur

fonden skulle genom förmedling av hushållningssällskap eller landsting

utlämnas lån till ekonomiska fiskareföreningar, som hade till ändamål att

bereda, förvara eller försälja medlemmarnas egna fångster, för anläggande

eller inköp av salteri, rökeri, kylhus, lagerlokal eller sumpar för

förvaring av fisk, för inköp av transportmedel för fisk, eller för vidtagande

av andra nödiga åtgärder vid början av förenings verksamhet eller

i särskilda fall för anskaffande av rörelsekapital. Den nya fondens ändamål

komme visserligen att delvis sammanfalla med fiskerilånefondens,

men då denna fond vore hårt anlitad och ur densamma finge utlämnas

lån å högst 25,000 kronor, vilket icke alltid vore tillräckligt för vissa av

de ändamål, don nya fonden skulle främja, torde denna vara behövlig.

Det vore ock önskvärt, att ur den nya fonden kunde utlämnas lån på fördelaktigare

villkor än ur fiskerilånefonden.

Beträffande lånevillkoren hava utredningsmännen i huvudsak föreslagit

följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. May.ts proposition nr 173.

Lånesumman för lån från låneförmedlarna skulle i regel icke få överskrida

50,000 kronor. Amorteringsfrihet skulle åtnjutas i två år. Amorteringstiden

skulle därefter vara för lån, avsedda att användas till anläggningar,

20 år och för lån till övriga ändamål högst 10 år. Lånen skulle

i regel vara räntefria i tre åi*, i vissa fall skulle dock räntefriheten kunna

utsträckas till fem år. Sedan tiden för räntefrihet utgått, skulle erläggas

3.6 procent ränta örn året. I de fall då den rörelse, för vilken lån erhållits,

skötts på ett förtjänstfullt sätt, borde 15 procent av det erhållna lånet

kunna efterskänkas.

Kapitalbehovet för fonden hava utredningarna uppskattat till ett belopp,

icke understigande 700,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt förslaget.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande.

Förslaget syntes hava till syfte att underlätta uppkomsten av en kooperativ

föreningsverksamhet bland fiskarena. Den centralisering av framförallt

beredning och försäljning av fisk, som genom en sådan verksamhet

skulle åstadkommas, torde på ett gynnsamt sätt kunna främja medlemmarnas

ekonomiska intressen. På grund härav och med hänsyn till

vad utredningsmännen i övrigt framhållit torde skäl icke saknas att, såvitt

det statsfinansiella läget så medgåve, vidtaga åtgärder för igångsättandet

av den ifrågasatta lånerörelsen. Då den föreslagna fonden vore

avsedd att i stort sett tillgodose samma ändamål som den nuvarande fiskerilånefondcn,

syntes det ligga närmast till hands att, i stället för att inrätta

en ny lånefond, utvidga de för fiskerilånefonden gällande bestämmelserna

att omfatta även lån av det slag, varom nu vore fråga, och att

i så. fall tillföra denna fond för utlämnande av de nya lånen erforderligt

kapitaltillskott. Ämbetsverket ville ifrågasätta, huruvida icke, i avvaktan

på att erfarenhet örn den nya låneverksamheten vunnes, en viss försiktighet

med anvisande av kapitalmedel borde iakttagas. Lånen hade föreslagits

skola kunna utgå även för bestridande av organisationskostnader

m. m. i samband med föreningarnas bildande. Statskontoret måste för

sin del ställa sig bestämt avvisande mot detta förslag, då beviljande avlån

ur en av statens utlåningsfonder för ändamål av förevarande slag av

principiella skäl ej borde ifrågakomma. Med hänsyn till de ändamål, den

nya lånerörelsen vore avsedd att tillgodose, ville statskontoret icke motsätta

sig, att samma räntesats, som nu gällde för lån ur fiskerilånefonden,

_ komme att gälla även för de nya lånen. Däremot kunde statskontoret

icke tillstyrka större räntefrihet för dessa lån än den, som för närvarande

åtnjötes av innehavare av lån ur nämnda fond. Därest viss tids

räntefrihet medgåves oell den därefter utgående räntan fastställdes att

utgå efter en lägre räntesats än 4.5 procent, borde detta medföra, att det

belopp, som avsages till kapitalökning a fonden, till viss del anvisades att

utgå av andra statsinkomster än lånemedel. X den mån det kunde anses

erforderligt och lämpligt att medgiva låntagarna direkta bidrag av statsmedel,

torde härför erforderliga medel böra anvisas å riksstaten bland

statsverkets verkliga utgifter.

Bohusläns storspof iskareförening har uttalat bland annat följande.

Föreningen hade beslutat att från och med år 1934 själv övertaga beredningen

av såväl spillånga som kabeljo. Detta beslut vore föranlett av

1‘lera års erfarenheter örn svårigheterna för fiskarena att på underhand
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 173.

5

lingsvägen erhålla sådana priser på färsk och salt långa av beredarna, att

storsjöfisket kunde giva sina utövare skälig ersättning. För att förslaget

om egen beredning skulle kunna genomföras fordrades, att ett ganska stort

rörelsekapital anskaffades. Med hänsyn till storsjöfiskareföreningens nuvarande

ringa ekonomiska möjligheter måste detta kapital upplånas på

möjligast gynnsamma villkor. Det vore för storsjöfiskareföreningen helt

enkelt av vital betydelse, att en fond som den föreslagna komme till stånd.

Det belopp, som föreningen behövde upplåna, skulle användas till rörelsekapital,

d. v. s. för betalning, så långt ske kunde, av de fångster av färsk

och salt långa, som föreningsmedlemmarna förde i land. En del organisationstekniska

svårigheter komme givetvis att uppstå i samband med

övertagandet av beredningen, och dessa torde draga kostnader, som möjligen

ej omedelbart kunde täckas av föreningens inkomster på beredningen.

Därför ville föreningen understryka behovet av amorteringsfrihet

under två år och räntefrihet under fem år. Av den allra största betydelse

vore även, att i vissa fall ett efterskänkande av högst 15 procent av lånebeloppet

kunde ske.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har yttrat:

Storsjöfiskareföreningens avsikt vore att själv till spillänga bereda den

färska långan och själv föranstalta om försäljning både av spillångan och

den under fiskefärden saltade långan. Föreningen hade tänkt sig giva de

enskilda fiskarena en förskottsbetalning vid fiskens ilandförande och efter

försäljning en slutlikvid, som beräknades giva fiskarena en bättre avkastning

av fisket än de hittills kunnat erhålla vid försäljning till beredarna

omedelbart efter hemkomsten. — Att avkastningen med de priser, beredarna

erbjudit, varit jämförelsevis klen vore med all sannolikhet riktigt,

och det vore att hoppas, att storsjöfiskarenas kalkyler skulle visa sig riktiga.

—• För att genomföra den tänkta organisationen vore emellertid nödvändigt,

att föreningen erhölle ett rörelsekapital, avsett att användas huvudsakligen

till förskottsbetalning till fiskarena. Enligt uppgift beräknades

ett belopp av 300,000 kronor vara erforderligt. Något kapital för anläggningar

och dylikt ansåge sig föreningen icke behöva. — Svårigheter

torde närmast möta vid ordnandet av säkerheten för ett lån. Såsom säkerhet

kunde föreningen, enligt vad dess ordförande uppgivit, knappast erbjuda

annat än den färdigberedda spillångan. Att på fullt lagenligt sätt

ordna med pantsättning torde bliva vanskligt, och det torde i varje fall

bliva nödvändigt att, när spillångan under hösten sålts, inbetala lånebeloppet

och följande år söka nytt lån. — Skulle en statlig lånefond komma

till stånd, torde villkoren för erhållande av lån böra jämkas så, att de

lämpade sig för det företag, som storsjöfiskareföreningen linde för avsikt

att sätta igång. —• Ehuru länsstyrelsen insåge de svårigheter, som sannolikt

komme att möta företaget, ansåge styrelsen dock föreningen genom

statens försorg böra beredas möjlighet att göra ett försök.

Bohusläns fiskberedares försäljningsförening n. p. a. Ilar anfört:

Föreningens huvudsakliga verksamhet gånge ut på beredning och konservering

av långa. Föreningens medlemmar besutte härför nödig fackkunskap

och ägde för beredningen erforderlig^! materialier. Skulle nu

fiskarena av långa erhålla lån för att själva kunna skapa en liknande verksamhet,

skulle detta medföra, att beredarna berövades sina existenmöjligheter.

Den ifrågasatta lånefonden skulle icke vara till något gagn utan

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

endast till förfång för fiskerinäringen. Föreningen hemställde därför, att

lånefonden icke måtte komma till stånd.

Över fiskberedarnas försaljningsförenings skrivelse har yttrande avgivits

av 1933 års fiskeriutredning. Denna bär framhållit, att vid avgivande

arnu förevarande förslag anledning icke lorefunnits att utesluta någon

viss grupp av ekonomiska fiskareföreningar från möjlighet att erhålla

lån ur fonden. Då vad i skrivelsen yttrats icke heller nu gåve anledning

till ändring i förslaget, hemställde utredningen, att skrivelsen måtte lämnas

utan avseende. — Beredarföreningens berörda skrivelse har varit tillgänglig

för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, då länsstyrelsen avgivit

sitt nyss återgivna yttrande.

Fiskerinäringen torde, såsom förenämnda utredningar framhållit, för

närvarande på grund av den rådande krisen befinna sig i ett svårt läge.

Svårigheterna bestå närmast däri, att yrkesutövarna icke kunna erhålla

tillräcklig inkomst av sitt arbete. Såsom fiskeriutredningarna påpekat

torde det svaga ekonomiska utbytet för stora grupper av fiskare sammanhänga

med rådande brister beträffande organisationen av försäljningen

av den färska fisken och av konserveringen av den del av fångsterna, som

ej genast kan avyttras. Utredningarna hava som ett medel mot dessa

brister föreslagit, att ekonomisk hjälp måtte av staten lämnas sådana sammanslutningar

mellan fiskare, som hava till ändamål att bedriva gemensam

försäljning eller beredning av medlemmarnas egna fångster. Med

hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag mig böra biträda förslaget

örn vidtagande av åtgärder i angivna syfte. Dessa böra, såsom

utredningarna ifrågasatt, få formen av utlämnande av förlagslån

på förmånliga villkor till sådana ekonomiska föreningar bland fiskarena,

som nyss nämnts. Enär hjälpbehovet i viss mån torde sammanhänga

med rådande kris, antalet lånesökande föreningar sannolikt bliver

starkt begränsat och förhållandena komma att växla allt efter som fråga

är örn låneunderstöd åt t. ex. ålfiskare, strömmingsfiskare eller storsjöfiskare,

anser jag mig böra förorda, att, i stället för inrättande av en ny

statlig lånefond med dess mera stela former, ett direkt anslag ställes till

Kungl. Maj :ts förfogande för ändamålet. Härur torde lån, efter ansökan

och särskild prövning i vart fall, få lämnas på de villkor, Kungl. Majit

föreskriver. I avseende å dessa villkor torde, i viss anslutning till utredningarnas

förslag, böra gälla i huvudsak följande grundregler. Å lånen

torde utgå ränta efter 3.g procent örn året, med rätt dock för Kungl. Majit

att i mån av behov bevilja räntefrihet intill för varje låntagare högst fem

år. I intet fall torde lån få utestå under längre tid än tjugo år. Lika

med utredningsmännen finner jag, att möjlighet bör stå öppen för Kungl.

Majit att, där skäl därtill äro, efterskänka ett belopp av högst 15 procent

av lanesumman. Såsom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhållit

torde svårigheter understundom komma att uppstå för låntagare att

kunna ställa säkerhet för lånen. Vid bestämmande av lånevillkoren måste

hänsyn tagas härtill. Jag förordar därför, att Kungl. Majit måtte berht
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173. 7

tigas att efter prövning av förhållandena i vart fall lämna de föreskrifter

i avseende å frågan huruvida och i vad form säkerhet skall ställas

för lånen, som befinnas erforderliga för tillgodoseende av lånets syfte och

skäligen höra meddelas. Detta innebär med andra ord rätt för Kungl.

Majit att, i den mån omsorgen örn fiskarenas berättigade intressen sådant

kräver, eftersätta kravet på säkerhet för berörda låneunderstöd. I undantagsfall

torde lån höra få beviljas till annan än fiskareförening. I dylikt

fall böra emellertid ur statens synpunkt fullt betryggande lånevillkor

stadgas.

Beträffande kapitalbehovet för ifrågavarande lån har jag intet att erinra

mot det belopp av 700,000 kronor, som utredningsmännen ansett erforderligt

för detta ändamål. Sagda belopp torde böra uppföras å riksstaten

för nästa budgetår under utgifter för kapitalökning, fonden för förlag

till statsverket. Såsom framgår av den denna dag avlåtna propositionen

angående vissa åtgärder på skogshushållningens område m. m. hava

av de i årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning, under punkterna

20 och 23 bebådade anslagsbeloppen å tillhopa 3,600,000 kronor tagits

i bruk 2,900,000 kronor, och återstår alltså av förstnämnda summa ett

belopp av 700,000 kronor. Sistnämnda odisponerade belopp motsvarar alltså

det anslagsbelopp, som jag nu förordar böra äskas för utlämnande av

ifrågavarande fiskelån.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig tillstyrkt förslag, av lån till sammanslutningar

av fiskare för främjandet av beredning och avsättning

av fisk m. m.. anvisa för budgetåret 1934/1935

under Utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till

statsverket, ett reservationsanslag av 700,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att proposition

i ämnet av lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut. s. 6 i texten
  2. JoU 1934:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för lån åt vissa fiskareföreningar m. m. s. 5 i texten