Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående vadhållning i samband nied tävlingar

1934-03-02 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:231, Med förslag till förordning angående vadhållning i samband nied tävlingar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

1

Nr 231.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående vadhållning i samband nied tävlingar; given Stockholms

slott den 2 mars 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning angående vadhållning i

samband med tävlingar; och har Kungl. Majit för avsikt att, efter mottagande

av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma

förslag.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 231.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Förslag

till

förordning angående vadhållning i samband med tävlingar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I samband med kapplöpning eller annan tävlan må ej vadhållning medelst

så kallad totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt för allmänheten

anordnas, med mindre Kungl. Majtt därtill meddelat tillstånd.

2 §.

Ej må någon främja deltagandet i sådan inom landet anordnad vadhållning,

som ej är tillåten, eller i utländsk vadhållning

genom att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest

tillhandahålla bevis örn rätt till delaktighet i vadhållningen eller annan

handling, avsedd för deltagande däri;

genom att för egen eller annans räkning uppbära insatser i vadhållningen

eller förmedla insamlandet av insatser; eller

genom att eljest tillhandagå annan vid deltagande i vadhållningen.

Det vare ock förbjudet att kungöra försäljning eller förmedling av bevis

eller annan handling, som ovan nämnts, eller att sprida inbjudningar,

planer, vinstförteckningar eller andra liknande meddelanden, som hava

avseende å vadhållning, varom nu är fråga.

Utan medgivande av den, som erhållit tillstånd att anordna vadhållning,

må ingen yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan vid

deltagande i vadhållning,, som är tillåten.

3 §.

De i 1 och 2 §§ stadgade förbud skola även hava avseende å sådan vadhållning,

vid vilken såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i

viss förening, därest föreningen tillkommit väsentligen för anordnande av

dylik vadhållning eller vadhållningen eljest, såsom med avseende å omfattningen

eller de villkor, varunder deltagande må ske, är att jämställa

med vadhållning, anordnad för allmänheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 231. 3

4 §.

Överträdelse av de i 1, 2 och 3 §§ stadgade förbud''straffas med dagsböter.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förseelse, som i första

stycket avses, andra gången eller oftare med sådan förseelse eller har förseelsen

skett i större omfattning eller yrkesmässigt, må till fängelse i högst

ett år dömas.

* 5 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till särskilt ansvar.

6 §.

Dömes någon för förseelse mot denna förordning, vare tillika förverkade

de vid vadhållningen gjorda insatser, vilka han uppburit eller med vilka

han eljest tagit befattning, samt kuponger, delaktighetsbevis och andra dylika

vadhållningen^avseende handlingar.

7 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

8 $.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna förordning träder i kraft ................................

Genom denna förordning upphäves kungörelsen den 4 maj 1923 (nr 87)

angående anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Ekman,

Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, fråga örn ändrade

bestämmelser angående vadhållning i samband med tävlingar samt anför:

Under erinran att högsta domstolen vid prövning av åtal för anordnande

av så kallad totalisator vid hästkapplöpning funnit det åtalade förfarandet

icke vara av beskaffenhet att ansvar kunde därför ådömas (Nytt Juridiskt

Arkiv 1895 sid. 290), yrkades i en vid 1896 års riksdag inom andra kammaren

väckt motion sådan ändring av gällande lagbestämmelser, att all

vadhållning genom totalisator måtte såsom olaglig och straffbar anses.

I skrivelse nr 103 i anledning av motionen framhöll riksdagen, att det

syntes riksdagen som vore den form av vadhållning, vilken totalisatorn

hade till ändamål att förmedla bland den vid kapplöpning närvarande allmänheten,

så nära besläktad med lotterispel, att de motiv, som föranlett

tillkomsten av förordningen den 6 augusti 1881 angående förbud mot

lotterier, även borde konsekvent leda till förbud mot vadhållning av ifrågavarande

slag. Riksdagen hemställde därför, att Kungl. Majit måtte låta

utarbeta förslag till lagbestämmelser mot användning av totalisator för

vadhållning bland allmänheten i sammanhang med offentliga kapplöpningar.

Den 4 februari 1898 utfärdade Kungl. Majit förordning (nr 6) angående

förbud mot anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator, enligt

vilken förordning vid kapplöpning eller annan tävlan vadhållning medelst

så kallad totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt ej Hnge för allmänheten

anordnas.

Vid såväl 1911 som 1920 års riksdagar väcktes motioner i syfte att totalisator

skulle få användas vid vadhållning vid sådana hästtävlingar, som

företrädesvis befunnes ägnade att verka till hästavelns befrämjande, därvid

lämplig andel av vadhållningssumman skulle få disponeras till detta ändamål.

Sedan av vederbörande utskott avgivits avstyrkande utlåtanden över

motionerna, fann riksdagen desamma icke föranleda någon åtgärd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kunell. Maj:ts proposition nr 231.

Jämväl vid 1922 års riksdag väcktes inom riksdagens båda kamrar likalydande

motioner, vari framfördes enahanda önskemål som i nyss berörda

motioner. Jordbruksutskottet, dit motionerna hänvisades, tillstyrkte i sitt

utlåtande motionärernas hemställan, men enär riksdagens kamrar vid ärendets

behandling stannade i olika beslut, föranledde motionerna ingen riksdagens

åtgärd.

En annan utgång fick frågan vid 1923 års riksdag. I anledning av två

likalydande motioner, nr 119 i första kammaren och nr 48 i andra kammaren,

och under hänvisning till vad som anförts i jordbruksutskottets utlåtande

nr 8 över motionerna anhöll riksdagen i skrivelse nr 31, att Kungl.

Majit för beredande av medel till understöd åt landets hästavel ville medgiva,

att vissa av Kungl. Majit godkända föreningar vid offentliga kapplöpningar

och travtävlingar tillätes anordna vadhållning för allmänheten medelst

totalisator, under villkor att föreningarnas vinst av totalisatorn, med

skäligt avdrag för omkostnaderna, inbetalades till statsverket för främjande

av den svenska hästaveln samt för övrigt under iakttagande av de bestämmelser,

Kungl. Majit kunde finna lämpligt utfärda.

Med anledning av riksdagens skrivelse utfärdade Kungl. Majit den 4 maj

1923, med upphävande av 1898 års förordning, kungörelse angående anordnande

av vadhållning medelst så kallad totalisator (nr 87).

1 § första stycket i denna kungörelse, som ännu är gällande, stadgar, att

vid kapplöpning eller annan tävlan vadhållning medelst så kallad totalisator

eller på annat därmed jämförligt sätt ej får för allmänheten anordnas

med mindre Kungl. Majit därtill lämnat tillstånd. Enligt andra stycket

av samma paragraf lämnas sådant tillstånd allenast förening eller annan

sammanslutning, som har till ändamål att för hästavelns befrämjande hålla

offentliga kapplöpningar eller travtävlingar, samt under villkor att vinsten

av totalisatorn, med av Kungl. Majit bestämt, skäligt avdrag för omkostnaderna,

inbetalas till statsverket för att användas till understöd av landets

hästavel och att sökanden ställer sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

Kungl. Majit kan finna erforderligt för tillståndets åtnjutande meddela.

Ansökning om tillstånd skall enligt 2 § senast den 1 november året

före det, varunder tävlingen är avsedd att äga rum, ingivas till stuteriöverstyrelsen

(numera lantbruksstyrelsen), som har att före den 1 påföljande

december med eget utlåtande till Kungl. Majit överlämna inkomna ansökningar.

I 3 § stadgas straff av böter från och med tio kronor till och med etttusen

kronor för överträdelse av förbudet, varjämte för sådant fall föreskrives

att så mycket av insatserna, som skolat tillfalla anordnaren av

vadhållningen, skall vara förverkat. Slutligen stadgas ansvar för den, som

bryter mot särskild, jämlikt 1 § meddelad föreskrift.

4 och 5 §§ innehålla föreskrifter örn åtalsrätt samt örn fördelning och

förvandling av böter.

Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen har Kungl. Majit genom beslut

varje år medgivit vissa angivna sammanslutningar rätt att anordna dylik

vadhållning å bestämda tider och platser vid offentliga kapplöpningar och

travtävlingar, vartill tillstånd i vederbörlig ordning erhållits. Av de in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 231.

satser, som vid vadhållningen göras, skola enligt lämnade föreskrifter av

anordnaren innehållas tjugo procent. Härav äger anordnaren för anskaffande

och tillhandahållande av pris vid kapplöpningarna eller travtävlingarna

samt bestridande av andra omkostnader för desamma tillgodogöra

sig vad som återstår, sedan för statsverkets räkning avdragits viss andel

enligt en av Kungl. Majit, senast genom beslut den 16 april 1931, fastställd

tabell.

Såsom torde framgå av den nu lämnade redogörelsen har syftet med de

sålunda tillkomna bestämmelserna närmast varit att reglera vadhållning

vid hästtävlingar. Emellertid har under de senaste åren i stor omfattning

och under växlande former anordnats vadhållning jämväl i samband med

andra tävlingar. Särskilt har den s. k. tippningsrörelsen vunnit en oerhörd

spridning, trots att anordnande av tippning genom ett flertal domstolsutslag

förklarats falla under förbudet i 1923 års kungörelse. Förhållandena härvidlag

hava aktualiserat frågan örn ändrade bestämmelser rörande vadhållning

i samband med tävlingar, och inom handelsdepartementet har med

anledning härav verkställts utredning angående nämnda rörelses art och

omfattning. Härvid har i huvudsak framkommit följande.

Tippningen utgör en form av vadhållning beträffande resultatet av vissa

tävlingar och avser i allmänhet i Sverige eller utlandet, särskilt England,

anordnade fotbollstävlingar. På våren, delvis på sommaren och på hösten spelaså

olika platser inom landet ett stort antal svenska fotbollsmatcher, vilka numera

äro ordnade i en serie, den s. k. allsvenska serien. Liknande serier av

fotbollsmatcher spelas, jämväl under vintern, i England. De svenska matcherna

spelas i regel på söndagarna, de engelska på lördagarna. I anslutning

till dessa fotbollsmatcher anordnas tippningen vanligen på följande sätt:

Anordnaren låter trycka kuponger, vilka i god tid före fotbollsmatcherna

distribueras till ett antal ombud för att tillhandahållas allmänheten på

lämpliga ställen, såsom i cigarr- och tidningsaffärer. Kupongerna äro delade

i två numrerade hälfter, av vilka den i tippningen deltagande behåller den

ena hälften för kontroll, varemot den andra hälften jämte föreskrivet insatsbelopp

genom vederbörande ombud överlämnas till tippningsanordnaren.

Två dylika kuponger torde få såsom bilagor A och R fogas till detta

protokoll.

Å kupongerna äro angivna de matcher — till varierande antal —, vilka

tippningen avser, samt de i matcherna spelande fotbollslagen. Flera olika

gissningssystem förekomma, men i allmänhet går tippningen ut på gissning

antingen av antalet mål vid varje fotbollsmatch (s. k. siffertips) eller av

de fotbollslag, som vinna matcherna, varvid lag, som antagas förlora, å

kupongerna överstrykas (s. k. stryktips). Insatserna variera från 5 öre till

1 krona eller mera per kupong. Vanligast förekommande äro insatser å

10, 20 eller 25 öre. Ofta äro kupongerna så anordnade, att man har möjlighet

att göra flera gissningar beträffande samma matcher, varvid i regel

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

insats erlägges för varje resultat, som göres till föremål för gissning. Obegränsat

antal kuponger får inlämnas av samma person.

Sedan kupongerna, vederbörligen ifyllda och försedda med de tippandes

namn och adresser, viss angiven tid före matcherna inlämnats till vederbörande

ombud, vidarebefordras de till anordnaren, som förvarar kupongerna

till efter matcherna, då bedömning av gissningsresultaten genom poängberäkning

eller efter andra grunder vidtager. Vinsten utgöres vid vissa

tippningstävlingar av en på förhand bestämd summa, vid andra står den

relation till insatsen och till antalet rätt gissade matcher (s. k. fasta odds:

vinnare får t. ex. 100 gånger insatsen, örn han gissat två matcher rätt,

400 gånger insatsen, örn tre matcher gissats rätt o. s. v.). Oftast tilldelas

dock vinnaren den del av insatsbeloppen, som återstår, sedan omkostnader

för företaget samt anordnarens andel avdragits (totalisatorprincipen). Därest

flera i tippningen deltagande nått lika resultat, delas prissumman dem emellan.

Ibland förekommer även, att endast en del av prissumman tilldelas

dem, som gissat bäst, medan återstående del går till dem, som därnäst nått

bästa resultat. Någon dag efter den, då vinstbedömning ägt rum, meddelas

tävlingens resultat å förteckningar, som tillhandahållas genom ombuden.

Såsom förut nämnts har anordnande av ifrågavarande gissningstävlingar

av domstolarna ansetts falla under förbudet i 1923 års kungörelse. Sålunda

har högsta domstolen redan år 1928 bifallit åtal för anordnande av tippning

och därvid dömt anordnaren jämlikt nämnda kungörelse (Nytt Juridiskt

Arkiv 1928 sid. 451). Även från senare tid föreligga rättsfall med enahanda

utgång.

Till en början anordnades tippningstävlingar huvudsakligen av en del

enskilda personer, vilka bedrevo rörelsen såsom rena affärsföretag. Några

sådana företag Ängö mycket snart oaktat hård konkurrens stor omfattning,

andra måste efter längre eller kortare tid upphöra. De flesta anordnarna

hava — en del upprepade gånger — för den olagliga verksamheten blivit

ådömda stora bötesbelopp, men det oaktat har verksamheten fortsatt. Särskilt

i Skåne och västra Sverige hava dylika enskilda företag av betydande

storlek varit verksamma. Dessa hava under de senare åren med vissa

uppehåll — regelbundet varje vecka anordnat tippningstävlingar, varvid

kuponger distribuerats över hela landet till talrika centralombud, underagenter

och enskilda personer. Vissa för omfattningen av denna verksamhet

belysande uppgifter, vilka lämnats vid anställda åtal mot sådana företag,

må här anföras.

Vid handläggningen i april 1932 av ett åtal mot innehavaren av ett tippningsföretag

i Kungälv, benämnt »Södra tipset», uppgav denne sålunda, att

han innehade förteckning å omkring 63,000 namn och adresser å ombud

och deltagare i tippningarna, till vilka tidvis kuponger utsändes. I allmänhet

skickades dock kupongerna till cirka 1,000 centralombud, huvudsakligen

innehavare av tidnings- och tobaksaffärer, vilka sedan distribuerade desamma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Till ombuden utgingo provisioner av växlande storlek, vanligen 12—17

procent av bruttoinsatserna. Vid ett enda tillfälle (i februari 1932) hade

till företaget inkommit omkring 100,000 tippningskuponger med insatser.

Innehavaren av ett annat sådant företag uppgav vid anställt åtal mot honom

i slutet av år 1932, att han till vissa tippningstävlingar utsänt kuponger

till ett antal av omkring 400,000 varje gång och att av dessa omkring 10

procent beräknades inkomma med insatser. I nu nämnda företag utdelades

vid tiden för åtalen i prissummor mellan 5,000 och 10,000 kronor vane

vecka.

Enligt de i en rättegång företedda räkenskaperna för »Södra Tipset» för

år 1931 hade under året inkommit över 2,000,000 kuponger med insatser å 10

öre eller därutöver. För samma år upptogos utgifterna till följande belopp:

trycksaker ................

.......................... kronor 51,673: 34

hyra ........................

.............................. » 1,170: —

avlöningar .................

............................... » 9,600: —

porto .......................

6,500: —

böter............................

............................... » 14,300: —

prissummor.................

............................... » 256,841:10

Summa kronor 340,084: 44

Då härtill komme provisioner tili ombud och en del andra utgifter, torde

den årliga omsättningen hava närmat sig 500,000 kronor. Innehavaren av

detta företag var taxerad för inkomst för nämnda år — huvudsakligen

från tippningen — å omkring 30,000 kronor.

Till följd av konkurrens från åtskilliga andra tippningsföretag torde omfattningen

av dessa rena affärsföretag under sistförfluten året hava avtagit.

Dock linnas fortfarande sådana företag med betydande verksamhet.

Av i viss mån annan art är den tippningsverksamhet, som kommit att

bedrivas av eller i anslutning till vissa sammanslutningar inom idrotten.

Redan under år 1929 anordnades av idrottsföreningar i Göteborg och Närliggande

städer en del tippningstävlingar, vilka inbringade ej oväsentliga

inkomster för föreningarna. Sedan de, som anordnat tippningstävlingarna,

vid upprepade tillfällen blivit ådömda ansvar, upphörde de emellertid med

sin tippningsverksamhet. Under år 1932 började ett flertal idrottsföreningar

i Stockholm att anordna regelbunden tippning och det dröjde ej länge förrän

denna nya form av tippningsrörelse fått en mycket stor spridning. Till

Stockholms fotbollförbund, en underavdelning av Svenska fotbollförbundet,

voro den 1 september 1932 anslutna 121 klubbar eller föreningar. Åtskilliga

av dessa klubbar och föreningar hava i en eller annan form varit engagerade

i tippningsrörelsen. Jämväl vissa andra idrottsföreningar lära hava

bedrivit tippning. Däremot synes tippningen icke omhänderhafts eller beskyddats

av de ledande organisationerna inom idrotten.

Till en början deltogo i tippningen endast vederbörande klubbs eller förenings

medlemmar, men allt eftersom intresset för tippningen steg, vidgades

också kretsen av deltagare och omsättningen ökades i snabbt tempo. Risken

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

[Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

att starta ett sådant företag var ringa, inkomsterna tycktes däremot säkra

och arbetskraft hade man tillräckligt av inom klubbarna. Antalet av dessa

s. k. »klubbtips» växte därför mycket hastigt och torde vid vissa tider

hava i Stockholm uppgått till flera tiotal. Storleken av de olika klubbtipsens

verksamhet varierar givetvis mycket. Några sådana klubbföretag

hava vunnit mycket stor omfattning, medan andra hållit sig inom mera

blygsamma gränser. Som exempel å de förra kan nämnas ett företag —

det äldsta och ett bland de största — som vissa tider år 1933 utdelade omkring

10,000 kronor varje vecka i prissummor. Ett annat sådant »klubbtips»,

det s. k. Centrumtipset, har under februari 1934 i pris utdelat över

10,000 kronor i veckan. Då insatsen vid tippningen varit 10 öre, hava

tydligen de inkomna insatserna räknats i hundratusental.

»Klubbtipsen» anordnas vanligen så, att inom vederbörande idrottsklubb

utses en eller flera personer, som självständigt skola sköta tippningen; det

anses icke lämpligt att klubbens ledning själv utsätter sig för risken att

bliva åtalad och dömd för den olaga verksamheten. I början av varje

vecka utdelas kupongerna för veckans tippning till ombud — i regel arbetslösa

klubbmedlemmar — vilka mot viss ersättning distribuera dem till

klubbkamrater eller till allmänheten, direkt eller genom t. ex. tobaksaffärer.

Av de inflytande insatsbeloppen överlämnas viss del, i allmänhet omkring

20 procent, till idrottsklubben.

Det ojämförligt största flertalet av tippningstävlingar anordnas såsom

förut antytts i samband med fotbollstävlingar. Emellertid förekommer

även tippning i anslutning till andra tävlingar, t. ex. motor-, bandy-,

cykel- och hästtävlingar.

Genom den av vissa idrottssammanslutningar sålunda bedrivna tippningsverksamheten

lära ganska betydande summor hava tillförts respektive idrottsklubbar.

De erhållna tippningsmedlen hava av klubbarna använts för olika

ändamål, såsom till gäldande av klubbarna åvilande skulder, anskaffande

av idrottsmateriel eller hjälp till arbetslösa klubbmedlemmar. I något

fall har till och med huvudsakligen med sådana medel kunnat uppföras

idrottsplats.

Åtskilliga av deni, som stått såsom arrangörer av »ldubbtips», hava efter

åtal blivit ådömda ansvar för olaga vadhållning. De relativt små straff,

som kunnat ådömas, hava dock icke varit tillräckliga för att hejda rörelsens

utbredning.

Under hösten 1932 började vissa i England och Skottland befintliga stora

tippningsföretag att genom agenter i Sverige distribuera på svenska språket

tryckta kuponger för deltagande i den utländska tippningen. En sådan

kupong torde få såsom bilaga C fogas till protokollet. Kupongerna upptogo

vanligen ett flertal s. k. pools, d. v. s. serier fotbollsmatcher, beträffande

vilka man ägde gissa resultaten. Insatserna voro i allmänhet större än vid

de svenska tippningarna. Genom agenterna insamlades kupongerna och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

insatserna, vilka sandes med flygpost till England, dit de skulle hava ankommit

före matchernas början.

Med hjälp av en braskande reklam har dessa företags verksamhet här i

landet tidvis varit mycket betydande och sannolikt hava ganska ansenliga

belopp på så sätt gått till utlandet. En enda sådan agent hade enligt egen

uppgift under år 1932 en omsättning å omkring en halv miljon kronor. För

närvarande lära fem å sex sådana företag vara verksamma i Sverige.

På grund av att enligt totalisatorkungörelsen ansvar endast drabbar den,

som anordnat vadhållningen, hava mot dessa agenter anställda åtal blivit

av domstolarna ogillade. Av detta givetvis mycket betänkliga förhållande

hava nu åtskilliga av de svenska tippnings företagen sökt begagna sig på så

sätt, att de låta tippningen formellt anordnas från utlandet, medan verksamheten1

här i landet påstås bedrivas av agenter till de utländska anordnare.

Så har t. ex. en stor del av förut berörda »klubbtips» förflyttats

till Oslo, Helsingfors och andra orter. Emellertid hava domstolarna vid

åtal mot de svenska agenterna betraktat de utländska anordnar na såsom

endast bulvaner och ådömt agenterna ansvar för anordnande av olaga vadhållning.

Någon egentlig kontroll över de olika tippningsföretagens verksamhet

lärer, åtminstone såvitt angår de enskilda affärsföretagen, knappast existera.

I fråga örn dessa senare synas också oredlighet och bedrägliga förfaranden

i stor utsträckning hava förekommit. I viss mån annorlunda ställa sig förhållandena

inom de till idrottssammanslutningarna knutna företagen, vid

vilka vanligen av idrottsklubbarna utsedda kontrollanter följa och granska

verksamheten.

Från Stockholm, Göteborg, Kungälv och Arlöv (å vilka två sistnämnda

platser en del stora tippningsföretag haft sin verksamhet) hava inhämtats

vissa uppgifter beträffande anställda åtal för olaga tippning.

I Stockholm dömdes sålunda vartdera av åren 1930 och 1931 3 personer

och 1932 7 personer. År 1933 biföllos 75 åtal och under innevarande år

hava hittills avdömts 18 tippningsmål.

I Göteborg åtalades år 1930 78 personer, vilka ådömdes böter örn tillhopa

44,290 kronor. Under år 1931 ådömdes 39 personer i böter 32,000 kronor

och år 1932 voro motsvarande siffror 41 och 10,202 kronor.

År 1931 avgjordes 14 åtal mot personer i Arlöv, varvid i böter utdömdes

14,800 kronor. År 1932 biföllos 5 åtal och utdömdes i böter 36,000 kronor.

I Kungälv dömdes år 1932 3 personer till böter örn tillhopa 4,600 kronor.

Därjämte hava anställts en del åtal för bedrägliga förfaranden i samband

med tippning, varförutom åtskilliga anmälningar inkommit till åklagarmyndigheterna

örn oredlighet av olika slag vid tippningstävlingar, vilka anmälningar

i brist på bevis icke lett till åtal.

Till Kungl. Maj:t hava inkommit ett flertal ansökningar örn tillstånd att

utan hinder av gällande förbud få anordna tippning. I en den 6 april 1933

dagtecknad, av 44 idrottsklubbar i Stockholm med omnejd jämte 9 »klubbtips»

undertecknad sådan ansökning anföres bland annat följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.

11

Arbetet inom idrottsrörelsen, vilket i fråga om utbildning och övning folden

enskilde idrottsmannen huvudsakligen bedreves inom de s. k. småklubbarna,

hade kommit att lida ett avsevärt avbräck genom den långvariga

depressionen. Arbetslösheten hade drabbat större delen av medlemmarna,

vilka i icke ringa omfattning tillhörde den kroppsarbetande befolkningen,

och detta hade medfört, att medlemsavgifterna och övriga genom medlemmarna

inflytande inkomster i oroväckande grad nedgått. Småklubbarna

hade för den skull icke förmått annat än genom tyngande skuldsättning

uppehålla idrottsarbetet för sina medlemmar, och genom medlemmarnas

svaga ekonomi och småklubbarnas skuldsättning hade hela rörelsen förlamats.

Sådant hade läget varit, då idrottsfolket fick uppmärksamheten riktad

på den av den enskilda företagsamheten sedan en del år tillbaka bedrivna

s. k. tippningsrörelsen. Som denna just vilade på idrottsverksamheten,

nämligen de engelska professionella fotbollsmatcherna, och på grund därav

hade kanske sitt största klientel bland idrottens folk, hade det fallit sig helt

naturligt för idrottsmännen att själva anordna dylika tippningar. Inom

klubbarna började man sålunda anordna tips: medlemmarna inom en och

samma klubb eller inom ett par klubbar slote sig samman under ledning

av en särskild anordnare och bildade ett s. k. tippningssälIskap, avsett endast

för respektive klubbmedlemmar. Emellertid vore konkurrensen från de

enskilda, affärsmässigt bedrivna tippningsföretagen för stark, vilket föranledde

nyssnämnda tippningssällskap att söka sina kunder jämväl utom

respektive klubbmedlemmars krets. På så sätt hade nu ifrågavarande klubbtips

kommit att framstå såsom anordnare »för allmänheten» och därmed

hade ock allmänna åklagaren kunnat angripa verksamheten. All inkomst

från tippningsföretagen hade oavkortat tillfallit respektive klubbar. På så

sätt hade klubbarna fått sin ekonomi avsevärt förbättrad, så att idrottsarbetet

kunnat uppehållas och utvidgas Därjämte hade välbehövliga understöd

kunnat lämnas åt behövande idrottsmän, som skadats under övningar

eller matcher, samt åt arbetslösa klubbmedlemmar, så att de kunnat deltaga

i idrottsverksamheten. Genom dessa klubbtippningsföretag hade även en

mängd arbetslösa medlemmar fått en välkommen verksamhet, i det de fått

arbeta i företagen på allehanda sätt, t. ex. genom distribuering av tippningskuponger,

deltagande i kontorsarbetet, kontrollering och dylikt. Enbart inom

sökandenas krets kunde över ett 100-tal medlemmar, som för ett år sedan

åtnjöto fattigvårdsunderstöd, numera draga sig fram genom den lilla inkomst

de erhölle från tipsen utan att behöva ligga det allmänna till last. Sålunda

hade genom småklubbarna anordnade tippningsföretag såväl varit idrottsrörelsen

såsom sadan till oerhörd nytta som ock kunnat bereda en hel del

arbetslösa medlemmar en örn ock ringa arbetsförtjänst. Det förtjänade även

framhållas, att den form, varunder dessa klubbtippningsföretag bedrivits,

vunnit idrottsfolkets gillande och förtroende.

Vidare har Stockholms travsällskap i en till handelsdepartementet ingiven

skrift påpekat förekomsten av en med tippningen i viss mån hänförlig företeelse,

nämligen den s. k. totalisatorförmedlingen, och därom anfört huvudsakligen

följande:

Under år 1933 hade en intensiv reklam bedrivits av ett företag, som

startat dylik »förmedling» i Malmö och genom masspridande av cirkulär

och prospekt sökt animera allmänheten att göra sina insatser å den vederbörligen

tillåtna totalisatorn genom förmedling av detta företag. Allmänheten

hade endast att å tryckta kuponger ifylla namnen å de hästar, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

man önskade spela på, samt insända kupongerna jämte insatsbeloppen till

företaget, som sedan för vederbörandes räkning skötte örn att insatserna

gjordes å totalisatorn. Det måste anses uppenbart, att en rörelse av detta

slag lätt kunde leda till mer eller mindre förstucket »bookmakeri» och motverka

de med totalisatorn avsedda syftena. Travsällskapet hemställde örn

ändring i gällande lagstiftning i syfte att stävja denna rörelse.

Då det med hänsyn till vad under den gjorda utredningen framkommit

syntes uppenbart att de nuvarande bestämmelserna örn vadhållning vid

tävlingar icke kunde anses på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål,

utarbetades inom handelsdepartementet ett utkast till ny kungörelse angående

vadhållning vid tävlingar.1

I en i anslutning till utkastet upprättad promemoria framhölls, bland

annat, följande.

Att tippningsrörelsen oaktat förbudet vunnit så stor spridning hade bl. a.

berott på utformningen av bestämmelserna i 1923 års kungörelse. Enligt

kungörelsen avsåge förbudet endast anordnandet av vadhållning, medan det

lämnats straffritt att tillhandagå sådana, som deltaga i vadhållningen, t. ex.

genom att utbjuda eller eljest tillhandahålla kuponger, mottaga insatser,

sprida inbjudningar o. s. v.

På grund av de nuvarande bestämmelsernas knapphet hade det vidare

visat sig vara omöjligt att upprätthålla förbudet, då vadhållningen anordnats

utom landet, försåvitt icke rena bulvanförhållanden förelegat. Därest

förbud mot vadhållning fortfarande skulle upprätthållas, syntes därför bliva

nödvändigt att förbudet utsträcktes att jämväl avse den verksamhet, som

bedreves av den tippningsanordnandes ombud och medhjälpare.

Då det visat sig, att vid vadhållning, vartill erhållits Kungl. Maj:ts tillstånd

(totalisator vid hästtävlingar), verksamheten på ett illojalt sätt utnyttjats

av vissa utomstående, borde förbud meddelas även för tillhandagående

vid deltagande i tillåten vadhållning, dock endast örn tillhandagåendet

skedde yrkesmässigt eller eljest mot ersättning och medgivande icke

givits av den som erhållit tillståndet.

Ansvarsbestämmelserna syntes böra skärpas. Särskilt borde möjlighet

beredas att förhindra ett fortsättande av verksamheten, medan åtal påginge.

Bestämmelsen örn förverkande borde utvidgas att avse alla de insatser,

varmed den tilltalade tagit befattning. Dessutom borde kuponger, vinstlistor

och dylikt jämväl kunna förklaras förverkade. Sådana insatser och

föremål kunde tillföljd därav jämlikt 1 § lagen den 12 maj 1933 (nr 182)

örn vissa tvångsmedel i brottmål bliva föremål för beslag.

Utkastet, som i 1 § upptog det nu gällande förbudet mot anordnande utan

Kungl. Maj:ts tillstånd av vadhållning vid tävlingar, hade däremot icke

någon motsvarighet till bestämmelsen i 1 § andra stycket i 1923 års kungörelse.

I övrigt innehöll utkastet i förhållande till bestämmelserna i

nämnda kungörelse väsentligt utvidgade och skärpta föreskrifter.

Utkastet och promemorian hava varit utremitterade till generalpoststyrelsen,

stuteriöverstyrelsen, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,

1 Detta utkast är — frånsett vissa redaktionella jämkningar — lika lydande med det vid

propositionen fogade författningsförslaget.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

varjämte Svenska gymnastik- oell idrottsföreningarnas riksförbund samt

Svenska fotbollförbundet erhållit tillfälle att i ärendet avgiva yttrande.

Samtliga sålunda hörda myndigheter och sammanslutningar hava inkommit

med yttranden.

Överståthållarämbetet oell länsstyrelserna hava — frånsett vissa påpekanden

i fråga örn föreskrifternas utformning — antingen tillstyrkt att bestämmelser

i enlighet med utkastet utfärdades eller förklarat sig icke hava

något att erinra i ärendet.

Överståthållarämbetet har därvid anfört, att av 1 § i utkastet franninge,

att efter erhållet tillstånd av Kungl. Majit vid kapplöpning eller annan

tävlan vadhållning skulle kunna anordnas icke blott medelst s. k. totalisator

utan även på annat därmed jämförligt sätt. Detta torde innebära,

att även s. k. tippningstävlingar skulle med Kungl. Maj:ts medgivande

kunna anordnas. Häremot hade Överståthållarämbetet intet att erinra, särskilt

enär genom Kungl. Maj:ts prövning av begärt tillstånd garanti erhölles

för att tippningstävlingar komme att anordnas allenast i händelse

tungt vägande skäl förelåge och Kungl. Majit genom att vid tillståndet

knyta villkor och föreskrifter vore i tillfälle att skapa erforderlig kontroll.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att den s. k. tippningsrörelsen

i länet vunnit stor spridning och ägde rum under sådana förmer,

att den nuvarande lagstiftningen icke lämnade tillräckliga möjligheter att

stävja denna olagliga rörelse. Länsstyrelsen ansåge därför den föreslagna

lagstiftningsåtgärden vara väl motiverad.

Generalpoststyrelsen har yttrat sig allenast rörande postbefordran av

meddelanden angående vadhållning vid tävlingar och i sådant avseende

hemställt örn förordnande — i samband med utfärdande av den föreslagna

kungörelsen — örn förbud mot postbefordran i vissa fall av sådana meddelanden.

Stuteriöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande.

Enligt förslaget finge vadhållning äga rum vid tävlingar i allmänhet, så

framt Kungl. Majit därtill lämnat bifall. Användandet av totalisator skulle

icke vara den enda formen för vadhållning vid tävlingar, utan vadhållning

skulle kunna ske även på andra sätt, förutsatt att Kungl. Majit över huvud

taget meddelat tillstånd och icke bundit detta vid vissa särskilda bestämmelser

örn do former, varunder vadhållningen skulle utövas. Alltså skulle

måhända till exempel s. k. bookmakers kunna tillåtas utöva sin verksamhet

i anslutning till tävlingarna. Stuteriöverstyrelsen måste för sin del på

det bestämdaste avstyrka en dylik utsträckning av vadhållningstillstånden.

Någon särskild bestämmelse vore — i olikhet med gällande totalisatorförfattning

— icke föreslagen beträffande det ändamål, vartill vinsten av vadhållningen

i dylikt fall skulle användas. Större delen av vinsten genom

vadhållning vid hästtävlingar ginge till statsverket för understödjande av

landets hästavel. Det vore dels orättvist mot an ordnarna av hästtävlingar,

dels även ur andra synpunkter mindre lämpligt, örn det — såsom av förFat-tningsförslaget

framginge — skulle kunna tillåtas anordnarna av andra

sporttävlingar att själva tillgodonjuta hela inkomsten av vadhållningen.

Visserligen kunde man utgå från, att Kungl. Majit vid meddelande av tillstånd

till vadhållning komme att i värjo särskilt fall giva föreskrifter såväl

om sättet för vadhållningens anordnande som örn användandet av eventuell

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements*

chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

vinst. Men det syntes emellertid böra i en allmän, genom riksdagens medverkan

antagen författning bestämmas, huruvida, under vilka former och

för vilket ändamål vadhållning finge ifrågakomma. Stuteriöverstyrelsen

ansåge sig icke kunna tillstyrka medgivande att anordna vadhållning vid

andra slag av tävlingar än sådana, som avsåge kapplöpningar och travkörning,

samt ville framhålla, att därest tillstånd till vadhållning skulle medgivas

vid andra tävlingar — t. ex. fotboll, allmän idrott, segling, rodd o. s. v.

— fara torde vara för handen att intresset för hästtävlingarna skulle komma

att minskas. Skulle detta visa sig bliva förhållandet, torde den inkomstkälla,

som under största delen av de tio sistförflutna åren varit tillräcklig

att finansiera stuteriväsendet i dess helhet samt att dessutom lämna medel

till mångå speciella åtgärder på detta område, som i annat fall icke kunnat

genomföras, sina eller åtminstone bli otillräcklig för hittillsvarande ändamål.

Stuteriöverstyrelsen måste såväl av detta skäl som på grund av sin

uppfattning örn svårigheterna att under effektiv kontroll anordna vadhållning

medelst totalisator eller eljest vid den mängd av sporttävlingar, som

numera förekomme på spridda ställen i vårt land, avstyrka totalisatorspelets

utsträckande till andra områden än de för närvarande medgivna.

Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund har förklarat

sig icke hava något att i saken erinra.

Svenska fotboll förbundet har biträtt förslaget men samtidigt hemställt

örn övervägande, huruvida ej illojal tippning kunde på ett effektivare sätt

stävjas genom tippningsrörelsens legalisering.

Enligt 1923 års förut nämnda kungörelse får i Sverige vadhållning i samband

med tävlingar icke för allmänheten anordnas utan särskilt av Kungl.

Maj:t meddelat tillstånd. På sätt stadgas i kungörelsen lämnas sådant tillstånd

endast åt vissa sammanslutningar med ändamål att främja hästaveln.

Det oaktat har emellertid under de senaste åren i mycket stor utsträckning

och under skiftande former anordnats vadhållning beträffande olika slags

idrottstävlingar, och denna verksamhet synes icke visa benägenhet att avtaga.

Den s. k. tippningsrörelsen är, såsom framgår av den lämnade redogörelsen,

klart olaglig och jag finner det synnerligen betänkligt, att en sådan

verksamhet kan i uppenbar strid mot gällande föreskrifter och trots ingripanden

från vederbörande myndigheter öppet bedrivas. Redan denna

omständighet synes mig kräva ett övervägande av frågan, vilka åtgärder

böra vidtagas för att tillrättalägga förhållandena. Den olagliga verksamhetens

beskaffenhet och omfattning göra ett sådant övervägande än mera

nödvändigt.

Det torde icke låta sig göra att ens approximativt uppskatta omfattningen

av denna verksamhet. Av den lämnade redogörelsen framgår dock,

att densamma numera antagit mycket stora dimensioner. De penningbelopp,

vilka årligen omsättas i tippningsrörelsen, torde uppgå till åtskilliga

miljoner kronor, och då dessa belopp huvudsakligen utgöras av mycket

små insatser inses lätt, att antalet av de i rörelsen deltagande måste

vara betydande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

15

Orsakerna till denna oerhörda utbredning av tippningsrörelsen ligga delvis

i det sätt, på vilket tippningstävlingarna anordnas. Insatsernas ringa

storlek möjliggöra ett deltagande utan större ekonomisk uppoffring; de täta,

regelbundet återkommande tävlingarna och det snabba avgörandet av desamma

äro andra faktorer, som stimulera deltagandet. Slutligen torde tippningens

anknytning till vissa idrottstävlingar utgöra en viktig drivfjäder

för många att deltaga. Emellertid synas mig en del av dessa omständigheter

vara ägnade att åt tippningsrörelsen giva en karaktär, vilken måste

anses vara osund och icke önskvärd. Till följd av de obetydliga insatserna

indragas i rörelsen många, vilka eljest aldrig skulle hava ägnat

sig åt dylikt spel. Särskilt betänkligt är att ungdom därigenom i stor

utsträckning lockas till dessa vadhållningar. De som väl en gång börjat

deltaga fortsätta vanligen varje vecka, ofta med ett ökat antal insatser;

utgifterna för tippningen bliva därigenom en post att räkna med och

taga ofta i anspråk en ansenlig del av arbetsförtjänst eller besparingar.

Vinstutsikterna måste för övrigt anses vara ytterst minimala med hänsyn

till det stora antalet deltagande i varje tippning.

Idrottsrörelsen torde ej heller hava något större intresse av att tippningsrörelsen

upprätthålles, och jag kan ej finna det vara förenligt med idrottsrörelsens

bästa, att idrotten som nu sker begagnas såsom skylt för uppammande

av osunt spelintresse och vinstbegär.

Till de betänkligheter jag nu framfört mot tippningsrörelsen kommer

ytterligare, att de former, under vilka rörelsen bedrivits och för närvarande

bedrives, äro ytterst otillfredsställande, även frånsett att rörelsen är olaglig.

Att en verksamhet av den art och omfattning, varom nu är fråga,

utövas praktiskt taget utan någon som helst kontroll från det allmänna är

icke försvarligt. Möjligheterna till oredliga och bedrägliga förfaranden äro

stora och sådana förfaranden lära också hava förekommit i stor utsträckning.

Såsom av den gjorda utredningen framgår har tippningsverksamheten

till stor del bedrivits av vissa enskilda affärsföretag, vilkas uppkomst helt

motiverats av rent privata vinstintressen. Denna verksamhet har utövats

utan någon som helst garanti för den deltagande allmänheten. Att förbudet

mot vadhållning fortfarande bör upprätthållas i fråga örn sådana

företag finner jag uppenbart. Jämställda därmed äro de i utlandet befintliga

företag, vilka genom agenter här i landet idka tippningsverksamhet.

Helt naturligt har det förhållandet, att dessa utländska företags verksamhet

icke drabbats av förbudet mot vadhållning och därför kunnat fritt försiggå,

för allmänheten framstått såsom omotiverat och oegentligt. Detta förhållande

har berott på utformningen av 1923 års kungörelse och jag finner

synnerligen angeläget att sådan ändring härutinnan vidtages, att de utländska

företagens verksamhet här i landet kan bringas att upphöra.

Av i viss mån annan art är den tippningsverksamhet, som bedrives i

nära anslutning till vissa idrottssammanslutningar, huvudsakligen en del

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(3

Kungl. Majlis proposition nr 231.

fotbollsklubbar. I fråga om denna verksamhet lärer en viss kontroll från

idrottsföreningarnas sida utövas och synas även förhållandena i övrigt mera

betryggande än vid den rent privata tippningsverksamheten. Genom tippningen

torde också idrottsföreningarna hava fått ganska betydande bidrag

till sin verksamhet. Även örn formerna för denna tippningsrörelse icke varit

lika otillfredsställande som vid en del enskilda företags verksamhet, är det

anmärkningsvärt att en rörelse, som står i strid mot gällande författning,

på sätt som sker omhuldas av så många sammanslutningar inom idrottsrörelsen.

Härvid vill jag dock erinra örn att, såsom den förut lämnade

redogörelsen visar, det huvudsakligen är vissa mindre klubbar, som engagerat

sig i tippningsrörelsen. Denna idrottsföreningarnas verksamhet

synes mig icke lämpligen böra få fortgå som hittills. Frånsett do betänkligheter

jag förut framhållit mot tippningsrörelsen såsom sådan och i fråga

örn dess förhållande till idrotten, kan det icke vara rimligt, att en del småklubbar,

vilka händelsevis kommit på tanken att anskaffa penningar

genom tippningsverksamhet, skulle få obehindrat fortsätta härmed. Med

samma rätt skulle då alla de tusentals förefintliga sammanslutningarna

inom idrotten kunna göra anspråk på att få utöva sådan verksamhet.

Den osunda konkurrens, som redan nu förefinnes mellan de till flera tiotal

uppgående tippningsföretagen, skulle för visso vid en sådan utveckling av

förhållandena icke bliva bättre.

Av vad jag sålunda anfört torde framgå, att jag anser tippningsrörelsen

icke böra få fortfarande bedrivas på sätt som nu sker. Härmed har jag

icke velat säga, att en sådan verksamhet, utövad under andra och mera

betryggande former, icke skulle kunna efter särskild prövning av Kungl.

Majit medgivas, örn förhållandena så föranleda.

Att hela denna vadhållningsverksamhet trots förbudet kunnat bedrivas,

har, som tidigare nämnts, delvis berott på utformningen av gällande kungörelse

angående vadhållning. Vid utarbetandet inom handelsdepartementet

av utkastet till ny författning i ämnet har därför hänsyn tagits till nödvändigheten

av att bestämmelser meddelas, som möjliggöra ett effektivt

upprätthållande av förbudet.

Nämnda utkast företer vid jämförelse med 1923 års kungörelse bland

annat den skillnaden, att den i 1 § 2 stycket av nämnda kungörelse intagna

förklaringen, att tillstånd till vadhållning endast meddelas vissa samman,

slutningar, helt borttagits. 1 § i utkastet innehåller därför endast en mot

1 § första stycket i 1923 års kungörelse svarande bestämmelse.

I 2 § av den föreslagna författningen meddelas förbud mot åtgärder, som

äro ägnade att främja deltagande i olaga vadhållning. Vidare stadgas i

denna paragraf förbud mot att utan medgivande av den, som erhållit tillstånd

till vadhållning, yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå

annan vid deltagande i vadhållning, sorn är tillåten. Härmed åsyftas närmast

att förbjuda den s. k. totalisatorförmedlingen. 3 § utsträcker förbudet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:t8 proposition nr 231.

mot vadhållning till sådana fall, då vadhållningen utövas under maskering

av någon förening. 4 § innehåller väsentligt skärpta ansvarsbestämmelser

och i 5 § finnes föreskrift om ansvar vid fortsättande av förseelse mot författningen.

I 6 § föreslås utvidgade bestämmelser örn förverkande. Slutligen

innehåller utkastet stadganden örn åtal, bötesförvandling o. dyl.

Det sålunda inom departementet upprättade utkastet till ny författning i

ifrågavarande hänseende finner jag mig böra biträda. Vad beträffar den

föreslagna 1 § vill jag framhålla, att avsikten naturligtvis ej är att göra

ändring i den av Kungl. Maj:t för närvarande med stöd av riksdagens

beslut tillämpade praxis beträffande meddelande av tillstånd för vissa sammanslutningar

att anordna totalisator. Då det som jag förut antytt icke

synes uteslutet, att sådana förhållanden kunna inträffa, att undantag från

förbudet mot vadhållning finnes böra meddelas jämväl för annat fall än

nyss avsedda, torde åt 1 § lämpligen böra givas allenast det i utkastet föreslagna

innehållet.

Säkerligen torde det även efter den nya författningens utfärdande komma

att möta stora svårigheter att stävja den olaga verksamhet, varom nu är

fråga, ytterligare föreskrifter kunna därför möjligen visa sig erforderliga.

Sålunda torde böra tagas under övervägande, huruvida icke de föreslagna

bestämmelserna böra kompletteras med vissa stadganden i tryckfrihetsförordningen.

Vidare torde av generalpoststyrelsen begärda föreskrifter i fråga

örn postbefordran av tippningskuponger m. m. böra av Kungl. Majit

meddelas.

Med hänsyn till den stora omfattning tippningsrörelsen numera fått och

till det intresse, som från riksdagens sida tidigare visats beträffande förevarande

lagstiftningsområde, torde riksdagen böra givas tillfälle att uttala

sig, innan slutliga åtgärder från Kungl. Majits sida vidtagas.

Föredraganden uppläser härefter ett på grundval av förenämnda utkast

upprättat förslag till förordning angående vadhållning i samband med

tävlingar samt hemställer, att Kungl. Majit måtte besluta inhämta riksdagens

yttrande över samma förslag med förklarande därvid, att Kungl. Majit

har för avsikt att efter mottagandet av riksdagens svar företaga den slutliga

prövningen av förslaget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Einar Engelstedt.

tJUiang lill riksdagens protokoll 1934 1 sami. Nr 231.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 231.

Fotboll-tipset

Lörd. 3 mars

N:o 367002

Fotboll-tipset

Lörd. 3 mars

Bilaga A.

N:o 367002

CENTRUM-AGENTUREN

Cup- & Ligamatcherna

N arno:

Adress:

Ort:

cup

Arsenal

Aston Villa

Prestön

Leicester

Manchester C. —

Stoke C.

liga

Chelsea —

Blackburn

Huddersf. T. —

Derby Co.

Liverpool —

Middlesbr.

Sunderland

Newcastle U.

Tottenham H. —

Everton

Wolves

Birmingham

Avgift 10 öre.

Obs. kup. skola vara Agenturen I Sthlm tillhanda

senast lördag kl. 3 em.

Protest skall åtföljas av protestavg. kr. ö:-~

Obs! för ombuds ev. försummelse och otydligt

skrivna kup. ansvaras ej.

Skriv namn och adr. ej signatur.

CENTRUM-AGENTUREN

Kungsgatan 50, 2 tr.

Tel. 2fl f>7 27, 20 7211 Expeditionstid kl. 10-1

lO öre

Stryk över det lag Ni tror förlorar, vid oavgjort

resultat lämnas båda lagen ostrukna.

OBS. Vinnare godkännes ei förrän efter protesttidens

utgång torsdag kl. 1 e. m.

Kontrollant: Advokat N. Giertz.

cup

Arsenal

Aston Villa

Prestön

Leicester

Manchester C. —

Stoke C.

liga

Chelsea —

Blackburn

Huddersf. T. —

Derby Co.

Liverpool

Middlesbr.

Sunderland —

Newcastle U.

Tottenham H. —

Everton

Wolves

Birmingham

Vinstresultatet medd. äv. i Idrottsbl. månd.

L#Äm.ebr. Kr. 12,764: -

Obs! Örn 20 deltagare eller mindre upp-''

nått flesta rätt. delas prissumman med */a

till den eller de bästa o. Vs till näst bästa.

Vinstlista finnes hos ombuden.

Förenade Klabbtipsen

Helsingfors

Birka-Agenturen N:o 38226

• Telefon 30 28 03

Anslutna till: Klabbtipsens Kontrollförbund.

Kontrollant: W idegrens Advokatbyrå.

Namn

Adress

Ort

OBS.! Kupongen måste vara oss tillhanda i Sthlm

senast lördag kl. 2 em. Adress: Box 6031 Sthlm 6.

Siffertips

Aston Villa—Sunderland

—

Blackburn B. — Sheffield W.

—

Everton—Arsenal ....................

Leicester C.—Chelsea ...........

—;

Newcastle U.—Birmingham ....

—

Tottenham II.—Liverpool.....

—

För ombuds försummelse och för otydligt

skrivna kuponger ansvaras el!

E| spelad match röknas som iel tippad.

23 sept. Avgift 10 öre.

Bilaga B.

Förenade Klabbtipsen

Helsingfors

Birka-Agenturen N:o 38226

Telefon 30 28 03

Anslutna till: Klabbtipsens Kontroll förbund.

Kontrollant: Widegrens Advokatbyrå.

Namn

Högsta antal ritt erhålla hela prissumman.

Vinstremltät enligt förteckning hos ombuden samt

meddelande i Jdrottsbladet varje måndag.

10 öre. S,ffertips

Aston Villa—Sunderland ........

—

Blackburn R.—Sheffield W.

—

Everton—Arsenal ....................;

—

Leicester C. — Chelsea ............j

—

Newcastle U.—Birmingham ... j

..................i

Tottenham H.—Liverpool........

—

Vinnare godkönnes ej förrän efter protesttidens

utgång onsdag kl. 12 m.

Kontrollkupong 23 sept.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majit» proposition nr 231.

19

Bilaga C (framsida).

EVERYMANS

Adress: Everymans Agentur

Postbox 140 - GÖTEBORG

Postgiro 42585. Tel. 17908.

öre för varje lodrät

rad. Hela kupongen

2 Kronor

Dea 3 mars.

Arsenal—Aston Villa ...............

i

2 | 3

4 | 6

0

7

8

9 | 10

1

Prestön N.—Eeicester ...............

j

Bolton—Portsmouth.................

i

Manchester C.—Stoke ...............

Chelsea—Blackburn ................

Huddersfield —Derby ..............

Sheffield U.-Sheffield W..........

St. Johnstone—Queen of South-.•

Rangers—Aberdeen .................

St. Mirren —Celtic....................

Kilmarnoch —Dundee ...............

Queens Park — Partick...............

i

1 I

Varje lodrät rad räknas som ett tips. För hemmaseger anges siffran 1, för bortaseger siffran 2,

för oavgjort ett kryss (X). Rätt förutsagd hemmaseger ger 1 poäng, rätt förutsagd

bortaseger 2 poäng, rätt förutsagt oavgjort 3 poäng.

Naimi (Skriv tydl. med textade bokstäver)

Adress.............................................................................Ort..................... .........................(Sweden)

Klip. skall Dara agenturen i Göteborg Gilh. senast torsdag kl. 17.

Bilaga C (baksida).

Detta tips är baserat på poängsystem, d. v. s. en poäng erhålles för rätt tippad

hemmaseger, två poäng erhålles för rätt tippad bortaseger och tre poäng erhålles

för rätt tippat oavgjort resultat.

Alla tips skola vara avlevererade till huvudbyrån i Edinburg senast kl. 3 på

lördagseltermiddagen den dag matcherna spelas. Av denna anledning skola alla

kuponger från Sverige vara agenturen tillhanda senast kl. 5 varje torsdagseftermiddag.

Kuponger som inkomma senaide diskvalificeras.

Prissumman är delad, och första pris, utgörande hälften av totalbeloppet, tillfaller

den eller de vilka uppnått högsta poängsumman; andra pris, utgörande en

tredjedel av totalbeloppet tillfaller den eller de vilka uppnått näst högsta poängsumman;

och tredje pris, utgörande en sjättedel av totalbeloppet, tillfaller den

eller de vilka uppnått därefter bästa poäng.

Dessa kuponger avsändas med luftpost direkt till England av respektive insamlingscentraier.

OBS.! För undvikande av oberättigade anmärkningar mot prislistan har stipuleruts,

att kr. 5: — skall deponeras vid anmärknings avgivande. Skulle anmärkningen

vara berättigad återbetalas detta belopp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vadhållning i samband med tävlingar. s. 1 i texten