Sök i Ratio Lex

Angående reglering av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten m. m

1934-03-09 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:211, Angående reglering av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering

av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten m. m.; given Stockholms

slott den 9 mars 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kr o np rins en-R egen ten i

statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

Hos Kungl. Majit har Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag gjort framställning

örn reglering av bolagets skuldförhållande till staten samt om statslån

å 210,000 kronor till vissa förbättringsarbeten å Mellersta Östergötlands järnvägar

i samband med fusion av bolagets och nämnda järnvägar.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 211.

473 34 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Norra Östergötlands järnvägar omfatta banorna Finspång—

Pålsboda (koncession den 19 januari 1872), Finspång—Norsholm (koncession

den 1 september 1882), Pålsboda—örebro (koncession den 13 augusti 1897)

samt Kimstad—Norrköping (koncession den 3 juli 1903), vilka alla hava en

spårvidd av 0.891 meter. Sammanlagda banlängden är 132.3 kilometer. Samtliga

nämnda järnvägar ägas numera av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag.

För anläggning av järnvägen Finspång—Norsholm för en beräknad kostnad

av 1,131,000 kronor beviljade Kungl. Majit den 11 maj 1883 Finspång—Norsholms

järnvägsaktiebolag ett statslån av 500,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden.

För detta lån stadgades bland andra följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent å

ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra

avbetalning dära. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från

lyfteingsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller den 1 januari 1886,

då järnvägen enligt den meddelade koncessionen senast skulle vara färdig och

öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd

sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna

all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden

och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande

skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars

erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen

skulle vidtaga den 1 januari 1889 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av

därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande

icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje

år, till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden.

Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt,

skulle bolaget därå gälda sex procent årlig ränta, intill dess samma belopp

bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader

och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet

för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans

utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje

annan fordran.

Lånebeloppet utbetalades i sin helhet till bolaget åren 1883—1886.

Sedermera medgav 1897 års riksdag (skrivelse nr 56), att den ränta, som

enligt gällande föreskrifter borde till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna

inbetalningsbelopp för lan till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar,

från och med år 1898 skulle å alla dylika lån beräknas efter fem procent för år.

Ifrågavarande lån har sedermera, i samband med järnvägens överlåtelse år

1895 till Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag, övertagits av sistnämnda

bolag, som till och med den 1 januari 1932 fullgjort sin betalningsskyldighet

på grund av lånet och därmed nedbringat kapitalskulden till 170,215 kronor

32 öre. Bolagets skuld till staten på grund av nämnda statslån uppgick den

1 januari 1934 till följande belopp:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

Kronor.

3

Kapitalskuld:

Förfallen..............

Icke förfallen..........

Ränta, förfallen .........

överränta, förfallen .....

Anståndsränta, ej förfallen

Kronor.

... 35,460: 93

. . 134,754:39 170,215:32

............. 14,539:07

............. 1,250: —

............. 49.093: 75

Summa kronor 235,098: 14

Bolaget åtnjuter sedan i januari 1933 moratorium av sina fordringsägare.

Mellersta Östergötlands järnvägar omfatta banorna Vadstena—Fågelsta

(koncession den 2 maj 1873), Vadstena—Ödeshög jämte hamnspår

till Hästholmen (koncession den 25 juni 1886), Fågelsta—Linköping (koncession

den 16 augusti 1895), Linköping—Ringstorp (koncession den 3 juli

1903), Klockrike—Borensberg (koncession den 7 april 1906) samt Fornåsa—

Motala (koncession den 11 februari 1910). Sammanlagda banlängden är 124.7

kilometer, och banorna hava en spårvidd av 0.891 meter. Numera äro nämnda

järnvägslinjer elektrifierade utom linjerna Vadstena—Ödeshög och Linköping—

Ringstorp.

För anläggning av järnvägen Vadstena—Ödeshög jämte hamnspår för en

beräknad kostnad av 623,270 kronor beviljade Kungl. Maj:t den 26 mars 1887

Fågelsta—Vadstena—Ödeshögs järnvägsaktiebolag ett lån ur allmänna järnvägslånefonden

å 300,000 kronor. För detta lån stadgades i huvudsak enahanda

villkor, som förut återgivits beträffande lån till anläggning av järnvägen

Finspång—Norsholm, dock att tidpunkten för järnvägens färdigställande

och öppnande för trafik var bestämd till den 1 oktober 1889 samt att kapitalavbetalningen

skulle vidtaga den 1 oktober 1892. Statslånet utbetalades åren

1888—1890.

Ifrågavarande banor ävensom nyssnämnda statslån övergingo sedermera till

Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag.

Bolaget, som till och med år 1925 fullgjorde annuitetsbetalningarna å statslånet,

kunde under åren 1926 och 1927 icke fullgöra sådan betalning samt

trädde på hösten sistnämnda år i likvidation. Jämlikt beslut av 1928 års riksdag

(skrivelse nr 140 i anledning av proposition nr 179) medgav Kungl. Majit

den 24 maj 1928, under förutsättning att en i propositionen nr 179 omförmäld

rekonstruktion av bolaget genomfördes senast den 31 december 1929, att

bolagets skuld på grund av statslånet finge till det belopp, vartill skulden,

inberäknat anståndsräntan, uppginge vid tidpunkten för genomförandet av

nyssnämnda rekonstruktion, bilda ett nytt lån. Det nya lånebeloppet blev

sedermera bestämt till 236,037 kronor 53 öre. Enligt av Kungl. Majit i nyssnämnda

beslut meddelade villkor och bestämmelser skulle annuiteten å det nya

länet beräknas till fem procent å lånebeloppet, varav först skulle gottgöras ränta

å oguldet kapitalbelopp efter fyra och en halv procent och resten utgöra avbetalning

därå; annuitet skulle dock tillsvidare erläggas endast å halva lånebeloppet,

medan annuitetsbetal ningen å återstoden skulle vidtaga först då vissa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

förutsättningar med avseende å inkomsterna av järnvägsrörelsen inträffat.

Nämnas må i detta sammanhang, att av telegrafverket och statens järnvägar

havda fordringar hos bolaget vid genomförandet av rekonstruktionsplanen

jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit utbyttes mot stam- och preferensaktier

i det rekonstruerade järnvägsföretaget.

Det nya bolag, Mellersta Östergötlands nya järnvägsaktiebolag, som enligt

förenämnda rekonstruktionsplan bildades samt övertog ifrågavarande järnvägar

och det nya statslånet, försattes den 1 december 1931 i konkurs. Vid denna

tidpunkt uppgick riksgäldskontorets fordran på grund av statslånet till 245,836

kronor 10 öre, varav kapitalfordran utgjorde 235,447 kronor 43 öre. Genom

exekutiva auktioner den 31 maj 1933 försåldes de skilda järn vägsenheter na och

inropades var för sig av innehavaren av botteninteckning. Järnvägen Vadstena

—Ödeshög jämte hamnspår inropades av riksgäldskontoret för en köpeskilling

av 48,000 kronor.

Med avseende å trafikeringen av Mellersta Östergötlands järnvägar gäller

för år 1934 ett avtal mellan ägarna av de skilda järnvägarna samt Norra Östergötlands

järnvägsaktiebolag, enligt vilket bolaget arrenderar Mellersta Östergötlands

järnvägar mot viss ersättning till ägarna.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 25 november 1932 meddelade Norra

Östergötlands järnvägsaktiebolag att, sedan undersökning rörande möjligheter

och förutsättningar för en fortsatt trafikering av Mellersta Östergötlands järnvägar

ägt rum genom särskilda sakkunniga, bolaget den 18 augusti samma

år till konkursförvaltningen för Mellersta Östergötlands järnvägar, efter därom

framställd förfrågan, avgivit anbud å förvärvande av sistnämnda järnvägar

och övriga tillgångar för en köpeskilling av 500,000 kronor. Såsom villkor

härför hade bolaget uppställt, att en av bolaget och Norrköping—Söderköping

—Vikbolandets järnvägsaktiebolag den 15 juni 1932 gjord framställning örn

gemensam taxa för bolagens och Mellersta Östergötlands järnvägar samt linjen

Norsholm—Ringstorp vunne bifall, att ett statslån å 340,000 kronor för iståndsättande

av Mellersta Östergötlands järnvägar beviljades på de för lån ur allmänna

järnvägslånefonden vanliga villkoren, att medel för köpesummans likviderande

kunde erhållas genom garanti av de för Mellersta Östergötlands järnvägars

bibehållande intresserade kommunerna och Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,

att överenskommelse rörande rationalisering och utgiftsbesparing

vid Mellersta Östergötlands järnvägar kunde träffas med personalorganisationerna

på sätt undersökningskommitterade föreslagit samt att Norra

Östergötlands järnvägsaktiebolags bolagsstämma godkände köpet. Under med

delande tillika, att villkoret örn överenskommelse med personalorganisationerna

redan uppfyllts, hemställde bolaget på anförda skäl, att bolaget eller annat

bolag, som kunde komma att förvärva Mellersta Östergötlands järnvägar,

måtte erhålla nyss omförmälda statslån å 340,000 kronor.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret samt väg- och vattenby g gnadsstyr elsen

uttalat sig till förmån för bolagets framställning, anbefalldes utredningsmännen

i fråga örn vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge (1932 års järn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 211.

vägsekonomiutredning) att under iakttagande av lämnade direktiv avgiva

yttrande och förslag med anledning av vad i ärendet anförts.

Sedermera anmälde 1932 års järnvägscJconomiidredning i skrivelse den 20

december 1933, efter att hava lämnat en redogörelse för vad i saken förekommit,

att förhandlingarna örn en frivillig rekonstruktion av Norra Östergötlands

järnvägsaktiebolag, vilket såsom förut antytts råkat i ekonomiska

svårigheter och erhållit moratorium av sina fordringsägare, icke lett till positivt

resultat samt att utredningsmännen icke kunde se någon möjlighet att då

fortsätta arbetet på denna frågas lösning. Beträffande de mellan utredningsmännen

och nämnda bolag samt andra intressenter förda underhandlingarna

innehåller skrivelsen huvudsakligen följande:

Sedan det visat sig, att Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags ekonomiska

ställning icke medgåve ett fullföljande av fusionen med Mellersta Östergötlands

järnvägar genom inköp av desamma, upptogo utredningsmännen, efter

samråd med departementschefen, förhandlingar örn en rekonstruktion av bolaget.

I dessa förhandlingar deltogo, förutom representanter för Norra Östergötlands

järnvägsaktiebolag, ordföranden i obligationsinnehavarnas förtroenderåd,

f. d. översten J. Ekelund samt representanter för Norrköpings stad och

de fordringsägande bankerna, Östergötlands enskilda bank och Skandinaviska

kreditaktiebolaget.

Under förhandlingarnas gång upprättades i slutet av juli 1933 en relconstruhtionsplan,

som var av följande innehåll:

1.

Alla nu förfallna räntor ävensom alla räntor, som belöpa på tiden till och

med den 31/12 1933 å bolagets statslån, obligationslånen av år 1896 och år

1911 samt å bolagets lån hos Skandinaviska kreditaktiebolaget och Östergötlands

enskilda bank, efterskänkas.

Angivna lån uppgå per S1112 1932 till följande kapitalbelopp:

a)

b)

c)

d)

e)

Statslånet, löpande med U/2 % ränta: Kronor.

1) icke förfallet belopp .................. 152,875: 01

2) förfallet belopp ...................... 17,340: 31

3) anståndsränta, som ej skall efterskänkas. . 49,093: 75

Obligationslån av år 1896, löpande med 4V2 % ränta ....

Därav utlottade obligationer kronor 55,000: —.

Obligationslån av år 1911, löpande med 5 % ränta......

Reverslån i Östergötlands enskilda bank ..............

Lån i Östergötlands enskilda bank och Skandinaviska

kreditaktiebolaget ..................................

Kronor.

219,309:07

235,000: —

1,297,000: —

300,000: —

599,591:07

2. Statslånet omlägges från och med 1934 till nytt lån, löpande med 4‘A %

ränta och V» °/o amortering. Med hänsyn till att i detta nya lån intages

anståndsräntan, beräknas lånet komma att lyda å cirka 200,000 kronor,

varför varje annuitet kommer att uppgå till cirka 10,000 kronor.

3. Obligationslånet av år 1896: Den amortering, som förfallit den 31/i= 1932, och

den, som förfaller den 31/12 1933, gäldas den 31/12 1936 och den 31/i2 1937

jämte ränta från och med XU 1934. Räntor och amorteringar för åren 1934

och 1935 gäldas i vanlig ordning enligt för lånet gällande plan. Lånet blir

härigenom slutamorterat den 31l 12 1937.

4. Obligationslånet av år 1911: Uppskov lämnas med amortering av detta lån

under tiden till och med 1937. Räntan å lånet nedsättes från och med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 211.

Vi 1934 från nuvarande 5 % till 4 % och gäldas i vanlig ordning. Amortering

av lånet upptages från och med år 1938.

Räntan kommer sålunda att utgöra under tiden 1934—1937 cirka 52,000

kronor per år. Sedan amortering från och med 1938 upptagits, beräknas

annuiteten till cirka 80,000 kronor per år, varför lånet sålunda skall vara slutamorterat

år 1964.

5. Lånen hos Östergötlands enskilda bank och Skandinaviska kreditaktiebolaget,

enligt vad nyss nämnts uppgående till 899,591:07 kronor, omläggas

på följande sätt: Rytt lån upptages den Vi 1934 å 200,000 kronor

mot samma säkerhet, som gäller för de nuvarande lånen, samt mot 4 %

ränta och 20 års amortering, skolande ränta och amortering räknas från

och med år 1938, varför alltså lånet lämnas räntefritt för åren 1934—1937.

För skillnaden mellan lånens kapitalbelopp per 31/12 1932 och nyssnämnda

200,000 kronor, vilket skillnadsbelopp avjämnats till 700,000 kronor, äga bankerna

låta teckna preferensaktier i bolaget. Rörande dessa aktiers företrädesrätt

hänvisas till punkt 7 i det följande. Stämpeln för de nya aktierna betalas

av bolaget.

6. Förutsättning för nu angivna åtgärders vidtagande är bland annat, att bolaget

genom Norrköpings stad kan erhålla nytt kapital till ett belopp av

200,000 kronor, möjliggörande för bolaget att enligt avgivet och av konkursförvaltningen

i Mellersta Östergötlands järnvägar antaget anbud inköpa

denna järnväg för 500,000 kronor. Förenämnda kapital å 200,000 kronor

föreslås, givetvis under förutsättning av stadens godkännande, anskaffat

antingen genom lån från staden mot 5 % ränta eller stadens borgen eller ock

genom att staden tecknar preferensaktier till motsvarande belopp. I sistnämnda

fall betalas stämpeln för aktierna av bolaget.

7. Därest såväl bankerna som staden teckna aktier enligt förenämnda förslag,

vidtages sådan förändring uti bolagsordningen, att aktierna uppdelas i tre

serier:

a) stamaktier, motsvarande det nuvarande aktiekapitalet,

b) preferensaktier A å 700,000 kronor med företrädesrätt framför stamaktierna

till 4 % ackumulativ utdelning ur bolagets vinst,

c) preferensaktier B å 200,000 kronor med företrädesrätt framför stamaktier

och preferensaktier A till 5 % ackumulativ utdelning ur bolagets

vinst.

Tecknar staden icke aktier, uppdelas aktierna i två serier, motsvarande

mom. a) och b).

I samband med utgivande av preferensaktier kan diskuteras frågan örn

eventuell nedsättning av stamaktiekapitalet. För utgivande av preferensaktier

samt eventuellt för nedsättning av aktiekapitalet fordras bolagsstämmobeslut,

innefattande bland annat ändring i bolagsordningen, vilka beslut måste fattas

med viss kvalificerad majoritet jämlikt bestämmelserna uti aktiebolagslagen.

En på sådant sätt genomförd rekonstruktion skulle minska bolagets kostnader

för räntor och amorteringar å lån, efter fullständig frihet därifrån år

1933, från omkring 264,000 kronor för tidigare år till cirka 127,000 kronor för

vart och ett av åren 1934—1937 samt till omkring 105,000 kronor för år 1938

och följande år.

Mot detta rekonstruktionsforsing framställdes emellertid med avseende å

de föreslagna räntesatserna erinringar av bankerna och innehavaren av en större

obligationspost av år 1911. Representanter för Norrköpings stad uttalade sig

för att stadens medverkan skulle lämnas i form av ett lån mot säkerhet av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

7

inteckningar med förmånsrätt närmast efter inteckningar, motsvarande statslånet.

samt efter hand i de inteckningar som genom amorteringar å statslånet

frigjordes från riksgäldskontoret.

Under de fortsatta förhandlingarna kunde enighet icke uppnås beträffande

det av Norrköpings stad uppställda villkoret örn säkerhet; staden förklarade

sig kunna åtnöjas med att säkerheten till hälften utgjordes av inteckning i

Mellersta Östergötlands järnvägar. Av förenämnda innehavare av obligationer

av år 1911 framhölls, att järnvägsbolaget genom bestämmelserna i 1911 års

lånekontrakt till förmån för obligationsinnehavarna frånsagt sig dispositionsrätten

över den som säkerhet för statslånet liggande inteckningen, varför medgivande

ej kunde lämnas till att å nämnda inteckning uppkommet ägarehypotek

pantförskreves till Norrköpings stad.

Såväl av bankerna som av obligationsinnehavarnas förtroenderåd framställdes

anspråk på inflytande å järnvägsförvaltningen.

I en till Kungl. Majit ingiven, den 23 februari 1934 dagtecknad skrift har

Norra Östergötlands järnv äg saktiebolag gjort förnyad framställning rörande

rekonstruktion av bolagets och Mellersta Östergötlands järnvägar. Bolaget

meddelar inledningsvis att, sedan förut återgivna rekonstruktionsförslag visat

sig icke genomförbart och bolagets styrelse med anledning härav ombildats

med representation för fordringsägarna, ett nytt rekonstruktionsförslag utarbetats

och underställts fordringsägarna. Detta förslag hade godkänts av

Skandinaviska kreditaktiebolaget och Östergötlands enskilda bank samt av

obligationsinnehavare i sådan utsträckning, att bolagets styrelse ansåge rekonstruktionen

kunna genomföras, i vad på dessa fordringsägare berodde.

Det nya rekonstruktionsförslaget avviker huvudsakligen i följande avseenden

från det förut återgivna (här användes samma punktbeteckning som i det

tidigare förslaget):

1. I fråga örn avskrivning av de intill den 31 december 1933 förfallna

räntorna skulle ske allenast den ändring, att å 1896 års lån skulle för vinnande

av likställighet med 1911 års obligationslån betalas ränta för ett

fjärdedels år.

2. Ingen ändring skulle ske beträffande regleringen av statslånet.

3. För 1896 års obligationslån skulle endast inträda den ändring, som angivits

under 1.

4. För 1911 års obligationslån skulle en förbättring av villkoren ske på sådant

sätt, att räntan å de nya obligationerna, för tiden till den 31 december 1937

sänkt från 5 till 4 %, från och med år 1938 skulle höjas till 4‘A %, vid

vilken tid inteckningssäkerheten för 1896 års lån samt överhypotek å statslånet

skulle bliva helt tillförda säkerheterna för 1911 års lån.

5. Bankerna skulle för hela sin fordran, nedskriven från cirka 965,000 kronor

till 900,000 kronor, teckna preferensaktier i Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag

med företrädesrätt framför stamaktierna till kapital och högst

5 % ackumulativ ränta ur bolagets vinst från och med år 1934.

6. Medverkan från Norrköpings stad förutsättes icke.

7. Teckningen av preferensaktier sker enligt vad nyss under punkt 5 angivits.

Bolagets nuvarande aktiekapital nedsättes med erforderligt belopp,

vilket användes för nedskrivning av bolagets tillgångar.

Det nya rekonstruktionsförslaget har beräknats medföra en minskning av

bolagets nuvarande årliga betalningsskyldighet för statslån, obligationslån och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

banklån, 264,000 kronor, till 127,000 kronor för vart och ett av åren 1934—1937

samt till 97,000 kronor för år 1938 och senare år; såsom av förslaget framgår

skulle banklånen utbytas mot preferensaktier, varför förräntning och amortering

av dessa lån skulle upphöra räknat från och med år 1934.

Styrelsen för Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag har emellertid ansett,

att en förutsättning för rekonstruktionen av bolaget vore, att förut omförmälda

inköp av Mellersta Östergötlands järnvägar komme till stånd. Förvärvet av

sistnämnda järnvägar har avsetts skola ske på följande sätt:

Ett nytt bolag bildas med ett aktiekapital av 150,000 kronor, som övertages

och likvideras kontant av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag; för ändamålet

skulle användas dels 50,000 kronor av egna medel och dels ett lån å

100,000 kronor med säkerhet av inteckningar i fastigheter utanför bolagets

järnvägar. Det nya bolaget skulle förvärva ifrågavarande järnvägar för 500,000

kronor. För erläggande av detta belopp skulle tagas i anspråk dels aktiekapitalet

och dels upplånade medel till belopp av 350,000 kronor. Av sistnämnda

belopp skulle 300,000 kronor upplånas med säkerhet i järnvägsinteckningar

samt med borgen av de kommuner, som genomlöptes av järnvägarna,

och av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, medan lån å 50,000 kronor

skulle erhållas hos Östergötlands enskilda bank med säkerhet i det nya bolaget

tillhöriga aktier i vissa med bolaget samarbetande trafikföretag samt med

borgen av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag. Det nya bolagets balansräkning

skulle erhålla följande utseende:

Tillgångar.

Kronor.

Järnvägarna ............ 400,000

Andra fastigheter ........ 16,120

Aktier i trafikföretag .... 83,880

Summa kronor 500,000 Summa kronor 500,000

För modernisering av Mellersta Östergötlands järnvägar förutsattes i rekonstruktionsförslaget,

att ett statslån å 340,000 kronor skulle erhållas mot säkerhet

i inteckningar med samma förmånsrätt som de inteckningar, som skulle

ställas som säkerhet för nyssnämnda lån å 300,000 kronor.

I sin förevarande framställning diar Norra Östergötlands järnv ä g sak lieb olag

dels under hänvisning till det nya rekonstruktionsförslaget anhållit örn reglering

av bolagets statslån på sätt i förslaget avsåges, dels ock hemställt örn lån

för modernisering av Mellersta Östergötlands järnvägar.

Beträffande sistnämnda lån har bolaget anfört i huvudsak följande:

Enligt rekonstruktionsförslaget skulle ett nytt bolag bildas för inköp av

Mellersta Östergötlands järnvägar, i vilket bolag Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag

skulle innehava samtliga aktier. Denna transaktion förutsatte

emellertid att till Mellersta Östergötlands järnvägars modernisering erhölles

lån å 340,000 kronor. Nämnda summa hade erhållits från en den 7 maj 1932

av riksgäldssekreteraren J. Hägglund, byråchefen S. Norrman och trafikchefen

C. Svenson verkställd undersökning rörande möjligheter och förutsättningar

för en fortsatt trafikering av Mellersta Östergötlands järnvägar.

I denna undersökning hade utredningsmännen påvisat, att rälsen å vissa bandelar

och de elektriska motorerna vore starkt förslitna och måste utbytas, var
-

S kälder.

Kronor.

Aktiekapital ............ 150,000

Lån .................... 350,000

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 211.

jämte erfordrades en del annan materiel. Dessa arbeten hade kostnadsberäknats

sålunda:

Utbyte av räls å linjen Linköping—Vadstena jämte spårväxlar å

övriga bandelar ............................................

Ljussignaler vid vägar oell stationer.......................

Komplettering av telefonledning till dubbellinje jämte matarledning. .

Utbyte av motorer å elektrisk rullande materiel m. ................

Anskaffande av motorvagn ....................................

» » lokomotor ....................................

» » motordressiner och gruslastningsapparat ..........

» » bilmateriel för godsutkörning ..................

Summa kronor 340,000

I denna kalkyl syntes man hava räknat med att mellan Linköping och Vadstena

befintlig räls (14 kg./m.) skulle utbytas mot räls med en vikt av 17

kilogram per meter. Järnvägsbolagets nuvarande styrelse ansåge det emellertid

ej praktiskt att lägga ned den jämförelsevis höga arbetskostnaden för rälsutbytet

för en så pass liten skillnad i rälsvikt, utan ansåge att man borde inlägga

något tyngre räls eller sådan med en vikt av minst 20 kilogram per meter. Man

vunne härmed väsentliga fördelar ej blott beträffande högre hastighet på banan

utan även beträffande underhållet, som bleve både lättare och billigare.

Emellertid följde givetvis härmed att anskaffningskostnaderna bleve större.

Då man dock syntes kunna räkna med att få övertaga begagnade Täler och att

den gamla rälsen kunde försäljas, ansåge styrelsen att kostnaden för förstärkning

av överbyggnaden å linjen Linköping—Vadstena jämte en del övriga nödvändiga

linjearbeten torde ställa sig sålunda:

Utbyte av räls å linjen Linköping—Vadstena (längd 50 km.) mot

tyngre sådan av minst 20 kg:s vikt per meter, jämte en del nya

växlar, med avdrag för vad som inflyter vid försäljning av den

gamla rälsen ..............................................

Ljussignaler vid vägar och stationer ....................

Komplettering av telefonledning till dubbellinje jämte matarledning

och diverse reparationsarbeten................................

Summa kronor 210,000

Genom dessa arbeten erhölle linjen Linköping—Vadstena en sådan teknisk

utrustning, att såväl högre hjultryck som större hastighet kunde tillåtas å densamma,

varigenom banans konkurrenskraft väsentligen ökades.

Beträffande den rullande materielen hade styrelsen ämnat att hos Kungl.

Maj:t göra framställning örn lån från det för budgetåret 1933/1934 anvisade

anslaget till förlag för understöd åt enskilda järnvägar i och för anskaffning

av en motorvagn. Anskaffning av övrig erforderlig materiel och reparation av

befintlig materiel beräknade styrelsen kunna verkställa utan bistånd av staten.

Järnvägsbolagets behov av ekonomisk hjälp för modernisering av Mellersta

Östergötlands järnvägar skulle sålunda begränsas till 210,000 kronor. För

detta lån, anför järnvägsbolaget, vore bolaget i tillfälle lämna säkerhet i inteckningar

å 400,000 kronor i nämnda järnvägar, sammanlagda till en järnvägsenhet.

Bolaget ville i detta avseende erinra örn, att berörda järnvägar år 1932

av översten Hj. Fogelmarck beräknats hava ett realisationsvärde av 782,300

Kronor.

190,000

10,000

10.000

Kronor.

125.000

8,000

5,000

105.000

55.000

10.000

10,000

22.000

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

kronor, fördelade med 275,200 kronor på rullande materiel och 507,100 kronor

på övriga tillgångar, i vilket sistnämnda belopp inginge 244,600 kronor för

själva linjen med tillhörande överbyggnad, 244,300 kronor för husbyggnader

och jordområden samt 18,200 kronor för inventarier m. m. Vidare anför bolaget:

Marken för bangården i Linköping, som hade en areal av cirka 20,000

kvadratmeter, hade av överste Fogelmarck åsatts ett värde av endast 3 kronor

per kvadratmeter, under det att man vid successiv försäljning borde kumla få

ut ett pris av 2 ä 3 gånger detta värde. Ett realisationsvärde av 600,000 kronor

för bana med husbyggnader, markområden och överbyggnad, men utan rullande

materiel syntes därför ej vara för högt att räkna med, vilken summa givetvis

ökades med minst 100,000 kronor, sedan nu föreslagna arbeten utförts.

Det vöre avsett att uttaga inteckningar i banan för 800,000 kronor, vilka

samtliga inteckningar skulle gälla med lika rätt. Av dessa inteckningar kunde

bolaget erbjuda staten som säkerhet för ifrågavarande lån 400,000 kronor,

under det att inteckningar för 300,000 kronor skulle lämnas som säkerhet för

det lån, för vilket samtliga kommuner utefter järnvägen jämte Mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag i enlighet med rekonstruktionsplanen förbundit

sig att gå i borgen. Då banans realisationsvärde enligt försiktig beräkning

uppginge till 600,000 ä 700,000 kronor, under det att endast ett pris av

420,000 kronor skulle behöva uppnås för att staten skulle erhålla full täckning

för det ifrågasatta lånebeloppet å 210,000 kronor, vågade bolaget räkna

med att den sålunda erbjudna säkerheten skulle kunna godtagas.

På grund av vad sålunda anförts har Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition, dels

angående reglering av det till bolaget lämnade statslånet på sådant sätt, att

lånet per den 1 januari 1934 omlägges till nytt lån löpande med 4Vs % ränta

och Va % amortering och lydande å 205,066 kronor 44 öre, varvid anståndsräntan

intages med beräknat nutidsvärde av 34,851 kronor 12 öre, men 1932

och 1933 års räntor efterskänkas; dels angående ett nytt lån å 210,000 kronor

till det bolag, som kommer att förvärva Mellersta Östergötlands järnvägar, att

förräntas och återbetalas med en annuitet av 5 %, varav 4Va % utgöra ränta,

och mot den säkerhet som i framställningen angivits.

över nu föreliggande ansökning hava utlåtanden avgivits av 1932 års jämvägsekonomiutredning

den 28 februari 1934, av fullmäktige i riksgäldskontoret

den 1 mars 1934 samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 7 i samma

månad.

1932 års järn väg sebo nom bitr edvlin g har till en början beträffande rekonstruktionsplanen

för Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag anfört, bland

annat, följande:

Det nya förslag till rekonstruktion av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag,

som framlagts av bolagets nuvarande styrelse, borde tydligen granskas

dels med hänsyn till förslagets innebörd för bolaget, dels i avseende på dess

samband med den ursprungliga frågan örn bolagets inköp av Mellersta Östergötlands

järnvägar och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningsmännen

hade om båda dessa synpunkter överlagt med representanter för bolagets styrelse

och andra intressenter.

Genom det ifrågasatta och enligt verifierad uppgift av bankerna biträdda

utbytandet mot preferensaktier av hela deras fordran hos Norra Östergöt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

11

lands järnvägsaktiebolag stärktes bolagets ställning, en omständighet, som

självfallet hade sin betydelse icke blott för bolaget självt utan även för obligationshavarna

och staten såsom de enda därefter kvarstående prioriterade

fordringsägarna.

I vad den nu framlagda rekonstruktionsplanen avsåge Norra Östergötlands

jämvägsaktiebolag i och för sig, gåve densamma icke anledning till erinran,

detta så mycket mindre som en påtaglig förbättring numera kunde konstateras

beträffande företagets avkastning. Till belysning av detta förhållande kunde

anföras, att driftöverskottet -—■ före avskrivningar — som från 1931 till 1932

nedgått från 285,000 till 119,000 kronor, år 1933 stigit till 156,000 kronor,

medan samma överskott vid i juni 1933 av bolaget framlagda framtidsberäkningar

icke ansetts kunna upptagas högre än till 120,000 kronor. Enligt uttalanden

av förenämnda intressenter vore bankernas nu gjorda större eftergifter

i hög grad föranledda just av den sålunda konstaterade förbättringen

av bolagets likviditet och den därpå grundade förhoppningen, att de i utbyte

mot reversfordringarna erhållna preferensaktierna i en framtid skulle visa sig

äga visst värde.

Utredningsmännen hade sökt bilda sig en uppfattning örn, huruvida det

brytande av sambandet mellan Norrköpings stad och järnvägsföretaget, som

det nya rekonstruktionsförslaget innebure, kunde befaras komma att menligt

återverka på företagets utveckling. Vid de hållna samråden hade nämnda spörsmål

därför ägnats särskild uppmärksamhet. De hörda representanterna för

bolagets styrelse hade emellertid uttalat, att denna stadens avkoppling enligt

deras mening ieke kunde tänkas verka hämmande på järnvägens trafik, då

staden i allt fall hade stora med järnvägen gemensamma intressen och då dessutom

enligt från representanter för staden uttalad önskan tillfälle skulle beredas

staden att inom 10 år inlösa preferensaktierna samt på detta sätt återtaga

sitt inflytande. Att staden såsom aktieägare skulle resa svårigheter mot

den ifrågasatta nedskrivningen av stamaktierna och mot preferensaktieägarnas

förutsatta avgörande inflytande ansåges ej heller vara att befara. Beslut örn

sådan nedskrivning kunde emellertid icke fattas förrän på den ordinarie

bolagsstämman längre fram under året.

Utredningsmännen uttala den uppfattningen, att den nu förevarande rekonstruktionsplanen,

i vad den angår Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag, får

anses vara efter förhållandena tillfredsställande, och anse sig för sin del icke

böra framställa någon erinran mot den medverkan från statens sida i den

planerade rekonstruktionen, som innebäres i statens efterskänkande av för åren

1932 och 1933 förfallna räntor och statslånets omläggande till nytt lån. Utredningsmännen

erinra, att motsvarande eller större uppoffringar skulle göras av

samtliga andra fordringsägare.

Beträffande bolagets förvärv av Mellersta Östergötlands järnvägar anföra

utredningsmännen:

En fullständig äganderättsfusion mellan Norra och Mellersta Östergötlands

järnvägar vore givetvis den mest önskvärda formen. Under förhandenvarande

förhållanden torde emellertid detta svårligen låta sig göra, utan syntes man

åtminstone tillsvidare få godtaga det nu föreslagna sättet för förvärvandet.

Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags engagemang i det särskilda dotterbolaget

förefölle dessutom enligt utredningsmännens mening så pass betydande,

relativt sett, att häri kunde anses ligga en garanti beträffande sambandet mellan

de bägge järnvägarna och ifråga om Mellersta Östergötlands järnvägars

fortbestånd. Bolagets engagemang i dotterbolaget bomme, inberäknat ställande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

av borgen, att belöpa sig till sammanlagt 200,000 kronor, ett belopp, som

med hänsyn till Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags ekonomiska förhålland

g ii kim dö anses sa betydande, att det syntes innebära garantier ifråga om

bolagets intresse av att så långt i dess förmåga stöde genom sitt dotterbolag

sörja för Mellersta Östergötlands järnvägars fortbestånd.

Vid de under år 1933 hållna överläggningarna angående Mellersta Östergötlands

järnväg*ars ^ framtida förhållanden hade från utredningsmännens

sida väckts även frågan, huruvida icke driftresultatet skulle gynnsamt påverkas

av att de mest trafiksvaga bandelarna Klockrike—Borensberg och Vadstena—Ödeshög

nedlades. Härutinnan genom den gemensamma trafikförvaltningen

verkställd utredning gave emellertid vid handen, att de genom en sådan

åtgärd för företaget motsebara inkomstminskningarna skulle bliva större

än vad som därigenom beräknades kunna sparas på utgiftssidan och att en

amputation av berörda bandelar förty icke kunde anses ägnad att stärka företagets

räntabilitet. Ehuru resultatet icke utan vidare syntes kunna godtagas,

ansåge sig utredningsmännen icke böra mot bolagets åsikt framställa något

yrkande i berörda fråga.

Härefter ingå utredningsmännen på frågan, huruvida och med vilket belopp

staten bör direkt medverka till Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags förvärvande

av Mellersta Östergötlands järnvägar genom att i samband därmed

bevilja lån till vissa uppgivna förbättringsarbeten. Härom anföra utredningsmännen,

bland annat, följande:

I regel beviljade staten lån till enskilda järnvägsföretag endast för färdigställande

av själva järnvägsanläggningen och då mot säkerhet med bästa förmånsrätt.

I detta fall skulle statslånet däremot användas till förbättring av

en redan befintlig järnväg samt lämnas mot inteckningssäkerhet, lika berättigad

med det lån å 300,000 kronor, för vilket även skulle ställas borgen av vissa

kommuner och Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag. Hedan detta innebure

ett avsteg från gällande praxis. Därtill komme att, medan sistnämnda

lån garanterades även genom särskild borgen, staten icke skulle erhålla någon

motsvarande förstärkning.av sin säkerhet och alltså i själva verket komma att

bliva sämre ställd än övriga kreditgivare. Utredningsmännen kunde ej undgå

att hysa betänkligheter mot en sådan ordning och ville ifrågasätta, huruvida

icke säkerhet utöver den i rekonstruktionsförslaget antydda borde beredas jämväl

för det erforderliga statslånet, varvid borgen från landstingets sida syntes

ligga närmast till hands. Staten skulle genom en sådan borgen ifråga örn

säkerheten uppnå åtminstone likställighet med den privata långivaren, vilket

i och för sig finge anses rimligt. Att landstinget lika väl som kommunerna

m. fl. lämnade sin medverkan till tryggande av Mellersta Östergötlands järnvägars

fortbestånd syntes också skäligt, då ifrågavarande angelägenhet torde

få anses vara av väsentlig betydelse även för länet som sådant. Eusionen avsåge

nämligen att stärka icke blott Mellersta Östergötlands järnvägar utan även

Norra Östergötlands järnväg och därmed att utgöra ett intresse, utbrett över

en stor del av länet. Från de hörda representanterna för bolaget m. fl. hade

häremot gjorts invändningar bland annat, att ett hänskjutande av frågan till

landstinget för utverkande av sådan borgen skulle fördröja ett avgörande till

hosten, vilket dröjsmål ansåges innebära icke oväsentlig olägenhet. Enligt utredningsmännens

mening borde dock denna olägenhet kunna undanröjas.

Under alla förhållanden hade utredningsmännen ansett sig böra underkasta

det ursprungligen uppgivna behovet av förbättringsarbeten och ersättningsanskaffningar

vid Mellersta Östergötlands järnvägar en närmare granskning i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl Majus proposition nr 211.

13

syfte att i möjligaste mån nedbringa det lån, som staten skulle tillhandahålla.

Utredningsmännen, som företagit bcsiktningsresa å järnvägen och samrått med

förenämnda representanter angående det för berörda ändamål såsom erforderligt

beräknade beloppet av 340,000 kronor, anföra rörande de olika utgiftsposterna:

Utbyte av räls hade befunnits ofrånkomligt. Utredningsmännen holle emellertid

före, att de kostnader, som vore förknippade med själva rälsutbytet, vore

så stora, att en övergång från 14- till 17-kg.-räler, som vid beloppets beräknande

förutsatts, icke gåve full valuta för dessa kostnader och att därför tyngre

Täler borde ifrågakomma. Denna ståndpunkt intoge även bolagets styrelse i

sin nya framställning den 23 februari 1934. Berörda utgiftspost syntes på

grund härav böra höjas i proportion till den tyngre rälsens något högre pris,

vilken fördyring dock komme att motvägas av billigare årliga underhållskostnader

och även andra fördelar. Kostnaderna för ljussignaler och telefonledningar

hade likaledes befunnits ofrånkomliga och upptagna i underkant.

Däremot hade utredningsmännen vid närmare prövning och efter samråd

med representanter för järnvägsförvaltningen kommit till den uppfattningen,

att lån av statsmedel icke borde anses erforderligt för anskaffning av lokomotor,

motordressiner, gruslastningsapparat och godsbilar, i den mån sådan anskaffning

kunde anses nödvändig, samt att likaledes det i den ursprungliga beräkningen

av statslånet upptagna beloppet för utbyte av motorer å elektrisk

rullande materiel borde kunna utgå. Då även bolagets styrelse i sin nya, nu

föreliggande framställning utgått från samma uppfattning, erfordrades tydligen

icke någon närmare motivering av utredningsmännens ståndpunkt i denna

del. Utredningsmännen ansåge sig dock böra meddela, att på deras föranstaltande

en särskild utredning verkställts angående den elektriska driftens lämplighet

överhuvud taget å Mellersta Östergötlands järnvägar, i varje fall i den

hittills använda blandningen med äng- och motordrift, ävensom angående det

använda strömsystemet. Denna utredning hade givit till resultat, att den elektriska

driften med fördel kunde bibehållas, därest dragkraften på lämpligt

sätt kompletterades respektive moderniserades. Utredningsmännen ansåge sig

kunna förutsätta, att överenskommelse borde kunna träffas med det företag,

som levererat och fortfarande torde äga ifrågavarande elektriska rullande

materiel, örn dennas förbättring eller ersättande med ny och mera ändamålsenlig

materiel på sådana villkor i fråga örn kostnadernas likviderande, att

Mellersta Östergötlands järnvägar kunde framdeles med egna medel täcka

dessa kostnader. Underhandlingar härom torde redan vara inledda.

Den beräknade kostnaden för anskaffande av motorvagn ansåge utredningsmännen,

i likhet med Morra Östergötlands järnvägsaktiebolags nuvarande styrelse,

icke böra ingå i det särskilda statslån, varom nu vore fråga, enär man

för detta inköp syntes kunna repliera på den av 1933 års riksdag enligt Kungl.

Maj:ts förslag inrättade särskilda lånefonden för anskaffande av dylik materiel

vid enskilda järnvägar.

Utredningsmännen hava sålunda i denna punkt kommit till samma mening,

som Norra Östergötlands jämvägsaktiebolags styrelse företräder i sin förevarande

framställning, eller att det statslån, varom nu är fråga, ej behöver

beräknas för andra ändamål än dem, som avse förbättringar av själva järnvägslinjen

vid Mellersta Östergötlands järnvägar — utbyte av räls och spårväxlar,

ljussignaler och telefonledningar — men att kostnaderna för dessa

kvarstående ändamål å andra sidan måste sättas något högre än som skett

i den tidigare utredningen. Det belopp av 210,000 kronor, vartill Norra Öster
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Majus proposition nr 211.

götlands järnvägs akt iebo1ag kommit, hava utredningsmännen funnit sig kunna

godtaga.

Denna reducering av anspråken på statens hjälp, fortsätta utredningsmännen,

ställde givetvis frågan i något gynnsammare läge, då statens risk därigenom

bleve väsentligt reducerad. Den ändrade emellertid ej den rent principiella

inställning, åt vilken utredningsmännen givit uttryck, nämligen att även

landstinget genom tecknande av borgen för lånet borde i sin mån medverka.

Detta villkor ansåge sig utredningsmännen således alltjämt böra hävda.

Utredningsmännen tillstyrka för sin del, att ett statslån för angivna förbättringar

vid Mellersta Östergötlands järnvägar beviljas till belopp av 210,000

kronor, under förutsättning att den erbjudna säkerheten för detta lån förstärkes

genom borgen av Östergötlands läns landsting.

Med avseende å finansieringen av detta lån framhålla utredningsmännen,

att riksgäldskontoret, som i egenskap av innehavare av botteninteckning i bandelen

Vadstena—Ödeshög å exekutiv auktion inropat denna bandel för statens

räkning för ett mot bandelens andel i järnvägarnas sammanlagda värde svarande

belopp av 48,000 kronor, skulle, därest det nu föreslagna köpet komme

till stånd, såsom säljare av bandelen utfå nämnda belopp, vilket då syntes i

första hand kunna tagas i anspråk för tillhandahållande åt företaget av erforderligt

nytt kapital. Under förutsättning, att lånet begränsades till 210,000

kronor, behövde staten sålunda i nytt kapital tillskjuta endast skillnadsbeloppet,

162,000 kronor.

Utredningsmännen hava ansett sig böra fästa uppmärksamheten på ännu

en fråga, som lämpligen borde finna sin lösning i nu förevarande sammanhang,

nämligen frågan örn Väderstad—Skänninge—Bränninge järnvägs framtida

förhållanden.

Nämnda järnväg, å vilken koncession beviljades år 1908 och som öppnades

för trafik år 1913, har aldrig kunnat fullgöra föreskriven ränta och amortering

å för anläggningen ur allmänna järnvägslånefonden erhållet lån å 788,500

kronor, varjämte betalningsskyldigheten för ett ur handels- och sjöfartsfonden

erhållet lån å 250,000 kronor övertagits av vissa kommuner, som iklätt sig

borgen för lånet. I proposition, nr 148, till 1926 års riksdag framlade Kungl.

Maj:t förslag till reglering av järnvägsbolagets skuldförhållanden till staten,

vilket förslag av riksdagen godkändes. Berörda reglering innebar bland annat,

att statens kapital- och räntefordran hos Väderstad—Skänninge—Bränninge

järnvägsaktiebolag, till den del densamma överstege 320,000 kronor, skulle

avskrivas och att av den sålunda kvarstående kapitalskulden, vilken svarade

mot det vid tidpunkten för regleringen uppskattade realisationsvärdet av järnvägen,

förräntning och amortering skulle krävas endast ifråga örn ett belopp av

70,000 kronor, medan återstoden skulle löpa räntefritt och amorteras på sätt

framdeles skulle bestämmas. För behörig förräntning och amortering av beloppet

70,000 kronor skulle ställas borgen av beskaffenhet att kunna av Kungl.

Majit godkännas. Bolaget måste emellertid redan samma år som skuldregleringen

beslutades träda i likvidation, varför regleringen ifråga icke kom att genomföras.

Järnvägen är sedan år 1930 utarrenderad till den för övriga smalspåriga

Östgötabanor gemensamma trafikförvaltningen, som emellertid bär endast en

viss del av de årliga driftförlusterna, medan återstoden av dessa får täckas av

riksgäldskontoret, som iklätt sig garanti för de på likvidatorerna belöpande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 211.

underskotten. Efter verkställd utredning kava likvidatorerna nyligen hemställt

om kland annat rätt till viss inskränkning av trafiken genom nedläggande

av persontrafiken å delen söder örn Skänninge, genom vilken åtgärd förlusterna

beräknas komma att nedgå.

Att förlusterna genom en sådan begränsning av trafiken skulle helt bortfalla

vore, anföra utredningsmännen, måhända icke att påräkna utan järnvägens

trafikering kunde allt fortfarande komma att medföra årliga driftsunderskott.

Det syntes utredningsmännen ur alla synpunkter lämpligt, örn

detta statens engagemang kunde avvecklas och örn järnvägen ifråga i samband

med den förestående rekonstruktionen av Mellersta Östergötlands järnvägar

kunde tillföras sistnämnda järnvägar, för vilka den hade en viss betydelse

som tillförselled. Givetvis kunde detta emellertid ej ske på de villkor,

som år 1926 uppställdes, utan syntes som en förutsättning härför endast böra

påfordras, att Mellersta Östergötlands järnvägar övertoge förräntnings- och

amorteringsskyldigheten å förenämnda belopp av 70,000 kronor eller alltså

att köpeskillingen begränsades till nämnda belopp. Beloppet skulle enligt utredningsmännen

få innestå som en statens fordran mot säkerhet av inteckningar

och mot ytterligare säkerhet av borgen av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,

som enligt vad utredningsmännen under hand inhämtat

kunde förväntas icke vara ovilligt att ikläda sig sådan borgen. En förutsättning

för den sålunda antydda lösningen syntes utredningsmännen också vara,

att nu gällande koncession ersattes med annan mindre bindande förpliktelse,

som möjliggjorde järnvägsdriftens inställande helt eller delvis, därest förhållandena

skulle nödvändiggöra en sådan åtgärd. Vid ett eventuellt upprivande

av järnvägen borde staten utöver den ifrågasatta överlåtelsesumman 70,000

kronor givetvis tillförsäkras genom realisationen inflytande inkomster, med

avdrag av under tiden uppkomna driftsförluster.

Vad som anförts i avseende å Väderstad—Skänninge—Bränninge järnväg

vore, sluta utredningsmännen, tillsvidare endast att betrakta som ett uppslag,

då utredningsmännen under den korta tid, som stått till deras förfogande för

granskning av det nu föreliggande rekonstruktionsförslaget, icke haft möjligheter

att mera ingående förhandla med vederbörande intressenter. Såvitt utredningsmännen

hittills kunnat finna, syntes emellertid en lösning av frågan

örn denna järnvägs ställning samtidigt med rekonstruktionen av Norra Östergötlands

järnvägsaktiebolag och Mellersta Östergötlands järnvägar vara att

livligt förorda.

Med anledning av förslaget, att för ifrågavarande statslån skulle utöver

inteckningssäkerhet krävas borgen av Östergötlands läns landsting, har Norra

Östergötlands järnvägsaktiebolag i en till Kungl. Majit ingiven skrift hemställt,

att beloppet av inteckningssäkerheten vid bifall till nämnda förslag

måtte få nedsättas från 400,000 kronor till 210,000 kronor, motsvarande statslånets

belopp; bolaget vore nämligen i stort behov av inteckningar för erhållande

av övriga i rekonstruktionsplanen ingående krediter för anskaffning

av rullande materiel m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 211.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt yttrande till en början uttalat,

att även de funne det nu framlagda förslaget angående rekonstruktion av

Norra Östergötlands jämvägsaktiebolag i samband med förvärv av Mellersta

Östergötlands järnvägar efter förhållandena så tillfredsställande, att det syntes

befogat, att statens medverkan till förslagets genomförande lämnades i den omfattning,

förslaget förutsatte.

Fullmäktige erinra, att de vid behandling i augusti 1933 av då föreliggande

rekonstruktionsförslag beträffande Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag,

vilket förslag i avseende å statslånet, såsom nämnts, innebar en reglering efter

samma grunder, som nu föreslagits, förklarat sig beredda att tillstyrka proposition

till 1934 års riksdag angående en sådan reglering. Fullmäktige hade ej

någon anledning att nu intaga annan ståndpunkt, så mycket mindre som

det nu föreliggande rekonstruktionsförslaget syntes vara för bolaget förmånligare

än det tidigare framlagda. Fullmäktige ville alltså tillstyrka förslaget

till reglering av bolagets skuldförhållande till staten, som ju ej innebure någon

kapitalförlust för staten utan endast förlängning av amorteringstiden samt avskrivning

av vissa räntebelopp. Mot det av järnvägsbolaget angivna beloppet

av den nya skulden inklusive anståndsräntans nutidsvärde vore ej något att

erinra, liksom ej heller mot den föreslagna räntefoten och annuiteten, vilken

borde erläggas första gången den 31 december 1934.

Yad beträffar frågan örn ett statslån för förbättringsarbeten å Mellersta

Östergötlands järnvägar hava fullmäktige anfört:

I sitt den 1 december 1932 avgivna yttrande över en då föreliggande framställning

från Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag om ett låneunderstöd å

340.000 kronor för angivna ändamål hade fullmäktige uttalat den uppfattningen,

att staten ej borde undandraga sig att lämna detta understöd. Med

hänsyn till arten av den inteckningssäkerhet, som erbjudits i berörda framställning

-—- inteckningar å 340,000 kronor med samma förmånsrätt som andra

inteckningar å tillhopa 500,000 kronor — hade fullmäktige, utan att dock göra

något bestämt yrkande, uttalat sig för att även borgenssäkerhet borde krävas

för lånet eller åtminstone någon del därav.

I nu förevarande framställning hade järnvägsbolaget inskränkt sig till att

begära ett statslån å 210,000 kronor för vissa ändamål. Fullmäktige finge för

sin del tillstyrka, att statslån å sistnämnda belopp beviljades det dotterbolag

till Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag, som vore avsett att bildas för

förvärv av Mellersta Östergötlands järnvägar.

Såsom säkerhet för statslånet hade nu erbjudits inteckningar i nyssnämnda

järnvägar, sammanslagna till en järnvägsenhet, till belopp av 400,000 kronor

med lika förmånsrätt som andra inteckningar å sammanlagt likaledes 400,000

kronor, av vilket sistnämnda inteckningsbelopp järnvägens ägare skulle för

egen räkning disponera 100,000 kronor och 300,000 kronor lämnas som säkerhet

för det lån, för vilket vissa kommuner m. fl. förbundit sig att gå i borgen.

I anslutning till vad fullmäktige uttalat i sitt nyss omförmälda yttrande

och med instämmande i 1932 års järnvägsekonomiutrednings uttalande, holle

även fullmäktige före, att såsom villkor för utlämnandet av förberörda lån å

210.000 kronor borde uppställas, att utöver inteckningssäkerhet ställdes borgen

av Östergötlands läns landsting. Vid sådant förhållande funnes från fordringsägaren-statens

synpunkt ej någon anledning att påfordra avlämnande av inteckningar

i Mellersta Östergötlands järnvägar till högre belopp än 210,000

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

17

kronor, gällande med samma förmånsrätt som inteckningar å sammanlagt

590.000 kronor. Fullmäktige föreställde sig, att en sådan begränsning av inteckningssäkerheten

för statslånet skulle kunna vara av betydelse för järnvägsägaren

vid eventuell upplåning av medel för nyanskaffning och förbättring av

rullande materiel m. m.

Ej heller i avseende å nu ifrågavarande lån vore från fullmäktiges sida

något att erinra mot, att räntefoten å lånet bestämdes till Mk procent och

annuiteten till 5 procent. I övrigt syntes villkoren för lånets lyftande och återbetalande

böra framdeles fastställas av Kungl. Majit.

Vidkommande Väderstad—Skänninge—Bränninge järnväg finna fullmäktige

synnerligen önskvärt, att frågan om denna banas framtid kunde bringas till

avgörande i nu fiirevarande sammanhang. Härutinnan hava fullmäktige vidare

anfört:

Av verkställda utredningar torde tydligt framgå, att någon möjlighet att

driva järnvägen såsom särskilt företag ej förelåge utan att, då för framtiden

bidrag från staten för driftens uppehållande ej borde ifrågakomma, den enda

utvägen för järnvägens bibehållande vore dess sammanslutning med Mellersta

Östergötlands järnvägar, för vilka den hade en viss betydelse såsom tillförselled.

Med hänsyn till omständigheterna ansåge sig fullmäktige böra förorda,

att, om en försäljning av järnvägen till Mellersta Östergötlands järnvägars

blivande ägare kunde komma till stånd, statens fordran för det till Väderstad—

Skänninge—Bränninge järnvägsaktiebolag utlämnade statslånet nedskreves till

70.000 kronor, för vilket belopp enligt den av 1926 års riksdag medgivna skuldregleringen

skulle hava förelegat omedelbar förräntnings- och amorteringsskyldighet.

Betalningsskyldigheten för det sålunda nedskrivna statslånet

borde övertagas av Mellersta Östergötlands järnvägars ägare och skulden återgäldas

medelst annuiteter å 5 procent, varav 41/a procent skulle utgöra ränta.

Såsom säkerhet för lånebeloppet borde krävas — förutom inteckning i järnvägen

— borgen av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, som enligt uppgift

ej skulle vara ovilligt att teckna sådan.

Med hänsyn till det svaga ekonomiska resultatet av driften å Väderstad—

Skänninge—Bränninge järnväg syntes det rimligt, att, såsom 1932 års järnvägsekonomiutredning

uttalat, den nu gällande koncessionen vid äganderättens

övergång ersattes med en annan, som kunde möjliggöra driftens nedläggande

helt eller delvis, om driftresultatet skulle göra detta nödvändigt. I detta sammanhang

ville fullmäktige erinra örn den på Kungl. Majlis prövning beroende

framställningen från järnvägsbolagets likvidatorer örn befrielse från skyldigheten

att å järnvägslinjen Skänninge—Väderstad uppehålla person-, post- och styckegodstrafik,

vilken framställning enligt uppgift tillkommit efter samråd med

ledningen för Trafik förvaltningen Östergötlands smalspåriga järnvägar, som

sedan den 1 oktober 1930 uppehälle driften å Väderstad—Skänninge—Bränninge

järnväg.

Såsom 1932 års järnvägsekonomiutredning framhållit, borde såsom ett

villkor för ifrågavarande skuldreglering uppställas, att staten tillförsäkrades

rätt att i händelse av nedläggande av driften å järnvägen få uppbära vad som

inflöte vid realisation av järnvägens tillhörigheler efter avdrag av under liden

efter regleringen uppkomna driftförluster.

Fullmäktige förutsatte att, därest jämväl Kungl. Majit skulle finna frågan

örn Väderstad—Skänninge—Bränninge järnvägs framtid böra lösas i nu förevarande

sammanhang, Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags .styrelse bereddes

tillfälle att yttra sig i fråga örn villkoren för järnvägens (ivertagande.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 211. 473 34 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 211.

Slutligen meddela fullmäktige att, därest proposition i förevarande frågor

komme att föreläggas den nu församlade riksdagen, fullmäktige vore villiga

att i likhet med övriga fordringsägare till den 1 nästkommande juli förlänga

det av fullmäktige till den 15 mars 1934 beviljade moratoriet för Norra Östergötlands

järnvägsaktiebolags statslån.

Väg- och vattenby g gnadsstyr elsen har i sitt utlåtande framhållit, att det

föreslagna rälsutbytet på linjen Linköping—Vadstena måste betecknas som

synnerligen välbetänkt och snarast även nödvändigt. Med anledning av att en

sammanslagning av de i Mellersta Östergötlands järnvägar nu ingående olika

järnvägslinjerna till en järnvägsenhet förutsatts i rekonstruktionsplanen har

styrelsen yttrat, bland annat, att en dylik åtgärd visserligen icke syntes innebära

någon olägenhet för närvarande men att härigenom försvårades vissa förändringar

i ett järnvägsnät, som i en framtid kunde bliva behövliga, exempelvis

nedläggande av vissa bandelar eller vissa bandelars uppgående i andra

trafikleder. Styrelsen hade i detta sammanhang vidrört denna principfråga,

dels för att en gång hava framhållit densamma, dels särskilt för den händelse

fråga skulle uppstå örn att till en enhet sammanslå Väderstad—Skänninge—

Bränninge järnväg med Mellersta Östergötlands järnvägar, vilket syntes styrelsen

särdeles oförsiktigt.

I övrigt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke haft något att erinra i

ärendet utan finner framställningen vara förtjänt av bifall.

Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags vinst- och förlusträkningar för

åren 1931 och 1932 (för år 1933 äro uppgifter ännu icke tillgängliga) utvisa

följande:

Inkomster. 1931 1932

Kronor Kronor

Balanserad vinst .............................. 74,136:56 59,275:45

Driftöverskott ................................ 284,920:09 119,455:89

Diverse inkomster ............................ 5,362:42 —

Årets förlust ................................ 5,361: 11 153,827: 66

Summa inkomster 369,780:18 332,559: —

Utgifter.

Avsättning till förnyelsefond.................... 94,459:01 96,338:06

Räntor:

å statslån .................................. 8,406:40 7,659: 69

» obligationslån ............................ 80,990:— 76,075: —

» övriga lån................................ 51,485:45 65,024:12

Skatter ...................................... 1,754:82 1,583:91

Förlust å Mellersta Östergötlands järnvägar........ 44,648: 44 6,611: 62

» » Väderstad—Skänninge—Bränninge järnväg 3,333: 33 3,333: 33

Utgift för ändrad transportväg.................. 10,566: 17 16,657: 82

Balanserad vinst ................ 74,136:56 59,275:45

Summa utgifter 369,780:18 332,559: —

Bolagets balansräkning per den 31 december 1932 har i sammandrag följande

utseende:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

19

Tillgångar:

Skulder:

Kronor

Kronor

J ärnvägsanläggu.....

6,037,870: 38

Statslån (inkl. förf. kapi-

Rullande materiel ....

2,004,144: 73

tal och ränta) ......

226,968: 76

Inventarier ..........

206,967: 25

1896 års obl.-lån ....

235,000: —

Bilmateriel ..........

64,226: 28

1911 » » »

1,297,000: —

9,605: —

Banklån ............

914,628: 96

Rörelsemedel ........

78,183: 27

Räntor m. m.........

27,728: —

Underskott för året. . . .

153,827: 66

Skuld till trafikförv. . .

85,973: 44

Avgår: balanserat över-

» » pensionsfonden

40.000: —

skott..............

— 59,275:45

Obetalda skatter ....

1,305:40

Aktiekapital ........

1,872,000: —

Reservfond ..........

250.000: —

Dispositionsfond ......

150,000: —

Avsatta medel........

22,000: —

Förnyelsefond ........

3.372.944: 56

Summa tillgångar 8,495,549: 12 Summa skulder 8,495,549: 12

Med avseende å Mellersta Östergötlands järnvägar, vilka som nämnt numera

icke äro i en ägares hand, kunna endast meddelas uppgifter om trafikresultatet,

vilket för åren 1931—1933 ter sig på följande sätt:

1931 1932 1933

Kronor Kronor Kronor

Trafikinkomster .................. 718,344 699,309 721,605

Driftkostnader .................... 709,337 640,958 631,020

Driftöverskott .................... 9,007 58,351 90,585

Den rekonstruktionsplan, som nu föreligger beträffande Norra Östergötlands

järnvägsaktiebolag, innefattar för statsverkets del huvudsakligen, att

statslånet till bolaget skulle, räknat från och med den 1 januari 1934, omläggas

till ett nytt lån å 205,066 kronor 44 öre, inberäknat anståndsräntans

nuvärde, med samma räntefot av 4*/= procent och annuitet av 5 procent som

det nuvarande samt att de på tiden före nämnda dag belöpande räntorna utom

anståndsräntan eller inemot 16,000 kronor skulle avskrivas. Annuiteten på

statslånet skulle härigenom nedbringas från 25,000 kronor till omkring 10,000

kronor. De kreditgivande bankerna skulle efterskänka räntebelopp å omkring

65,000 kronor samt låta utbyta bela sin återstående fordran mot preferensaktier.

Obligationsinnehavarna skulle avstå från förfallna räntor å sammanlagt

cirka 94,000 kronor samt underkasta sig ändring i amorteringsplanerna

och beträffande 1911 års lån därjämte konvertering till lägre räntesatser. Förslagets

realiserande förutsätter att, på sätt bolaget angivit, inköp och rekonstruktion

av Mellersta Östergötlands järnvägar kommer till stånd.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de av Mellersta Östergötlands

nya järnvägsaktiebolag ägda järnvägarna, sedan bolaget försatts i

konkurs, på exekutiv auktion den 31 maj 1933 försålts till innehavarna av

botteninteckningar i respektive järnvägsenheter. Enligt rekonstruktionsförslaget

skulle Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag genom ett för ändamålet

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 211.

bildat dotterbolag inköpa berörda järnvägar jämte vissa fastigheter m. m. fölen

köpeskilling av 500,000 kronor under vissa i det föregående angivna villkor.

Riksgäldskontoret har vid nyssnämnda auktion för statens räkning förvärvat,

järnvägen Vadstena—Ödeshög för en köpeskilling av 48,000 kronor, motsvarande

banans andel i det beräknade samlade värdet av ifrågavarande järnvägar.

Bolagets skuld på grund av statslånet uppgick, inberäknat räntor, vid

tiden för auktionen till omkring 255,000 kronor. Enligt det föreliggande förslaget

skulle statsverket försälja järnvägen Vadstena—Ödeshög för en köpeskilling

av 48,000 kronor eller samma belopp, för vilket järnvägen inköpts.

Härutöver har enligt rekonstruktionsförslaget avsetts, att staten medelst ett

lån å 340,000 kronor skulle lämna understöd till erforderliga anskaffningar och

förbättringsarbeten å de till bankomplexet Mellersta Östergötlands järnvägar

hörande linjerna, vilka förutsatts skola sammanslutas till en järnvägsenhet. I

nu föreliggande framställning har emellertid behovet av statslån, varom här

är fråga, ansetts kunna begränsas till 210,000 kronor, medan i övrigt erforderligt

belopp beräknats kunna erhållas på annat sätt. Statslånebeloppet skulle

avses till anskaffning av tyngre räler för linjen Linköping—Vadstena, varigenom

tåghastigheten skulle kunna ökas samt banunderhållet förbilligas och

underlättas, samt av ljussignaler ävensom till komplettering av telefonledning

m. m. För lånet skulle gälla samma villkor som för lån från allmänna järnvägslånefonden,

dock med viss avvikelse beträffande säkerheten för lånet, i det

att, medan enligt villkoren för lån från nämnda fond såsom säkerhet skall

lämnas inteckning med bästa förmånsrätt i vederbörande järnväg, staten såsom

säkerhet för ifrågavarande lån skulle erhålla inteckningar, som tillsammans med

andra inteckningar skulle äga lika förmånsrätt framför andra fordringar.

De sålunda föreliggande förslagen innebära tillsammantagna ytterligare icke

ringa uppoffringar från statens sida. Då emellertid efter allt att döma ekonomiskt

bistånd från andra intressenter, utöver vad rekonstruktionsförslagen

innefatta, till den för järnvägsföretagens fortvaro erforderliga saneringen icke

torde stå att vinna samt det därjämte lärer få betraktas som ett betydande samhällsintresse,

att järnvägarna ifråga beredas nödiga förutsättningar för trafikens

upprätthållande, synes staten icke böra undandraga sig den medverkan

från dess sida, som erfordras för att de nu föreliggande, av varandra avhängiga

förslagen till rekonstruktion av Norra och Mellersta Östergötlands järnvägar

skola kunna genomföras.

I enlighet med vad 1932 års järnvägsekonomiutredning och fullmäktige i riksgäldskontoret

föreslagit, vill jag förorda, att såsom villkor för det nya lånet å

210.000 kronor uppställes att Östergötlands läns landsting ikläder sig borgen för

detsamma såsom för egen skuld. Vad därefter angår inteckningssäkerheten för

sistnämnda statslån har Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag hemställt, att

denna säkerhet, som enligt bolagets anbud skulle utgöras av inteckningar å

400.000 kronor, likaberättigade med andra inteckningar å tillhopa 400,000

kronor, måtte nedsättas till inteckningar av samma slag å 210,000 kronor,

därest jämväl borgen av landstinget komme att lämnas. Då, såsom nyss sagts,

lämnande av sådan borgen bör uppställas som förutsättning för lånet, finner

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ls proposition nr 21L

jag mig kunna lika med fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrka dylik begränsning

av inteckningssäkerheten. Beträffande inteckningssäkerhetens beskaffenhet

innebär förslaget visserligen i fråga om förmånsrätten en avvikelse

från de vanliga lånevillkoren men såväl med hänsyn till det föreslagna villkoret

örn borgen av landstinget som i betraktande av att staten tidigare under liknande

omständigheter medgivit lättnader i berörda hänseende, finner jag mig

kunna tillstyrka godtagande av en sålunda beskaffad inteckningssäkerhet.

Slutligen har jag att yttra mig i den av 1932 års järnvägsekonomiutredning

väckta frågan örn reglering i detta sammanhang av statens intressen i Väderstad—Skänninge—Bränninge

järnväg.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, medgav 1926 års riksdag

sådan reglering av det för järnvägen beviljade lånet å 788,500 kronor, att statens

fordran på grund av lånet, till den del densamma överstege 320,000 kronor,

skulle avskrivas och att av den sålunda kvarstående kapitalskulden, vilken

svarade mot det då uppskattade realisationsvärdet av järnvägen, förräntning

och amortering skulle krävas endast i fråga örn ett belopp av 70,000 kronor,

medan återstoden skulle löpa utan ränta samt amorteras på sätt framdeles skulle

bestämmas. Enär bolaget redan samma år trädde i likvidation, har berörda

regleringsbeslut icke blivit genomfört.

Det av utredningsmännen preliminärt framförda förslaget innebär, att

nämnda järnväg skulle på lämpligt sätt tillföras det bolag, som avsetts

skola förvärva Mellersta Östergötlands järnvägar. Köpeskillingen skulle bolaget

gälda genom övertagande av betalningsansvaret för 70,000 kronor av statslånet.

Säkerhet för lånet skulle utgöras av inteckning med bästa förmånsrätt

och av borgen av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag. Utredningsmännen

hava förutsatt, att koncessionsvillkoren skulle ersättas med en mindre

bindande förpliktelse att upprätthålla trafiken å banan, varigenom skulle möjliggöras

järnvägsdriftens inställande helt eller delvis, därest förhållandena

skulle påkalla en sådan åtgärd. Vidare har förutsatts, att staten skulle tillförsäkras

de vid ett eventuellt upprivande av järnvägen och realisation av tillhörigheterna

erhållna inkomsterna utöver lånebeloppet 70,000 kronor, dock

med avdrag av uppkomna driftsförluster.

Till detta förslag hava fullmäktige i riksgäldskontoret anslutit sig. Även

jag finner lämpligt, att statens engagemang uti omförmälda järnväg regleras i

förevarande sammanhang. Det synes rimligen kunna uppställas såsom ett villkor

för statens medverkan till rekonstruktionen av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag

och till återupprättandet av företaget Mellersta Östergötlands

järnvägar, att järnvägen Väderstad—Skänninge—Bränninge på lämpligt sätt

sammanföres med sistnämnda järnvägar. För möjliggörande av att staten, såsom

skäligt är, skall vid en eventuell realisation av järnvägens tillhörigheter

vara tillförsäkrad inkomsten därav i den omfattning utredningsmännen förutsatt

synes den lämpligaste anordningen vara, att statslånet bibehålies vid ett

högre belopp än nyss nänmda 70,000 kronor och att alltså skuldregleringen

genomföres i huvudsak på sätt 1926 års riksdag beslutat. I vad statslånet kommer

att överstiga 70,000 kronor skulle det endast hava till ändamål att utgöra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 211.

en form för säkerställande av statens nyssnämnda intresse vid en realisation av

järnvägen. En uppgörelse i nu antydd riktning skulle alltså komma att innebära

viss avvikelse från den år 1926 beslutade skuldregleringen. Då emellertid

tid icke stått till buds att träffa erforderlig uppgörelse i ämnet men å andra

sidan ett genomförande av en sådan uppgörelse med hänsyn till sambandet med

övriga här förevarande frågor uppenbarligen kräver beslut av årets riksdag,

synes en lösning icke kunna möjliggöras annorledes än genom meddelande av

ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva de ytterligare eftergifter, utöver

vad 1926 års riksdags beslut innebär, i fråga örn den 70,000 kronor överstigande

delen av ifrågavarande statslån, vilka må befinnas nödvändiga.

Närmare bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande lån lära, såsom

brukligt är, få meddelas av Kungl. Majit, varvid möjlighet torde böra hållas

öppen för vederbörande att verkställa snabbare återbetalning än enligt respektive

amorteringsplaner.

Eör det lån å 210,000 kronor, som jag i det föregående tillstyrkt, finnas icke

medel tillgängliga, varför anslag med nämnda belopp torde för ändamålet böra

under rubriken »Statens utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd» äskas å

riksstaten, att utgå av lånemedel; de medel, som komma att inflyta vid försäljningen

av järnvägen Vadstena—Ödeshög, torde redovisas såsom återbetalning

å det för nämnda järnvägs anläggning beviljade statslånet. Den i riksstatsförslaget

för budgetåret 1934/1935 under rubriken »F. Lånemedel» upptagna inkomstposten

»övriga lånemedel» bör vid bifall till vad nu föreslagits höjas

med ett mot anslaget svarande belopp.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

Ilo) medgiva,

att av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags skuld till

staten på grund av statslån för anläggning av järnvägen Finspång—Norsholm

ett belopp av 205,066 kronor 44 öre må, räknat

från och med den 1 januari 1934, bilda ett nytt lån, att åtnjutas

på de i statsrådsprotokollet förordade villkor, samt återstoden

avskrivas;

att järnvägen Vadstena—Ödeshög må för en köpeskilling av

48,000 kronor och på de villkor i övrigt, som av Kungl. Majit

bestämmas, försäljas till det bolag, som må komma att övertaga

övriga till Mellersta Östergötlands järnvägar hörande banor; sami

att lån, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

förordade grunder och i övrigt på de villkor, som av

Kungl. Majit bestämmas, må till belopp av 210,000 kronor utlämnas

till sistnämnda bolag, att användas för de ändamål som i

statsrådsprotokollet angivits;

allt under förutsättning, att i statsrådsprotokollet omförmälda

rekonstruktionsplaner bliva genomförda samt att järnvägen

Väderstad—Skänninge—Bränninge, på villkor som av Kungl.

Majit godkännas, övertages av nyssnämnda bolag;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

23

2:o) bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så erfordras för

möjliggörande av här omförmälda överlåtelse av järnvägen Väderstad—Skänninge—Bränninge,

medgiva ytterligare eftergifter, utöver

vad i sådant hänseende av 1926 års riksdag beslutats, med

avseende å den del av det för anläggning av nämnda järnväg

beviljade statslånet, som överstiger ett belopp av 70,000 kronor;

3:o) till lån för iståndsättande av Mellersta Östergötlands

järnvägar för budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning

under rubrik »Statens utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd»

anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,

av ...................................... kronor 210,000;

4:o) höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1934/1935

under rubriken »F. Lånemedel» upptagna inkomstposten »övriga

lånemedel» med motsvarande belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegeriten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM 1934. K. L. BECKMANS BOKTR.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:170 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående reglering av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1934:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten m. m. s. 4 i texten