Med förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen samt till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen
1934-02-23 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:216, Med förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen samt till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
1
Nr 216.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av § 24 riksdagsordningen samt till lag örn
ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920
(nr 796) om val till riksdagen; given Stockholms slott
den 9 mars 1934.
Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t
härmed dels till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid
fogat förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen, dels ock föreslå
riksdagen att, under förutsättning att ändring av riksdagsordningen i överensstämmelse
med nyssnämnda förslag varder av riksdagen i grundlagsenlig
ordning beslutad, antaga bilagda förslag till lag örn ändring i vissa delar av
lagen den 26 november 1920 örn val till riksdagen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. Schlyter.
Bihang till riksdagens protokoll 1984,
1 sami. Nr 216.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Förslag
till
ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen.
§ 24.
Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den sorn, på sätt i vallagen
sägs, vid valförrättning personligen sig inställer; dock att dels sådan
valberättigad, som till följd av vistelse utom riket eller yrkes- eller tjänsteförpliktelse
är förhindrad att iakttaga sådan inställelse, må, i den utsträckning
och under de villkor som stadgas i nyssnämnda lag, före valet avgiva
valsedel, dels ock make må, i den ordning som stadgas i samma lag, avgiva
valsedel genom andra maken, därest denna är röstberättigad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
3
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) örn
val till riksdagen.
Härigenom förordnas, att 54, 55, 60—66, 69—78, 93, 95 och 96 §§ lagen
den 26 november 1920 örn val till riksdagen ävensom rubriken till 71—75 §§
samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
54 §.
1. Val i hela riket till andra kammaren förrättas, då valen ske på grund
av 17 § 1 mom. riksdagsordningen, å tredje söndagen i september månad samt,
i fall som i 17 § 2 mom. riksdagsordningen avses, å den sön- eller helgdag
som av Konungen bestämmes.
2. Annat val till andra kammaren än i 1 mom. sägs förrättas å sön- eller
helgdag.
55 §.
När val---—-i ortstidningar.
I kungörelsen skall upptagas:
1) antalet av dem, som skola väljas inom valkretsen;
2) dag och tid för valet;
3) valstället för varje valdistrikt;
4) bestämmelserna i 60 § 1 och 2 mom. samt 71 §, i den mån de äga tillämpning
å valet; samt
5) bestämmelserna i 70 § 2 mom.
60 §.
1. Är någon på grund av vistelse å annan ort förhindrad att utöva sin
rösträtt vid valförrättningen i det valdistrikt, där han är i röstlängden uppförd,
må han avlämna valsedel, avseende valet i valkretsen dit nämnda distrikt
hör, vid valförrättning i annat valdistrikt inom riket eller, då val ej samtidigt
äga rum i hela riket, i annat valdistrikt inom samma valkrets.
2. Väljare, som avlämnar valsedel i annat valdistrikt än det han tillhör,
skall innehava utdrag ur röstlängden i sistnämnda valdistrikt, utvisande att
han där är upptagen såsom röstberättigad.
3. Köstlängdsutdrag som i 2 mom. avses utfärdas på landet av valnämndens
ordförande och i stad av den magistraten därtill förordnar.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Deri sorn vill erhålla röstlängdsutdrag rörande sin rösträtt skall därom antingen
personligen göra framställning hos den som äger utfärda utdraget eller
ock till denne låta inlämna eller med allmänna posten insända skriftlig ansökan.
Dylik ansökan må dock insändas jämväl till kommunalnämndens ordförande
i den kommun eller till magistraten i den stad, där sökanden är uppförd
i röstlängd, och skall i sådant fall ordföranden eller magistraten ofördröjligen
överlämna ansökningen till den som har att utfärda utdraget.
Utdrag tecknas å blankett, som tillhandahålles av statsverket.
Där så begäres, skall utdraget med posten översändas till sökanden. Kan,
då ansökan inkommit med posten, sökanden ej återfinnas i röstlängden, skall
meddelande härom ofördröjligen översändas till denne.
4. över gjorda ansökningar örn röstlängdsutdrag samt utfärdade utdrag
skall utdragsutfärdaren föra förteckning enligt av Konungen fastställt formulär.
överlämnas utdrag till sökanden personligen, skall denne i förteckningen
genom sin namnteckning erkänna att han mottagit detsamma. I annat
fall skall utfärdaren i förteckningen anmärka till vem utdraget överlämnats
eller under vilken adress det avsänts till sökanden.
Förteckning som här avses skall av utdragsutfärdaren omedelbart efter
valet insändas till Konungens befallningshavande.
61 §.
1. Vid valförrättningen skola användas särskilda valkuvert och, för ändamål
som i 62 § 3 mom. och 65 § 3 mom. sägs, särskilda ytterkuvert. Kuvert som
nu sagts tillställas före valet genom statsverkets försorg valnämndens ordförande
eller magistraten.
2. I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda
att möjliggöra för väljare att med valhemlighetens bevarande inlägga sin valsedel
i valkuvert. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade
med skärmar eller på annat dylikt sätt, dock så att för såväl valförrättaren
som allmänheten är synligt när en plats är upptagen; och åligger det valförrättaren
att vaka över att väljares förehavande där ej må av någon kunna iakttagas.
3. Vid valet skall begagnas valurna för nedläggande av valkuvert och
ytterkuvert. Omedelbart före röstningens början visar ordföranden de närvarande
att urnan är tom.
62 §.
1. Envar som anmäler sig till röstning erhåller vid valbordet ett valkuvert.
Sedan väljaren vid någon av de i 61 § 2 mom. omförmälda avskilda platser
inlagt sin valsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, överlämnar han utan
dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden.
2. Den som är upptagen i röstlängden för valdistriktet skall, då han överlämnar
valkuvertet, för valförrättaren uppgiva sitt fullständiga namn och sitt
hemvist inom valdistriktet. Sedan ordföranden förvissat sig om att den som
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
5
vill rösta är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad och tillsett att kuvertet
är tillslutet och utan annat märke än i 96 § föreskriven ändamålsbeteckning,
nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden
vid den röstandes namn göres anteckning att rösträtten utövats. Valkuvert,
som ej är tillslutet eller som är märkt med annat kännetecken än föreskriven
ändamålsbeteckning, varde ej mottaget.
3. Den som tillhör annat valdistrikt skall, då han överlämnar valkuvertet,
tillika avlämna röstlängdsutdrag som i 60 § sägs, sedan han å detsamma vid
valbordet tecknat sitt namn. Finnes utdraget vara i behörig ordning och föreligger
ej anledning antaga att den som vill rösta är annan än den utdraget
avser, samt är kuvertet tillslutet och utan annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning,
mottager ordföranden kuvertet jämte utdraget; i annat fall
skall mottagande vägras. Ordföranden inlägger sålunda mottaget kuvert jämte
utdraget i ett ytterkuvert, å vilket antecknas ej mindre valkrets och valdistrikt
där valkuvertet avlämnats än även valkrets och valdistrikt som väljaren tillhör.
I sammanhang härmed antecknas väljarens namn jämte sistnämnda valkrets
och valdistrikt i en särskild förteckning, som föres enligt av Konungen
fastställt formulär. Därefter tillsluter ordföranden ytterkuvertet och nedlägger
det i valurnan.
4. Väljare, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven
ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den han
själv därtill utser.
63 §.
1. Äro äkta makar båda röstberättigade, må den ena av dem ingiva valsedel
genom andra maken. Vill make begagna den rätt nu är sagd, skall
valsedelsförsändelse anordnas tidigast trettio dagar före valet på sätt nedan
sägs.
2. För valsedelsförsändelse skall användas ett valkuvert (innerkuvert)
och ett ytterkuvert, båda av särskilt slag. Dessa kuvert tillhandahållas genom
statsverkets försorg. Ej må för ändamålet andra kuvert brukas.
3. Väljaren skall själv frivilligt inlägga sin valsedel i innerkuvertet och
tillsluta detta samt i närvaro av ett ojävigt vittne inlägga innerkuvertet i
ytterkuvertet, vilket omedelbart därpå av väljaren tillslutes. En å ytterkuvertet
anbragt förklaring att sålunda tillgått skall därefter av väljaren
egenhändigt undertecknas. Vid namnet tecknas uppgift å det valdistrikt
väljaren vid tiden för valet tillhör och hans hemvist inom valdistriktet.
Vittnet intygar å ytterkuvertet, att väljaren egenhändigt undertecknat ovannämnda
förklaring, med angivande av dag och ort för intygets meddelande.
64 §.
Kuvert för valsedelsförsändelse varom i 63 § sägs skola i god tid före valet
finnas tillgängliga på landet hos ordföranden och ledamöter i valnämnd
och i kommunalnämnd, i stad hos magistraten ävensom hos de tjänstemän
6
Kungl. Majlis proposition nr gis
-
elle! andra personer, åt vilka magistraten uppdrager att i sådant hänseende
tillhandagå väljarna, samt utom riket å beskickningar och konsulat, där röstmottagning
enligt 71 § skall äga rum.
65 §.
1. Äkta make, som vill avgiva valsedel för andra maken, avlämnar vid
valförrättningen till ordföranden valsedelsförsändelse varom i 63 § sägs
ävensom, där andra maken tillhör annat valdistrikt än det där avlämnandet
sker, sådant röstlängdsutdrag som i 60 § sägs rörande denna make.
2. Finnes, att båda makarna äro röstberättigade, att ytterkuvertet är sådant
som i 63 § 2 mom. avses, samt att därå äro tecknade förklaring av väljaren
ävensom vittnesintyg i behörigt skick, och förekommer ej skälig anledning
antaga att ytterkuvertet blivit efter tillslutandet öppnat, bryter ordföranden
ytterkuvertet; i annat fall varde det ej mottaget.
3. Är innerkuvertet sådant som i 63 § 2 mom. avses samt tillslutet och
utan annat märke än i 96 § föreskriven ändamålsbeteckning, skall ordföranden,
där kuvertet lämnats för väljare som tillhör det valdistrikt där röstningen
sker, omedelbart nedlägga kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed
i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning att rösträtten utövats.
Lämnas kuvertet för väljare som tillhör annat valdistrikt, skall kuvertet jämte
det avlämnade röstlängdsutdraget inläggas i sådant ytterkuvert som i 61 §
1 mom. avses, å vilket antecknas ej mindre valkrets och valdistrikt där avlämnandet
skett än även valkrets och valdistrikt som väljaren tillhör, i sammanhang
varmed väljarens namn jämte sistnämnda valkrets och valdistrikt
antecknas i den i 62 § 3 mom. omförmälda förteckning. Därefter tillsluter
ordföranden ytterkuvertet och nedlägger det i valurnan.
Är innerkuvertet ej sådant som i 63 § 2 mom. avses eller ej tillslutet eller
finnes å detsamma annat märke än ändamålsbeteckningen, varde det återlämnat.
66 §.
Ej må någon i annan ordning än nu är sagd utöva sin rösträtt; dock att
örn rätt att i vissa fall före valet avlämna valsedel gäller vad i 71—75 §§
här nedan stadgas.
69 §.
1. När alla -------röstningen avslutad.
2. Omedelbart därefter uttagas ur valurnan de däri nedlagda valkuverten
och ytterkuverten samt räknas oöppnade. Jämväl räknas antalet personer
som avgivit valsedel dels enligt anteckningarna i röstlängden dels ock enligt
den i 62 § 3 mom. omförmälda förteckning. Därefter tillkännagives antalet
valkuvert, antalet ytterkuvert samt antalet av nyssnämnda personer.
3. Ytterkuverten inläggas i ett eller flera omslag. Å varje omslag antecknas
de inneliggande ytterkuvertens antal.
4. Därefter öppnas valkuverten och uttages innehållet. Befinnes valkuvert
vara tomt eller dess innehåll utgöras av annat eller mera än en valsedel
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
7
eller av en valsedel som kail antagas vara ogill, skall, sedan i sistnämnda fallen
innehållet återinlagts i valkuvertet, detta läggas åsido. Antalet sålunda
åsidolagda valkuvert räknas och kuverten inläggas i ett eller flera omslag.
Å varje omslag antecknas antalet inneliggande valkuvert.
5. De valsedlar, vilka icke enligt 4 mom. återinlagts i sina valkuvert, ordnas
i grupper sålunda, att sedlar, vilka äro likalydande med avseende å väljarbeteckning
som i 59 § andra stycket sägs (kartell-, parti- och fraktionsbeteckning),
sammanföras i en grupp. Antalet valsedlar i varje grupp räknas,
varefter sedlarna i varje grupp för sig inläggas i ett eller flera omslag.
Å varje omslag antecknas de inneliggande valsedlarnas väljarbeteckning samt
antal.
6. Omslag varom i denna paragraf förmäles tillhandahållas av statsverket.
Omslagen skola, förutom ovan föreskrivna anteckningar, förses med anteckning
utvisande valdistriktet där förrättningen äger rum samt omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill.
7. Förrättningen bör utan avbrott bringas till slut. Därest särskilda skäl
föranleda avbrott, må förrättningen icke avbrytas i annan ordning än att, sedan
de i 2 och 3 mom. föreskrivna åtgärder vidtagits, verkställandet av de i
4 och 5 mom. föreskrivna åtgärder i sin helhet uppskjutes, dock icke längre
än till påföljande dag. Innan förrättningen sålunda avbrytes, skall tid för
densammas fortsättande tillkännagivas; och skola valkuverten inläggas i omslag,
vilka förseglas under minst två närvarandes sigill. Dessa omslag jämte
andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert förvar; och
må förrättningen ej ånyo företagas, innan valförrättaren inför öppna dörrar
förvissat sig örn att de åsätta sigillen äro obrutna.
8. Vid förrättningen skall föras protokoll enligt formulär som fastställes
av Konungen. I protokollet antecknas:
a) antalet valkuvert, antalet ytterkuvert och antalet väljare enligt den i 2
mom. omförmälda räkning;
b) antalet omslag, vari ytterkuverten enligt 3 mom. inlagts;
c) antalet valkuvert, vilka enligt 4 mom. lagts åsido, jämte antalet omslag,
vari dessa kuvert inlagts;
d) antalet valsedlar i varje sådan grupp, som omförmäles i 5 morn., jämte
antalet omslag, vari gruppens sedlar inlagts.
I protokollet skola avtryckas de sigill, med vilka ovannämnda omslag förseglats.
70 §.
1. Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden
och två av de närvarande, förklaras valförrättningen avslutad.
2. Valförrättaren insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande
dels de förseglade omslag som i 69 § avses dels ock valprotokollet,
röstlängden och den i 62 § 3 mom. omförmälda förteckning. Sker insändandet
med allmänna posten, skall försändelsen anordnas som värdepost.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Om rätt för väljare att i vissa fall avlämna valsedel före valet.
71 §.
1. Kan med skäl antagas, att röstberättigad kommer att valdagen vistas
utom riket eller att röstberättigad, vilken utövar militärtjänst eller tillhör besättning
eller annan personal å fartyg eller personalen vid statens järnvägar
eller vid enskilt järnvägsföretag eller vid post-, tull- eller lotsverket, till följd
av tjänstens utövning icke kan komma tillstädes vid valförrättningen i något
valdistrikt, må sådan röstberättigad före valdagen avlämna valsedel, avseende
valet i den valkrets där han är i röstlängd upptagen.
Väljare, som sålunda avlämnar valsedel före valdagen, skall innehava röstlängdsutdrag
som i 60 § omförmäles.
2. Röstning som i 1 mom. sägs ma ske, da val i hela riket skola samtidigt
förrättas, inom riket i varje stad inför röstmottagare som magistraten förordnar
samt utom riket hos svensk beskickning i Europa och, i den mån Konungen
sa förordnar, hos annan svensk beskickning och å svenskt konsulat,
därvid beskickningens eller konsulatets chef eller den han i sitt ställe sätter
är röstmottagare. Skall val förrättas endast i viss valkrets, må sådan röstning
ske i varje stad inom valkretsen samt vid val i Stockholms läns valkrets
jämväl i Stockholm, vid val i Göteborgs och Bohus läns landstingsområdes
valkrets jämväl i Göteborg och vid val i Malmöhus läns valkrets jämväl i
Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Lund inför röstmottagare som magistraten
förordnar. , Röstmottagning skall äga rum från och med trettionde dagen
före valdagen samt inom riket till och med dagen före valdagen och utom
riket intill dess avgivna valsedlar enligt vad i 75 § sägs skola insändas till
Överståthållarämbetet.
72 §.
Magistrat samt chef för beskickning eller konsulat, där röstning i enlighet
med bestämmelserna i 71 § må ske, skall före röstmottagningens början utfärda
kungörelse angående dagar och tider samt ställe för röstmottagningen. Av magistrat
utfärdad kungörelse skall anslås offentligen samt införas i minst en
ortstidning. Kungörelse, som utfärdas av chef för beskickning eller konsulat,
skall genom anslag samt, där så kan ske, även på annat lämpligt sätt bringas
till kännedom.
73 §.
1. Vid röstning enligt 71 § skola användas sådana valkuvert och ytterkuvert,
som i 61 § 1 mom. avses. Dylika kuvert skola före röstmottagningens början
genom statsverkets försorg tillställas magistraten eller beskickningens eller
konsulatets chef.
2. Väljaren skall personligen inställa sig hos röstmottagaren samt avlämna
röstlängdsutdraget, sedan han å detsamma inför röstmottagaren tecknat sitt
namn. Därjämte skall han lämna uppgift rörande den omständighet, som för
honom enligt 71 § kan medföra rätt till röstning i nu förevarande ordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
9
Finnes utdraget vara i behörigt skick och föreligger ej anledning antaga att
väljaren är annan än den utdraget avser saint synes den lämnade uppgiften
sannolik, erhåller väljaren av röstmottagaren ett valkuvert. Väljaren skall i
anvisat enrum eller å avskild plats i röstningslokalen, där hans förehavande
ej kan iakttagas, inlägga sin valsedel i kuvertet och tillsluta detsamma, varefter
han överlämnar det till röstmottagaren. Är kuvertet tillslutet och utan
annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning, mottages detsamma; i annat
fall varde det ej mottaget. Mottaget kuvert inlägger röstmottagaren jämte
det avlämnade röstlängdsutdraget i ett ytterkuvert, å vilket antecknas ej
mindre orten för avlämnandet än även valkrets och valdistrikt som väljaren
tillhör. I sammanhang härmed antecknas väljarens namn samt nämnda valkrets
och valdistrikt å en särskild förteckning, vilken föres enligt av Konungen
fastställt formulär. Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet och
lägger det i förvar under lås.
74 §.
1. Äro äkta makar båda röstberättigade, äger make, som röstar i den ordning
som i 71 § sägs, därvid avgiva valsedel jämväl för andra maken. För
sådant fall skall valsedelsförsändelse anordnas på sätt och inom tid som i
63 § sägs.
2. Äkta make, som vill avgiva valsedel för andra maken jämlikt denna
paragraf, avlämnar till röstmottagaren valsedelsförsändelsen jämte sådant
röstlängdsutdrag som i 60 § sägs rörande sistnämnda make. Finnes, att
röstlängdsutdraget är i behörig ordning, att ytterkuvertet är sådant som i
63 § 2 mom. avses, samt att å detsamma äro tecknade förklaring av väljaren
ävensom vittnesintyg i behörigt skick, och förekommer ej skälig anledning
antaga att ytterkuvertet blivit efter tillslutandet öppnat, bryter röstmottagaren
ytterkuvertet; i annat fall varde det ej mottaget.
3. Är innerkuvertet sådant som i 63 § 2 mom. avses samt tillslutet och
utan annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning, skall röstmottagaren
inlägga kuvertet jämte röstlängdsutdraget i sådant ytterkuvert som i 61 §
1 mom. avses, å vilket antecknas ej mindre orten för avlämnandet än även
valkrets och valdistrikt som väljaren tillhör. I sammanhang härmed antecknas
väljarens namn jämte nämnda valkrets och valdistrikt i den i 73 § 2 mom.
omförmälda förteckning. Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet och
lägger det i förvar under lås.
Är innerkuvertet ej sådant som i 63 § 2 mom. avses eller ej tillslutet eller
finnes å detsamma annat märke än ändamålsbeteckningen, varde det återlämnat.
75 §.
1. De enligt 73 och 74 §§ i förvar lagda ytterkuverten skola insändas, av
röstmottagare i stad inom riket till Konungens befallningshavande i det län,
där staden är belägen, och av röstmottagare vid beskickning eller konsulat till
Överståthållarämbetet. Insändandet skall ske, från stad inom riket omedel
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
bart sedan röstmottagningen å dagen före valdagen avslutats samt från beskickning
och konsulat i så god tid, att kuverten kunna beräknas vara Överståthållarämbetet
till handa sist dagen efter valdagen.
2. Innan röstmottagare insänder kuverten, skall deras antal räknas. Tilllika
räknas antalet personer, som enligt den i 73 § 2 mom. omförmälda förteckning
avgivit valsedel. Kuverten inläggas i ett eller flera omslag, vilka
tillhandahållas av statsverket. Varje omslag förses med anteckning örn de
inneliggande ytterkuvertens antal och örn stad inom riket eller beskickning eller
konsulat, där valsedlarna avgivits, samt förseglas omsorgsfullt under sigill.
Vid röstmottagningen och kuvertens räkning föres protokoll enligt formulär
som fastställes av Konungen. I protokollet antecknas antalet ytterkuvert, antalet
nyssnämnda personer samt antalet omslag i vilka ytterkuverten inlagts,
varjämte sigillen med vilka omslagen förseglats i protokollet avtryckas. Jämte
omslaget eller omslagen, vari ytterkuverten inlagts, insändas protokollet och
förenämnda förteckning. Sker insändandet med post, skall försändelsen anordnas
som värdepost.
Har i stad inom riket icke avlämnats någon valsedel på sätt i 71 § sägs,
skall röstmottagaren insända meddelande härom till Konungens befallningshavande,
sedan den för dylik röstning bestämda tiden utgått.
76 §.
1. Det åligger Konungens befallningshavande tillse, att de i 70 § 2 mom.
omförmälda handlingar ävensom sådana i 75 § angivna handlingar, vilka
röstmottagare i stad inom riket skall insända, snarast möjligt inkomma samt,
där så ej sker, från försumlig valförrättare eller röstmottagare infordra vad
som fattas. Konungens befallningshavande verkställe även förberedande
granskning av inkomna valhandlingar. Befinnas dessa därvid icke vara i behörigt
skick, införskaffe Konungens befallningshavande, där så prövas nödigt,
på lämpligt sätt erforderliga upplysningar rörande anledningen härtill.
2. Då val i hela riket samtidigt ägt rum, företages för varje valkrets av
Konungens befallningshavande vid offentlig förrättning fördelning av inkomna
ytterkuvert. Vid förrättningen för Stockholms stads valkrets fördelas även
de till Överståthållarämbetet från röstmottagare vid beskickningar och konsulat
inkomna ytterkuverten. Förrättning som nu sagts skall företagas så snart
ske kan sedan valhandlingarna inkommit från valförrättarna och röstmottagarna
inom valkretsen. Kungörelse örn förrättningen skall senast dagen förut
anslås offentligen.
Vid förrättningen granskas sigillen å varje omslag, som enligt påteckning
innehåller ytterkuvert, samt jämföras med de sigill, som äro å vederbörande
protokoll avtryckta. Förekommer ej skälig anledning antaga att omslaget
efter tillslutningen blivit öppnat, brytes förseglingen. I annat fall lämnas
omslaget orubbat och däri inneslutna valsedlar inverka ej på valen.
Ur de öppnade omslagen uttagas ytterkuverten och ordnas i grupper sålunda,
att ytterkuvert, vilka enligt därå antecknade uppgifter innehålla valkuvert
från väljare hörande till en och samma valkrets, sammanföras i en grupp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
11
Ytterkuverten i varje sådan grupp räknas och inläggas för sig i ett eller flera
omslag, som omsorgsfullt förseglas under sigill. Å varje omslag antecknas
antalet inneliggande ytterkuvert samt såväl den valkrets, för vilken förrättningen
företages, som den valkrets väljarna tillhöra.
Vid förrättningen föres protokoll enligt formulär, som av Konungen fastställes.
Inkomma efter avslutandet av förrättningen för Stockholms stads valkrets
till Överståthållarämbetet ytterkuvert från röstmottagare vid beskickning eller
konsulat, lämnas dessa kuvert orubbade och däri inneslutna valsedlar inverka
ej på valen.
3. Omslag, vari vid förrättningen inlagts ytterkuvert från väljare tillhörande
den valkrets för vilken förrättningen företagits eller annan valkrets
inom samma län, lägges till förvar bland de valet i vederbörande valkrets rörande
handlingarna. Annat omslag, vari vid förrättningen ytterkuvert inlagts,
översändes till den Konungens befallningshavande, som skall verkställa
sammanräkning för den valkrets väljarna tillhöra; och bifogas vid översändandet
utdrag av protokollet vid förrättningen, utvisande antalet översända
ytterkuvert. Sker översändandet med allmänna posten, skall försändelsen anordnas
som värdepost.
Finnes beträffande någon utom länet belägen valkrets, att icke något ytterkuvert
inkommit, som angivits innehålla valkuvert från väljare tillhörande
den valkretsen, skall bevis därom genom protokollsutdrag översändas till den
Konungens befallningshavande som har att förrätta sammanräkningen för valkretsen.
77 §.
1. Sammanräknandet av avgivna röster verkställes av Konungens befallningshavande
för varje valkrets å tid och ställe som Konungens befallningshavande
bestämmer. Förrättningen skall utsättas att äga rum, då val samtidigt
skett i hela riket, så snart ske kan efter det att förrättning som i 76 §
2 mom. sägs hållits för valkretsen och för annan valkrets inom samma län
och handlingar som i 76 § 3 mom. avses inkommit från samtliga övriga Konungens
befallningshavande i riket samt, då val ej samtidigt ägt rum i hela
riket, så snart ske kan sedan valhandlingarna inkommit från valförrättarna
och röstmottagarna i valkretsen.
Kungörelse örn sammanräkningen skall senast dagen förut anslås offentligen
och införas i ortstidningar. Sammanräkningen företages inför öppna
dörrar.
2. Då val samtidigt ägt rum i hela riket, uppläses vid sammanräkningen
det vid förrättning jämlikt 76 § 2 mom. för valkretsen förda protokoll tillika
med utdrag, i vad valkretsen rörer, ur protokoll vid sådan förrättning för annan
valkrets inom samma län ävensom inkomna protokollsutdrag som i 76 §
3 mom. sägs, varjämte granskas förseglingen till omslag, som inkommit med
nämnda protokollsutdrag eller jämlikt sistberörda lagrum lagts till förvar bland
de valet i valkretsen rörande handlingarna. Då val ej samtidigt ägt rum i
12
Kungl. Majlis proposition nr 216.
hela riket, granskas sigillen å varje omslag, som inkommit från valförrättare
eller röstmottagare och enligt påteckning innehåller ytterkuvert, samt jämföras
med de å vederbörande protokoll avtryckta sigill.
Förekommer ej skälig anledning antaga att omslag efter tillslutningen
blivit öppnat, brytes förseglingen. I annat fall lämnas omslaget orubbat, och
de däri inneslutna valsedlarna inverka ej på valet.
De i omslagen inlagda ytterkuverten brytas, och valkuverten jämte röstlängdsutdragen
uttagas och granskas. Finnas flera valkuvert härröra från
samme väljare, äro de alla ogilla och läggas orubbade åsido. Beträffande
övriga valkuvert tillses, att den som avgivit kuvertet är i röstlängden för det
i röstlängdsutdraget angivna valdistriktet upptagen såsom röstberättigad och
icke vid valförrättningen i detta distrikt har utövat sin rösträtt ävensom att
kuvertet är av föreskriven beskaffenhet samt tillslutet och utan annat märke
än föreskriven ändamålsbeteckning. Finnas nämnda villkor uppfyllda, nedlägges
kuvertet i en urna, i sammanhang varmed i röstlängden vid väljarens
namn antecknas att rösträtten utövats. I annat fall lägges kuvertet orubbat
åsido såsom ogillt.
3. De från valförrättarna insända protokollen över röstningen i valdistrikten
inom valkretsen granskas var för sig och sigillen å de vid varje protokoll
fogade omslag, varom i 69 § 4 och 5 mom. förmäles, jämföras med de sigill som
äro å protokollet avtryckta. Förekommer därvid ej skälig anledning antaga
att omslag efter tillslutningen blivit öppnat, brytes förseglingen. I annat
fall lämnas omslaget orubbat, och däri inneslutna valsedlar inverka ej på
valet.
78 §.
Efter det protokollen från de särskilda valdistrikten upplästs, de valkuvert,
som nedlagts i en urna, uttagits ur denna, samt valsedlarna uttagits ur dessa
kuvert och ur de från valförrättarna insända valkuverten samt jämte de från
valförrättarna insända valsedlarna granskats, pröve Konungens befallningshavande
valsedlarnas giltighet och meddele de beslut, vartill valsedlarna och
protokollen, med hänsyn jämväl till enligt 76 § 1 mom. inhämtade upplysningar,
må giva anledning.
93 §.
I de ärenden rörande val till andra kammaren, varom i denna lag förmäles,
må det vara envar tillåtet att, under iakttagande av behörig tid och ordning,
på eget äventyr till myndighet insända handlingar i betalt brev med allmänna
posten.
.Vad här---örn besvär.
95 §.
Valnämnden eller magistraten åligger ombesörja, att de anordningar som i
61 § 2 mom. avses ordentligen verkställas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
13
Kostnaden för dessa anordningar och för kungörande, som åligger valnämndens
ordförande eller magistrat, skall gäldas av kommunerna, vilka jämväl
hava att tillhandahålla lämpliga vallokaler.
96 §.
Valkuvert och ytterkuvert som i 61 § 1 mom. och 63 § 2 mom. avses skola
vara av ogenomskinligt papper samt, vad varje särskilt slag angår, lika till
storlek och beskaffenhet. Kuverten skola vara försedda med ändamålsbeteckning;
och fastställer Konungen för de skilda slagen kuvert formulär till sådan
beteckning.
Konungen fastställer jämväl formulär till de blanketter för röstlängdsutdrag,
varom i 60 § förmäles.
Omslag som i 69, 75 och 76 §§ avses skola vara av hållfast beskaffenhet.
Formulär till anteckningar å desamma fastställas av Konungen.
Det åligger envar, som i utövning av ämbete, tjänst eller offentligt uppdrag
omhänderhar valkuvert varom i 61 § 1 mom. förmäles, att tillse det kuverten
icke utlämnas i annan ordning än i 62 § 1 mom. och 73 § 2 mom. sägs.
Denna lag träder i kraft då Konungen, efter det att riksdagen antagit
Konungens förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen, låtit i
riksdagen uppläsa öppet brev att kungörelse utfärdats örn sådan ändring av
riksdagsordningen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Utdrag av protokollet över justitiedcpartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-R eg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 9 mars 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:
»I Sverige liksom även i andra länder med representativt statsskick är
till bevarande av valhemligheten och valsäkerheten i övrigt såsom huvudregel
vid politiska val stadgat, att rösträtten skall utövas vid personlig inställelse
inför valförrättaren i det valdistrikt, där väljaren är i röstlängd uppförd. I
den man rösträtten de senaste årtiondena i de flesta västerländska stater utsträckts
till allt vidare folkkretsar, har emellertid behov av särskilda åtgärder
till underlättande av valdeltagandet allt mera gjort sig gällande och i
åtskilliga länder uppmärksammats av lagstiftaren. När rösträtt för kvinnor
vid val till andra kammaren år 1921 infördes i vårt land, medgavs, till underlättande
av de gifta kvinnornas deltagande i valet, genom ändring i riksdagsordningen
rätt för äkta make att avgiva valsedel genom andra maken, därest
denna vore röstberättigad. Samtidigt infördes i riksdagsordningen bestämmelse
örn rätt för valberättigad, som genom frånvaro från valdistriktet till
följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse vore förhindrad att personligen inställa
sig vid valtillfället, att vid valen till andra kammaren i utsträckning och
under villkor, som stadgades i vallagen, utan sådan inställelse avgiva
valsedel. Sådan rätt skall enligt vallagen tillkomma den, som utövar militärtjänst
eller sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans räkning
i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller annan
personal å fartyg, samt den, som tillhör personalen vid statens
järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket
eller lots- eller fyrväsendet, ävensom — sedan år 1924 — den, som tillhör
personalen vid svensk beskickning eller svenskt konsulat, samt äkta maka
till sådan person, i sistnämnda fall, därest hinder för hennes personliga inställelse
vid valförrättningen möter på grund därav, att hon är bosatt å
makens tjänsteort. Nämnda personer kunna under angivna förutsättningar
utöva sin rösträtt genom att insända valsedel omedelbart till Konungens befallningshavande.
Kungl- Maj:ts proposition nr 216.
15
I betraktande av den stora vikt, som måste fästas därvid att åt de röstberättigade
beredes tillfälle att i största möjliga utsträckning utöva sin rösträtt,
synas de sålunda vidtagna åtgärderna till underlättande av röstningen
för vissa kategorier medborgare dock icke vara tillfyllest. Valsedelsförsändelseinstitutet
för äkta makar användes visserligen i stor utsträckning
och torde fylla ett väsentligt behov inom det område, där det har tillämpning.
Rätten för vissa yrkes- och tjänstemän att insända valsedel har däremot —
delvis kanske i följd av det invecklade tekniska förfarandet — kommit till
förhållandevis ringa användning bland de därtill berättigade och ej fått någon
nämnvärd praktisk betydelse. Utöver de grupper av yrkes- och tjänstemän,
som nu äga rätt att använda valsedelsförsändelse, finnas åtskilliga andra
dylika grupper, för vilka befrielse från kravet på personlig inställelse vid
valförrättningen i hemorten kunde vara av stort värde. Skilda förslag att
utvidga tillämplighetsområdet för det nu förefintliga valsedelsförsändelseinstitutet
för yrkes- och tjänstemän att omfatta ytterligare grupper av sådana
och även att omfatta vissa kategorier av väljare, vilka icke kunna hänföras
till yrkes- eller tjänstemän, hava även vid upprepade tillfällen framförts inom
riksdagen men avvisats av konstitutionsutskottet och kamrarna med hänsyn
bland annat till de risker för valsäkerheten en dylik utvidgning kunde väntas
medföra.
Även andra utvägar att underlätta valdeltagandet hava emellertid framförts
i den offentliga diskussionen. Härvid har i främsta rummet varit fråga
örn rätt för röstberättigad att avlämna valsedel i annat valdistrikt än det, där
han är i röstlängden uppförd. Införande av ett dylikt röstningssätt var sålunda
under övervägande, när de nuvarande valsedelsförsändelseinstituten infördes,
men ansågs då icke böra komma i fråga. Emellertid synes, icke minst
med hänsyn till erfarenheterna från Finland och Tyskland där röstning vid
valförrättning utom hemorten är tillåten, en sådan röstningsmetod vara ägnad
att underlätta valdeltagandet i långt högre grad och med avsevärt mindre
risker för valsäkerheten än ett utvidgat valsedelsförsändelseinstitut. Rätten
att rösta vid valförrättning utom hemorten behöver icke knytas allenast
till vissa begränsade grupper av väljare utan kan komma envar tillgodo, som
av vilken anledning som helst valdagen vistas å annan ort inom riket än hemorten.
Då jag funnit att föreliggande spörsmål borde göras till föremål för
utredning, lät jag i början av år 1933 verkställa sådan genom tillkallad
sakkunnig, vilken utarbetade en promemoria i ämnet jämte utkast till, bland
annat, ändringar i § 24 riksdagsordningen och i vallagen. Förslaget innebar
att vid valen till andra kammaren väljare skulle kunna avlämna valsedel, avseende
valet i den valkrets dit han hörde, vid valförrättning i vilket valdistrikt
inom riket som helst. I anslutning härtill föreslogs jämväl en mindre
jämkning i gällande bestämmelser örn rätten för vissa yrkes- och tjänstemän
att rösta medelst valsedelsförsändelse.
Vid förra årets riksdag framlades på min hemställan proposition (nr 227)
angående ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen i överensstämmelse med
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
vad i promemorian föreslagits. I propositionen anförde jag i huvudsak vad jag
nu andragit angående önskvärdheten att underlätta valdeltagandet och sättet
härför men förklarade, att jag icke då vore beredd att taga bestämd ståndpunkt
till de i promemorian uppdragna riktlinjerna för en rätt att avgiva valsedel
i annat valdistrikt än det, där väljaren vore upptagen i röstlängden, ehuru en
reform i huvudsaklig överensstämmelse med dessa linjer syntes mig principiellt
önskvärd. Den föreslagna ändringen av § 24 riksdagsordningen, vilken endast
avsåge att undanröja det hinder för de ifrågasatta ändringarna i röstningsmetoden
beträffande val till riksdagens andra kammare, som läge i paragrafens
nuvarande ordalag, fann jag mig därför kunna förorda. Utredningen
angående de föreslagna ändringarna i vallagen skulle fortsättas, närmast
genom infordrande av vederbörande myndigheters yttranden över promemorian.
Därest lämpligheten av lagändringarna bekräftades vid den fortsatta utredningen,
skulle fullständigt förslag i ämnet kunna framläggas till den riksdag,
då grundlagsändringen —- örn den av 1933 års riksdag antoges som vilande —
skulle slutligen prövas.
Konstitutionsutskottet fann i utlåtande (nr 32) över propositionen, att vägande
principiella invändningar icke kunde riktas mot det i propositionen
antydda sättet för ett underlättande av valdeltagandet. Utskottet ansåg det
dock tänkbart, att hinder av teknisk eller annan art kunde förefinnas för införande
av bestämmelser i angiven riktning. Utskottet ville ifrågasätta, huruvida
icke det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet för vissa yrkes- och
tjänstemän borde begränsas eller avskaffas för väljare inom riket, därest det
visade sig möjligt att på andra vägar på ett tekniskt tillfredsställande sätt
underlätta valdeltagandet. Det vore enligt utskottets mening icke uteslutet,
att andra grundlagsändringar än den i propositionen föreslagna kunde visa
sig erforderliga eller lämpliga vid en reform på förevarande område. Med
hänsyn till nu anförda omständigheter fann utskottet erforderligt att riksdagen
efter slutförande av utredningen — som dock icke syntes böra begränsas
enbart till andrakammarvalen — finge i ett sammanhang taga ställning till
frågan örn nödiga ändringar såväl i grundlagen som i vallagen. Utskottet
hemställde därför, att riksdagen ville, med förklarande att propositionen icke
då kunnat bifallas, hos Kungl. Majit hemställa örn fortsatt utredning i de
av utskottet berörda frågorna samt framläggande av de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Sedermera hava utlåtanden över ifrågavarande promemoria ävensom över
de av riksdagen i övrigt berörda spörsmålen efter remiss den 15 juni 1933
avgivits av Kungl. Maj :ts befallningshavande, varjämte yttranden inkommit
från vissa magistrater och valnämndsord förande. Det övervägande flertalet
av de hörda myndigheterna hava tillstyrkt en reform i den i 1933 års
förslag ifrågasatta riktningen. Jämlikt nådigt bemyndigande har jag därefter
den 16 september samma år uppdragit åt ledamoten av riksdagens första
kammare professorn C. A. Reuterskiöld, talmannen i riksdagens andra kammare
Aug. Sävström och professorn Georg Andrén att såsom sakkunniga inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
17
justitiedepartementet fullfölja utredningen i ämnet. De sakkunniga hava nu
till mig med skrivelse den 23 februari innevarande år överlämnat en promemoria
med sådan utredning jämte förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen
samt till ändring i vissa delar av vallagen.
De sakkunniga föreslå, i överensstämmelse med 1933 års promemoria, att
den som på grund av vistelse å annan ort är förhindrad att utöva sin rösträtt
vid valförrättningen i det valdistrikt, där han är i röstlängden uppförd, skall
äga att avlämna valsedel, avseende valet i valkretsen dit nämnda distrikt
hör, vid valförrättning i annat valdistrikt inom riket eller, då val ej samtidigt
äga rum i hela riket, i annat valdistrikt inom samma valkrets. Med hänsyn
härtill skola andrakammarval för hela riket obligatoriskt förrättas å samma
dag. Enligt förslaget — vilket i vissa avseenden avviker från 1933 års förslag
— skall väljaren för rätt att rösta i främmande valdistrikt innehava utdrag
ur röstlängden från det valdistrikt han tillhör, utvisande att han där är
upptagen såsom röstberättigad. Röstlängdsutdrag skall utfärdas på landet av
valnämndens ordförande och i stad av den magistraten därtill förordnar. Väljaren
skall antingen personligen utkvittera utdraget eller ock låta inlämna eller
med allmänna posten insända skriftlig ansökan därom. Där så begäres, skall
utdraget med posten tillsändas sökanden. Vid röstning i främmande valdistrikt
skall väljaren på vanligt sätt inlägga sin valsedel i valkuvert och framlämna
det till ordföranden vid förrättningen. Därvid skall han emellertid samtidigt
avlämna röstlängdsutdraget. Äro utdraget och kuvertet i behörig ordning och
finnes ej anledning antaga att väljaren är annan än den utdraget avser, skall
ordföranden inlägga valkuvertet jämte utdraget i ett ytterkuvert, å vilket
antecknas ej mindre valkrets och valdistrikt, där valkuvertet avlämnats, än
även valkrets och valdistrikt, som väljaren tillhör, varefter ytterkuvertet nedlägges
i valurnan. Vid den preliminära sammanräkningen i valdistrikten öppnas
icke dessa ytterkuvert utan insändas obrutna till Konungens befallningshavande
i länet. Hos denne företages före den slutliga sammanräkningen en
särskild fördelningsförrättning, därvid inkomna ytterkuvert fördelas efter
de valkretsar, som väljarna enligt anteckningarna å kuverten tillhöra. Ytterkuvert,
som innehålla valkuvert från väljare utom länet, översändas till den
Konungens befallningshavande, som skall förrätta sammanräkningen i den
valkrets dit väljaren hör. Vid de slutliga sammanräkningarna öppnas ytterkuverten,
granskas röstlängdsutdragen och valkuverten och avprickas väljarna
i röstlängden, varefter valsedlarna granskas och medtagas vid rösträkningen,
allt i analogi med vad nu sker med valsedelsförsändelser från yrkes- och tjänstemän.
Den största avvikelsen från 1933 års förslag består däri, att enligt det nu
framlagda förslaget väljaren för röstning i främmande valdistrikt måste
innehava röstlängdsutdrag. Enligt 1933 års förslag skulle väljaren före
valet infinna sig hos en funktionär på den ort, där han ville rösta, och styrka
sin identitet för erhållande av ett s. k. identitetsbevis, i vilket med ledning av
hans egna uppgifter bland annat skulle angivas valkrets och kommun, där
han vore upptagen i röstlängd. Vid röstningen skulle detta bevis avlämnas
Bihang till riksdagens protokoll 1981f. 1 sami. Nr 216. 2
18
Kungl. Majlis proposition nr 216.
jämte valkuvertet för att åtfölja detta till den slutliga sammanräkningen i
väljarens valkrets. Ifrågavarande avvikelse från 1933 års förslag har förordats
av flera länsstyrelser. Dessa hava därvid bland annat framhållit, att
utan röstlängdsutdrag stora svårigheter skulle uppstå att vid den slutliga
sammanräkningen återfinna och identifiera väljarna i röstlängden, till följd
varav man kunde befara att en stor del av de i främmande valdistrikt avgivna
rösterna måste förklaras ogiltiga.
Förutom införande av rätt till röstning i främmande valdistrikt föreslå de
sakkunniga avskaffande av det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet för
yrkes- och tjänstemän samt dettas ersättande med —- i den mån det icke ersättes
med rätt till röstning i främmande valdistrikt -— en rätt att avgiva
valsedel före valdagen. Förslagets innebörd i denna del är, att sådan rätt
skall tillkomma väljare, tillhörande de kategorier yrkes- och tjänstemän som
nu hava rätt att rösta medelst valsedelsförsändelse, där det med skäl kan antagas
att väljaren till följd av tjänstens utövning valdagen icke kan komma
tillstädes vid någon valförrättning. Därutöver skola emellertid alla, som valdagen
med skäl kunna antagas komma att vistas utom riket, äga avlämna
valsedel i nu ifrågavarande ordning. Röstning i nu nämnd ordning skall kunna
äga rum dels i alla städer inom riket inför en av magistraten förordnad röstmottagare
dels ock utom riket å svensk beskickning i Europa och, i den mån
Konungen så förordnar, hos annan svensk beskickning och å svenskt konsulat,
därvid beskickningens eller konsulatets chef eller den han i sitt ställe sätter
är röstmottagare. För röstningen skall väljaren innehava röstlängdsutdrag
angående sin rösträtt liksom vid röstning i främmande valdistrikt. Väljaren
skall själv i enrum inlägga sin valsedel i ett valkuvert samt framlämna detta
till röstmottagaren. Denne skall inlägga kuvertet och utdraget i ett ytterkuvert,
å vilket antecknas orten för avlämnandet samt valkrets och valdistrikt
som väljaren tillhör, varefter ytterkuvertet lägges i förvar under lås.
Ytterkuverten insändas sedan från stad inom riket till Konungens befallningshavande
i länet dit staden hör och från utlandet till Överståthållarämbetet. Vid
den förut omnämnda fördelningsförrättningen sorteras ytterkuverten för distribuering
till vederbörande länsstyrelse för att där behandlas vid den slutliga
sammanräkningen. Röstmottagning skall äga rum från och med trettionde
dagen före valdagen samt inom riket till och med dagen före valdagen
och utom riket intill dess avgivna valsedlar skola insändas till Överståthållarämbetet
för att hinna fram till fördelningsförrättningen.
Valsedelsförsändelse från äkta make må avlämnas såväl i främmande valdistrikt
som vid röstmottagning före valet, i sistnämnda fall dock endast örn
den make, som avlämnar försändelsen, själv därvid röstar.
De sakkunniga hava slutligen övervägt, huruvida ifrågavarande för andrakammarvalen
föreslagna röstningssätt skulle kunna införas även beträffande
de kommunala valen och elektorsvalen, i fråga örn vilka val för närvarande
gälla samma bestämmelser angående röstning utan personlig inställelse vid
valförrättning som i fråga örn andrakammarvalen. Härutinnan anmärka de
sakkunniga, att det väl vore tekniskt möjligt, örn än förenat med vissa svå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
19
righeter, att tillämpa det ifrågasatta systemet även viel kommunala val i allmänhet
och vid elektorsval. Det kunde i och för sig synas önskvärt, att systemet
infördes beträffande landstingsmanna- och elektorsvalen, ehuru uppenbarligen
skälen därför icke ägde den styrka som i fråga om andrakammarvalen.
Emellertid vore det ett svårlöst problem huruvida icke systemet samtidigt
borde utvidgas att omfatta även valen i primärkommunerna eller vissa
av dessa. Under alla omständigheter kunde ett nytt system icke lämpligen
införas redan till de kommunala val och elektorsval, som skola förrättas innevarande
och nästa år, utan först till 1938 års val. Vid sådant förhållande
hava de sakkunniga ansett, att bestämd ståndpunkt icke nu borde tagas till
förevarande spörsmål, utan att denna fråga borde anstå.
Vidkommande innehållet i de i ärendet inkomna remissyttrandena samt den
närmare innebörden av de sakkunnigas förslag får jag hänvisa till de sakkunnigas
promemoria, vilken såsom bilaga torde få åtfölja detta protokoll.
Det förslag de sakkunniga framlagt angående rätt för väljare att vid val
till riksdagens andra kammare avlämna sin valsedel i annat valdistrikt än
det han tillhör -—- vilket till sina huvuddrag överensstämmer med det år 1933
upprättade förslaget — synes vara väl ägnat att så långt lämpligen kan ske
underlätta deltagandet i dessa val utan att därigenom valsäkerheten minskas.
Ett mycket stort antal röstberättigade, som med gällande bestämmelser
icke erhålla tillfälle att utöva sin rösträtt, skulle efter förslagets genomförande
få möjlighet härtill. De olägenheter, som kunna uppkomma vid
de föreslagna bestämmelsernas tillämpning — jag avser här närmast att resultatet
av den preliminära sammanräkningen i valdistrikten skulle bliva
något osäkrare än vad nu är förhållandet samt att den definitiva sammanräkningen
skulle något försenas — lärer i förhållande till de fördelar som
skulle vinnas icke vara av avgörande betydelse. Vad angår förseningen av
den definitiva sammanräkningen torde denna bliva mindre med det nu föreslagna
systemet med röstlängdsutdrag än med den metod utan röstlängdsutdrag
som ifrågasattes i 1933 års promemoria.
Beträffande de sakkunnigas förslag att det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet
för vissa yrkes- och tjänstemän skulle avskaffas och i stället möjlighet
beredas att före valet avlämna valsedel vill jag i likhet med de sakkunniga
framhålla, att nämnda institut icke uppfyllt de anspråk som vid
dess tillkomst ställdes å detsamma och att det i praktiken fått mycket
ringa betydelse. Även om genomförandet av de sakkunnigas förslag i denna
del skulle i enstaka fall kunna försvåra röstningen för dem, som nu äro berättigade
rösta medelst valsedelsförsändelse, torde likväl den ökade säkerhet
varmed röstning genom valsedels avlämnande före valet kan ske böra
tillerkännas avgörande betydelse. Härtill kommer, att genom den föreslagna
metoden valdeltagandet skulle underlättas för många, som enligt gällande ordning
på grund av vistelse utom riket å valdagen ej äro i tillfälle att deltaga
i valet. Jag anser mig därför kunna ansluta mig till de sakkunnigas förslag
jämväl i donna del.
Departe
ments
chefen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Vad angår de kommunala valen och elektorsvalen har jag, efter samråd med
chefen för socialdepartementet, i likhet med de sakkunniga funnit, att frågan
örn underlättande av deltagandet i dessa val för närvarande bör anstå och göras
till föremål för ytterligare överväganden.
I fråga örn utformningen av de författningsförslag de sakkunniga utarbetat
finner jag dessa förslag kunna godtagas.
På grund av vad jag sålunda anfört vill jag föreslå ändring av § 24 riksdagsordningen
samt ändringar i vallagen i överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag.»
Föredraganden uppläser härefter dels förslag till ändrad lydelse av § 24
riksdagsordningen, dels ock förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen
den 26 november 1920 (nr 796) örn val till riksdagen samt hemställer, att förstnämnda
förslag måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning
och att förslaget örn ändringar i vallagen måtte föreläggas riksdagen
till antagande under förutsättning att den föreslagna ändringen av riksdagsordningen
varder i grundlagsenlig ordning beslutad.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Tidelius.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
21
Bilaga.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.
Sedan undertecknade tillkallats att såsom sakkunniga inom justitiedepartementet
biträda med utredning angående, bland annat, åtgärder till underlättande
av valdeltagandet, få vi härmed överlämna bifogade promemoria med
utredning i denna fråga jämte förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen
ävensom till lag örn ändring i vissa delar av vallagen. Såsom sekreterare
har hovrättsassessorn B. Hagström biträtt de sakkunniga. Stockholm
den 23 februari 1934.
C. A. REUTERSKIÖLD. AUG. SÄVSTRÖM. GEORG ANDRÉN.
B. Hagström.
22
Kungl. Majlis proposition nr 216.
Promemoria
med utredning rörande åtgärder till underlättande av valdeltagandet.
Gällande bestämmelser och 1933 års förslag.
Angående sättet för rösträtts utövande vid riksdagsmannaval stadgas för
närvarande i riksdagsordningen § 24 följande: »Rösträtt må ej utövas av
annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen sig inställer;
dock att dels sådan valberättigad, som genom frånvaro från valdistriktet till
följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse är förhindrad att personligen inställa
sig vid valtillfället, må, i den utsträckning och under de villkor, som stadgas
i vallagen, utan sådan inställelse avgiva valsedel, dels ock make må, i
den ordning, som stadgas i nyssnämnda lag, avgiva valsedel genom andra
maken, därest denna är röstberättigad.»
Vid val till andra kammaren skall alltså röstningen i regel ske vid valförrättning
i det valdistrikt, där den röstande är upptagen i röstlängden. Den i
lagrummet medgivna rätten att rösta utan personlig inställelse vid valtillfället,
vilken endast avser nämnda val, tillkom år 1921. Rätten för väljare, som till
följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse är förhindrad att personligen inställa
sig vid valförrättning, att rösta utan sådan inställelse tillkommer enligt vallagens
närmare bestämmelser därom allenast väljare tillhörande vissa yrkeseller
tjänstegrupper. Dessa äro: de som utöva militärtjänst, de som utöva
sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans räkning i fiske i
öppen sjö eller i annan egenskap tillhöra besättning eller annan personal å
fartyg, de som tillhöra personalen vid svensk beskickning eller svenskt konsulat
ävensom äkta makar till sådana personer samt de som tillhöra personalen
vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag eller vid postverket,
tullverket eller lots- eller fyrväsendet. Väljare som nu sagts äga i viss
ordning, varom närmare stadgas i vallagen, omedelbart till Konungens befallningshavande
insända valsedel genom s. k. valsedelsförsändelse.
Vid kommunala val och val av elektorer för utseende av ledamöter i första
kammaren gälla samma bestämmelser angående röstning utan personlig inställelse
som vid andrakammarvalen.
I början av år 1933 verkställdes inom justitiedepartementet av tillkallad
sakkunnig utredning rörande frågan örn åtgärder till underlättande av valdeltagandet,
särskilt genom beredande av möjlighet för väljare att avgiva
valsedel vid valförrättning i annat valdistrikt än det, där han är i röstlängden
upptagen. Resultatet av denna utredning framlades i en promemoria med ut
-
Kungl. Majlis proposition nr 216.
23
kast till de ändringar i § 24 riksdagsordningen och i vallagen, vilka erfordrades
för en reform i dylikt hänseende beträffande valen till andra kammaren.
I promemorian föreslogs den ändring av § 24 riksdagsordningen, att orden
»som vid valtillfälle» utbyttes mot »sorn, på sätt i vallagen sägs, vid valförrättning»
samt att orden »genom frånvaro från valdistriktet» och »vid valtillfället»
utgingo. Enligt de i promemorian föreslagna ändringarna i vallagen
skulle väljare, som på grund av vistelse å annan ort vore förhindrad
att utöva rösträtt i det egna valdistriktet, äga avlämna valsedel, avseende
valet i valkretsen dit nämnda distrikt hörde, vid valförrättningen i annat valdistrikt
inom riket eller, då val ej samtidigt ägde rum i hela riket, i annat
valdistrikt inom samma valkrets. I följd härav skulle valen obligatoriskt förläggas
till samma dag i hela riket. Vid röstning utom det egna valdistriktet
skulle emellertid väljaren innehava ett s. k. identitetsbevis. Sadant bevis
skulle utfärdas å den ort, där valsedeln skulle avgivas, på landet av ledamot
eller suppleant i valnämnd eller kommunalnämnd och i stad av den magistraten
därtill förordnade. För erhållande av identitetsbevis skulle väljaren
personligen inställa sig hos bevisutfärdaren och styrka sin identitet samt
uppgiva den valkrets och kommun, där han vore i röstlängd uppförd, samt
sitt hemvist inom kommunen. Dessa uppgifter skulle antecknas å beviset.
Vid valförrättningen skulle identitetsbeviset jämte valkuvertet inläggas i ett
särskilt ytterkuvert och anteckning därå ske örn den röstandes valkrets och
.kommun. Ytterkuverten skulle efter valförrättningen obrutna insändas till
länsstyrelsen. Hos länsstyrelserna skulle hållas särskilda förrättningar, vid
vilka ytterkuverten sorterades efter valkretsarna, varefter de kuvert, som avsåge
valkretsar utom länet, skulle översändas till de länsstyrelser, som skulle
förrätta de slutliga sammanräkningarna. Vid den slutliga sammanräkningen
skulle ytterkuverten öppnas, valkuverten och identitetsbevisen granskas,
väljarna avprickas i röstlängden och valsedlarna medtagas vid rösträkningen,
allt i analogi med vad nu sker med valsedelsförsändelser från yrkes- och
tjänstemän.
Genom de i promemorian föreslagna ändringarna i § 24 riksdagsordningen
skulle även grundlagsbestämmelserna angående valsedelsförsändelseinstitutet
för yrkes- och tjänstemän erhålla en så till vida ändrad innebörd, att grundlagen
ej längre skulle, såsom nu, hindra institutets användning i sådana fall,
då väljaren vistades inom det egna valdistriktet. Utkastet till ändringar i
vallagen upptog i anslutning härtill bestämmelser i syfte att valsedelsförsändelse
skulle kunna av yrkes- och tjänstemän användas även inom det egna
valdistriktet. Motsvarande ändring föreslogs jämväl i kommunala vallagen
för vinnande av enhetlighet i ifrågavarande hänseende mellan andrakammarvalen
och kommunalvalen. Beträffande andrakammarvalen skulle ifrågavarande
institut endast kunna användas subsidiärt i förhållande till röstning
i främmande valdistrikt. Röstning genom valsedel sförsändelse skulle sålunda
vara tillåten endast örn väljaren icke kunde komma tillstädes vid valförrättningen
i något valdistrikt.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Beträffande de kommunala valen föreslogs i promemorian icke någon reform
frånsett den nyssnämnda detaljändringen med avseende å valsedelsförsändelseinstitutet.
I promemorian anmärktes, att det kunde ifrågasättas örn icke
rätt till röstning i främmande valdistrikt borde införas även vid landstingsmannavalen.
Häremot anfördes emellertid, att de största städerna stöde utanför
landstingen, varför röstavlämning i den ifrågasatta ordningen icke skulle
kunna försiggå där. Vidare vore svårigheterna för en reform större vid dessa
val än vid andrakammarvalen med hänsyn till det större antalet valkretsar.
Det vore i varje fall lämpligt att rörande ifrågavarande röstningssätt inhämta
erfarenheter från andrakammarvalen innan systemets verkningsområde utsträcktes.
Vidkommande andra kommunala val än landstingsmannavalen uttalades,
att en reform av ifrågavarande slag icke torde kunna ifrågakomma.
Förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen i överensstämmelse
med vad i promemorian föreslagits framlades av Kungl. Majit genom proposition
(nr 227) till 1933 års riksdag. Föredragande departementschefen
anförde därvid, att han icke vore beredd att taga bestämd ståndpunkt till de
i promemorian uppdragna riktlinjerna för en rätt att avgiva valsedel i annat
valdistrikt än det, där väljaren vöre upptagen i röstlängden, men att en
reform i huvudsaklig överensstämmelse med dessa linjer syntes honom principiellt
önskvärd. Departementschefen förordade därför den ifrågavarande
grundlagsändringen, som endast avsåge att möjliggöra en sådan röstningsmetod.
Vad anginge den i promemorian ifrågasatta jämkningen i gällande
bestämmelser om valsedelsförsändelse kunde departementschefen ej taga bestämd
ståndpunkt härtill men ansåge goda skäl tala för att sådan jämkning
vidtoges. Utredningen angående de föreslagna ändringarna i vallagen skulle
fortsättas, närmast genom infordrande av vederbörande myndigheters yttranden
över promemorian. Fullständigt förslag till lagändringar i ämnet kunde
sedermera framläggas till den riksdag då grundlagsändringen, därest den
1933 antoges som vilande, skulle slutligen prövas.
Konstitutionsutskottet fann i utlåtande (nr 32) över propositionen, att vägande
principiella invändningar icke kunde riktas mot det i propositionen
antydda sättet för ett underlättande av valdeltagandet. Utskottet ansåg det
dock tänkbart, att hinder av teknisk eller annan art kunde förefinnas för införande
av bestämmelser i angiven riktning. Utskottet ville ifrågasätta, huruvida
icke det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet för vissa yrkes- och
tjänstemän borde begränsas eller avskaffas för väljare inom riket, därest
det visade sig möjligt att på andra vägar på ett tekniskt tillfredsställande
sätt underlätta valdeltagandet. Det vöre enligt utskottets mening icke uteslutet,
att andra grundlagsändringar än den i propositionen föreslagna kunde
visa sig erforderliga eller lämpliga vid en reform på förevarande område.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter fann utskottet erforderligt att
riksdagen efter slutförande av utredningen — som dock icke syntes böra begränsas
enbart till andrakammarvalen — finge i ett sammanhang taga ställning
till frågan örn nödiga ändringar såväl i grundlagen som i vallagen. Utskottet
hemställde därför, att riksdagen ville, med förklarande att propositio
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
25
nen icke då kunnat bifallas, hos Kungl. Maj :t hemställa om fortsatt utredning
i de av utskottet berörda frågorna samt framläggande av de förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Beträffande historiken till frågan örn åtgärder till underlättande av valdeltagandet,
förhållandena i främmande länder å förevarande område samt
den närmare innebörden av förutnämnda förslag torde få hänvisas till den
vid propositionen år 1933 fogade promemorian.
Utlåtanden över ifrågavarande promemoria ävensom över de av riksdagen
berörda spörsmålen hava efter remiss den 15 juni 1933 avgivits av Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser, varjämte yttranden inkommit
från en del magistrater och valnämndsordförande vilka av vederbörande Konungens
befallningshavande beretts tillfälle att yttra sig.
Röstning i främmande valdistrikt.
Av de hörda myndigheterna hava så gott som alla vitsordat att åtgärder till
underlättande av deltagandet i valen till andra kammaren äro av behovet påkallade.
Beträffande det sätt på vilket ett sådant underlättande skulle kunna
ske må till en början anmärkas, att ingen myndighet velat förorda, att väljare
skulle tillåtas avgiva valsedel, som avsåge valet i annan valkrets än den
inom vilken han vore uppförd i röstlängd. Det stora flertalet myndigheter
hava också givit sin anslutning till det i 1933 års promemoria föreslagna systemet
i vad detta innebar att röstberättigad, som på grund av vistelse å annan
ort är förhindrad att infinna sig vid valförrättningen i det egna valdistriktet,
skall kunna avlämna sin valsedel vid valförrättningen i annat valdistrikt inom
riket eller, då val ej samtidigt äga rum i hela riket, i annat valdistrikt inom
samma valkrets. Från många håll framhålles sålunda, att en dylik metod
synes ägnad att lösa frågan örn valdeltagandets underlättande så långt lämpligen
kan ske. Flera myndigheter — särskilt länsstyrelserna i Stockholms,
Kronobergs, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Norrbottens län
samt magistraten i Stockholm •— göra uttalanden av innebörd, att en metod
med röstavlämning i främmande valdistrikt i varje fall måste anses överlägsen
ett valsedelsförsändelseinstitut, samt betona, att detta institut i sin nuvarande
form är otillfredsställande och icke synes kunna på något mera avgörande
sätt reformeras. Av de myndigheter, som tillstyrkt systemet med röstning
i främmande valdistrikt, hava visserligen några framhållit en del olägenheter,
som äro förknippade med detta system, men anse dessa vara av
mindre betydelse i förhållande till den vinst med avseende å valdeltagandets
underlättande, som skulle följa med förslagets genomförande.
Av Konungens befallningshavande hava allenast Överståthållarämbetet samt
länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens län direkt avstyrkt det i promemorian
framlagda förslaget. Sålunda anser Överståthållarämbetet, att med
förslagets genomförande valsäkerheten skulle icke obetydligt minskas och det
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
tekniska förfarandet vid valet bliva så invecklat, att felaktigheter i avsevärt
ökad utsträckning näppeligen skulle kunna undvikas vare sig vid själva valet
eller vid sammanräkningen av rösterna. Länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens
län framföra liknande synpunkter. Den förra länsstyrelsen framhåller
särskilt, att det knappast vore tillrådligt att anförtro utfärdandet av
identitetsbevis åt de personer som i promemorian föreslagits. Dessutom skulle
den okunnighet örn beteckningen å sitt hemvist, som väljare ofta ådagalade,
vålla tidsutdräkt och omgång vid bevisens utfärdande. Bristfälliga och felaktiga
uppgifter härvidlag komme också att vålla länsstyrelserna betydande
olägenheter vid den slutliga sammanräkningen. Länsstyrelsen i Västerbottens
län finner det föreslagna systemet allt för invecklat för att kunna locka till
någon allmännare användning. Därjämte skulle dess genomförande menligt
inverka på valförrättningarnas jämna fortgång. Nyssnämnda båda länsstyrelser
framhålla vidare som en betydande olägenhet av det föreslagna systemet att
resultatet av den preliminära sammanräkningen skulle komma att bliva mycket
osäkrare än nu och att den definitiva sammanräkningen måste förläggas avsevärt
senare än vad nu är fallet. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen
i Västerbottens län anse dessutom det vara en brist hos det föreslagna systemet
att det icke väl låter sig anpassas å de kommunala valen. Slutligen må
nämnas, att även magistraterna i Kalmar och Skövde avstyrka förslaget såsom
menligt för valsäkerheten.
Av de myndigheter, som sålunda ställt sig direkt avvisande till förslaget,
har länsstyrelsen i Västerbottens län förordat att valdeltagandet i stället borde
underlättas genom en utvidgad användning av det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet.
Även länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län
ifrågasätta, utan att dock direkt avstyrka förslaget, huruvida icke ett underlättande
av valdeltagandet närmast vore att söka i en utvidgning av valsedelsförsändelseinsti
tutet.
Den av länsstyrelsen i Kalmar framhållna svårigheten att — på grund av
väljarnas ofta bristfälliga uppgifter angående det hemvist, varunder de äro
uppförda i röstlängden — med ledning av identitetsbevisen återfinna väljarna
i röstlängden har understrukits även av flera myndigheter, som i princip ställt
sig välvilliga till den föreslagna metoden. Fem länsstyrelser — nämligen
i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västernorrlands
län — ävensom magistraten i Lund föreslå, att till berörda olägenhets
avhjälpande den föreslagna röstningsmetoden borde jämkas sålunda, afl
väljare för att få rösta i främmande valdistrikt skulle vara skyldig medhavt,
utdrag ur det egna valdistriktets röstlängd angående sin rösträtt. Länsstyrelsen
i Kalmar län har också ansett att, därest en avvikelse från gällande ordning
skall ske, ett sjästern av nyssnämnda art bör tagas under övervägande.
I Finland medgives, såsom i 1933 års promemoria omtalas, vid riksdagsmannaval
rätt för väljare att med åberopande av röstlängdsutdrag angående
sin rösträtt avgiva valsedel å annan ort än den, där han är i röstlängden
upptagen. Genom utrikesdepartementets försorg har från Finland
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
27
införskaffats upplysningar angående erfarenheterna där av denna röstningsmetod.
Vid riksdagsmannavalet i Finland 1933 avlämnade över 45,000 personer
eller 4.1 procent av alla röstande röstsedel i främmande valdistrikt. Röstningsmetoden,
som där tillämpats alltsedan 1906, har i allmänhet befunnits tillfredsställande
och medfört en avsevärd fördel för sådana röstberättigade, vilka
till följd av sin verksamhet eller av annan orsak vistats å främmande ort.
Från väljarnas sida har ej heller i allmänhet gjorts anmärkning mot metoden.
För valnämnderna, vilka hava att utfärda röstlängs åtdragen, har systemet naturligen
medfört något ökat arbete. Även för de sammanräknande myndigheterna
har i någon mån ökat arbete uppkommit, enär de röster, som avgivits
i främmande valkrets — vid valet 1933 ungefär hälften av de i främmande
valdistrikt avgivna •—- skola behandlas i särskild ordning. De röster åter, som
avgivits inom främmande valdistrikt men inom väljarens egen valkrets, behöva
icke vid sammanräkningen behandlas i extra ordning. Kungörandet av det
slutliga valresultatet har genom behandlingen av de i främmande valkrets avgivna
rösterna avsevärt fördröjts. Till missbruk har systemet veterligen icke
givit anledning. Vid kommunala val är metoden icke tillämplig, enär förfarandet
vid sådana val skulle bliva mera invecklat samt kännedomen örn valresultatet
skulle fördröjas, då postens ankomst från landets alla kommuner
måste inväntas innan den slutliga sammanräkningen kan ske.
Rörande frågan örn röstning i främmande valdistrikt vilja de sakkunniga
till en början framhålla att, såsom framgår av den lämnade redogörelsen,
Kungl. Maj :t och riksdagen ansett det i princip vara önskvärt att beträffande
valen till andra kammaren en röstningsmetod införes, som möjliggör valsedelsavlämning
vid valförrättning i annat valdistrikt än det väljaren tillhör.
Den hittills verkställda utredningen och de inkomna yttrandena synas också
giva vid handen, att ett sådant system tekniskt låter sig genomföra. Även
erfarenheterna från Finland peka i denna riktning. De sakkunniga finna
för sin del, att en röstningsmetod av ifrågasatt slag skulle underlätta valdeltagandet
och, om den än måste i viss mån komplicera valförfarandet, dock
skulle kunna utan större svårigheter genomföras. Vissa olägenheter uppkomma
visserligen med det föreslagna systemet, bland annat därutinnan att
resultatet av den preliminära sammanräkningen blir något mera osäkert och
att den definitiva sammanräkningen måste förläggas något senare än vad nu
är fallet. Ingen av dessa olägenheter synes dock vara av mera avgörande art;
de fördelar, som genom det föreslagna systemet skulle vinnas, torde i varje
fall betydligt överväga olägenheterna. Att såsom några länsstyrelser ifrågasatt
söka underlätta valdeltagandet genom utvidgning av det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet
för yrkes- och tjänstemän, möjligen något förändrat,
synes icke vara tillrådligt. Vad som anförts i den förutnämnda promemorian
om detta instituts nuvarande ineffektivitet och örn svårigheten att väsentligen
öka dess användbarhet har icke vederlagts.
Den närmare utformningen av det i 1933 års promemoria framlagda förslaget
örn röstning i främmande valdistrikt, vilken till sina huvuddrag lämnats
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
utan anmärkning av de flesta myndigheterna, torde även enligt de sakkunnigas
mening kunna i huvudsak godkännas. De skäl, som anförts för den av åtskilliga
myndigheter förordade jämkningen i förslaget därutinnan att väljare
vid röstning utom det egna valdistriktet skulle vara skyldig avlämna utdrag
ur röstlängden från detta valdistrikt, hava emellertid synts de sakkunniga
tungt vägande, varför en sådan ändring av metoden förordas. I övrigt torde
endast jämkningar av mindre vikt behöva företagas. De sakkunniga återkomma
i det följande till en närmare motivering för de ändringar och jämkningar,
som synas böra göras i 1933 års förslag.
Avskaffande av valsedelsförsändelseinstitntet för yrkes- och tjänstemän
samt införande av möjlighet till röstavlämning före valet.
I fråga örn det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och
tjänstemän föreslogos i 1933 års promemoria, såsom förut omtalats, vissa
jämkningar, vilka direkt föranleddes av den ifrågasatta metoden med röstning
i främmande valdistrikt. De myndigheter, som yttrat sig angående de
sålunda föreslagna detaljändringarna, hava ej gjort någon erinran däremot.
Emellertid har riksdagen, såsom förut nämnts, ifrågasatt huruvida icke institutet,
därest valdeltagandet på annat sätt kunde underlättas, borde begränsas
eller avskaffas för väljare inom riket.
De sakkunniga hava funnit anledning undersöka, örn icke vid en reform
beträffande valen till andra kammaren, vilken i varje fall måste beröra ifrågavarande
valsedelsförsändelseinstitut, detta skulle kunna helt avskaffas för
väljare såväl inom som utom riket och ersättas med andra röstningsformer,
vilka bättre tillgodosåge de speciella behov av rätt till röstning i särskild
ordning, som nämnda institut är avsett att fylla. På grund av det omständliga
och invecklade förfarandet är detta institut för väljarna föga användbart
och likväl för myndigheterna ganska betungande. Det har också fått
en synnerligen ringa praktisk betydelse. Endast omkring en promille av de
vid andrakammarvalen avgivna rösterna bruka insändas medelst valsedelsförsändelse
av nu ifrågavarande slag. Icke vid något val hava de sålunda
insända rösterna inverkat på besättandet av något mandat. Vid 1932 års
val sjönk antalet försändelser med 16.7 % i förhållande till 1928 års val. I
regel har förekommit en kassation av 15—20 % av de avgivna rösterna. Åtskilliga
av de hörda myndigheterna hava även framhållit, att institutet är
otillfredsställande, och de hava i regel ansett, att en utvidgning av detsamma
icke skulle vara ändamålsenlig, frånsett den förut berörda i 1933 års utkast
ifrågasatta detaljändringen. Vad angår i utlandet vistande röstberättigade
hava dock länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Blekinge län
ifrågasatt en utsträckning av rätten att rösta medelst valsedelsförsändelse.
Förstnämnda länsstyrelse anför, att ett underlättande av valdeltagandet för
utlandsvistande knappast skulle kunna ske på annat sätt.
Det synes emellertid som örn ifrågavarande institut, i den mån rätt till
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
29
röstning i främmande valdistrikt icke kan ersätta detsamma, lämpligen skulle
kunna ersättas med en röstningsform som i väsentliga delar är analog med
röstning i främmande valdistrikt. Den metod de sakkunniga härvidlag vilja
föreslå innebär, att röstberättigad, i den omfattning som kan anses behövlig
och lämplig, skulle med åberopande av röstlängdsutdrag angående sin rösträtt
äga före valdagen avlämna valsedel antingen till myndighet inom landet
— därtill föreslås en i varje stad av magistraten förordnad röstmottagare
— eller hos svensk beskickning eller å svenskt konsulat i främmande
land. Förfarandet vid en dylik röstningsmetod synes kunna utformas så,
att det i väsentliga punkter överensstämmer med förfarandet vid en valförrättning
och erbjuder motsvarande säkerhet. Någon nämnvärd kassering av
de avgivna valsedlarna torde med ett sådant röstningssätt icke behöva befaras.
Rätt till röstning i sådan ordning synes i första rummet böra tillkomma
röstberättigade, vilka valdagen sannolikt komma att vistas utom riket. Det
synes icke behövligt att beträffande sådana röstberättigade begränsa rätten
att använda det föreslagna röstningssättet till vissa yrkes- eller tjänstegrupper
eller på annat sätt. Alla utomlands vistande skulle sålunda, i den mån
de hava tillfälle att inom viss tid före valet infinna sig å beskickning eller
konsulat, där röstavlämning må ske, eller före avresan till utlandet hos röstmottagare
i stad inom riket, kunna utöva sin rösträtt. Härigenom torde de
krav på underlättat valdeltagande för utrikes vistande, vilka emellanåt framförts,
bliva tillgodosedda i den utsträckning som kan anses möjlig och lämplig
med hänsyn till valsäkerheten.
Beträffande sådana yrkes- och tjänstemän inom riket, vilka nu kunna rösta
med valsedelsförsändelse, skulle denna möjlighet ej alltid kunna ersättas med
rätt till röstning i främmande valdistrikt. Med hänsyn härtill synes även
sådan röstberättigad böra erhålla rätt att, då det med skäl kan antagas att
han till följd av tjänsteutövning icke kan komma tillstädes vid valförrättningen
i något valdistrikt, i stället avlämna valsedel före valet. Personal
vid beskickningar och konsulat behöver härvid ej särskilt angivas, enär sådan
personal omfattas av den föreslagna regeln beträffande utlandsvistande. I
fråga örn sjöfolk torde endast behöva angivas besättning eller annan personal
å fartyg. I denna grupp skulle liksom nu ingå de, vilka såsom deltagare
för egen eller annans räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap tillhöra
besättning eller annan personal å fartyg, vilket dock icke torde behöva närmare
anmärkas i lagen. De som utöva sjömansyrket utan att tillhöra personal
å fartyg — d. v. s. närmast de som gå hyressökande i hamnarna — behöva
ej i detta sammanhang upptagas, enär sådana röstberättigade kunna
inom riket rösta å valdagen i vilket valdistrikt som helst och utom riket
såsom utlandsvistande före valet. Enär personal vid fyrväsendet enligt nu
gällande reglemente räknas till lotsverket, behöver ej, såsom i gällande lag,
personalen vid fyrväsendet särskilt upptagas. Såsom berättigade att rösta
före valet skulle sålunda i lagen behöva angivas, förutom utlandsvistande,
allenast de. som utöva militärtjänst eller tillhöra besättning eller annan per
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
sonal å fartyg eller personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag
eller vid post-, tull- eller lotsverket.
Det må anmärkas, att bland de nu nämnda tjänstegrupperna lantmilitärer,
järnvägsmän och postmän i regel torde hava tillfälle att i något valdistrikt
rösta å valdagen och sålunda endast i undantagsfall behöva rösta före valet.
I övrigt synes för nästan alla, som nu hava rätt till röstning genom valsedelsförsändelse,
den föreslagna rätten till röstning före valet vara en fullgod
ersättning. Den enda mera betydande svårigheten vid det föreslagna
systemets tillämpning torde, såvitt de sakkunniga kunna finna, ligga i skyldigheten
för väljarna att för röstningen anskaffa röstlängdsutdrag. Samma
synpunkter göra sig härvidlag gällande som vid röstning i främmande valdistrikt;
och få de sakkunniga angående detta spörsmål hänvisa till den närmare
motiveringen för de upprättade lagutkasten. Emellertid må här framhållas,
att man torde kunna räkna med att partiorganisationerna skola lämna
väljarna erforderligt bistånd för utdragens anskaffande, utan att det
därför behöver befaras att det nya institutet skall bliva ett medel för dessa
organisationer att utöva obehörig påtryckning på väljarna. Endast beträffande
personal å fartyg synes i någon nämnvärd utsträckning fall kunna
tänkas inträffa, då möjlighet att rösta skulle finnas med valsedelsförsändelseinstitutet
men icke med de nu föreslagna röstningsformerna. Den teoretiskt
försämrade möjlighet för denna grupp att rösta, som de föreslagna
omläggningarna sålunda skulle medföra, torde dock sakna praktisk betydelse.
Ehuru statistiken icke direkt utvisar i vilken utsträckning personal
å handels- och fiskefartyg insänt valsedelsförsändelse, kan man ur fördelningen
av de insända rösterna på partier och valkretsar med visshet säga,
att denna grupp endast i ringa utsträckning är representerad bland de i och
för sig så fåtaliga väljare som insänt godkända valsedlar. Sannolikt utgör
sjöfolk, som torde hava svårare än andra att iakttaga institutets formalia,
en större del av de väljare vilkas valsedlar kasserats. Är så förhållandet,
bestyrker detta endast institutets otjänlighet för denna grupps vidkommande.
Med den nu föreslagna anordningen med röstavlämningen före valet torde
däremot, som förut framhållits, någon större kassering av de avgivna
rösterna icke vara att befara. En rätt för sjöfolk att rösta före valet i den nu
föreslagna ordningen men utan företeende av röstlängdsutdrag skulle drabbas
av delvis samma anmärkningar som rätten att rösta med valsedelsförsändelse.
Då endast ett ringa antal röstberättigade genom en sådan anordning skulle
erhålla större möjlighet att rösta, torde i varje fall ett dylikt undantag från
den allmänna regeln ej kunna förordas.
Någon utsträckning av rätten att rösta före valet till andra än de yrkesoch
tjänstemän, som nu kunna rösta med valsedelsförsändelse, exempelvis
— såsom i Norge •— till ämbets- eller tjänstemän eller andra, som på grund
av offentliga åligganden äro förhindrade att valdagen komma tillstädes i
någon vallokal, hava de sakkunniga icke ansett sig böra förorda. Sådana
hinder för personlig inställelse vid någon valförrättning, som ej bero på utlandsvistelse
eller yrkes- eller tjänsteutövning, finna de sakkunniga icke böra
ifrågakomma såsom grundande rätt till röstning före valet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
31
Åtgärder till underlättande av deltagandet i de kommunala valen.
I 1933 års promemoria uttalades den åsikten att, åtminstone för närvarande,
rätt till röstning i främmande valdistrikt icke borde införas för de kommunala
valens vidkommande. Emellertid har riksdagen ansett, att en fortsatt utredning
rörande frågan örn underlättande av valdeltagandet icke borde begränsas
enbart till andrakammarvalen. Med detta uttalande synes riksdagen närmast
hava åsyftat en undersökning, huruvida icke institutet röstning i främmande
valdistrikt kunde införas och i samband därmed valsedelsförsändelseinstitutet
inskränkas vid landstingsmannavalen.
Av de hörda myndigheterna hava, såsom tidigare omtalats, Överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Västerbottens län bland skälen för sitt avstyrkande
av förslaget örn röstning i främmande valdistrikt upptagit, att systemet icke
läte sig anpassa å de kommunala valen, vilket borde fordras. Uteslutande av
denna anledning har magistraten i Stockholm ställt sig tveksam till förslaget,
ehuru magistraten med tanke enbart på andrakammarvalen i princip funnit
detsamma lämpligt. Även magistraten i Lund har ansett det önskvärt med en
metod för valdeltagandets underlättande, som kunde tillämpas även å de kommunala
valen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har framhållit, att möjlighet
till röstning i främmande valdistrikt borde införas även vid kommunalvalen,
och att, örn gemensam valdag infördes för nämnda val, det icke
skulle möta oöverstigliga hinder att anordna dessa efter i huvudsak enahanda
system som föreslagits beträffande andrakammarvalen. Länsstyrelsen i
Västmanlands län har ansett behovet av den ifrågavarande reformen beträffande
valen i primärkommunerna vara mindre framträdande men däremot
funnit det synnerligen önskvärt, att det föreslagna institutet vunne tillämpning
vid alla val av politisk betydelse, sålunda förutom andrakammarvalen
även landstingsmannavalen och valen av elektorer i städer utom landsting
för utseende av första kammarens ledamöter. Ytterligare tre länsstyrelser
— i Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län — hava funnit det vara principiellt
önskvärt att reformen utsträcktes till landstingsmannavalen, men menat
att man först borde avvakta resultatet av reformens tillämpning vid
andrakammarvalen innan sådan utsträckning företoges. Däremot hava dessa
länsstyrelser ansett en utsträckning till andra kommunala val icke böra ifrågakomma.
Tre andra länsstyrelser — i Uppsala, Kopparbergs och Gävleborgs
län — hava helt avstyrkt, att det föreslagna systemet vunne tillämpning
vid andra val än andrakammarvalen, varjämte länsstyrelsen i Norrbottens
län även synts hysa den uppfattningen, att systemet ej borde utsträckas
till de kommunala valen.
En första förutsättning för att institutet röstning i främmande valdistrikt
lämpligen skall kunna användas är, att valen samtidigt förrättas i hela riket.
Vad närmast angår landstingsmannavalen föreligger icke för närvarande
denna förutsättning. Såsom huvudregel är i kommunala vallagen föreskrivet,
att valen skola förrättas å tredje söndagen i september eller i stad,
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
där magistraten så beslutar, å närmast därförut infallande lördag. Dessutom
kan emellertid valet i viss kommun hållas å annan dag under tiden från och med
den 13 till och med den 30 september, örn kommunen så bestämmer. Vid antagande
av den kommunala vallagen år 1930 begärde emellertid riksdagen
utredning huruvida icke sistnämnda undantagsbestämmelse kunde upphävas.
Sådan utredning är numera verkställd av förre landshövdingen Hj.
L. Hammarskjöld (Yttrande och förslag angående revision av gällande
förordningar örn kommunalstyrelse i Stockholm m. m. Statens off. utredn.
1933: 23). I detta betänkande föreslås att ifrågavarande bestämmelse
utgår ur lagen. Ett avskaffande av möjligheten att i stad hava valet å dagen
före den allmänna valdagen har emellertid därvid icke ifrågasatts, ej heller
ett borttagande av den nu medgivna möjligheten att utsträcka valförrättningen
att pågå jämväl dagen närmast efter eller närmast före den allmänna
valdagen. Dessa möjligheter måste, frånsett den att utsträcka valet till dagen
före den allmänna valdagen, även avskaffas, örn man önskar införa systemet
vid landstingsmannavalen. Sådan ändring i bestämmelserna örn valdagen
synes dock ej innebära större olägenhet än borttagande av möjligheten
att hava andrakammarval i städerna å dagen före den allmänna valdagen.
Införes det nya systemet för landstingsmannavalen torde emellertid starka
skäl tala för att det göres tillämpligt även å de val av elektorer för utseende
av första kammarens ledamöter, som hållas i städer vilka ej deltaga i landsting.
En väsentlig anledning till önskemålet att införa systemet beträffande
landstingsmannavalen torde vara den omständigheten att landstingsmännen
deltaga i utseendet av första kammarens ledamöter, vilket ger landstingsmannavalen
en politisk betydelse. Med hänsyn härtill synes det mindre följdriktigt
att icke samtidigt införa systemet vid båda dessa slag av val. Även ur
teknisk synpunkt synes man svårligen kunna undgå att, örn systemet införes
vid landstingsmannavalen, även införa det vid elektorsvalen samt förlägga
dessa val till samma dag som landstingsmannavalen. I annat fall skulle röstavlämning
för landstingsmannavalen ej kunna ske i de städer, där sådana
val ej förrättas, och systemet skulle därigenom bliva synnerligen haltande.
Enligt gällande bestämmelser skola emellertid elektorsvalen förrättas samma
dag som stadsfullmäktigevalen i staden, och någon ändring härutinnan
kan näppeligen ske. Även sistnämnda val skulle sålunda obligatoriskt förläggas
till samma dag som landstingsmannavalen. Vad angår andra städer
än Stockholm, torde detta utan större svårighet eller olägenhet låta sig göra.
I Stockholm företagas valen icke som i andra städer under hösten för en valperiod
omfattande följande fyra kalenderår utan förrättas i mars månad året
efter det, då kommunalval företagits i riket i övrigt, samt avse en fyraårsperiod
från den 1 nästa april. En omläggning av valen och valperioden i
Stockholm till vad som gäller för riket i övrigt kan måhända ske utan någon
egentlig olägenhet och torde på åtskilliga håll betraktas som önskvärd;
frågan kräver emellertid närmare undersökning. Änmärkas må, att i landshövding
Hammarskjölds förut omnämnda betänkande någon ändring på denna
punkt icke föreslagits. I betänkandet framhålles att det ursprungliga skä
-
Kungl. Maj:ts proposition nr S16.
33
let för den särskilda ordningen för Stockholm — vilket hänförde sig till tidpunkten
för röstlängdens iordningställande — visserligen numera bortfallit,
men att ordningen vunnit sådan hävd, att någon ändring därav icke syntes
böra ifrågakomma.
Den svårighet, som uppkommer med anledning av sammankopplingen av
stadsfullmäktige- och elektorsvalen i städerna utom landsting, har emellertid
avseende icke blott å tidpunkten för valen. Det synes sålunda mindre tillfredsställande,
örn det nya röstningssystemet skulle tillämpas allenast vid elektorsvalen
men icke vid de samtidigt förrättade stadsfullmäktigevalen, vilka
i de flesta fall för valmännen torde framstå såsom de mest betydelsefulla.
Något hinder att tillämpa systemet vid båda valen föreligger visserligen icke
i och för sig. Men utsträckes systemet till stadsfullmäktigevalen i städerna
utom landsting, kan det synas oegentligt att icke tillämpa systemet vid stadsfullmäktigevalen
även i andra städer samt vid kommunalfullmäktigevalen.
En första förutsättning för att systemet skall kunna tillämpas vid dessa val
är, att de förrättas å samma dag som landstingsmannavalen. Så kan enligt
gällande bestämmelser ske, örn det beslutas av vederbörande kommun. Det
synes dock mindre tillfredsställande, örn systemets tillämpning skulle bliva
beroende av kommunernas beslut angående vilken dag valet skall hållas. En
utvidgning av systemet till stadsfullmäktige- och kommunalfullmäktigeval i
allmänhet synes därför förutsätta, att dessa val obligatoriskt förläggas till
dagen för landstingsmannavalen. Detta torde emellertid på åtskilliga håll
väcka betänkligheter.
Tekniskt möjligt är det väl att utsträcka systemets tillämpning att omfatta
samtliga nu nämnda val. Man torde dock icke böra bortse från svårigheten
för väljarna att anskaffa riktiga valsedlar för de skilda valen och att
icke sammanblanda dessa. En väljare som icke vistas å den ort, där han är
röstberättigad vid kommunalval, kan ofta sakna kännedom örn de kandidater,
vilka uppställts av det parti han vill stödja, och även örn väljarbeteckningen.
Emellertid torde även invändningar av mera principiell natur resas mot att en
väljare, som exempelvis icke längre är bosatt i den kommun, där han är röstberättigad,
skall beredas särskilda möjligheter att deltaga i valet av denna
kommuns representation.
Det kan väl synas i och för sig önskvärt, att samma system som nu ifrågasättes
beträffande andrakammarvalen införes även beträffande landstingsmanna-
och elektorsvalen, ehuru uppenbarligen skälen härför icke äga den
styrka som i fråga örn valen till riksdagens andra kammare. Men det är,
såsom av det sagda torde framgå, ett svårlöst problem huruvida och i vad
mån systemet därvid bör utvidgas att omfatta valen även i primärkommunerna.
Bestämd ståndpunkt till förevarande frågor torde emellertid icke nu
behöva tagas. Att göra systemet tillämpligt redan vid de kommunala val,
som i år skola förrättas, synes olämpligt redan på grund av den korta tid
som återstår till dessa val och som icke medgiver tillräckliga förberedelser därför.
Olämpligt vore även, örn de kommunala valen detta år företoges efter
ett nytt system men det därefter följande valet till andra kammaren efter nu
Bihang
till riksdagens protokoll 193Jf. 1 sami. Nr SIG. 3
34
Kungl. Majlis proposition nr £16.
varande regler. Så skulle emellertid bliva förbållandet om systemet infördes
till årets kommunalval och andra kammaren icke dessförinnan upplöstes, enär
reformens genomförande beträffande andrakammarvalen fordrar grundlagsändring.
Under alla omständigheter bör sålunda det nya systemet icke vinna
tillämpning vid de kommunala valen förrän år 1938. Det synes mindre lämpligt
att redan nu fastställa ändringar i kommunala vallagen, vilka icke skulle
tillämpas förrän örn fyra år. Med hänsyn härtill kan ej förordas att förslag
örn ändrade bestämmelser framlägges till årets riksdag beträffande de kommunala
valen, utan synes frågan härom böra anstå.
Det nuvarande valsedelsförsändelsesystemet för yrkes- och tjänstemän synes
lämpligen böra bibehållas orubbat för de kommunala valens vidkommande i
avbidan på att frågan om underlättat deltagande i dessa val löses.
De sakkunnigas lagförslag.
Med utgångspunkt från vad ovan anförts beträffande valdeltagandets underlättande
vid andrakammarvalen hava de sakkunniga upprättat förslag
till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen ävensom verkställt omarbetning
av det i 1933 års promemoria intagna förslaget till ändringar i lagen örn
val till riksdagen. De sålunda utarbetade lagförslagen bifogas denna promemoria
såsom Bilaga A.1
Vad angår § 24 riksdagsordningen torde paragrafens första sats kunna
ändras i överensstämmelse med vad år 1933 föreslogs sålunda, att föreskrift
meddelas, att rösträtt ej må utövas av annan valberättigad än den som, på sätt
i vallagen sägs, vid valförrättning personligen inställer sig. I paragrafens
senare del, som upptager undantagen från denna huvudregel, böra bestämmelserna
örn det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän
utbytas mot bestämmelser örn röstavlämning före val. Härvidlag synes
det vara tillräckligt att föreskriva, att sådan valberättigad, som till följd av
vistelse utom riket eller yrkes- eller tjänsteförpliktelse är förhindrad att iakttaga
personlig inställelse vid valförrättning, må, i den utsträckning och under
de villkor som stadgas i vallagen, före valet avgiva valsedel. Genom att sålunda
överlämna den närmare regleringen av institutet åt vallagen öppnas möjlighet
att utan grundlagsändring medgiva dess användande även åt andra
än de nu föreslagna kategorierna väljare, som av yrkes- eller tjänsteförpliktelse
äro hindrade att komma tillstädes vid någon valförrättning, därest sådant
i framtiden skulle finnas lämpligt.
Beträffande utformningen av förslaget till ändringar i vallagen hava de
sakkunniga, såsom förut i korthet nämnts, ansett 1933 års förslag böra jämkas
därhän, att innehav av röstlängdsutdrag skall fordras av väljare som röstar
i främmande valdistrikt. De skäl för en dylik jämkning, vilka framhållits i
1 Denna bilaga har här uteslutits. Den är likalydande med de vid propositionen fogade förlagen,
dock att i propositionen beträffande lagförslaget angående ändring i vallagen tillagts bestämmelse
rörande ikraftträdandet.
Kungl. Majlis proposition nr 816.
35
flera länsstyrelsers yttranden, torde kunna sammanfattas sålunda. Med det
i 1933 års promemoria föreslagna systemet skulle stora svårigheter uppkomma
att återfinna och identifiera väljarna i röstlängden vid den slutliga sammanräkningen.
Denna skulle därigenom bliva mycket tidsödande och besvärlig
och kassationsprocenten av de avgivna valsedlarna förhållandevis hög. Beträffande
svårigheten att vid den slutliga sammanräkningen återfinna väljarna
i röstlängden hava ifrågavarande länsstyrelser åberopat erfarenheter från
tillämpningen av det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och
tjänstemän. Detta hade medfört olägenheter i dylikt hänseende, beroende därpå
att väljarna ofta ej lämnat riktiga eller fullständiga uppgifter angående det
hemvist varunder de vore uppförda i röstlängden. Med ledning av röstlängdsutdrag
från väljarens eget valdistrikt skulle däremot väljaren lätt kunna återfinnas
i röstlängden. Kravet på företeende av röstlängdsutdrag skulle även
vara ägnat att försvåra röstavlämning av obehöriga.
Införes krav på röstlängdsutdrags företeende torde man visserligen med
hänsyn till besväret att i förväg anskaffa sådant utdrag böra räkna med
att institutet kommer till användning i något mindre utsträckning än örn röstlängdsutdrag
ej erfordras. Å andra sidan skulle genom kravet på röstlängdsutdrag
vinnas att röstning i främmande valdistrikt bleve säkrare för väljaren
än sådan röstning skulle bliva enligt 1933 års utkast. [Väljaren kan i förra
fallet med praktiskt taget samma säkerhet som örn han röstade i det egna valdistriktet
påräkna att hans röst blir giltig. Fordras endast identitetsbevis,
såsom i 1933 års utkast, måste man däremot räkna med en hög kassationsprocent
bland de i främmande valdistrikt avgivna rösterna. Uppenbarligen är det
ogörligt att närmare beräkna i huru mycket större utsträckning ett system med
identitetsbevis skall komma att användas än ett system med röstlängdsutdrag
och huru mycket större kassationsprocenten kan bliva vid det förra systemet
än vid det senare. I ett yttrande har uttalats, att minskningen i antalet
röstande vid ett system med röstlängdsutdrag kanske ej ens bleve så stor, att
den motsvarade de kasseringar som säkerligen skulle bliva en följd av ett
system med endast identitetsbevis.
I hur stor utsträckning ett system med röstlängdsutdrag kan bliva använt
beror emellertid även på hur systemet i sina detaljer utformas. Detta synes
kunna ske på ett enklare och mindre restriktivt sätt än vad flera av de myndigheter,
som förorda ett sådant system, hava tänkt sig. Det torde sålunda
icke vara erforderligt att, såsom exempelvis länsstyrelsen i Kristianstads län
förutsatt, låta uttagandet av röstlängdsutdrag verka hindrande för väljaren
att rösta i vanlig ordning eller att omgärda utfärdandet av röstlängdsutdrag
med några egentliga restriktioner eller säkerhetsföreskrifter. Skulle en väljare
rösta såväl i det egna valdistriktet som i främmande valdistrikt, blir den valsedel
han avlämnat i sistnämnda distrikt förklarad ogiltig vid den slutliga
sammanräkningen, då kontroll sker beträffande de i främmande valdistrikt
avgivna rösterna. Någon identitetsundersökning före själva val sedel savlämningen
torde ej heller vara erforderlig; identitetsbevisen bliva därför överflödiga.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr Z16.
Ett system utformat på nu antytt sätt torde icke komma att verka avskräckande
på de röstberättigade utan bör kunna komma till användning då
ett verkligt behov av röstning i främmande valdistrikt föreligger. Det synes
icke vara för mycket begärt, att den som vill rösta i främmande valdistrikt
underkastar sig besväret att rekvirera röstlängdsutdrag. Besväret med anskaffande
av röstlängdsutdrag torde emellertid hava den verkan, att ifrågavarande
röstningssätt icke användes i andra fall, än då verkligt behov föreligger.
Detta måste anses som en bestämd fördel. Man torde sålunda vid
ett system med röstlängdsutdrag icke behöva, såsom ett par länsstyrelser förordat,
införa i övrigt ej önskvärda restriktioner för röstning i främmande valdistrikt.
I sådant hänseende hade bland annat föreslagits, att vid dylik röstning
skulle ske särskild prövning, huruvida behov därav förelåge i det särskilda
fallet. Det torde vara en fördel att icke behöva införa en dylik diskretionär
prövning.
Som ett betydelsefullt skäl mot ett system utan röstlängdsutdrag kan även
anföras, att det över huvud är otillfredsställande att införa en metod, örn vilken
man på förhand kan beräkna att den kommer att medföra en hög kassationsprocent
av de avgivna rösterna. En omläggning av det i 1933 års promemoria
föreslagna systemet till ett system med röstlängdsutdrag medför
slutligen den fördelen att länsstyrelserna komma att besparas mycket arbete
och statsverket icke obetydliga kostnader.
Enligt de sakkunnigas förslag skola röstlängdsutdrag utfärdas på landet av
valnämndens ordförande och i stad av den magistraten därtill förordnar. Utdraget
tecknas å blankett, som tillhandahålles av statsverket och vartill Konungen
fastställer formulär. Därvid synes böra tillses att i utdraget utsattes
sida och rad i röstlängden samt den röstberättigades fullständiga namn,
titel eller yrke och hemvist ävensom födelseår. Över inkomna ansökningar
och utfärdade röstlängdsutdrag skall föras en förteckning enligt av Konungen
fastställt formulär. Utdrag kan erhållas antingen efter personlig framställning
hos utdragsutfärdaren, därvid väljaren skall i förteckningen kvittera detsamma,
eller ock efter skriftlig rekvisition. Sådan kan inlämnas genom annan
person eller insändas med posten. Då väljarna icke alltid kunna beräknas
hava kännedom örn vem som utfärdar utdrag, bör det vara tillåtet att ansökningen
insändes till kommunalnämndens ordförande i vederbörande landskommun
eller magistraten i stad; och skall i sådant fall ordföranden eller
magistraten ofördröjligen överlämna ansökningen till den som har att utfärda
utdraget. I ändamål att underlätta för väljarna att vid skriftlig rekvisition
lämna de upplysningar, som erfordras för deras återfinnande i röstlängden,
synes det lämpligt att väljarna på statsverkets bekostnad tillhandahållas
blanketter för rekvisition; bestämmelser härom torde dock ej behöva införas
i lagen, och användande av blankett bör ej vara obligatoriskt, örn sökanden
icke kan återfinnas i röstlängden, synes vederbörande utdragsutfärdare böra
underrätta sökanden härom, varigenom eventuella missförstånd skulle kunna
uppklaras. Utdrag, som utfärdas på grund av rekvisition ingiven av annan
än sökanden, bör kunna utlämnas till ingivaren av rekvisitionen. Om så be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
37
gäres, bör utdraget översändas till sökanden med post. Försändelser med röstlängdsutdrag
böra kunna befordras såsom tjänstebrev. I förenämnda förteckning
över ansökningar om utfående av röstlängdsutdrag bör utdragsutfärdaren,
örn utdrag utfärdas på grund av skriftlig rekvisition, anmärka till vem
utdraget överlämnats eller under vilken adress det avsänts till väljaren. Förteckningen
bör omededelbart efter förrättat val översändas till länsstyrelsen
för att vara tillgänglig vid sammanräkningen i händelse någon upptäckt felaktighet
vid kontrollen av de i främmande valdistrikt avgivna rösterna skulle
påkalla undersökning.
Utdrag ur röstlängden bör kunna utfärdas när som helst efter det att röstlängden
överlämnats till valnämndens ordförande eller magistraten — vilket
skall ske senast den 30 juni — eller röstlängden blivit av magistraten färdigställd
och så länge röstlängden länder till efterrättelse vid val, dock ej valdagen.
Utdrag skall sålunda kunna utfärdas även innan röstlängden är justerad.
Någon nämnvärd olägenhet härav är emellertid ej att befara. Skulle
utdrag utfärdas för någon, som på grund av besvär över röstlängden sedermera
förklaras icke vara röstberättigad, kommer avlämnad röstsedel att förklaras
ogill vid den slutliga sammanräkningen. Härtill kommer att besvär
över att någon oriktigt är upptagen såsom röstberättigad äro mycket sällsynta.
Någon restriktion beträffande utdrags utfärdande före röstlängdens justering
synes därför ej vara nödig.
Vid själva röstningen skall tillgå på samma sätt som enligt 1933 års utkast
dock med iakttagande av att röstlängdsutdraget motsvarar identitetsbeviset.
Identitetsprövningen vid själva valförrättningen bör naturligtvis icke vara
alltför formalistiskt sträng, vilket skulle kunna leda till trakasserier av väljarna
och väsentligt hindra institutets användbarhet. Såsom en garanti mot
missbruk och försök till valsvek synes emellertid böra uppställas den fordran,
att väljaren vid själva valkuvertsavlämningen — vid valbordet inför valförrättaren
-— å utdraget tecknar sitt namn. Detta torde kunna försiggå utan att
allt för mycket tynga valförrättningen. Då jämväl fordras, att väljaren
skall antingen personligen utkvittera röstlängdsutdraget eller skriftligen rekvirera
detsamma — låt vara att därvid krav på obetingat egenhändig rekvisition
ej lämpligen torde kunna upprätthållas — synes i själva verket någon
närmare identitetsprövning i regel icke erfordras. Då anledning till misstankar
föreligger, bör emellertid valförrättaren kräva företeende av något slags
legitimationshandling.
Det skall väl icke förnekas, att fall kunna tänkas inträffa då ifrågavarande
röstningssätt missbrukas. Icke någon reform på röstavgivningens område
torde kunna göras så, att missbruk helt omöjliggöras. Det föreslagna systemet
synes dock kunna tillfredsställa även högt ställda krav på valsäkerhet.
I själva verket torde det icke lämna större utrymme för valsvek än röstning
i vanlig ordning.
Vad angår röstning genom äkta make torde tillräckliga skäl ej föreligga
att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, icke tillåta sådan röstning i främmande
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
valdistrikt. Visserligen blir förfarandet därigenom något mer komplicerat,
men ett icke ringa behov av möjlighet att rösta i dylik ordning torde finnas
och det synes ur enhetlighetens synpunkt riktigast att tillåta sådan röstning.
Av flera myndigheter har anmärkts att gällande rätt uttolkas sålunda, att
röstning genom äkta make är tillåten även för det fall att makarna äro röstberättigade
i skilda valdistrikt. 1933 års utkast har utgått från en motsatt
tolkning, vilken även synes vara den som bäst överensstämmer med nuvarande
lagbestämmelsers ordalydelse. Ifrågavarande myndigheter hava emellertid
förordat, att dylik röstning i enlighet med gällande praxis tillåtes även för
sådant fall. Enligt den kommunala vallagen är också en dylik ordning beträffande
de kommunala valen uttryckligen medgiven. Det torde därför vara
lämpligast att nu även för andrakammarvalens vidkommande gällande praxis i
lagen befästes.
Vad angår den tekniska utformningen av röstning genom äkta make i främmande
valdistrikt har det synts lämpligast att fordra särskilt röstlängdsutdrag
för den make, för vilken röst avgives, och att sålunda icke medgiva ett gemensamt
utdrag beträffande båda makarna. Å utdrag som utfärdas för gift kvinna
synes dock, till underlättande av bevisföringen örn mannens rösträtt, dennes
namn böra utsättas, därest det av röstlängden framgår vem han är och att
han har rösträtt.
Prövningen av frågan örn den make, som avlämnar valsedelsförsändelsen, har
rösträtt torde principiellt kunna göras fri men kommer naturligtvis i regel att
grundas på röstlängdsutdrag eller på röstlängden i avlämningsdistriktet. Tiden
inom vilken valsedelsförsändelsen skall vara anordnad föreslås ändrad därhän,
att den blir densamma som den, inom vilken röstavlämning före valet enligt den
i utkastet föreslagna ordningen skall kunna äga rum.
Bestämmelserna örn valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän
böra i enlighet med vad ovan sagts ersättas med bestämmelser örn röstavlämning
före valet på förut antytt sätt. Även i sina detaljer bör detta institut
i görligaste mån anknytas till det föreslagna institutet röstning i främmande
valdistrikt. För röstavlämning före valet bör sålunda fordras, att väljaren anskaffar
röstlängdsutdrag av samma slag och på samma sätt som vid röstning
i främmande valdistrikt. Tiden, inom vilken röstavlämning må ske, torde
kunna sättas från och med trettionde dagen före valdagen samt inom riket
till och med dagen före valdagen och utom riket intill dess avgivna valsedlar
måste insändas för att hinna fram till fördelningsförrättningen hos Överståthållarämbetet,
vid vilken utomlands avgivna valsedlar skola fördelas. Den angivna
tiden, då röstavlämning tidigast må ske, motsvarar ungefär den tid,
då valsedelsförsändelse för yrkes- och tjänstemän enligt gällande rätt tidigast
må anordnas. Med hänsyn till den tidpunkt, då partiernas vallistor bruka
vara bestämda, torde tiden för röstavlämningen icke böra utsträckas längre.
Vad angår de orter, där valsedelsavlämning före valet skall kunna äga
rum, synes detta av praktiska skäl inom riket icke lämpligen kunna anord
-
Kungl. Maj:ts proposition nr £16.
39
nas annorstädes än i städerna, där alltid tjänstemän finnas som kunna handhava
ifrågavarande bestyr. På grund av den tidsbegränsning, som enligt
vad ovan sagts bör införas för röstavlämning före valet, torde sådan utom
riket i stort sett endast kunna äga rum inom Europa. Det har därför synts
lämpligast att i lagen föreskriva obligatorisk röstmottagning endast bos beskickningar
i Europa men överlämna åt Kungl. Majit att bestämma, å vilka
beskickningar utom Europa röstavlämning må äga rum. Även röstavlämning
å konsulat synes böra få äga rum allenast i den mån Konungen så förordnar.
Icke alla konsulat torde uppfylla de krav, som böra uppställas för att röstavlämning
där skall kunna ske, nämligen dels att ett nämnvärt behov därav
finnes, dels att röstavlämning kan ske inom föreskriven tid med hänsyn till
att valsedlarna skola insändas till fördelningsförrättningen bos Överståthållarämbetet,
dels slutligen att å konsulatet finnes kompetent personal för röstmottagningen.
Då val allenast förrättas i en enstaka valkrets och icke samtidigt i bela
riket, synes det bliva förenat med oproportionerligt stort besvär att anordna
röstmottagning i alla rikets städer samt å beskickningar och konsulat. Däremot
torde i sådana fall röstmottagning före valet kunna anordnas i städerna
inom valkretsen samt beträffande Stockholms läns valkrets jämväl i Stockholm,
beträffande Göteborgs och Bobus läns landstingsområdes valkrets jämväl
i Göteborg och beträffande Malmöhus läns valkrets jämväl i de fyra städer
inom länet, som bilda särskild valkrets. Härigenom synes behovet av denna
röstningsmetod vid nu ifrågavarande val bliva fyllt så långt lämpligen
kan ske.
Som röstmottagare torde lämpligen kunna tjänstgöra i stad inom riket av
magistraten förordnad person och å beskickning eller konsulat dess chef eller
den ban i sitt ställe sätter.
Före röstmottagningens början bör magistraten eller chefen för beskickningen
eller konsulatet utfärda kungörelse örn tider och ställe för dylik förrättning.
Sådan kungörelse bör i stad inom riket anslås offentligen och införas
i ortstidning och utom riket bringas till kännedom genom anslag och,
där så kan ske, även på annat lämpligt sätt. Av särskild vikt torde vara
att sådana anslag uppsättas å sjömanshus, sjömanshem och andra lokaler där
sjömän pläga vistas.
Vid röstningen böra användas valkuvert och ytterkuvert av samma slag
som vid valförrättning. Väljaren skall personligen inställa sig inför röstmottagaren
och avlämna sitt röstlängdsutdrag. Identitetsprövning verkställes
av röstmottagaren på motsvarande sätt som vid röstning i främmande valdistrikt.
Väljaren skall emellertid även uppgiva den omständighet, som för honom
kan medföra rätt att rösta i förevarande ordning. Röstmottagaren bär
att pröva, att den uppgivna omständigheten kan medföra rätt till sådan röstning
samt att uppgiften är sannolik. Väljaren erhåller därefter ett valkuvert
och inlägger i enrum eller å avskild plats, där hans förehavande ej kan iakttagas,
sin valsedel i kuvertet, tillsluter detsamma och framlämnar det till
röstmottagaren. Denne inlägger valkuvertet och röstlängdsutdraget i ett
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
ytterkuvert, vilket tillslutes och lägges i förvar under lås. Väljarens namn
med mera antecknas å en särskild förteckning. Röstning genom äkta make
bör kunna ske på. motsvarande sätt som vid valförrättning. Dock synes härför
böra fordras, att den make som avlämnar valsedelsförsändelsen samtidigt
röstar själv.
Avlämnade ytterkuvert insändas i liknande ordning som gäller för insändande
av ytterkuvert vid den preliminära sammanräkningen i valdistrikten.
Kuverten och de personer, vilka enligt förteckningen avgivit valsedel, räknas
och deras antal upptages i ett protokoll. Kuverten läggas in i omslag, som förseglas.
Omslag, protokoll och förteckning insändas från stad i riket till Konungens
befallningshavande i länet och från utlandet till Överståthållarämbetet.
Har i stad inom riket icke någon valsedel avgivits i nu förevarande
ordning, skall meddelande därom insändas till länsstyrelsen.
När väljare före valet avlämnar valsedel i samma stad där han är upptagen
i röstlängden, kan det synas överflödigt att han skall uttaga röstlängsutdrag
och att hans röstning även i övrigt skall försiggå som örn han vore röstberättigad
å annan ort. Det torde emellertid vara olämpligt att komplicera
saken genom ett särskilt förfarande för sådana väljare.
Enligt det nu föreliggande förslaget skall efter valet fördelning av inkomna
ytterkuvert ske vid särskild förrättning, varefter slutlig sammanräkning skall
företagas, allt i huvudsaklig överensstämmelse med 1933 års förslag. Ytterkuvert,
som inkommit från röstmottagare, hos vilka röstavlämning före valet
ägt rum, skola därvid behandlas på enahanda sätt som de ytterkuvert, i vilka
inlagts valkuvert avgivna i främmande valdistrikt.
Eljest synes allenast så till vida ändring i 1933 års förslag och därmed i
gällande bestämmelser böra göras, att, med beaktande av ett utav magistraten
i Stockholm framställt förslag, tiden för den slutliga sammanräkningen icke
utsättes i själva valkungörelsen utan — i överensstämmelse med vad redan
nu gäller beträffande sammanräkning vid kommunalvalen och enligt förevarande
förslag skulle gälla beträffande fördelningsförrättningen — kungöras
särskilt. Det torde nämligen vara tillräckligt, örn kungörelse angående tiden
för sammanräkningen senast dagen förut anslås offentligen och införes i ortstidning.
Härigenom kommer sammanräkningen icke att behöva uppskjutas
längre än nödigt är. Beträffande fördelningsförrättningen synes det vara tillräckligt,
örn kungörelse angående densamma senast dagen förut anslås offentligen.
Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
340516
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen samt till lag örn ändr s. 1 i texten