Sök i Ratio Lex

Angående rätt för innehavare av befattning med delaktighet i statens pensionsanstalt att vid avgång ur tjänst i vissa fall bibehålla delaktighet i anstalten

1934-02-23 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:186, Angående rätt för innehavare av befattning med delaktighet i statens pensionsanstalt att vid avgång ur tjänst i vissa fall bibehålla delaktighet i anstalten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för innehavare

av befattning med delaktighet i statens pensionsanstalt

att vid avgång ur tjänst i vissa fall bibehålla delaktighet

i anstalten; given Stockholms slott den 23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Delaktighet i statens pensionsanstalt är enligt anstaltens reglemente

den 31 december 1919 (nr 878) knuten till viss befattning. Avgår befattningens

innehavare utan rätt till genast börjande tjänstepension,

upphör hans rätt och skyldighet att erlägga pensionsavgifter och därmed

hans rätt att räkna tjänstår för pension. I stället inträder för honom

rätt att vid uppnådd pensionsålder eller dessförinnan inträdd varaktig

arbetsoförmåga komma i åtnjutande av s. k. uppskjuten pension (roglemen
Bihang

till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 186 — 187.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

tet §§ 11: 3, 20, 27, 31). Den uppskjutna pensionen bestämmes enligt försäkringstekniska

grunder och beräknas i allmänhet blott på befattningshavarens

egna avgifter. Endast örn avgången föranletts av tjänstens indragning,

grundas den uppskjutna pensionen jämväl å statens och huvudmannens avgifter;

endast i sistnämnda fall kan pensionsbeloppet sägas motsvara hela

den intjänta pensionsrätten. Undantag från nu angivna regler för beräkning

av uppskjuten pension har stadgats beträffande fjärdingsmännen,

för vilka den uppskjutna pensionen alltid motsvarar hela pensionsrätten,

och förekommer dessutom i några särskilt angivna fall (§§ 67:2 och 77 i

reglementet). För samtliga i anstalten delaktiga personalgrupper gäller,

att rätten till uppskjuten pension förloras, örn den avgångne ånyo tillträder

med pensionsrätt förenad befattning, i vilken han för genast börjande

pension får tillgodoräkna den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten

pension skulle grunda sig. För den händelse den avgångnes delaktighet

i pensionsanstalten var förbunden med familjepensionsrätt, bevaras

jämväl denna i den mån den redan är intjänt, och beträffande pensionsbeloppets

beräkning gälla bestämmelser, analoga med dem, som avse uppskjuten

tjänstepension (§§ 32, 34: l:a och 36).

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Sveriges utsädesförening gjort

framställning örn vidtagande av sådan ändring i gällande reglemente för

statens pensionsanstalt, att befattningshavare, som ägde delaktighet i

pensionsanstalten men överginge till annan med pensionsrätt ej förenad

befattning, skulle under vissa villkor och efter Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall kunna medgivas fortsatt rätt till tjänstårsberäkning i

anstalten.

Hos Kungl. Maj:t har vidare jordbrukareungdomens förbund anhållit,

att befattningen såsom sekreterare och centralbyråföreståndare hos förbundet

måtte förenas med pensionsrätt i statens pensionsanstalt eller, örn

detta icke skulle kunna medgivas, att nuvarande innehavaren av nämnda

befattning, vilken i egenskap av föreståndare och lärare vid lantmannaskola

vore delaktig i anstalten, måtte jämväl efter frånträdande av sin

befattning vid lantmannaskolan bibehållas vid rätt till tjänstårsberäkning

i anstalten.

Genom beslut den 19 maj 1933 anbefallde Kungl. Majit, i anslutning

till behandlingen av nyssnämnda ärenden, statens pensionsanstalt att

till Kungl. Majit inkomma med utredning jämte därå grundat förslag i

fråga örn beredande av fortsatt rätt till tjänstårsberäkning i pensionsanstalten

för delägare, vilken före uppnådd pensionsålder avgår från av

honom innehavd med pensionsrätt i anstalten förenad befattning.

Med skrivelse den 30 oktober 1933 har statens peyisionsanstalt därefter

inkommit med den begärda utredningen jämte förslag i ämnet.

Härvid har statens pensionsanstalt angivit sin principiella ståndpunkt

till den av utredningsuppdraget berörda frågan sålunda:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Av bestämmelserna i anstaltens reglemente framginge, att ett medgivande

till fortsatt tjänstårsberäkning för delägare, vilken före uppnådd

pensionsålder avgått från sin befattning, skulle innebära ett avsteg

från en för anstaltens pensionering konsekvent genomförd princip. Ett

sådant medgivande skulle vidare avvika från de för statens egen pensionering

hittills gällande reglerna, enligt vilka avgång före uppnådd

pensionsålder medförde, för allmänna civilförvaltningens vidkommande

förlust av pensionsrätten helt och hållet samt beträffande kommunikationsverken

förlust av rätt till pension utom i vad anginge det belopp,

som svarade mot kapitalvärdet av egna pensionsavgifter. Ett dylikt avsteg

kunde givetvis möta principiella betänkligheter, men örn ett verkligt

behov därav prövades föreligga, syntes det kunna medgivas, dock under

förutsättning, att det befunnes möjligt att pä ett såväl från principiella

utgångspunkter som med hänsyn till praktiska konsekvenser någorlunda

tillfredsställande sätt avgränsa de fall, i vilka ett sådant avsteg kunde

tillåtas.

Börande behovet av en anordning av ifrågasatt art har pensionsanstalten

anfört, att då det icke syntes oberättigat att antaga, att frågan

om pensionsrätt för icke-ordinarie personal i statens tjänst inom nära

framtid komrne att vinna sin lösning, särskilda åtgärder icke syntes påkallade

i fråga örn personal, som från befattning med delaktighet i statens

pensionsanstalt Övergånge till icke-ordinarie anställning i statens tjänst.

Något annorlunda ställde sig saken beträffande delägare i statens pensionsanstalt,

som tillträdde befattning utom statens tjänst, för vilken

pensionsrätt saknades. Fall kunde inträffa, då övergång från i anstalten

delaktig tjänst ägde rum till anställning hos enskild institution, vilken

staten med hänsyn till institutionens uppgift funnit anledning understödja

men vars förenande med pensionsrätt i anstalten av olika skäl

ansetts icke böra ifrågakomma. I dylika fall kunde det för befattningshavaren

synas obilligt att nödgas gå miste örn den intjänade pensionsrätten.

Jämväl ur statens synpunkt skulle i vissa fall, där institutionens

uppgift funnes särskilt betydelsefull, förlust av pensionsrätten kunna

betraktas såsom mindre tillfredsställande.

Beträffande formen för tillgodoseende av det med utredningsuppdraget

avsedda syftet har pensionsanstalten anfört följande:

Örn de berörda olägenheterna prövades motivera åtgärder för bibehållande

av pensionsrätten i nyss avhandlade fall, kunde det måhända ligga

närmast till hands att för sådant syfte tillgripa en utvidgning av den

enda form för personlig delaktighet, som anstaltens reglemente kände,

nämligen rätten till uppskjuten pension. Att, såsom för närvarande vöre

förhållandet, denna pension i vissa fall beräknades mindre förmånligt än

i andra kunde knappast sägas vara betingat av principiella skäl. De sakkunniga,

som avgivit förslag till reglemente för pensionsanstalten, hade

ansett, att den i förtid avgångne befattningshavaren alltid borde få

behålla hela den pension, som beräknades vara intjänad under hans

tjänstetid. Men de hade icke ansett sig kunna föreslå ett genomförande

av donna princip i vidsträcktare mån än densamma av statsmakterna då

godkänts för andra tjänstemannagrupper, nämligen för vissa icke
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■i Kungl. Majda proposition nr 186.

m dinari0 befattningshavare vid kommunikationsverken. Sedermera

hade berörda grundsats vunnit tillämpning i fråga om, bland andra, fjärdingsmannen,

vilka år 1926 erhållit pensionsrätt i anstalten. En utvidgning

av institutet uppskjuten pension borde, i anslutning till de sakkunnigas

nyssnämnda tanke, gå ut på att denna pensionsrätt alltid, oavsett

anledningen till avgång ur tjänsten, finge tillgodonjutas fullt, på sätt

“edgivits för fjärdingsmannen. Ville man ej gå så långt, kunde

det ifragasattas, att Kungl. Majit i förekommande fall skulle äga medgiva,

att den uppskjutna pensionen finge motsvara hela den intjänade

pensionsrätten.

Mot en generell utvidgning av rätten till uppskjuten pension kunde

emellertid mahanda invändas, att en anordning av denna art icke lämpligen.

borde införas för statens pensionsanstalt, så länge motsvarande

principfråga ännu icke prövats med avseende å statens egen pensionering.

Örn man bortsåge från denna mera principiella invändning, kunde det

möjligen förtjäna övervägas, huruvida en utvidgning i förekommande

fall av rätten till uppskjuten pension skulle tillräckligt tillgodose det

behov, som föranlett det föreliggande utredningsuppdraget till pensionsanstalten

Visserligen skulle möjlighet till tjänstårsberäkning för

tjanstetM iden nya anställningen alltjämt icke öppnas, men det kunde

mahanda förutsättas, att den nye huvudmannen finge sörja för en mot

tjänstetiden i denna senare anställning svarande pensionsrätt, exempelvm

genom något enskilt försäkringsföretag. Det skulle till och med kunna

ltragasättas., att den nye huvudmannen finge såsom villkor för statsbidragets

bibehållande sig ålagt att föranstalta örn dylik pensionering.

Örn man emellertid ville i full utsträckning tillgodose det bakom utredningsuppdraget

liggande syftet, syntes man vara hänvisad till någon

lorm av fortsatt personlig delaktighet efter avgång från den i anstalten

pensionsberättigade befattningen.

Ifråga örn förutsättningarna och sättet för beredande av dylik personlig

delaktighet har statens pensionsanstalt därefter anfört följande:

Såsom förutsättning för rätten till fortsatt delaktighet borde väl till

en början uppställas, att den institution, vid vilken den nya anställningen

vöre bunden, åtnjöte statsunderstöd. Vidare borde förutsättas, att befattningshavaren

kunde, vid övergången till den nya tjänsten, för pension

tran anstalten räkna tjänstår till visst minimum, förslagsvis tio år.

Ytterligare syntes, böra krävas, att den nya anställningen i fråga örn

tjänstgöringsskyldighetens^ omfattning vore av den beskaffenhet, att

pensionsrätt för tjänsten såsom sadan skäligen kunde enligt vanliga principal

ifrågakomma. Att härutinnan uppställa några generella regler

syntes emellertid knappast lämpligt, utan medgivande till fortsatt delaktighet

i anstalten syntes böra göras beroende av Kungl. Maj:ts prövning

i varje särskilt fall.

.Beträffande pensionsvillkoren i övrigt mötte främst frågan örn avgiftsskyldigheten.

Att staten skulle efter befattningshavarens övergång

till den nya anställningen fortsätta att bidraga med pensionsavgifter

syntes icke rimligen böra ifrågakomma. Fortsatt avgiftsbetalning från

statens sida skulle nämligen i sak innebära detsamma som att den nya

befattningen upptoges till delaktighet i anstalten eller att den äldre befattningen

bleve förenad med två pensionsrätter, till vilka staten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 186.

5

bidroge. Beaktas borde vidare, att övergången till den nya anställningen

väl regelmässigt betingats av ett befattningshavarens personliga intresse

av ekonomisk eller annan art. Av nu antydda skäl syntes böra förutsättas,

att befattningshavaren bestrede icke blott do avgifter, som enligt

reglementets grunder folie på honom och huvudmannen, utan även den

avgift, som belöpte på staten, eller med andra ord att befattningshavarens

avgifter så avvägdes, att de beträffande tjänstetiden i den nya anställningen

täckte hela pensionsrätten.

Med avseende å pensionsunderlag, pensionsålder m. m. syntes med hänsyn

till den föreslagna anordningens natur det ligga närmast till hands,

att för den fortsatta delaktigheten i dessa hänseenden komme att lända

till efterrättelse samma villkor, som gällt beträffande den pensionsberättigade

befattning, från vilken avgången ägt rum.

Tydligen skulle vissa vanskligheter yppa sig, därest på den fortsatta

delaktigheten skulle tillämpas sådana föreskrifter i reglementet som

bestämmelserna örn skyldighet att avgå ur tjänst vid pensionsåldern eller

tidigare och örn rättighet att kvarstå efter pensionsåldern (§ 18), örn

tjänstårsberäkning (§ 21), örn vissa slag av förtidspensionering på grund

av sjukdom eller försvagad hälsa (§<§> 24 och 26) o. s. v. För en sådan tilllämpning

skulle fordras, att den nya befattningen reglerades enligt § 5

i anstaltens reglemente, vilket ju i själva verket innebure delaktighet

för själva befattningen. Med hänsyn härtill syntes det vara nödvändigt,

att särskilda grunder tillämpades för den här ifrågavarande pensioneringen.

I sådant avseende torde lämpligen böra föreskrivas, att den pensionsrätt,

som förvärvades under den fortsatta delaktigheten, skulle beräknas

försäkringstekniskt på de erlagda avgifterna och att den på detta

sätt bestämda pensionen skulle utgå vid uppnådd pensionsålder eller vid

därförut inträdd varaktig oförmåga till arbete. Ifrågavarande pension

skulle sålunda få livräntekaraktär och behandlas såsom ett fristående

tillägg till den uppskjutna pension, som förvärvats under den

gamla delaktigheten. Denna senare pension skulle självfallet utgå enligt

reglementets föreskrifter. Härvid skulle likväl iakttagas den betydelsefulla

modifikationen, att pensionen normalt skulle beräknas icke blott

på befattningshavarens egna utan jämväl på huvudmannens och statens

pensionsavgifter. Det ville dock synas, som örn pensionen i vissa fall

borde beräknas uteslutande på befattningshavarens egna avgifter. Detta

beräkningssätt borde tillämpas, örn den fortsatta delaktigheten genom

upphörande av avgiftsbetalning eller genom avgång från den statsunderstödda

tjänsten icke bibehölles ända fram till tidpunkten för rätten

att komma i åtnjutande av pension.

Till pensionstagare i statens pensionsanstalt utginge vissa tilläggsförmåner,

nämligen dels pensionsförhöjning å tjänstepensioner, beräknade å

oreglerade underlag, dels ock dyrtidstillägg å samtliga pensioner. Då

dessa tilläggsförmåner icke motsvarades av pensionsavgifter, torde det

vara riktigast, att pensionsbeloppen för anställningshavare med personlig

delaktighet av här avsedd art, i den mån dessa belopp grundades på

pensionsavgifter, som erlagts efter frånträdande av den med delaktighet i

pensionsanstalten förenade befattningen, undantoges från rätt till dylika

förmåner.

Ytterligare en fråga vore att beakta, nämligen spörsmålet örn huvudmannaskapet.

För värjo i anstalten nu delaktig befattning funnes en

huvudman med uppgift bland annat att svara för pensionsavgifters behöriga

erläggande. Örn man även i här avsedda fall skulle kräva före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majrid proposition nr 186.

fintligheten av en huvudman med den ställning, som angåves i anstaltens

reglemente, borde givetvis huvudmannaskapet påläggas den statsunderstödda.

institution, till vilken övergång ägde rum. Så som den fortsatta

delaktigheten i det föregående tänkts anordnad, syntes det emellertid

naturligast, att kravet på huvudman i dessa fall uppgåves och att anställningshavaren

finge gent emot anstalten ensam svara för pensionsavgifters

erläggande, med förbehåll att delaktigheten upphörde, så snart stadgad

avgiftsskyldighet icke fullgjordes. Frågan, huruvida arbetsgivaren bidroge

till pensionsavgifterna eller ej, skulle alltså av staten lämnas å

sido.

För genomförande av vad sålunda ifrågasatts syntes i anstaltens reglemente

böra intagas en allmänt hållen föreskrift örn möjlighet till fortsatt

personlig delaktighet i anstalten efter prövning i varje särskilt fall

av Kungl. Majit och enligt de närmare villkor, som bestämdes av Kungl.

Majit samt i tillämpningskänseenden av pensionsanstalten. Bestämmelserna

kunde lämpligen placeras närmast efter § 7 och erhålla ungefär följande

lydelse i

»Befattningshavare, som från tjänst med delaktighet i pensionsanstalten

övergår till med dylik delaktighet icke förenad befattning hos statsunderstödd

institution, må, örn han vid övergången räknar minst 10 tjänstår

för pension från anstalten, kunna, där Kungl. Majit så prövar skäligt och

på de villkor, Kungl. Majit för varje särskilt fall föreskriver, bibehållas

vid delaktighet i pensionsanstalten.»

Det syntes böra övervägas, örn ej retroaktiv tillämpning av dessa föreskrifter

borde i förekommande fall medgivas, under förutsättning att erforderlig

tilläggsavgift erlades.

Några ytterligare författningsbestämmelser syntes icke vara erforderliga.

De närmare föreskrifter i övrigt, som kunde finnas påkallade, kunde

lämpligen, på förslag av pensionsanstalten, meddelas av Kungl. Majit i

varje särskilt fall.

Då huvudgrunderna för anstaltens pensionering antagits av riksdagen,

syntes förslagets genomförande förutsätta riksdagens medgivande.

I anledning av den av pensionsanstalten förebragta utredningen och

det framlagda förslaget har statskontoret, efter remiss, avgivit utlåtande

och därvid anfört bland annat följande:

Såsom statens pensionsanstalt framhållit, torde icke-ordinarie personal

i statstjänst inom kort kunna förväntas erhålla pensionsrätt, varigenom

frågan örn sådan rätt för personal, som övergått från befattning med delaktighet

i pensionsanstalten till icke-ordinarie anställning i statstjänst,

syntes komma att lösas på ett tillfredsställande sätt.

Yad därefter anginge spörsmålet örn fortsatt delaktighet i anstalten i

det fall, att befattningshavare överginge till statsunderstödd institution,

vars befattningshavare ej hade dylik delaktighet, ville statskontoret framhålla,

att ett medgivande örn sådan delaktighet endast syntes böra ifrågakomma

för den händelse institutionen ifråga uppfyllde vissa fordringar.

Sådan institution borde nämligen tjäna ett verkligt statsintresse, varförutom

den borde hava en viss fasthet i organisationen. Det ville överhuvud

taget synas, som örn man i dylikt avseende borde uppställa samma

fordringar som vid institutionens egen anslutning till pensionsanstalten.

Därest emellertid sådana fordringar kunde anses vara uppfyllda, syntes

det vara en onödig omgång att i särskilt fall medgiva fortsatt delaktighet,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

7

då frågan hellre borde lösas på det sättet, att den institution, till vilken

befattningshavare övergått, bleve ansluten till pensionsanstalten.

Såsom av det anförda framginge, ansåge statskontoret, att tillräcklig

anledning icke förelåge att vidtaga särskilda åtgärder för beredande av

fortsatt delaktighet i statens pensionsanstalt för den, vilken avginge från

befattning, förenad med delaktighet i anstalten.

Enligt gällande reglemente för statens pensionsanstalt förlorar delägare,

vilken före uppnådd pensionsålder avgår från sin befattning, rätt

till annan pension från anstalten än s. k. uppskjuten pension. Sådan

pension beräknas i regel på grundval allenast av befattningshavarens

egna pensionsavgifter, och en avgång i förtid innebär därför i allmänhet

förlust av större delen av den intjänta pensionen.

Under senare tid har i några fall inträffat, att innehavare av befattning

hos statsunderstödd institution med delaktighet i statens pensionsanstalt

ställts inför dylik förlust av pensionsrätt vid övergång till

anställning hos annan statsunderstödd organisation, vars befattningshavare

icke vunnit inträde i anstalten, eller till anställning i statstjänst,

vilken icke varit förenad med rätt till pension. I vissa sådana fall har

huvudmannen sökt tills vidare bevara befattningshavarens pensionsrätt

genom att bevilja honom ledighet från den med pensionsrätt förenade

befattningen och tillåta honom att formellt kvarstå i densamma. Ett

dylikt förfaringssätt har givetvis icke i längden varit hållbart.

Med anledning härav har fråga uppstått, huruvida icke särskilda anordningar

skulle kunna vidtagas för att i fall som de antydda bereda avgående

befattningshavare möjlighet till fortsatt delaktighet i anstalten.

De skäl, som legat till grund för de förut omförmälda framställningarna

i sådant syfte, synas mig vara värda beaktande.

I fall, där övergången sker till statstjänst, vilken icke är förenad med

pensionsrätt, torde dock frågans lösning icke lämpligen böra sökas efter

den linje, som nyss blivit antydd. Den naturliga utvägen i dylika fall

synes vara, att pension, där omständigheterna det påkalla, beredes för

statstjänsten, varvid tjänstgöringen i den förra befattningen får tillgodoräknas.

Sker däremot övergången till statsunderstödd institution, vars befattningshavare

icke äga pensionsrätt i pensionsanstalten, synas mig starka

skäl tala för ett medgivande i någon form av fortsatt delaktighet i anstalten.

Statskontoret, som avstyrkt den av pensionsanstalten i sådant hänseende

föreslagna anordningen, har visserligen betecknat det såsom en onödig

omväg att i dylika särskilda fall medgiva fortsatt delaktighet, då enligt

statskontorets mening frågan hellre borde lösas så, att den institution, till

vilken befattningshavaren övergått, bleve ansluten till anstalten. Denna

uppfattning kan jag för min del icke biträda. Erfarenheten har nämligen

visat, att fall förekomma, där tillräckliga skäl prövas icke föreligga

för den nya befattningens inordnande i pensionsanstalten men där örn
-

Departements

chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 186.

ständigheterna lika fullt måste anses göra ett bevarande av befattningshavarens

redan förvärvade pensionsrätt önskvärt. Vid bedömande av

frågor örn upptagande i statens pensionsanstalt av befattningar, tillhörande

enskilda institutioner, vilka hittills icke vunnit inträde i anstalten,

måste tydligen, med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för statsverket,

en viss varsamhet iakttagas. Det är emellertid fara värt att, örn

ej särskilda anordningar i här ifrågasatt syfte vidtagas, de föreliggande

personliga omständigheterna i ett visst fall kunna leda till att en befattning

inordnas i anstalten, även örn skälen härför vid ett strängt sakligt

bedömande skulle befinnas otillräckliga. Icke minst med hänsyn härtill

har jag ansett lämpligt, att syftet med de föreliggande framställningarna

tillgodoses.

Det förslag, som statens pensionsanstalt i detta hänseende framlagt,

går ut på att fortsatt delaktighet i anstalten skulle på vissa villkor och

enligt vissa grunder kunna efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt

fall beredas innehavare av befattning med pensionsrätt i anstalten

vid övergång till institution, som åtnjuter statsunderstöd.

De föreslagna grunderna innebära bland annat, att staten icke skulle

belastas med några utgifter för den fortsatta delaktigheten och att alltså

pensionsavgifterna skulle försäkringstekniskt avvägas på sådant sätt, att

de täckte hela kostnaden för den pensionsförmån, vid vilken befattningshavaren

skulle bibehållas. Några tilläggsförmåner i form av pensionsförhöjning

eller dyrtidstillägg skulle ej heller utgå å den pension, som

grundades på de sålunda erlagda avgifterna. Däremot skulle för

dessa fall medgivas en förmånligare beräkning av den s. k. uppskjutna

pensionen än vad anstaltens reglemente i regel medgiver,

i det att denna pension skulle med vissa angivna undantag beräknas

icke blott på befattningshavarens egna utan även på huvudmannens och

statens avgifter. Mot denna jämkning till befattningshavarens förmån i

reglerna för den uppskjutna pensionens beräkning synas mig några betänkligheter

icke behöva möta; jag erinrar örn att 1930 års pensionssakkunniga

i sitt betänkande angående civilt tjänstepensionsreglemente

föreslagit, att statstjänsteman, som avgår ur tjänst före pensionsrättens

inträde, skulle tillförsäkras s. k. uppskjuten livränta, normalt beräknad

efter likartade grunder. I tekniskt avseende skulle den pensionsförmån,

som grundades under den fortsatta delaktigheten, få karaktär av livränta

och behandlas såsom ett ''.fristående tillägg till den uppskjutna

pensionen.

Vad statens pensionsanstalt föreslagit finner jag mig kunna biträda. Den

ifrågasatta anordningen innebär visserligen såtillvida en nyhet i anstaltens

pensioneringssystem, som anstalten för närvarande icke inrymmer någon

form av pensionering, till vars kostnader staten icke bidrager. Denna

omständighet synes mig emellertid icke kunna anföras såsom skäl mot

åtgärdens genomförande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186. 9

Såsom pensionsanstalten anfört, torde den föreslagna anordningen

icke böra regleras genom detaljbestämmelser i anstaltens reglemente.

I reglementet synes endast böra intagas ett allmänt hållet stadgande i

ämnet. Mot anstaltens förslag till dylikt stadgande bar jag icke funnit

anledning till erinran. Det må bär framhållas, att den fortsatta delaktigheten

förutsättes kunna avse såväl tjänste- som familjepension.

Pensionsanstalten har ifrågasatt, att retroaktiv tillämpning av de avsedda

föreskrifterna skulle i förekommande fall medgivas, under förutsättning

att erforderlig tilläggsavgift erlades. Även detta förslag finner

jag mig kunna biträda, varvid jag emellertid förutsätter, att en tillbakaverkande

tillämpning endast kommer att avse fall, där befattningshavare

under något av de senaste åren avgått fran befattning med delaktighet i

pensionsanstalten.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med de av mig i det föregående

angivna grunderna utfärda föreskrifter angående

fortsatt delaktighet i statens pensionsanstalt för befattningshavare,

som övergår till befattning i statsunderstödd

institution, vilken icke äger delaktighet i

anstalten.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

2

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 186—187.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1934:41 tJankoutskottets utlåtande Nr 41 a1 i texten
  2. Rskr. 1934:158 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående familjepensionsrätt i statens pensionsansta. lt skolan. s. 6 i texten
  3. BU 1934:23 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för innehavare av befattning med delaktighet i statens pensionsanstalt att vid avgång ur tjäns s. 6 i texten