Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för f. d. byråchefen J. Döss och f. d. kamreraren G. E. Heimer från viss betalningsskyldighet

17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:229, Angående befrielse för f. d. byråchefen J. Döss och f. d. kamreraren G. E. Heimer från viss betalningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 229.

1

tfr 229.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående befrielse

för f. d. byråchefen J. Döss och f. d. kamreraren

G. E. Heimer från viss betalningsskyldighet; given

Stockholms slott den 9 mars 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten

i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Sedan byråchefen i generalpoststyrelsen Johannes Döss och kamreraren hos

samma styrelse Gustaf Erik Heimer anmälts för vad de i samband med vissa

av dem i tjänsten vidtagna försäljningar av obligationer låtit komma sig till

last, innebärande att de för egen räkning tillgodogjort sig uppkommen kursvinst,

ställdes de under åtal, Döss vid Svea hovrätt och Heimer vid Stockholms

rådhusrätt, varvid de dömdes att vara avsatta från sina nyssnämnda befattningar

samt ålades viss betalningsskyldighet till generalpoststyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 229. 547 34 ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 229.

Beträffande Döss har Kungl. Majit genom utslag den 23 november 1933

fastställt hovrättens utslag i ansvarsfrågan och vidkommande de ådömda ersättningsbeloppen

endast gjort vissa jämkningar.

Beträffande Heimer har Svea hovrätt i utslag den 2 november 1933 allenast

gjort vissa jämkningar beträffande de tidpunkter, från vilka ränta å de utdömda

beloppen skulle utgå; och Kungl. Majit har genom tidigare denna dag

meddelat utslag ej funnit skäl göra ändring i hovrättens utslag.

Beträffande det närmare innehållet i Kungl. Maj :ts ifrågavarande båda utslag

hänvisar jag till bilagor vid detta protokoll.

Såsom av Kungl. Maj:ts utslag framgår, har Döss förpliktats att till generalpoststyrelsen

utgiva dels 11,037 kronor jämte fem procent ränta därå från

den 2 april 1928, dels 2,747 kronor jämte fem procent ränta därå från den 19

september 1927, dels 3,393 kronor 86 öre jämte fem procent ränta därå från

den 18 augusti 1927, dels ock 5,676 kronor 36 öre jämte fem procent ränta

därå från den 30 maj 1930, allt tills betalning sker. Sammanlagda kapitalbeloppet

av Döss’ skuld till styrelsen utgör sålunda 22,854 kronor 22 öre. Därå

upplupen ränta uppgick den 28 februari 1934 till 6,323 kronor 36 öre.

Heimer har genom Kungl. Maj :ts utslag ålagts att till styrelsen utgiva dels

11,037 kronor jämte fem procent ränta därå från den 2 april 1928, dels 6,140

kronor 86 öre jämte fem procent ränta därå från den 27 september 1927, dels

5,676 kronor 36 öre jämte fem procent ränta därå från den 2 juli 1930, dels ock

ersättning för vad styrelsen visat sig hava utgivit till lösen av Stockholms rådhusrätts

protokoll i målet; och skulle Heimer tillika ersätta statsverket det

belopp, 125 kronor, som av allmänna medel tillerkänts Heimers rättegångsbiträde.

Sammanlagda kapitalbeloppet av Heimers skuld till styrelsen — ersättning

för protokollslösen oberäknad — utgör sålunda 22,854 kronor 22 öre.

Därå upplupen ränta uppgick den 28 februari 1934 till 6,276 kronor 71 öre.

Hos Kungl. Majit hava Döss och Heimer i särskilda ansökningar, dagtecknade

den 23 respektive den 28 februari 1934, hemställt örn föranstaltande

av sådan åtgärd att deras ifrågavarande skuld till generalpoststyrelsen bleve

efterskänkt.

Döss har till stöd för sin ansökan anfört:

Det utdömda beloppet uppgår, förutom räntor, till sammanlagt 22,854

kronor 22 öre. Av nämnda belopp har jag uppburit hälften eller 11,427 kronor

11 öre. Hade det förefunnits någon möjlighet för mig, skulle jag beredvilligt

till generalpoststyrelsen inbetalt det utdömda beloppet jämte ränta. Då jag

emellertid saknar erforderliga tillgångar, är varje tanke därpå utesluten.

Generalpoststyrelsen har för indrivning av det utdömda beloppet till förste

stadsfogden i Stockholm överlämnat utslaget i målet, och jag kan alltså, därest

ingenting särskilt mellankommer, förvänta, att exekutiva åtgärder mot mig

komma att vidtagas inom den närmaste tiden. Min ekonomiska ställning är

emellertid sådan, att det icke finnes någon utsikt för generalpoststyrelsen att

genom ett utmätningsförfarande utfå någon nämnvärd del, om ens något, av

sin fordran, särskilt som även andra fordringsägare finnas och jag alltså vid

en eventuell utmätning skulle tvingas att gå i konkurs. Vid en tvångsrealisation

av tillgångarna skulle, efter avdrag av utmätnings- och konkurskostna
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229. 3

derna, troligen icke återstå någonting att fördela mellan icke förmånsberättigade

borgenärer.

I detta sammanhang tillåter jag mig framhålla, att jag under 41 års tid

ägnat postverket hela min arbetskraft, allt intresse och all energi. Därigenom

att jag framdeles icke har möjlighet att genom något inkomstbringande arbete

i statens tjänst försörja mig och min familj, är givetvis min belägenhet särskilt

med hänsyn till min höga levnadsålder allvarlig och bekymmersam. I dessa

tryckta tider torde det nämligen ställa sig mycket svårt för en person i min

ålder att bryta sig en ny levnadsbana.

Heimer har andragit följande:

o Genom Svea hovrätts utslag den 2 november 1933 blev jag ålagd att i skadestånd

till generalpoststyrelsen utgiva 22,854 kronor 22 öre jämte ränta. För

detta belopp är jag betalningsansvarig tillsammans med f. d. byråchefen

Johannes Döss. Hovrättens utslag har av generalpoststyrelsen nu lämnats till

verkställighet.

Emellertid är min ekonomiska ställning sådan, att jag icke kan betala någon

del av det utdömda beloppet. Jag äger ingenting annat än tomträtten till huset

nr 5 i kvarteret Bostadslotteriet i Äppelviken och mina där befintliga möbler.

Tomträtten, som har ett taxeringsvärde av 11,000 kronor i markvärde och

21,000 kronor i byggnadsvärde eller tillhopa 32,000 kronor, torde icke kunna

anses ha större saluvärde än 20,000 kronor, särskilt med hänsyn till att byggnaden

är gammal och omodern. Sålunda finnes exempelvis icke värmeledning.

Tomträtten är intecknad för tillhopa 27,000 kronor och inteckningarna äro

belånade för 24,833 kronor. Ett obetydligt ägarehypotek har jag nödgats taga

i anspråk för att kunna existera under den tid som förflutit sedan jag avstängdes

från tjänstgöring. Därutöver har jag andra skulder å tillhopa 5,120

kronor, utom skulden till generalpoststyrelsen. En fullföljd av de exekutiva

åtgärderna _ skulle otvivelaktigt medföra konkurs, och tillgångarna lära ej

förslå ens till konkurskostnaderna. Oprioriterade fordringsägare torde få ingen

eller allenast mycket obetydlig utdelning.

Jag är 66 år gammal och har sedan jag vid 20 års ålder inträdde i postverkets

tjänst ägnat verket hela mitt arbete och min energi. Det finnes för mig

ingen möjlighet att nu erhålla någon anställning eller något arbete, varpå jag

kan försörja mig. Min ålder och nedsatt hälsotillstånd lägga hinder i vägen

härför. Min situation är därför högst bekymmersam, och genom en fullföljd

av de exekutiva åtgärderna skulle jag därtill komma att berövas mitt hem.

över ansökningarna har generalpoststyrelsen avgivit utlåtanden.

Beträffande den av Döss gjorda framställningen har styrelsen därvid till

en början anfört följande:

Utslaget översändes den 13 december 1933 till förste stadsfogden i Stockholm

med begäran om verkställighet för styrelsens räkning. Sedan Döss den

18 i samma december månad hemställt om anstånd med verkställigheten för

att före utgången av nästföljande januari inkomma med förslag angående godvillig

uppgörelse i saken, beslöt styrelsen den 23 december 1933 att bevilja

dylikt anstånd. Den 28 januari 1934 anhöll Döss hos styrelsen om ytterligare

anstånd för samma ändamål intill den 10 februari 1934, vilken hemställan den

30 januari 1934 av styrelsen bifölls.

Den 8 februari 1934 inkom till styrelsen en av Döss samma dag under edlig

förpliktelse undertecknad och av två personer i fråga om förteckning och värdering

av inventarier till riktigheten bestyrkt uppgift angående Döss’ tillgångar

och skulder. T samband därmed hemställde Döss — under hänvisning därtill,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 229.

att ett fullföljande av den begärda verkställigheten skulle tvinga honom att

avträda sin egendom till konkurs, samt att uti en sådan med all sannolikhet

endast en högst obetydlig utdelning skulle kunna påräknas för icke förmånsberättigade

borgenärer — att styrelsen måtte medgiva anstånd med den sökta

verkställigheten intill utgången av innevarande år, vilken ansökan styrelsen

genom beslut den 16 februari 1934 funnit sig lagligen icke kunna bifalla.

Uti den till Kungl. Maj:t ingivna ansökningen hemställer Döss, på anförda

skäl, att sådan åtgärd måtte vidtagas, att hans skuld till styrelsen bleve efterskänkt

och avskriven.

Vid bedömandet av ansökningen gäller det givetvis att i första hand söka

utröna, huruvida Döss’ ekonomiska ställning för närvarande är eller under

framtiden kan med någon större grad av sannolikhet tänkas bliva sådan, att

skulden kan komma att av honom helt eller delvis gäldas.

Den av Döss ingivna uppgiften angående hans tillgångar och skulder synes

vara upprättad på sådant sätt, att densamma kan läggas till grund för bedömandet

av Döss’ nuvarande ekonomiska ställning. Ett sammandrag av däri

upptagna poster giver följande resultat:

Tillgångar:

Taxeringsvärde för villabyggnad, uppförd å med tomträtt innehavd

fastighet................................................ 28,500: —

Återköpsvärde av livförsäkring .............................. 5,905:60

Inventarier ................................................ 3,365: —

Summa 37,770

60

Skulder:

A. Med förmånsrätt:

Lån mot inteckning i tomträtten.................... 18,896: 14

Lån mot inteckning i tomträtten jämte säkerhet i livförsäkring

.................................... 20,000: -—

Skatter........................................ 1,126: 85

Kronor

40,022: 99

B. Utan förmånsrätt:

Till generalpoststyrelsen, kapital .................. 22,854: 22

Därå upplupen ränta t. o. m. den 28 februari 1934 .... 6,323: 36

Övriga skulder ................................ 8,194: 90 37 379. 4g

Summa 77,395: 47

Enligt denna sammanställning skulle alltså Döss äga tillgångar till ett sammanlagt

belopp av 37,770 kronor 60 öre samt skulder till ett sammanlagt

belopp av 77,395 kronor 47 öre, därav med förmånsrätt för borgenär 40,022

kronor 99 öre.

Den beträffande villabyggnadens taxeringsvärde lämnade uppgiften bestyrkes

av en utlåtandet bilagd taxeringsuppgift. Av en likaledes utlåtandet

bilagd värderingsuppgift framgår, att byggnadens saluvärde icke uppskattas

till högre belopp än 21,500 kronor. Gravationsbevis beträffande fastigheten

återfinnes jämväl bland handlingarna.

Då av utredningen framgår, att de uppgivna tillgångarna icke förslå att till

fullo täcka ens fordringarna med förmånsrätt, torde det få anses såsom tämligen

visst, att vid ett nu igångsatt konkursförfarande någon utdelning icke

skulle komma att falla å styrelsens förevarande fordran.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 229.

Frågan huruvida Döss under framtiden kan med någon större grad av sannolikhet

tänkas komma i sådan ekonomisk ställning, att han kan bliva i stånd

att gälda sin skuld till styrelsen, helt eller delvis, är givetvis vanskligare att

bedöma. Såvitt känt är, har Döss icke lyckats att efter det han avsatts från

befattningen såsom byråchef erhålla någon avlönad anställning. Möjligheterna

för Döss att erhålla dylik anställning torde också — med hänsyn särskilt till

Döss’ jämförelsevis höga ålder, 60 år, samt den numera radande knappa arbetstillgången

— få anses såsom små. Det torde därför knappast kunna räknas

med, att Döss för framtiden skulle kunna komma i åtnjutande av någon fast

inkomst till mera avsevärt belopp utöver vad han kommer att uppbära på

grund av den överföring till pensionsstyrelsen av kapitalvärdet av utav honom

erlagda tjänstepensionsavgifter, som verkställts jämlikt 12 § i lagen den 4 juni

1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket

m. fl. verk (nr 254/1920). Det i enlighet härmed av postverket till frivilliga

pensionsförsäkringen inbetalade beloppet utgör 12,324 kronor. Da den på

grund härav utgående pensionen skall beräknas enligt pensionsstyrelsens tariff

nr 7, kommer Döss, på sätt närmare framgår av en utlåtandet bilagd, av pensionsstyrelsen

utfärdad tariffuppgift och vid det förhållandet, att sistberörda belopp

inbetalts under det år, då Döss uppnatt en alder av 60 ar, att fran och med

det år han fyller 62 år, eller år 1935, tillerkännes en årlig pension, uppgående

till 10 procent av förenämnda inbetalade belopp eller sålunda 1,232 kronor

40 öre. Uppenbart är, att denna pension knappast kan räcka ens till nödtorftigt

uppehälle.

I fråga örn den av Heimer gjorda framställningen har styrelsen till en

början anfört:

Heimer har fullföljt talan mot hovrättens utslag hos Kungl. Majit, varför

utslaget icke vunnit laga kraft. Styrelsen anser sig dock böra utgå ifrån, att

utslaget, i vad detsamma avser styrelsens talan, icke bliver av Kungl. Majit

ändrat.

Vid bedömandet av ansökningen gäller det givetvis att i första hand söka

utröna, huruvida Heimers ekonomiska ställning för närvarande är eller under

framtiden kan med någon större grad av sannolikhet tänkas bliva sadan, att

skulden kan komma att av honom helt eller delvis gäldas.

Till ledning för bedömandet av Heimers nuvarande ekonomiska ställning

har hit ingivits en av hans döttrar Martha Heimer och Ulla Johnson, född

Heimer, under edlig förpliktelse undertecknad uppgift angående faderns tillgångar

och skulder ävensom vissa i uppgiften omförmälda handlingar.

Ett sammandrag av de i handlingarna lämnade uppgifterna giver, med hänsyn

tagen jämväl till övriga i ärendet tillgängliga uppgifter, följande resultat:

Tillgångar: Kronor

Taxeringsvärde för villabyggnad, uppförd a med tomträtt innehavd

fastighet .......................................... 21,000:

Tnventarier ......................................... 1.603: •

Summa 22,603:-—

A. Med förmånsrätt: Skulder:

Lån mot inteckningar i tomträtten............................ 24,833: —

B. Utan förmånsrätt:

Till generalpoststyrelsen, kapital .................. 22,854: 22

Därå upplupen ränta t. o. m. den 28 februari 1934 .... 6,276: 71

Övriga skulder .................................. 5,120:— 349^0-03

Summa 59,083: 93

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

».. ^ aZ ^saxamznsminmg framgår, att de uppgivna tillgångarna icke

torsia att till fullo täcka ens fordringarna med förmånsrätt, torde det få anses

såsom tämligen visst, att vid ett nu igångsatt konkursförfarande någon utdelmng

icke skulle komma att falla å styrelsens förevarande fordran.

k ragan huruvida Heimer under framtiden kan med någon större grad av

sannolikhet tänkas komma i sådan ekonomisk ställning, att han kan bliva i

stand att gälda sin skuld till styrelsen, helt eller delvis, är givetvis svårare att

bedöma Såvitt känt är har Heimer, som sedan den 20 mars 1933 varit avstängd

från sin befattning såsom kamrerare i styrelsen, icke erhållit någon

ny avlönad anställning. Möjligheterna för Heimer att erhålla sådan anställning

torde — med^ hänsyn särskilt till hans jämförelsevis höga ålder, 65 år,

samt den numera radande knappa arbetstillgången — få anses såsom små. Att

Heimer tor framtiden skulle kunna komma i åtnjutande av någon fast inkomst

till mera avsevärt belopp synes därför föga sannolikt.

Anmärkas må emellertid, att därest det av underrätterna Heimer ådömda

avsättningsstraffet bliver av Kungl. Majit fastställt, till Heimer kommer att

dels utgå ärlig pension från frivilliga pensionsförsäkringen till ett beräknat

belopp av 846 kronor, vilken pension kommer att utanordnas i anledning av

den överföring till pensionsstyrelsen av kapitalvärdet av utav Heimer erlagda

tjanstepensi onsavgAtor, som enligt 12 § i lagen den 4 juni 1920 angående rätt

\ /1tr.oASNtepensl0n för ordinarie tjänstemän vid postverket m. fl. verk (nr

254/1920) under angivna förutsättning skall verkställas, dels och kontant utbetalas

ett belopp av 7,430 kronor, motsvarande vad Heimer enligt 20 § i

Kungl. Maj :ts förnyade reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa den

15 december 1916 (nr 582/1916) under angivna förutsättning kommer att från

sagda kassa uppbära. Aven örn ett utmätnings- och ett med all sannolikhet

därav föranlett konkursförfarande skulle komma till stånd vid den tid sistnämnda

belopp kan bliva tillgängligt att lyfta, synes — med hänsyn såväl

till Heimers för oprioriterade fordringsägare dåliga ekonomiska ställning som

till det förhållandet att vid en tvångsrealisation med all sannolikhet icke skulle

kunna ur de förut angivna tillgångarna utfås dem åsätta värden — föga trohSt’

att någon nämnvärd utdelning skulle vid ett sådant förfarande komma

att talla å styrelsens fordran.

Generalpoststyrelsen har vidare i sina över Döss’ och Heimers ansökningar

avgivna utlåtanden framhållit, att man vid bedömandet av dessa ansökningar

ej syntes böra helt bortse från vare sig det sätt, varpå ifrågavarande skulder

uppkommit eller vad för slags medel, som här vore i fråga. Att Döss och

Heimer åtkommit dem tillfallna andelar av medlen därigenom att de i samråd

med \ arandra obeliörigen utnyttjat sin tjänsteställning hade genom utslagen

i malen blivit fastställt. Däremot torde det icke kunna göras gällande, att

Döss och Heimer genom sitt berörda förfarande åsamkat statsverket någon

direkt förlust. De av dem inköpta obligationerna hade nämligen helt och hållet

fallit utom av postsparbanken för inköp beslutade obligationsposter. Vidare

borde märkas, att postsparbanken icke under några förhållanden inköpte obligationer

i avsikt att genom realisation av desamma bereda sig vinst. Postsparbankens

obligationsinköp skedde alltid i och för räntegivande penningplacering

på lang sikt. Med allt beaktande därav, att en tjänsteman givetvis icke

skulle äga möjlighet att genom obehörigt utnyttjande av sin tjänsteställning

bereda sig vinst, syntes dock, när omständigheterna vore sådana, att statsverket

genom sådant förfarande varken åsamkats direkt förlust eller gått miste

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

om eljest väntad vinst, dessa förhållanden böra åtminstone i någon mån beaktas,

när fråga uppkommit örn avskrivning av utav sådan anledning förefintlig

fordran hos gäldenär, som saknade betalningsförmåga.

Då av förebragt utredning sålunda syntes framgå, att Döss och Heimer för

närvarande icke vore i stånd att ens till någon del gälda ifrågavarande skuld,

samt det ej heller syntes sannolikt, att de i framtiden skulle bliva i stånd att

fullgöra sina betalningsförpliktelser, ansåge sig styrelsen — med hänsyn jämväl

till övriga i förevarande ärende föreliggande särskilda omständigheter —

böra tillstyrka, att Kungl. Maj:t hos riksdagen föresloge, att styrelsens nu

ifrågavarande fordran hos Döss och Heimer, 22,854 kronor 22 öre jämte ränta,

måtte avskrivas.

I sina utlåtanden har generalpoststyrelsen tillika anmält, att styrelsen medgivit

anstånd tills vidare med de hos stadsfogden i förevarande ärenden begärda

verkställighetsåtgärderna.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört:

Efterskänkande av statens fordringar plägar förekomma allenast sparsamt,

och det är icke ovanligt att oförvitliga personer, även där ömmande omständigheter

äro förhanden, förnekas varje lättnad i sin skuldbörda.

I förevarande fall hava sökandena åtkommit de medel, varom fråga är,

genom missbruk av sin tjänsteställning. Detta förhållande torde i och för sig

icke ur statens synpunkt vara ägnat att stämma till mildhet.

Då emellertid statsverket genom ett efterskänkande av sin fordran icke

kan sägas göra någon egentlig förlust, och då i ärendet förebragt utredning

giver vid handen, att sökandena äro och för framtiden sannolikt torde förbliva

ur stånd att fullgöra sina betalningsförpliktelser, anser sig statskontoret, under

erinran tillika örn sökandenas tidigare långa och förtjänstfulla verksamhet i

statens tjänst, icke böra motsätta sig förslaget, att postverkets ifrågavarande

fordran avskrives.

Statskontoret anser sig emellertid böra fästa uppmärksamheten vid, att

bland allmänheten igångsatts en insamling till förmån för Döss, därvid i utsända

teckningslistor uttryckligen utsagts, att Döss’ besparingar »torde komma

att tagas helt i anspråk för gäldande av det skadestånd, som utdömts». Det

synes tveksamt, huruvida man vid föreliggande frågas bedömande kan underlåta

att taga hänsyn till nu nämnda förhållande.

Slutligen vill statskontoret ifråga om Heimer erinra, att Svea hovrätts

utslag den 2 november 1933 icke vunnit laga kraft, samt i anledning därav

framhålla, att statskontorets här uttalade mening i vad angår Heimer givetvis

äger giltighet endast under förutsättning, att nyssnämnda utslag icke bliver i

högsta instans på sådant sätt ändrat, att bedömandet av förevarande ärende

därav påverkas.

Särskild mening har uttalats av statskommissarierna Spilhammar och

Björn samt föredraganden, t. f. statskommissarien Johnsson, vilka förenat sig

om följande yttrande:

»Då vi för vår del icke kunnat helt ansluta oss till de synpunkter på föreliggande

spörsmål, åt vilka majoriteten givit uttryck, anse vi, att statskontorets

utlåtande i ärendet bort hava fått följande lydelse:

Då statsverket genom sökandenas förfarande icke åsamkats förlust och då

i ärendet förebragt utredning giver vid handen, att sökandena äro och för

framtiden sannolikt torde förbliva ur stånd att fullgöra sina betalningsför
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Majus proposition nr 229.

pliktelser vill statskontoret, med hänsyn jämväl till vad generalpoststyrelsen

i ärendet anfört, icke motsätta sig förslaget örn avskrivning av berörda fordran.

Ifråga örn Heimer vill statskontoret erinra, att---påverkas.»

Slutligen har utlåtande avgivits av justitiekansler sämbetet, som därvid uttalat

att, enär med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst rörande Döss’ och

Heimers ekonomi och personliga förhållanden anledning icke syntes föreligga

till antagande att vare sig nu eller framdeles statsverket skulle kunna utfå

sina ifrågavarande fordringar, ämbetet intet hade att erinra mot föreslagna

åtgärden för avstående av fordringarna, vad anginge Heimer emellertid under

förutsättning att hovrättens utslag bleve av högsta domstolen fastställt.

På sätt justitiekanslersämbetet och övriga hörda myndigheter framhållit,

torde sökandena vara och sannolikt även för framtiden förbliva ur stånd att

fullgöra ifrågavarande betalningsskyldighet. Med hänsyn härtill och med beaktande

av sökandenas mångåriga verksamhet i statens tjänst har jag funnit

mig kunna tillstyrka de gjorda framställningarna.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. byråchefen Johannes Döss och f. d. kamreraren Gustaf

Erik Heimer må befrias från dem jämlikt Kungl. Maj :ts utslag

den 23 november 1933 och den 9 mars 1934 åliggande betalningsskyldighet

till generalpoststyrelsen; samt

att generalpoststyrelsens ifrågavarande fordran hos Döss och

Heimer må ur styrelsens räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 229.

9

Bilaga.

Avskrift.

Kungl Maj:ts utslag på de besvär, byråchefen i generalpoststyrelsen

Johannes Döss i underdånighet anfört över ett av Kungl. Maj:ts och Rikets

Svea hovrätt den 30 juni 1933 meddelat utslag i mål mellan advokatfiskalsämbetet

vid hovrätten ävensom styrelsen, å ena, samt Döss, å andra sidan.

Handlingarna i målet visa följande:

Styrelsen har i skrivelse till justitiekanslersämbetet anmält, att Döss, vilken

vore chef för postsparbanksbyrån, och kamreraren hos styrelsen Gustaf

Erik Heimer den 28 oktober 1927 föranstaltat örn teckning för postsparbankens

räkning hos Skandinaviska Kreditaktiebolaget, Stockholms Enskilda Bank,

Aktiebolaget Svenska Handelsbanken och Aktiebolaget Göteborgs Bank av

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags 5 procent obligationer av år 1927

till sammanlagt nominellt belopp av 650,000 kronor till en kurs av 100 procent

och i samråd förtegat berörda åtgärd för såväl styrelsen som dess enskilda

ledamöter, samt att Döss och Heimer, som i samråd beslutat försälja obligationerna

och tillgodogöra sig beräknad kursvinst, under tiden den 4—den 12 januari

1928 låtit genom Skandinaviska Kreditaktiebolaget i postsparbankens namn

till en kurs av 102 procent försälja obligationerna, varefter Döss och Heimer

— sedan sistnämnda bolag, på begäran av Döss och Heimer örn redovisning,

redovisat kursvinsten genom särskild å styrelsen utställd och till styrelsen

översänd postremissväxel, lydande å 12,337 kronor, samt växeln, efter det den

blivit inom styrelsens fjärde byrå i vederbörlig ordning försedd med påskrift

»disponeras å postsparbanken», överlämnats till postsparbanken och den 16

januari 1928 kvitterats i dess namn på sedvanligt sätt med underskrift av

Heimer jämte två andra tjänstemän i postsparbanken — behållit och sig

emellan fördelat vinsten, därvid Heimer, som varit ansvarig för det influtna

beloppets bokföring, underlåtit att vidtaga åtgärder därutinnan.

Sedan i anledning av styrelsens anmälan justitiekanslersämbetet föranstaltat

om polisundersökning, har justitiekanslersämbetet till advokatfiskalsämbetet

överlämnat styrelsens skrivelse och övriga till ärendet hörande handlingar för

anställande av åtal mot Döss för vad han i angivna hänseenden låtit komma

sig till last.

Tillförordnade advokatfiskal Ernst Åderlund har därpå i avgivet ämbetsmemorial

ställt Döss under tilltal inför hovrätten med yrkande om ansvar å

Döss enligt lag och sakens beskaffenhet, varjämte Åderlund till hovrätten

överlämnat en av styrelsen till advokatfiskalsämbetet avlåten skrivelse, däri

styrelsen yrkat åläggande för Döss att till styrelsen utgiva ovannämnda

belopp 12,337 kronor jämte sex procent ränta därå från den 16 januari 1928

till dess betalning skedde, därvid Åderlund förklarat sig understödja styrelsens

yrkande.

Vid förhör med parterna inför hovrätten har framkommit, att den 16

januari 1928 ovannämnda vinstbelopp, 12,337 kronor, insatts å postsparbankens

checkräkning i Skandinaviska Kreditaktiebolaget, samt att fran samma

räkning den 2 april 1928 uttagits 13,750 kronor och den 4 i sistnämnda månad

insatts skillnaden mella_n nyssberörda båda belopp eller 1,413 kronor, vilka

insättningar och vilket uttag verkställts genom Heimers försorg utan att åtgärderna

anmärkts i postsparbankens räkenskaper.

Vid nämnda förhör har Döss vitsordat, att Döss och Heimer i samråd för

egen räkning i postsparbankens namn föranstaltat om teckning av följande

obligationer — vilka obligationer sedermera, utan att styrelsens medgivande

därtill förelegat, på begäran av Döss och Heimer, av vederbörande banker

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 229.

överförts å Döss och Heimer, som därefter för egen räkning försålt obligationerna

och sig emellan lika fördelat uppkommen vinst — nämligen l:o) den

7 april 1927 hos Skandinaviska Kreditaktiebolaget nominellt 150,000 kronor

Billeruds aktiebolags 5Va procent obligationer av år 1927 till en kurs av 100

procent, vilka sedermera försålts till en kurs av 102 procent, den 7 juli och

den 15 september 1927 genom Skandinaviska Kreditaktiebolaget till belopp av

nominellt 60,000 kronor samt den 12 juli och den 19 augusti 1927 genom Stockholms

Enskilda Bank till belopp av nominellt 90,000 kronor, 2:o) i april 1927

bos Aktiebolaget Göteborgs Bank nominellt 200,000 kronor Billeruds aktiebolags

5''A procent obligationer av år 1927 till en kurs av 100 procent, vilka

sedermera under tiden den 31 maj—den 18 augusti 1927 genom sistnämnda

bank i olika poster försålts till kurser, varierande mellan 102V» procent och

101 Vs procent, 3:o) den 17 maj 1927 bos Skandinaviska Kreditaktiebolaget

nominellt 100,000 kronor Aktiebolaget Klippans Finpappersbruks 5 procent

obligationer av år 1927 till en kurs av 100 procent, vilka sedermera till samma

kurs försålts, den 6 juli 1927 genom Stockhlms Enskilda Bank till belopp av

nominellt 15,000 kronor, den 29 och den 31 augusti 1927 genom Aktiebolaget

Göteborgs Bank till belopp av nominellt 60,000 kronor samt under tiden den

1—den 19 september 1927 genom Skandinaviska Kreditaktiebolaget till belopp

av nominellt 25,000 kronor, 4:o) den 18 maj 1927 hos Östergötlands Enskilda

Bank nominellt 40,000 kronor Aktiebolaget Klippans Finpappersbruks 5 procent

obligationer av år 1927, vilka obligationer den 27 september 1927 genom

samma bank försålts, 5:o) den 24 januari 1930 bos Aktiebolaget Göteborgs

Bank nominellt^ 200,000 kronor Svenska Skeppshypotekskassans 5 procent

obligationer av ar 1930 till en kurs av 100 procent, vilka sedermera genom

sistnämnda bank i olika poster försålts under tiden den 11 april—den 30 maj

1930 till kurser, varierande mellan 103V* procent och 1023A procent, samt

6:o) den 8 och den 10 mars 1930 hos Aktiebolaget Göteborgs Bank tillhopa

nominellt 250,000 kronor Sydsvenska Kraft-Aktiebolagets 4Vä procent obligationer

av år 1930 till en kurs av 99 procent, vilka sedermera genom samma

bank försålts den 11 april 1930 till belopp av nominellt 104,000 kronor till

en kurs av 99Vs procent och den 2 juli samma år till belopp av nominellt

146,000 kronor till en kurs av 983/« procent.

Under nämnda förhör har Åderlund utvidgat sin talan örn ansvar å Döss

enligt tillämpligt lagrum i 25 kap. strafflagen till att avse jämväl samtliga sist

omförmälda transaktioner, varjämte Åderlund yrkat, att som Döss och Heimer

tillgodogjort sig omförmälda belopp 12,337 kronor med vetskap örn att beloppet

tillhört postsparbanken samt tillgreppet dolts genom falsk bokföring,

för vilken Heimer i första hand bure ansvaret, men för vilken Döss icke kunde

undgå att drabbas av lika ansvar som Heimer, Döss måtte härför fällas till

ansvar enligt 25 kap. 12 § strafflagen.

Styrelsen har vid berörda förhör dels, med ändring av ovan omförmält

yrkande om ränta, förklarat sig yrka ränta å 12,337 kronor från den 2 april

1928, då Döss och Heimer tillgodofört sig beloppet, till dess betalning skedde,

dels ock vidare yrkat åläggande för Döss att till styrelsen utgiva de belopp,

som Döss och Heimer uppburit i vinst å ovan under l:o), 2:o), 3:o) och 5:o)

anmärkta transaktioner, utgörande, efter avdrag av vid försäljning utgående

courtage av Vid procent å försäljningssummorna, 2,747 kronor å de under l:o)

och 3:o) upptagna affärerna, 3,433 kronor 86 öre å affären under 2:o) och

5,769 kronor 3 öre å affären under 5:o), ävensom 6 procent ränta å 2,747

kronor från den 19 september 1927, då den sista posten av de under l:o) och

3:o) omförmälda obligationerna sålts, å 3,433 kronor 86 öre från den 18 augusti

1927, då sista posten av de under 2:o) anmärkta obligationerna sålts, samt å

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 229. 11

5,769 kronor 3 öre från den 30 maj 1930, då sista posten av de under 5:o) upptagna

obligationerna sålts, allt till dess betalning skedde.

Hovrätten har i sitt utslag den 30 juni 1933 yttrat: Med hänsyn till den

praxis, som, enligt vad i målet blivit upplyst, under lång tid före den första

av Döss och Heimer i samråd gjorda teckningen av obligationer tillämpats oell

vilken praxis icke kunde anses hava varit stridande mot den för styrelsen

gällande instruktionen, måste Döss och Heimer anses hava ägt behörighet att,

utan stöd av särskilt beslut av styrelsen, för postsparbankens räkning verkställa

ifrågavarande teckningar, vadan den på teckningarna grundade rätten till

obligationerna tillkommit styrelsen. I målet vore utrett, att Döss i samråd

med Heimer för att bereda sig vinning föranstaltat örn teckning i postsparbankens

namn av Billeruds aktiebolags, Aktiebolaget Klippans Finpappersbruks,

Svenska Skeppshypotekskassans och Sydsvenska Kraft-Aktiebolagets

ifrågavarande obligationer, samt att Döss och Heimer därefter utan styrelsens

medgivande låtit på sig överföra och för egen räkning försälja samma obligationer,

varefter de mellan sig lika fördelat de vid försäljningarna uppkomna

vinsterna. Ankommande Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags ifrågavarande

5 procent obligationer funne hovrätten mot Döss’ bestridande annat förhållande

icke vara i målet ådagalagt, än att Döss och Heimer först efter det obligationerna

tecknats och efter av Döss uppgivet samtal mellan honom och en av

postsparbanksfullmäktige i samråd beslutat att för egen räkning övertaga

teckningen och sälja obligationerna. Dessa hade sedermera av Döss och Heimer

utan styrelsens vetskap försålts i postsparbankens namn, varefter Döss och

Heimer mellan sig lika fördelat jämväl den därvid uppkomna vinsten. A7ad

Döss i målet anfört örn anledningen till att han i strid mot sin ämbetsplikt

underlåtit att för styrelsen anmäla teckningen av sistnämnda obligationer

förtjänade uppenbarligen icke tilltro, utan det måste för visst antagas, att

anledningen varit, att Döss avsett att för egen räkning i postsparbankens

namn kunna göra en vinstgivande affär. Enär det emellertid icke blivit tillförlitligen

ådagalagt, att Döss, då han tillgodogjorde sig hälften av den vinst,

som erhållits vid försäljningen av sistnämnda obligationer, insett, att obligationerna

vid försäljningen tillhört styrelsen, kunde Döss icke anses övertygad

om brottslighet, varom förmäles i 25 kap. 11 § strafflagen, men hade Döss

genom sitt förfarande med avseende såväl å sistnämnda obligationer som å

övriga obligationer gjort sig skyldig till upprepade sådana förbrytelser i

ämbetet, som i 25 kap. 16 § strafflagen avses. På grund härav prövade hovrätten

rättvist på det sätt bifalla Aderlunds talan, att Döss jämlikt 25 kap. 16 §

strafflagen och 4 kap. 3 § samma lag dömdes för de förbrytelser i ämbetet,

som sålunda läge honom till last och vilka uppenbarligen icke skett av förhastande,

att vara avsatt från sin befattning såsom byråchef i styrelsen. Beträffande

styrelsens talan, så enär Döss vore skyldig att till styrelsen gaida

de vinstbelopp, som genom ifrågavarande av honom i samråd med Heirner

begångna ämbetsförbrytelser åtkommits, samt Döss icke haft något att erinra

mot det sätt, varpå styrelsen beräknat vinstbeloppen, men Döss skäligen finge

anses äga, såsom av honom i målet gjorts gällande, tillgodoräkna sig det

belopp å 1,300 kronor, som av Döss och Heimer erlagts i stämpelavgift vid

överlåtelserna av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags 5 procent obligationer,

alltså och då styrelsen mäste anses berättigad jämväl till ränta å vinstbeloppen,

vilken ränta skäligen borde beräknas efter 5 procent från dc dagar,

från vilka styrelsen å vinstbeloppen fordrat räntegottgörelse, prövade hovrätten

rättvist på det sätt bifalla styrelsens talan, att Döss förpliktades att

genast till styrelsen utgiva dels skillnaden mellan 12,337 kronor och 1,300

kronor eller således clvatusentrettiosju kronor jämte fem procent ränta därå

från den 2 april 1928 tills betalning skedde, dels tvåtusensjuhundrafyrtiosju

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

kronor jämte fem procent ränta därå från den 19 september 1927 tills betalning

skedde, dels tretusenfyrahundratrettiotre kronor 86 öre jämte fem procent

ränta därå från den 18 augusti 1927 tills betalning skedde, dels och femtusensjuhundrasextionio

kronor 3 öre jämte fem procent ränta därå från den 30 maj

1930 tills betalning skedde.

Döss har i underdånighet yrkat den ändring i hovrättens utslag, att straffet

måtte lindras och Döss befrias från ersättningsskyldighet, i anledning varav

Åderlund och styrelsen avgivit underdåniga förklaringar.

Tillika har Döss hemställt, att, därest besvären ej bifölles, Kungl. Majit

måtte av nåd eftergiva eller mildra straffet och i sammanhang därmed befria

honom från ersättningsskyldighet.

Döss har den 17 juli 1933 hos Överståthållarämbetet, enligt bevis nr 177,

nedsatt etthundrafemtio kronor till säkerhet för kostnadsersättning åt motparten.

Kungl. Majits utslag är med Dess Högsta Domstol beslutet; givet Stockholms

slott den 23 november 1933.

Kungl. Majit, som i nåder låtit Sig föredragas ovanberörda underdåniga

besvär och nådeansökning, gillar hovrättens utslag i ansvarsfrågan.

Vidkommande styrelsens talan finner Kungl. Majit ej skäl att göra annan

ändring i hovrättens utslag än att i enlighet med styrelsens hos Kungl. Majit

gjorda medgivande avdrag skall ske å det Döss till utgivande ålagda vinstbeloppet

tretusenfyrahundratrettiotre kronor 86 öre med fyrtio kronor och å

beloppet femtusensjuhundrasextionio kronor 3 öre med nittiotvå kronor 67 öre;

och skall å de återstående beloppen — tretusentrehundranittiotre kronor 86 öre

och femtusensexhundrasjuttiosex kronor 36 öre — ränta gäldas på sätt hovrätten

stadgat.

I fråga örn nådeansökningen finner Kungl. Majit anledning ej förekomma

att lämna bifall till densamma, i vad den avser det Döss ådömda straffet, och

finner Kungl. Majit ansökningen i övrigt innefatta ett ämne, som ej utgör

föremål för nåd. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

K. Schlyter.

Chef för justitiedepartementet.

GUSTAF

(L. S.)

/ Orvar Bäcksin.

Att förestående avskrift är lika lydande med härstädes förvarade konceptutslag,

betygar Stockholm och Kungl. Majits Nedre Justitierevision den 23

november 1933.

Ex of fido:

S. Heyman.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

13

Bilaga.

Avskrift.

Kungl. Maj:ts utslag på de besvär, kamreraren i generalpoststyrelsen Gustaf

Erik Heimer i underdånighet anfört över ett av Kungl. Maj:ts och Rikets Svea

hovrätt den 2 november 1933 meddelat utslag i mål mellan stadsfiskals Olof

Cederstrand, å tjänstens vägnar, ävensom styrelsen, å ena, samt Heimer, å

andra sidan.

Handlingarna i målet visa följande:

Allmän åklagare har på föranstaltande av justitiekanslersämbetet elter

stämning vid Stockholms rådstuvurätt anfört: Heimer hade den 16 april 1930

för postsparbankens räkning tecknat nominellt 2,700,000 kronor EuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags 4‘A procent obligationer av år 1930. Enligt styrelsens

protokoll den 26 i samma månad hade styrelsen emellertid beslutat inköpa

dylika obligationer för allenast nominellt 2,200,000 kronor. Genom att underlåta

att för styrelsen anmäla teckningen av den överskjutande obligationsposten

å nominellt 500,000 kronor måste Heimer anses hava gjort sig skyldig

till vårdslöshet i tjänsten. På grund härav yrkade åklagaren ansvar å Heimer

jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen. — Vidare hade Heimer efter samråd med

chefen för postsparbanksbyrån Johannes Döss den 28 oktober 1927 för postsparbankens

räkning hos olika banker i Stockholm föranstaltat örn teckning av

nominellt 650,000 kronor förutnämnda bolags 5 procent obligationer av år

1927 och förtegat berörda åtgärd för såväl styrelsen som dess enskilda ledamöter.

Heimer och Döss, som beslutat för egen räkning tillgodogöra sig uppkommen

kursvinst, hade därefter under tiden den 4—den 12 januari 1928 låtit

genom Skandinaviska Kreditaktiebolaget i postsparbankens namn försälja

obligationerna. Kursvinsten, 12,337 kronor, hade sistnämnda bolag därefter

redovisat genom en å styrelsen utställd och till styrelsen översänd postrennssväxel

å nämnda belopp. Sedan växeln inkommit till styrelsen, hade densamma

överlämnats till postsparbanken och den 16 januari 1928 kvitterats i dess

namn på sedvanligt sätt med underskrift av Heimer jämte två andra tjänstemän

i postsparbanken. Därefter hade Heimer låtit insätta vinstbeloppet å

postsparbankens checkräkning i Skandinaviska Kreditaktiebolaget. I avsikt

att oförmärkt åtkomma vinstmedlen hade Heimer den 2 april 1928 utfärdat en

till postsparbanken å nämnda räkning ställd check a 13,750 kronor,^ varefter

hail, sedan han å checken anbragt postsparbankens stämpel och därå erhållit

vederbörliga underskrifter, nämnda dag genom företeende av checken låtit å benada

läkning uttaga 13,750 kronor. Den 4 april 1928 hade Heimer å räkningen

insatt skillnaden mellan 13,750 kronor och 12,337 kronor eller sålunda 1,413

kronor, varefter insättningskvittona förstörts. Döss och Heimer hade sedermera

sins emellan lika fördelat vinstbeloppet, 12,337 kronor. Heimer, som

varit ansvarig för huvudbokföringen vid postsparbanken, hade underlåtit att

i dess räkenskaper verkställa anteckning örn nämnda transaktioner samt därigenom

kunnat dölja, att Heimer och Döss obehörigen tillgodogjort sig ifrågavarande

postsparbanken rätteligen tillkommande medel. Åklagaren yrkade

förty ansvar å Heimer för vad härutinnan läge honom till last jämlikt 25 kap.

1 2 § strafflagen. _ Än ytterligare hade Heimer och Döss i samråd för egen

rökning i postsparbankens namn tecknat följande obligationer, nämligen l:o den

7 april 1927 hos Skandinaviska Kreditaktiebolaget nominellt 150,000 kronor

Billeruds aktiebolags 5Vs procent obligationer av år 1927 till en kurs av 100

procent, 2:o i april 1927 hos Aktiebolaget Göteborgs Bank nominellt 200,000

kronor sistnämnda obligationer till en kurs av 100 procent, 3.o den li maj

1927 hos Skandinaviska Kreditaktiebolaget nominellt 100,000 kronor Aktiebolaget

Klippans Einpappersbruks 5 procent obligationer av år 1927 till en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 229.

kurs av 100 procent, 4:o den 18 maj 1927 hos Östergötlands Enskilda Bank

nominellt 40,000 kronor sistnämnda obligationer till en kurs av 100 procent,

5:o den 24 januari 1930 hos Aktiebolaget Göteborgs Bank nominellt 200,000

kronor Svenska Skeppshypotekskassans 5 procent obligationer av år 1930 till

en kurs av 100 procent samt 6:o den 8 och den 10 mars 1930 hos sistnämnda

bank tillhopa nominellt 250,000 kronor Sydsvenska Kraft-Aktiebolagets

procent obligationer av år 1930 till en kurs av 99 procent. Nu omförmälda

obligationer hade sedermera utan styrelsens medgivande på begäran av Heimer

och Döss av vederbörande banker överförts å Heimer och Döss personligen och

därefter vid olika tillfällen försalts, de under ar 1927 tecknade obligationerna

senast den 27 september 1927 och de under ar 1930 tecknade obligationerna

senast den 2 juli 1930, och hade vid försäljningen bekommits för Billeruds

aktiebolags obligationer tillhopa 356,637 kronor 50 öre, för Aktiebolaget

Klippans Finpappersbruks obligationer tillhopa 140,000 kronor, för Svenska

Skeppshypotekskassans obligationer tillhopa 205,975 kronor och för Sydsvenska

Kraft-Aktiebolagets obligationer tillhopa 247,655 kronor. Den genom

försäljningen uppkomna vinsten hade fördelats lika mellan Heimer och Döss.

Åklagaren yrkade, att Heimer för vad han i förevarande avseende låtit komma

sig till last måtte fällas till ansvar jämlikt 25 kap. 16 § strafflagen.

Styrelsen har vid rådstuvurätten yrkat åläggande för Heimer att till styrelsen

utgiva ej mindre 12,337 kronor, utgörande Heimers och Döss’ gemensamma

vinst å försäljningen av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags ifrågavarande

5 procent obligationer av år 1927 än även 11,817 kronor 22 öre, vilket

belopp utgjorde vinsten för Heimer och Döss å försäljningen av övriga bolags

obligationer, varjämte styrelsen fordrat ränta efter 6 procent dels å förstnämnda

belopp örn 12,337 kronor från den 2 april 1928, då Heimer och Döss

tillgodofört sig beloppet, dels å 6,140 kronor 86 öre, motsvarande vinsten å de

här ovan under l:o—4:o upptagna obligationerna, från den 27 september 1927,

dels och å 5,676 kronor 36 öre, utgörande vinsten å försäljningen av obligationerna

under 5:o och 6:o här ovan, från den 2 juli 1930, allt tills betalning

komme att ske.

Rådstuvurätten, varest Heimer hållits häktad samt styrelsen fordrat ersättning^

för kostnaderna å målet, har genom utslag den 11 juli 1933 utlåtit sig:

I målet^vore upplyst, att, sedan för postsparbanken genom Döss och Heimer

under år 1930 inköpts Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags 47* procent

obligationer för sammanlagt 2,700,000 kronor, ehuru styrelsen enligt protokoll

den 26 april 1930 beslutat inköpa dylika obligationer för allenast 2.200,000

kronor, till styrelsens prövning icke anmälts verkställd teckning av obligationer

för överskjutande 500,000 kronor. Vidare funne rådstuvurätten i målet

utrett, att Heimer och Döss den 28 oktober 1927 föranstaltat om teckning för

postsparbankens räkning hos Skandinaviska Kreditaktiebolaget, Stockholms

Enskilda Bank, Aktiebolaget^ Svenska Handelsbanken och Aktiebolaget Göteborgs

Bank av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags 5 procent obligationer av

år 1927 till sammanlagt nominellt belopp av 650,000 kronor till en kurs av

100 procent, att Döss och Heimer, som i samråd beslutat försälja obligationerna

och tillgodogöra sig beräknad kursvinst, under tiden den 4—den 12 januari

1928 utan styrelsens medgivande låtit genom Skandinaviska Kreditaktiebolaget

i postsparbankens namn till en kurs av 102 procent försälja obligationerna, att

sedan sistnämnda bolag, pa begäran av Döss och Heimer örn redovisning,

redovisat kursvinsten genom särskild å styrelsen utställd och till styrelsen

översänd postremissväxel, lydande å 12,337 kronor, samt växeln, efter det den

blivit inom styrelsens fjärde byrå i vederbörlig ordning försedd med påskrift

»disponeras å postsparbanken», överlämnats till postsparbanken och den 16

januari 1928 kvitterats i dess namn på sedvanligt sätt med underskrift av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

15

Heimer jämte två andra tjänstemän i postsparbanken -— Heimer låtit insätta

vinstbeloppet å postsparbankens checkräkning i Skandinaviska Kreditaktiebolaget,

att Heimer i avsikt att oförmärkt åtkomma vinstmedlen den 2 april

1928 upprättat en till postsparbanken å nämnda räkning utfärdad check,

lydande å ett belopp av 13,750 kronor, och, efter det han å checken anbragt

postsparbankens stämpel och därunder själv skrivit sitt namn, anskaffat sådan

underskrift av jämväl nyssberörda båda tjänstemän, vilka därvid icke av

Heimer erhållit meddelande örn ändamålet med checkens utfärdande, varefter

han samma dag genom företeende av checken låtit å berörda räkning uttaga

13,750 kronor ävensom föranstaltat därom att den 4 berörda april å räkningen

insatts skillnaden mellan 13,750 kronor och 12,337 kronor eller sålunda 1,413

kronor, att Heimer, vilken var ansvarig för huvudbokföringen hos postsparbanken,

underlåtit att i dess räkenskaper verkställa anteckning om insättningarna

och uttaget, att Heimer förstört de vid insättningarna bekomna

kvittona och att Döss och Heimer behållit och sig emellan lika fördelat vinsten.

Därjämte funne rådstuvurätten i målet utrett, att Heimer och Döss i samråd

för egen räkning och i syfte att bereda sig vinning i postsparbankens namn föranstaltat

örn teckning av följande obligationer — vilka obligationer sedermera,

utan att styrelsens medgivande därtill förelegat, på begäran av Döss och Heimer

av vederbörande banker överförts å Döss. och Heimer, som därefter för egen

räkning försålt obligationerna och sig emellan lika fördelat uppkommen vinst

— nämligen l:o) den 7 april 1927 hos Skandinaviska Kreditaktiebolaget

nominellt 150,000 kronor Billeruds aktiebolags 5‘A procent obligationer av år

1927 till en kurs av 100 procent, vilka sedermera försålts till en kurs av 102

procent, den 7 juli och den 15 september 1927 genom Skandinaviska Kreditaktiebolaget

till belopp av nominellt 60,000 kronor samt den 12 juli och den

19 augusti 1927 genom Stockholms Enskilda Bank till belopp av nominellt

90.000 kronor, 2:o) i april 1927 hos Aktiebolaget Göteborgs Bank nominellt

200.000 kronor Billeruds aktiebolag 5Va procent obligationer av år 1927 till

en kurs av 100 procent, vilka sedermera under tiden den 31 maj—den 18 augusti

1927 genom sistnämnda bank i olika poster försålts till kurser, varierande

mellan IO2V4 procent och IOVA procent, 3:o) den 17 maj 1927 hos Skandinaviska

Kreditaktiebolaget nominellt 100,000 kronor Aktiebolaget Klippans

Finpappersbruks 5 procent obligationer av år 1927 till en kurs av 100 procent,

vilka sedermera till samma kurs försålts, den 6 juli 1927 genom Stockholms

Enskilda Bank till belopp av nominellt 15,000 kronor, den 29 och den 31

augusti 1927 genom Aktiebolaget Göteborgs Bank till belopp av nominellt

60.000 kronor samt under tiden den 1—den 19 september 1927 genom Skandinaviska

Kreditaktiebolaget till belopp av nominellt 25,000 kronor, 4:o) den

18 maj 1927 hos Östergötlands Enskilda Bank nominellt 40,000 kronor Aktiebolaget

Klippans Finpappersbruks 5 procent obligationer av år 1927, vilka

obligationer den 27 september 1927 genom samma bank försålts, 5:o) den 24

januari 1930 hos Aktiebolaget Göteborgs Bank nominellt 200,000 kronor

Svenska Skeppshypotekskassans 5 procent obligationer av år 1930 till en kurs

av 100 procent, vilka sedermera genom sistnämnda bank i olika poster försålts

under tiden den 11 april—den 30 maj 1930 till kurser, varierande mellan

103V« procent och 1023A procent, samt 6:0) den 8 och den 10 mars 1930 hos

Aktiebolaget Göteborgs Bank tillhopa nominellt 250,000 kronor Sydsvenska

Kraft-Aktiebolagets 4‘A procent obligationer av år 1930 till en kurs av 99

procent, vilka sedermera genom samma bank försålts, den 11 april 1930 lill

belopp av nominellt 104,000 kronor till en kurs av 99‘A procent och dea 2 juli

samma år till belopp av nominellt 146,000 kronor till en kurs av 983A procent.

Vad först anginge åtalet i fråga om inköp år 1930 av Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags 4‘A procent obligationer måste Heimer på grund av vad han själv

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 229.

vidgått och vad i övrigt i denna del av målet förekommit med avseende å samma

inköp anses hava gjort sig skyldig till ansvar för vårdslöshet i tjänsten. Beträffande

därefter åtalet i vad rörde övriga av Döss och Heimer i samråd

tecknade, i målet ifrågakomna obligationer, måste med hänsyn till den praxis,

som, enligt vad i målet blivit upplyst, under lång tid före den första teckningen

tillämpats och vilken praxis icke kunde anses hava varit stridande mot den

för styrelsen gällande instruktionen, Döss och Heimer anses hava ägt

behörighet att, utan stöd av särskilt beslut av styrelsen, för postsparbankens

räkning verkställa ifrågavarande teckningar, vadan den på teckningarna

grundade rätten till obligationerna tillkommit styrelsen. Vidkommande

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags ifrågavarande 5 procent

obligationer funne rådstuvurätten mot Heimers bestridande annat förhållande

icke vara i målet ådagalagt, än att Döss och Heimer först efter det

obligationerna tecknats och efter av Heimer uppgivet samtal mellan Döss och

en av postsparbanksfullmäktige i samråd beslutat att för egen räkning övertaga

teckningen och sälja obligationerna. Enär det icke blivit tillförlitligen

ådagalagt, att Heimer, då han, på sätt ovan sagts, tillgodogjorde sig hälften av

den vinst, som erhållits vid försäljningen av sistnämnda obligationer, insett,

att obligationerna vid försäljningen tillhört styrelsen, kunde Heimer icke anses

övertygad om brottslighet, varom förmäles i 25 kap. 11 § strafflagen, och

kunde vid sådant förhållande och med hänsyn till vad övrigt i målet förekommit

ej heller vare sig Heimers underlåtenhet att i postsparbankens räkenskaper

verkställa anteckning om ovannämnda insättningar och uttag eller hans åtgärd

att förstöra de vid insättningarna bekomna kvittona anses vara av beskaffenhet

att för honom föranleda ansvar jämlikt 12 § samma kapitel och lag, men

hade Heimer genom sitt ovanberörda förfarande med avseende å sistnämnda

obligationer ävensom sina åtgärder beträffande övriga nu ifrågavarande obligationer

gjort sig skyldig till upprepade sådana förbrytelser i tjänsten, som

i 25 kap. 16 § strafflagen avses. På grund därav prövade rådstuvurätten rättvist

på det sätt bifalla åklagarens talan, att Heimer dömdes dels jämlikt 25 kap.

17 § strafflagen för vårdslöshet i tjänsten att böta femtio kronor till kronan,

dels ock jämlikt 25 kap. 16 § strafflagen och 4 kap. 3 § samma lag för de förbrytelser

i tjänsten, som i övrigt läge honom till last, att vara avsatt från sin

befattning såsom kamrerare hos styrelsen. Beträffande styrelsens talan, så

enär Heimer vore skyldig att till styrelsen gälda de vinstbelopp, som genom

ifrågavarande av honom i samråd med Döss begångna förbrytelser i tjänsten

åtkommits, samt Heimer icke haft något att erinra mot det sätt, varpå styrelsen

beräknat vinstbeloppen, men Heimer skäligen finge anses äga tillgodoräkna

sig det belopp å 1,300 kronor, som av Döss och Heimer erlagts i stämpelavgift

vid överlåtelserna av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags 5 procent

obligationer, alltså och då styrelsen måste anses berättigad jämväl till ränta

å vinstbeloppen, vilken ränta dock icke finge beräknas annorledes än efter 5

procent från de dagar, då skadeståndsanspråken först framställts, prövade rådstuvurätten

rättvist på det sätt bifalla styrelsens talan, att Heimer förpliktades

att genast till styrelsen utgiva dels skillnaden mellan 12,337 kronor och

1,300 kronor eller således elvatusentrettiosju kronor jämte fem procent ränta

därå från den 2 maj 1933 tills betalning bomme att ske, dels och elvatusenåttahundrasjutton

kronor 22 öre jämte fem procent ränta därå från den 13 juni

1933, tills betalning komme att ske. Det ålåge Heimer att ersätta styrelsens

rättegångskostnader med vad styrelsen visade sig hava utgivit till lösen av

rådstuvurättens protokoll i målet, och skulle Heimer tillika ersätta statsverket

det belopp, etthundratjugufem kronor, som av allmänna medel tillerkänts hans

rättegångsbiträde, advokaten Erik Baeckström.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 229.

Hovrätten, där Cederstrand, styrelsen och Heimer besvärat sig, har i sitt

utslag den 2 november 1933 yttrat: Hovrätten prövade jämlikt de av rådstuvurätten

åberopade lagrum samt 25 kap. 22 § strafflagen lagligt fastställa rådstuvurättens

utslag i ansvarsfrågan. Vidkommande målet i övrigt funne hovrätten

ej skäl att i rådstuvurättens utslag göra annan ändring än att ränta å

de styrelsen i huvudsaken tillerkända ersättningsbeloppen skulle utgå efter

den av rådstuvurätten angivna räntesatsen, fem procent, å 11,037 kronor från

den 2 april 1928, å 6,140 kronor 86 öre från den 27 september 1927 samt å

5,676 kronor 36 öre från den 2 juli 1930, allt tills betalning skedde.

I hovrättens utslag har Heimer i underdånighet yrkat ändring, i anledning

varav Cederstrand och styrelsen avgivit underdåniga förklaringar.

Heimer har den 24 november 1933 hos Överståthållarämbetet, enligt bevis

nr 252, nedsatt etthundrafemtio kronor till säkerhet för motparts kostnadsersättning.

Heimer har tillika anhållit, att, därest besvären i ansvarsfrågan icke vunne

bifall, Kungl. Majit måtte av nåd mildra eller efterskänka straffet.

Kungl. Majits utslag är med Dess Högsta Domstol beslutet; givet Stockholms

slott 9 mars 1934.

Kungl. Maj :t, som i nåder låtit Sig föredragas ovanberörda underdåniga besvär

och nådeansökning, finner ej skäl att göra ändring i hovrättens utslag.

Heimer äger återbekomma det nedsatta beloppet, etthundrafemtio kronor.

Vidkommande nådeansökningen finner Kungl. Majit anledning ej förekomma

att lämna bifall till densamma. Det vederbörande till underdånig efterrättelse

länder.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

K. Schlyter.

Chef för Justitiedepartementet.

GUSTAF ADOLF.

(L. S.)

/ Orvar Bäcksin.

Att förestående avskrift är lika lydande med härstädes förvarade konceptutslag,

betygar Stockholm och Kungl. Majits nedre justitierevision den 9 mars

1934.

Ex officio:

S. Heyman.

Bihang till riksdagens protokoll 1934

1 sami.

Nr 229.

547 34 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1934:71 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för f. d. byråchefen J. Döss och f. d. kamreraren G. E. Heimer från viss betalningsskyldig a1 i texten