Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av ett centralorgan för civilanställning sv ensamheten vid försvarsväsendet m. m

1934-02-28 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:203, Angående inrättande av ett centralorgan för civilanställning sv ensamheten vid försvarsväsendet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 203.

1

Nr 203.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande

av ett centralorgan för civilanställning sv ensamheten

vid försvarsväsendet m. m.; given Stockholms slott

den 28 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj: ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 28 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström, anför:

Av Kungl. Majit den 12 januari 1934 tillkallade sakkunniga för utredning

angående vissa civilanställningsfrågor (de s. k. civilanställningssakkunniga)

hava i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 5 februari 1934

framlagt vissa förslag i syfte att befrämja civilanställningen, gående ut bland

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 203. 438 84 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 203.

annat på inrättande av ett för liela försvarsväsendet gemensamt centralt

organ för liandhavande av civilanställningsfrågor m. m.

Innan jag går att närmare redogöra för de framlagda förslagen, skall jag

tillåta mig att i korthet beröra de anordningar, som f. n. äro till finnandes

för civilanställningens tillgodoseende.

Sedan ett par år tillbaka finnas vid truppförbanden särskilda organ inrättade

för handläggande av ärenden av hithörande art. Sålunda bemyndigade

Kungl. Majit genom särskilda brev den 24 september 1931 truppförbandschef

(motsvarande chef) att utse lämplig befattningshavare vid truppförbandet

att fullgöra vissa närmare angivna åligganden i avseende å civilanställning

för manskap i samband med avgången ur tjänst. Samtidigt ställde

Kungl. Majit från respektive anslag till extra utgifter vissa belopp till förfogande

(för armén 12,000 kronor, för marinen 6,700 kronor och för flygvapnet

500 kronor) för bestridande av uppkommande utgifter av expensers

natur, som stöde i samband med åtgärder för civilanställning av avskedat

manskap. Berörda bemyndigande har vid olika truppförband utnyttjats på

olika sätt. På åtskilliga håll hava sålunda anordnats kommissioner vid truppförbanden,

bestående av exempelvis en officer, en imderofficer och ett underbefäl.

I andra fall har allenast en person fått i uppdrag att sköta ifrågavarande

åligganden.

Genom beslut den 22 juni 1932 medgav Kungl. Majit, att en särskild

civilanställningskommission finge anordnas gemensamt för de till Stockholm

med omnejd förlagda truppförbanden, inberäknat Stockholms örlogsstation,

andra flygkåren och truppförbanden i Vaxholm. Benna kommission består

av två officerare, en från armén och en från marinen, samt en underofficer

på övergångsstat, vilken är expeditionsföreståndare, sekreterare och redogörare.

Därjämte finnes ett underbefäl beordrat som skrivbiträde. Till bestridande

av lokalhyra och med verksamheten förenade expensutgifter ställdes ett belopp

av 6,120 kronor till förfogande från olika anslag under de särskilda försvarsgrenarna.

Jämväl för tiden intill innevarande budgetårs utgång hava medel ställts

till förfogande för expenser m. m. såväl åt de särskilda civilanställningsorganen

vid truppförbanden som åt den nyssnämnda civilanställningskommissionen

för truppförbanden i Stockholm med omnejd.

De salcTcunniga hava i sin förberörda skrivelse framhållit, att genom de

nämnda redan befintliga civilanställningsorganen utan tvivel en hel del uträttats

för det syftemål, de äro avsedda att tjäna. Utfallet av organens verksamhet

vore dock tämligen ojämnt. Bet i vissa fall rätt klena resultatet

syntes främst få tillskrivas omständigheter av organisatorisk art. Sålunda

kunde svårligen med nuvarande organisation åstadkommas en korrespondens

mellan de särskilda civilanställningsorganen, varigenom önskvärd utjämning

av de platssökande till ur arbetslöshetssynpunkt mindre svåra trakter av

landet skulle underlättas. Vidare kunde de lokala organen knappast tänkas

vart för sig kunna i någon högre grad hålla känning med de centrala eller

eljest offentliga myndigheter, vilka på ett eller annat sätt borde engageras

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 203.

för civilanställningsfrågans förande framåt. Uppehållandet av en dylik korrespondens

med myndigheterna måste, framhålla de sakkunniga, anses vara

av så mycket större betydelse, örn man ansåge sig tvungen avstå från det

på en del håll framställda kravet på företrädesrätt till vissa befattningar i

statens tjänst.

De sakkunniga funne det för sin del ofrånkomligt att inrätta ett mera

centralt organ med huvudsaklig uppgift att, i samarbete med de lokala

organen, handhava det viktiga avsnitt av civilanställningsspörsmålet, som

hänförde sig till förmedlingsverksamheten. Det sålunda enligt de sakkunnigas

mening erforderliga centrala civilanställningsorganet, som borde lyda

direkt under försvarsdepartementet och få som sin främsta uppgift att utöva

ledningen av den för hela landet gemensamma civilanställningsverksamheten,

borde i sådant hänseende åligga

att genom allmän upplysningsverksamhet sprida kännedom örn civilanställningen,

dess ändamål och dess möjligheter att tillgodose såväl arbetsgivarnas

som det fast anställda manskapets intressen, samt att i övrigt tillhandagå

med upplysningar i hithörande frågor,

att träda i förbindelse med myndigheter och arbetsgivare och med dem

söka träffa överenskommelse angående beredande av civilanställning åt avskedat

manskap,

att emottaga uppgifter örn lediga befattningar och vidarebefordra dessa

uppgifter till de lokala civilanställningsorganen jämte uppgifter örn de med

befattningarna förenade förmånerna och sättet för deras sökande,

att införskaffa uppgifter örn fordringarna för vinnande av olika anställningar

och för inträde i olika skolor och utbildningskurser, samt sammanställa

dessa uppgifter och utsända desamma till de lokala civilanställningskommission

erna,

att utarbeta och utsända program m. m. för sådan frivillig studieverksamhet

bland krigsmaktens fast anställda manskap, som kunde bereda ökade möjligheter

för civilanställning,

att i övrigt underlätta de lokala civilanställningsorganens verksamhet,

samt

att med uppmärksamhet följa alla de förhållanden, som kunde vara ägnade

att befordra civilanställningen och att i samma sjfte avgiva de förslag

och framställningar, som kunde erfordras.

Allt arbete inom den centrala kommissionen borde bedrivas så, att samverkan

ägde rum med den offentliga arbetsförmedlingen, med socialstyrelsen

och med de övriga myndigheter och organ, som bedreve likartad verksamhet.

De sakkunniga framhålla vidare, att ehuru det nuvarande rekryteringssättet

i princip borde lämnas orubbat, det emellertid syntes lämpligt och

praktiskt, att det föreslagna centralorganets sakkunskap och organisationsapparat

ställdes till förfogande jämväl för rekryteringens underlättande och

förbilligande. Därutinnan skulle det huvudsakligen åligga detsamma att

verka för spridande av mera allmän kännedom örn rekryterings- och tjänstgöringsförhållandena

vid försvarsväsendet, exempelvis genom utarbetande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

och spridande av broschyrer, föredrag och annan upplysningsverksamhet.

Vidare skulle centralorganet i mån av behov bistå de lokala rekryteringsorganen

i deras arbete, såsom genom att på förfrågningar lämna anvisning

på goda rekryteringskällor m. m.

Det centrala organet borde, enligt de sakkunnigas mening, med hänsyn

till att det även skulle erhålla vissa mera allmänna uppgifter angående manskapsrekryteringen

lämpligen benämnas Försvarsväsendets centrala anställningsbyrå.

Det borde bestå av fem ledamöter, nämligen en pensionerad

officer av regementsofficers grad, ordförande, en aktiv officer av kompaniofficers

grad med Stockholm som ordinarie tjänstgöringsort, en ämbets- eller

tjänsteman tillhörande socialstyrelsen, en representant för företagarverksamlieten,

helst tillhörande någon industriell sammanslutning eller dylikt, samt

en representant för underbefälet. Av ledamöterna skulle allenast ordföranden

hava mera stadigvarande tjänstgöring, under det att de övriga endast

skulle fungera vid sammanträdena, vilka icke torde behöva hållas mer än

högst 12 gånger örn året. Vid byrån skulle vidare vara med ständig tjänstgöring

anställda en sekreterare och en annan tjänsteman som expeditionsbiträde

och redogörare, den sistnämnde förutvarande fast anställd med underofficers-

(motsvarande) utbildning eller eventuellt pensionerad underofficer.

Med en dylik organisation beräknade de sakkunniga kostnaderna på följande

sätt. Ordföranden, vilken förutsattes komma att ägna avsevärd tid åt

utövande av ledande och underhandlande verksamhet jämväl utöver sammanträdena

och som borde vara skyldig att hava bestämda mottagningstider

vissa dagar i veckan, syntes med hänsyn därtill böra uppbära ett årligt

arvode av 2,000 kronor. Ledamöterna borde erhålla 20 kronor för varje

sammanträde, eller tillhopa högst 960 kronor örn året. Då det vore av vikt

att som sekreterare kunde förvärvas en fullt kvalificerad kraft, syntes denne

— i analogi med sekreterare i allmänhet — böra placeras i 24: e lönegraden

av gällande löneplan för icke-ordinarie befattningshavare (S. E. S. 356/1925),

vilket med tillämpning av föreskriften i 33 § i kungörelsen den 26 juni 1925

(nr 356) efter stockholmstariff innebure en begynnelselön av 7,212 kronor

örn året. Expeditionsbiträdet slutligen syntes, därest därtill utsåges en f. d.

fast anställd, böra placeras i 8:e lönegraden av samma löneplan, vilket medförde

en begynnelselön av 2,832 kronor örn året. Romme en pensionerad

underofficer att vara expeditionsbiträde, borde han erhålla ett arvode av

2,130 kronor örn året. Sammanlagda kostnaden för löner och arvoden skulle

sålunda uppgå till 13,004 (eventuellt 12,302) kronor örn året. Härtill komme

för de ständigt tjänstgörande provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg,

som emellertid borde utgå av därför avsedda medel. På arvodena till ledamöterna

borde dyrtidstillägg icke utgå. Till expenser, inklusive extra arbetskraft

för skrivhjälp, örn sådan skulle behövas, annonser, trycksaker, oundgängligen

erforderliga resor m. m. syntes cirka 7,000 kronor vara tillräckligt,

örn man räknade med att lokal för byrån skulle kunna erhållas i försvarsdepartementets

hus och tjänstebrevsrätt bereddes byrån. Sammanlagda kostnaden

för byråns verksamhet skulle således kunna beräknas uppgå till omkring

20,000 kronor örn året.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 203.

I fråga om anskaffande av de för den centrala anställningsbyrån sålunda

erforderliga medlen ansåge de sakkunniga icke erforderligt att begära några

anslagsmedel å riksstaten utöver vad i årets statsverksproposition äskats för

budgetåret 1934/1935. De där upptagna anslagen till rekryteringskostnader

syntes nämligen, därest vissa restriktioner infördes med avseende å utbetalande

av värvararvoden, utan svårighet kunna lämna tillgång till anställningsbyråns

finansiering. I sistberörda hänseende påpekade de sakkunniga, att

under senare år avsevärda summor utbetalats i arvoden åt s. k. värvare av

rekryter. Då värvararvodet numera utginge med ett belopp av högst 30

kronor för varje genom värvares förmedling anställd, kunde med ledning avvissa

tillgängliga uppgifter de nuvarande årliga kostnaderna för värvararvoden

beräknas till cirka 20,000 kronor vid armén och cirka 10,800 kronor vid

marinen. Yid flygvapnet vore dessa utgifter obetydliga. Av vissa tillgängliga

yttranden från olika militära myndigheter syntes det de sakkunniga framgå,

att värvararvoden i många fall utbetalades i onödan eller slentrianmässigt.

Sålunda hade upplysts, att icke sällan en värvare arrangerades därigenom

att en släkting eller god vän uppträdde som värvare för att få ut arvodet.

Värvararvode borde enligt de sakkunnigas mening icke utgå i andra fall än

där ombudet verkligen utfört ett arbete och således gjort försvarsväsendet

en tjänst. Att i vissa fall ombud behövdes för rekryteringen vore ovedersägligt,

men dessa ombud borde då ha karaktären av ortsombud, som för ändamålet

av vederbörande chef förordnades. En dylik anordning vore den vid marinen

huvudsakligen tillämpade. Dessa ombud borde givetvis ha betalt för sina

tjänster, men med hänsyn till det ringa arbete, som under nuvarande förhållanden

torde vara förenat med ombudsskapet, syntes arvodet kunna väsentligen

nedsättas, exempelvis till högst 20 kronor för rekryt. De sakkunniga

föresloge fördenskull, att till staterna för de respektive rekryteringsanslagen

under budgetåret 1934/1935 fogades den bestämmelsen, att för rekryt, vars

anställning förmedlats av person, som av vederbörande chef för viss ort förordnats

som rekryteringsombud, finge utgå ersättning till ombudet med högst

20 kronor, dock att till sådant ombud ej finge förordnas befattningshavare i

aktiv tjänst vid försvarsväsendet. Genom en dylik restriktion med avseende

å värvningsarvodens utbetalande syntes en effektiv rekrytering icke kunna

under nuvarande förhållanden i minsta mån äventyras, helst som den upplysningsverksamhet

angående rekryteringsförhållandena, som skulle bedrivas

av den centrala anställningsbyrån, borde taga sikte bland annat på att vänja

de anställningssökande att vända sig direkt till truppförbanden. Däremot

skulle en hel del uppenbara missbruk stävjas. Därest de sålunda föreslagna

restriktionerna genomfördes, syntes det bliva möjligt att utan någon nämnvärd

olägenhet disponera det för den centrala anställningsbyråns verksamhet

erforderliga beloppet från de till de olika försvarsgrenarna anslagna rekryteringsmedlen.

En lämplig fördelning syntes vara, att från lantförsvarets

anslag för ändamålet disponerades 18,000 kronor, från sjöförsvarets anslag

1,500 kronor och från flygvapnets anslag 500 kronor eller sålunda tillhopa

det erforderliga beloppet, 20,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 203.

I anslutning till förslaget att med medel från de olika försvarsgrenarnas

rekryteringsanslag upprätta ett centralt civilanställningsorgan kava de sakkunniga

jämväl framställt förslag därom, att de medel, som ställas till truppförbandens

disposition från rekryteringsanslagen, skulle i den mån de icke

åtginge för direkta rekryteringskostnader få tagas i anspråk för bekostande

av åtgärder i civilanställningssyfte. Detta syntes de sakkunniga i själva

verket principiellt synnerligen befogat. Det förelåge nämligen ett otvivelaktigt

samband mellan rekryterings- och civilanställningsproblemen. Sålunda

vore en ordnad civilanställningsverksamhet en förutsättning för att under

tider med gynnsamma arbetsförhållanden erhålla en kvalitativt och kvantitativt

tillfredsställande rekrytering. Men vidare måste man fasthålla, att i goda

tider, då rekryteringen medförde svårigheter, vore civilanställningsfrågan alltid

mindre aktuell, under det att i lågkonjunkturtider, då tillgången på arbetskraft

vore stor, förhållandet vore det motsatta. Därav följde, att under

vissa tider avsevärda belopp behövde användas för rekryteringens uppmuntrande,

medan under andra tider, såsom nu, dessa pengar bättre behövdes

för civilanställningens underlättande. Det syntes därför riktigt och rimligt,

att vad av truppförbandens rekryteringsmedel, som icke åtginge till verkliga

rekryteringsutgifter, finge av truppförbanden användas till civilanställningsåtgärder.

I samband med införande i staten för lantförsvarets anslag till rekryteringskostnader

av en bestämmelse av nyssnämnda innebörd syntes de sakkunniga

— för undvikande av eljest nära liggande misstag — rubriken å titel

II i anslaget för avskedspremier m. m. böra förändras från »Civilanställning»

till ett uttryck, som mera täckte anslagspostens ändamål, vilka framginge av

anm. 3 och 4 till den nu gällande staten. Lämpligen kunde rubriceringen

vara följande: »Arvoden för viss tjänstgöring utöver anställningstiden».

Över de sakkunnigas förenämnda förslag hava yttranden infordrats från

arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygstyrelsen och chefen för flygvapnet,

cheferna för generalstaben och marinstaben, inspektörerna för infanteriet,

kavalleriet, artilleriet och trängen, chefen för fortifikationen, chefen för kustartilleriet

samt socialstyrelsen.

Arméförvaltningen har förklarat sig kunna i stort sett tillstyrka vad de

sakkunniga i den remitterade framställningen anfört och föreslagit. Vissa

detaljanmärkningar hava dock av arméförvaltningen framförts. Sålunda har

ämbetsverket ansett, att i och med inrättandet av det centrala civilanställningsorganet

den för truppförbanden i Stockholm med omnejd gemensamma

lokala civilanställningskommissionen skulle kunna upphöra och dess uppgifter

övertagas av centralorganet. Beträffande fördelningen på de olika försvarsgrenarna

av årskostnaderna för den centrala anställningsbyrån har arméförvaltningen,

under åberopande av att det för lantförsvaret avsedda reservationsanslaget

till rekryteringskostnader i hög grad begränsats med hänsyn till förefintliga

men i framtiden icke påräkneliga reservationer å detsamma, förordat sådan

jämkning i den av de sakkunniga föreslagna kostnadsfördelningen, att av lant
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 203.

försvarets medel disponerades i runt tal 15,200 kronor, av sjöförsvarets 4,300

kronor oell av flygvapnets 500 kronor. Samtidigt har arméförvaltningen i

avseende å den tekniska anordningen av arméns rekryteringsanslag föreslagit,

att under detsamma skulle uppföras en ny titel lil: »För uppehållande av

verksamheten vid försvarsväsendets centrala anställningsbyrå» å 15,200 kronor.

Benämningen å den nuvarande titel II under anslaget till avskedspremier

ansåge arméförvaltningen böra i stället för vad av de sakkunniga föreslagits

bestämmas till: »Kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver anställningstiden».

Marinförvaltningen har likaledes förklarat sig i huvudsak icke hava något

att erinra mot inrättandet av en central anställningskommission. Ämbetsverket

framhölle emellertid, att det för marinens del vore obehövligt, att

det centrala organet finge några uppgifter med avseende å rekryteringen.

Då centralorganets huvuduppgift under alla förhållanden borde vara åtgärder

för civilanställning, syntes det föreslagna namnet ej heller lämpligt. Det

föreslagna arvodet till ordföranden, 2,000 kronor, ansåge marinförvaltningen

vara för lågt beräknat. I motsats till de sakkunniga ansåge nämligen marinförvaltningen,

att ordföranden borde förutsättas ägna hela sin tid åt byråns

verksamhet, varför han icke heller borde avlönas lägre än övriga pensionerade

officerare eller med 3,180 kronor. I och för sig hade ämbetsverket icke

något att erinra mot förslaget att kostnaderna för det centrala civilanställningsorganet

utginge av rekryteringsanslaget. Ämbetsverket ansåge emellertid

att den i samband därmed föreslagna nedsättningen av ersättningen till

rekryteringsombuden kunde medföra risk för rekryteringens försämrande,

varför ämbetsverket icke kunde tillstyrka denna nedsättning. Bekryteringsombudens

verksamhet borde icke heller bindas till viss ort.

Flygstyrelsen och chefen för flygvapnet hava anmält, att intet vore att erinra

mot den av de sakkunniga gjorda framställningen.

Chefen för generalstaben har förklarat sig icke vilja motsätta sig en lösning

av föreliggande frågor enligt utredningens och förslagets riktlinjer. Mot

det föreslagna centralorganets lydnadsförhållande, uppgifter, benämning och

sammansättning funnes i huvudsak intet att erinra. Likaså tillstyrktes införandet

av ortsombud och maximering av värvararvodet till 20 kronor. I

fråga örn fördelningen av kostnaderna för det centrala organet på de olika

försvarsgrenarnas rekryteringsanslag syntes i de sakkunnigas förslag marinen

hava gynnats över hövan i förhållande till övriga försvarsgrenar. Kostnaderna

syntes i stället böra fixeras till för lantförsvaret 14,000 kronor, sjöförsvaret

5,500 kronor och flygvapnet 500 kronor. Mot förslaget att truppförbandens

rekryteringskostnader, i den män de icke åtginge för direkta rekryteringskostnader,

skulle få tagas i anspråk för bekostande av åtgärder för

civilanställning, funnes från generalstabscliefens sida intet att erinra.

Chefen för marinstaben har i huvudsak anslutit sig till de sakkunnigas

förslag, dock att de nu till rekryteringsombudens verksamhet utgående ersättningsbeloppen

icke borde sänkas. Centralorganets benämning borde med

hänsyn till att dess verksamhet huvudsakligen skulle ligga på civilanställningens

område bliva »försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå».

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

Inspektören för infanteriet har funnit tillkomsten av en central kommission

med i förslaget angivna uppgifter i och för sig innebära ett värdefullt tillskott

till de krafter, som nu på olika håll och främst vid truppförbanden

arbeta på anskaffandet av civilanställning åt f. d. stamanställda. I fråga om

centralorganets finansiering syntes medlen för närvarande kunna tagas från

rekryteringsanslaget genom nedskärande av värvararvodena. En sådan medelsöverföring

måste emellertid under för rekryteringen svåra tider betecknas

såsom olämplig, varför förutsattes, att densamma finge allenast tillfällig

karaktär. — Arvodet till ordföranden ansåge infanteriinspektören böra höjas

till 3,180 kronor, för att fullt kvalificerade reflektanter på befattningen skulle

kunna erhållas.

Inspektören för kavalleriet har lämnat förslaget i dess helhet utan erinran.

Inspektören för artilleriet har anmält, att han icke hade något att erinra

mot tillsättande försöksvis under budgetåret 1934/1935 av den föreslagna

anställningsbyrån.

Chefen för fortifikationen har förklarat sig intet hava att erinra mot de

sakkunnigas framställning.

Inspektören för trängen har anfort, att inrättandet av en central byrå för

civilanställning icke torde komma att bereda något ökat antal platser för

underbefälet. Man syntes kunna befara, att vidtagandet av åtgärder av nämnt

slag kunde komma att ånyo förskjuta civilanställningsfrågans effektiva ordnande.

Den nuvarande lokala, decentraliserade organisationen hade lyckats

på ett förtjänstfullt sätt fylla sin svåra uppgift under nu rådande trängsel

på arbetsmarknaden. Den upplysande och förmedlande verksamhet, som

möjligen skulle kunna vara av betydelse för vissa truppförband, torde med

fördel kunna bedrivas av personal, inordnad i de militära kommandoexpeditionerna.

Skulle emellertid en central anställningsbyrå anses böra komma

till stånd, borde byrån icke taga någon befattning med rekryteringen. Ej

heller borde anslag för rekrytering och civilanställning sammanblandas.

Chefen för kustartilleriet har intet haft att erinra mot anordnande av en

centralbyrå enligt i huvudsak de nu föreslagna grunderna. Till förebyggande

av missförstånd rörande byråns vippgift syntes byrån böra benämnas »försvarsväsendets

centrala civilanställningsbyrå». Det syntes också böra föreskrivas,

att byråns militära ledamöter och tjänstemän borde utses med hänsyn

till önskemålet att olika vapenslag därstädes bleve representerade. —

Den föreslagna nedsättningen av ersättningen till rekryteringsombuden från

30 till 20 kronor syntes väl stark och kunde skada rekryteringen i kvalitativt

hänseende. Eventuellt kunde en differentiering mellan olika truppförband

vidtagas. För kustartilleriets del vore det önskvärt, att ersättningen

fortfarande bestämdes till hittillsvarande belopp.

Socialstyrelsen har förklarat sig icke vilja motsätta sig, att såsom ett försök

det föreslagna centrala organet inrättades. Beträffande anställningsbyråns

sammansättning kunde ifrågasättas, örn ej suppleanter för ledamöterna lämpligen

borde utses.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 203.

De sakkunnigas förslag om anordnande av ett för hela försvarsväsendet Departementsgemensamt

centralt organ för handhavande av civilanställningsfrågor synes chefenmig

väl motiverat, Den korrespondens mellan försvarsväsendets myndigheter,

å ena, samt civila institutioner, kommunala korporationer m. fl., a

andra sidan, vilken torde vara en nödvändig förutsättning för åstadkommande

av ett effektivt resultat å förevarande område, lärer näppeligen kunna

ernås på annan väg än genom ett centralt organ med särskilda uppgifter

i sådant syfte. De i ärendet hörda myndigheterna hava ock så gott som enhälligt

anslutit sig till förslaget. Även jag finner mig böra ansluta mig till

de sakkunnigas förslag örn anordnande av ett centralt civilanställningsorgan.

Med hänsyn till den rådande situationen på arbetsmarknaden synes den

föreslagna organisationen böra träda i funktion redan från och med nästkommande

budgetårs ingång.

Vad beträffar det ifrågasatta centralorganets arbetsuppgifter, lära dessa

böra bliva huvudsakligen de, som av de sakkunniga föreslagits. Jag förutsätter

sålunda, att organet i viss mån kommer att få syssla även med en

del mera allmänna rekryteringsfrågor, låt vara att civilanställningsfrågorna

naturligen komma att utgöra den huvudsakliga arbetsuppgiften. Fastställandet

i detalj av arbetsuppgifter m. m. torde böra ankomma på Kungl. Majit. Då

det synes önskvärt, att det nya organet erhåller en benämning, som angiver

dess huvudändamål, torde benämningen »Försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå»

vara att föredraga framför den av de sakkunniga föreslagna.

Vidkommande arméförvaltningens förslag, att på den nya centrala byrån

skulle överflyttas den lokala civilanställningskommissionens i Stockholm

arbetsuppgifter, lärer det, så länge kostnaderna för kommissionens verksamhet

bestridas på sätt som nu sker, få ankomma på Kungl. Majit att därom

fatta beslut. Enligt min mening bör, åtminstone till en början, någon sammanslagning

av de båda institutionerna icke ske. Sedan någon tids erfarenhet

vunnits rörande den nya byråns verksamhet, bör måhända frågan örn

en sammanslagning närmare prövas. Örn någon nämnvärd besparing skulle

därigenom uftpkomma, torde dock vara tvivelaktigt.

Emot den föreslagna sammansättningen av personalen å byrån hava några

invändningar icke framförts. Jag anser mig också kunna biträda förslaget

därutinnan, därvid jag dock förutsätter, att det skall ligga i Kungl. Majits

skön att vidtaga de smärre ändringar i personalsammansättningen, som må

kunna av omständigheterna betingas.

Kostnaderna för byråns verksamhet lära i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas beräkningar kunna bestämmas till högst 20,000 kronor

om året, detta även örn det skulle visa sig nödvändigt att, såsom ett pär

av de hörda myndigheterna anfört, höja ordförandens arvode något utöver vad

av de sakkunniga föreslagits. Nämnda kostnader torde, på sätt de sakkunniga

förutsatt, kunna, utan ökning av anslagsbehovet, täckas genom anlitande

av medel, anvisade å de särskilda försvarsgrenarnas rekryteringsanslag.

Detta förutsätter emellertid, såsom framgår av utredningen, att vissa restriktioner

vidtagas med avseende å utbetalande av s. k. värvararvoden, bl. a.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 203.

428 34 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

deras maximering till 20 kronor för rekryt. Trots vissa uttalade betänkligheter

från ett par av de hörda myndigheterna, synes mig någon större risk

icke vara förbunden med en dylik åtgärd. Jag har således för avsikt att,

därest den centrala civilanställningsbyrån kommer till stånd, hemställa örn

införande av bestämmelser örn restriktioner av nämnt slag linder de stater,

som må komma att fastställas för de olika rekryteringsanslagen för nästkommande

budgetår. Under dessa stater böra också å särskilda titlar uppföras

de belopp, som avses för byråns verksamhet. I samband därmed

synes rubriken å den nuvarande titel II under lantförsvarets anslag till avskedspremier

m. m. på sätt arméförvaltningen föreslagit böra ändras till

»Kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver tjänstgöringstiden».

Enligt de sakkunnigas förslag skola kostnaderna för anställningsbyråns

verksamhet gäldas med 18,000 kronor av lantförsvarets, 1,500 kronor av sjöförsvarets

och 500 kronor av flygvapnets anslag. Arméförvaltningen och

chefen för generalstaben hava, som förut nämnts, ansett denna fördelning

av kostnaderna alltför betungande för lantförsvarets anslag och i stället föreslagit,

arméförvaltningen respektive 15,200, 4,300 och 500 kronor samt chefen

för generalstaben respektive 14,000, 5,500 och 500 kronor. Att de sakkunniga

beräknat sjöförsvarets andel i förhållande till det för lantförsvarets vidkommande

föreslagna beloppet relativt lågt torde hava sin grund däri, att marinens

rekrytering redan nu är i huvudsak ordnad på det sätt som av de

sakkunniga föreslagits eller med anlitande av särskilt antagna ortsombud.

Emellertid synes, även med tillbörlig hänsyn härtill, den föreslagna sänkningen

av rekryteringsarvodena böra medföra, att sjöförsvarets andel i kostnaderna

för byråns verksamhet till förmån för lantförsvarets anslag något

höjes. Jag vill i detta hänseende föreslå 3,500 kronor. Fördelningen på

de olika rekryteringsanslagen skulle alltså bliva för lantförsvaret 16,000

kronor, för sjöförsvaret 3,500 kronor och för flygvapnet 500 kronor.

Mot det av de sakkunniga framställda förslaget, att de i vederbörliga

stater till truppförbandens (motsvarande förbands) förfogande ställda rekryteringsmedel

skulle, i den mån de icke åtginge för direkta rekryteringskostnader,

få tagas i anspråk för bekostande av åtgärder för civilanställning,

har från de hörda myndigheternas sida knappast någon erinran gjorts. Även

jag finner mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som i det föregående angivits,

under nästkommande budgetår anordna en för hela försvarsväsendet

gemensam central civilanställningsbyrå

dels ock medgiva, att vad av de särskilda truppförbanden

(kårerna) enligt stat tilldelade rekryteringsmedlen icke åtgår

till utgifter för rekryteringsverksamheten må vid vederbörande

truppförband (kår) användas till vidtagande av åtgärder till

underlättande av avgående manskaps civilanställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 203.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Edsberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM 1934. K. L. BECKMANS BOKTR.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1934:4 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934! 1935 av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet. s. 31 i texten