Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
1934-03-02 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:223, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 223.
1
Nr 223.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring
i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension; given Stockholms
slott den 2 mars 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i vissa delar
av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami.
,Vr 223.
I
2
Kungl. May.ts proposition nr 223.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85)
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.1
Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 13, 16 och 17 §§ lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skola — 6, 13 och
17 §§ i nedan angivna delar — hava följande ändrade lydelse:
2 $.
Denna lag äger icke tillämpning i fråga örn statsrådsämbete, tjänst, vilken
avses i civila tjänstepensionsreglementet, civil tjänst med pensionsrätt
i arméns eller flottans pensionskassa, lärarbefattning vid högre
lärarinneseminariets övningsskola eller vid folkskoleseminariernas
övningsskolor, ej heller i fråga örn befattning, som är uteslutande prästerlig,
utan gälle i avseende å dem vad i fråga örn pension nu är eller framdeles
må varda stadgat.
I fråga örn pension i vissa fall åt tjänstinnehavare, som vid kommunal
mellanskolas ombildning till allmänt läroverk överflyttas till läroverket,
så ock i fråga örn pension åt tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar eller statens vattenfallsverk, vilken icke är underkastad
bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet, är likaledes särskilt
stadgat.
5 §.
Rätt att komma, i åtnjutande av hel pension inträder:
för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiofem levnadsår och
trettiofem tjänstår;
för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio levnadsår och trettio
tjänstår;
dock att sådan rätt inträder:
a) för kvinnlig befattningshavare, tillhörande sjukvårds- eller ekonomipersonalen
vid statens sinnessjukhus, för ämneslärarinna vid blindunder
visningsanstalterna samt för ämneslärarinna, slöjdlärarinna, husmoder
och Översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte: vid femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår;
b) för manlig befattningshavare, tillhörande ekonomipersonalen vid statens
sinnessjukhus, för gymnastiklärare och musiklärare vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna samt för
1 Senaste lydelse se beträffande 2 och 5 §§ S. F. S. 1933: 621, 6 § 1932: 258, 13 § 1921: 455,
16 § 1908:62 och 17 § 1921:455.
3
Kungl. Mårds proposition nr 223.
de vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare: vid sextiotvå levnads-
och trettio tjänstår;
c) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,
Chalmers tekniska institut, lantbrukshögskolan samt lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitutet vid Alnarp, för folkskolinspektör ävensom för nomadskolinspektcren:
vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;
d) för rektorer och lektorer vid tekniska fackskolor, tekniska gymnasier
och tekniska elementarskolor samt för manlig rektor vid vårdanstalten i
Lund för blinda med komplicerat lyte: vid sextiofem levnads- och trettio
tjänstår;
e) för rektorer och ämneslärare vid allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna samt annan Övningslärare vid
sådan läroanstalt än de under b) särskilt angivna, för rektorer för institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda, förskolan för blinda i Växjö
samt hantverksskolan i Kristinehamn för blinda, för lärare vid skeppsgosseskola
ävensom för rektorer och lärare vid navigationsskolorna: vid
sextiofem levnads- och trettiotre tjänstår.
6 §.
Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:
a) för innehavare av domarämbete vid fyllda sextiosju år eller, där han,
efter att hava uppnått den i 5 § för rätt till hel pension stadgade levnadsålder,
under sex månader på grund av sjukdom varit till tjänstgöring
oförmögen;
b) för annan tjänstinnehavare vid uppnående av den i 5 § stadgade levnadsålder,
Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten
avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå, därest
och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre tid än
sammanlagt två år;
c) för tjänstinnehavare, som icke uppnått den i 5 § stadgade levnadsålder,
där han, efter att under tre på varandra följande år på grund av sjukdom,
vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för
framtiden till tjänstgöring oförmögen;
d) för tjänstinnehavare,---till tjänstgöring.
Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden
och har han tillika uppnått en ålder, som med högst två år understiger
den i 5 § för rätt till hel pension stadgade levnadsålder, äge Konungen,
uppå därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara sådan
tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.
13
Pension enligt denna lag sökes i fråga örn tjänst vid tullverket hos generaltullstyrelsen
och i fråga örn tjänst vid domänstyrelsen eller tjänst,
som lyder under denna, hos domänstyrelsen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
I övrigt---hos statskontoret.
Om pension---av Konungen.
Pensionen utgår,--— eljest upphör.
Häftar pensionstagare — ---fullo guldits.
16 §.
Om den, som kommer i åtnjutande av pension för tjänst, för vilken denna
lag gäller, vid avgång från den tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller
lön eller arvode för annan statstjänst eller ock annan pension för tjänst,
som avses i denna lag, eller för annan statsanställning, å vilken civila
tjänstepensionsreglementet icke äger tillämpning, till sådant belopp, att
sammanlagda förmånerna för år räknat överstiga femtusen kronor, må
han, så länge sådan annan förmån åtnjutes, av pensionen enligt denna
lag uppbära allenast en tredjedel, med iakttagande likväl dels att i förekommande
fall därutöver må utgå så mycket av den återstående delen,
att vad vederbörande äger behålla ej understiger summan av den större
förmånen och en tredjedel av den mindre eller, örn håda äro lika, den ena
av dem ökad med en tredjedel, dels ock att minskning skall ske endast i
den mån så erfordras för att förmånernas sammanlagda belopp ej må överstiga
femtusen kronor.
Vid tillämpning av vad sålunda stadgats skall hänsyn icke tagas till
pension, som utgår enligt gällande bestämmelser angående pensionering
av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal.
17 $.
Tjänstär för ----enskilda angelägenheter.
Har tjänstinnehavare utom statens tjänst förrättat arbete eller uppdrag,
som finnes vara av beskaffenhet, att tid, varunder sådant arbete eller uppdrag
förrättats, skäligen bör helt eller delvis tillgodoräknas honom såsom
tjänstår, beror på prövning i den ordning Konungen föreskriver, örn och i
vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum.
I fråga---tjänstår beräknas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935, dock att för den, vilken vid
nämnda tidpunkt innehar tjänst, som i lagen avses, och vilken ej på
grund av särskilda stadganden är skyldig att underkasta sig ändrade bestämmelser
i fråga örn pension, äldre föreskrifter skola lända till efterrättelse,
där ej tjänstinnehavaren inom tre månader efter lagens ikraftträdande
anmäler, att lagens bestämmelser må äga tillämpning å honom.
Kungl. May.ts proposition nr 223.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Ekman,
Sköld.
Departementschefen, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter:
Såsom jag tidigare i dag vid anmälan av förslag till civilt tjänstepensions
reg lemén te framhållit, påkallar antagande av detta reglemente vissa
ändringar i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. Av skäl, som jag i berörda sammanhang anfört,
böra dessa ändringar beslutas samtidigt med civila tjänstepensionsreglementets
antagande. Jag anhåller nu att få anmäla denna fråga.
I skrivelse den 26 april 1933 hava 1930 års pensionssakkunniga framlagt
förslag till följdförfattningar till civila tjänstepensionsreglementet och tjänstepensionsreglementet
för arbetare, däribland även förslag till vissa ändringar
i 1907 års pensionslag.
De sakkunniga framhålla, att de vid sina överläggningar rörande frågan,
i vilka hänseenden 1907 års lag borde omarbetas, ansett, att man hade
att välja mellan två olika vägar. Antingen borde lagtexten ändras på sådant
sätt, att alla bestämmelser, som direkt beröra någon av de befattningshavargrupper,
vilka regelmässigt äro att hänföra under civila tjänstepensionsreglementet,
utmönstrades, varjämte erforderliga övergångsbestämmelser
skulle meddelas för de tjänstemän, som undantagsvis skulle falla under den
gamla lagens tillämpning. Eller också borde ändringarna i 1907 års lag
inskränkas till det minimum, som i varje fall erfordrades för att bringa de
gamla och de nya pensionsbestämmelserna i behörig överensstämmelse. I
betraktande av det otal ändringar, som civila pensionslagen redan varit
underkastad, och den relativt korta tid, som syntes återstå tills lagen helt
komme att bliva upphävd, ville det förefalla de sakkunniga, som om det
senare alternativet nu vore att föredraga. I överensstämmelse härmed hade
de sakkunniga vid sin omarbetning av civila pensionslagen i huvudsak begränsat
sig till ofrånkomliga författningsändringar, medan exempelvis den
vidlyftiga uppräkningen i 5 § av antal levnads- och tjänstår, som för
olika tjänstinnehavare erfordras för rätt att komma i åtnjutande av hel
pension, lämnats orörd, även såvitt anginge befattningar, som enligt de sakkunnigas
förslag regelmässigt skulle vara förenade med pensionsrätt enligt
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
civila tjänstepensionsreglementet. Alldenstund redan i 2 § av 1907 års pensionslag
skulle intagas föreskrift om att denna lag icke gällde i fråga om
befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet ägde tillämpning, syntes
icke heller det oförändrade innehållet av 5 § behöva giva anledning till
något missförstånd eller någon tveksamhet rörande civila pensionslagens
tillämplighet.
I anslutning till denna uppfattning hava de sakkunniga framlagt förslag
till ändringar endast beträffande 2, 7 och 16 §§ civila pensionslagen.
Avgivna yttranden. I de yttranden, som avgivits över pensionssakkunnigas
förslag till följdförfattningar, har förslaget till ändringar i 1907 års
pensionslag berörts endast av två ämbetsverk, nämligen statskontoret och
kammarrätten.
Statskontoret gör det allmänna uttalandet, att ämbetsverket i likhet med
de sakkunniga ansåge, att ändringar i gällande pensionslag under för handen
varande förhållanden borde inskränkas till det minsta möjliga. Till
viss av statskontoret framförd erinran beträffande 7 § i sakkunnigförslaget
återkommer jag i det följande.
Kammarrätten har yttrat, att ämbetsverket icke kunde underlåta att giva
uttryck åt den farhågan, att det »minimum» av förändringar i 1907 års lag,
vartill de sakkunniga begränsat sig, vore väl knappt tillmätt och att —
oaktat den i 2 § införda bestämmelsen att lagen icke ägde tillämpning i
fråga örn tjänst, för vilken civila tjänstepensionsreglementet gällde — missuppfattningar
kunde förväntas uppstå. Särskilt stora betänkligheter syntes
möta mot ett bibehållande av 5 § i lagen, och kammarrätten ansåge
sig därför böra tillstyrka, att åtminstone denna paragraf så omarbetades, att
uPPgifterna i lagen örn det antal levnads- och tjänstår, som för vissa tjänstinnehavare
erfordrades för vinnande av pension, icke komme att strida mot de
uppgifter, som i samma avseende lämnades i civila tjänstepensionsreglementet.
Jag kan icke dela de sakkunnigas mening, att de i 1907 års civila pensionslag
innefattade undantagsbestämmelserna i fråga örn pensions- och
tjänstålder samt skyldighet att avgå från tjänsten böra vid civila tjänstepensionsreglementets
antagande lämnas orubbade. Utan tvivel skulle det
vara ägnat att skapa förvirring, örn lagens nuvarande specialföreskrifter
rörande tjänster, vilka hädanefter bliva underkastade civila tjänstepensionsreglementet,
finge fortfarande kvarstå oförändrade. Det synes mig därför
vara nödvändigt att i anledning av civila tjänstepensionsreglementet göra
mera vidlyftiga ändringar i 1907 års pensionslag än vad de sakkunniga förutsatt.
Jag har vidare ansett mig böra föreslå ett par ändringar, som
icke direkt föranledas av tjänstepensionsreglementet men vilka ansluta sig
till grundsatser, som kommit till uttryck i reglementet, och vilka kunna ur
olika synpunkter vara av betydelse för pensioneringen av den personal, som
fortfarande blir underkastad 1907 års lag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
7
I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Maj:t för innevarande års
riksdag framlagt förslag till vissa organisationsändringar m. m. beträffande
fångvårdsstaten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, gymnastiska centralinstitutet
och domänverket. Ett genomförande av dessa förslag borde, därest
icke ny pensionslagstiftning vore förestående, föranleda vissa ändringar av
de i civila pensionslagens 5 och 6 §§ innefattade undantagsbestämmelserna,
att lända till efterrättelse för domänverket från och med den 1 januari
1935 och för övriga nämnda verk från och med den 1 juli 1934. Då emellertid
något behov av en tillämpning av dessa bestämmelser under den
närmaste tiden icke torde föreligga och syftet med bestämmelserna genom
civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1935 skulle bliva
tillgodosett, har jag ansett överflödigt, att dylika till sin innebörd provisoriska
bestämmelser införas i lagen.
Beträffande innehållet i det lagförslag, som från förut antydda utgångspunkter
upprättats inom finansdepartementet, ber jag få anföra följande.
2 §.
I denna paragraf har bland befattningar, som äro undantagna från lagens
giltighetsområde, införts tjänst, å vilken civila tjänstepensionsreglementet
äger tillämpning. Å andra sidan har av de nuvarande undantagen uteslutits
befattning, för vilken kommunikationsverkens pensionslag länder till
efterrättelse. Därvid har emellertid hänvisning måst ske tili särskilda
pensionsbestämmelser, som övergångsvis gälla för vissa befattningshavare
vid kommu nikationsverken, å vilka civila tjänstepensionsreglementet icke
kommer att få tillämpning. Vidare har den nu i andra stycket i paragrafen
intagna hänvisningen till särskilda föreskrifter i fråga om pension åt distriktsveterinär,
vilken till följd av statens övertagande av distriktsveterinärväsendet
övergått i statens tjänst, uteslutits. Sistnämnda ändring föranledes av att
bland övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet intagits
hänvisning till nämnda särskilda föreskrifter, vilka ju hava avseende
å befattningar, som eljest skulle falla under reglementets tillämpning.
5 %.
I motiveringen till fiirslaget till civilt tjänstepensionsreglemente har jag
framhållit, att det vid genomförande av reglementsförslaget med dess sänkning
av den högsta pensionsåldern från 67 till 65 år icke kan anses lämpligt
att i civila pensionslagen bibehålla stadgandet om 67 år såsom högsta
pensionsålder. Denna ålder, som nu enligt lagen utgör normal pensionsålder
för manliga tjänstinnehavare, har därför i förslaget sänkts till 65
levnadsår eller samma pensionsålder, som enligt reglementsförslaget skulle
gälla såsom normal pensionsålder för tjänstemän i lönegrad över den 12:e.
Någon ändring av den allmänna tjänståldern, 35 år, har icke ansetts påkal
lad. Den enligt civila pensionslagen för kvinnliga tjänstinnehavare gällande
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
allmänna pensions- och tjänståldern (60 respektive 30 år) har lämnats
orubbad.
Ur de i 5 § intagna undantags föreskrifterna örn pensions- och tjänstålder
för vissa befattningar hava i enlighet med den uppfattning, jag i det föregående
uttalat, utmönstrats de stadganden, som gälla nyreglerade verk, vilka
i sin helhet komma under civila tjänstepensionsreglementet. Att undantagsföreskrifter
bibehållits beträffande vissa enstaka nyreglerade institutioner
(Chalmers tekniska institut, lantbrukshögskolan samt lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitutet vid Alnarp) eller beträffande särskilda personalgrupper
vid vissa nyreglerade verk (sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus)
betingas av att vid dessa institutioner eller bland nämnda personalgrupper
finnas befattningshavare å övergångsstat, vilka uppbära avlöning
enligt äldre bestämmelser och vilka alltså icke bliva underkastade civila
tjänstepensionsreglementet.
Under 5 § e) hava bland tjänstinnehavare med rätt till hel pension vid
65 levnads- och 33 tjänstår införts rektorer och lärare vid navigationsskolorna,
vilka ansetts böra i detta hänseende likställas med motsvarande
personal vid de allmänna läroverken.
6 $.
De i denna paragraf innefattade stadgandena angående tjänstinnehavares
skyldighet att avgå från tjänsten hava ändrats till närmare överensstämmelse
med de i civila tjänstepensionsreglementet föreslagna reglerna i detta
hänseende. För domare har sålunda den åldersgräns, vid vilken avgångsskyldighet
inträder, sänkts från 70 till 67 levnadsår, varjämte viss jämkning
vidtagits i bestämmelsen örn domares avgångsskyldighet vid sjukdom
efter uppnådd pensionsålder. För annan tjänstinnehavare har den tidsperiod,
varunder befattningshavaren må vara sjukledig, innan avgångsskyldighet
inträder, angivits till 3 i stället för, såsom nu, 5 år; därjämte har möjligheten
för vederbörande myndighet att bevilja anstånd med avsked efter
uppnådd pensionsålder generellt begränsats till 2 år efter pensionsåldern.
De i sista stycket i paragrafen intagna bestämmelserna om tvångspensionering
före uppnådd pensionsålder hava så avfattats, att de öppna möjlighet
till dylik pensionering, där befattningshavaren uppnått en levnadsålder, som
med högst 2 år understiger pensionsåldern.
7 $.
Beträffande denna paragraf hava pensionssakkunniga — bortsett från en
rent formell jämkning i paragrafens sista stycke — ifrågasatt ett tillägg
av innehåll, att den, som på grund av förut innehavd statsanställning blivit
jämlikt föreskrift i civila tjänstepensionsreglementet eller tjänstepensionsreglementet
för arbetare försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta
men som därefter tillträder befattning förenad med pensionsrätt enligt lagen,
skulle förlora sin rätt till livränta, varemot i stället vid bestämmandet av
pension för den nya tjänsten hänsyn skulle tagas till de tjänstår, på vilka
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
rätten, till uppskjuten livränta grundats. Statskontoret har i sitt förenämnda
utlåtande erinrat, att denna bestämmelse syntes hava sin plats icke i 1907
års lag utan i pensionsreglementena. Jag delar denna uppfattning och har
låtit i reglementsförslagen avfatta stadgandena örn uppskjuten livränta på
sådant sätt, att det ifrågasatta tillägget blir överflödigt. Vid sådant förhållande
har jag ansett någon ändring i 7 § icke höra vidtagas.
13 §•
Den jämkning i stadgandena angående ansökning örn pension enligt lagen,
som vidtagits i förslaget, torde ej tarva närmare motivering. Att paragrafen
enligt det upprättade förslaget fortfarande bibehåller föreskrift rörande
ansökning örn pension i fråga örn tjänst vid tullverket och vid domänverket,
vilka verks befattningshavare i allmänhet komma att falla under civila
tjänstepensionsreglementet, hetingas av att vid nämnda verk finnas vissa
befattningar å äldre stat, för vilka reglementet icke skulle komma att gälla.
16 $.
Denna paragraf, som innehåller regler örn minskning av pension vid förening
av flera dylika förmåner eller vid förening av lön och pension, har
helt omformulerats i syfte dels att undvika en formell kollision med bestämmelserna
i 7 § civila tjänstepensionsreglementet, dels ock att i sak vinna
närmare anslutning till reglementets reduktionsbestämmelser. I samband med
omredigeringen har det avkortningsfria maximibeloppet av de sammanlagda
förmånerna ansetts böra höjas från 3,000 till 5,000 kronor. Vidare har jag
i överensstämmelse med pensionssakkunnigas förslag och i anslutning till
stadgandena i 7 § civila tjänstepensionsreglementet ansett mig böra föreslå,
att från de nya reduktionsreglernas tillämpning undantages pension,
som utgår enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets
reserver av befäl och civilmilitär personal.
17 §.
Denna paragraf innehåller bestämmelser örn tjänstårsberäkning för pension.
I viss anslutning till vad som ifrågasatts vid tidigare pensionsutredningar
har jag ansett mig böra föreslå, att till de nuvarande bestämmelserna i detta
avseende fogas ett tillägg i syfte att även för den personal, som är underkastad
civila pensionslagen, möjliggöra tillgodoräknande av tjänstetid utom
statens tjänst. En sådan möjlighet skulle i första hand vara av betydelse,
när det gäller pensionsrätten för lärarpersonal, vilken från statsunderstödd
kommunal anställning övergår i statens tjänst och beträffande vilken för
närvarande i stor utsträckning förekommer beviljande av tilläggspensioner
genom särskilda riksdagsbeslut. Men även i övrigt synes det vara önskvärt,
att dylik möjlighet öppnas. Med hänsyn härtill har det föreslagna
tillägget erhållit en allmän avfattning i nära anslutning till stadgandet
i 3 § 2 mom. av förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente. Vid tillämpftihang
lill riksdagens protokoll 193i. I sami. Nr 223. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
ning av stadgandet torde i regel tjänstetid, varunder vederbörande innehaft
anställning med pensionsrätt och avgiftsplikt, böra tillgodoräknas i sin
helhet, men eljest bör vid tjänstårsberäkningen regelmässigt göras reduktion
med hänsyn till att vederbörande icke själv haft att bidraga! till
pensionskostnaderna. Något behov av att i civila pensionslagen — såsom
i civila tjänstepensionsreglementet föreslagits — bereda möjlighet för tillgodoräknande
såsom tjänstår av föregående anställning i statens tjänst lärer
icke föreligga med hänsyn till den vidsträckt innebörd, som tjänstårsbegreppet
enligt lagens 17 § har i jämförelse med stadgandena i 3 §, 1 mom.
tjänstepensionsreglementet.
Övergångsbestämmelsen.
Såsom jag vid anmälan av förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente
framhållit, äro de tjänstemän vid oreglerade verk, vilka äro underkastade
civila pensionslagens bestämmelser, för närvarande i allmänhet icke skyldiga
att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga örn pension. För sådan
tjänsteman, vilken vid den föreslagna lagens ikraftträdande innehar tjänst,
vilken avses i lagen, och som ej på grund av särskilda stadganden är
skyldig att underkasta sig ändrade pensionsbestämmelser, torde därför
de nya bestämmelserna icke kunna sättas i kraft, så vitt angår tjänstinnehavares
rätt att komma i åtnjutande av hel pension samt skyldighet att från
tjänsten avgå. Fall kunna emellertid tänkas, då befattningshavare för att
kunna avgå ur tjänst tidigare än enligt nuvarande bestämmelser eller för
att bliva delaktig av de förmåner i fråga örn tillgodoräknande av tjänstetid
utom statens tjänst m. m., som de nya föreskrifterna kunna medföra,
vill underkasta sig dessa föreskrifter. Med hänsyn härtill har det ansetts
lämpligt att avfatta övergångsbestämmelsen så, att för tjänstinnehavare,
som ej är skyldig underkasta sig ändrade pensionsbestämmelser, äldre föreskrifter
skola lända till efterrättelse, där ej tjänstinnehavaren inom tre månader
efter lagens ikraftträdande anmäler, att lagens bestämmelser må äga
tillämpning å honom.
I detta sammanhang ber jag få anmäla fråga örn rätt för t. f. rektorer
vid allmänna läroverk m. fl. statliga läroanstalter att vid
övergång till ordinarie lärarbefattning bibehållas vid det med
rektorsbefattningen förenade pensionsunderlaget.
Rektorsbefattningarna vid de läroanstalter, örn vilka här är fråga, tillsättas
i allmänhet genom förordnande på viss tid. Endast undantagsvis
meddelas fullmakt å rektorsbefattningen. Enligt medgivande av 1919 års
lagtima riksdag hava gällande bestämmelser beträffande pensionsunderlag
för rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier
och tekniska läroverk avseende å såväl befullmäktigad rektor
som av Kungl. Maj:t förordnad rektor. Därest tillförordnad rektor frånträder
förordnandet och övergår till ordinarie lärarbefattning, förlorar han
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
emellertid rätten att erhålla pension i förhållande till det för rektorstjänsten
gällande pensionsunderlaget, och enligt nu gällande bestämmelser kan han
icke i någon form erhålla kompensation i pensionshänseende för de av honom
under tiden för förordnandet erlagda högre pensionsavgifterna.
Frågan om rätt för rektorer att efter viss längre tids rektorsförordnande
bibehållas vid det högre pensionsunderlaget även efter övergång till ordinarie
lärarbefattning har länge varit aktuell. Redan i 1904 års proposition
(nr 50) angående ändrad anordning av rikets allmänna läroverk samt lönereglering
för de vid dem anställda lärarna framhölls av föredragande departementschefen,
att nödig omtanke örn läroverkens hästa fordrade, att
pensionsförhållandena för rektorerna så ordnades, att icke en rektor skulle
frestas att söka hålla sig kvar i tjänsten, även sedan hans arbetskraft i
väsentlig grad förbrukats. Sedermera har spörsmålet varit föremål för framställningar
hos Kungl. Majit av läroverksöverstyrelsen åren 1908, 1910 och
1915 samt av skolöverstyrelsen bland annat åren 1924, 1926 och 1927.
1930 års pensionssakkunniga beaktade i sitt betänkande med förslag till
civilt tjänstepensionsreglemente frågan örn möjlighet för tillförordnade rektorer
att vid återgång till tidigare bestridd fullmaktstjänst bibehålla det för
rektorstjänsten gällande pensionsunderlaget såtillvida, att i sakkunnigförslaget
upptogos bestämmelser, enligt vilka ordinarie tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande på viss tid — i denna grupp av befattningshavare
skulle rektorerna enligt 1928 års lönekommittés förslag inordnas —
skulle vid förordnandets upphörande och övergång till annan befattning
med pensionsrätt enligt reglementet få bibehålla förordnandetjänstens pensionsunderlag
och pensionsavdrag, därest förordnandet fortgått under minst
18 år.
I utlåtande över sakkunnigförslaget tillstyrkte skolöverstyrelsen livligt den
ifrågasatta anordningen, dock med yrkande örn sådan ändring att dels kravet
på förordnandets varaktighet skulle nedsättas från 18 till 12 år, dels ock
medgivandet skulle avse såväl förordnade som befullmäktigade rektorer.
I skrivelse den 28 september 1933 har skolöverstyrelsen ånyo hos Kungl.
Majit gjort framställning om åtgärd för en lösning av den förevarande
frågan. Därvid har överstyrelsen anfört bland annat följande!
Läroverkens nuvarande tillstånd hade styrkt överstyrelsen i dess uppfattning,
att ett verkligt behov av den åstundade reformen förelåge just nu.
Frågan hade vidare aktualiserats genom den under senare år beslutade indragningen
av flera folkskoleseminarier, varvid det icke kunde uteslutas,
att en eller annan rektor, som i en lång följd av år erlagt pensionsavgifter
såsom sådan, nödgades återgå till sin lektorstjänst och därmed enligt nu
gällande ordning vid avskedstagandet erhålla en lägre pension än som med
hänsyn till föregående tjänstgöring och erlagda avgifter måste anses billigt.
Det av 1930 års pensionssakkunniga framlagda betänkandet hade utarbetats
i anslutning till det av 1928 års lönekommitté utarbetade förslaget till
ny lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet. Då på
grund av de ekonomiska förhållandena den föreslagna löneregleringen eller
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
över huvud någon lönereglering för dessa befattningshavare icke syntes vara
att vänta inom avsevärd tid, kunde det möjligen förefalla mindre lämpligt
att ur pensionsregleringen i dess helhet utbryta frågan om rektorernas pensionering.
överstyrelsen kunde emellertid icke tillmäta en sådan invändning
någon avgörande betydelse. Snarare ville det förefalla överstyrelsen, som
örn den föreliggande detaljen efter överstyrelsens föregående framställningar
och pensionssakkunnigas betänkande och förslag vore tillräckligt utredd för
att upptagas till avgörande oberoende av en eventuell lönereglering, som i
själva verket alls intet samband hade med den föreliggande frågan. Det
gällde här nämligen icke att vinna placering på en högre lönenivå utan att
så utforma vissa pensionsbestämmelser, att det syfte, som alldeles otvivelaktigt
avsetts i den i det föregående omnämnda propositionen till 1904 års
riksdag, äntligen efter snart trettio år bleve förverkligat. Det kunde knappast
vara rimligt, att en angelägenhet, som håde ur statsnyttans och den enskildes
synpunkt vitsordats vara av stor betydelse, för en oviss lönereglerings
skull uppskötes på obegränsad tid, sedan sakkunniga efter opartisk prövning
funnit kravet vara väl grundat, rättvist och billigt.
Rektoraten hade alltid varit krävande poster, men de senare årens läroverksreformer
hade i alldeles särskild grad satt rektorernas krafter på hårda
prov. Det vore därför icke att undra på, örn i ett och annat fall krafterna
inemot slutet av tjänstetiden började svikta. Överstyrelsen funne det på
grund härav angeläget att just under nuvarande period av omorganisation
på de allmänna läroverkens område göra förnyad framställning i detta
ärende.
Vid föregående tillfällen, då överstyrelsen yttrat sig angående förevarande
spörsmål, hade överstyrelsen avsett rektorer vid allmänna läroverk, högre
lärarinneseminariet, folkskoleseminarier och tekniska läroverk. Den ändring
i pensionsbestämmelserna, som nu ifrågasattes, syntes emellertid, sedan från
och med budgetåret 1934/1935 samtliga småskoleseminarier vore statsanstalter,
böra gälla jämväl rektorerna vid dessa läroanstalter. Vad nyss sagts
angående frågans aktualisering på grund av indragning av vissa folkskoleseminarier
gällde i sin mån även beträffande småskoleseminarierna. Det
kunde nämligen inträffa, att en rektor vid ett förutvarande statligt småskoleseminarium
på grund av seminariets indragning bleve nödsakad att övergå
till ämneslärartjänst.
På grund av det anförda har skolöverstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva, att för befullmäktigad eller tillförordnad
rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium,
småskoleseminarium eller tekniskt läroverk, vilken i sagda egenskap innehaft
anställning under minst tolv år men före pensionsålderns uppnående
övergår från rektorstjänsten till ordinarie lärartjänst av annat slag vid
någon av nämnda läroanstalter, må efter den nya tjänstens tillträdande
alltfort gälla pensionsunderlag och pensionsavgift såsom för rektor.
Statskontoret har den 18 januari 1934 avgivit utlåtande över skolöverstyrelsens
framställning och därvid anfört bland annat följande:
De skäl överstyrelsen anfört till stöd för sin framställning har statskontoret
funnit beaktansvärda. Ämbetsverket vill därvid erinra, att, därest ett
nytt pensionsreglemente på grundval av pensionssakkunnigas förenämnda
betänkande skulle komma att underställas 1934 års riksdag, detsamma icke
torde komma att omfatta befattningshavare vid undervisningsanstalterna.
13
Kungl. Martts proposition nr 223.
enär dessa befattningshavare icke äro inordnade under det allmänna avlöningsreglementet.
Förevarande pensionsfråga lärer därför böra göras till
föremål för särskild framställning till riksdagen.
Medan pensionssakkunniga i sitt reglementsförslag såsom förutsättning
för bibehållande av det högre pensionsunderlaget vid övergång till annan
tjänst med pensionsrätt enligt reglementet angivit en förordnandetid av minst
18 år, har skolöverstyrelsen i föreliggande förslag till bestämmelser endast
ifrågasatt en tjänstetid av minst 12 år å rektorsbefattning. Statskontoret
ansluter sig för sin del till överstyrelsens uppfattning och vill därvid åberopa
sin i utlåtande den 25 oktober 1932 över pensionssakkunnigas förslag
uttalade mening, att, då förordnande under 12 år enligt förslaget medförde
rätt till oavkortad pension å förordnandetjänsten, en motsvarande tidrymd
kunde anses tillräcklig för bibehållande av denna pensionsrätt efter övergång
till annan tjänst.
Statskontoret, som ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot
föreliggande förslag till bestämmelser, har tillstyrkt bifall till skolöverstyrelsens
framställning.
Även jag finner övertygande skäl vara anförda för en anordning av den
art, som skolöverstyrelsen föreslagit. Jag vill erinra, att enligt det inom
finansdepartementet upprättade förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente
ordinarie tjänsteman, som tillsatts genom förordnande på viss tid och som
efter förordnandets upphörande övergår till annan tjänst med pensionsrätt
enligt reglementet, skulle äga att bibehållas vid de stadganden med avseende
å pensionsunderlag och pensionsavdrag, som gälla för förordnandetjänsten,
därest förordnandet fortgått under minst 12 år. De tillförordnade rektorerna
vid här avsedda läroanstalter intaga en ställning, som i sak är jämförlig
med förordnandetjänstemännens vid nyreglerade verk. På grund
härav och då vad skolöverstyrelsen anfört synes mig ådagalägga, att ett
medgivande av ifrågasatt innebörd är ur statsnyttans synpunkt påkallat,
har jag ansett mig böra tillstyrka, att frågan nu vinner sin lösning oberoende
av att civila tjänstepensionsreglementet icke kan göras tillämpligt
på lärarpersonalen vid de statliga läroverken. Från vad skolöverstyrelsen
förordat finner jag mig böra avvika endast i så måtto, att den tillstyrkta
anordningen enligt min mening bör gälla endast för tillförordnade rektorer
men icke för rektorer med fullmakt.
Såsom skolöverstyrelsen förutsatt, torde en bestämmelse av den innebörd,
jag här tillstyrkt, icke lämpligen kunna erhålla sin plats i 1907 års pensionslag
utan i stället böra få formen av en fristående föreskrift. Därest
riksdagen lämnar sitt medgivande till den avsedda anordningen, torde närmare
stadgande i ämnet böra meddelas av Kungl. Maj:t. Stadgandet torde
böra äga tillämpning från och med den 1 juli 1935.
Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med vad
förut anförts upprättat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 223. 3
Departements
chefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension samt hemställer, att Kungl. Majit måtte
dels förelägga riksdagen berörda förslag till antagande,
dels ock föreslå riksdagen medgiva, med tillämpning från och med den
1 juli 1935,
att för tillförordnad rektor vid allmänt läroverk, högre
lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, småskoleseminarium
eller tekniskt läroverk, vilken innehaft förordnande
å rektorsbefattningen under minst tolv år men före
pensionsålderns inträde övergår till ordinarie lärartjänst
vid någon av nämnda läroanstalter, må fortfarande tilllämpas
det pensionsunderlag och den pensionsavgift,
som för honom gällt vid förordnandets frånträdande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Broomé.
340763. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:385 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 s. 37 i texten