Angående anslag för lån åt vissa fiskareföreningar m. m
1934-02-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:173, Angående anslag för lån åt vissa fiskareföreningar m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
1
Nr 173.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för lån åt
vissa fiskareföreningar m. m.; given Stockholms slott den 23
februari 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprisen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Den 17 december 1933 hava 1933 års fiskeriutredning och 1933 års strömmfngshandelsutredning
i gemensam skrivelse framlagt förslag örn inrättandet
av en statens lånefond å 700,000 kronor för främjande av beredning
och avsättning av fisk. Vid skrivelsen fanns fogat förslag till kungörelse
angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur fonden,
över förslaget hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 173. 1
2
Kungl. Martts proposition nr 173.
lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Bohusläns
storsjöfiskareförening, varjämte Bohusläns fiskberedares försäljningsförening
u. p. a. inkommit med en skrift i ämnet.
Innan jag närmare ingår på det framlagda förslaget, torde jag få erinra
örn följande.
1933 års fiskeriutredning tillsattes jämlikt Kungl. Majlis beslut den 3
mars 1933 för verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande
åtgärder för fiskerinäringens understödjande och lättandet av denna
närings avsättningssvårigheter. Utredningsmännen äro: ledamoten av riksdagens
andra kammare hemmansägaren O. Jeppsson, ordförande, byråchefen
K. A. Andersson, ombudsmannen C. M. Brännberg, ledamoten av riksdagens
andra kammare fiskaren F. E. Hansson i Hönö samt fiskeriintendenten
N. W. Rosén. — 1933 års strömmingshandelsutredning tillsattes
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober 1933 för att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande organiserandet genom samverkan mellan
fiskarena eller på annat sätt av avsättningen av strömming från den
del av ostkusten, varifrån regelmässig avsättning skedde till Stockholm.
Utredningen består av riksdagsmannen O. Jeppsson, ordförande, samt professorn
vid lantbrukshögskolan L. Nanneson, fiskeriintendenten Öhr.
Hessle, fiskeriinstruktören Ilj. Skoglund och fiskaren A. Jansson.
Av dessa utredningar har avgivits ett flertal förslag för fiskerinäringens
stödjande och befrämjande. Fiskeriutredningen har sålunda bland
annat framlagt förslag örn reglering av införseln av färsk långa för beredning
till spillånga, vilket förslag föranlett kungörelsen den 19 maj
1933 (nr 219) örn sådan reglering. Kungörelsens giltighetstid har förlängts
genom kungörelsen nr 674/1933. Vidare har utredningen avlämnat
förslag den 29 januari 1934 örn vissa lättnader i amorteringsskyldigheten
för lån ur fiskerilånefonden samt den 12 februari 1934 örn stödverksamhet
för budgetåret 1934/1935 åt fiskare, som på grund av den rådande
depressionen kommit i ekonomiska svårigheter och äro i trängande behov
av ekonomiskt bistånd. Strömmingshandelsutredningen har framlagt förslag
rörande en centralorganisation för fiskeriföreningarna och örn strömmingshandelns
ordnande. Dessa framställningar hava remitterats till vissa
myndigheter m. fl. för inhämtande av yttranden. I anledning av skrivelse
den 17 och 18 december 1933 från nämnda utredningar, vari utredningsmännen
anmält sin avsikt att framkomma med vissa av nyssberörda
förslag, har Kungl. Majit i årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln,
punkt 120, föreslagit riksdagen att, i avbidan på de framställningar
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagda, till understöd åt vissa
fiskare m. m. beräkna ett extra reservationsanslag av 1,000,000 kronor. —
Till ifrågavarande framställningar torde jag senare få återkomma i ändamål
att föreslå avlåtande till årets riksdag av propositioner i ämnena.
Gällande bestämmelser för den år 1891 inrättade lånefonden för fiskerinäringens
befrämjande (fiskerilånefonden) återfinnas i kungörel
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mciy.ts proposition nr 173. i!
seri den 7 augusti 1907 (nr 61) nied däri genom kungörelserna nr 359/1921,
nr 130/1928, nr 298/1930 oell 112/1932 gjorda ändringar. Från londén utlämnas
genom förmedling av hushållningssällskap eller landsting låneunderstöd
för anskaffande av fiskebåtar, motorer för sådana båtar, fiskeredskap
eller för fisktransport avsedda fordon, smärre båtar eller andra
smärre inrättningar eller för tillgodogörande eller förädling av fiskets
produkter eller för utförande av fiskodling. Lån ur fonden får innehavas
amorterings- och räntefritt under två år från lyftningsdagen. Efter
nämnda tids utgång skall länet förräntas efter 3.6 procent samt återbetalas
inom högst tio år. Lån, som utlämnas av hushållningssällskap eller
landsting, får utgöra högst 25,000 kronor.
Fiskeriutredningarna hava såsom motivering till nu ifrågavarande
framställning anfört bland annat följande.
Fiskerinäringen befunne sig för närvarande i ett betryckt läge. Till
stödjande av densamma borde övervägas, örn icke staten i större utsträckning
än hittills borde ställa kapital till förfogande för sådana ekonomiska
sammanslutningar bland fiskarena, som hade till uppgift att försälja
eller konservera medlemmarnas fångster. Dylika föreningar förefunnes
för närvarande icke i någon större utsträckning bland fiskarena. Utredningarna
hade verkställt vissa undersökningar härom såvitt rörde strömmings-
och ålfiskarena. — Beträffande strömmingsfiskarena finge framhållas,
att konserveringen av strömmingen vore i hög grad decentraliserad.
Önskemål hade dock framställts örn genomförandet av en större
planmässighet och koncentrering vid strömmingsberedningen och handeln
med konserverad strömming. — Bland ålfiskarena hade bildats en
sammanslutning, Sveriges ålfiskares riksförbund, vars syftemål vore att
verka för ett rationellt ordnande av ålhandeln, men förbundet dreve icke
själv någon affärsverksamhet. En allmän önskan hade dock framförts
örn att förbundet skulle övertaga ålförsäljningen för medlemmarnas räkning.
— Även bland andra fiskaresammanslutningar förefunnes enligt vad
utredningarna erfarit en strävan att få till stånd en ordnad försäljningsverksamlret.
— Ett allvarligt hinder för igångsättande av en dylik verksamhet
utgjorde emellertid bristen på kapital. Enligt utredningsmännes
mening vore det därför önskligt och lämpligt, att en ny statlig lånefond
för främjande av beredning och avsättning av fisk inrättades. Ur
fonden skulle genom förmedling av hushållningssällskap eller landsting
utlämnas lån till ekonomiska fiskareföreningar, som hade till ändamål att
bereda, förvara eller försälja medlemmarnas egna fångster, för anläggande
eller inköp av salteri, rökeri, kylhus, lagerlokal eller sumpar för
förvaring av fisk, för inköp av transportmedel för fisk, eller för vidtagande
av andra nödiga åtgärder vid början av förenings verksamhet eller
i särskilda fall för anskaffande av rörelsekapital. Den nya fondens ändamål
komme visserligen att delvis sammanfalla med fiskerilånefondens,
men då denna fond vore hårt anlitad och ur densamma finge utlämnas
lån å högst 25,000 kronor, vilket icke alltid vore tillräckligt för vissa av
de ändamål, don nya fonden skulle främja, torde denna vara behövlig.
Det vore ock önskvärt, att ur den nya fonden kunde utlämnas lån på fördelaktigare
villkor än ur fiskerilånefonden.
Beträffande lånevillkoren hava utredningsmännen i huvudsak föreslagit
följande.
4 Kungl. May.ts proposition nr 173.
Lånesumman för lån från låneförmedlarna skulle i regel icke få överskrida
50,000 kronor. Amorteringsfrihet skulle åtnjutas i två år. Amorteringstiden
skulle därefter vara för lån, avsedda att användas till anläggningar,
20 år och för lån till övriga ändamål högst 10 år. Lånen skulle
i regel vara räntefria i tre åi*, i vissa fall skulle dock räntefriheten kunna
utsträckas till fem år. Sedan tiden för räntefrihet utgått, skulle erläggas
3.6 procent ränta örn året. I de fall då den rörelse, för vilken lån erhållits,
skötts på ett förtjänstfullt sätt, borde 15 procent av det erhållna lånet
kunna efterskänkas.
Kapitalbehovet för fonden hava utredningarna uppskattat till ett belopp,
icke understigande 700,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt förslaget.
Statskontoret har anfört i huvudsak följande.
Förslaget syntes hava till syfte att underlätta uppkomsten av en kooperativ
föreningsverksamhet bland fiskarena. Den centralisering av framförallt
beredning och försäljning av fisk, som genom en sådan verksamhet
skulle åstadkommas, torde på ett gynnsamt sätt kunna främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. På grund härav och med hänsyn till
vad utredningsmännen i övrigt framhållit torde skäl icke saknas att, såvitt
det statsfinansiella läget så medgåve, vidtaga åtgärder för igångsättandet
av den ifrågasatta lånerörelsen. Då den föreslagna fonden vore
avsedd att i stort sett tillgodose samma ändamål som den nuvarande fiskerilånefondcn,
syntes det ligga närmast till hands att, i stället för att inrätta
en ny lånefond, utvidga de för fiskerilånefonden gällande bestämmelserna
att omfatta även lån av det slag, varom nu vore fråga, och att
i så. fall tillföra denna fond för utlämnande av de nya lånen erforderligt
kapitaltillskott. Ämbetsverket ville ifrågasätta, huruvida icke, i avvaktan
på att erfarenhet örn den nya låneverksamheten vunnes, en viss försiktighet
med anvisande av kapitalmedel borde iakttagas. Lånen hade föreslagits
skola kunna utgå även för bestridande av organisationskostnader
m. m. i samband med föreningarnas bildande. Statskontoret måste för
sin del ställa sig bestämt avvisande mot detta förslag, då beviljande avlån
ur en av statens utlåningsfonder för ändamål av förevarande slag av
principiella skäl ej borde ifrågakomma. Med hänsyn till de ändamål, den
nya lånerörelsen vore avsedd att tillgodose, ville statskontoret icke motsätta
sig, att samma räntesats, som nu gällde för lån ur fiskerilånefonden,
_ komme att gälla även för de nya lånen. Däremot kunde statskontoret
icke tillstyrka större räntefrihet för dessa lån än den, som för närvarande
åtnjötes av innehavare av lån ur nämnda fond. Därest viss tids
räntefrihet medgåves oell den därefter utgående räntan fastställdes att
utgå efter en lägre räntesats än 4.5 procent, borde detta medföra, att det
belopp, som avsages till kapitalökning a fonden, till viss del anvisades att
utgå av andra statsinkomster än lånemedel. X den mån det kunde anses
erforderligt och lämpligt att medgiva låntagarna direkta bidrag av statsmedel,
torde härför erforderliga medel böra anvisas å riksstaten bland
statsverkets verkliga utgifter.
Bohusläns storspof iskareförening har uttalat bland annat följande.
Föreningen hade beslutat att från och med år 1934 själv övertaga beredningen
av såväl spillånga som kabeljo. Detta beslut vore föranlett av
1‘lera års erfarenheter örn svårigheterna för fiskarena att på underhand
-
Kungl. Majlis proposition nr 173.
5
lingsvägen erhålla sådana priser på färsk och salt långa av beredarna, att
storsjöfisket kunde giva sina utövare skälig ersättning. För att förslaget
om egen beredning skulle kunna genomföras fordrades, att ett ganska stort
rörelsekapital anskaffades. Med hänsyn till storsjöfiskareföreningens nuvarande
ringa ekonomiska möjligheter måste detta kapital upplånas på
möjligast gynnsamma villkor. Det vore för storsjöfiskareföreningen helt
enkelt av vital betydelse, att en fond som den föreslagna komme till stånd.
Det belopp, som föreningen behövde upplåna, skulle användas till rörelsekapital,
d. v. s. för betalning, så långt ske kunde, av de fångster av färsk
och salt långa, som föreningsmedlemmarna förde i land. En del organisationstekniska
svårigheter komme givetvis att uppstå i samband med
övertagandet av beredningen, och dessa torde draga kostnader, som möjligen
ej omedelbart kunde täckas av föreningens inkomster på beredningen.
Därför ville föreningen understryka behovet av amorteringsfrihet
under två år och räntefrihet under fem år. Av den allra största betydelse
vore även, att i vissa fall ett efterskänkande av högst 15 procent av lånebeloppet
kunde ske.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har yttrat:
Storsjöfiskareföreningens avsikt vore att själv till spillänga bereda den
färska långan och själv föranstalta om försäljning både av spillångan och
den under fiskefärden saltade långan. Föreningen hade tänkt sig giva de
enskilda fiskarena en förskottsbetalning vid fiskens ilandförande och efter
försäljning en slutlikvid, som beräknades giva fiskarena en bättre avkastning
av fisket än de hittills kunnat erhålla vid försäljning till beredarna
omedelbart efter hemkomsten. — Att avkastningen med de priser, beredarna
erbjudit, varit jämförelsevis klen vore med all sannolikhet riktigt,
och det vore att hoppas, att storsjöfiskarenas kalkyler skulle visa sig riktiga.
—• För att genomföra den tänkta organisationen vore emellertid nödvändigt,
att föreningen erhölle ett rörelsekapital, avsett att användas huvudsakligen
till förskottsbetalning till fiskarena. Enligt uppgift beräknades
ett belopp av 300,000 kronor vara erforderligt. Något kapital för anläggningar
och dylikt ansåge sig föreningen icke behöva. — Svårigheter
torde närmast möta vid ordnandet av säkerheten för ett lån. Såsom säkerhet
kunde föreningen, enligt vad dess ordförande uppgivit, knappast erbjuda
annat än den färdigberedda spillångan. Att på fullt lagenligt sätt
ordna med pantsättning torde bliva vanskligt, och det torde i varje fall
bliva nödvändigt att, när spillångan under hösten sålts, inbetala lånebeloppet
och följande år söka nytt lån. — Skulle en statlig lånefond komma
till stånd, torde villkoren för erhållande av lån böra jämkas så, att de
lämpade sig för det företag, som storsjöfiskareföreningen linde för avsikt
att sätta igång. —• Ehuru länsstyrelsen insåge de svårigheter, som sannolikt
komme att möta företaget, ansåge styrelsen dock föreningen genom
statens försorg böra beredas möjlighet att göra ett försök.
Bohusläns fiskberedares försäljningsförening n. p. a. Ilar anfört:
Föreningens huvudsakliga verksamhet gånge ut på beredning och konservering
av långa. Föreningens medlemmar besutte härför nödig fackkunskap
och ägde för beredningen erforderlig^! materialier. Skulle nu
fiskarena av långa erhålla lån för att själva kunna skapa en liknande verksamhet,
skulle detta medföra, att beredarna berövades sina existenmöjligheter.
Den ifrågasatta lånefonden skulle icke vara till något gagn utan
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
endast till förfång för fiskerinäringen. Föreningen hemställde därför, att
lånefonden icke måtte komma till stånd.
Över fiskberedarnas försaljningsförenings skrivelse har yttrande avgivits
av 1933 års fiskeriutredning. Denna bär framhållit, att vid avgivande
arnu förevarande förslag anledning icke lorefunnits att utesluta någon
viss grupp av ekonomiska fiskareföreningar från möjlighet att erhålla
lån ur fonden. Då vad i skrivelsen yttrats icke heller nu gåve anledning
till ändring i förslaget, hemställde utredningen, att skrivelsen måtte lämnas
utan avseende. — Beredarföreningens berörda skrivelse har varit tillgänglig
för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, då länsstyrelsen avgivit
sitt nyss återgivna yttrande.
Fiskerinäringen torde, såsom förenämnda utredningar framhållit, för
närvarande på grund av den rådande krisen befinna sig i ett svårt läge.
Svårigheterna bestå närmast däri, att yrkesutövarna icke kunna erhålla
tillräcklig inkomst av sitt arbete. Såsom fiskeriutredningarna påpekat
torde det svaga ekonomiska utbytet för stora grupper av fiskare sammanhänga
med rådande brister beträffande organisationen av försäljningen
av den färska fisken och av konserveringen av den del av fångsterna, som
ej genast kan avyttras. Utredningarna hava som ett medel mot dessa
brister föreslagit, att ekonomisk hjälp måtte av staten lämnas sådana sammanslutningar
mellan fiskare, som hava till ändamål att bedriva gemensam
försäljning eller beredning av medlemmarnas egna fångster. Med
hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag mig böra biträda förslaget
örn vidtagande av åtgärder i angivna syfte. Dessa böra, såsom
utredningarna ifrågasatt, få formen av utlämnande av förlagslån
på förmånliga villkor till sådana ekonomiska föreningar bland fiskarena,
som nyss nämnts. Enär hjälpbehovet i viss mån torde sammanhänga
med rådande kris, antalet lånesökande föreningar sannolikt bliver
starkt begränsat och förhållandena komma att växla allt efter som fråga
är örn låneunderstöd åt t. ex. ålfiskare, strömmingsfiskare eller storsjöfiskare,
anser jag mig böra förorda, att, i stället för inrättande av en ny
statlig lånefond med dess mera stela former, ett direkt anslag ställes till
Kungl. Maj :ts förfogande för ändamålet. Härur torde lån, efter ansökan
och särskild prövning i vart fall, få lämnas på de villkor, Kungl. Majit
föreskriver. I avseende å dessa villkor torde, i viss anslutning till utredningarnas
förslag, böra gälla i huvudsak följande grundregler. Å lånen
torde utgå ränta efter 3.g procent örn året, med rätt dock för Kungl. Majit
att i mån av behov bevilja räntefrihet intill för varje låntagare högst fem
år. I intet fall torde lån få utestå under längre tid än tjugo år. Lika
med utredningsmännen finner jag, att möjlighet bör stå öppen för Kungl.
Majit att, där skäl därtill äro, efterskänka ett belopp av högst 15 procent
av lanesumman. Såsom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhållit
torde svårigheter understundom komma att uppstå för låntagare att
kunna ställa säkerhet för lånen. Vid bestämmande av lånevillkoren måste
hänsyn tagas härtill. Jag förordar därför, att Kungl. Majit måtte berht
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 173. 7
tigas att efter prövning av förhållandena i vart fall lämna de föreskrifter
i avseende å frågan huruvida och i vad form säkerhet skall ställas
för lånen, som befinnas erforderliga för tillgodoseende av lånets syfte och
skäligen höra meddelas. Detta innebär med andra ord rätt för Kungl.
Majit att, i den mån omsorgen örn fiskarenas berättigade intressen sådant
kräver, eftersätta kravet på säkerhet för berörda låneunderstöd. I undantagsfall
torde lån höra få beviljas till annan än fiskareförening. I dylikt
fall böra emellertid ur statens synpunkt fullt betryggande lånevillkor
stadgas.
Beträffande kapitalbehovet för ifrågavarande lån har jag intet att erinra
mot det belopp av 700,000 kronor, som utredningsmännen ansett erforderligt
för detta ändamål. Sagda belopp torde böra uppföras å riksstaten
för nästa budgetår under utgifter för kapitalökning, fonden för förlag
till statsverket. Såsom framgår av den denna dag avlåtna propositionen
angående vissa åtgärder på skogshushållningens område m. m. hava
av de i årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning, under punkterna
20 och 23 bebådade anslagsbeloppen å tillhopa 3,600,000 kronor tagits
i bruk 2,900,000 kronor, och återstår alltså av förstnämnda summa ett
belopp av 700,000 kronor. Sistnämnda odisponerade belopp motsvarar alltså
det anslagsbelopp, som jag nu förordar böra äskas för utlämnande av
ifrågavarande fiskelån.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig tillstyrkt förslag, av lån till sammanslutningar
av fiskare för främjandet av beredning och avsättning
av fisk m. m.. anvisa för budgetåret 1934/1935
under Utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till
statsverket, ett reservationsanslag av 700,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att proposition
i ämnet av lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1934:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut. s. 6 i texten
- JoU 1934:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för lån åt vissa fiskareföreningar m. m. s. 5 i texten