Sök i Ratio Lex

Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

1934-02-23 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:196, Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 196.

1

Nr 196.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående avstående i vissa

fall av allmänna arvsfondens rätt till arv; given Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—7:o hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande

frågor örn avstående av allmänna arvsfondens rätt till arv efter vissa

personer och anför därvid:

l:o.

Rätten till arv efter förre hemmansägaren Erik Adolf Westman från

Vendels socken. Den 9 februari 1932 avled förre hemmansägaren Erik

Adolf Westman från Romstarbo i Vendels socken av Uppsala län utan

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 196.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna

någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen

14,766 kronor 51 öre.

Den 1 juni 1932 anställdes inför Uppsala läns norra domsagas häradsrätt

vittnesförhör rörande tillkomsten av vissa utav Westman fällda yttranden

av innehåll, att jordbruksarbetaren Evert Höglund i Golvsta, Alunda

socken, skulle erhålla så stor del av kvarlåtenskapen efter Westman, att

Höglund därför kunde inköpa ett hemman, samt att Höglunds halvsyster

Svea Höglund i Romstarbo, Vendels socken, skulle erhålla återstoden av

kvarlåtenskapen.

Berörda yttranden bevakades den 27 september 1932 vid häradsrätten såsom

muntligt testamente efter Westman.

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet med hänsyn till bestämmelserna i

4 § lagen den 8 juni 1928 örn allmänna arvsfonden underställt frågan örn

godkännande av berörda, testamente Kungl. Maj:ts prövning, förklarade

Kungl. Maj:t genom beslut den 9 december 1932, att klander mot ifrågavarande

såsom muntligt testamente bevakade yttranden skulle för allmänna

arvsfondens räkning äga rum.

Efter det ämbetet i anledning därav vid förenämnda häradsrätt anhängiggjort

klandertalan mot förordnandet, förklarade häradsrätten genom

utslag den 8 mars 1933 detsamma icke utgöra hinder för allmänna arvsfonden

att tillträda kvarlåtenskapen efter Westman, vilket utslag vunnit

laga kraft.

Med utlåtande den 5 februari 1934 har kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnat en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Uppsala län ingiven

och av länsstyrelsen med eget utlåtande den 27 januari 1934 tili

kammaradvokatfiskalsämbetet översänd skrift, däri förutnämnda Evert

Höglund och Svea Höglund anhållit, att allmänna arvsfondens rätt till

arv efter Westman måtte helt eller delvis avstås till förmån för dem.

Till stöd för ansökningen hava sökandena åberopat de såsom testamente

bevakade yttrandena av Westman samt i övrigt anfört i huvudsak följande.

Sökandenas mormoder Kristina Hammerberg, avliden före Westman,

hade varit dennes hushållerska under många år. År 1922 hade Westman

sålt sitt jordbruk och flyttat med Kristina Hammerberg till ett av henne

ägt ställe, där de sedan bott och arbetat tillsammans »som fästfolk». Sökandenas

moder Edla Höglund, född Hammerberg, hade som ung haft

tjänst hos Westman. Före sitt äktenskap hade hon haft ett barn, sökanden

Evert Höglund, och i äktenskapet hade fötts en dotter, sökanden Svea

Höglund. Båda sökandena hade så gott som vuxit upp i Westmans hem.

Trots att Edla Höglund med sin familj haft eget hem i Tegelsmora socken,

hade Evert Höglund bott hos Westman tills han nått sådan ålder, att

han kunnat få anställning på annat håll. Westman hade många gånger

för flera personer talat örn att köpa ett ställe åt Evert Höglund, men denne

hade vid dessa tillfällen varit för ung. Sökandena vore meddellösa, och

Svea Höglund hade ett barn utom äktenskap att försörja.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Länsstyrelsen i Uppsala län har vid sitt utlåtande fogat dels en av landsfiskalen

i Dannemora distrikt avgiven rapport i ärendet, dels ock av åtskilliga

personer utfärdade intyg rörande sökandena och deras förhållande

till Westman. Av rapport och intyg bekräftas i huvudsak vad sökandena

anfört såsom stöd för sin ansökning. Av andra till ärendet hörande

handlingar framgår, att Evert Höglund är född 1909 och Svea Höglund

1912. Länsstyrelsen har för egen del tillstyrkt, att en väsentlig del av

kvar låtenskapen efter Westman avstodes till sökandenas förmån.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har tillstyrkt, att viss del av behållningen

i boet efter Westman efterskänktes till sökandena, vilken del skäligen

syntes böra bestämmas till 7,500 kronor. Vid sådant efterskänkande borde

efter ämbetets mening Evert Höglund, som enligt vad utredningen gåve

vid handen stått den avlidne närmare än Svea Höglund, bekomma ett

större belopp än den sistnämnda, förslagsvis 5,000 kronor, och Svea Höglund

således 2,500 kronor.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner jag skäligt, att

någon del av kvarlåtenskapen efter Westman avstås till förmån för sökandena.

För egen del vill jag med hänsyn till omständigheterna förorda,

att två tredjedelar av behållningen efterskänkes till sökandena. Tillräckliga

skäl att tillerkänna Evert Höglund en större del än Svea Höglund

synas mig icke vara förebragta.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att två tredjedelar av det allmänna arvsfonden tillfallna

arvet efter förre hemmansägaren Erik Adolf

Westman från Romstarbo i Vendels socken må avstås

till Evert Höglund och Svea Höglund att mellan dem

lika fördelas.

2:o.

Rätten till arv efter sömmerskan Fredrika Gudmundsson från Väsby

socken. Den 16 februari 1932 avled sömmerskan Fredrika Gudmundsson

från Ornakärr i Väsby socken av Malmöhus län utan att, såvitt en efter

henne upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Enligt av boutredningsmannen avlämnad slutlig redovisning

utgjorde behållningen i boet 21,719 kronor 9 öre, vilket belopp inlevererats

till allmänna arvsfonden.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till länsstyrelsen i Malmöhus län ingiven

skrift hava Carolina Paulsson och Gerda Andersson, båda i Jonstorp,

Klara Smitt i Hälsingborg och Anna Johansson i Everöd, samtliga kusiner

till Fredrika Gudmundsson, homställt, att hälften av behållningen i

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 196.

boet efter Fredrika Gudmundsson måtte avstås till förmån för sömmerskan

Alfrida Persson i Hälsingborg, arbetaren Gustaf Larsson och lantbrukaren

Arvid Jönssons hustru Anna Jönsson, båda i Jonstorp, samt

förra småskollärarinnan Johanna Johansson i'' Höja, vilka jämväl vore

kusiner till den avlidna och levde i knappa ekonomiska omständigheter.

Till ytterligare stöd för ansökningen hava sökandena anfört, att Fredrika

Gudmundsson, som plötsligt bortryckts genom hjärtslag och därför icke

hunnit förordna örn sin kvarlåtenskap, till dem fällt vissa yttranden av

innehåll, att staten icke skulle få hennes kvarlåtenskap utan att denna

skulle tillfalla hennes mest behövande kusiner.

Länsstyrelsen har den 29 oktober 1932 till kammaradvokatfiskalsämbetet

avgivit utlåtande över ansökningen, varjämte länsstyrelsen till ämbetet

överlämnat yttrande av landsfiskalen i Höganäs distrikt ävensom övrig

i ärendet införskaffad utredning.

Av utredningen inhämtas bland annat följande:

Alfrida Persson är född 1874 och ogift. Hon bedriver sedan omkring 25 år

tillbaka damskrädderirörelse i Hälsingborg. Rörelsen är numera av ganska

ringa omfattning. Beträffande sina ekonomiska förhållanden har Alfrida

Persson själv uppgivit, att hennes enda tillgångar utgjordes av möbler,

husgeråd och förnödenheter för rörelsen till ett sammanlagt värde av

högst 1,000 kronor samt att hon häftade i skuld till en broder med 4,000

kronor. För åren 1929, 1930 och 1931 har hon enligt förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerats till en inkomst av respektive

1,280, 1,250 och 1,660 kronor. En hos Alfrida Persson sedan 18 år

tillbaka anställd sömmerska har uppgivit, att Alfrida Persson och Fredrika

Gudmundsson varit synnerligen goda vänner och flera gånger årligen

vistats hos varandra under längre eller kortare perioder.

Gustaf Larsson, som är född 1880, är gift och har i äktenskapet sex barn.

Två av dessa äro minderåriga, och en son i 25-årsåldern är till följd av

invaliditet oförmögen till arbete. Larsson äger en fastighet med taxeringsvärde

av 4,500 kronor samt lösören till värde av 1,000 kronor, varjämte

han har innestående i bank 4,700 kronor. Enligt egen uppgift har

han inga skulder. Hans till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst

har för åren 1929—1931 växlat mellan 1,000 och 1,200 kronor. I ett

polisförhörsprotokoll har antecknats, att Gustaf Larsson stått Fredrika

Gudmundsson nära och rätt ofta besökt henne i hennes hem.

Anna Jönsson är född 1882. Hennes man, lantbrukaren Arvid Jönsson,

vilken är född 1875, lider enligt företett läkarintyg av lungtuberkulos i

avancerat stadium och är till följd därav oförmögen att utföra kroppsligt

arbete. Makarna hava fem barn, därav ett minderårigt. En dotter, 24 år

gammal, har sedan barndomen lidit av hjärtfel och är mindre arbetsför.

Mannen Jönsson äger två fastigheter med taxeringsvärde av tillhopa

24,000 kronor samt lösegendom till värde av 6,435 kronor, varjämte han

har i bank innestående omkring 900 kronor. Fastigheterna äro intecknade

för 12,500 kronor. I övrigt har han inga skulder. För åren 1929,

1930 och 1931 har han taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt för respektive

1,780, 1,040 och 1,670 kronor. En fjärdingsman har uppgivit, att

Anna Jönsson stått Fredrika Gudmundsson nära och att de rätt ofta

vistats i varandras hem.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

5

Johanna Johansson är född 1871 och ogift. Alltsedan 1901 har hon på

grund av nervsjukdom varit oförmögen till arbete och för sin försörjning

hänvisad till hjälp av sina släktingar. Hon uppbär pension enligt lagen

örn allmän pensionsförsäkring med 140 kronor 40 öre örn året. En syster

till Johanna Johansson har uppgivit, att Johanna Johansson i sin ungdom

flitigt umgåtts med Fredrika Gudmundsson och att förhållandet mellan

dem alltid varit det bästa. Sedan Johanna Johansson blivit sjuk, hade

hon ofta fått mottaga besök av Fredrika Gudmundsson.

Landsfiskalen i Höganäs distrikt har i sitt yttrande föreslagit, att till

de ifrågavarande kusinerna måtte avstås ett belopp av 11,000 kronor att

mellan dem fördelas med 3,000 kronor till Alfrida Persson, 2,500 kronor

till Gustaf Larsson, 1,500 kronor till Anna Jönsson och 4,000 kronor till

Johanna Johansson.

För egen del har länsstyrelsen anfört bland annat:

Av utredningen syntes det ådagalagt, att Alfrida Persson och Johanna

Johansson levde under sådana villkor och förhållanden, att det med hänsyn

till omständigheterna finge anses billigt, att viss del av kvarlåtenskapen

avstodes till deras förmån. Ehuru Gustaf Larsson och Anna Jönsson

måste anses vara i ekonomiskt avseende gynnsammare ställda, syntes

likväl med hänsyn till storleken av deras familjer och däri förekommande

sjuklighet hinder icke böra möta för att jämväl de finge komma i åtanke.

Länsstyrelsen hade under sådana förhållanden icke något att erinra mot

bifall till ansökningen, varjämte länsstyrelsen ansåge sig höra biträda

landsfiskalens förslag beträffande storleken av de belopp, som skäligen

borde tillkomma envar av ifrågavarande personer.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i utlåtande den 21 december 1933

anfört i huvudsak följande:

Ämbetet hade hört de personer, till vilkas förmån ansökningen gjorts,

och hade dessa därvid förklarat sig biträda ansökningen.

Av den verkställda utredningen syntes framgå, att samtliga ifrågavarande

personer, vilka varit kusiner till Fredrika Gudmundsson, stått henne

nära samt befunne sig i små ekonomiska omständigheter. På grund

därav och då enligt den arvsordning, som gällt innan lagen den 8 juni

1928 örn arv trätt i kraft, Alfrida Persson skulle hava bekommit V*<>,

Gustaf Larsson V20, Anna Jönsson Vao och Johanna Johansson Vaa av behållningen

i boet efter den avlidna, ansåge sig ämbetet böra tillstyrka,

att till bemälda personer avstodes de andelar av kvarlåtenskapen, som

enligt vad nyss sagts skulle hava tillkommit dem enligt äldre lag.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner jag skäligt, att Departementsnågon

del av kvarlåtenskapen efter Fredrika Gudmundsson avstås till «*•«/««•

förmån för hennes ifrågavarande fyra kusiner. Vad angår storleken av

de understöd, som böra komma ifråga, ansluter jag mig till det av landsfiskalen

i orten framlagda och av länsstyrelsen biträdda förslaget, vilket

enligt min mening får anses väl avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Fredrika Gudmundsson från Ornakärr i

Väsby socken må avstås 3,000 kronor till Alfrida Persson,

2,500 kronor till Gustaf Larsson, 1,500 kronor till

Anna Jönsson samt 4,000 kronor till Johanna Johansson.

3:o.

Rätten till arv efter förre hovmästaren Carl Herman Bergström.

Den 26 maj 1932 avled förre hovmästaren Carl Herman Bergström i

Norrköping utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. I bouppteckningsinstrumentet

antecknades, att arrendatorn Carl Albin Bergström under förmenande

att han vore trolovningsbarn till Carl Herman Bergström gjorde

anspråk på arv efter honom. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen

4,301 kronor 32 öre.

I en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Östergötlands län ingiven

och av länsstyrelsen med eget yttrande den 31 januari 1933 till kammaradvokatfiskalsämbetet

översänd skrift har nu arrendatorn Bergström

anhållit att, då han på grund av arvsrätt ägde framför allmänna arvsfonden

rätt till den avlidnes kvarlåtenskap, Kungl. Majit måtte avstå

från arvsfondens anspråk på samma kvarlåtenskap till förmån för honom

eller, därest detta yrkande icke kunde bifallas, att allmänna arvsfondens

rätt till kvarlåtenskapen måtte efterskänkas till hans förmån.

Till stöd för ansökningen har anförts bland annat, att före och vid tiden

för sökandens födelse Carl Herman Bergström och sökandens moder varit

trolovade eller att i varje fall Carl Herman Bergström lämnat hans moder

äktenskapslöfte. Till styrkande av sina uppgifter härutinnan har sökanden

åberopat vissa vid ansökningen fogade handlingar.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande tillstyrkt avstående av allmänna arvsfondens

rätt till kvarlåtenskapen till förmån för sökanden.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har genom vederbörande landsfiskal införskaffat

utredning rörande sökandens ekonomiska förhållanden, varav

framgår i huvudsak följande.

Sökanden, som vore född den 13 november 1890 och änkling sedan år

1929, hade i äktenskapet nio barn, av vilka det yngsta adopterats av andra

personer. Sju barn i åldern 5—18 år vistades i hemmet, och en 15-årig

dotter hade tjänst hos annan person. Sökanden arrenderade en gård örn

60 tunnland i Väsby i Össeby garns socken av Stockholms län mot ett årligt

arrende av 1,200 kronor, varjämte han hade att erlägga gårdens

skatter med omkring 500 kronor och amortering å elektrisk anläggning

med 180 kronor. För hemmets skötsel hade sökanden hos sig anställd en

hushållerska. Tillgångarna i hans bo utgjordes, förutom av nödigt enkelt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

bohag, av 2 hästar, 10 kor och nödvändigaste redskap. Skulderna uppginge

till omkring 2,600 kronor.

Kammarcidvokatfiskalsämbetet har med skrivelse den 6 oktober 1933

överlämnat ärendet till Kungl. Maurts prövning och därvid för egen del

anfört i huvudsak följande.

Enligt 3 kap. 2 § lagen örn arv den 8 juni 1928, vilken lag vore tillämplig

å förevarande arvsfråga, ägde barn utom äktenskap arvsrätt efter sin

fader allenast i de fall, då barnet vöre trolovningsbarn eller då fadern i

viss ordning avgivit förklaring, att barnet skulle hava samma rätt till

arv efter honom som barn av äktenskaplig börd. Sökanden hade emellertid

enligt ämbetets mening icke styrkt, att han vore trolovningsbarn till

den avlidne eller att denne i livstiden avgivit sådan förklaring beträffande

sökanden, som nyss nämnts. Ämbetet kunde därför icke för sin del

medgiva någon arvsrätt för sökanden efter den avlidne, vilken rätt således

finge anses vara tvistig. Ämbetet hemställde, att sökandens framställning

i denna del icke måtte föranleda någon åtgärd.

Till stöd för sitt alternativa yrkande örn efterskänkande av allmänna

arvsfondens rätt till kvarlåtenskapen efter Carl Herman Bergström hade

sökanden åberopat att han vore barn utom äktenskap till Carl Herman

Bergström, och torde den i ärendet förebragta utredningen också giva vid

handen, att denna sökandens uppgift vore riktig. På grund härav och

med hänsyn jämväl till de billighetsskäl, som förelåge, ansåge sig ämbetet

böra tillstyrka ett efterskänkande av den rätt, som kunde tillkomma allmänna

arvsfonden till ifrågavarande kvarlåtenskap.

Då frågan, huruvida sökanden är att anse som Carl Herman Bergströms Departementstrolovningsbarn

och på grund därav berättigad att taga arv efter denne,

är av beskaffenhet att icke kunna upptagas och avgöras annorledes än i

rättegångsväg, finner jag ansökningen kunna i nu förevarande ordning

komma under bedömande endast i den man den avser ett efterskänkande

till sökandens förmån av allmänna arvsfondens eventuella rätt till kvarlåtenskapen

efter Carl Herman Bergström. Då de i ärendet föreliggande

omständigheterna enligt min mening tala för bifall till ansökningen i

denna del, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den rätt, allmänna arvsfonden må äga till arv

efter förre hovmästaren Carl Herman Bergström

från Norrköping, må avstås till förmån för arrendatorn

Carl Albin Bergström.

4:o.

Rätten till arv efter förre hemmansägaren Karl Johan Jonsson från

Nysunds socken. Den 7 juni 1932 avled förre hemmansägaren Karl Johan

Jonsson från Sirbo i Nysunds socken av Örebro län utan att, såvitt en

efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

berättigad släkting. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen

90,564 kronor 44 öre.

Under år 1932 hade Jonsson låtit upprätta ett utkast till testamente,

enligt vilket elva särskilda legat å sammanlagt 26,000 kronor skulle utgå

av hans kvarlåtenskap. En av de avsedda testamentstagarna, vilken tilldelats

ett belopp av 2,000 kronor, har efter Jonssons död förklarat sig avstå

från sina å förordnandet grundade anspråk. Sedan förordnandet, som

icke blivit av Jonsson underskrivet, vid vederbörande häradsrätt bevakats

såsom muntligt testamente, har detsamma av kammaradvokatfiskalsämbetet

godkänts såsom testamente efter Jonsson.

I särskilda till Kungl. Majit ställda, till länsstyrelsen i Örebro län inkomna

och av länsstyrelsen med egna utlåtanden överlämnade ansökningar

hava dels hustrun Johanna Lovisa Johansson i Gisselnäs, dels Karl

Felix Larsson i Deldenäs genom sin broder Emil Larsson därstädes, dels

Johan Knut Petterson och hans hustru Johanna Petterson i Sirbo, dels

ock Anna Olivia Larsson i Stockholm anhållit, att en del av den allmänna

arvsfonden tillkommande behållningen i boet efter Jonsson måtte efterskänkas

till förmån för dem, vilka samtliga utom mannen Petterson varit

den avlidnes kusiner.

Till stöd för ansökningarna har anförts av Johanna Lovisa Johansson,

som begärt ett belopp av 2,000 kronor, att hon och hennes barn innehaft

tjänst hos Jonsson, hon själv under två år, en son under ett år och en

dotter under ett och ett halvt år, samt dessutom åt honom utfört många

hjälpdagsverken, allt mot ringa eller ingen ersättning men mot löften

att senare bliva ihågkomna, ävensom att hon och hennes make, vilka vore

födda respektive 1850 och 1845, befunne sig i mycket små ekonomiska omständigheter;

av Karl Felix Larsson, som likaledes begärt att få 2,000

kronor, att han tjänat hos Jonsson ett och ett halvt år och därjämte varit

honom behjälplig med många dagsverken, alltid mot ringa eller ingen

ersättning men mot löfte att bliva ihågkommen i dennes testamente, samt

att han, som vore född 1873, vore medellös och till följd av nervsjukdom

och allmän kroppslig svaghet helt oförmögen till arbete; av makarna Petterson,

som anhållit att få 10,000 kronor eller eventuellt ett mindre belopp,

att mannen Petterson arbetat åt Jonsson i tjugutre års tid mot synnerligen

liten betalning men mot löfte örn gottgörelse vid Jonssons frånfälle,

att mannen Petterson nu vore över sextio år gammal och arbetslös samt

att makarna befunne sig i mycket små omständigheter; samt slutligen

av Anna Olivia Larsson, som begärt att få ett skäligt belopp, att hon,

som vore född 1881, saknade tillgångar och icke hade större kontant inkomst

än 30 kronor i månaden, som hon förtjänade såsom hushållerska.

Genom polisutredning har utrönts, att Johanna Lovisa Johansson och

hennes man ej äga annan tillgång för sitt uppehälle än understöd enligt

lagen örn allmän pensionsförsäkring med sammanlagt 190 kronor 40 öre

örn året för dem båda och att makarna icke genom eget arbete kunna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

bidraga till sin försörjning utan underhållas av en dotter, lios vilken de

bo; att Karl Felix Larssons uppgifter om medellöshet och arbetsoförmåga

äro riktiga och att han åtnjuter understöd enligt omförmälda lag med

245 kronor för år; att makarna Petterson, som leva i torftiga omständigheter,

jämte en deras son vid bouppteckningen efter Jonsson bevakat fordran

för utfört arbete hos Jonsson under de tio sistförflutna åren med sammanlagt

923 kronor 50 öre, vilket belopp även utbetalts till deni; samt att

Anna Olivia Larsson för år 1932 taxerats för en inkomst av 950 kronor.

Länsstyrelsen har utan angivande av skäl avstyrkt bifall till Johanna

Lovisa Johanssons, Karl Felix Larssons och Anna Olivia Larssons ansökningar.

Beträffande makarna Pettersons ansökning har länsstyrelsen

anfört, att den, jämväl med hänsyn till att makarna Petterson bevakat

och erhållit gottgörelse för utfört arbete, icke syntes förtjäna avseende.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har den 20 januari 1934 avgivit infordrat

utlåtande i ärendet och därvid anfört bland annat följande:

Av den i ärendet verkställda utredningen framginge, att Johanna Lovisa

Johansson vore dotter till en moster till den avlidne, att Karl Felix

Larsson och Anna Olivia Larsson vore barn till en morbror till den avlidne,

att Johanna Petterson vore dotter till en faster till den avlidne

samt att alla sökandena befunne sig i små ekonomiska omständigheter.

Stadgandet i 5 kap. 3 § lagen den 8 juni 1928 örn arv finge därför anses

vara tillämpligt å sökandena, varför ämbetet ansåge ansökningarna vara

förtjänta av beaktande.

Beträffande storleken av de andelar av kvarlåtenskapen, som vid ett

efterskänkande borde tillerkännas sökandena, utgjorde enligt ämbetets

mening den arvsordning, som gällt innan nyssnämnda lag trätt i kraft,

en lämplig grundval för beräkning av dessa andelar. Enligt denna

arvsordning skulle Johanna Lovisa Johansson, Karl Felix Larsson och

Anna Olivia Larsson hava bekommit vardera 1Ao och Johanna Petterson

1h* av behållningen i boet efter den avlidne. Ämbetet ansåge sig böra

tillstyrka ett avstående till förmån för dessa personer av de andelar av

behållningen, som enligt vad nyss sagts skulle hava tillkommit dem, därest

äldre lag varit tillämplig beträffande kvarlåtenskapen ifråga.

På grund av de i ärendet föreliggande omständigheterna finner jag Departement&■

skäligt, att någon del av kvarlåtenskapen efter Jonsson efterskänkes till

förmån för dennes ifrågavarande fyra kusiner. Mot kammaradvokatfiskalsämbetets

förslag beträffande storleken av do andelar av kvarlåtenskapen,

som böra tillerkännas dem, har jag icke något att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter

förre hemmansägaren Karl Johan Jonsson från Sirbo

i Nysunds socken må avstås en fyrtiondel till envar

av Johanna Lovisa Johansson, Karl Felix Larsson och

Anna Olivia Larsson samt en tjugufjärdedel till Johanna

Petterson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 196.

5:o.

Rätten, till arv efter Emma Karolina Katarina Påhlman från Höganäs.

Den 29 december 1932 avled Emma Karolina Katarina Påhlman från

Höganäs i Malmöhus län utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning

utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Den till allmänna

arvsfonden redovisade behållningen i boet uppgick till 3,248 kronor

42 öre.

I en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Malmöhus län ingiven

och av länsstyrelsen med eget yttrande den 3 augusti 1933 till kammar - advokatfiskalsämbetet översänd skrift har Anna Maria Appeltofft, född

Nilsson, i Hälsingborg, med förmälan att hon varit kusin till Emma Karolina

Katarina Påhlman, hemställt, att det allmänna arvsfonden tillfallna

arvet efter den avlidna måtte helt eller till viss del avstås till sökandens

förmån. Till stöd för ansökningen har sökanden anfört, bland annat,

att hon vore 69 år gammal och gift med en skomakare, som vore 72 år

gammal, att hon och hennes man befunne sig i synnerligen fattiga omständigheter

och på grund av sjukdom vore oförmögna till arbete samt

att de för sitt uppehälle vore hänvisade till en pension å tillhopa 408 kronor

örn året, som de uppbure enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Länsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat en av polismyndigheten i Hälsingborg

avgiven rapport, enligt vilken makarna Appeltofft vid anställt

förhör uppgivit bland annat följande:

Mannen Appeltofft lede av astma och dövhet, dock icke svårare än att

han ännu i ringa omfattning kunde utföra skomakeriarbete. Hustru

Appeltofft lede av kronisk lungsjukdom och vore oförmögen till arbete.

Några tillgångar utöver nödigt bohag ägde makarna Appeltofft icke,

men de hade heller icke några skulder. Mannens inkomst av arbete hade

under de senaste 5—6 åren icke överstigit 200 kronor örn året. Makarna

hade i äktenskapet tre barn. Två av dessa vore gifta och kunde icke i

nämnvärd utsträckning bidraga till föräldrarnas försörjning. Yngste

sonen, vilken vore handelsresande, vore ogift och bodde i hemmet vid de

tillfällen, då han vistades i Hälsingborg. Han betalade 100 kronor i månaden

till föräldrarna, då han vistades borta, samt något mera vid vistelse

i hemmet. Dessa medel användes huvudsakligen till bostadshyra.

Makarna Appeltofft förhyrde en trerumslägenhet mot en årlig hyra av

800 kronor. Två av rummen möblerades och disponerades av sonen. För

verkstadslokal betalade mannen 226 kronor årligen. Hustrun hade alltsedan

barndomen varit mycket god vän med fröken Påhlman. Under de

senaste 25 åren hade fröken Påhlman varit bosatt i Höganäs, och under

hela denna tid hade hon och makarna Appeltofft umgåtts flitigt. Fröken

Påhlman hade flera gånger årligen under längre eller kortare tider vistats

i makarna Appeltoffts hem. Däremot hade hustru Appeltofft på

grund av sjukdom icke så ofta besökt fröken Påhlman. Under denna tid

hade fröken Påhlman ofta talat med makarna Appeltofft örn sina enskilda

angelägenheter och därvid yttrat, att hustru Appeltofft och två systrar

till henne skulle ärva fröken Påhlmans kvarlåtenskap. Efter det nya

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

arvslagen trätt i kraft hade fröken Påhlman, liksom tidigare, vid flera

tillfällen yttrat, att hustru Appeltofft och hennes systrar skulle ärva fröken

Påhlmans kvarlåtenskap. Hustru Appeltofft hade då förklarat för

fröken Påhlman, att hon i så fall måste testamentera kvarlåtenskapen till

hustru Appeltofft och systrarna, enär kvarlåtenskapen eljest komme att

tillfalla allmänna arvsfonden. Härtill hade fröken Påhlman svarat, att

testamentet varit ordnat. I början av 1932 hade fröken Påhlman, som tidigare

lidit av åderförkalkning, blivit sinnesförvirrad och trott, att hon

varit alldeles utfattig. Makarna Appeltofft förmenade, att sinnessjukdomen

varit anledningen till att fröken Påhlman icke låtit upprätta testamente.

I rapporten har vidare antecknats, att mannen Appeltofft för åren 1931

och 1932 icke taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt att

en i ärendet hörd läkare förklarat, att hustru Appeltofft sedan flera år

tillbaka lede av kronisk lungkatarr i så hög grad, att hon vore fullkomligt

oförmögen till arbete.

Länsstyrelsen har tillstyrkt, att en skälig del av kvarlåtenskapen avstodes

till sökanden.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i utlåtande den 20 januari 1934 anfört

i huvudsak följande.

Stadgandet i 5 kap. 3 § i lagen den 8 juni 1928 örn arv vore tillämpligt

å sökanden, varför ämbetet ansåge ansökningen vara förtjänt av beaktande.

Beträffande storleken av den andel av kvarlåtenskapen, som vid ett

efterskänkande borde tillerkännas sökanden, utgjorde enligt ämbetets mening

den arvsordning, som gällde innan nämnda lag trätt i kraft, en lämplig

grundval för andelens beräkning. Enligt denna arvsordning skulle sökanden

som arvinge hava bekommit 1/e av behållningen i boet. Ämbetet

tillstyrkte därför, att av behållningen i boet efter den avlidna till sökanden

efterskänktes en andel av nyssberörda storlek.

På grund av vad i ärendet förekommit anser jag skäligt, att någon del Departementsav

kvarlåtenskapen efter Emma Karolina Katarina Påhlman efterskän- chefen.

kes till förmån för sökanden. Mot kammaradvokatfiskalsämbetets förslag

beträffande storleken av den andel av kvarlåtenskapen, som bör tillerkännas

sökanden, har jag icke något att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en sjättedel av det allmänna arvsfonden tillfallna

arvet efter Emma Karolina Katarina Påhlman

från Höganäs må avstås till Anna Maria Appeltofft,

född Nilsson.

6:o.

Rätten till arv efter disponenten Pontus Andersson från Motala. Den

19 oktober 1906 avled disponenten Pontus Anderssons hustru Maria Fredrika

Elisabeth Andersson, född Beyer, efterlämnande såsom dödsbodelägare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

sin bemälde man samt sina föräldrar, direktören Helmuth Theodor Beyer

och dennes hustru Fredrika Beyer. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckning

till 35,780 kronor 88 öre. Genom en den 10 november 1906 dagtecknad

handling överläto Helmuth Theodor Beyer och hans förenämnda

hustru å Pontus Andersson med full äganderätt sin rätt till arv efter den

avlidna.

Den 30 december 1932 avled Pontus Andersson, som då var bosatt i Motala,

utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter honom

utgjorde enligt bouppteckningen 179,227 kronor 6 öre.

Den 30 januari 1933 anställdes vid rådhusrätten i Göteborg vittnesförhör

rörande tillkomsten av vissa utav Pontus Andersson fällda yttranden,

varigenom han skulle hava förordnat örn sin kvarlåtenskap till förmån

för sin avlidna hustrus bröder, trädgårdsmästaren Julius Beyer och

direktören Robert Beyer, båda i Göteborg. Berörda yttranden bevakades

sedermera den 13 februari 1933 vid rådhusrätten i Motala såsom muntligt

testamente efter Pontus Andersson.

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet på grund av bestämmelserna i 4 §

lagen den 8 juni 1928 örn allmänna arvsfonden underställt Kungl. Maj:t

frågan örn godkännande av berörda testamente, förklarade Kungl. Maj:t

genom beslut den 18 augusti 1933, att klander mot detsamma skulle för

fondens räkning äga rum.

Efter det klandertalan anhängiggjorts vid rådhusrätten i Motala, förklarade

rådhusrätten genom utslag den 15 januari 1934, att de åberopade

yttrandena icke skulle utgöra hinder för allmänna arvsfonden att tillträda

kvarlåtenskapen efter Pontus Andersson. Utslaget vann laga kraft.

Redan innan berörda rättegång avgjorts hade Julius Beyer och Robert

Beyer i en till Kungl. Maj:t ställd, den 2 oktober 1933 dagtecknad skrift

anhållit, att kvarlåtenskapen efter Pontus Andersson måtte i sin helhet

avstås till deras förmån att lika fördelas mellan dem.

Till stöd för ansökningen har anförts i huvudsak följande:

Båda sökandena hade stått Pontus Andersson nära. Mellan denne och

sökandena hade alltid ett synnerligen gott förhållande varit rådande. Då

Pontus Anderssons hustru avlidit, hade sökandenas föräldrar icke påfordrat

att utbekomma något arv efter henne. På detta tillmötesgående från

deras sida hade Pontus Andersson satt så stort värde, att det för honom

framstått som en naturlig sak, att kvarlåtenskapen efter honom skulle

tillfalla sökandena. Härom hade han också ofta talat. Det förtjänade

framhållas, att örn nya arvslagen varit tillämplig i förevarande fall, så

hade sökandena varit berättigade till en del av kvarlåtenskapen. Sökandenas

ekonomiska ställning vore sådan, att de vore i stort behov av Pontus

Anderssons efterlämnade tillgångar. I

I en till Kungl. Majit ställd skrift den 6 december 1933, vilken ingivits

till länsstyrelsen i Östergötlands län, hava vidare Emma Andersson och

Svea Thudén, båda i Motala, hemställt, att av kvarlåtenskapen efter Pon
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition nr 196.

tus Andersson måtte avstås till förmån för Emma Andersson en årlig livränta

å 1,120 kronor under hennes återstående levnad eller ett engångsbelopp,

motsvarande livräntans uppskattade kapitalvärde, samt till förmån

för Svea Thudén ett engångsbelopp av 3,000 kronor.

Till stöd för denna ansökning har anförts i huvudsak följande:

Båda sökandena, av vilka Emma Andersson vore 57 år och Svea Thudén

31 år, hade varit anställda hos Pontus Andersson sedan den 1 augusti

1920, Emma Andersson såsom husföreståndarinna och Svea Thudén såsom

hembiträde. Under de första nio åren av deras tjänstetid hade hos Pontus

Andersson innebott en hans moster, som vid sin död 1929 varit 92 år

gammal. Vårdnaden av henne hade varit särskilt besvärlig med hänsyn

till hennes höga ålder och sjuklighet. Sökandena hade gjort sitt bästa

för att tjäna sin husbonde samt vårda hans hem och tillhörigheter. Hans

uppskattning av deras arbete samt hans tacksamhet mot dem härför hade

visat sig på flera sätt. Särskilt hade han uttalat sin tacksamhet mot

Emma Andersson för den vård, som lämnats mostern under hennes långa

sjukdom. Vid flera tillfällen hade han också till Emma Andersson fällt

yttranden av innehåll, att han som tack för hennes arbete skulle sörja

för henne under hennes återstående levnadsdagar. Det vore sökandenas

bestämda uppfattning, att Pontus Andersson, därest han insett att hans

död varit så nära förestående, skulle ihågkommit sökandena på ett eller

annat sätt. Emma Andersson hade den 5 juli 1933 drabbats av hjärnblödning,

vilken sjukdom i förening med ett gammalt hjärtlidande samt högt

blodtryck gjorde henne oförmögen att för framtiden genom eget arbete

förtjäna sitt uppehälle. Sökandenas årliga löneförmåner hade utgjort,

Emma Anderssons 1,120 kronor och Svea Thudéns 820 kronor. I dessa

belopp inginge förmånen av fritt vivre, som av vederbörande taxeringsnämnd

uppskattats till ett värde av 400 kronor för envar av dem. Efter

Pontus Anderssons död vore sökandena på enahanda villkor anställda

av utredningsmannen i boet för att vårda detsamma i avbidan på dess

realisation. Några tillgångar utöver vad sökandena förtjänade ägde de ej.

Vid sistberörda ansökning har bland annat fogats dels ett läkarintyg,

vilket bestyrker uppgifterna örn Emma Anderssons sjukdom och arbetsoförmåga,

dels ock utdrag av rådhusrättens i Motala dombok den 24 juli

1933, varav inhämtas, att vid på sökandenas begäran anställt vittnesförhör

med tre personer, som varit Pontus Anderssons umgängesvänner,

dessa sammanstämmande uttalat som sin bestämda uppfattning, att Pontus

Andersson genom testamente skulle hava ihågkommit sina båda tjänarinnor,

örn han kunnat ana sin nära föreståede bortgång, samt att två av

vittnena dessutom uppgivit, att Pontus Andersson vid flera tillfällen till

dem fällt yttranden av innehåll, att han ämnade sörja för Emma Anderssons

återstående dagar.

Sedan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län genom remiss den 12

oktober 1933 fått sig anbefallt att verkställa utredning i anledning av Julius

Boyers och Robert Beyers ansökning och att däröver avgiva utlåtande,

har länsstyrelsen i skrivelse till kammaradvokatfiskalsämbetet den 4

januari 1934 avgivit sådant utlåtande samt tillika överlämnat från magi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Majus proposition nr 196.

stråten i Göteborg inhämtat yttrande ävensom övrig i ärendet införskaffad

utredning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län Ilar den 9 december 1933 med eget utlåtande

till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat Emma Anderssons

och Svea Tkudéns ansökning. Den 8 februari 1934 har samma länsstyrelse,

efter inhämtande av yttrande från magistraten i Motala, till ämbetet avgivit

utlåtande jämväl över Julius Beyers och Robert Beyers ansökning.

Av den verkställda utredningen framgår i huvudsak följande:

Julius Beyer är född 1876 och gift men barnlös. Ingen av makarna har

1933 taxerats för inkomst. Julius Beyer är jämte Robert Beyer och en

deras syster ägare till egendomen Helmuthsro i Örgryte, taxeringsvärderad

till 212,000 kronor. Julius Beyer arrenderar för 2,000 kronor örn året

syskonens andelar av egendomen och har där en handelsträdgård. Därjämte

har han en blomsterhandel i Göteborg. Vid polisförhör har Julius

Beyer uppgivit, att rörelsen år 1932 lämnat ett underskott av 1,900 kronor,

att den även för år 1933 sannolikt komme att visa förlust eller möjligen

en obetydlig vinst, att han häftade i skuld till olika personer med omkring

60,000 kronor, att hans enda tillgång utgjordes av andelen i egendomen

Helmuthsro samt att hans ekonomiska ställning överhuvud vore sådan, att

han icke blott vore ur stånd att betala räntorna å sina skulder utan även

saknade inkomst till sitt och sin hustrus uppehälle.

Robert Beyer är född 1870 och gift samt har i äktenskapet en till myndig

ålder kommen son. Han är verkställande direktör för aktiebolaget Hugo

Scharfenberg & C:o och åtnjuter i denna egenskap en årslön av 10,000 kronor.

Bolaget, som bildades 1929 för försäljning i parti av tapisserier, har

ett aktiekapital av 87,500 kronor. Robert Beyer äger för egen del aktier

till nominellt värde av 20,000 kronor. Någon utdelning å aktierna har

icke förekommit. Robert Beyer har uppgivit, att han förgäves sökt uppbringa

nytt rörelsekapital och att bolagets ställning nu vore så dålig, att

risk förelåge för bolagets fortbestånd. Örn Robert Beyer erhölle del av

den ifrågavarande kvarlåtenskapen, skulle bolaget kunna fortsätta sin

verksamhet, vilken enligt Robert Beyers mening framdeles skulle bliva

mera lönande. Robert Beyer är vidare revisor i Aktiebolaget Svenska

Lloyd mot ett årsarvode av 1,333 kronor samt innehar anställning som

föreståndare för exportavdelningen hos Aktiebolaget Pripp & Lyckholm

mot en årslön av 6,000 kronor. En kamrerare hos sistnämnda bolag har

uppgivit, att berörda anställning på grund av ovissa framtidsutsikter för

exporten av bolagets tillverkningar finge betraktas som tillfällig. Robert

Beyer har uppgivit vissa skulder till sammanlagt belopp av omkring 67,000

kronor samt förklarat, att han hade ytterligare en del skulder, örn vilka

han icke önskade lämna några upplysningar. Han har år 1933 taxerats

för en inkomst av 13,481 kronor.

Beträffande Emma Andersson och Svea Thudén har utredningen i allt

väsentligt bekräftat vad de anfört till stöd för sin ansökning.

Magistraten i Göteborg har i sitt yttrande över Julius Beyers och Robert

Beyers ansökning tillstyrkt bifall till densamma.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört:

Länsstyrelsen vitsordade, att både Julius Beyer och Robert Beyer befunne

sig i sådan ekonomisk ställning, att de vore i stort behov av den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

förmån, varom de gjort framställning. Därest arvskifte nu kunnat av de

båda sökandena påfordras efter deras år 1906 avlidna syster, torde med

ledning av äldre arvsordningen — utan tagen hänsyn till Pontus Anderssons

fördel av bo oskifto samt vad denne borde tillgodoräknas för boets

förkovran — sökandena, såsom två av de efterlevande tre syskonen, icke

kunnat göra anspråk på större arv än vardera en tredjedel av halva behållningen,

89,613 kronor 53 öre, efter den avlidne svågern, eller 29,871 kronor

17 öre. Även med tillämpning av nya arvslagens grunder skulle å

vardera av sökandena kommit att belöpa högst lörenämnda belopp, örn

därvid bortsåges från att boets förkovran efter hustruns död varit mer

eller mindre beroende av Pontus Anderssons förvärvsarbete. Länsstyrelsen

ansåge framställningen i hög grad förtjäna beaktande och ville i anslutning

till det anförda uttala den meningen, att till envar av Julius Beyer

och Robert Beyer borde avstås 29,871 kronor 17 öre jämte ränta därå från

den 30 december 1932.

Magistraten i Motala, som i likhet med länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län endast uttalat sig angående Julius Beyers och Robert Beyers

ansökning, har förklarat sig instämma i nämnda länsstyrelses yttrande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har icke haft något att erinra mot bifall

till Julius Beyers och Robert Beyers ansökning i den utsträckning,

som i berörda yttrande förordats, varjämte länsstyrelsen hemställt örn bifall

till Emma Anderssons och Svea Thudéns ansökning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har den 14 februari 1934 avgivit utlåtande

i detta ärende oell därvid meddelat, att ämbetet i avbidan på beslut

över de föreliggande ansökningarna icke vidtagit några åtgärder för indrivning

till arvsfonden av arvet efter Pontus Andersson. Vidare har

ämbetet anfört följande:

Vad till en början sökandena Emma Andersson och Svea Thudén vidkomme,

befunne sig dessa enligt den i ärendet förebragta utredningen i

fattiga omständigheter. Emma Andersson vore dessutom sjuklig. På

grund härav och då sökandena därjämte stått Pontus Andersson i livstiden

nära, syntes fog finnas för ett efterskänkande till deras förmån av

allmänna arvsfondens rätt till viss del av kvarlåtenskapen efter den avlidne.

Beträffande Emma Andersson ansåge ämbetet ett avstående böra få formen

av beviljandet av en årlig livränta till henne under hennes återstående

livstid. I fråga örn storleken av livräntan syntes ett årligt belopp av

900 kronor vara skäligt. Livräntan borde utgå från och med den månad,

som infölle näst efter den, varunder kvarlåtenskapen blivit redovisad till

allmänna arvsfonden, och av statskontoret utbetalas månadsvis i efterskott.

För tiden, innan denna livränta började utgå, borde Emma Andersson

erhålla understöd, vilket enligt ämbetets mening borde utgå med

samma belopp för år räknat, vartill livräntan bestämts. Jämväl detta understöd

syntes böra utgå månadsvis och utbetalas av boutredningsmannen

i slutet av månaden med början från och med den månad, varunder hon

slutat sin anställning hos stärbhuset efter Pontus Andersson, till dess livräntan

började utgå.

I fråga örn Svea Thudén syntes det ämbetet med hänsyn till upplysta

omständigheter skäligt, att till henne avstodes ett engångsbelopp, som enligt

ämbetets mening lämpligen bordo bestämmas till 2,000 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Departements
chefen.

Vad därefter anginge Julius Beyer och Robert Beyer ansåge ämbetet,

att kvarlåtenskapen icke till någon del borde avstås till förmån för dem.

Beträffande Julius Beyer syntes dennes ekonomiska ställning visserligen

att döma av i ärendet lämnade uppgifter vara dålig, men då ett bifall belt

eller delvis till dennes framställning synbarligen endast skulle föranleda

till att bans borgenärer skulle komma i åtnjutande av de till honom avstådda

arvsmedlen utan att han själv därigenom bragtes en varaktig hjälp,

ansåge ämbetet ansökningen, i vad den rörde honom, icke böra vinna beaktande.

Beträffande Robert Beyer hade några sådana ömmande omständigheter

icke visats föreligga, att billighetsskäl talade för avstående till hans förmån

av någon del av kvarlåtenskapen.

Varken beträffande Julius Beyer eller Robert Beyer föreligga enligt

min mening sådana omständigheter, att något avstående av kvarlåtenskapen

efter Pontus Andersson till deras förmån bör komma ifråga.

Däremot synas mig starka skäl tala för att en del av kvarlåtenskapen

användes till beredande av understöd åt Emma Andersson och Svea

Thudén. Lika med kammaradvokatfiskalsämbetet anser jag understödet

åt den förstnämnda böra lämnas i form av en livränta under hennes

återstående livstid till årligt belopp av 900 kronor. Då kostnaden för

inköp av en sådan livränta enligt vad jag inhämtat skulle uppgå till det

ganska avsevärda beloppet av omkring 12,000 kronor, synes — i likhet

med vad som skedde i de fall, som avsågos i Kungl. Maj:ts proposition

nr 200 till 1931 års riksdag angående avstående av viss del av allmänna

arvsfondens rätt till arv efter Erik Magnus Edvard Svedbom — den anordningen

böra vidtagas, att erforderligt kapitalbelopp, efter en räntefot

av 3 Vi procent uppgående till ungefär 25,700 kronor, överlämnas till

särskild förvaltning hos statskontoret, som skall hava att med avkastningen

gälda livräntan och sedermera efter livräntetagarens död inleverera

det avsatta kapitalet till arvsfonden. De närmare bestämmelser,

som kunna finnas erforderliga rörande kapitalets förvaltning med mera,

synas böra meddelas av Kungl. Majit. Vidare torde, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad kammaradvokatfiskalsämbetet föreslagit, till

Emma Andersson böra ur kvarlåtenskapen utgå understöd, beräknat efter

75 kronor i månaden, för tiden från det hon slutar sin anställning

hos Pontus Anderssons dödsbo till dess livräntan börjar utgå.

Beträffande Svea Thudén ansluter jag mig till kalnmaradvokatfiskalsämbetets

förslag att till henne bör utgå ett engångsbelopp av 2,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillkommande

kvarlåtenskapen efter disponenten Pontus Andersson

från Motala må avstås

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 196.

17

dels vad som åtgår för beredande av livränta åt

Emma Andersson med 900 kronor örn året under hennes

återstående livstid,

dels vad som erfordras för beredande därutöver av

understöd åt benne med 75 kronor i månaden för tiden

från det bon slutar sin anställning hos Pontus

Anderssons dödsbo till dess livräntan börjar utgå,

dels ock ett belopp av 2,000 kronor till Svea Thudén.

7:o.

Rätten till arv efter Lovisa Söderström från Skellefteå socken. Den

24 mars 1933 avled Lovisa Söderström från Stämningsgården i Skellefteå

socken av Västerbottens län utan att, såvitt en efter henne upprättad

bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen 15,789 kronor 58 öre.

Den 10 augusti 1933 godkände kammaradvokatfiskalsämbetet ett av Lovisa

Söderström den 13 januari 1929 upprättat testamente av innehåll, att

tre särskilda legat å tillhopa 1,200 kronor skulle utgå av hennes kvarlåtenskap.

Den till allmänna arvsfonden sedermera redovisade behållningen

i boet utgjorde 14,382 kronor 78 öre.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till länsstyrelsen i Västerbottens län ingiven

skrift hava arbetaren Nils Gustaf Söderström i Stämningsgården och

änkan Kristina Karolina Lövgren i Ursviken, Skellefteå socken, vilka

båda varit kusiner till Lovisa Söderström, anhållit, att en del av det allmänna

arvsfonden tillfallna arvet efter henne måtte avstås till förmån

för dem. Till stöd för ansökningen har åberopats, att sökandena befunne

sig i fattiga omständigheter och att Lovisa Söderström mot slutet av sin

levnad skulle hava fällt vissa yttranden, varav sökandena fått den uppfattningen,

att de skulle bliva ihågkomna i hennes testamente.

Länsstyrelsen har med eget yttrande den 27 december 1933 till kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnat i ärendet införskaffad utredning. Av

denna framgår bland annat följande:

Nils Gustaf Söderström, som vore född 1865, ägde en jordbruksfastighet

i Stämningsgården med ett taxeringsvärde av 3,000 kronor. Hans skulder

utgjordes av ett lån i Skellefteå sparbank å 900 kronor. Söderström

hade under senare år saknat fast arbetsanställning. Under 1932 hade han

haft en inkomst av 600 kronor, och under 1933 hade han haft tillfälligt

arbete i tre månader. Söderström vore änkling oell hade hos sig anställd

en hushållerska med en lön av 25 kronor i månaden.

Kristina Karolina Lövgren vore född 1846. Hon levde i små ekonomiska

omständigheter, bodde hos en son samt vore för sitt uppehälle beroende

av en pension å 140 kronor 40 öre örn året, som hon erhölle enligt lagen

örn allmän pensionsförsäkring, samt av bidrag från sina barn.

Bihang till riksdagens protokoll 193t. 1 sami. Nr 196. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departement s
ehefen
-

18 Kungl. Martts proposition nr 196.

Ingen, av sökandena hade, så vitt utredningen givit vid handen, umgåtts

med Lovisa Söderström eller på annat sätt stått henne nära. Lovisa

Söderström hade i livstiden icke haft närmare beröring med någon utan

levat för sig själv ända till dagarna närmast före sin död, då hon vårdats

av andra personer än sökandena.

Länsstyrelsen har med hänsyn till den förebragta utredningen örn sökandenas

ekonomiska förhållanden funnit ansökningen vara värd allt behjärtande.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i utlåtande den 15 januari 1984 anfört

i huvudsak följande:

Av utredningen framginge, att sökandena varit kusiner till den avlidna

samt att de befunne sig i små ekonomiska omständigheter. Stadgandet i

5 kap. 3 § i lagen den 8 juni 1928 örn arv finge därför anses vara tillämpligt

å sökandena, varför ämbetet ansåge ansökningen vara förtjänt av beaktande.

Beträffande storleken av de andelar av kvarlåtenskapen, som

vid ett efterskänkande borde tillerkännas sökandena, utgjorde enligt ämbetets

mening den arvsordning, som gällde innan nämnda lag trätt i kraft,

en lämplig grundval för beräkning av dessa andelar. Enligt denna arvsordning

skulle Nils Gustaf Söderström hava bekommit Vae och Kristina

Karolina Lövgren V« av behållningen i boet efter den avlidna.

Ämbetet tillstyrkte förty, att av behållningen i boet efter Lovisa Söderström

till sökandena efterskänktes andelar av nyssberörda storlek.

På grund av vad i ärendet förekommit finner jag skäligt, att någon del

av kvarlåtenskapen efter Lovisa Söderström efterskänkes till förmån för

sökandena. Mot kammaradvokatfiskalsämbetets förslag beträffande storleken

av de andelar av kvarlåtenskapen, som böra tillerkännas sökandena,

har jag icke något att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter

Lovisa Söderström från Stämningsgården i Skellefteå

socken må avstås en trettiosjättedel till Nils Gustaf

Söderström och en tolftedel till Kristina Karolina

Lövgren.

Vad föredragande departementschefen ovan

under punkterna l:o—7:o hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämma, bifaller Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

340627. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:198 Skrivelse till konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 1 i texten
  2. SU 1934:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 3 i texten