Sök i Ratio Lex

Angående rätt till tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och för arbetare i statens tjänst

1934-03-02 · 201 sidor, varav 191 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 191 av 201 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:222, Angående rätt till tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och för arbetare i statens tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 222.

1

Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt till tjänstepension

för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen,

och för arbetare i statens tjänst: given Stockholms slott

den 2 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels godkänna härvid fogade förslag till

1) reglemente angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den

civila statsförvaltningen (civila tjänstepensionsreglementet) och

2) reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst

(tjänstepensionsreglementet för arbetare);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.14. 1 sami. Nr 222.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Förslag

till

reglemente angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande

den civila statsförvaltningen (civila tjänstepensionsreglementet).

1 kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Detta reglemente skall, med de undantag som i 2 § angivas, äga tilllämpning

å följande ordinarie befattningshavare:

a) ordinarie tjänsteman, som är underkastad föreskrifterna i något av

följande avlöningsreglementen, nämligen avlöningsreglementet den 19 juni

1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

oell statens vattenfallsverk, avlöningsreglementet den 22 juni 1921

(nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och

fyrstaten, avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare

och provinsialläkare samt avlöningsreglementet den

för tjänstemän vid domänverket; ävensom

b) justitieråd, regeringsråd och landshövding.

2. Reglementet skall, likaledes med de undantag som i 2 § angivas,

jämväl tillämpas å

a) extra ordinarie tjänsteman tillhörande verk, å vars ordinarie tjänstemän

reglementets bestämmelser jämlikt 1 mom. äga tillämpning;

b) annan icke-ordinarie tjänsteman vid dylikt verk, i den mån Kungl.

Maj:t med hänsyn till anställningens natur samt tjänstgöringens omfattning

därom förordnar.

3. Där Kungl. Majit så förordnar, skall reglementet lända till efterrättelse

även beträffande befattningshavare vid verk, vars samtliga tjänstemän

innehava allenast icke-ordinarie anställning, under förutsättning

att befattningshavarna åtnjuta avlöning enligt något av de i 1 mom. a)

omförmälda avlöningsreglementena eller enligt av Kungl. Majit i anslutning

därtill utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal.

4. Kungl. Majit äger, när särskilda skäl därtill äro, besluta, att reglementet

skall i tillämpliga delar bliva gällande jämväl för icke-ordinarie

anställningshavare, som icke avses i 2 eller 3 mom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 222.

2 %.

1. Från reglementets tillämpning är undantagen

a) innehavare av ordinarie tjänst, som tillsättes genom förordnande tills

vidare, såvitt angår dylik tjänst;

b) kvinnlig tjänsteman, som icke är underkastad de från och med den 1

juli 1925 genomförda ändringarna i de i 1 § 1 mom. a) omförmälda avlöningsreglementena

den 19 juni 1919, den 22 juni 1921 och den 9 juni 1922;

c) innehavare av tjänst, med vilken är förenad pensionsrätt i arméns

eller flottans pensionskassa eller i statens pensionsanstalt, såvitt angår

dylik tjänst;

d) tjänsteman vid statens järnvägar, vilken vid statens övertagande

av enskild järnväg eller bandel övergått i statens järnvägars tjänst men

vid reglementets ikraftträdande icke är underkastad bestämmelserna i

lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk; samt

e) extra ordinarie tjänsteman, vilkens dagliga tjänstgöringstid vid ett

och samma verk understiger hälften av den för ordinarie tjänstemän vid

verket föreskrivna.

2. Där ej Kungl. Majrt annorlunda förordnar, är ock från reglementets

tillämpning undantagen

a) tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskilt företag övergått

till befattning, som avses i reglementet; samt

b) extra ordinarie tjänsteman, vilkens avlöning icke utgår enligt av

Kungl. Majit fastställd löneplan.

3 i

1. Tjänstår, som avses i detta reglemente, beräknas för tid, under

vilken tjänsteman före uppnående av den för hans tjänst stadgade pensionsåldern

innehaft med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst eller

haft att vidkännas pensionsavdrag enligt bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet

för arbetare eller för vilken erlagts avgift för tjänstepensionering

till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa.

Vid tjänstårsberäkningen iakttages, dels att avdrag göres för

tid omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken tjänsteman åtnjutit

tjänstledighet för svag hälsas vårdande, för havandeskap eller barnsbörd

eller för enskild angelägenhet, dels ock att tid, under vilken extra

ordinarie tjänsteman haft avkortad tjänstgöring, minskas med så stor

del, som svarar mot avkortningen i tjänstgöringstiden.

2. Har tjänsteman eljest i eller utom statens tjänst förrättat arbete

eller uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet, att tid, varunder sådant

arbete eller uppdrag förrättats, skäligen bör helt eller delvis tillgodoräknas

honom såsom tjänstår, beror på prövning i den ordning Kungl. Majit

föreskriver, örn och i vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

3. Tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för grundläggande av

rätt till pension, må sedermera icke i något avseende ånyo tillgodoräknas

såsom tjänstår, såframt icke under nämnda tid fullgjorts annan

tjänstgöring än den, på vilken den tidigare tjänstårsberäkningen grundats.

4. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar

del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.

4 §.

Från och med den dag, tjänsteman tillträder befattning med pensions

rätt enligt detta reglemente, och intill utgången av den månad, under

vilken han uppnår trettio tjänstår eller dessförinnan inträder i pensionsåldern,

skall honom tillkommande lön (arvode) minskas med pensionsavdrag

i enlighet med bestämmelserna i detta reglemente.

Vid tillämpning av detta stadgande må, utan avseende å vad i 3 § 1 och

2 mom. föreskrives, tid, som förflutit innan detta reglemente blivit å

tjänstemannen tillämpligt, räknas såsom tjänstår endast i den mån för

sådan tid erlagts avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad

eller understödd pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa.

5 §.

1. Pension till belopp för år räknat, som framgår av detta reglemente,

utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med dagen näst

efter den, då avgång från tjänsten ägt rum, till och med den dag, då en

månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle.

Vid tillämpning av detta stadgande iakttages, att det för tiden efter

pensionstagarens frånfälle utgående pensionsbeloppet icke må överstiga

femhundra kronor.

2. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott enligt de näimare

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t; vederbörande myndighet

likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis

utbetala återstående pensionsbelopp.

6 *.

1. Varder tjänsteman dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel

skild från tjänsten, må han ej komma i åtnjutande av pension.

2. Har pensionstagare blivit för förbrytelse i sin tidigare innehavda

tjänst dömd, i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 §

strafflagen, må han från och med månaden näst efter den, under vilken

utslaget vunnit laga kraft, åtnjuta allenast en tredjedel av pensionen.

3. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är

föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff,

eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast

en tredjedel av pensionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Har pensionstagare!! anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av

honom, må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sådan

anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

7 §.

1. Örn tjänsteman, vilken kommer i åtnjutande av pension för i detta

reglemente avsedd tjänst, vid avgång från den tjänsten åtnjuter eller

sedermera erhåller lön eller arvode för annan statstjänst eller ock annan

pension för statsanställning till sådant belopp, att sammanlagda förmånerna

för år räknat överstiga femtusenfyra kronor, må han, så länge

sådan annan förmån åtnjutes, av pensionen enligt detta reglemente uppbära

allenast en tredjedel, med iakttagande likväl dels att i förekommande

fall därutöver må utgå så mycket av den återstående delen, att vad

vederbörande äger behålla ej understiger summan av den större förmånen

och en tredjedel av den mindre eller, örn båda äro lika, den ena av

dem ökad med en tredjedel, dels ock att minskning skall ske endast i den

män så erfordras för att förmånernas sammanlagda belopp ej må överstiga

femtusenfyra kronor.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall i förekommande

fall iakttagas,

att hänsyn icke tages till pension, sorn utgår enligt gällande bestämmelser

angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och

civilmilitär personal, samt

att i fråga örn icke-ordinarie tjänsteman, som innehar befattning med

avkortad tjänstgöringstid i två verk och erhåller pension för båda befattningarna,

sammanlagda beloppet av de båda pensionerna betraktas

såsom en pension.

8 §.

1. Fråga örn rätt till pension enligt detta reglemente prövas

a) beträffande tjänsteman, som avses i 12 § 4 mom. ävensom i 3 kap.,

av Kungl. Maj:t;

b) beträffande tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar,

statens vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande verks

styrelse, såframt icke annat följer av vad ovan under a) stadgas; samt

c) beträffande annan tjänsteman av den myndighet, Kungl. Majit bestämmer.

2. Avsked må ej meddelas tjänsteman, innan frågan örn hans rätt till

pension, där sådan fråga förekommer, blivit vederbörligen avgjord. Vad

nu sagts har dock icke avseende å innehavare av förtroendesyssla enligt

§ 35 regeringsformen.

3. Då pension beviljas, skall den pensionsberättigade erhålla skriftligt

bevis därom.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

9

Till ledning vid prövning av tjänstemans pensionsrätt skall kos vederbörande

myndigheter föras tjänstematrikel enligt de närmare föreskrifter,

som utfärdas av Kungl. Majit.

10 §.

Därest beloppet av pension, som beräknats enligt bestämmelserna i detta

reglemente, icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma

jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

11 i

Enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit, skall för

varje räkenskapsår fonderas vad som motsvarar den överslagsvis beräknade

summan av de belopp, vilka jämlikt bestämmelserna i 4 § under

räkenskapsåret innehållas såsom pensionsavdrag. Av de fonderade medlen,

vilka skola göras räntebärande, bestrides så stor del av kostnaden

för beredande av pension eller uppskjuten livränta enligt detta reglemente,

som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes motsvara

medelstillgångarna och de stadgade pensionsavdragens storlek.

2 kap.

Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

12 §.

1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för innehavare av domarämbete,

med undantag av vattenrättsingenjör,

a) vid utgången av den månad, under vilken han fyller sextiosju år;

b) då han träffats av olycksfall i tjänsten och det behörigen styrkes,

att han till följd härav är för framtiden oförmögen till tjänstgöring;

c) då han under tre på varandra följande år till följd av sjukdom, vanförhet

eller lyte i andra fall än under b) sägs varit ur stånd att tjänstgöra

och det behörigen styrkes, att han är för framtiden oförmögen att

sköta sin tjänst, eller då han, efter att hava uppnått pensionsåldern, under

sex månader på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit oförmögen

till tjänstgöring.

2. För annan tjänsteman än i 1 mom. avses inträder skyldighet att

avgå från tjänsten,

a) då han uppnått den för hans tjänst stadgade pensionsåldern, den

myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, likväl obetaget att medgiva

anstånd med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas

kunna på tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något

fall längre tid än sammanlagt två år;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

b) då han träffats av olycksfall i tjänsten och det behörigen styrkes,

att han på grund härav är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande

sätt sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna

tjänstgöra i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att

låta förflytta sig;

c) då det behörigen styrkes, att han till följd av sjukdom, vanförhet

eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga

är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt

sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i sådan

annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta

sig.

3. Har tjänsteman, för vilken enligt 1 eller 2 mom. inträtt skyldighet

att avgå från tjänsten, underlåtit att söka avsked, ankommer det på den

myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, att entlediga tjänstemannen.

4. Befinnes tjänsteman, som i 2 mom. avses, urståndsatt att på tillfredsställande

sätt fullgöra sina tjänståligganden och är ej sådant fall

för handen, varom i 2 mom. b) eller c) sägs, må Kungl. Majit, därest

tjänstemannen uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger

den för hans tjänst stadgade pensionsåldern, på därom av vederbörande

myndighet gjord framställning förklara honom skyldig att avgå

från tjänsten och entlediga honom.

Framställning, som nyss sagts, må icke avlåtas, utan att tjänstemannen

erhållit tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet. Avgives yttrande,

skall detsamma åtfölja framställningen till Kungl. Majit.

13 %.

Kätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommen
a)

tjänsteman, som uppnått den för hans tjänst stadgade pensionsåldern

(ålderspension);

b) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 12 § 1 mom. b) eller 2

mom. b) är skyldig att avgå (invalidpension);

c) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 12 § 1 mom. c) eller 2 mom.

c) är skyldig att avgå eller som med tillämpning av bestämmelsen i 12 §

4 mom. förklarats skyldig att avgå (sjukpension).

14 §.

1. Ålderspension bestämmes i förhållande till antalet tjänstår enligt

följande grunder. Kan tjänsteman räkna minst trettio eller, örn han är

innehavare av i bilaga A till detta reglemente omförmäld befattning,

minst tjugufem tjänstår, utgår hel pension. Är tjänstårens antal mindre

än nu sagts, utgår avkortad pension.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

2. Hel pension sammanfaller till beloppet med det för tjänsten stadgade

pensionsunderlaget; dock att för tjänsteman, som under kortare tid

än tre år innehaft den tjänst, från vilken avgång äger rum, beloppet av

hel pension skall utgöra medeltalet av de pensionsunderlag, vilka under

de senast förflutna tre åren före avgången varit gällande för honom.

i Avkortad pension motsvarar beloppet av hel pension, minskat med

|''120 eller> där för hel pension erfordras allenast tjugufem tjänstår, med

Vtoo för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger

trettio respektive tjugufem.

15 §.

Invalidpension fastställes till ett belopp, motsvarande det för tjänstemannen

vid avgången gällande pensionsunderlaget.

16 §.

Sjukpension bestämmes enligt de i 14 § angivna grunderna men utgår

med lägst sjuttiofem procent av hel pension. Beloppet av sjukpension

må dock icke överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit

tjänstemannen, därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått

i sin befattning till pensionsålderns inträde.

17 §.

1. Tjänsteman, som tidigast fem år före uppnåendet av pensionsåldern

frivilligt avgår ur tjänst, må kunna av Kungl. Maj:t medgivas

rätt att komma i åtnjutande av förtidspension, under förutsättning att

han innehar minst trettio tjänstar samt att avgången finnes icke vara

stridande mot statens intressen.

Förtidspension motsvarar hel ålderspension men skall för tiden intill

dess tjänstemannen uppnår pensionsåldern vara minskad med */«„ för

varje full fjärdedel av år, varmed tjänstemannens levnadsålder vid avgången

understiger pensionsåldern.

2. Varder sådan i detta kapitel avsedd tjänsteman, vilken innehar förtroendesyssla

enligt § 35 regeringsformen, entledigad utan egen ansökning

och utan att på grund av bestämmelse i 12 § detta reglemente skyldighet

att avgå från tjänsten föreligger, må han kunna efter Kungl.

Majrts beprövande komma i åtnjutande av förtidspension. Förtidspension

till sådan tjänsteman bestämmes, där tjänstemannen under minst

tolv år innehaft befattningen, till ett belopp, motsvarande det för densamma

gällande pensionsunderlaget men eljest till ett belopp, som med

ettusen kronor understiger nämnda underlag.

För tjänsteman, hänförlig till diplomatisk eller konsulär personal, gäller

i förevarande hänseende vad särskilt finnes stadgat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mattts proposition nr 222.

18

9

1. Beträffande de i detta kapitel avsedda befattningar, som äro hänförda

till viss lönegrad, skola, där ej annat följer av stadgandena i 2 morn.,

20 och 21 §§ samt 24 § 4 morn., tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag,

som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas:

1. Befattningar vid allmänna civilförvaltningen, med undantag av lots- och fyrstaten,

samt vid affärsdrivande verk.

a) Tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning:

Lönegrad

Pensions-

underlag

kr.

Pensionsav- drag för år

kr.

7,296

438

7,896

474

8,496

510

8,796

528

b) Andra tjänstemän:

Lönegrad

Pensions-

underlag

Pen- sions- avdrag

för år

kr.

Lönegrad

Pensions-

nnderlag

Pen- sions- avdrag

för år

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

fR\

]

1?320

1,236

36

(R''l

16 .....................

3,240

3,036

141

i)

1,404

1,320

39

»

17 .....................

3,444

3,240

156

3 .....

1,476

1,404

42

»

18 .....................

3,684

3,444

174

X ............

1,560

1,476

45

»

19 .....................

3,924

3,684

192

1,644

1,560

48

»

20 .....................

3,924

3,684

192

6

1,716

1,644

»

21 ...................

4,200

3,924

213

»

1,824

1,716

57

»

22

4,476

4,200

234

| »

8........................

1,920

1,824

63

»

23 ....................

4,764

4,476

255

9

2,040

1,920

69

24 .....................

5,076

4,764

279

10

2 160

2,040

5,400

5,076

303

»

11.....................

2,304

2,160

84

»

26 .....................

5,724

5,400

330

»

12........................

2,436

2,304

90

»

27 .....................

6,036

5,724

354

»

13........................

2,640

2,436

102

28 .....................

6,360

6,036

378

»

14........................

2,844

2,640

114

»

29 ....................

6,684

6,360

399

»

15........................

3,036

2,844

129

»

30 .....................

6,996

6,684

420

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

2. Befattningar vid lots- och fyrstaten.

Lönegrad

Pensions-

underlag

Pen- sions- avdrag

för år

kr.

Lönegrad

Pensions-

underlag

Pen- sions- avdrag

lör år

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

1,404

1,320

39

8...........................

2,160

2,040

75

1,560

1,476

45

9...........................

2,304

2,160

84

1,644

1,560

48

10...........................

2,436

2,304

90

1,716

1,644

51

11...........................

3,924

3,684

192

1,824

1,716

57

12...........................

5,724

5,400

330

1,920

1,824

63

13...........................

6,036

5,724

354

2,040

1,920

69

1 ...

2 ...

3 ...

4 ...

5 ...

6 ...

7 ...

2. För följande befattningar skola, oavsett vilken lönegrad befattningen

tillhör, tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag, som enligt 1

mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen:

för överläkare av lea klass vid statens sinnessjukhus____30:e lönegraden

» » » 2:a » » » » ____29:e »

» » » 3:e » » » » ____28:e »

dock att för överläkare, som tillika är professor i psykiatri vid

universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, pensionsunderlaget

skall utgöra 7,500 kronor och pensionsavdraget 450

kronor,

för lantbruksingenjör .................................. 26:e lönegraden

» länsveterinär ...................................... 22 :a »

» lokomotivförare .................................... 13 :e »

» lokomotiveldare .................................... 8:e »

För lotspersonal, tillhörande 10:e lönegraden, utgör pensionsunderlaget

2,640 kronor för man och 2,436 kronor för kvinna samt pensionsavdraget

102 kronor. För övrig lotspersonal skola tillämpas de pensionsunderlag och

pensionsavdrag, som gälla för lönegrad närmast högre än den, till vilken

vederbörande befattning hör.

3. För nedan angivna, till viss lönegrad ej hänförliga befattningar skola

tillämpas följande pensionsunderlag och pensionsavdrag:

för justitieråd, regeringsråd och landshövding: pensionsunderlag 9,996

kronor och pensionsavdrag 600 kronor,

för förste provinsialläkare: pensionsunderlag 6,996 kronor för man och

6,684 kronor för kvinna samt pensionsavdrag 420 kronor,

för provinsialläkare: pensionsunderlag 6,036 kronor för man och 5,724

kronor för kvinna samt pensionsavdrag 354 kronor, ävensom

för distriktsveterinär: pensionsunderlag 3,924 kronor för man och 3,684

kronor för kvinna samt pensionsavdrag 192 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

19 §.

Där ej för viss befattning annan pensionsålder angives i den såsom

bilaga B till detta reglemente fogade åldersförteckningen, inträder pensionsåldern

vid utgången av den månad, under vilken tjänsteman uppnår

nedan angivna levnadsålder:

1. För justitieråd, regeringsråd och landshövding ....................

2. För tjänstemän vid provinsialläkarstaten:

provinsialläkare ........................................................................

förste provinsialläkare .............................................................

3. För distriktsveterinär....................................................................

4. För tjänstemän vid lots- och fyrstaten:

tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—10 ................

» » » 11—13 .........................

5. För övriga tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen samt

för tjänstemän vid affärsdrivande verk:

tjänstemän, tillhörande lönegraderna (B) 1—12

» > » (B) 13—30 ............

» » »A 1—4 ............

20 §.

1. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttad till tjänst

med lägre pensionsunderlag, skall i pensionshänseende för honom fortfarande

gälla vad som finnes stadgat i fråga örn den tjänst, han vid förflyttningen

innehade.

2. Har tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till tjänst med

lägre pensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts av något

tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall i pensionshänseende gälla vad

som finnes stadgat för den lägre tjänsten.

3. Nedflyttas tjänst till lägre lönegrad och sänkes till följd därav

det för tjänsten dittills gällande pensionsunderlaget, skall i pensionshänseende

icke inträda någon förändring för den, som vid nedflyttningen innehade

tjänsten.

21 $.

För ordinarie tjänsteman, som är förordnad att innehava sådan i reglementet

avsedd icke-ordinarie befattning, för vilken gäller ett högre pensionsunderlag

än det för hans ordinarie tjänst fastställda, skola tillämpas

de för icke-ordinarie befattningshavare i reglementet givna bestämmelserna,

under iakttagande likväl att han härigenom icke må lida inskränkning

i de pensionsförmåner, som tillkomma honom i hans egenskap av

ordinarie tjänsteman.

22 §.

1. Tjänsteman, som avgår från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutan

de av pension, är från och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten

livränta till det belopp för år räknat, som enligt försäkringsteknisk

beräkning svarar mot den intjänta pensionen.

65 år

63 »

65 »

63 »

60 »

65 »

60 »

65 »

65 »

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Vid beräkning av intjänt pension tillämpas en tjänstålder för hel pension

av trettio år och en pensionsålder, utgörande 63 år för befattning,

beträffande vilken pensionsunderlaget ej överstiger 2,436 kronor för man

och 2,304 kronor för kvinna, samt 65 år för annan befattning. Därest antalet

tjänstår vid avgången understiger trettio, minskas den intjänta pensionen

med två procent för varje felande helt tjänstår. För tjänsteman,

vilken blivit dömd till avsättning på grund av förbrytelse i tjänsten eller

som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten, skall emellertid den intjänta

pensionen minskas med två tredjedelar, där ej Kungl. Maj :t finner

skäl tillerkänna tjänstemannen större del, dock ej mera än två tredjedelar

av den intjänta pensionen.

2. Tjänsteman skall erhålla skriftligt bevis över honom vid avgång ur

statens tjänst tillkommande rätt till uppskjuten livränta.

3. Därest livränteförsäkrad person ånyo tillträder med pensionsrätt förenad

befattning i statens tjänst eller erhåller sådan befattning med pensionsrätt

i av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa,

i vilken tjänstår för pension må räknas för statstjänsten, upphör hans

rätt till livränta. Är jämväl den nya befattningen underkastad bestämmelserna

i detta reglemente, skall — där ej föreskrifterna i 1 mom. ånyo träda

i tillämpning — vid bestämmande av pension för befattningen hänsyn

tagas till den tid, under vilken tjänstemannen förut innehaft sådan anställning,

som enligt bestämmelserna i 3 § må räknas honom till godo såsom

tjänstår för pension.

4. Livränta utbetalas enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Majit, från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande

uppnått den ålder, som tillämpats såsom pensionsålder vid beräkning av

intjänt pension, till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider.

3 kap.

Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande på viss tid.

23 §.

1. Den, som innehar ordinarie tjänst, vilken tillsättes genom förordnande

på viss tid, är skyldig att efter beslut av Kungl. Majit frånträda

förordnandet, därest han till följd av sjukdom befinnes oförmögen att i

fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

2. I sammanhang med beslut örn förordnandes upphörande, så ock då

meddelat förordnande utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande,

skall frågan örn tjänstemannens rätt till pension, där sådan fråga förekommer,

avgöras.

24 §.

1. Har tjänsteman, som avses i detta kapitel, under minst tolv år innehaft

förordnande å sin befattning, eller har han, oavsett tjänstetidens

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

längd, befunnits på grund, av olycksfall i tjänsten vara oförmögen att i

fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, är han berättigad

att vid avgång ur statens tjänst komma i åtnjutande av hel pension, vilken

till beloppet motsvarar det för befattningen gällande pensionsunderlaget.

2. Därest sådan tjänsteman, innan han under tolv år innehaft förordnande

å befattningen, avgår ur statens tjänst antingen på grund av att

förordnandet utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande eller på

grund därav, att han befunnits vara till följd av sjukdom, som ej föranletts

av olycksfall i tjänsten, oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande

sätt sköta sin tjänst, så ock därest tjänsteman eljest dessförinnan utan

egen begäran nödgas avgå ur statens tjänst, äger han uppbära avkortad

pension till belopp, som med ettuseu kronor understiger det för befattningen

gällande pensionsunderlaget.

3. Vid tillämpning av vad i 1 och 2 mom. stadgas iakttages, att pensionen

för den, som vid tillträdande av förordnandet innehade tjänst, vilken tillsättes

genom fullmakt, konstitutorial eller förordnande på viss tid, icke

må beräknas till lägre belopp än den pension, som skulle hava tillkommit

honom, örn han intill tiden för avgången kvarstått i sin förra tjänst.

4. Övergår tjänsteman vid förordnandes upphörande till annan tjänst

med pensionsrätt enligt detta reglemente, skall i pensionshänseende gälla

vad för den tjänsten finnes stadgat. Har förordnandet fortgått under

minst tolv år, må dock med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag

kunna för honom allt fortfarande tillämpas de stadgande!!, som

gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet.

25 §.

För de i detta kapitel avsedda befattningarna skola gälla de pensionsunderlag

och tillämpas de pensionsavdrag, som här nedan angivas:

Pensions-

underlag

kr.

Pensionsav- drag för &r

kr.

a) Allmänna civilförvaltningen:

Generaldirektör (generaltulldirektör) ...................................

9,000

540

Överdirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ......

8,000

480

Byggnadschef i byggnadsstyrelsen samt chef för stuteribyrån inom

7,000

420

lantbruksstyrelsen ..........................................................

| Kustbevakningsinspektör vid tullverket....................................

6,000

360

Depåchef vid hingstdepåer och stuteri ....................................

5,500

330

b) Affärsdrivande verk:

J Generaldirektör ..................................................................

9,000

540

1 Överdirektör ävensom Överingeniör .......................................

8,000

480

'' Distriktschef, driftdirektör, förrådsdirektör, kraftverksdirektör,

telefondirektör i Stockholm ävensom verkstadsdirektör .........

7,000

420

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

4 kap.

Icke-ordinarie tjänstemän.

26

Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommer

icke-ordinarie tjänsteman:

a) då tjänstemannen entledigas vid eller efter uppnådd pensionsålder

(ålderspension);

b) då tjänstemannen entledigas på grund därav, att han till följd av

olycksfall i tjänsten blivit oförmögen till fortsatt tillfredsställande tjänstgöring

(invalidpension);

c) då tjänstemannen entledigas på grund därav, att han till följd av

sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av

nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen till fortsatt tillfredsställande

tjänstgöring, dock under förutsättning att han vid avgången kan räkna

minst tio tjänstår (sjukpension).

27

1. I fråga örn beräkning av pension för icke-ordinarie tjänsteman gäller,

att

a) ålderspension bestämmes enligt de grunder, som angivas i 14 §;

b) invalidpension fastställes till ett belopp, motsvarande det för tjänstemannen

vid avgången gällande pensionsunderlaget; dock att för tjänsteman

med avkortad tjänstgöringstid pensionen skall reduceras i samma omfattning,

som vid avgången gällt i fråga örn lönen;

c) sjukpension bestämmes enligt de grunder, som angivas i 14 §, varvid

emellertid iakttages, å ena sidan, att pensionen utgår med lägst sjuttiofem

procent av hel pension samt, å andra sidan, att sjukpensionen icke må

överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit tjänstemannen,

därest han med oförändrat pensionsunderlag och oförändrad tjänstgöringstid

kvarstått i sin befattning till pensionsålderns inträde.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. a) och c) skola för innehavare

av sådan icke-ordinarie befattning, som direkt motsvarar eller av

Kungl. Majit förklarats vara i pensionshänseende likställd med i bilaga

A angiven ordinarie tjänst, de i 14 § 1 och 3 mom. för dylik tjänst stadgade

särskilda beräkningsgrunderna lända till efterrättelse.

28 §.

1. För sådana extra ordinarie tjänster, vid vilka lön utgår enligt av

Kungl. Majit fastställd löneplan, skola, med de undantag som i 2 och 3

mom. stadgas, tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag, som här

nedan för de särskilda lönegraderna angivas:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 222.

a) Befattningar vid allmänna civilförvaltningen, med undantag av lots- och fyrstaten, samt

vid affårsdrivande verk.

Lönegrad

Pensions- unde Tlag

Pen- sions- aydrag

för år

kr.

Lönegrad

Pensions-

nnderlag

Pen- sions- aydrag

för år

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

i ...........................

1,236

1,164

33

16...........................

3,036

2,844

129

2 ...........................

1,320

1,236

36

17...........................

3,240

3,036

141

3 ...........................

1,404

1,320

39

18...........................

3,444

3,240

156

4

1,476

1,404

42

19...........................

3.684

3.444

174

1,560

1,476

45

20...........................

3,684

3,444

174

6 ...........................

1,644

1,560

48

21...........................

3,924

3,684

192

7 ...............

1,716

1,644

51

22

4,200

3,924

213

8 ...........................

1,824

1,716

57

23...........................

4,476

4,200

234

9 .........

1,920

1,824

63

24..........................

4,764

4,476

255

10 ...........................

2,040

1,920

69

25...........................

5,076

4,764

279

11 ...........................

2,160

2,040

75

26...........................

5,400

5,076

303

12 ...........................

2,304

2,160

84

27...........................

5,724

5,400

330

13 ...........................

2,436

2,304

90

28...........................

6,036

5,724

354

14 ...........................

2,640

2,436

102

29..........................

6,360

6,036

378

15 ...........................

2,844

2,640

114

30...........................

6,684

6,360

399

b) Befattningar vid lots- och fyrstaten.

Lönegrad

Pensiona-

underlag

Pen- sions- aydrag

för år

kr.

Lönegrad

PensionB-

underlag

Pen- sions- avdrag

för år

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

1 ..............................

1,320

1,236

36

8 ........................

2,040

1,920

69

2.............................

1,476

1,404

42

9 ........................

2,160

2,040

75

3 ..............................

1,560

1,476

45

10 ...........................

2,304

2,160

84

4 ..............................

1,644

1,560

48

11 ...........................

3,684

3,444

174

5 ..............................

1,716

1,644

51

12 ..........................

5,400

5,076

303

6 ..............................

1,824

1,716

57

13 ...........................

5,724

5,400

330

7 ..............................

1,920

1,824

63

2. För lotspersonal, berättigad till andel i lotspenningar och tillhörande

10:e lönegraden, utgör pensionsunderlaget 2,436 kronor för man och

2,304 kronor för kvinna samt pensionsavdraget 90 kronor. För övrig

till andel i lotspenningar berättigad lotspersonal skola tillämpas de pensionsunderlag

och pensionsavdrag, som gälla för lönegrad närmast högre

än den, till vilken vederbörande befattning hör.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

3. I fråga om annan icke-ordinarie befattning än i 1 mom. sågs äger

Kungl. Maj:t bestämma den lönegrad, till vilken befattningen är att i pensionshänseende

hänföra, eller ock fastställa särskilt pensionsunderlag och

pensionsavdrag för densamma. Vad nu är sagt äger ock avseende å i 1

mom. nämnd tjänst för det fall, att slutlönen i densamma fastställts till annat

belopp än det, som normalt gäller såsom slutlön för extra ordinarie

befattningar i den lönegrad, tjänsten tillhör.

4. För tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid skall vidtagas en mot

avkortningen svarande minskning av pensionsavdraget.

29 §.

För icke-ordinarie befattning gäller samma pensionsålder som för motsvarande

ordinarie tjänst. Där sådan motsvarighet saknas eller där särskilda

skäl till avvikelse föreligga, fastställer Kungl. Maj:t pensionsåldern.

Tjänsteman må icke i något fall bibehållas i tjänst längre tid än två

år utöver pensionsåldern.

30 §.

Bestämmelserna i 17 § 1 mom. angående förtidspension och i 22 § angående

uppskjuten livränta skola äga motsvarande tillämpning beträffande

icke-ordinarie tjänsteman; dock att vid beräkning av uppskjuten

livränta för tjänsteman, vilken blivit dömd till avsättning på grund av

förbrytelse i tjänsten eller som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten,

den intjänta pensionen skall i varje fall minskas med två tredjedelar.

5 kap.

Reglementets tillämplighet m. m.

31 §.

Varder ordinarie tjänsteman, som avses i detta reglemente, utan ändring

beträffande innehavande lönegrad förflyttad till tjänst, å vilken

reglementet icke äger tillämpning, skall han, så länge han kvarstår i den

tjänsten, fortfarande vara underkastad reglementets föreskrifter.

32 §.

Därest justitieråd eller regeringsråd avgått från sin tjänst för utövande

av statsrådsämbete eller för tillträdande av annan statstjänst eller för

fullgörande av något av Kungl. Majit meddelat uppdrag, för vilket ersättning

av statsmedel utgår, skall, så länge han innehar befattningen

eller uppdraget, i pensionshänseende så anses, som örn han alltjämt kvarstode

i sin förra tjänst, varvid han i förekommande fall har att å sin

avlöning eller ersättning vidkännas avdrag med belopp, motsvarande

pensionsavdrag för justitieråd eller regeringsråd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

17

Vad sålunda stadgats gäller även beträffande justitieråd eller regeringsråd,

som innehaft statsrådsämbete och omedelbart efter avgången

från detta ämbete erhåller befattning eller uppdrag, som nyss sagts.

33 §.

Har ordinarie diplomatisk eller konsulär tjänsteman försatts i disponibilitet

och åtnjuter han exspektansarvode eller annan eljest med rätt till

pension icke förenad avlöning av statsmedel till belopp ej understigande

pensionsunderlaget för den av honom senast innehavda ordinarie befattningen,

skall han vara underkastad bestämmelserna i detta reglemente,

varvid för honom skola tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag,

som gälla för nämnda befattning. Sådan tjänsteman äger såsom

tjänstår tillgodoräkna tid, under vilken han haft att vidkännas pensionsavdrag

å exspektansarvode eller annan avlöning, som nyss sagts.

34 §.

De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen

av reglementet, meddelas av Kungl. Majit.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1935, från och med vilken dag

vad i lag eller annan av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift

finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla,

så vitt angår tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

1. För bestämmande av beloppet av pension eller av uppskjuten livränta

skall den, som vid reglementets ikraftträdande innehar sådan ordinarie

eller extra ordinarie tjänst eller tjänst å extra stat, å vilken reglementet

erhåller tillämpning, äga att såsom tjänstår tillgodoräkna före

ikraftträdandet förfluten tjänstetid, i den mån densamma fått tillgodoräknas

såsom tjänstår enligt de för ordinarie tjänstemän vid det verk

eller den förvaltningsgren, befattningshavaren tillhör, före ikraftträdandet

gällande pensioneringsbestämmelserna. För den, vilken vid ikraftträdandet

innehar tjänst vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

eller statens vattenfallsverk, må dock av tid, som ordinarie tjänsteman

enligt lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för

ordinarie tjänstemän vid nämnda verk icke ägt räkna såsom avgiftsår,

tillgodoräknas endast två tredjedelar.

Vad nu stadgats skall icke föranleda inskränkning i den rätt till tjänstårsberäkning,

som må tillkomma tjänsteman enligt bestämmelserna i 3 §.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 222. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Tjänsteman, för vilken till följd av reglementets bestämmelser angående

pensionsålder skyldighet att avgå från tjänsten inträder vid tidigare

tidpunkt än med tillämpning av de för honom omedelbart före reglementets

ikraftträdande gällande stadgandena, må såsom tjänstår för bestämmande

av beloppet av pension eller av uppskjuten livränta jämväl tillgodoräkna,

örn avgångsskyldigheten inträder före den 1 juli 1938, hela

den tid, varmed pensionsåldern blivit genom reglementets bestämmelser

nedsatt, örn avgångsskyldigheten inträder under tiden 1 juli 1938—30

juni 1939 nämnda tid minskad med ett år, örn avgångsskyldigheten inträder

under tiden 1 juli 1939—30 juni 1940 samma tid minskad med två

år och så vidare.

2. I fråga örn rätt att vid tillämpning av stadgandena i 4 § tillgodoräkna

tjänstår skall, utan hinder av den i andra stycket av sagda paragraf

stadgade begränsningen, beträffande nedan angivna befattningshavare

iakttagas,

a) att tjänsteman vid telegrafverket, vilken antingen den 30 juni 1920

var delägare i telegrafverkets pensionsinrättning eller ock vid statens övertagande

av aktiebolaget Stockholmstelefons anläggningar övergått till

statstjänst och för vilken pensionsavgifter erlagts enligt de för nämnda

pensionsinrättning gällande grunderna, skall äga tillgodoräkna den tid,

som må hava förflutit från det han uppnått en levnadsålder av tjugufem

år och intill dess han erhållit ordinarie befattning vid verket;

b) att tjänsteman vid statens järnvägar, vilken före den 1 januari 1911

erhållit ordinarie befattning vid verket, skall äga tillgodoräkna den tid,

som må hava förflutit från det han uppnått en levnadsålder av trettio år

och intill ordinarieblivandet; samt

c) att tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken vid statens övertagande

av företag, tillhörande Nya Trollhätte kanalbolag eller Södertälje

kanal- och slussverksaktiebolag, övergått i statstjänst och som före den

1 juli 1920 erhållit ordinarie befattning vid statens vattenfallsverk, skall

äga tillgodoräkna den tid, under vilken han innehaft sådan anställning vid

vederbörande enskilda företag samt vid Trollhätte kanal- och vattenverk

eller vid statens vattenfallsverk, som av vattenfallsstyrelsen prövas jämförlig

med ordinarie tjänst.

3. Därest vid tillämpning av stadgandet i 14 § 2 mom. hänsyn skall tagas

till tjänstemans pensionsunderlag för tid, innan reglementet blivit gällande

för honom, skall därvid så anses, som örn för tjänstemannen gällt det

pensionsunderlag, som vid pensioneringstillfället är fastställt för den

tjänst, han under nämnda tid innehaft, eller för därmed närmast jämförlig

tjänst.

4. Har tjänsteman, som före reglementets ikraftträdande på grund av

egen ansökning eller till följd av något sitt förvållande förflyttats till

tjänst med lägre pensionsunderlag, jämlikt då gällande bestämmelser erlagt

pensionsavgift, såsom örn han kvarstått i den tjänst, från vilken för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

flyttning skett, skall för honom från och med reglementets ikraftträdande

i fråga örn pensionsavdrag tillämpas vad enligt reglementet gäller för den

högre tjänsten, varemot pensionsunderlaget anses lika med det för den

lägre tjänsten fastställda underlaget, förhöjt med en tredjedel av skillnaden

mellan pensionsunderlagen för de båda tjänsterna.

5. Örn den, som är berättigad till pension enligt detta reglemente, tilllika

är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund

av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande

författning rörande pensionering av i statens tjänst anställd personal,

räknas sistnämnda pension såsom del av den honom enligt detta

reglemente tillkommande pensionen, vilken alltså skall minskas med det

belopp, som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.

6. Därest ordinarie tjänsteman skulle vid avgång ur tjänst hava enligt

de bestämmelser, som i fråga örn pensionsunderlag eller för hel pension

erforderligt antal tjänstår gällde för honom omedelbart innan detta reglemente

blev å honom tillämpligt, kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp

för den av honom innehavda tjänsten än med tillämpning av reglementets

bestämmelser, skall pensionen utgå med det högre beloppet.

7. I fråga örn pension åt distriktsveterinär, vilken till följd av statens

övertagande av distriktsveterinärväsendet övergått i statens tjänst, är särskilt

stadgat.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 222.

Bilaga A.

Förte ckning

angivande de i 14 § 1 morn. civila tjänstepensionsreglementet avsedda

ordinarie befattningar, beträffande vilka det för hel pension erforderliga

antalet tjänstår utgör tjugufem.

Verk och befattningar

Verk och befattningar

1. Allmänna civilförvaltningen.

Musikaliska akademien med musik- konservatoriel.

Fångvårdsstaten.

Lantbruksinspektor

Sekreterare

Lärare

Statens uppfostringsanstalt å Bona.

Universitetet i Uppsala.

Lantbruksinspektor

Fogde

Yrkesinspektionen.

Tandläkarinstitutet.

Underinspektör

Lärare

Statens toångsarbetsanstalter■

Farmaceutiska institutet.

Lantbruksinspektor

Professor

Statens alkoholistanstalt å Venngarn.

Tekniska högskolan.

Lantbruksinspektor

Professor

Provinsiallåkarstaten.

Chalmers tekniska institut.

Förste provinsialläkare

Provinsialläkare

Professor

Andre lärare

Statens sinnessjukhus.

Gymnastiska centralinstitutet.

Förestånderska

Översköterska

Sköterska

Lärare i fysisk fostran

Lärarinna i fysisk fostran

Statskonsulenter.

Barnmorskeläroanstalterna.

Överlärare

Statskonsulent

Landsstaten.

Landshövding

Centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet

Naturhistoriska riksmuseet.

Avdelningsföreståndare

Professor och avdelningsföreståndare

Statens växtskgddsanstalt.

Akademien för de fria konsterna med

Avdelningsföreståndare

konsthögskolan.

Professor

Lantbrukshögskolan.

Lärare i etsning

Professor

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

21

Verk och befattningar

Verk och befattningar

Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitulet

Språngämnesinspeklionen.

vid Alnarp.

Professor

Sprängämnesinspektör

Veterinär högskolan.

Statens elektriska inspektion.

Professor

Statsinspektör över elektriska starkströms-

Statens centrala frökontrollanstalt.

anläggningar

Föreståndare

Forty gsinspektionen.

Skogshögskolan.

Professor

Förste fartygsinspektör

Lektor

Andre fartygsinspektör

Statens skogsförsöksanstalt.

Avdelningsföreståndare

2. Affärsdrivande verk.

Bergsstaten.

Telegrafverket.

Bergmästare

Gruvingenjör

Rikstelefonist

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Bilaga. B.

Åldersförteckning tillhörande 19 § civila tjänstepensionsreglementet.

. För innehavare av följande ordinarie befattningar inträder pensionsåldern

vid utgången av den månad, under vilken vederbörande uppnår nedan angivna

antal levnadsår.

Verk och befattningar

Lev-

nadsår

Verk och befattningar

Lev-

nadsår

1. Allmänna civilförvaltningen.

Flyinge hingstdepå och stuteri.

Sjökarteverkel.

Beridare.......................................

60

Ritare eller gravör........................

63

Strömsholms hingstdepå.

Beridare.......................................

60

Yrkesinspektionen.

Yrkesinspektör..............................

63

Rikets allmänna kartverk.

Skogs- och flottledsinspektör...........

63

Gravör eller heliogravyrritare .........

63

Yrkesinspektris............................

63

Lotsverket.

Yrkesinspektörsassistent.................

63

Lotsstyrelsen:

Yrkesinspektrisassistent..................

63

Fyringenjör ..............................

63

U nderinspektör.............................

63

Byggmästare..............................

63

Medicinalstyrelsen.

Verkmästare ..............................

63

[ Inspektris över sjuksköterskeväsendet

63

Lots- och fyrstaten:

Befälhavare å lotsverkets ångfartyg

63

Statens sinnessjukhus.

j Sjukvårdspersonal:

2. Affärsdrivande verk.

Uppsyningsman av 1 klass .........

60

Förestånderska av 1 klass ...........

55

Telegrafverket.

Förestånderska av 2 klass............

55

Linjemästare.................................

63

Översköterska ...........................

55

Verkmästare .................................

63

Ritare..........................................

63

Sköterska .................................

55

Verkstadsmästare...........................

63

Ekonomipersonal:

Rikstelefonist................................

55

Maskinmästare av 1 klass............

63

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Statens järnvägar.

Byråchef och broinspektor ............

63

Väginspektör.................................

63

Ledningsmästare ...........................

63

Maskininspektör ...........................

63

63

Statens vattenfallsverk.

Vågorganisationen i länen■

Maskinmästare ..............................

63

Vägingenjör .................................

63

Ritare ..........................................

63

Gymnastiska centralinstitutet.

I

Stationsmästare..............................

63

Lärare i fysisk fostran ..................

60

Övermontör ................................

63

Lärarinna i fysisk fostran...............

60

Förste maskinist ...........................

63

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

23

Verk och befattningar

Lev-

nadsår

Verk och befattningar

Lev-

nadsår

Domänverket.

Skogsskolföreståndare.....................

63

X m .

63

63

63

60

Jägmästare....................................

63

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

F örslag

till

reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens

tjänst (tjänstepensionsreglementet för arbetare).

1 §.

1. Detta reglemente äger tillämpning å sådana arbetare i statens tjänst,

vilka fylla ett fortlöpande örn ock endast för viss del av året förefintligt

behov av arbetskraft och för vilka fastställts en arbetstid av normal omfattning.

Övergår arbetare från arbete av fortlöpande natur till annat

arbete, skall reglementet dock fortfarande tillämpas å honom.

2. Såsom förutsättning för reglementets tillämplighet gäller, att arbetaren

nått en levnadsålder av minst 21 år samt att hans anställning antingen

fortgått 21 månader i följd eller för vart och ett av tre på varandra

följande kalenderår omfattat minst 7 månader eller ock under fem

på varandra följande kalenderår omfattat tillhopa minst 30 månader.

Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å arbetare, som vid

reglementets ikraftträdande är delägare i kassa för pensionering av ickeordinarie

personal i statens tjänst.

Arbetare skall erhålla skriftligt bevis örn den tidpunkt, från vilken han

är underkastad reglementets föreskrifter.

3. Från tillämpningen av bestämmelserna i reglementet kunna genom

beslut av Kungl. Maj:t undantagas såväl den till visst förvaltningsområde

hörande arbetarpersonalen i dess helhet eller någon del av densamma

som ock arbetare, vilka i samband med statens övertagande av enskilt

företag övergått till anställning i statens tjänst.

2 §.

1. Tjänstår, som avses i detta reglemente, beräknas för tid, under vilken

arbetare vidkänts pensionsavdrag, varom förmäles i 3 och 4 §§.

2. Såsom tjänstår enligt detta reglemente skall jämväl tillgodoräknas

a) tid, under vilken arbetare, innan detta reglemente blivit tillämpligt

å honom, erlagt avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad

eller understödd pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa;

b) två tredjedelar av den tid, under vilken arbetare eljest, med eller utan

pensionsrätt, innehaft statsanställning av beskaffenhet och under förutsättningar,

som i 1 § sägs; samt

c) , i den mån så prövas skäligt, två tredjedelar av den tid, under vilken

arbetare, innan reglementet blev tillämpligt å honom, under de i 1 § 2

mom. angivna förutsättningarna i statens tjänst förrättat arbete, som icke

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 222,

varit av fortlöpande natur, eller inneliaft fast anställning vid armén, marinen

eller flygvapnet.

3. Har arbetare i samband med statens övertagande av enskilt företag

övergått till statens tjänst, beror på prövning i den ordning Kungl. Majit

föreskriver, örn och i vad män tid, under vilken arbetaren innehaft anställning

hos det enskilda företaget, må tillgodoräknas honom såsom

tjänstår.

I fråga örn den, som före detta reglementes ikraftträdande sålunda övergått

från enskilt företags till statens tjänst, tillkommer det vederbörande

verks styrelse att besluta, örn och i vad mån tjänstår må tillgodoräknas

arbetaren för tid, under vilken han innehaft anställning hos det enskilda

företaget.

4. Tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för grundläggandet av

rätt till pension, må icke i något avseende ånyo tillgodoräknas såsom

tjänstår, såframt icke under nämnda tid fullgjorts annat arbete än det,

på vilket den tidigare tjänstårsberäkningen grundats.

3 §.

Från och med den dag, arbetare erhåller pensionsrätt enligt detta reglemente,

och intill utgången av den månad, under vilken han uppnår trettio

tjänstår eller dessförinnan inträder i pensionsåldern, skall han å sin avlöning

vidkännas pensionsavdrag till belopp, som framgår av bestämmelserna

i 4 §.

Vid tillämpning av detta stadgande må, utan avseende å vad i 2 §

2 och 3 mom. föreskrives, tid, som förflutit innan detta reglemente blivit

å arbetaren tillämpligt, räknas såsom tjänstår endast i den mån för sådan

tid erlagts avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad eller understödd

pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa.

År arbetare vid ordinarie avlöningstillfälle icke berättigad att utbekomma

någon avlöning för den tidsperiod löneutbetalningen avser, skall

han icke heller vidkännas pensionsavdrag för nämnda tidsperiod.

4 $.

1. Arbetare skall tillhöra endera av nedanstående pensionsgrupper, för

vilka gälla följande pensionsunderlag och pensionsavdrag:

Pensionsgrupper

Pensions-

underlag

kronor

Pensionsavdrag

kronor

man

för månad

för vecka

man

kvinna

man

kvinna

1. Arbetare i anställning, tor vilken ej kräves

särskild yrkesutbildning .....................

1,476

1,104

3.60

2.80

0.8 5

0.65

2. Arbetare i anställning, för vilken kräves sär- skild yrkesutbildning ...........................

1,644

1,236

4.—

3.20

0.95

0.75

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

2. Där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, tillkommer det vederbörande

verks styrelse att meddela föreskrifter beträffande arbetarnas

placering i pensionsgrupper.

5 §.

1. Varder arbetare utan något sitt förvållande förflyttad till anställning

med lägre pensionsunderlag, skall i pensionshänseende för honom

fortfarande gälla vad som finnes stadgat i fråga örn den anställning, han

vid förflyttningen innehade.

2. Har arbetare efter egen ansökning förflyttats till anställning med

lägre pensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts av något

arbetarens förvållande, skall i pensionshänseende gälla vad som finnes

stadgat för den anställning, till vilken han förflyttats.

6 §.

Pensionsåldern inträder vid utgången av den månad, under vilken arbetaren

uppnår en levnadsålder av 60 år.

7 §.

Kätt att åtnjuta pension enligt detta reglemente tillkommer:

a) arbetare, som entledigas vid eller efter uppnådd pensionsålder (ålderspension);
b)

arbetare, som entledigas på grund därav, att han till följd av olycksfall

i arbetet blivit oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom

åliggande arbete (invalidpension);

c) arbetare, som entledigas på grund därav, att han till följd av sjukdom,

vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av

nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra

honom åliggande arbete, dock under förutsättning, att han vid entledigandet

kan räkna minst tio tjänstår (sjukpensim).

8 §.

1. Ålderspension bestämmes i förhållande till antalet tjänstår sålunda,

att hel pension utgår, därest arbetaren kan räkna minst trettio tjänstår,

men eljest avkortad pension.

2. Hel pension sammanfaller till beloppet med det för arbetaren enligt

detta reglemente gällande pensionsunderlaget; dock att för den, som under

loppet av de senaste tre åren före avgången innehaft anställning inom

skilda pensionsgrupper, beloppet av hel pension skall utgöra medeltalet

av de pensionsunderlag, vilka under de tre senast förflutna åren före avgången

varit gällande för honom.

Därest härvid skall tagas hänsyn till tid före det reglementet vunnit

tillämpning å arbetaren, skall så anses, som örn för honom under sådan

tid gällt det pensionsunderlag, som vid pensioneringstillfället är fastställt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 222.

27

för den pensionsgrupp, till vilken arbetaren skulle hava varit hänförd, om

reglementet under ifrågavarande tid varit gällande för honom.

3. Avkortad pension motsvarar beloppet av hel pension, minskat med

Vis» för varje full fjärdedel av år, varmed tjänståren understiga trettio.

9 $.

Invalidpension fastställes till ett belopp, motsvarande det för arbetaren

vid entledigandet gällande pensionsunderlaget.

10 §.

Sjukpension bestämmes enligt de i 8 § angivna grunderna, varvid emellertid

iakttages, å ena sidan, att pensionen utgår med lägst sjuttiofem

procent av hel pension samt, å andra sidan, att sjukpensionen icke må

överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit arbetaren, därest

han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått i anställningen till pensionsålderns

inträde. I fråga örn arbetare, vilkens anställning varit begränsad

till del av år, skall därvid anställningen beräknas för tiden intill pensionsåldern

hava haft samma omfattning, som varit i medeltal för honom

gällande under de fem senast förflutna kalenderåren före entledigandet.

11 §.

Till ledning vid prövning av arbetares pensionsrätt skall hos vederbörande

myndigheter föras tjänstematrikel enligt de närmare föreskrifter,

som utfärdas av Kungl. Majit.

12 §.

Därest beloppet av pension, som beräknats enligt bestämmelserna i detta

reglemente, icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma

jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

13 §.

1. Pension till belopp för år räknat, som framgår av detta reglemente,

utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med dagen näst

efter den, då avgång från anställningen ägt rum, till och med den dag,

då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle.

2. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit; vederbörande myndighet

likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis

utbetala återstående pensionsbelopp.

14 §.

1. Pension enligt detta reglemente må ej åtnjutas av den, som till följd

av fel eller försummelse skilts från sin anställning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

2. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är

föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff,

eller oek avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast

en tredjedel av pensionen.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av

honom, må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sådan

anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

15 §.

1. Därest arbetare, som åtnjuter invalid- eller sjukpension, erhåller pension

för annan statsanställning, skall förstnämnda pension minskas med

ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den lägre pensionen eller, örn

båda äro lika, av den ena av dem.

2. Örn arbetare, som är berättigad till pension enligt detta reglemente,

tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund

av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande

författning rörande pensionering av i statens tjänst anställd personal,

räknas sistnämnda pension såsom del av den honom enligt detta

reglemente tillkommande pensionen, vilken alltså skall minskas med det

belopp, som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.

16 $.

1. Arbetare, som avgår ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande

av pension enligt detta reglemente, är från och med avgången försäkrad

till erhållande av uppskjuten livränta till det belopp för år räknat,

som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den intjänta pensionen.

Vid beräkning av intjänt pension tillämpas en pensionsålder av 63 år.

Därest antalet tjänstår vid avgången understiger trettio, minskas den

intjänta pensionen med två procent för varje felande helt tjänstår. För

arbetare, vilken entledigats på egen önskan eller ock till följd av fel eller

försummelse skilts från sin anställning, skall emellertid, där avdraget

härigenom blir större, den intjänta pensionen minskas, i förra fallet med

hälften och i senare fallet med två tredjedelar.

2. Arbetare skall erhålla skriftligt bevis över honom vid avgång ur

statens tjänst tillkommande rätt till uppskjuten livränta.

3. Arbetare, vilken icke baft årsanställning utan varit anställd allenast

för viss del av varje år, skall vid tillämpning av stadgandena i denna

paragraf anses hava avgått ur statens tjänst, när han under ett belt kalenderår

icke haft anställning; och skall utfärdandet för honom av bevis,

varom förmäles i 2 morn., ske endast på därom gjord framställning.

4. Därest livränteförsäkrad person ånyo vinner anställning i statstjänst,

medförande rätt till pension, eller erhåller sådan befattning med pensions
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

rätt i av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa,

i vilken tjänstår för pension må räknas för statsanställningen, upphör

hans rätt till livränta. Är jämväl den nya anställningen underkastad

bestämmelserna i detta reglemente, skall — där ej föreskrifterna i 1 mom.

ånyo träda i tillämpning — vid bestämmande av pension för anställningen

hänsyn tagas till den tid, under vilken vederbörande förut innehaft

sådan anställning, som enligt bestämmelserna i 2 § må räknas honom

till godo såsom tjänstår för pension.

5. Livränta utbetalas enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Maj:t, från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande

uppnått en levnadsålder av 63 år, till och med den månad, varunder livräntetagaren

avlider.

17 §.

1. Fråga örn rätt till pension enligt detta reglemente prövas beträffande

arbetare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens

vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande verks styrelse samt

beträffande annan arbetare av den myndighet, Kungl. Majit bestämmer.

2. Då pension beviljas, skall den pensionsberättigade erhålla skriftligt

bevis därom.

18 §.

De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för reglementets

tillämpning, meddelas av Kungl. Majit.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1935, från och med vilken

dag vad i författning eller annan av Kungl. Majit utfärdad föreskrift

finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, så vitt

angår arbetare, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Ekman,

Sköld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

departementschefen, statsrådet Wigforss, fråga örn nya föreskrifter rörande

tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen,

samt örn bestämmelser rörande rätt till tjänstepension för viss

arbetarpersonal i statens tjänst. Departementschefen anför därvid:

Inledning. Behovet av ny pensionslagstiftning.

Gällande bestämmelser örn tjänstepension för ordinarie personal vid

den civila statsförvaltningen innefattas för kommunikationsverkens vidkommande

i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vatten fallsverk. Denna lag bygger på det nya lönesystem,

som från och med den 1 juli 1920 infördes vid kommunikationsverken

genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343).

För ordinarie personal vid den civila statsförvaltningen i övrigt gäller

i pensionshänseende lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension. Denna lag, som ansluter sig till de för

allmänna civilförvaltningen före det nya lönesystemets införande rådande

avlöningsförhållandena, har i samband med införandet av det nya

lönesystemet kompletterats genom provisoriska pensionsbestämmelser,

innefattade i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser

för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen

hörande verk i fråga örn rätt till pension samt i motsvarande

författningar för vissa särskilda verk.

Vad angår icke-ordinarie befattningshavare samt anställningshavare i

arhetarställning, finnes för närvarande tjänstepensionsrätt endast för ett

fåtal personalgrupper, huvudsakligen tillhörande kommunikationsverken.

Rörande tillkomsten av och innehållet i de pensionsbestämmelser, som så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition nr 222.

lunda för närvarande gälla för de personalgrupper, om vilka här är

fråga, har inom finansdepartementet upprättats en sammanfattande

översikt, vilken torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet och

till vilken jag här tillåter mig hänvisa (Bilaga A).

Som bekant hava under det senaste årtiondet pågått utredningar rörande

ett nyordnande av det statliga pensionsväsendet. Dessa utredningar

hava icke blott åsyftat förändringar, delvis av ganska genomgripande

art, i bestämmelserna örn tjänstepension för ordinarie personal — i främsta

rummet ny pensionslagstiltning för allmänna civilförvaltningens

personal och för militära beställningshavare men jämväl vissa ändringar

i och tillägg till kommunikationsverkens pensionslag — utan därjämte

har avsetts att åvägabringa generella pensioneringsbestämmelser för

icke-ordinarie personal, innefattande bland annat rätt till pension för åtskilliga

hittills icke pensionsberättigade personalgrupper.

Jämväl för nu berörda utredningar på pensionsväsendets område har,

såvitt angår civil personal, i förenämnda bilaga till statsrådsprotokollet

lämnats en redogörelse, till vilken jag tillåter mig hänvisa.

Såsom nämnda redogörelse utvisar, framlade Kungl. Majit genom proposition

(nr 153) till 1925 års riksdag ett förslag till ny civil tjänstepensionslag,

avsedd att ersätta 1907 års lag jämte därtill hörande provisoriska

pensionsföreskrifter. Detta förslag förföll emellertid på grund av

kamrarnas skiljaktiga beslut. Anledningen till att de nya förslag, som

därefter av särskilda sakkunnigberedningar — 1921 års pensionskommitté

och 1926 års pensionsutredning — framlagts under åren 1925 och

1927, hittills icke föranlett framställning till riksdagen är närmast att

söka däri, att frågan örn avveckling av det sedan kristiden bestående

systemet med dyrtidstillägg till löner och pensioner aktualiserats och

att det ansetts ändamålsenligt att i avbidan på lösningen av denna fråga

låta tills vidare anstå med en revision av bestämmelserna på pensionsväsendets

område.

Genom beslut den 29 juni 1928 tillsatte Kungl. Majit under finansdepartementet

en särskild kommitté, benämnd 1928 års lönekommitté, med

uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag dels rörande dyrtidstilläggens

inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen, dels be''

träffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor, dels ock angående

revision av gällande avlöningsförfattningar. Till fullgörande av

dessa uppdrag avgav lönekommittén under åren 1930 och 1931 förslag,

vilka innefattas i följande tryckta betänkanden, nämligen betänkande

med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie

tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, samt betänkande

med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet,

båda av den 21 juli 1930, betänkande med förslag till avlöningsreglemente

för extra ordinarie och extra tjänstemän tillhörande den civila

statsförvaltningen av den 27 maj 1931 ävensom betänkande med för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

slag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler

m. m. av den 11 juli 1931.1

De av lönekommittén föreslagna grundläggande lönebestämmelserna

äro innefattade i förslaget till allmänt avlöningsreglemente. Utom befattningshavare,

som nu lyda under avlöningsreglementena för kommunikationsverken

samt för statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, skulle under det föreslagna nya avlöningsreglementet

inordnas även befattningshavare vid domänverket, lots- och

fyrstaten samt provinsialläkarstaten ävensom justitieråd, regeringsråd

och landshövdingar samt professorer och lärare vid universiteten och Karolinska

mediko-kirurgiska institutet. Även undervisningsväsendets befattningshavare

samt, med visst undantag, befattningshavare vid fögderiförvaltningarna

skulle enligt kommitténs förslag erhålla ny lönereglering och

bliva underkastade bestämmelserna i allmänna avlöningsreglementet.

Kommitténs förslag till allmänt avlöningsreglemente uppbyggdes på

det för befattningshavare vid nyreglerade verk genomförda lönesystemet.

Vid avvägning av löneplanen utgick kommittén från det vid tiden för

förslagets utarbetande rådande löneläget och ansåg därvid detta ungefärligen

motsvaras av de enligt nuvarande avlöningsreglementen för

kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen fastställda lönebeloppen,

inberäknat 17 procents dyrtidstillägg. I fråga örn löneplanens

utformning innebar förslaget vidare, att antalet ortsgrupper skulle

minskas från .sju till fem samt att löneskillnaden mellan lägsta och

högsta ortsgrupp — löneplanens s. k. spännvidd — skulle ökas i förhållande

till nu gällande löneplaner. Den nuvarande bestämmelse, enligt

vilken kvinnlig befattningshavare icke äger rätt att åtnjuta lön enligt

högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, upptogs ej i reglementsförslaget.

Frågan örn dyrtidstilläggens inarbetande i pensionerna — vilken

fråga, såsom redan omförmälts, ingick i det åt 1928 års lönekommitté

ursprungligen meddelade uppdraget — anmäldes av min

företrädare i ämbetet ånyo inför Kungl. Majit den 20 juni 1930.

Departementschefen förordade därvid, att utredningen rörande dyrtidstilläggens

inarbetande i pensionerna måtte sammanknytas med arbetet

på pensionsbestämmelsernas revision. Dessa båda spörsmål borde

i fortsättningen göras till föremål för gemensam bearbetning. Utredningen

borde anförtros åt en särskild, mindre sakkunnigberedning, vilken

emellertid borde taga hänsyn till resultatet av den utav lönekommittén

verkställda utredningen rörande dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna.

Arbetet borde örn möjligt bedrivas så, att i samband med lönefrågans

slutliga behandling även förslag till pensionsväsendets ordnande

kunde komma under omprövning, i tillämpliga delar uppbyggda på

samma grunder som avlöningsbestämmelserna.

1 Statens offentliga utredningar 1930: 17 och 20 samt 1931: 12 och 18.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Martts proposition nr 222.

I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Kungl. Majit,

med återkallande av det åt 1928 års lönekommitté lämnade uppdraget i

vad anginge dyrtidstilläggens inarbetande i pensionerna, bemyndiga chefen

för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag

att överarbeta de av 1926 års pensionsutredning avgivna förslagen till

bestämmelser örn tjänstepension vid den civila statsförvaltningen ävensom

verkställa utredning och avgiva förslag angående dyrtidstilläggens

inarbetande i pensionerna.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades samma dag generaldirektören

och chefen för telegrafverket, greve H. A. Hamilton, ledamoten

av riksdagens andra kammare, förste kontoristen vid statens järnvägar

E. G. E. Eriksson samt byråchefen i fångvårdsstyrelsen E. Tli. Sidenbladh

såsom sakkunniga för ifrågavarande utredning. Tillika uppdrogs åt

generaldirektören Hamilton att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Sedermera förordnade departementschefen förste aktuarien i försäkringsinspektionen,

filosofie doktorn T. Jansson att biträda de sakkunniga

med verkställande av vissa försäkringstekniska utredningar.

Till fullgörande av sitt uppdrag hava ifrågavarande sakkunniga, vilka

antagit benämningen 1930 års pensionssakkunniga, den 5 september 1932

avgivit betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension

för tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen m. m.1

I enlighet med de givna direktiven hava de sakkunniga vid utarbetande

av sitt förslag tagit hänsyn till resultatet av den av 1928 års lönekommitté

verkställda utredningen rörande dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna.

Föreskrifterna angående pensionsväsendets ordnande äro ock i

tillämpliga delar utarbetade i anslutning till de avlöningsbestämmelser,

vilka blivit av lönekommittén föreslagna. Härav följer bland annat, att

de pensionsbelopp, som innefattas i de sakkunnigas reglementsförslag,

äro helt avhängiga av de löner, som upptagas i den av lönekommittén

framlagda löneplanen.

Över pensionssakkunnigas betänkande hava utlåtanden avgivits av

tillhopa över ett hundratal verk och myndigheter, vilka beröras av kommitténs

förslag, varjämte yttranden och framställningar i ärendet inkommit

från åtskilliga personalsammanslutningar.

Genom beslut den 8 januari 1932 uppdrog Kungl. Majit sedermera åt

1930 års pensionssakkunniga att utarbeta förslag till bestämmelser

angående pensionering av arbetare i statens tjänst samt av efterlevande

änkor och minderåriga barn efter sådan anställningshavare. Vid anmälan

av frågan örn detta uppdrag anförde föredragande departementschefen,

att vid den överarbetning av redan föreliggande förslag i arbetarpensionsfrågan,

som borde äga rum, det borde eftersträvas att såvitt

möjligt åvägabringa enhetliga pensionsbestämmelser för all hithörande

personal, i den mån icke för viss eller för vissa grupper avvikelser

1 Statens offentliga utredningar 1932: 19.

Bihang lill riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Sr 222.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

34 Kungl. Marits proposition nr 222.

med hänsyn till skiljaktiga anställnings- eller avlöningsförhållanden eller

eljest funnes påkallade.

Till fullgörande av den del av det sistnämnda uppdraget, som

avser ordnandet av arbetarpersonalens tjänstepensionering, hava de sakkunniga

den 27 september 1932 avgivit betänkande nied förslag till reglemente

angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst2

Jämväl över sistnämnda betänkande hava utlåtanden avgivits av vederbörande

myndigheter, varjämte en skrivelse i ämnet inkommit från

representanter för vissa personalsammanslutningar.

I detta sammanhang torde jag tillika få anmäla, att pensionssakkunniga

i skrivelse den 26 april 1933 framlagt förslag till vissa följdförfattningar

till civila tjänstepensionsreglementet och tjänstepensionsreglementet

för arbetare ävensom att utlåtanden över dessa förslag avgivits

av vissa ämbetsverk och myndigheter.

Såsom av det anförda framgår, hava de av 1930 års pensionssakkunniga

avgivna förslagen till pensionsförfattningar upprättats i anslutning

till de reglementsförslag på löneområdet, som utarbetats av 1928 års lönekommitté,

och under förutsättning att sistnämnda förslag skulle bliva i huvudsak

av statsmakterna godkända. Lönekommitténs förslag hava emellertid

ännu icke blivit föremål för slutlig prövning. Angående skälen härtill

kan jag i detta sammanhang inskränka mig till att hänvisa till vad

min företrädare i ämbetet i statsverkspropositionen till 1931 års riksdag

(Utgifterna: för flera huvudtitlar gemensamma frågor, punkten 3) anförde

i samband med en redogörelse för löneregleringsfrågornas dåvarande

läge.

Då alltså den tilltänkta revisionen av avlöningsförfattningarna blivit

uppskjuten, har fråga uppstått, huruvida icke en ny pensionslagstiftning

borde genomföras utan avvaktan på antagande av nya lönebestämmelser.

Denna fråga berördes av riksdagens bankoutskott i ett år 1932 avgivet

utlåtande (nr 36) i anledning av väckta motioner angående reglering

av pensionsförhållandena för vissa icke-ordinarie befattningshavare

i statens tjänst. Utskottet betonade angelägenheten av att frågan örn

nyordnande av pensionsväsendet för personal i statstjänst snarast bragtes

till lösning. I anslutning härtill ifrågasatte utskottet, huruvida icke,

vid ett förnyat uppskov med revisionen av lönesystemet, tanken på en

sammankoppling av löne- och pensionsfrågorna borde tills vidare övergivas

och en omläggning av pensionslagstiftningen i stället utan dröjsmål

genomföras på grundvalen av nuvarande lönebestämmelser.

För egen del berörde jag samma spörsmål i samband med den redogörelse

beträffande utredningen av vissa pensionsfrågor, som lämnades

i 1933 års statsverksproposition (elfte huvudtiteln, sid 37—38). Jag omnämnde

därvid, att jag låtit inom finansdepartementet igångsätta vissa 1

1 Statens offentliga utredningar 1932:22.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

undersökningar och beräkningar i syfte att erhålla material för ett bedömande

av möjligheterna att åvägabringa en tillfredsställande fristående

lösning av pensionsfrågan med utgångspunkt från nu gällande löneförfattningar.

Vid den fortsatta prövning, jag efter slutförandet av nämnda undersökningar

ägnat ärendet, har jag kommit till den uppfattningen, att nya

pensionsbestämmelser för civilförvaltningens personal utan större olägenheter

kunna genomföras utan avvaktan på en omarbetning av avlöningsförfattningarna,

även örn därvid givetvis gränserna för en revision av

pensionslagstiftningen — såväl med avseende på den nya lagstiftningens

giltighetsområde som i fråga örn revisionens karaktär — få uppdragas på

ett annat och snävare sätt än vad i pensionssakkunnigas förslag förutsatts.

Vid nu angivna förhållanden bör också efter min uppfattning en fristående

lösning av pensionslagstiftningsfrågan utan uppskov komma till

stånd. Behovet av ett nyordnande av det civila pensionsväsendet är nämligen

enligt min mening synnerligen framträdande. Det sätt, på vilket

pensionsförhållandena för närvarande äro reglerade, måste betecknas såsom

i många hänseenden bristfälligt och otillfredsställande. Detta omdöme

gäller redan beträffande befattningshavare med ordinarie anställning.

Tjänstemän vid kommunikationsverken, å ena sidan, och inom övriga nyreglerade

delar av den civila statsförvaltningen, å andra sidan, äro, ehuru

båda kategorierna inordnats under samma lönesystem, i pensionshänseende

underkastade bestämmelser, som i grundläggande delar äro av olika

innebörd. Visserligen hava genom år 1921 vidtagna ändringar i civila

pensionslagen ävensom genom de i anslutning härtill utfärdade provisoriska

pensionskungörelserna för allmänna civilförvaltningen enhetliga föreskrifter

åstadkommits på vissa punkter, exempelvis i fråga örn pensionsunderlagens

och pensionsavgifternas bestämmande. Men några av de väsentligaste

olikheterna i pensioneringsföreskrifterna -— såsom beträffande

pensionens beräkning i förhållande till tjänst- och avgiftsår, tiden för avgiftspliktens

fortvaro, den för hel pension erforderliga tjänståldern, skyldigheten

att av olika anledningar avgå från tjänsten samt rätten att vid avgång

utan pension erhålla gottgörelse för inbetalda pensionsavgifter

m. m. — kvarstå alltjämt outjämnade. Att en revision av pensionslagstiftningen

för ordinarie civil personal med nyreglerade löner icke kommit

till stånd vållar ock olägenhet icke blott för civilförvaltningens eget vidkommande

utan även med avseende å pensionsförhållandena för militära

befattningshavare. För den militära personalen gälla ännu i grundläggande

hänseenden pensioneringsregler, som fastställts på 1870-talet och

vilka sedan lång tid tillbaka framstått såsom mycket otillfredsställande.

Förslag till nya bestämmelser hava vid flera tillfällen utarbetats, men det

har — enligt min mening mod fog — ansetts påkallat att låta anstå med

omläggning av den militära pensionslagstiftningen intill dess principerna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts proposition nr 222.

för det civila pensionsväsendet blivit av statsmakterna fastställda. Att

detta icke alltlör länge uppskjutes, är däriör även med hänsyn till den

militära pensioneringen ett önskemål av betydelse. En lösning av pensionsfrågan

för de civila statstjänstemännens del bör enligt min mening

föranleda, att de militära pensioneringsfrågorua utan dröjsmål upptagas

till ny utredning och avgörande.

Olägenheterna med nuvarande pensionsförhållanden äro dock ännu

större i fråga örn den icke-ordinarie personalen. Medan vissa grupper av

icke-ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk

samt ett fåtal sådana tjänstemän vid telegrafverket sedan åtskilliga

år tillbaka åtnjuta förmånen av en ordnad pensionering enligt 1917 års

pensionsreglementen för icke-ordinarie personal, äro motsvarande kategorier

befattningshavare inom den övriga civila statsförvaltningen i total

avsaknad av rätt till tjänstepension. Visserligen utgöra de icke-ordinarie

tjänstemännen i stor utsträckning rekryteringspersonal, som förr eller senare

övergår i ordinarie anställning och därigenom får sin pensionsfråga

ordnad. Icke desto mindre äger pensionsrätten betydelse för dem även under

tiden såsom icke-ordinarie. Pensionsrätt möjliggör sålunda förtidspensionering

vid olycksfall i tjänsten och vid sjukdom. Genom att inordnas under

tjänstemannapensioneringen skulle vidare de extra ordinarie tjänstemännen

redan under icke-ordinarietiden få börja bidraga till sin pensionering.

Sistnämnda fördel av pensionsrätten framträder särskilt i fråga örn de

extra ordinarie tjänstemännen inom allmänna civilförvaltningen. Några

siffror ur 1928 års lönekommittés betänkande den 27 maj 1931 med förslag

till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande

den civila statsförvaltningen, äro ägnade att belysa denna sak. Den 1 juli

1930 utgjorde de icke-ordinarie tjänstemännen vid centralförvaltningen,

rikets hovrätter och länsstyrelserna 52.8 procent av hela personalen. Medelåldern

vid utnämning till första ordinarie tjänst låg, frånsett de lägsta

biträdesbefattningarna, inom de centrala verken vid en levnadsålder av

omkring 40 år.

Ett förhållande motsvarande det nu angivna råder ock beträffande sådana

icke-ordinarie anställningshavare, som äro att hänföra till arbetarpersonal.

Den stadigvarande arbetarpersonalen vid statens järvägar, telegrafverket

och statens vattenfallsverk är tillförsäkrad pensionsrätt enligt

nyssnämnda pensionsreglementen. Pensionsbestämmelserna för denna

personal äro emellertid till sin natur synnerligen invecklade och svårtilllämpliga

och därför i stort behov av revision. Vidare åtnjuta ett par arbetargrupper

inom den övriga statsförvaltningen —- daglönare vid marinen

och stallpersonalen vid hingstdepåerna — förmån av en summarisk pensionsrätt

enligt vissa grunder. I fråga örn hela den övriga statsanställda

arbetarpersonalen — såsom arbetare vid statens reproduktionsanstalt,

myntverket, lotsverket och statens lantbruksuudervisningsanstalter samt

framför allt de talrika arbetarkårerna vid försvarsväsendets verkstäder,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition nr 222.

fabriker, förråd och truppförband, i den män de icke falla under gruppen

daglönare vid marinen — har däremot någon ordi ad pensionering ännu

icke kommit till stånd. Även vid kommunikationsverken finnas åtskilliga

grupper av såväl stadigvarande som mera tillfälligt anställda arbetare,

vilka stå utanför en sådan pensionering. Beträffande de pensionsbestämmelser,

som gälla för pensionsberättigad arbetarpersonal, råder därjämte den

olikheten mellan kommunikationsverkens arbetare och arbetare inom

andra grenar av statsförvaltningen, att de förra hava att erlägga pensionsavgifter

och därigenom kunna uppbringa pensionerna till en nivå,

som närmar sig tjänstemannapensionerna, medan däremot pensionsrätten

för arbetare inom de andra förvaltningsgrenarna icke är grundad på

avgiftsplikt, vilket har till följd att pensionerna bliva avsevärt lägre.

Frånvaron av pensionsrätt för flertalet grupper av arbetarpersonal är

så mycket mera otillfredsställande som denna personal, i motsats till de

icke-ordinarie tjänstemännen, endast undantagsvis utgör rekryteringspersonal

till ordinarie tjänstemannabefattningar.

Uppenbart är, att dessa missförhållanden inom pensionsväsendet måste

för befattningshavarna framstå såsom alltmera kännbara, ju längre tiden

lider. Särskilt gäller detta den personal, som ännu är helt i avsaknad av

pensionsrätt och för vilken pensionsfrågan därför måste från fall till fall

lösas genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen. Detta sätt för bereoande

av pension kan, såsom tidigare i olika sammanhang framhållits, icke sägas

erbjuda tillräckliga garantier för en enhetlig och rättvis avvägning

av pensionerna, och det medför därjämte för olika prövningsinstanser

ett arbete, som icke står i rimligt förhållande till ärendenas betydelse i

och för sig. Härtill kommer ock, att de provisoriska anordningar i form

av pensionstillägg av olika slag, som måst vidtagas för att förbättra pensioner

av äldre typ, medfört ökat arbete och besvär för vederbörande ämbetsverk

vid pensionsärendenas behandling.

Till vad nu anförts kommer slutligen, att frånvaron av en ordnad pensionering

för flertalet icke-ordinarie anställningshavare lagt hinder i vägen

för lösande av frågan örn rätt till familjepension för dessa anställningshavare.

Icke minst ur denna synpunkt framstår anordnandet av en

på bidragsplikt grundad tjänstepensionsrätt för stadigvarande och mera

fast anställd icke-ordinarie personal i statens tjänst, såväl tjänstemän som

arbetare, såsom en angelägenhet av vikt.

Av skäl, som här antytts, finner jag för min del nya pensionsbestämmelser

för den civila personalen böra snarast komma till stånd. Mest

trängande är frågans lösning enligt min mening för arbetarpersonalens

vidkommande, men då huvudgrunderna för tjänstepensionsrättens anordnande

rimligen böra avvägas på ett i möjligaste mån enhetligt sätt lör ali

icke-ordinarie personal och detta lättast kan ske genom en samtidig omläggning

av pensionsbestämmelserna för såväl tjänstemän som arbetare,

bör såvitt möjligt frågan i dess helhet på en gång företagas till avgörande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Innan jag övergår till att angiva de grunder, enligt vilka en lösning av

frågan synes lämpligen kunna ske, torde jag få lämna en kortfattad översikt

över den huvudsakliga innebörden i 1930 års pensionssakkunnigas föleliggande

förslag samt över vissa allmänna uttalanden rörande förslaget,

vilka gjorts i avgivna utlåtanden över detsamma.

Huvudgrunderna för en revision av pensionslagstiftningen.

Den allmänna innebörden av det förslag, 1930 års pensionssakkunniga

framlagt i fråga örn tjänstemannapensioneringen, framgår av följande redogörelse:
Förslaget

avser att enhetligt ordna pensionsförhållandena för tjänstemän

tillhörande såväl kommunikationsverken som allmänna civilförvaltningen.

Den hittills rådande anordningen med särskilda pensionsförfattningar

för ifrågavarande områden av statsförvaltningen skulle sålunda

upphöra. I anslutning till vad 1921 års pensionskommitté och 1926

års pensionsutredning på sin tid föreslagit skulle under bestämmelser,

som skulle Oliva gällande för den ordinarie personalen, inordnas även

extra ordinarie tjänstemän samt tjänstemän å extra stat. Enär reglementsförslaget

ansluter sig till de löneregleringsförslag, 1928 års lönekommitté

avgivit, följer därav, att pensionsreglementets tillämplighetsområde

skulle sträcka sig även till de delar av statsförvaltningen, som av kommittén

föreslagits till lönereglering, nämligen det statliga undervisningsväsendet

samt fögderiförvaltningarna.

De egentliga pensioneringsiöreskrifterna äro intagna i två särskilda författningsförslag,

nämligen dels ett reglemente angående tjänstepension

för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen (civila tjänstepensionsreglementet),

innefattande de grundläggande pensionsbestämmelserna,

^ dels ock en kungörelse med tilläggsbestämmelser till reglementet,

innehållande en del kompletterande föreskrifter rörande reglementets tilllämplighetsområde

ävensom vissa specialföreskrifter beträffande särskilda

bef attningshavargrupper. Dessa båda författningar skulle enligt de sakkunnigas

lörslag antagas av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt. De sakkunniga

hava härvid följt den ordning för författningsförslagens formella

uppställning, som lönekommittén tillämpat i sitt betänkande angående

allmänt avlöningsreglemente. I ett särskilt kungörelseförslag med föreskrifter

angående ikraftträdandet av civila tjänstepensionsreglementet

hava de sakkunniga upptagit vissa övergångsbestämmelser, avsedda att

utfärdas av Kungl. Majit.

Den i nu gällande pensionslag för kommunikationsverken stadgade uppdelningen

av tjänstetiden i tjänstår och avgiftsår för pensions beräknande

bär icke fått någon motsvarighet i reglementsförslaget. Genom av de sakkunniga

föreslagna ändrade grunder för tjänstårsberäkningen skulle nämligen

tjänstår och avgiftsår komma att praktiskt taget sammanfalla. I

följd härav skulle ej heller tillämpas någon uppdelning av ålderspensionen

i en statspensionsdel, beräknad i förhållande till antalet tjänstår, och

en avgiftspensionsdel, beräknad i förhållande till den tid, under vilken

pensionsavgiiter (pensionsavdrag) erlagts. I stället betraktas enligt förslaget

pensionen, på sätt för övrigt i 1907 års civila pensionslag stadgas,

såsom en enhet, vars storlek ställes i relation till pensionsunderlaget

och antalet tjänstår. Pensionsunderlaget beräknas, på sätt för närvarande

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

aker enligt kommunikationsverkens pensionslag ock enligt de provisoriska

pensionsbestämmelserna för allmänna civilförvaltningen, till två tredjedelar

av slutlönen inom vederbörande lönegrad. Härvid hava emellertid

de sakkunniga till grund för beräkningen lagt de löner, som upptagits

i den av 1928 års lönekommitté föreslagna löneplanen, och följaktligen

grunda sig de föreslagna pensionsunderlagen på löner, som med hänsyn

till däri inräknade dyrtidstillägg ligga genomsnittligt 17 procent över de

i nu gällande avlöningsreglementen angivna lönebeloppen. Vidare innehåller

förslaget en nyhet därutinnan, att pensionsunderlagen icke, såsom

för närvarande är fallet inom den nyreglerade statsförvaltningen, beräknats

i förhållande till slutlönen å billigaste ort inom vederbörande lönegrad

utan till lönen å medeldyr ort, d. v. s. Hi ort enligt lönekommitténs

förslag. I fråga örn beräkning av beloppet av ålderspension, invalidpension

och sjukpension ansluta sig bestämmelserna till motsvarande föreskrifter

i kommunikationsverkens pensionslag. Tjänstemännens bidrag

till pensioneringen skulle icke såsom hittills utgå i form av pensionsavgifter

utan uttagas i form av pensionsavdrag å lönen under 30 år. Härigenom

skulle de utgående lönebeloppen få karaktär av nettolöner.

Bestämmelserna angående skyldighet att avgå från tjänsten hava jämväl

utformats i nära anslutning till stadgandena i kommunikationsverkens

pensionslag.

Den allmänna pensionsåldern bar i förslaget icke upptagits till en viss,

för befattningshavarna gemensam levnadsålder utan bar graderats efter

lönegrad, lägst 63 och högst 67 levnadsår. Enär för hel ålderspension alltid

skulle erfordras minst 30 tjänstår, hava de sakkunniga föreslagit, att

befattningshavare, som vid tillträdande av viss befattning icke kan beräknas

uppnå sagda antal tjänstår senast vid pensionsålderns inträde, skulle

erhålla rätt att genom särskilda avgifter, s. k. extra pensionsavdrag, inom

vissa gränser bereda sig utfyllnad i antalet tjänstår. Slutligen innehåller

reglementsförslaget även bestämmelser örn rätt för tjänsteman, som innebar

minst 30 tjänstår, att före pensionsålderns inträde frivilligt avgå från tjänsten

med pension ävensom rätt för tjänsteman, som avgår från tjänsten utan

pension, att bliva försäkrad till erhållande av s. k. uppskjuten livränta med

belopp motsvarande den intjänta pensionen, att utbetalas då tjänstemannen

uppnått den för hans förut innehavda befattning bestämda pensionsåldern.

Den nu i kommunikationsverkens pensionslag och i vissa andra pensionsförfattningar

stadgade ordningen, enligt vilken befattningshavare vid avgång

från tjänsten utan pension tillgodoföres inbetalda pensionsavgifter

genom deras överförande till allmänna pensionsförsäkringsfonden, skulle

alltså icke vidare äga tillämpning.

Beträffande innehållet i de sakkunnigas förslag rörande arbet ar jyensioneringen

må nämnas följande:

Förslaget ansluter sig, såsom förut nämnts, till sin utlormning nära till

principerna i förslaget till civilt tjänstepensionsreglcmente. Pensioneringen

är följaktligen grundad pä bidragsplikt. Iteglementet är avsett att

äga tillämpning å flertalet arbetare med kontinuerlig eller regelbundet

återkommande anställning såväl inom den civila

statsförvaltningen, kommunikationsverken däri givetvis inbegripna, som

ock vid armén, marinen och flygvapnet. De sakkunnigas förslag skiljer

sig från de tidigare av 1921 års pensionskommitté och 1926 års pcnsionsutredning

avgivna förslagen till tjänstepensionering för arbetare såtillvida,

som den på bidragsplikt grundade arbetarpensioneringen skulle örn
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

fatta jämväl s. k. säsongarbetare. Även därutinnan avviker de sakkunnigas

förslag från tidigare pensioneringsförslag, att arbetsledande lörman

och förestånderskor icke med särskilda pensionsunderlag inordnats

under arbetarpensioneringen utan avsetts skola efter särskild prövning

kunna i vissa fall beredas pension enligt civila tjänstepensionsreglementet.

För den i reglementslörslaget avsedda arbetarpersonalen

skulle, liksom för tjänstemän, tillämpas fixa pensionsunderlag,

vilka föreslagits till olika belopp alltefter som fråga är örn arbetare med

eller utan yrkesutbildning. I likhet med 1921 års pensionskommitté och

19*26 års pensionsutredning hava även pensionssakkunniga härvid frånsett

den i nu gällande pensionsreglementen vid vissa kommunikationsverk

tillämpade principen, att månads- eller timlönerna ligga till grund för

pensionsunderlagens bestämmande, och i stället föreslagit pensionsunderlagen

till samma belopp, som enligt civila tjänstepensionsreglementet

skulle gälla för extra ordinarie tjänstemän i vissa angivna lönegrader.

Härav följer, att även de i pensionsreglementet för arbetare upptagna underlagen

hänföra sig till en lönenivå, som bestämts med hänsyn tagen

till dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna efter 17 procent. Arbetarnas

bidrag till pensioneringen skulle liksom för tjänstemännen utgå i form

av pensionsavdrag å lönen. Avdragen skulle uttagas under 30 år, och

samma antal år skulle erfordras för hel ålderspension. Även i arbetarreglementet

äro upptagna föreskrifter örn rätt till uppskjuten livränta vid

avgång utan pensionsrätt.

Vad härefter angår frågan örn pensionering av mera tillfälligt

anställd arbetar per sonak är att märka, att de sakkunniga härutinnan

icke framlagt något utarbetat förslag. De sakkunniga hava allenast

uttalat, att därest sådan pensionering ansa ges böra genomföras, densamma

syntes — i likhet med vad som skett exempelvis i fråga örn förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning — lämpligen kunna ordnas efter ganska summariska

grunder och utan bidragsplikt från anställningshavarnas sida. Detsamma

har synts de sakkunniga böra gälla i fråga örn arbetare, vilkas

avlöning till övervägande del utgår in natura, oavsett om anställningen

har mera fast eller blott tillfällig karaktär. Såsom lämplig grundval för

blivande bestämmelser i ämnet anvisa de sakkunniga det författningsförslag

rörande pensionering av mindre stadigvarande arbetarpersonal, som

1926 års pensionsutredning framlagt i betänkande den 25 november 1927,1

varvid dock de sakkunniga förutsätta viss överarbetning i syfte att ernå

närmare anslutning till de principer, som de sakkunniga vid uppgörande

av sina författningsförslag ansett sig böra följa.

Avgivna yttranden. Av de ämbetsverk, som yttrat sig över de sakkunnigas

betänkanden, hava ett flertal i sina utlåtanden mera allmänt uttalat

sig rörande lämpligheten att lägga pensionssakkunnigas pensioneringsförslag

till grund för en blivande revision av gällande pensionslagstiftning.

Beträffande till en början tjänstemannapensioneringen har

av ett flertal ämbetsverk framhållits, att de grundprinciper, på vilka förslaget

till civilt tjänstepensionsreglemente byggts, syntes riktiga och val

ägnade att tillgodose såväl statens som befattningshavarnas intressen, att,

Statens offentliga utredningar 1927: 33.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

pensionsbestämmelserna icke blott vunnit i klarhet och överskådlighet

utan i sin rättsgestaltning syntes stå i överensstämmelse med nyare uppfattning

om pensionsväsendet, att förslaget betecknade ett väsentligt framsteg

jämfört med tidigare pensionsutredningar samt att detsamma i sin

helhet gåve ett starkt intryck av vederhäftighet, reda och omsikt, varför

detsamma i huvudsak vore väl lämpat såsom grundval för ett ordnande

av tjänstemännens pensioneringsangelägenheter. Dessa och liknande omdömen

hava fällts av Göta hovrätt, arméförvaltningen, chefen för generalstaben,

pensionsstyreisen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs,

Kristianstads, Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens län, generalpoststyrelsen,

domkapitlet i Visby, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium

samt patent- och registreringsverket. Uttalanden i samma riktning förekomma

även i de yttranden över förslaget, som inkommit från vissa personalsammanslutningar,

såsom Sveriges statstjänstemannanämnd, statsförvaltningens

tjänstemannaförening, de centrala ämbetsverkens icke-ordinarie

befattningshavares förening, trafiktjänstemännens riksförbund samt

personalföreningen vid statens vattenfallsverk.

Ett avsevärt antal ämbetsverk hava lämnat förslaget helt utan erinran.

Hit äro att räkna hovrätten över Skåne och Blekinge, chefen för marinstaben,

styrelsen för sjökarteverket, styrelsen för statens alkoholistanstalt

å V''ennyarn, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Skaraborgs, Västmanlands,

Kopparbergs och Västernorrlands län, mynt- och justering sverket,

bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, riksarkivet, kungl,

biblioteket, stifts- och landsbiblioteket i Linköping, chefen för nationalmuseet,

föreståndaren för livrustkammaren, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien,

domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Lund,

Göteborg och Luleå, styrelserna föi'' farmaceutiska institutet, centralanstalten

för för söksväsendet på jordbruksområdet, statens växtskyddsanstalt

och statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges geologiska undersökning,

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt samt styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsförsöksanstalt.

Följande mera allmänna uttalanden av vissa andra verk torde här få

återgivas:

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det kunde ifrågasättas, huruvida det icke

vore förnuftigt att ännu tills vidare för kommunikationsverken och allmänna

civillörvaltningen behålla två, låt vara moderniserade och sig närmande

pensionsreglementen. Med all sannolikhet bleve det i fortsättningen

lättare att arbeta samman dessa i ett mera fullödigt och för olika

tjänstegrupper rättvist fungerande, gemensamt pensionsreglemente. Med

de direktiv de sakkunniga erhållit funne sig ändock länsstyrelsen kunna

giva sin anslutning till de sakkunnigas förslag.

Järnvägsstyrelsen: Under erinran att styrelsen i utlåtande över 1928 års

lönekommittés förslag uttalat, hurusom do speciella förhållandena vid statens

järnvägar med deras utomordentligt talrika personal väl motiverade

ett särskilt avlöningsreglemente för denna personal, anför järnvägsstyrelsen,

att styrelsen måste ställa sig lika betänksam mot ett pensionsreglements
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

förslag, vilket som det föreliggande byggde på samma lönekommittés förslag.

Även örn det i och för sig sett mötte mindre hinder att genomföra

ett gemensamt pensionsreglemente, vars huvudsakliga bestämmelser skulle

tillämpas först vid avgång ur tjänst, än ett för den aktiva tjänsten avsett

gemensamt avlöningsreglemente, vore det dock att befara, att införandet

av ett gemensamt pensionsreglemente komme att verka försvårande på

möjligheterna att åt statens järnvägar förskaffa ett för dessa synnerligen

behövligt speciellt avlöningsreglemente. Till dessa betänkligheter komme

de svårigheter av ekonomisk art, som förslagets genomförande skulle vålla

statens järnvägar. Ett genomförande av förslaget skulle för statens järnvägar

innebära en approximativt beräknad årlig kostnadsökning av 300,000

kronor.

Styrelsen ville emellertid ingalunda förneka, att de sakkunnigas förslag

utmärkte sig framför kommunikationsverkens pensionslag för reda och

klarhet samt även innehölle en del nyheter av värde. Styrelsen ville därför,

trots de anmärkta betänkligheterna mot införande av ett gemensamt

pensionsreglemente, icke motsätta sig, att förslaget, därest ur andra synpunkter

än statens järnvägars ett gemensamt civilt pensionsreglemente

ansåges böra införas, lades till grund för detsamma, dock med bibehållande

av nuvarande pensionsunderlag -— jämte dyrtidstillägg enligt för närvarande

eller framdeles gällande grunder — och med pensionsavdragen

reglerade till överensstämmelse härmed.

Vattenfallsstyrelsen: Det vore önskvärt, att ett nytt pensionsreglemente

i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag bleve fastställt

snarast möjligt, oberoende av när en allmän lönereglering för statens

tjänstemän kunde komma till stånd. Den väsentligaste synpunkt, som

borde anläggas på nämnda pensionsfråga, vore visserligen den, att någon

ordnad pensionering ännu icke genomförts för större delen av de icke-ordinarie

tjänstemännen inom den civila statsförvaltningen, men det kunde

även framhållas, att de pensionsreglementen, som nu gällde för icke-ordinarie

personal vid vissa kommunikationsverk, vore föråldrade och behäftade

med åtskilliga oegentligheter, varför de åtminstone beträffande statens

vattenfallsverk vållade svårigheter vid tillämpningen.

Kommunikationsverkens lönenämnd: Någon invändning vore icke att

framställa mot ett sammanförande av kommunikationsverkens tjänstemän

med tjänstemännen inom den allmänna civilförvaltningen under ett gemensamt

pensionsreglemente, särskilt som de sakkunniga syntes hava

vinnlagt sig örn att genom särbestämmelser tillgodose de krav på speciella

föreskrifter, vilka för kommunikationsverkens del kunde anses påkallade.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd: Nämnden har vid sin granskning

av förslaget kommit till den uppfattningen, att detsamma till sina

huvuddrag vöre av natur att kunna för allmänna civilförvaltningens

del godtagas. — En reservant inom nämnden anser däremot, att förslaget

till sin sakliga innebörd vore präglat av en halvhet, som verkade otillfredsställande,

och en ekonomisk optimism, som bjärt kontrasterade mot

nationens allmänna nöd och betryck. Pensionen borde enligt reservantens

mening uppdelas i statspension, som vore en gåva av staten, och aygiftspension,

som helt täcktes av tjänstemännens avgifter.

Vad härefter angår förslaget till arbetarpension ering må framhållas,

att detsamma lämnats utan erinran av styrelsen för sjökar teverket,

mynt- och justering sverket, riksarkivet, lant bruksakademien, styrelsen

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen för

lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, lantbrukshögskolekommitterade,

styrelsen för veterinärhögskolan saint styrelsen för skogshögskolan och

statens skogs för söksanstalt ävensom lant mäteristy reisen.

Följande mera allmänna omdömen örn förslaget må återgivas:

Marinförvaltningen: Ämbetsverket förutsatte, att de sakkunnigas förslag

till tjänstemannapensionering och till arbetarpensionering bomme att

samtidigt genomföras. Detta vore av stor betydelse såtillvida, som de arbetsledande

förmännen uteslutits från arbetarpensionsreglementets tilllämplighetsområde

och deras pensionsförhållanden föreslagits ordnade i

anslutning till vad som i civila tjänstepensionsreglementet föreslagits för

tjänstemän.

Vattenfallsstyrelsen: Det vore önskvärt, att rätt till tjänstepension snarast

möjligt bereddes de arbetare med kontinuerlig anställning vid statens

vattenfallsverks driftverk och linjebyggnader, vilka för. närvarande saknade

pensionsrätt. För detta ändamål ville styrelsen tillstyrka fastställandet

av ett nytt pensionsreglemente i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag. Pensionsbeloppen för arbetargrupper, beträffande

vilka allt fortfarande särskilda pensionsbestämmelser skulle gälla,

t. ex. kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859), borde närmare anpassas

efter de pensionsbelopp som komme att utgå enligt ett blivande tjänstepensionsreglemente

för arbetare, dock med den reduktion som betingades

av frånvaron av avgiftsplikt.

Kommunikationsverkens lönenämnd: Nämnden har funnit de föreslagna

pensionsföreskrifterna i allt väsentligt vara av beskaffenhet att kunna för

kommunikationsverkens del godtagas. Förutsättningen härför vore dock,

att tjänstemannapensioneringen i huvudsak ordnades såsom de sakkunniga

föreslagit.

Statskontoret: Det måste framstå såsom olämpligt och ägnat att förvirra

begreppen att beteckna den del av pensioneringskostnaden, som motsvarades

av avgifterna, såsom ett bidrag av befattningshavarna; formellt

vore det visserligen så, men i realiteten vore det staten, som det oaktat

finge bekosta det hela. Statskontoret finge därför i främsta rummet yrka,

att pensioneringen ordnades utan avgiftsplikt. Övergångsvis borde emellertid

gälla, att den, som vid författningens ikraftträdande vöre.delaktig

i pensionering med avgiftsplikt, skulle tillsvidare å avlöningen vidkännas

avdrag motsvarande den avgift, som enligt förut gällande pensioneringsgrunder

skulle hava utgått.

Därest åter avgiftssystemet komme att tillämpas, borde avgiftsbet.alningen

fortgå under hela tjänstetiden. För övrigt kunde de båda. olika

pensioneringssystemen tillämpas parallellt på sådant sätt, att avgiftssystemet

bomme i tillämpning allenast för arbetargrupper, för vilka redan

nu vore ordnad på avgiftsplikt grundad pensionering, men att för övriga

arbetargrupper den avgiftsfria pensioneringen skulle tills vidare bliva

gällande, intill dess att Kungl. Majit på framställning från vederbörande

arbetarsammanslutning medgivit viss arbetargrupp att ansluta sig till

pensionering med avgiftsplikt.

Av ämbetsverkens nyss återgivna yttranden framgår, att ett stort antal

verk och myndigheter i huvudsak tillstyrkt de av pensionssakkunniga

framlagda pensioneringsförslagen, vilka ansetts utgöra en lämplig grund
-

Vepa rtementschefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

val för en reviderad lagstiftning på pensionsväsendets område. De invändningar,

som gjorts mot förslagen i deras helhet, äro icke av mera allvarlig

innebörd. Även jag har kommit till den uppfattningen, att de sakkunniga

på ett i stort sett tillfredsställande sätt lyckats utjämna skiljaktigheterna

i nuvarande pensionsföreskrifter för de olika förvaltningsområden,

örn vilka bär är fråga. De föreslagna nya bestämmelserna torde

ock, icke minst i avseende å föreskrifternas enkelhet och reda, böra tillerkännas

ett avgjort företräde framför tidigare utarbetade förslag. Att

pensionsföreskrifterna för samtliga de tjänstemän, för vilka samma lönesystem

är gällande, sammanförts i en gemensam huvudförfattning är enligt

min mening en bestämd fördel. Likaså finner jag det vara synnerligen

lämpligt, att pensioneringsbestämmelserna för den mera fast anställda

och stadigvarande arbetarpersonalen vid såväl civilförvaltningen

i dess helhet som försvarsväsendet intagas i en gemensam författning,

byggd i väsentliga delar på samma huvudgrunder, som skulle bliva gällande

för den icke-ordinarie tjänstemannapersonalen. Givetvis kunna olika meningar

göra sig gällande på särskilda punkter av mer eller mindre principiell

innebörd; jag skall i det följande återkomma till de erinringar, som

gjorts mot olika delar av sakkunnigförslagen, och därvid även angiva

vissa ändringar, som jag för egen del ansett mig höra förorda. I stort

sett synas mig emellertid de sakkunnigas förslag vara väl ägnade att läggas

till grund för en lösning av frågan.

Den omständigheten, att enligt vad jag tillstyrkt revisionen av pensionslagstiftningen

nu skulle genomföras utan föregående lönereglering

och därmed sammanhängande omarbetning av avlöningsförfattningarna,

ändrar emellertid utgångspunkten för revisionen och nödvändiggör vissa

omläggningar av sakkunnigförslaget. Till en början gäller detta, vad angår

tjänstemannapensioneringen, gränserna för den nya lagstiftningens

tillämpningsområde, i det att lagstiftningen måste inskränkas till de

nyreglerade verken, medan de oreglerade verkens tjänstemän fortfarande

bliva underkastade 1907 års civila pensionslag. Härav följer,

att icke-ordinarie befattningshavare vid oreglerade verk för

närvarande måste lämnas utanför en generell pensionsrätt. Vidare måste

den nya lagstiftningen i tekniskt avseende anpassas efter nuvarande

löneförfattningars terminologi och klassificering av olika tjänstemannagrupper.

Slutligen är beträffande såväl tjänstemanna- som arbetarpensioneringen

att märka, att de nya föreskrifterna måste i fråga örn pensionsunderlag

och pensionsavgifter grundas på andra förutsättningar än

sakkunnigförslaget. Det är naturligt, att de nu angivna förhållandena

bliva ägnade att i vissa hänseenden giva den avsedda revisionen av pensionsbestämmelserna

en annan karaktär än den, som kunnat framgå ur

en omläggning i samband med en allmän lönereglering.

Att en fristående lösning av pensionsfrågan med nu antydda begränsningar

kan vara förenad med olägenheter i vissa avseenden hör ej förbises. Den

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

tekniska utformningen av pensionsbestämmelserna för tjänstemannapersonalen

kan med utgångspunkt från nuvarande lönetorfattningar icke

göras fullt så enkel och överskådlig som i de sakkunnigas förslag. Skulle

framdeles i anslutning till lönekommitténs förslag en revision av avlöningsbestämmelserna

komma till stånd vare sig med ett inarbetande av

dyrtidstilläggen i de fasta lönerna eller med deras bibehållande i någon

form såsom en rörlig del av avlöningen, torde detta få till följd, att vissa

jämkningar samtidigt måste ske i pensionsbestämmelserna. I den mån

det nya lönesystemets tillämpningsområde successivt utsträckes, kunna

kompletterande ändringar av pensionsföreskrifterna bliva erforderliga.

Dessa ofrånkomliga olägenheter synas emellertid icke vara av den beskaffenhet,

att de böra stå hindrande i vägen för en lösning av den föreliggande

frågan enligt de av mig angivna riktlinjerna.

Inom finansdepartementet har på grundval av sakkunnigförslaget och

med de utgångspunkter i övrigt, som nyss angivits, upprättats ett förslag

till civilt tjänstepensionsreglemente, som jag nu övergår att behandla.

Förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente.

Vissa allmänna frågor.

Pensioneringssystem.

De sakkunniga hava i sin allmänna motivering till civila tjänstepensionsreglementet

till en början upptagit till behandling frågan, huruvida

tjänstemannapensioneringen bör grundas på avgiftsskyldighet eller

icke. Efter att hava omnämnt, hurusom riksdagen år 1899 liksom

även sedermera vid skilda tillfällen intagit den ståndpunkten, att de statsanställdas

pensionering borde vara förenad med avgiftsplikt, yttra de

sakkunniga huvudsakligen:

Skälen för denna ståndpunkt syntes vara av övervägande psykologisk

art. Den tjänstemannen liksom andra medborgare åliggande förpliktelsen

att i tid sörja för sitt uppehälle på ålderdomen borde genom erläggandet

av pensionsavgifter ställas mera levande för honom. Genom avgiftsplikten

undvekes vidare skenet av en vid jämförelse med övriga samhällsklasser

obehörigt gynnad ställning för tjänstemännen.

För dessa syften hade emellertid åtskilliga praktiska hänsyn måst

ge vika. Av avgiftssystemets motståndare hade sålunda framhållits,

att pensionsavgifterna medförde en med ett vidlyftigt redovisningsväsende

förbunden omgång, som kunde undvikas, örn avlöningen bestämdes

till det lägre belopp, vartill densamma kunde begränsas, då hänsyn

icke toges till skyldigheten för tjänstemannen att bestrida den utgiftspost,

som bestodo i avsättningar för framtida pension. För staten själv måste

det anses likgiltigt, örn löneavdraget skedde en gång för alla — vid löneregleringen

— eller örn det uttoges årligen i form av innchållningar vid

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

löneutbetalningarna. En liknande åsikt hade framförts av statskontoret och

riksräkenskapsverket i deras utlåtanden över 1928 års lönekommittés förslag

till allmänt avlöningsreglemente.

I likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket funne de sakkunniga,

att det ur administrativ förenklingssynpunkt skulle vara till stor

fördel, örn en övergång till ett pensioneringssystem utan avgifter nu läte

sig genomföra. En omläggning i nämnd riktning kunde även i förstone

te sig enkel nog; lönen minskades med ett mot pensionsavgiften svarande

belopp. Undersökte man saken närmare, uppställde sig emellertid åtskilliga

svårigheter. Alldenstund pensionsavgifterna för närvarande utginge

med enhetliga belopp för varje lönegren men lönegraderna inneslöte ett

flertal löneklasser, delvis gemensamma för ända till fem olika lönegrader,

skulle det bliva förenat med betydande svårigheter att utforma den nya

nettolöneplanen, enär den minskning, som borde ske beträffande lönen i en

viss lönegrads löneklasser, icke skäligen kunde bliva lika med den minskning,

som skulle krävas beträffande lönen i de av dessa löneklasser, som

inginge i andra lönegrader. Det vore icke uteslutet, att man då rentav skulle

nödgas i väsentliga avseenden omarbeta hela det under senaste decenniet

med så mycken möda genomförda lönesystemet.

Örn emellertid det antagandet gjordes, att man funnit en genomsnittsprocent,

med vilken de nuvarande lönerna borde minskas vid ett slopande

av pensionsavgifterna, återstode den svårlösta frågan, huru skulle förfaras

med tjänstemän, vilkas hittillsvarande pensionsavgifter beräknats för en

trettioårig betalningstid.

Avgörande för de sakkunniga hade dock icke varit endast de tekniska

svårigheterna utan den omständigheten, att de sakkunniga vid hänvändelse

till dåvarande chefen för finansdepartementet erhållit direktiv att

söka lösa pensionsfrågan på ett sätt, som bevarade de fördelar, man genom

avgiftssystemet velat vinna.

Vid utarbetande av sitt förslag till pensionsbestämmelser hava de sakkunniga

sålunda utgått från att tjänstemännen allt fortfarande skola

själva bidraga till kostnaderna för sin pensionering. De sakkunniga hava

emellertid föreslagit en form härför, som enligt de sakkunnigas mening

skulle väsentligen undanröja olägenheterna med det nuvarande avgiftssystemet.

Örn den av de sakkunniga förordade anordningen anföres i

betänkandet följande:

Anordningen innebär i huvudsak, att pensionsavgifterna utbytas mot

pensionsavdrag, vilka reellt tjäna samma syfte som avgifterna men formellt

tillämpas på sådant sätt, att lönen under viss tidsperiod är minskad

med pensionsavdragets belopp och alltså erhåller karaktär av nettolön. I

avlöningslistorna verkställas icke individuella anteckningar örn avdragens

storlek utan räknas med nettolöner. Icke heller företages omföring

av avdragsbeloppen till pensionsfonderna, vilka i stället — i den mån

fonderingsprincipen anses böra upprätthållas — tillgodoföras mot pensionsavdragen

ungefärligen svarande belopp från för ändamålet i riksstaten

och de affärsdrivande verkens stater beräknade utgiftsanslag. I

lönestaterna för respektive verk räknas såsom regel med netto- i stället

för bruttolöner. Den härigenom uppkommande minskade belastningen å

lönekontot kommer att — fortfarande under förutsättning av fonderingens

fortsättande — motsvaras av en lika stor ökning av utgifterna för pension

sväsendet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

När befattningshavaren vidkänts avdrag under 30 år, upphör pensionsavdraget,

och lönen utgår med det i löneplanen angivna bruttobeloppet.

Angående vissa andra med tjänstemännens bidragsplikt sammanhängande

frågor anföres härefter:

Förslaget bygger på den principen, att tid, som må tillgodoräknas såsom

tjänstår, i allmänhet skall sammanfalla med den tid, under vilken

pensionsavdrag å lönen äger rum. Den dubbla beräkning av tjänstår

och avgiftsår, som enligt kommunikationsverkens pensionslag skall företagas

vid bestämmande av pensionsbeloppets storlek, har fördenskull icke

erhållit någon motsvarighet i de sakkunnigas förslag.

Icke heller har det synts erforderligt att bibehålla anordningen med uppdelning

av pensionen i en särskild del, motsvarande värdet av de verkställda

pensionsavdragen, och en »statspensionsdel». Vad man åsyftat med

en dylik uppdelning, nämligen att pensionens storlek bör påverkas både

av omfattningen av tjänstemannens egna bidrag till sin pensionering och

av tjänstetidens längd, ernås även med de sakkunnigas förslag.

Då de sakkunniga såsom allmän regel uppställt, att tjänsteman för rätt

att komma i åtnjutande av hel ålderspension skall kunna räkna 30 tjänstår,

hava de icke förbisett de förhållanden, som gåvo anledning till den av

1926 års pensionsutredning förordade klassificeringen av befattningarna

och uppdelningen av pensionsavgifterna i två tariffer, beräknade den

lägre för en 30-årig och den högre för en 25-årig betalningstid. Emellertid

synes det låta sig göra att utan dylika åtgärder på ett annat

sätt förena kravet på enhetliga bestämmelser beträffande villkoren för

oavkortad pension med fordringarna på vederbörligt hänsynstagande till

befintliga olikheter i fråga örn utbildningstid, rekrytering, befordran,

tjänstgöring o. s. v. De sakkunniga hava i nu angivna syfte tänkt sig,

att tjänsteman, som icke i vanlig ordning hinner förvärva det för hel pension

stadgade antalet tjänstår, skulle under vissa närmare angivna förutsättningar

kunna bereda sig viss utfyllnad av antalet tjänstår genom att

under hela sin tjänstetid såsom ordinarie tjänsteman vidkännas extra pensionsavdrag

å sin lön. Utfyllnaden skulle, efter tjänstemannens eget val,

kunna avse minst ett fjärdedels och högst 5 tjänstår, varigenom anpassning

kunde, inom den nämnda tidsgränsen, ske efter behovet i varje

särskilt fall. Då högsta antalet utfyllnadsår satts till 5, har detta sin

grund däri, att 25 »effektiva» tjänstår ansetts vara det minimum, som

i allmänhet bör krävas för rätt till oavkortad pension.

De sakkunniga hava i detta sammanhang upptagit till diskussion jämväl

frågan örn pensionens karaktär. Med framhållande, att pensionen

ursprungligen torde hava rätt och slätt ansetts såsom ett ålderdomsunderstöd

men att denna uppfattning numera uppenbarligen icke

kunde vidhållas, yttra de sakkunniga bland annat:

De, som motivera det nuvarande avgiftssystemets bibehållande därmed,

att tjänstemännen böra av egna medel göra avsättningar för sin ålderdom

i form av pensionsavgifter, torde i värjo fall icke karakterisera pensionen

såsom helt och hållet utgörande ett ålderdomsunderstöd. Då vidare upprepade

gånger uttalats, hurusom en av anledningarna till att statens befattningshavares

lönenivå bör ligga under den privata marknadens vore

don, att statstjänstemannen äro med statens garanti tillförsäkrade pen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

.sion såväl vid invaliditet och sjukdom som ock vid viss inträdd ålder, kan

det icke vara riktigt att säga, att pensionen ens till den del, som icke täckes

av tjänstemännens egna avgifter, har understöds natur. Snarare skulle

man kunna ansluta sig till den rätt allmänt förfäktade åsikten, att pensionen

i sin helhet utgör »uppskjuten lön», varmed väl närmast avses, att

pensionen utgör vederlag lör det kapital, som samlats dels genom tjänstemännens

direkta insatser och dels genom att deras löner satts lägre, än

som bort ske, därest ingen hänsyn tagits till pensionen.

En klarare uppfattning av pensionens karaktär vinnes dock enligt de

sakkunnigas mening, örn man i pensioneringen ser en kollektiv livränteförsäkring,

för vilken premierna erläggas dels direkt genom avgifter — eller

enligt de sakkunnigas förslag pensionsavdrag — dels ock indirekt genom

den reduktion av lönen, som gjorts vid själva lönesättningen. Även med

teorien om pensionen såsom »uppskjuten lön» måste nämligen förutsättas,

att det samlade kapitalet tages i anspråk för en tvångsförsäkring, enär

det endast är vederbörande befattningshavare själv, som i form av pension

beredes vederlag för vad som innehållits av hans lön; hans efterlevande

kunna däremot icke tillgodogöra sig det kapital, som genom den

avlidnes avsättningar eller minskningen i hans löneförmåner sammanbragts.

Genom att betrakta pensioneringen såsom en livränteförsäkring

motiveras likaledes, att staten ensam bestämmer örn de samlade pensionsfondernas

förvaltning. Skulle ett försäkringsmoment icke inläggas i pensioneringen,

måste fonderna betraktas såsom tjänstemännens tillhörighet.

De sakkunniga hava vid uppgörandet av förslag till nya pensionsbestämmelser

givit uttryck åt sin sålunda tillkännagivna syn på pensioneringsproblemet.

Liksom det vid kommunikationsverken gällande pensioneringssystemet

med sitt krav på 30 »tjänstår» och 30 »avgiftsår» för erhållande

av hel pension bottnar i uppfattningen örn pensionsväsendet såsom

en försäkringsanordning, kan detta än mera sägas vara fallet beträffande

de sakkunnigas förslag örn rätt för tjänsteman att genom extra pensionsavdrag

bereda sig utfyllnad i antalet tjänstår. Vidare kan påpekas,

att de sakkunniga icke funnit det förenligt med försäkringsprincipen, att

en tjänsteman, som intjänat ålderspension för en tjänst, berövas rätt att

behålla denna pension oförkränkt, även om han skulle komma i åtnjutande

av pension från annan tjänst, eller att en pensionstagares medborgarskap

skall hava inverkan på hans rätt att erhålla pension.

Att de sakkunniga emellertid i vissa fall ansett fullt befogat att göra avsteg

från principen, framgår särskilt av vad som i specialmotiveringen

till 5 § i reglementsförslaget anföres rörande hur i pensionshänseende skall

förfaras, då en tjänsteman dömes till avsättning eller för tjänstefel skiljes

från sin tjänst ävensom då en pensionstagare för förbrytelse i sin tidigare

innehavda tjänst dömes, i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap.

17 § strafflagen eller undergår frihetsstraff eller avtjänar tvångsarbete.

Avgivna yttranden. I ämbetsverkens yttranden hava vissa erinringar

framställts mot de sakkunnigas iittalanden och förslag i förevarande hänseenden.

Härutinnan må följande redogörelse lämnas:

Länsstyrelsen i Stockholms län: Pensionens storlek borde icke göras beroende

av pensionsavgifter eller pensionsavdrag. Alldenstund tjänstemännens

berättigade krav på en rättvis lönereglering undanskjutits, vore

det angeläget, att tjänstemännen icke pålades betungande utgifter för pensionering.

De sakkunnigas förslag att utbyta avgifterna mot avdrag

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

vore en åtgärd, som icke tillfullo avhjälpte de olägenheter, varmed

det nuvarande systemet ur administrativ synpunkt vore behäftat. Förslaget

örn extra pensionsavdrag å lönen vid senare anställning i statens

tjänst kunde länsstyrelsen icke tillstyrka. — Länsstyrelsen vore

icke övertygad därom, att pensionen borde vara att anse såsom ett vederlag

för det kapital, som samlats dels genom tjänstemännens direkta

insatser och dels genom att deras löner satts lägre än som bort ske, därest

ingen hänsyn tagits till pensionen. Denna teoris godtagande innebure,

att tjänstemännens ekonomiska lörmåner av tjänsten skulle närmast motsvara

dem, som skulle komma tjänstemännen till del, örn de erhölle lön,

motsvarande den lör jämlörliga privat anställda, intill den av staten föreskrivna

pensionsåldern, men därefter vore helt hänvisade att leva av egna

besparingar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen hade städse med sympati

omlattat den åsikten, att statstjänstemannen icke borde genom avgiiter

bidraga till sin egen pensionering. Det system, som nu vore rådande,

byggde till viss del på ett slags iörsäkringsprincip, som borde vara en

så stor arbetsgivare som staten ijärran. Staten borde betala sina pensionärer

likaväl som sina tjänstemän, och detta vore förvisso en xitgif t av

högst löpande art.

Kommunikationsverkens lönenämnd: Systemet med pensionsavdrag och

ett i praktiken tillämpat nettolönesystem syntes innebära en godtagbar

lösning av den nu och tidigare mycket omdiskuterade frågan angående

pensionsavgifterna.

Statskontoret: Ämbetsverket kände icke till några verkliga fördelar med

avgiltssystemet, som icke lika väl kunde ernås utan ett sådant system.

De iöreslagna pensionsavdragen vore i och för sig ett framsteg i jämförelse

med 1926 års pensionsutrednings förslag, och ett frivilligt lösande av

felande tjänstår vore givetvis ett fyndigt sätt att undvika nämnda utrednings

förslag örn dubbla avgiftstariffer. Men vad beträffade förslaget örn

felande tjänstårs lösande genom extra avdrag, drabbades även detta förslag

— bortsett från frivilligheten — av samma kritik, som framställdes

i lråga örn de dubbla tarifferna.

Det iöreslagna pensionssystemet kunde sålunda icke av statskontoret förordas.

I första rummet ville ämbetsverket påyrka, att pensioneringen

ordnades utan avgiitsplikt eller utan avdrag å lönen för pensionsändamäl

och att lönerna i sammanhang därmed minskades till verkliga nettolöner,

varvid — om avsättning till pensionsfonden fortfarande ansåges böra äga

rum —. särskilda anslag lör sådant ändamål borde anvisas. Vidare ansåge

ämbetsverket ofrånkomligt ur billighetssynpunkt, att en lägre tjänstålder

för liel pension än 30 tjänstår fastställdes för åtskilliga grupper av

befattningshavare, nämligen 25 tjänstår. Statskontoret tvekade för övrigt

icke att förorda, att 25 tjänstår måtte över bela linjen bliva förutsättningen

för hel pension.

Löneskalorna kunde utan större svårighet förändras till nettolöneskalor

genom fråndragande från lönen i varje löneklass av pensionsavgiften, genom

interpolering utslagen på de i varje lönegrad ingående löneklasserna,

såsom framginge av det försök till sådan ny beräkning, som intagits i en

vid utlåtandet fogad bilaga.1 Vad anginge kommunikationsverkens tjänstemän

linge de, som icke ville gå in på de nya bestämmelserna, kvarstå å de

gamla.

1 Ilar cj intagen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 222.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts propositicm nr 222.

I andra rummet ville statskontoret förorda avgiftspliktens utförande på

sätt de sakkunniga föreslagit, dock att löneavdraget för pension gjordes

permanent och alltså icke upphörde, när tjänstemannen vidkänts avdrag

under visst antal år, samt att tjänstetiden för hel pension bestämdes till

25 tjänstår åtminstone för vissa grupper av befattningshavare, i stort

sett de grupper, för vilka nu gällde en tjänstetid av 25 år eller därunder

såsom förutsättning för hel pension.

Enligt de sakkunnigas mening vore pensioneringen att betrakta såsom

en kollektiv livränteiörsäkring. Örn därmed avsåges att karakterisera den

rättsliga ställningen mellan staten och dess befattningshavare, måste detta

betraktelsesätt anses fullständigt ohållbart. Pension vore ett underhåll,

som alltid ansetts böra tillmätas elter vad som kunde anses skäligt under

de olika omständigheter, som förelåge.

Riksräkenskapsverket: I likhet med de sakkunniga såge riksräkenskapsverket

i pensioneringen en kollektiv livränteförsäkring, garanterad av staten

men bekostad av tjänstemännen. Sättet för täckningen av pensionskostnaderna

borde bedömas väsentligen ur praktiska redovisnings- och

kontrollsynpunkter, och enligt verkets mening vore det hittills tillämpade

blandade systemet i fråga örn kostnadstäckningen ur angivna synpunkt

förenat med betydande olägenheter. Genom den föreslagna omläggningen

från pensionsavgifter till pensionsavdrag skulle visserligen en del med det

blandade systemet förbundna olägenheter beträffande redovisningen undvikas,

men avsevärda svårigheter särskilt i kontrollhänseende skulle fortfarande

kvarstå. Systemet med pensionsavdrag måste också i övrigt betraktas

såsom föga rationellt.

Riksräkenskapsverket funne sig bestämt böra förorda övergång till ett

pensionssystem utan vare sig pensionsavgifter eller pensionsavdrag. De

svårigheter, som de sakkunniga åberopat såsom skäl mot frågans lösning

på det sätt, som statskontoret och riksräkenskapsverket tidigare förordat

och vilket de sakkunniga syntes i princip gilla, kunde icke anses vara av

avgörande natur.

_ Ämbetsverket ställde sig mycket tveksamt mot förslaget, att ordinarie

tjänsteman, som vid uppnående av pensionsåldern icke kunde komma att

räkna 30 tjänstår och alltså då icke kunde erhålla hel ålderspension, skulle

kunna genom extra pensionsavdrag så att säga köpa tjänstår att räknas

honom till godo för ålderspension. Införandet av extra pensionsavdrag

skulle förorsaka stor förvirring beträffande avlöningsbeloppen och ytterligare

försvåra kontrollen. Vid tillämpning av det utav riksräkenskapsverket

förordade nettolönesystemet vore det väl ej omöjligt att

medgiva utfyllnad av tjänståren genom påläggande av en särskild fyll

nadsavgift. Det syntes emellertid ämbetsverket vara lämpligare att från

början nedsätta kravet på antalet tjänstår i fråga örn de befattningshavare,

för vilka pensionsåldern skulle inträda tidigare än för flertalet

andra. Fastställandet för viss tjänsteman av en lägre tjänstålder än

normalt motiverade icke i och för sig nedsättning av pensionsbeloppet.

För befattningshavaren personligen vore den låga pensionsåldern i regel

icke att anse såsom någon fördel, utan intresset för den tidigare avgån

gen läge väsentligen på statens sida.

Statistiska centralbyrån: Statsverket borde påtaga sig samtliga kostnader

för pensioneringen, utan att några mer eller mindre fingerade avgifter

av befattningshavarna behövde förekomma, men givetvis med motsvarande

reduktion av lönerna. Därest avlöningsreglementet av annan

anledning behövde omarbetas, borde därför nettolöner däri upptagas och

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

pensionsreglementet undergå därav betingade ändringar. Oaktat de erinringar,

som kunde resas mot det töreslagna avdragssystemet, måste dock

ämbetsverket erkänna, att detsamma i stort sett ledde till en förenkling av

avlöningslistorna och en minskning av arbetet. Ännu mer skulle detta

bliva tallet, örn även änke- och pupillpensioneringen kunde i sin helhet

övertagas av staten.

Ämbetsverket kunde ej dela de sakkunnigas mening, att örn pensioneringen

i den del, den vilade på avgifter, betraktades såsom försäkring, pensionsfonden

likväl icke vore att anse såsom en tjänstemännens tillhörighet.

Denna uppfattning syntes vara alldeles motsatt den, som kommit till uttryck

i gällande lag örn försäkringsrörelse. Detta spörsmål föreiölle dock

ämbetsverket vara av mera teoretisk innebörd.

Patentverket: Förslaget borde på alla de ställen, där försäkringsprincipen

ej fullständigt genomförts, ändras till full överensstämmelse med

densamma.

Ordföranden i allmänna civilförvaltningens lönenämnd har reservationsvis

inom lönenämnden framhållit, att de sakkunnigas förslag närmast innebure

en tillämpning av nettolönesystemet med den huvudsakliga modifikationen,

att efter ett visst antal år lönen höjdes med ett belopp motsvarande

det s. k. pensionsavdraget. Ett dylikt ålderstillägg vore i och lör

sig alldeles irrationellt. Genom att tjänstemännen linge en höjd lön något

år, innan han skulle vidkännas den stora inkomstminskning, som

följde av utbytandet av lön mot pension, försvårades i verkligheten inträdet

på pensionsstaten.

De svårigheter, vilka de sakkunniga anfört såsom skäl mot avgiftssystemets

fullständiga slopande, vore endast svårigheter vid själva övergången.

Det arbete, som skulle erfordras för att övervinna dessa svårigheter, skulle

mångfaldigt uppvägas av de ständigt återkommande vinster, som skulle

följa med att alltid kunna räkna med nettolön.

De med extra pensionsavdrag avsedda fördelarna skulle vid ett nettolönesystem

kunna vinnas genom att för pensionstagare, för vilka särskilt låg

pensionsålder ansåges behövlig, antalet för full pension erforderliga tjänstår

kunde reduceras.

Domkapitlet i Härnösand och statens egnahemsstyrelse hava uttalat sig

för slopande av pensionsavgifterna och övergång till nettolön. Däremot har

personalföreningen vid statens vattenfallsverk uttalat sig mot övergång

till ett pensionssystem utan avgifter.

Vid de olika utredningar, som verkställts i pensionsfrågan, har spörs- Departementsmålet

örn borttagande av pensionsavgifterna varit föremål för ingående rhefen.

överväganden. Självfallet har det dock icke varit fråga örn att pensionsavgifterna

skulle utan vidare avskaffas. En sådan åtgärd skulle ju — i betraktande

av att lönerna beräknats med hänsyn tagen till tjänstemännens

bidragsskyldighet såväl för egen pension som för familjepensioneringen —

i själva verket innebära, att tjänstemännen erhölle en mot pensionsavgifternas

belopp svarande avlöningsförhöjning. Frågan har gällt, huruvida

man genom förändring i sättet för pensionsavgifternas uttagande kunde

vinna förenkling och arbetsbesparing.

1921 års pensionskommitté, som hade att utarbeta ny pensionslag för ali

männa civilförvaltningens nyreglerade verk och därvid även utreda

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

frågan oni pensionsavgifternas borttagande, framhöll beträffande sistnämnda

fråga i sitt den 18 oktober 1924 avgivna betänkande, att det knap

past vore möjligt att i dåvarande sammanhang bringa frågan örn familjepensionsavgifternas

avskaffande till sin lösning utan att spörsmålet tills

vidare måste begränsas till att avse endast avgifterna för tjänstemännens

egen pensionering. Men kommittén ansåg sig ej heller kunna tillstyrka

genomförandet av det så att säga partiella nettolönesystem, som skulle bliva

en följd av bruttolönernas minskande med allenast tjänstepensionsavgifterna.

Den genomgripande omarbetning av löneplanerna, som därför

skulle erfordras, syntes kommittén ej lämpligen böra vidtagas enbart för

sist angivna ändamål, utan därmed borde anstå, till dess frågan örn familjepensionsavgifternas

indragande vore mogen för avgörande.

I stället framlade kommittén förslag till viss förenkling i pensionsavgifternas

uppbörd och redovisning. Enligt förslaget skulle tjänstepensionsavgifterna

— i stället för att såsom för närvarande sker redovisas

månadsvis — årsvis omföras från vederbörande avlöningsanslag till civila

pensionsfonden med ledning av uppgifter i vederbörande verks stat å antalet

befattningshavare i de särskilda lönegraderna. Sedan omföringen

verkställts, skulle statskontoret till de s. k. huvudförvaltningarna, d. v. s. de

verk, som hava eget konto i rikshuvudboken, översända meddelande örn omföringen.

Vid utbetalning av avlöningarna skulle vederbörande verk räkna

med årsavlöningen, minskad med den årliga pensionsavgiften. Den dittills

i avlöningslistorna förekommande kolumnen »avdrag för . egen pensionering»

skulle alltså kunna uteslutas och allenast avlöningens återstående belopp

däri redovisas. Härigenom skulle bland annat vinnas, att vederbörande

redogörare ej bomme att belastas med de månatliga avgiftsredovisningarna

till statskontoret, att statskontorets räkenskapsväsende i förevarande

del förenklades och att riksräkenskapsverkets granskning av de olika

verkens räkenskaper bleve underlättad.

Pensionskommitténs förslag upptogs i 1925 års proposition angående ny

civil pensionslag. För att icke befattningshavarna genom pensionsavgifternas

uteslutande ur avlöningslistorna skulle gå miste örn däremot svarande

dyrtidstillägg föreslogs emellertid i propositionen, att kolumnen »avdrag

för egen pensionering» allt fortfarande skulle bibehållas å avlöningslistorna,

vilka alltså fortfarande skulle upptaga bruttolönebelopp. Mot det sålunda

framlagda förslaget gjordes icke någon erinran i bankoutskottets

utlåtande över propositionen.

I detta sammanhang torde jag böra omnämna, att frågan örn pensionsavgifternas

upphörande även tidigare varit föremål för riksdagens prövning,

nämligen åren 1920 och 1921 i anledning av inom riksdagen väckta

motioner. Vid 1920 års riksdag avstyrktes motionen av vederbörande utskott

(andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 13) och avslogs

av riksdagen. År 1921 hemställde bankoutskottet (utlåtande nr 44),

att riksdagen måtte besluta skrivelse i ämnet till Kungl. Majit med be
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222. 53

gäran om utredning. Kamrarna stannade emellertid i olika beslut, oell

frågan förföll.

Det i 1925 års proposition framlagda förslaget örn avgiftsuppbördens och

avgiftsredovisningens förenkling upptogs även av 1926 års pensionsutredning

ehuru med viss jämkning till följd av utredningens förslag örn avgiftstidens

begränsning. Även enligt pensionsutredningens förslag skulle

pensionsavgifterna uppföras å avlöningslistorna.

1930 års pensionssakkunniga hava vid sitt ställningstagande till frågan

örn pensionsavgifternas avskaffande haft större handlingsfrihet så till vida,

som enligt de för de sakkunnigas arbete givna förutsättningarna dyrtidstilläggen

skolat inräknas i lönebeloppen och följaktligen löneskalan

omarbetas. Härvid behövde formella hinder icke möta att pröva en sådan

lösning av frågan, varigenom de nya lönebeloppen redan i löneplanen minskades

med vad som motsvarade pensionsavgifterna. På anförda skäl

hava emellertid de sakkunniga funnit sig böra avstå från att förorda

ett verkligt nettolönesystem i fråga örn tjänstepensioneringen och inskränkt

sig till en anordning i syfte att förenkla pensionsbidragens uttagande.

Härvid hava de sakkunniga gått ett steg längre än vad man

vid tidigare utredningar ansett lämpligt. Enligt förslaget skulle de

i löneplanen fastställda bruttolönebeloppen å avlöningslistorna upptagas

till med pensionsavgifter (pensionsavdrag) minskade belopp, varigenom

den utgående lönen skulle — örn man bortser från familjepensionsavgiften

— få karaktär av nettolön. Verkens lönestater skulle likaledes grundas

på nettolöneberäkning. Vid fortsatt fondering av tjänstemännens bidrag

till pensioneringen skulle dessa, summariskt beräknade, överföras till civila

pensionsfonden från särskilt riksstatsanslag och till kommunikationsverkens

pensionsfonder från utgiftsposter i verkens driftkostnadsstater. Den

genom nettolöneberäkning inträdande minskningen i avlöningsanslag, respektive

driftkostnadsposter till avlöningar skulle alltså komma att motsvaras

av den ökning i anslag och poster till pensionsutgifter, som föranledes

av avsättningen till pensionsfonderna.

För egen del kan jag ej undgå att i likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket

samt vissa av de övriga hörda myndigheterna finna starka

skäl tala för ett verkligt nettolönesystem, d. v. s. ett system med lönerna

redan i löneplanerna upptagna till de belopp, som få uppbäras av tjänstemännen.

Av olika anledningar lärer det emellertid icke vara möjligt att i

detta sammanhang genomföra ett dylikt system. Då det givetvis icke kan

komma i fråga, att staten skulle utan vidare övertaga den del av pensioneringskostnaden,

som svarar mot tjänstemännens bidrag, skulle genomförandet

av berörda system kräva en omräkning av lönebeloppen. Den omläggning

av löneplanerna, som härför bleve erforderlig och som otvivelaktigt

bleve förenad med betydande tekniska svårigheter, kan dock svårligen

ske utan samband med en allmän omarbetning av avlöningsförfattningarna.

I varje fall synes mig en dylik omläggning knappast böra

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

komma till stånd utan att möjligheterna för övergång till nettolönesystem

jämväl i fråga örn familjepensionsavgifterna kunna samtidigt tagas unner

övervägande, något som icke kan ske för närvarande, då frågan örn

familjepensioneringens framtida ordnande befinner sig under utredning.

Av bär antydda skäl nödgas jag, trots sympatier för ett verkligt nettolönesystem,

i förevarande sammanhang inskränka mig till att förorda den

förenkling i det administrativa bestyret med pensioneringen, som kan vinnas

genom ändring i sättet för uttagandet av tjänstemännens bidrag till pensioneringskostnaderna.

Den av 1930 års sakkunniga i detta hänseende

förordade anordningen med pensionsavgifternas utbytande mot pensionsavdrag,

som innehållas å tjänstemännens löner, synes erbjuda en även från

min utgångspunkt godtagbar och i jämförelse med tidigare förslag avgjort

fördelaktigare lösning av detta förenklingsproblem. Visserligen kan icke

heller den av de sakkunniga föreslagna anordningen helt komma till sin

rätt, så länge tjänstemännen hava att enligt nuvarande regler erlägga avgifter

till de olika änke- och pupillkassorna, men det föreslagna systemet

skulle likväl medföra den betydande fördelen, att det inom allmänna civilförvaltningen

för närvarande tillämpade uppbörds- och redovisningsförfarandet

bleve obehövligt. Även för kommunikationsverkens del skulle

uppenbarligen icke oväsentliga lättnader i det administrativa och kamerala

arbetet vara att emotse. Jag tvekar sålunda icke att förorda vad 1930

års pensionssakkunniga i förevarande del föreslagit.

Jag har härvid icke förbisett, att den föreslagna anordningen skulle i

vissa fall komma att föranleda minskning i de vederbörande befattningshavare

enligt gällande bestämmelser tillkommande dyrtidstilläggen. Därest

nämligen dyrtidstillägg beräknas å det i avlöningslistan upptagna nettolönebeloppet,

komma nämligen befattningshavarna att gå miste örn den del

av dyrtidstillägget, som i förekommande fall belöper å den pensionsavdraget

motsvarande delen av bruttolönen. Givetvis vore det tänkbart, att

även med tillämpning av de sakkunnigas förslag dyrtidstillägget beräknades

å bruttolönen, men en sådan anordning skulle medföra betydande besvär

vid uträkningen av avlöningarna och även försvåra revisionsgranskningen

av verkens räkenskaper. Den omförmälda minskningen blir ej

heller av någon större betydenhet utan varierar med nu gällande grunder

för dyrtidstilläggen mellan 1 krona och 3 kronor för månad eller

12 respektive 36 kronor för år räknat. Denna relativt obetydliga jämkning

i löneinkomsten kan enligt min mening icke utgöra tillräcklig anledning

att lämna outnyttjad den möjlighet till förenkling i avgiftssystemet,

som de sakkunniga anvisat. För förslagets genomförande bör föreskrift

meddelas av innebörd, att med avlöningsbelopp, varå enligt gällande

bestämmelser dyrtidstillägg utgår, bör i fall, där vederbörande har att

vidkännas pensionsavdrag å lönen, förstås lönebeloppet minskat med

pensionsavdraget.

Vid bifall till det tillstyrkta förslaget böra de till allmänna civilförvalt
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

ningen hörande verkens stater och anslag från och med de nya bestämmelsernas

ikraftträdande upptagas till belopp, grundade på nettolöneberäkning.

Då en dylik omräkning synts mig icke lämpligen kunna äga rum

innan riksdagens beslut i irågan föreligger, har jag bland annat av berörda

anledning funnit ikraftträdandet av den nu föreslagna pensionslagstiftningen

icke kunna ske förrän med ingången av budgetåret 1935/

1936.

Vid en fortsatt fondering av tjänstemännens bidrag till pensioneringskostnaderna

bör i anslutning till de sakkunnigas förslag överföring till vederbörande

pensionsfonder en gång örn året ske av belopp, som enligt överslagsberäkning

motsvara summan av pensionsavdragen för samtliga pensionsberättigade

tjänstemän inom vederbörande förvaltningsgrenar. Jag

återkommer i det följande till frågan örn fonderingen.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, skulle enligt de sakkunnigas

förslag sådan omläggning ske av nuvarande regler beträffande

tjänstårsberäkning för pension, att tjänstår skulle räknas endast för tid,

under vilken tjänstemannen innehaft med pensionsrätt förenad befattning

i statens tjänst eller eljest erlagt avgift till av staten upprättad pensionsanstalt

eller pensionskassa. Härigenom skulle för framtiden tjänstår

för pension praktiskt taget komma att sammanfalla med tiden för bidragsplikt

till egen pensionering. Genom denna anordning, som möjliggöres av

de icke-ordinarie tjänstemännens inbegripande i tjänstepensionsrätten,

skulle bestämmelser motsvarande de i kommunikationsverkens pensionslag

intagna föreskrifterna örn pensionens bestämmande med hänsyn icke blott

till antalet tjänstår utan även till antalet avgiftsår samt örn pensionens

uppdelning i statspension och avgiftspension bliva överflödiga. Då de

sakkunnigas förslag i dessa delar synes mig på ett enkelt och såväl ur

kommunikationsverkens som allmänna civilförvaltningens synpunkt lämpligare

sätt än de nuvarande bestämmelserna i kommunikationsverkens

pensionslag tillgodose de syften, som man genom nämnda uppdelning velat

vinna, finner jag mig böra biträda vad de sakkunniga sålunda föreslagit.

Från kommunikationsverkens pensionslag hava de sakkunniga i sitt förslag

upptagit föreskrift örn att för erhållande av hel ålderspension skulle

för alla befattningar krävas 30 tjänstår. I anslutning härtill har ock löreslagits,

att tjänstemännens bidragsplikt skulle upphöra efter 30 tjänstår,

vilken regel med hänsyn till innebörden av begreppet tjänstår i

sak sammanfaller med det för kommunikation sverken nu gällande stadgandet

örn avgiftsskyldighetens upphörande efter 30 avgiftsår. Enligt min

mening måste sistberörda stadgande, såsom också i de avgivna yttrandena

från vissa håll framhållits, redan i pensionsföreskrifternas nuvarande

utformning anses föga rationellt, i det att detsamma för en tjänsteman,

som under 30 år erlagt pensionsavgifter eller fått vidkännas pensionsavdrag,

medför en särskild löneförhöjning utöver dem, som innefattas i

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

löneplanerna. Denna (^egentlighet framträder ytterligare markerad genom

den omläggning av pensionsavgiftssystemet i riktning mot nettolön, som

jag nyss förordat. Härtill kommer, att tillämpningen av regeln i fråga är

ägnad att i någon mån minska den arbetsbesparing och förenkling, som

man genom ändringen i sättet för bidragspliktens fullgörande velat vinna.

Trots de invändningar, som sålunda kunna riktas mot den avsedda bestämmelsen,

bar jag emellertid ansett densammas avskaffande näppeligen i

detta sammanhang böra komma i fråga, enär den redan under avsevärd

tid ägt tillämpning inom kommunikationsverken och för dessa verks talrika

personalgrupper måste framstå såsom en beaktansvärd ekonomisk

förmån.

Det nyssnämnda kravet på 30 tjänstår för erhållande av hel pension lärer

utan olägenhet kunna tillämpas för det övervägande antalet befattningar

inom såväl kommunikationsverken som allmänna civilförvaltningen. För

ett mindre antal befattningar, särskilt inom allmänna civillörvaltningen,

är emellertid — med hänsyn till utbildnings- och rekryteringsförhållanden

eller behovet av särskilt låg pensionsålder — nämnda tjänstålder alltför

hög för att i normalfall möjliggöra hel pension. Närmast med tanke härpå

hava pensionssakkunniga ifrågasatt en anordning, varigenom ordinarie

tjänsteman skulle medgivas rätt att genom extra pensionsavdrag under

tjänstetiden bereda sig utfyllnad i antalet tjänstår, därest han vid tillträdande

av sin befattning nått sådan levnadsålder, att han före inträdet i

pensionsåldern icke skulle hinna intjäna det för hel ålderspension stadgade

antalet tjänstår. Jag har icke kunnat undgå att ställa mig betänksam mot

denna anordning. För en del belattningshavare skulle visserligen ett dylikt

medgivande såtillvida medföra en fördel, som det skulle möjliggöra

för vederbörande att, alldeles oavsett vilka omständigheter som föranlett

ett sent inträdande i ordinarie anställning, efter eget val i viss utsträckning

förvärva sig tjänstår för pension utan att behöva fullgöra motsvarande

tjänstgöring och utan att för den förvärvade fyllnadspensionen behöva

vidkännas större vederlag än som motsvarar omkring hälften av fyllnadspensionen.

Men just härigenom synes mig förslaget örn extra pensionsavdrag

innebära ett icke önskvärt avsteg från den allmänna princip,

som hittills i regel följts vid den statliga pensioneringen, nämligen att

ålderspensionen bör för alla innehavare av samma slags tjänster ställas

i samma relation till den av tjänstemannen fullgjorda effektiva tjänstgö

ringen. De talrika individuella variationer i pensionsavdragsberäkningen,

som förslagets genomförande måste föranleda, skulle i hög grad komplicera

de administrativa bestyren med pensioneringen och över huvud taget

komma i strid med de fordringar på enhetlighet och enkelhet, som rimligen

måste ställas på den statliga tjänstemannapensioneringen. Ur de

synpunkter, som här antytts, synes det mig långt mera tillfredsställande

att, såsom statskontoret och riksräkenskapsverket anvisat, de olägenheter

ur pensioneringssynpunkt, som äro förenade med att vissa hefatt
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. May.ts proposition nr 222.

ningar till följd av rådande utbildnings- och rekryteringsförhållanden

i regel icke tillträdas förrän relativt sent, undanröjas genom att tjänståldern

i sådana befattningar sättes lägre än den för tjänster i allmänhet

normala. För egen del vill jag förorda, att det för hel ålderspension

erforderliga antalet tjänstår beträffande det fåtal befattningar, om

vilka här är fråga, bestämmes till 25 år. Då ett sådant avsteg från den

allmänna tjänståldern är förestavat icke av de enskilda befattningshavarnas

utan av statens intressen, är det rimligt, att staten vidkännes den

ökning i pensionskostnaden, som kan bliva en följd av avkortningen i antalet

tjänstår. Denna ståndpunkt bör emellertid icke för de enskilda

tjänstemän inom ifrågavarande personalgrupper, vilka ■ till äventyrs

kunna uppnå en längre tjänstetid än 25 år, medföra någon avkortuing av

den normala tiden för bidragsplikten.

Jag anser mig i detta sammanhang slutligen böra med några ord beröra

den av de sakkunniga behandlade frågan om pensionens karaktär.

Såsom de sakkunniga framhållit, lärer uppfattningen örn pensionen såsom

enbart ett av staten beviljat ålderdomsunderstöd ej numera kunna vidhållas.

Pensionen måste, även till den del, som icke täckes av tjänstemannens

pensionsavgiiter eller pensionsavdrag, betraktas såsom en förmån,

vilken tjänstemannen under sin tjänstgöring intjänat. Frågan, huruvida

pensionen bör betraktas såsom en uppskjuten lön eller såsom en

genom kollektiv försäkring grundlagd livränta, lör vilken premierna erläggas

dels genom avgifter och dels genom vid lönesättningen vidtagen

reduktion av lönen, synes emellertid äga ett övervägande teoretiskt intresse.

Enligt min mening kunna reglerna för en statlig tjänstemannapensionering

ej rimligen utformas med konsekvent anläggande av försäkringsynpunkter,

och icke heller de sakkunnigas förslag är grundat på

en lullt genomlörd tillämpning av försäkringsprinciper. Örn jag alltså

icke är beredd att oreserverat ansluta mig till den uppfattning, som de

sakkunniga på förevarande punkt uttalat, hindrar detta likväl icke, att

jag i llertalet detaljfrågor kan biträda den ståndpunkt, som de sakkunniga

med tillämpning i större eller mindre utsträckning av försäkringssynpunkter

intagit.

Pensioneringens omfattning.

De sakkunniga. Beträffande frågan, vilka olika slag av befattningshavargrupper

skulle lyda under civila tjänstepensionsreglementet, anföra

de sakkunniga:

Vid sitt övervägande av pensioneringens lämpliga omfattning hava 1930

års pensionssakkunniga utgått från den uppdelning av tjänstemannapersonalen,

som kommit till uttryck i 1928 års lönekommittés lörslag till nya

avlöningsreglementen för ordinarie och icke-ordinarie personal. De redan

pensionsberättigade grupperna av ordinarie befattningshavare, nämligen

tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial, och tjänste
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

män, som tillsättas genom förordnande på viss tid, torde i detta sammanhang

icke behöva närmare beröras. Det är först, då det gäller att taga

ställning till Irågan örn vilka grupper av icke-ordinarie belattningshavare

böra beredas pensionsrätt, som anledning till tveksamhet föreligger. Såsom

ett huvudvillkor för erhållande av pensionsrätt torde emellertid, på

sätt framhållits av 1926 års sakkunniga, böra uppställas det kravet, att

vederbörande befattningshavare vunnit en någorlunda fast anställning

inom sitt verk. Detta är fallet med de i tilläggsbestämmelserna till det

föreslagna allmänna avlöningsreglementet omiörmälda tjänstemännen å

extra stat, vilka enligt riksdagens beslut skola motsvara ordinarie tjänstemän,

ehuru de avlönas från extra anslag och endast äro iörordnade tillsvidare.

V idare äro att hit hänföra de extra ordinarie tjänstemännen, vilka

utgöra den egentliga rekryteringspersonalen. De i lönekommitténs förslag

omiörmälda extra tjänstemännen utgöras däremot av personer, som äro

mindre fast knutna vid statstjänsten än de extra ordinarie tjänstemännen

och som antingen befinna sig pä utbildnings- och prövningsstadiet eller ock

ansetts böra under tjänstemannaställning antagas för tillgodoseende av ett

mer eller mindre varaktigt ehuru icke permanent behov av arbetskraft.

Lönekommittén har slutligen under beteckningen arvodestagare sammanfattat

sådana anställda, vilka utan att vara tjänstemän i egentlig mening

åtnjuta ersättning lör arbete eiler uppdrag i statens tjänst. I allmänhet

vöre det därvid fråga örn personer, som hade statstjänsten allenast som

bisyssla, stadigvarande eller tillfällig.

Vid ett godtagande av lönekommitténs uppdelning av den icke-ordinarie

personalen torde allenast två kategorier kunna sägas uppfylla fordringarna

för erhållande av pensionsrätt, nämligen tjänstemän å extra stat och extra

ordinarie tjänstemän. Då de sakkunniga aviattat sitt förslag till tjänstepensionsreglemente

i överensstämmelse med denna uppfattning, hava de

icke förbisett, att de bestämda gränser, som 192S års lönekommité ansett

sig kunna uppdraga mellan olika grupper av icke-ordinarie tjänstemän,

icke alltid — vilket kommittén även framhållit — motsvaras av rådande

förhållanden på personalområdet utan snarare äro att anse som ett uttryck

lör hur det enligt lönekommitténs mening borde vara. De sakkunniga

linna det emellertid vara av största vikt att kunna bestämt fixera

de befattningshavargrupper, som skola tillerkännas pensionsrätt, och finna

det vidare uppenbart, att sedan väl begreppen rörande vad som är att

förstå med en »extra ordinarie tjänsteman», en »extra tjänsteman» o. s. v.

en gång blivit uppklarade, anställningsformerna snart nog komma att anpassas

därefter.

Säkerligen kommer det. emellertid att befinnas önskligt, att även för

vissa andra grupper av icke-ordinarie befattningshavare än tjänstemän

å extra stat och extra ordinarie tjänstemän ordnad pensionering genomföres.

De sakkunniga föreslå i annat sammanhang, att befogenhet lämnas

Kungl. Majit att utsträcka pensionsreglementets tillämplighet till andra

icke ordinarie tjänstemän, än nyss nämnts. För de grupper icke-ordinarie

befattningshavare, som ändock måste bliva stående utanför det reguljära

pensionsväsendet, synes annan anordning icke för närvarande böra ifrågakomma,

än att de tillförsäkras en mera summarisk rätt till sjuk- och invalidpension,

beräknad i visst förhållande till tjänstetidens längd och avlöningens

storlek men icke förenad med skyldighet för befattningshavaren

att vidkännas pensionsavdrag å avlöningen. De undantagsfall, då

ålderspensionering kan ifrågakomma för här avsedda befattningshavare

i tjänstemannaställning, torde, på sätt nu vanligen sker, böra underställas

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

riksdagens prövning, där icke riksdagen kan befinnas villig att helt eller

nied vissa begränsningar överlåta prövningen åt Kungl. Majit. Å andra

sidan må framhållas, att om en extra tjänsteman eller arvodestagare vinner

anställning såsom extra ordinarie eller ordinarie tjänsteman och detta

skulle inträffa så sent, att lian före pensionsålderns uppnående icke hunne

förvärva det för hel pension stadgade antalet tjänstår, Kungl. Majit enligt

reglementsförslaget (2 §) skulle, örn så prövades skäligt, kunna tillgodoräkna

vederbörande en del av den föregående anställningstiden såsom

tjänstår för pension, oaktat han därunder icke haft att vidkännas pensionsavdrag

å sin avlöning.

Vad därefter angår spörsmålet, huruvida endast extra ordinarie tjänstemän,

som bestrida heltidstjänstgöring, böra komma i åtnjutande av pensionsrätt,

hava de sakkunniga med hänsyn till de erinringar, som framställts

mot tidigare förslag i sådan riktning, ansett sig böra söka en annan

lösning. Utan att vilja närmare ingå på frågan örn halvtidstjänstgöringens

större eller mindre värde anse de sakkunniga det vara ur alla

synpunkter lämpligast att låta anställningens karaktär bliva avgörande

för pensionsrätten. De sakkunniga tro sig emellertid genom sitt förs åg

med avseende å tjänstårsberäkningen hava lyckats finna en utväg, varigenom

vederbörlig hänsyn blir vid pensionsförmånens utmätande tagen

även till tjänstgöringens omfattning. För tid, under vilken extra ordinarie

tjänsteman haft avkortad tjänstgöringstid, skulle nämligen vid tjänstårsberäkningen

vidtagas en reduktion, svarande mot den nedsättning av

tjänstgöringstiden, som för tjänstemannen varit gällande. För rätt att

räkna fulla tjänstår skulle alltså krävas full tjänstgöring. Vid bestämmande

av storleken av den pension, som skulle tillkomma en extra ordinarie

tjänsteman med halvtidstjänstgöring i tvenne olika verk, uträknas

pensionen för vardera av de båda befattningarna, varefter de sålunda erhållna

beloppen sammanläggas. I fråga örn invalidpension skulle dessutom

gälla, att pensionsunderlaget reduceras i förhållande till den kortare

tjänstgöringen.

De sålunda föreslagna reglerna torde i tillämpningen knappast medföra

större svårigheter. Det må även i detta sammanhang erinras örn att antalet

åo/utidstjänster i förhållande till hela antalet med pensionsrätt förenade

befattningar är försvinnande litet och dessutom tenderar att ytterligare

minskas. Anledning lär fördenskull knappast föreligga att vid pensionsfrågornas

bedömande allt för mycket dröja vid de säregna anställningskombinationer,

som kunna tänkas med avseende å halvtidsamanuenser.

Såsom förut omnämnts, har för vissa grupper av den icke-ordinarie

tjänstemannapersonal, som enligt förslaget skulle vara att hänföra under

civila tjänstepensionsreglementet, ordnad pensionering redan blivit genomförd.

Extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar

och vid statens vattenfallsverk liro sålunda delägare, de förra i statens

järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal och

de senare i statens vattenfallsverks pensionskassa för samma ändamål.

Vidare linnas vid telegrafverket ett antal extra ordinarie reparatörer och

extra ordinarie linjeförmän, vilka i sin tidigare egenskap av linjearbetare

varit delägare i telegrafverkets pensionskassa för pensionering av fast

anställda verkstads-, förråds- och linjearbetare och som efter utnämningen

till extra ordinarie tjänstemän tillåtits kvarstå i kassan.

I samband med det nya pensionsreglementets ikraftträdande skulle emellertid

delägarskapet uti ifrågavarande, huvudsakligen för pensionering av

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

viss arbetarpersonal upprättade pensionskassor upphöra för de ovan

nämnda extra ordinarie tjänstemännen. Härvid torde från arbetarpensionskassorna

böra till respektive verks fonder tor tjänstemannapensionering

överföras kapitalbelopp, motsvarande de förbindelser, som av pensionsfonderna

övertagas. Att föranstalta örn utredning rörande storleken

av dessa kapitalöverföringar, torde få ankomma på vederbörande verks

styrelse.

I detta sammanhang torde jag böra erinra, att de sakknnniga i sitt förslag

till tilläggsbestämmelser till civila tjänstepensionsreglementet

(4 §) upptagit en föreskrift av innehåll, att Kungl. Majit skulle äga besluta,

att bestämmelserna i reglementet i tillämpliga delar skola bliva

gällande jämväl för andra icke-ordinarie befattningshavare än extra ordinarie

tjänstemän och tjänstemän å extra stat. I sin motivering till

sagda paragraf hava de sakkunniga yttrat bland annat följande:

Bland den icke-ordinarie personalen förekomma vissa grupper, för

vilka gälla anställnings- och avlöningsförhållanden, som väsentligt avvika

från de normala, men vilka grupper det oaktat torde böra inbegripas

i den föreslagna pensioneringen. Sålunda finnas icke-ordinarie befattningshavare,

vilka betraktas såsom extra tjänstemän under hela den

tid, som föregår befordran till ordinarie tjänst, och fördenskull icke antagas

till extra ordinarie tjänstemän, även örn anställningen har samma

fasthet, som utmärker anställning i extra ordinarie tjänst. Ett exempel

härpå erbjuda de extra telefonisterna, vilka avlönas enligt ett mellan

telegrafstyrelsen och kvinnliga telefontjänstemannaföreningarnas centrallörening

träffat avtal och bibehålla ställningen av extra tjänstemän

under hela den icke-ordinarie anställningstiden.

Även inom andra förvaltningsområden förekomma extra tjänstemän,

vilka i fråga om anställningens fasthet och omfattning äro fullt jämförliga

med extra ordinarie tjänstemän. Sålunda finnas vid mynt- och justeringsverket

ett antal befattninghavare — verkmästare, mästare och kontrollstämplingsbiträden

— vilka i tjänstgörings- och lönehänseende intaga

en ställning, som, enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde motivera beredande

åt dem av rätt till pension enligt i huvudsak samma grunder som

av de sakkunniga föreslås för extra ordinarie tjänstemän. Vid statens

vattenfallsverk äro vidare såväl extra ordinarie som extra tjänstemän

för närvarande tillförsäkrade pension enligt Kungl. Maj:ts reglemente

den 29 juni 1917 (nr 443) för statens vattenfallsverks pensionskassa för

pensionering av icke-ordinarie personal, vilken pensionskassa emellertid

även ombesörjer pensionering av viss stadigvarande arbetarpersonal vid

vattenfallsverket. Likaså äro extra ordinarie tjänstemän vid statens

järnvägar och fast anställda tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

tillförsäkrade pension enligt ett samma dag utfärdat reglemente för statens

järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal

(nr 441). De sakkunniga hava utgått från att delägarskapet uti

ifrågavarande pensionskassor bör i samband med det nya pensionsreglementets

ikraftträdande upphöra för de extra ordinarie tjänstemännen.

Givetvis måste det anses önskligt, att Kungl. Majit äger besluta, att

bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet skola i tillämpliga

delar bliva gällande även å de extra tjänstemän, som redan nu innehava

eller finnas för framtiden böra beredas pensionsrätt. Framställning i

sådant syfte torde böra göras av vederbörande verks styrelse, som därvid

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

även lär hava att avgiva förslag i fråga om de erforderliga detaljbestämmelserna.

I samband med pågående utredning angående ordnandet av arbetarpersonalens

pensionsfrågor hava de sakkunniga slutligen uppmärksammat

vissa icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet, tillhörande

arbetsledar- och kontorspersonalen, vilka borde beredas pensionsrätt.

Dessa befattningshavare äro icke att jämställa med de grupper av

arbetare vid försvarsväsendet, beträffande vilka de sakkunniga komma

att föreslå pensionsreglering. Ehuru de icke heller äro i lönehänseende

helt jämförbara med de extra ordinarie eller ordinarie tjänstemännen,

vill det synas de sakkunniga lämpligt att — under förutsättning att

för försvarsväsendet kommer att antagas ett nytt tjänstepensionsreglemente,

uppbyggt enligt samma grunder som det av de sakkunniga utarbetade

civila tjänstepensionsreglementet — de ifrågavarande befattningshavarnas

pensionsfråga ordnas genom ett stadgande av samma innebörd

som 4 § i här föreslagna tilläggsbestämmelser.

I allmänhet torde det icke möta någon svårighet att i pensionshänseende

hänföra ieke-ordinarie befattningshavare, som anses böra beredas

pensionsrätt, till viss lönegrad å den för extra ordinarie tjänstemän avsedda

skalan, varigenom såväl pensionsunderlag som pensionsavdrag utan

vidare skulle bliva bestämda. För vissa kategorier torde det emellertid

icke låta sig göra att inplacera vederbörande i särskild lönegrad, nämligen

om utgående avlöningsbelopp väsentligt avvika från de för närmast

jämförliga extra ordinarie tjänstemän bestämda lönerna. I dylika

fall bör Kungl. Maj:t äga att, i samband med beslut örn utsträckning av

reglementets tillämplighet, fastställa särskilt pensionsunderlag och pensionsavdrag

för befattningen i fråga.

Avgivna yttranden. I de avgivna utlåtandena förekomma vissa mera

principiella uttalanden angående lämpligheten över huvudtaget av att utsträcka

pensioneringen till befattningshavare i icke-ordinarie anställning.

På dessa yttranden behöver jag i detta sammanhang icke ingå, då jag redan

förut tagit ståndpunkt till denna fråga. I övrigt förekomma bland

annat följande allmänna uttalanden örn avgränsningen av pensionsrätten

för icke-ordinarie personal:

Överståthållarämbetet: Det syntes kunna starkt ifrågasättas, örn pensionsrätten

borde utsträckas även till extra ordinarie tjänstemän med

väsentligt avkortad tjänstgöringstid. Den s. k. halvtidstjänstgöringen

kunde nämligen i allmänhet näppeligen tillmätas samma värde som full

tjänstgöring. För halvtidstjänstemän syntes pensioneringsfrågan utan olägenhet

kunna göras beroende av individuell prövning av riksdagen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Förslaget att lämna utanför pensions
rätt

andra icke-ordinarie befattningshavare än extra ordinarie tjänstemän

och tjänstemän å extra stat innebure allvarliga olägenheter i betraktande

av den långa tid, som numera förflöte före befordran till extra

ordinarie tjänst.

Lantbrukssstyrelsen ifrågasätter, huruvida det bör tillkomma Kungl.

Maj:t att, såsom i 4 § tilläggsbestämmmelserna förutsattes, besluta örn

pensioneringens utsträckande till andra icke-ordinarie befattningshavargrupper

än de i förslaget nämnda.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Vissa ämbetsverk hava särskilt uttalat sig beträffande frågan, i vad

mån pensionsrätt borde tillkomma dem underlydande icke-ordinarie personal:
Nedre

justitierevisionen framhåller, att hos revisionen vore anställda

fem amanuenser med en tjänstgöringstid av 2 ''A timmar för dag. Det

vore tvivelaktigt, örn dessa tjänstemän enligt förslaget skulle tillerkännas

pensionsrätt. Revisionen ville i allt fall uttala, att tjänsteman med

kortare tjänstgöring än halvtidstjänstgöring icke borde äga rätt till

pension. Svea hovrätt yttrar, att pensionsrätt icke borde tillkomma tillförordnade

fiskaler — numera benämnda extra fiskaler — och av de adjungerade

ledamöterna endast sådana, som av Kungl. Majit förordnats

att vara assessorer. Arméförvaltningen har riktat uppmärksamheten på

sådana civila och civilmilitära tjänstemän vid försvarsväsendet, som avses

i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215). I avseende å anställningens

art måste flertalet av ifrågavarande befattningshavare anses äga en

ställning, som gjorde dem framför civilförvaltningens extra ordinarie

tjänstemän likställda med ordinarie befattningshavare. Med hänsyn härtill

borde civila tjänstepensionsreglementet antingen givas en sådan vidgad

omfattning, att det uttryckligen komme att omfatta även de civila

och de civilmilitära extra ordinarie befattningshavarna eller ock Kungl.

Majit uttryckligen medgivas rätt att besluta örn reglementets tilllämpning

å nyssberörda tjänstemän vid försvarsväsendet. Arbetsrådet

och arbetsdomstolen förutsätta, att civila tjänstepensionsreglementet

bliver tillämpligt å där anställd personal. Länsstyrelsen i Älvsborgs län

finner det icke vara med rättvisa och billighet överensstämmande örn tillförordnade

landsfogdar, häradsskrivare och landsfiskaler, vilka i realiteten

vore att anse såsom ordinarie befattningshavare, endast på grund

av svävande organisationsplaner skulle berövas rätten till den pension,

de under vanliga förhållanden skulle ägt åtnjuta. Byggnadsstyrelsen

framhåller angelägenheten av att länsarkitekternas pensionsfråga vinner

sin lösning. Järnvägsstyrelsen uttalar, att de fast anställda tjänstemännen

vid statens järnvägsbyggnader borde inordnas under civila

tjänstepensionsreglementet. Stockholms stads konsistorium anmäler till

erhållande av pensionsrätt den vid konsistoriet anställda personalen, en

sekreterare och extra biträden. Musikaliska akademien erinrar, att

konservatoriedirektören tillsättes av akademien för en tid av sex år.

Akademien uttalar, att hans pensionsrätt borde regleras enligt bestämmelser,

som skulle gälla för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande

på viss tid. Med hänsyn till rekryteringen vore det önskvärt,

att de biträdande lärarna erliölle pensionsrätt. Lärarkollegiet vid tekniska

högskolan uttalar den förhoppning, att speciallärarnas och assistenternas

vid tekniska högskolan pensionsförhållanden bliva ordnade.

Statens biografbyrå finner rättvisa och billighet tala för att de i staten

upptagna granskningsmännen bleve pensionsberättigade. Statens egnahemsstyrelse

hemställer, att Kungl. Majit måtte meddela de särskilda

bestämmelser, som eriordrades lör att pensionsrätt måtte tillkomma såväl

cheien som befattningshavarna hos styrelsen. Styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsförsöksanstalt uttalar önskvärdheten av att de vid skogsförsöksanstalten

tjänstgörande assistenterna, vilka kunde sägas vara jämställda

med extra ordinarie befattningshavare, ehuru de endast åtnjöte arvode,

kunde beredas möjlighet att erhålla pension. Försäkringsinspektionen

framhåller, att pensionsfrågan för inspektionens chef, vilken för när
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

varande i sådan egenskap icke åtnjuter pensionsrätt, borde ordnas på det

sätt, att förordnandet å befattningen förvandlades från förordnande tills

vidare till iörordnande på viss tid.

I detta sammanhang må nämnas, att representanter för vissa kvinnliga

personalsammanslutningar framhållit, att vid avgörandet av frågan

örn pensionering av de extra tjänstemän, varifrån rikstelefonisterna rekryteras,

det vore nödvändigt att beakta de svårigheter i fråga örn uppfyllandet

av förutsättningarna för erhållande av hel pension, som uppstode

beträffande rikstelefonisterna på grund av den låga pensionsåldern

och den höga genomsnittliga levnadsåldern vid ordinarieblivande, samt

att lär över kslär anias riksförbund hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen besluta örn pensionsreglering på grundval av de sakkunnigas

förslag för tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen,

däri inbegripna befattningshavare vid de allmänna läroverken, oaktat

lönereglering för dessa sistnämnda icke blivit genomförd.

Slutligen torde få omnämnas, att marinens civila tjänstemannaförbund

hemställt bland annat, att 4 § av tilläggsbestämmelserna till pensionssakkunnigas

förslag till civilt tjänstepensionsreglemente måtte givas

sådan utsträckning, att även de vid försvarsväsendet anställda ickeordinarie

tjänstemännen måtte inrymmas under reglementsförslaget,

samt att arméns civila tjänstemannaförening yrkat, att personal, som

uppbure lön enligt kungörelsen nr 215 år 1928, måtte komma i åtnjutande

av tjänstepension enligt förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente.

Då enligt mitt förslag frågan örn tjänstemannapensioneringen skulle Departement»- lösas utan avvaktan på den slutliga prövningen av 1928 års lönekommittés 5 e''"‘n''

förslag, måste, såsom jag redan förut framhållit, tillämpningsområdet

för de nya pensionsbestämmelserna begränsas till att avse allenast de

förvaltningsgrenar, vid vilka ny lönereglering hittills blivit genomförd

enligt principerna i kommunikationsverkens lönesystem. I enlighet härmed

bör det nya tjänstepensionsreglementet äga tillämpning å ordinarie

befattningshavare, som lyda under avlöningsregleinentet den 19 juni 1919

(nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfailsverk, avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten

samt avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare

och provinsialläkare. Beträffande befattningshavare vid domänverket

gäller för närvarande allenast ett provisoriskt avlöningsreglemente

av den 22 juni 1920 (nr 493). I proposition till innevarande års riksdag

(nr 148) har emellertid Kungl. Majit framlagt förslag angående omorganisation

av domänverket och därvid även upptagit förslag till nytt

avlöningsreglemente för domänverkets befattningshavare. Då såväl nuvarande

avlöningsbestämmelser för domänverket som nämnda reglementsforsing

bygga på samma huvudgrunder som kommunikationsverkens avlöningsreglemente,

bör tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde

självfallet omfatta jämväl domänverkets befattningshavare.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Pensionsrätten bör liksom för närvarande avse ordinarie tjänstemän,

vilka tillsättas genom fnllmakt eller konstitutorial eller genom förordnande

på viss tid. Vidare torde under det nya reglementet lämpligen böra

inordnas justitieråd, regeringsråd och landshövdingar, vilka för närvarande

äro underkastade 1921 års provisoriska pensionsbestämmelser (kungörelsen

nr 456 år 1921).

Sådana ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen,

vilka ännu icke kommit i åtnjutande av lönereglering enligt kommunikationsverkens

lönesystem, skulle, såsom jag förut framhållit, vara uteslutna

från reglementets tillämplighet och fortfarande lyda under 1907

års civila pensionslag. Hit höra häradshövdingar, överståthållare och

underståthållare, landsfogdar, häradsskrivare, landsfiskaler, befattningshavare

vid det statliga undervisningsväsendet (inklusive skeppsgosseskolorna,

veterinärinrättningen i Skara och navigationsskolorna), distriktslantmätarna

m. fl. Av såväl formella som praktiska skäl torde den av läroverks

lärarnas riksförbund gjorda framställningen, att befattningshavare vid de

allmänna läroverken m. fl. läroanstalter måtte inordnas under pensionsreglementet,

icke nu kunna vinna avseende. För professorerna vid universiteten

och karolinska institutet har visserligen en lönereglering genomförts

vid 1925 års riksdag. Denna lönereglering är dock icke grundad

på principerna i de vid lcommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen

gällande avlöningsreglementena. Avlöningen till dessa befattningshavare

är allt fortfarande såsom vid oreglerade verk uppdelad i lön och

tjänstgöringspenningar, varav lönen utgår i förskott och tjänstgöringspenningarna

i efterskott. Jag utgår från att bestämmelserna i 1907 års

civila pensionslag skola fortfarande äga tillämpning å ifrågavarande pro

fessorer.

Pensionssakkunniga hava i likhet med tidigare sakkunnigberedningar

ansett, att under en ny pensionsförfattning för civila ordinarie befattningshavare

böra inordnas även sådana icke-ordinarie tjänstemän, vilka

vunnit en någorlunda fast anställning inom vederbörande verk. I enlighet

härmed hava de sakkunniga föreslagit, att bestämmelserna i civila

tjänstepensionsreglementet skola äga generell tillämpning å extra ordinarie

tjänstemän samt tjänstemän å extra stat, vilket sistnämnda begrepp

givits den innebörd, som innefattas i lönekommitténs förslag till tilläggsbestämmelser

till allmänna avlöningsreglementet. För min del har jag

intet att erinra mot att pensionsrätten för icke-ordinarie personal i huvudsak

avgränsas enligt de sakkunnigas förslag. De tjänstemän, som i nu

gällande lönebestämmelser benämnas befattningshavare å extra stat —

härunder inbegripas icke vikarier med ersättning enligt de s. k. extrastatsreglerna

— äro i avseende å arbetsuppgifter m. m. i allt väsentligt

jämställda med ordinarie befattningshavare och innehava i regel sina

förordnanden under längre tidsföljd. Även de extra ordinarie tjänstemännen

äro antagna i mera stadigvarande anställning och för samma eller

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

likartade arbetsuppgifter, som åvila ordinarie personal, och en extra ordinarie

befattning inom ett visst förvaltningsområde bär därstädes merendels

motsvarighet i en ordinarie tjänst.

Extra ordinarie tjänsteman inom den nyreglerade civila statsförvaltningen

antages i regel för tjänstgöring i ungefär samma omfattning, som

är bestämd för jämförlig ordinarie befattningshavare. De extra ordinarie

befattningshavarna uppfylla därigenom även det ytterligare krav, som

enligt mitt förmenande i allmänhet bör uppställas såsom villkor för pensionsrätt

åt icke-ordinarie personal, nämligen att tjänstgöringen skall till

omfattningen ungefärligen motsvara den, som åligger jämförlig ordinarie

personal inom samma verk eller samma förvaltningsområde. Emellertid

må enligt gällande avlöningsbestämmelser såsom amanuens i extra ordinarie

anställning antagas även befattningshavare med en tjänstgöringstid

för söckendag motsvarande minst hälften av den för ordinarie tjänsteman

bestämda (s. k. halvtidsamanuens).

Spörsmålet, huruvida halvtidsamanuenserna böra medgivas pensionsrätt,

har varit föremål för ingående överväganden av de olika sakkunniga,

som haft att utreda pensionsfrågan. 1921 års pensionskommitté och 1926

års pensionsutredning funno sig främst med hänsyn till praktiska svårigheter

icke kunna förorda pensionsrätt för ifrågavarande befattningshavare.

Denna ståndpunkt föranledde emellertid erinringar från ett flertal

ämbetsverk, vilka påyrkade pensionsrätt för halvtidsamanuenserna.

1930 års pensionssakkunniga hava ansett, att tjänstepensionsrätt borde

tillkomma jämväl extra ordinarie tjänstemän med avkortad daglig tjänstgöringstid.

Ett utsträckande av pensionsrätten till dylik personal skulle

visserligen sannolikt komma att bereda vederbörande ämbetsverk vissa

svårigheter och besvär. Det lärer nämligen icke vara möjligt eller ens

lämpligt att i tjänstepensionsreglementet upptaga bestämmelser så detaljerade,

att de skulle kunna reglera pensionsförhållandena för alla tänkbara

anställningskombinationer eller växlingar i anställningsförhållandena.

Å andra sidan är att märka, att det här är fråga örn befattningshavare,

vilka ehuru de i ett och samma verk fullgöra allenast begränsad

tjänstgöring, likväl ofta genom anställning samtidigt i annat verk utföra

arbete i statens tjänst till omfattning motsvarande eller till och med

överstigande det, som regelmässigt utföres av ordinarie personal. Med

hänsyn härtill och till den inställning, ett flertal ämbetsverk intagit till

lialvtidsamanuensernas pensionsfråga, har jag ansett mig böra biträda de

sakkunnigas förslag i förevarande del, särskilt som de föreslagna reglerna

för tjänstårsberäkning och pensions bestämmande beträffande dylika

tjänstemän synas mig innebära en framkomlig utväg att ordna dessa

befattningshavares pensionsförhållanden. Oavsett avlöningsbestämmelsernas

avfattning har jag emellertid ansett det böra såsom villkor för pensionsrätt

stadgas, att befattningshavarens dagliga tjänstgöringstid vid ett

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 222.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

och samma verk uppgår till minst hälften av den för ordinarie tjänsteman

vid verket föreskrivna.

Inom den centrala statsförvaltningen lärer det understundom förekomma,

att amanuens med heltidstjänstgöring i ett verk anställes såsom amanuens

med halvtidstjänstgöring i ett annat verk. Ehuru en dylik förening

av anställningar knappast kan tänkas fortgå intill pensionsåldern, är det

alltså teoretiskt möjligt, att en sådan tjänsteman skulle kunna bliva pensionsberättigad

i ett verk i egenskap av heltidsamanuens och i ett annat

såsom halvtidsamanuens. En dylik ackumulering av pensionsförmåner

bör icke få förekomma. Eegulativet häremot bör dock sökas icke i pensioneringsbestämmelserna

utan i föreskrifter örn anställningsformer och

avlöningsförhållanden. I fall som det nu anförda bör befattningshavaren

i det verk, där lian avses skola vara halvtidstjänstgörande, icke anställas

såsom extra ordinarie tjänsteman. Jag förutsätter, att ämbetsverken

låta sig angeläget vara att, vid antagande av extra ordinarie amanuenser,

på nu antydda sätt taga hänsyn till de konsekvenser i avseende å pensionsrätten,

som den extra ordinarie anställningen skulle i och med reglementets

ikraftträdande föra med sig.

Jag biträder även de sakkunnigas förslag, att möjlighet öppnas för

Kungl. Majit att besluta örn pensionsrätt jämväl åt andra icke-ordinarie

befattningshavare vid nyreglerade verk än extra ordinarie tjänstemän

och tjänstemän å extra stat, i den mån de med hänsyn till anställningens

art och omfattning skäligen finnas böra komma i åtnjutande av

dylik förmån. Inom vissa förvaltningsgrenar finnas nämligen icke-ordinarie

befattningshavare, vilka icke äro hänförliga till nyssnämnda grupper

men likväl måste i avseende å anställningens varaktighet, tjänstgöringsförhållanden

m. m. anses jämförliga med desamma och därför kunna

ifrågasättas till erhållande av pensionsförmån. Hit höra exempelvis de

redan nu pensionsberättigade fast anställda tjänstemännen vid statens

järnvägsbyggnader och de extra tjänstemännen vid statens vattenfallsverk,

vidare viss extra telefonistpersonal vid telegrafverket o. s. v.

I fall, då Kungl. Majit enligt vad nu sagts meddelar beslut örn icke-ordinarie

befattningshavares inordnande under civila tjänstepensionsreglementet,

torde Kungl. Majit samtidigt böra bestämma den lönegrad, vederbörande

skall i pensionshänseende anses tillhöra, eller ock fastställa pensionsunderlag

och pensionsavdrag för vederbörande befattning.

Jag anser mig i förevarande sammanhang icke hava anledning att upptaga

till behandling alla de detaljyrkanden, som i vissa ämbetsverks utlåtanden

framställts i fråga örn pensionsrätt åt dem underlydande personal.

Allenast i följande hänseenden föranleda verkens yttranden uttalande

från min sida.

De adjungerade ledamöterna i hovrätterna intaga i viss mån en särställning

i lönehänseende, i det att lön utgår enligt 26le löneklassen med

uppflyttning till 28le löneklassen efter ett och ett halvt års adjunktion.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

I övrigt gälla för dem i tillämpliga delar avlöningsbestämmelserna för

ordinarie personal. Liknande är förhållandet med hovrätternas extra

fiskaler, å vilka det ordinarie avlöningsreglementet likaledes äger tilllämpning

men till vilka lönen utgår enligt 15 :e löneklassen med uppfattning

till 21 :a löneklassen efter ett och ett halvt års fiskalstjänstgöring.

Ifrågavarande tjänstemän torde vara att hänföra till de grupper ickeordinarie

befattningshavare, vilkas pensionsrätt skulle bliva beroende av

Kungl. Maj :ts särskilda beslut. Jag vill emellertid här uttala, att det synes

mig naturligt att, på sätt Svea hovrätt uttalat, icke-ordinarie befattningshavare

i hovrätt med fortlöpande adjunktion eller med andra ord

av Kungl. Majit förordnade assessorer erhålla pensionsrätt. — I anledning

av arméförvaltningens förslag att under civila tjänstepensionsreglementet

inordna sådan icke-ordinarie personal inom försvarsväsendet, som

är underkastad bestämmelserna i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) —

vilket förslag även framförts av vissa personalsammanslutningar inom försvarsväsendet

— må framhållas att, såsom jag redan antytt, frågan örn det

militära pensionsväsendets ordnande bör utan dröjsmål upptagas till fortsatt

beredning så snart pensionsfrågan för civilförvaltningen vunnit sin

lösning. Då de civila och civilmilitära extra ordinarie befattningshavarna

inom försvarsväsendet närmast synas höra hemma under en blivande

ny pensionsförfattning för militär och civilmilitär personal, anser jag, att

pensionsfrågan för dem lämpligen bör ordnas i nämnda sammanhang,

särskilt som vissa undersökningar torde bliva erforderliga för att utröna,

vilka icke-ordinarie tjänstemannagrupper inom försvarsväsendet skäligen

böra erhålla pensionsrätt. — Av den ståndpunkt, jag intagit till frågan

örn tjänstepensionsreglementets tillämplighetsområde i allmänhet, följer,

att länsstyrelsens i Älvsborgs län hemställan örn pensionsrätt för vissa

vikarier inom fögderiförvaltningarna icke kan vinna avseende. — Beredande

av pensionsrätt åt direktören vid musikkonservatoriet och chefen

för försäkringsinspektionen enligt samma grunder, som skulle tillämpas

för på viss tid tillsatta generaldirektörer m. fl., förutsätter enligt min

mening, att den förra befattningen inordnas i 5 § 1 mom. av det vid allmänna

civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet och att sistnämnda

befattning överflyttas från sagda paragrafs 2 mom. till dess 1

mom. Ett ordnande på antytt sätt av dessa tjänstemäns pensionsförhållanden

kan följaktligen icke ske, förrän ståndpunkt tagits till berörda

lönefrågor.

Pensionssakkunniga hava vidare berört frågan örn pension för vissa

anställningshavare inom såväl den civila som den militära förvaltningen,

vilka icke vore helt jämställda vare sig med arbetare i den av de sakkunniga

använda bemärkelsen eller med någon av de tjänstemannakategorier,

som skulle beredas pensionsrätt, men vilka i pensionshänseende närmast

borde jämföras med tjänstemännen. Enligt de sakkunnigas mening borde

dessa anställningshavare inordnas under tjänstemannapensioneringen. På

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

sätt jag vid behandlingen av tjänstepensionsreglementet för arbetare

kommer att närmare utveckla, har jag ansett mig böra biträda de sakkunnigas

förslag på denna punkt.

Såsom pensicnssakkunniga framhållit, torde även med den utsträckning

av pensionsrätten till icke-ordinarie befattningshavare, som i det föregående

förordats, vissa grupper av personal i tjänstemannaställning i allt

fall komma att stå utanför en författningsmässigt ordnad pensionering.

T fall av invaliditet, uppkommen under arbete i statens tjänst, skulle för

sådan befattningshavare liksom hittills gälla bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen.

Därest åter sådana omständigheter föreligga, att

sjuk- eller ålderdomspensionering skäligen anses böra ifrågakomma, torde

framställning örn pension i varje särskilt fall böra göras till riksdagen.

Pensionsålder.

Såsom framgår av den i förenämnda bilaga A till statsrådsprotokollet

lämnade redogörelsen för nu gällande pensionsbestämmelser, är enligt

1907 års civila pensionslag pensionsåldern normalt fastställd till 67 år

för manliga och 60 år för kvinnliga befattningshavare. Från denna huvudregel

hava emellertid stadgats åtskilliga undantag, enligt vilka för

särskilda befattningar gälla pensionsåldrar av 65, 62, 60 eller 55 år. För

kommunikationsverkens vidkommande hava pensionsåldrarna fastställts

i en vid pensionslagen för nämnda verk fogad åldersförteckning, upptagande

alla de olika befattningarna vid vart och ett av verken. Även

för dessa verk är den högsta pensionsåldern 67 år, men därjämte tillämpas

enligt åldersförteckningen i vissa fall pensionsåldrarna 65, 63, 60 och

55 år. För kvinnlig innehavare av sådan befattning, för vilken i åldersförteckningen

angives högre pensionsålder än 64 år, skall enligt beslut

av 1925 års riksdag pensionsåldern tillsvidare och intill dess annorlunda

förordnas inträda vid 64 levnadsår.

De sakkunniga hava till ingående behandling upptagit frågan örn den

levnadsålder, som borde väljas såsom pensionsålder för olika befattningar.

För vissa allmänna överväganden härutinnan har i betänkandet till en

början givits följande uttryck:

Vitt skilda intressen och synpunkter göra sig härvidlag gällande. För

staten måste det te sig önskligt att kunna bibehålla tjänstemannen vid

hans befattning, så länge han befinnes kunna på ett tillfredsställande sätt

fullgöra sina åligganden, vilket ofta kan vara fallet även vid en tämligen

framskriden ålder. Den fond av erfarenhet, tjänstemannen under en lång

tjänstemannabana förvärvat, innebär ock en värdefull tillgång för staten.

Denna omständighet och kravet på kontinuitet i arbetet liksom även hänsynen

till pensioneringskostnaderna utgöra motiv för en jämförelsevis

hög pensionsålder. Å andra sidan tala för en relativt låg pensionsålder

vikten av att hava de olika posterna besatta med personer med obrutna

kropps- och själskrafter ävensom den besparing i direkta löneutgifter, som

kan bliva en följd, å ena sidan av det med en lägre pensionsålder följande

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

minskade behovet av tjänstledighet för sjukdom och hälsans vårdande, å

andra sidan av den omständigheten, att en äldre tjänsteman, som uppnått

slutlönen, kan ersättas med en billigare yngre arbetskraft.

För tjänstemännen själva ställer sig problemet annorlunda. Vid unga

år torde de främst lia i sikte möjligheterna att vinna befordran. En låg

pensionsålder ger flera befordringstilliällen och förefaller därför eftersträvansvärd;

men ju närmare tjänstemannen kommer den kritiska ålder,

då han måste lämna sin tjänst, desto mer träda de ekonomiska intressena i

förgrunden. Övergång från lön till pension innebär en kraftig inkomstminskning,

som helst bör undvikas, så länge det är möjligt, åtminstone till

dess att förhållandena inom tjänstemannens familj —- exempelvis fullbordandet

av barnens uppfostran och utbildning — göra det möjligt för

honom att utan alltför stark sänkning av sin levnadsstandard försörja sig

och de sina på den lägre inkomst, som pensionen utgör.

Dessa intressemotsatser förtjäna att hållas i minnet vid bedömande av

frågan örn lämplig pensionsålder. Även andra problem göra sig emellertid

i detta sammanhang påminta. Sålunda måste man exempelvis fråga

sig, örn icke den ökade arbetsintensitet och snabbare arbetstakt, som prägla

vår tid, i och för sig ställa krav på en lägre pensionsålder, örn ej nämnda

förhållanden medföra en hastigare förslitning av den mänskliga arbetskraften

än tillförene, örn vid pensionsålderns bestämmande hänsyn allt fortfarande

bör tagas till befattningshavarens kön o. s. v.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att de haft att behandla

framställningar från personalhåll, avseende sänkning av nu gällande

pensionsålder för vissa befattningshavargrupper. Sålunda hade svenska

järnvägsmannaförbundet hemställt, att pensionsåldern för vid statens järnvägar

anställda tjänstemän inom de lägre lönegraderna måtte sänkas till

60 levnadsår. Även statstjänarnas centralorganisation hade uttalat sig

för en pensionsålder av i allmänhet 60 år. Styrelsen för Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening hade föreslagit pensionsåldern 65 år för tjänstemän

vid tullverkets lokalförvaltning i kammarskrivares och högre tjänsteställning.

De sakkunniga omnämna vidare, att de hos ett stort antal verk anhållit

örn uttalande angående lämplig pensionsålder för olika kategorier befattningshavare.

Angående resultatet av denna förfrågan anföres i betänkandet

huvudsakligen följande:

De olika meningsriktningar, som kommit till synes i myndigheternas

svar, hade bestyrkt riktigheten av den av generalpoststyrelsen därvid uttalade

uppfattningen, att det vore svårt och näppeligen ens möjligt att ur

förhållandena (personal-, tjänstgörings-, sjukdoms-, förtidspensionerings-,

dödlighets- och liknande) leta fram några siffermässigt oller eljest bestämbara

faktorer att lägga till grund för en verklig beräkning, vilken pensionsålder

i det ena eller andra fallet vore just den rätta.

Även rörande innebörden av fullt konstaterbara fakta ginge myndigheternas

slutsatser isär. Sålunda hade vissa myndigheter ansett den ökning

av medellivsliingden, som enligt vad befolkningsstatistiken utvisade gjort

sig gällande både för män och kvinnor under en lång följd av år, tyda på

ökad vitalitet och längre bibehållen arbetsduglighet, vilket snarare talade

för en höjning än för en sänkning av nuvarande pensionsåldrar. Ä

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majlis proposition nr 222.

andra sidan hade försäkringsinspektionen framhållit, att ökningen av medellivslängden

till stor del berodde på minskad dödlighet under de första

levnadsåren, medan däremot någon väsentlig ökning av den återstående

medellivslängden vid tidpunkten för inträdet i pensionsåldern icke kommit

till synes.

I fråga örn de kvinnliga befattningshavarnas pensionsålder hade meningsskiljaktigheterna

varit än mera påfallande. I några fall hade yrkanden

framkommit på sänkning av den nu i allmänhet för kvinnor gällande

pensionsåldern av 60 år, vissa myndigheter hade önskat en höjning av

pensionsåldern med »ett eller annat år», andra hade förordat status quo

och åter andra hade tillstyrkt full likställighet i pensionshänseende mellan

manliga och kvinnliga befattningshavare.

De myndigheter, som uttalat sig till förmån för en mera allmän sänkning

av nuvarande pensionsåldrar, hade varit relativt fåtaliga. Såsom

stöd för förslag i nämnda riktning hade åberopats den ökade arbetsmängden,

förlängningen av arbetstiden å tjänsterummet, den snabbare arbetstakten

och liknande av tidsutvecklingen och rationaliscringssträvandena

föranledda ändringar inom området för statens verksamhet. I ett fall hade

även såsom skäl för att pensionsåldrarna borde sättas jämförelsevis låga

framhållits den arbetslöshet, särskilt bland ungdomen, med vilken man helt

säkert syntes få räkna under en följd av år framåt. Majoriteten av de

hörda myndigheterna hade däremot ansett nu gällande pensionsåldrar i det

stora hela väl avvägda. Ändringsyrkanden hade visserligen icke saknats,

men de hade närmast tagit sikte på vissa speciella tjänster och betingats

av omständigheter, som hänfört sig just till dessa befattningar.

För egen del anföra de sakkunniga:

Den föregående redogörelsen torde giva vid handen, att myndigheternas

yttranden icke lämna någon bestämd vägledning för utformandet av bestämmelser

på det område, som här är föremål för behandling. Den slutsatsen

hava emellertid de sakkunniga ansett sig kunna draga av den gjorda

undersökningen, att en alltför långt i detalj gående differentiering av

pensionsåldrarna icke är befogad, enär en dylik differentiering måste bygga

på den felaktiga föreställningen, att den med åldrandet inträdande nedsättningen

i kroppslig och andlig vitalitet följer på förhand givna regler,

som göra det möjligt att med anspråk på allmängiltighet och rättvisa fixera

pensionsåldern efter de krav, som uppställas för varje särskild tjänst.

De sakkunniga vilja därmed icke hava sagt, att pensionsåldern bör vara

lika för alla befattningshavare. Därtill äro arbets- och tjänstgöringsförhållandena

alltför olika. Men det gäller att icke alltför mycket förlora sig

i detaljer utan söka se förhållandena mera i stort. Det kan då till en början

konstateras, att de befattningshavare, å vilka ställas de största kraven

i fråga örn rörlighet och rent fysisk uthållighet, merendels återfinnas i de

lägre graderna å löneskalan. Hit äro även att hänföra ett stort antal befattningshavare,

som äro sysselsatta med mera mekaniskt arbete, såsom

maskinskrivning och dylikt, där särskild vikt måste fästas vid snabbhet

och precision i arbetet. För dessa befattningshavare synes det fördenskull

motiverat att fastställa en relativt låg pensionsålder, vilket också i stor

utsträckning redan skett. För innehavare av rent administrativa befattningar

med i övervägande grad »skrivbordsarbete» torde pensionsåldern

utan olägenhet kunna sättas högre.

Dessa synpunkter hava givit de sakkunniga anledning att närmare undersöka,

örn icke pensionsåldrarna skulle med fördel och utan större avvi
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

keiser från nuvarande regler kunna graderas efter löneställningen, detta så

mycket hellre som ett gemensamt lönesystem är avsett att gälla för samtliga

de tjänstemän, å vilka pensionsreglementet skulle äga tillämpning.

De sakkunniga anse sig elter denna undersökning kunna förorda, att personalen

i pensionshänseende indelas i tre huvudgrupper med pensionsåldern
63

år för tjänstemän, tillhörande 1—12 lönegraderna,

65 » » » » 13-20 »

67 » » » » 21-38 »

Givet är, att denna huvudregel icke oförändrad passar för alla förvaltningsområden.

De sakkunniga hava fördenskull sökt genom särskilda

undantag tillgodose de speciella krav med avseende å pensionsåldern, som

för vissa befattningar och verksamhetsgrenar göra sig gällande, och hava

därvid ansett angeläget att undvika alltför betydande rubbningar i nu

rådande pensionsförhållanden. En viss schablonmässighet måste givetvis

alltid bliva utmärkande för alla bestämmelser rörande gemensam pensionsålder

för stora och heterogent sammansatta personalgrupper. Genom att

hålla öppen en möjlighet såväl till förtidspensionering som till kvarstående

i tjänst viss tid efter inträdet i pensionsåldern hava de sakkunniga emellertid

sökt tillgodose även kravet på individuell anpassning av bestämmelserna.

I anledning av det ovan återgivna uttalandet angående hänsynstagande

vid pensionsålderns bestämmande till nu rådande arbetslöshet vilja de

sakkunniga framhålla, att de icke ansett det tillkomma dem att på frågan

örn lämplig pensionsålder anlägga rent sociala synpunkter.

Såsom en viktig principiell nyhet i förslaget torde kunna betecknas, att

pensionsåldern skulle bliva lika för män och kvinnor i samma befattningar.

De sakkunniga hava nämligen för sin del icke kunnat finna tillräckligt

stöd för upprätthållande av en avsevärt lägre pensionsålder för kvinnor än

för män. Med hänsyn emellertid till den ringa erfarenhet,, som kunnat

vinnas angående kvinnornas förmåga att vid mera framskriden levnadsålder

uppehålla sina befattningar, torde en omläggning i den av de sakkunniga

föreslagna riktningen böra för kvinnornas vidkommande förknippas

med det villkoret, att de skola vara pliktiga underkasta sig de ändringar

med avseende å pensionsåldern, som framdeles kunna bliva bestämda.

Ett stadgande härom har även införts i tilläggsbestämmelserna (5 §) till

det föreslagna pensionsreglementet.

Då för närvarande flertalet kvinnliga tjänstemän tillhöra den grupp av

befattningshavare, för vilken pensionsåldern skulle bliva 63 år, innebär

förslaget icke något mera betydande avsteg från den pensionsålder, som

nu i allmänhet är gällande för kvinna, d. v., s. 60 år. Enligt kommunikationsverkens

pensionslag är för övrigt pensionsåldern för skriv- och kontorsbiträden

redan fastställd lill 63 år, och för övriga kvinnliga tjänstemän

gäller vid nämnda verk en högsta pensionsålder av 64 ar.

En av do sakkunniga, förste kontoristen Eriksson, har reservationsvis uttalat

sig för en allmän pensionsålder av 60 år, lika för män och kvinnor.

Skälen för detta förslag hava av reservanten sammanfattats på i huvudsak

följande sätt:

Tjänstens krävande natur medförde, att tjänstemännen vöre utslitna redan

innan ännu pensionsåldern uppnåddes, och i följd härav erhölles i

genomsnitt ganska ringa valuta för de uppoffringar, som gjorts under en

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

lång tjänstetid genom erläggande av pensionsavgifter. Det borde kunna

beredas en person tillfälle att efter en lång och arbetsfylld levnadsbana

erhålla pension och i följd härav en möjlighet till vila, medan ännu någon

del av andliga och fysiska krafter stöde åter.

Främst talade emellertid sociala skäl och arbetsgivarintressen för en

sänkning av pensionsåldern för tjänstemännen. I vår tid av omfattande

arbetslöshet, vilken särskilt gjorde sig gällande bland de yngre årsgrupperna

av den arbetsföra delen utav befolkningen, borde det vara ett socialt

intresse att genom pensionering av äldre personer bereda arbete och anställning

åt de yngre. Det avlöningssystem, som tillämpades för tjänstemännen,

borde också ovillkorligen leda till en sådan åtgärd. De i tjänsten

äldre tjänstemännen erhölle nämligen avsevärt högre avlöning än de i

tjänsten yngre. Särskilt när det gällde befattningar, där stor rörlighet och

spänstighet erfordrades, betalade staten sålunda i regel lägre avlöning till

den bättre arbetskraften än till den sämre. När det gällde befattningar i

högre lönegrader, dit befordran skedde från lägre lönegrader, skulle en

sänkt pensionsålder medföra, att yngre och dugande tjänstemän kunde erhålla

befordran, medan de ännu stöde mitt uppe i sin fulla arbetskraft. De

större fördelarna av en avsevärd sänkning av pensionsåldrarna för tjänstemännen

läge därför på statens och samhällets sida.

Det vore reservantens fulla övertygelse, att det nu gällande systemet med

bibehållande i statens tjänst av tjänstemän intill en levnadsålder av 65 och

67 år, ja i vissa fall ännu längre, vore ur samhällelig synpunkt skadligt

och olämpligt. Men även när det gällde tjänstemännen i de lägre ställningarna,

för vilka pensionsåldern vore fastställd till 63 år, måste man

säga, att denna ålder vore alltför hög.

Avgivna yttranden. I den mån ämbetsverken särskilt uttalat sig rörande

de sakkunnigas förslag örn uppdelning av befattningshavarna med hänsyn

till pensionsåldern i tre grupper alltefter lönegradsplaceringen, hava

några av dem förklarat sig biträda förslaget eller icke hava någon erinran

att framställa mot detsamma. Hit höra styrelsen för statens uppfostringsanstalt

å Bona, Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Malmöhus län, statskontoret,

skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt patent- och registreringsverket.

Nämnda länsstyrelse förklarar sig emellertid anse en nedpressning

av pensionsåldern i de olika åldersklasserna med två å tre år

vara ur social synpunkt icke alldeles omotiverad, och patent- och registreringsverket

har direkt ifrågasatt en sänkning av pensionsåldrarna i de två

första åldersklasserna från 63 och 65 år till respektive 60 och 64 år. Lantbruksstyrelsen

uttalar, att 67 år är en väl hög pensionsålder, men framställer

dock icke något yrkande om sänkning.

Även en del andra ämbetsverk hava föreslagit vissa jämkningar i de

sakkunnigas förslag i förevarande del. Sålunda anser länsstyrelsen i Alvsborgs

län, att för befattningshavare i chefsställning — tjänstemän i högre

löneställning än 30:e lönegraden — borde medgivas rätt till avgång med

hel pension efter uppnådda 65 år. Alternativt föreslås, att förtidspension

enligt sakkunnigförslagets 14 § (17 § i departementsförslaget) skall kunna

utgå oavkortad för ifrågavarande befattningshavare efter uppnådda

65 år. Järnvägsstyrelsen anser sig icke kunna ansluta sig till de sakkun
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

nigas förslag, så vitt detsamma medför ändringar i nu gällande pensionsåldrar

för ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar. Något behov

av sänkt pensionsålder för de befattningshavare, för vilka sådant av de

sakkunniga föreslagits, hade icke försports. Vattenfallsstyrelsen finner det

vara riktigare att fastställa 65 år såsom normal pensionsålder även för

tjänstemän inom 21:a och högre lönegrader och att behandla de fall, för

vilka eventuellt borde gälla en pensionsålder av 67 år, såsom undantag.

Enligt styrelsens uppfattning borde pensionsåldern vid statens vattenfallsverk

vara högst 65 år och den för tjänstemän inom l:a—12:e lönegraderna

föreslagna normala pensionsåldern av 63 år borde sänkas med något år.

Kontrollstyrelsen uttalar, att en sänkning av den högsta pensionsåldern

till 65 år borde övervägas, och domkapitlet i Visby yttrar, att tjänstemän,

som intoge chefsställning å ett kansli, ej borde hava högre pensionsålder

än 65 år. Statens provningsanstalt hemställer, att för den manliga personalen

vid anstalten måtte, oavsett lönegrad, bestämmas en pensionsålder av

65 år.

Förenämnda representanter för vissa kvinnliga personalsammanslutningar

ifrågasätta, huruvida ej den tidigare för män såsom regel fastställda

högsta pensionsåldern av 65 år borde bliva gällande. Svenska jänvägsmannaförbundet

hemställer, att pensionsåldern för tjänstemän vid statens

järnvägar, tillhörande lönegraderna 1—12, måtte fastställas till 60 år, med

undantag dock för lokomotivförare, lokomotiveldare och eldare å ångfärja,

för vilka pensionsåldern borde bestämmas till 58 år.

Mot den föreslagna graderingen av pensionsåldern efter lönegrad hava

principiellt uttalat sig länsstyrelsen i Gotlands län, kammarkollegium,

riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens lönenämnd ävensom

två reservanter inom kommunikationsverkens lönenämnd. Allmänna

civilförvaltningens lönenämnd har förordat en allmän pensionsålder av 65

år. En reservant inom nämnden har dock förklarat sig biträda de sakkunnigas

förslag, och en annan reservant har uttalat sig för en allmän pensionsålder

av 60 år eller samma pensionsålder, som föreslagits i den vid

sakkunnigbetänkandet fogade reservationen. Reservanterna inom kommunikationsverkens

lönenämnd bava jämväl åberopat nyssnämnda reservation.

För den i sagda reservation förordade pensionsåldern, 60 år. hava ock uttalat

sig vissa personalsammanslutningar, nämligen statstjänarnas centralorganisation,

statens vatten}allsverks tjänst emanna förbund samt statsanställd

maskinpersonals förening.

Vad härefter angår frågan örn de kvinnliga befattningshavarnas pen

sionsålder, må nämnas, att do sakkunnigas förslag örn lika pensionsålder

för manliga och kvinnliga tjänstemän uttryckligen biträtts av länsstyrelserna

i Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, kammarkollegium,

statskontoret ävensom generaltullstyrelsen. Länsstyrelserna i

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Departements
chefen.

Kronobergs och Jämtlands län samt generaltullstyrelsen hava dock uttalat

viss tveksamhet i frågan. Även byggnadsstyrelsen, domkapitlet i Karlstad,

domänstyrelsen, lantbruksakademien och styrelsen för veterinärhögskolan

hava ställt sig tveksamma beträffande lämpligheten av de sakkunnigas

förslag örn samma pensionsålder för man och kvinna i samma befattning.

För lägre pensionsålder för kvinnlig än för manlig tjänsteman hava

direkt uttalat sig nedre justitierevisionen, länsstyrelserna i Kristianstads,

Värmlands och Västerbottens län, järnvägsstyrelsen samt skolöverstyrelsen.

Vissa av dessa ämbetsverk anse, att pensionsåldern för de kvinnliga

tjänstemännen bör bibehållas vid den inom allmänna civilförvaltningen

nu gällande, eller 60 år. Skolöverstyrelsen förordar, att pensionsåldern

för kvinnlig befattningshavare sättes tre år lägre än för manlig innehavare

av tjänst i samma lönegrad. Nedre justitierevisionen anser, att under

förutsättning av bibehållande av nu gällande pensionsålder för kvinnlig

tjänsteman, anstånd med avsked för sådan befattningshavare bör kunna

utsträckas till fem år. Järnvägsstyrelsen föreslår ett tillägg till reglementsförslagets

16 § (departementsförslagets 19 §) av innehåll, att pensionsåldern

för kvinnlig tjänsteman skall utgöra 64 år, där ej tillämpningen

av bestämmelserna i paragrafen föranleder lägre pensionsålder.

Av det anförda framgår, att bland de hörda myndigheterna meningarna

äro ganska delade örn de pensionsåldrar, som lämpligen böra fastställas

för olika befattningar. De sakkunnigas utredning bestyrker hittills vunnen

erfarenhet örn de stora svårigheter, som föreligga för avvägning av

pensionsåldrarna på ett sätt, som kan tillfredsställa alla skilda förvaltnings-

och personalintressen. För min del biträder jag de sakkunnigas

uppfattning därom, att en alltför långt gående differentiering av pensionsåldrarna

icke är lämplig och att en förenkling av nuvarande regler

på detta område måste anses påkallad. Ur dessa synpunkter och med

beaktande av de omständigheter i övrigt, vilka föranlett de sakkunniga

att beträffande pensionsåldrarna tillstyrka en uppdelning av befattningshavarna

på vissa grupper allt efter löneställningen, har jag funnit mig

böra biträda förslaget örn en dylik metod för de allmänna pensionsåldrarnas

bestämmande. Jag har härvid ansett mig kunna gå något längre i

fråga örn förenkling än vad de sakkunniga ifrågasatt. Tillräckliga skäl

hava nämligen synts mig knappast föreligga för en åtskillnad beträffande

pensionsåldern mellan å ena sidan befattningshavare i 13:e—20:e lönegraderna

och å andra sidan tjänstemän i högre löneställning. Det avgörande

synes mig härvid böra vara, att det övervägande flertalet befattningshavare

i lönegrader över den 12:e väsentligen har att fullgöra administrativt

arbete.

På grund av vad sålunda anförts har jag ansett mig böra tillstyrka, att

de under reglementet hörande befattningarna med avseende å pensions
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. May.ts proposition nr 222.

ålder uppdelas i två huvudgrupper, omfattande den ena tjänster i lönegraderna

1—12 och den andra befattningar i högre löneställning.

Vad härefter angår frågan om de ålderssiffror, som höra fastställas för

ifrågavarande grupper, är jag för min del av den uppfattningen, att — såsom

också i de avgivna yttrandena från åtskilliga håll framhållits -— den

nuvarande högsta pensionsåldern, 67 år, är alltför hög. Detta gäller i

främsta rummet beträffande befattningshavare i chefsställning eller eljest

med ledande och mera ansvarsfulla uppgifter. Ur statsnyttans synpunkt

måste det anses önskvärt, att de viktigare befattningarna inom administrationen

icke uppehållas av personer, som nått en sådan levnadsålder,

att deras bästa arbetskraft merendels redan är förbrukad. Initiativförmågan

och den själsliga vitaliteten äro för bestridande av sådana befattningar

av minst lika stor betydelse som den rent kroppsliga rörligheten

och spänstigheten för uppehållande av befattning i någon av de lägre

eller lägsta lönegraderna. Visserligen förekomma fall, där en befattningshavare

även vid 67 års ålder eller däröver är i besittning av oförminskade

kropps- och själskrafter, men då bestämmelserna örn den statliga pensioneringen

såväl i fråga örn pensionsålder som i övrigt med nödvändighet

måste avvägas efter på genomsnittsfallen grundade generella regler, lärer

vid fastställandet av pensionsåldern hänsyn icke kunna tagas till de fall,

som avvika från genomsnittet.

I den utomstatliga verksamheten torde, där ordnad pensionering förekommer,

en så hög pensionsålder som 67 år numera i regel icke vara gällande.

Av intresse torde i detta hänseende vara att omnämna, att för befattningshavare

i Stockholms stads tjänst 65 levnadsår utgör den normala

och högsta pensionsåldern för män, medan motsvarande siffra för kvinnliga

tjänstemän utgör 60 år. Detsamma är fallet för befattningshavare

i Malmö stads tjänst. Vid Göteborgs stads kommunalförvaltning gäller

en pensionsålder av 65 år för män och 62 år för kvinnor. Vid de affärsbanker,

som utan anlitande av pensionskassa genomfört en generell pensionsrätt

för sin personal, har enligt tillgängliga uppgifter pensionsåldern

för manliga tjänstemän vid flertalet företag fastställts till 60 år men

i intet fall satts högre än 65 år; för kvinnliga befattningshavare gäller i

allmänhet en pensionsålder av 55 år men vid några företag 60 eller 50

år. Enligt inhämtade upplysningar plägar vid den pensionering för privatanställd

personal, som är anordnad inom Svenska personal-pensionskassan

(S. P. P.) — denna omfattar för närvarande cirka 900 företag inom industri,

handel, bank-, försäkrings- och transportväsen m. m. med tillhopa

cirka 20,000 pensionsberättigade anställda — regelmässigt tilliimpas åldrarna

65 år för manlig och 60 år för kvinnlig personal; högre pensionsåldrar

än dessa förekomma praktiskt taget icke.

Här angivna förhållanden utgöra enligt min mening ett kraftigt stöd för

en sänkning av den högsta pensionsåldern för tjänstemän i statsanställning.

Vid övervägande av frågan ur olika synpunkter har jag ansett mig

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition nr 222.

böra tillstyrka, att den normala pensionsåldern för befattningshavare i

högre löneställning än 12:e lönegraden fastställes till 65 år eller samma

levnadsålder, som före ikraftträdandet av 1907 års pensionslag gällde såsom

allmän pensionsålder för civilförvaltningens personal.

Jämväl för befattningar i 12:e och lägre lönegrader Ilar från åtskilliga

håll — såväl av myndigheter som av personalorganisationer — påyrkats

en lägre pensionsålder än den av de sakkunnigas majoritet föreslagna. I

allmänhet synes man därvid hava åsyftat en pensionsålder av 60 år.

Även enligt min mening tala med hänsyn till kravet på effektivitet i statsverksamheten

ganska vägande skäl för någon sänkning av den föreslagna

åldersgränsen för ifrågavarande befattningshavare. Beträffande denna

talrika grupp av tjänstemän — vars pensionsålder givetvis blir avgörande,

då det gäller att bestämma avgångsåldern för statens pensionsberättigade

arbetarpersonal — böra emellertid, jämsides med effektivitetssynpunkterna,

jämväl andra omständigheter tagas i betraktande. Enligt

min mening kan staten under nuvarande förhållanden icke underlåta att

vid bestämmande av pensionsåldern för sina talrikaste anställningshavargrupper,

nämligen arbetarpersonalen och den lägre tjänstemannapersonalen,

skänka beaktande även åt sociala synpunkter. I dessa hänseenden är

främst att märka den starka ökning av de arbetsföra åldrarna inom vårt

lands befolkning, som ägt rum under de senaste årtiondena och som i

samband med en förskjutning i åldersfördelningen är att motse under

de närmaste tre decennierna. För en närmare kunskap örn hithörande

förhållanden, vilka för närvarande göra sig starkt kännbara icke

minst i form av utbredd arbetslöshet bland de produktiva åldrarnas yngre

årsgrupper, tillåter jag mig här att hänvisa — utom till den officiella befollmingsstatistiken

— till de särskilda undersökningar, vilka offentliggjorts

av 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisationssakkunniga

(Statistiska undersökningar och kostnadsberäkningar, statens offentliga

utredningar 1930:15, sid. 125 ff.) samt av arbetslöshetsutredningen (betänkande

I, statens offentliga utredningar 1931:20, sid. 119 ff.). Från åtskilliga

håll hava på senare tid framställts förslag till åtgärder, ägnade

att i den allmänna arbetsmarknaden befrämja en avkoppling av de högsta

åldersgrupperna i syfte att bereda ökade försörjningsmöjligheter för yngre

arbetskraft. Självfallet måste för befordrandet av detta syfte den pensioneringspolitik,

staten såsom arbetsgivare följer, vara av stor betydelse.

De olika förhållanden, som jag här berört, föranleda mig att i likhet

med reservanten inom pensionssakkunniga tillstyrka en normal pensionsålder

för tjänstemän inom lönegraderna 1—12 av 60 år. På sätt jag redan

antytt, bör samma pensionsålder fastställas för statens arbetarpersonal.

Vad angår de befattningar, vilka ej äro placerade i viss lönegrad, torde

pensionsåldern böra bestämmas till 65 år för justitieråd, regeringsråd,

landshövding och förste provinsialläkare samt 63 år för provinsialläkare

och distriktsveterinär.

Självfallet övar pensionsåldrarnas fastställande stor inverkan på pensio
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

neringskostnaderna. Nedsättningen av pensionsåldern 67 år, avseende i allmänhet

lönegraderna 21—30, till 65 år medför dock icke någon i förhållande

till de totala pensionskostnaderna mera avsevärd kostnadsökning. Det

har beräknats, att stegringen i bruttopensionskostnaden för hela den nyreglerade

statsförvaltningen — i förhållande till bruttopensionsutgifterna

vid en fortsatt tillämpning av åldersbestämmelserna i sakkunnigförslaget

— av berörda anledning skulle komma att utgöra, när ett år förflutit

efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande, omkring 780,000 kronor

och fem år efter ikraftträdandet omkring 680,000 kronor för år räknat.

Sänkningen av pensionsåldern för den lägre tjänstemannagruppen till 60

år samt fastställande av sistnämnda pensionsålder för arbetarna medför

däremot en avsevärt större kostnadsökning. Beträffande denna ökning

hänvisar jag till den översikt rörande kostnaderna för pensioneringsbestämmelsernas

genomförande, som jag i det följande kommer att lämna.

Mot kostnadsökningarna i anledning av pensionsåldrarnas sänkning

kan ställas en tillfällig besparing i avlöningskostnader, föranledd av att

en avgående befattningshavare regelmässigt åtnjuter högre lön än den

tillträdande efterträdaren under den första tiden av sin tjänstgöring i

befattningen får uppbära. I den mån vidare ett personalöverskott föreligger,

behöver man icke räkna med nyrekrytering i samma omfattning,

som svarar mot pensioneringen, och lönebesparingen blir alltså då både

mera betydande och dessutom för framtiden bestående. I dessa fall synes

emellertid viss försiktighet böra iakttagas vid det omedelbara utnyttjandet

av möjligheterna till indragning, om ej den med pensionsålderns

sänkning åsyftade ökningen av arbetstillfällena för yngre årsklasser

skall i väsentlig grad motverkas. Vad arbetarpersonalen angår, må

framhållas, att på sina håll icke pensionsberättigade arbetare, vilka på

grund av ålder eller sjukdom liro mer eller mindre otjänstbara, för närvarande

i stor utsträckning uppbära sjukavlöning. Här uppkommer alltså

genom pensioneringens genomförande en bestående lönebesparing, som

torde vara av ganska stor ekonomisk betydelse.

De vinster i fråga örn statsverksamhetens effektivitet samt ur allmänt

sociala synpunkter, som motväga nyssnämnda kostnadsstegringar, kunna

tydligen icke siffermässigt uppskattas. De liro emellertid enligt min

mening av den betydenhet, att de väl motivera den föreslagna sänkningen

av pensionsåldrarna. Av den översikt rörande pensionskostnaderna, som

i det följande kommer att lämnas, framgår att totala ökningen i antalet

pensionärer vid de förvaltningsgrenar, för vilka civila tjänstepensionsreglementet

skulle bliva gällande, vid reglementets ikraftträdande kommer

att uppgå till omkring 1,700. För arbetarpersonalen kan ökningen i

antalet pensionärer vid arbetarpensionsreglementets ikraftträdande uppskattas

till omkring 400 inom grupper, som redan nu lia pensionsrätt,

samt till omkring 750 för nu icke pensionsberättigade grupper. Rcglementsförslagcns

genomförande kommer alitsa att innebära ett utbyte i

mycket avsevärd utsträckning av äldre arbetskraft mot yngre.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Vad angår frågan om kvinnliga befattningshavares pensionsålder,

har jag, i trots av de invändningar som från vissa myndigheter

framförts mot de sakkunnigas förslag örn lika pensionsålder för manlig

och kvinnlig innehavare av samma befattning, ansett mig böra obetingat

tillstyrka detta förslag. Uppenbart torde vara, att de av mig föreslagna

sänkningarna av de normala pensionsåldrarna äro ägnade att förminska

stödet för de yrkanden örn lägre pensionsålder för kvinnor, vilka även nu

från vissa håll framställts. Det må framhållas, att det övervägande antalet

kvinnliga befattningshavare för närvarande tillhör lönegraderna 1—12,

för vilka enligt mitt förslag skulle stadgas en pensionsålder av 60 år eller

samma åldersgräns, som för närvarande generellt gäller för kvinnliga

tjänstemän inom allmänna civilförvaltningen.

Till de avvikelser från de allmänna pensionsåldrarna, som kunna vara

påkallade beträffande vissa särskilda tjänster, återkommer jag i det följande.

Såsom förut framhållits, skulle det nya pensionsreglementet bliva gällande

endast för nyreglerade verk, medan tjänstemän vid oreglerade verk

fortfarande komme att vara underkastade 1907 års civila pensionslag. Denna

lag stadgar en högsta pensionsålder av 67 år. Nämnda åldersgräns gäller

bland annat för häradshövdingar, häradsskrivare m. fl. befattningshavare,

medan däremot den största oreglerade tjänstemannagruppen — lärarpersonalen

— redan nu på grund av undantagsbestämmelser i lagen

har en pensionsålder av 65 år. Då det enligt min mening vid genomförande

av reglementsförslaget icke kan vara lämpligt att i civila pensionslagen

bibehålla stadgandet örn en högsta pensionsålder av 67 år, torde lagen

böra i detta hänseende undergå ändring från och med den 1 juli 1935. Jag

återkommer i annat sammanhang till denna fråga. Enär emellertid

tjänstemännen vid oreglerade verk i regeln icke äro skyldiga underkasta

sig ändrade bestämmelser i fråga örn pension, kan en dylik ändring icke

erhålla tillämpning å andra tjänstemän än dem, som utnämnas efter den

1 juli 1935. Med hänsyn bland annat härtill synes det vara lämpligt att

— därest riksdagen godkänner det liär framlagda förslaget beträffande

pensionsålder — i samband med besättande av lediga oreglerade tjänster

göra förbehåll örn skyldighet för tjänstinnehavaren att underkasta

sig ändrade bestämmelser beträffande pensionsålder och skyldighet att avgå

från tjänsten.

Pensionsunderlag.

Be sakkunniga. Genom det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget

till allmänt avlöningsreglemente med däri intagen reviderad löneplan,

däri lönebeloppen — med hänsyn till att dyrtidstilläggen inarbetats i lönerna

— ligga i genomsnitt 17 procent högre än i nu gällande löneplaner,

har den viktigaste utgångspunkten för bestämmande av pensionsunderlagen,

nämligen lönen, varit för pensionssakkunniga given. Det har dock

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

återstått för de sakkunniga att taga ställning till frågan, i vilken relation

pensionen bör stå till lönen. Härom anföres i pensionssakkunnigas

betänkande bland annat följande:

Från personalhåll liava de sakkunniga fått mottaga ett flertal framställningar,

syftande till ändring i nu gällande grunder för pensionens beräknande.

Trafiktjänstemännens riksförbund hemställer, att pensionsunderlagen

måtte vid uppgörande av förslag till nya pensionsbestämmelser sättas

till belopp, motsvarande 75 procent av avlöningen å medeldyr ort;

statstjänarnas centralorganisation yrkar, att pensionsbeloppen må utgå

med 70 procent av den årslön, som uppburits under de tre sista tjänstgöringsåren;

styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening anser,

att slutlönen i en något högre ortsgrupp än den lägsta, exempelvis

Hi ort eller åtminstone Il-ort i det av 1928 års lönekommitté avgivna förslaget

till löneplan, bör läggas till grund för beräknandet av pensionerna

o. s. v.

Anledningen till att pensionsunderlagen vid nyreglerade verk beräknats

på grundval av de för lägsta ortsgruppen fastställda lönerna har varit

den, att ortstillägg, där sådana förekommit, icke ansetts böra påverka pensionens

storlek. Emellertid torde åtskilliga av de skäl, som tala för att

genom lönens avvägande efter dyrortsförhållandena bereda tjänstemannen

samma reallön, oberoende av bostadsorten, kunna anlöras även i fråga örn

pensionerna.

Visserligen föreligger för pensionstagaren valfrihet i fråga örn bostadsorten,

men värdet av denna valfrihet torde icke böra överskattas. Man

lär svårligen kunna förutsätta, att en tjänsteman, som haft hela eller

större delen av sin verksamhet i statens tjänst förlagd till en viss ort,

skall vara beredd att vid pensioneringstillfället lämna denna ort, där

kanske alla hans anhöriga och vänner äro bosatta, för att på gamla dagar

omplanteras i en ny miljö. Utom det personliga obehag och de kostnader,

som äro förenade med en sådan flyttning, torde man i detta sammanhang

även böra framhålla den omständigheten, att pensionstagaren, örn han

uppnått sextio års ålder, icke kan förvärva hemortsrätt på den nya bostadsorten,

vilket kan hava sin stora betydelse bland annat för bestämmande

av vårdavgiitens storlek, därest han skulle behöva intagas å sjukhus.

Örn det alltså förhåller sig på sätt de sakkunniga antagit, att flertalet

pensionärer kvarbliva å de orter, där de såsom tjänstemän varit för längre

tid stationerade, är det uppenbart, att pensionens realvärde blir mycket

olika alltefter prisförhållandena å orten. Beräknad i förhållande till slutlönen

inom respektive lönegrader, motsvarar sålunda pensionen ungefär

två tredjedelar av lönen å A-ort men föga mer än halva lönen å G-ort.

Ännu mera framträdande skulle denna olikhet bliva, örn man bibehölle

nuvarande grunder för pensionens bestämmande och samtidigt utökade

löneplanens s. k. spännvidd, på sätt föreslagits av 1928 års lönekommitté.

De sakkunniga hava fördenskull övervägt, örn möjligen även pensionerna

lämpligen skulle kunna differentieras efter dyrort. Denna tanke har

dock, icke minst av praktiska skäl, funnits böra övergivas. För sin del

hava de sakkunniga ansett lämpligast, att pensionsunderlagen fortfarande

bestämmas till enhetliga belopp för varje lönegrad. Däremot synes det

kunna av förut anförda skäl ifrågasättas att vid pensionsunderlagens bestämmande

utgå från ett något högre löneläge än det, som skulle gälla för

billigaste ortsgrupp, och de sakkunniga vilja förorda, att de i 1928 års

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 222.

lönekommittés förslag till allmän löneplan angivna lönerna å medeldyr

ort (III-ort) läggas till grund för beräkningarna av de nya pensionsbeloppens

storlek. Möjligen invändes häremot, att detta förslag försätter

tjänstemännen å de billigaste orterna i en gynnsammare ställning, än

som kan anses påkallad, men det torde å andra sidan icke böra förglömmas,

att drygt två tredjedelar av de tjänstemän, på vilka det föreslagna

pensionsreglementet skulle bliva tillämpligt, äro att hänföra till de tre

högsta ortsgrupperna i den nya allmänna löneplanen. På de sakkunnigas

ställningstagande till frågan örn pensionsunderlagens avvägande har sistnämnda

omständighet i varje fall icke kunnat undgå att öva inflytande.

Örn också de sakkunniga sålunda vilja föreslå, att de nya pensionsunderlagen

beräknas på grundval av lönerna å medeldyr ort, hava de däremot

icke funnit anledning frångå den hävdvunna principen, att hel ålderspension

bör motsvara ungefär två tredjedelar av lönen, i detta fall slutlönen

inom respektive lönegrader.

Enligt kommunikationsverkens pensionslag och de särskilda pensionsbestämmelser,

som utfärdats för verk och myndigheter, vilka erhållit lönereglering

av kommunikationsverkstyp, gäller i fråga örn kvinnliga befattningshavare

ett lägre pensionsunderlag än för manliga tjänstemän, tillhörande

samma lönegrad. Detta har sin grund i en bestämmelse i avlöningsreglementena,

varigenom kvinnlig befattningshavare icke äger rätt

att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

Eftersom pensionsunderlaget beräknats på grundval av slutlönen, har

denna inskränkning i löneförmånerna för kvinnor återverkat i pensionshänseende,

så att pensionsunderlaget för kvinna kommit att bliva lika med

det för manlig tjänsteman i närmast lägre lönegrad fastställda.

Sedan 1928 års lönekommitté numera föreslagit, att ovan omförmälda

inskränkning i kvinnornas rätt till löneklassuppflyttning icke skall erhålla

någon motsvarighet i ett reviderat avlöningsreglemente, förefinnes

uppenbarligen icke någon anledning för de sakkunniga att räkna med särskilda

pensionsunderlag för kvinnliga befattningshavare, utan de hava

utgått från att för varje lönegrad skall gälla allenast ett pensionsunderlag,

lika för man och kvinna.

Avgivna yttranden. Vidkommande kommitténs förslag i fråga örn pensionsunderlagens

beräknande yttrar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län, att det icke borde möta oöverstigliga svårigheter att bereda pensionär

den rättvisa, att pensionsbeloppet direkt anknötes till den faktiska ortsgrupp,

där han vore bosatt (mantalsskriven). Då emellertid även skäl talade

för den av de sakkunniga förordade utvägen, ville länsstyrelsen ej

motsätta sig förslaget. Domkapitlet i Härnösand finner det beklagligt,

örn reglering av pensionsunderlaget icke skulle kunna genomföras i fullständig

proportion till lönen efter dyrort. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter,

huruvida det icke vore möjligt att fastställa tvenne jämlöpande avdrags-

och pensionsskalor, nämligen en lägre för befattningshavare å billigare

orter och en högre för befattningshavare å dyrare orter, i syfte att

icke tjänstemännen å de billigare orterna skulle bliva överkompenserade

i pensionshänseende. En reservant inom allmänna civilförvaltningens

lönenämnd anför, att med de pensionsbelopp, som föreslås, vårt folk skulle

i många fall komma att betala i pension vad andra med oss jämförliga

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. May.ts proposition nr 222.

folk betalade i lön. En annan reservant inom samma nämnd anser, att

det vore en gärd av rättvisa att låta pensionernas storlek vara avhängig

av den årslön, pensionären åtnjutit under de tre sista tjänstgöringsåren,

och att bestämma pensionsbeloppen till 70 procent av dylik årslön. Trafiktjänstemännens

riksförbund och statstjänarnas centralorganisation åberopa

och vidhålla sina i skrivelser till pensionssakkunniga framställda

yrkanden.

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona, vattenfallsstyrelsen

och statskontoret hava uttryckligen tillstyrkt bifall till de sakkunnigas

förslag i nu förevarande delar.

Enligt min mening kunna onekligen vissa skäl anföras till stöd för de

sakkunnigas förslag örn sådan ändring i sättet för pensionsunderlagens

beräknande, att lönen för någon högre ortsgrupp än den lägsta skulle

tjäna såsom grundval för beräkningen. Inom finansdepartementet hava

ock vissa olika alternativ för en dylik ändring varit under omprövning.

Vid frågans övervägande har jag emellertid stannat för att förorda, att

någon ändring i nu gällande pensionsunderlag för de ordinarie befattningar,

vilka skulle bliva underkastade den nya lagstiftningen, icke för

närvarande kommer till stånd. Detta ställningstagande sammanhänger

på det närmaste med den i det föregående antydda karaktär, som revisionen

av pensionslagstiftningen enligt mitt förslag skulle få. Då denna revision

enligt vad jag tillstyrkt skulle genomföras utan samband med omarbetning

av lönebestämmelserna, har det synts mig icke lämpligen böra

ifrågakomma att nu vidtaga förhöjning av pensionsunderlagen med därav

följande omräkning av pensionsavdragen. Enligt mitt förslag blir revisionen

av pensionsbestämmelserna, bortsett från pensionsrättens utsträckning

till icke-ordinarie personal, väsentligen att betrakta såsom ett välbehövligt

ordnande av pensionsvillkoren efter enhetliga och mera rationella

grunder, medan den egentliga pensionsförmånen till storleken lämnas

orubbad.

I det inom finansdepartementet upprättade förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente

har jag sålunda låtit upptaga pensionsunderlagen inom

de olika lönegraderna till samma belopp som för närvarande. Med hänsyn

till att kvinnlig befattningshavare allt fortfarande icke äger rätt att

åtnjuta lön i högsta löneklassen inom den lönegrad, hennes befattning tillhör,

torde pensionsunderlaget för sådan tjänsteman böra såsom hittills utgöra

det belopp, som gäller såsom pensionsunderlag för manlig tjänsteman

i närmast lägre lönegrad.

I konsekvens med vad nu anförts ifrågasätter jag ej heller någon ändring

i de belopp, vilka gälla såsom pensionsunderlag för justitieråd, regeringsråd

och landshövding eller för de genom förordnande på viss tid tillsatta

generaldirektörerna m. fl.

Bihang lill riksdagens protokoll 19lii. 1 sami. Nr 222. *>

Departementschefen.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

I detta sammanhang ber jag få erinra, att pensionssakkunniga i sitt

betänkande ifrågasatt särskilda förhöjda pensionsunderlag för några

grupper av befattningshavare vid kommunikationsverken. Sålunda bar

för lokomotivförare (12 :e lönegraden) och lokomotiveldare (7:e lönegraden),

med hänsyn till de till dessa tjänstemän utöver ionen utgående s. k.

lokomotivtjänstpenningarna, föreslagits pensionsunderlag, som skulle

innefatta omkring två tredjedelar av den inkomst av lokomotivtjänstpenningar,

som befattningshavarna i genomsnitt uppbära för år och vilken

beräknats till 266, respektive 136 kronor. Framställningar örn ytterligare

höjning av pensionsunderlagen för lokomotivpersonalen hava bos Kungl.

Maj :ts gjorts av sammanslutningar bland nämnda personal. Vidare hava

de sakkunniga föreslagit särskilda pensionsunderlag för de förste postexpeditörer

(12:e lönegraden) och postexpeditörer (Ilie lönegraden) samt

förste telegrafexpeditörer (12:e lönegraden) och telegrafexpeditörer (Ilie

lönegraden), som enligt beslut av 1926 års riksdag personligen i lönekänseende

placerats i lönegrad närmast högre än den, till vilken vederbörandes

befattning bör. Efter samråd med cliefen för kommunikationsdepartementet

bar jag ansett mig böra tillstyrka ett tillgodoseende av dessa

yrkanden. För lokomotivpersonalen torde därvid böra tillämpas de pensionsunderlag

och pensionsavdrag, som gälla för lönegrader närmast

högre än dem, till vilka befattningarna höra, d. v. s. de underlag och avdrag,

som äro fastställda för 13 :e, respektive S:e lönegraderna. Vad angår

nämnda befattningshavare vid post- och telegrafverken, torde fristående

beslut böra fattas örn en dem personligen tillkommande särställning

med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag.

Till frågan örn de pensionsunderlag, som böra fastställas för icke-ordinarie

befattningar, återkommer jag i det följande.

Beträffande pensionsavdragen må framhållas, att dessa — i anslutning

till grundsatser, som hittills antagits med avseende å pensionsavgifternas

storlek — i sakkunnigförslaget avvägts så, att de under gjorda antaganden

beträffande dödlighet, räntefot, inträdesåldrar, befordringsgång, pensionsålder

m. m. beräknats för bela personalbeståndet genomsnittligt täcka

ungefär en tredjedel av pensioneringskostnaderna, däri inberäknat de

i pensionerna inarbetade dyrtidstilläggen. I fråga örn dessa beräkningar

tillåter jag mig hänvisa till en i sakkunnigbetänkandet (sid.

172—208) intagen försäkringsteknisk utredning av förste aktuarien dr

T. Jansson. Med den ståndpunkt, jag intagit beträffande pensionsunderlagen,

står bäst samman, att såsom pensionsavdrag fastställas nuvarande avgiftsbelopp

oförändrade. Vid de sänkningar av vissa pensionsåldrar, som

innefattas redan i sakkunnigförslaget eller som därutöver tillstyrkts i det

föregående, borde visserligen en böjning av pensionsavdragen äga rum, folden

händelse man ville strängt uppehålla den antagna täckningsprocenten

och därvid fastbölle vid de antaganden i övrigt, på vilka beräkningen

av nuvarande avgiftsbelopp vilar. Enligt min mening kan emellertid

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 222.

83

någon mera avsevärd rubbning i pensionsavdragens storlek näppeligen

ifrågakomma utan samband med ändring i löne- eller pensionsbeloppen.

Oavsett detta må framhållas, att de antaganden, som ligga till grund

för avgiftsberäkningarna såvitt angår vissa av de faktorer, vilka jämte

pensionsåldrarna mest påverka pensioneringens ekonomi, icke torde helt

svara mot nu rådande förhållanden. I samband med en eventuell framtida

omarbetning av skalorna för pensionsunderlag och pensionsavdrag

lära såväl berörda antaganden som frågan angående de konventionella

grundlinjerna för avdragsberäkningarna, exempelvis fixerandet av täckningskvoten

till en tredjedel eller annan kvotdel, böra komma under förnyad

omprövning.

Ordinarie kvinnlig tjänsteman erlägger för närvarande pensionsavgift

för egen pensionering med samma belopp, som är fastställt för manlig

tjänsteman i samma befattning. Därjämte har kvinnlig tjänsteman att

till vederbörande tjänstepensionsfond inbetala avgift för familjepensionering

till enahanda belopp, som manlig innehavare av befattningen har

att gälda till vederbörande änke- och pupillkassa. Denna anordning stöder

sig på den grundsatsen, att i en och samma befattning den behållna

lönen — bortsett från skiljaktigheten beträffande antalet löneklassuppflyttningar

— bör vara lika, vare sig befattningen innehaves av man

eller kvinna. Då för kvinnlig befattningshavare gäller ett lägre tjänstepensionsunderlag

än för manlig tjänsteman i samma lönegrad och då

vidare den kvinnliga befattningshavarens familjepensionsrätt avser allenast

pupillpensionering, lärer emellertid den nuvarande ordningen för de

kvinnliga tjänstemännens bidrag till tjänste- och familjepensioneringen

knappast kunna betraktas såsom fullt rationell. Med den ståndpunkt,

jag i det föregående intagit till frågan örn tjänstepensionsavdragens belopp,

och i avvaktan på den pågående utredningen rörande familjepensioneringen

anser jag mig dock icke kunna föreslå någon ändring härutinnan.

Hittills gällande grunder i förevarande hänseenden torde därför

böra tillämpas även i fortsättningen. Det må för övrigt erinras, att ehuru

propositionen till 1925 års riksdag angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares

löne- och pensionsförhållanden (Utgifterna: för flera huvudtitlar

gemensamma frågor, punkten I) utgick från att ett inordnande

av de kvinnliga tjänstemännen å den för manliga och kvinnliga befattningshavare

gemensamma löneplanen icke borde få innebära mera betydande

avlöningsförhöjningar, inplaceringen likväl kom att för flertalet

kvinnliga tjänstemän medföra en löneökning, vilken uppvägde den merutgift

för pensioneringen, som tillfördes dessa tjänstemän genom de nytillkommande

famil jepensionsavgifterna.

Pensionsfonder.

För närvarande överföras de ordinarie befattningshavarnas pensionsavgifter

såväl vid kommunikationsverken som inom den övriga civila stats
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

förvaltningen till särskilda pensionsfonder. 1921 års pensionskommitté

och 1926 års pensionsutredning ifrågasatte härutinnan icke annan ändring

än att, då även viss icke-ordinarie personal skulle inordnas under

samma pensionsförfattningar som den ordinarie personalen, jämväl de

icke-ordinarie befattningshavarnas avgifter skulle tillföras pensionsfonderna.

De sakkunniga hava nu framhållit, att fonderingsspörsmålet bomme i

ett annat läge, därest på sätt de sakkunniga föreslagit pensionsavgifterna

ersattes med pensionsavdrag å lönen. Enär enligt detta förslag de med

pensionsavdrag minskade lönerna skulle erhålla karaktären av nettolöner

och de individuella avdragsbeloppen icke bomme till synes i räkenskaperna,

liksom ej heller kontant uppbörd av pensionsavdrag tänkts skola i

någon form äga rum, kunde direkt omföring av avdragsbeloppen till pensionsfonderna

icke lämpligen ifrågakomma. Örn fondering ansåges fortfarande

höra äga rum, syntes i stället pensionsfonderna höra tillgodoföras

mot pensionsavdragen svarande, mera summariskt beräknade belopp från

för ändamålet i riksstaten och de affärsdrivande verkens stater beräknade

utgiftsanslag. Den minskade belastningen å lönekontot skulle sålunda

komma att motsvaras av en lika stor ökning av utgifterna för pensionsviisendet.

Därmed uppställde sig emellertid frågan, huruvida fondbildning

verkligen vore den lämpligaste formen för mötande av sådana löpande

utgifter som pensioner till f. d. befattningshavare i statens tjänst.

Ehuru de sakkunniga för sin del icke vore beredda att lämna något bestämt

svar å denna fråga, ansåge de dock spörsmålet vara av sådan vikt,

att det icke syntes tillrådligt att längre undanskjuta detsamma. I stället

borde nämnda spörsmål bliva föremål för en närmare undersökning av

för detta ändamål särskilt tillkallade utredningsmän. I syfte att icke på

någon punkt föregripa resultatet av en dylik undersökning hade de sakkunniga

i sitt förslag till pensionsreglemente icke intagit några bestämmelser

rörande fondering, vilket icke heller ur andra synpunkter ansetts

vara erforderligt. De sakkunniga vore emellertid angelägna att framhålla,

att ett nytt pensionsreglemente i enlighet med det framlagda förslaget

läte sig genomföras helt oberoende av den ställning, man funné sig

böra intaga till frågan örn fondering av vissa medel för pensionskostnadernas

bestridande.

Föi att åskådliggöra pensionsfondernas ställning och den omfattning'',

i vilken fondering av pensionsavgifter för närvarande äger rum inom civilförvaltningen,

hava de sakkunniga på grundval av från vederbörande

verk införskaffade uppgifter meddelat vissa sammanställningar, avseende,

vad angår kommunikationsverkens pensionsfonder, kalenderåret 1931 samt

beträffande civila pensionsfonden budgetåret 1930/1931. Dessa sammanställningar

hava sammanförts i en i betänkandet intagen tablå, till vilken

jag tillåter mig hänvisa (betänkandet sid. 38—39).

För egen del anföra de sakkunniga bland annat:

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

85

Fondbildningens anhängare å sin sida göra gällande, att eftersom pensionen

skall intjänas av befattningshavaren under hans tjänstetid, pensionskostnaden

bör belasta statens budget under samma tid. Örn detta

icke sker, flyttas pensionskostnaden helt eller delvis över från den generation

av skattedragare, som tar befattningshavarens arbete i anspråk, till

den, under vilken pensionerna utbetalas. Den slutsats, vartill man med

detta resonemang måste komma, blir givetvis, att icke blott befattningshavarens

utan även statens andel i pensionskostnaden rätteligen borde

fonderas, något som även föreslagits av de s. k. centraliseringssakkunniga

i deras den 3 november 1917 avgivna betänkande rörande det statsunderstödda

pensionsväsendets centralisering. Även kommunikationsverkens

lönekommitté har varit inne på samma tankegång, ehuru kommittén avstått

från att framställa något direkt förslag i sådant avseende.

Det torde å andra sidan kunna anföras skäl även mot fondbildning för

pensioneringsändamål. Betraktar man pensionskostnaderna såsom löpande

statsutgifter av i stort sett enahanda slag som utgifter för löner, kan

det knappast sägas, att pensionskostnaderna »kastas på framtiden», örn de

bestridas av löpande statsinkomster. Bemärkas må även, att 1899 års pensionskommitté

vid framställandet av förslag örn fondering av pensionsavgifterna

knappast synes hava letts av någon tanke på att söka riktigare

fördela statens pensionskostnader, utan motiverade sitt förslag med att

avgifternas värde genom förräntandet skulle förhöjas, varjämte graden

av tjänstinnehavarnas deltagande i pensionskostnaderna genom fondbildningen

skulle bliva bättre åskådlig.

Även örn den av de sakkunniga ifrågasatta utredningen av fonderingsspörsmålet

skulle leda till det resvdtatet, att fondering anses böra bibehållas

i nuvarande eller utökad omfattning, vill det synas de sakkunniga lämpligast,

att pensionsfondernas förvaltning centraliseras till statskontoret.

Tillräckliga skäl att bibehålla kommunikationsverkens pensionsfonder under

förvaltning av dessa verks styrelser synas knappast föreligga. Erfarenheten

har nämligen givit vid handen, att vissa av kommunikationsverken

måst placera vederbörande pensionsfond tillhöriga medel i riksgäldskontoret

eller i obligationer otc., enär kapitalbehållningarna överstiga behovet

av förlag för verken.

I sin tablå över pensionsfondernas ställning hava de sakkunniga upptagit

särskilt för sig de medel för pensionering av avlidna kvinnliga befattningshavares

barn, som enligt beslut år 1925 i samband med ordnandet

av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden redovisas

under pensionsfonderna. Dessa medel visa en kapitalbehållning vid

utgången av kalenderåret 1931 respektive budgetåret 1930/1931 av 3.8a miljoner

kronor. Kapitalökningen under samma tid belöpte sig till 0.72 miljon

kronor, medan utgifterna för barnpensioner stannade Vid den blygsamma

siffran av 6,119 kronor. Det vore visserligen, yttra de sakkunniga,

förhastat att härav draga några bestämda slutsatser rörande storleken av

fondernas utgifter i framtiden, men man syntes dock våga påstå, att det

icke vore av behovet påkallat att fortsätta med en så pass betydande fondering

för mötande av de relativt små utgifter, som kunna komma att krävas.

En lämplig användning för någon del av de betydande överskott, som

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

familjepensionsmedlen lämnade, trodde sig emellertid de sakkunniga hava

funnit i ett utnyttjande av familjepensionsmedlen för befrämjande av

kvinnliga gifta tjänstemäns avgång ur statstjänsten. Härom hava de

sakkunniga på annat ställe i sitt betänkande anfört huvudsakligen följande:
Kvinnlig

tjänsteman,^ som i samband med ingående av äktenskap eller

senare önskade avgå från sin tjänst, skulle, på därom gjord framställning,

få sin enligt bestämmelserna i 21 § av reglementsförslaget beräknade invänta

pension (»uppskjuten livränta») överförd till familjepensionsmedlen

för att där sammanföras med kapitalvärdet av de familjepensionsavgifter,

som hon till pensionsfonden inbetalat. Avkastningen av dessa medel

skulle ställas till den avgångna kvinnans disposition antingen omedelbart

eller från senare tidpunkt, då de genom årligen tillagd ränta formerats.

Uppenbarligen kunde, särskilt vid tidig avgång från statstjänsten,

denna avkastning icke bliva stor, men den innebure dock ett påtagligt nyttiggörande

för kvinnan av inbetalda avgifter och av fullgjord tjänstgöring

åt staten.

Den avkastning av familjepensionsmedel, som alltså skulle komma kvinnan

till godo, borde givetvis vid hennes frånfälle utbytas mot pupillpension

till hennes minderåriga barn.

Förutom tillgodonjutandet av nu nämnda förmåner, till vilka den ur

tjänsten avgångna kvinnan kunde anses berättigad, borde av familjepensionsmedlens

försäkringstekniskt påvisbara överskott åtminstone en viss

del kunna tagas i anspråk till att, där så prövades skäligt, öka ut de belopp,

_ som hon eller hennes barn eljest skulle äga utbekomma, dock att

härvid borde sättas viss maximigräns. Tilläggsbeloppets storlek borde i

viss mån göras beroende av antalet tjänstår vid avgången.

De sakkunniga framhålla emellertid, att spörsmålet, vilka åtgärder lämpligen

borde vidtagas i syfte att underlätta gift kvinnas avgång ur statstjänst,

icke kunde erhålla sin slutliga lösning i ett tjänstepensionsreglemente.

Frågan syntes nämligen äga närmare samband med familjepensioneringens

ordnande och borde därför bliva föremål för uppmärksamhet

i samband med en revision av grunderna för denna pensionering. Den

tanke, åt vilken de sakkunniga givit uttryck, vore därför icke att uppfatta

såsom ett i sina detaljer utformat förslag utan snarare som ett uppslag

till fortsatt diskussion i ämnet.

Avgivna yttranden. Av de hörda ämbetsverken hava länsstyrelsen i

Hallands län, statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen

och försäkringsinspektionen uttryckligen förordat den av pensionssakkunniga

ifrågasatta utredningen rörande behovet av fortsatt fondering

av tjänstemännens bidrag till pensioneringen. Domänstyrelsen uttalar,

att örn fonderingsprincipen därvid funnes böra bibehållas, en särskild

pensionsfond borde upprättas för domänverket.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner likaledes en ändring

av nuvarande fonderingssystem med fog kunna ifrågasättas.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222. 87

Däremot yttrar lantbruksstyrelsen, att ett mera försäkringstekniskt ordnande

av statstjänstemannens pensionsfråga borde såsom en given följd

medföra, att fondering av avgifterna ägde rum. Ur tjänstemännens

synpunkt syntes med en fondering jämväl följa en viss trygghet, som icke

borde helt förbises.

Länsstyrelsen i Hallands län håller före, att någon kapitalökning av de

olika pensionsfonderna hädanefter icke borde förekomma utan att f ondei - nas hela avkastning borde användas för de årliga pensionsutbetalningarna.

I liknande riktning har vattenfallsstyrelsen uttalat sig.

Pensionsstyrelsen och statskontoret anse, att i tjänstepensionsreglementet

bestämmelser rörande fondering av medel för pensioneringsändamål

kunna utan olägenhet utelämnas.

Järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och riksräkenskapsvei ket hava

förklarat sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag örn att pensionsfonderna

vid kommunikationsverken skulle överflyttas till statskontoret

för förvaltning. Härvid har framhållits, att en sadan överflyttning skulle

medföra omgång i det kamerala arbetet. Riksräkenskapsverket har förordat,

att den ifrågasatta utredningen rörande fonderingssystemet måtte

omfatta jämväl frågan örn eventuellt kvarstående pensionsfonders förvaltning.

Slutligen är att nämna, att vattenfallsstyrelsen och försäkringsinspektionen

framhållit, hurusom de tillgångar i kommunikationsverkens pensionsfonder,

sorn äro placerade såsom förlagsmedel hos vederbörande verk,

borde förräntas efter en förhöjd räntefot av 4.5 procent i stället för såsom

för närvarande efter en räntefot av 4 procent. Ämbetsverkens ifrågavarande

uttalanden torde hava föranletts av den omständigheten, att de i betänkandet

intagna försäkringstekniska beräkningarna rörande pensionsavdrag

m. m. grunda sig på en beräknad räntefot av 4.5 procent.

De sakkunnigas uppslag till åtgärder i fråga örn befrämjande av gift

kvinnas avgång ur tjänst har gjorts till föremål för välvilliga uttalanden

av åtskilliga myndigheter. Vissa av dessa förorda en närmare utredning

av förevarande spörsmål i samband med revisionen av grunderna

för statens befattningshavares familjepensionering.

Vad först angår frågan om en fortsatt fondering av de medel, som i form

a,v pensionsavdrag skulle innehållas å befattningshavarnas löner, synes

denna fråga vara förtjänt att närmare övervägas. En prövning av denna

fråga torde dock lämpligen kunna anstå intill dess på dagordningen stående

ytterligare spörsmål rörande pensioneringsförhållanden för statstjänstemän

— i främsta rummet den militära tjänstepensioneringen samt familjepensioneringen

— i sina huvudgrunder vunnit en lösning. Så länge

en dylik prövning icke verkställts, bör enligt mitt förmenande det nuvaran
-

Vepartements
chefen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

de fonderingssystemet bibehållas i princip oförändrat. Då jag förut biträtt

de sakkunnigas förslag angående tillämpning i viss omfattning av

systemet med nettolöner, tillstyrker jag, att de nuvarande pensionsfonderna

vid kommunikationsverken av vederbörande verks medel årligen tillföras

ett överslagsvis beräknat belopp, svarande mot summan av de pensionsavdrag,

som vederbörande verks befattningshavare med pensionsrätt

enligt civila tjänstepensionsreglementet få vidkännas. För detta ändamål

böra särskilda utgiftsposter upptagas å verkens driftkostnadsstater.

I anslutning härtill bör för allmänna civilförvaltningens del å elfte huvudtiteln

uppföras ett särskilt anslag, motsvarande den överslagsvis beräknade

summan av de under civila tjänstepensionsreglementet lydande befattningshavarnas

pensionsavdrag under budgetåret, från vilket anslag

de mot tjänstemännens bidrag till pensioneringen svarande medlen böra

tillgodoföras civila pensionsfonden. Med hänsyn bland annat till att befattningshavarna

skulle vidkännas pensionsavdrag allenast under 30 år,

synes det för beräkningen av detta anslag bliva nödvändigt, att vederbörande

verk i samband med avgivande av förslag till anslagsäskanden för

nästföljande budgetår meddela uppgift rörande det sammanlagda belopp,

som beräknas under sagda budgetår bliva genom pensionsavdrag innehållet

vid verket.

Emellertid är att märka, att vissa till den civila pensionsfonden anslutna

verk bekosta sina utgifter av särskilda medel. För dessa verk torde ett förfaringssätt,

motsvarande det för kommunikationsverken nyss förordade,

böra komma i tillämpning. Sålunda torde å domänverkets kostnadsstat

böra upptagas en särskild utgiftspost till beloppet ungefärligen motsvarande

summan av de pensionsavdrag, de vid verket anställda, under tjänstepensionsreglementet

lydande befattningshavarna beräknas komma att

vidkännas, å vilken post avsättningen till civila pensionsfonden bör redovisas.

Vid de verk (statens biografbyrå, patent- och registreringsverket,

försäkringsinspektionen m. fl.), för vilka gälla s. k. specialbudgeter, böra

i verkens stater upptagas anslagsposter för pensionsavdragen. De på

tjänstemännen vid sistnämnda verk ankommande bidragen till tjänstepensioneringen

skulle komma civila pensionsfonden tillgodo genom omföring

från de till specialbudgeterna hörande diversemedelsfonderna. I den mån

befattningshavare vid verk, som i likhet med de nu nämnda bestrida sina

utgifter av egna medel men vilkas tjänstemän innehava allenast ickeordinarie

anställning, komma att inordnas under civila tjänstepensionsreglementet,

förutsätter jag, att samma anordning kommer att tillämpas

även där.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att för innevarande budgetår,

i syfte att begränsa anslagsbehovet under elfte huvudtiteln, genomförts

viss inskränkning beträffande fondering av avgiftsmedel i civila pensionsfonden.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen be
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

89

slutat, att de till fonden under budgetåret 1932/1933 inflytande pensionsavgifterna

ävensom avkastningen under samma budgetår av fondens kapital

skola, i den mån dessa medel icke tagas i anspråk för bestridande av den

på fonden enligt 1907 års civila pensionslag ankommande andel i kostnaderna

för beredande av pension enligt lagen, under budgetåret 1933/1934

tillgodoföras det å riksstatens elfte huvudtitel uppförda ordinarie förslagsanslaget

till pensionering av civila tjänstinnehavare. För genomförande

av denna anordning, som innebär ett avsteg från föreskrifterna i 11 § civila

pensionslagen, bär särskild lag örn användande av viss del av de till

pensionsfonden under budgetåret 1932/1933 inflytande medlen antagits.

Motsvarande anordning har av Kungl. Majit föreslagits och av riksdagen

beslutats för nästkommande budgetär. Jag torde icke nu behöva taga

ståndpunkt till frågan, huruvida och i vad mån någon jämkning i de

för allmänna civilförvaltningens del nyss förordade budgetära anordningarna

för överförande till respektive pensionsfonder av tjänstemännens

bidrag till pensioneringen må bliva erforderlig, därest en motsvarande

inskränkning i fonderingen skulle komma att tillämpas även efter civila

tjänstepensionsreglementets ikraftträdande.

Med den ståndpunkt, jag i det föregående intagit i fonderingsfrågan,

har jag ansett det riktigaste vara, att i civila tjänstepensionsreglementet

upptages en allmän bestämmelse rörande fondering av tjänstemännens

bidrag till pensioneringen. De sakkunnigas förslag att överflytta förvaltningen

av de nuvarande pensionsfonderna vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk till statskontoret har jag i

likhet med vissa ämbetsverk ansett mig åtminstone för närvarande icke

böra biträda. Domänstyrelsens förslag örn inrättande av en särskild pensionsfond

för domänverket lärer i fonderingsfrågans nuvarande läge icke

böra föranleda åtgärd.

Vid det föreslagna inordnandet av pensionsberättigade icke-ordinarie

tjänstemän vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

under tjänstepensionsreglementet skulle ifrågavarande befattningshavares

delägarskap i de nuvarande pensionskassorna för icke-ordinarie

personal vid dessa verk upphöra. Då jag utgår från att dessa pensionskassor

skola även efter civila tjänstepensionsreglementets och arbetarpensionsreglementets

ikraftträdande bestå och därvid uteslutande tagas

i anspråk för arbetarpensioneringen, torde, i anslutning till vad de

sakkunniga föreslagit, från arbetarpensionskassorna till respektive verks

fonder för tjänstemannapensioneringen böra överföras medel motsvarande

vad av gjorda avsättningar belöper på de i kassorna delaktiga tjänstemännen.

De särskilda föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga

rörande sättet för genomförande av dylik överföring m. m., torde det få

ankomma på Kungl. Majit att utfärda. Likaledes bör Kungl. Majit äga

ineddela de närmare bestämmelser rörande fonderingen och pensionsfondernas

förvaltning m. m., som må anses erforderliga.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Vad slutligen angår de sakkunnigas uppslag till befrämjande av gift

kvinnas avgång från tjänsten, bar, såsom de sakkunniga framhållit, denna

fråga nära samband med spörsmålet örn familjepensioneringens ordnande

för statens befattningshavare. Enligt vad jag inhämtat kommer också

berörda fråga att av de sakkunniga närmare övervägas i samband med

den pågående utredningen örn familjepensioneringen. Med hänsyn härtill

och då såsom de sakkunniga framhållit förevarande spörsmål icke

lärer kunna erhålla sin slutliga lösning i ett tjänstepensionsreglemente,

har jag ansett mig sakna anledning att nu för egen del taga ställning till

detta spörsmål.

Detaljmotivering till reglementsförslaget.

Såsom jag redan framhållit, har det förslag till civilt tjänstepensionsreglemente,

som 1930 års pensionssakkunniga framlagt, underkastats omarbetning

inom finansdepartementet bland annat i syfte att ansluta detsamma

till nu gällande avlöningsbestämmelser. Det förslag till civilt

tjänstepensionsreglemente, som jag framlägger, avviker av denna anledning

på åtskilliga punkter från avfattningen av de sakkunnigas förslag.

Vid avvikelser allenast av sådan anledning har jag i det följande i allmänhet

ansett mig icke behöva redogöra för de sakkunnigas förslag och den därtill

anknutna specialmotiveringen. Jämväl i övrigt ingår jag på närmare

behandling av de sakkunnigas detaljmotivering endast i den mån gjorda

erinringar det föranleda eller särskilt uttalande från min sida eljest ansetts

påkallat.

Rubriken m. m.

De sakkunniga hava givit sitt förslag formen av ett reglemente. I avseende

härå hava de sakkunniga anfört, att det vore lika betryggande för

tjänstemännen, örn pensionsbestämmelserna meddelades i form av ett reglemente,

fastställt av Kungl. Maj:t och riksdagen, som örn desamma, på

sätt för närvarande är fallet, intoges i en författning av civillags natur.

Därest pensionsföreskrifterna utfärdades i form av ett reglemente, skulle

ock överensstämmelse vinnas med vad som i motsvarande hänseende gällde

på löneområdet.

Avgivna yttranden. Några myndigheter hava uttalat sig för ett bibehållande

av den nuvarande anordningen, enligt vilken pensionsföreskrifterna

innehållas i en i lagform utfärdad författning.

Frågan, huruvida pensionsbestämmelserna böra utfärdas i form av lag

eller reglemente, synes mig vara utan praktisk betydelse för befattnings
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj-.ts proposition nr 222.

liavarnas pensionsrätt. Vid sådant förhållande har jag ansett tillräcklig

anledning saknas att frångå de sakkunnigas förslag, som ansluter sig till

gällande ordning beträffande formen för de statliga avlöningsbestämmelserna.

Såsom redan förut omnämnts, hava de sakkunniga sammanfattat de nya

pensionsbestämmelserna i två huvudförfattningar att antagas av Kungl.

Majit och riksdagen gemensamt, nämligen dels pensionsreglementet och

dels ett förslag till kungörelse med tilläggsbestämmelser till reglementet.

Därjämte hava de sakkunniga i ett särskilt kungörelseförslag upptagit

vissa övergångsbestämmelser, vilka enligt de sakkunnigas mening skulle

utfärdas av Kungl. Majit utan riksdagens medverkan.

Vid överarbetningen av sakkunnigförslaget har jag i förenklingssyfte låtit

vidtaga sådan ändring, att erforderliga delar av förslagets tilläggsföreskrifter

infogats i själva pensionsreglementet, varigenom särskilda tilläggsbestämmelser

av avsedd art skulle bliva obehövliga. De ifrågasatta övergångsbestämmelserna

äro enligt min mening av den beskaffenhet, att de

böra beslutas av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt. Härvid kan lämpligen

förfaras så, att övergångsbestämmelserna direkt anslutas till reglementet.

Genom dessa anordningar skulle de huvudsakliga pensionsföreskrifterna

komma att innefattas i en enda av Kungl. Majit och riksdagen

antagen författning. Däremot torde det, på sätt de sakkunniga ock avsett,

böra få ankomma på Kungl. Majit att meddela de särskilda tillämpningsföreskrifter,

som kunna visa sig behövliga.

Reglementets uppställning ansluter sig nära till de sakkunnigas förslag,

som uppdelats i fyra särskilda kapitel, av vilka 1 kap. innehåller vissa

allmänna pensioneringsbestämmelser, tillämpliga å samtliga i reglementet

avsedda befattningshavare, medan 2—4 kap. innehålla särskilda pensioneringsföreskrifter

för var och en av de huvudgrupper befattningshavare,

å vilka reglementet skulle äga tillämpning. I departementsförslaget har

tillagts en ny avdelning, 5 kap., innefattande vissa specialföreskrifter rörande

reglementets tillämplighet m. m. Härtill ansluta sig, såsom nyss

nämnts, vissa övergångsbestämmelser.

1 *.

Enligt 1 § i de sakkunnigas reglementsförslag skulle civila tjänstepensionsreglementet

äga tillämpning å ordinarie och extra ordinarie tjänstemän

samt tjänstemän å extra stat, vilka bleve underkastade bestämmelserna

i de av 1928 års lönekommitté utarbetade förslagen till allmänt avlöningsreglernente

och till avlöningsreglemente för extra ordinarie och

extra tjänstemän. För vinnande av anslutning till nu gällande avlöningsreglementen

vid den nyreglerade civila statsförvaltningen har fullständig

omredigering av paragrafen blivit nödvändig.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. May.ts proposition nr 222.

1 § 1 morn.

För att tydligt utmärka reglementets tillämpningsområde beträffande

ordinarie tjänstemän med lön enligt det nya lönesystemet Ilar det ansetts

ändamålsenligt att i författningstexten angiva de olika avlöningsreglementen,

vilka reglera ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförhållanden.

1 § 2 mom.

Av icke-ordinarie personal skulle gruppen extra ordinarie tjänstemän

vid nyreglerade verk generellt inordnas under reglementet. Däremot har

den i de sakkunnigas reglementsförslag upptagna personalkategorien tjänstemän

å extra stat icke angivits i författningstexten. Anledningen härtill

ar — förutom att begreppet tjänsteman å extra stat icke är enhetligt

bestämt inom alla de förvaltningsgrenar, som bär avses — att fråga

föreligger om viss omläggning i uppställningen av riksstatens utgiftssida,

vilken fråga torde komma att föreläggas årets riksdag, samt att

en lösning av denna fråga med därav föranledda ändringar i anslagsredovisningen

å riksstaten måhända kommer att föranleda ändrade benämningar

å de grupper av icke-ordinarie tjänstemän, som för närvarande åtnjuta

avlöning från extra anslag. Jag utgår emellertid från att de tjänstemän,

som i fortsättningen komma att i avseende å anställnings- och löneförhållanden

intaga en ställning motsvarande de nuvarande extra-statstjänstemännens,

skola såsom regel bliva delaktiga av pensionsrätt enligt reglementet.

Såsom redan i den allmänna motiveringen framhållits, finnas vid de nyreglerade

verken vissa befattningshavare eller grupper av befattningshavare,

vilka, ehuru de icke innehava extra ordinarie anställning eller äro

tjänstemän å extra stat, likväl kunna anses jämförbara med befattningshavare

i dylik ställning och fördenskull vid en utsträckning av tjänstemannapensioneringen

till icke-ordinarie personal skäligen kunna göra anspråk

på pensionsrätt. Att genom en bestämmelse i reglementet klart definiera

dylika personalgrupper är för närvarande icke möjligt. Anställningsformer

och avlöningsbestämmelser äro nämligen vid olika förvaltningsgrenar

och institutioner så skiftande, att tillfredsställande generella

avgränsningar icke torde kunna ernås. Det synes därför nödvändigt, att

frågan örn inordnande under reglementet av andra icke-ordinarie befattningshavare

än extra ordinarie tjänstemän och tjänstemän å extra stat

göres beroende av prövning beträffande varje särskild grupp eller befattning.

Såsom allmän grundsats för dylik prövning bör uppställas, att personal

med full sysselsättning och i mera fast anställning för arbetsuppgifter

av fortlöpande natur bör beredas pensionsrätt. För att säkerställa nödig

reda och konsekvens i fråga örn beviljande av pensionsrätt torde det bliva

erforderligt att i regel göra pensionsrätten beroende av anställningsform

och avlöningsnormer på sådant sätt, att med en viss anställnings- och

avlöningsform regelmässigt följer pensionsrätt samt att denna form

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

icke heller kommer till användning i andima fall än då pensionsrätt skäligen

bör ifrågakomma. Detta förutsätter emellertid, att anställnings- och avlöningsformerna

inom olika delar av civilförvaltningen fixeras på ett mera

enhetligt sätt än för närvarande, med beaktande av de konsekvenser, som

pensioneringens utsträckning kommer att medföra. Då emellertid Kungl.

Majit äger meddela avlöningsföreskrifter beträffande icke-ordinarie personal,

ligger det i Kungl. Marits hand att i angivna hänseenden söka skapa

grundval för en tillfredsställande avgränsning av pensionsrätten. Jag har

för avsikt att vidtaga åtgärder för att frågan härom efter erforderlig utredning

skall kunna lösas inom sådan tid, att pensionsrätt må kunna

efter pensionsreglementets ikraftträdande utan uppskov beredas här avsedd

personal.

Vad särskilt angår den nu på sina håll i avsevärd utsträckning och i

skilda anställningsformer förekommande gruppen befattningshavare med

arvoden å eller utom stat anser jag mig här böra framhålla, att pensionsrätt

i regel synes böra beredas dylika befattningshavare endast örn befattningen

är jämförlig med de i avlöningsreglementena avsedda ordinarie

arvodesbefattningarna samt anställnings- och avlöningsreglerna anpassas

därefter.

Med hänsyn till vad här anförts har under 2 mom. b) av förevarande paragraf

upptagits ett allmänt stadgande, enligt vilket reglementet skulle

äga tillämpning även å annan icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerat

verk än extra ordinarie tjänsteman, i den mån Kungl. Majit med

hänsyn till anställningens natur och tjänstgöringens omfattning därom

förordnar.

Med uttrycket »anställningens natur» avses närmast, att anställningen

är av mera stadigvarande art antingen på det sätt, att befattningshavaren

är i likhet med extra ordinarie tjänstemän avsedd att rekrytera ordinarie

tjänst eller oek eljest fyller ett mera bestående behov av arbetskraft vid

verket.

Villkoret örn tjänstgöringens omfattning åsyftar en daglig arbetstid av

ungefär samma omfattning som gäller för motsvarande ordinarie befattningshavare.

Den eftergift från en dylik fordran, som enligt departementsförslaget

skulle göras för extra ordinarie tjänstemän (halvtidsamanuenser),

torde sålunda såsom regel icke böra komma i fråga beträffande

tjänstemän, vilka avses i 2 mom. b).

1 § 3 moni.

Till nyreglerade verk höra för närvarande icke blott de å ordinarie stat

uppförda utan även vissa verk, för vilkas verksamhet medel utgå från

extra anslag, såsom exempelvis arbetsrådet, arbetsdomstolen och egnahemsstyrelsen,

eller vilkas samtliga tjänstemän eljest innehava endast

icke-ordinarie anställning, såsom exempelvis statens reproduktionsanstalt.

Reglementet är avsett att, i den mån Kungl. Majit så förordnar, äga till
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. May.ts proposition nr 222.

lämpning även å verk med endast ieke-ordinarie personal, antingen å samtliga

befattningshavare vid verket eller å vissa av dem, under förutsättning

att befattningshavarna åtnjuta avlöning enligt något av de i 1 mom. omförmälda

avlöningsreglementena eller enligt av Kungl. Majit i anslutning

därtill utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal.

1 § i morn.

Bestämmelserna i detta moment avse att möjliggöra för Kungl. Majit

att, i enlighet med vad i annat sammanhang anförts, i särskilda fall under

reglementet inordna arbetsledande förmän — eventuellt även arbetsförestånderskor

— som icke hava tjänstemannaställning men vilka i avseende

å löne- och anställningsförhållanden intaga en sådan särställning, att

de skäligen böra beredas bättre pensionsförmåner än som skulle kunna

utgå enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare. Stadgandet har

viss motsvarighet i 4 § av pensionssakkunnigas förslag till tilläggsbestämmelser

till reglementet.

2 §.

I 2 § hava sammanförts föreskrifter örn de undantag, som vid tillämpning

av föreskrifterna i 1 § rörande reglementets tillämplighetsområde

böra iakttagas. Flertalet av dessa föreskrifter har i sakkunnigförslaget

införts i tilläggsbestämmelserna. Därutöver har i departementsförslaget,

under 2 mom. b) av förevarande paragraf, upptagits en bestämmelse, enligt

vilken — där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar — från reglementets

tillämpning äro undantagna sådana extra ordinarie tjänstemän,

vilkas avlöning icke utgår enligt av Kungl. Majit fastställd löneplan.

3 §.

Förevarande paragraf innefattar regler angående tjänstårsberäkning

för pension och motsvarar 2 § i de sakkunnigas förslag.

3 § 1 mom.

Enligt 2 § 1 mom. av sakkunnigförslaget skulle tjänstår beräknas

för tid, under vilken tjänsteman före uppnåendet av pensionsåldern

innehaft med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst eller eljest

erlagt avgift till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt

eller pensionskassa för tjänstepensionering. Vid tjänstårsberäkning skulle

avdrag göras för tid, under vilken tjänsteman åtnjutit tjänstledighet av

annan anledning än som omförmäldes i allmänna avlöningsreglementet 13

och 14 §§ samt 15 § 1 mom. (ledighet för svag hälsas vårdande, för havandeskap

eller barnsbörd eller för enskild angelägenhet). Till närmare motivering

av sitt förslag i denna del anföra de sakkunniga bland annat följande

i

De sakkunniga hade sökt giva bestämmelserna örn beräkning av tjänstår

ett innehåll, som dels uteslöte tvekan örn vilken tid i regel finge till
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

godoräknas, dels ock begränsade tillgodoräkningsrätten till vad som kunde

anses ur olika synpunkter skäligt och rättvist. Det föreslagna stadgandet

innebure, att såsom tjänstår skulle få medräknas även tid, under vilken

tjänsteman åtnjutit semester (ferier) eller tjänstledighet på grund av särskilt

tjänsteuppdrag, annat offentligt uppdrag, militär tjänstgöring,

olycksfall i tjänsten och vissa därmed jämförliga ledighetsorsaker samt

sjukdom.

De sakkunniga hade vid bestämmande av den tid, som skulle få medtagas

vid tjänstårsberäkningen, sökt anslutning till vad som enligt 6 § 3

mom. i förslaget till allmänt avlöningsreglemente skulle få tillgodoräknas

i och för uppflyttning i löneklass, varigenom bland annat matrikelföringen

skulle underlättas. Anledning hade då icke heller synts föreligga

att i tjänstårsberäkningen medtaga — i enlighet med nuvarande

stadgande — även ledigheter för enskilda angelägenheter eller för hälsans

vårdande under kortare tid än femton dagar. Att i reglementet inrymma

någon bestämmelse örn viss lägsta ålder, från och med vilken beräkning

av tjänstår finge ifrågakomma, syntes icke behövligt med den begränsning,

tillgodoräkningsrätten erhållit i de sakkunnigas förslag.

Genom föreskriften att såsom tjänstår endast skulle få räknas tid, som

infölle före uppnåendet av pensionsåldern, hade de sakkunniga bland annat

velat undvika, att anstånd med avsked skulle kunna sättas i fråga

allenast för att bereda tjänsteman tillfälle att förbättra sina pensionsvillkor

genom intjänande av ytterligare tjänstår.

Rätten till pension borde grundas på stadigvarande anställning i

statens tjänst med bestämd tjänstgöringsskyldighet. I och med

pensionsrättens utsträckande till tjänstemän å extra stat och extra

ordinarie tjänstemän folie det sig naturligt att knyta rätten att räkna

tjänstår just till tjänstgöringen i de befattningar, som vore förenade med

rätt till pension. Enär inom vissa förvaltningsområden ett intimt samarbete

ägde rum mellan statstjänsten och sådan allmän eller halvenskild

tjänst, till vilken staten i olika former lämnade bidrag, hade de sakkunniga

ansett, att de befattningar, vilka vore förenade med pensionsrätt i

och avgiftsplikt till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt

eller pensionskassa, borde vid tjänstårsberäkningen jämställas med förut

örn förmälda statliga befattningar.

Avgivna yttranden. Nedre justitie!’evisionen och skolöverstyrelsen hava

ansett, att jämväl tiden efter pensionsålderns inträde borde få tillgodoräknas

såsom tjänstår för den, som erhölle anstånd med avsked. Göta

hovrätt, järnvägsstyrelsen och skolöverstyrelsen hava påyrkat, att tillgodoräknande

även av annan ledighet än den av de sakkunniga avsedda

måtte få äga rum, örn ledigheten icke överstege 15 dagar. Järnvägsstyrelsen

framhåller dessutom, att det för undvikande av missförstånd borde

särskilt angivas, att semester icke skulle föranleda avdrag vid tjänstårsberäkningen.

Vattenfallsstyrelsen ifrågasätter, huruvida ej tjänstår borde

få tillgodoräknas jämväl för tid, som tjänsteman kunde hava ägt tillgodoräkna

enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare, liven örn vederbörande

under sistnämnda tid icke varit skyldig erlägga avgift för egen

pensionering. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd finner synnerligen

tveksamt, huruvida lämpligen en tjänsteman, som tidigare under

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

viss tid erlagt avgift tili en av staten understödd pensionsinrättning,

exempelvis lärarinnornas pensionsanstalt, bör få tillgodoräkna denna tid

för erhållande av pension från statsverket utan att någon prövning skett

av tjänstemannens anställningsförhållanden under sagda tid.

Den av de sakkunniga föreslagna huvudregeln för beräknande av tjänstår

för pension synes mig i stort sett ägnad att genomföras. Med tillämpning

av denna grundregel skulle den tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår

för pension, för framtiden regelmässigt komma att sammanfalla

med den tid, varunder vederbörande erlagt avgift eller vidkänts pensionsavdrag

för egen pensionering. Enär emellertid för närvarande på grund av

övergångsbestämmelse i 1907 års civila pensionslag befattningar finnas, vilka

äro förenade med pensionsrätt utan att avgiftsplikt föreligger, och innehavare

av dylik befattning efter övergång till tjänst, som lyder under reglementet

-— t. ex. en häradshövding, vilken efter reglementets ikraftträdande

övergår till justitierådsämbete — givetvis bör äga tillgodoräkna tjänstetiden

i den föregående befattningen, har härav föranledd jämkning i de

sakkunnigas formulering måst vidtagas. Då vidare med befattning i reglementet

bör förstås viss tjänstemannabefattning men icke t. ex. arbetaranställning,

har det ansetts böra utsägas, att tjänstetid i arbetaranställning

med skyldighet att vidkännas pensionsavdrag enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare må tillgodoräknas. Tjänstår skulle härjämte få

beräknas för tid, för vilken för tjänsteman erlagts tjänstepensionsavgift

till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa.

Detta stadgande innebär exempelvis, att en tjänsteman, som tidigare

innehaft delaktighet i någon av de vid telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk förefintliga pensionkassorna för pensionering

av icke-ordinarie personal, skulle äga tillgodoföra sig den tid,

han erlagt avgift till sådan pensionskassa. Men även tid, varunder -—

utan att tjänstemannen innehaft statsanställning — för honom erlagts tjänstepensionsavgift

till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt

eller pensionskassa, skulle få ingå i tjänstårsberäkningen. Sistnämnda

bestämmelse skulle få betydelse exempelvis för innehavare av en med

pensionsrätt i statens pensionsanstalt förenad kommunal lärarbefattning,

vilken övergår till statstjänst.

Med anledning av vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd yttrat

vill jag med avseende å innebörden av uttrycket »av staten upprättad eller

understödd pensionsanstalt eller pensionskassa» framhålla, att tid, för

vilken erlagts avgift till statsunderstödda pensions- eller understödsföreningar,

vilka äro av livränteanstalts karaktär eller i vilka delaktigheten icke

varit beroende av en tjänstgöringsskyldighet av viss minimiomfattning

— t. ex. svenska lärarinnornas pensionsförening eller pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom —

icke rimligen lärer böra på grund av det avsedda stadgandet tillgodoräk
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

97

nas. Däremot synes tjänstetid med delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt,

vilken tjänstetid varit förbunden med viss i författning stadgad

minimitjänstgöring och räknas såsom tjänstår för pension i statens pensionsanstalt,

böra tillgodoräknas enligt reglementet.

Vattenfallsstyrelsen har ifrågasatt, att tjänsteman, som före tillträdande

av i civila tjänstepensionsreglementet avsedd befattning innehaft anställning

med pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare,

skulle äga tillgodoräkna den tid, han ägt räkna såsom tjänstår enligt sistnämnda

reglemente, även örn han under denna tid icke varit skyldig

att erlägga pensionsavgift. Yrkandet kan sägas äga visst stöd i

den omständigheten, att enligt övergångsbestämmelse till reglementena

för nuvarande pensionskassor för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken

vederbörande må för statspension tillgodoräknas alla de

tjänstår, han intjänat såsom innehavare av i reglementena avsedd befattning;

däremot må för avgiftspension tillgodoföras endast de tjänstår,

som intjänats efter den 1 januari 1918, då ifrågavarande reglementen

trädde i kraft. Vidare må framhållas, att på grund av bestämmelserna

angående tjänstårsberäkning i kommunikationsverkens pensionslag ordinarie

tjänsteman vid dessa verk regelmässigt må såsom tjänstår för

statspension tillgodoräkna icke blott den tid, han innehaft delaktighet i

sagda pensionskassor, utan även den tid, han före nämnda pensionsreglementens

ikraftträdande innehaft i reglementena avsedd befattning. Då

emellertid ett bifall till vattenfallsstyrelsens yrkande icke skulle stå väl

samman med den avgränsning av rätten till tjänstårsberäkning, som reglementsförslaget

åsyftar, har jag ansett yrkandet icke böra föranleda ändring

av författningstexten. Enär Kungl. Majit jämlikt 3 § 2 mom. skulle

äga generell befogenhet att besluta rörande tillgodoräknande i pensionshänseende

av annan tjänstetid än som avses i 1 morn., torde frågor örn tillgodoräknande

av tid, som i styrelsens yrkande åsyftats, få i förekommande

fall av Kungl. Majit övervägas.

De olika slag av ledigheter, som böra föranleda avdrag i tjänstetiden

vid tjänstårsberäkning, hava i departementsförslaget uttryckligen angi

vits i författningstexten. I den sakliga innebörden av sakkunnigförslaget

har därvid ej gjorts annan ändring än att, på yrkande av några ämbetsverk,

avdrag för ledighet av avsett slag — svag hälsas vårdande, enskild

angelägenhet m. m. — skulle äga rum allenast örn ledigheten varat minst

15 dagar i en följd. En motsvarande begränsning finnes för närvarande

stadgad i kommunikationsverkens pensionslag.

.‘1 § 2 inom.

Förevarande moment är av samma lydelse som 2 § 2 mom. i de

sakkunnigas förslag och avser tillgodoräknande såsom tjänstår i fall, som

ej omförmälts i 1 morn., av verksamhet i eller utom statens tjänst. Till

motivering för stadgandet anföra de sakkunniga bland annat:

Ililläng till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 222. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majlis proposition nr 222.

l>epartewienti>-

chefen.

Om exempelvis staten för en viss befattning önskade förvärva en framstående

kapacitet från det enskilda näringslivet, vore det givetvis av största

betydelse, att icke blott löne- utan även pensionsvillkoren kunde på

förhand preciseras och på ett tillfredsställande sätt regleras. Kungl. Maj:t

borde fördenskull äga befogenhet förklara, att av vederbörandes föregående

verksamhet viss angiven tid finge räknas såsom tjänstår för erhållande

av pension i statstjänst. Beslut angående dylik individuell tillgodoräkning

borde därför lämpligen meddelas i samband med tjänstens tillsättande

och icke uppskjutas till pensioneringstillfället, då ovidkommande

hänsyn lättare kunde göra sig gällande.

Likaledes syntes det vara lämpligt, att Kungl. Majit kunde för viss

grupp av tjänstemän meddela särskilda bestämmelser angående tjänstårsberäkning.

Den omständigheten, att vederbörande under den tjänste

tid, som må ifrågakomma till tillgodoräkning, varit befriad från skyldighet

att bidraga till pensioneringskostnaderna genom särskilda pensionsår

gifter eller pensionsavdrag å lönen, borde vid tjänstårsberäkningen uppmärksammas

och föranleda sådan reduktion av den tjänstetid, som till

godoräknades, att vad som bruste i dylika bidrag uppvägdes av viss

längre tids tjänstgöring.

Avgivna yttranden. Kammarrätten anser, att den i reglementsförslaget

at Kungl. Majit givna befogenheten att medgiva tillgodoräknande av

tjänstår även för hela grupper av befattningshavare jämte föreskrift

om tiden för tjänstårsberäkningsfrågans prövning borde komma till synes

i författningstexten. Riksräkenskapsverket anmärker bland annat,

att stadgandet i fråga syntes alltför obestämt avfattat för att kunna säkerställa

en konsekvent och ändamålsenlig tillämpning. Allmänna civilförvaltningens

lönenämnd anför, att stadgandet komme att innebära, att

tjänsteman för anställningstid utom statens tjänst, som tillgodoförts honom

i pensionshänseende, icke behövde vidkännas något ekonomiskt vederlag

på grund av pensioneringen. I

I likhet nied de sakkunniga finner jag lämpligt, att i reglementet

inrymmes befogenhet för Kungl. Majit att tillgodoräkna en befattningshavare

såsom tjänstår för pension annan tid än som enligt huvudregeln i

1 mom. skulle få tillgodoföras honom. En liknande föreskrift har

tidigare föreslagits såväl av 1921 års pensionskommitté som ock av 192(1

års pensionsutredning. Stadgandet har viss motsvarighet på löneområdet.

Att detsamma erhållit en ganska allmän avfattning ligger i sakens natur.

Det synes varken möjligt eller lämpligt att i reglementet upptaga så detaljerade

föreskrifter i förevarande hänseende, att en på förhand given norm

erhålles för bedömande av olika tänkbara fall. Då beslutanderätten skulle,

där ej delegation av prövningsbefogenhet beträffande viss grupp äger ram.

ligga i Kungl. Majits hand — med beredning i ett och samma departement

— torde nödig enhetlighet vid tillämpningen kunna förväntas. Vid tillgodoräkningsrättens

handhavande torde i regel hänsyn böra tagas till att

vederbörande icke under avsedd tid behövt vidkännas ekonomiskt veder
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. May.ts proposition nr 222.

lag för pensionsrätter!. Undantagsfall kunna emellertid förekomma, då

avkortning i tjänstårsberäkning av denna anledning icke bör vidtagas;

såsom exempel på dylika fall må nämnas nuvarande extra jägmästare

och extra kronojägare vid domänverket, för vilka dylik avkortning skulle

innebära en långt gående skärpning i förhållande till hittillsvarande tillgodoräkningsregler.

Såvitt angår anställningstid utom statens tjänst

bör stadgandet tillämpas med en viss försiktighet.

I individuella fall torde, såsom de sakkunniga framhållit, för framtiden

beslut örn tillgodoräknande av tjänstetid enligt förevarande moment böra

fattas redan i samband med befattnings tillsättande. Hinder bör dock

icke föreligga att tillämpa stadgandet även på befattningshavare, som redan

vid reglementets ikraftträdande innehava statstjänst. Något förtydligande

av författningstexten i av kammarrätten angivet syfte synes icke

vara erforderligt.

3 § 3 mom.

Föreskriften i 3 mom. överensstämmer med 2 § 5 mom. i sakkunnigförslaget

och har motsvarighet såväl i kommunikationsverkens pensionslag

(20 § 1 morn., fjärde stycket) som ock i 1907 års civila pensionslag

(17 §, andra stycket).

4 *.

Förevarande paragraf — motsvarande 3 § i sakkunnigförslaget — innehåller

allmänna bestämmelser rörande pensionsavdrag. Jag hänvisar beträffande

bestämmelsernas innebörd till vad jag förut anfört samt till de sakkunnigas

specialmotivering (betänkandet sid. 54—55).

Pensionsstyrelsen har påyrkat sådan ändring av bestämmelserna rörande

pensionsavdrag, att tiden för dylikt avdrag skulle begränsas till den

månad, under vilken tjänstemannen uppnår trettio tjänstår eller dessförinnan

inträder i pensionsåldern.

Jag delar pensionsstyrelsens uppfattning, att peusionsavdraget bör upp- Departement*

höra vid tjänstemannens inträde i pensionsåldern, även örn lian tillåtes

kvarstå i tjänst någon tid utöver denna ålder. Då enligt 3 § 1 mom. tjänstetid,

som infaller efter pensionsålderns inträde, icke skulle få tillgodoräknas

såsom tjänstår, synes det mig nämligen icke vara med billigheten

överensstämmande, att tjänstemannen det oaktat skall vara skyldig att

vidkännas pensionsavdrag för sådan tid. Av denna ståndpunkt föranledd

jämkning i författningstexten har vidtagits. t

Med anledning av att, såsom under 3 § framhållits, tjänstetid i med

pensionsrätt förenad befattning — vilken tid enligt 3 § må räknas såsom

tjänstår — för närvarande icke alltid är förenad med avgiftsplikt har det

vidare befunnits nödvändigt att till sakkunnigförslagets avfattning av

författningstexten göra ett tillägg av innebörd att tjänstår vid tillämp
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Departements
chefen.

liing av 4 § må, såvitt angår tid innan reglementet blivit tillämpligt på

vederbörande tjänsteman, räknas endast i den mån avgiftsplikt förelegat.

5 $.

1 mom.

Enligt 4 $ 1 mom. i de sakkunnigas förslag, motsvarande 5 § 1

mom. i departementsförslaget, skall pension, där ej annorlunda i reglementet

stadgas, utgå från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten

äger rum, till oell med den månad, under vilken pensionstagaren avlider.

Ett motsvarande stadgande återfinnes i nu gällande pensionsbestämmelser

för nyreglerade verk.

Be sakkunniga hava under förevarande paragraf upptagit till behandling

spörsmålet örn begravningshjälp åt avliden pensionstagares dödsbo

och därvid anfört huvudsakligen följande:

I anledning av från personalhåll framkomna önskemål hade de sakkun

niga övervägt, örn icke en sådan ändring borde vidtagas i nuvarande föreskrifter

angående utbetalning av pension, att pensionen utginge icke såsom

nu till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider,

utan till och med dagen för dödsfallet, men samtidigt, i analogi med vad

som gällde på löneområdet, dödsboet tillerkändes särskild begravningshjälp.

Med erkännande av det teoretiskt tilltalande i en sådan anordning

hade emellertid de sakkunniga funnit sig höra av praktiska skäl avstå

från att framställa förslag därom. Inträffande dödsfall kunde icke förutsättas

komma lika snabbt till den pensionsutbetalande som till den löneutbetalande

myndighetens kännedom. En omläggning av pensionsutbetalningen

i antydd riktning syntes bland annat på denna grund komma att

medföra olägenheter och ökat besvär. Vid sådant förhållande hade frågan

örn införande av begravningshjälp åt avliden pensionstagares dödsbo

ansetts böra förfalla.

Avgivna yttranden. Marinförvaltningen förklarar sig anse det såsom

en stor brist i sakkunnigförslaget, att några stadganden angående begravningshjälp

icke intagits däri. Länsstyrelsen i Hallands län finner det

likaledes påkallat, att begravningshjälp tilldelas pensionstagares dödsbo.

Liknande uttalanden hava ock gjorts av vissa personalsammanslutningar.

Pensionsstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd och domkapitlet

i Växjö uttala sig för att pension måtte få utgå under en månads

tid efter pensionstagarens frånfälle. Härigenom skulle syftet med sär

skild begravningshjälp i viss mån kunna ernås.

Förslaget örn beredande av viss begravningshjälp åt pensionstagares

efterlevande synes mig i och för sig behjärtansvärt. Emellertid torde

behovet av dylikt understöd kunna i väsentlig mån tillgodoses genom

en jämkning i de nuvarande bestämmelserna angående pensions utbetalande.

Dessa bestämmelser leda nämligen i praktiken till stor

ojämnhet. Örn en pensionstagare avlider någon av de första dagar
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

na i månaden, utgår pensionen för nära en månad efter dödsfallet. Avlider

däremot pensionstagaren sista dagen i månaden, utgår icke någon

pension efter dödsfallet. En ändring av bestämmelserna därhän, att pensionen,

på sätt av vissa ämbetsverk ifrågasatts, utbetalades för en tid

av en månad efter dödsfallet, skulle vara ägnad att undanröja omförmälda

ojämnhet och samtidigt tillgodose syftet med förslaget örn särskild

begravningshjälp. De i 5 § 1 mom. av departementsförslaget intagna

utbetalningsföreskrifterna hava avfattats i enlighet med denna uppfattning,

dock att härvid den begränsningen vidtagits, att den efter pensionstagarens

frånfälle utgående pensionen icke må överstiga 500 kronor. Vid

stadgandets tillämpning böra givetvis bestämmelserna i lagen om beräkning

av lagstadgad tid lända till efterrättelse. Slutdag för pensionsrätten

kommer alltså att, oberoende av dagantalet, regelmässigt bliva den dag

i månaden näst efter dödsfallet, som genom sitt tal i månaden motsvarar

dödsdagens tal.

5 § 2 moni.

Enligt 6 § i kommunikationsverkens pensionslag verkställes utbetalning

av pension från det verk, tjänstemannen vid avgången tillhörde. För allmänna

civilförvaltningens vidkommande utbetalas pensionen av statskontoret,

för så vitt den icke utgår av medel, som för ändamålet

stå till förfogande för vissa särskilda verk (tullverket, patent- och

registreringsverket m. fl.). Då det numera torde höra till undantagen, att

pensionär personligen avhämtar sin pension hos den pensionsutbetalande

myndigheten, anlitas redan nu postverket för pensionernas utbetalande.

I betraktande härav hava de sakkunniga ansett, att onödig omgång och

kostnader skulle undvikas, därest hela proceduren med utbetalning av

pensioner direkt uppdroges åt postverket, som redan har bestyret med utbetalningen

av folkpensionerna. Fördenskull hava de sakkunniga under

4 § 2 mom. föreslagit, att pensionen skulle utbetalas månadsvis i efterskott

genom postverket enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare föreskrifter.

Sedan tjänstemans pensionsrätt blivit fastställd och avsked beviljats,

skulle postverket av den myndighet, som beviljat avskedet, erhålla

de uppgifter, som erfordrades för pensionens utbetalande. Åt postverket

skulle månadsvis beredas gottförelse för gjorda pensionsutbetalningar från

de medel, som vore avsedda för bestridande av pensioneringskostnaderna.

Denna gottgörelse borde även innefatta skälig ersättning för postverkets

bestyr med utbetalningen.

Avgivna yttranden. Mot förslaget på denna punkt hava vissa erinringar

framställts. Järnvägsstyrelsen har bestämt motsatt sig, att utbetalningen

av pensionerna överlämnades till postverket. För närvarande voro pensionsntbetalningarna

ordnade genom anlitande av postgirot, och denna anordning

hade visat sig synnerligen bekväm och enkel. Statskontoret, som intet

haft att erinra i och för sig mot den föreslagna centraliseringen till postver
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kintal. Maj:ts proposition nr 222.

Departements

chefen.

ket av pensionsutbetalningarna, har förutsatt, att centraliseringen endast

skulle avse de pensioner, som komme att beviljas enligt civila tjänstepensionsreglementet

och icke de pensioner — till antalet omkring 4,000, därav

omkring hälften s. k. riksdagspensioner— som nu utbetalades av statskontoret

med anlitande av postverket. Vid sådant förhållande skulle reformen

först i framtiden få betydelse för organisationen inom ämbetsverket.

I detta sammanhang torde jag böra omförmäla, att de sakkunniga sedermera

i sin förutnämnda skrivelse med förslag till följdförfattningar

till pensionsreglementet avgivit detaljerat förslag till föreskrifter rörande

postverkets bestyr med pensionsutbetalningarna. Av det yttrande, som

generalpoststyrelsen häröver avgivit, framgår, att enligt styrelsens mening

utbetalning av tjänstepensioner framdeles borde verkställas genom

postverkets försorg på enahanda sätt, som för närvarande användes beträffande

utbetalning av folkpensioner. En övergång till detta utbetalningssystem

kunde emellertid enligt styrelsens mening icke lämpligen ske,

så länge dyrtidstillägg utginge å pensionerna. Intill dess systemet med

dyrtidstillägg avvecklats, syntes pensionsutbetalningarna böra äga rum

medelst postanvisningar eller utbetalningskort. Det förefölle styrelsen,

som örn med användande av sistnämnda ntbetalningssätt någon större be

sparing ej skulle vinnas genom centraliseringen av utbetalningarna till

postverket. Den kostnadsminskning, som enligt de sakkunnigas mening

skulle vid en centralisering åvägabringas genom förenklade arbetsmetoder

och maskinella hjälpmedel, syntes i väsentlig mån neutraliseras därav,

att förteckningar över pensionärer skulle behöva föras både av de pensions

bestridande myndigheterna och hos postverket, samt av arbetet med upprättande

och granskning av redovisningar m. m. Det stora flertalet pensionsutbetalningar

verkställdes för närvarande genom statskontorets eller

järnvägsstyrelsens försorg, och arbetet vore i båda fallen så omfattande,

att rationella arbetsmetoder kunde komma till användning.

Styrelsen funne därför starka skäl tala för att med en centralisering av

pensionsutbetalningarna finge anstå, intill dess systemet med dyrtidstilllägg

avvecklats och möjligheter förelåge att tillämpa det enklare utbetalningsförfarande,

som för närvarande användes beträffande folkpensionerna.

Med hänsyn till vad som anförts i de avgivna yttrandena lärer en centralisering

till postverket av pensionsutbetalningarna icke för närvarande

böra äga rum. Det synes emellertid icke lämpligt att i själva reglementet

intaga föreskrift örn sättet för tjänstepensionernas utbetalande,

vilken fråga är att betrakta såsom en angelägenhet av administrativ natur.

I enlighet med denna uppfattning har jag i de i 5 § 2 mom. av depärtementsförslaget

intagna utbetalningsföreskrifterna icke upptagit något

stadgande rörande ordningen för pensionsutbetalningarnas verkställande.

Då det kan tänkas vara av värde för pensionstagarens dödsbo att sna
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

rast möjligt elter pensionstagarens frånfälle kunna disponera över återstående

pensionsbelopp, bör den myndighet, på vilken det ankommer att

verkställa utbetalning av pensioner, äga befogenhet att efter erhållen underrättelse

örn dödsfallet på därom framställd begäran förskottsvis utbetala

den pension, som belöper på tiden efter dödsfallet. Utbetalningsföi-eskrifterna

hava kompletterats i enlighet härmed.

6 *.

Förevarande paragraf inrymmer föreskrifter rörande pensions förverkande

och är av samma lydelse som 5 § i de sakkunnigas förslag. De detaljerinringar,

som av några myndigheter framställts mot innehållet i

förevarande bestämmelser, har jag ansett icke vara av beskaffenhet att

böra föranleda ändring i bestämmelsernas avfattning.

7 %.

Såväl i 1907 års civila pensionslag (16 §) som i kommunikationsverkens

pensionslag (29 §) äro meddelade vissa bestämmelser rörande minskning

eller indragning av pensionsbelopp vid sammanträffande av pensioner för

olika statstjänster eller vid förening av pension för statstjänst med lön

eller arvode för annan statstjänst.

De sakkunniga hava i motiveringen till 18 § i sitt reglementsförslag

upptagit till ingående behandling frågan örn pensions minskning i dylika

fall och därvid anfört bland annat följande:

Nu gällande föreskrifter örn minskning eller indragning av pensionsbelopp

grundade sig uppenbarligen på den principiella uppfattningen, att

av pensionen den del, som tjänstemannen icke själv bekostat genom egna

avgifter, vore att betrakta såsom ett understöd, vartill vederbörande icke

kunde anses berättigad, örn han på annat sätt — i form av lön, arvode

eller pension — av staten bereddes en däremot svarande försörjning. De,

som förmenade, att pensionen i sin helhet vore att betrakta såsom uppskjuten

lön, hade givetvis icke kunnat godtaga en dylik uppfattning.

De sakkunniga, som i pensioneringen såge ett slags försäkring, förmenade,

att den pension, som en gång tillerkänts en befattningshavare, borde

för framtiden lämnas orubbad, såvida icke begånget brott gåve anledningtill

minskning av pensionen. Därmed ville emellertid de sakkunniga icke

hava sagt, att hänsyn ej skulle behöva tagas till en redan utgående pen

sion vid bestämmande av andra ersättningar, som kunde komma vederbörande

pensionstagare till del.

Vad först anginge förening av pension med lön eller arvode för annan

statstjänst, hade 1928 års lönekommitté i sitt förslag till avlöningsreglemente

för extra ordinarie och extra tjänstemän intagit bestämmelser, enligt

vilka myndighet kunde, örn så ansåges skäligt, i fråga om extra ordinarie

eller extra tjänsteman, vilken från staten uppbure livränta, pension

eller understöd, från lönen avdraga ett belopp, motsvarande högst denna

förmåns storlek. Dessa bestämmelser byggde tydligen på den även av

de sakkunniga omfattade principen, att pensionen uppbures nied prioritetsrätt

och fördenskull borde lämnas orörd. De sakkunniga ville för sin del

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Majda proposition nr 222.

föreslå, att ett stadgande av liknande innebörd meddelades även i ett blivande

avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän.

Vidkommande frågan, när och i vilken omfattning uppbärandet av pension

borde föranleda minskning i lönen, ansåge de sakkunniga detta främst

böra bliva beroende av pensionens art. Den vanliga ålderspensionen syn

tes utgöra en avtalsmässig ersättning, vilken en tjänsteman, som uppfyllt

de för erhållande av dylik pension stadgade villkoren, borde kunna hava

anspråk på att i regel få njuta utan att fördenskull behöva vidkännas avkodning

i honom tillkommande löneförmåner för annan statstjänst. Något

annorlunda läge däremot saken till, då fråga vore örn invalid- elier

sjukpension. Dessa former av pension kunde icke sägas vara i samma

mån »intjänta» som ålderspensionen utan hade snarare karaktären av ett

understöd, som blivit utmätt under förutsättning, att vederbörande tjänsteman

genom olycksfallet eller sjukdomen blivit oförmögen till vidare

arbete i statens tjänst. Skulle denna förutsättning sedermera visa sig

felaktig, i det att pensionstagare bleve så pass återställd från sin skada

eller sjukdom, att han ånyo kunde vinna en mera fast anställning i statens

tjänst, måste det anses riktigt att nedsätta lönen i denna befattning

med ett belopp, som ginge utöver de två tredjedelar av pensionen, vilka

ansåges motsvara statens bidrag till pensioneringen.

Vad sålunda anförts angående minskning av lönen i vissa fall borde

i tillämpliga delar iakttagas, även då ersättningen utginge i form av arvode.

Under det att i avlöningsreglementena borde meddelas erforderliga föreskrifter

angående huru förfaras skulle vid förening av lön och pension,

borde enligt de sakkunnigas mening pensionsreglementet innehålla regler

angående sammanträffande av pensioner för olika statstjänster. Även i

dessa fall vore de sakkunniga böjda för att göra en bestämd åtskillnad

mellan olika slag av pensioner. Då det gällde förening av ålderspensioner

för olika tjänster, syntes anledning knappast finnas att reducera endera

av pensionerna, alldenstund båda svarade mot tjänstetidens längd i vederbörande

befattning och det genom bestämmelserna angående tillgodoräktjänstår

blivit sörjt för att tid, som tagits i beräkning såsom

tjänstår för grundläggandet av rätt till pension, icke finge i något avseende

ånyo tillgodoräknas, så framt icke under nämnda tid fullgjorts annan

tjänstgöring än den, på vilken den tidigare tjänstårsberäkningen

grundats. Däremot syntes särskilda föreskrifter vara på sin plats i fråga

örn förening av pension för någon av de i pensionsreglementet avsedda

tjänster, som tillsatts genom förordnande på viss tid, med pension för annan

befattning i statens tjänst.

Beträffande de visserligen sällsynta men dock understundom inträffande

fall, då en tjänsteman, som beviljats invalid- eller sjukpension, efter sedermera

inträdd förbättring i hälsotillståndet på nytt erhölle en med pensionsrätt

förenad statstjänst, syntes, i överensstämmelse med vad som anförts i

fråga örn minskning av lönen i sistnämnda befattning, även den med befattningen

följande pensionen böra reduceras.

I enlighet med sin sålunda uttalade uppfattning hava de sakkunniga, så

vitt angår ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial,

under 18 § föreslagit, att därest tjänsteman, som åtnjöte invalid-

eller sjukpension, erhölle pension för annan statstjänst, sistnämnda

pension skulle minskas med ett belopp, motsvarande två tredjedelar av

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 222. 105

den högre pensionen eller, om båda vore lika, av den ena av dem. Samma

regel skulle enligt 29 § gälla i fråga om i reglementsförslaget avsedd

icke-ordinarie tjänsteman.

Beträffande tjänstemän, tillsatta genom förordnande på viss tid. hava

däremot de sakkunniga med hänsyn till den undantagsställning i pensionshänseende,

dessa befattningshavare intaga, i 23 § 3 morn., tredje attsatsen,

av sitt förslag upptagit ett stadgande, enligt vilket minskning av

pensionen alltid skulle inträda för det fall att sådan befattningshavare vid

avgång från tjänsten redan vore i åtnjutande av pension för annan statstjänst.

Sagda minskning skulle motsvara två tredjedelar av den lägre pensionen

eller, örn båda vore lika, den ena av dem.

Avgivna yttranden. Arméförvaltningen, som ansett frågorna örn förening

av flera pensioner vara lösta på ett i stort sett tillfredsställande sätt,

har emellertid uttalat, att det syntes som örn de sakkunniga icke beaktat,

att de anställnings- och pensionsförhållanden, som gällde för beställningshavare

tillhörande arméns övergångsstater och reservstater, kunde erfordra

särskilda stadgande!! i förevarande avseende. Kammarkollegium

framhåller, att någon avkortning av de båda pensionsdelarna för en halvtidsamanuens

i två verk, vilken drabbats av olycksfall i tjänsten, icke borde

äga rum. Statskontoret, kammarrätten samt patent- och registreringsverket

ifrågasätta, huruvida de inskränkande bestämmelser, som de sakkunniga

föreslagit i 18 §, verkligen vore behövliga med hänsyn till den obetydliga

räckvidd, paragrafen med all sannolikhet komme att erhålla.

Vad först angår frågan örn förening av pension enligt civila tjänstepensionsreglementet

med lön eller arvode för annan statstjänst, framgår av

den nyss lämnade redogörelsen, att de sakkunniga varit av den meningen,

att den pension, varav en befattningshavare kommit i åtnjutande, bör lämnas

orubbad, men att däremot lönen eller arvodet bör minskas med vad

som efter prövning kan anses skäligt. Den princip, som ligger till grund

för detta ständpunktstagande, synes mig vara fullt riktig. Jag delar också

de sakkunnigas mening, att vid en blivande revision av gällande löneförfattningar

avlöningsbestämmelserna för ordinarie tjänstemän böra, på sätt

redan skett i fråga örn extra ordinarie tjänstemän, kompletteras med en

föreskrift, som stadgar skyldighet för tjänsteman, vilken åtnjuter pension,

livränta eller understöd av statsmedel, att efter Kungl. Majlis bestämmande

underkasta sig minskning i de löneförmåner, till vilka han eljest

kan vara berättigad såsom innehavare av statstjänst.

Enär emellertid en sådan skyldighet icke nu lärer utan vidare kunna

åläggas de ordinarie befattningshavare, som lyda under avlöningsreglementena

vid de nyreglerade verken, synes vid det förhållandet, att mitt

förslag till pensionsreglemente anslutits till sagda avlöningsreglementen.

den av de sakkunniga anvisade utvägen för åstadkommande av en såsom

skälig ansedd begränsning i sammanlagd inkomst av pension och lön icke

Departementschefen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj-.ts proposition nr 222.

kunna följas. Den enda möjligheten torde för närvarande vara att meddela

föreskrifter örn minskning av pensionen, för den händelse en peil

sionstagare kommer i åtnjutande av lön för annan statstjänst.

Beträffande det fall, att en tjänsteman blir berättigad uppbära pension

för mer än en tjänst, hava de sakkunniga uttalat, att motsvarande restriktiva

föreskrifter vore erforderliga endast för den händelse tjänstemannen

i den ena befattningen åtnjöte sjuk- eller invalidpension. Däremot har

anledning ansetts icke föreligga att reducera någondera pensionen, där frå

ga vore örn förening av ålderspensioner för olika tjänster. Även örn jag

finner någon mera vägande invändning icke vara att framställa mot en

sådan princip, torde emellertid en generell tillämpning av densamma under

nuvarande förhållanden icke vara möjlig. Därest en beställningshavare,

som uppbär ålderspension för militär tjänst, kommer i åtnjutande

av pension för tjänst, som avses i civila tjänstepensionsreglementet, kom

mer nämligen på grund av bestämmelser i de militära pensionsförfatt

ningarna den militära pensionen alltid att minskas enligt vissa regler.

Tills vidare och så länge någon revision av de militära pensionsförfattningarna

icke kommit till stånd, skulle följaktligen den ojämnheten

uppkomma, att ålderspension för två eller flera tjänster finge av vederbörande

oavkortat åtnjutas, allenast därest pensionerna vore knutna till

civila tjänster. Denna ojämnhet skulle bliva desto mera framträdande,

som det för närvarande ej så sällan inträffar, att militära beställningshavare,

vilka uppförts å försvarsväsendets övergångsstater, söka och

erhålla civila tjänster.

I betraktande av nu anförda omständigheter har jag ansett en tillfredsställande

lösning av föreliggande frågor under för handen varande omständigheter

endast stå att vinna genom att, på sätt skedde i det till 1925 års

riksdag avgivna förslaget till ny civil pensionslag, i det nya tjänstepensionsreglementet

intagas bestämmelser, som enhetligt reglera reduktion av

förmåner vid sammanträffande pensioner eller vid förening av pension och

lön för olika statstjänster. En dylik anordning förutsätter, att den i de militära

pensionsförfattningarna intagna föreskriften örn att minskning av

militär pension icke skall ske vid förening av sådan pension med pension

för civil tjänst, å vilken 1907 års pensionslag äger tillämpning, utsträckes

att gälla jämväl vid förening av militär pension med pension för tjänst,

som avses i civila tjänstepensionsreglementet. Jag återkommer i annat

sammanhang till denna fråga.

I principiell överensstämmelse med de reduktionsregler, som framlades

i förenämnda lagförslag till 1925 års riksdag och i viss anslutning till den

formulering av dessa regler, som återfinnes i 1926 års pensionsutrednings

förslag till ny civil pensionslag, har i departementsförslaget upptagits en

föreskrift av innehåll, att örn tjänsteman, vilken kommer i åtnjutande av

pension för i civila tjänstepensionsreglementet avsedd tjänst, vid avgång

från den tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller lön eller arvode för

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

107

amian statstjänst eller ock pension för statsanställning till sådant belopp,

att sammanlagda förmånerna för år räknat överstiga 5,004 kronor, tjänstemannen

må, så länge sådan annan förmån åtnjutes, av pensionen enligt

reglementet uppbära allenast en tredjedel. Härvid skulle dock iakttagas,

dels att i förekommande fall därutöver må utgå så mycket av den återstående

delen, att vad vederbörande äger behålla ej understiger summan

av den större förmånen och en tredjedel av den mindre eller, örn båda äro

lika, den ena av dem ökad med eu tredjedel, dels ock att minskning skall

ske endast i den mån så erfordras för att förmånernas sammanlagda belopp

ej må överstiga nyssnämnda belopp av 5,004 kronor.

Såväl 1926 års pensionsutredning som 1930 års pensionssakkunniga

hava ansett, att vid tillämpning av reglerna angående minskning av pension

eller lön vid sammanträffande dylika förmåner hänsyn icke bör tagas

till pension, som utgår enligt gällande bestämmelser angående pensionering

av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. Jag

har ansett mig böra i förevarande paragraf inrycka ett stadgande härom.

Vidare har intagits en föreskrift till förhindrande av att lialvtidsamanuens,

som innehar befattning i två verk och erhåller reducerade pensioner

för båda befattningarna, drabbas av den förut omförmälda reduktionsregeln.

Den föreslagna reduktionsregeln bör äga tillämpning ej blott å de i

reglementet avsedda ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom fullmakt

eller konstitutorial, utan även å sådana ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas

allenast genom förordnande på viss tid, samt å icke-ordinarie tjänstemän.

Med hänsyn härtill har stadgandet upptagits bland de i reglementet

intagna allmänna pensionsbestämmelserna. Härigenom skulle föreskriften

i tredje att-satsen av 23 § 3 mom. i de sakkunnigas förslag bliva

obehövlig.

8 %.

Denna paragraf innefattar föreskrifter rörande de myndigheter, som

skola pröva frågor örn rätt till pension m. m., och motsvarar 6 § av de sakkunnigas

förslag. Då det för allmänna civilförvaltningens vidkommande

ansetts olämpligt att i författningstexten angiva prövningsmyndigheterna,

har i sakkunnigförslaget gjorts den ändringen, att prövningen beträffande

tjänstemän vid andra verk än de stora affärsverken ankommer

på myndighet, som bestämmes av Kungl. Majit. För närvarande lärer

emellertid någon ändring i nu gällande ordning ej böra vidtagas.

Till 2 mom. av paragrafen har vidare fogats ett tillägg, varigenom utsäges,

att regeln, att avsked ej må meddelas tjänsteman, innan frågan örn

hans rätt till pension avgjorts, icke skall gälla beträffande tjänsteman,

som innehar förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. May.ts proposition nr 222.

9 och 10 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer överensstämma, i sak med föreskrifterna

i 7 och 8 §§ av de sakkunnigas förslag och äga för övrigt sin motsvarighet

i nu gällande pensionsförfattningar.

11 §.

I förevarande paragraf har intagits det allmänna stadgande örn fonderingen

av belopp motsvarande tjänstemännens bidrag till pensioneringen,

som jag enligt vad förut framhållits ansett böra införas i det nya pensionsreglementet.

Med hänsyn bland annat till den delvis ändrade karaktär,

som tjänstemännens bidrag skulle erhålla genom omläggningen från pensionsavgifter

till pensionsavdrag, har det ansetts lämpligt att i paragraten

införa ett uttryckligt stadgande om att de fonderade medlen skola

göras räntebärande.

12 %.

.Enligt bestämmelserna i såväl 1907 års civila pensionslag som komrnunikationsverkens

pensionslag inträder skyldighet för tjänsteman att avgå

från tjänsten i första hand, då han uppnått den för hans befattning stadgade

pensionsåldern. Vederbörande myndighet äger emellertid bevilja anstånd

med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas kunna på

ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre

än högst tre år utöver pensionsåldern för tjänsteman vid kommunikationsverken

samt till fyllda 70 år för tjänsteman lydande under civila pensionslagen.

Beträffande avgångsskyldighet av annan anledning skilja sig bestämmelserna

i de båda lagarna i betydelsefulla delar från varandra. På grund

av sjukdom eller liknande anledning inträder enligt civila pensionslagen

avgångsskyldighet först efter det befattningshavaren under 5 på varandra

följande år till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att

tjänstgöra, under förutsättning tillika att han finnes för framtiden till

tjänstgöring oförmögen. Kommunikationsverkens pensionslag däremot

uppställer icke något krav på längre sammanhängande sjuktid utan begränsar

sig till fordran, att den framtida arbetsoförmågan skall vara

styrkt, varjämte lagen upptager — förutom sjukdom, vanförhet och lyte —

även nedsatt arbetsförmåga såsom anledning till avgångsskyldighet.

Även beträffande avgångsskyldigheten i anledning av olycksfall i tjänsten

föreligga mellan 1907 års lag och kommunikationsverkens pensionslag

vissa, ehuru mindre betydande skiljaktigheter.

Vad slutligen angår s. k. tvångspensionering av tjänsteman förete de

båda lagarna härutinnan avsevärda olikheter. Enligt civila pensionslagen

kan Konungen på framställning av vederbörande myndighet förklara tjänsteman

skyldig att avgå från tjänsten, örn han befinnes vara av sjukdom

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra

sina tjänståligganden och lian tillika uppnått en levnadsålder, som

med högst 2 år understiger pensionsåldern. Jämlikt kommunikationsverkens

pensionslag åter kan en motsvarande förklaring meddelas beträffande

tjänsteman, som i annat fall än då fråga är örn olycksfall i tjänsten

eller sjukdom, lyte, vanförhet eller nedsatt arbetsförmåga befinnes urståndsatt

att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, örn

tjänstemannen uppnått en levnadsålder, som med högst 7 år understiger

pensionsåldern.

I 1907 års pensionslag göres i fråga örn tjänstemans avgångsskyldighet

viss åtskillnad mellan innehavare av domarämbete och andra tjänstemän.

Under det att såsom nyss nämnts avgångsskyldighet för tjänstemän

i allmänhet inträder vid uppnående av pensionsåldern — vilken frånsett

vissa i lagen angivna undantag inträder vid 67 år för man och 60 år för

kvinna — gäller för domare en ovillkorlig avgångsplikt dels vid fyllda 70

levnadsår, dels ock vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår, i sistnämnda

fall dock under förutsättning att befattningshavaren under 6 månader på

grund av sjukdom oavbrutet varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring

oförmögen. Därjämte må nämnas, att de i civila pensionslagen

meddelade bestämmelserna angående s. k. tvångspensionering ansetts icke

vara tillämpliga å domare.

De av pensionssakkunniga under 9 § av deras förslag upptagna generella

bestämmelserna angående tjänstemans avgångsskyldighet hava i allt väsentligt

anslutits till motsvarande föreskrifter i kommunikationsverkens

pensionslag. En saklig avvikelse förefinnes dock, i det att s. k. tvångspensionering

skulle kunna ske högst 3 år i stället för, såsom nu är i nyssnämnda

lag stadgat, 7 år före pensionsåldern. Den nyss omförmälda särställningen

för domare, vilken i viss utsträckning bibehållits i tidigare pensionsutredningars

förslag, har allenast i vad angår rätten att kvarstå till

70 års ålder erhållit motsvarighet i de sakkunnigas förslag. I övrigt har i

sakkunnigförslaget icke gjorts någon skillnad mellan domare och andra

tjänstemän, vadan domare följaktligen skulle vara pliktig att jämväl underkasta

sig s. k. tvångspensionering. De sakkunniga anföra beträffande domares

avgångsskyldighet följande:

De sakkunniga känna sig visserligen icke helt övertygade örn behovet av

att för innehavare av domarämbete meddela särskilda regler rörande rätten

att kvarstå i tjänst utöver pensionsåldern, men hava dock icke ansett

tillräckliga skäl förefinnas att frångå den nuvarande ordningen, enligt

vilken domare må efter eget avgörande kunna kvarstå i tjänst intill 70 års

ålder med rätt för honom att vid avgång tidigast efter uppnådda 67 levnadsår

erhålla ålderspension.

Att däremot i fråga örn domare uppställa mindre stränga regler än för

övriga befattningshavare beträffande skyldigheten att avgå ur tjänst på

grund av framtida otjänstbarhet till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller

nedsatt arbetsförmåga synes icke böra ifrågakomma. De stora krav. som

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

med hänsyn till rättssäkerheten höra ställas å domarkallets utövare, måste

enligt de sakkunnigas mening komma ett undantag att framstå såsom särskilt

olämpligt. Icke heller har åt domarna i § 36 regeringsformen givits

någon särställning, som skulle kunna motivera en dylik anordning.

Någon annan orsak än farhåga för missbruk i tillämpningen lär väl icke

kunna anföras mot en bestämmelse om skyldighet för en icke tjänsteduglig

befattningshavare att frånträda sin befattning. Domarkårens självständighet

torde i varje fall icke i ringaste män äventyras genom en dylik

bestämmelse.

Beträffande särskilt tillämpningen å domare av föreskrifter angående

tvångspensionering yttra de sakkunniga, att de visserligen ansett det vara

tveksamt, örn dylika föreskrifter borde göras tillämpliga jämväl å innehavare

av domarämbete. Tanken, att en icke tjänstduglig domare skulle

med avseende å skyldigheten att frånträda sin befattning intaga en annan

och förmånligare ställning än övriga tjänstemän, som befunne sig i samma

predikament, funne emellertid de sakkunniga mindre tilltalande. Då någon

anledning att befara missbruk av bestämmelsen icke syntes förefinnas.

hade de fördenskull stannat vid att pä denna punkt icke föreslå undantag

för domare.

Avgivna yttranden. De sakkunnigas förslag på förevarande punkt har i

yttrandena blivit föremål för delade meningar. Jag återger här vissa av

de framkomna uttalandena. Nedre justitiereviskmen framhåller, att de

föreslagna bestämmelserna icke iunehölle tillräckliga garantier för att

tjänsteman skulle förklaras skyldig avgå från tjänsten allenast i fall av

bestående verklig oförmåga att sköta sin tjänst. Särskilt i fråga örn domare

vore det ägnat att väcka allvarliga betänkligheter att medgiva

tvångspensionering utan att samtidigt föreskriva, att arbetsoförmågan

skulle hava fortvara! under viss längre tid. Bestämmelserna borde därför

omarbetas i överensstämmelse med principerna i 1907 års civila pensionslag.

Justitiekansler sämbetet anser de sakkunnigas förslag näppeligen

stå i överensstämmelse med § 36 regeringsformen, varför det kunde ifrågasättas,

örn ej berörda grundlagsstadgande borde i förevarande sammanhang

bliva föremål för ändring. Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms

län, kammarrätten och generaltullstyrelsen uttala betänkligheter

mot den skärpning i bestämmelserna örn avgångsskyldighet, som förslaget

innebär, och anmärka särskilt på att nedsatt arbetsförmåga upp

tagits såsom anledning till avgångsskyldighet. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län finner däremot tvekan ur statsnyttans synpunkt

icke kunna råda örn det ändamålsenliga i föreslagen utvidgning av

möjligheten till tvångspensionering av otjänstbara befattningshavare

samt framhåller, att de betänkligheter, som häremot yppats med hänvisning

till § 36 regeringsformen, knappast syntes giltiga gentemot

vad de sakkunniga i betänkandet anfört. Svea och Göta hovrätter

hemställa, att stadgandena angående skyldighet för domare att i förtid

avgå måtte i närmare anslutning till civila pensionslagen erhålla sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222. lil

avfattning, att avgångsskyldighet inträdde, då domaren antingen på grund

av olycksfall i ämbetet befunnes för framtiden oförmögen till ämbetsutövning

eller då han, efter att under någon viss tid — förslagsvis 3 år — till

följd av sjukdom, vanförhet eller lyte hava varit ur stånd att uppehålla

ämbetet, funnes för framtiden oförmögen att tjänstgöra eller ock då han

efter uppnående av den ålder, då rätt men icke skyldighet att avgå förelåge,

oavbrutet tinder 6 månader på grund av sjukdom, vanförhet eller

lyte varit och fortfarande funnes vara till tjänstgöring oförmögen. Länsstyrelserna

i Blekinge, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Jämtlands län,

statskontoret, kammarrätten och skolöverstyrelsen anse, att arbetsoförmåga

på grund av sjukdom m. m. bör hava varat under viss tid, innan vederbörande

anses pliktig avgå. I detta hänseende hava framställts olika förslag,

innefattande en tidsfrist från ett år lipp till 5 år. Allmänna civilförvaltningens

lönenämnd föreslår, att avgångsskyldighet på grund av sjukdom

m. m. skall inträda, då tjänstemannen under sammanlagt mer än 4/s

av 3 på varandra följande år varit förhindrad tjänstgöra. För domare bör

enligt nämndens mening skyldighet att avgå därjämte inträda, då han

efter uppnådd pensionsålder oavbrutet under 6 månader på grund av

sjukdom, vanförhet eller lyte varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring

oförmögen.

Järnvägsstyrelsen, kommunikationsverketts lönenämnd och Växjö domkapitel

finna anledning icke föreligga att förkorta den i korumunikationsverkens

lag stadgade tiden av 7 år före pensionsåldern, varunder tjänsteman

må kunna tvångspensioneras. Biksräketiskapsverket och allmänna

civilförvaltningens lönenämnd förorda, att sagda tidsperiod bestämmes till

högst 5 år före pensionsåldern. Slutligen uttala sig sistnämnda myndigheter

för att anstånd med avsked utöver pensionsåldern bör begränsas

till ett år samt att motsvarande begränsning bör gälla i fråga örn den tid

utöver pensionsåldern, varunder domare må äga rätt att kvarstå i sin befattning.

I)e av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna angående tjänstemans

skyldighet att avgå från tjänsten hava utformats i nära anslutning till

de för kommunikationsverkens befattningshavare gällande föreskrifterna

och skulle för de i reglementsförslaget avsedda tjänstemän, vilka för närvarande

äro underkastade bestämmelserna i 1907 års civila pensionslag,

komma att innebära en icke oväsentlig skärpning i nuvarande avgångs

plikt. I likhet med de sakkunniga finner jag en dylik skärpning vara ur

statsintressets synpunkt påkallad. Erfarenheten har visat, att de Duva

rande bestämmelserna lämna möjlighet för en tjänsteman att under oskä

ligt lång tid utnyttja den ordinarie statsanställningens förmåner utan att

fullgöra däremot svarande prestationer. De betänkligheter, som från

några håll med åberopande av grundlagens bestämmelser uttalats mot

de ifrågasatta skärpningarna, synas mig icke bärande. Det må fram

Departementschefen

.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majlis proposition nr 222.

hållas, att 1907 ars civila pensionslag redan för närvarande innehåller för

reskrifter rörande tjänstemans förtidspensionering vid inträffande arbetsoförmåga.

Jag tillåter mig i avseende å bestämmelsernas förenlighet med

grundlagens stadganden åberopa den framställning, som av de sakkunniga

lämnats å sid. 66—67 i betänkandet.

Gentemot de sakkunnigas uppfattning örn lämpligheten av att under de

föreslagna bestämmelserna på förevarande område inordna även innehavare

av domarämbeten har jag emellertid måst ställa mig i någon mån

betänksam. Mot den principiella giltigheten av de sakkunnigas argumentering

har jag visserligen ingen invändning att göra. Det har emellertid nu

liksom tidigare gjorts gällande, att de strängare föreskrifter i fråga örn

förtidspensionering, som innefattas i kommunikationsverkens pensionslag,

icke äro förenliga med den oberoende ställning, domarkåren sedan gammalt

intagit i vårt land. Med hänsyn härtill och i betraktande av det motstånd

mot sakkunnigförslaget på denna punkt, som bland annat kommit

till uttryck i utlåtandena från nedre justitierevisionen samt Svea hovrätt

och Göta hovrätt, har jag ansett lämpligast, att bestämmelserna örn skyldighet

för domare att avgå från tjänsten närmare anslutas till principerna

i 1907 års pensionslag. Jag har följaktligen låtit verkställa en omarbetning

av de i 9 § av sakkunnigförslaget upptagna bestämmelserna i syfte

att efter förebild i lagförslaget till 1925 års riksdag ävensom i de förslag,

som framlagts av tidigare pensionsutredningar, särskilja de bestämmelser,

som i förevarande hänseende skola gälla för domare, å ena, och övriga ordinarie

tjänstemän å andra sidan.

I avseende å den sålunda verkställda omarbetningen torde jag få anföra

följande.

För domare gäller för närvarande en ovillkorlig avgångsskyldighet vid

fyllda 70 år, vilket innebär, att sådan befattningshavare äger rätt att med

pension avgå vid 67 års ålder men skyldighet till avgång först 3 år senare.

Denna anordning sammanhänger med den befogenhet att bevilja anstånd

med avsked intill 70 levnadsår, som för andra tjänstemän, lydande under

civila pensionslagen, är lagd i vederbörande myndighets hand; åt domarna

har lämnats en motsvarande anståndstid utan prövning av någon myn

dighet. Då i departementsförslaget möjlighet ansetts böra fortfarande

lämnas för vederbörande myndigheter att bevilja anstånd med avsked efter

uppnådd pensionsålder, ehuru under högst 2 år, har jag funnit en anståndsrätt

böra med samma begränsning medgivas domarna. Då enligt

vad jag förut förordat pensionsåldern för här ifrågavarande befattnings

havare skulle inträda vid en levnadsålder av 65 år. har sålunda under 12 §

1 mom. a) av departementsförslaget upptagits föreskrift örn ovillkorlig avgångsskyldighet

för innehavare av domarämbete vid 67 år.

Under 1 mom. b) och c) har vidare föreslagits, att domare skall vara

skyldig avgå, då han träffats av olycksfall i tjänsten eller då han under

3 på varandra följande år till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

ur stånd att tjänstgöra, allt under förutsättning att det behörigen styrkes,

-att han är oförmögen till tjänstgöring. Med uttrycket »behörigen styrkes»

avses givetvis, att arbetsoförmågan skall styrkas genom läkarbetyg. Nedsatt

arbetsförmåga har däremot i författningstexten icke upptagits såsom

orsak till avgångsskyldighet för domare.

Slutligen har under 1 mom. c) med viss jämkning upptagits den i 3907

års lag givna bestämmelsen örn avgångsskyldighet för domare, som efter

uppnådd pensionsålder under <> månader på grund av sjukdom, vanförhet

eller lyte varit till tjänstgöring oförmögen.

Bestämmelserna angående avgångsskyldighet för övriga i reglementet

avsedda ordinarie tjänstemän hava sammanförts i 32 § 2 och 4 mom. Frånsett

vissa formella jämkningar i författningstexten har härvid någon annan

ändring icke vidtagits i de sakkunnigas förslag än att möjligheten

till anstånd med avsked utöver pensionsåldern begränsats till att

avse en tid av högst 2 år utöver pensionsåldern samt att den tid före

pensionsålderns inträde, varunder tvångspensionering må kunna ske,

satts till 5 år. De av vissa ämbetsverk framställda yrkandena därom,

att arbetsoförmåga på grund av sjukdom m. m. bör hava varat under

viss tid, innan förtidspensionering av tjänstemän må kunna ske, har jag

sålunda ansett mig icke böra biträda.

I 7 § i verkställighetskungörelsen till 3907 års pensionslag liksom ock i

21 § 3 mom. av kommunikationsverkens pensionslag är intagen en föreskrift,

huru förfaras skall, då en tjänsteman, oaktat skyldighet inträtt för

honom att avgå från tjänsten, ej söker avsked. Någon motsvarighet till

dessa stadganden återfinnes icke i de sakkunnigas förslag. Jag har emellertid

ansett en sadan föreskrift vara påkallad såväl ur ordningssynpunkt

som med hänsyn till angelägenheten för vederbörande myndighet att i

dylikt fall kunna utau vidare entlediga tjänstemannen. Denna föreskrift

har intagits i 12 § 3 mom. Givetvis bör jämlikt bestämmelsen i 8 § 2 mom.

frågan örn tjänstemannens pension avgöras i samband med entledigandet.

Såsom av det föregående framgår, har i förslaget ansetts böra bibehållas

en viss — ehuru i jämförelse med nuvarande föreskrifter begränsad

— möjlighet för vederbörande myndighet att medgiva anstånd med

avsked efter uppnådd pensionsålder. Jag anser mig här böra uttryckligen

betona, att denna möjlighet enligt min mening bör begagnas med

stor varsamhet. Ett annat förfaringssätt skulle vara ägnat att äventyra

syftet med eller förminska gagnet av de sänkningar i pensionsåldrarna,

som jag förordat. Vid prövning av frågor örn tillstånd att kvarstå i

tjänst efter uppnådd pensionsålder bör statsnyttan men icke hänsyn till

tjänstemannens personliga intressen vara avgörande. I)e fall, där avgångsåldern

icke sammanfaller med pensionsåldern, torde vid en dylik

tillämpning komma att bliva rena undantagsfall.

Bihang till riksdagens protokoll 19.Vi. i sami. .NY 222.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

13 §.

Förevarande paragraf är, med vissa mindre jämkningar i formuleringen,

av samma innehåll som 10 § i de sakkunnigas förslag.

14 $.

14 § innefattar bestämmelser angående beräkning av ålderspension och

motsvarar 11 § i sakkunnigförslaget. Med hänsyn till att för dylik pension

skulle för innehavare av vissa i bilaga A till departementsförslaget

upptagna tjänster erfordras allenast 25 tjänstår, har emellertid en komplettering

av bestämmelserna blivit erforderlig.

15—16 $§.

Dessa paragrafer överensstämma i stort sett med 12 och 13 §§ i sakkunnigförslaget.

Beträffande invalidpensionens belopp innehåller emellertid

departementsförslaget, att detta skall motsvara det för tjänstemannen

vid avgången gällande pensionsnnderlaget, medan de sakkunniga

föreslagit ett belopp, motsvarande det vid tiden för olycksfallet gällande

underlaget. Ett från några håll framfört yrkande, att hel pension alltid

måtte tillkomma den, som avgår på grund av sjukdom, ådragen i tjänsten,

anser jag mig bland annat av praktiska skäl icke böra biträda.

17 §.

I 14 § av sitt förslag hava de sakkunniga upptagit bestämmelser örn rätt

för tjänsteman att under vissa villkor komma i åtnjutande av förtidspension.

Enligt nämnda paragraf skulle tjänsteman, som innehar minst 3(1

tjänstår, kunna, där det. finnes icke vara stridande mot statens intressen,,

vid frivillig avgång ur statens tjänst tidigast 3 år före uppnåendet av pem

sionsåldern medgivas rätt till sådan pension. Förtidspensionen skulle motsvara

hel ålderspension men för tiden intill pensionsåldern undergå viss

minskning.

Till motivering för detta förslag hava de sakkunniga åberopat de uttalanden

till förmån för en genom författningsbestämmelser ordnad frivillig

förtidspensionering, som förekommit i myndigheternas svar på de sakkunnigas

förut nämnda cirkulärskrivelse angående pensionsåldern, och

för egen del anfört följande:

Berörda opinionsyttring från myndigheternas sida har givit de sakkunniga

anledning att upptaga frågan örn frivillig förtidspensionering till

förnyad prövning. Att det icke kan ligga i statens intresse att förtidspensionera

en fullt tjänstduglig befattningshavare är visserligen sant;

men å andra sidan bör det icke förbises, att fall förekomma, där den normala

pensionsåldern visar sig väl hög, utan att fördenskull befattningshavarens

arbetskapacitet blivit så väsentligt nedsatt, att fullt giltiga skäl

till tvångspensionering kunna anses föreligga. En dylik åtgärd torde väl

även myndigheterna i fall, som nu avses, draga sig för att tillgripa av

hänsyn om icke till tjänstemannens ekonomi, så i allt fall till hans person.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

115

Kunde man däremot finna en form, varigenom tjänstemannen utan en

officiell oduglighetsförklaring bereddes tillfälle att »ställa sin plats tili

förfogande», torde detta vara till uteslutande fördel för såväl staten som

tjänstemannen.

De sakkunniga finna emellertid angeläget att betona, att förtidspensioneringen

icke får tjäna ett ensidigt tjänstemannaintresse, varför såsom

villkor för bifall till en framställning örn avsked med dylik pension bör

förutsättas, att avskedet icke befinnes vara stridande mot statens intressen.

Likaså torde såsom förutsättning för rätt att på egen begäran komma

i åtnjutande av förtidspension böra gälla, att vederbörande tjänsteman

innehar minst trettio tjänstår och sålunda ägnat sig åt statstjänsten under

så lång tid, som normalt kräves för bel pension.

Möjligheten för tjänsteman att på egen begäran avgå med rätt till förtidspension

synes liksom tvångsvis skeende iörtidspensionering av anledning,

som omförmäles i 9 § 3 mom. (departementslörslagets 12 § 4 morn.),

böra inträda tidigast tre år före uppnåendet av pensionsåldern. Nu angivna

anordningar jämte den enligt 9 § 1 mom. (departementsförslagets

12 § 2 mom. a)) förefintliga möjligheten att medgiva anstånd med avsked

intill tre år efter uppnåendet av pensionsåldern medföra, att pensionsåldern

icke blir stelt knuten till ett visst datum utan kan sägas omspänna

en tidsperiod av sex år, varigenom lämnas rum för större individuell anpassning.

Avgivna yttranden. Överståthållarämbetet anser det vara förtjänt av

övervägande, örn ej innehavare av chefsbefattningar böra medgivas rätt

till frivillig avgång med oavkortad pension, exempelvis 5 år före pensionsåldern.

Generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen

och skolöverstyrelsen ifrågasätta, örn det kan anses skäligt,

att tjänsteman, som frivilligt avgår efter intjänta 30 tjänstår, skall vidkännas

avkortning i pension intill pensionsålderns inträde.

Statskontoret och kammarrätten uttala sig för att frivillig avgång med

pension måtte medgivas utan villkor örn 30-årig tjänstålder.

Socialstyrelsen och järnvägsstyrelsen anföra, att rätt till förtidspension

vid frivillig avgång bör utan fara för missbruk kunna medgivas redan

7 år — enligt socialstyrelsens mening åtminstone 5 år — före pensionsålderns

inträde. Riksräkenskapsverket och trafiktjänstemännens

riksförbund förorda, att sagda rätt måtte få inträda 5 år före pensionsåldern.

Lantbruksstyrelsen föreslår, att den kvotdel, varmed minskning av förtidspension

skulle äga rum, måtte ändras från ‘/iso till Viso.

Generalttdlstyrelsen framhåller, att de omständigheter, på grund av vilka

frivillig avgång skulle kunna medgivas, närmare borde angivas i paragrafen.

Därjämte har riksräkenskapsverket anmärkt, att avfattningen av de

föreslagna bestämmelserna icke gåve vid handen, vilken myndighet, som

skulle bevilja förtidspensionen. Om den pensionsprövande myndigheten

vore annan än den, varunder befattningshavaren lydde, kunde i varje fall

ej den förra myndigheten gärna avgöra, om avgången strede mot statens

intressen, varför ett förtydligande erfordrades.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Departemc,.

chefen.

Slutligen har statskontoret ifrågasatt sådan komplettering av de föreslagna

bestämmelserna angående förtidspension, att dylik pension må efter

prövning av Kungl. Majit tillkomma även den, som entledigas med tillämpning

av § 35 i regeringsformen.

Frågan örn rätt att frivilligt avgå ur tjänst före pensionsåldern mot åtnjutande

av pension var föremål för övervägande vid framläggande för

1925 års riksdag av proposition nr 153 angående ny civil pensionslag. I

anledning av vad då från vissa håll härutinnan ifrågasatts framhöll

jag, att så länge en befattningshavare vore tjänsteduglig, det icke

kunde ligga i statens intresse att förtidspensionera honom; vore han urståndsatt

att fullgöra sina tjänståligganden, kunde han med stöd av de i

lagförslaget intagna bestämmelserna angående s. k. tvångspensionering

erhålla förtidspension, därvid en eventuellt uttalad önskan från tjänstemannens

sida kunde underlätta en dylik åtgärd.

Med hänsyn till vad pensionssakkunniga i ämnet anfort och i betraktande

av den vitt utbredda opinion, som uppenbarligen inom ämbetsverken

förefinnes för införande i pensionssystemet av en anordning med frivillig

förtidspensionering, anser jag mig emellertid nu icke böra ställa mig

avvisande till de sakkunnigas förslag. De villkor, de sakkunniga ifrågasatt

för rätt att erhålla förtidspension, synas mig utgöra garanti för att

denna rätt icke kommer att missbrukas eller statens intressen eljest trädas

för nära. Under 17 § 1 mom. av departementsförslaget hava därför upptagits

bestämmelser örn rätt till pension vid frivillig avgång från tjänsten

före pensionsålderns inträde i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag. Vissa jämkningar och tillägg har jag dock ansett mig

böra tillstyrka. Sålunda har jag funnit den tid före pensionsåldern, varunder

frivillig avgång med pension må kunna medgivas, böra utökas till 5

år, varigenom en viss överensstämmelse skulle vinnas med föreskrifterna

i 12 § 4 mom. angående s. k. tvångspensionering. Vidare har det synts skäligt

att, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, den kvotdel, varmed minskning

av förtidspension skall ske under tiden före pensionsålderns uppnående,

jämkas till Vibo för varje full fjärdedel av år, varmed tjänstemannens

levnadsålder vid avgången understiger pensionsåldern. Denna

jämkning tillgodoser i någon mån yrkandena på slopande av villkoret om

förtidspensionens minskning intill pensionsåldern.

Beträffande innehavare av sådan befattning, som angives i bilaga A till

reglementsförslaget, kunde det sättas i fråga, örn icke dessa befattningshavare

borde kunna tillerkännas förtidspension redan efter uppnådda

25 tjänstår, varvid självfallet kvotdelen för pensionens minskning

under tiden före pensionsålderns uppnående finge undergå jämkning. Jag

har emellertid ansett, att det generella villkoret örn fullgjorda 30

tjänstår bör gälla även för sådan tjänsteman.

I anledning av generaltullstyrelsens erinran, att författningstexten bor
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

de angiva de omständigheter, under vilka frivillig förtidspensionering

må kunna medgivas, torde jag få framhålla, att reglementet knappast

synes böra tyngas med dylika detalj föreskrifter. Styrelsen synes i första

hand hava tänkt sig nedsatt arbetsförmåga såsom giltigt skäl för frivillig

avgång med pension. I och för sig torde någon anmärkning icke

vara att göra mot en dylik uppfattning. De anledningar, som kunna

påkalla förtidspension, böra dock icke alltför snävt avgränsas. Örn

exempelvis en övertalig befattning är bestämd till indragning vid innehavarens

avgång, lärer det i de flesta fall vara ur statsintressets synpunkt

likgiltigt, på vilka personliga skäl en dylik tjänsteman må grunda en

eventuell ansökan örn förtidspension.

För att enhetligheten vid bedömande av frågor örn förtidspension enligt

förevarande författningsrum icke må äventyras, har jag ansett lämpligast

vara, att sådana ärenden avgöras av Kungl. Maj:t. Sedan Kungl.

Majit medgivit, att förtidspension må utgå, skulle därefter pensionsbeloppet

bestämmas och avsked beviljas i vanlig ordning.

Den av statskontoret väckta frågan örn införande i reglementet av bestämmelser

angående förtidspension åt sådan tjänsteman, som entledigas

enligt § 35 regeringsformen — s. k. förtroendeämbetsman — har synts

mig vara förtjänt av beaktande. Enligt reglementsförslaget skulle visserligen

sådan befattningshavare alltid komma i åtnjutande av uppskjuten

livränta, motsvarande hela eller viss del av den enligt försäkringsteknisk

beräkning intjänta pensionen. Det är emellertid här fråga örn innehavare

av chefsbefattningar, vilka äro jämförbara med de genom förordnande

på viss tid tillsatta tjänstemännen, av vilka sistnämnda jämväl några

äro förtroendeämbetsmän. För dessa senare hava, i anslutning till vad de

sakkunniga föreslagit, i departementsförslaget (3 kap.) upptagits vissa särskilda

bestämmelser i pensionshänseende. För att undvika den ojämnhet i

pensionsreglerna för här ifrågavarande chefer, som onekligen härigenom

skulle uppkomma, har jag ansett skäligt och rimligt, att även i 2 kap. avsedd

förtroendeämbetsman, som entledigas enligt § 35 regeringsformen utan egen

ansökan och utan att skyldighet för honom inträtt att lämna sin befattning,

blir berättigad till pension enligt samma regler, som gälla för en genom

förordnande på viss tid tillsatt befattningshavare. I enlighet härmed bör

pensionen utgå, där tjänstemannen under minst 12 år innehaft befattningen,

med ett belopp motsvarande det för densamma gällande pensionsunderlaget,

men eljest med ett belopp, som med 1,000 kronor understiger nämna underlag.

Vad nu sagts bör dock icke äga tillämpning å de i § 35 regeringsformen

avsedda tjänstemän, vilka äro att hänföra till diplomatisk eller konsulär

personal. Reglerna rörande de förmåner, som må tillerkännas dessa

befattningshavare under disponibilitet, synas icke vara av beskaffenhet

att böra införas i tjänstepensionsreglementet.

Bestämmelser angående förtidspension åt förtroendeämbetsmän hava

upptagits i 17 § 2 mom. av departementsförslaget.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

18 och 19

Beträffande bestämmelserna under 18 § angående pensionsunderlag

och pensionsavdrag samt under 19 § i fråga örn pensionsålder torde jag

få åberopa vad jag härom anfört i allmänna motiveringen.

20 och 21 §§.

Föreskrifterna under 20 och 21 §§ äro i allt väsentligt av samma lydelse

som motsvarande föreskrifter i 17 § av de sakkunnigas förslag.

Socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, för säkring srådet och kammarkollegium

hava ansett bestämmelser erforderliga för att reglera det fall,

att ordinarie tjänsteman, som förordnats att innehava högre icke-ordinarie

befattning, nödgas på grund av den icke-ordinarie befattningens indragning

eller dylikt återgå till sin ordinarie tjänst. Sistnämnda ämbetsverk

anser, att örn förordnandet varat förslagsvis 5 år, befattningshavaren

bör bibehållas vid det högre pensionsunderlaget och vidkännas däremot

svarande pensionsavdrag. Det synes mig emellertid, som örn den omständigheten,

att pensionsrätt nu beredes viss icke-ordinarie personal, knappast

kan anföras såsom skäl för att åt sådan personal tillerkänna samtliga

de pensionsförmåner, som funnits böra tillkomma ordinarie tjänstinnehavare.

Det torde få anses ligga i sakens natur, att ett förordnande

för en ordinarie tjänsteman att innehava en högre icke-ordinarie befattning

icke bör tillförsäkra vederbörande någon ovillkorlig rätt till en mot

den högre befattningen svarande, förhöjd pension, även örn förordnandet

sedermera skulle upphöra. Att tjänstemannen må hava vidkänts högre

pensionsavdrag under förordnandet, synes härvid icke böra få bliva av avgörande

betydelse. Då retroaktivavgifter i reglementsförslaget icke äro

påbjudna vid befordran, synes anspråk icke kunna resas på återbetalning

av skillnaden i pensionsavdragen under förordnandetiden.

Jag anser ej heller tillräckliga skäl föreligga att, såsom järnvägsstyrelsen

påyrkat, beträffande tjänsteman, som på egen ansökning eller på

grund av något sitt förfarande i tjänsten förflyttats till lägre befattning,

i reglementet införa bestämmelser örn höjning av pensionsunderlaget i den

nya tjänsten med en tredjedel av skillnaden mellan detta pensionsunderlag

och pensionsunderlaget i hans förutvarande tjänst.

22 §.

Örn tjänsteman upphör att innehava ordinarie anställning i statens

tjänst utan att vara berättigad till tjänstepension, skall enligt kommunikationsverkens

pensionslag kapitalvärdet av tjänstemannens pensionsavgifter

inbetalas från vederbörande pensionsfond till pensionsstyrelsen för beredande

av pension åt honom jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring.

Enligt 1907 års civila pensionslag är däremot rätt att från pensionsfonden

återbekomma erlagda pensionsavgifter medgiven endast vid övergång till

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

annan statstjänst, därest med inträdet i denna tjänst är förenad skyldighet

att för beredande av pension erlägga retroaktivavgift, dock ej till

högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår. Denna viktiga

principiella olikhet mellan de båda pensionslagarna ha\a tidigare pensionsutredningar

velat utjämna genom att i sina förslag till n> civil pensionslag

upptaga en bestämmelse av samma innebörd som nyss angivna i

kommunikationsverkens pensionslag införda stadgande.

De sakkunniga åter hava bedömt förevarande spörsmål från en annan

utgångspunkt. Örn ålderspensionen betraktades såsom en uppskjuten livränta,

grundad på försäkring med premieinbetalning intill pensionsåldern,

kunde den intjänta pensionen vid varje särskild tidpunkt sägas motsvara

försäkringens fribrevsvärde, d. v. s. det reducerade livräntebelopp, som

kunde erhållas för redan erlagda premier. Den beräknade premien, som

skulle vara konstant, så länge tjänstemannen kvarstode i samma befattning,

syntes böra göras beroende icke blott av lönegraden utan även av d©

för tjänstemannen gällande inträdes-, befordrings- och pensionsåldrarna.

Tillämpades som jämförelse den i kommunikationsverkens pensionslag

uppställda regeln, befunnes det kapitalvärde, som enligt denna regel tillgodoräknades,

i genomsnitt tillräckligt endast för beredande av en pension

lika med en mindre del av den intjänta. I stort sett kunde man säga,

att den ekonomiska förlust, som sålunda drabbade en i förtid avgången

tjänsteman genom indragningen av större delen av hans intjänta pension,

avsevärt ökades med tjänstetidens längd. Verkningarna härav bleve särskilt

kännbara för tjänstemannen, när han avginge vid så hög ålder, att

utsikterna att erhålla pension från en ny anställning vore ringa.

De sakkunniga anföra vidare:

Betraktade man i likhet nied de sakkunniga pensioneringen som ett slags

försäkring, talade onekligen vissa skäl mot att beröva den avgångne tjänstemannen

hans intjänta pensionsrätt, i varje fall då iråga vore örn en

ordinarie tjänsteman, som uppnått erforderligt antal tjänstår för hel pension.

Å andra sidan måste det sägas, att staten hade fullgod anledning

att förfara något strängare med en tjänsteman, som avginge efter en relativt

kort anställningstid. I detta senare fall syntes vederbörande knappast

kunna göra anspråk på större del av sin intjänta pension än som kunde

beräknas ungefärligen motsvara de å lönen innehållna pensionsavdragen.

En medelväg syntes därför vara att så avväga de förmåner, som skulle

komma avgången tjänsteman till del, att den längre tjänstetiden premierades,

varigenom tjänstemännen knötes fastare vid statstjänsten. Däremot

syntes det knappast ligga i statens intresse att giva villkoren en innebörd,

som direkt syltade till att förhindra eller försvåra möjligheterna för en

statsanställd befattningshavare att, även i lall då detta skulle vara ur

samhällets synpunkt gagneligt, övergå till verksamhet utom statens tjiinst.

Dessa utgångspunkter hade lett de sakkunniga till den i 21 § 1 morn. av

doras regleinentsiörslag givna regeln, vilken i princip innebure, att tjänsteman,

som avginge ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av

pension enligt reglementet, försäkrades till erhållande av uppskjuten livränta

för ett belopp, som allt efter anställningstidens längd varierade mel
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Ian 42 oell 100 procent av den intjänta pensionen. Ehuru den pension, som

re^. mentet tillförsäkrades en tjänsteman, vilken kvarstode i tjänst

intill pensionsåldern, tekniskt sett även kunde sägas vara en uppskjuten

livränta, hade de sakkunniga dock funnit sig böra i reglementet reservera

ifrågavarande benämning för det belopp, som skulle utbetalas enligt bestämmelserna

i 21 §.

I fråga örn den pensionsålder, som borde läggas till grund vid beräkning

av den invänta pensionen, bade det synts de sakkunniga vara lämpligast

att i allmänhet tillämpa den för lönegraden gällande normala pensionsåldern.

En tjänsteman, som innehade befattning med lägre pensionsålder

an normalt, syntes nämligen knappast vid förtidig avgång ur tjänst böra

tulei kännas högre livränta än som skulle följa, örn den för vederbörande

lönegrad fastställda allmänna pensionsåldern varit för honom gällande.

Värdet av den invänta pensionen bleve nämligen högre, ju lägre pensionsålder

man räknade med. Då dessutom tjänstemän i samma lönegrad,

oavsett pensionsåldern, vöre i princip likställda med avseende å lön och

pensionsavdrag, måste olika värdering av den intjänta pensionen förefalla

ganska obefogad. Denna likställighet syntes dock icke böra utsträckas

ända därhän, att en tjänsteman med högre pensionsålder än normalt

skulle beredas en extra förmån vid avgång i förtid genom att få sin intjänta

pension beräknad efter en lägre pensionsålder än den för befattningen

fastställda. De sakkunniga föresloge därför, att vid beräkningert

av mtjänt pension skulle tillämpas den enligt reglementet fastställda normala

pensionsåldern eller, örn den för befattningen gällande pensionsåldern

vore högre, sistnämnda ålder.

Att låta en på grund av brott i tjänsten eller tjänstefel avskedad tjänsteman

i pensionshänseende intaga samma ställning som en tjänsteman, vilken

frivilligt lämnat sin befattning, ansåge de sakkunniga icke vara riktigt.

Livräntan i dylikt fall syntes i stället böra avvägas så, att dea

ungefärligen motsvarade värdet av de pensionsavdrag, varmed vederbörandes

lön under tjänstetiden varit minskad. Enligt de sakkunnigas förslag

skulle den intjänta pensionen för avskedad tjänsteman alltid minskas

med två tredjedelar.

Den försäkringstekniska beräkningen av den intjänta pensionen och livräntebeloppets

storlek borde enligt de sakkunnigas mening lämpligen ankomma

på pensionsstyrelsen, som på grund av sin befattning med olika

förmer av pensionsförsäkring besutte den härför erforderliga sakkunskapen.

För detta ändamål skulle uppgifter rörande den avskedssökande

tjänstemannens tjänstgöringsförhållanden lämnas pensionsstyrelsen av

den myndighet, som hade att besluta angående avskedet.

Livräntan borde börja utgå från och med månaden näst efter den, under

vilken vederbörande uppnått den ålder, som tillämpats såsom pensionsålder

vid beräkning av pensionsrätter kapitalvärde. Rörande sättet för

utbetalningen syntes i tillämpliga delar böra gälla vad som lunnes stadgat

angående utbetalning av pensioner enligt lagen den 13 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

För att någon oklarhet icke skulle behöva råda rörande den rätt till

uppskjuten livränta, som en tjänsteman kunde hava förvärvat genom viss

tids anställning i statens tjänst, hava de sakkunniga ansett sig under 21 §

2 mom. böra upptaga en föreskrift, att tjänstemannen i samband med avskedet

skall erhålla skriftligt bevis, som styrker denna hans rätt. Där
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

jämte har under 21 § 3 morn. föreslagits, att livränteförsäkrad personr

som vid senare tidpunkt återinträder i med pensionsrätt förenad statsanställning,

skall frånträda rätten till uppskjuten livränta men i stället

berättigas tillgodoräkna förut förvärvade tjänstår vid bestämmande av

pension i den nya tjänsten.

Avgivna yttranden. Socialstyrelsen anför, att i fråga örn tidpunkten för

den uppskjutna livräntans utbetalande samma regler syntes böra gälla,

som stadgats i 34 $ pensionsförsäkringslagen, d. v. s. vid ren ålderdomsförsäkring

tidigast från fyllda 55 år och senast från fyllda 70 år. Pensionsstyrelsen

påyrkar, att de föreslagna bestämmelserna örn uppskjuten

livränta måtte utvidgas till att innefatta jämväl livränta för invaliditet,

varmed lämpligen borde förstås varaktig oförmåga i pensionsförsäkringslagens

mening. Liknande uttalande har även gjorts av vattenfallsstyrelsen

och personalföreningen vid statens vattenfallsverk. Telegrafstyrelsen

anser, att ordinarie tjänsteman, som avgår från tjänsten på egen begäran,

bör underkastas samma begränsning med avseende å rätt till livränta,

som av de sakkunniga ifrågasatts beträffande icke-ordinarie befattningshavare,

nämligen att den intjänta pensionen minskas med två

tredjedelar. Vattenfallsstyrelsen framhåller, att någon nedsättning i de

föreslagna procenttalen för beräkning av intjänt pension syntes kunna

ske. Skolöverstyrelsen håller före, att livräntan alltid bör utgå med ett

belopp, som är lika med den intjänta pensionen, försäkringstekniskt beräknad.

Slutligen ifrågasätter generaltullstyrelsen, örn icke reglementet

borde upptaga en föreskrift örn sättet för utbetalande av uppskjuten livränta.

Den av de sakkunniga föreslagna anordningen med uppskjuten livränta DspaHemeiUtär,

liksom det förut behandlade förslaget om förtidspension vid frivillig chefe*.

avgång från tjänsten, en nyhet i förhållande till nu gällande pensionsbestämmelser

inom den civila statsförvaltningen.

För kommunikationsverkens vidkommande finnes dock en viss motsvarighet

till den ifrågasatta anordningen, i det att dessa verks pensionslag

samt pensionsreglementena för icke-ordinarie personal vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk innehålla stadganden, enligt

vilka tjänsteman vid avgång utan rätt till pension äger lå kapitalvärdet

av sina pensionsavgifter överfört till pensionsförsäkringsfonden för beredande

av pension enligt pensionsförsäkringslagen. Förslaget örn uppskjuten

livränta innebär emellertid såtillvida en utsträckning av denna

förmån, som den avgångne genom livräntan helt eller i viss utsträckning

skulle erhålla vederlag icke blott för de under tjänstetiden erlagda bidragen

till pensioneringen utan även för den del av den på tjänstetiden belöpande

pensionen, som bekostas av staten. Denna princip för vederlagets bestämmande

är redan nu icke alldeles främmande lör det statliga pensionsviisendet.

Jag erinrar, att i statens pensionsanstalt pensionsberättigad

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

befattningshavare, som avgår utan rätt att erhålla pension, kan komma i

åtnjutande av s. k. uppskjuten pension, som i vissa fall innefattar även

statens och huvudmannens hela bidrag till pensioneringen. Vidare må

framhållas, att i reglementena för pensionskassorna för icke-ordinarie personal

vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk är

stadgat (16 §), att delägare i sådan kassa, som upphör att innehava med

delaktighet i kassan förenad befattning, i vissa fall äger för pension enligt

pensionsförsäkringslagen få kapitalvärdet icke blott av de av honom

själv till vederbörande kassa inbetalda avgifterna utan även av de av

vederbörande verk för honom till kassan erlagda avgifterna överförda

till pensionsförsäkringsfonden.

Den av de sakkunniga föreslagna anordningen innebär, att frågan, i vad

mån större eller mindre del av den intjänta pensionen får åtnjutas, blir

beroende av tjänstetidens längd. Sålunda tillgodoräknas hela den efter

försäkringsteknisk beräkning intjänta pensionen, örn mer än 29 tjänstår

uppnåtts, men eljest allt efter tjänstetidens längd viss del av den intjänta

pensionen, lägst 42 procent. För min del finner jag, att de sakkunnigas

förslag tillför en före pensionsrättens inträde avgången tjänsteman vad

som kan betraktas såsom skälig andel av den av honom genom tjänstgöringen

intjänta pensionsförmånen. Ur praktisk synpunkt innebär förslaget

bland annat den fördelen, att de avgiftsmedel, som en avgången tjänsteman

under sin tjänstetid erlagt till vederbörande pensionsfond, där få

kvarbliva, till dess den avgångne uppnår den för livräntans erhållande

stadgade levnadsåldern, i stället för att överföras till pensionsförsäkringsfonden.

Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag.

Vad pensionsstyrelsen anfört i fråga örn livränteförmånens utvidgning

till en livränta jämväl vid invaliditet synes visserligen vara beaktansvärt,

särskilt med tanke på icke-ordinarie befattningshavare, som entledigas

utan eget förvållande. Den omläggning av grunderna för livräntans beräkning,

som skulle erfordras för tillgodoseende av styrelsens önskemål,

torde emellertid komma att föranleda praktiska svårigheter och skulle

därjämte medföra, att livräntan vid uppnådd pensionsålder komme att

utgå med lägre belopp än vid tillämpning av de av de sakkunniga föreslagna

grunderna. Att staten skulle påtaga sig merkostnaden för en avgången

tjänstemans invaliditetsförsäkring synes nämligen icke böra ifrågakomma.

Av nu antydda skäl har jag ansett mig icke böra tillstyrka

styrelsens förslag. Ej heller i övrigt kan jag biträda i avgivna yttranden

framställda ändringsyrkanden i olika riktningar.

I ett par andra hänseenden har jag emellertid funnit ändring böra vidtagas

i avfattningen av sakkunnigförslaget på denna punkt. Med hänsyn

till att enligt departementsförslaget för vissa befattningar skulle gälla

en tjänstålder av 25 år torde sålunda böra i 22 § uttryckligen stadgas, att

vid beräkning av intjänt pension alltid skall tillämpas den i sakkunnigförslaget

förutsatta tjänståldern av 30 år. Vidare bör enligt min mening

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

departementsförslagets ståndpunkt beträffande pensionsålder för lönegraderna

1—12 föranleda jämkning i sakkunnigförslagets huvudregel beträffande

den pensionsålder, som skall tillämpas vid beräkning av intjänt pension.

De sakkunniga hava föreslagit samma pensionsålder, som av

dem lagts till grund för beräkningen av pensionsavdragen eller 63 år.

I departementsförslaget bär emellertid pensionsåldern sänkts till 60 år

utan att därvid någon ändring skett i beloppen av nu gällande pensionsavgifter.

Då, såsom de sakkunniga framhållit, värdet av den intjänta pensionen

blir högre, ju lägre pensionsålder man räknar med, skulle ett bibehållande

av de sakkunnigas huvudregel för den intjänta pensionens beräkning

innebära, att tjänstemännen i lönegraderna 1—12 bomme i en mera

gynnad ställning än övriga tjänstemän, något som skulle ytterligare framhävas

därigenom, att pensionsaA7dragen för de lägre lönegraderna — i

motsats till Arnd som i allmänhet gäller för högre lönegrader — äro satta

till lägre belopp än som motsvara den antagna täckningsprocenten. Med

hänsyn till vad här anförts har jag —- i nära anslutning till de förutsättningar,

som lagts till grund för pensionsavdragens beräkning i sakkunnigförslaget,

och för vinnande av en i möjligaste män enkel regel — ansett

mig böra förorda ett stadgande av innebörd, att ATid beräkning av

intjänt pension skall tillämpas en pensionsålder av 63 år för befattningar

i lönegraderna 1—12 och aA7 65 år för övriga befattningar.

Framhållas må, att frågan örn lämplig pensionsålder vid beräkning av

intjänt pension lärer böra tagas under förnyat övervägande vid den av\7ägning

av pensionsavdragen, som framdeles kan komma att ske i samband

med en reglering aA7 aA7lönings- och pensionsbeloppen.

Vissa jämkningar i avfattningen av sakkunnigförslagets 3 mom. hava

vidtagits bland annat i syfte att förebygga att livränteförsäkrad person,

som erhåller pensionsberättigande statstjänst eller tjänst med pensionsrätt

i statsunderstödd pensionsanstalt, jämte pensionsrätten bibehålies

vid rätt till livränta.

Enligt sakkunnigförslaget skulle den intjänta pensionen för tjänsteman,

som blivit dömd till avsättning på grund aA7 förbrytelse i tjänsten

eller som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten, i varje fall minskas

nied två tredjedelar. Då fall kunna förekomma, i vilka en så stark minskning

måste framstå såsom obillig, har jag ansett mig böra förorda sådan

avfattning av stadgandet i fråga, att Kungl. Majit skulle kunna elter

prövning medgiva större del av den intjänta pensionen, dock högst två

tredjedelar.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa närmare grunder

för beräkning av uppskjuten livränta och därvid även meddela de

stadganden av övergångsnatur, som kunna erfordras beträffande pensionsunderlag

för tidigare innehavd icke pensionsberättigande tjänst

m. m. Likaledes bör Kungl. Majit utfärda närmare bestämmelser om

handläggningen av ärenden rörande uppskjuten livränta.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Det bör i detta sammanhang slutligen framhållas, att dyrtidstillägg icke

torde böra utgå å uppskjuten livränta.

23—25 §§.

En särställning i pensionshänseende intaga enligt nu gällande bestämmelser

de ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande

på viss tid, i det att dessa tjänstemän tillförsäkrats rätt till pension oberoende

av levnadsålder vid avgången och med jämförelsevis högt belopp

även efter en kort tjänstetid. Principiellt äro de för olika områden av

den civila statsförvaltningen utfärdade pensionsföreskrifterna för ifrågavarande

tjänstemän sinsemellan tämligen nära överensstämmande. Endast

i mindre väsentliga detaljer förefinnas olikheter.

Vid utformandet av sitt reglementsförslag hava de sakkunniga vidtagit

vissa jämkningar i ändamål att åstadkomma en utjämning av dylika olikheter.

En av dessa jämkningar torde här böra särskilt omnämnas. I 14 §

2 moni. av kommunikationsverkens avlöningsreglemente stadgas, att ordinarie

tjänsteman, som erhållit förordnande såsom distriktschef vid statens

järnvägar, telefondirektör i Stockholm eller driftdirektör vid statens

vattenfallsverk, är skyldig att, om förordnandet upphör, återgå till ordinarie

befattning vid vederbörande verk i den tjänstegrad, han tillhörde

vid förordnandets tillträdande. I anslutning härtill har i 13 § 2 mom. av

kommunikationsverkens pensionslag föreskrivits, att för sådan förordnandetjänsteman

skall i pensionshänseende gälla vad för hans tidigare

innehavda ordinarie tjänst finnes i pensionshänseende stadgat. Härav

följer med nuvarande bestämmelser, att örn exempelvis en icke-ordinarie

tjänsteman vid statens järnvägar erhåller förordnande såsom distriktschef,

han även kommer i åtnjutande av pension såsom distriktschef, medan

en tjänsteman, som före förordnandet innehaft ordinarie befattning,

erhåller pension för den tidigare befattningen. Nämnda för vissa

tjänstemän gällande speciella stadgande har icke fått någon motsvarighet

i de sakkunnigas förslag. I stället har i reglementsförslaget upptagits

ett för alla förordnandetjänstemän avsett generellt stadgande (23 §

4 mom. i sakkunnigförslaget), enligt vilket för tjänsteman, som tillsatts

genom förordnande pa viss tid och som vid förordnandets upphörande

övergår till annan befattning med pensionsrätt enligt reglementet, i pensionshänseende

skulle gälla vad för sådan tjänst finnes i reglementet stadgat.

Örn förordnandet fortgått under minst 18 år, skulle dock i avseende å

pensionsunderlag och pensionsavdrag kunna för tjänstemannen allt fortfarande

tillämpas de stadganden, som gällt under den tid, han innehaft

förordnandet.

Avgivna yttranden. På denna punkt hava pensionsstyrelsen, statskontoret,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd och skolöverstyrelsen påyrkat

en nedsättning till 12 år av den tid, som förordnande skall hava

varat för att här avsedd tjänsteman vid övergång till annan befattning

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Majlis proposition nr 222.

ina kunna bibehållas vid förordnandetjänstens pensionsunderlag. Därjämte

har pensionsstyrelsen framhållit, att förordnandetjänsteman, som

övergår till annan förordnandetjänst med samma pensionsunderlag, bör i

pcnsionshänseende få tillgodräkna jämväl den tid, han innehaft förordnande

å den förra befattningen.

De erinringar, som av vissa ämbetsverk framställts mot den i 23 § 4 Departementimom.

av sakkunnigförslaget intagna bestämmelserna, synas mig befogade. chefen.

Det föreslagna villkoret örn 18 års förordnandetid för rätt att få bibehållas

vid förordnandetjänstens pensionsunderlag skulle medföra den

ojämnheten att den, som efter förloppet av 12 års förordnandetid fortsatt

sitt arbete i statens tjänst i annan befattning, bomme i sämre ställning i

pensionshänseende än den, som omedelbart efter förordnandets upphörande

avgått ur statens tjänst I departementsförslaget har fördenskull kravet

på viss förordnandetid såsom villkor för bibehållande vid oförändrat

pensionsunderlag jämkats till att avse 12 år (24 § 2 mom. i departementsförslaget).

Pensionsstyrelsens erinran, att föregående förordnandetid

vid övergång från en förordnandetjänst till annan borde få tillgodoräknas,

har föranlett viss jämkning i 24 § 3 mom.

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna pensionsbestämmelserna i

övrigt för förordnandetjänstemän hava — frånsett vissa formella jämkningar

i författningstexten — följande ändringar synts erforderliga.

Enär i 7 § av departementsförslaget intagits generella regler örn pensionsminskning

vid förening av pensioner för olika statstjänster eller aAr pension

för viss statstjänst med lön för annan statstjänst, har det i 23 § 3

mom. tredje att-satsen av sakkunnigförslaget upptagna stadgandet icke

fått någon motsvarighet i departementsförslaget. Vidare har — i anslutning

till avfattningen av 4 § i departementsförslaget - de sakkunnigas

förslag i 23 § 3 mom. första att-satsen örn pensions minskning i vissa fall

med belopp, motsvarande pensionsavdrag, uteslutits. Slutligen har till

följd av departementsförslagets anslutning till nu gällande avlöningsbestämmelser

viss omredigering av bestämmelserna i 24 § av sakkunnigförslaget

blivit nödvändig.

2(i §.

I denna paragraf, som motsvarar 25 § av sakkunnigförslaget, innefattas

bestämmelser örn icke-ordinarie tjänstemäns rätt till pension.

De sakkunnigas förslag innebär, att rätt till ålderspension skulle tillkomma

sådan tjänsteman, då han entledigas vid eller efter uppnådd pensionsålder,

samt att invalidpension skulle utgå till den, som entledigas på

grund därav, att han till följd av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen till

fortsatt nöjaktig tjänstgöring. Icke-ordinarie tjänsteman, som entledigas

på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än där olycksfall i

tjänsten inträffat, skulle ilga rätt till sjukpension, dock under förutsättning

att han vid avgången uppnått en levnadsålder av 30 år och därjämte

opaginerad Kontrollera mot PDF

126

Departements
chefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 222.

kunde räkna minst 5 tjänstår. Efter skälighetsprövning skulle sjukpension

även kunna tillerkännas icke-ordinarie tjänsteman, vilken vid en levnadsålder,

som med högst 3 år understiger pensionsåldern, entledigas på

grund därav, att han till följd av nedsatt arbetsförmåga eller av annan

anledning befunnits urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina

åligganden.

Avgivna yttratiden. Lämpligheten av att bestämma viss lägsta levnadsålder

för erhållande av sjukpension har ifrågasatts av pensionsstyrelsen

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Lönenämnden yttrar, att

örn en skärpning av villkoren för sjukpensionen överhuvudtaget ansåges

erforderlig, det syntes lämpligare att höja antalet tjänstår och samtidigt

slopa villkoret örn en viss minsta levnadsålder. Nämnden uttalar därjämte,

att den för villkorlig sjukpensions erhållande angivna tidsperioden

av 3 år före pensionsåldern borde utökas till 5 år. Järnvägsstyreisen, vattenfallsstyrelsen

och kommunikationsverkens lönenämnd anse, att sjukpension

borde, såsom vid avgång på grund av sjukdom, vanförhet eller

lyte, utan vidare tillkomma icke-ordinarie tjänsteman, vilken entledigas

till följd av nedsatt arbetsförmåga. Enligt järnvägsstyrelsens mening

borde därjämte ett undantag från villkoret örn viss minimiålder och viss

minsta tjänstetid medgivas i fråga örn sjukpension för den, som entledigades

till följd av sjukdom, ådragen under tjänstutövning.

Bestämmelsen örn en viss lägsta levnadsålder för erhållande av sjukpension

synes mig kunna i vissa fall leda till ett icke fullt rättvist förfarande

vid pensioneringen. I enlighet med vad vissa myndigheter påyrkat

har därför denna föreskrift icke upptagits i departementsförslaget.

I stället har, i anslutning till vad civila lönenämnden ifrågasatt, en jämkning

i villkoret örn viss minsta tjänstetid från 5 till 10 tjänstår ansetts

böra vidtagas.

I anledning av vad järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och kommunikationsverkens

lönenämnd yrkat och i anslutning till vad som föreslagits

för ordinarie tjänstemän har jag funnit mig böra tillstyrka, att rätt

till sjukpension tillerkännes befattningshavare vid entledigande på grund

av nedsatt arbetsförmåga, givetvis nied samma begränsning som föreslagits

i fråga örn sjukpension i övrigt, Vid bifall härtill blir det i 2 mom.

av sakkunnigförslaget upptagna stadgandet örn skälighetsprövning överflödigt.

27 §.

1 mom.

27 § 1 mom. inrymmer regler för beräkning av icke-ordinarie tjänstemans

pension och motsvarar 26 § i de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga föreslå, att för bestämmande av ålders- och invalidpension

åt icke-ordinarie tjänsteman samma grunder skulle gälla som för

ordinarie tjänstemän. För tjänsteman med avkortad tjänstgöring (halv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

tidsamanuens) skulle dock invalidpensionen reduceras i samma omfattning,

som vid tiden för olycksfallet gällt i fråga örn lönen. För beräkning

av sjukpension avses likaledes de för ordinarie tjänstemän i motsvarande

hänseende föreslagna reglerna skola komma i tillämpning, varvid

dock sjukpensionen skulle begränsas till 50 procent av hel pension,.

örn antalet tjänstår vid avgången understege 10. Sjukpension skulle ej

heller få överstiga den ålderspension, vederbörande erhölle, örn han med

oförändrat pensionsunderlag kvarstode i tjänst till pensionsålderns inträde.

Pensionsstyrelsen har i ändamål att åvägabringa en jämnare beräkning

av sjukpensionen vid en tjänstetid av mellan 5 och 10 år föreslagit

en gradering av sjukpensionens belopp på det sätt, att pensionen skulle

ökas med 1 7« procent för varje fjärdedels tjänstår utöver 5 och intill 10,

Även allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalar sig till förmån för

en utjämning av sjukpensionen vid en tjänstetid understigande 10 år. Personalföreningen

vid statens vattenfallsverk påyrkar, att sjukpensionen

beräknas helt efter samma grunder, som skulle gälla för ordinarie befattningshavare.

Syftet med pensionsstyrelsens förslag att gradera sjukpensionen synes

beaktansvärt, men förslaget skulle enligt min mening alltför mycket komplicera

bestämmelserna. Då emellertid, enligt vad jag nyss förordat, rätt

till sjukpension för icke-ordinarie befattningshavare skulle inträda först

efter en lägsta tjänstetid av 10 år, synes mig tillräcklig anledning saknas

att i fråga örn beräkningen av sådan pension avvika från reglerna för

motsvarande förmån för ordinarie tjänstemän. Departementsförslaget

har avfattats i överensstämmelse med denna uppfattning och med iakttagande

av viss jämkning i övrigt i sakkunnigförslaget.

27 § 2 moni.

De särskilda regler för ålders- och sjukpensions bestämmande, som jag''

i det föregående förordat beträffande innehavare av i bilaga A till reglementet

upptagen ordinarie tjänst, torde böra gälla även beträffande innehavare

av sådan icke-ordinarie befattning, som direkt motsvarar nu avsedd

ordinarie tjänst eller av Kungl. Majit förklarats vara i pensionshänseende

därmed likställd. Ett stadgande härom har upptagits under

förevarande moment.

28 §.

Bestämmelserna i 27 § av sakkunnigförslaget angående pensionsunderlag

och pensionsavdrag för icke-ordinarie tjänstemän hava helt och hållet

omformulerats med hänsyn till att reglementsförslaget, i vad det avser

dylika befattningshavare, är uppbyggt på nu gällande avlöningsbestämmelser

för extra ordinarie tjänstemän m. fl. De sålunda omredigeradeföreskrifterna

återfinnas under 28 § av departementsförslaget.

Dop artenlevi »- chejen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Majlis proposition nr 222.

I fråga om beräkning av pensionsunderlag och pensionsavdrag för ickeordinarie

tjänstemän har jag ej funnit anledning att frångå den princip,

sorn härutinnan följts av de sakkunniga. I enlighet härmed hava pensionsunderlag

oell pensionsavdrag i varje lönegrad upptagits till samma belopp,

som i 18 § angivits för ordinarie tjänsteman tillhörande lönegrad

med närmast lägre ordningsnummer. Ehuru nuvarande löneplaner för

extra ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen

icke äro utbyggda upp till 30:e lönegraden, har likväl

skalan för pensionsunderlag och pensionsavdrag ansetts böra fullständigas

till och med nyssnämnda lönegrad.

Bestämmelserna i 1 och 2 moni. reglera pensionsunderlag och pensionsavdrag

för extra ordinarie tjänstemän, så vitt de åtnjuta avlöning enligt

av Kungl. Majit fastställd löneplan. Emellertid finnas vissa extra ordinarie

tjänstemän, vilkas löner icke utgå enligt av Kungl. Majit meddelad löneplan.

Så är forild Ilandet exempelvis beträffande extra ordinarie ekonomipersonal

vid statens sinnessjukhus, vilken personal uppbär lön enligt

en av medicinalstyrelsen utfärdad särskild löneplan. Vidare må framhållas,

att enligt avlöningsbestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän vid

kommunikationsverken slutlönen för sådan tjänsteman undantagsvis kan

bestämmas till annat belopp än det för extra ordinarie tjänst i hans lönegrad

normalt gällande. Slutligen är att märka, att reglementet är avsett

att kunna äga tillämpning även å sådana icke-ordinarie befattningslia■s

are, sorn utan att vara inplacerade i lönegrad enligt löneplanen för extra

ordinarie tjänstemän likväl kunna jämställas med sistnämnda kategori

befattningshavare.

För bestämmande av pensionsunderlag och pensionsavdrag åt nu omförmälda

befattningshavare erfordras särskilda föreskrifter, vilka lämpligen

böra meddelas av Kungl. Majit. Stadgande härom har intagits i 3 mom.

av förevarande paragraf.

I detta sammanhang torde jag böra omförmäla, hurusom järnvägsstyrelsen

framhållit, att extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar,

som tilldelats samma avlöning som motsvarande ordinarie tjänstemän,

ävensom fast anställda tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader borde

beträffande pensionsunderlag och pensionsavdrag erhålla samma ställning

som ordinarie befattningshavare. Jag är nu icke beredd att taga

ställning till denna fråga, vilken skulle ankomma pä Kungl. Majits avgörande.

Medgives en sådan särställning i pensionshänseende, torde densamma

icke kunna begränsas allenast till den av järnvägsstyrelsen om1

öi meilda pei sonalen, emir även på andra hall inom statsförvaltningen

icke-ordinarie personal finnes, som är i lönellänseende likställd med ordinarie

befattningshavare.

Ett flertal ämbetsverk hava påyrkat, att de icke-ordinarie tjänstemän,

som kunna komma att inordnas under reglementet, måtte beredas kompensation

i lönehänseende för de pensionsavdrag, de härigenom få vidkännas.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Ett bifall till dessa yrkanden, som i realiteten skulle innebära, att staten

påtoge sig hela kostnaden för den förmån av ordnad pensionering, som nu

i tjänstemännens intresse tillskapas, synes mig icke böra ifrågakomma.

29 $.

De i denna paragraf intagna bestämmelserna angående icke-ordinarie

tjänstemans pensionsålder överensstämma i huvudsak med motsvarande

föreskrifter i de sakkunnigas förslag (28 §) med den jämkningen att, i

anslutning till vad jag förordat i fråga örn ordinarie befattningshavare,

den tid, vederbörande må kunna bibehållas i tjänst utöver pensionsåldern,

icke får överstiga 2 år. I fråga örn bibehållande av icke-ordinarie

befattningshavare i tjänst efter uppnådd pensionsålder åberopar jag vad

jag anfört beträffande anstånd med avsked åt ordinarie tjänstemän, som

uppnått pensionsåldern.

30 §.

Enligt 30 § i sakkunnigförslaget skulle de för ordinarie tjänstemän föreslagna

bestämmelserna angående uppskjuten livränta äga tillämpning

jämväl för icke-ordinarie tjänstemän, dock att, därest sådan tjänsteman

entledigats på egen ansökan, den intjänta pensionen i varje fall skulle

minskas med två tredjedelar.

Avgivna yttranden. Pensionsstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

ävensom ett par personalorganisationer ifrågasätta, örn icke

i avseende å rätten till livränta icke-ordinarie tjänstemän borde likställas

med ordinarie tjänstemän. Statskontoret och riksräkenskapsverket finna

den för visst fall föreslagna minskningen i uppskjuten livränta alltför

stark och uttala sig för att densamma begränsas till hälften av den intjänta

pensionen. Även allmänna civilförvaltningens lönenämnd gör ett

liknande uttalande.

I detta sammanhang torde jag få omförmäla, att vattenfallsstyrelsen

samt personalföreningen vid statens vattenfallsverk uttalat, att skäl förelåge

att även för icke-ordinarie tjänstemän införa bestämmelser örn förtidspension

vid frivillig avgång från tjänsten.

De sakkunnigas förslag örn minskning av icke-ordinarie tjänstemans Departemmtslivränta

vid frivillig avgång men tillämpning i övrigt av reglerna för liv- chefen.

ränta åt ordinarie befattningshavare skulle i visst hänseende kunna medföra

mindre tilltalande ojämnhet. Sålunda skulle en icke-ordinarie tjänsteman,

som på grund av brott utom tjänsten bleve dömd till avsättning,

få behålla sin livränta oförkränkt, medan en tjänsteman, som frivilligt avginge

till enskild verksamhet, finge förmånen reducerad. Med hänsyn

härtill och i anslutning till yrkanden i vissa av de avgivna utlåtandena

har jag ansett mig böra tillstyrka, att det av de sakkunniga föreslagna

stadgandet om begränsning i vissa fall av livräntans belopp uteslutes och

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 222.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

att alltså de för ordinarie tjänstemän förordade reglerna få i förevarande

avseende äga tillämpning även för icke-ordinarie befattningshavare.

Däremot har jag ansett den beträffande ordinarie tjänstemän förordade

möjligheten för Kungl. Majit att i vissa fall tillerkänna en på

grund av förbrytelse i tjänsten avsatt tjänsteman större del av den invänta

pensionen än en tredjedel icke böra medgivas i fråga örn ickeordinarie

personal.

I likhet med vattenfallsstyrelsen anser jag skäligt, att även åt de ickeordinarie

tjänstemän, som komma att lyda under reglementet, beredes

möjlighet till frivillig avgång före pensionsåldern med åtnjutande av förtidspension.

Jag har följaktligen kompletterat förevarande paragraf

med en föreskrift, enligt vilken i detta hänseende enahanda bestämmelser

skulle gälla, som ifrågasatts beträffande ordinarie tjänstemän.

31 §.

Stadgandet i förevarande paragraf är hämtat från de sakkunnigas förslag

till kungörelse med föreskrifter angående civila tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande, punkt 7. Då stadgandet är av principiell betydelse

för bedömande av pensionsrätten för tjänsteman, som övergår till

oreglerad befattning, har det ansetts böra få sin plats i själva reglementet.

32 §.

Föreskrifterna i förevarande paragraf överensstämma — bortsett från

vissa formella jämkningar — med vad i motsvarande hänseenden föreslagits

under tilläggsbestämmelserna i de sakkunnigas förslag.

33 i

Under denna paragraf har, i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande

föreskrift, intagits stadgande örn rätt till pension under vissa förutsättningar

för diplomatisk eller konsulär tjänsteman i disponibilitet.

34 §.

Åt Kungl. Majit torde i reglementet böra inrymmas befogenhet att utfärda

de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för reglementets

tillämpning. Ett stadgande härom återfinnes i 34 § av departementsförslaget.

Med hänsyn icke minst till de växlande förhållanden, som

äro rådande beträffande icke-ordinarie befattningshavare inom de skilda

förvaltningsområden, örn vilka här är fråga, torde det vara påkallat, att åt

detta stadgande gives en ganska vidsträckt innebörd. Sålunda lärer det

t. ex. vara erforderligt, att Kungl. Majit äger frihet att vid beslut örn

reglementets tillämpning å sådan icke-ordinarie personal, som icke omedelbart

på grund av föreskrift i reglementet blir underkastad dess bestämmelser,

meddela nödiga övergångsstadganden.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222. 131

Övergångsbestämmelserna.

Punkt 1. Beträffande frågan, i vad mån tjänsteman må såsom tjänstår

för bestämmande av pension eller av uppskjuten livränta tillgodoräkna tid

före pensionsreglementets ikraftträdande, innehåller departementsförslaget

— i nära anslutning till de sakkunnigas förslag — den huvudregeln, att

tjänsteman, som vid ikraftträdandet innehar sådan ordinarie eller extra ordinarie

tjänst eller tjänst å extra stat, å vilken reglementet erhåller tillämpning,

må tillgodoräkna före ikraftträdandet förfluten tjänstetid, i den mån

densamma fått tillgodoräknas såsom tjänstår enligt de för ordinarie tjänsteman

vid vederbörande verk eller förvaltningsgren omedelbart före ikraftträdandet

gällande pensioneringsbestämmelserna. Jag utgår från att till

innehavare av tjänst å extra stat i detta sammanhang hänföras samtliga

sådana i 2 avd. av gällande kungörelse med avlöningsbestämmelser för ickeordinarie

befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk (356/1925) avsedda

befattningshavare med avlöning från extra anslag, å vilka reglementet

erhåller tillämpning, utan hinder av att i berörda bestämmelser endast vissa

av de i kungörelsens 32 § omförmälda befattningshavarna uttryckligen betecknats

såsom »befattningshavare å extra stat».

I departementsförslagets avfattning kan ifrågavarande huvudstadgande tilllämpas

jämväl å tjänstemän vid verk, vilkas samtliga befattningshavare äro

icke-ordinarie.

Nyssnämnda huvudregel har emellertid på yrkande av järnvägsstyrelsen

modifierats därhän, att den, som vid reglementets ikraftträdande innehar

tjänst vid något av kommunikationsverken, må av tid, som enligt kommunikationsverkens

pensionslag icke må räknas såsom avgiftsår, tillgodoräkna

endast två tredjedelar. Denna modifikation är betingad av med att enligt

kommunikationsverkens pensionslag begreppet tjänstår har en annan innebörd

än i de för allmänna civilförvaltningen gällande pensionsbestämmelserna.

Ytterligare har i förevarande punkt — med hänsyn till att bestämmelserna

i reglementets 3 § för vissa fall innebära en utvidgning av

den för ordinarie tjänstemän hittills gällande rätten till tjänstårsberäkning

— ansetts böra uttryckligen föreskrivas, att ifrågavarande övergångsstadganden

icke skola föranleda inskränkning i den rätt till tjänstårsberäkning,

som må tillkomma tjänsteman enligt 3 §.

Med den avfattning, övergångsbestämmelserna i förevarande ämne erhållit,

skulle en nuvarande extra tjänsteman icke få efter framdeles skeende befordran

till ordinarie tjänst tillgodoräkna tjänstår för den tid, han exempelvis

uppehållit ordinarie tjänst på förordnande. Där så anses skäligt, bör

i stället stadgandet i 3 § 2 mom. av reglementet för dylika fall tillämpas.

I detta sammanhang har jag ansett mig böra upptaga till behandling

frågan örn övergångsbestämmelser i anledning av de föreslagna

ändringarna i pensionsåldern. Med framhållande, att de sakkunnigas

förslag i fråga örn pensionsålder innebure en del såväl sänkningar som

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

höjningar gentemot vad nu gäller, hava de sakkunniga i detta hänseende

anfört, att det syntes komma att medföra ett allt för starkt ingripande gentemot

tjänstemännen, örn dessa förändringar undantagslöst skulle träda i omedelbar

tillämpning. För en tjänsteman, som enligt nu gällande bestämmelser skulle

hava 2 eller 3 år att kvarstå i tjänst, kunde det medföra ekonomiska bekymmer,

om han omedelbart vid reglementets ikraftträdande eller mycket kort tid

därefter skulle nödgas avgå. Likaså kunde det för en tjänsteman, som

planerat för sin avgång vid en nära liggande tidpunkt, innebära betydande

olägenhet att behöva kvarstå i tjänst utöver den beräknade tiden. Av dessa

anledningar hava de sakkunniga föreslagit en viss valfrihet för de av stadgandena

örn ändrad pensionsålder berörda ordinarie tjänstemännen. Innebörden

av de föreslagna bestämmelserna är den, att en tjänsteman, som fått

sin pensionsålder sänkt och som därigenom skulle bliva nödgad att avgå

inom 3 år efter reglementets ikraftträdande, skulle kunna kvarstå i tjänst

till sin nuvarande pensionsålder, samt att den, för vilken höjd pensionsålder

skulle inträda, skulle kunna, örn han nått en levnadsålder av minst 50

år, likaledes bibehållas vid sin nuvarande pensionsålder. För erhållande av

rätt att bibehållas vid gällande pensionsålder har förutsatts, att anmälan

därom skulle ingivas till vederbörande myndighet senast en månad före

reglementets ikraftträdande.

För egen del kan jag med hänsyn till de skäl, som föranlett det av mig

framlagda förslaget örn ändringar i pensionsåldrarna, icke tillstyrka, att ett

genomförande av detta förslag skulle för avsevärd tid framåt göras beroende

av tjänstemännens fria val. Med hänsyn till den övergångstid, som kommer

att beredas tjänstemännen därigenom, att reglementet är avsett att träda i

kraft först den 1 juli 1935, synas mig de nya reglerna om pensionsålder

böra sättas i tillämpning samtidigt med reglementets föreskrifter i övrigt

Däremot har jag ansett billigheten påkalla, att åtgärd vidtages för att

icke med avseende å pensionens belopp försätta sådana tjänstemän i alltför

ogynnsam ställning, vilka till följd av de nya åldersbestämmelserna icke

kunna intjäna tillräckligt antal tjänstår för erhållande av eljest möjlig hel

pension eller vilka måste få större avkortning i pensionen än enligt de tidigare

bestämmelserna. En sådan åtgärd torde böra gå ut på ett medgivande

av rätt till utökad tjänstårsberäkning för de av ändringarna berörda ordinarie

tjänstemännen. Åtgärden bör dock rimligen icke genomföras på sådant

sätt, att dess verkningar komma att sträcka sig alltför långt fram i tiden.

Med beaktande av att behovet av en övergångsbestämmelse i förevarande

hänseende givetvis är större, ju kortare tid efter ikraftträdandet avgångsskyldigheten

inträder, har jag ansett mig böra förorda en regel av innebörd,

att för den, som till följd av de nya bestämmelserna blir skyldig att avgå

tidigare än enligt förut gällande stadganden, må såsom tjänstår räknas, örn

avgångsskyldigheten inträder inom 3 år efter ikraftträdandet, hela den tid

varmedj pensionsåldern blivit sänkt, eller örn avgångsskyldigheten inträder

senare, nämnda tid minskad med ett år för varje år, som förflyter efter ikraft
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 222. 133

trädandet. Denna regel har intagits i punkt 1 av övergångsbestämmelserna.

Jag vill här förutskicka, att jag i det följande jämväl kommer att förorda

en övergångsbestämmelse till förmån för ordinarie innehavare av befattningar,

beträffande vilka de nya bestämmelserna medföra böjning av det för

hel pension stadgade antalet tjänstår.

I detta sammanhang må vidare framhållas, att vid bifall till de föreslagna

sänkningarna av vissa pensionsåldrar en del tjänstemän, vilka enligt nuvarande

bestämmelser icke skulle inträda i pensionsåldern förrän efter den

1 juli 1935, omedelbart vid reglementets ikraftträdande bliva avgångsskyldiga.

I dessa fall torde lämpligen åtgärd för beslut rörande tjänstemans

rätt till pension böra vidtagas redan före ikraftträdandet. I den mån fråga

uppkommer örn tillgodoräknande av tjänstår jämlikt reglementets 3 § 2 morn.,

bör jämväl prövning av dylik fråga påkallas före ikraftträdandet.

Punkterna 2—4. Den sakliga innebörden av stadgandena i dessa punkter

överensstämmer i stort sett med pensionssakkunnigas förslag och torde icke

tarva närmare motivering.

Punkt 5. I nuvarande pensionsbestämmelser för såväl kommunikationsverken

som allmänna civilförvaltningen finnes ett stadgande av innehåll,

att örn den, som är berättigad till pension enligt nämnda bestämmelser,

tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden

på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt förut omförmälda

stadganden i kommunikationsverkens pensionslag eller i reglementena för

de vid vissa av kommunikationsverken befintliga pensionskassorna för

icke-ordmarie personal, sistnämnda pension skall räknas såsom del av den

förstnämnda pensionen, vilken alltså skall minskas i motsvarande mån.

En sådan föreskrift har icke upptagits i sakkunnigförslaget men synes

mig vara erforderlig. Då nämligen en tjänsteman, för vilken vid avgång

ur statstjänst dylik inbetalning till pensionsstyrelsen gjorts men vilken sedermera

erhåller befattning, som avses i tjänstepensionsreglementet, enligt

reglementet får tillgodoräkna den förra tjänstetiden såsom tjänstår såväl

för pension som för beräkning av avdragspliktens varaktighet, kan det icke

anses riktigt, att han dessutom skulle på grund av ifrågavarande tjänstetid

erhålla fyllnad i pensionen. I departementsförslaget har därför under

förevarande punkt införts ett stadgande av angiven innebörd.

Punkt 6. I kommunikationsverkens pensionslag (40 §), i 1921 års kungörelse

(nr 456, 3 § punkt g)) med pensionsbestämmelser för den allmänna

civilförvaltningen samt i övergångsbestämmelser till 1925 års kungörelser örn

ändringar i pensionsbestämmelserna hava meddelats stadganden av innebörd,

att ingen må genom do nya bestämmelserna lida minskning i fråga om pensionens

belopp. Av nära liggande skäl har någon motsvarande föreskrift icke

upptagits i de sakkunnigas förslag. Med den utgångspunkt, som gällt för de

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. May.ts proposition nr 222.

sakkunniga vid uppgörandet av förslag i fråga om pensionsunderlag, nämligen

den lönenivå, som kommit till uttryck i 1928 års lönekommittés betänkande

med förslag till allmänt avlöningsreglemente, kunde det icke befaras, att

de föreslagna pensionerna komme att understiga pensionerna enligt nu gällande

bestämmelser, helst de sakkunniga utgått från att pensionsunderlaget

skulle utgöra två tredjedelar av slutlönen å Ill-ort. De sakkunniga hava

emellertid framhållit, att åtminstone i vissa fall pension enligt nu gällande

bestämmelser kunde understiga pension enligt de för vissa kvinnliga tjänstemän

före den 1 juli 1925 gällande stadgandena. Sålunda hade 1925 års ändringar

i pensionslagen för kommunikationsverken medfört en minskning

med 60 kronor för år av pensionen för rikstelefonist; till följd av de nämnda

övergångsbestämmelserna äro emellertid rikstelefonister, som utnämnts före

den 1 juli 1925 — ett antal av för närvarande omkring 1,390 — oberörda

av denna minskning.

Med de förändrade utgångspunkter, som gällt vid departementsförslagets

uppgörande, har det ansetts erforderligt att i övergångsstadgandena meddela

en bestämmelse, enligt vilken ordinarie tjänsteman icke vid avgång ur

tjänst må lida minskning i det pensionsbelopp, som skulle hava utgått med

tillämpning av för honom enligt äldre bestämmelser gällande pensionsunderlag.

Med hänsyn till de ändringar, som departements förslaget för

allmänna civilförvaltningens del innebär i fråga örn för hel pension erfor

derligt antal tjänstår, har jag vidare ansett påkallat att, där tillämpningen

av äldre bestämmelser i sistnämnda hänseende skulle medföra högre pensionsbelopp,

de äldre föreskrifterna fortfarande få gälla för nuvarande ordinarie

tjänstemän. Stadganden i nu omförmälda avseenden hava meddelats

i punkten 6 av övergångsbestämmelserna.

I detta sammanhang må beröras frågan örn tjänstemans skyldighet att

underkasta sig framtida ändringar i pensionsbestämmelser. För nyreglerade

delar av statsförvaltningen är i avlöningsreglementena stadgad skyldighet

för tjänsteman att vara underkastad »ändring i fråga örn pension», och i

de för tjänstemän med nyreglerad lön utfärdade pensionsbestämmelserna

föreskrives, att tjänsteman skall vara underkastad sådana »ändringar i

pensionsrätten, som kunna varda fastställda i sammanhang med det statsunderstödda

pensionsväsendets centralisering». Pensionssakkunniga hava

anfört att, därest samtidigt komme att fastställas nya såväl avlönings- som

pensionsreglementen, berörda skyldighet icke vidare borde föreskrivas. På

grund härav och då anledning icke synts de sakkunniga föreligga att bibehålla

det tidigare förbehållet i avseende å pensionsväsendets centralisering,

hava de sakkunniga icke upptagit någondera skyldigheten. På anförda skäl

hava emellertid de sakkunniga i sitt förslag till tilläggsbestämmelser (5 §)

intagit förpliktelse för kvinnlig tjänsteman att underkasta sig framtida

ändringar i fråga örn pensionsåldern jämte övriga därav föranledda ändringar

i civila tjänstepensionsreglementet. Då enligt den ståndpunkt, jag i

det föregående intagit, någon revision av avlöningsbestämmelserna icke nu

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

skulle vidtagas, kommer berörda bestämmelse i avlöningsreglementena att

kvarstå. Någon rubbning i bestämmelsens giltighet kan enligt min mening

icke föranledas av att en revision av gällande pensionsföreskrifter nu

kommer till stånd. Vid sådant förhållande lärer alltså någon specialföreskrift

örn kvinnliga tjänstemäns plikt att underkasta sig ändringar i fråga

örn pensionsålder icke vara erforderlig. Med hänsyn till den allmänna avfattningen

av berörda i avlöningsreglementena intagna bestämmelse synes

ej heller särskilt stadgande vara behövligt örn tjänstemans skyldighet att

underkasta sig ändringar i samband med eventuell centralisering av det

statsunderstödda pensionsväsendet, en fråga som för övrigt icke längre kan

anses aktuell.

Punkt 7. I samband med beslut örn statens övertagande av distriktsveterinärväsendet

har en särskild anordning vidtagits beträffande pensioneringen

av distriktsveterinärer, vilka övergått från landstings- till statstjänst

I anledning härav erfordras med avseende å dessa distriktsveterinärer en

särskild föreskrift av övergångsnatur, vilken intagits under förevarande

punkt

I detta sammanhang ber jag få uppehålla mig vid vissa av de sakkunniga

föreslagna övergångsbestämmelser, vilka icke fått någon motsvarighet

i departementsförslaget.

piri del av de nu åsyftade bestämmelserna äro av den beskaffenhet, att

de med de ändrade förutsättningar i allmänhet, som ligga till grund för

departementsförslaget, utan vidare förfalla. Andra sammanhänga med vissa

av de sakkunniga framlagda förslag, vilka jag i det föregående avstyrkt,

t ex. förslaget örn rätt för tjänsteman att genom extra pensionsavdrag bereda

sig utfyllnad av antalet tjänstår. Till sistnämnda grupp av övergångsbestämmelser,

vilka icke upptagits i departementsförslaget, hor emellertid

en fråga, som här torde böra särskilt beröras, nämligen örn pensionsrätten

för vissa rikstelefonister.

Efter riksdagens bemyndigande har Kungl. Majit genom brev till telegrafstyrelsen

den 27 juni 1927 meddelat bestämmelser angående rätt för

rikstelefonist att mot erläggande av vissa tilläggsavgifter erhålla hel avgiftspension.

I detta brev stadgas, bland annat, att den, som efter att hava

uppnått en levnadsålder av 25 år tillträtt ordinarie rikstelefonistbefattning

_ för vilken gäller en pensionsålder av 55 år — må såsom avgiftsår för

bestämmande av tjänstepension enligt kommunikationsverkens pensionslag

tillgodoräkna föregående tjänstetid såsom icke-ordinarie telefonist vid telegrafverket

i den mån så erfordras, för att vederbörande vid uppnåendet av

pensionsåldern skall vara berättigad till hel avgiftspension, under villkor

att vissa enligt försäkringsteknisk beräkning fastställda tilläggsavgifter erläggas.

Den, som vill begagna sig av ifrågavarande medgivande, skall gora

skriftlig anmälan därom hos telegrafstyrelsen. Sedan dylik anmälan in
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

kommit, fastställer styrelsen de tilläggsavgifter, som skola av vederbörande

månatligen erläggas, intill dess hon uppnått pensionsåldern.

De sakkunniga hava omnämnt, att vid tiden för betänkandets avgivande

— enligt från telegrafstyrelsen inhämtade uppgifter — 396 ordinarie rikstelefonister

anmält sin önskan att erlägga tilläggsavgifter för förvärvande

av rätt till hel avgiftspension. Ett antal av 52 telefonister, för vilka tillläggsavgifter

likaledes kunnat ifrågakomma, hade däremot avstått från denna

möjlighet att fylla ut den blivande pensionen.

De sakkunniga hava framhållit, att den nu omförmälda anordningen till

sitt syfte sammanfölle med den av de sakkunniga föreslagna anordningen

med utfyllnad av antalet tjänstår genom extra pensionsavdrag samt att det

vid sådant förhållande syntes naturligt, att i och med pensionsreglementets

ikraftträdande erläggandet av tilläggsavgifter upphörde och tjänstemannen

i stället finge vidkännas extra pensionsavdrag. Detta extra pensionsavdrags

storlek borde uppenbarligen bestämmas så, som örn det börjat

utgå vid den tidpunkt, då tjänstemannen tillträtt sin rikstelefonisttjänst.

Under det att enligt de sakkunnigas förslag rätten till utfyllnad av antalet

tjänstår skulle begränsas till att avse högst 5 år samt icke få begagnas

av den, för vilken mindre än 20 år återstode till pensionsåldern, vore i

förenämnda kungl, brev inga motsvarande restriktioner införda. Då det,

enligt vad de sakkunniga inhämtat, förekomme ett betydande antal fall

— 240 — i vilka rikstelefonist genom tilläggsavgifters erläggande berett sig

utfyllnad för större antal avgiftsår än 5, samt även ett 60-tal fall, då

för vederbörande återstått mindre än 20 ar till pensionsålderns uppnående,

räknat från ordinarieblivandet, hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå

övergångsstadganden, avseende sådana fall.

Enligt departementsförslaget skulle befattning såsom rikstelefonist hänföras

till de tjänster, beträffande vilka det för hel pension erforderliga antalet

tjänstår skulle reduceras till 25. Någon möjlighet för den, som

på grund av tiden för tillträdet av pensionsberättigande tjänst icke kan

erhålla hel pension, att efter eget val genom tilläggsavgifter förvärva

ytterligare tjänstår, skulle icke föreligga vare sig för rikstelefonister eller

för andra tjänstemän. Den i detta avseende för närvarande stadgade rätten

för rikstelefonister torde därför böra upphävas med pensionsreglementets

ikraftträdande, och från och med den 1 juli 1934 bör sådan rätt ej heller

medgivas för nytillträdande rikstelefonister. Det synes mig emellertid angeläget

att tillse, att de rikstelefonister, som redan börjat erlägga tilläggsavgifter

för utfyllnad av antalet avgiftsår, beredas kompensation för erlagda

tilläggsbelopp. Lämpligen synes detta kunna ske genom sådan

förhöjning i den enligt pensionsreglementet utgående pensionen, som svarar

mot de er lagda tilläggsavgifterna. Möjligen kan det också komma att visa

sig skäligt att medgiva rikstelefonist, som även med hänsynstagande till

redan erlagda tilläggsavgifter icke skulle kunna ernå hel pension, rättighet

att genom i viss omfattning fortsatt avgiftsbetalning bereda sig utfyllnad av

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

pensionen. Jag kommer i det följande att hemställa om bemyndigande för

Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för ett ordnande

av ifrågavarande angelägenhet på i huvudsak här antytt sätt.

Bilagor till reglementet.

Bilaga A. Såsom bilaga A till reglementet har intagits förteckning

över de ordinarie befattningar, beträffande vilka enligt vad jag förut tillstyrkt

det för hel pension erforderliga antalet tjänstår skulle utgöra 25.

Antalet av dessa tjänster har för allmänna civilförvaltningens del kunnat

avsevärt reduceras i förhållande till antalet befattningar, för vilka enligt

civila pensionslagen gälla särbestämmelser i fråga örn tjänståldern. Anledningen

härtill är i huvudsak dels att för vissa tjänster rekryteringsförhållandena

numera gestalta sig på ett annat sätt än vid tiden för de nuvarande

bestämmelsernas tillkomst, dels att enligt förslaget rätt till tjänstårsberäkning

skulle införas för tjänstetid i anställning med delaktighet i

statsunderstödd pensionsanstalt, dels ock att möjlighet skulle föreligga för

Kungl. Majit att såsom tjänstår tillgodoräkna en tjänsteman verksamhet

före tillträdet till pensionsberättigande tjänst. Flertalet av de tjänster,

vilka upptagits i bilagan, äro sådana, för vilka antingen stadgats en särskilt

låg pensionsålder (t. ex. kvinnlig sjukvårdspersonal vid sinnessjukhusen)

eller utbildningstiden regelmässigt är så lång, att en lägre tjänstålder än

den normala ansetts påkallad (t. ex. åtskilliga tjänster, av vilkas innehavare

kräves högre vetenskaplig utbildning och vetenskaplig produktion), eller ock

särskilda skäl i övrigt ansetts tala för en lägre tjänstålder.

De befattningar vid allmänna civilförvaltningen, för vilka nu gäller en lägre

tjänstålder än 30 år men vilka icke upptagits i bilaga A, äro följande! vid

yrkesinspektionen yrkesinspektör, skogs- och flottledsinspektör, yrkesinspektris,

yrkesinspektörsassistent och yrkesinspektrisassistent; i medicinalstyrelsen

sjuksköterskeinspektris; vid statens sinnessjukhus kvinnlig ekonomipersonal;

vid barnmorskeläroanstalterna barnmorskelärare; vid farmaceutiska institutet

laborator; i skolöverstyrelsen ledamot å yrkesskola vdelningen; i lantbruksstyrelsen

byråchef för lantbruksärenden; vid lantbruksakademien sekreterare;

vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet Överassistent;

vid lantbrukshögskolan laborator; vid veterinärhögskolan lärare i

hov beslag; vid veterinärstaten länsveterinär samt vid statens provningsanstalt

överdirektör, avdelningschef och förste avdelningsingenjör.

Å andra sidan hava i bilagan ansetts böra upptagas vissa tjänster, för

vilka särbestämmelse örn tjänstålder för närvarande icke gäller. Delvis

förklaras detta av att vid organisationsändringar och uppförande av nya

personalkårer på ordinarie stat under senare år icke alltid vidtagits erforderlig

komplettering av civila pensionslagens specialbestämmelser. De bär

avsedda tjänster, för vilka lägre tjänstålder än nu gällande ansetts böra

stadgas, äro följande: vid fångvårdsstaten lantbruksinspektor; vid lands
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majlis proposition nr 222.

staten landshövding; vid naturhistoriska riksmuseet professor; vid musikaliska

akademien sekreterare samt vid fartygsinspektionen förste fartygsinspektör

och andre fartygsinspektör, varvid avses såväl ingenjörsutbildad

som annan andre fartygsinspektör.

Vid de affärsdrivande verken upptages i bilagan endast rikstelefonist.

Bilaga B. Såsom bilaga B till reglementet har intagits en åldersförteckning,

angivande de undantag från reglementets allmänna stadganden örn

pensionsålder, som ansetts påkallade.

Denna förteckning har kunnat göras väsentligt mindre omfattande än i

de sakkunnigas förslag. Med de generella regler beträffande pensionsålder,

som intagits i reglementet, bliva nämligen åtskilliga av de sakkunniga

föreslagna undantag i sänkande riktning obehövliga. Med den allmänna

inställning till frågan örn pensionsålder, som jag i det föregående tillkännagivit,

har jag vidare ansett undantag i höjande riktning icke böra ifrågakomma.

Jag har exempelvis ansett mig icke böra tillstyrka att, såsom de

sakkunniga ifrågasatt, för gruppen förste expeditionsvakter och expeditionsvakter

fastställes en högre pensionsålder än den, som följer av reglementets

allmänna regler.

Av en del myndigheter framställda yrkanden örn höjningar i förhållande

till sakkunnigförslaget av pensionsåldern för vissa särskilda tjänster har jag

i anslutning till vad här framhållits funnit mig icke kunna biträda. Bland

dessa yrkanden må nämnas förslag av länsstyrelsen i Blekinge län om pensionsåldern

för landskanslister och landskontorister, av styrelsen för veterinärhögskolan

örn pensionsåldern för maskinist vid högskolan, av lotsstyrelsen

örn pensionsåldern för lots och distriktsfyrmästare samt av statens provningsanstalt

örn pensionsåldern för vissa befattningshavare vid anstalten.

Genom den föreslagna generella nedsättningen i pensionsåldrarna tillgodoses

vidare det stora flertalet av de yrkanden, som i de avgivna yttrandena

framställts örn sänkningar av sakkunnigförslagets pensionsåldrar för särskilda

tjänster. Bland förslag örn sänkningar, som jag ansett mig icke

böra biträda, må nämnas av svenska järnvägsmannaförbundet — i anslutning

till hemställan i den vid sakkunnigbetänkandet fogade reservationen

av herr Eriksson — framställt yrkande örn fastställande av en pensionsålder

av 58 år för lokomotivförare, lokomotiveldare och eldare å ångfärja vid

statens järnvägar samt yrkande av statstjänarnas centralorganisation m. fl.

örn bestämmande av en pensionsålder av 55 år för kvinnlig ekonomipersonal

vid statens sinnessjukhus.

I fråga örn de undantag från de allmänna pensionsåldrarna, som upptagits

i bilagan, må framhållas följande.

För ritare eller gravör vid sjökarteverket, gravör eller lieliogravyrritare

vid rikets allmänna kartverk samt ritare vid telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk har i överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag upptagits en pensionsålder av 63 år. För dessa befattningshavare

är pensionsåldern för närvarande bestämd till 65 år.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

För samtliga befattningshavare vid yrkesinspektionen har i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag — delvis i anslutning till vad socialstyrelsen

ifrågasatt — upptagits en enhetlig pensionsålder av 63 år. Samma

pensionsålder föreslås för inspektrisen över sjuksköterskeväsendet.

Beträffande statens sinnessjukhus har bibehållits nuvarande pensionsålder

av 55 år för den kvinnliga sjukvårdspersonalen (förestånderska, Översköterska,

sköterska). Beträffande uppsyningsman av l:a klass har ansetts böra

föreskrivas en pensionsålder av — liksom nu — 60 ar. För maskinmästare

av lia klass har av skäl, som i det följande angivas beträffande vissa befattningar

vid lotsverket, föreslagits en pensionsålder av 63 år (nn 62).

För vägingenjör har med hänsyn till den rörlighet och fysiska spänstighet,

som dennes arbete kräver, ansetts böra stadgas en pensionsålder av 63

år. För broinspektor, väginspektör och maskininspektör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslås samma ålder. Av enahanda skäl har upptagits

en pensionsålder av 60 år för beridare vid hingstdepåerna.

Vad gymnastiska centralinstitutets lärarpersonal angår, gäller nu en

pensionsålder- av 65 år för manlig och 60 år för kvinnlig lärare. Pensionssakkunniga

hava föreslagit 65 år för både manlig och kvinnlig lärarpersonal.

I utlåtande över sakkunnigförslaget har direktionen över institutet

föreslagit en pensionsålder av 60 år för samtliga lärare utom den nuvarande

överläraren i sjukgymnastik; och direktionen har förklarat sig, under

förutsättning att denna åldersgräns bestämdes, icke vilja avstyrka

lika pensionsålder för män och kvinnor. I ett den 30 november 1933 framlagt

förslag till omorganisation av institutet — vilket ärende av Kungl.

Majit förelagts innevarande års riksdag genom proposition nr 157 — har

direktionen emellertid föreslagit en pensionsålder av 60 år för manlig

och 55 år för kvinnlig lärare. Detta förslag har tillstyrkts av statskontoret,

varemot institutets lärarkollegium och svenska gymnastiklärarsällskapet

förordat en pensionsålder av 60 år för såväl lärare som lärarinna.

För egen del har jag ansett mig böra biträda sistnämnda förslag. Enär

i omorganisationsförslaget förutsatts, att en lärarbefattning i sjukvårdslära

— för vilken den normala pensionsåldern 65 år torde böra gälla —

skulle vid institutet inrättas från och med den 1 juli 1935, hava de i bilagan

B införda lärarbefattilingar, för vilka den tillstyrkta undantagsbestämmelsen

skulle lända till efterrättelse, upptagits under benämningarna

lärare, respektive lärarinna i fysisk fostran.

För fyringenjör och verkmästare vid lotsstyrelsen samt befälhavare å

lotsverkets ångfartyg gäller för närvarande en pensionsålder av 62 år. Med

hänsyn till önskvärdheten av att undvika alltför stor variation i pensionsåldrarna

har denna ålderssiffra, som saknas i kommunikationsverkens pensionslag,

ansetts icke böra bibehållas i departementsförslaget. På grund

härav har pensionsåldern för nämnda befattningar jämkats till 63 år.

Samma åldersgräns bör bestämmas för byggmästare vid lotsstyrelsen.

Vad de affärsdrivande verken angår, har redan förut omnämnts det för
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Majus proposition nr 222.

slag, som i bilagan innefattas beträffande ritare vid telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk. I övrigt har för telegrafverkets

vidkommande icke föreslagits annan ändring i nuvarande pensionsåldrar

för i bilagan upptagna befattningar än att i enlighet med de sakkunnigas

förslag åldersgränsen för verkstadsmästare angivits till 63 i stället för

såsom nu 65 år. Beträffande statens järnvägar föreslås, likaledes i enlighet

med sakkunnigförslaget, att pensionsåldern för Överbanmästare bestämmes

till 63 år (nu 65). I fråga om statens vattenfallsverk har pensionsåldern

för maskinmästare ansetts böra i enlighet med pensionssakkunnigas

förslag fixeras till 63 år (nu 65). Vad slutligen angår domänverket, har

pensionsåldern för Överjägmästare, byrådirektör, jägmästare, skogsskolföreståndare

och skogstaxator ansetts böra, på yrkande av domänstyrelsen och i

huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, sänkas från nuvarande

67 eller 65 år till 63 år. Beträffande assistent, vilken befattning

i samband med föreslagen omorganisation av domänverket ifrågasatts till

uppförande å ordinarie stat, har domänstyrelsen vid organisationsförslagets

avgivande påyrkat en pensionsålder av 55 år. För sistnämnda befattning

har emellertid pensionsåldern i departementsförslaget upptagits till 60 år.

Såsom i det föregående omnämnts, hava bland andra vissa förste postexpeditörer

och förste telegrafexpeditörer — vilka befattningar tillhöra

12:e lönegraden — tillerkänts personlig löneställning lika med befattningshavare

i 13:e lönegraden, och enligt vad jag förordat skulle de erhålla motsvarande

ställning beträffande pensionsunderlag och pensionsavdrag. Med

avfattningen av mitt förslag på denna punkt komma för ifrågavarande befattningshavare

i övrigt i pensionshänseende att gälla reglerna för 12:e lönegraden,

vadan pensionsåldern för dem kommer att bliva 60 år. Enahanda

blir förhållandet med lokomotivförare.

På de yrkanden, som i avgivna yttranden framställts beträffande särskild

pensionsålder för vissa icke-ordinarie befattningar, torde jag i detta sammanhang

icke behöva ingå, enär Kungl. Majit skulle äga att i förekommande

fall meddela undantagsbestämmelser i detta hänseende.

Förslaget till tjänstepensionsreglemente för arbetare.

Vissa allmänna frågor.

Såsom jag redan i det föregående framhållit, torde i fråga örn pensioneringssystem

för statens arbetarpersonal, på sätt 1930 års pensionssakkunniga

föreslagit, tjänstemannapensioneringen lämpligen kunna tjäna som

mönster, givetvis med de modifikationer, vilka äro betingade av de särskilda

anställnings- och avlöningsförhållanden, som gälla för arbetare.

Spörsmålet örn lämpligt pensioneringssystem är nära avhängigt av frågan

örn arbetarpensioneringens omfattning.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

I denna fråga laar majoriteten av de sakkunniga ansett, att pensionsrätt

enligt det föreslagna tjänstepensionsreglementet borde beredas sådana arbetare

i statens tjänst, vilka fylla ett fortlöpande om ock endast för viss

del av året förefintligt behov av arbetskraft och för vilka fastställts en arbetstid

av normal omfattning. Härmed åsyftas alltså icke blott de arbetare,

vilka med olika benämningar bruka kallas »fast anställda», »stadigvarande»,

»årsarbetare» eller dylikt, utan även de säsongarbetare, vilka

tämligen regelbundet anställas år efter år för utförande av arbete, som

på grund av sin särskilda natur kan utföras endast under en viss del av

året, ehuru själva arbetsbehovet måste betecknas såsom fortlöpande. Reglementet

vore däremot icke avsett att gälla exempelvis arbetare vid statens

järnvägsbyggnader eller vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,

vilkas anställning måste sägas äga mera tillfällig karaktär, även örn den,

såsom fallet kunde vara under en period av större nybyggnads- och anläggningsarbeten,

komme att utsträckas över en följd av år. Sistnämnda

anställningshavares pensionsförhållanden syntes fördenskull tillsvidare

böra regleras enligt i huvudsak samma grunder, som innefattas i kungörelsen

den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning, vilken kungörelse borde undergå viss omarbetning.

Ett huvudvillkor för åtnjutande av pensionsrätt enligt reglementet syntes

vidare böra vara, att den anställde hade en arbetstid av normal omfattning.

Härmed hava de sakkunniga åsyftat en för dag, vecka eller annan

tidsperiod fastställd arbetstid av i yrket gängse omfattning, exempelvis

8 timmar per dag eller 48 timmar per vecka. Såsom ytterligare förutsättningar

för reglementets tillämplighet skulle gälla, att arbetaren nått

en levnadsålder av minst 21 år samt att hans anställning antingen fortgått

21 månader i följd eller ock under vart och ett av tre på varandra

följande kalenderår omfattat minst 7 månader.

Örn dessa förutsättningar anföra de sakkunniga:

Vad åldersbestämmelsen angår, innebär den en skärpning gentemot vad

nu gäller i fråga örn inträde i de pensionskassor, som ombesörja pensioneringen

av vissa icke-ordinarie anställningshavare vid kommunikationsverken

enligt förut omförmälda, år 1917 fastställda bestämmelser. I dessa

kassors reglementen är nämligen minimiåldern för inträde bestämd till 18

år. En höjning synes emellertid de sakkunniga befogad med hänsyn bland

annat till den föreslagna begränsningen av det antal tjänstår, som erfordras

för åtnjutande av hel pension — nu 35 men enligt förslaget 30

tjänstår.

Vidkommande därefter föreskriften örn minimitiden för anställning, innan

pensionsrätt må tillerkännas vederbörande, vilja de sakkunniga framhålla,

att det icke synes föreligga anledning att låta arbetaren börja medelst

pensionsavdrag å lönen bidraga till sin pensionering, förrän han

varit i statens tjänst så lång tid, att anställningen vunnit en viss stadga.

Det torde likaledes vara av vikt, med hänsyn icke minst till de anställda,

att reglementet bestämt fixerar de anställningsperioder, som skola tjäna

till ledning vid bedömande av huruvida, å ena sidan, en årsarbetare och,

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.-ts proposition nr 222.

å andra sidan, en säsongarbetare med avseende å anställningens varaktighet

fyller måttet för erhållande av pensionsrätt. I fråga örn säsongarbetare

är speciellt att märka, hurusom de sakkunniga ansett, att anställningen

skall hava omfattat större delen — 7 månader — av vartdera av

tre på varandra följande år. Även med avseende å säsongarhetarna hör

alltså enligt de sakkunnigas mening gälla, att statsanställningen skall

vara deras huvudsakliga sysselsättning för att pensionsrätt må kunna

ifrågakomma.

Framhållas må, att den tid av 21 månader i följd eller, för säsongarbetare,

7 månader under vartdera av tre på varandra följande kalenderår,

som anställningen skall hava omfattat för att pensionsrätt må kunna ernås,

icke behöver infalla efter uppnådda 21 års ålder. En arbetare, som

exempelvis varit i tjänst från och med det han fyllde 19 år, blir sålunda

underkastad reglementets bestämmelser omedelbart vid uppnåendet av den

fastställda åldersgränsen 21 år.

Bland de arbetare, vilka vid reglementets ikraftträdande redan äro delägare

i någon av de enligt av riksdagen år 1917 antagna föreskrifter inrättade

kassorna för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk, torde emellertid

förefinnas personer, som icke uppfylla de med avseende å minimiålder

och viss minsta anställningstid föreslagna villkoren för åtnjutande av

pensionsrätt. Då det icke torde kunna sättas i fråga, att arbetare, vilka

enligt nu gällande föreskrifter blivit delaktiga i en på avgiftsplikt grundad

pensionering, skulle vid utfärdandet av nya pensionsbestämmelser gå

miste örn sin pensionsrätt, hava de sakkunniga ansett sig böra för nu avsedda

fall intaga ett undantagsstadgande i 1 § 2 mom.

En av de sakkunniga, byråchefen Sidenbladh, har reserverat sig mot att

det föreslagna tjänstepensionsreglementet skulle gälla jämväl s. k. säsongarbetare.

Enligt reservantens mening vore nämligen det pensioneringssystem,

som innefattades i reglementsförslaget, icke lämpligt beträffande denna

kategori av arbetare. I varje fall syntes det bliva svårt att draga en

skarp gräns mellan säsongarbetare och mera tillfälligt anställda arbetare.

Även andra svårigheter kunde befaras uppstå vid tillämpning å säsongarbetare

av reglementsbestämmelserna. Vid sådant förhållande ansåge

reservanten, att pensionsfrågan för säsongarbetare borde lösas efter enahanda

linjer, som av de sakkunniga förordats i fråga örn mera tillfälligt

anställda arbetare.

Avgivna yttranden. Ett flertal myndigheter har förklarat sig dela reservantens

uppfattning beträffande säsongarbetarnas pensionering. Arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygstyrelsen, järnvägsstyrelsen och

vattenfallsstyrelsen hava sålunda avstyrkt säsongarbetarnas inbegripande

under tjänstepensionsreglementet för arbetare. Även vissa andra myndigheter

hava beträffande denna detalj i förslaget uttalat tveksamhet eller

betänkligheter. Försvar sväsendets lönenämnd känner sig icke övertygad

örn att de föreslagna bestämmelserna i allo lämpa sig för säsongarbetare,

ehuru nämnden icke vill bestrida, att nämnda arbetargrupp kan hava

befogade anspråk på att få sin pensioneringsfråga ordnad i samma rikt
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

ning seni årsarbe tarna. Pensionsstyr elsen anser sig böra framhålla, att

pensionsrätter utsträckning till säsongarbetare medför vissa vanskligheter

av teknisk natur, vilka de sakkunniga enligt styrelsens förmenande

icke lyckats helt övervinna. Kommunikationsverkens lönenämnd föreställer

sig, att en utsträckning av tjänstepensioneringen till att omfatta

även säsongarbetare kommer att bereda vederbörande myndigheter icke

så litet extra arbete på grund av skyldigheten för verket att föra tjänstematrikel

över dylika arbetare, pröva pensionsansökningar, uträkna livräntor

för avgångna m. m. Genom tillkomsten av spörsmålet örn pensionering

av arbetare i mindre fast anställning hade enligt nämndens mening det

statliga arbetarpensionsproblemet fått ett avsevärt större innehåll och en

långt större betydelse än förut. Det kunde vid sådant förhållande vara

förtjänt av övervägande, huruvida icke arbetarpensioneringen i dess helhet

lämpligen skulle kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas genom anlitande

av den utav pensionsstyrelsen omhänderhavda frivilliga pensionsförsäkringen.

Statskontoret anser någon tvekan visserligen kunna råda, örn även säsongarbetarna

böra bliva delaktiga i den föreslagna pensioneringen. Det

förefölle, som örn dessa arbetare i många fall skulle bliva bra nog besvärliga

att hålla reda på med den noggrannhet, som krävdes för att i sinom

tid kunna erhålla en exakt beräkning av tjänstetiden för pension (avdragstiden).

Statskontoret ansåge sig dock ej hava anledning motsätta

sig förslaget i denna del. Riksräkenskapsverket uttalar likaledes betänksamhet

mot att säsongarbetare inneslutas i pensionsregleringen, därest

denna löses på sätt de sakkunniga föreslagit. Skulle nämnda arbetare

likväl befinnas böra inordnas i pensionsregleringen, syntes i varje fall

böra uppställas det kravet, att säsongarbetare skulle vara anställd i statens

tjänst viss del av varje år, förslagsvis 7 månader. I

I betraktande av den avvisande eller tveksamma hållning, som myndig- Departementsheterna

intagit gentemot förslaget att under den avsedda tjänstepensioneringen

inordna även de s. k. säsongarbetarna kunde det möjligen synas

välbetänkt att tills vidare undantaga dessa från pensionsreglementets tilllämpning.

Då jag i allt fall finner mig böra tillstyrka en lösning av

arbetarpensionsfrågan på sätt majoriteten av pensionssakkunniga föreslagit,

varigenom såväl års- som säsongarbetare skulle erhålla en på egen bidragsplikt

grundad pensionering, är det främst av den anledningen, att jag

finner det ligga i statens eget intresse att ordna för sina anställdas ålderdomslorsörjning

på sådant sätt, att så många som möjligt av dem, vilka

verkligen fylla ett stadigvarande behov av arbetskraft, erhålla tillfälle

att genom egna bidrag förbättra den pension, som eljest skulle kunna utgå

för anställningen. Ingen torde kunna bestrida det sakligt berättigade i att

en säsongarbetare, vars statsanställning på grund av arbetets natur visserligen

företer längre eller kortare årliga avbrott men dock utgör veder
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

börandes huvudsakliga sysselsättning, erhåller en pension, som ansluter

sig till vad en arbetare i kontinuerlig anställning med samma effektiva

tjänstgöringstid anses böra åtnjuta. Jag förbiser ingalunda, att vissa

praktiska olägenheter och en del ökat administrativt arbete kunna vara

förenade med genomförandet av ordnad pensionering av säsongarbetare.

Det synes mig dock sannolikt, att de flesta svårigheterna äro av övergående

natur och att, sedan väl en tids erfarenhet av det nya pensioneringssystemet

vunnits, en anpassning skall ernås, som bestyrker min tro, att

myndigheternas farhågor varit icke oväsentligt överdrivna.

I samband med frågan örn pensioneringens omfattning torde även spörsmålet

örn de ar betsledande förmännens och arbetsförestånderskornas

ställning i pensionshänseende böra beröras.

De sakkunniga hava funnit visst fog förefinnas för de erinringar, som

gjorts mot tidigare pensionsutredningars förslag att hänföra de arbets]

edande förmännen till en gemensam särskild pensionsgrupp i arbetarpensionsreglementet.

Denna personalgrupp syntes nämligen med avseende

å såväl anställnings- som avlöningsförhållanden vara så heterogent sammansatt,

att för samtliga hit hänförliga anställningshavare knappast borde

fixeras ett gemensamt pensionsunderlag, vilket av naturliga skäl bleve

relativt lågt. En lämpligare lösning av dessa anställningshavares pensionsfråga

syntes kunna vinnas genom att å dem tillämpa samma pensioneringsgrunder,

som föreslagits för tjänstemannapersonalen, och alltså,

i den mån Kungl. Majit så prövade skäligt, bereda dem pensionsrätt enligt

civila tjänstepensionsreglementet.

Avgivna yttranden. Mot detta förslag har riktats kritik av statskontoret.

Även örn, yttrar statskontoret, man skulle vara benägen att i likhet

med de sakkunniga anse, att det mera kvalificerade befälet, såsom

verkmästare och mästare, lämpligen kunde inplaceras i löneskalan för

tjänstemän och i avseende å pensionsförhållanden behandlas såsom tjänstemän,

så återstode dock det arbetsledande befäl, som utgöres av exempelvis

föreståndare för regementenas intendenturverkstäder och förestånderskor

för truppförbands tvättinrättningar. Dessa sistnämnda arbetsledare

stöde visserligen arbetarna mycket nära, och skillnaden i avlöning

plägade icke vara så synnerligen stor, men den vore dock tydligt markerad;

och vid den pensionering av arbetarpersonal, som hittills med riksdagens

medverkan i varje fall ägt rum, hade nämnda arbetsledande befäl

ansetts böra erhålla något större pensionsförmån än annan arbetare. Örn

man över huvudtaget ville, att denna förmansgrupp skulle höja sig något

även i pensionshänseende över de vanliga arbetarna, vore det därför enligt

statskontorets mening nödvändigt att i pensionsreglementet för arbetare

upptaga en särskild pensionsgrupp för arbetsledande förmän (arbetsförestånderskor).

Representanter för vissa personalsammanslutningar (försvarsverkens ci
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts propositio7i nr 222.

viig, personals förbund, telegraf- och telefonmannaförbundet, svenska järnvägsmannaförbundet,

svenska elektriska arbetarförbundet, svenska vägoch

vattenbyggnadsarbetarförbundet samt mynt- och justeringsverkets

verkstadsklubb) hava i gemensamt avgivet utlåtande likaledes yttrat sig

i frågan. I anledning av de sakkunnigas förslag, att vissa förmän, däribland

sådana vid truppförbandens intendenturverkstäder, skulle pensioneras

som tjänstemän, erinra förbunden, att riksdagen år 1929 enhälligt

avslagit en motion örn att åt dessa förmän skulle givas tjänstemannaställning.

Förmännen vid arméns truppförband intoge i allt väsentligt en ställning,

som vore jämförlig med yrkesarbetarnas. Arméförvaltningen hade

också i en skrivelse till försvarsväsendets lönenämnd den 20 augusti 1927

framhållit denna likhet mellan förmännen och de övriga arbetarna, i det att

ämbetsverket meddelade, att förmännen numera aktivt deltoge i arbetet

samt att de under sig hade endast ett fåtal arbetare. Det gåves även exempel

på förmän, som vore ensamma på respektive plats. Alla dessa förmän

vore så likställda med arbetarna, att det icke funnes skäl att i pensionshänseende

göra någon åtskillnad mellan dem och övriga arbetare. På grund

därav ansåge personalrepresentanterna, att ifrågavarande förmän borde

inrymmas under pensionsreglementet för arbetare och därvid hänföras till

gruppen: arbetare i anställning, för vilken kräves särskild yrkesutbildning.

De anmärkningar, som på denna punkt riktats mot de sakkunnigas förslag,

hava givit mig anledning att låta införskaffa vissa upplysningar från

de verk, vilka i större omfattning sysselsätta arbetarpersonal, i avsikt att

därigenom erhålla närmare belysning av de arbetsledande förmännens ställning

i lönehänseende. De inkomna uppgifterna bestyrka till fullo riktigheten

av de sakkunnigas på överläggningar med vederbörande verks- och

personalrepresentanter grundade omdöme, att denna personalgrupp med

avseende å såväl anställnings- som avlöningsförhållanden är synnerligen

heterogent sammansatt. Vad angår kommunikationsverken torde såsom

allmänt omdöme kunna sägas, att förmanspersonalen i regel utgöres av

ordinarie tjänstemän, vilka höra under tjänstepensionsreglementet, eller

av anställningshavare, vilka — örn de anses böra bibehållas som förmän

— så småningom vinna tjänstemannaställning. För kommunikationsverkens

vidkommande torde sålunda behovet av en i arbetarpensionsreglementet

intagen särskild pensionsgrupp, avsedd för arbetsledande förmän, vara

skäligen ringa, vilket bestyrkes av den omständigheten, att vederbörande

verksmyndigheter i sina yttranden över pensionssakkunnigas förslag lämnat

detsamma utan erinran i denna del. Vad därefter angår arbetarpersonalen

vid försvarsväsendet, giva de inkomna uppgifterna vid handen,

att avlöningsförmånerna i fråga örn ett stort antal av de såsom arbetsledande

förmän redovisade anställningshavarna endast i obetydlig mån

—- exempelvis med endast några öre i timmen -— avvika från dem, som

tillkomma närmast jämförliga arbetare inom samma yrkesgrupp. AnledBihang

till riksdagens protokoll 193A. 1 sami. Nr 222.

Departements
chefen.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts -proposition nr 222.

ningen härtill torde ofta vara den, att förmansskapet icke för vederbörande

medför väsentligt ökat ansvar. Sålunda har exempelvis i en

av de insända uppgifterna använts beteckningen »titulärförmän» på

vissa av de redovisade förmännen. I vissa fall åter redovisas förmän,

vilkas avlöning med tämligen betydande belopp överstiger den lön, som

tillkommer närmast jämförliga arbetare. Vid arméns centrala beklädnadsverkstad

finnas förmän, för vilka fastställts en maximilön av 5,300,

respektive 6,000 kronor, och vid marinens centrala beklädnadsverkstad åtnjuta

exempelvis förmannen i skrädderireparationsverkstaden och förmannen

i skomakeriavdelningen för nytillverkning löner, vilka motsvara den

för extra ordinarie tjänstemän i 12:e lönegraden fastställda lönen; andra

förmän äro i lönehänseende jämställda med e. o. tjänstemän i 10 :e lönegraden

o. s. v. Vid allmänna civilförvaltningen torde ett liknande förhållande

vara rådande.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden har jag i likhet med de sakkunniga

funnit lämpligast, att förmanspersonalen icke behandlas såsom

en särskild pensionsgrupp i arbetarpensionsreglementet. Dock vill jag

uttryckligen betona, hurusom den omständigheten, att enligt mitt förslag

Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet att utsträcka tillämpningen av pensionsreglementet

för tjänstemän till vissa anställningshavare i förmansställning,

icke bör förstås så, att alla förmän skulle hänföras under

tjänstemannapensioneringen. Detta synes endast böra ifrågakomma

i särskilda undantagsfall, nämligen då vederbörande arbetsledande förman

intager en löneställning, som mera avsevärt avviker från övriga arbetares

lönevillkor. Icke heller får den omständigheten, att för en arbetsledande

förman fastställes ett särskilt pensionsunderlag eller han i pensionshänseende

hänföres till viss lönegrad å tjänstemannaskalan, anses

innebära, att man därvid tagit ställning till frågan, huruvida vederbörande

även i övrigt bör beredas samma ställning som med honom i lönehänseende

jämförliga tjänstemän. Med anledning av statskontorets betänkligheter

mot att nu göra avsteg från den praxis, som med avseende å

förmännen hittills följts vid den av riksdagen från fall till fall beslutade

tjänstepensioneringen, vill jag framhålla, att de tämligen låga pensionsbelopp,

som tillämpats vid riksdagens pensioneringsbeslut, utgjort en anledning

för särskiljande av förmännen, som i framtiden icke kommer att

föreligga. Det förtjänar likaledes understrykas, att med det pensioneringssystem

för arbetare, som nu föreslås, pensionsunderlagen icke bestämts i

förhållande till den till varje arbetare faktiskt utgående lönen utan ansetts

böra fixeras till enhetliga belopp för en hel grupp arbetare med tämligen

växlande lönevillkor. Att då låta förmanskapet i och för sig berättiga

till högre pension torde icke vara motiverat, lika litet som det kan

vara riktigt att helt bortse från de i jämförelse med övriga arbetare betydligt

större avlöningsvariationerna inom förmansgruppen, något som

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

skulle bliva fallet, därest för denna grupp fastställdes ett enhetligt särskilt

pensionsunderlag.

Beträffande sådana förmän vid försvarsväsendet, vilka kunna komma

i fråga till inordnande under pensionsbestämmelser för tjänstemän,

torde böra övervägas att låta därmed anstå i avvaktan på genomförande

av en ny pensionslagstiftning för militära, civilmilitära och civila tjänstemän

vid försvarsväsendet. Av olika anledningar synas nämligen dessa

förmän närmast höra hemma under en dylik lagstiftning. Till detta

spörsmål kan emellertid för närvarande bestämd ståndpunkt icke tagas.

Jag övergår härefter till att något beröra frågan, vilka arbetargrupper

böra und antagas från pensionsreglementets tillämplighet.

De sakkunniga hava, såsom förut nämnts, förklarat, att reglementet icke

vore avsett att gälla exempelvis arbetare vid statens järnvägsbyggnader

eller vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, vilkas anställning

måste sägas äga mera tillfällig karaktär. Likaså framhålla de sakkunniga,

hurusom inom vissa verk löneförhållandena för arbetarpersonalen

kunde vara så ordnade, att de för normala fall föreslagna pensioneringsgrunderna

icke lämpligen kunde vinna tillämpning. Detta gällde exempelvis

stallbetjänter vid statens hingstdepåer och stuteri samt arbetarpersonalen

vid statens lantbruksinstitut. Sistnämnda arbetargrupper vore

avlönade till avsevärd del genom naturaförmåner, varigenom den kontanta

lönen bleve relativt låg. Det syntes därför, såsom av vederbörande

verksmyndigheter framhållits, icke kunna ifrågasättas att ålägga dylika

arbetare någon avgiftsskyldighet, utan det syntes nödigt att för dem ordna

pensioneringen efter andra och mera summariska grunder. De sakkunniga

hava därför i reglementsförslaget infört ett stadgande, som skulle

möjliggöra för Kungl. Maj:t att undantaga den till visst förvaltningsområde

hörande arbetarpersonalen i dess helhet eller någon del av densamma.

Avgivna yttranden. Av myndigheternas uttalanden rörande den föreslagna

arbetarpensioneringens lämpliga omfattning må, frånsett vad redan

anförts rörande de s. k. säsongarbetarna, återgivas följande.

Medicinalstyrelsen framhåller, att den fåtaliga grupp av arbetare, som

sysselsättes vid statens sinnessjukhus huvudsakligen för utförande av behövliga

reparationsarbeten, i regel icke har sådan stadigvarande anställning,

att det föreslagna pensionsreglementet bör tillämpas å den.

Järnvägsstyrelsen anser lämpligast, att de vid färdiga banan tjänstgörande

ban- och byggnadsarbetarna inordnas under kungörelsen den 8 november

1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.

Sagda kungörelse skulle därigenom vinna tillämpning å samtliga

ban- och byggnadsarbetare. De sakkunnigas förslag skulle däremot, örn

det genomfördes, medföra en uppdelning av ifrågavarande, på gemen
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

samma anställningsvillkor anställda arbetare i pensionshänseende allt efter

som de tjänstgjorde vid byggnadslinjerna eller vid färdiga banan. Det

vore enligt järnvägsstyrelsens mening uppenbart, att en sådan uppdelning

icke kunde vara lämplig, och det så mycket mindre som i stor utsträckning

överflyttning av dylika arbetare ägde rum fram och åter mellan

byggnadslinjen och färdiga banan. Styrelsen erinrar dessutom örn att

styrelsen i särskilda skrivelser den 20 september 1930 och 29 september

1932 uttalat sig för att även stadigvarande banarbetare och omlastare —

vartill borde komma de stadigvarande arbetarna å statens järnvägars

tryckeri — borde provisoriskt inordnas under 1918 års kungörelse. Med

hänsyn till det för närvarande rådande och nu förutsebara synnerligen

bekymmersamma ekonomiska läget för statens järnvägar ansåge sig järnvägsstyrelsen,

som måste på allt sätt hålla driftkostnaderna nere, ej kunna

tillstyrka, att arbetarnas pensionsrätt nu utvidgades i annan mån än vad

den av styrelsen redan föreslagna utökningen av tillämpningsområdet för

1918 års kungörelse innebure.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekar, hurusom de arbetare, vilka

sysselsättas vid de av styrelsen bedrivna hamn- och vägbyggnadsarbetena,

med hänsyn till anställningens karaktär torde vara likställda med arbetarna

vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,

för vilka det föreslagna pensionsreglementet icke vore avsett

att gälla. Fördenskull hemställer styrelsen, att kungörelsen 859/1918

måtte utvidgas till att omfatta även arbetarna vid nyss berörda, genom

styrelsens försorg bedrivna arbeten.

Byggnadsstyrelsen fäster uppmärksamheten på att styrelsen anställer

maskinister och eldare vid vissa av styrelsen förvaltade egendomar. För

dessa arbetare kunde emellertid icke fastställas någon arbetstid av normal

omfattning, vilket vore en av förutsättningarna för pensionsrätt enligt det

föreslagna reglementet. Dylika anställningshavare borde emellertid enligt

styrelsens mening icke utestängas från direkt tillämpning av reglementet.

Skolöverstyrelsen anser billighet tala för att även städerskor vid statens

verk och inrättningar beredas rätt till pension.

Domänstyrelsen framhåller, att domänverkets arbetare, såsom en följd

av skogsbrukets natur, till stor del vore säsongarbetare av mer eller mindre

tillfällig art. Avverkningen skedde till större delen under vintermånaderna.

Hyggesvård, skogsodling och flottning vore i regeln förlagda till

våren och försommaren, övriga arbeten verkställdes vanligen under sommaren

och hösten. Arbetsplatserna växlade rätt starkt år från år. Dessa

förhållanden föranledde, att en verkligt stadigvarande anställning av de

egentliga skogsarbetarna icke förekomme. Mera fast anställning ägde

däremot de, som arbetade vid domänverkets sågar. I Norrland och större

delen av Dalarna utfördes domänverkets skogsarbeten dels av innehavare

av å kronoparker befintliga skogstorp, odlingslägenheter, kronotorp och

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

kolonat samt deras söner, dels av sådana mindre hemmansägare och lägenhetsinnehavare

och deras familjemedlemmar, vilka vore boende i närheten

av kronans skogar, dels ock av från andra orter komna tillfälliga

arbetare, vilka efter säsongarbetets slut å en ort söka arbetsanställning

å annan ort. Inom södra och mellersta delarna av landet utfördes domänverkets

skogsarbeten till väsentlig del av arrendatorer av gårdar, torp

och mindre lägenheter å kronans skogar. Med hänsyn till nu angivna

förhållanden holle domänstyrelsen före, att pensionering av den i domänverkets

rörelse anlitade arbetarpersonalen endast i undantagsfall borde

komma i fråga.

Förenämnda representanter för vissa personalsammanslutningar hava

yrkat, att arbetarna vid statens hingstdepåer och stuteri måtte medtagas

i den bidragspliktiga pensioneringen, oaktat deras avlöning delvis utginge

in natura.

Ehuru jag finner det önskvärt, att så stora grupper som möjligt av statens

arbetarpersonal göras delaktiga i en på bidragsplikt för de anställda

grundad tjänstepensionering, är det likväl obestridligt, att ett pensioneringssystem

sådant som det här närmast avsedda icke kan eller hör vinna

tillämpning å samtliga av staten sysselsatta arbetare. I likhet med pensionssakkunniga

finner jag sålunda det kravet obetingat böra uppställas

för pensionsreglementets tillämplighet, att vederbörande arbetare fyller

ett fortlöpande behov av arbetskraft samt att för honom gäller en arbetstid

av normal omfattning. Örn sålunda pensionsreglementets tillämpningsområde

av dessa anledningar måste i viss mån begränsas, böra fördenskull

de undantagna arbetargrupperna icke ställas utanför möjlighet att

komma i åtnjutande av pension. Hedan nu har en pensionering av understödskaraktär

blivit ordnad för vissa här åsyftade arbetare, exempelvis

förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning. Pensionssakkunniga hava för sin del

uttalat att, i den mån pensionering funnes böra genomföras även för sådana

mera tillfälligt anställda arbetare, vilka på grund av särskilda förhållanden

kommit att kvarstå i statstjänst under längre tid, en dylik pensionering

lämpligen syntes kunna ordnas efter ganska summariska grunder

och utan bidragsplikt från anställningshavarnas sida. Jag har låtit

inom finansdepartementet utarbeta ett utkast till dylika summariska pensionsföreskrifter

(Bilaga B vid statsrådsprotokollet), för vilket jag blir i

tillfälle att lämna närmare redogörelse i det följande.

Järnvägsstyrelsens uppfattning, att samtliga ban- och byggnadsarbetare,

således även de vid färdiga banan anställda, liksom ock stadigvarande

banarbetare och omlastare samt arbetarna å statens järnvägars tryckeri

borde pensioneras enligt förut omförmälda kungörelse 859/1918, kan

jag icke dela. Väl är det sant, att för ban- och byggnadsarbetarna i lönehänseende

gäller ett gemensamt kollektivavtal, men denna omständighet

Departements
chefen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

synes mig — lika litet som det förhållandet, att förflyttning av arbetare

i viss utsträckning äger rum mellan byggnadslinjen och färdiga banan

— utgöra tillräckligt motiv för att från det föreslagna pensionsreglementet

undantaga en så stor arbetargrupp med relativt stadigvarande anställning.

Upplysningsvis må nämnas, att enligt tillgängliga uppgifter antalet

arbetare vid statens järnvägsbyggnader under år 1933 utgjorde

högst omkring 1,740 (september) och lägst omkring 600 (december), medan

antalet ban- och byggnadsarbetare, anställda vid färdiga banan och för

närvarande belt i avsaknad av pensionsrätt, under samma år utgjorde

högst omkring 5,500 (augusti) och lägst omkring 1,350 (januari). Att låta

den förra, mindre gruppens anställnings- och pensionsförhållanden bliva

bestämmande för den senare, långt talrikare gruppens synes mig ganska

oegentligt. Än mindre skäl anser jag föreligga att, på sätt järnvägsstyrelsen

föreslagit, under 1918 års pensionskungörelse inordna de stadigvarande

banarbetarna och omlastarna samt tryckeriarbetarna, alldenstund

några betänkligheter med avseende å bristande kontinuitet i anställningen

eller dylikt knappast torde kunna anföras till stöd för deras

undantagande från pensionsreglementet. Det förtjänar också att nämnas,

att järnvägsstyrelsen tidigare, i skrivelse den 20 december 1919, hemställt,

att banarbetarna och omlastarna, måtte komma i åtnjutande av

rätt till pension enlig reglementet för statens järnvägars pensionskassa

för icke-ordinarie personal. Järnvägsstyrelsen framhöll i detta sammanhang

bland annat, att de stadigvarande banarbetarna i avseende på sin

tjänsteställning vore fullt jämförliga med verkstads- och förrådsarbetare

med stadigvarande anställning.

Att däremot pensioneringen av den del av gruppen ban- och byggnadsarbetare,

som bar anställning vid statens järnvägsbyggnader, liksom också

för arbetare vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning fortfarande

ordnas utan bidragsplikt från de anställdas sida och enligt mera summariska

grunder, lärer få anses betingat av att dessa anställningsbavare

icke kunna sägas uppfylla det för pensionsrätt enligt reglementet stadgade

huvudvillkoret att fylla »ett fortlöpande örn ock endast för viss

del av året förefintligt behov av arbetskraft». Skulle emellertid en arbetare,

å vilket pensionsreglementet vunnit tillämpning, överflyttas till

byggnadslinjerna, synes detta icke böra för honom medföra förlust av den

redan vunna pensionsrätten. Jag bar, såsom i det följande skall omnämnas,

funnit mig böra komplettera de sakkunnigas förslag med uttrycklig

föreskrift härutinnan. Likaledes torde en arbetare, som från byggnadslinjerna

övergått till färdiga banan och där vunnit pensionsrätt enligt

reglementet, böra få räkna sig viss del av den föregående anställningstiden

till godo såsom tjänstår för bestämmande av pensionsförmånens

storlek.

Vad angår de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omförmälda hamnoch

vägbyggnadsarbetarna, torde även dessa vara att hänföra under de

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

mera summariska pensioneringsgrunder, vilka jag i det följande kommer

att närmare beröra. Detsamma gäller i fråga örn städerskor och andra anställningsliavare,

för vilka icke kan sägas gälla en arbetstid av normal

omfattning.

Av domänstyrelsens redogörelse för de anställningsförhållanden, som

gälla beträffande domänverkets arbetare, synes mig framgå, att pensionering

av skogsarbetare, där sådan kan ifrågakomma, måste ske i enlighet

med de summariska pensionsbestämmelserna. De fast anställda arbetarna

vid domänverkets sågverk torde däremot i allmänhet falla under det

föreslagna pensionsreglementet.

I fråga örn arbetare, vilkas avlöning till mera avsevärd del utgår in

natura, hava de sakkunniga av anförda skäl intagit den ståndpunkten, att

dylika anställningshavare icke borde införas under tjänstepensionsreglementet

för arbetare. Givetvis kan denna fråga vara föremål för tvekan.

För min del är jag emellertid av den uppfattningen, att beträffande arbetare,

vilka uppfylla de i det föregående angivna allmänna villkoren för

pensionsrätt enligt det ifrågavarande reglementet, avlöningens utgående

delvis in natura i och för sig icke bör vara tillräcklig anledning att undantaga

dem från reglementets tillämplighet. Ett dylikt undantagande

bör vara beroende av frågan, örn reallönen i sin helhet är så låg, att reglementets

pensionsunderlag icke rimligen kunna tillämpas, eller örn särskilda

skäl till undantag eljest föreligga. Vad särskilt angår arbetarna

vid statens hingstdepåer och stuteri, synas mig övervägande skäl tala för

dessas inordnande under reglementet.

Någon fullständig uppräkning av de arbetargrupper, vilka av olika anledningar

böra undantagas från pensionsrätt enligt reglementet, torde för

närvarande varken vara lämplig eller möjlig. Det bör ankomma på

Kungl. Majit att efter närmare utredning meddela beslut örn erforderliga

undantag. Dock vill jag i detta sammanhang icke underlåta att framhålla,

att reglementet uppenbarligen icke är avsett att bliva gällande för den

kontraktsanställda personalen vid post- och telegrafverken, bland vilken är

att märka låd- och lantbrevbärare samt poststations- och växelstationsföreståndare.

För dessa anställningshavare är för närvarande anordnad

en särskild understödsverksamhet enligt av riksdagen antagna huvudgrunder.

Frågan, huruvida dessa grunder böra underkastas någon revision,

kan icke lämpligen i detta sammanhang upptagas till prövning.

De s. k. packhuskarlarna vid tullverket torde icke kunna anses innehava

anställning i statens tjänst och böra av denna anledning icke medtagas i

den föreslagna arbetarpensioneringen.

I myndigheternas yttranden har från ett par håll ifrågasatts, huruvida

icke arbetarpensioneringen i sin helhet skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt ordnas genom anlitande av den frivilliga pensionsförsäkringen.

Med anledning härav vill jag erinra örn att redan 1926 års pensionsutred

ning i sitt år 1927 avgivna betänkande angående pensionering av arbetar
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

personal vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen (statens

offentliga utredningar 1927: 33) utförligt redogjort för skälen emot en dylik

anordning. För egen del har jag ansett denna form för en tjänstepensionering

för ifrågavarande personal icke lämpligen böra anlitas.

Detaljmotivering till reglementsförslaget.

1 $.

1 och 2 mom.

Enligt den av pensionssakkunniga föreslagna huvudregeln skulle tjänstepensionsreglementet

för arbetare äga tillämpning å sådana arbetare i

statens tjänst, vilka fylla ett fortlöpande örn ock endast för viss del av

året förefintligt behov av arbetskraft och för vilka fastställts en arbetstid

av normal omfattning. Såsom allmän förutsättning för reglementets

tillämplighet skulle dessutom gälla, att arbetaren nått en levnadsålder

av minst 21 år samt att hans anställning antingen fortgått 21 månader i

följd eller för vart och ett av tre på varandra följande kalenderår omfattat

minst 7 månader.

Avgivna yttranden. Frånsett de förut omförmälda invändningarna mot

att utsträcka pensioneringen även till säsongarbetare hava i de avgivna

yttrandena över förslaget gjorts vissa erinringar mot de nu avsedda bestämmelsernas

avfattning.

Sålunda anser kommunikationsverkens lönenämnd, att såsom villkor

för pensionsreglementets tillämpning borde stadgas ett visst minimiantal

av arbetaren fullgjorda arbetstimmar för år, förslagsvis 1,500 timmar,

varvid villkoret örn en arbetstid av normal omfattning kunde bortfalla.

Riksräkenskapsverket bar icke funnit formuleringen »arbetstid av normal

omfattning» Vara tillfredsställande. Skolöverstyrelsen saknar en definition,

som på tillfredsställande sätt klargör begreppet »arbetare». Statens

provning saust alt bar funnit en anställningstid av 21 månader vara

allt för kort för att utgöra grund för pensionsrätt. Förenämnda

representanter för personalen framhålla, att den angivna åldersgränsen

av 21 år innebure en skärpning av villkoren för pensionsrätt i fråga

örn arbetare tillhörande grupper, som äga sådan rätt enligt nu gällande bestämmelser.

Det andra villkoret — 21 månaders anställning i följd —

verkade på samma sätt. Något ändringsyrkande i dessa avseenden har

dock icke framställts, enär de nämnda skärpningarna av villkoren ändock

icke hindrade arbetare med längre anställningstid att erhålla pensionsrätt.

Alternativvillkoret — 7 anställningsmånader under vart och ett av

tre på varandra följande kalenderår — verkade däremot direkt beskärande

på det antal arbetare, som man velat förbjälpa till pensionsrätt, eftersom

de fyllde ett fortlöpande behov av arbetskraft. Det arbete, dessa arbetare

utförde, voro i allmänhet sådant, att det icke lämpligen kunde bedrivas

opaginerad Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

under vintermånaderna, och följaktligen skulle det bliva ett mycket stort

antal arbetare, som aldrig skulle få pensionsrätt, då de icke kunde beräknas

nå upp till 7 månaders anställning under vart och ett av tre kalenderår.

För egen del finner jag de sakkunnigas förslag till avgränsning av

reglementets tillämpningsområde kunna i huvudsak godtagas. Att, på

sätt kommunikationsverkens lönenämnd ifrågasatt, uppställa såsom villkor

för pensionsrätt, att minimiantalet arbetstimmar för varje år uppgått

till 1,500, synes av praktiska skäl icke kunna ifrågakomma. Riksräkenskapsverkets

och skolöverstyrelsens anmärkningar må visserligen äga

formellt berättigande men synas icke kunna föranleda ändring i avfattningen,

då fullt uttömmande definitioner på de avsedda begreppen —

vilka ansluta sig till vedertaget språkbruk — knappast torde kunna ernås.

Uttrycket »arbetstid av normal omfattning» måste uppenbarligen tolkas

under beaktande av vad som beträffande arbetstiden i allmänhet gäller för

i statens tjänst anställda arbetare med full sysselsättning. Några svårigheter

i praktiken torde knappast möta att avgöra, vilka anställda äro att

betrakta såsom arbetare i reglementets mening.

Däremot bar jag ansett mig böra i ett par andra hänseenden komplettera

de sakkunnigas förslag. Såsom jag i annat sammanhang antytt, torde

en arbetare, som vunnit rätt till pension enligt reglementet, icke böra förlora

denna rätt, för den händelse han överflyttas till arbete, vilket icke är

av fortlöpande natur, t. ex. örn en ban- och byggnadsarbetare vid statens

järnvägar övergår från färdiga banan till statens järnvägsbyggnader.

Likaså synes mig den omständigheten, att arbetssäsongen på grund av

klimatiska förhållanden blir kortare ju längre norrut arbetsplatsen är belägen,

motivera en bestämmelse, som gör det möjligt för en säsongarbetare,

vilken icke uppfyller villkoret örn anställning minst 7 månader under vart

och ett av 3 på varandra följande kalenderår, att likväl bliva delaktig i

den på bidragsplikt grundade pensioneringen. I detta syfte bar jag ansett

mig böra tillstyrka pensionsrätt jämväl under förutsättning, att anställningen

under 5 på varandra följande kalenderår omfattat tillhopa minst

30 månader, motsvarande en genomsnittlig arbetstid av 6 månader örn

året.

3 mom.

Rörande stadgandet i detta moment hänvisas till vad jag yttrat under

allmänna motiveringen.

2 §.

I fråga örn beräkningen av tjänstår för bestämmande av pensions storlek

föreslå de sakkunniga, att såsom tjänstår i första hand skulle tillgodoräknas

arbetare tid, under vilken han haft att vidkännas pensionsavdrag

å sin lön. Av tid innan reglementet blivit å arbetaren tillämp
-

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

ligt skulle han dessutom äga såsom tjänstår tillgodoräkna dels oavkortad

sådan anställningstid i statens tjänst, under vilken han haft att erlägga

avgift för egen pensionering, dels ock två tredjedelar av den tid han eljest

med eller utan pensionsrätt innehaft statsanställning under de förutsättningar,

som angivits i 1 §. Slutligen skulle vid tjänstårsberäkningen

kunna under vissa förutsättningar tagas i betraktande även tid, under

vilken arbetaren innehaft anställning hos enskilt företag, som övertagits

av staten.

Vissa mot avfattningen av denna paragraf riktade erinringar hava givit

mig anledning att låta densamma undergå en huvudsakligen formell omarbetning

i förtydligande syfte.. Därvid har jag även beaktat ett av

marinförvaltningen gjort yrkande i fråga örn tillgodoräknande av fast

anställning vid försvarsväsendet.

I övrigt torde bestämmelserna i denna paragraf icke tarva närmare

motivering.

3 §.

Arbetarnas bidrag till pensionskostnadernas bestridande äro föreslagna

att uttagas i form av pensionsavdrag å lönen under en tidrymd av 30 år.

Pa denna punkt överensstämmer sålunda förslaget helt med vad som föreslagits

för tjänstemän, hänförliga under civila tjänstepensionsreglementet.

Av olika anledningar har det ansetts lämpligt att, såsom under 4 § civila

tjänstepensionsreglementet skett, i förevarande paragraf införa ett stadgande

av inneböra att vid bestämmande av avdragspliktens varaktighet

anställningstid innan reglementet blivit tillämpligt å arbetaren må räknas

såsom tjänstår endast i den mån avgiftsskyldighet förelegat.

Pensionssakkunniga hava i arbetarpensionsreglementet föreslagit ett förtydligande

tillägg till huvudstadgandet örn pensionsavdrag av innebörd,

att arbetare, som vid ordinarie avlöningstillfälle icke är berättigad att utbekomma

någon avlöning för den tidsperiod löneutbetalningen avser, icke

heller skall vidkännas pensionsavdrag för nämnda tidsperiod. Denna föreskrift

finner jag ändamålsenlig. Därest vid visst avlöningstillfälle den till

betalning förfallna lönen till beloppet understiger pensionsavdraget för

avlöningsperioden, kan givetvis något pensionsavdrag icke verkställas,

och tidsperioden i fråga bör följaktligen icke medtagas vid tjänstårsberäkningen.

Ett särskilt stadgande härom, såsom från visst håll yrkats, synes

dock knappast erforderligt.

Kommunikationsverkens lönenämnd har ansett tveksamt, huruvida en

säsongarbetare, som under den tid av året, då han eljest icke sysselsättes

vid verket, inkallas till arbete endast någon eller några dagar av en månad,

därvid skall vidkännas pensionsavdrag och sålunda för den månaden

räkna tjänstår i pensionshänseende. En dylik tolkning av reglementets

bestämmelser synes icke vara påkallad. Örn en säsongarbetare, som vunnit

pensionsrätt enligt reglementet, skulle utanför den »ordinarie» arbets
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

säsongen, sysselsättas i tillfälligt arbete några dagar, bör han givetvis för

denna tid betraktas som en tillfällig arbetstagare. Gränsfall av denna art

torde utan risk kunna lämnas åt de beslutande myndigheternas eget bedömande.

I detta sammanhang ber jag få beröra frågan örn fondering för

pensionsändamål, såvitt angår arbetarpensioneringen.

I det föregående har jag vid behandling av motsvarande spörsmål i

fråga örn tjänstemannapensioneringen uttalat mig för att någon ändring i

nuvarande regler för fondering icke skulle äga rum, att därför belopp motsvarande

tjänstemännens pensionsavdrag skulle årligen tillföras pensionsfonderna

vid vederbörande förvaltningsgrenar samt att i pensionsreglementet

skulle intagas en allmän föreskrift örn fonderingen. I samband

därmed har jag tillstyrkt, att efter civila tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande skulle till de vid telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk befintliga pensionsfonderna från pensionskassorna för

icke-ordinarie personal vid samma verk överföras belopp, motsvarande

vad av de i kassorna fonderade medlen belöper å den personal i tjänstemannaställning,

som för närvarande är delaktig i kassorna, samt att kassorna

för framtiden skulle tagas i anspråk för arbetarpensioneringen.

Nämnda pensionskassor för icke-ordinarie personal tillföras för närvarande,

enligt bestämmelser i kassornas reglementen, icke blott delägarnas

avgifter utan även de årliga bidrag av vederbörande verks medel, som

tillsammans med avgifterna motsvara delägarnas pensionsrätt. Storleken

av verkens avsättningar har fastställts i enlighet med 191/ års riksdags

beslut; dock har för telegrafverkets kassa sedermera vidtagits viss ändring

i avsättningsgrunderna.

Med den ståndpunkt, jag förut tillkännagivit i fonderingsfrågan beträffande

tjänstemannapensioneringen, har jag med avseende å fondering för

arbetarpensioneringen ansett mig för närvarande icke böra förorda vare

sig ett avbrytande av pågående fondering eller något påbörjande av avsättningar

till nya fonder. Jag föreslår därför, att fondering för arbetarpensioneringen

vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenf

all sverk fortfarande får äga runi med avsättning till nyssnämnda pensionskassor

såväl av ett summariskt beräknat belopp, motsvarande pensionsavdragen,

som ock av bidrag från verkens driftmedel. Någon ändring

i storleken av de årliga avsättningarna av driftmedel synes i avvaktan

på närmare utredning icke böra ske. För dessa avsättningar böra

fortfarande, liksom nu, upptagas utgiftsposter i verkens driftkostnadsstater.

Därjämte få i staterna upptagas utgiftsposter för överföring till pensionskassorna

av belopp motsvarande pensionsavdragen, men sistnämnda

poster komma att motsvaras av minskning i utgiftsposterna för avlöningar.

Beträffande övriga affärsdrivande verk samt allmänna civilförvaltningen

och försvarsväsendet torde någon fondering icke nu böra påbör
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

jas. För dessa förvaltningsgrenar kommer vid sådant förhållande innehållandet

av pensionsavdrag å arbetarnas löner att medföra besparing i de

driftmedel respektive arbetsanslag, från vilka lönerna bestridas.

Till frågan örn sättet för bestridande av pensioneringskostnaderna återkommer

jag i annat sammanhang.

I anslutning till vad jag bär anfört bar jag funnit mig icke böra föreslå

intagande i pensionsreglementet för arbetare av några föreskrifter örn

fondering.

4 §.

Denna paragraf reglerar frågan örn pensionsunderlag och pensionsavdrag.

De sakkunniga hava funnit den pensionsnivå, som kunde komma

att fastställas för tjänstemännen, böra bliva normgivande även för de

pensionsbelopp, vilka skulle gälla för arbetare. De sakkunniga motivera

denna sin uppfattning på följande sätt:

Av 1926 års pensionsutredning bar i dess betänkande angående pensionering

av arbetarpersonal vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen

framhållits (sid. 40), att det icke torde böra ifrågakomma, att pensionsunderlagen

för de olika grupperna icke-yrkesarbetare och yrkesarbetare

overskote de pensionsunderlag, som föreslagits för de kategorier ickeordmarie

tjänstemän, nied vilka de särskilda grupperna av arbetarpersonal

kunde anses i anställnings- och lönehänseenden närmast jämförliga.

1 anslutning till detta uttalande satte pensionsutredningen pensionsunderlaget

för manlig icke-yrkesarbetare något lägre än det belopp, som i det

tidigare av samma utredning avgivna förslaget till ny civil pensionslag

bestamts såsom pensionsunderlag för en extra ordinarie tjänsteman, tillhörande

5:e lönegraden; för manlig yrkesarbetare sattes något lägre pensionsunderlag

än för en extra ordinarie tjänsteman, tillhörande 7:e lönegraden.

På sammä sätt som pensionsunderlaget för icke-ordinarie befattning enigt

det av de sakkunniga föreslagna civila tjänstepensionsreglementet genomgående

skulle motsvara pensionsunderlaget för ordinarie befattning i

närmast lägre lönegrad vill det synas som örn, i enlighet med de principer,

som 1926 års pensionsutredning fann sig böra följa vid pensionsunderlagens

avvägande, pensionsunderlagen för manliga arbetare lämpligen kunde

sattas i motsvarande relation till pensionsunderlagen för med dem närmast

jämförliga extra ordinarie tjänstemän. Detta skulle med andra ord

innebära, att pensionsunderlaget för en icke-yrkesarbetare skulle till beloppet

sammanfalla med pensionsunderlaget för en extra ordinarie tjänsteman

i 4:e lönegraden, medan yrkesarbetaren i fråga örn pensionsunderlag

skulle bliva jämställd med en dylik tjänsteman i 6:e lönegraden. Vid tilllampning

av denna princip erhålles en fast utgångspunkt för bedömande

av pensionsunderlag for arbetare, i det att pensionsunderlagen skulle bliva

automatiskt bestämda, så snart statsmakterna tagit ställning till frågan

vilka pensionsunderlag skola tillämpas för extra ordinarie tjänstemän uti

ifrågavarande lönegrader. Detta torde vara av stor betydelse i betraktande

icke minst av såväl löne- som pensionsfrågornas nuvarande ovissa

lage. I

I sitt betänkande med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente hava

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

de sakkunniga uttryckligen betonat, att de pensionsbelopp, som innefattades

i de sakkunnigas förslag, voro helt avhängiga av den lönenivå, vilken

1928 års lönekommitté föreslagit skola bliva gällande efter dyrtidstillläggens

inarbetande i nuvarande fasta löner. På grund av det nära sambandet

mellan tjänstemanna- och arbetarpersonalens pensionsfrågor gäller

detta uttalande i lika mån med avseende å det nu framlagda förslaget till

blivande pensioner för arbetare.

Vad angår kvinnliga arbetare liava de sakkunniga icke funnit anledning

frångå den av både 1921 års pensionskommitté och 1926 års pensionsutredning

tillämpade principen, att pensionsunderlagen för de olika grupperna

kvinnliga arbetare böra utgöra omkring 75 procent av underlagen för motsvarande

manliga arbetare.

Avgivna yttranden. Av de myndigheter, som yttrat sig rörande själva

principen för pensionsunderlagens beräknande, har arméförvaltningen såsom

sin mening uttalat, att uppdelningen i två pensionsgrupper borde bortfalla

och reglementet undergå den förenkling, som därigenom skulle möjliggöras.

Att draga gränsen mellan yrkesarbetare och icke-yrkesarbetare

bleve i vissa fall vanskligt, och uppdelningen kunde förutses medföra tvister,

vilka eljest ej skulle behöva förekomma. Marinförvaltningen har för

sin del intet att erinra mot den gjorda grupperingen. Telegrafstyrelsen

anser däremot, att det hade varit att föredraga, örn en uppdelning av arbetarna

i två pensionsgrupper kunnat undvikas. Vattenfallsstyrelsen uttalar

sin anslutning till den föreslagna principen för pensionsunderlagens

bestämmande, d. v. s. för yrkesarbetare = extra ordinarie tjänstemän i 6:e

lönegraden och för icke-yrkesarhetare = extra ordinarie tjänstemän i 4:e

lönegraden. Statskontoret finner de föreslagna pensionsunderlagen anmärkningsvärt

höga, även då hänsyn tages till att dyrtidstillägget inarbetats

och i övrigt vidtagits en liknande förbättring, som ifrågasatts beträffande

pensionsunderlagen i det av de sakkunniga föreslagna tjänstepensionsreglementet

för civila tjänstemän. En reservant i allmänna civilförvaltningens

lönenämnd föreslår, att kvinnlig arbetare med yrkesutbildning

måtte i pensionshänseende likställas med extra ordinarie tjänsteman

i 2:a lönegraden samt att beträffande kvinnliga arbetare utan yrkesutbildning

måtte vidtagas härav föranledd jämkning i pensionsunderlaget. Domänstyrelsen

framhåller, att därest de föreslagna pensionsunderlagen

skulle tillämpas å domänverkets arbetare, pensionen — även örn man räknade

med ett väsentligt lägre dyrtidstillägg än vad de sakkunniga utgått

från — komme att uppgå till högre belopp än avlöningen.

Mot de principer, som av pensionssakkunniga följts vid bestämmande av

pensionsunderlag för arbetare, har jag intet att erinra. Likaledes biträder

jag förslaget att uppdela arbetarna i två pensionsgrupper, den ena avsedd

att omfatta arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning,

och den andra arbetare i anställning, för vilken dylik yrkesutbildning

kräves. De svårigheter med personalens uppdelning i pensions
-

Depariements
chefen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

grupper, som från vissa håll hefarats, torde helt säkert bliva av övergående

art.

De anmärkningar, som riktats mot de föreslagna pensionsunderlagens

storlek, torde närmast hänföra sig till den pensionsnivå, med vilken pensionssakkunniga

haft att räkna och som varit betingad av 1928 års lönekommittés

förslag på löneområdet. Då jag förordat, att nuvarande pensionsunderlag

för tjänstemannapersonalen bibehållas oförändrade, torde

även den föreslagna relationen mellan tjänstemännens och arbetarnas pensioner

kunna godtagas, vilket alltså innebär, att pensionsunderlagen skulle

för manliga icke-yrkesarhetare bestämmas till samma belopp som för manliga

extra ordinarie tjänstemän i 4:e lönegraden eller 1,476 kronor och för

manliga icke-yrkesarbetare till samma belopp som för manliga extra ordinarie

tjänstemän i 6:e lönegraden eller 1,644 kronor. I överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag vill jag beträffande kvinnliga arbetare förorda,

att pensionsunderlagen bestämmas till cirka 75 procent av de för

motsvarande manliga arbetare föreslagna beloppen eller till 1,104 respektive

1,236 kronor.

Vad därefter angår storleken av de bidrag, som arbetarna i form av pensionsavdrag

å lönen böra erlägga till sin pensionering, bar det synts mig

riktigast att även bär bibehålla överensstämmelsen med vad som skulle

gälla för närmast jämförliga tjänstemän. De i förslaget upptagna pensionsavdragen

för manliga arbetare motsvara sålunda de avdrag, som i

civila tjänstepensionsreglementet föreslagits för extra ordinarie tjänstemän

i 4:e respektive 6:e lönegraderna, ehuru angivna i belopp för månad

respektive vecka. De kvinnliga arbetarnas pensionsavdrag utgöra omkring

75 procent av de avdragsbelopp, som föreslagits för extra ordinarie

tjänstemän i närmast högre lönegrader, d. v. s. 5:e respektive 7:e lönegraderna.

Detta sammanhänger med att för kvinnlig tjänsteman allt fortfarande

liksom nu skulle gälla ett pensionsunderlag, som ligger en lönegrad

lägre än pensionsunderlaget för en manlig tjänsteman i samma lönegrad,

ehuru den kvinnliga tjänstemannen ansetts böra vidkännas samma

pensionsavdrag som en manlig tjänsteman i motsvarande löneställning.

Den beräkningsgrund, som valts vid bestämmande av kvinnlig arbetares

pensionsavdrag, bar sålunda till syfte att upprätthålla samma relation

mellan manliga och kvinnliga arbetares pensionsavdrag som mellan manliga

och kvinnliga tjänstemäns bidrag till pensioneringen.

Pensionsavdragens veckobelopp äro så uträknade, att de motsvara 84/s66

av det för månad fastställda beloppet

avrundning till närmast högre 5-tal ören.

12 x månadsbeloppet\

5 $.

I denna paragraf regleras de fall, då arbetaren av olika anledningar förflyttas

till anställning med lägre pensionsunderlag. Pensionssakkunnigas

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

förslag innebär, att någon rubbning i pensionshänseende icke skulle inträffa,

därest förflyttningen icke varit beroende på en av arbetaren uttryckt

önskan eller på något hans förvållande, men att eljest det lägre

pensionsunderlaget och avdraget i fortsättningen skulle tillämpas. Förslaget

har icke givit mig anledning till annan erinran, än att särskilt stadgande

för det fall, att själva anställningen nedflyttas till lägre pensionsgrupp

(3 mom. i sakkunnigförslaget), icke synts mig erforderligt. Skulle

dylik nedflyttning vid något tillfälle bliva beslutad utan samband med

ombyte av anställningsliavare, lärer vederbörande myndighet tillse, att

arbetare, som redan förvärvat pensionsrätt enligt den högre pensionsgruppen,

förblir oberörd av omgrupperingen.

6 1

Valet av pensionsålder för arbetarpersonal är direkt betingat av vad

som i detta hänseende föreslagits för tjänstemän i närmast jämförlig ställning.

Jag torde fördenskull få hänvisa till vad jag härom anfört i allmänna

motiveringen till civila tjänstepensionsreglementet.

Den omständigheten, att stadgande örn entledigande vid pensionsåldern

med hänsyn till arbetaranställningens karaktär anses icke behöva intagas

i reglementet, bör givetvis icke få föranleda, att arbetare, som uppnått

pensionsåldern, bibehålies i tjänst utöver sagda ålder annat än undantagsvis

och för kortare tid. Jag förutsätter sålunda, att även i fråga örn arbetare

pensionsåldern och avgångsåldern normalt skola sammanfalla.

7 §.

De i denna paragraf innefattade bestämmelserna rörande arbetares rätt

att åtnjuta pension enligt reglementet överensstämma nära med vad som

föreslagits skola enligt civila tjänstepensionsreglementet gälla beträffande

icke-ordinarie tjänstemän. I fråga örn förutsättningarna för sjukpension

har sålunda även här slopats det av de sakkunniga föreslagna villkoret örn

minst 30 levnadsår, varemot kravet på tjänstetidens längd skärpts till att

avse 10 i stället för 5 tjänstår. Ett av riksräkenskapsverket framställt yrkande

örn skärpning av villkoret för sjukpension till att avse 15 tjänstår

har jag ansett mig icke kunna biträda. Bland avgångsanledningar med rätt

till sjukpension har vidare upptagits nedsatt arbetsförmåga, i samband varmed

det av de sakkunniga under 2 mom. föreslagna stadgandet örn skälighetsprövning

av frågan örn sjukpension vid entledigande av sådan anledning

uteslutits. Bestämmelserna i fråga torde i detta sammanhang icke

tarva ytterligare motivering.

8 och 9 §§.

Ifrågavarande paragrafer, som behandla beräknandet av hel oell avkortad

ålderspension samt av invalidpension, äro till sin sakliga innebörd

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

helt överensstämmande med motsvarande stadganden i civila tjänstepensionsreglementet.

Framhållas må endast, hurusom pensionssakkunniga

beträffande den medeltalsheräkning, vilken beträffande ålderspensionen

skall äga rum, därest arbetaren under loppet av de senaste tre åren före

avgången innehaft anställning inom skilda pensionsgrupper, gjort ett förtydligande

tillägg med avseende å tid före det reglementet vunnit tillämpning

å arbetaren. För att icke komplicera pensionsuträkningen har därvid

föreslagits, att i fråga örn nyss nämnd tid skall så anses, som örn för

arbetaren gällt det pensionsunderlag, vilket vid pensioneringstillfället är

fastställt för den pensionsgrupp, till vilken arbetaren skulle hava varit

hänförd, örn reglementet under ifrågavarande tid varit gällande för honom.

Mot en dylik föreskrift har jag intet att erinra.

10 §.

Enligt pensionssakkunnigas förslag skulle sjukpension bestämmas enligt

de för beräknande av ålderspension angivna grunderna, under iakttagande

likväl, å ena sidan, att sjukpensionen skulle utgå med 50 procent av hel

pension, örn antalet tjänstår vid avgången understege 10, men eljest med

lägst 75 procent av hel pension samt, å andra sidan, att sjukpensionen

icke finge överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit arbetaren,

därest han med oförändrat pensionsunderlag oavbrutet kvarstått i

anställningen till pensionsålderns inträde.

För sv ar sväsendets och allmänna civilförvaltningens lönenämnder samt

pensionsstyrelsen hava funnit bestämmelserna rörande sjukpensionens reduktion

vid kortare anställningstid icke tillfredsställa kraven på en mjuk

anpassning av pensionsförmånerna, varför de förordat en utjämning. Sålunda

föreslår pensionsstyrelsen, att sjukpensionen skulle bestämmas att

utgå med 25 procent av hel pension, ökad med 1 V« procent av hela pensionens

belopp för varje intjänt fjärdedels tjänstår upp till 10, varefter

sjukpensionen i enlighet med de sakkunnigas förslag skulle utgå med lägst

75 procent av hel pension. Sjukpension vid uppnådda 5 tjänstår skulle

då komma att utgöra oO procent av hel pension. Pensionsstyrelsen riktar

mot de sakkunnigas förslag även den anmärkningen, att vid fastställandet

av sjukpensionens maximibelopp för en säsongarbetare skulle räknas,

som örn arbetaren för framtiden skulle, örn sjukdomen ej mellankommit,

hava varit sysselsatt hela året i statens tjänst. Detta beräkningssätt skulle

kunna medföra, att en dylik arbetare erhölle en sjukpension, som icke oväsentligt

överstege den pension han erhållit, örn han kvarstått såsom säsongarbetare

till pensionsåldern. För undvikande av dylika konsekvenser

syntes bestämmelsen böra omläggas så, att sjukpension för säsongarbetare

icke komme att överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit

honom, därest han med en enligt närmare angivna grunder beräknad

årlig anställningstid kvarstått såsom säsongarbetare till pensionsålderns

inträde.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

På skäl, som anförts vid behandlingen av motsvarande pensionsbestäm- Departementsmelser

för icke-ordinarie tjänstemän har jag ansett mig böra i så måtto chefen.

frångå de sakkunnigas förslag, att sjukpension alltid skulle utgå med

lägst 75 procent av hel pension. Vidare har den av pensionsstyrelsen

framställda anmärkningen i fråga örn grunderna för beräknande av

sjukpension åt säsongarbetare synts mig äga fog och givit mig anledning

att tillägga en bestämmelse av innebörd, att säsongarbetarens anställning

för tiden intill pensionsåldern skall anses hava haft samma omfattning,

som varit i medeltal för honom gällande under de fem senast förflutna

kalenderåren före entledigandet.

11—13 §§.

Föreskrifterna angående tjänstematrikel, avrundning av pensionsbelopp

samt pensions utbetalande överensstämma med motsvarande

stadganden i civila tjänstepensionsreglementet och torde icke här behöva

närmare motiveras.

14 $.

Denna paragraf motsvarar 15 § i de sakkunnigas förslag. Även i fråga

örn arbetare bör uppenbarligen gälla, att den, som till följd av fel eller

försummelse skiljes från sin anställning, icke må komma i åtnjutande

av pension. Arbetarens egna avsättningar till pensioneringen skulle

emellertid komma honom till godo i form av en däremot svarande uppskjuten

livränta från uppnåendet av den såsom pensionsålder fastställda

levnadsåldern. I detta hänseende ansluter sig sålunda förslaget till de

i civila tjänstepensionsreglementet uppställda reglerna. Detsamma gäller

örn indragning av viss del av pensionen för pensionstagare, som undergår

frihetsstraff eller avtjänar tvångsarbete.

15 §.

1 mom.

Avkortning av pension vid sammanträffande av pensioner för skilda

anställningar i statens tjänst skulle enligt pensionssakkunnigas förslag endast

ifrågakomma, därest arbetare, som tillerkänts invalid- eller sjukpension,

efter sedermera inträdd förbättring i hälsotillståndet erhåller annan

med pensionsrätt förenad statsanställning. I detta fall syntes den pension,

vartill han eljest varit berättigad i den senare anställningen, böra

underkastas lämpligt avvägd minskning, varvid den regeln föreslagits, att

sistnämnda pension skulle minskas med ett belopp, motsvarande två tredjedelar

av den lägre pensionen eller, örn båda äro lika, av den ena av dem

(16 § i sakkunnigförslaget).

De erinringar mot en dylik mera summarisk regel, som på tjänstemannapensioneringens

område synts mig kunna göras och som föranlett mig

att i civila tjänstepensionsreglementet föreslå ett avsteg från den av de

Bihang till riksdagens protokoll 193i. t sami. Nr 222.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

sakkunniga principiellt intagna ståndpunkten om pensionsrättens oantastbarhet,

finner jag i fråga om arbetarpensionsreglementets utformning

sakna egentligt fog. Jag anser mig fördenskull kunna tillstyrka de sakkunnigas

förslag allenast med den jämkningen, att avkortning av pensionsförmånerna

skall verkställas å den enligt arbetarpensionsreglementet beviljade

pensionen.

Statskontoret bar fäst uppmärksamheten på att det kunde förekomma,

att arbetare, som erkölle pension, vore i åtnjutande av underhåll från Vadstena

krigsmanskuskassa och att det lämnats öppet, huru i sådant fall

skulle förfaras. Med anledning härav vill jag framhålla, att anledning

knappast synes föreligga att vid pensionsbeloppets bestämmande taga hänsyn

till det relativt blygsamma underkållsbelopp, vartill vederbörande kan

vara berättigad från krigsmanshuskassan i egenskap av f. d. indelt soldat

eller från flottans pensionskassa såsom f. d. båtsman. Jag erinrar härvid,,

att enligt pensionsförsäkringslagen vid bestämmande av årsinkomst, som

avses i lagen, hänsyn icke tages till underhåll från krigsmanshuskassan eller

båtsmanspension från flottans pensionskassa. Skulle någon reduktion av

de sammanlagda pensionsförmånerna för här avsedda undantagsfall anses

böra ifrågakomma, torde i första hand böra övervägas indragning av det

fasta dyrtidstillägg å 150 kronor örn året, som från fyllda 60 år utgår till

krigsmanshuskassans understödstagare jämlikt gällande föreskrifter (kungörelse

nr 350/1933) angående dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och

marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare. I

detta sammanhang torde frågan icke böra bliva föremål för reglering. Då

anställning såsom indelt soldat eller båtsman icke kan betraktas såsom

statsanställning, har paragrafen i sin avfattning enligt det föreliggande

förslaget icke avseende å underhållsförmåner, vilka i dylik egenskap intjänats.

15 § 2 moni.

Såsom 2 mom. av förevarande paragraf har införts ett stadgande av

samma innebörd som föreskriften i punkt 5 av övergångsbestämmelserna

till civila tjänstepensionsreglementet.

16 §.

Den uppfattning, som ligger till grund för bestämmelserna angående

uppskjuten livränta (17 § i sakkunnigförslaget), har jag förut behandlat

i redogörelsen för det framlagda förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente.

Här torde endast behöva beröras vissa föreskrifter, som äro betingade

av arbetaranställningens i vissa avseenden särskilda natur.

Pensionsstyreisen framhåller, hurusom det syntes vara nödvändigt att

i reglementet angiva de antaganden, som vid den intjänta pensionsrättens

beräknande för en säsongarbetare skulle göras beträffande hans

framtida årliga anställningstid, därest han kvarstått i tjänst. Det syntes

opaginerad Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

vidare ofta bliva svårt att i fråga om säsongarbetare avgöra, huruvida

enledigandet grundade sig på egen ansökan eller icke. Styrelsen hade rörande

icke-ordinarie tjänstemäns pensionering framhållit, att det icke syntes

föreligga skäl att vid entledigande, örn vilket befattningshavaren själv

ansökt, bereda honom sämre villkor än en ordinarie tjänsteman samt att

vid oförvållat entledigande den uppskjutna livräntans belopp borde sammanfalla

med hela den intjänta pensionens. Dessa synpunkter ansåge styrelsen

äga samma berättigande med avseende å arbetare. I de fall, då den

intjänta pensionens belopp vid fixerandet av rätten till uppskjuten livränta

skulle reduceras, förefölle det, som örn man beträffande säsongarbetare

borde till grund för beräkningen lägga den tid, arbetaren varit underkastad

reglementets bestämmelser och ej det av honom uppnådda antalet

tjänstår.

Enligt telegrafstyrelsens mening kunde man icke i fråga örn arbetare,

särskilt sådana med kortare anställningstid, tala örn intjänt pension på

samma sätt som beträffande tjänstemännen. Den statliga arbetarens lön

fastställdes nämligen i regel genom kollektivavtal och torde i allmänhet

ingalunda vara lägre än lönerna i den privata arbetsmarknaden, snarare

tvärtom. Att staten skulle utbetala en uppskjuten livränta, vars storlek

grundade sig ej endast på de av arbetarna själva erlagda avgifterna utan

även på ett bidrag från staten, kunde telegrafstyrelsen därför icke finna

befogat. Statskontoret ifrågasätter, örn icke för rätt till uppskjuten livränta

borde erfordras åtminstone 5 tjänstår. Allmänna civilförvaltningens

lönenämnd finner tveksamt, örn den föreslagna begränsningen av

intjänt pension bland annat vid entledigande på egen ansökan kan anses

skälig och billig. Även skolöverstyrelsen anser den för vissa fall föreslagna

reduktionen av intjänt pension opåkallad. Representanterna för

personalen hava för sin del framhållit såsom uppenbart oriktigt att vid

beräkning av uppskjuten livränta jämställa arbetare, som entledigats på

egen begäran med arbetare, som på grund av fel eller försummelse skilts

från sin anställning.

De särskilda detaljföreskrifter, vilka pensionsstyrelsen finner erforder- Departementsliga

för beräknande av den uppskjutna livränta, som må tillkomma en chefen.

entledigad säsongarbetare, torde icke böra meddelas i själva pensionsreglementet

utan, på sätt pensionssakkunniga föreslagit, utfärdas av

Kungl. Majit efter hörande av pensionsstyrelsen, som är den myndighet,

å vilken verkställandet av här avsedda uträkningar torde böra ankomma.

Någon särskild svårighet att beträffande säsongarbetare avgöra, huruvida

entledigandet grundar sig på egen ansökan eller på myndighetens

initiativ, synes mig knappast behöva befaras.

Beträffande grunderna för livränteförmånens beräknande har jag med

avseende å icke-ordinarie tjänstemannapersonal funnit mig föranlåten

att ändra de sakkunnigas förslag därhän, att den intjänta pensionen icke

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. May.ts proposition nr 222.

skulle underkastas minskning av annan anledning än som för ordinarie

tjänstemän föranleder reduktion. För en så långt gående ändring av arbetarpensionsreglementet

synas mig bland annat med hänsyn till anställningens

natur och sättet för lönens reglerande icke tala lika starka skäl.

I likhet med vissa myndigheter och personalrepresentanter finner jag

däremot mindre tilltalande att stadga samma reduktionsregel för livräntans

beräknande vid entledigande på egen ansökan som vid avsked på grund

av fel eller försummelse. Jag har därför ansett mig böra förorda, att

livräntan i förra fallet minskas endast med hälften. I de fall, där det procentuella

avdraget på grund av bristande antal tjänstår skulle bliva

större än en sådan minskning, bör givetvis nämnda avdrag tillämpas.

Av skäl, som under 22 § civila tjänstepensionsreglementet antytts, och

då pensionsavdragen i arbetarpensionsreglementet ställts i en bestämd

relation till pensionsavdragen för vissa i civila tjänstepensionsreglementet

avsedda lönegrader, beträffande vilka vid beräkning av intjänt pension

skulle tillämpas en pensionsålder av 63 år, har det synts mig nödvändigt

att jämväl i arbetarpensionsreglementet stadga denna beräkningsgrund

för livränteförmånens bestämmande. Härav bör givetvis

följa, att livräntan börjar utbetalas först vid uppnådda 63 levnadsår.

Rörande paragrafens 4 morn., avseende upphörande av rätten till livränta,

vill jag allenast framhålla, att en livränteförsäkrad arbetare, som

ånyo vinner anställning med pensionsrätt enligt här omhandlade reglemente,

givetvis bör omedelbart från nyanställningen vara underkastad

reglementets bestämmelser och att sålunda de i 1 § stadgade förutsättningarna

för erhållande av pensionsrätt böra anses vara av honom uppfyllda

redan i den tidigare anställningen.

För de formella ändringar i de sakkunnigas förslag, som vidtagits i anslutning

till redigeringen av motsvarande paragraf i civila tjänstepensionsreglementet,

torde jag här icke behöva redogöra.

17 §.

Beträffande prövningen av frågor, som avses i arbetarpensionsreglementet,

hava de sakkunniga (11 §) föreslagit, att denna prövning borde verkställas

av styrelsen för det verk, vid vilket arbetaren är anställd.

Avgivna yttranden. Vissa betänkligheter mot en dylik anordning hava

uttalats bland annat av marinförvaltningen, som påpekat, att den ifrågasatta

föreskriften skulle medföra, att till marinförvaltningen komme att

hänföras en grupp av ärenden, som tidigare icke hört dit och vars handläggning

komme att vålla ett icke obetydligt arbete. Riksräkenskapsverket

anser, att särskilt de mindre ämbetsverken i allmänhet icke kunna anses

skickade att behandla pensionsfrågor, varför den föreslagna anordningen

skulle äventyra pensioneringens enhetlighet och rättvisa. Frågan

örn prövningen av arbetares rätt till pension syntes enligt riksräkenskapsverkets

mening i stället böra ordnas i nära anslutning till de grunder, som

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

i förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente föreskrivits beträffande

tjänstemans rätt till pension. I enlighet härmed skulle sålunda prövningen

av pensionsrätten beträffande arbetare hos postverket, telegrafverket, statens

järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket utövas av vederbörande

verks styrelse samt beträffande övriga arbetare av statskontoret

eller eventuellt av statens pensionsanstalt.

I likhet med riksräkenskapsverket anser jag det lämpligast, att prövningen

av pensionsfrågorna förläggas till ett fåtal med dylika frågor redan

förut väl förtrogna myndigheter. För arbetare vid de stora affärsdrivande

verken torde dessa ärenden böra handläggas av vederbörande

verks styrelse. För övriga arbetare har jag ansett mig böra förorda en

central prövning av pensionsärendena inom statens pensionsanstalt. I författningstexten

torde emellertid, i anslutning till avfattningen av motsvarande

föreskrift i civila tjänstepensionsreglementet, endast böra stadgas,

att prövningen beträffande arbetare vid andra verk än nämnda affärsverk

skall ske av den myndighet, som Kungl. Majit bestämmer.

Vad jag sålunda förordat bör givetvis icke medföra någon ändring i vad

sakkunnigförslaget innehåller med avseende å prövningen av andra i reglementet

avhandlade frågor än örn rätt till pension, t. ex. spörsmål örn

reglementets giltighet, örn fördelning på pensionsgrupper o. s. v. Dessa

frågor böra givetvis behandlas av vederbörande myndigheter, vilka också

hava att föra de anteckningar, som erfordras för pensionsrättens fastställande.

Överlämnandet till statens pensionsanstalt av beslutanderätten i pensionsfrågor

i den utsträckning, jag här förordat, kommer givetvis att föranleda

ökning i anstaltens arbete. Innan någon erfarenhet vunnits örn

arbetets omfattning, kan någon beräkning icke göras angående den personalökning

hos anstalten, som kan bliva erforderlig. För nästkommande

budgetår torde lämpligen Kungl. Majit böra erhålla befogenhet att från

den i anstaltens stat såsom förslagsanslag upptagna posten avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare bereda den medelsförstärkning, som för

ändamålet kan bliva oundgänglig. Jag gör i det följande hemställan örn

medgivande i sådant hänseende. Därest kostnad uppstår för beredande

av ökat lokalutrymme för anstalten, lärer Kungl. Majit äga möjlighet

att anvisa härför erforderliga medel.

18 §.

I denna paragraf har stadgats befogenhet för Kungl. Majit att meddela

de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för reglementets

tillämpning.

Ikraftträdandet.

Med hänsyn till vad förut anförts angående behovet av en ordnad pensionering

för statens arbetarpersonal synes det vara av vikt, att de nya

Departement»-

chefen.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

pensionsbestämmelserna snarast möjligt kunna vinna tillämpning. På

grund härav och då i fråga örn arhetarpensioneringen tekniska hinder för

ikraftträdande under loppet av ett budgetår icke synas föreligga, har jag

funnit mig böra föreslå, att ikraftträdandet sker den 1 januari 1935. Från

och med denna dag bör vad i författning eller annan av Kungl. Maj:t utfärdad

föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphöra

att gälla, så vitt angår arbetare, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

De bestämmelser, som i enlighet härmed komma att träda ur kraft, äro

föreskrifterna i reglementena den 29 juni 1917 för de vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk inrättade pensionskassorna

för icke-ordinarie personal, såvitt angår arbetarpersonal, reglementet den

31 oktober 1879 för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap,

såvitt angår daglönare vid marinen, jämte senare utfärdade kungörelser

i fråga örn daglönarnas pensionsrätt samt — därest stallpersonalen vid

hingstdepåerna inordnas under reglementet — kungörelsen den 8 april 1925

med grunder för pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare

vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå.

Grunder för pensionering av arbetarpersonal, som icke erhåller

pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare. I

I det föregående har jag haft tillfälle att understryka behovet av vissa

mera summariska pensionsbestämmelser avsedda att vinna tillämpning å

sådana till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare i statens tjänst,

vilka, utan att uppfylla villkoren för pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare, dock finnas böra vid entledigandet beredas viss pension

på grund av utfört arbete för statens räkning. Örn dylika bestämmelser

utfärdas samtidigt med anordnande av pensionsrätt för arbetare,

vilka fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft och hava en arbetstid av

normal omfattning, skulle den nu av Kungl. Maj:t och riksdagen från fall

till fall verkställda prövningen av pensionsärenden för arbetarpersonal kunna

upphöra och ersättas av en genom vederbörande myndigheter verkställd

pensionering enligt grunder, som vunnit Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande.

Jag har inom finansdepartementet låtit utarbeta ett utkast till dylika

summariska pensionsföreskrifter, vilket utkast torde få fogas vid statsrådsprotokollet

(Bilaga B). Huvudgrunderna i detta utkast synas böra underställas

riksdagen för att efter riksdagens godkännande tjäna som grundval

för de pensioneringsbestämmelser, vilka jämte erforderliga tillämpningsföreskrifter

böra meddelas av Kungl. Majit. Att, såsom i fråga örn de båda

tjänstepensionsreglementena föreslagits, Kungl. Majit och riksdagen gemensamt

skulle fastställa författningens ordalydelse torde icke vara erforderligt.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Framhållas må, att de i nämnda utkast skisserade pensionsföreskrifterna

skulle för statens järnvägars och statens vattenfallsverks vidkommande ersätta

kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av

förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning.

Rörande utkastets innehåll får jag anföra följande.

§ 1.

I motsats till vad som kan sägas vara fallet beträffande arbetarpensionsreglementet

skulle bestämmelserna i den föreslagna kungörelsen icke konstituera

en pensionsrätt, knuten till viss anställning, utan frågan örn pension

skulle först vid tiden för arbetarens avgång ur tjänst vid viss levnadsålder

— eller dessförinnan vid sjukdom — göras till föremål för prövning

i varje särskilt fall. Under förutsättning att arbetaren vid denna

tidpunkt uppfyller vissa i kungörelsen närmare stipulerade villkor, skulle

han kunna erhålla en pension, beräknad i förhållande till anställningstidens

längd. Såsom allmän förutsättning för erhållande av pension skulle enligt

utkastet gälla, att statsanställningen under anställningstiden utgjort arbetarens

huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Denna karakteristik

av statsanställningen har av naturliga skäl med avsikt gjorts så vag, att

den lämnar rum för viss skälighetsprövniug vid bedömande av framställningar

örn pension. Dock vill jag uttryckligen betona, att anställningen

för att motivera pension bör med avseende icke blott å tjänstgöringens omfattning

utan även å avlöningens storlek vara sådan, att den icke är att

betrakta såsom en ren bisyssla. I andra fall synes staten såsom arbetsgivare

icke böra bereda underhållsförmån efter avgången, även om anställningstiden

varit utsträckt över en tämligen lång följd av år. Jag vill därmed

icke hava sagt, att man för pension bör kräva, att tjänstgöringen skall hava

haft normal omfattning i tjänstepensionsreglementets bemärkelse, d. v. s. uppgått

till 7 å 8 timmar dagligen. Skälighetsprövningen bör, liksom hittills

vid beviljandet av s. k. riksdagspensioner, ske under beaktande av de i varje

särskilt fall föreliggande omständigheterna.

§ 2.

Såsom villkor för att här avsedda arbetare må komma i åtnjutande av

pension synes mig böra gälla, att arbetaren antingen i anställningen uppnått

en levnadsålder av 60 år eller också måst dessförinnan entledigas på

grund därav, att han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller till

följd av nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen att på tillfredsställande sätt

utföra honom åliggande arbete, samt att han, då åldersgränsen uppnås eller

då dessförinnan entledigande av nyssnämnd anledning sker, kan räkna en

väl vitsordad anställningstid av sammanlagt minst 15 år. Detta krav på an
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ls proposition nr 222.

ställningstidens längd ansluter sig till den praxis, som under senare år följts

vid beviljande av pension genom särskilt riksdagsbeslut åt yrkesarbetare i mera

varaktig anställning. För sådana mindre fasta anställningar, örn vilka väl

här merendels blir fråga, har i allmänhet plägat krävas en längre anställningstid.

Då emellertid här torde böra fastställas en bestämd gräns, under

vilken pensionering icke bör förekomma, har jag ansett denna böra sättas

till 15 år. I jämförelse med 1918 års kungörelse angående pensionering

av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens

vattenfallsverks byggnadsavdelning innebär förslaget i denna del en avsevärd

förbättring för de anställda, enär sagda kungörelse för rätt till pension

kräver minst 25 tjänstår och 55 levnadsår, oavsett örn entledigandet

skett på grund av sjukdom eller ej.

§ 3.

Beträffande de föreslagna pensionsbeloppen må nämnas, att det maximibelopp

för manliga arbetare, 1,008 kronor, vilket skulle utgå vid en anställningstid

av 30 år eller mera, valts så att det ungefär motsvarar två

tredjedelar av det i arbetarpensionsreglementet föreslagna pensionsunderlaget

för en icke-yrkesarbetare. Reduktionen är betingad därav, att de arbetare,

som skulle pensioneras enligt de summariska pensionsföreskrifterna,

icke själva skulle bidraga till sin pensionering genom avgifter eller avdrag

å lönen. Pensionsskalan, som graderats efter anställningstidens längd med

femårsintervaller från lägst 15 anställningsår intill pensionsmaximum vid

30 anställningsår, har i övrigt avvägts efter medeltalsberäkning så att en

jämnt stigande och till synes skälig pensionsserie erhållits. För kvinnliga

arbetare hava pensionerna, i överensstämmelse med den i arbetarpensionsreglementet

följda principen, satts till ungefär 75 procent av de för manliga

arbetare föreslagna beloppen, varvid jämkning av siffrorna skett för att erhålla

med 12 delbara tal. Maximibeloppen för såväl manliga som kvinnliga

anställningshavare sammanfalla ungefär med de av 1926 års pensionsutredning

föreslagna pensionsunderlagen för arbetare i anställning, för vilken

icke kräves yrkesutbildning.

Med hänsyn till de summariska grunder, som skulle gälla för bestämmande

av pension enligt här avsedda kungörelse, har anledning icke synts

mig föreligga att uppdela pensionstagarna i grupper alltefter som anställningen

krävt särskild yrkesutbildning eller ej.

§ 4.

Reglerna rörande pensions utbetalning ansluta sig till vad som föreslagits

i arbetarpensionsreglementet.

§ 5.

Någon särskild föreskrift av innebörd, att den, som till följd av fel eller

försummelse skilts från sin anställning, icke må erhålla pension, torde icke

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 222,

vara erforderlig med den avfattning, som skulle givas åt bestämmelserna

i § 2, och med hänsyn till att pensions beviljande skulle bero av en skälighetsprövning.

Däremot synas bestämmelser böra meddelas om att en

pensionstagare, som undergår frihetsstraff eller avtjänar tvångsarbete, regelmässigt

bör under sådan tid avstå pensionen, med rätt dock för den myndighet,

som beviljat pensionen, att medgiva anhörig, vilken för sitt uppehälle

är beroende av pensionstagaren, att uppbära pensionen eller del därav.

§ 6.

Beslutanderätten i frågor angående pension enligt denna kungörelse bör

enligt min mening tillkomma samma myndigheter, som skulle omhänderhava

prövning av ärenden angående pension enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare, d. v. s. beträffande arbetare vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket vederbörande

verks styrelse samt beträffande annan arbetare statens pensionsanstalt.

Ekonomisk innebörd av den föreslagna pensionsregleringen.

Civila tjänstepensionsreglementet.

Det har synts mig vara önskvärt att kunna erhålla en i möjligaste mån

fullständig överblick rörande den ekonomiska innebörden av den omläggning

av statens pensionsväsende, som här föreslagits. 1930 års pensionssakkunniga

hava även i sitt betänkande med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente

framlagt resultatet av en ingående ekonomisk och försäkringsteknisk

utredning, grundad på ett omfattande och detaljerat uppgiftsmaterial.

Denna utredning, som bygger på delvis andra förutsättningar än

de i departementsförslaget tillämpade, har emellertid icke kunnat utan vidare

läggas till grund för beräkningen av departementsförslagets ekonomiska innebörd.

Jag har fördenskull anmodat de sakkunnigas försäkringsmatematiker,

förste aktuarien fil. dr T. Jansson att med ledning av de sakkunnigas uppgiftsmateriak

som hänför sig till tidpunkten 1 juli 1930, verkställa den

kompletterande utredning, som erfordrats för kostnadsfrågans belysning.

Resultatet av denna förnyade utredning har dr Jansson meddelat bland

annat i en tablå, som avser f. d. civila tjänstemän, pensionerade vid reglerade

eller oreglerade verk till och med den 1 juli 1930, ävensom f. d.

civila tjänstemän, pensionerade vid reglerade verk efter sistnämnda tidpunkt.

Tablån utvisar pensionärsbeståndet — antal pensionärer och summa pensionsbelopp

för år — vid tidpunkterna den 1 juli 1935 (då reglementet

beräknas träda i kraft), den 1 juli 1936, den 1 juli 1940 och den 1 juli

1945. De angivna pensionsbeloppen kunna för den 1 juli 1936 och följande

tidpunkter sägas ungefärligen motsvara beräknade pensionsutbetal
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Pensionärer 7/j 1935

Pen-

Antal

Pensionsbelopp i

miljoner kronor

Antal

Berak-

1 Berak-

Berak-

Berak-

Berak-

Berak-

Berak-

ning

ning

ning

ning

ning

ning

ning

1 O. 2

3

l

2

3

1 0. 2

3

I. Allm. civilförvaltningen (exkl. oregle- rade pensioner beviljade elter V7 1930)

Reglerade och oreglerade verk:

Kvarlevande av 1/i 1930 förefintliga pen-

sionärer .......................................

Reglerade verk:

1,757

1,757

6.46

6.4ö

|

6.46

1,635

1,635

Pensionerade efter 1/i 1930 ...............

861

1,329

3.19

3.19

4.62

1,042

1,532

Summa I (med angivet undantag)

II. Postverket.

Kvarlevande av 1h 1930 förefintliga pen-

2,618

3,086

9 85

9 65

11.08

2,677

3,167

sionärer .......................................

500

500

1.38

1.38

1.38

471

471

Pensionerade efter ,|^ 1930 ..................

289

485

0.83

0.83

1.3 2

351

598

Summa II

789

985

2.21

2.21

2.70

822

1,069)

III. Telegrafverket.

Kvarlevande av */7 1930 förefintliga pen-

sionärer ..........................................

352

352

0.83

0.8 8

0.88

336

336

Pensionerade efter 1/i 1930 .................

249

329

0.64

0.64

0.88

307

394

Summa III

IV. Statens järnvägar.

601

681

1.4!

1.47

1.71

643

730

Kvarlevande av V7 1930 förefintliga pen-

sionärer .........................................

2,328

2,328

5.28

5.28

5.28

2,187

2,187

Pensionerade efter */’ 1930 ..................

1,279

2,228

3.11

3.11

5.08

1,647

2,723

Summa IV

3,607

4,556

8.39

8.39

10.36

3,834

4,910

V. Statens vattenfallsverk.

Kvarlevande av V7 1930 förefintliga pen-

sionärer ..........................................

23

25

0.06

0.06

0.06

22

22

Pensionerade efter 1/i 1930 ..................

15

23

0.03

0.03

0.06

18

27

Summa V

38

46

0 09

0 09

0.11

40

49j

Summa I—V (med angivet undantag)

7,653

9,354

21.81

21.81

25.96

8,016

9,925

fingar under det kalenderår, vars mitt beståndssiffran avser. Tablån upptager

tre olika beräkningar av bruttopensionskostnaderna. Vid samtliga

beräkningar förutsättes, att pensioner beviljade före den 1 juli 1935 ej

komma att sedermera omregleras samt att dyrtidstillägg å dylika pensioner

beräknas efter 12 procent (index 156). För pensioner, som beviljas från

och med den 1 juli 1935, antagas följande förutsättningar:

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

171

sionärer

/, 1936

[

Pensionärer ’/>

1940

Pensionärer 1/i

1945

Pensionsbelopp i

miljoner kronor

Antal

Pensionsbelopp i

miljoner kronor

Antal

Pensionsbelopp i

miljoner kronor

Beräk-

ning

l

Berak- 1

ning |

2

Beräk-

ning

3

Beräk- ning

] o. 2

Beräk-

ning

3

Beräk-

ning

l

Beräk-

ning

2

Beräk-

ning

3

Beräk-

ning

1 o. 2

Beräk-

ning

3

Berak- 1

ning

1

Beräk-

ning

2

Beräk-

ning

3

6.08

1

6.03 i

6.03

1,181

i

1,181

4.38

4.38

4.88

685;

685

2.16

2.461

2.46

3.80

3.94:

5.2 4

1,784

2,343

6.18

6.88:

7.71

2,748

3,355

8.96

10.86

10.78

9.88

9,oj|

11.27

2,965

3,524

10 56

11.26

12.09

3,433

4,040

11.42

12 82

13.19

l.so

1.3 01

1.30

360

360

1 0.99

0.99

0.99

233

233

0.63

0,68

0.63

1.00

1.0 5

1.62

690

1,087

1.89

2.18

2.84

1,315

1,777

8.4 5

4.H

4.4 7

2.30

2.85

2.92

1,050

1,447

i 2.88

317

3.83

1,548

2,010

4.08

4.74

5.io

0.80

O.so

0.80

271

271

0.66

0.65

0.66

193

193

0.4 5

0.45

0.45

0.80

0.8 5

1.06

653

768

1.02

1.93

1.94

1,337

1,492

3.io

3.8 2

3.50

l.ao

1.66

1.85

924

1,039

2.27

2.58

2 59

1,530

1,685

3.55

4.27

3.95

4.99

4.0 9

4.99

1,655

1,655 3.83

3.83

3.88

1,063

i 1,063

2.48

2.48

2.43

4.oi

4.2 9

6.24

3,258

4,739 7.89

9.26

10.94

5,589

7,340

13.81

15.95

16.91

floo

9.28

11.23

4,913

6,394^ 11.72

13 08

14 7 7

6,652

I

8,409

15.7 4

18.38

1934

0.06

1

1

0.06

0.06

17

r

''

O.o.i

j 0.0 5

0.05

11

11

j 0.03

0.03

0.08

0.04

0.0 4

O.oo

35

5(

) O.os

j O.io

0.12

66

9r

018

0.21

0.2 7

0.10

O.io

0.12

52

6’

1\ 0.14

0.15

0.17

77

106j 021

0 24

0 30

22.83

23 35

27.39

9,904

12,471 27.57

! 30 24

33 45II 13,24®

i 10,250''! 35 oo

1 40.45

41.88

beräkning 1: nuvarande pensiousunderlag samt de av pensionssakkunniga

föreslagna pensionsåldrarna; dyrtidstillägg efter 12 procent;

beräkning 2: de av pensionssakkunniga föreslagna pensionsunderlagen

(på basis av 1928 års lönekommittés III-ortslöner, innefattande i princip

dyrtidstillägg med 17 procent) och de sakkunnigas pensionsåldrar;

beräkning 3: nuvarande pensionsunderlag och de i departementsförslaget

angivna pensionsåldrarna; dyrtidstillägg efter 12 procent.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Vid tillämpning av de i statsverkspropositionen föreslagna grunderna

för dyrtidstilläggens beräknande — index 154, motsvarande ett dyrtidstilllägg

å tjänstepensioner efter 11 procent — skulle pensionskostnaderna enligt

beräkning 1 och 3 i runt tal nedgå med en procent; vid beräkning 2

blir reduktionen mindre.

Tablån är intagen å sid. 170—171.

De i tablån angivna pensionssiffrorna avse såsom nämnt bruttopensionskostnaden.

Härifrån avgå emellertid de bidrag till pensioneringen, som

tjänstemännen i form av pensionsavdrag å lönen skulle hava att erlägga.

Enligt i pensionssakkunnigas betänkande meddelade uppgifter rörande civila

pensionsfonden och pensionsfonderna vid de särskilda kommunikationsverken

uppgingo pensionsavgifterna för ordinarie tjänstemän med pensionsrätt enligt

1907 års civila pensionslag eller kommunikationsverkens pensionslag, vilka

avgifter motsvara de belopp, som skulle fastställas såsom pensionsavdrag

enligt det nu framlagda förslaget, under budgetåret 1930/1931 respektive

kalenderåret 1931 till nedan angivna belopp i runda tal:

civila pensionsfonden .........................

postverkets pensionsfond ....................

telegrafverkets pensionsfond .............

statens järnvägars pensionsfond.........

statens vattenfallsverks pensionsfond

Summa 3.7 9 miljoner kronor.

Vid den i de sakkunnigas betänkande meddelade försäkringstekniska utredningen

har förutsatts, att införandet av pensionsrätt för icke-ordinarie

tjänstemän ej i och för sig kommer att medföra någon nämnvärd

ökning i summan av utgående pensioner, detta av den anledningen, att

även enligt de sakkunnigas förslag ålderspensionering av en tjänsteman, innan

han hunnit bliva ordinarie, åtminstone under den tid beräkningarna avse

torde komma att ske blott i sällsynta fall. Det är alltså icke i fråga om

pensionssumman, som man synes hava att vänta någon egentlig ändring

genom ifrågavarande reform, örn de nuvarande pensionsunderlagen bibehållas

oförändrade och örn man bortser från pensionsåldrarnas sänkning. Däremot

kommer förslaget att medföra en förskjutning i tiden för avgiftsbetalningens

verkställande i riktning mot en tidigare tidpunkt, emedan

förslaget inför pensionsavdrag för icke-ordinarie tjänstemän. För närvarande

är avgiftsplikt stadgad endast i fråga om vissa icke-ordinarie tjänstemän

vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk — beträffande vilka avgiftsplikten

inträder först vid 30 års ålder - samt för ett fåtal sådana

tjänstemän vid telegrafverket. Vid den nya ordningens införande kommer

alltså en tillfällig ökning i pensionsavgiftssumman att inträda.

1 I detta belopp ingå pensionsavgifter för befattningshavare nied oreglerad avlöning, vilka

icke beröras av den nu föreslagna pensionsregleringen.

1.73 1 miljoner kronor

0.4 3 » »

0.3 3 » »

1.2 6 » »

0.04 » »

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Pensionsavdragen för extra ordinarie tjänstemän kunna beräknas uppgå

till ungefärligen följande belopp:

för allmänna civilförvaltningens reglerade verk

0.22

miljon

kronor

» postverket ....................................................................

0.0 3

»

»

» telegrafverket...............................................................

0.0 4

»

»

» statens järnvägar.......................................................

0.0 6

»

» statens vattenfallsverk................................................

0.0 2

»

»

Summa

0.37

miljon

kronor

Den tillfälliga ökningen i statens inkomster i form av pensionsavdrag för

extra ordinarie tjänstemän skulle alltså — frånsett det fåtal extra ordinarie

tjänstemän vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

som redan erlägga pensionsavgift — bliva ungefär 0.3 7 miljon kronor.

Häremot är emellertid att ställa den minskning i pensionsavgiftssumman

för ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen, vilken blir en

följd av att enligt förslaget den för kommunikationsverken redan gällande

begränsningen av avgiftsbetalningstiden till 30 år utsträckes till att gälla

även allmänna civilförvaltningens reglerade verk. Ifrågavarande minskning

kan uppskattas till 0.15 miljon kronor, och nettoökningen i tjänstemännens

bidrag till pensioneringen skulle alltså utgöra 0.22 miljon kronor. Vid

ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle ökningen i tjänstemännens

bidrag givetvis bliva ej oväsentligt större.

Den kostnadsökning, som departementsförslagets genomförande medför,

beror huvudsakligen på sänkning av pensionsåldrarna. Bruttokostnadsökningen

genom sänkningen av pensionsåldrarna i förhållande till de sakkunnigas

förslag kan angivas såsom skillnaden mellan siffrorna i beräkning

3 och beräkning 1 av tablån. Denna kostnadsökning utgör vid de olika

tidpunkter, som i tablån redovisas, följande belopp i miljoner kronor,

nämligen:

1 juli 1935 1 juli 1936 1 juli 1940 1 juli 1945

4.15 4.56 5.88 6.88

Tjänstepensionsreglementet för arbetare.

För belysande av de med den föreslagna tjänstepensioneringen för arbetare

förenade kostnaderna framlade 1930 års pensionssakkunniga med skrivelse

den 20 april 1933 resultatet av härutinnan verkställd försäkringsteknisk

utredning av dr Jansson. I sina beräkningar har dr Jansson utgått

från olika alternativ med avseende å såväl pensionsunderlag som pensionsåldrar.

Det har fördenskull blivit möjligt att utan förnyad utredning, annat

än i vissa detaljer, använda beräkningarna även pä det av mig nu framlagda,

från de sakkunnigas ursprungliga förslag delvis avvikande reglementsförslaget.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

I en särskild tablå framlägges här en jämförelse mellan de uppskattade

bruttokostnaderna för pensionering enligt tjänstepensionsreglementet för

arbetare vid tillämpning av olika förutsättningar. Vid samtliga beräkningar

förutsättes, att pensioner beviljade före den 1 januari 1935 ej sedermera

omregleras samt att dyrtidstillägg å dessa pensioner utgår med 12

procent (indextal 156). För pensioner beviljade från och med den 1 januari

1935 kunna förutsättningarna för tablåns tre beräkningar angivas sålunda:

beräkning 1: pensionsunderlag på basis av nuvarande A-ortslöner för närmast

jämförliga tjänstemän och en pensionsålder av 63 år; dyrtidstillägg

efter 12 procent;

beräkning 2: 1930 års pensionssakkunnigas förslag (pensionsunderlag på

basis av lönekommitténs Ill-ortslöner, innefattande dyrtidstillägg med i

princip 17 procent, pensionsålder 63 år);

beräkning 3: departementsförslaget (pensionsunderlag lika med beräkning

1, pensionsålder 60 år; dyrtidstillägg efter 12 procent).

Vill man bedöma kostnaderna med utgångspunkt från samma dyrtidsindex,

som i statsverkspropositionen lagts till grund för beräknandet av

dyrtidstilläggen för nästkommande budgetår eller 154 (11 procent), böra

tablåns kostnadssiffror för beräkning 1 och 3 minskas med i genomsnitt en

procent; för beräkning 2 blir reduktionen mindre.

Tablån är av följande utseende:

Bruttokostnader för pensioner i miljoner kronor enligt olika

förslag för tiden

Förvaltningsområde

‘/i-

-s% 1935

V*-

-31/is 1939

*/l-

- 31 lii 1944

Beräk- ning 1

Beräk- ning 2

Beräk- ning 3

Beräk- ning 1

Beräk- ning 2

Beräk- ning 3

Beräk- ning 1

Beräk- ning 2

Beräk- ning 3

Försvarsväsendet ............

0.257

0.2 7 6

0.3 2 5

0.786

0.891

0.955

1.216

1.421

1.462

Myntverket och statens re- produk tionsanstalt.........

0.004

0.006

0.004

0.012

0.015

0.013

0.019

0.02 2

0.02 0

Postverket .....................

0.00 2

0.002

0.002

0.011

0.013

0.016

0.025

0.0 3 0

0.028

Telegrafverket..................

0.0 9 9

0.104

0.126

0.334

0.375

0.442

0.689

0.688

0.721

Statens järnvägar ............

0.642

0.6 9 0

0.818

1.883

2.070

2.178

2.410

2.797

2.818

Statens vattenfallsverk......

O.015

0.016

0.018

0.04 8

0.054

0.055

0.078

0.091

0.09 2

Domänverket ..................

0.010

0.012

O.014

0.049

0.058

0.062

0.098

0.117

0.117

Summa

1.029

1.105

1.307

3.078

3.4 76

3.715

4.435

5.166

5.258

Vid bedömande av dessa siffror bör uppmärksammas, att i dem inneslutas

utgifter till betydande belopp för pensioner till arbetare, som äga

pensionsrätt enligt nu gällande bestämmelser. Dessa pensioner komma, i

den mån de beviljats före den 1 januari 1935, icke att påverkas av den

föreslagna pensionsregleringen. Vid ett genomförande av departementsförslaget

kunna pensionerna för dessa nu pensionsberättigade grupper för

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 222.

175

olika förvaltningsområden och förut angivna tidpunkter beräknas

i miljoner kronor angivna belopp:

»/,_»»/, 1935 År 1939

1. Försvarsväsendet (marinens daglönare) 0.216 0.5 5 2

2. Telegrafverket.................................................... 0.124 0.4 3 5

3. Statens järnvägar ............................................ 0.615 1.544

4. Statens vattenfallsverk........................ 0,oi2_O-025

Summa 0.967 2.556

till nedan

År 1944

0.804

0.7 0 8

1.881

0.O3O

3.423

Kostnaden för utsträckning av pensioneringen — med tillämpning av

föreslagna pensioneringsgrunder — till grupper, som nu icke äro pensionsberättigade,

kan följaktligen uppskattas för samtliga omförmälda verk till

skillnaden mellan å ena sidan slutsiffrorna enligt beräkning 3 i förut intagna

tablå över bruttokostnaderna vid vart och ett av verken och å andra

sidan slutsiffrorna i den senaste sammanställningen eller till följande belopp

i miljoner kronor:

*/,—s»/6 1935 År 1939 År 1944

0.3 40 1.159 1.830

De pensioner för nu pensionsberättigade grupper, som skulle hava utgått

under första halvåret 1935 vid en fortsatt tillämpning av nuvarande bestämmelser,

alltså utan ändring av pensionsålder och pensionsunderlag,

kunna beräknas till följande belopp:

1. Försvarsväsendet ........................ 0.16 2 miljon kronor

2. Telegrafverket ............................ 0.0 8 5 » »

3. Statens järnvägar........................ 0.4 2 2 » »

4. Statens vattenfallsverk ........... O.on___»_»

Summa 0.68o miljon kronor.

Den utsträckning av arbetarpensioneringen och det genomförande av nya

pensioneringsgrunder, som enligt departementsförslaget skulle äga rum, kan

sålunda för första halvåret 1935 beräknas medföra en ökning av de totala

bruttopensionskostnaderna med 0.6 2 7 miljon kronor.

Skillnaden mellan siffrorna i beräkning 3 och beräkning 1 utvisar kostnadsökningen

för pensionsålderns bestämmande till 60 i stället för 63 år.

Denna ökning utgör för första halvåret 1935 0.2 7 8 miljon kronor, för år

1939 0.642 miljon kronor och för år 1944 0.818 miljon kronor.

Från de först angivna bruttopensionskostnaderna bör vid bedömande av

förslagets ekonomiska innebörd för statsverket avdragas arbetarnas egna

bidrag till sin pensionering. Enligt en av dr Jansson gjord uppskattning

skulle pensionsavdragen vid olika förvaltningsområden sammanlagt belöpa

sig till ungefär följande belopp för år räknat:

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

1. Försvarsväsendet ........................................................ 0.187 miljon kronor

2. Myntverket och statens reproduktionsanstalt ........ 0.0 0 4 » »

3. Postverket .................................................................... O.009 » »

4. Telegrafverket............................................................. 0.138 » »

5. Statens järnvägar ........................................................ 0.247 » »

6. Statens vattenfallsverk.............................................. O.ois » »

7. Domänverket ....................... O.019 » »

Summa 0.619 miljon kronor.

Anmärkas må slutligen, att i här återgivna beräkningar icke ingå några

uppgifter beträffande stallpersonalen vid statens hingstdepåer. Denna personals

ringa numerär gör emellertid, att berörda ofullständighet i uppgiftsmaterialet

saknar praktisk betydelse för bedömande av kostnadsfrågan.

Pensionering enligt föreslagna summariska grunder.

Vad angår kostnaderna för den pensionering, som skulle äga rum efter

de föreslagna mera summariska pensionsföreskrifterna, kunna dessa förutsättas

till beloppet allenast obetydligt överstiga nuvarande utgifter för pensionering

av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens

vattenfallsverks byggnadsavdelning. Merutgiften torde i stort sett uppvägas

genom motsvarande besparing i kostnaderna för en eljest från fall

till fall ombesörjd pensionering genom beslut av Kungl. Majit eller riksdagen

i enlighet med hittills följd praxis.

Sättet för pensionskostnadernas bestridande.

Jag ber slutligen att få beröra frågan örn sättet för bestridande av pensionskostnaderna

för de olika grupper av tjänstemän och arbetare, för

vilka de av mig förordade pensioneringsbestämmelserna skulle bliva gällande.

Beträffande utgifterna för pensioner enligt civila tjänstepensionsreglementet

torde någon ändring icke böra ske i de grunder, som nu tillämpas

i fråga örn pensionskostnaderna för ordinarie tjänstemän. För kommunikationsverkens

vidkommande böra alltså utgifterna bestridas av vederbörande

verks medel med bidrag från verkens pensionsfonder. För domänverket

böra kostnaderna liksom nu gäldas från verkets egna medel

med bidrag från civila pensionsfonden. För allmänna civilförvaltningen

torde pensionsutgifterna böra bestridas vid verk, vilkas omkostnader i

allmänhet gäldas av särskilda medel, från dessa medel, och vid övriga

verk från vederbörliga riksstatsanslag. Till pensionskostnaderna för verk,

tillhörande allmänna civilförvaltningen, böra liksom för närvarande bidrag

utgå från civila pensionsfonden.

Med avseende å utgifterna för pensioner enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare bör givetvis gälla, att dessa utgifter vid de affärsdrivande

verken — sålunda icke blott kommunikationsverken utan även do
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

mänverket och statens reproduktionsanstalt — bestridas av vederbörande

verks medel. Beträffande telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk är emellertid att märka att, såsom förut nämnts, särskilda

kassor finnas upprättade för pensionering av icke-ordinarie personal, vid

telegrafverket huvudsakligen arbetarpersonal men även sådana förutvarande

arbetare, vilka befordrats till extra ordinarie tjänstemän, och vid

de båda övriga verken såväl tjänstemän som arbetare. I det föregående

har jag förordat, att dessa kassor skulle tagas i anspråk för pensioneringen

enligt arbetarpensionsreglementet. Vid dessa tre verk böra alltså

kostnaderna tills vidare utgå direkt från nämnda kassor. För övriga affärsdrivande

verk torde i vederbörande verks driftkostnadsstater böra

upptagas utgiftsposter för pensionskostnaderna.

Beträffande arbetare vid allmänna civilförvaltningen och försvarsväsendet

synas pensionskostnaderna böra bestridas från elfte huvudtiteln.

Lämpligast torde därvid för framtiden vara, att för ändamålet under huvudtiteln

anvisas särskilda anslagsmedel. Då enligt mitt förslag arbetarpensionsreglementet

skulle träda i kraft den 1 januari 1935 och alltså redan

under budgetåret 1934/1935 erfordras medel för pensionskostnaderna

för ett balvår men särskilt anslag för detta ändamål icke beräknats i riksstatsförslaget,

torde kostnaderna under ett övergångsbalvår få bestridas

från det under elfte huvudtiteln upptagna anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. Kostnaderna för pensioner enligt de nya bestämmelserna

kunna vid ifrågavarande förvaltningsgrenar för första halvåret

1935 approximativt uppskattas till omkring 150,000 kronor förutom dyrtidstillägg.

Huruvida hela detta belopp i verkligheten kommer att belasta

anslaget för nästkommande budgetår, beror på örn samtliga de anställningshavare,

vilka vid reglementets ikraftträdande uppnått pensionsåldern,

komma att bliva omedelbart entledigade. I avsevärd mån kommer

merutgiften å elfte huvudtiteln att motvägas av de besparingar under

avlönings- och arbetsanslag å andra huvudtitlar, som vinnas genom innehållandet

av pensionsavdrag och till vilka det icke varit möjligt att taga

hänsyn vid budgetförslagets uppgörande. Av förut meddelade beräkningar

framgår, att pensionsavdragens summa för ifrågavarande förvaltningsområden

kunna för första halvåret 1935 uppskattas till omkring

95,000 kronor. Anmärkas må, att anslaget till diverse pensioner oell understöd

i riksstatsförslaget upptagits till ett belopp, som med omkring 25,000

kronor överstiger den beräknade utgiftssumman för nuvarande pensioner.

Kostnaderna för pension åt daglönare vid marinen bestridas enligt gällande

regler från det under elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till pensionering av flottans gemenskap. I sättet för gäldande av dessa

kostnader, såvitt angår anställningshavare vilka redan blivit eller före de

nya bestämmelsernas ikraftträdande bliva pensionsberättigade enligt nuvarande

föreskrifter, torde för närvarande någon ändring icke böra äga

rum.

Kostnaderna för uppskjuten livränta enligt de båda tjänstepensionsBihang

till riksdagens protokoll 193i. 1 soini. Nr 222.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

reglementena torde böra gäldas i samma ordning, som föreslagits beträffande

pensionskostnaderna.

Vad slutligen angår kostnaderna för beredande av pension enligt de

summariska pensioneringsbestämmelser, som förordats för anställningsbavare,

vilka ej bliva underkastade tjänstepensionsreglementet för arbetare,

utgöra arbetarna vid statens järnvägsbyggnader samt vid statens

vattenfallsverks byggnadsavdelning de största grupperna bland de anställningshavare,

å vilka nämnda bestämmelser komma att tillämpas. För

närvarande bestridas kostnaderna för pension åt dessa grupper från ett

under elfte huvudtiteln uppfört särskilt anslag. I avseende å nuvarande

pensionärer samt anställningshavare, vilka före den 1 januari 1935 bliva

pensionerade efter hittillsvarande grunder, lärer någon ändring i sättet för

kostnadernas bestridande icke böra ske. För framtiden synes det däremot

vara riktigast, att samtliga kostnader för pensionering av arbetarpersonal

vid de affärsdrivande verken, vare sig de föranledas av arbetarpensionsreglementet

eller av de summariska föreskrifterna, gäldas av vederbörande

verks medel. Från och med de nya bestämmelsernas ikraftträdande

böra alltså även kostnaderna för nytillkommande pensioner åt arbetare

vid järnvägsbyggnaderna och vattenfallsverkets byggnadsavdelning utgå

av statens järnvägars, respektive vattenfallsverkets medel. För övriga

förvaltningsgrenar lära kostnaderna enligt de summariska pensionsbestämmelserna

bliva obetydliga. Dessa kostnader synas åtminstone tillsvidare

böra bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m.

Jag gör i det följande erforderlig hemställan angående sättet för pensionskostnadernas

bestridande.

I detta sammanhang ber jag få erinra örn att för stallpersonalen vid

hingstdepåerna för närvarande gäller en summarisk pensionsrätt, för vilken

särskilda fondmedel tagas i anspråk. I det föregående har jag närmast

uttalat mig för att denna personal hädanefter skulle pensioneras i

samma ordning som arbetarpersonal i allmänhet. Vid bifall härtill torde

frågan örn nämnda fondmedels användning efter det fondens nuvarande

förpliktelser fullgjorts böra längre fram göras till föremål för övervägande.

Följdförfattningar till civila tjänstepensionsreglementet m. m.

Civila tjänstepensionsreglementets antagande föranleder åtskilliga följdförfattningar,

däribland en del författningsändringar, vilka kräva riksdagens

medverkan.

Sålunda måste i 1907 års civila pensionslag vidtagas vissa ändringar för

att bringa bestämmelserna angående lagens tillämpningsområde i behörigöverensstämmelse

med tjänstepensionsreglementet. I samband härmed

påkallas bland annat utmönstrande ur 1907 års pensionslag av sådana

undantagsföreskrifter rörande pensions- och tjänstålder samt skyldighet

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

179

att avgå från tjänsten, vilka hava avseende å nyreglerade befattningar.

Dessa ändringar böra träda i kraft den 1 juli 1935 eller samtidigt som

reglementet. Det kunde måhända ifrågasättas att låta anstå med berörda

ändringar till 1935 års riksdag, detta särskilt med hänsyn till att

det icke är uteslutet, att för 1935 års riksdag kunna komma att framläggas

förslag örn organisationsändringar eller löneregleringar, vilka föranleda

ytterligare ändringar i civila pensionslagen. Då det emellertid

måste anses önskvärt, att samtidigt med civila tjänstepensionsreglementets

antagande för nyreglerade verk fastslås, vilka pensionsbestämmelser

som från reglementets ikraftträdande komma att gälla för övriga delar av

civilförvaltningen, bar jag likväl ansett mig böra förorda, att erforderliga

ändringar i 1907 års lag redan i år genomföras. Förslag härom anmäler

jag senare i dag.

Vidare böra gällande kungörelser om pensionstillägg och pensionsförhöjning

(nr 360/1922 och 280/19251 kompletteras på sådant sätt, att pensioner

enligt civila tjänstepensionsreglementet och tjänstepensionsreglementet för

arbetare samt de föreslagna summariska pensionsbestämmelserna för viss

arbetarpersonal undantagas från dylika tilläggsförmåner.

övriga av civila tjänstepensionsreglementet föranledda författningsändringar,

vilka påkalla riksdagens medverkan, torde däremot utan olägenhet

kunna uppskjutas till år 1935. För att klargöra de konsekvenser i

fråga örn dylika författningsändringar, som reglementets antagande föranleder,

anser jag mig emellertid här höra i korthet angiva de ändringar,

som synas erforderliga och för vilka riksdagsbeslut kräves.

Gällande grunder för pensionering av arméns och flottans befäl och underbefäl

med vederlikar. De av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna

grunderna för pensionering av arméns oell flottans befäl och underbefäl

med vederlikar (cirkulär den 24 november 1876 och den 22 juni 1877) innehålla

vissa regler beträffande reduktion av pension för militär tjänst vid

förening av dylik pension med annan pension, som icke utgår enligt

1907 års pensionslag. Då i 7 § av civila tjänstepensionsreglementet

föreslagits en generell reduktionsregel för fall av pensionsförening,

torde — såsom förut antytts — för undvikande av dubbel avkortning sådan

ändring i nämnda pensioneringsgrunder böra vidtagas, varigenom

från reduktionsbestämmelserna i dessa grunder undantagas pensioner enligt

civila tjänstepensionsreglementet. I samband härmed bör det i grunderna

stadgade avdragsfria maximibeloppet höjas från 3,000 till 5,000

kronor.

1920 års grunder för pension åt viss personal, som i samband med statens

övertagande av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars

tjänst. I fråga örn befattningshavare, som vid statens övertagande av

Västkustbanan m. fl. enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars

tjänst, gälla vissa av riksdagen godkända, i kungl, brev den 4 juni 1920

intagna grunder. Dessa innebära i huvudsak, att dylik befattningshavare

äger att, utöver honom från enskild pensionsanstalt tillkommande

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

pension, erhålla fyllnadspension från statens järnvägar till det belopp,

varmed pensionen från pensionsanstalten, till den del densamma icke

täckes av tjänstemannens egna avgifter, må understiga vad han enligt

kommunikationsverkens pensionslag skulle hava uppburit, därest denna

lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till statspensionen.

Bestämmelserna i fråga torde böra undergå vissa formella ändringar

i anledning av att civila tjänstepensionsreglementet icke innehåller

föreskrift örn pensions uppdelning i stats- och avgiftspension. Därjämte torde

ett kompletterande stadgande örn tjänstårsberäkning vara erforderligt,

Lagen om allmän pensionsförsäkring. Enligt 5 § lagen örn allmän pensionsförsäkring

är från avgiftsplikt till pensionsförsäkringsfonden undantagen

ordinarie tjänsteman, å vilken 1907 års civila pensionslag eller kommunikationsverkens

pensionslag äger tillämpning. I övrigt ankommer på

Kungl. Maj:ts prövning, huruvida och under vilka villkor personer, vilka

pension är tillförsäkrad på grund av anställning i statens tjänst, må undantagas

från avgiftsplikt. 1930 års pensionssakkunniga hava, i anslutning

till den ståndpunkt, som intagits av tidigare pensionsutredningar,

föreslagit bland annat sådan ändring av pensionsförsäkringslagens 5 §,

att från avgiftsplikt skulle undantagas tjänsteman, å vilken civila tjänstepensionsreglementet

erhåller tillämpning, samt arbetare med årsanställning,

vilken blir tillförsäkrad pensionsrätt enligt arbetarpensionsreglementet.

Till frågan, huru i detta avseende hör förfaras, synes emellertid

— med hänsyn bland annat till pensionsförsäkringskommitténs pågående

arbete med utredning rörande den allmänna pensionsförsäkringen — ståndpunkt

för närvarande icke höra intagas.

I gällande reglemente för statens pensionsanstalt torde sådan ändring

höra övervägas, att pensionsåldern för distriktsveterinärer, som fortfarande

äro delaktiga i anstalten — denna ålder utgör 65 år — bringas

i överensstämmelse med den föreslagna pensionsåldern (63 år) för distriktsveterinärer,

vilka bliva underkastade civila tjänstepensionsreglementet.

De övriga följdförfattning ar, vilka påkallas av civila tjänstepensionsreglementet

eller av tjänstepensionsreglementet för arbetare, äro av natur

att kunna utfärdas av Kungl. Maj:t utan riksdagens medverkan. Pensionssakkunniga

hava i förenämnda skrivelse den 26 april 1933 framlagt

förslag till följande dylika författningar, nämligen kungörelse med föreskrifter

rörande tillämpning av civila tjänstepensionsreglementet och

tjänstepensionsreglementet för arbetare, cirkulär angående vissa åtgärder

i anledning av ikraftträdandet av tjänstepensionsreglementet för arbetare,

kungörelse angående ändrad lydelse av 4 § kungörelsen den 28 september

1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet, kungörelse

angående skyldighet att i vissa fall meddela underrättelse i fråga örn pensionstagare,

som dömts till straff eller straffpåföljd m. m., kungörelse örn

ändrad lydelse av 9 och 19 §§ kungörelsen den 23 oktober 1925 med vissa

bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater samt kungö
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

reise angående ändrad lydelse av kungörelsen den 12 juni 1925 med föreskrifter

i fråga om pensionering av vissa kvinnliga befattningshavare. Utöver

föreskrifter i de ämnen, som i dessa förslag berörts av de sakkunniga,

torde vissa andra administrativa bestämmelser bliva erforderliga. Särskilt

anser jag mig böra framhålla, att det med hänsyn till pensioneringens utsträckning

till icke-ordinarie befattningshavare med den rätt till sjukpension,

som därav skulle följa, synes vara påkallat, att föreskrifter utfärdas

örn styrkande genom läkarintyg av frihet från sjukdom och lyte såsom

villkor för antagande i sådan anställning i statstjänst, som skulle medföra

pensionsrätt. Förslag till dylika bestämmelser framlades på sin tid av

1926 års pensionsutredning. I anslutning till utfärdandet av sådana bestämmelser

torde frågan örn anställande av verksläkare jämväl vid allmänna

civilförvaltningen och örn skyldighet för tjänsteman att underkasta

sig undersökning av verksläkare böra göras till föremål för övervägande.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen uppläser härefter omförmälda inom finansdepartementet

upprättade förslag till reglemente angående tjänstepension

för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen (civila tjänstepensionsreglementet)

och till reglemente angående tjänstepension för

arbetare i statens tjänst (tjänstepensionsreglementet för arbetare) samt

hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda två förslag;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig

överensstämmelse med av departementschefen förordade

grunder, utfärda bestämmelser angående pensionering

av arbetarpersonal, som icke erhåller pensionsrätt

enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare;
dels

besluta,

att pension och uppskjuten livränta, som beviljas

med tillämpning av civila tjänstepensionsreglementet,

skola utgå

vid affärsdrivande verk av vederbörande verks

medel,

vid andra verk, vilkas omkostnader i allmänhet

gäldas av särskilda medel, från dessa medel, samt

vid övriga verk av de riksstatsanslag, vilka äro eller

må bliva avsedda för bestridande av pensionskostnader;
att

de anslag eller de medel, från vilka pension och

uppskjuten livränta sålunda utbetalas, skola beredas

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

gottgörelse från vederbörande pensionsfonder med belopp,

svarande mot pensionsfondernas efter fastställd

fördelningsgrund uträknade andel i utgifterna;

att pension och uppskjuten livränta, som beviljas

med tillämpning av tjänstepensionsreglementet för

arbetare, skola bestridas

vid telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk av de vid nämnda verk befintliga

pensionskassorna för pensionering av ické-ordinarie

personal,

vid andra affärsdrivande verk av vederbörande

verks medel, samt

vid övriga verk från det under riksstatens elfte

huvudtitel uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner

och understöd m. m.;

samt att de pensioner, vilka beviljas med tillämpning

av de av departementschefen förordade bestämmelserna

angående pensionering av arbetarpersonal,

som icke erhåller pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare, skola bestridas vid affärsdrivande

verk av vederbörande verks medel samt vid

övriga verk från nyssnämnda anslag till diverse pensioner

och understöd m. m.;

dels föreskriva,

att från de vid telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk befintliga pensionskassorna

för pensionering av icke-ordinarie personal skola efter

den 1 juli 1935 till vederbörande pensionsfonder överföras

de hos kassorna fonderade medel, som belöpa å

i kassorna delaktig icke-ordinarie personal i tjänstemannaställning,

att nämnda kassor skola från och med den 1 juli

1935 benämnas telegrafverkets, statens järnvägars,

respektive statens vattenfallsverks arbetarpensionskassa,

samt att avsättning av vederbörande verks medel

till ifrågavarande kassor skall tills vidare ske i enlighet

med nu gällande bestämmelser;

dels förklara, att å pensioner, som beviljas med

tillämpning av civila tjänstepensionsreglementet, tjänstepensionsreglementet

för arbetare eller av departementschefen

förordade bestämmelser angående pensionering

av arbetarpersonal, som icke erhåller pen
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

183

sionsrätt enligt sistnämnda reglemente, ej må utgå

pensionstillägg eller pensionsförhöjning;

dels i fråga örn grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst förklara, att med avlöningsbelopp,

å vilket enligt gällande bestämmelser

dyrtidstillägg utgår, skall i fall, där vederbörande

tjänsteman eller arbetare bar att vidkännas pensionsavdrag

å lönen, förstås lönens nettobelopp;

dels medgiva, att beträffande sådan förste postexpeditör

och postexpeditör samt förste telegrafexpeditör

och telegrafexpeditör, vilken enligt riksdagens

beslut personligen i lönebänseende placerats i lönegrad

närmast högre än den, till vilken vederbörande befattning

hör, må från och med den 1 juli 1935 tillämpas det

pensionsunderlag och det pensionsavdrag, som gäller

för den lönegrad, enligt vilken vederbörandes avlöning

utgår;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen

förordat, utfärda bestämmelser örn förhöjda pensioner

för vissa rikstelefonister samt örn rätt för rikstelefonister

att i vissa fall för förhöjning av pensionsbeloppen

fortfarande erlägga tilläggsavgifter;

dels och bemyndiga Kungl. Majit att under budgetåret

1934/1935 av den i ordinarie staten för statens

pensionsanstalt upptagna anslagsposten till avlöningar

till icke-ordinarie befattningshavare bereda medel för

den förstärkning av anstaltens personal, som kan bliva

erforderlig för anstaltens handläggning av vissa pensionsärenden

i enlighet med vad departementschefen

förordat.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet!

Allan Broomé.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Bilaga A.

Redogörelse för det civila pensionsväsendets utveckling, för nu

gällande pensionsbeslämmelsers innebörd samt för pensionsutred
ningar

under senare år.

Äldre pensionsbestämmelser.

Nu gällande pensionslagar för civila befattningshavare i statens tjänst

innehålla dels de grundläggande bestämmelserna angående pensionsbelopp

och villkoren för pensions åtnjutande, dels ock vissa föreskrifter om

tjänstemans skyldighet att vid uppnådd viss ålder eller på grund av

sjuklighet avgå från tjänsten. I äldre tid fanns icke någon sådan avgångsskyldighet.

Ej heller förekom någon rättighet för befattningshavarna

att efter uppnående av viss ålder lämna tjänsten och därvid komma

i åtnjutande av pension. Tjänstemannen var i stället berättigad att

kvarstå i befattningen, även örn han till följd av ålderdomssvaghet eller

sjuklighet kunde vara urståndsatt att behörigen förrätta tjänsten. Först

genom en kungl, förordning den 24 januari 1778 stadgades, att örn en

ämbetsman vid civilstaten, som uppnått 70 års ålder samt länge och väl

tjänat, så åstundade, han kunde få avsked från tjänsten med bibehållande

av hela lönen. Medan sålunda den avgångne befattningshavaren alltfort

uppbar den för tjänsten anslagna lönen, nödgades hans efterträdare

tjäna antingen utan lön eller, i händelse han förut innehade tjänst, mot

den lön, som var förenad med denna tjänst. Först vid den förre tjänstinnehavarens

frånfälle kom efterträdaren i åtnjutande av den till befattningen

hörande lönen.

För att avhjälpa de härigenom vållade olägenheterna beslöt 1809—1810

års riksdag, att pensionsbeloppen för de civila ämbets- och tjänstemän,

vilka dittills erhållit avsked med fulla lönen i pension, skulle uppföras i

riksstaten under en särskild avdelning, benämnd allmänna indragningsstaten.

I anledning av ett vid 1812 års riksdag fattat beslut förklarade Kungl.

Maj:t i brev den 3 december samma år, att enahanda förfarande skulle

iakttagas jämväl i fråga örn de tjänstemän, som därefter finge avsked

med lönen i pension.

En närmare bestämmelse rörande det antal tjänstår, som skulle erfordras

för erhållande av avsked med pension, motsvarande lönens belopp,

meddelades genom kungl, brevet den 25 juni 1818 i anledning av ett

vid samma års riksdag fattat beslut. Enligt föreskrift i detta brev

skulle — förutom uppnådd 70 års ålder — 30 års oavbruten tjänst medföra

rätt till pension, motsvarande lönens belopp. Samtidigt meddelades

ock föreskrifter rörande pensionering av sådana civila löntagare, som

voro försedda med indelt lön.

På framställning av 1823 års riksdag vidtogs sedermera en viss jämkning

i åldersgränsen. Genom kungl, brev den 12 november 1823 förordnades

nämligen, att terminen för civila ämbets- och tjänstemäns rätt

att taga avsked med oavkortade löneförmåner skulle nedsättas från 70

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

till 65 år, då efter vid pass 40 års tjänstgöring deras sjuklighet eller försvagade

hälsotillstånd genom laglig läkarattest styrktes.

Sedan i samband med den vid 1856—1858 års riksdag beslutade provisoriska

löneregleringen vissa förändrade föreskrifter meddelats örn beräkning

av pensionens belopp, vilka bestämmelser enligt beslut av 1859

—1860 års riksdag skulle med viss jämkning äga fortsatt giltighet, blevo,

genom beslut av 1877 års riksdag och ett i anledning därav utfärdat

kungl, brev den 1 juni samma år, nya föreskrifter gällande för de verk,

för vilka ny lönereglering enligt det av 1876 års riksdag för rikets hovrätter

m. fl. verk antagna lönesystemet genomförts. I anslutning till den

härvid skedda uppdelningen av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar

stadgades i sistnämnda brev, att de ämbets- och tjänstemän samt

betjänte, för vilka dylik uppdelning av avlöningen skett, skulle, såvida

ej för särskilda fall andra bestämmelser vore eller bleve meddelade, då

de uppnått 65 levnads- och minst 35 tjänstår, vid avskedstagandet från

tjänsten å allmänna indragningsstaten undfå pension till lönens bela belopp.

Först i samband med 1870-talets löneregleringar kommo också föreskrifter

till stånd örn skyldighet för befattningshavare att vid viss ålder

avgå från befattningen. Bland villkoren för åtnjutande av de vid

löneregleringen bestämda avlöningsförmånerna intogs nämligen i de

flesta fall ett stadgande örn skyldighet för löntagaren att vid uppnådd

pensionsålder avgå från tjänsten.

Förutom de föreskrifter örn pensionering, som sålunda voro gällande

för civila tjänstinnehavare i allmänhet, funnos även specialföreskrifter

för särskilda befattningshavargrupper. I vissa fall gällde sålunda

lägre pensions- och tjänståldrar än de i allmänhet fixerade.

För tullverkets personal, vars pensionering bestreds av tullmedel, funnos

specialstadganden i kungl, förordningen den 18 november 1836, enligt

vilka till den, som ej uppnått den för erhållande av hel pension stadgade

pensionsåldern — 60 levnads- och 30 tjänstår — i viss omfattning

kunde utgå avkortad pension.

I detta sammanhang torde böra omförmälas, att vid sidan örn den

statliga pensionering, som sålunda var anordnad, befattningshavare

kunde beredas pension genom den sammanslutning av tjänstemän, som

utgjordes av civilstatens pensionsinrättning. Pensionsinrättningen, som

på grund av beslut utav 1823 års riksdag åtnjöt bidrag av statsmedel

och som erhöll sitt första reglemente 1826, var ursprungligen avsedd att

övertaga all tjänstepensionering inom civilstaten men kom i själva verket

att ombesörja allenast viss förtidspensionering vid sidan av sin med

åren undergående utveckling att bliva i främsta rummet en familjepensionskassa.

I samband med antagande av 1907 års civila pensionslag har

kassan i fråga omvandlats till en pensionsinrättning uteslutande för famil

jepensioneringsändamål.

I fråga örn postverkets befattningshavare — vilka, oaktat deras pensionering

bestreds av postmedel, ägde delaktighet i civilstatens pensionsinrättning

— utbildade sig emellertid en särskild praxis. Efter det

ifrågavarande befattningshavare uppnått den ålder, som jämte stadgad

tjänstetid berättigade till avgång med lönens bibehållande, söktes och,

såvitt vederbörande fullgjort stadgade villkor, erhölls pension i civilstatens

pensionsinrättning, varefter fyllnad i det belopp, som skulle utgått

som statspension, tillädes vederbörande å postverkets pensionsstat av

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Majlis proposition nr 222.

postmedel. Från dessa medel bestredos jämväl underhåll och pensioner

till otjänstbara befattningshavare vid postverket, vilka vid avskedstagandet

ej förvärvat sig rätt till pension från pensionsinrättningen.

De civila befattningshavarna vid marinförvaltningen samt befattningshavare

vid lotsstyrelsen ävensom befäl och underbefäl vid lotsverket

voro tidigare delägare i flottans pensionskassa. Lotsstyrelsens och lotsverkets

personal erhöllo på grund av särskilda kungörelser den 21 september

1888 och den 22 januari 1892 fyllnadspension och pensionsförhöjning

från lotsverket.

För pensionering av befattningshavare, tillhörande utrikesförvaltningen,

gällde, intill dess 1906 års omorganisation av utrikesrepresentationen

trädde i kraft, ministerreglementet den 19 december 1845.

För personalen vid telegrafverket och statens järnvägar voro pensionsförhållandena

ordnade genom särskilda pensionsinrättningar.

Vid telegrafverket inrättades sålunda en särskild pensionsinrättning

för ordinarie befattningshavares tjänstepensionering från och med den

1 januari 1875. Delaktighet i pensionsinrättningen var grundad på avgiftsplikt.

Till en början utgingo pensionerna endast från pensionsinrättningen,

men genom beslut av 1883 års riksdag medgåvos telegrafverkets

tjänstemän rätt att åtnjuta pension motsvarande lönens hela belopp,

att utgå dels från pensionsinrättningen enligt bestämmelserna i de för

pensionsinrättningen gällande reglementet, dels ock med erforderligt

fyllnadsbelopp av telegrafverkets medel. Pensionsinrättningens verksamhet

varade till den 1 juli 1920, då nu gällande pensionslag för kommunikationsverken

trädde i kraft.

För statens järnvägars del inrättades år 1872 en på avgiftsplikt

grundad pensionsinrättning, med särskilda kassor för tjänste- och för familjepensioneringen

och med bidrag av trafikmedel för sin verksamhet.

Pensionskassan för tjänstepensioneringen existerade till den 1 januari

1911, då en den 4 juli 1910 utfärdad lag angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar trädde i tillämpning. I och med lagens

ikraftträdande överfördes pensionsinrättningens tillgångar till en i lagen

föreskriven, för tjänstepensioneringen inrättad särskild fond, pensionsfonden

för tjänstemän vid statens järnvägar, vilken ställdes under

statskontorets förvaltning. Till denna fond skulle personalens avgifter

inbetalas och ur densamma gäldas så stor del av utgående pensioner,

som fonden enligt matematisk utredning var i stånd att bestrida. Lagen

i fråga avlöstes den 1 juli 1920 av kommunikationsverkens nuvarande

pensionslag.

Tillkomsten av nu gällande pensionsförfattningar.

Sedan 1889 års riksdag hos Kungl. Majit anhållit örn utredning av civilstatens

pensionsinrättnings ställning och behov och i sammanhang

därmed örn övervägande rörande ändrade bestämmelser angående pensionsinrättningen,

uppdrog Kungl Majit den 19 augusti 1889 åt en kommitté

att verkställa den begärda utredningen. Efter det kommittén sedermera

erhållit vidgat utredningsuppdrag, framlade kommittén i betänkande

den 28 maj 1894 bland annat förslag till pensionslag för civilstaten.

Förslaget vilade på den förutsättningen, att vederbörande

tjänstinnehavare borde vara befriade från avgifter för den egna pensioneringen.

Den till 1899 års riksdag under angivna förutsättning avlåtna

propositionen (nr 34) vann emellertid icke riksdagens bifall. Under er
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj-.ts proposition nr 222.

inran, hurusom icke blott riksdagen vid upprepade tillfällen uttalat den

meningen, att skyldighet skulle åläggas tjänstinnehavarna att själva

lämna bidrag till bestridande av de med deras pensionering förenade

kostnaderna, utan även vid lagförslagets föredragning inför Kungl.

Maj:t av föredragande departementschefen erkänts, att den av riksdagen

sålunda påyrkade förpliktelsen för tjänstinnehavarna grundade sig

på en i och för sig fullkomligt riktig princip, framhöll riksdagen i sin

skrivelse i ämnet (nr 121), att riksdagen funnit frågan angående det civila

pensionsväsendets omreglering höra till slutligt avgörande anstå

under den tid, som erfordrades för verkställande av en utredning i fråga

örn storleken av de avgifter, som skulle kunna åläggas tjänstinnehavarna.

I anledning av denna riksdagens ståndpunkt tillsattes den 9 juni 1899

en ny kommitté för utredning i ämnet. Det betänkande, som kommittén

sedermera avlämnade den 7 november 1902, föranledde framläggande i

proposition till 1907 års riksdag (nr 18) av förslag till lag ani'' å 0 T’ ^ e

civila tjänstinnehavares rätt till pension. Lagförslaget

blev av riksdagen med vissa jämkningar och tillägg antaget (skrivelse

nr 143). Lagen utfärdades den 11 oktober 1907 och är med vissa sedermera

vidtagna ändringar fortfarande gällande.

Civila pensionslagen av år 1907 innehar en sedan länge av förhållandena

påkallad lösning av pensioneringsfrågorna för den civila statsförvaltningen

i dess helhet. Från lagens tillämpning undantogos dock redan

från början befattningshavare inom vissa förvaltningsgrenar eller

innehavare av vissa särskilda tjänster, beträffande vilka pensionsförhållandena

förut blivit i särskild ordning reglerade. Till dessa hörde, såsom

av det förut anförda framgår, tjänstemän vid telegrafverket och

statens järnvägar. Även befattningshavare å civilavdelningen inom marinförvaltningen

liksom även befattningshavare i lotsstyrelsen och vid

lotsverket bibehöllos vid sin tidigare pensionsrätt hos flottans pensionskassa.

Båda de sistnämnda kategorierna hava dock sedermera inordnats

under den civila pensionslagen.

Sedan av 1919 års lagtima riksdag antagits ett på delvis helt nya löneprinciper

grundat avlöningssystem för postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk, de s. k. kommunikationsverken,

utarbetades av kommunikationsverkens lönekommitté förslag till en för

dessa verk gemensam pensionslag, framlagt i betänkande, den 29 januari

1920. Förslaget i fråga var i vissa delar omedelbart betingat av de för

det nya lönesystemet gällande principerna och avvek följaktligen i viktiga

punkter såväl från de tidigare vid telegrafverket oell statens järnvägar

gällande pensionsbestämmelserna som ock från bestämmelserna i

1907 års civila pensionslag, under vilken bland annat befattningshavarna

vid postverket och statens vattenfallsverk lydde. Ett på kommitténs betänkande

grundat förslag till lag angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk

förelädes 1920 års riksdag i proposition (nr 313) och blev

av riksdagen i allt väsentligt godkänt (skrivelse nr 245). Lagen är utlärdad

den 4 juni 1920 (nr 254).

Elter att 1921 års riksdag antagit förslag till avlöningsreglemente för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, varigenom det för kommunikationsverken

antagna nya lönesystemet kom att i huvudsak tillämpas jämväl å nämnda

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

befattningshavare, uppkom fråga om de ändringar i dittills gällande pensionsbestämmelser,

som kunde föranledas av det nya avlöningsreglementet.

Efter förslag av 1902 års löneregleringskommitté utarbetades och förelädes

1921 års riksdag propositioner i ämnet (nr 276 och 277). De framlagda

författningsförslagen vunno riksdagens bifall, och den 29 juni 1921

utfärdades lag örn vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension (nr 455) samt kungörelse

med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement

och andra till den civila statsförvaltningen

hörande verk i fråga örn rätt till pension (nr 456).

Bestämmelserna i sagda kungörelse äro avsedda att äga allenast provisorisk

karaktär i avbidan på utarbetande av en ny pensionslag i stället för

1907 års civila pensionslag. I anslutning till de specialreglementen på

löneområdet, som antagits för domänverkets och lotsverkets del, hava pensionskungörelser

med motsvarande eller liknande innehåll utfärdats för

domänverket den 15 juni 1922 (nr 323) och för lots- och fyrstaten samma

dag (nr 380). Vissa ändringar i de provisoriska pensionsbestämmelserna

hava sedermera vidtagits, av vilka här särskilt må erinras örn de ändringar,

som betingades av den vid 1925 års riksdag beslutade omredigeringen

av löneplanerna vid de nyreglerade verken (jfr nr 245, 251 och 277).

De hittills omförmälda pensionsförfattningarna hava uteslutande avseende

å ordinarie personal. Emellertid hava bestämmelser örn tjänstepensionering

meddelats även beträffande vissa grupper av icke-or dinar

i e befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.

I avseende härå må beträffande kommunikations v er ken nämnas följande.

Sedan järnvägsstyrelsen år 1912 till Kungl. Majit ingått med framställning

örn beredande av pension åt viss icke-ordinarie personal vid statens

järnvägar, föreläde Kungl. Majit i proposition (nr 228) 1913 års riksdag

förslag till bestämmelser angående pensionering av extra ordinarie tjänstemän

samt verkstads- och förrådsarbetare vid nämnda verk. Förslaget,

som icke förutsatte avgiftsplikt för de till pensionering ifrågasatta befattningshavarna,

bifölls icke av riksdagen, som ansåg frågan örn skyldighet

för anställningshavarna att genom avgifter bidraga till sin pensionering

böra göras till föremål för förnyad prövning.

Efter det att fråga uppkommit örn pensionering jämväl av verkstads-,

förråds- och linjearbetare vid telegrafverket, uppdrogs år 1913 åt särskilda

sakkunniga att verkställa utredning och till Kungl. Majit inkomma

med förslag till bestämmelser rörande pensionering av de vid statens järnvägar

och telegrafverket anställda, nyss omförmälda personalgrupperna.

Nämnda sakkunniga avgåvo den 12 december 1914 betänkande och förslag

i ämnet. Sedan emellertid även vattenfallsstyrelsen påkallat Kungl.

Majits uppmärksamhet beträffande behovet av pensionsrätt för viss ickeordinarie

personal vid statens vattenfallsverk och för ändamålet tillkallade

nya sakkunniga avgivit förslag rörande den icke-ordinarie personalens

vid dessa verk pensionering, föreläde Kungl. Majit i proposition (nr

222) frågan för 1917 års riksdag. I enlighet med riksdagens medgivande

och i huvudsaklig anslutning till de i propositionen framlagda författningsförslagen

utfärdade Kungl. Majit den 29 juni 1917 med giltighet från

och med den 1 januari 1918 särskilda reglementen för pensionskassorna

för pensionering av icke-ordinarie personal vid statens

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk

(nr 441, 442 och 443). o

De grupper av icke-ordinarie befattningshavare, som omfattas av ifragavarande

reglementen, äro

vid statens järnvägar: extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade

järnvägar, fast anställda tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

samt verkstads- och förrådsarbetare med stadigvarande anställning;

vid telegrafverket: fast anställda verkstads-, förråds- och linjearbetare;

samt

vid statens vattenfallsverk: extra ordinarie och extra tjänstemän ävensom

drifts- och underhållsarbetare med stadigvarande anställning.^

Även till en annan grupp av arbetare vid ifrågavarande verk utgår under

vissa förutsättningar pension, nämligen till förmän och arbetare

vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfalls

verks byggnadsav delning. Den pensionsrätt, som

tillkommer ifrågavarande anställningshavare, har medgivits genom beslut

av 1918 års lagtima riksdag (proposition nr 233, riksdagens skrivelse nr

359) och regleras genom kungörelse den 8 november 1918 (nr 859).

I fråga örn vissa särskilda anställningshavargrupper vid postverket och

telegrafverket har riksdagen på Kungl. Maj:ts hemställan ställt medel till

förfogande för viss understödsverksamhet. Sålunda har alltsedan år 1910

å postverkets stat funnits uppfört ett årligt anslagsbelopp till understöd

åt avgångna poststationsföreståndare och lantbrevbärare.

1920 års riksdag har medgivit (skrivelse nr 355), att liknande understöd

må medgivas vissa ur telegrafverkets tjänst avgångna anställningshavare

(växelstationsföreståndare).

Vad härefter angår icke-ordinarie personal inom den övriga civila statsförvaltningen,

är att nämna, att endast ett ringa fåtal grupper av sådan

personal är i åtnjutande av någon ordnad pensionering. I sådant hänseende

må följande bringas i erinran.

Genom kungl, brev den 22 maj 1812 bildades en pensionskassa för tjänstemännen

vid Strömsholms stuteri, numera Strömsholms hingstdepå. Till

denna kassa lämnades, förutom bidrag från delägarna, tillskott av statsmedel.

Sedan vid 1909 års riksdag vissa tjänstemän vid hingstdepåerna

uppförts å ordinarie stat och därigenom blivit pensionsberättigade enligt

1907 års civila pensionslag samt statskontoret och stuteriöverstyrelsen

framlagt förslag örn kassans avveckling, förordnade Kungl. Majit genom

beslut den 21 mars 1919, att den hos kassan samlade pensionsfondens tillgångar

skulle överlämnas till statskontoret för förvaltning, och skulle

statskontoret ombesörja utbetalning av pensioner till fondens pensionärer.

— Sedermera anhöll 1924 års riksdag (skrivelse nr 215) örn utredning och

förslag angående pensionering av i c k e-o rdinarie personal vid

Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms

hingstdepå. Riksdagen uttalade, att nyssnämnda av statskontoret

förvaltade fond, som till stor del uppkommit genom direkta tillskott av

statsmedel, syntes böra komma till användning för denna pensionering, i

den mån så kunde ske utan rubbning av fondens ännu kvarstående förpliktelser.

Efter utredning framlades förslag i ämnet för 1925 års riksdag

(prop. nr 45), som i allt väsentligt godkände detsamma. Bestämmelserna

äro intagna i kungörelse den 8 april 1925 (nr 87). Pensionsrätt enligt

kungörelsen tillkommer vid nämnda hingstdepåer och stuteri anställda

fodermarskar, körmästare, stallbetjänter och nattvakter.

Åt vissa sjuksköterskor m. fl. vid en del statsinstitutioner

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

har pensionsrätt beretts i statens pensionsanstalt, och ifrågavarande befattningshavare

äro följaktligen underkastade bestämmelserna i det för

anstalten gällande reglementet av den 31 december 1919 (nr 878) med däri

sedermera vidtagna ändringar.

I det förslag till arbetarpensionering, som framlagts av 1930 års pensionssakkunniga,

bar inbegripits även arbetarpersonal vid för sv ar sväsendet.

I anledning bärav torde i detta sammanhang böra erinras örn att

daglönare vid marinen sedan lång tid tillbaka ägt rätt att vid

avgång från tjänsten åtnjuta pension enligt vissa grunder. Reglementet

den 31 oktober 1879 för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap

upptager såsom pensionsberättigade, förutom personal av manskaps

grad vid flottan, även daglönare vid flottans militärdepåer eller varvsstater,

sjukvaktare samt förmän bland nämnda daglönare. Berörda reglemente

är fortfarande i vissa delar gällande för daglönarnas vidkommande,

men genom kungörelser den 2 december 1904 (nr 58), den 25 november 1910

(nr 130) och den 24 augusti 1920 (nr 645) hava vissa höjningar vidtagits i

de ursprungligen fastställda pensionsbeloppen, varjämte en del jämkningar

i övrigt gjorts i förut gällande pensionsbestämmelser.

Innehållet i nu gällande pensionsbestämmelser.

Bestämmelserna i 1907 års civila pensionslag innehålla i huvudsak

följande.

Rätt till pension tillkommer under de i lagen stadgade villkor envar

ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat, som blivit fastställd

av Konungen och riksdagen. Från lagens tillämpning äro dock undantagna

vissa i lagen uppräknade ämbeten och tjänster, bland andra statsrådsämbeten,

civila tjänster med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa,

tjänster vid kommunikationsverken, vissa lärartjänster m. fl.

befattningar (1—2 §§).

Där ej för viss tjänst särskilt pensionsunderlag finnes bestämt, gäller,

att pensionsunderlaget motsvarar för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar

eller ortstillägg äro förenade, hela lönen och för annan

tjänst två tredjedelar av lönen. Pensionsunderlaget utgöres således enligt

huvudregeln ej av ett för varje befattning fixerat belopp, utan kan

ökas, i mån befattningshavaren intjänar ålderstillägg, som helt eller delvis

har karaktär av lön (3 §).

Pensionen är till sitt belopp antingen hel eller avkortad. Hel pension

utgör samma belopp som det för tjänstinnehavaren vid tiden för hans

avgång från tjänsten gällande pensionsunderlaget. Avkortad pension

utgår med viss del av hel pension och beräknas på sätt i 7 § av lagen

närmare föreskrives (4 §).

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder för manlig tjänstinnehavare

vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår samt för kvinnlig

tjänstinnehavare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår. Från denna

huvudregel stadgas dock ett flertal i lagen närmare angivna undantag

(5 %).

I fråga örn skyldighet att från tjänsten avgå föreskrives, att sådan

förpliktelse inträder för innehavare av domarämbete vid fyllda sjuttio

år eller där sådan tjänstinnehavare, efter att hava uppnått de i lagen

för rätt tili hel pension stadgade levnads- och tjänstår, oavbrutet under

sex månader på grund av sjukdom varit och fortfarande befinnes vara

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj-.ts proposition nr 222.

till tjänstgöring oförmögen. För annan tjänstinneliavare inträder berörda

skyldighet vid uppnåendet av den i 5 § för rätt till hel pension

stadgade levnadsåldern. Emellertid kan den myndighet, som äger att

avskeda från tjänsten, låta med avskedet anstå, därest och så länge tjänstinneliavaren

prövas i tjänsten på ett tillfredsställande sätt kunna gagna

det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio år.

Enligt lagens bestämmelser kan skyldighet att avgå från tjänsten inträda

jämväl i andra fall än de förut nämnda. Sålunda föreskrives, att

dylik skyldighet åligger tjänstinnehavare, innan han uppnått pensionsåldern,

därest han, elter att under fem på varandra följande år i följd

av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara

för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Vidare föreligger avgångsskyldigliet

för tjänstinnehavare, som träffats av olycksfall i tjänsten,

därest olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Därjämte äger Kungl. Majit under vissa i lagen närmare angivna

betingelser i fråga örn uppnådd levnadsålder förklara sådan tjänstinnehavare

skyldig avgå från tjänsten, som på grund av sjukdom eller minskad

arbetsförmåga är urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sina tjänståligganden (6 §).

Såsom tjänstår för pension räknas den tid, befattningshavaren innehaft

tjänst, som i lagen avses, ävensom den tid, han innehaft annan statstjänst

eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning eiler förordnande

(17 §).

Pensionsavgiften är enligt lagen ej fixerad till visst belopp för varje

befattning utan utgår med viss procent — högst 6 lägst 3 — av det för

befattningshavaren gällande pensionsunderlaget (10 §).

De pensionsavgifter, som jämlikt bestämmelserna i civila pensionslagen

gäldas av befattningshavarna, tillföras en i 11 § av lagen omlörmäld,

för pensionering av civila befattningshavare inrättad fond, vilken

förvaltas av statskontoret. De medel, från vilka pensionerna enligt civila

pensionslagen utbetalas, beredas gottgörelse från denna fond med belopp,

som svara mot fondens efter fastställd fördelningsgrund uträknade andel

i pensionsutgifterna.

Bestämmelserna i kommunikationsverkens pensionslag

skilja sig i åtskilliga hänseenden från den civila pensionslagen.

Sålunda äro pensionsunderlagen bestämda till fixa belopp för varje

lönegrad i den i avlöningsreglementet för ifrågavarande verk intagna löneplanen.

Pensionsunderlagets belopp, som ungefärligen motsvarar två

tredjedelar av slutlönen å billigaste ort (A-ort) inom lönegraden, är alltså

oberoende av om tjänstemannen vid tiden för pensioneringen uppnått den

högsta för lönegraden bestämda löneklassen.

Även kommunikationsverkens pensionslag är grundad på avgiftsplikt,

men pensionsavgifterna äro liksom pensionsunderlagen angivna till bestämda

belopp för varje lönegrad och äro vidare beräknade under antagande

av en 30-årig inbetalningsperiod, varför befattningshavarens skyldighet

att erlägga pensionsavgifter såsom regel upphör efter denna tids

utgång. Avgår tjänstemannen från sin befattning utan att vara pensionsberättigad,

iiro dc inbetalade pensionsavgifterna icke för honom förlorade,

utan kapitalvärdet av dessa avgifter överföres till allmänna pensionsförsäkringsfonden

för beredande åt tjänstemannen av pension enligt

lagen örn allmän pensionsförsäkring.

För att åtskilja den del av pensionen, som motsvaras av inbetalade avgifter,

från den del, som helt bekostas av staten, anses två tredjedelar av

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

hel pension utgöra statspension och en tredjedel avgiftspenslon. I detta

syfte betraktas det för pensions beräknande fastställda pensionsunderlalaget

såsom statspensionsunderlag till två tredjedelar och såsom avgiftspensionsunderlag

till en tredjedel. För åtnjutande av hel pension kräves

icke blott, att tjänstemannen innehar stadgat antal — 30 — tjänstår, utan

även att han skall hava erlagt avgifter under 30 år och alltså kan räkna

30 avgiftsår; eljest avkortas avgiftspensionen i förhållande till det felande

antalet avgiftsår, liksom statspensionen avkortas i förhållande till det

felande antalet tjänstår.

Såsom pensionsålder gäller enligt lagen den ålder, som finnes angiven

i en vid lagen fogad åldersförteckning. Högsta pensionsålder är 67 år,

vilken i allmänhet tillämpas å befattningshavare hos styrelserna. För

befattningshavare vid lokalförvaltningarna gäller däremot såsom regel

en pensionsålder av 65 år, där ej för vissa grupper annan pensionsålder

är i förteckningen föreskriven. För kvinnlig innehavare av sådan befattning,

för vilken i förteckningen är angiven högre pensionsålder än

64 år, inträder pensionsåldern tills vidare och intill dess annorledes varder

förordnat vid 64 levnadsår.

I enlighet med bestämmelserna i kommunikationsverkens pensionslag

finnes vid vart och ett av ifrågavarande verk inrättad en pensionsfond

för ordinarie befattningshavares pensionering, till vilken befattningshavarnas

pensionsavgifter ingå. Fonden förvaltas av verkets styrelse. Pensionerna

utbetalas av verkets medel, men dessa medel erhålla gottgörelse

från pensionsfonden, i den mån fondens tillgångar och inkomster enligt

försäkringsteknisk beräkning därtill förslå.

Vissa av de principer, som vunnit tillämpning i kommunikationsverkens

pensionslag, såsom pensionsunderlagens och pensionsavgifternas bestämmande

till fixa belopp för varje lönegrad, hava i avbidan på en ny

civil pensionslag genom utfärdande i förutnämnda kungörelse den 29 juni

1921 (nr 456) ävensom motsvarande kungörelser för domänverket och lotsoch

fyrstaten intagna provisoriska pensionsbestämmelserna

för allmänna civilförvaltningen utsträckts att gälla även

för befattningshavare vid nyreglerade verk, tillhörande sistnämnda förvaltningsgrenar.

De avvikelser från 1907 års lag, som sålunda gälla beträffande

de under lagen lydande nyreglerade befattningshavarna, inskränka

sig emellertid i huvudsak till storleken av pensionsunderlag och

pensionavgifter.

Beträffande de pensioneringsföreskrifter, som innefattas i de enligt i allt

väsentligt samma principer upprättade pensionsreglementena

för icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens

järnvägar och statens vatten fallsverk, torde följande få

bringas i erinran.

För beräknande av pensionsunderlaget tillämpas två olika förfaringssätt,

alltefter som det är fråga örn tjänstemannapersonal eller arbetarpersonal.

De extra ordinarie tjänstemännen vid statens trafikerade järnvägar

och vid statens vattenfallsverk samt de fast anställda tjänstemännen

vid statens järnvägsbyggnader och de extra tjänstemännen vid statens

vattenfallsverk få såsom underlag räkna 2/a av årslönen å A-ort, varvid

dock gäller beträffande de två sistnämnda grupperna att pensionsunderlaget

icke må överstiga pensionsunderlaget för närmast motsvarande ordinarie

befattning, h ör den i reglementena upptagna arbetarpersonalen

har timlönen lagts till grund för pensionsunderlaget. Följande formel

gäller härutinnan: pensionsunderlaget motsvarar ett belopp, som med

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

193

200 kronor överstiger 1,800 gånger timlönen, dock högst 850 kronor mer

än 800 gånger timlönen (5 §).

En motsvarande olikhet mellan tjänstemän och arbetare förefinnes i

fråga örn grunderna för pensionsavgiftens beräknande. För de förra utgår

den årliga pensionsavgiften med 5 procent av pensionsunderlaget, då

detta utgör 2,800 kronor eller därunder, samt stiger med pensionsunderlaget

efter viss i reglementena angiven skala till högst 6.5 procent. För

järnvägsbyggnadernas tjänstemän och de extra tjänstemännen vid statens

vattenfallsverk är skalan något utbyggd nedåt, så att vid ett pensionsunderlag

av högst 2,000 kronor procenttalet stannar vid 4.c procent.

Dag- och timavlönade befattningshavare hava att erlägga månadsavgift

i förhållande till den beräknade timlönen dels i form av grundavgift,

motsvarande 7 gånger den timlön, han åtnjuter, när avgift första

gången gäldas, dels i form av tilläggsavgifter i förhållande till erhållna

avlöningsförhöjningar under tjänstetiden.

Avgiftsplikten varar under hela tjänstetiden från inträdet i kassan;

dock inträder avgiftsplikt för extra ordinarie tjänsteman först då han

fyllt 30 år (7 $).

Pensionens belopp beräknas enligt en i reglementena angiven skala till

viss procent av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit för

befattningshavaren gällande under vart och ett av de fem sista åren före

avgången. Sålunda utgår avkortad ålderspension med ett procenttal, som

vid minst 10 tjänstår utgör 25 procent och växer för varje ytterligare

fullbordat tjänstår, till dess befattningshavaren vid uppnådda 35 tjänstår

eller därutöver erhåller hel ålderspension (12 §).

Därest befattningshavare entledigas utan rätt till pension, överföres

— med vissa undantag — kapitalvärdet av erlagda avgifter till pensionsförsäkringsfonden.

Även kapitalvärdet av do utav verket för hans pensionering

avsatta medel kunna under vissa villkor tillgodoräknas honom

för samma ändamål (16 §).

Den med tillämpning av nu omförmälda bestämmelser förefintliga

tjänstepensioneringen finansieras dels genom avgifter från anställningshavarna,

dels genom årliga bidrag till kassorna från vederbörande verks

medel. I fråga örn statens tillskott till pensioneringen råder sålunda den

skillnaden mellan den ordinarie och den icke-ordinarie personalen vid

kommunikationsverken, att medan verkens bidrag till pensioner åt de

ordinarie befattningshavarna utgå, i den mån pensionerna utfalla, och

alltså någon fondering av statsmedel för ändamålet icke äger rum, utgå

verkens bidrag till den icke-ordinarie personalens pensionering i form av

årliga avsättningar till kassorna.

Pensionsbestämmelserna för förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader och statens vattenfalls v erks byggnadsavdelning

äro av tämligen summarisk och enkel beskaffenhet,

och pensionerna ha karaktären av ålderdomsunderstöd. Pension tillkommer

vederbörande tidigast vid fyllda 55 år och efter en anställningstid

av 25 år. Pensionerna utgå efter en i förhållande till antalet levnads- oell

tjänstår graderad skala med vissa minimi- och maximibelopp. De pensioner,

som beviljas enligt denna författning, bestridas uteslutande av

statsmedel; någon avgiftsplikt förefinnes icke. Å elfte huvudtiteln är

ett särskilt ordinarie förslagsanslag anvisat för ändamålet.

Till pensionsberättigad icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken

utgår pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360)

samt pensionsförhöjning 1 enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

/lilläng lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Nr 222.

ia

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Pensionsberättigad arbetarpersonal åtnjuter dessutom pensionsförhöjning

II enligt sistnämnda kungörelse.

Kätt till pension för hingstdepåernas stallpersonal inträder,

då vederbörande entledigas efter att hava uppnått en levnadsålder

av, fodermarsk och körmästare, minst 65 år samt stallbetjänt och nattvakt,

minst 60 år — eller i fall av sjukdom vid vissa tidigare åldrar —

under förutsättning att vederbörande vid avgången under minst 25 år

innehaft anställning i statens tjänst. Pensionerna bestämmas efter

tjänstetidens längd enligt särskilda skalor med vissa minimi- och maximibelopp.

Pensionsavgifter erläggas icke. Å pensionerna utgår icke pensionstillägg

eller pensionsförhöjning.

Daglönare vid marinen skall för rätt till pension vid avgången

ur tjänst hava tjänat staten under minst 25 år samt därjämte

antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda 60 levnadsår

befinnas vara på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta

krafter mindre tjänlig till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd

levnadsålder av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för

framtiden oförmögen till utförande av arbete därstädes. Avgiftsbetalning

förekommer icke. Å daglönarpension utgår pensionstillägg och pensionsförhöjning

I men däremot icke pensionsförhöjning II. Pensioneringen

sker genom flottans pensionskassa och pensionerna bestridas från

det.å elfte huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till pensionering

av flottans gemenskap.

För erhållande av en överblick över storleken av de pensioner, som tillkomma

pensionsberättigade arbetargrupper utan avgiftsplikt, torde få

återgivas följande sammanställning rörande pensionsbelopp — inberäknat

utgående pensionstillägg och pensionsförhöjning — för daglönare vid

marinen, personal vid hingstdepåerna samt förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader:

Antal tjänstål''

Tensi

o !

P |

00

& 1

e 1 o p

P

Daglönare vid marinen

Personal vid hingstdepåerna

L„ ..

borman o. ar- betare vid sta- tens järnvägs-,

byggnader |

Förman

Annan

daglönare

Fodermarsk

och kör- mästare

Stallbetjänt

och nattvakt

25...............................

924

816

720

600

1

26.................................

948

840

750

630

i 27................................

972

852

780

660

852

28.................................

996

876

810

690

29.................................

1,020

900

840

720

30.................................

1,044

924

870

750

31................................

1,056

948

900

780

;

32.................................

1,080

972

930

810

> 900

33.................................

1,104

996

960

840

34................................

1,128

1,020

990

870

)

35.................................

1,152

1,044

1,020

900

36.................................

1,176

1,056

1,050

(maximum)

37.................................

1,200

1,080

1,080

948

38.................................

1,224

1,104

1,110

39.................................

1,248

1,128

1,140

40.................................

1,260

1,152

1,170

I

41................................

(maximum)

("maximum)

1,200

} 996

däröver .......................

(maximum)

1

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 222.

195

Utredningar i tjänstepensionstrågan beträffande civilförvaltningen (före tillsättandet

av 1930 års pensionssakkunniga).

Hedan före införande av det nya lönesystemet hade vissa utredningar

verkställts i syfte att genomföra i möjligaste mån enhetliga pensionsbestämmelser

för statsförvaltningens befattningshavare. Här erinras örn

det förslag i sådant hänseende, som framlades av de s. k. centraliseringssakkunniga

i betänkande den 3 november 1917. Detta förslag avsåg, att

i ett enda, gemensamt reglemente ordna pensionsförhållandena dels för

statsförvaltningens ordinarie befattningshavare, såväl civila som militära,

dels för den genom 1917 års reglementen pensionsberättigade ickeordinarie

personalen vid telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk, dels ock för de icke-statstjänare, som antingen för det

dåvarande ägde pensionsrätt i av staten understödda pensionskassor eller

som dittills ifrågasatts till sådan pensionering. De sakkunniga uppställde

såsom slutmål för det statliga pensionsväsendets centralisering, att

all av staten bedriven eller understödd tjänste- och familjepensionering

skulle, örn ock successivt, sammanföras i en enda pensionsanstalt.

Efter antagandet av 1920 års pensionslag för kommunikationsverkens

ordinarie tjänstemän och sedan kommunikationsverkens lönesystem utsträckts

att äga tillämpning även inom andra områden av statsförvaltningen

än de nyssnämnda verken, liava nya omfattande utredningar pågått

i syfte att åvägabringa en nydaning inom hela det statliga pensionsväsendet.

En början härtill gjordes, då genom Kungl. Majlis beslut den 11 juni

1920 kommunikationsverkens lönekommitté anbefalldes att verkställa utredning

i fråga om bland annat pensionering av viss statsanställd ickeordinarie

personal. Uppdraget åsyftade dels ändring i de sedan ingången

av år 1918 tillämpade pensionsbestämmelserna för icke-ordinarie personal

tillhörande kommunikationsverken — varvid samtidigt borde undersökas,

örn och i vad mån pensionsförmånen borde utsträckas jämväl

till icke pensionsberättigade grupper av icke-ordinarie personal vid

nämnda verk, dels förslag till pensionering av vissa andra grupper av

icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst, såsom arbetare vid marinen,

personal vid arméns fabriker och verkstäder samt extra personal

vid mynt- och justeringsverket m. fl. Sedan uppdraget sedermera genom

Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1921 begränsats till att avse allenast

kommunikationsverkens icke-ordinarie personal, avgav kommittén

den 6 november 1922 ett betänkande angående tjänstepensioneringens ordnande

för icke-ordinarie personal vid dessa verk. Betänkandet innefattade

dels förslag till kungörelse angående tjänstepension för extra ordinarie

tjänstemän och stadigvarande arbctarpersonal vid kommunikationsverken,

upprättat i enlighet med principerna i kommunikationsverkens

pensionslag, dels ock förslag till kungörelse angående försäkringspension

för viss mindre fast anställd personal vid dessa verk, utarbetat

i anslutning till den på frivilliga avgifter grundade pensionsförsäkringen.

över betänkandet inhämtades yttranden från vederbörande verk.

Genom beslut den 29 juni 1921 tillsatte Kungl. Majit en särskild kommitté,

1921 års pensionskommitté, för utredning beträffande åtskilliga

till pensionsväsendet börande frågor. Till kommitténs beredning överlämnades

— förutom vissa spörsmål, som numera vunnit sin lösning —

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

dels frågan örn utarbetande av nya pensionsbestämmelser för allmänna

civilförvaltningens ordinarie personal, avsedda att träda i stället för 1907

års civila pensionslag samt de denna lag kompletterande provisoriska

föreskrifter, vilka föranletts av den år 1921 antagna löneregleringen för

statsdepartement och vissa andra verk, dels den sedan länge vilande

frågan om en genomgripande omläggning av den militära pensioneringen,

dels ock förutberörda, till kommunikationsverkens lönekommitté tidigare

hänskjutna frågor angående tjänste- och familjepensionering för

icke-ordinarie personal utom kommunikationsverken.

Kommittén avgav den 18 oktober 1924 betänkande med förslag till

ny civil tjänstepensionslag. Detta förslag avsåg endast ordinarie

personal och åsyftade att ersätta 1907 års civila pensionslag jämte densamma

kompletterande provisoriska bestämmelser.

Sedan utlåtanden över nämnda betänkande avgivits av vederbörande

myndigheter, framlades genom proposition nr 153 till 1925 års riksdag

förslag till ny civil pensionslag, i huvudsak grundat på kommittébetänkandet.

Frågan förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga beslut.

Med hänsyn till vissa erinringar, som framkommit vid behandlingen

inom riksdagen av nyssnämnda proposition, uppdrog Kungl. Majit den

12 juni 1925 åt 1921 års pensionskommitté att i samband med behandlingen

av den åt kommittén överlämnade frågan örn pensionering av viss statsanställd

icke-ordinarie personal efter verkställd utredning taga under

förnyat övervägande spörsmålet, huruvida jämväl vid allmänna civilförvaltningen

tjänstepension lämpligen skulle kunna för samma syfte som

vid kommunikationsverken uppdelas i statspension och avgiftspension.

I anledning av det sålunda meddelade uppdraget framlade kommittén i ett

den 30 november 1925 dagtecknat betänkande nytt förslagtillcivil

tjänstepensionslag. Detta förslag upptog icke endast ordinarie

personal vid civilförvaltningen utan även extra ordinarie tjänstemän

samt befattningshavare å extra stat inom nämnda förvaltning ävensom

vissa vid försvarsväsendet anställda, till arbetarpersonal ej hänförliga

civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare. I fråga örn

pensions uppdelning i statspension och avgiftspension m. m. byggde förslaget

icke på samma grunder, som kommit till uttryck i kommunikationsverkens

pensionslag.

Till fullgörande av sitt förutnämnda uppdrag i fråga örn pensionering

av viss statsanställd icke-ordinarie personal avgav pensionskommittén

vidare den 30 november 1925 betänkande, innefattande förslag till

pensionering av till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare

vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen.

Enligt detta förslag skulle arbetare vid nämnda förvaltningsgrenar,

som vunnit fast anställning med arbetstid av normal omfattning,

erhålla såväl tjänste- som familjepensionsrätt genom anslutning till statens

pensionsanstalt. Pensioneringen skulle vara grundad på avgiftsplikt.

Sedermera avgav kommittén den 30 juni 1926 utlåtande över kommunikationsverkens

lönekommittés förutnämnda betänkande den 6 november

1922 angående pensionering av icke-ordinarie personal vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. I detta utlåtande

framlade pensionskommittén dels förslag till ny tjänstepensionslag

för korum unikationsverken, innefattande

jämväl föreskrifter rörande pensionering av extra ordinarie och därmed

jämställda tjänstemän vid nämnda verk, dels ock förslag till k u n g ö
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

reise angående rätt till tjänstepension för till arbeta

rpersonal hänförliga anställnings havare vid dessa

verk. Kommitténs förslag innebar beträffande icke-ordinarie befattningshavare

i tjänstemannaställning, vilkas avlöningsförhållanden ordnats i

anslutning till det för ordinarie tjänstemän gällande lönesystemet, att för

dessa befattningshavare skulle i huvudsak tillämpas samma allmänna

pensioneringsgrunder som för ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande

verk. För arbetarpersonal skulle pensioneringen ordnas genom vid de

särskilda verken upprättade pensionskassor, avsedda för personal med

fast anställning, för vilken gällde en arbetstid av normal. omfattning.

Till nämnda kassor skulle anställningshavarna erlägga pensionsavgifter.

De nu omnämnda av pensionskommittén utarbetade förslagen, anmäldes

i statsrådet den 4 september 1926 av dåvarande chefen för finansdepartementet.

Departementschefen förklarade sig därvid finna kommitténs

förnyade förslag till civil tjänstepensionslag böra, i vad det avsåge

såväl ordinarie tjänstemäns som ock extra ordinarie och därmed jämställda

befattningshavares pensionering, göras till föremål för överarbetning.

Därvid borde särskilt tagas under förnyat övervägande det omhandlade

spörsmålet, huruvida icke det för kommunikationsverken antagna

systemet med pensions uppdelning i stats- och avgiftspension borde

vinna tillämpning jämväl för befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen.

Jämväl de av pensionskommittén, uppg jorda, förslagen

till pensionsbestämmelser för arbetarpersonal vid. civilförvaltningen och

försvarsväsendet, till ny pensionslag för kommunikationsverken samt till

bestämmelser angående rätt till tjänstepension för arbetarpersonal vid

sistnämnda verk borde överarbetas.

Med bifall till departementschefens därom gjorda hemställan bemyndigade

Kungl. Majit den 4 september 1926 chefen för finansdepartementet

att tillkalla högst tre personer för att såsom sakkunniga inom departementet

biträda vid överarbetning av det uppgjorda förslaget till .civil

tjänstepensionslag samt av vissa andra pensionsfrågor. Samtidigt

förklarade Kungl. Majit, att de åt 1921 års pensionskommitté meddelade

uppdragen i de delar, desamma icke slutförts, skulle omedelbart upphöra.

De nya sakkunniga, 1926 års pevsionsutredning, avgåvo sedermera dea

29 mars 1927 betänkande med förslag till ny civil pensions1

a g m. m. Vidare förehade pensionsutreduingen i enlighet med sitt riupdrag

till behandling frågan örn pensionering av kommunikationsverkens

icke-ordinarie personal, och i yttrande den 29 juni 1927

framlades förslag dels till tjänstepensionslag för tjänstemän

vid kommunikationsverken, dels ock till särskilda kuure

1 s e r angående pensio noring av arbetarpersonal vid

nämnda verk. Jämväl det av 1921 års pensionskommitté avgivna

förslaget rörande pensionering av viss arbetarpersonal

vid förs v arsväs e adot och all m ä niia civilförval tningen

blev föremål för övervägande inom pensionsutreduingen, som

den 25 november 1927 avgav betänkande, innefattande nytt förslag i ämnet.

Enligt de av 1926 års pensionsutredning avgivna förslagen skulle ■—

liksom enligt 1921 års pensionskommittés förslag — extra ordinarie

tjänstemän samt befattningshavare å extra stat och närmast jämförlig

personal i pensionshänseende inordnas under bestämmelserna i den civila

tjänstepensionslagen, respektive kommunikationsverkens pensionslag.

Med avseende å pensions uppdelning i stats- och avgiftspension samt

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

begränsning av avgiftsplikten till visst antal år byggde pensionsutredniugens

förslag till civil tjänstepensionslag i stort sett på det system, som

antagits för kommunikationsverkens vidkommande, ehuru med vissa av

de särskilda förhållandena inom civilförvaltningen betingade icke oväsentliga

modifikationer. Tjänstepensionering av arbetarpersonal vid försvarsväsendet

och allmänna civilförvaltningen skulle enligt pensionsutredningens

förslag ordnas på sådant sätt, att för fast anställd personal

med arbetstid av i allmänhet normal omfattning skulle anordnas pensionering

grundad på avgifter, vilka jämte statens bidrag skulle ingå

till en särskild kassa, benämnd statens allmänna arbetarpensionskassa

och förvaltad av statens pensionsanstalt. Frågor örn rätt till pension

skulle prövas av pensionsanstalten, men pensioneringen skulle regleras

genom en från pensionsanstaltens reglemente fristående författning, som

uppbyggts icke. på de i nämnda reglemente innefattade huvudgrunderna

utan i tillämpliga delar på de principer, som kommit till uttryck i kommunikationsverkens

pensionslag. För personal med mindre fast anställning

ävensom viss annan personal, som med hänsyn till avlöningsförhållandena

kunde anses icke böra åläggas avgiftsplikt, skulle åvägabringas

en jämväl av statens pensionsanstalt omhänderhavd pensionering utan

bidrag från anställningsliavarnas sida. För arbetarpersonal vid kornmunikationsverken

skulle tjänstepensioneringen i tillämpliga delar ordnas

på huvudsakligen samma sätt. För fast anställd personal skulle sålunda

anordnas en på avgiftsplikt grundad pensionering genom särskilda vid

. de olika verken upprättade arbetarpensionskassor, omhänderhavda av

verkens styrelser, vilka skulle äga meddela beslut angående pensionering,

bör mindre fast anställd personal skulle anordnas pensionering utan avgiftsplikt,

vilken pensionering skulle omhänderhavas av verkens styrelser.

Körande sättet för ordnandet av familjepensionering för icke-ordinarie

personal utmynnade pensionsutredningens förberedande undersöktas

i ett förslag av följande innebörd. För manliga ieke-ordinarie

tjänstemän med rätt till tjänstepension skulle familjepension för efterlevande

änka och barn beredas genom befattningshavarens inträde i vederbörande

för ordinarie tjänstemän nu avsedda änke- och pupillkassa.

Kvinnlig ieke-ordinarie befattningshavare med rätt till tjänstepension

skulle för efterlevande barn erhålla pensionsrätt på enahanda villkor och

efter samma grunder, som för ordinarie kvinnliga befattningshavare enligt

beslut av 1925 års riksdag stadgats genom kungörelse den 18 juni

1925 (nr 279). Därest det emellertid skulle visa sig omöjligt att på nu angivet

sätt lösa familjepensionsfrågan för ieke-ordinarie tjänstemän, syntes

det närmast böra undersökas, huruvida och i vad mån en av staten

omhänderhavd, gemensam familjepensionering för såväl ordinarie som

ieke-ordinarie befattningshavare inom statens skilda förvaltningsområden

skulle kunna genomföras. För sådan till arbetarpersonal luinförlig

manlig eller kvinnlig anställningshavare, vilken erhållit rätt till tjänstepension,

skulle familjepensionering av efterlevande barn samt, i fråga

örn manlig anställningshavare, jämväl av änka anordnas genom en nyinrättad

kassa, förslagsvis benämnd »familjepensionskassan för statens arbetarpersonal».

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

199

Bilaga B.

Utkast

tm

kungörelse nied föreskrifter angående pensionering av viss

arbetarpersonal i statens tjänst.

§ 1.

1. Pension enligt denna kungörelse må efter prövning i varje särskilt

fall beredas arbetare i statens tjänst, vilken icke enligt annan författning

eller eljest meddelade föreskrifter är berättigad till tjänstepension eller

därmed jämförligt understöd av statsmedel.

2. Såsom allmän förutsättning för beviljande av pension gäller, att statsanställningen

skall hava utgjort arbetarens huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla.

§ 2.

Pension må ej beviljas, där ej arbetaren antingen vid entledigandet

uppnått en levnadsålder av sextio år eller ock före nämnda ålder blivit

till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller till följd av nedsatt arbetsförmåga

oförmögen att på ett tillfredsställande sätt utföra honom

åliggande arbete. Ej heller må pension beviljas, såframt ej arbetaren

vid den tidpunkt, då han uppnår sextio års ålder eller dessförinnan entledigas

av anledning som nyss sagts, under sammanlagt minst femton år

innehaft anställning i statens tjänst och därvid gjort sig förtjänt av gott

vitsord.

§ 3.

Pension bestämmes i förhållande till den tid, anställningen omfattat,

till nedan angivna belopp för år räknat:

Pensionsbelopp

Om anställningstiden

uppgår

till

15

men ej

till 20 år...

man

kr.

540

kvinna

kr.

408

» »

»

»

20

»

»

» 25 » ...

696

528

» »

»

»

25

»

» 30 » ...

852

648

» »

»

»

30

år eller

mera...........

. 1,008

768

§ 4.

Pension utgår från och med dagen näst efter den, då avgång från anställningen

ägt rum, till och med den dag, då en månad förflutit efter

pensionstagnrens frånfälle.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Majlis proposition nr 222.

Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott; vederbörande myndighet

likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis

utbetala återstående pensionsbelopp.

§5.

Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål

för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller

ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden icke uppbära pensionen.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende

av honom, må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sådan

anhörig rätt att uppbära pensionen eller del därav.

§ 6.

Beslutanderätten i frågor, som i kungörelsen avses, tillkommer beträffande

arbetare, som är eller senast varit anställd vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket, vederbörande

verks styrelse samt beträffande annan arbetare statens pensionsanstalt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1935, från och med vilken

dag kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av

förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning upphör att gälla.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

201

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen ........................................................................................................ 1

Förf attningsf örslag:

Förslag till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande

den civila statsförvaltningen (civila tjänsepensionsreglementet) 2

Förslag till reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens

tjänst (tjänstepensionsreglementet för arbetare) .................................... 24

Departementschefens motivering:

Inledning. Behovet av ny pensionslagstiftning ........................................ 30

Huvudgrunderna för en revision av pensionslagstiftningen .................... 38

Förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente:

Vissa allmänna frågor:

Pensioneringssystem...................... 45

Pensioneringens omfattning........v.....;/................................ 57

Pensionsålder ....................................................................................... 68

Pensionsunderlag .................................................................................... 78

Pensionsfonder........................................................................................ 83

Detaljmotivering till reglementsförslaget ............................................... 90

Förslaget till tjänstepensionsreglemente för arbetare:

Vissa allmänna frågor............................................................................... 140

Detaljmotivering till reglementsförslaget ................................................ 152

Grunder för pensionering av arbetarpersonal, som icke erhåller pensions
rätt

enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare ............................... 166

Ekonomisk innebörd av den föreslagna pensionsregleringen.................... 169

Sättet för pensionskostnadernas bestridande ............................................ 176

Följdförfattningar till civila tjänstepensionsreglementet m. m................. 178

Departementschefens hemställan .................................................................... 181

Bilagor till statsrådsprotokollet:

Redogörelse för det civila pensionsväsendets utveckling, för nu gällande

pensionsbestämmelsers innebörd samt för pensionsutredningar under

senare år .................................................................................................... 184

Utkast till kungörelse med föreskrifter angående pensionering av viss

arbetarpersonal i statens tjänst................................................................ 199

Bihang tiil riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 222.

14

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1934:80 Bankoutskottets memorial Nr 80 s. 1 i texten
  2. BU 1934:77 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande viss del av bankoutskottets utlåtande nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang s. 1 i texten