Sök i Ratio Lex

Angående lån för anordnande av vissa erkända alkoholistanstalter

1934-02-23 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:193, Angående lån för anordnande av vissa erkända alkoholistanstalter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående lån

för anordnande av vissa erkända alkoholistanstalter;

given Stockholms slott den 23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller anför:

Till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter hava anvisats

betydande anslagsbelopp. Senast har för budgetåret 1932/1933 anvisats ett

reservationsanslag härför av 100,000 kronor. Gällande grunder för användningen

av anslag för ifrågavarande ändamål äro meddelade i kungörelsen

den 27 maj 1932 (nr 217) örn statsbidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.

Kungörelsen innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Statsbidrag för anordnande av erkänd alkoholistanstalt må tilldelas landsting,

kommun, förening, stiftelse eller annan. Statsbidragets sammanlagda

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 193, 464 34 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majda proposition nr 193.

belopp, däri jämväl inbegripet bidrag till kostnad för reparationer, förbättringar

eller dylikt, som för anstalten tidigare kan hava beviljats, må uppgå

till högst 2,000 kronor för vårdplats, när fråga är örn nybyggnad, och i

annat fall till högst 1,500 kronor för vårdplats. Statsbidraget må dock icke

överstiga vad från annat håll tillskjutes, såframt ej särskilda skäl därtill

föranleda (§ 1). Ansökning örn statsbidrag skall ingivas till socialstyrelsen

och av styrelsen efter granskning överlämnas till Kungl. Majit, som

beslutar i ämnet. Ansökningen skall bland annat innehålla förbindelse

att återbära statsbidraget, i fall anstalten skulle komma att användas för

annat ändamål, nedläggas eller avyttras, ävensom, där så låter sig göra, åtagande

att säkerställa förbindelsens fullgörande genom överlämnande av inteckning

i anstaltens fastighet, liggande inom senast för fastigheten fastställda

taxeringsvärde eller det värde, som vid särskild, av socialstyrelsen

godkänd värdering blivit fastigheten åsatt (§§ 2 och 3). Beviljat statsbidragutbetalas,

på därom gjord framställning, genom socialstyrelsen, sedan i förekommande

fall till styrelsen överlämnats förut omförmäld inteckning samt

styrelsen förvissat sig örn att den åtgärd, vartill bidraget skulle användas,

blivit på tillfredsställande sätt vidtagen. A statsbidraget må emellertid socialstyrelsen,

där eventuell återbetalning säkerställes, i mån av de avsedda anordningarnas

vidtagande lämna förskott med belopp motsvarande sammanlagt

högst tre fjärdedelar av det beviljade statsbidraget.

A nyssberörda anslag av 100,000 kronor fanns den 1 juli 1933 en reservation

av 88,850 kronor. Av denna reservation anvisade Kungl. Majit under

senare kalenderhalvåret 1933 tillhopa 78,000 kronor till olika anstalter, därav

genom beslut den 1 december 1933 ett belopp av 50,000 kronor till en

nyinrättad anstalt, Asbrohemmet i Lerbäcks socken av Örebro län. Reservationen

å anslaget utgjorde därför vid 1934 års början något mer än 10,000

kronor.

I skrivelser den 2 oktober och 18 november 1933 framlade socialstyrelsen

förslag rörande anslag för nästa budgetår för här ifrågavarande

ändamål. Styrelsen, som utgick från att någon reservation icke skulle finnas

å anslaget vid slutet av löpande budgetår, uppskattade medelsbehovet för

nästa budgetår till 60,000 kronor för flyttning och utvidgning av alkoholistanstalten

vid Lerjeholm i Göteborg, för vars anordnande statsbidrag icke

utgått, samt till 100,000 kronor, för ytterligare understöd åt Asbrohemmet.

Styrelsen förutsatte, att sistnämnda understöd borde utgå i form av lånemedel,

och hemställde på grund härav, att till bidrag till anordnande av

erkända alkoholistanstalter måtte för nästa budgetår anvisas ett anslag av

60,000 kronor.

Vid anmälan i 1934 års statsverksproposition av frågan örn anslag för

nämnda ändamål (V s. 52) anförde jag, att enligt min mening medelsbehovet

för budgetåret 1934/1935 lämpligen kunde tillgodoses lånevägen. På grund

därav — yttrade jag vidare — vore det min avsikt att hemställa om anvisande

av medel för ändamålet under utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder,

fonden för låneunderstöd. Då emellertid fullständig utred
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 193.

3

ning i ärendet ännu icke förelåge, kunde härför allenast upptagas ett beräknat

belopp. Detta syntes böra bestämmas till 150,000 kronor. Med hänsyn

därtill förklarade jag, att jag saknade anledning att föreslå upptagande av

anslag till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört förordade jag vid anmälan

i samma statsverksproposition av under socialdepartementets handläggning

hörande ärenden angående utgifter för kapitalökning, att bland nämnda utgifter

under rubriken »Statens utlåningsfonder» måtte i riksstatsförslaget

beräknas medel för utlämnande av lån för anordnande av erkända alkoholistanstalter

till ett belopp av 150,000 kronor, samt föreslog tillika, att dessa

lån skulle redovisas å fonden för låneunderstöd.

Kungl. Majit beslöt i enlighet härmed. Sålunda äskade Kungl. Majit icke

något anslag till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter. Däremot

föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på blivande propositioner

i ämnet, bland utgifter för kapitalökning för budgetåret 1934/1935 beräkna

ett reservationsanslag av 180,000 kronor, därav 150,000 kronor avsågos

för utlämnande av lån för anordnande av erkända alkoholistanstalter.

Jag anhåller nu att få ånyo till behandling upptaga frågan angående lån

för sistnämnda ändamål.

Till en början ber jag att få i korthet redogöra för tillkomsten av allcoholistanstalten

Asbrohemmet ävensom i samband därmed gjorda framställningar

och fattade beslut.

Under hösten 1933 bildades i Örebro län under benämning stiftelsen

Asbrohemmet en stiftelse med ändamål att i Lerbäcks socken anordna och

driva en erkänd alkoholistanstalt för män, avsedd i första hand för sådana

alkoholister, som kunde vårdas å öppen anstalt men beträffande vilka på

grund av upprepad anstalts vård eller eljest måste antagas, att föga utsikt

funnes för deras återförande till ett nyktert och ordentligt liv. Anstalten

beräknades att till en början inrymma 75 vårdplatser. Sedan nämnda stiftelse

för ifrågavarande ändamål inköpt en egendom i Lerbäcks socken samt

vidtagit åtgärder för dess apterande till alkoholistanstalt, hemställde stiftelsen

i en till Kungl. Majit ställd, av socialstyrelsen med skrivelse den 18

november 1933 överlämnad skrift örn statsmakternas medverkan i olika hänseenden

för anstaltens anordnande och drift m. m.

I ansökningen anförde stiftelsen Asbrohemmet, bland annat, att stiftelsen,

som uppskattade de totala kostnaderna för anstaltens anordnande till 248,000

kronor—• därav 190,000 kronor för inköp av egendomen jämte inventarier samt

58.000 kronor för ombyggnadsarbeten m. m. — beräknade, att 50,000 kronor

av kostnaderna skulle erhållas såsom statsbidrag, att staten skulle ställa till

stiftelsens förfogande ytterligare 100,000 kronor antingen såsom statsbidrag

eller såsom lån mot inteckningar i anstaltens fastigheter samt att återstoden,

98.000 kronor, skulle anskaffas genom lån i annan ordning. Stiftelsen förutsatte,

att därest staten lämnade ett lån å 100,000 kronor, till säkerhet för

detsamma skulle få lämnas inteckningar utom fastigheternas taxeringsvärde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Såsom motiv för ett lån på sådana villkor åberopade stiftelsen, att i stiftelseurkunden

föreskrivits, att därest alkoholistanstalten nedlades, avyttrades

eller eljest till annan överlätes eller ahvändes för annat än därmed avsett

ändamål eller om meddelat erkännande av densamma såsom allmän alkoholistanstalt

återkallades, stiftelsens samtliga tillgångar skulle efter Kungl.

Maj:ts beprövande användas för annat likartat anstaltsändamål eller, om

behov därav ej förefunnes, tillfalla staten.

Stiftelsen anhöll i ansökningen, bland annat, att Kungl. Majit måtte dels

för tiden från och med den 1 december 1933 såsom allmän erkänna den

planerade alkohoiistanstalten, dels bevilja statsbidrag till anstaltens anordnande

med 50,000 kronor, dels och utverka riksdagens medgivande att efter

förnyad ansökning av stiftelsen ett ytterligare belopp av 100,000 kronor måtte

ställas till stiftelsens förfogande såsom bidrag till anstaltens anordnande, att

utgå antingen i form av statsbidrag eller såsom lån med ränta och amortering

efter de grunder, som Kungl. Majit kunde komma att bestämma.

I sin skrivelse den 18 november 1933 framhöll socialstyrelsen, att förberedelserna

till den planerade anstaltens anordnande träffats under nära samarbete

mellan stiftarna och styrelsen ävensom att styrelsen företagit inspektion

å platsen. Styrelsen konstaterade, bland annat, att den uppgjorda

planen för anstaltens anordnande och drivande vore ur vårdsynpunkt lämplig,

att anstalten såsom erkänd alkoholistanstalt kunde antagas komma att fylla

högt ställda krav, att det speciella behov, som anstalten vore avsedd att tillgodose,

vore av trängande natur, att den ekonomiska planen för anstaltens

anordnande ej gåve anledning till erinran samt att ansökningen i övrigt befunnits

väl motiverad.

Socialstyrelsen tillstyrkte ansökningen, i vad den avsåg erkännande av anstalten

och beviljandet av statsbidrag å 50,000 kronor till dess anordnande.

Därjämte tillstyrkte styrelsen stiftelsens hemställan örn erhållande av ytterligare

ett belopp av 100,000 kronor, därvid styrelsen förordade, att beloppet

måtte få utgå i form av ett lån. Styrelsen, som utgick ifrån, att lånet skulle

utlämnas från ett för ändamålet i riksstaten uppfört anslag, föreslog, att å

lånet skulle gäldas ränta efter samma procent, som staten finge vidkännas

för motsvarande upplåning, samt att förräntningen och amorteringen måtte

få utgöras genom en årlig annuitet, som med en procent överstege räntan å

det ursprungliga lånebeloppet.

Kungl. Maj:ts beslut i ämnet fattades den 1 december 1933. Kungl. Majit

erkände därvid alkoholistanstalten Åsbrohemmet såsom allmän alkoholistanstalt

från och med nämnda dag samt beviljade stiftelsen — på sätt i det

föregående redan omförmälts — ett statsbidrag av 50,000 kronor för anstaltens

anordnande att utgå från det för budgetåret 1932/1933 uppförda reservationsanslaget

till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter. Beträffande

stiftelsens anhållan örn åtgärder för ställande till stiftelsens förfogande

av ytterligare belopp för anstaltens anordnande förklarade sig Kungl. Majit

vilja framdeles meddela beslut.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Ktnvjl. }faj:ts proposition nr 193.

Statskontoret, som genom remiss elen 2 december 1933 anbefalldes avgiva

utlåtande i ärendet rörande stiftelsens framställning om statsbidrag eller

lån å 100,000 kronor, avgav dylikt utlåtande den 9 december 1933. Statskontoret

anförde däri i liuvudsak följande.

Med hänsyn till vad socialstyrelsen upplyst angående behövligheten av

den planerade anstalten hade statskontoret icke något att erinra mot att

stiftelsen av statsmedel erhölle ett lån å 100,000 kronor samt att detta lån

utlämnades mot låg ränta och med lång amorteringstid.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle lånet utgå från ett för ändamålet på

riksstaten uppfört anslag. Med anledning härav ville statskontoret framhålla,

att det också kunde ifrågasättas att sagda lån finge utgå från rusdrycksmedelsfonden.

Statskontoret ville i sådant avseende erinra, att jämlikt medgivande

av 1932 års riksdag ett lån å 50,000 kronor blivit från sagda fond

utlämnat till frälsningsarméns förlagsaktiebolag att användas till bestridande

av kostnaderna för utförande av vissa byggnadsarbeten vid frälsningsarméns

alkoholistanstalt å Kurön.5 Det ville synas, som örn en dylik anordning

jämväl i förevarande fall vore att föredraga framför att i riksstaten under

utgifter för kapitalökning uppföra ett anslag att utgå av lånemedel. Räntan

å det begärda lånet syntes med hänsyn till rådande läge å lånemarknaden

kunna fastställas till 4 procent. Det av socialstyrelsen föreslagna sättet för

lånets amortering medförde, att amorteringstiden bleve osedvanligt lång.

Statskontoret ansåge sig likväl icke böra resa någon erinran mot berörda

förslag. Den föreslagna säkerheten för lånet — inteckningar, som åtminstone

till större delen skulle komma att ligga ovanför den inköpta fastighetens

taxeringsvärde — skulle statskontoret vid vanlig kapitalplacering hava ansett

otillfredsställande. Då emellertid det ifrågavarande lånet skulle utlämnas

till en institution, som staten hade särskilda skäl att giva ett verksamt stöd,

torde den erbjudna säkerheten måhända kunna få godtagas.

I en den 2 februari 1934 dagtecknad skrift bär stiftelsen Asbrohemmet ingivit

förnyad framställning i ämnet. Stiftelsen har däri — under hänvisning

jämväl till vad tidigare i frågan förekommit — anfört i huvudsak följande.

Den sammanlagda kostnaden för anordnandet av anstalten hade beräknats

till 248,000 kronor. Genom köpekontrakt den 30 december 1933 hade stiftelsen

av enskild person för en köpeskilling av 17,000 kronor förvärvat ytterligare

en fastighet, vars inägor vore belägna inom området för de tidigare

inköpta fastigheterna och i omedelbar närhet till anstaltens huvudbyggnad.

Kostnaden för anstaltens anordnande kunde alltså numera uppskattas till

sammanlagt 265,000 kronor.

Till bestridande av nämnda kostnad hade stiftelsen beräknat att — utöver

det av Kungl. Majit beviljade statsbidraget örn 50,000 kronor — komma i åtnjutande

av ett lån av staten till ett belopp av 100,000 kronor, varjämte

stiftelsen skulle genom upptagande av lån i övrigt, huvudsakligen mot inteckningssäkerhet,

anskaffa återstående belopp, 115,000 kronor.

De av stiftelsen inköpta fastigheterna vore taxeringsvärderade till 146,100

kronor. Stiftelsen hade förbundit sig att såsom säkerhet för återbetalning

i vissa fall av det beviljade statsbidraget örn 50,000 kronor överlämna inteckning

å samma belopp i stiftelsen tillhöriga fastigheter, liggande inom

fastigheternas taxeringsvärde. Då stiftelsen avsåge att utnyttja övriga inom

fastigheternas taxeringsvärde liggande inteckningar såsom säkerhet för andra

lån än det nu ifrågasatta statslånet, sage sig stiftelsen nödsakad hemställa,

Se propositionen nr 47 och riksdagens skrivelse nr 142

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

att som säkerhet för sistnämnda lån måtte få lämnas inteckning, liggande

utom fastigheternas taxeringsvärde.

Utöver de statsbidrag till anstaltens drift, som vore att påräkna, komme

förhållandevis obetydliga inkomster att stå till förfogande för täckande av

anstaltens driftkostnader. På grund härav och då anstalten beräknades

komma att få gälda ränta å andra lån än statslån till betydande belopp,

ville stiftelsen slutligen framhålla angelägenheten av att, därest det begärda

statslånet beviljades, lånevillkoren måtte bliva för stiftelsen så förmånliga

som möjligt.

Under åberopande av det anförda har stiftelsen hemställt, att Kungl. Majit

täcktes utverka riksdagens medgivande till att efter förnyad ansökan från

stiftelsen ett belopp av 100,000 kronor måtte ställas till stiftelsens förfogande

såsom bidrag till anordnandet av anstalten Åsbrohemmet, att utgå i

form av lån, örn möjligt fritt från ränta samt med amortering efter grunder,

som Kungl. Majit kunde komma att bestämma.

Jag ber härefter få redogöra för en av styrelsen för alkoholistanstalten

vid Lerjeholm i Göteborg gjord framställning örn statsbidrag m. m.

Beträffande denna anstalt får jag erinra att densamma, som innehaves

och drives av Göteborgs stad, den 25 januari 1918 av Kungl. Majit erkändes

såsom allmän alkoholistanstalt. A anstalten, som för närvarande har 26

vårdplatser, mottagas i första hand personer med hemortsrätt i Göteborg

men i mån av utrymme även personer från annan ort. För anordnande av

anstalten har icke utgått något statsbidrag. Ej heller har dylikt bidrag

varit ifrågasatt.

I skrivelse den 24 januari 1934 har nu styrelsen för Lerjeholmsanstalten

anfört följande.

Under den tid, anstalten varit förlagd till Lerjeholm, hade det visat

sig, att platsen icke vore lämplig för alkoholistanstalt. Olägenheterna, som

framträtt särskilt under senare år, bestode huvudsakligen dels i otillfredsställande

och bristande arbetsmöjligheter för de å anstalten intagna såväl

beträffande arbetets beskaffenhet — trädgårdsarbete — som dess omfattning

och dels i närheten till Göteborg. Kär anstalten hade tagits i bruk såsom

alkoholistanstalt, hade för iordningställande av den till anstalten upplåtna

delen av egendomen Lerjeholm erfordrats ganska betydande arbeten, med

vilka de intagna varit sysselsatta under åtskilliga år vid sidan av det ordinarie

arbetet i trädgården. Sådana extraarbeten stöde emellertid icke längre

till buds. Närheten till Göteborg hade blivit för anstaltsvården alltmera

besvärande i samma mån som kommunikationsmöjligheterna ökats och bebyggelsen

i anstaltens närhet tillvuxit.

Härtill komme, att 1931 års lag örn behandling av alkoholister, som trätt

i kraft den 1 juli 1932, medfört behov av att öka antalet vårdplatser vid

anstalten till 40.

Inom anstaltsstyrelsen hade därför övervägts möjligheterna till en förflyttning

av anstalten och vidtagits undersökningar i detta hänseende. En

sådan förflyttning ansåge anstaltsstyrelsen vara nödvändig inom icke alltför

lång tid. Den plats, som kunde ifrågakomma, borde vara belägen på ett

sådant avstånd från Göteborg, att förutnämnda olägenheter av stadens närhet

undanröjdes, samt inrymma erforderliga arbetsmöjligheter såväl beträffande

arbetets omfattning som dess beskaffenhet. En egendom med erfor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 193.

derligt lantbruk oell skogsbruk vore i detta hänseende lämpligast. Förslag

beträffande sådana egendomar förelåge.

Det hade vidare ifrågasatts, att anstalten å den nya platsen skulle innehavas

av en för ändamålet särskilt bildad stiftelse efter ungefär de riktlinjer,

som kommit till användning vid erkända alkoholistanstalterna Hagbyhemmet

och Åsbroliemmet.

En förutsättning för att ifrågavarande förflyttning och utvidgning av anstalten

skulle kunna ske, vore emellertid att statsbidrag erhölles för anordnandet

av den nya anstalten.

Under åberopande av det anförda har anstaltsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte bevilja statsbidrag för anordnande av den anstalt, som

kunde komma att upprättas för fortsättande av den av Lerjeholmsanstalten

bedrivna verksamheten, med (30,000 kronor. Därest icke hela beloppet skulle

kunna utgå i form av statsbidrag, anhåller styrelsen, att återstående del

därav måtte medgivas utgå i form av lån mot lägsta möjliga ränta, intill

dess möjlighet framdeles kunde beredas, att sistberörda belopp kunde ställas

till förfogande såsom statsbidrag utan räntebetalningsskyldighet. Slutligen

hemställer styrelsen, att det bidrag eller lån, som kunde komma att beviljas,

måtte medgivas att gälla för den styrelse, som kunde komma att förvalta

den ifrågavarande nya anstalten, vare sig densamma komme att bedrivas

såsom särskild stiftelse eller under annan form.

Socialstyrelsen har överlämnat sist berörda båda framställningar med skrivelse

den 8 februari 1934.

Styrelsen har däri till en början lämnat vissa uppgifter rörande beläggningen

å statens alkoholistanstalt å Yenngarn och å de fem nu existerande

erkända alkoholistanstalterna för män. Uppgifterna, som avse förhållandena

den 1 februari 1934, innefattas i följande tablå.

Vård-

Antal

Överbeläggning av

platser

inskrivn a

närvarande

inskrivna

närvarande

Yenngarn ................

............ 125

201

139

76

14

Älvgården .............

........... 50

76

59

26

9

Björknäs ................

.............. 64

90

61

36

—

Lerjeholm .............

............... 26

32

25

6

—

Holma ...................

............. 50

65

55

15

5

Åsbro.....................

............. 75

34

34

—

—

I anslutning till denna tablå har styrelsen därefter uttalat sig på följande

sätt.

Av tablån framginge att — även örn man räknade blott med de vid anstalterna

närvarande vårdtagarna och sålunda bland annat bortsåge från de

försökspermitterade — vid angivna tidpunkt av de fem äldre anstalterna tre

varit kännbart överbelagda och de två återstående i det närmaste fullbelagda.

Belastningen å dessa anstalter vore delvis hårdare än omkring senaste årsskiftet,

oaktat under mellantiden över ett trettiotal vårdbehövande hänvisats

till Åsbroliemmet. Man hade, trots den allmänna knappheten på vårdplatser,

låtit nybeläggning vid sistnämnda anstalt ske i ett försiktigt, lugnt tempo,

under hänsynstagande till de vårdsynpunkter, som helt naturligt måste an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 193.

läggas vid en ny anstalt, särskilt där denna, såsom här vore fallet, i viss

mån vore av o specialkaraktär. I allmänhet hade överflyttningar från andra

anstalter till Åsbrohemmet undvikits; nästan hela klientelet utgjordes alltså

av nyintagna. Huvudsakligen hade intagits recidiverande och andra mindre

förbättringsbara alkoholister, vilka mindre väl lämpade sig för vård å andra

öppna anstalter. Härigenom hade en ökad differentiering av det manliga

anstaltsklientelet kunnat börja genomföras. Aven i sådant hänseende hade

anstalten ur vårdsynpunkt visat sig fylla ett verkligt behov.

Styrelsen har härefter framhållit, att det av stiftelsen Åsbrohemmet begärda

beloppet av 100,000 kronor syntes vara oundgängligen erforderligt för

tryggandet av den av stiftelsen drivna anstaltens ekonomi. På grund härav

har styrelsen, som jämväl hänvisat till vad styrelsen i ämnet anfört i sin skrivelse

den 18 november 1933, tillstyrkt utverkande av riksdagens medgivande

till utlämnande av det begärda lånebeloppet.

Beträffande villkoren för lånets åtnjutande har styrelsen anfört, att föreskrifterna

i kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 217) borde i tillämpliga delar

lända till efterrättelse. Styrelsen har dock härvid föreslagit vissa undantag.

Sålunda hemställer styrelsen, att stadgandet örn statsbidragets bestämmande

till visst maximibelopp per vårdplats icke måtte tillämpas vid lånebeloppets

fixerande, liksom ej heller villkoret, att bidrag från staten ej må överstiga

vad som från annat håll tillskjutes. Styrelsen hemställer vidare, att vid

lånet icke måtte knytas villkor örn åtagande för stiftelsen att säkerställa

lånet genom inteckning inom senast fastställda taxeringsvärde. Såsom stöd

för de föreslagna avvikelserna hänvisar styrelsen till den förut omförmälda

bestämmelsen i stiftelseurkunden, att stiftelsens samtliga tillgångar under

vissa förutsättningar skola tillfalla staten. Även den omständigheten, att

Åsbrohemmet är anordnat för ett speciellt anstaltsklientel och äger en för

sådant ändamål särskilt anpassad utrustning, har synts styrelsen härvid förtjäna

beaktande.

Styrelsen har vidare hemställt, att räntan å lånet måtte bestämmas till

4 procent samt att förräntning och amortering å lånet måtte få utgöras

genom en årlig annuitet, som med en procent överstiger räntan å det ursprungliga

lånebeloppet.

Med anledning av den av styrelsen för Lerjeholmsanstalten gjorda ansökningen

har socialstyrelsen vitsordat riktigheten av de i ansökningen

lämnade uppgifterna rörande de brister, som i olika hänseenden vidlåda

denna anstalt, samt angående behovet av anstaltens ersättande med en ny

och större sådan. Styrelsen har därför ansett, att statsmedel borde ställas

till förfogande för det av anstaltsstyrelsen ifrågasatta ändamålet. Angående

det sätt, varpå detta lämpligen borde ske, har styrelsen närmare anfört

följande.

Det statsbidrag, som författningsenligt kunde ifrågakomma i förevarande

fall, kunde beräknas till 1,500 kronor för vårdplats. Enär statsbidrag ej

tidigare utgått för anstaltens anordnande, skulle — därest vårdkapaciteten

utökades till minst 40 platser — således kunna utgå ett statsbidrag av högst

(1,500 x 40) 60,000 kronor. Med hänsyn därtill syntes här böra beräknas ett

belopp av nämnda storlek. Då å anslaget till bidrag till anordnande av er
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

kända alkoliolistanstalter ännu återstode en reservation av omkring 10,000

kronor, syntes denna reservation böra tagas i anspråk för ifrågavarande

ändamål. Det därutöver erforderliga beloppet eller högst 50,000 kronor borde

— på samma sätt som föreslagits beträffande Asbrohemmet — anskaffas

genom lån. De nu ifrågavarande beloppen borde utbetalas antingen till Lerjeholmsanstaltens

styrelse i dess nuvarande form eller till den juridiska person,

som framdeles kunde hava bildats för övertagande av anstalten.

Även beträffande villkoren för förevarande lån har socialstyrelsen räknat

med att 1932 års statsbidragskungörelse skulle i tillämpliga delar gälla.

Styrelsen ifrågasätter dock, huruvida icke också här någon eftergift kunde

ifrågakomma beträffande kravet på inteckningssäkerhet.

I fråga örn ränta och amortering å lånet har styrelsen förordat meddelande

av samma bestämmelser, som styrelsen förut tillstyrkt med avseende

å lånet till Asbrohemmet.

I anslutning till frågan örn beviljandet av lån för anordnande av alkoholistanstalter

har socialstyrelsen jämväl upptagit spörsmålet örn det framtida

utbyggandet av anstaltssystemet för den organiserade alkoholistvården. Härom

har styrelsen anfört bland annat följande.

Den ökning av platstillgången, som vunnits genom anordnandet av Asbrohemmet

och som kunde förväntas genom utvidgningen av Lerjeholmsanstalten,

torde inom en snar framtid komma att visa sig otillräcklig.

Statsmakterna hade alltsedan år 1910 träffat åtgärder till främjande genom

statsbidrag av anordnande av erkända alkolistanstalter. Förutsättningarna

för en sådan bidragsverksamhet hade emellertid märkbart förändrats. Är

1916 och tiden närmast därefter hade man ansett sig kunna lita till ett

starkt enskilt intresse, som stöde redo att med egna uppoffringar träffa åtgärder

för dylika anstalters upprättande. _ Förhållandena vore emellertid numera

ändrade och omständigheterna vid Äsbrohemmets anordnande torde i

viss mån markera den väg, man framdeles hade att gå. Syftet med statsbidrag

kunde icke längre vara att stimulera det enskilda intresset utan att

bereda anstalter tillgång till nödigt förlagskapital. Praktiskt taget torde

staten framdeles få räkna med att till huvudsaklig del få tillskjuta sådant

förlagskapital.

Under hänvisning till att statens kostnader för den organiserade alkoholistvården

numera enligt principbeslut av riksdagen i första hand täckas genom

avkastningen av rusdrycksmedelsfonden, har styrelsen därefter framfört den

tanken, huruvida staten icke vid anstaltsväsendets fortsatta utbyggande borde

i princip besluta, att rusdrycksmedelsfondens tillgångar i viss utsträckning

finge placeras såsom räntebärande förlagslån till upprättande av erkända

alkoholistanstalter.

Med hänsyn härtill har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit täcktes

bringa under riksdagens övervägande, huruvida icke riksdagen kunde medgiva,

att — utöver förut berörda 150,000 kronor — förslagsvis 350,000 kronor

finge i mån av behov under nästkommande och påföljande budgetår disponeras

ur rusdrycksmedelsfonden för beredande av räntebärande förlagslån

för anordnande av nya erkända alkoholistanstalter.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 193.

454 34 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Behovet av nya vårdplatser för alkoholister, vilket sedan länge befunnit

sig i stigande, har genom 1931 års alkoholistlag blivit alltmera framträdande.

Denna lag medger som bekant omhändertagande av alkoholister i större

omfattning än den äldre lagen, och tiderna för anstaltsvistelsen hava avsevärt

förlängts. Härtill kommer, att genom ökade understöd åt nykterhetsnämnderna

dessas verksamhet kunnat vidgas och få en mera effektiv karaktär

än tidigare. För att möta det växande platsbehovet hava planer sedan någon

tid förelegat att inrätta en helt ny erkänd anstalt. Dessa planer förverkligades

genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 december 1933 örn erkännande av

Asbrohemmet såsom allmän alkoholistanstalt. Med tillkomsten av denna

anstalt, som nu rymmer 75 vårdplatser, har ej allenast en avsevärd lättnad

vunnits i den svåra platsbristen utan därjämte skapats i viss mån gynnsammare

förutsättningar för en framgångsrik alkoholistvård. Då denna anstalt,

såsom förut berörts, är avsedd att mottaga mindre förbättringsbara

alkoholister, befrias nämligen övriga allmänna anstalter från det ej sällan

för vården störande element, som nämnda alkoholister utgöra.

Av utredningen framgår, att Asbrohemmets anordnande kan beräknas draga

en kostnad av 265,000 kronor. Härtill har anstalten erhållit ett statsbidrag

å allenast 50,000 kronor. Ett bidrag av denna storlek är emellertid icke

tillfyllest för att anstaltens ekonomi skall kunna anses tryggad utan ytterligare

avsevärt understöd är av behovet påkallat. Då bidrag från enskilt

håll icke synes kunna förväntas, torde staten böra lämna det bistånd, som

behöves. Det erforderliga understödet synes få beräknas till 100,000 kronor.

Med hänsyn till beloppets storlek lärer detsamma i nuvarande statsfinansiella

läge icke böra utgå såsom statsbidrag utan i stället såsom lån.

Yad härefter angår Lerjeholmsanstalten har det länge varit ett önskemål, att

denna anstalt förflyttas till en lämpligare plats samt att i samband därmed

anstalten utvidgas till att omfatta sammanlagt 40 vårdplatser, varigenom ett

tillskott av 14 platser skulle vinnas. Även här synes statens ekonomiska

medverkan vara erforderlig. Av det belopp å 60,000 kronor, som ansetts

behövligt för ändamålet, torde lämpligen 10,000 kronor kunna utgå såsom

statsbidrag i vanlig ordning. Den återstående delen eller 50,000 kronor

synes böra utgå i form av lån av statsmedel. Lånet torde böra utlämnas

till ägaren av den anstalt, som är avsedd att träda i stället för den nuvarande

alkoholistanstalten.

Yad angår villkoren för de lån, som enligt vad jag nu förordat böra utgå,

torde räntan å lånen böra bestämmas till 4V2 procent och amortering

ske på sätt socialstyrelsen förordat d. v. s. genom erläggande av en

annuitet, som med en procent överstiger räntan å de ursprungliga lånebeloppen.

Övriga villkor torde få bestämmas av Kungl. Majit, som därvid

lärer böra avgöra, i vad män föreskrifter skola utfärdas motsvarande dem,

som gälla för åtnjutande av statsbidrag för anordnande av alkoholistanstalter.

Beträffande det sätt, varpå medel böra erhållas för utlämnande av lånen,

har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke lån för dylikt ändamål kunde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 193.

beredas ur rusdrycksmedelsfonden, ett förslag som socialstyrelsen i sitt senaste

utlåtande i ämnet förordat. Efter samråd med cliefen för finansdepartementet

finner jag mig icke böra ansluta mig till detta förslag. Lånen

torde i stället böra utgå från ett särskilt i riksstaten bland utgifter för

kapitalökning under rubrik »Statens utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd»

uppfört anslag.

Socialstyrelsen har vidare framkastat tanken på att ur rusdrycksmedelsfonden

avsätta ett större belopp, från vilket under nästa och följande budgetår

skulle kunna utlämnas lån för anordnande av ytterligare alkoholistanstalter.

Då detta förslag tarvar ytterligare övervägande, kan jag icke nu

förorda åtgärd för dess realiserande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

1. medgiva, att lån, i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig i det föregående förordade grunder och i övrigt på de villkor,

som av Kungl. Majit bestämmas, må utlämnas dels till stiftelsen

Åsbrohemmet å högst 100,000 kronor för anordnande av

erkända alkoholistanstalten Åsbrohemmet dels ock till ägaren

av den anstalt, som är avsedd att träda i stället för den nuvarande

alkoholistanstalten vid Lerjeholm, å högst 50,000 kronor

för anordnande av den nya anstalten;

2. till lån för anordnande av vissa alkoholistanstalter för

budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under

rubrik »Statens utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd»

anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,

av.......................................................................... kronor 150,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:253 Skrivelse till Konungen, angående anvisande av de i regeringsformens 63 § föreskrivna kreditiv summor. s. 8 i texten
  2. SU 1934:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för anordnande av vissa erkända alkoholistanstalter. s. 5 i texten