Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

1934-03-02 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:223, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 223.

1

Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring

i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension; given Stockholms

slott den 2 mars 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i vissa delar

av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami.

,Vr 223.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 223.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85)

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.1

Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 13, 16 och 17 §§ lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skola — 6, 13 och

17 §§ i nedan angivna delar — hava följande ändrade lydelse:

2 $.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga örn statsrådsämbete, tjänst, vilken

avses i civila tjänstepensionsreglementet, civil tjänst med pensionsrätt

i arméns eller flottans pensionskassa, lärarbefattning vid högre

lärarinneseminariets övningsskola eller vid folkskoleseminariernas

övningsskolor, ej heller i fråga örn befattning, som är uteslutande prästerlig,

utan gälle i avseende å dem vad i fråga örn pension nu är eller framdeles

må varda stadgat.

I fråga örn pension i vissa fall åt tjänstinnehavare, som vid kommunal

mellanskolas ombildning till allmänt läroverk överflyttas till läroverket,

så ock i fråga örn pension åt tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar eller statens vattenfallsverk, vilken icke är underkastad

bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet, är likaledes särskilt

stadgat.

5 §.

Rätt att komma, i åtnjutande av hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiofem levnadsår och

trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio levnadsår och trettio

tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) för kvinnlig befattningshavare, tillhörande sjukvårds- eller ekonomipersonalen

vid statens sinnessjukhus, för ämneslärarinna vid blindunder

visningsanstalterna samt för ämneslärarinna, slöjdlärarinna, husmoder

och Översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte: vid femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

b) för manlig befattningshavare, tillhörande ekonomipersonalen vid statens

sinnessjukhus, för gymnastiklärare och musiklärare vid de allmänna

läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna samt för

1 Senaste lydelse se beträffande 2 och 5 §§ S. F. S. 1933: 621, 6 § 1932: 258, 13 § 1921: 455,

16 § 1908:62 och 17 § 1921:455.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Mårds proposition nr 223.

de vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare: vid sextiotvå levnads-

och trettio tjänstår;

c) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,

Chalmers tekniska institut, lantbrukshögskolan samt lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitutet vid Alnarp, för folkskolinspektör ävensom för nomadskolinspektcren:

vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

d) för rektorer och lektorer vid tekniska fackskolor, tekniska gymnasier

och tekniska elementarskolor samt för manlig rektor vid vårdanstalten i

Lund för blinda med komplicerat lyte: vid sextiofem levnads- och trettio

tjänstår;

e) för rektorer och ämneslärare vid allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet

och folkskoleseminarierna samt annan Övningslärare vid

sådan läroanstalt än de under b) särskilt angivna, för rektorer för institutet

och förskolan för blinda å Tomteboda, förskolan för blinda i Växjö

samt hantverksskolan i Kristinehamn för blinda, för lärare vid skeppsgosseskola

ävensom för rektorer och lärare vid navigationsskolorna: vid

sextiofem levnads- och trettiotre tjänstår.

6 §.

Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:

a) för innehavare av domarämbete vid fyllda sextiosju år eller, där han,

efter att hava uppnått den i 5 § för rätt till hel pension stadgade levnadsålder,

under sex månader på grund av sjukdom varit till tjänstgöring

oförmögen;

b) för annan tjänstinnehavare vid uppnående av den i 5 § stadgade levnadsålder,

Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten

avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå, därest

och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre tid än

sammanlagt två år;

c) för tjänstinnehavare, som icke uppnått den i 5 § stadgade levnadsålder,

där han, efter att under tre på varandra följande år på grund av sjukdom,

vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för

framtiden till tjänstgöring oförmögen;

d) för tjänstinnehavare,---till tjänstgöring.

Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden

och har han tillika uppnått en ålder, som med högst två år understiger

den i 5 § för rätt till hel pension stadgade levnadsålder, äge Konungen,

uppå därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara sådan

tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.

13

Pension enligt denna lag sökes i fråga örn tjänst vid tullverket hos generaltullstyrelsen

och i fråga örn tjänst vid domänstyrelsen eller tjänst,

som lyder under denna, hos domänstyrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

I övrigt---hos statskontoret.

Om pension---av Konungen.

Pensionen utgår,--— eljest upphör.

Häftar pensionstagare — ---fullo guldits.

16 §.

Om den, som kommer i åtnjutande av pension för tjänst, för vilken denna

lag gäller, vid avgång från den tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller

lön eller arvode för annan statstjänst eller ock annan pension för tjänst,

som avses i denna lag, eller för annan statsanställning, å vilken civila

tjänstepensionsreglementet icke äger tillämpning, till sådant belopp, att

sammanlagda förmånerna för år räknat överstiga femtusen kronor, må

han, så länge sådan annan förmån åtnjutes, av pensionen enligt denna

lag uppbära allenast en tredjedel, med iakttagande likväl dels att i förekommande

fall därutöver må utgå så mycket av den återstående delen,

att vad vederbörande äger behålla ej understiger summan av den större

förmånen och en tredjedel av den mindre eller, örn håda äro lika, den ena

av dem ökad med en tredjedel, dels ock att minskning skall ske endast i

den mån så erfordras för att förmånernas sammanlagda belopp ej må överstiga

femtusen kronor.

Vid tillämpning av vad sålunda stadgats skall hänsyn icke tagas till

pension, som utgår enligt gällande bestämmelser angående pensionering

av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal.

17 $.

Tjänstär för ----enskilda angelägenheter.

Har tjänstinnehavare utom statens tjänst förrättat arbete eller uppdrag,

som finnes vara av beskaffenhet, att tid, varunder sådant arbete eller uppdrag

förrättats, skäligen bör helt eller delvis tillgodoräknas honom såsom

tjänstår, beror på prövning i den ordning Konungen föreskriver, örn och i

vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum.

I fråga---tjänstår beräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935, dock att för den, vilken vid

nämnda tidpunkt innehar tjänst, som i lagen avses, och vilken ej på

grund av särskilda stadganden är skyldig att underkasta sig ändrade bestämmelser

i fråga örn pension, äldre föreskrifter skola lända till efterrättelse,

där ej tjänstinnehavaren inom tre månader efter lagens ikraftträdande

anmäler, att lagens bestämmelser må äga tillämpning å honom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 223.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Ekman,

Sköld.

Departementschefen, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam beredning

med statsrådets övriga ledamöter:

Såsom jag tidigare i dag vid anmälan av förslag till civilt tjänstepensions

reg lemén te framhållit, påkallar antagande av detta reglemente vissa

ändringar i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension. Av skäl, som jag i berörda sammanhang anfört,

böra dessa ändringar beslutas samtidigt med civila tjänstepensionsreglementets

antagande. Jag anhåller nu att få anmäla denna fråga.

I skrivelse den 26 april 1933 hava 1930 års pensionssakkunniga framlagt

förslag till följdförfattningar till civila tjänstepensionsreglementet och tjänstepensionsreglementet

för arbetare, däribland även förslag till vissa ändringar

i 1907 års pensionslag.

De sakkunniga framhålla, att de vid sina överläggningar rörande frågan,

i vilka hänseenden 1907 års lag borde omarbetas, ansett, att man hade

att välja mellan två olika vägar. Antingen borde lagtexten ändras på sådant

sätt, att alla bestämmelser, som direkt beröra någon av de befattningshavargrupper,

vilka regelmässigt äro att hänföra under civila tjänstepensionsreglementet,

utmönstrades, varjämte erforderliga övergångsbestämmelser

skulle meddelas för de tjänstemän, som undantagsvis skulle falla under den

gamla lagens tillämpning. Eller också borde ändringarna i 1907 års lag

inskränkas till det minimum, som i varje fall erfordrades för att bringa de

gamla och de nya pensionsbestämmelserna i behörig överensstämmelse. I

betraktande av det otal ändringar, som civila pensionslagen redan varit

underkastad, och den relativt korta tid, som syntes återstå tills lagen helt

komme att bliva upphävd, ville det förefalla de sakkunniga, som om det

senare alternativet nu vore att föredraga. I överensstämmelse härmed hade

de sakkunniga vid sin omarbetning av civila pensionslagen i huvudsak begränsat

sig till ofrånkomliga författningsändringar, medan exempelvis den

vidlyftiga uppräkningen i 5 § av antal levnads- och tjänstår, som för

olika tjänstinnehavare erfordras för rätt att komma i åtnjutande av hel

pension, lämnats orörd, även såvitt anginge befattningar, som enligt de sakkunnigas

förslag regelmässigt skulle vara förenade med pensionsrätt enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

civila tjänstepensionsreglementet. Alldenstund redan i 2 § av 1907 års pensionslag

skulle intagas föreskrift om att denna lag icke gällde i fråga om

befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet ägde tillämpning, syntes

icke heller det oförändrade innehållet av 5 § behöva giva anledning till

något missförstånd eller någon tveksamhet rörande civila pensionslagens

tillämplighet.

I anslutning till denna uppfattning hava de sakkunniga framlagt förslag

till ändringar endast beträffande 2, 7 och 16 §§ civila pensionslagen.

Avgivna yttranden. I de yttranden, som avgivits över pensionssakkunnigas

förslag till följdförfattningar, har förslaget till ändringar i 1907 års

pensionslag berörts endast av två ämbetsverk, nämligen statskontoret och

kammarrätten.

Statskontoret gör det allmänna uttalandet, att ämbetsverket i likhet med

de sakkunniga ansåge, att ändringar i gällande pensionslag under för handen

varande förhållanden borde inskränkas till det minsta möjliga. Till

viss av statskontoret framförd erinran beträffande 7 § i sakkunnigförslaget

återkommer jag i det följande.

Kammarrätten har yttrat, att ämbetsverket icke kunde underlåta att giva

uttryck åt den farhågan, att det »minimum» av förändringar i 1907 års lag,

vartill de sakkunniga begränsat sig, vore väl knappt tillmätt och att —

oaktat den i 2 § införda bestämmelsen att lagen icke ägde tillämpning i

fråga örn tjänst, för vilken civila tjänstepensionsreglementet gällde — missuppfattningar

kunde förväntas uppstå. Särskilt stora betänkligheter syntes

möta mot ett bibehållande av 5 § i lagen, och kammarrätten ansåge

sig därför böra tillstyrka, att åtminstone denna paragraf så omarbetades, att

uPPgifterna i lagen örn det antal levnads- och tjänstår, som för vissa tjänstinnehavare

erfordrades för vinnande av pension, icke komme att strida mot de

uppgifter, som i samma avseende lämnades i civila tjänstepensionsreglementet.

Jag kan icke dela de sakkunnigas mening, att de i 1907 års civila pensionslag

innefattade undantagsbestämmelserna i fråga örn pensions- och

tjänstålder samt skyldighet att avgå från tjänsten böra vid civila tjänstepensionsreglementets

antagande lämnas orubbade. Utan tvivel skulle det

vara ägnat att skapa förvirring, örn lagens nuvarande specialföreskrifter

rörande tjänster, vilka hädanefter bliva underkastade civila tjänstepensionsreglementet,

finge fortfarande kvarstå oförändrade. Det synes mig därför

vara nödvändigt att i anledning av civila tjänstepensionsreglementet göra

mera vidlyftiga ändringar i 1907 års pensionslag än vad de sakkunniga förutsatt.

Jag har vidare ansett mig böra föreslå ett par ändringar, som

icke direkt föranledas av tjänstepensionsreglementet men vilka ansluta sig

till grundsatser, som kommit till uttryck i reglementet, och vilka kunna ur

olika synpunkter vara av betydelse för pensioneringen av den personal, som

fortfarande blir underkastad 1907 års lag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

7

I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Maj:t för innevarande års

riksdag framlagt förslag till vissa organisationsändringar m. m. beträffande

fångvårdsstaten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, gymnastiska centralinstitutet

och domänverket. Ett genomförande av dessa förslag borde, därest

icke ny pensionslagstiftning vore förestående, föranleda vissa ändringar av

de i civila pensionslagens 5 och 6 §§ innefattade undantagsbestämmelserna,

att lända till efterrättelse för domänverket från och med den 1 januari

1935 och för övriga nämnda verk från och med den 1 juli 1934. Då emellertid

något behov av en tillämpning av dessa bestämmelser under den

närmaste tiden icke torde föreligga och syftet med bestämmelserna genom

civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1935 skulle bliva

tillgodosett, har jag ansett överflödigt, att dylika till sin innebörd provisoriska

bestämmelser införas i lagen.

Beträffande innehållet i det lagförslag, som från förut antydda utgångspunkter

upprättats inom finansdepartementet, ber jag få anföra följande.

2 §.

I denna paragraf har bland befattningar, som äro undantagna från lagens

giltighetsområde, införts tjänst, å vilken civila tjänstepensionsreglementet

äger tillämpning. Å andra sidan har av de nuvarande undantagen uteslutits

befattning, för vilken kommunikationsverkens pensionslag länder till

efterrättelse. Därvid har emellertid hänvisning måst ske tili särskilda

pensionsbestämmelser, som övergångsvis gälla för vissa befattningshavare

vid kommu nikationsverken, å vilka civila tjänstepensionsreglementet icke

kommer att få tillämpning. Vidare har den nu i andra stycket i paragrafen

intagna hänvisningen till särskilda föreskrifter i fråga om pension åt distriktsveterinär,

vilken till följd av statens övertagande av distriktsveterinärväsendet

övergått i statens tjänst, uteslutits. Sistnämnda ändring föranledes av att

bland övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet intagits

hänvisning till nämnda särskilda föreskrifter, vilka ju hava avseende

å befattningar, som eljest skulle falla under reglementets tillämpning.

5 %.

I motiveringen till fiirslaget till civilt tjänstepensionsreglemente har jag

framhållit, att det vid genomförande av reglementsförslaget med dess sänkning

av den högsta pensionsåldern från 67 till 65 år icke kan anses lämpligt

att i civila pensionslagen bibehålla stadgandet om 67 år såsom högsta

pensionsålder. Denna ålder, som nu enligt lagen utgör normal pensionsålder

för manliga tjänstinnehavare, har därför i förslaget sänkts till 65

levnadsår eller samma pensionsålder, som enligt reglementsförslaget skulle

gälla såsom normal pensionsålder för tjänstemän i lönegrad över den 12:e.

Någon ändring av den allmänna tjänståldern, 35 år, har icke ansetts påkal

lad. Den enligt civila pensionslagen för kvinnliga tjänstinnehavare gällande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

allmänna pensions- och tjänståldern (60 respektive 30 år) har lämnats

orubbad.

Ur de i 5 § intagna undantags föreskrifterna örn pensions- och tjänstålder

för vissa befattningar hava i enlighet med den uppfattning, jag i det föregående

uttalat, utmönstrats de stadganden, som gälla nyreglerade verk, vilka

i sin helhet komma under civila tjänstepensionsreglementet. Att undantagsföreskrifter

bibehållits beträffande vissa enstaka nyreglerade institutioner

(Chalmers tekniska institut, lantbrukshögskolan samt lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitutet vid Alnarp) eller beträffande särskilda personalgrupper

vid vissa nyreglerade verk (sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus)

betingas av att vid dessa institutioner eller bland nämnda personalgrupper

finnas befattningshavare å övergångsstat, vilka uppbära avlöning

enligt äldre bestämmelser och vilka alltså icke bliva underkastade civila

tjänstepensionsreglementet.

Under 5 § e) hava bland tjänstinnehavare med rätt till hel pension vid

65 levnads- och 33 tjänstår införts rektorer och lärare vid navigationsskolorna,

vilka ansetts böra i detta hänseende likställas med motsvarande

personal vid de allmänna läroverken.

6 $.

De i denna paragraf innefattade stadgandena angående tjänstinnehavares

skyldighet att avgå från tjänsten hava ändrats till närmare överensstämmelse

med de i civila tjänstepensionsreglementet föreslagna reglerna i detta

hänseende. För domare har sålunda den åldersgräns, vid vilken avgångsskyldighet

inträder, sänkts från 70 till 67 levnadsår, varjämte viss jämkning

vidtagits i bestämmelsen örn domares avgångsskyldighet vid sjukdom

efter uppnådd pensionsålder. För annan tjänstinnehavare har den tidsperiod,

varunder befattningshavaren må vara sjukledig, innan avgångsskyldighet

inträder, angivits till 3 i stället för, såsom nu, 5 år; därjämte har möjligheten

för vederbörande myndighet att bevilja anstånd med avsked efter

uppnådd pensionsålder generellt begränsats till 2 år efter pensionsåldern.

De i sista stycket i paragrafen intagna bestämmelserna om tvångspensionering

före uppnådd pensionsålder hava så avfattats, att de öppna möjlighet

till dylik pensionering, där befattningshavaren uppnått en levnadsålder, som

med högst 2 år understiger pensionsåldern.

7 $.

Beträffande denna paragraf hava pensionssakkunniga — bortsett från en

rent formell jämkning i paragrafens sista stycke — ifrågasatt ett tillägg

av innehåll, att den, som på grund av förut innehavd statsanställning blivit

jämlikt föreskrift i civila tjänstepensionsreglementet eller tjänstepensionsreglementet

för arbetare försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta

men som därefter tillträder befattning förenad med pensionsrätt enligt lagen,

skulle förlora sin rätt till livränta, varemot i stället vid bestämmandet av

pension för den nya tjänsten hänsyn skulle tagas till de tjänstår, på vilka

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

rätten, till uppskjuten livränta grundats. Statskontoret har i sitt förenämnda

utlåtande erinrat, att denna bestämmelse syntes hava sin plats icke i 1907

års lag utan i pensionsreglementena. Jag delar denna uppfattning och har

låtit i reglementsförslagen avfatta stadgandena örn uppskjuten livränta på

sådant sätt, att det ifrågasatta tillägget blir överflödigt. Vid sådant förhållande

har jag ansett någon ändring i 7 § icke höra vidtagas.

13 §•

Den jämkning i stadgandena angående ansökning örn pension enligt lagen,

som vidtagits i förslaget, torde ej tarva närmare motivering. Att paragrafen

enligt det upprättade förslaget fortfarande bibehåller föreskrift rörande

ansökning örn pension i fråga örn tjänst vid tullverket och vid domänverket,

vilka verks befattningshavare i allmänhet komma att falla under civila

tjänstepensionsreglementet, hetingas av att vid nämnda verk finnas vissa

befattningar å äldre stat, för vilka reglementet icke skulle komma att gälla.

16 $.

Denna paragraf, som innehåller regler örn minskning av pension vid förening

av flera dylika förmåner eller vid förening av lön och pension, har

helt omformulerats i syfte dels att undvika en formell kollision med bestämmelserna

i 7 § civila tjänstepensionsreglementet, dels ock att i sak vinna

närmare anslutning till reglementets reduktionsbestämmelser. I samband med

omredigeringen har det avkortningsfria maximibeloppet av de sammanlagda

förmånerna ansetts böra höjas från 3,000 till 5,000 kronor. Vidare har jag

i överensstämmelse med pensionssakkunnigas förslag och i anslutning till

stadgandena i 7 § civila tjänstepensionsreglementet ansett mig böra föreslå,

att från de nya reduktionsreglernas tillämpning undantages pension,

som utgår enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets

reserver av befäl och civilmilitär personal.

17 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser örn tjänstårsberäkning för pension.

I viss anslutning till vad som ifrågasatts vid tidigare pensionsutredningar

har jag ansett mig böra föreslå, att till de nuvarande bestämmelserna i detta

avseende fogas ett tillägg i syfte att även för den personal, som är underkastad

civila pensionslagen, möjliggöra tillgodoräknande av tjänstetid utom

statens tjänst. En sådan möjlighet skulle i första hand vara av betydelse,

när det gäller pensionsrätten för lärarpersonal, vilken från statsunderstödd

kommunal anställning övergår i statens tjänst och beträffande vilken för

närvarande i stor utsträckning förekommer beviljande av tilläggspensioner

genom särskilda riksdagsbeslut. Men även i övrigt synes det vara önskvärt,

att dylik möjlighet öppnas. Med hänsyn härtill har det föreslagna

tillägget erhållit en allmän avfattning i nära anslutning till stadgandet

i 3 § 2 mom. av förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente. Vid tillämpftihang

lill riksdagens protokoll 193i. I sami. Nr 223. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

ning av stadgandet torde i regel tjänstetid, varunder vederbörande innehaft

anställning med pensionsrätt och avgiftsplikt, böra tillgodoräknas i sin

helhet, men eljest bör vid tjänstårsberäkningen regelmässigt göras reduktion

med hänsyn till att vederbörande icke själv haft att bidraga! till

pensionskostnaderna. Något behov av att i civila pensionslagen — såsom

i civila tjänstepensionsreglementet föreslagits — bereda möjlighet för tillgodoräknande

såsom tjänstår av föregående anställning i statens tjänst lärer

icke föreligga med hänsyn till den vidsträckt innebörd, som tjänstårsbegreppet

enligt lagens 17 § har i jämförelse med stadgandena i 3 §, 1 mom.

tjänstepensionsreglementet.

Övergångsbestämmelsen.

Såsom jag vid anmälan av förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente

framhållit, äro de tjänstemän vid oreglerade verk, vilka äro underkastade

civila pensionslagens bestämmelser, för närvarande i allmänhet icke skyldiga

att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga örn pension. För sådan

tjänsteman, vilken vid den föreslagna lagens ikraftträdande innehar tjänst,

vilken avses i lagen, och som ej på grund av särskilda stadganden är

skyldig att underkasta sig ändrade pensionsbestämmelser, torde därför

de nya bestämmelserna icke kunna sättas i kraft, så vitt angår tjänstinnehavares

rätt att komma i åtnjutande av hel pension samt skyldighet att från

tjänsten avgå. Fall kunna emellertid tänkas, då befattningshavare för att

kunna avgå ur tjänst tidigare än enligt nuvarande bestämmelser eller för

att bliva delaktig av de förmåner i fråga örn tillgodoräknande av tjänstetid

utom statens tjänst m. m., som de nya föreskrifterna kunna medföra,

vill underkasta sig dessa föreskrifter. Med hänsyn härtill har det ansetts

lämpligt att avfatta övergångsbestämmelsen så, att för tjänstinnehavare,

som ej är skyldig underkasta sig ändrade pensionsbestämmelser, äldre föreskrifter

skola lända till efterrättelse, där ej tjänstinnehavaren inom tre månader

efter lagens ikraftträdande anmäler, att lagens bestämmelser må äga

tillämpning å honom.

I detta sammanhang ber jag få anmäla fråga örn rätt för t. f. rektorer

vid allmänna läroverk m. fl. statliga läroanstalter att vid

övergång till ordinarie lärarbefattning bibehållas vid det med

rektorsbefattningen förenade pensionsunderlaget.

Rektorsbefattningarna vid de läroanstalter, örn vilka här är fråga, tillsättas

i allmänhet genom förordnande på viss tid. Endast undantagsvis

meddelas fullmakt å rektorsbefattningen. Enligt medgivande av 1919 års

lagtima riksdag hava gällande bestämmelser beträffande pensionsunderlag

för rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier

och tekniska läroverk avseende å såväl befullmäktigad rektor

som av Kungl. Maj:t förordnad rektor. Därest tillförordnad rektor frånträder

förordnandet och övergår till ordinarie lärarbefattning, förlorar han

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

emellertid rätten att erhålla pension i förhållande till det för rektorstjänsten

gällande pensionsunderlaget, och enligt nu gällande bestämmelser kan han

icke i någon form erhålla kompensation i pensionshänseende för de av honom

under tiden för förordnandet erlagda högre pensionsavgifterna.

Frågan om rätt för rektorer att efter viss längre tids rektorsförordnande

bibehållas vid det högre pensionsunderlaget även efter övergång till ordinarie

lärarbefattning har länge varit aktuell. Redan i 1904 års proposition

(nr 50) angående ändrad anordning av rikets allmänna läroverk samt lönereglering

för de vid dem anställda lärarna framhölls av föredragande departementschefen,

att nödig omtanke örn läroverkens hästa fordrade, att

pensionsförhållandena för rektorerna så ordnades, att icke en rektor skulle

frestas att söka hålla sig kvar i tjänsten, även sedan hans arbetskraft i

väsentlig grad förbrukats. Sedermera har spörsmålet varit föremål för framställningar

hos Kungl. Majit av läroverksöverstyrelsen åren 1908, 1910 och

1915 samt av skolöverstyrelsen bland annat åren 1924, 1926 och 1927.

1930 års pensionssakkunniga beaktade i sitt betänkande med förslag till

civilt tjänstepensionsreglemente frågan örn möjlighet för tillförordnade rektorer

att vid återgång till tidigare bestridd fullmaktstjänst bibehålla det för

rektorstjänsten gällande pensionsunderlaget såtillvida, att i sakkunnigförslaget

upptogos bestämmelser, enligt vilka ordinarie tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande på viss tid — i denna grupp av befattningshavare

skulle rektorerna enligt 1928 års lönekommittés förslag inordnas —

skulle vid förordnandets upphörande och övergång till annan befattning

med pensionsrätt enligt reglementet få bibehålla förordnandetjänstens pensionsunderlag

och pensionsavdrag, därest förordnandet fortgått under minst

18 år.

I utlåtande över sakkunnigförslaget tillstyrkte skolöverstyrelsen livligt den

ifrågasatta anordningen, dock med yrkande örn sådan ändring att dels kravet

på förordnandets varaktighet skulle nedsättas från 18 till 12 år, dels ock

medgivandet skulle avse såväl förordnade som befullmäktigade rektorer.

I skrivelse den 28 september 1933 har skolöverstyrelsen ånyo hos Kungl.

Majit gjort framställning om åtgärd för en lösning av den förevarande

frågan. Därvid har överstyrelsen anfört bland annat följande!

Läroverkens nuvarande tillstånd hade styrkt överstyrelsen i dess uppfattning,

att ett verkligt behov av den åstundade reformen förelåge just nu.

Frågan hade vidare aktualiserats genom den under senare år beslutade indragningen

av flera folkskoleseminarier, varvid det icke kunde uteslutas,

att en eller annan rektor, som i en lång följd av år erlagt pensionsavgifter

såsom sådan, nödgades återgå till sin lektorstjänst och därmed enligt nu

gällande ordning vid avskedstagandet erhålla en lägre pension än som med

hänsyn till föregående tjänstgöring och erlagda avgifter måste anses billigt.

Det av 1930 års pensionssakkunniga framlagda betänkandet hade utarbetats

i anslutning till det av 1928 års lönekommitté utarbetade förslaget till

ny lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet. Då på

grund av de ekonomiska förhållandena den föreslagna löneregleringen eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

över huvud någon lönereglering för dessa befattningshavare icke syntes vara

att vänta inom avsevärd tid, kunde det möjligen förefalla mindre lämpligt

att ur pensionsregleringen i dess helhet utbryta frågan om rektorernas pensionering.

överstyrelsen kunde emellertid icke tillmäta en sådan invändning

någon avgörande betydelse. Snarare ville det förefalla överstyrelsen, som

örn den föreliggande detaljen efter överstyrelsens föregående framställningar

och pensionssakkunnigas betänkande och förslag vore tillräckligt utredd för

att upptagas till avgörande oberoende av en eventuell lönereglering, som i

själva verket alls intet samband hade med den föreliggande frågan. Det

gällde här nämligen icke att vinna placering på en högre lönenivå utan att

så utforma vissa pensionsbestämmelser, att det syfte, som alldeles otvivelaktigt

avsetts i den i det föregående omnämnda propositionen till 1904 års

riksdag, äntligen efter snart trettio år bleve förverkligat. Det kunde knappast

vara rimligt, att en angelägenhet, som håde ur statsnyttans och den enskildes

synpunkt vitsordats vara av stor betydelse, för en oviss lönereglerings

skull uppskötes på obegränsad tid, sedan sakkunniga efter opartisk prövning

funnit kravet vara väl grundat, rättvist och billigt.

Rektoraten hade alltid varit krävande poster, men de senare årens läroverksreformer

hade i alldeles särskild grad satt rektorernas krafter på hårda

prov. Det vore därför icke att undra på, örn i ett och annat fall krafterna

inemot slutet av tjänstetiden började svikta. Överstyrelsen funne det på

grund härav angeläget att just under nuvarande period av omorganisation

på de allmänna läroverkens område göra förnyad framställning i detta

ärende.

Vid föregående tillfällen, då överstyrelsen yttrat sig angående förevarande

spörsmål, hade överstyrelsen avsett rektorer vid allmänna läroverk, högre

lärarinneseminariet, folkskoleseminarier och tekniska läroverk. Den ändring

i pensionsbestämmelserna, som nu ifrågasattes, syntes emellertid, sedan från

och med budgetåret 1934/1935 samtliga småskoleseminarier vore statsanstalter,

böra gälla jämväl rektorerna vid dessa läroanstalter. Vad nyss sagts

angående frågans aktualisering på grund av indragning av vissa folkskoleseminarier

gällde i sin mån även beträffande småskoleseminarierna. Det

kunde nämligen inträffa, att en rektor vid ett förutvarande statligt småskoleseminarium

på grund av seminariets indragning bleve nödsakad att övergå

till ämneslärartjänst.

På grund av det anförda har skolöverstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva, att för befullmäktigad eller tillförordnad

rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium,

småskoleseminarium eller tekniskt läroverk, vilken i sagda egenskap innehaft

anställning under minst tolv år men före pensionsålderns uppnående

övergår från rektorstjänsten till ordinarie lärartjänst av annat slag vid

någon av nämnda läroanstalter, må efter den nya tjänstens tillträdande

alltfort gälla pensionsunderlag och pensionsavgift såsom för rektor.

Statskontoret har den 18 januari 1934 avgivit utlåtande över skolöverstyrelsens

framställning och därvid anfört bland annat följande:

De skäl överstyrelsen anfört till stöd för sin framställning har statskontoret

funnit beaktansvärda. Ämbetsverket vill därvid erinra, att, därest ett

nytt pensionsreglemente på grundval av pensionssakkunnigas förenämnda

betänkande skulle komma att underställas 1934 års riksdag, detsamma icke

torde komma att omfatta befattningshavare vid undervisningsanstalterna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Martts proposition nr 223.

enär dessa befattningshavare icke äro inordnade under det allmänna avlöningsreglementet.

Förevarande pensionsfråga lärer därför böra göras till

föremål för särskild framställning till riksdagen.

Medan pensionssakkunniga i sitt reglementsförslag såsom förutsättning

för bibehållande av det högre pensionsunderlaget vid övergång till annan

tjänst med pensionsrätt enligt reglementet angivit en förordnandetid av minst

18 år, har skolöverstyrelsen i föreliggande förslag till bestämmelser endast

ifrågasatt en tjänstetid av minst 12 år å rektorsbefattning. Statskontoret

ansluter sig för sin del till överstyrelsens uppfattning och vill därvid åberopa

sin i utlåtande den 25 oktober 1932 över pensionssakkunnigas förslag

uttalade mening, att, då förordnande under 12 år enligt förslaget medförde

rätt till oavkortad pension å förordnandetjänsten, en motsvarande tidrymd

kunde anses tillräcklig för bibehållande av denna pensionsrätt efter övergång

till annan tjänst.

Statskontoret, som ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot

föreliggande förslag till bestämmelser, har tillstyrkt bifall till skolöverstyrelsens

framställning.

Även jag finner övertygande skäl vara anförda för en anordning av den

art, som skolöverstyrelsen föreslagit. Jag vill erinra, att enligt det inom

finansdepartementet upprättade förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente

ordinarie tjänsteman, som tillsatts genom förordnande på viss tid och som

efter förordnandets upphörande övergår till annan tjänst med pensionsrätt

enligt reglementet, skulle äga att bibehållas vid de stadganden med avseende

å pensionsunderlag och pensionsavdrag, som gälla för förordnandetjänsten,

därest förordnandet fortgått under minst 12 år. De tillförordnade rektorerna

vid här avsedda läroanstalter intaga en ställning, som i sak är jämförlig

med förordnandetjänstemännens vid nyreglerade verk. På grund

härav och då vad skolöverstyrelsen anfört synes mig ådagalägga, att ett

medgivande av ifrågasatt innebörd är ur statsnyttans synpunkt påkallat,

har jag ansett mig böra tillstyrka, att frågan nu vinner sin lösning oberoende

av att civila tjänstepensionsreglementet icke kan göras tillämpligt

på lärarpersonalen vid de statliga läroverken. Från vad skolöverstyrelsen

förordat finner jag mig böra avvika endast i så måtto, att den tillstyrkta

anordningen enligt min mening bör gälla endast för tillförordnade rektorer

men icke för rektorer med fullmakt.

Såsom skolöverstyrelsen förutsatt, torde en bestämmelse av den innebörd,

jag här tillstyrkt, icke lämpligen kunna erhålla sin plats i 1907 års pensionslag

utan i stället böra få formen av en fristående föreskrift. Därest

riksdagen lämnar sitt medgivande till den avsedda anordningen, torde närmare

stadgande i ämnet böra meddelas av Kungl. Maj:t. Stadgandet torde

böra äga tillämpning från och med den 1 juli 1935.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med vad

förut anförts upprättat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 223. 3

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension samt hemställer, att Kungl. Majit måtte

dels förelägga riksdagen berörda förslag till antagande,

dels ock föreslå riksdagen medgiva, med tillämpning från och med den

1 juli 1935,

att för tillförordnad rektor vid allmänt läroverk, högre

lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, småskoleseminarium

eller tekniskt läroverk, vilken innehaft förordnande

å rektorsbefattningen under minst tolv år men före

pensionsålderns inträde övergår till ordinarie lärartjänst

vid någon av nämnda läroanstalter, må fortfarande tilllämpas

det pensionsunderlag och den pensionsavgift,

som för honom gällt vid förordnandets frånträdande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Broomé.

340763. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:385 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 s. 37 i texten