Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m

1934-03-02 · 149 sidor, varav 136 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 136 av 149 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:232, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 angående

tillverkning och beskattning av brännvin, m. m.; given Stockholms

slott den 2 mars 1931.

Kungl Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr

207) angående tillverkning och beskattning av brännvin,

2) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr

340) angående försäljning av rusdrycker,

3) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508)

angående handel med skattefri sprit,

4) förordning örn skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att

inköpa motorsprit, samt

5) förordning örn uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å

motorsprit;

dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 232.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Drifts
anmälan.

Föreskrifter

orri användning

och inköp

av råämnen.

Kontrollapparat;

sprithållare

och sprithåUarrum;

uppmätning

av tiUverkat

brännvin.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen} den 11 juni 1926

(nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 35 § förordningen den 11 juni 1926 angående

tillverkning och beskattning av brännvin skall upphöra att gälla ävensom

att 2 § 2 morn., 10 och 13 §§, 16 § 1 morn., 21 § 1 och 2 morn., 22 §

3 morn., 23 och 24 §§, 25 § 1 och 3 morn., 26 § 1 morn., 28 § 5 morn.,

32 § 2 mom. samt 37 § samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

2 %.

2. Överståthållare, underståthållare, — — — dylik tillverkning. Detsamma

gälle ock örn bolag, i! vars styrelse någon i detta mom. nämnd

person är ledamot, ävensom örn den, vilken blivit dömd till ansvar för brott,

som omförmäles i 30, 31 eller 32 §.

10 §.

Då bränneri — — — uppgift örn

a) hränneriets namn--— bränneriföreståndarens postadresser;

b) den dag---sin början; samt

c) det ombud som i bränneriföreståndares frånvaro skall företräda honom

inför kontrolltjänsteman.

Vid dylik---är sagt.

Finnes ej — — — för tillverkaren.

13 §.

Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande användning

och inköp av råämnen, vilka kunna meddelas av Konungen eller

av myndighet som av Konungen därtill bemyndigas, samt underkasta sig

den tillsyn å föreskrifternas efterlevnad, varom Konungen förordnat.

16 §.

1. För uppmätning av tillverkat brännvin skall, örn kontrollstyrelsen

så prövar erforderligt, finnas en kontrollapparat,] vilken anskaffas, äges

och underhålles av staten. Brännvinstillverkning må ej företagas, innan

föreskriven kontrollapparat blivit i bränneriet anbragt.

1 Senaste lydelse av 26 § se 1933: 400.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

3

21 §.

1. Tillverkare åge försälja av honom tillverkat brännvin till partihandelsbolag,

varom förmäles i förordningen angående försäljning av rusdrycker,

ävensom för export.

Tillverkares

rätt att förfoga

över tillverkat

bränn
-

2. önskar tillverkare i egen rörelse använda i bränneriet tillverkat

brännvin, skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd.

22 §.

3. Försändning till partihandelsbolaget av brännvin, som är avsett för

bolagets partihandel jämlikt förordningen angående försäljning av rusdrycker

eller för försäljning jämlikt 3 % 3 mom. samma förordning, får ske

allenast till särskilt för detta ändamål hos bolaget inrättat brännvinsnederlag

medelst förpassning under statens kontroll. Tillverkare åligger att för

sådant ändamål till vederbörande kontrolltjänsteman avgiva förpassningsinlaga,

avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär.

En av dessa inlagor skall åtfölja godset.

23 §.

1. Partihandelsbolaget åligger att minst tio dagar innan försändning, som Anmälan /rån

i 22 § 3 mom. sägs, skall taga sin början till kontrollstyrelsen skriftligen portlandets
bolaget

m. m.

anmäla

a) bränn vinsnederlagets namn — — — är beläget;

b) den tidrymd — — — där uppmätas; samt

c) det ombud som skall företräda bolaget inför kontrolltjänsteman.

2. Skall försändning av brännvin till brännvinsnederlag avslutas tidigare

än enligt 1 mom. b) uppgivits, åligger det partihandelsbolaget att därom

göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen, med angivande av den dag då

uppmätning är avsedd att senast äga rum.

3. Vad i 18 § är stadgat beträffande tillverkare och brån neriföreståndare

skall i tillämpliga delar gälla partihandelsbolaget.

24 §.

Kan i fråga örn brännvin som tillverkare försäljer till partihandels- Prissättning

bolaget frivillig överenskommelse ej träffas örn pris eller leveransvillkor i a bränmnn

övrigt, skall, då tillverkaren eller bolaget det påfordrar, avgörande träffas

av särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter av vilka två utses av

vardera parten. Återstående tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte

suppleanter för dem förordnas årligen av Konungen.

Kostnaderna för —--vardera parten.

Föreskrifter om — — — av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Tillverknings■

skatt.

Särskilt anstånd

med

skattens

erläggande.

Restitution

av tillverknings

skatt.

Ansvar för

andra överträdelser

av

denna förordning.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

25 %.

1. Brännvin, som jämlikt stadgandet i 22 § 3 mom. förpassas från bränneri

till partihandelsbolaget tillhörigt brännvinsnederlag och som därstädes

efter godkännande mottages av bolaget, skall genom bolagets försorg uppmätas

i närvaro av kontrolltjänsteman. För den sålunda uppmätta myckenheten

brännvin skall bolaget till statsverket inbetala tillverkningsskatt med

65 öre för varje liter av normalstyrka. Med brännvin av normalstyrka

förstås brännvin, som vid +15° å Celsii termometer innehåller femtio

volymprocent alkohol.

3. Har partihandelsbolaget inköpt så stor myckenhet inhemskt brännvin,

för vilket skatt enligt 1 mom. skall erläggas, att detsamma kan förväntas

bliva lagrat under avsevärt lång tid, äger kontrollstyrelsen på framställning

av bolaget medgiva bolaget särskilt anstånd under viss tid med inbetalning

av tillverkningsskatt intill ett belopp som svarar mot skatten å

den för dylik lagring avsedda myckenheten brännvin.

Så länge sådant anstånd varar skall brännvin till samma myckenhet som

den för vilken anståndet beviljats hos bolaget förvaras under kronans lås.

26 §.

1. Har tillverkningsskatt erlagts för brännvin, som utföres ur riket

eller försäljes enligt bestämmelserna i förordningen örn handel med skattefri

sprit, må partihandelsbolaget, i den ordning Konungen föreskriver, åtnjuta

restitution av tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter brännvin

av normalstyrka.

28 §.

5. Partihandelsbolaget har att gälda kostnaden för den särskilda kontroll

som kan bliva erforderlig för det i 25 § 3 mom. omförmälda fall.

32 §.

2. Den som i brännvinsnederlag, som avses i 22 § 3 morn., hos partihandelsbolaget

undansnillar brännvin, innan detsamma uppmätts för beskattning,

eller bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman

åsatt straffes som i 1 mom. är stadgat.

37 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneri öreståndare eller partihandelsbolag att

ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med der,

samma meddelad föreskrift, vare straffet, där ej särskilt ansvar är beställd,

böter från och med tjugo till och med femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

5

Förslag

till

[förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 13 § 3 mom. förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla ävensom att

3 § 2 mom. samt 12 § 1, 2 och 6 mom. samma förordning1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

2. Angående handel med skattefri sprit är särskilt stadgat.

12 §.

1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är örn försäljning,

som i 13 eller 14 § sägs, bedrivas allenast av ett för sådant ändamål

bildat, i den ordning här nedan sägs antaget aktiebolag (partihandelsbolag.

)

Försäljning för — — — i 13 §.

2. Partihandelsbolag antages av Konungen för viss tid, högst sex år.

Ansökan om rätt att vara partihandelsbolag skall före ingången av året

näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen

göras hos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den för bolaget

antagna bolagsordningen.

Missbrukar bolaget — — — vara partihandelsbolag.

6. Närmare bestämmelser i de i 4 och 5 mom. angivna hänseenden ävensom

de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet

och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal, som upprättas i

samband med bolagets antagande.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.

1 Senaste lydelse av 13 § 3 moni. se 1926:208, av* 3 § 2 moni. se 1918:510, av 12 $ 1

och 6 moni. se 1923: 153 sami av 12 § 2 mom. se 1930: 184.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 Juli 1918 (nr

508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 5 och 20 §§ förordningen den 1 juli 1918 angående

handel med skattefri sprit skola upphöra att gälla ävensom att 3 § 1

morn., 4 och 6 §§, 7 § 1 morn., 8—10 §§, 16 och 21 §§ samt 25 § 1 mom.

samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

1 mom. Angående tillverkares rätt att förfoga över tillverkad sprit gäller

vad därom är särskilt stadgat.

4 §.

Partihandel med skattefri sprit må med undantag, varom förmäles i 3 <§>,

utövas allenast av partihandelsbolag, som avses i förordningen angående

försäljning av rusdrycker; dock må importör av bensin ävensom tillverkare

av bensin eller ombud för denne driva handel med motorsprit, som

inköpts av bolaget, även till återförsäljare i och för deras rörelse.

Missbrukar partihandelsholaget sin partihandelsrätt enligt denna förordning,

skall vad i 12 §> 2 mom. andra stycket förordningen angående försäljning

av rusdrycker är för där avsett fall stadgat äga tillämpning.

De föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, kunna

finnas erforderliga i avseende å partihandelsholagets verksamhet enligt

denna förordning, skola intagas i avtal, varom förmäles i 12 § 6 mom. förordningen

angående försäljning av rusdrycker.

6 *.

Partihandelsbolaget må, förutom till detaljhandlare samt, i vad rör motorsprit,

till importör och tillverkare av bensin, inom riket försälja skattefri

sprit allenast till avnämare, vilken av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd

att av bolaget inköpa sådan sprit.

Vid försäljning — — — till efterrättelse.

•

1 morn. Partihandelsbolaget må icke, utom i de fall, varom förmäles i

8 §, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna i

2 mom. här nedan.

1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. oell 21 § se 1926: 209, av 10 § se 1924: 123 samt av

25 § 1 mom. se 1919: 380.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.''

8

Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet mot

missbruk kan vinnas, må partihandelsbolaget till de avnämare och under

de villkor, som bestämmas av kontrollstyrelsen, försälja sprit, som icke

blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 7 § 2 mom. a) och b)

angivna fordringar icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit).

9 $.

'' Avnämare, som avses i 8 §, vare skyldig bålla av honom förda handelsböcker

med tillhörande verifikationer, i vad de avse skattefri sprit, tillgängliga

för kontrollstyrelsen eller av kontrollstyrelsen särskilt förordnat

ombud.

10 §.

Detaljhandlare med enkeldenaturerad skattefri sprit skola till erforderligt

antal antagas av kontrollstyrelsen. Detaljhandlare med annan dubbeldenaturerad

skattefri sprit än motorsprit antagas av partihandelsbolaget. Med

undantag för motorsprit må detaljhandel med skattefri sprit utövas allenast

av sålunda antagen detaljhandlare.

Till detaljhandlare må ej antagas annan än den, som är berättigad att

idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och jämväl

i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen så, att missbruk av

spriten förekommes.

Kontrollstyrelsen äger meddela partihandelsbolaget närmare föreskrifter

örn antagande av detaljhandlare. Har partihandelsbolaget utan skäl vägrat

antaga någon till detaljhandlare eller upphävt försäljningrätt, må kontrollstyrelsen

på framställning förordna örn rättelse.

Örn antagande av detaljhandlare ävensom örn upphörande av försäljningsrätt

för sådan skall underrättelse ofördröjligen lämnas såväl Konungens

befallningshavande som ock vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.

16 $.

Betinnes detaljhandlare utöva försäljning av skattefri sprit på sätt, som

strider mot denna förordning eller mot bestämmelse som eljest gäller för

försäljningen, eller befinnes sådan försäljning giva anledning till missbruk

av spriten, äger kontrollstyrelsen föreskriva inskränkningar eller villkor i

avseende å försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Av kontrollstyrelsen

i nu berörda avseende meddelade beslut lända till efterrättelse utan

hinder av anförda besvär.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

21 §.

överträdes det i 7 § 1 mom. meddelade förbud, vare straffet böter från

och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller fängelse i högst sex

månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, dömes till straffarbete

i högst ett år.

25 $.

1 mom. I fall, som i 21, 22 och 23 §§ omförmälas, så ock då någon, varom

i 24 § sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avhänt sig sprit, skola---

dömas förbrutna. Lag samma vare i fråga örn redskap, som begagnats i

det fall, varom sägs i 22 § 1 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934. Yad i 10 § stadgats

skall icke föranleda rubbning i av kontrollstyrelsen före nämnda dag upplåten

rätt att driva detaljhandel ,med skattefri sprit.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

9

Förslag

till

förordning om skyldighet för importörer och tillverkare av bensin

att inköpa motorsprit.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

Envar, som till riket inför bensin eller inom riket tillverkar sådan vara,

åligger att av partihandelsbolag, varom förmäles i förordningen angående

försäljning av rusdrycker, inköpa motorsprit i sådan omfattning, att den

under varje kalenderkvartal inköpta motorspriten minst utgör viss av

Konungen bestämd andel av den kvantitet bensin, som under samma kvartal

av tullverket utlämnats till importören för förfogande inom riket eller, i

vad rör inhemsk tillverkning, av tillverkaren utlämnats från tillverkningsstället.

I denna förordning förstås med motorsprit sådan sprit, som enligt förordningen

angående handel med skattefri sprit är att anse såsom motorsprit.

2 §.

Vad i 1 § stadgas gälle ej i avseende å bensin, som införts i egentlig

gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes

enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s) upptagna

eller enligt bestämmelserna i 6 eller 8 § samma förordning, eller som

tillverkats inom riket under sådana förhållanden, att skattefrihet för densamma

åtnjutes på grund av stadgandet i 3 § 6 mom. förordningen om särskild

skatt å bensin och motorsprit.

Konungen äger medgiva ytterligare undantag från skyldigheten att verkställa

inköp av motorsprit. 3

3 %.

Kontrollen å inköpsskyldighetens fullgörande ankommer å partihandelsbolaget.

Det åligger generaltullstyrelsen i vad rör importerad bensin samt kontrollstyrelsen

i vad rör inom riket tillverkad bensin att sist inom två veckor

efter varje kvartals utgång lämna partihandelsbolaget uppgift å de kvantiteter

bensin, efter vilka inköpsskyldighet för kvartalet jämlikt 1 och 2 §§

skall beräknas för olika importörer och tillverkare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

4

Finner partihandelsbolaget vid granskning av de i 3 § avsedda uppgifter,

att inköpsskyldighet blivit av importör eller tillverkare eftersatt, skall bolaget,

där ej rättelse annorledes kan ske, göra anmälan örn förhållandet

till Konungen.

Där så finnes skäligt, äger Konungen efter sådan anmälan förordna, att

den importör eller tillverkare, varom är fråga, under viss bestämd tid icke

vidare må till riket införa eller inom riket tillverka bensin.

5 §.

Bryter någon mot av Konungen jämlikt 4 § meddelat förbud att tillverka

bensin, straffes med dagsböter.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

6 $.

Konungen äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga

närmare föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft å dag som Konungen bestämmer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

11

Förslag

till

förordning om uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt

å motorsprit.

Härigenom förordnas — med ändring av vad i förordningen den 9 juni

1933 (nr 307) stadgats rörande ikraftträdandet av den i 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit enligt

paragrafens lydelse i förordningen den 29 april 1932 (nr 86) föreskrivna

skatten å motorsprit — att bestämmelserna örn sistnämnda skatt skola

träda i kraft den 1 juli 1937.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts -proposition nr 232.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Ekman,

Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jordbruks-

och handelsdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, fråga örn ordnandet av av sättnings för hållandena

för inom riket tillverkad sprit, m. m samt anför därvid:

Inledning.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hemställde 1932 års riksdag i

anledning av väckta motioner dels att Kungl. Maj:t ville föranstalta örn

utredning av frågan örn rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin

och därmed sammanhängande spörsmål, närmast frågorna örn vilka råämnen,

som finge användas vid tillverkningen, samt grunderna för prissättning

av råbrännvin ävensom rörande de åtgärder, som borde vidtagas

för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna

skulle bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande dels ock

att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning av spörsmålet,

huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk

sprit till motorbränsle kunde främjas, samt för riksdagen framlägga de

förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.1

I anledning av dessa riksdagsskrivelser bemyndigade Kungl. Majit genom

beslut den 17 februari 1933 chefen för finansdepartementet att tillkalla

högst fem sakkunniga med uppdrag att i enlighet med av mig i anförande

till statsrådsprotokollet angivna riktlinjer inom departementet

biträda med utredning av frågan örn tillverkningen och avsättningen av

inhemsk sprit till motorbränsle, örn kontroll över importen av motorbränsle

samt örn tillverkningen av till förtäring avsett brännvin ävensom

andra därmed sammanhängande frågor.

1 Skrivelser nr 355 och 362; bevillningsutskottets betänkande nr 50 och andra lagutskottets

utlåtande nr 42.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade jag såsom sakkunniga

ledamoten av riksdagens första kammare generaltulldirektören Nils Wohlin,

tillika ordförande, t. f. byråchefen i kontrollstyrelsen Sven Almgren,

kommerserådet Axel F. Enström, lilosofie doktorn Erik Kempe och ledamoten

av riksdagens första kammare grosshandlaren Sten Stendahl.

Genom beslut den 3 mars 1933 uppdrog Kungl. Majit åt de sakkunniga

att i egenskap av undersökangsinyiidigliet verkställa undersökning enligt

lagen den 18 juni 1925 (nr 223) örn undersökning angående inonopolistiska

företag och sammanslutningar rörande följande företags inverkan

på pris- och omsättningsförhållandena här i riket, nämligen Krooks Petroleum

& Olje Aktiebolag, Rederiaktiebolaget Höggarn, Vestkustens Petroleum

Aktiebolag, Sydsvenska Petroleum Aktiebolaget, Skånska Petroleumaktiebolaget,

Ostkustens Petroleum Aktiebolag, Svensk-Engelska Mineralaktiebolaget,

Svenska Bensin- & Petroleum Aktiebolaget B. P., The

Texas Company Aktiebolag, Aktiebolaget Naftasyndikat och firman A.

Johnson & Co.

Med skrivelse till Konungen den 17 juli 1933 överlämnade de sakkunniga

i egenskap av undersökningsmyndighet resultatet av den med stöd av

nämnda lag anbefallda undersökningen. Genom beslut den 7 september

1933 medgav Kungl. Majit, jämlikt 7 § i samma lag, att viss del av undersökningsmaterialet

finge intagas i de sakkunnigas betänkande.

Med skrivelse den 8 september 1933 lia de sakkunniga härefter till statsrådet

och chefen för finansdepartementet avlämnat »betänkande angående

ordnandet av avsättningsförhållandena för inom riket tillverkad sprit

m. m.». Betänkandet är tryckt i serien statens offentliga utredningar

(1933i25).

Över betänkandet lia infordrade utlåtanden avgivits av kontrollstyrelsen

— med överlämnande av till styrelsen avgivna yttranden från Sveriges

bränneriidkareförening, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, Aktiebolaget

Skattefri sprit, Aktiebolaget Svensk sprit, Svenska jästfabriksaktiebolaget.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget, Klagshamns spritfabriksaktiebolag

och Upsala ångqvarnsaktiebolag —, av kommerskollegium —

med överlämnande av till kollegium avgivna yttranden från Sveriges industriförbund,

Sveriges kemiska industrikontor, Svenska cellulosaföreningen,

rikets samtliga handelskammare, Sveriges färghandlares riksförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Bilägarnas inköpscentral

och samtliga de nyssnämnda företag, som omfattats av undersökningen

enligt 1925 års lag, ävensom av en till kollegium inkommen skrift

från tjänstemän vid Ostkustens Petroleum Aktiebolag i Kalmar — samt

vidare av statskontoret, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygstyrelsen, rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs län —

dessa fyra länsstyrelser med överlämnande av från respektive hushåll
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ningssällskap begärda yttranden — och länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs

och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Vid länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län

yttrande ha fogats till länsstyrelsen inkomna skrifter från vissa sammanslutningar

i länet. Dessutom ha yttranden eller skrifter i frågan inkommit

till finansdepartementet från Kungl, automobilklubben samt svenska

motorklubben och motormännens riksförbund — vilka sammanslut

ningar genom remiss beretts tillfälle att avgiva yttranden — samt av Mo

och Domsjö aktiebolag m. fl., Sveriges droskbilägares riksförbund m. fl.,

Rudolf Johansson & Co. i Borås m. fl., Malmö hamndirektion, tjänstemannapersonalen

vid Krooks Petroleum & Olje Aktiebolag m. fl., tjänstemän

vid Aktiebolaget Naftasyndikat, Stockholms bensinhandlareförening och

Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

De sakkunnigas betänkande innehåller en närmare redogörelse, till vilken

jag torde få hänvisa, för innehållet i de motioner och utskottsutlåtanden,

som föranlett berörda riksdagsskrivelser, ävensom för de riktlinjer

för de sakkunnigas uppdrag, som innefattas i förenämnda anförande till

statsrådsprotokollet den 17 februari 1933. Överhuvud torde jag få betrakta

innehållet i de sakkunnigas betänkande såsom grundläggande för

den följande framställningen. Särskilt gäller detta i vad rör det närmare

förloppet av de sakkunnigas arbete och beträffande de i samband därmed

utförda undersökningarna av olika slag ävensom i fråga örn den historik

i särskilda frågor, som lämnats av de sakkunniga. Jag skall emellertid i

det följande lämna en sammanfattande översikt över nu gällande ordning

samt redogöra för de sakkunnigas förslag i de olika frågorna. Utöver de

frågor som avhandlas i betänkandet torde jag få i en särskild avdelning

upptaga en av kontrollstyrelsen i dess utlåtande väckt fråga örn ändrade

bestämmelser rörande antagande av detaljhandlare med skattefri sprit.

Jag har uppdelat min framställning i tre huvudavdelningar, avseende

följande frågor:

1) tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit;

2) antagande av detaljhandlare med skattefri sprit, m. m.;

3) statlig reglering av brännoljeimporten. 1

1. Tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit.

Gällande ordning.

Enligt förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och

beskattning av brännvin anses i förordningen såsom tillverkning av

brännvin varje till tillverkning av vin eller maltdryck icke hänförligt förfarande,

varigenom etylalkohol i en koncentration av mer än 2 V« volymprocent

framställes eller utvinnes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232.

15

I förordningen skiljes mellan jästbrännerier, sulfitbrännerier och övriga

brännerier. Tillverkningen i jästbrannei'' ier na avser tillvaratagande av

alkohol, som uppkommer i samband med pressjästberedningen. Såsom råvara

användes därvid numera endast melass. I sulfitbrännerier na framställes

brännvin ur avfallsluten viel sulfitcellulosatillverkningen. Övriga

brännerier pläga benämnas lantbruksbrännerier, enär huvudsakligen jordbruksprodukter

användas såsom inmäskningsmaterial. Man kan härvid

skilja mellan potatisbr tinner ier, vari huvudsakligen potatis kommer till

användning — för överförande av potatisens stärkelse till förjäsbart socker

användes dock mindre kvantiteter mältad spannmål —- samt melassbrännerier,

där brännvin framställes direkt ur melass utan samband med

pressjästtillverkning, och betbrännerier, där sockerbetor utgöra materialet.

Rätten att tillverka brännvin är sedan 1917 på det sätt begränsad, att

tillverkning icke utan Konungens tillstånd må äga rum i bränneri, som

inrättats efter ingången av juli månad 1917 eller där verksamheten nedlagts

av annan anledning än reparation och ej återupptagits före nämnda

tidpunkt. Enligt motiven till den ursprungliga bestämmelsen härom

borde tillstånd till inrättande av nytt bränneri i allmänhet förvägras och

blott meddelas för att vid behov reglerande användas, därest den befintliga

spritindustriens intressen på ett otillbörligt sätt skulle göra sig gällande.

Ansökningar örn tillstånd till inrättande av nytt lantbruksbränneri eller

till upptagande av brännvinstillverkning i jästfabrik ha också i allmänhet

av Kungl. Majit avslagits; det fåtal fall, där dylikt tillstånd medgivits,

har avsett återupptagande av förut på platsen bedriven sprittillverkning

eller förflyttning av bränneridrift. Däremot ha ansökningar örn inrättande

av nya sulfitbrännerier plägat bifallas, vilket sammanhänger

med att sulfitbrännvinet enligt bestämmelser, till vilka jag senare skall

återkomma, är avsett att i första hand komma till användning för andra

ändamål än förtäringsändamål.

För lantbruksbrtinner lernas tillverkning gäller vidare sedan gammalt

den begränsningen, att tillverkning är tillåten allenast under 7 månader

av året, nämligen från och med den 1 oktober till och med den 1 maj.

Denna bestämmelse har ursprungligen tillkommit av sociala skäl i syfte

att minska brännvinsproduktionen, i vilket avseende den med numera gällande

rusdryckslagstiftning saknar betydelse. Eljest är någon inskränkning

i brännvinstillverkningen icke i vidare mån föreskriven än att beträffande

jästbränneri är stadgat, att brännvin där icke må framställas

till större myckenhet för kvartal räknat än att mot 60 liter brännvin av

normalstyrka1 svara 100 kilogram under samma tid tillverkad ren pressad

jäst. Med nuvarande storlek av jästtillverkningen innebär detta en inaximikvantitet

jästbrännvin å omkring 5.5 miljoner liter.

Enligt brännvinstillverkningsförordningen få alla slags råämnen an- 1

1 Härmed avses 50 volymproceut alkoholstyrka vid + 15 Celsius.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

vändas vid tillverkningen. Dock är tillverkare, som avser att under viss

tid i bränneriet använda majs, utländsk potatis, maniokarot och andra

väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen, underkastad viss anmälningsplikt

och har att erlägga en särskild avgift av 8 öre för varje liter

brännvin av normalstyrka under den tid, för vilken sådan anmälan gjorts.

Denna bestämmelse har tillkommit för att bereda den inhemska potatisodlingen

erforderligt skydd i konkurrensen med utländska råämnen.

Såsom bidrag till kostnaden för den av staten anordnade kontrollen vid

bränneriet skall tillverkare betala ett belopp av 5 kronor för varje dygn,

då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande.

Tillverkare av brännvin äger icke förfoga över tillverkat brännvin på

annat sätt än att han må försälja det till partihandlare med rusdrycker

(f. n. Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen), till partihandlare med skattefri

sprit (f. n. Aktiebolaget Skattefri sprit), såsom motorsprit samt för export;

efter tillstånd av kontrollstyrelsen må han dock även använda brännvinet

1 egen rörelse.

För brännvin, som försäljes till spritcentralen, utgår tillverkningsskatt

med 65 öre per liter av normalstyrka, att betalas av spritcentralen. Denna

erhåller dock restitution för brännvin, som utföres ur riket eller försäljes

till Aktiebolaget Skattefri sprit. Vad som av spritcentralen försäljes till

sistnämnda bolag är, såsom senare skall närmare behandlas, huvudsakligen

den s. k. sekunda sprit, som uppkommer i spritcentralens reningsverk.

Under tillverkningsåret 1932/19331 bedrevs brännvinstillverkning vid 109

lantbruksbrännerier, därav 103 potatisbrännerier, 3 melassbrännerier och

3 betbrännerier.

Av potatisbrännerierna äro 68 belägna i Kristianstads län, flertalet i

Kristianstadstrakten, samt 17 i Malmöhus, 8 i Blekinge, 6 i Skaraborgs,

2 i Östergötlands, 1 i Kronobergs och 1 i Kalmar län. Sammanlagda tillverkningen

har från tillverkningsåret 1924/1925 t. o. m. tillverkningsåret

1932/1933 hållit sig omkring 22 miljoner liter av normalstyrka, frånsett

tillverkningsåren 1927/1928 och 1931/1932, då tillverkningen endast var omkring

18 miljoner liter. För löpande tillverkningsår har avtalats en tillverkningskvantitet

av 19.4 miljoner liter. Före världskriget uppgick tillverkningen

vid potatisbrännerierna vissa år till omkring 35 miljoner liter.

Tillverkningskapaciteten uppskattas för närvarande till omkring 50 miljoner

liter.

Tillverkningsåret 1931/1932 förbrukades i potatisbrännerierna Loa miljon

hektoliter (omkring 68,000 ton) potatis samt 5,170 ton spannmål — huvudsakligen

blandsäd och korn — eller således 7.g kilogram spannmål per 100

kilogram potatis. Närmast föregående tillverkningsår var motsvarande

1 Enligt brännviustillverkningsförordningen räknas tillverkningsår från kl. 12 på dagen

första helgfria dagen i oktober månad till samma timme första helgfria dag nästföljande

oktober månad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

siffra 6.6 kilogram. Enligt vad de sakkunniga uttala torde dessa kvantiteter

spannmål vara något högre än som påkallas enbart för den erforderliga

maltframställningen. Under vissa år, då potatisskörden varit svag,

lia betydande kvantiteter spannmål kommit till användning i potatisbrännerierna.

Av potatisbrännerierna innehavas omkring hälften av ekonomiska föreningar

och hälften av enskilda eller bolag. Antalet delägare uppgavs år

1932 till 1,964 med den fördelning att 36 brännerier bade var sin ägare,

51 brännerier 2—50 delägare och 15 brännerier mer än 50 delägare. Antalet

utomstående potatisleverantörer — d. v. s. andra än ägare av eller

delägare i bränneri — uppgavs i särskilda av brännerierna till kontrollstyrelsen

lämnade uppgifter för tillverkningsåret 1932/1933 till 4,251

med en sammanlagd kvantitet av 0.38 miljon hektoliter potatis, under

det att ägarna eller delägarna levererade 0.95 miljon hektoliter. Antalet

dagsverken för vid brännerierna sysselsatta arbetare bar de sista åren utgjort

omkring 60,000 eller således omkring 600 per bränneri.

Av de 3 melassbrännerierna tillhör 1 (Arlöv) Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

1 (Hälsingborg) spritcentralen och 1 (Kingshamn) vissa enskilda

personer. Från tillverkningsåret 1924/1925 t. o. m. sistlidet tillverkningsår

bar sammanlagda tillverkningen uppgått till 0.7 å l.o miljon liter, därvid

förbrukats 1,300 å 2,000 ton melass. Under innevarande tillverkningsår

bedriver spritcentralen icke någon tillverkning vid fabriken i Hälsingborg.

De 3 betbränneriernu ha under nyssnämnda åtta tillverkningsår haft en

årlig tillverkning av sammanlagt 0.7 å 0.9 miljon liter. Under omständigheter,

som senare skola närmare beröras, lia dessa brännerier emellertid

under år 1933 blivit inlösta av Sveriges bränneriidkareförening och

därefter upphört med sin verksamhet.

Jästbränneriernas antal är 6, därav 5 tillhörande Svenska jästfabriksaktiebolaget

och 1 Upsala ångqvarnsaktiebolag. Såsom redan nämnts är

dessa bränneriers tillverkningsrätt i 1926 års brännvinstillverkningsförordning

så begränsad, att brännvin icke må framställas till större myckenhet

för kvartal räknat än att mot 60 liter brännvin svara 100 kilogram

under samma tid tillverkad ren pressad jäst. Tillverkningsåret 1926/1927

lillverkades 4.65 miljoner liter brännvin, motsvarande 58 liter per 100 kilogram

framställd jäst. T. o. m. tillverkningsåret 1930/1931 ökades därefter

såväl jäst- som brännvinstillverkningen, så att nämnda år tillverkades

5.2 miljoner liter brännvin, motsvarande 59 liter per 100 kilogram framställd

jäst. Året 1931/1932 tillverkades endast 4.6 miljoner liter brännvin,

utgörande 50 liter per 100 kilogram jäst, och året 1932/1933 tillverkades

4.9 miljoner liter brännvin, utgörande 54 liter per 100 kilogram jäst. För

innevarande tillverkningsår har jästindustrien efter förhandlingar med de

sakkunniga utläst sig att icke tillverka mera än 35 liter brännvin per 100

kilogram jäst eller med nuvarande jästtillverkning omkring 3.2 miljoner

linning till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 232. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

liter. — Årsförbrukningen av melass inom jästindustrien har de sista åren

uppgått till omkring 17,000 ton.

Sulfitbränner ier ha anlagts vid 22 sulfitfabriker; av dessa ha dock 3 på

senare tid icke varit i gång och äro delvis demonterade. Tillverkningen,

som under åren närmast elter världskriget utgjorde omkring 12 miljoner

liter av normalstyrka, uppgick åren 1929/1930 och 1930/1931 till 28 miljoner

liter, nedgick följande år på grund av arbetskonflikt inom denna industri

till 20 miljoner liter men har under sistlidet tillverkningsår ökats

till 37 miljoner liter.

Samtliga lantbruksbrännerier och jästbränner ier äro sammanslutna i

Sveriges bränneriidkareförening, som bildats för att möjliggöra en reglering

av tillverkningens storlek och för att erhålla ett organ för brännerierna

vid försäljningsförhandlingar. Avsättningen av dessa bränneriers

produktion regleras i sin helhet genom avtal mellan föreningen och spritcentralen.

Nuvarande avtal har gällt från och med den 1 oktober 1930 med

ett års uppsägningstid; avtalet har under 1933 uppsagts. Enligt avtalet

skall årligen träffas överenskommelse örn viss leveranskvantitet; därvid

skall givetvis iakttagas den begränsade tillverkningsrätten för jästbrännerierna

men i övrigt innehålla författningarna inga bestämmelser som

reglera spritcentralens rätt till inköp av ifrågavarande slag av brännvin.

Den för lantbruksbrännerierna bestämda kvantiteten fördelas av föreningen

å de särskilda brännerierna enligt viss kvotberäkning.

De av spritcentralen från berörda brännerier inköpta kvantiteterna under

de sista åren framgå av följande från de sakkunnigas betänkande hämtade

tabell, kompletterad att omfatta även tillverkningsåret 1932/1933

(kvantiteterna äro angivna i 1,000-tal liter av normalstyrka):

Vara

1926/

1927

1927/

1928

1928/

1929

1929/

1930

1930/

1931

1931/

1932

1932/

1933

Potatisråbrännvin ............

21,211

18,021

22,039

22,099

22,103

18,405

22,228

Betråbrännvin ...............

837

701

920

896

897-

745

818

Melassråbrännvin ............

1,012

879

703

1,049

1,056

879

966

Jästråbrännvin ...............

4,467

4,825

4,860

5,113

5,146

4,619

4,868

Sulfitbrännerierna ha sedan 1917 en gemensam försäljningsorganisation,

Aktiebolaget Svensk sprit. Även en del av detta brännvin säljes till spritcentralen.

Härvidlag gäller dock enligt 13 § i förordningen den 14 juni

1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, att sulfitsprit må av

spritcentralen inköpas endast i den utsträckning och under de villkor, Konungen

för varje år bestämmer. Detta sammanhänger med bestämmelsen i

5 § i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri

sprit, att partihandlare med sådan sprit — alltså för närvarande Aktiebo
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

laget Skattefri sprit — må till obegränsad myckenhet inköpa sulfitbrännvin

men däremot annat brännvin allenast i den utsträckning, Konungen

för varje år bestämmer. Syftet med dessa bestämmelser har varit att för

tekniska och industriella ändamål sörja för en så prisbillig sprit som möjligt.

Då sulfitbränneriernas tillverkningskapacitet icke fullt utnyttjats,

har Kungl. Majit emellertid årligen plägat medgiva spritcentralen inköp

av sulfitsprit i den omfattning, varom bolaget hemställt.

Utom till spritcentralen och Aktiebolaget Skattefri sprit säljer Aktiebolaget

Svensk sprit sulfitsprit till bensinfirmorna för inblandning i bensinen.

Spriten skall då vara koncentrerad till minst 99 procents alkoholhalt

samt dubbeldenaturerad. Slutligen ha smärre kvantiteter sulfitbränn

vin exporterats. Sulfitbränneriernas tillverkning och försäljning under

de sista sju tillverkningsåren framgår av följande tabell, i vad rör de

första sex åren hämtad från de sakkunnnigas betänkande (kvantiteterna i

1,000-tal liter av normalstyrka):

ör försäljning ti

11

Tillverkningsår

Tillverkad

myckenhet

—

Spritcen-

tralen

Aktiebo- laget Skatte-

motorsprit

export

fri sprit

1926/1927.................................

15,067

1,336

4,474

7,182

2,454

1927/1928................................

13,942

1,174

5,687

5,391

1,984

1928/1929................................

21,276

2,745

6,730

8,991

2,106

1929/1930................................

28,238

2,271

8,408

14,292

1,808

1930/1931.................................

28,403

3,109

9,008

16,841

272

1931/1932...............................

19,682

2,853

7,650

8,437

114

1932/1933.................................

37,384

4,781

10,715

18,815

45

Av det av spritcentralen upphandlade brännvinet försäljes, på sätt jag

redan antytt och strax skall närmare angiva, en del — under de sista fyra

åren 3.4 å 4.i miljoner liter av normalstyrka — vidare till Aktiebolaget

Skattefri sprit. I övrigt användes detta brännvin i stort sett dels till beredning

av spritdrycker för systembolagens detaljhandel härmed (enligt bestämmelserna

i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning) och dels för försäljning

direkt från spritcentralen eller genom systembolagen jämlikt

kungörelsen den 18 december 1918 (nr 987) angående försäljning av sprit

och andra alkoholhaltiga varor för vissa särskilda ändamål. Denna kungörelse

avser tillgodoseende av behovet av dylika varor för vetenskapliga,

medicinska, farmaceutiska, tekniska, industriella och likartade ändamål.

Hit hör sålunda bland annat all sprit till apoteken samt sprit för sådan

teknisk och industriell användning, för vilken till följd av den påbjudna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 232.

denatureringen av skattefri sprit sådan sprit icke kan begagnas, t. ex. för

tillverkning av toalettpreparat, konditorivaror, essenser, läskedrycker och

läkemedel.1 Den av spritcentralen för här ifrågavarande ändamål tillhandahållna

spriten, vilken merendels är rektificerad (exportsprit), plägar —

för utmärkande av skillnaden gentemot den sprit, som användes för tekniska

ändamål och dylikt men är skattefri — benämnas skattelagd sprit.

All av spritcentralen inom landet försåld sprit, frånsett vad som säljes till

Aktiebolaget Skattefri sprit, drabbas numera av såväl tillverkningsskatt

som omsättningsskatt, men omsättningsskatten är något högre för den till

systembolagens detaljhandel sålda spriten; vidare finnes möjlighet till

restitution av dessa skatter för sprit, som ingår i exporterade alkoholhaltiga

preparat.

Det av Aktiebolaget Skattefri sprit inköpta brännvinet försäljes av bolaget

dels till de av kontrollstyrelsen för ändamålet antagna detaljhandlarna,

dels ock till de avnämare, vilka erhållit kontrollstyrelsens tillstånd

till verkställande av inköp direkt hos partihandlaren. Villkoret för att

spriten skall få tillhandahållas såsom skattefri är, att den bibragts denaturering

enligt vissa i 1918 års förordning angivna stränga fordringar.

De mera betydande användningsområdena för denaturerad skattefri sprit

äro såsom brännsprit och rengöringsmedel, för färg- och fernissfabrikation,

framställning av krut, eter och kollodium samt inom läderindustrien.

Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet mot

missbruk kan vinnas, äger kontrollstyrelsen medgiva, att jämväl odenaturerad

eller svagare denaturerad sprit kan få utlämnas såsom skattefri

sprit. I stort sett tillämpas sistnämnda bestämmelse allenast i fråga om

sprit till vissa offentliga anstalter, såsom sjukhus, läroanstalter och vetenskapliga

laboratorier. Den skattefria spriten tillhandahålles i allmänhet

såsom råsprit, levererad av sulfitspritfabrikerna. Såsom förut nämnts övertages

dessutom den vid spritcentralens reningsverk fallande sekunda spriten

av Aktiebolaget Skattefri sprit för återförsäljning såsom denaturerad sprit.

Därest viss avnämare hos sistnämnda partihandlare efterfrågar annat slag

av sprit — i allmänhet rektificerad sprit för sjukhus och dylikt — uppköper

partihandlaren även för sådan försäljning erforderlig sprit av spritcentralen.

För såväl denna sprit som nyssberörda sekunda sprit erhåller

spritcentralen restitution av tillverkningsskatt. T den mån Aktiebolaget

Skattefri sprits inköp från spritcentralen avse annan sprit än sulfitsprit,

förutsätta dessa inköp jämlikt 1918 års förordning av Kungl. Majrt för

varje år lämnade medgivanden.

Spritcentralens avsättning till olika ändamål av inhemsk sprit under de

sista fyra åren belyses av följande, på uppgifter från spritcentralen grundade

sammanställning (1,000-tal liter av normalstyrka):

’ Se närmare härom utredningen i prop. nr 60/1933.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 21

1930

1931

1932

1933

Sulfit

Annat

Sulfit

Annat

Sulfit

Annat

Sulfit

Annat

I. Avsättning pä annat sätt än

genom försäljning till A. B.

Skattefri sprit.

1) Förtäringsändamål

a) försålt förtäringsbrännvin

752

19,675

1,373

19,600

1,697

18,443

1,747

16,307

b) använt för förskäring och

punschtillverkning .........

—

4,040

—

4,237

—

3,421

—

2,781

c) till systembolagen försåld

exportsprit....................

8

209

9

196

10

168

6

130

2) »Skattelagd sprit», försåld jäm- likt kung. 987/1918 och ej in- gående under 1 a), b) eller c)''

a) av spritcentralen försåld

exportsprit till kem.-tekn.

industri o. d. ............

713

106

722

91

756

104

608

70

b) försåld medicinalsprit......

404

—

411

—

420

—

376

—

c) av spritcentralen försåld

absolut alkohol, finkelolja

o. d...............................

6

40

4

136

3

107

3

73

II. Försäljning till A. B. Skatte- fri sprit.

1) S. k. sekunda sprit...............

298

2,543

390

2,936

620

2,807

506

2,983

2) Exportsprit, huvudsakligen till

oflenll. sjukhus, laboratorier

o. d............................

328

19

389

10

427

8

429

7

3) Råsprit (för ättiktillverkning)...

—

178

—

158

—

8 177

—

158

4) Annan sprit (absolut alkohol

m. m.) ..........................

12

_

3

-

3

—

4

—

Summa

2,521

26,810

3,301

27,364

3,936

25,235

3,679

22,509

Tillsammans med de förut lämnade uppgifterna angående sulfitbränneriernas

försäljning utvisar sistnämnda sammanställning Aktiebolaget

Skattefri sprits sammanlagda inköp av sprit; vid ett tillfälle, nämligen un

der arbetskonflikten i massaindustrien 1932, har bolaget dock även im

porterat någon sprit. Utvecklingen av handeln med skattefri sprit åren

1920—1933 framgår av följande tabell över myckenheten försåld dylik sprit

(1,000-tal liter av normalstyrka): * 8

1 Under 1 al och b) ingå mindre kvantiteter egentliga spritdrycker, sålda såsom skattelagd

sprit jämlikt kung. nr 987/1918, t. ex. tor tillverkning av konditorivaror och essenser. De

under 1 c) angivna kvantiteterna säljas huvudsakligen å motböekerna för privat beredning av

likörer m m. men delvis också jämlikt kung. nr 987/1918 för särskilda tekniska ändamål;

denna senare del skulle rätteligen icke upptagas under 1) men har icke nu kunnat från det

övriga särskiljas.

8 Här har icke medtagits en på grund av extraordinära förhållanden såld kvantitet jästråsprit

örn (528,531 liter, som denaturerats.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Å r

Försåld

Å r

Försåld

Å r

Försåld

sprit

sprit

sprit

1920 ..................

5,210

3,763

5,102

1925 .................

8,041

9,081

8,881

9,737

10,452

1930

11,687

12,810

13,617

14,562

1921 ..................

1926 ..................

1931

1922 .................

1927 ..................

1932

1923 ... .............

5,892

7,833

1928

1933 ..................

1924 ..................

1929 ..................

Den i det föregående lämnade redogörelsen för de nuvarande avsättningsförhållandena

för inhemsk sprit torde kunna åskådliggöras av följande

tablå. Till förklaring av densamma bör anmärkas, att de för brännerierna

angivna siffrorna — i miljoner liter av normalstyrka — avse försäljningen

tillverkningsåret 1932/1933, medan vid angivandet av spritcentralens

försäljning av inköpt sprit för olika ändamål måst upptagas siffrorna

för kalenderåret 1933; den angivna siffran för spritcentralens lagerökning

är således riktig endast örn man utgår från att inköpskvantiteterna

varit desamma under kalenderåret 1933.

Brännerier:

Potatis -

Förtäring

Därav 1.8

Melass
-

Spritcentr. (33.7

''Skattelagfil

sprit"

Därav 1.0

V sulfit )

Jäst
-

Lagerökning

hos spritcentr.

f 41 >

Därav 0.9

\ sulfit )

Annan

skattefri

sprit än

motorsprit

A.B. Skattefri spritfl4«

Sulfit -

Motorsprit

Prissättningen å tillverkat brännvin är i lagstiftningen icke reglerad i

annan mån än att i 24 § brännvinstillverkningsförordningen är stadgat,

att därest i fråga örn brännvin, som tillverkare försäljer till partihand
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

lare med rusdrycker, frivillig överenskommelse ej kan träffas örn pris

eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkare eller partihandlare med

rusdrycker det påfordrar, avgörande träffas av en särskild prisnämnd,

bestående av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Återstående

tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem

förordnas årligen av Kungl. Maj:t. Närmare föreskrifter angående nämndens

sammankallande och verksamhet ha meddelats i kungörelse den 29 juni

1926 (nr 318).

I fråga örn prisöverenskommelser vid leverans av brännvin gälla för

närvarande olika regler. För de brännerier, som tillhöra Sveriges bränneriidkareförening,

tillämpas sålunda det särskilda avtal, som enligt vad

förut nämnts förefinnes mellan föreningen och spritcentralen och som

i sin helhet generellt reglerar prisförhållandena för lantbruksbrännvin och

jästbrännvin. De huvudsakliga reglerna för prissättningen ha följande

lydelse:

När fråga är örn prissättning av potatisråbrännvin, skola till grund

för prisbestämningen läggas de vid tiden för prisbestämningen gällande

priser för arbetskraft samt för de för bränningen nödiga råvaror och

förnödenheter ävensom konstaterade administrations- och tillverkningskostnader

vid ett välskött potatisbränneri med en under kampanjen fullt

utnyttjad sammanhängande tillverkningstid av minst 80 dagar samt en

daglig avverkning av 150 hektoliter potatis och 700 kilogram mältad säd.

Vid kalkylens upprättande skall därjämte inräknas 5 procents årlig avskrivning

på ett antaget värde för brännerifastigheten av 40,000 kronor

och för bränneriets maskiner och inventarier av 20,000 kronor ävensom

8 procents avkastning å det sålunda för fastigheten och inventarierna

tillsammans beräknade kapitalet av 60 000 kronor. I övrigt må i kalkylen

icke beräknas särskild vinst av tillverkningen eller någon ersättning

eller avgift till föreningen.

Priset för jästråbrännvin skall med utgångspunkt från det sålunda beräknade

priset på potatisråbrännvin kalkyleras på sådant sätt, att jästråbrännvinet

i renad form kommer att betinga spritcentralen samma kostnad

som potatisråbrännvin i renad form, varvid hänsyn jämväl skall tagas

till den mera begränsade användning, det renade jästråbrännvinet må äga.

Priset på betråbrännvin och melassråbrännvin skall beräknas enligt

samma grunder som för jästråbrännvinet.

För spritcentralens inköp av suliitsprit träffas uppgörelse med Aktiebolaget

Svensk sprit för varje inköpt parti. Beträffande den skattefria

spriten, i huvudsak bestående av sulfitsprit, som Aktiebolaget Skattefri

sprit övertager av sitt moderbolag, Aktiebolaget Svensk sprit, förefinnes

heller intet avtal, utan regleras priset tid efter annan med hänsyn till föreliggande

omständigheter. I allmänhet inrikta sig sulfitspritfabrikanterna på

att sätta priset så lågt som möjligt för att stimulera förbrukningen av teknisk

sprit, varigenom fabrikernas tillverkning kunnat ökas. Aktiebolaget

Skattefri sprits övertagande av den vid spritcentralens reningsverk fallande

sekunda spriten regleras genom avtal mellan de båda bolagen, gällande

för Aktiebolaget Skattefri sprits oktrojperiod. Priset bestämmes av den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

i nämnda bolags oktroj villkor föreskrivna prissättningsnämnden för skattefri

sprit. Denna prisnämnd har att minst en gång årligen, bland annat,

dels fastställa det pris, Aktiebolaget Skattefri sprit skall erlägga för sekunda

sprit, som inköpes från spritcentralen, varvid grundvalen för prisbestämningen

skall vara de kostnader, däri inberäknat skälig fabrikationsvinst,

vartill sulfitsprit skäligen må kunna framställas av en sulfitspritfabrik

vid full drift med cirka en miljon liter årlig tillverkningskapacitet,

dels ock till Kungl. Maj:t meddela resultaten av inom nämnden företagen

undersökning rörande det pris, vartill sulfitsprit må kunna skäligen framställas.

Tillverkningspriset å sulfitsprit har av nämnden angivits, åren 1931 och

1932 till 28 öre per liter å 95 procent, d. v. s. 14.7 öre per liter å 50 procent,

och år 1933 till 27 öre per liter å 95 procent, d. v. s. 14.2 öre per liter å 50

procent. Då nämnden ansett, att spritcentralen bör äga tillgodogöra sig

en handelsvinst av 2 öre per liter, har det av nämnden fastställda priset

å sekunda sprit .sålunda utgjort, förstnämnda båda år 30 öre per liter å 95

procent eller 15.7 öre per liter å 50 procent samt år 1933 respektive 29 och

15.2 öre.

De senast gällande priserna vid partihandlarnas inköp av råsprit av

olika slag ha varit (per liter av normalstyrka):

Aktiebolaget Vin- & spritcentralens inköp:

Potatisråbrännvin .............................................1 26.7 öre

Betråbrännvin ................................................ 27.5 »

Melassråbrännvin ............................................. 2 23.2 »

Jästråbrännvin ................................................ 2 23.2 »

Sulf itråbrännvin:

för förtäringsändamål ...................................... 18.7 »

för medicinskt, farmaceutisk^ tekniskt m. fl. ändamål

(»skattelagd sprit») ...................................... 21.4 »

Aktiebolaget Skattefri sprits inköp:

Sulfitråsprit (i medeltal) ...................................... 16.o öre

Sekunda sprit från reningsverken .............................. 15.2 »

Vid sin försäljning av motoralkohol till bensinfirmorna tillämpa tillverkarna

för närvarande ett överenskommet pris av 24 öre per liter.

Detta pris innesluter då också kostnaden för sulfitråspritens koncentrering

till 99.5 procents alkoholstyrka och för dess denaturering, enligt uppgift med

ett belopp av 4 å 5 öre; priset för sulfitråsprit per liter av normalstyrka skulle

således i detta fall bliva endast omkring 10 öre. Detta pris torde enligt vad

de sakkunniga uttala i och för sig vara förlustbringande för tillverkarna,

men dessa göra sig täckta härför genom det merpris, som de erhålla för sprit

vid leverans till spritcentralen och Aktiebolaget Skattefri sprit.

1 För tillverkningsåret 1932/1933 utgjorde priset 29 öre.

2 » » » » » 25.4 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

25

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga framhålla, att nedgången i tillverkningen av potatisbrännvin,

jämförd med åren före världskriget, betytt en minskning i avsättningen

av bränneripotatis med omkring 1U miljon hektoliter per år

samt att detta uppenbarligen måste lia varit till icke oväsentlig nackdel

för jordbruket i potatisodlingsdistrikten. Orsaken till nedgången vore

att söka i framför allt två omständigheter, nämligen tillkomsten av sulfitbrännvinet

samt minskningen i spritdryckskonsumtionen. Starka skäl talade

enligt de sakkunnigas mening för att sådana anordningar vidtoges, att

avsättningen av potatisbrännvin i lämplig omfattning i fortsättningen

säkerställdes.

I sistnämnda hänseende föreslå de sakkunniga, att åt potatisspriten ensam

förbehålles användningen såsom råmaterial för framställning av förtäringssprit.

De sakkunniga yttra härvidlag, att bland de omständigheter,

som talade till förmån för en sådan anordning, till en början finge anföras,

att förtäringsspriten bättre än sprit för tekniska ändamål och motorbränsle

vore ägnad att bära den högre tillverkningskostnad, som vore

förbunden med potatisspriten. Vidare hade förtäringsspriten sedan gammalt

väsentligen härrört från potatissprit, vilken synnerligen väl och i

vissa avseenden bättre än de övriga slagfcn av råsprit lämpade sig för

beredning av konsumtionssprit. De sakkunniga hade också funnit, att

den kvantitet potatisbrännvin, som härigenom linge avsättning, bleve på

ett lämpligt sätt avvägd i förhållande till storleken av den tillverkning,

varmed potatisbrännerierna tidigare kunnat räkna. Därest potatisbrän

nerierna ensamma erhölle det föreslagna avsättningsområdet, syntes deras

tillverkning med hänsyn till nedgången i spritdryckskonsumtionen

kunna beräknas röra sig örn cirka 25 miljoner liter. Även med en återhämtning

i konsumtionen och en därav föranledd ökning av potatisbrännvinstillverkningen

skulle sagda tillverkning näppeligen komma

att överstiga produktionen under tiden före världskriget; under tillverkningsåren

1900/1901—1909/1910 hade denna i genomsnitt uppgått till 29.7

miljoner liter.

De sakkunniga anse dock, att till råvara för framställning av förtäringssprit

icke under alla förhållanden bör ifrågakomma potatissprit.

Skulle under något år potatisskörden i landet bliva knapp, så att tillgång

till bränneripotatis till skäligt pris icke förefunnes, eller komme förhållandena

å potatismarknaden av andra orsaker, exempelvis export, att

medföra onormalt höga priser å dylik potatis, bör enligt de sakkunnigas

mening tillverkningen av potatissprit vid sådana tillfällen kunna begränsas

och förtäringssprit i stället i mån av behov framställas av andra slag

av råbrännvin. Användning av utländska råämnen för framställning av

råsprit för leverans till reningsverken bör icke komma i fråga. I anslutning

härtill innehåller ett av de sakkunniga avgivet förslag till ändring

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

i rusdrycksförsäljningsförordningen, att Konungen, då särskilda förhållanden

därtill föranleda, må medgiva undantag från den i förslaget upptagna

huvudregeln, att för försäljning till förtäringsändamål endast må

inköpas brännvin, som framställts av potatis och spannmål.

Å andra sidan bör enligt de sakkunnigas mening potatisbrännvins användande

för andra ändamål än förtäring, d. v. s. såsom teknisk sprit

och såsom motorsprit, icke ifrågakomma. Dock borde såsom hittills —

anföra de sakkunniga — potatissprit, skattefri eller skattelagd, kunna

försäljas till den, som med hänsyn till det avsedda tekniska, vetenskapliga

eller därmed jämförliga ändamålet med spriten vore i behov av

dylik sprit. Detta kunde i verkligheten allenast gälla mindre kvantiteter

och bleve i fortsättningen liksom för närvarande reglerat genom försäljningspriset

å varan, i det att exportsprit av sulfitråsprit betingade ett

icke obetydligt lägre försäljningspris än dylik sprit av potatis. I vad

rör den skattefria spriten föreslå de sakkunniga dessa undantagsfall tillgodosedda

genom dispensrätt för Kungl. Majit från den angivna huvudregeln.

De sakkunniga förutsätta jämväl, att den vid reningsverken uppkommande

s. k. sekunda spriten alltjämt skall få begagnas såsom skattefri

sprit; bestämmelse härom föreslås införd i författningen i ämnet.

I fråga om prissättningen å potatisbrännvinet anföra de sakkunniga:

De i spritcentralens förutnämnda avtal med bränneriidkareföreningen

upptagna bestämmelserna åsyftade, att tillverkningskostnaderna skola utgöra

grundvalen för prissättningen. Mot denna princip syntes någon

erinran icke kunna göras. Däremot bade principen uppenbarligen icke

erhållit sådan tillämpning i verkligheten, att prissättningen blivit rättvisande.

Från många håll hade också anmärkningar framkommit, att

priset å potatisbrännvinet skulle vara så tillmätt, att åt brännerinäringens

utövare därigenom bereddes en utomordentligt gynnad ställning. I

fråga om priset hade i en av spritcentralen avgiven, i betänkandet intagen

utredning även kommit till synes den uppfattningen, att vissa betydelsefulla

faktorer i kalkylen numera borde revideras och att den prissättning,

som ägt rum, resulterat i ett för högt pris. Att så vore förhållandet,

hade också vunnit bekräftelse i en av den danske experten ingenjör

Obel-Jörgensen för de sakkunnigas räkning verkställd, jämväl i betänkandet

intagen utredning. För att erhålla en överblick av bränneriernas

genomsnittliga tillverkningskostnad för brännvinet hade ingenjör

Obel-Jörgensen utfört kalkyler för sex brännerier av genomsnittlig

storlek, vilka arbetade med medelstora spritutbyten, avseende deras tillverkning

kampanjen 1932/1933. Med det potatispris, som då tillämpats,

skulle brännvinspriset lia utgjort, i stället för det fastställda av 29 öre

per liter å 50 procent, allenast 24.4 öre. Ingenjör Obel-Jörgensen hade

ansett överenskommelsen mellan spritcentralen och bränneriidkareföreningen

åsyfta att tillförsäkra potatisodlarna ett skäligt pris

för potatisen, samtidigt med att brännerierna finge tillgodogöra

sig en förräntning av 8 procent å det i bränneriet nedlagda kapitalet.

Däremot vore det knappast meningen, att tillverkarna utöver denna förräntning

skulle kunna tillgodogöra sig överskott. Detta överskott hade

i fråga om de undersökta brännerierna för nämnda tillverkningsår vane
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

rat mellan cirka 17,500 kronor och 3,000 kronor och i genomsnitt utgjort

drygt 10,000 kronor.

En faktor av stor betydelse för prissättningen vore givetvis det beräknade

utbytet av brännvin ur de inmäskade råämnena. I detta avseende

hade i den kalkyl, som legat till grund för prissättningen, sedan år 1926

upptagits ett utbyte av 116 liter brännvin ur 100 kilogram stärkelse i inmäskad

potatis och spannmål. Detta utbytestal, som spritcentralen utan

resultat påyrkat skola höjas till 120 liter, hade vid den av ingenjör ObelJörgensen

gjorda undersökningen, enligt det av överkontrollörerna vid

brännvinstillverkningen tillhandahållna siffermaterialet över råämnesförbrukningen

vid varje bränneri, visat sig i genomsnitt utgöra 122 liter,

varmed han även räknat i sina kalkyler. Uppenbart vore, att ett högre

utbytestal än det tillämpade bort vara grundläggande för priset. Vidare

kunde anmärkas, att vid prissättningen hänsyn hittills icke tagits till den

levererade spritens alkoholhalt. Spritcentralen hade sålunda, för liter av

normalstyrka räknat, erlagt samina pris, vare sig spriten haft en alkoholstyrka

av exempelvis allenast 70 procent och sålunda innehållit en stor

mängd vatten eller örn fråga varit örn högprocentig sprit, som alltså dragit

mindre fraktkostnader. Åt nu anmärkta förhållanden syntes uppmärksamhet

böra ägnas vid prissättningen.

Enligt de sakkunnigas mening vore det av vikt, att en prissättning komme

till stånd, vilken så nära som möjligt anslöte sig till de verkliga kostnaderna

för potatisbrännvinets tillverkning i ett välskött bränneri. Då en

statlig reglering beträffande en viss näringsgren blivit genomförd, borde

ett oeftergivligt villkor vara, att utövarna av denna näringsgren icke till

följd av statsingripandet ägde möjlighet att bereda sig oberättigade vinster.

Enligt vad de sakkunniga erfarit hade spritcentralen, för att få en

ingående prövning av pris- och leveransvillkoren beträffande potatisråbrännvinet

till stånd och erhålla fria händer i dessa frågor, verkställt

uppsägning från och med den 1 oktober 1934 av sitt avtal med Sveriges

bränneriidkareförening. De sakkunniga ville understryka, att fordran på

en rationell prissättning å potatisråbrännvinet, vilken icke lämnade rum

för uttagande av otillbörliga vinster, gjorde sig i än högre grad gällande,

därest, såsom av de sakkunniga föreslagits, potatisbrännvinet skulle beredas

en med avseende å avsättningen särskilt skyddad ställning i jämförelse

med vissa andra slag av sprit.

De sakkunniga förutsätta, att såsom hittills priset å potatisspriten skall

bestämmas genom överenskommelse eller, där så ej kan ske, av en nämnd.

Till vissa föreslagna ändringar i nämndens sammansättning skall jag

strax återkomma. De sakkunniga framhålla, att den föreslagna ordningen

innebure, att tillverkarna av potatisbrännvin skulle erhålla en avsättning

till det av nämnden åsätta priset, vilken svarade mot spritcentralens

inköpsbehov av råbrännvin till förädling för förtäringsändamål.

En viss jämkning av kvantiteten finge dock tänkas kunna inträda därigenom,

att spritcentralen lämpade storleken av brännvinskvantiteten efter

prisets höjd, ett tillvägagångssätt som redan nu i viss mån vunnit tillämpning.

De sakkunniga lia vidare verkställt viss utredning och gjort vissa utta

landen i fråga örn en rationalisering och koncentration av driften vid po
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tatisbr tinner ier na (sid. 70 o. f.). Efter redogörelse för den verkställda utredningen

anföra de sakkunniga:

Av undersökningarna hade bestyrkts, att de svenska potatisbrännerierna

i tekniska och vissa andra avseenden i stort sett icke kunde anses uppfylla

de fordringar, som med nutida utveckling borde ställas på en rationellt

skött bränneridrift. I stor utsträckning vore brännerierna hållna i

ett otillfredsställande skick, och tillverkningen bedreves i många fall under

förhållanden, som utvisade efterblivenhet i tekniskt hänseende. Härigenom

ernåddes icke det elfektiva utnyttjande av de använda råämnena,

som eljest kunde vara fallet, och förhållandet återverkade även på den

framställda spritens beskaffenhet med avseende å alkoholstyrkan. Sjiilva

driften ställde sig därjämte ekonomiskt ofördelaktigare än med användande

av rationella tillverkningsmetoder. Örn behovet av en ändring i

nu anmärkta hänseenden syntes delade meningar icke råda. Önskemål om

en modernisering av brännerihanteringen bade även framhållits av jordbruksnäringens

målsmän i bränneridistrikten.

Orsakerna till denna otillfredsställande utveckling syntes väsentligen

böra ses mot bakgrunden av vissa förhållanden inom brännerihanteringen

på senare tid. De försämrade avsättningsmöjligheterna hade för utövarna

av brännerihanteringen medfört en viss osäkerhet, som i sin mån varit

ägnad att avhålla elem från att nedlägga kostnader för bränneriernas

iståndsättande samt modernisering av driften. Men därtill bomme, att tillverkarna

genom höga brännvinspriser tillförsäkrats goda vinstmöjligheter

av sina brännerier i det skick de befunnit sig. Tillverkarna i potatisbrännerierna

hade alltså ingalunda varit av förhållandena pressade — såsom

inom industri i allmänhet — att tillvarataga alla till buds stående tekniska

möjligheter för att göra sin fabrikation vinstgivande, utan ett visst stillastående

i brännerihanteringens tekniska utveckling hade otvivelaktigt

blivit följden.

I samband med frågan örn en rationalisering av potatisbrännvinstillverkningen

hade ifrågasatts, huruvida icke en koncentration av potatisbrännerierna

till ett färre antal stora brännerier borde komma till stånd,

för att därmed de fördelar i ekonomiskt hänseende, som industriell drift i

stor skala erbjöde, skulle kunna utnyttjas. Av de utredningar, som härutinnan

verkställts, framginge emellertid, att de kostnader, som vore förbundna

med en dylik, i ett sammanhang genomförd koncentration, bleve

högst betydande. Utan att ha närmare prövat ifrågavarande kostnadskalkyler,

än mindre tagit ståndpunkt till spörsmålet örn inlösen av de nedlagda

brännerierna hade de sakkunniga likväl funnit en på angivet sätt

enhetligt företagen koncentration av potatisbrännerierna medföra så betydande

ekonomiska konsekvenser, att de sakkunniga redan av denna an

ledning icke funnit det tillrådligt, att initiativ från statsmakternas sida

toges till vidtagande på det ena eller andra sättet av en dylik åtgärd.

Härtill bomme de vägande betänkligheter, som uttalats av sakkunskapen

inom jordbruksnäringen med hänsyn till det försvårande av avsättningen

av potatis för bränneriändamål och de minskade möjligheter till drankens

utnyttjande, som en centralisering av brännerihanteringen måste medföra.

Även örn en enhetlig koncentration av brännerierna sålunda icke klin

nät av de sakkunniga förordas, syntes möjligheter likväl förefinnas att

successivt ernå en viss rationalisering av bränneridriften. Vid genomförandet

av de sakkunnigas förslag borde intresset hos tillverkaren att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl, Maj:ts proposition nr 232.

stadigvarande inrätta sig för så ekonomisk bränneridrift som möjligt i

fortsättningen ökas. Av Sveriges bränneriidkareförening borde kunna

förväntas, att den mera än hittills bland medlemmarna verkade för nämnda

syfte. Ansträngningar att förbättra driften måste även komma att bli

en följd av de mera rationella principer för prissättningen å råbrännvin,

som av de sakkunniga förordats till genomförande. De sakkunniga, som

utginge från att tillverkarna icke skulle beredas pristillägg för moderniseringskostnaderna,

syltade här i främsta rummet på prisets bestämmande

i nära överensstämmelse med den verkliga tillverkningskostnaden men

även därpå, att detsamma fastställdes i viss relation till spritens alkoholstyrka,

vilket vore ägnat att stimulera intresset för införande av modern

apparatur. Nu angivna förhållanden borde även kunna föranleda Sveriges

bränneriidkareförening att för uppnående av bättre ekonomiskt utbyte

av bränningen taga initiativ till sammanslagning av bränneriet där

dessa vore belägna på ringa avstånd från varandra och vore avnämare av

potatis från samma närbelägna tillförselområde. Detta vore uppenbarligen

fallet med åtskilliga brännerier i Kristianstadstrakten, där icke mindre

än 40 brännerier vore belägna inom ett avstånd av 20 kilometer fran

nämnda stad.

I sin utredning angående koncentration av potatisbrännvinstillverkningen

hade spritcentralen uttalat, att därest en dylik koncentration i verkligheten

skulle prövas, det förefölle angeläget att till en början stanna

vid uppförandet av ett eller högst två st Örbr anner ier för att av deras drift

kunna inhämta erfarenheter i olika hänseenden. I samma riktning hade

ingenjör Obel-Jörgensen uttalat sig. De sakkunnigas förslag, att all lörtäringssprit

skulle uttagas från potatisbrännerierna, innebure en icke obetydlig

ökning av tillverkningen av potatisbrännvin i jämförelse med nuvarande

produktion. Då de sakkunniga icke funne skäl föreligga, att hela

denna ökning skulle falla på de befintliga potatisbrännerierna, borde enligt

de sakkunnigas mening tagas under övervägande, huruvida icke spritcentralen

skulle äga inrätta ett eller ett par stora brännerier, därvid marginalen

utöver den nuvarande potatisbrännvinstillverkningen delvis skulle

utnyttjas. Frågan örn inrättande av dylikt bränneri, vilken ankomme på

Kungl. Maj:t att pröva i samband med behandlingen av bolagets ansökan

örn koncession för bränneriet, borde emellertid föregås av en ingående utredning

bland annat rörande den ort, till vilken bränneriet med hänsyn

till potatisodlingens intressen lämpligen skulle förläggas. Genom tillkomsten

av dylikt bränneri skulle spritcentralen bliva i tillfälle att bättre än

hittills utöva kontroll å priset för bränneripotatis och övriga å potatisbrännvinspriset

inverkande faktorer samt att inhämta erfarenheter med

avseende å lämpligheten av att eventuellt framdeles genomföra en utvidgad

koncentration av brännvinstillverkningen. I samband därmed skulle

uppmärksamhet även kunna ägnas åt frågan örn de potatis- och kornsorter,

som borde odlas såsom lämpligaste råämne för brännvinstillverkning.

För detta ändamål erforderliga försöksodlingar borde igångsättas i samråd

med sakkunnig institution.

Såsom villkor för de förbättrade avsättningsmöjligheter, som skulle beredas

potatisbrännerierna, anse de sakkunniga böra gillia, såväl att utländska

råämnen ej må användas som att användning av spannmål i regel

icke må avse större myckenhet jin som erfordras för framställning av det

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

behövliga maltet. Undantag härifrån anses dock kunna medgivas för användande

av skadad spannmål, slösäd o. dyl.

Slutligen ingå de sakkunniga, i vad rör potatisbrännerierna, på den i

riksdagens ena skrivelse särskilt upptagna frågan örn de åtgärder, som

böra vidtagas för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna

skola bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvaran

de. Härutinnan anföra de sakkunniga:

Vad beträffade möjligheterna att sörja för lika rätt till avsättning av

bränneripotatis för utomstående odlare som för bränneriägarna syntes,

såvitt de sakkunniga kunnat finna, enda utvägen vara, att de enskilda

brännerierna ersattes av koncentrerad stordrift. Tanken på ett enhetligt

införande av en sådan hade de sakkunniga funnit sig böra avvisa. De

sakkunniga hyste emellertid den uppfattningen, att därest potatisbrännvinet

i fortsättningen bleve föremål för en på riktigt sätt avvägd prissättning,

motsättningarna mellan utomstående potatisodlare och bränneriägarna

komme att minskas. Därjämte borde enligt de sakkunnigas mening

den eventuella tillkomsten av ett eller ett par stora brännerier, tillhöriga

spritcentralen, innebära möjligheter till en icke obetydlig avsättning

av fabrikspotatis från andra odlare än sådana, som vore bränneriintressenter.

Vad frågan örn potatispriset beträffade, borde som nämnts

inrättandet av nyssberörda stora brännerier medföra ökad möjlighet för

spritcentralen att utöva kontroll å priset för bränneripotatis. De sakkunniga

ville slutligen erinra, att därest de vid 1933 års riksdag beslutade åtgärderna

rörande ordnandet av tillverknings- och avsättningsförhållandena

inom potatismjölsindustrien ledde till avsett resultat, härigenom även

syntes erhållas en viss utgångspunkt för bedömande av det skäliga potatispris,

efter vilket brännvinspriset skulle beräknas. Under giltighetstiden

för sagda reglering, d. v. s. intill den 1 juli 1935, hade statens potatismjölsnämnd

enligt den för nämnden av Kungl. Majit den 15 augusti 1933

utfärdade instruktionen (nr 515) bland annat att med uppmärksamhet följa

utvecklingen å marknaden för fabrikspotatis. De erfarenheter, som därvid

närmast med avseende å potatismjölstillverkningen inhämtades rörande

avsättningen av fabrikspotatis, syntes kunna tillgodogöras även

beträffande den för brännvinstillverkningen erforderliga potatisen.

Av det föregående framgår, att spritcentralen enligt de sakkunnigas

förslag icke utan Kungl. Maj:ts av särskilda förhållanden föranledda tillstånd

skulle få inköpa sulfitsprit för förtäringsändamål. Såsom de sakkunniga

anföra, skulle det däremot stå spritcentralen fritt att inköpa sådan

sprit för försäljning av skattelagd sprit för vetenskapliga och tekniska

m. fl. ändamål. För de ändamål, från vilka sulfitspriten sålunda

skulle utestängas, har under det sistförflutna året av spritcentralen sålts

omkring 1.8 miljon liter av normalstyrka och under de närmast föregående

två åren genomsnittligen omkring 1.5 miljon liter. Med hänsyn bland

annat till dessa förhållanden framhålla de sakkunniga såsom en bestämd

förutsättning för förslaget i fråga örn potatisspriten, att åtgärder vidtagas

i syfte att bereda sulfitspriten en tryggad avsättning under förhållanden,

som vore ägnade att icke allenast bibehålla sulfitspritindustrien i sin nu
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

31

varande omfattning utan även genom spritens utnyttjande såsom motorbränsle

leda till en ökad produktion av dylik sprit.

De sakkunniga anföra härutinnan bland annat:

De gjorda erfarenheterna beträffande motoralkoholen gåve vid handen,

att sulfitspriten vore ett ur tekniska synpunkter fullgott motorbränsle,

som i blandning med bensin i lämpliga proportioner med utmärkt resultat

kunde användas i vanliga bensinmotorer. För att blandningen skulle

bliva stabil och icke sönderfalla, vore emellertid nödvändigt att spriten

gjordes vattenfri; den borde sålunda ha en alkoholstyrka av minst 99

procent. Det i Sverige tillämpade blandningsförhållandet vore 25 procent

sprit och 75 procent bensin, vilken blandning ginge i handeln under benämningen

lättbentyl.

Den vid jämförelse med nuvarande bensinpriser höga tillverkningskostnaden

å motoralkohol utgjorde emellertid ett allvarligt hinder för ett utökande

av tillverkningen av detta inhemska motorbränsle. Priset å motoralkohol

vore lör närvarande vid försäljningen till bensinfirmorna 24 öre

per liter, inklusive denaturering och fritt Stockholm, Göteborg, Malmö

och Hälsingborg, då däremot tillverkningskostnaderna — inberäknat ränta

och amortering å anläggningarna samt kostnader för denaturering och

frakt — enligt tillverkarnas beräkning uppginge till 36.15 öre. Såsom med

nämnda pris å motorsprit närmast jämförliga värde å bensin kan angivas

denna varas cif-värde i svensk hamn, vilket åren 1931 och 1932 utgjort

allenast 7 ä 8 öre per liter. Då hensinfirmorna vid försäljningen av bentyl

tillämpade ett pris, som i allmänhet med endast ett öre överstege bensinpriset

— detta vore i Stockholm för närvarande 27 öre —, vore uppenbart,

att motorspritförsäljningen för nämnda firmors del icke kunde vara

särdeles lönande utan i viss mån innebure en uppoffring från firmornas

sida. Vad som emellertid möjliggjort, att motorspriten även med det

vida lägre bensinpriset kunnat hållas i marknaden, vore väsentligen den

befrielse från bensinskatten — för närvarande 10 öre per liter — som

statsmakterna provisoriskt medgivit i fråga örn motorsprit.

I betänkandet lämnas härefter en redogörelse för statsmakternas beslut

angående beskattning av motorsprit. Såsom av redogörelsen framgår upptogs

redan i 1924 års bensinskatteförordning bestämmelse örn skatt även å

motorsprit med 5 öre per liter, vilken skatt dock — för att möjliggöra inarbetandet

i marknaden av detta inhemska motorbränsle — skulle träda

i kraft först den 1 juli 1929. Vid 1927 års riksdag höjdes skatten till 6 öre

per liter. Vid 1929 års riksdag utsträcktes skattefriheten till den 1 juli

1933 och bestämdes, att skatten därefter till den 1 juli 1934 skulle utgå med

endast 3 öre per liter. Bensinskatten har år 1932 höjts till 10 öre per

liter utan att den bestämda skatten å motorsprit blivit höjd. Vid 1933 års

riksdag förlängdes skattefriheten för motorsprit till den 1 juli 1934.

De sakkunniga erinra, att från sulfitspritindustriens sida alltsedan tillkomsten

av bestämmelserna örn motorspritens beskattning med bestämdhet

hävdats, att tillverkningen av motorsprit vid beskattningens ikraftträdande

vore dömd att nedläggas samt att ett definitivt avskrivande av

skatten, varigenom det hittills rådande osäkerhetstillståndet upphörde,

oundgängligen vore erforderligt, örn någon utveckling av tillverkningen

skulle vara tiinkbar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Efter en redogörelse för vad härutinnan anförts ävensom för 1931 års

skogssakkunnigas uttalande i frågan anföra de sakkunniga bland annat:

Landets försörjning i större eller mindre grad med inhemskt motorbränsle

vore ett spörsmål, som ur liera synpunkter vore av synnerlig vikt.

Bensinimporten år 1932 hade utgjort ej mindre än 454 miljoner liter och

värdet av hela mineraloljeimporten samma år hade uppgått till 67 V» miljoner

kronor. Det vore uppenbart, att en import av denna storleksordning

måste verka i hög grad tyngande på vår handelsbalans gent emot utlandet.

De nationalekonomiska konsekvenserna av beroendet av den utländska

brännoljeimporten komme att göra sig än kännbarare, därest förhållandena

å oljemarknaden skulle medlöra prisförhöjningar. Vidare förefunnes, så

länge brännoljebehovet helt skulle tillgodoses genom import, risker för

att i händelse av en avspärrning av landet brist på brännoljor skulle uppstå,

vilket vöre ägnat att medföra allvarliga verkningar. Visserligen

kunde i sådant fall även tillgången på sulfitsprit antagas bliva begränsad

på grund av minskad eller upphörd export av suliitmassa och därav följande

avsaknad av sulfitlut, men därest förhoppningarna örn en motorsprittillverkning

genom direkt försockring av trä infriades, skulle inhemsk

motorsprit likväl vara möjlig att frambringa. Därjämte innebure ersättande

av en kvantitet utländskt motorbränsle med inhemsk vara, att svensk

företagsamhet och arbetskraft toges i anspråk. Såsom av 1931 års skogssakkunniga

framhållits, gällde detta i icke ringa grad, därest motorsprittillverkning

av träsocker komme till stånd.

Under de senaste åren hade statsmakterna i åtskilliga främmande länder

genom lagstiftningsåtgärder sökt bereda en allmännare användning

av sprit såsom motorbränsle. Den i vårt land tillämpade anordningen för

främjande av motorspritens användning, nämligen medgivande av temporär

befrielse från den särskilda skatten å motorsprit, ansåge de sakkunniga

icke utgöra en rationell lösning av frågan örn stödåtgärd i sagda

syfte. Såsom förut nämnts hade sulfitspritindustrien för närvarande under

skyddet av gällande alkohollagstiftning kunnat bereda sig erforderlig

kompensation genom att uttaga högre pris å sprit, som försåldes såsom

teknisk sprit och för reningsändamål. Denna anordning vore otillfredsställande

och kunde icke medföra utveckling av motorspritindustrien. Å

andra sidan måste det framstå såsom föga rationellt, att staten av hänsyn

till produktionen av ett visst slag av motorbränsle icke skulle kunna

i avsedd utsträckning utnyttja den genomförda beskattningen å motorbränslen.

De sakkunniga ansåge därför, att stödåtgärderna till förmån

för motorspriten borde frigöras från nämnda beskattning och i stället givas

formen av lagstadgad skyldighet för importör eller tillverkare av bensin

att enligt särskilda bestämmelser inblanda sprit i bensin. Hela produktionen

av motoralkohol skulle för ändamålet övertagas av bensiniirmorna

i förhållande till storleken av deras import respektive tillverkning,

och tillverkarna av motoralkoholen skulle tillförsäkras ett pris för varan,

som svarade mot framställningskostnaden jämte skälig handelsvinst. Det

organ, som skulle förmedla bensinfirmornas övertagande av all tillverkad

motoralkohol, skulle enligt de sakkunnigas förslag bliva spritcentralen1.

Enligt uppgift av de sakkunniga beräknas tillverkningskapaciteten hos

de nuvarande suliitspritfabrikerna till omkring 40 miljoner liter av nor
1

Såsom senare nämnes föreslå nämligen de sakkunniga en koncentration av all partihandel

med sprit till spritcentralen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

malstyrka per år. Även om man räknar med en fortsatt försäljning av

sulfitsprit för tekniska ändamål å omkring 10 miljoner liter, skulle således

för användning såsom motorsprit kunna tillverkas omkring 30 miljoner

liter sulfitsprit, motsvarande omkring 15 miljoner liter högprocentig motorsprit.

De sakkunniga beräkna emellertid, att den svenska sulfitindustrien

skulle kunna småningom ytterligare utbyggas med spritfabriker

i sådan omfattning att -— utöver nämnda kvantitet sulfitsprit för tekniska

ändamål — omkring 40 miljoner liter motorsprit (99.5 procent), motsvarande

omkring 80 miljoner liter normalprocentig sulfitsprit, skulle kunna

tillverkas.

De sakkunniga anföra härefter:

Emellertid syntes en utveckling av sulfitspritindustrien av beskaffenhet

att åstadkomma en mera nämnvärd ökning i tillverkningen av motoralkohol

icke vara med någon säkerhet att påräkna, därest icke särskilda åtgärder

härför vidtoges. De sulfitcellulosaiabrikanter, som nu icke tillverkade

sprit, torde näppeligen föranledas att bygga ut sina fabriker för

framställning av motoralkohol, därest de icke erhölle garantier rörande

det pris, som under någon längre tid skulle erhållas för motoralkoholen.

För uppnående av nyss angivna syfte ville de sakkunniga förorda, att

spritcentralen — oberoende av den för bolaget nu gällande koncessionstiden

— träffade för längre tid, förslagsvis 10 år, bindande avtal med sulfitspritfabrikanterna,

varigenom bolaget iklädde sig skyldighet att övertaga

all tillverkad, för motorändamål fullgod alkohol efter ett angivet pris,

som fastställdes på sådant sätt, att producenterna utöver de direkta tillverkningskostnaderna

tillförsäkrades ränta och amortering å sina anläggningar

samt skälig handelsvinst. Bestämmandet av pris och övriga avtalsvillkor

borde självfallet föregås av ingående undersökningar. Beträffande

priset hade de sakkunniga tänkt sig den möjligheten, att detta gjordes

rörligt efter växlingarna i kolpriset. Den invändningen kunde framföras,

att ett dylikt, för längre tid gällande avtal icke vore tillrådligt för

någondera parten med hänsyn till de ändringar i priser å råämnen m. m.,

som därunder kunde inträda. De sakkunniga ville emellertid framhålla,

att tillverkningen av sulfitsprit skedde med användande av ett utgångsmaterial,

som saknade marknadsvärde, och att de i kalkylen för tillverkningskostnadernas

beräkning ingående posterna till största delen avsåge

dels de fasta kapitalkostnaderna och dels kostnaderna för kol. Därest priset,

såsom nyss antytts, gjordes beroende av växlingarna i kolpriset, kunde

förutsättas, att eventuella fluktuationer i fråga örn andra kostnadsposter

icke bomme att äga nämnvärd betydelse. Slutligen erinrades, att därest

frivillig överenskommelse ej kunde träffas mellan parterna, möjligheten

stöde öppen att anlita den särskilda nämnd för prissättning av brännvin,

som de sakkunniga föresloge.

Vad beträffade själva avtalsuppgörelsen kunde denna tänkas försiggå i

sådan ordning, att spritcentralen hade att förhandla med ett av suliitspritfabrikanterna

bildat organ, som i avtalsfrågan företrädde fabrikanternas

intressen och med vilket ett gemensamt avtal träffades för medlemmarnas

räkning. Detta organ skulle alltså komma att fylla enahanda

uppgift, som Sveriges bränneriidkarcförening för närvarande fullgjorde

såsom representant för lantbruks- och jästbrännerierna. Det åsyftade organet

syntes, där så visade sig lämpligt, kunna utnyttjas för distributionen

Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 232. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

av den tillverkade motoralkoholen och sålunda i viss utsträckning på uppdrag

av spritcentralen även förmedla hensinfirmornas övertagande av

nämnda vara. Den nu antydda formen för avtalsuppgörelsen borde emellertid

enligt de sakkunnigas mening icke utgöra hinder för att spritcentralen

skulle kunna träffa avtal även med enskild sulfitspritfabrikant, som

till äventyrs icke tillhörde den eventuella organisationen inom sulfitspritindustrien.

Leveranserna av sulfitsprit till tekniska ändamål (skattefri sprit) anse

de sakkunniga icke höra inbegripas i det för längre tid gällande avtalet.

Det framhålles emellertid, att avtalet bör givas sådan innebörd att tillgång

finnes till sulfitsprit för nämnda ändamål till skäligt pris; detta pris

förutsättes skola fastställas antingen genom överenskommelse mellan köpare

och säljare eller av den förut berörda prisnämnden. För leveranserna

av motoralkohol anses i avtalet böra sättas ett maximum å 40 miljoner

liter (99.5 procent).

De sakkunniga erinra, att den föreslagna anordningen under nuvarande

förhållanden måste föra med sig en icke obetydligt ökad kostnad för konsumenterna

av motorbränsle. Då produktionskostnaden framdeles skulle

utgöra grunden för prissättningen å all sprit, kunde det nuvarande priset

å motorsprit, 24 öre per liter, icke bibehållas. Tillverkningskostnaden

för sulfitsprit hade senast av prissättningsnämnden för skattefri sprit

beräknats till 27.75 öre per liter å 95 procent. Två av de sakkunniga hade

beräknat, att vid en modern och välbelägen fabrik tillverkningskostnaden

under gynnsamma förhållanden kunde stanna vid 25 öre per liter

å 95 procent. Till detta belopp skulle emellertid komma kostnaderna för

koncentrering av spriten till motoralkohol samt för denaturering, vilka

kostnader av sulfitspritindustrien angivits till respektive 3.6 öre och l.i

öre. Den sammanlagda framställningskostnaden för motoralkohol skulle

med denna beräkning utgöra 29.7 öre per liter vid fabrik. Örn man med.

hänsynstagande till den handelsvinst, varav sulfitsprittillverkare antages

komma i åtnjutande, rent överslagsvis skulle angiva priset å motoralkoholen

till 32 öre per liter och motsvarande pris å bensin antages vara 9

öre, skulle alltså föreligga en skillnad av 23 öre. För den beräknade maximiproduktionen

av motoralkohol å 40 miljoner liter skulle alltså merkostnaden

för motorsprit i jämförelse med bensin utgöra cirka 9 miljoner kronor.

Denna merkostnad skulle bensinfirmorna dock icke kunna uttaga

enbart vid försäljningen av lättbentyl, då denna vara därigenom skulle

bliva för dyr, utan kostnaden finge sannolikt fördelas å försäljningen i

sin helhet. Emellertid borde uppmärksammas, att ett visst högre pris

under alla förhållanden vore motiverat för spritmotorbränslet, enär tillsatsen

av motoralkohol till bensinen medförde, att blandningen erhölle

vissa värdefulla egenskaper såsom motorbränsle och därför bleve av högre

kvalitet än enbart bensin.

De sakkunniga anföra vidare, att därest statsmakterna icke skulle förlänga

nu gällande skattefrihet för motorspriten, syntes erläggandet av

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl, Maj:ts proposition nr 232.

skatten komma att åligga icke tillverkarna utan spritcentralen. Bolaget

hade i sin tur att inräkna skattesatsen i det pris, som bensinfirmorna

enligt bolagets bestämmande skulle erlägga för den motoralkohol,

de bleve skyldiga att inköpa. Med den lösning av motorspritfrågan, som

de sakkunniga förordat, skulle statsmakterna under alla förhållanden äga

möjligheter att, utan att sulfitspritindustriens intressen komme att beröras,

bedöma spörsmålet örn motorbränslebeskattningen efter de allmänna

synpunkter, som kunde anläggas å frågan.

För införande av systemet med inblandning tvångsvis av sprit i bensin

framlägga de sakkunniga förslag till förordning örn användande av motorsprit

för inblandning i bensin. Förordningen går ut på, bland annat,

att den som till riket inför bensin icke skulle få varan utlämnad från tullverket

med mindre han styrker sig ha av spritcentralen inköpt motorsprit till

myckenhet, motsvarande av Kungl. Maj:t bestämd andel (inköpsprocent)

av den importerade varan. Inköpsprocenten skulle så bestämmas, att all

inom riket tillverkad motorsprit, som beräknades under viss period vara

tillgänglig för försäljning, kunde antagas under perioden vinna avsättning.

Kontrollen å inblandningen skulle handhavas av spritcentralen.

Beträffande jästbrännerierna ha de sakkunniga låtit utföra särskilda

expertutredningar. Efter redogörelse härför anföra de sakkunniga bland

annat:

Av den verkställda expertutredningen framginge, att det vid jästspritfrågans

tidigare behandling med styrka åberopade skälet för spritutvinningens

bibehållande, nämligen att det för bevarande av jästens kvalitet

och hållbarhet vore erforderligt, att jästfabrikationen ägde rum i förbindelse

med sprittillverkning, numera icke kunde anses äga giltighet. Det

fastsloges i utredningen, att det vore möjligt att utan särskilda svårigheter

med hjälp av den s. k. spritfria metoden tillverka jäst av samma höga

kvalitet med avseende å renhet, jäskraft och hållbarhet som med den

spritgivande metoden. I Finland och delvis även i Danmark skedde jästtillverkningen

med spritfri metod. Med hänsyn härtill skulle väl hinder

icke möta för statsmakterna att helt avskriva eller väsentligt begränsa

jästbrännvinstillverkningen. Då emellertid huvudmotivet för de hittills

genom lagstiftningsåtgärder vidtagna inskränkningarna i sagda tillverkning

varit att av intresse för jordbruksnäringen skydda avsättningen av

potatisbrännvin, skulle med den lösning av frågan om potatisbrännvinstillverkningens

ställning, som de sakkunniga förordat, något intresse ur

denna synpunkt icke längre förefinnas att fortgå med restriktiva åtgärder

mot jästbrännvinstillverkningen. Skäl härtill skulle så mycket mindre

vara för handen, som det påvisats, att vissa fördelar i tekniskt och ekonomiskt

hänseende vore att vinna genom den spritgivande metodens användning.

Utredningsmännen hade nämligen framhållit, att vid användandet

av spritgivande jästframställningsmetod ett avsevärt bättre utnyttjande

av melassen kunde ernås, vilket klart framginge av de av utredningsmännen

anförda siffrorna. I samband därmed hade även uttalats,

att det, måhända redan vid nuvarande melasspris men i varje fall elter

endast en relativt obetydlig sänkning av detsamma, syntes möjligt att

framställa alkohol i jästfabrik så billigt, att den kunde tänkas få använd
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ning såsom industrialkohol eller motorsprit. De sakkunniga ville för sin

del härtill foga den anmärkningen, att av betydelse i sistnämnda hänseende

skulle bliva borttagande av melasstullen -— för närvarande 5 öre per kilogram

— varom yrkande bland annat av lantbruksstyrelsen gjorts vid

några tillfällen under senare år. Frågan örn melasstullens bibehållande

borde enligt de sakkunnigas mening göras till föremål för en ingående

prövning.

Vid nu anförda förhållanden ansåge de sakkunniga, att hittillsvarande

begränsning i jästbrännvinstillverkningen icke borde bibehållas utan syntes

det principiellt riktiga vara, att jästfabrikerna gåves full frihet med

avseende å sagda tillverkning. Därest så befunnes med hänsyn till avsättningsförhållandena

ekonomiskt möjligt, borde denna tillverkning sålunda

kunna avse vilka kvantiteter som helst. De områden, som komme att stå

öppna för avsättning av jästspriten, bleve i enlighet med de sakkunnigas

förslag försäljning såsom teknisk sprit samt motorsprit och för export.

De priser, som jästfabrikanterna kunde beräkna erhålla för sprit för nu

angivna ändamål, komme emellertid otvivelaktigt att bliva väsentligt lägre

än det pris, de hittills vid försäljning av spriten till förtäringsändamål

kunnat betinga sig.

Den starka ställning, som jästindustrien kommit att intaga i vårt land,

hade till icke oväsentlig del tillskrivits det förhållandet, att tillstånd att

tillverka brännvin icke medgivits för nyanlagd jästfabrik. En sådan

skulle alltså bliva nödsakad att arbeta under sämre ekonomiska betingelser

än de befintliga jästfabrikerna. Härigenom hade dessa utan särskilt

berättigande erhållit en viss monopolställning. Då jästspriten icke längre

skulle komma till användning för tillverkning av förtäringssprit, syntes

vid tillämpning av 3 § i brännvinstillverkningsförordningen giltig anledning

i allmänhet icke kunna föreligga att förvägra ny jästfabrikant rätt

att tillverka brännvin.

I det betänkande av bevillningsutskottet, som låg till grund för förenämnda

riksdagsskrivelse angående avsättningsförhållandena för inhemsk

sprit, ifrågasattes förbud mot tillverkning av melass- och belbrännvin. Sådant

förbud har även eljest vid skilda tillfällen varit på tal. Såsom

nämnts ha de förut förefintliga tre betbrännerierna under år 1933 inlösts

av bränneriidkareföreningen samt förbundit sig att upphöra med verksamheten.

I avvaktan på definitiva beslut härom bemyndigade 1933 års riksdag

Kungl. Majit att, därest så prövades nödigt, meddela förbud mot tillverkning

av brännvin av sockerbetor under tillverkningsåret 1933/1934. De

sakkunniga anföra, att enär det kunde tänkas att annat nuvarande bränneri

eiler ock för ändamålet nyinrättat bränneri avsåge att upptaga tillverkning

av betbrännvin, spörsmålet örn förbud mot sådant brännvin alltjämt

ägde sin principiella betydelse.

De sakkunniga anföra vidare angående bet- och melassbrännvinet bland

annat:

Då tanken på ett förbud mot tillverkning av betbrännvin och melassbrännvin

närmast torde ha framkommit för att möjliggöra en ökad tillverkning

av potatisbrännvin, syntes, med den ställning de sakkunniga

förordat för potatisbrännvinet, ett dylikt förbud ur nämnda synpunkt icke

vara av något intresse. Icke heller kunde bet- och melassbrännvinets

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

sämre kvalitet motivera tillverkningens förbjudande, därest, såsom de sakkunniga

förordade, dessa slag av brännvin allenast skulle finna användning

såsom teknisk sprit eller som motorsprit. Med hänsyn till den inträdda

förändringen i förutsättningarna syntes det därför icke föreligga

skäl att genom lagstiftningsåtgärder förbjuda denna tillverkning. En

anledning härtill skulle måhända förefinnas beträffande betbrännvinstillverkningen,

enär det kunde göras gällande, att de vid tillverkningen

förbrukade sockerbetorna komme till bättre användning för sockertillverkning.

I verkligheten syntes det förhålla sig så, att möjligheterna för en

fortsatt betbrännvinstillverkning i landet med de sakkunnigas förslag

bleve ganska ringa, enär det pris, som kunde betalas för teknisk sprit och

för motoralkohol, med all sannolikhet icke kunde göra betbrännvinstillverkningen

lönande.

Annorlunda förhölle det sig med tillverkningen av melasshrännvin,

enär denna tillverkning dels visat sig äga betydelse för avsättning av sockerindustriens

överskott av den vid råsockerfabriker och raffinaderier uppkommande

melassen, dels även i verkligheten syntes vara att räkna med

på grund av detta brännvins lägre framställningskostnad.

Efter redogörelser (sid. 54 o. f.) för tillverkningen av melass, dess avsättning

för olika ändamål samt de tillämpade priserna ävensom för vissa av

Svenska sockerfabriksaktiebolaget utförda preliminära beräkningar över

framställningskostnaden vid sprittillverkning i större melassbränneri

vid olika melassavverkning och olika melasspriser anföra de sakkunniga:

Då det tillverkningspris å sulfitsprit, varmed de sakkunniga ansett sig

kunna räkna, utgjorde 25 öre per liter å 95 procent eller cirka 13 öre per

liter å 50 procent, framginge av beräkningarna, att melassbrännvinet vid

tillverkning i angiven skala åtminstone vid ett melasspris av högst 4 öre

per kilogram syntes vara konkurrenskraftigt med sulfitspriten. Då exportmedelpriset

under senare år nedgått till allenast omkring 2 öre per

kilogram, ville de sakkunniga understryka, att därest fråga vore örn brännvinstillverkning

för förbrukning av överskottslager av melass, det som

regel borde gälla, att sockerindustrien därvid icke borde äga tillgodogöra

sig melasspriser, som vore väsentligt högre än örn överskottet skulle ha

försålts å världsmarknaden.

De sakkunniga framhålla, att den i spritcentralens avtal med bränneriidkareföreningen

tillämpade principen örn potatisbrännvinet såsom norm

för prissättningen å jäst-, melass- och hetbrännvin icke kunde anses lämplig,

samt anföra vidare härutinnan:

Lika väl som potatisbrännvinspriset ytterst vore beroende på potatispriset,

borde jästbrännvinets och melassbrärmvinots pris vara avhängigt

av melasspriset. Då priserna å potatis och å melass icke följde varandra,

utan betydande skiljaktigheter härvidlag kunde påvisas, torde inses, att

potatisbrännvinets pris icke kunde vara något rationellt underlag för priset

å jästbrännvin och melassbrännvin. Priset å melass för brännvinstillverkning

och jästfabrikation hade exempelvis kampanjen 1928/1929 varit

cirka 13 öre, respektive 11 öre per kilogram, under det att sagda pris kampanjen

1931/1932 utgjort för båda ändamålen allenast cirka 5 Va öre elior

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ungefär hälften. Potatispriset i brännvinskalkylen hade den förra kampanjen

varit 3 kronor 10 öre per hektoliter och den senare 3 kronor, alltså

praktiskt taget lika. Enligt de sakkunnigas mening horde i allmänhet

till grund för prissättningen läggas tillverkningskostnaden vid ett modernt

bränneri med rationellt bedriven tillverkning, varigenom en skälig reglering

av brännvinstillverkarnas vinstförhållanden kan ernås. Någon anledning

att för fastställande av priset å jästbrännvin, melassbrännvin och

hetbrännvin taga potatisbrännvinspriset till utgångspunkt borde enligt

de sakkunnigas förslag så mycket mindre vara för handen, som användningen

av dessa slag av brännvin i fortsättningen komme att sammanfalla

med sulfitspritens. I prishänseende borde de alltså närmast jämställas

med sistnämnda spritsort.

De sakkunniga förutsätta, att även priset å sistberörda tre slag av sprit

bestämmes genom överenskommelse eller, där så ej kan ske, av berörda

prisnämnd. I detta sammanhang yttra de sakkunniga, att örn och i vad

mån dessa slag av sprit — vilka komme att vinna avsättning allenast såsom

teknisk sprit och motorsprit — skulle ifrågakomma till leverans till

av nämnden åsatt pris, självfallet finge prövas av spritcentralen och att

frågan härom framför allt bleve beroende på, huruvida inköpsbehovet och

det angivna priset kunde motivera inköp av spriten till berörda ändamål.

Såsom redan antytts föreslå de sakkunniga jämväl, att spritcentralen

skall övertaga de partihandelsrättigheter för annan skattefri sprit än motorsprit,

som nu — intill den 1 oktober 1934 — innehaves av Aktiebolaget

Skattefri sprit samt att spritcentralen dessutom skall bliva ensam partihandlare

med motorsprit, vilket slag av sprit nu må säljas utan förmedling

av oktrojerad partihandlare. Härom anföra de sakkunniga:

Redan den omständigheten, att staten numera till sitt förfogande hade

ett under dess kontroll stående och i ekonomiska och tekniska avseenden

kvalificerat monopolorgan på sprithandelns område, kunde utgöra

ett skäl för övervägande att till detta monopolföretag lägga även handeln

med den skattefria spriten. Ett sådant sammanförande av all partihandel

med sprit funne de sakkunniga utgöra en fullt rationell anordning,

ägnad att säkerställa det allmännas intressen på detta område och innebärande

en förenkling i det nuvarande systemet med två vid varandras

sida ställda partihandelsorgan. Det nuvarande systemet hade otvivelaktigt

medfört en dubbelorganisation samt i vissa fall en onödig omgång.

Exempelvis kunde nämnas, att partihandlaren med skattefri sprit för

närvarande hade att hos spritcentralen inköpa vissa slag av sprit för sin

försäljning. I varje fall läte det sig svårligen tänkas, att något visst

spritindustriintresse, såsom nu vore fallet, i fortsättningen skulle kunna

anförtros utövandet av rätten till partihandel med skattefri sprit, enär

enligt de sakkunnigas förslag produktionen från flera kategorier av brännvinstillverkare

vore avsedd att kunna vinna avsättning såsom skattefri

sprit. Härav följde, att ombyte av partihandlare i detta sammanhang under

alla förhållanden sannolikt komme till stånd. Framför allt funne

emellertid de sakkunniga en centralisering av upphandlingen av all tillverkad

sprit bliva erforderlig för att ernå enhetlig behandling av prissättnings-

och upphandlingsfrågorna samt för att hos ett gemensamt or
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

gan kunna samla all sakkunskap på området. De sakkunniga syftade härvid

särskilt på de viktiga spörsmål, som komme att föreligga, därest en

utökad användning av sulfitsprit till motorbränsle genom tvångsinblandning

av sprit i bensin skulle komma till genomförande. För sådant ändamål

krävdes ett väl kvalificerat organ, som å det allmännas vägnar kunde

träffa avgöranden angående priser och leveranser av dylik sprit samt taga

befattning med tekniska spörsmål angående inblandningsförfarandet. För

dessa uppgifter borde det statliga monopolorganet vara bäst skickat. Därest

man framdeles avsåge att upptaga skatt å motorsprit, skulle detta

givetvis skattetekniskt låta sig lätt genomföra, därest all motorsprit komme

att passera genom det statliga monopolorganet.

Då de sakkunniga föresloge denna utvidgning av spritcentralens verksamhet,

ville de icke underlåta att framhålla, att bolaget därmed ställdes

inför en synnerligen maktpåliggande uppgift, vars riktiga handhavande

vore av stor ekonomisk betydelse icke allenast för bolaget självt utan aven

för de näringsgrenar, vilka såsom tillverkare eller förbrukare av sprit berördes

av bolagets verksamhet. Främst gällde detta prispolitiken med avseende

å inköp och försäljning av sprit. Därjämte ville de sakkunniga

understryka vikten av att uppmärksamhet även i fortsättningen ägnades

åt att söka utfinna nya avsättningsområden för sprit för tekniska, ändamål.

På detta område hade den nuvarande partihandlaren, Aktiebolaget

Skattefri sprit, nedlagt ett framgångsrikt arbete och vidtagit anordningar,

som resulterat i en avsevärd stegring i avsättningen av sprit för

olika ändamål. För utnyttjande av nämnda bolags erfarenheter och sakkunskap

även å andra områden av partihandeln finna de sakkunniga

lämpligt, att spritcentralen, i den utsträckning så kunde ske, vid övergången

övertoge hos Aktiebolaget Skattefri sprit anställd personal.

Beträffande spritcentralens beräkning av avsättningspriset å olika slag

av sprit anföra de sakkunniga, att bolaget borde äga att i skälig utsträckning

vidtaga sådana jämkningar, att å sprit, som disponerades för förtäringsändamål,

uttoges ett högre pris än å sprit för tekniska ändamål

och såsom motoralkohol samt att en motsvarande inbördes gradering även

skulle kunna vidtagas beträffande sprit för de båda sistnämnda ändamålen.

I likhet med vad nu vore fallet vid Aktiebolaget Svensk sprits försäljning

av sulfitsprit, skulle detta lia till syfte att, där så befunnes lämpligt,

åstadkomma ett förbilligande av i första hand motoralkoholen men

även av sprit för tekniskt bruk.

I detta sammanhang uttala de sakkunniga, att enligt deras mening

spritcentralen icke borde äga uttaga handelsvinst av sin rörelse mod

skattefri sprit och motoralkohol utan allenast göra sig täckt för havda

kostnader för denna rörelse.

I fråga örn sammansättningen av den prisnämnd, som enligt vad förut

nämnts skulle anlitas vid ali spritförsäljning till spritcentralen, därest

överenskommelse ej träffas, föreslå dc sakkunniga viss ändring i förhållande

tili vad som gäller örn den motsvarande prisnämnd, som nu finnes,

nämligen den som enligt 24 § brännvinstillverkningsförordningen må fungera

vid brännvinsförsäljning till partihandelsbolag enligt rusdrycksförsäljningsförordningen.

Med den statliga karaktär, som spritcentralen nu
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

mera erhållit, anses det icke vara behövligt eller lämpligt, att Kungl.

Majit utöver ordföranden även förordnar två ledamöter av nämnden, enär

det allmännas intressen synts få anses tillgodosedda genom bolagets

representanter. Då vardera parten skulle utse två representanter, skulle

härigenom antalet ledamöter i nämnden reduceras till fem, och nämnden

skulle därmed erhålla enahanda sammansättning, som i 13 § i förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket föreskrivits rörande den nämnd, som har att bestämma priset å

inom riket odlad tobak, avsedd att levereras till aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

Beredande av tillgång för nämnden till erforderlig speciell

sakkunskap å området har synts lämpligen böra ske genom tillkallande

av experter.

De vid betänkandet fogade förslagen till förordningar örn ändrad lydelse

i vissa delar av brännvinstillverkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen

och 1918 års förordning örn handel med skattefri

sprit innefatta i huvudsak endast sådana ändringar, som i det föregående

äro omnämnda eller som föranledas av förslaget örn ett gemensamt partihandelsbolag.

Dock må erinras, att den nu gällande begränsningen i tillverkningsrätten

för andra brännerier än jäst- och sulfitbrännerier till

manaderna oktober—maj föreslås borttagen. Såsom motivering härför

anföres, att denna tidsbegränsning på grund av nu gällande inskränkningar

i förfoganderätten över tillverkat brännvin numera saknade betydelse

för sitt ursprungliga syfte; i varje fall funne de sakkunniga, att en

sådan begränsning skulle verka omotiverat hinderlig för melassbränneriernas

vidkommande.

Sedan de sakkunniga erinrat, att spritcentralens övertagande av partihandeln

med skattefri sprit även förutsatte mindre ändringar dels i bolagsordningen

för bolaget, dels i gällande avtal med staten angående upplåtande

åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker, dels ock

i den av Kungl. Majit utfärdade instruktionen för bolagets direktörsråd,

anföra de sakkunniga slutligen, att vad beträffade genomförandet av de i

betänkandet föreslagna reglerande åtgärderna angående tillverkningen

och avsättningen av brännvin med därvid angivna villkor och synpunkter,

syntes, i den mån icke bestämmelser härom enligt de framlagda ändringsförslagen

inflöte i brännvinstillverkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen

och förordningen angående handel med skattefri

sprit eller innefattades i förordningen örn användande av motorsprit

för inblandning i bensin, särskilda föreskrifter i ämnet icke behöva utfärdas.

Därest förslaget godkändes av statsmakterna, syntes de synpunkter,

åt vilka de sakkunniga i sitt betänkande givit uttryck, kunna få tjäna

såsom direktiv för spritcentralen, i vad på bolaget ankomme.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

41

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Inom finansdepartementet ilar utarbetats en sammanfattning av de yttranden,

som avgivits över de sakkunnigas förslag. Sammanfattningen

torde få fogas såsom bilaga till dagens statsrådsprotokoll. De yttranden,

som avse förslaget i vad rör tillverkningen och användningen av inhemsk

sprit, upptagas i sammanfattningen under en särskild avdelning (s. 87

o. f.), till vars innehåll jag torde få hänvisa.

Såsom jag anförde, då Kungl. Maj :t lämnade bemyndigande till de sakkunnigas

tillkallande, har med den verkställda, av riksdagen begärda utredningen

åsyftats att upptaga hela problemet örn sprittillverkningens

ordnande i vårt land till ett allsidigt bedömande ur skilda synpunkter

och ett avvägande mellan de olika intressen, som på detta område göra

sig gällande. Av utredningen såväl som de avgivna yttrandena framgår,

att en rationell lösning av denna fråga är förenad med icke ringa

svårigheter och att betydande intressemotsättningar därvid framträda.

Det synes emellertid också ådagalagt, att den nuvarande ordningen medfört

eller hotar att medföra olägenheter, vilka det är angeläget för statsmakterna

att söka såvitt möjligt undanröja. Jag tänker då särskilt på

de av olika orsaker alltmera försämrade avsättningsförhållandena för

potatissprit och därav föranledda svårigheter för jordbruksnäringen i

bränneridistrikten, icke minst för sådana potatisodlare som ej äro delägare

i bränneri. I samband därmed står, att befogade erinringar torde

kunna framställas mot de hittills tillämpade principerna för prissättningen

vid inköp av olika slag av sprit. Särskilt synes detta gälla i fråga örn

jäst- och melasspriten. Beträffande potatisbrännerierna torde prissättningsprinciperna

jämte avsättningssvårigheterna ha inverkat menligt

även å driftsförhållandena. I vad rör sulfitspriten framträder, alldeles

oavsett de åtgärder som vidtagas beträffande övriga spritsorter, ett behov

av en reglering av avsättningsförhållandena, framför allt därför att

avsättning för motorspriten hittills endast kunnat erhållas tack vare en

provisorisk befrielse från motorspritskatten — vilken befrielse upphör att

gälla den 1 juli 1934 — i förening med den omständigheten, att de båda

partihandelsbolagen för av dem inköpt sulfitsprit erlagt väsentligt högre

priser än sulfitspritfabrikerna erhållit för den sulfitsprit, som använts

till motorbränsle.

Grundtanken i de sakkunnigas förslag kan sägas vara, att det genom

lagstiftningen skulle fastslås såsom en huvudprincip för avsättningens

ordnande att, därest icke särskilda förhållanden föreligga, potatisspriten

skall användas för förtäringsändamål och andra slag av sprit för

övriga ändamål, d. v. s. såsom motorsprit och för andra tekniska ändamål.

Då detta skulle innebära ökad användning av potatissprit samt ett

Departe
ments
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

undanträngande av övriga spritsorter från förtäringsområdet föreslås

vinnande av nya avsättningsområden för de senare spritsorterna genom

tvångsförsäljning av motorsprit till bensinfirmorna för inblandning i

bensinen. I syfte att garantera ökad avsättning av motorsulfitsprit —

från omkring 20 till 80 miljoner liter av normalstyrka — föreslås vidare

denna tvångsförsäljning småningom utsträckt utöver vad som med hänsyn

till berörda förhållanden erfordras. I fråga örn jäst- och melasspriten

föreslås ingen motsvarande kompensation utan tänkes dessa spritsorters

utrymme i konkurrensen bliva beroende av, huruvida de kunna försäljas

till ett sådant pris att deras inköpande och användning jämte sulfitspriten

kan anses ekonomiskt försvarligt.

Innan jag går att taga ståndpunkt till de särskilda förslagen skall jag

tillåta mig anföra vissa allmänna synpunkter.

Därest man kunde utgå ifrån, att den för landets behov erforderliga spriten

alltid borde anskaffas på billigaste sätt, skulle det utan tvivel för närvarande

vara fördelaktigast att i stället för inhemsk sprit inköpa utländsk

sådan. Av förut lämnade uppgifter framgår, att de inhemska brännerierna

för den råsprit, som motsvarar ett års förbrukning för alla olika

ändamål eller således omkring 55 miljoner liter av normalstyrka, nu erhålla

sammanlagt i runt tal 10 miljoner kronor. Å världsmarknaden kan

för närvarande erhållas rektificerad sprit till ett pris fritt svensk hamn,

som — omräknat i råsprit — för hela nämnda kvantitet torde röra sig omkring

ett belopp av 5 miljoner kronor, frånsett tull. Till belysning av dessa

siffror kan erinras, att även med en utökning av den inhemska potatisbränningen

i enlighet med de sakkunnigas förslag priset å potatisodlarnas

sammanlagda leveranser av fabrikspotatis till brännerierna icke skulle

uppgå till mera än 3 å 4 miljoner kronor. Det låga priset å utländsk

sprit förklaras emellertid av, att det är fråga örn från skilda länder härrörande

produktionsöverskott, som utbjudes på marknaden till priser som

säkerligen i allmänhet icke motsvara de verkliga produktionskostnaderna.

Det sålunda skapade prisläget är uppenbarligen mycket oberäkneligt och

underkastat hastiga växlingar. Även under mera lugna ekonomiska förhållanden

skulle goda skäl kunna anföras mot tanken att låta den inhemska

produktionen anpassa sig efter ett dylikt världsmarknadspris, och i

nu rådande läge torde dessa skäl äga sådan styrka att det icke synes nödvändigt

att närmare överväga möjligheten att bygga vår spritförsörjning

på importerad vara.

Detta har heller icke från något håll allvarligt ifrågasatts. Däremot

har såväl i vissa yttranden som i den allmänna diskussionen rörande fördelningen

av den inhemska produktionen gjorts gällande, att eftersom

produktionskostnaden för potatisråsprit vore vida högre än för huvuddelen

av annan inhemsk råsprit, det icke vore ekonomiskt försvarligt att

stödja produktionen av potatissprit. För undvikande av missförstånd

vill jag redan nu framhålla, att detta säkerligen med fullt fog kan an
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

föras och jämväl hör tillmätas avgörande betydelse i fråga örn användningen

av potatissprit såsom motorsprit eller annan teknisk sprit men att

synpunkten i allt fall icke har samina berättigande i fråga örn användningen

för förtäringsändamål. Enligt vad från spritcentralen lämnade

uppgifter utvisa äro nämligen kostnaderna för råspritens förvandlande

till färdig vara, avsedd för förtäringsändamål, så mycket större för sulfitspriten

än för potatisspriten att detta till en ej ringa del uppväger skillnaden

mellan produktionskostnaderna för de olika slagen av råsprit. Härtill

kommer att potatisspriten sedan gammalt använts och alltjämt är den

sprit som huvudsakligen efterfrågas för förtäringsändamål samt att möjligheten

tili en obetydlig prissänkning för konsumenterna icke å detta

område lärer böra tillmätas någon nämnvärd betydelse, därest ur

andra synpunkter potatisbränningens bibehållande anses önskvärt.

Den plan för tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit, som

jag i det följande skall framlägga, innebär i många avseenden betydande

ingrepp i fri konkurrens och enskild näringsverksamhet. Detta är emellertid

i fråga örn dessa näringsgrenar ingenting nytt. Det faktiska monopol

för vissa enskilda, som i fråga örn sprittillverkningen i stor utsträckning

kan anses föreligga, har redan förut medfört ett reglerande ingripande,

och vid den ytterligare utformning av monopolrättigheterna, som

nu föreslås, är det endast naturligt, att en genomgripande kontroll från

det allmännas sida åvägabringas.

Enligt min mening ha avsättningsförhållandena för potatisspriten under

de sista åren utvecklat sig på ett sådant sätt att ett ingripande från

statsmakternas sida för näringens stödjande nu synes vara av behovet påkallat.

Under tioårsperioden före världskriget uppgick potatisbränneriernas

genomsnittliga årstillverkning till omkring 30 miljoner liter av normalstyrka,

under det att brännerierna under de sista sju tillverkningsåren

i genomsnitt kunnat sälja endast omkring 21 miljoner normalliter. Än

mera betyder emellertid, att spritcentralens inköp under sistlidet tillverkningsår

— 22 miljoner liter — samt det avtalade inköpet under löpande

tillverkningsår — 19.4 miljoner liter — i verkligheten avsevärt överstigit

behovet, i följd varav inköpen av potatissprit under de närmast följande

åren kunna väntas bliva väsentligt lägre, därest icke antingen inköpen av

andra spritsorter starkt begränsas eller ock spritcentralens lager skola

ytterligare ökas. En av mig i det föregående omnämnd tablå 1 torde utvisa,

att därest spritcentralen årligen skulle inköpa jäst-, melass- och sulfitsprit

till samma mängd som sistlidet tillverkningsår, således omkring 10.7 miljoner

liter av normalstyrka, och därest spritcentralens försäljning av inhemsk

sprit icke komme att uppgå till större kvantiteter än under år 1933,

således omkring 26.2 miljoner normalliter, bolagets årliga inköpsbehov

av potatissprit icke skulle komma att röra sig örn mera än cirka 15

miljoner normalliter. Under de närmaste åren skulle på grund av de sista

1 Sid. 22.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

årens lagring inköpen bliva än mindre; i detta sammanhang vill jag omnämna

att enligt vad spritcentralen meddelat inköpsbehovet för innevarande

tillverkningsår icke uppgått till mera än 12 miljoner normalliter.

Vad som under nämnda omständigheter påkallar ett ingripande är enligt

min mening den betydelse, som odlingen av fabrikspotatis har för

jordbruksnäringen i bränneridistrikten. Denna betydelse är allmänt erkänd

och såväl de sakkunnigas utredning som de avgivna yttrandena

innehålla många vittnesbörd härom. Med denna utgångspunkt för ett ingripande

från det allmännas sida till stödjande av potatisbränningen

framstår det emellertid såsom en förutsättning, att fördelarna av statsingripandet

verkligen komma potatisodlarna i gemen i ifrågavarande

landsändar till del och icke till huvudsaklig del stanna hos ett mindre antal

av bränneriernas delägare. Till de garantier härför, som böra skapas,

skall jag senare återkomma.

Olika former för tryggande av potatisspritens avsättning kunna självfallet

tänkas. Närmast till hands synes mig emellertid ligga en lösning

i den riktning, som de sakkunniga föreslagit. Dels innebär nämligen

denna en anknytning till det förhållandet, att förtäringsspriten sedan

gammalt väsentligen härrört från potatisspriten, och dels synes denna

lösning kunna antagas medföra en årlig avsättningskvantitet, som motsvarar

skäliga anspråk från potatisbränneriernas sida. I sistnämnda hänseende

vill jag erinra, att enligt förut lämnade uppgifter spritcentralens

försäljning av inhemsk sprit för förtäringsändamål under år 1933 uppgått

till 21 miljoner normalliter; tages även hänsyn till den vid rening

av potatisråbrännvinet uppkommande s. k. sekunda spriten — vilken

liksom hittills skulle säljas som skattefri sprit — skulle den föreslags

na ordningen innebära ett inköpsbehov av potatisråsprit å omkring

24 miljoner normalliter. På grund av de sista årens lagring måste

visserligen inköpsbehovet under de närmaste åren bliva lägre — under

förutsättning av oförändrad konsumtion — men jag utgår ifrån, att spritcentralen

med hänsyn till syftet med de ifrågavarande åtgärderna icke på

en gång utan först småningom nedbringar sina lager till normal nivå.

En fördel med den föreslagna ordningen synes även ligga däri, att

potatisbränneriernas avsättningsmöjligheter skulle automatiskt regleras

med hänsyn till utvecklingen på området. Ur denna synpunkt är lösningen

att föredraga framför såväl föreskrifter örn bestämda kvantiteter som

sådana anordningar, vilka innebära att Kungl. Maj :t eller någon för ändamålet

tillsatt nämnd årligen skulle bestämma inköpskvantiteterna. Man

synes kunna ha anledning förvänta, att en lösning i enlighet med vad nu

förordats skulle leda till en utjämning av de meningsskiljaktigheter, som

särskilt de senaste åren framträtt mellan spritcentralen och bränneriidkareföreningen,

då det gällt att avtala örn inköpskvantiteten.

En viss jämkning i den angivna principens innebörd anser jag emellertid

böra göras. Det kan nämligen med visst fog invändas, att tillräcklig

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

anledning icke föreligger att helt förbjuda fortsatt försäljning av de särskilda

märken sulfitsprit för förtäring, som blivit i viss mån inarbetade,

örn syftet att förbehålla potatisspriten en mot förtäringsspriten svarande

kvantitet ändock kan bliva tillgodosett. Detta synes mig kunna ske, därest

man medgiver partihandelsbolaget att i mån av efterfrågan tillhandahålla

även annan inhemsk sprit än potatissprit för förtäringsändamål under

förutsättning att i stort sett motsvarande mängd potatissprit — oberäknat

den sekunda spriten — användes för försäljning som skattefri sprit. Med

en på så sätt jämkad regel kan anordningens innebörd även angivas

så, att partihandelsbolaget under alla förhållanden kommer att årligen

förbruka en kvantitet potatisråsprit, som motsvarar avsättningen av olika

slag av inhemsk sprit till förtäringsändamål jämte den vid rening av råspriten

uppkommande sekunda spriten.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit finner jag det

vidare klart, att nu angivna regler icke böra fastlåsas i sådan form, att

möjligheter till undantag belt uteslutas. Det synes sålunda böra läggas

i Kungl. Majits hand att medgiva avvikelse. I likhet med de sakkunniga

anser jag dock att sådant medgivande bör lämnas endast då särskilda

förhållanden det påkalla; vissa exempel härå lämnas av de sakkunniga.

Det lärer i detta sammanhang böra påpekas, att de sakkunnigas förslag

icke innefattar någon bestämmelse örn företräde för viss spritsort i fråga

örn all den försäljning, som spritcentralen nu jämlikt rusdrycksförsäljningsförordningen

bedriver. Bolaget försäljer nämligen också — jämlikt

en särskild kungörelse den 18 december 1918 (nr 987) 1 — sprit för vetenskapliga,

medicinska, farmaceutiska, tekniska, industriella och likartade

ändamål; i den mån denna sprit, vilken plägar benämnas skattelagd sprit,

säljes för andra än förtäringsändamål — vilket till övervägande grad är

förhållandet — skulle härför få användas vilket spritslag som helst. Det

bar bär under sistlidet år rört sig örn en kvantitet av omkring l.i miljon

normalliter. Härav utgör så mycket som omkring 1 miljon liter sulfitsprit,

huvudsakligen därför att denna sprit för dessa ändamål ställer sig väsentligt

billigare. Någon ändring i avsättningsförhållandena för detta

konsumtionsområde anser jag lika litet som de sakkunniga böra göras.

Annan spritförsäljning än den nu sagda äger rum jämlikt förordningen

örn handel med skattefri sprit. Från detta användningsområde skulle

potatisspriten enligt de sakkunnigas förslag i princip uteslutas, frånsett

dock den vid rening av sådan sprit uppkommande sekunda spriten. Såsom

de sakkunniga erinrat förekommer emellertid för närvarande i mindre

utsträckning att även annan potatissprit säljes såsom skattefri sprit, nämligen

då någon med hänsyn till spritens användning för särskilda tekniska

eller vetenskapliga ändamål är i behov av just potatissprit; sammanlagda

kvantiteten härav, vilken i likhet med sekunda spriten försäljes

av spritcentralen till Aktiebolaget Skattefri sprit och sedan vidare till

kunderna, har under det sista året uppgått till omkring 165,000 liter av

1 Senaste lydelse se Sv- lfs. 1923: 3G4.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

normalstyrka. För att även i fortsättningen möjliggöra sådan försäljning

föreslå de sakkunniga, att Kungl. Majit i för varje år bestämd utsträckning

skulle få medgiva undantag från huvudregeln, att potatissprit — frånsett

den sekunda spriten — icke skulle få användas för försäljning jämlikt

förordningen örn handel med skattefri sprit. Med den jämkning i de sakkunnigas

regel rörande potatisspritens användning för förtäringsändamål,

som jag nyss föreslagit, torde emellertid få förutsättas, att spritcentralen

skall bliva skyldig att regelmässigt varje år använda åtminstone mindre

kvantiteter potatissprit, utöver den sekunda spriten, såsom skattefri

sprit, och med hänsyn härtill torde årliga medgivanden av Kungl. Majit av

nämnda innebörd icke erfordras. Någon annan regel i fråga om potatisspritens

användning såsom skattefri sprit synes icke behöva uppställas än att

detta icke, med mindre Kungl. Majit på grund av särskilda förhållanden

det medgiver, må ske i större omfattning än som följer av regeln att

annan sprit än potatissprit endast i utbyte mot sådan sprit må komma

till användning för förtäringsändamål.

Gentemot de sakkunnigas i det föregående återgivna uttalanden i fråga

örn prissättningen vid spritcentralens inköp av potatissprit har jag icke

något att erinra. Därest sålunda angivna principer komma till tillämpning,

torde härav åtminstone i viss grad komma att framtvingas en rationalisering

av potatisbränneriernas nu på många håll mycket föråldrade

driftsmetoder. I samma riktning lärer verka den större säkerhet i

fråga örn avsättningen, som förevarande förslag innebär. Såsom de sakkunniga

framhållit bör man ock lia anledning förmoda, att bränneriidkareföreningen

härefter mer än hittills bland medlemmarna verkar för

en ändamålsenlig anordning av driften.

De sakkunniga ha även uttalat önskemål örn sammanslagning av brännerier

för vinnande av bättre ekonomiskt utbyte av driften men däremot

efter gjorda undersökningar förklarat sig icke kunna förorda någon på

det allmännas initiativ företagen, enhetlig koncentration av brännerierna

till ett färre antal. Dock ifrågasättes, huruvida icke spritcentralen

skulle äga inrätta ett eller ett par stora brännerier, därvid marginalen

utöver den nuvarande potatissprittillverkningen skulle utnyttjas. De av

de sakkunniga anförda skälen för denna anordning, vilka jag i det föregående

återgivit, synas mig förtjäna allt beaktande. Närmare ståndpunkt

till denna fråga torde Kungl. Majit få tillfälle taga, därest ansökning

örn inrättande av sådana brännerier av spritcentralen göres. Jag

vill i detta sammanhang endast framhålla, att därest sådana nya brännerier

skola inrättas, tidpunkten härför samt bränneriernas tillverkningskvantitet

måhända i någon mån böra bliva beroende av, huru snabbt

spritcentralens nu befintliga lager av potatissprit kunna komma att minskas.

Jag skall härefter övergå till frågan, huru de fördelar, som beredas

potatisbrännerierna, skola kunna komma potatisodlarna i gemen till

godo. önskemål örn åtgärder i sådan riktning ha i anknytning till en

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

särskild motion i ämnet uttalats i den ena av ifrågavarande riksdagsskrivelser

men ha ytterligare aktualiserats genom förevarande förslag örn

ökad potatisbränning. Det bör då först framhållas, att det gällande koncessionssystemet

kan sägas innebära att för innehavarna av de nuvarande

potatisbrännerierna skapats ett faktiskt monopol å tillverkning av potatissprit.

Detta skulle visserligen i någon mån brytas, därest spritcentralen

erbölle tillstånd att—utom vid det potatisbränneri som bolaget redan

innebar — ytterligare vid något eget bränneri bedriva tillverkning

av potatissprit, men det är uppenbarligen icke förty synnerligen angeläget

tillse att statsmakterna icke ensidigt gynna de nuvarande bränneriinnebavarna.

I fråga örn leveranserna av bränneripotatis torde under

de gångna åren vissa missförhållanden ha framträtt. Sådan potatis

bar visserligen, enligt de från brännerierna lämnade uppgifterna, i sammanlagt

ej ringa utsträckning — under tillverkningsåret 1932/1933 inemot

30 procent — fått levereras av andra än delägare, men åtminstone på

flera håll torde leveranserna i alltför stor utsträckning ba förbehållits

delägarna själva. Vid ett ökat behov av potatis är det antagligt att detta

i första band skulle fyllas genom delägarna själva. Belysande är i detta

avseende utvecklingen vid stärkelsefabrikerna; av uppgifter som lämnats

mig från statens potatismjölsnämnd framgår nämligen, att då potatisavverkningen

under innevarande kampanj minskats, detta genomgående

gått ut över icke-delägare mera än över delägare. — I vad rör priset

på potatisen bar visserligen bränneriidkareföreningen under senare

år plägat uppmana sina medlemmar att betala det vid brännvinsprisets

bestämmande kalkylerade potatispriset, men det lärer icke alltid

lia lyckats föreningen att genomföra detta krav. Då det nu gäller att

vidtaga en åtgärd, varigenom behovet av bränneripotatis skulle ökas, synes

det nödvändigt skapa garantier för att följden härav blir den åsyftade. Någon

annan möjlighet synes då icke finnas än att bereda något statligt

organ befogenhet att meddela föreskrifter angående de särskilda bränneriernas

potatisinköp och de därvid tillämpade priserna. Med hänsyn till

bränneriernas monopolställning synes häremot icke kunna vara något att erinra.

Lämpligen torde detta syfte kunna vinnas på det sättet, att i brännvinstillverkningsförordningen

insättes en bestämmelse, att tillverkare skall

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande användning och inköp

av råämnen, vilka kunna meddelas av Konungen eller av myndighet som av

Konungen därtill bemyndigas, samt underkasta sig den tillsyn å föreskrifternas

efterlevnad, varom Konungen förordnat, överträdelse härav skulle

enligt 37 § i förordningen kunna straffas med dagsböter. En kontroll,

liknande den som här avses, utövas för närvarande i fråga örn stärkelsefabrikerna

av statens potatismjölsnämnd, och så länge denna nämnd

finnes tänker jag mig närmast att åt denna bör anförtros att övervaka

även avsättningen av fabrikspotatis till brännerierna; uppenbarligen äro

stora fördelar förenade med att övervakningen av stärkelsefabrikernas

och potatisbränneriernas råvaruinköp icke delas å två organ. Må
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

hända kan det komma att visa sig lämpligt att förstärka nämnden med

någon person, som besitter speciell sakkunskap i fråga örn brännerihanteringen.

Huruvida nämnden skall behöva meddela mera detaljerade eller

endast allmännare föreskrifter torde få bero på skördeförhållandena med

flera faktorer.

Brännvinstillverkningsförordningen förutsätter möjligheten av, att

även utländska råämnen, såsom majs eller utländsk potatis, kunna komma

till användning i potatisbrännerierna, i det att för sådant fall stadgas

en särskild tillverkningsavgift. Såsom nämnts anse emellertid de

sakkunniga såsom villkor för de förbättrade avsättningsförhållandena

böra gälla, att utländska råämnen ej användas. Vidare förutsättes, att

användning av spannmål i potatisbränneri i regel icke må avse större

myckenhet än som erfordras för framställning av det behövliga maltet;

undantag härifrån anses dock kunna medgivas för användande av skadad

spannmål, slösäd o. dyl. vid inmäskningen. För egen del kan jag i

stort sett ansluta mig till dessa uttalanden. Frågan sammanhänger tydligen

med den reglering av potatisleveranserna till brännerierna, som jag

förutsatt att potatismjölsnämnden skulle handhava, och det torde böra

ankomma å nämnden att vid denna reglering även tillse, att berörda principer

för råvaruanvändningen följas. Härav kan troligen föranledas en

ej ringa ökning i potatisavverkningen, ty av allt att döma användes för

närvarande vid brännerierna i vårt land mera spannmål för maltframställningen

än som är erforderligt. Enligt min mening hör som regel icke

spannmål av något slag i brännerierna användas för annat än maltframställningen.

Jag övergår nu till behandling av frågan, vilka åtgärder som böra vidtagas

för reglering av avsättningsförhållandena för andra slag av sprit

än potatissprit.

Såsom nämnts skulle dessa andra slag av sprit enligt de sakkunnigas

förslag vara hänvisade till andra avsättningsområden än till förtäringsändamål

och således användas för tekniskt bruk och som motorsprit. Vad

först angår sulfitspriten, som för närvarande erhåller avsättning för förtäringsändamål

till en myckenhet av uppemot 2 miljoner normalliter örn

året, tänka sig de sakkunniga att icke blott full kompensation för förlusten

av nämnda avsättningsområde beredes utan även en avsevärt ökad

produktion säkerställes. Under det att motorsulfitsprit senaste tillverkningsår

försålts till en myckenhet av uppemot 10 miljoner liter å 99.5 procent,

motsvarande omkring 20 miljoner liter av normalstyrka, skulle nämligen

genom tioårigt kontrakt med partihandelsbolaget säkerställas avsättningen

för — efter hand som ytterligare sulfitbrännerier kunde komma

att utbyggas — upp till 40 miljoner liter motorsprit, motsvarande omkring

80 miljoner normalliter. Dessutom tänkes försäljningen till vanlig skattefri

sprit, som senaste året uppgått till omkring 11 miljoner liter av normalstyrka,

fortgå såsom hittills, dock enligt vad jag strax skall utveckla i

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

49

viss mån i konkurrens med jäst- ock melassprit. Avsättningen för den

ökade kvantiteten motorsprit skulle enligt de sakkunniga beredas genom

tvångsförsäljning för inblandning i bensin.

Mot ett genomförande av så vittgående åtgärder lia i de avgivna yttrandena

anförts ganska stora betänkligheter. Särskilt bar framhållits den

ökade belastning, som härigenom skulle läggas å motortrafiken, därvid

åberopats de sakkunnigas överslagsvis gjorda beräkning att vid fullt genomförande

av förslaget belastningen skulle uppgå till 9 miljoner kronor

örn året eller således, fördelat å den till omkring 450 miljoner liter uppgående

årskonsumtionen av motorbränsle, omkring 2 öre per liter. I fråga

örn denna beräkning vill jag först påpeka, att densamma bygger på antagandet

att bensin och motorsprit i skattehänseende behandlas lika. Från

denna utgångspunkt har prisskillnaden vid bensinfirmornas inköp beräknats

till 23 öre per liter eller således för en myckenhet av 40 miljoner

Uter till omkring 9 miljoner kronor. Därest motorspriten alltjämt får

åtnjuta skattefrihet men bensinskatt utgår med 10 öre per liter, blir prisskillnaden

10 öre mindre per liter och således för hela nämnda kvantitet

omkring 5 miljoner kronor.

Även örn staten bidrager till prisskillnadens utjämnande genom efterskänkande

av skatt å den dyrare varan skulle med andra ord föreligga

en prisskillnad å 13 öre per liter. Utgångspunkten är då den inom de

sakkunniga verkställda beräkningen, att tillverkningskostnaden å sulfitsprit

vid en modern och välbelägen fabrik utgör, inklusive ränta och

amortering å anläggningskostnad, omkring 25 öre per liter å 95 procent

samt att kostnaden för koncentrering till 99.5 procent samt denaturering

uppgår till närmare 5 öre. Vidare förutsätta de sakkunniga, att vid försäljningen

skulle utgå handelsvinst, vilken uppskattats till 2 öre, vadan

det pris, som motorsulfitspriten skulle komma att betinga, uppskattats

till 32 öre; motsvarande pris å bensin antages för närvarande vara 9 öre.

Erinras kan i detta sammanhang att prissättningsnämnden för skattefri

sprit senast angivit tillverkningskostnaden för sulfitsprit till 27 öre

per liter å 95 procent. Såsom nämnts säljes för närvarande motorsulfitspriten

till bensinfirmorna för ett pris av 24 öre per liter å 99.5 procent

och detta pris har kunnat hållas genom att sulfitspritfabrikerna i stället

tillerkänts ett pris för den till spritcentralen och Aktiebolaget Skattefri

sprit försålda spriten, vilket avsevärt överstigit nämnda, beräknade tillverkningskostnad.

Med allt beaktande av de ur många synpunkter behjärtansvärda strävandena

att erhålla ökad tillgång på inhemskt motorbränsle, synas mig

nu lämnade uppgifter och verkställd utredning giva vid handen, att prisskillnaden

mellan inhemsk motorsprit och bensin för närvarande är så

betydande, att det knappast kan vara försvarligt att nu vidtaga åtgärder,

som skulle innebära att väsentligt ökade kvantiteter motorsprit skulle på

tvingas konsumenterna. Uteslutet är givetvis icke, att förutsättningarna

för en inhemsk produktion kunna förbättras, i vilket fall frågan bör

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 2.??.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 232.

komma under förnyad prövning. Jag tänker då också på de ännu

pågående undersökningarna rörande framställning av sprit genom direkt

försockring av trä. En sådan produktion skulle vara av större betydelse

för landet än sullitspritproduktionen eftersom den bereder sysselsättning

åt vida flera arbetare samt kan upprätthållas även vid landets avspärrning

i händelse av krig eller blockad.

I enlighet med vad jag nu yttrat anser jag också att tillstånd till anläggande

av nya sulfitbrännerier tillsvidare icke bör av Kungl. Maj:t

meddelas utan att alldeles särskilda skäl föreligga. Däremot anser jag

det rimligt, att de redan anlagda sulfitspritfabrikerna beredas möjlighet

att fortsätta tillverkningen i ungefär nuvarande omfattning. En förutsättning

för stödåtgärderna i fråga örn potatisspriten anser jag nämligen

vara, att andra berättigade intressen icke därigenom skadas. Tillverkningen

av sulfitsprit uppgick sistlidet tillverkningsår till den största kvantiteten

hittills, eller 37.4 miljoner liter av normalstyrka. Tillverkningskapaciteten

har av de sakkunniga angivits till omkring 40 miljoner normalliter.

Även örn man räknar med att tillverkningen efter nämnda tillverkningsårs

slut torde ha ytterligare ökats, synes man bereda sulfitspritindustrien

full kompensation genom att tillförsäkra densamma en avsättning

till olika ändamål av sammanlagt 40 miljoner normalliter per år.

Bland annat på grund därav att det sålunda icke skulle bliva fråga örn

att anlägga nya sullitspritfabriker, synes mig anledning saknas att berörda

leveranskvantitet bindes genom kontrakt med sulfitspritindustrien.

Lämpligast synes mig vara att sådana anordningar träffas, att vad statsmakterna

finna böra iakttagas i fråga örn sulfitspritfabrikernas avsättningsmöjligheter

kommer att gälla såsom direktiv för det partihandelsbolag,

som jag i likhet med de sakkunniga förutsätter skall handhava

handeln med ifrågavarande sprit. Härvidlag är uppenbarligen även av

största betydelse, vilket pris sulfitspritfabrikerna skola erhålla för spriten.

Liksom de sakkunniga anser jag klart, att detta pris skall bestämmas

efter enhetliga grunder för all denna sprit, utan att — på sätt nu sker —

hänsyn tages till den avsedda användningen för olika ändamål. Givetvis

bör detta icke hindra att olika pris bestämmes för sprit av olika kvalitet

eller beskaffenhet i övrigt. I likhet med vad som förutsatts beträffande

potatisspriten anser jag priset böra motsvara den verkliga tillverkningskostnaden

vid ett välskött medelstort bränneri. Särskild handelsvinst bör

här lika litet som beträffande potatisspriten beräknas. Därest efter dessa

grunder överenskommelse örn priset icke kan träffas, bör frågan liänskjutas

till samma prisnämnd, som skulle fungera i fråga örn potatisspriten. Till

det pris, som av nämnden bestämmes, skulle partihandelsbolaget vara skyldigt

inköpa sulfitråbrännvin eller sulfitmotorsprit upp till en myckenhet

per tiilverkningsår av 40 miljoner liter av normalstyrka. Jag förutsätter

dock att Kungl. Majit vid särskilda förhållanden, exempelvis vid svårigheter

att eljest tillgodose behovet av sprit, skulle kunna för visst tillfälle

medgiva inköp av större kvantitet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. May.ts proposition nr 232.

De sakkunniga föreslå — under förutsättning av potatisspritens reserverande

för förtäringsändamål — att några särskilda förbud eller begränsningar

i fråga om tillverkning av jäst-, melass- eller betsprit icke skola

gälla. Priset tänkes emellertid, i motsats till vad nu sker men i likhet

med vad som föreslås beträffande övriga spritsorter, skola grundas å tillverkningskostnaden,

i sista hand efter prisnämndens bestämmande; några

garantier för avsättning till sålunda bestämt pris föreslås icke. I sistnämnda

avseende anföres, att örn och i vad mån dessa slag av sprit skulle

ifrågakomma till inköp — för användning som teknisk sprit eller motorsprit

— till av nämnden åsatt pris, självfallet finge prövas av partihandelsbolaget

och att frågan härom framför allt bleve beroende på, huruvida

inköpsbehovet och det angivna priset kunde motivera inköp av spriten

till berörda ändamål. Närmast torde de sakkunniga lia tänkt sig, att

inköp skulle ske i den mån spriten kunde erhållas för högst det pris, som

erlades för sulfitsprit, men däremot icke för högre pris.

I vad rör betspriten har jag intet att erinra mot vad de sakkunniga sålunda

föreslagit. Såsom de ock anfört torde ordningen innebära, att återupptagande

av tillverkning av betsprit icke gärna kan ifrågakomma.

Däremot synes mig hänsyn böra tagas till vissa erinringar, som i en

del yttranden anförts i fråga örn behandlingen av jäst- och melassbrännerierna.

Jag syftar då närmast på den anmärkningen, att dessa brännerier

i motsats till potatis- och sulfitbrännerier icke skulle äga någon säkerhet

att få avsättning för sin vara ens till ett synnerligen lågt pris

utan härutinnan vara beroende av partihandelsbolagets beprövande. Såsom

jag redan nämnt torde de sakkunniga, vilka ju förutsatte en vidsträckt

tvångsförsäljning av motorsprit, knappast lia avsett en sådan

skillnad i tillämpningen. Från de utgångspunkter, som jag angivit, synes

mig i allt fall saknas anledning att behandla jäst- och melasspriten väsentligen

annorlunda än sulfitspriten.

I vad rör jästbrännerierna har det visserligen numera påvisats, att

jäst till lika god kvalitet kan framställas enligt spritfri som enligt spritgivande

metod, och det torde jämväl framgå av utredningen, att de hittills

tillämpade principerna för prissättningen å jästsprit möjliggjort

vinster å denna tillverkning, som icke kunna anses skäliga. De utförda

expertutredningarna giva emellertid också vid handen, att stora tekniska

fördelar ur jästtillverkningssynpunkt äro förenade med den spritgivando

metoden och att denna metod innebär ett sätt att ur melass tillverka sprit,

som ur ekonomisk synpunkt är synnerligen fördelaktigt. För betodlingen

spelar också den ökade avsättning för melass, som härav föranledes,

en viss roll. Det bör vidare beaktas, att å den för denna sprittillverkning

erforderliga utrustningen nedlagts betydande kapital. I överensstämmelse

med min allmänna inställning, att de för potatisbränningens stödjande

vidtagna åtgärderna icke böra kränka några andra berättigade intressen,

synes mig därför böra tillses, att ett fortsättande inom vissa gränser av

den hittillsvarando jästsprittillverkningen möjliggöres. En given förut
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

sättning härför är, att prissättningen sker efter samma grunder som i

fråga örn potatis- och sulfitsprit, d. v. s. med utgångspunkt från de verkliga

tillverkningskostnaderna. Jag anser det dessutom rimligt, att priset

å sulfitsprit såtillvida blir normerande, att inköp av jästsprit icke bör

ske till högre pris än det för sulfitsprit av motsvarande kvalitet gällande.

Av den gjorda utredningen samt ytterligare uppgifter, som jag från jästindustriens

sida erhållit, synes mig framgå, att en sådan restriktion icke

skulle omöjliggöra för jästindustrien att i viss omfattning fortsätta med

sprittillverkningen. Det avsedda syftet synes mig här såsom beträffande

sulfitspriten kunna lämpligast vinnas genom att partihandelsbolaget bindes

vid sådana direktiv, att inköp av jästsprit kommer att ske i den mån

den kan erhållas till berörda pris. Då huvudsyftet även här är att möjliggöra

den nuvarande tillverkningens fortsättande och icke att uppmuntra

till en ökad produktion, torde dock även för jästspritens del böra gälla en

kvantitativ begränsning. Bestämmandet av denna sammanhänger emellertid

med mitt förslag i fråga örn de brännerier, där sprit tillverkas direkt

ur melass.

Av kalkyler, som lämnats de sakkunniga av Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

framgår, att under förutsättning av ett melasspris av högst 4

öre per kilogram och en tillverkningskvantitet av omkring 2 Vi miljoner

liter av normalstyrka vid ett bränneri sprit kan framställas direkt ur

melass till ett pris, som icke torde överstiga tillverkningskostnaden

för sulfitsprit. Under de sista åren har inom landet funnits så stort

överskott å melass, att sådan i viss utsträckning sålts för export

till pris understigande 2 öre per kilogram. Med hänsyn till intresset

av att inom landet erhålla användning för melassen och att icke beskära

de nuvarande tillverkningsmöjliglieterna, synes det mig önskvärt

att man i fråga örn melasspriten på samma sätt som rörande

sulfit- och jästspriten vidtager åtgärder till tryggande av en viss avsättningsmöjlighet.

I fråga örn priset bör dock gälla detsamma som föreslagits

för jästspriten. En kvantitativ begränsning synes mig lämpligen böra

ske på det sättet, att den myckenhet jäst- och melassprit, som brännerierna

under förutsättning av att priset icke överstiger sulfitspritpriset skall

få leverera, maximeras till sammanlagt viss storlek. Under de tre sistförflutna

tillverkningsåren har i genomsnitt per år framställts direkt ur

melass omkring 0.97 miljon liter sprit av normalstyrka och vid jästbrännerierna

omkring 4.88 miljoner liter sådan sprit. Maximikvantiteten synes

med hänsyn härtill kunna sättas till 6 miljoner normalliter. Såsom en

förutsättning bör ytterligare gälla att endast inhemsk melass kommit till

användning vid tillverkningen.

Såsom nämnts framställes under innevarande tillverkningsår sprit direkt

ur melass endast vid två brännerier, nämligen av Svenska sockerfabriksaktiebolaget

självt vid fabrik i Arlöv samt av enskilda personer

vid fabrik i Klagshamn. Intill löpande tillverkningsår har dessutom sådan

tillverkning bedrivits av spritcentralen vid en fabrik i Hälsingborg.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

53

Det torde i huvudsak böra få bero på överenskommelse mellan sockerbolaget

och jästindustrien, i vilken omfattning härefter sprit skall tillverkas

direkt ur melass och i vilken omfattning vid jästfabrikerna.

Jag har anledning förutsätta, att därvid tillbörlig hänsyn tages till det

utanförstående enskilda melassbränneriet samt att sockerbolaget inom

ramen av det sista årets tillverkningskvantiteter är villigt att till dettas

ägare försälja melass till det pris, fritt bränneriet, som upptagits

i den till grund för spritprisets bestämmande liggande kalkylen. Därest

spritcentralen framdeles skulle anse lämpligt att återupptaga melassprittillverkningen

vid fabriken i Hälsingborg, kan det måhända befinnas

önskvärt att icke låta detta inverka på storleken av spritcentralens inköp

av melass- och jästsprit från andra håll; denna fråga kan framdeleskomma

under Kungl. Maj:ts prövning, ty jag anser ifrågavarande regel

böra ha det innehåll, att spritcentralen icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd

må inköpa eller själv tillverka melass- eller jästsprit till större myckenhet

än berörda 6 miljoner liter.

Av min föregående redogörelse framgår, att man — med utgångspunkt

för det sista årets åtgång av sprit för förtäringsändamål — kan räkna

med att brännerierna till vederbörande partihandelsbolag årligen skulle

få sälja sammanlagt omkring 70 miljoner liter sprit av normalstyrka, nämligen

24 miljoner liter potatissprit, 40 miljoner liter sulfitsprit samt 6 miljoner

liter jäst- eller melassprit. De senaste statistiska uppgifterna giva

å andra sidan vid handen, att i den allmänna handeln för närvarande

endast säljes sammanlagt omkring 55 miljoner liter inhemsk sprit av normalstyrka,

nämligen av spritcentralen — frånsett försäljningen till Aktiebolaget

Skattefri sprit — omkring 22 miljoner litel-, av sistnämnda bolag

omkring 14 Va miljoner liter samt av sulfitbrännerierna direkt till bensinfirmorna

omkring 18 Va miljoner liter. Under förutsättning att brännerierna

fullt ut skulle komma att begagna sig av sin försäljningsrätt, skulle

således avsättning för den inköpta spriten kunna erhållas endast genom

ökning av konsumtionen för olika ändamål med sammanlagt omkring 15

miljoner liter av normalstyrka per år. Mitt i det föregående framlagda

förslag förutsätter tydligen, att en sådan ökning utan större svårigheter

för det allmänna och mera avsevärda olägenheter för de enskilda kan

åvägabringas. Jag syftar då uteslutande på spritens användning såsom

motorbränsle. De sakkunniga, som haft att räkna med en vida större

ökning än den nämnda, lia i anslutning till i flera främmande länder

genomförda åtgärder föreslagit bestämmelser som innebära tvångsförsäljning

av inotorsprit till bensinimportörer och bensintillverkare för

inblandning i bensinen. Erinras bör, att 1933 års riksdag 1 gav Kungl.

Majit bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1934, i den

mån så prövades nödigt, meddela föreskrifter av sådan innebörd. En

statlig reglering av hela brännoljeimporten genom ett statsmonopol på

1 Prop. nr 266; bev. utsk:s bet. nr 72; riksdagens skrivelse nr 628.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.-ts proposition nr 232.

sätt de sakkunniga ifrågasatt skulle utan vidare giva en lösning av

denna fråga. Då jag emellertid, på skäl som jag strax skall angiva, icke

ämnar förorda att en sådan reglering för närvarande genomföres, kommer

jag i stället att föreslå, att Kungl. Majit hos riksdagen begär nytt

bemyndigande att vid behov meddela bestämmelser örn skyldighet för

importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit. Därest sådant

bemyndigande lämnas, har jag emellertid anledning förmoda, att

vederbörande partihandelsbolag skall kunna i godo överenskomma med

bensinimportörer och bensintillverkare örn att i proportion till deras

import och tillverkning inköpa så stora myckenheter motorsprit, som

partihandelsbolaget finner erforderligt för en jämn avsättning av den

inköpta varan. Skulle åsyftat resultat icke utan Kungl. Majits medverkan

kunna ernås, synas mig i allt fall dessa åtgärder böra erhålla

sådan form, att förfarandet så nära som möjligt ansluter sig till vad som

vid överenskommelse i godo skulle tillämpas. Det synes sålunda icke erforderligt

att, såsom de sakkunniga föreslagit, som villkor för import av

varje parti bensin föreskriva, att motorsprit i bestämd proportion till bensinmängden

skall visas ha inköpts, utan det torde vara tillfyllest meddela

bestämmelser av den innebörd, att varje bensinimportör vid äventyr av

förlust av möjligheterna till vidare import skall vara skyldig att i förhållande

till importen under viss tidsperiod inköpa viss mängd motorsprit

enligt av Kungl. Majit bestämd inköpsprocent. Bestämmelser av

antytt innehåll torde böra upptagas i en särskild förordning, som skulle

träda i kraft den dag Kungl. Majit bestämmer.

Såsom nämnts innefattar de sakkunnigas förslag jämväl, att ett och

samma partihandelsbolag skulle handhava partihandeln med all sprit.

Sålunda förutsättes, att spritcentralen, vars oktroj jämlikt rusarycksförsäljningsförordningen

utgår med 1936 års utgång, skulle övertaga de

partihandelsrättigheter jämlikt förordningen angående handel med skattefri

sprit, som upplåtits åt Aktiebolaget Skattefri sprit — ett dotterbolag

åt sulfitspritfabrikernas försäljningsorganisation Aktiebolaget

Svensk sprit med viss representation för det allmänna i styrelsen — samt

att i spritcentralens händer vidare skulle läggas partihandeln med motorsprit,

vilken nu skötes av sulfitspritfabrikerna själva genom sistnämnda

bolag. Då Aktiebolaget Skattefri sprits oktroj utgick den 31 december

1933, uttalade de sakkunniga, att förnyad oktroj i avvaktan på förevarande

frågors lösning syntes böra medgivas allenast för kortare tid. I enlighet

härmed har oktrojen förlängts allenast till den 1 oktober 1934. De

sakkunnigas förslag örn ett gemensamt partihandelsbolag bär avstyrkts

av representanterna för sulfitspritindustrien och därjämte av bland andra

kontrollstyrelsen och kommerskollegium. Huvudsynpunkten har härvid

varit, att enligt vunnen erfarenhet intresset av att bibehålla och utvidga

kundkretsen för teknisk sprit och motorsprit bäst tillgodosåges, örn ett

bolag, som direkt representerade sulfitspritproducenterna, handhade

partihandeln; nämnda intresse har ansetts icke vara väl förenligt med

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

spritcentralens uppgifter i övrigt. Med hänsyn till att enligt de sakkunnigas

förslag jäst- och melasspriten tänktes komma att konkurrera

med sulfitspriten beträffande försäljningen för nämnda ändamål förutsattes

dock i ifrågavarande yttranden, att representanter för denna tillverkning

insättas i Aktiebolaget Skattefri sprits styrelse. Kontrollstyrelsen

föreslår att bolaget så ombildas, att av Kungl. Majit utsedda ledamöter

erhölle majoritet i bolagets styrelse.

Enligt min mening ha de sakkunniga haft goda skäl för förslaget i denna

del och det av mig i det föregående framlagda förslaget torde knappast

kunna på ett rationellt sätt genomföras utan att hela partihandeln med

sprit koncentreras till ett organ. Då skilda spritsorter tänkas få avsättning

såsom vanlig skattefri sprit och motorsprit, är det tydligen uteslutet,

att partihandeln härmed överlåtes åt ett bolag, där bestämmanderätten

tillkommer sulfitspritindustrien. Därest en särskild partihandlare för

denna försäljning skulle finnas, bleve det enligt min mening, såsom ock

kontrollstyrelsen föreslagit, nödvändigt att giva staten huvudinflytandet

i bolaget. Några fördelar synas emellertid knappast vara förenade med

att ha ett sådant bolag vid sidan av det av staten kontrollerade partihandelsbolaget

jämlikt rusdrycksförsäljningsförordningen. Tvärtom synas

stora fördelar vara förenade med att ha ett gemensamt partihandelsbolag

för all sprithandel. Härigenom möjliggöres att enhetliga grunder

för prissättningen kunna tillämpas vid inköp av all sprit, så att

priset för samma slags vara icke bestämmes olika efter den avsedda användningen

för olika ändamål. Användningssättet skulle därefter uteslutande

bero på spritcentralen, som skulle lia möjlighet att under vissa förutsättningar

använda vilken som helst av de ifrågavarande spritsorterna

till vilket som helst av de förevarande fyra avsättningsområdena: för förtäringsändamål,

såsom skattelagd och skattefri teknisk sprit eller såsom

motorsprit. Att de olika brännerierna sålunda icke få något intresse av,

huruvida spriten går till det ena eller andra ändamålet, synes mig endast

önskvärt och ägnat att mildra de nu framträdande motsättningarna

mellan olika tillverkare. Att varan skulle fördyras eller konsumenternas

intressen bliva i något annat avseende sämre tillgodosedda vid

sprithandelns koncentration till spritcentralen än vid dess uppdelning å

två partihandelsbolag, synes mig erfarenheten icke giva någon anledning

förmoda. Snarare torde motsatsen kunna antagas. Och i vad rör intresset

av att erhålla nya avsättningsområden för den inhemska spriten, vilket

självfallet även bör vinna beaktande, ser jag knappast något skäl, varför

icke detta intresse skulle kunna tillgodoses av spritcentralens ledning

samt personalen vid en för denna försäljning inrättad särskild avdelning

inom bolaget lika väl som av ett fristående, av staten kontrollerat partihandelsbolag.

Givetvis är det dock av betydelse att hittills gjorda erfarenheter

härvid tillgodogöras. Såväl av detta skäl som mod hänsyn till

personalens intressen förutsätter jag därför, att nämnda avdelning vid

spritcentralen såvitt möjligt kommer att rekryteras av personal från Ak
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tiebolaget Skattefri sprit och Aktiebolaget Svensk sprit. Dessa båda bolag

ha för närvarande gemensam kontorspersonal och man synes böra räkna

med att denna i följd av förstnämnda bolags upphörande i stort sett kommer

att uppdelas mellan sistnämnda bolag och spritcentralen. Vid ett

Aktiebolaget Svensk sprits nederlag i Stockholm finnes dessutom för

själva distributionen av spriten anställd särskild personal. Jag förutsätter

att spritcentralen såvitt det låter sig göra söker tillgodose även

denna personals berättigade intressen. Därest den föreslagna koncentrationen

härvidlag skulle nödvändiggöra indragningar, anser jag för min

del rimligt, att spritcentralen genom beviljande av avskedsersättningar

e. dyl. söker såvitt möjligt mildra verkningarna härav.

I detta sammanhang vill jag erinra, att därest — såsom jag sålunda förordar

— spritcentralen skall övertaga hela denna partihandel, detta tydligen

icke utesluter att spritcentralen kan överenskomma med de brännerier,

som komma att tillverka sprit för skattefria ändamål, att i större

eller mindre omfattning medverka vid distributionen av spriten i anslutning

till vad nu sker. Överhuvud bör naturligtvis tillses, att varan icke

göres på något sätt mera svårtillgänglig för konsumenterna än enligt

nuvarande ordning. Vissa härmed sammanhängande frågor skall jag behandla

i en senare avdelning.

I det föregående har redan antytts, att jag i likhet med de sakkunniga

anser spritcentralens inköpspriser å sprit av alla slag böra bestämmas av

en och samma prisnämnd, för den händelse överenskommelse örn priset

icke kan träffas. Såsom nämnts finnes nu en sådan nämnd för prissättning

vid försäljningar till spritcentralen, vilken nämnd består av tre av

Kungl. Majit utsedda ledamöter samt två ledamöter för vardera parten.

I olikhet med de sakkunniga anser jag skäl saknas att minska de av

Kungl. Majit utsedda ledamöternas antal. Jag vill erinra, att särskilt

med hänsyn till mitt förslag örn skyldighet i vissa fall för spritcentralen

att inköpa sprit intill angivna kvantiteter en synnerligen maktpåliggande

och viktig uppgift framdeles skulle komma att vila å denna nämnd. I

likhet med de sakkunniga förutsätter jag, att kravet på tillgång till fackkunskap

beträffande olika slag av sprittillverkning tillgodoses genom av

nämnden tillkallade experter.

I fråga örn prissättningen vid spritcentralens försäljning av sprit gäller

för närvarande enligt det mellan staten och bolaget träffade avtalet, att

bolaget skall tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande

allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång

som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen. I enlighet härmed lärer

priset å de olika varorna numera i stort sett bestämmas endast efter inköpspriset

å råspriten med tillägg av kostnaderna för den färdiga varans

framställning samt lagrings- och förvaltningskostnader ävensom viss

handelsvinst. I viss motsättning häremot anföra de sakkunniga, att bolaget

vid sin utförsäljning bör äga att i skälig utsträckning vidtaga sådana

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

jämkningar i priserna, att å sprit som disponerades för förtäringsändamål

uttoges ett högre pris än å sprit för tekniska ändamål och såsom motorsprit

samt att en motsvarande inbördes gradering även skulle kunna vidtagas

beträffande sprit för de båda sistnämnda ändamålen. Härigenom

skulle vinnas ett förbilligande av i första band motorspriten men i andra

band även av spriten för tekniskt bruk. Dessutom förklara de sakkunniga,

att enligt deras mening spritcentralen icke borde äga uttaga handelsvinst

av sin rörelse med skattefri sprit och motorsprit utan allenast göra sig

täckt för havda kostnader för denna rörelse. För egen del finner jag den

i nämnda avtal uttalade och nu tillämpade allmänna principen böra väsentligen

upprätthållas även i spritcentralens utvidgade verksamhet. Med

allt beaktande av de skäl som under vissa förhållanden tala för den av

de sakkunniga anvisade utvägen, kan jag sålunda icke förorda, att bolaget

i syfte att förbilliga — eller fördyra — varor i viss användning skulle

äga att jämka de efter nämnda grund beräknade priserna allt efter det

ändamål, för vilket försäljningen sker.

Det synes mig emellertid icke möta några betänkligheter samt i viss

mån leda till åsyftat resultat, örn ett avsteg från principen göres såtillvida,

att bolaget — såsom de sakkunniga föreslagit — vid försäljning av

motorsprit och annan skattefri sprit icke skall äga tillgodoräkna sig någon

handelsvinst utan allenast ersättning för kostnaderna för denna rörelse.

Vidare är det givetvis icke min mening, att binder skall möta för spritcentralen

att sätta samma pris för en och samma slags vara, avsedd för samma

användningsområde, oberoende av huruvida den särskilda varan framställts

av en dyrare eller en billigare sprit eller måhända av en blandning av

bådadera; i sådant fall bör den genomsnittliga framställningskostnaden

få vara avgörande. Sålunda synes det klart, att det icke bör inverka å

utförsäljningspriset, huruvida av spritcentralen levererad motorsprit härrör

från sulfitbränneri eller möjligen i något fall från jäst- eller melassbränneri.

Likaså torde priset å annan skattefri sprit, såvida det är fråga

örn exempelvis vanlig rödsprit och icke någon specialkvalitet, böra vara

enhetligt, ehuru härtill kan komma att användas icke blott sulfit-, jästoch

melassprit utan i någon mån också — under förutsättningar som jag

förut angivit — potatissprit. Även å förtäringsområdet bör ett liknande

beräkningssätt icke vara uteslutet. Det vore sålunda enligt min mening

rimligt, därest den jämförelsevis obetydliga skillnaden i framställningskostnad

mellan brännvin av samma kvalitet, framställd av potatis- respektive

sulfitsprit, icke komme till synes vid bestämmande av priset

utan en utjämning på sätt jag förut angivit därvid ägdo rum; jag vill

påpeka att med den föreslagna nya anordningen vederbörande fabrikanter

icke skulle lia något direkt ekonomiskt intresse av, huru härvidlag förfares.

I det föregående bar huvudsakligen varit fråga örn den inhemska spritens

avsättning inom landet. Det bör dock erinras, att spritcentralen

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 232

årligen exporterar mindre kvantiteter förtäringssprit, vilka ingå i de

förut angivna uppgifterna å avsättningen för förtäringsändamål. Vidare

erinras, att de särskilda brännerierna givetvis skulle bibehållas vid rätten

att själva exportera av dem tillverkad sprit. I den mån sådan export

skulle kunna komma till stånd, bör den naturligtvis icke inverka på storleken

av de kvantiteter, som brännerierna skulle äga sälja till spritcentralen.

Otvivelaktigt innebär det nu framlagda förslaget till reglering av avsättningsförhållandena

för inhemsk sprit en viss belastning av motortrafiken,

beroende därpå att motorspriten är dyrare i inköp än bensinen.

Belastningen blir emellertid vida lägre än enligt de sakkunnigas förslag.

För att icke göra denna alltför kännbar ämnar jag i detta sammanhang föreslå

att den till den 1 juli 1934 gällande skattefriheten för motorsprit förlänges.

Utgår man från sådan skattefrihet å motorspriten torde man, i anslutning

till de sakkunnigas uppskattning, kunna räkna med att det pris,

som bensinfirmorna skulle få betala för motorspriten, bomme att röra sig

omkring 30 öre per liter å 99.5 procent. Motsvarande pris för bensin,

inklusive skatt, kan i överensstämmelse med de sakkunnigas beräkningar

uppskattas till 19 öre per liter. Genom de föreslagna åtgärderna

kan användningen av motorsprit, som sista året uppgått till omkring

9.5 miljoner liter, antagas komma att ökas med omkring 7.5 miljoner liter,

till omkring 17 miljoner liter. Denna kvantitet skulle för bensinfirmorna

betinga en merkostnad i jämförelse med inköp av motsvarande mängd

bensin av omkring 1,870,000 kronor. Det är dock att märka, att då bensinfirmorna

redan nu inköpa omkring 9 miljoner liter motorsprit å 24 öre

per liter redan detta innebär en merkostnad jämfört med motsvarande

mängd bensin å 450,000 kronor. I förhållande till det nuvarande läget

skulle således nyordningen överslagsvis kunna beräknas medföra en merkostnad

för bensinfirmorna å omkring 1.4 miljon kronor. Denna merkostnad

kommer givetvis i sista hand att drabba konsumenterna. I viss mån

torde den uppvägas av att den vid inblandning av motorsprit i bensin erhållna

lättbentylen utgör ett värdefullare motorbränsle än bensin. Denna

fördel torde dock icke vara så framträdande, att hela merkostnaden kan

uttagas genom höjt pris å lättbentylen; säkerligen skulle vid sådan prisförhöjning

en så stor kvantitet lättbentyl icke vinna avsättning. Kostnaden

lärer därför komma att i någon form utslås å hela motorbränslekonsumtionen;

fördelad på detta sätt utgör den omkring 0.3 öre per liter.

Jag vill slutligen icke underlåta att påpeka, att en ökning i motorspritkonsumtionen

med 7.5 miljoner liter givetvis måste medföra en motsvarande

minskning i konsumtionen av bensin, för vilken utgår skatt med

10 öre per liter, och således innebär en minskning i bensinskatten med

omkring 750,000 kronor. Sammanlagt innebär användningen av beräknade

17 miljoner liter motorsprit 1.7 miljoner kronor mindre bensinskatteuppbörd

än örn endast bensin använts. Därest den i författningen stad
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

gade skatten å motorsprit med 6 öre per liter träder i kraft, medför användningen

av nämnda kvantitet motorsprit däremot endast omkring

680,000 kronor mindre skatt.

Det synes lämpligt att jag härefter lämnar en sammanfattning av de

viktigaste punkterna i det förslag, för vilket jag nu redogjort. Detta kan

ske på följande sätt:

1. Spritcentralen blir partihandlare såväl enligt rusdrycksförsäljningsförordningen

som enligt förordningen angående handel med skattefri

sprit, och i sistnämnda avseende utvidgas partihandlarens verksamhet

att avse även motorsprit.

2. Vid spritcentralens inköp av inhemsk sprit bestämmes priset, där

ej överenskommelse kan träffas, av en och samma prisnämnd för alla

slag av sprit. Prissättningen grundas på framställningskostnaden i ett

välskött och medelstort bränneri av det slag, som är i fråga, och olika

pris må ej sättas på samma slag av sprit på grund av dess avsedda användning

för olika ändamål.

3. Spritcentralen må icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd till förtäringsändamål

försälja annan inom riket tillverkad sprit än sådan, som framställts

ur potatis och spannmål, med mindre under samma år i stort^ sett

motsvarande mängd sprit av sistnämnda slag, jämte vid rening av sådan

sprit uppkommande s. k. sekunda sprit, av bolaget användes för försäljning

jämlikt förordningen angående handel med skattefri sprit.

4. Sprit, som framställts ur potatis och spannmål, må icke utan Kungl.

Maj:ts tillstånd i större omfattning än som framgår av punkt 3 användas

för försäljning jämlikt där nämnda förordning.

5. Föreskrifter meddelas som möjliggöra för statlig nämnd eller myndighet

att reglera potatisbränneriernas användning och inköp av råämnen.

6. I den mån sprit, som tillverkats vid sulfitbränneri inom riket, erbjudes

till vederbörligen bestämt pris, skall spritcentralen verkställa inköp

av sådan sprit, dock icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd till större myckenhet

per tillverkningsår än 40 miljoner liter av normalstyrka.

7. Frånsett sprit, som inom riket tillverkats av potatis och spannmål,

må spritcentralen icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd inköpa inom riket

tillverkad sprit till högre pris än det, som vid sulfitbränneri tillverkad

sprit av motsvarande kvalitet vid samma tid betingar.

8. I den mån sprit, som inom riket tillverkats i jästbränneri eller direkt

ur melass, erbjudes till vederbörligen bestämt pris, som uppfyller

villkoret i punkt 7, skall spritcentralen verkställa inköp av sådan sprit,

dock med iakttagande av att bolaget icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd må

inköpa eller självt tillverka större myckenhet jäst- eller melassprit per

tillverkningsår än sammanlagt 6 miljoner liter av normalstyrka.

9. Vid spritcentralens utförsäljning skall priset i stort sett, på sätt i

det föregående närmare angivits, beräknas efter priset på råspriten med

tillägg av kostnaderna för den färdiga varans framställning samt lagrings-

och förvaltningskostnader ävensom skälig handelsvinst, dock att

vid bestämmande av priset för skattefri sprit icke må beräknas handelsvinst.

10. Därest av spritcentralen inköpt sprit icke eljest kan vinna avsättning,

skola bestämmelser örn skyldighet för importörer och tillverkare av

bensin att inköpa motorsprit i viss proportion till importen eller tillverkningen

sättas i kraft.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Den föreslagna nya ordningen torde böra träda i kraft med början av

nästa tillverkningsår, således den 1 oktober 1934. I fråga örn sättet för

nyordningens genomförande får jag erinra, att inrättandet av ett gemensamt

partihandelsorgan för hela sprithandeln förutsätter vissa ändringar

i bränn vinstill verkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen

samt förordningen angående handel med skattefri sprit. I stort sett torde

härvidlag de sakkunnigas förslag kunna följas. Ur förstnämnda förordning

bör dessutom, såsom de sakkunniga föreslagit, borttagas de i 13

§ upptagna bestämmelserna örn begränsning av tillverkningsrätten i

lantbruksbrännerierna till viss del av året samt örn begränsning i fråga

örn brännvinstillverkningen i jästbränneri; i stället torde i 13 § kunna

intagas den förut av mig föreslagna nya bestämmelsen örn möjlighet att

meddela särskilda föreskrifter örn råvaruanvändningen. Vidare torde ur

sistnämnda båda förordningar böra uteslutas de förut omnämnda bestämmelserna

i respektive 13 § 3 mom. och 5 §, innefattande viss reglering i

fråga örn rätten att inköpa olika slag av sprit. Jag anser nämligen att

den föreslagna nya ordningen i detta avseende såväl som beträffande

spritcentralens prispolitik och andra förut berörda frågor icke lämpligen

bör givas uttryck i författningarna utan komma till verkställighet genom

överenskommelse med spritcentralen. Min hemställan kommer i enlighet

härmed att gå ut på, att Kungl. Majit — samtidigt som efter angivna

grunder utarbetade förslag till författningar föreläggas riksdagen — anhåller

örn riksdagens bemyndigande att träffa avtal med spritcentralen

örn ordnande av avsättningsförhållandena för inom riket tillverkad sprit

i huvudsaklig överensstämmelse med av mig nu angivna riktlinjer. Självfallet

har jag förvissat mig örn, att spritcentralens ledning är beredd ingå

en dylik överenskommelse.

Jag förutsätter som klart, att den i 24 § brännvinstillverkningsförordningen

avsedda prisnämnden redan före den 1 oktober 1934 skall kunna

besluta angående priset å olika slag av sprit, som skall försäljas efter

nämnda dag, utan att någon särskild övergångsbestämmelse härom erfordras.

Såsom jag redan antytt vill jag i detta sammanhang även föreslå, att

det uppskov med föreskriven skatt å motorsprit, som senast lämnats intill

den 1 juli 1934, ytterligare förlänges. Lämpligen torde förlängningen

böra ske på tre år. Förslag härom torde böra upptagas i en särskild förordning.

2. Antagande av detaljhandlare nied skattefri sprit, m. m.

Enligt förordningen om handel med skattefri sprit (4 §) må partihandel

med annan skattefri sprit än motorsprit utövas allenast

av aktiebolag, som därtill erhållit tillstånd; sedan år 1924 års ingång

har sådant tillstånd innehafts av Aktiebolaget Skattefri sprit. Med

partihandel förstås (2 §) sådan handel, som bedrives till återförsäljare i

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

och för deras rörelse eller till avnämare, vilken av kontrollstyrelsen erhållit

tillstånd att av partihandlaren inköpa skattefri sprit, ävensom försäljning

för export; med detaljhandel förstås all annan handel. Partihandlaren

må icke (7 §), utom till sådan avnämare som nyss nämnts, utlämna

sprit, som icke blivit vederbörligen denaturerad. Förordningen skiljer

därvid mellan enkeldenaturerad och duhbeldenaturerad sprit; den senare

skall ha undergått sådan behandling att enligt kontrollstyrelsens beprövande

användning av densamma till förtäring kan betraktas såsom

utesluten. Detaljhandlare skola (10 §) till erforderligt antal antagas av

kontrollstyrelsen och detaljhandel må utövas allenast av sålunda antagen

detaljhandlare. Till detaljhandlare må ej antagas annan än den, som är

berättigad att idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet

och jämväl i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen

så, att missbruk av spriten förekommes. För försäljningen av enkeldenaturerad

sprit gälla särskilda restriktioner (skriftlig rekvisition, förbindelse

att spriten ej skall användas för förtäring, särskild försäljningsbok

m. m.) under det att för försäljningen av duhbeldenaturerad sprit

endast gälla vissa ordningsföreskrifter.

Mo tor spriten utgör ett särskilt slags duhbeldenaturerad skattefri

sprit, men härför gälla i stort sett icke de nu berörda bestämmelserna

i förordningen örn handel med skattefri sprit. I stället hänvisas (3 §) till

bestämmelsen i brännvinstillverkningsförordningen, att brännvin må av

tillverkare försäljas för användning till motordrift. Partihandel med sådan

sprit utövas ej av Aktiebolaget Skattefri sprit och nämnda bestämmelse

örn att detaljhandel må utövas endast av detaljhandlare, som antagits

av kontrollstyrelsen, äger ej heller tillämpning. I stället stadgas

(3 §), att beträffande försäljning av sprit för användning till motordrift

skall med tillverkare vara likställd den, som av tillverkaren eller hans

ombud antagits till återförsäljare. Det har sålunda ankommit på sulfitspritfabrikernas

förut omnämnda försäljningsorganisation, Aktiebolaget

Svensk sprit, att själv antaga återförsäljare för moiorspriten.

Det bör emellertid anmärkas, att vissa andra bestämmelser i förordningen

örn handel med skattefri sprit lia avseende även å motorsprit.

Därjämte stadgas (3 § 3 morn.), att det ankommer å kontrollstyrelsen att

meddela de närmare föreskrifter, som ytterligare kunna finnas erforderliga

för tillsyn över handeln med motorsprit. I fråga örn all skattefri

sprit gäller (16 §), att därest försäljning utövas på sätt, som strider mot

förordningen eller särskilda bestämmelser, eller så att sådan försäljning

giver anledning till missbruk av spriten, Kungl. Majit äger i fråga örn

partihandlare och kontrollstyrelsen i övriga fall att föreskriva inskränkningar

eller villkor i avseende å försäljningen eller förbjuda dess fortsättande.

En särskild straffbestämmelse (20 §) gäller för tillverkare eller nyss

nämnd återförsäljare, som obehörigen avhänder sig motorsprit.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

De sakkunniga ha i fråga om handeln med skattefri sprit icke föreslagit

andra ändringar än sådana sorn betingas därav, att det enligt rusdrycksförsäljningsf

orörd ningen antagna partihandelsbolaget skulle bliva

partihandlare även med skattefri sprit, inklusive motorsprit. Tillverkare

av motorsprit skulle således äga försälja motorsprit liksom all annan

sprit allenast till partihandelsbolaget eller för export. Den vidare

försäljningen skulle ske genom av partihandelsbolaget — i stället toini!

av Aktiebolaget Svensk sprit — antagna återförsäljare. Detaljhandlare

med annan skattefri sprit skulle antagas av kontrollstyrelsen i samma

ordning som nu.

I yttrandet över de sakkunnigas betänkande har kontrollstyrelsen i

denna del anfört i huvudsak följande:

Då kontrollstyrelsen hade att pröva ansökning örn rätt att driva detaljhandel

med skattefri sprit, plägade styrelsen, för erhållande av erforderliga

upplysningar örn, huruvida sökanden vore lämplig samt den

sökta detaljhandelsrättigheten erforderlig ur lokal synpunkt, remittera

ansökan till vederbörande systembolag och nykterhetsnämnd. Ansåge

styrelsen sig kunna antaga sökanden till detaljhandlare utfärdades därom

bevis. Underrättelse örn antagande av detaljhandlare lämnades vederbörande

systembolag, länsstyrelse, polismyndighet, nykterhetsnämnd

samt Aktiebolaget Skattefri sprit.

Det hade för kontrollstyrelsen visat sig vara svårt att avgöra, huruvida

i det särskilda fallet behov av detaljhandel med skattefri sprit förelåge

eller icke. I brist på erforderlig lokalkännedom måste kontrollstyrelsen

i denna fråga väsentligen stödja sig på de hörda myndigheternas

utlåtanden. Men dessa hade visat sig representera de mest skiftande

åsikter cm behovet av inrättande av nya detaljhandelsställen. Det hade

förekommit fall då behov ej ansetts föreligga, enär skattefri sprit tillhandahållits

å ort, som legat på betydande avstånd från sökandens hemortskommun.

Men det hade också inträffat fall, då behov ansetts föreligga,

ehuru detaljhandelsställe för skattefri sprit funnits i omedelbar

närhet av sökandens affärslokal, ja, till och med inom samma fastighet.

Ej så få systembolag och flertalet nykterhetsnämnder tillstyrkte detaljhandelsansökan

för såvitt de ansåge sökanden vara lämplig och fäste

föga eller intet avseende vid behovsprineipen. Denna princip hade därför

av kontrollstyrelsen kunnat upprätthållas endast i sådana relativt

fåtaliga fall, då utredningen i ärendet otvetydigt visat, att behov av

sökt detaljhandelsrätt icke förelegat.

Nu relaterade förhållanden gällde väsentligen sedan från och med den

1 januari 1930 den dubbeldenaturerade skattefria spriten, den s. k. rödspriten,

införts i allmänna handeln. Före denna tidpunkt hade tilloppet

av sökande ej varit så stort; många hade funnit den föreskrivna bokföringen

vid detaljhandeln besvärlig och avstode från att föra skattefri

sprit. _ Men frigivandet av rödspriten, som finge säljas praktiskt taget

som vilken annan vara som helst, föranledde genast en avsevärd ökning

av antalet detaljhandelsrättigheter. Medan antalet detaljhandlare åren

1920—1924 hållit sig omkring 1,200 och antalet försäljningsställen omkring

1,300, hade den 1 januari 1933 antalet detaljhandlare ökats till 4,746

och antalet försäljningsställen till 5,780. Nu vore antalet ännu större.

Efter den 1 januari 1930 hade man allt vanligare börjat framhålla, att

rödspriten borde få tillhandahållas av var och en välkvalificerad per
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. May.ts proposition nr 232.

son, som anmälde sig vilja saluföra den. Denna uppfattning hade särskilt

kommit till uttryck i de talrika skrivelser från sådana handlande,

som fått avslag på framställning örn detaljhandelsrätt. Men även den

köpande allmänheten syntes i stor utsträckning hysa samma mening. Så

till exempel vore det ej ovanligt, att en handlande, som fått avslag på

gjord detaljhandelsansökan, företedde en lista på kunder, som intygade,

att de funne det förenat med olägenhet att gå till annan handlande för

inköp av skattefri sprit, ehuru sådan sprit kunnat erhållas å detaljhandelsställe,

som legat alldeles intill sökandens.

Det kunde enligt kontrollstyrelsens mening ej heller bestridas, att en

handlande, som erhållit rätt till detaljhandel med skattefri sprit, intoge

en gynnad ställning i förhållande till konkurrent, som icke innehade dylik

rättighet, enär en kund ju helst ville göra samtliga sina inköp på

samma ställle. På så sätt kunde en handlande, som ej ägde saluföra denaturerad

sprit, förlora kunder även då det gällde andra varor.

För handlandekåren tedde sig alltså tillämpningen av behovsprincipen

vid antagande av detaljhandlare med skattefri sprit såsom en orättvisa.

Principens upprätthållande skulle dock väl kunna motiveras, örn detta

vore konstaterat såsom alltjämt nödvändigt ur nykterhetssynpunkt. Därom

syntes man emellertid kunna ha skäl att hysa starka tvivel. För den

ojämförligt största delen av landet torde det vara obestridligt, att sådan

behovsprövning alls icke vore ur nykterhetssynpunkt erforderlig. För

vissa områden, inom vilka missbruk av rödsprit alltfort förekomme, syntes

det däremot möjligen vara påkallat att även i fortsättningen begränsa

antalet detaljhandlare.

Såsom sammanfattning av vad kontrollstyrelsen i detta avseende anfört

kunde framhållas, att behovsprincipen numera endast delvis kunde genomföras,

att densamma, där den genomfördes, ofta orsakat irritation

och att nyttan av densamma vore problematisk, övervägande skäl syntes

alltså tala för dess bortfallande. Men örn kontrollstyrelsens prövning

av detaljhandelsansökningar, som väsentligen inriktats på denna fråga,

i realiteten skulle falla bort och alltså envar kvalificerad sökande, som

anmälde sig, automatiskt erhölle rätt till detaljhandel med skattefri

sprit, bomme styrelsen att i fråga örn dessa ärenden huvudsakligen fungera

allenast såsom en registreringsmyndighet. Den lämpligaste anordningen

synes härvid vara, att partihandlaren med skattefri sprit finge i

likhet med varje annan handelsfirma antaga och från uppdraget skilja

återförsäljare.

Ur nykterhetssynpunkt syntes en sådan anordning näppeligen väcka

farhågor, under förutsättning givetvis att kontrollstyrelsen behölle sin

nuvarande befogenhet enligt 16 § i förordningen att, därest försäljningen

av dylik sprit missbrukades, föreskriva inskränkningar eller villkor

i avseende å försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Örn missbruk

av denaturerad sprit befunnes råda på viss ort eller inom visst område,

skulle kontrollstyrelsen således fortfarande ha i sin hand att exempelvis

införa skriftlig rekvisition vid inköp av sprit, föreskriva saluhållande

av viss på speciellt sätt denaturerad sprit eller helt förbjuda all försäljning

å orten eller inom området i fråga.

Därjämte borde kontrollstyrelsen emellertid med stöd av särskilt stadgande

i förordningen äga möjlighet att för visst område inskränka detaljhandlarnas

antal och att i övrigt meddela närmare föreskrifter örn

antagande av detaljhandlare.

Vad nu sagts örn rätt för partihandelsbolaget att antaga detaljhand
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

Departe
ments
chelen.

lare med skattefri sprit borde dock gälla allenast i fråga om den dubbeldenaturerade

spriten. Detaljhandlare med enkeldenaturerad sprit borde

däremot fortfarande antagas av kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen Ilar vid yttrandet fogat förslag till ändrad lydelse

av 10 § i förordningen i enlighet med vad sålunda anförts. I förslaget har

även upptagits en bestämmelse, att därest partihandelsbolaget utan

skäl vägrat antaga någon till detaljhandlare eller upphävt försäljningsrätt,

må kontrollstyrelsen på framställning förordna örn rättelse; över

kontrollstyrelsens beslut i sådan fråga skulle enligt förslaget klagan ej

få föras.

För egen del kan jag väsentligen ansluta mig till kontrollstyrelsens

förslag, såvitt det avser ändring i gällande bestämmelser örn antagande

av detaljhandlare med annan skattefri sprit än motorsprit. Jag anser

således att endast för den enkeldenaturerade spriten bör gälla den nuvarande

bestämmelsen, att detaljhandlare till erforderligt antal skola antagas

av kontrollstyrelsen, och finner ej betänkligheter möta mot att detaljhandlare

med dubbeldenaturerad skattefri sprit antagas av partihandelsbolaget,

utan att någon särskild prövning av behovet skulle föreskrivas.

Såsom kontrollstyrelsen ansett, bör dock i båda fallen gälla

samma anspråk å vederbörandes personliga kvalifikationer som för närvarande.

Jag har heller intet att erinra mot att kontrollstyrelsen skulle

äga meddela partihandelsbolaget närmare föreskrifter örn antagande av

detaljhandlare samt äga förordna örn rättelse, därest partihandelsbolaget

utan skäl vägrat antaga någon till detaljhandlare eller upphävt

försäljningsrätt. Däremot kan jag icke giva min anslutning till förslaget,

att handlandena skulle uteslutas från möjligheten att i sådana frågor

klaga över kontrollstyrelsens beslut.

Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle i fråga örn antagande av detaljhandlare

med motorsprit gälla samma ordning som sålunda föreslagits

för annan dubbeldenaturerad sprit. Jag vill erinra att detta

skulle innebära en skärpning i varje fall i jämförelse med nuvarande

praxis. Bestämmelsen örn att detaljhandel med motorsprit må utövas av

den som av sulfitsprittillverkarna eller deras ombud antagits till återförsäljare

har nämligen helt naturligt icke inneburit några nämnvärda restriktioner

och bestämmelsen örn prövning av vissa personliga kvalifikationer

vid antagande av detaljhandlare lärer icke här ha tillämpats. Då

denna ordning icke torde ha föranlett missbruk och då det synes mig

angeläget att icke den förevarande nyordningen försvårar möjligheten

till inköp av motorsprit, anser jag en skärpning i angiven riktning knappast

påkallad. Under sådana förhållanden synes särskild bestämmelse

örn antagande av återförsäljare med motorsprit överhuvud icke erforderlig;

i anslutning till det förfarande som redan nu torde ha tillämpats

synes återförsäljningen kunna anordnas helt formlöst. Jag vill erinra

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232.

65

att detta lika litet som nu bör väcka några betänkligheter, enär det alltjämt

skulle tillkomma kontrollstyrelsen att meddela särskilda föreskrifter

för tillsyn å handeln med motorsprit; vissa i författningen meddelade

ordningsföreskrifter angående detaljhandel med skattefri sprit skulle

dessutom, liksom nu, utan vidare vara tillämpliga i fråga örn motorspriten.

I enlighet med vad jag nu anfört torde 10 § i förevarande förordning

böra ändras.

Jag vill i detta sammanhang också beröra den nyssnämnda bestämmelsen

i 20 § örn straff — vid synnerligen försvårande omständigheter ända

upp till straffarbete i ett år — för tillverkare av motorsprit och för sådan

återförsäljare, som antagits av tillverkaren eller haus ombud, därest de

obehörigen avhända sig motorsprit. Då tillverkare av motorsprit nu i

fråga örn försäljningsmöjligheterna skulle bliva fullt likställda med tillverkare

av brännvin i allmänhet — försäljning skulle få ske endast till

partihandelsbolaget eller för export — saknas anledning bibehålla särskild

straffbestämmelse för sådan tillverkare. I enlighet härmed har också i

de sakkunnigas författningsförslag bestämmelsen ändrats att gälla endast

av partihandelsbolaget antagen återförsäljare med motorsprit. Överståthållarämbetet

har erinrat, att straffskalan syntes ha kommit att kvarstå

från en tid, då paragrafen behandlade lagöverträdelse av annan och allvarligare

natur. Vid prövning av denna fråga har jag funnit anledning

icke längre föreligga till särskild straffbestämmelse för detta slag av

återförsäljning av skattefri sprit och således ansett bestämmelsen böra

helt uteslutas. Då 21 § hänvisar till 20 § i fråga örn straffskalan, föranleder

detta emellertid ändring i förstnämnda paragraf, varjämte lydelsen

av 25 § bör jämkas.

3. Statlig reglering av brännoljeimporten.

De sakkunnigas utredning och yttrande.

I de sakkunnigas uppdrag har också ingått utredning av frågan örn kontroll

över importen av motorbränsle. I yttrandet till statsrådsprotokol

let den 17 februari 1933 anförde jag härutinnan, att därest en undersökning

gåve vid handen att ökad avsättning av inhemskt motorbränsle ej

kunde vinnas utan att importen av utländskt motorbränsle underkastades

kontroll eller reglering i lämplig form, även denna utväg borde bliva före

mål för utredning. Särskild uppmärksamhet syntes därvid böra ägnas

åt de möjligheter, som en kontroll över importen av motorbränsle skulle

erbjuda för att bereda skydd mot eventuella tendenser till kartellbildning

i prisförhöjande syfte mellan producenter av importerat dylikt

bränsle.

bihang lill riksdagens protokoll 19114. 1 sami. Nr ?32- 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Muj:ts proposition nr 232.

Såsom iuledniugsvis nämnts, har Kungl. Majit genom särskilt beslut

uppdragit åt de sakkunniga att i egenskap av undersökningsmyndighet

verkställa undersökning enligt lagen den 18 juni 1925 (nr 223) örn undersökning

angående monopolistiska företag och sammanslutningar rörande

vissa angivna företags inverkan på pris- och omsättningsförhållandena

här i riket. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit undersökningsmyndigheten

att förordna lektorn O. Ask att vara myndighetens ombud vid upplysningars

inhämtande. Jämlikt särskilt medgivande av Kungl. Majit

har i de sakkunnigas betänkande såsom bilaga (sid. 279 o. f.) intagits en avnämnda

ombud utarbetad promemoria, innefattande en allmän sammanfattning

av ombudets gjorda iakttagelser samt en ur siffermaterialet för

de särskilda bolagen sammandragen tabellarisk översikt av bolagens sammanlagda

kapitalinvesteringar och deras genomsnittliga driftsresultat under

de år, som undersökningen omfattat m. m.

Vid betänkandet ha vidare i förevarande del fogats såsom bilagor dels

en utredning av docenten E. Norlin rörande benämningar å och huvudsaklig

användning av bergolja och därav framställda viktigare produkter

dels ock en sammanställning av redaktören Th. Odhe angående den internationella

marknaden för mineraloljor och mineraloljeprodukter, m. m.

De sakkunniga behandla frågan örn en statlig reglering av brännoljeimporten

under en särskild avdelning (sid. 106 o. f.); för det huvudsakliga

innehållet av de sakkunnigas yttrande i denna del torde nu få lämnas en

redogörelse.

De sakkunniga erinra, att handeln med bensin och andra brännoljor inom

riket huvudsakligen bedrives av aktiebolag, som direkt eller indirekt ägdes

av vissa världsföretag, nämligen Standard Oil Company of New Jersey

med säte i New York (»Standard»-bensin), Anglo-Persian Oil Company

Ltd med säte i London (»BP»-bensin), The Texas Corporation med säte i

New York (»Texaco»-bensin), den s. k. Shellgruppen med säte i London

och Haag (»Shell»-bensin) samt Sojosneftexport i Moskva (»Nafta»-bensin).

Samtliga dessa svenska aktiebolag ha omfattats av berörda undersökning.

Dessutom bedrives import av Bilägarnas inköpscentral u. p. a.

samt i mindre utsträckning av några enskilda firmor. Tillverkning av

bensin ur importerad råvara (s. k. Grude oil) drives inom riket av firman

A. Johnson & Cio; även detta företag har omfattats av berörda undersökning.

I en särskild tabell (sid. 110) lämnas detaljerade uppgifter å införseln av

brännoljor under åren 1911—1913, 1924—1932 och första halvåret 1933. Tabellen,

som för olika slag av oljor upptager importens såväl kvantitet som

värde, utvisar i vad rör kvantiteterna så gott som genomgående maximisiffror

för år 1932. Efter komplettering av siffrorna att avse även hela

året 1933 torde här få anmärkas, att importen åren 1932 och 1933 uppgått,

av bensin till respektive 454.2 och 448.6 miljoner sprit, av »enide oil» tili

respektive 33.2 och 56.7 miljoner ton, av oraffinerad motorbrännolja

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

07

och pannbrännolja till respektive 223.7 och 252.1 miljoner ton samt av

fotogen till respektive 78.u och 92.8 miljoner ton. Sammanlagda importvärdet

för dessa varuslag har under dessa båda år uppgått till respektive

54.8 och 51.7 miljoner kronor. Lägges härtill importvärdet av vissa smörjoljor,

helt eller huvudsakligen framställda av mineraloljor, blir importvärdet

respektive 67.e och 62.i miljoner kronor.

Den inom riket tillverkade bensinen uppgick år 1932 till 8.8 miljoner

liter och år 1933 till 14.5 miljoner liter.

I särskilda tabeller (sid. 113 o. f.) angivas i betänkandet cif-priserna å

bensin, brännolja och fotogen under åren 1923—1932 enligt av de olika importbolagen

lämnade uppgifter ävensom bruttominuthandelspriset för bensin

i Stockholm från och med år 1924.

Rörande förhållandet mellan de olika bensinfirmorna anföra de sakkunniga

härefter:

Under åren 193U och 1931 samt under första halvåret 1932 hade konkurrensen

här i landet mellan de olika importbolagen utvecklat sig till ett

hårt priskrig bolagen emellan. En av huvudorsakerna till priskriget torde

ha varit den genom överproduktion å oljemarknaden samt den allmänna

världsdepressionen föranledda skärpta konkurrensen på världsmarknaden

för mineraloljor, vilken konkurrens naturligen framträtt i flertalet länder,

där de stora oljegrupperna varit representerade. En särskild anledning

till priskriget på den svenska marknaden vore emellertid även uppträdandet

på denna marknad — liksom för övrigt på vissa andra europeiska

marknader — av det sovjetryska statliga oljemonopolet. De av moderbolaget

i Moskva i olika länder bildade dotterföretagen — i Sverige aktiebolaget

Naftasyndikat —- hade under detta tidsskede i hastigt växande

kvantiteter kunnat utbjuda den ryska bensinen till lägre priser än de

äldre importbolagen dittills i allmänhet hållit, och särskilt hade den nya

konkurrentens prispolitik tagit sig uttryck i beviljandet av avsevärt större

rabatter än de, med vilka man förut i regel brukat räkna. I den vid

betänkandet fogade bilagan lämnades för vissa europeiska marknaders

vidkommande åtskilliga upplysningar rörande ifrågavarande ämne. Vad

vårt land beträffar, hade de sakkunniga i sin egenskap av undersökningsmyndighet

inhämtat detaljerade uppgifter örn förhållandena under tiden

för det ifrågavarande priskriget, vilka uppgifter emellertid, såsom hänförande

sig till ett redan förgånget och i viss mån avslutat tidsskede, icke

ansetts behöva återgivas.

Av större intresse vore i förevarande .sammanhang det samarbete, som

inletts mellan de här i landet verksamma oljebolagen. Såsom framginge

av den av lektor Ask utarbetade promemorian hade redan under hösten

1930 upptagits försök till åvägabringande av ett visst sådant samarbete

mellan de ledande oljebolagen på den svenska marknaden med undantag

för aktiebolaget Naftasyndikat samt firman A. Johnson & C:o. Efter åtskilliga

underhandlingar hade bolagen ifråga i april 1931 enats örn vissa

»levnadsregler», vilka i huvudsak skulle ligga till grund för samarbetet.

Dessa »levnadsregler» hade omfattat dels ett huvudavtal och dels specialbestämmelser,

de sistnämnda innefattade i två akter, en s. k. försäljningsakt

och en s. k. gemensainhetsakt. Enligt huvudavtalet hade parternaöverenskommit,

bland annat, dels att noga iakttaga de priser och övriga

försäljningsbestämmelser. som tid efter annan hleve av parterna fast
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majlis proposition nr 232.

ställda för försäljning av bensin, fotogen oell brännolja (petroleumprodukter)

inom Sverige, dels att inbördes skapa en rättvis fördelning av

avsättningen av dessa varuslag och dels att samarbeta i avsikt ej mindre

att söka nedbringa försäljnings-, distributions- och organisationskostnaderna

än även att åt sig själva söka förvärva och bevara kunderna på den

svenska marknaden. Försäljningsakten hade omfattat närmare bestämmelser

angående försäljnings- och leveransvillkor samt övriga försåt jningsförhållanden.

I gemensamhetsakten hade intagits närmare överenskommelser

örn fördelning, bevarande och utökande av avsättningen samt

rationalisering. De nu omförmälda avtalshandlingarna hade enligt upp

gift icke underskrivits av de svenska bolagens representanter. Emellertid

syntes bestämmelserna lia i stort sett upprätthållits, även örn här och

var ändringar i bestämmelserna hade ägt rum genom särskilda beslut samt

i vissa avseenden meningsskiljaktigheter gjort sig gällande.

Den 3 maj 1932 hade av representanter för Standard-gruppen, Shell-,

Texas- och BP-bolagen undertecknats en överenskommelse, enligt vilken

i fortsättningen fullt samarbete skulle råda mellan bolagen i ändamål att

åstadkomma bättre och sundare förhållanden på den svenska oljemarknaden.

Genom denna överenskommelse hade fastställts även vissa gemensamma

rabattvillkor, varjämte visst samarbete skulle äga rum i fråga örn

anläggning av nya service-stationer. Sedermera hade vid åtskilliga sammanträden

mellan representanter för de nämnda fyra bolagsgrupperna

överenskommelser träffats i syfte att reglera försäljningsförhållandena.

Medan sålunda ett visst samarbete hade inletts mellan förenämnda företag,

hade pågått en stark konkurrens mellan dem samt aktiebolaget Naftasyndikat,

vilken konkurrens medfört för samtliga bolagen förlustbringande

priser. För att söka råda bot på detta förhållande hade under hösten

1932 upptagits vissa underhandlingar med sistberörda bolag. Dessa förhandlingar

syntes lia medfört ett visst samarbete jämväl med aktiebolaget

Naftasvndikat. Detta bolag hade sålunda delgivits de överenskommelser,

som de övriga ledande bolagen sinsemellan träffat, och hade, utan att

likväl formligt avtal därom förelegat, i viss mån tillämpat de av de övriga

bolagen överenskomna försäljningsvillkoren. Det anordnade samarbetet

linde medfört, att vissa förhöjningar av bensinpriserna hade kunnat vidtagas.

Detaljhandelspriserna hade även kunnat i viss mån stabiliseras,

ehuruväl aktiebolaget Naftasyndikat fortfarande i åtminstone vissa fall

torde bevilja något högre rabatter än de mellan de övriga företagsgrupperna

överenskomna.

Mellan firman A. Johnson & C:o ä ena sidan samt Krooks petroleum &

lilje aktiebolag och Svensk-engelska mineralolje aktiebolaget å andra sidan

hade den 16 januari 1931 träffats avtal rörande försäljningen av asfalt,

bensin, fotogen och brännolja. Ifrågavarande avtal gällde till och

med den 31 december 1933 men förlängdes utan vidare på ett år i sänder,

såvida icke någon av parterna uppsade detsamma.

De sakkunniga framhålla, att deli av de sakkunniga förordade vägen att

främja tillverkningen och avsättningen av det inhemska motorbränslet

icke syntes kunna utgöra något skäl för en statlig reglering av oljeimporten.

Visserligen skulle inblandningsförfarandet efter en statlig monopolisering

av importen kunna regleras på ett affärsmässigt och smidigt

sätt, men denna fråga kunde icke tillmätas sådan betydelse och vore ej

heller av sådan natur, att den motiverade ett statsingripande med av

seende å importhandeln, enär spörsmålet kunde lösas även på annat sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr :JH2. (19

Fastmera vore det — anföra de sakkunniga — en annan fråga, nämligen

frågan örn bensinbeskattningens framtida ordnande, som i detta sammanhang

förtjänade att närmare uppmärksammas. Efter en historik rörande

beskattningen i vart land av bensin och motorsprit (sid. 124 o. f.) samt

en på grundval av ingenjörsvetenskapsakademiens utredningar byggd sammanfattning

av motorbränslefrågans tekniska sida (sid. 127 o. f.) anföra

de sakkunniga i denna fråga i huvudsak följande:

Definierbara gränser saknades mellan de olika varubeteckningar, varom

här vore fråga. Allt tyngre oljor hade småningom kommit att inrymmas

under beteckningen bensin. Destillationsbensinen hade i oell med bilismens

stegrade förbrukning av driftmedel av bensinkaraktär blivit otillräcklig,

och en ökad tillgång på lättare oljor hade skapats genom kemisk sparning

av tyngre oljor. Lades härtill, att en utveckling för närvarande påginge

i riktning mot användande av fotogen och relativt tunga oljor jämväl

i förgasaremotorer — vilken tendens bland annat främjades av den betydande

prisskillnaden mellan bensinoljor och tyngre oljor — förklarades

lätt att i nutida tulltaxor eller andra författningar inskrivna definitioner

å skattepliktig bensin svårligen kunna någon längre tid upprätthållas.

Efter den tekniska utvecklingen på området mera smidigt anpassade anordningar

för bensinbeskattningen vore följaktligen önskvärda, ja de kunde

bliva snart nog nödvändiga. Detta problem hade, vad den svenska

lagstiftningen angiuge, redan så tillvida gjort sig påmint, att den i bensinskatteförordningen

och tulltaxan förut intagna definitionen å bensin

redan genom beslut av 1931 års riksdag måste ändras och genom beslut

av den därefter följande 1932 års riksdag helt borttagas. De sakkunniga

hade sig även bekant, att jämväl i åtskilliga främmande länder för längre

tid framåt bestämda definitioner å skattepliktig bensin numera måst övergivas

och saken regleras antingen på sådant sätt, att vederbörande statsdepartement

eller annan behörig myndighet tid efter annan utfärdade

nya föreskrifter på området eller ock så, att uppbördsmyndigheten —

på sätt här i landet numera vöre fallet — erhållit befogenhet att avgöra,

vad som skulle förstås med skattepliktig bensin och vilka tyngre oljor,

som alltså skulle undantagas från beskattningen.

Det syntes emellertid bliva förenat med betydande svårigheter att — i

den mån utvecklingen i nu angiven riktning fortsatte — låta avgörandet

av vad som vore skattepliktig olja handhavas av myndigheter rrtan tillgång

till den ständigt, för att icke säga nästan dagligen erforderliga tekniska

expertisen på området. Även örn det hitintills låtit sig göra att förlägga

dylika ärendens avgöranden till en instans inom dea centrala statsförvaltningen,

kunde förhållandena framdeles utveckla sig därhän, att

en sådan ordning icke längre stöde i överensstämmelse med vad importhandeln,

sjöfarten och konsumentintressena skäligen kumle kräva i fråga*

örn sakkunskap och skyndsamhet vid avgörandena.

Måhända kunde man tänka sig, att den med skattens upptagande betrodda

uppbördsmyndigheten utrustades med erforderliga tekniska experter

och nödiga laboratorier på de olika platser, över vilka importen

iigdo rum. Sådana anordningar torde även med all sannolikhet bliva

nödvändiga därest mera ingripande åtgärder meni avseende ä importen

icke komma till genomförande. Emellertid holle de sakkunniga före, att

vad hör anförts i viss mån talade till förmån för en statlig reglering axoljeimporten.

En affärsmässigt och praktiskt viii sammansatt ledning

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

iör ett importmonopol borde självfallet inom sig rymma jämväl vetenskaplig-teknisk

sakkunskap på området. Uppbörden av de skatter och

andra avgifter, som hänförde sig till oljeprodukterna, borde härigenom

kunna ordnas på det såväl tekniskt som fiskalisk! smidigaste sättet. Monopolledningen,

som uppenbarligen måste vara representerad på de olika

införselorterna, skulle sannolikt med mindre kostnader än ett statligt ämbetsverk

kunna genom tekniska biträden träffa alla avgöranden, vilka påkallades

för uppbördens rätta handha vande enligt av statsmakterna givna

allmänna direktiv. Då man erinrade sig de mycket betydande belopp

i skattemedel, som det här gällde, och de viktiga statsfinansiella intressen,

_ som vid avgöranden av nu berörd natur stöde på spel, stärktes än ytterligare

intrycket av en sådan anordnings fördelar.

Det nu anförda hade närmast haft avseende å frågan örn skattepliktiga

oljeprodukters särskiljande ur tekniska synpunkter från sådana oljor,

som skulle vara undantagna från beskattning. Med avseende å bestämningsgrunderna

för själva beskattningen kunde tilläggas följande. Bensinskatten

hade hittills utgått och utginge för närvarande i form av ett

visst skattebelopp per volymenhet, och skattens storlek vore sålunda oberoende

av den skattepliktiga bensinens specifika vikt. De sakkunniga an

såge sig icke kunna närmare ingå på spörsmålet, i vad mån förenämnda

förhållande vore eller för framtiden kunde anses vara rationellt, men ville

likväl framhålla, att den tekniska utvecklingen på oljeområdet kunde

komma att giva en ökad aktualitet även åt denna fråga. Emellertid holle

de sakkunniga — oavsett detta speciella spörsmål — före som sannolikt,

att den mera allmänna frågan örn den mest ändamålsenliga konstruktio

nen av det importerade motorbränslets beskattning kunde komma att

upprulla problemet örn volym- eller viktbeskattningens lämplighet över

huvud taget. Därest lämpligheten av volym- eller viktbeskattning skulle

komma att sättas i fråga eller örn rent av bestämda olägenheter skulle an

ses bliva förenade med en sådan beskattningsform, skulle ett statligt mo

nopol å importen kunna skapa möjligheter för beskattningsfrågans lös

ning efter en annan och möjligen i åtskilliga avseenden mera tillfredsstäl

lande linje. Vad statsmakterna ville uttaga i skatt av det importerade

motorbränslet — liksom för övrigt möjligen även av det inhemska motorbränslet

— skulle kunna uttagas och redovisas antingen i form av vinstmedel

från det statliga importmonopolet eller i form av en till varornas

engrosförsäljning knuten beskattning. Det syntes med avseende härå —

utan att jämförelsen sade alltför mycket — kunna erinras örn den form.

vari skatteintäkterna å importerade spritdrycker och vin samt å tobaksvaror

för närvarande till icke ringa del inflöte. Det torde icke kunna bestridas.

att en liknande anordning för det importerade motorbränslets vidkommande

skulle medföra åtskilliga fördelar.

De sakkunniga anföra härefter, att vad sålunda på tal örn beskattningsfrågan

anförts sammanfattningsvis gåve vissa motiv för en statlig reglering

av importen till riket av motorbränsle, vilka enligt de sakkunnigas

mening icke saknade betydelse.

Under rubriken »vissa synpunkter rörande gestaltningen ar den inhemska

marknaden vid fall av en statlig importreglering» erinra de sakkunniga

till en början, att i den av lektor Ask utarbetade promemorian bland

annat anförts följande:

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

71

Den verkställda undersökningen Ilar, bland annat, givit vid handen,

att de undersökta svenska företagen med undantag av firman A. Johnson

& C:o organiserats av de utländska moderbolagen, vilka till dem

leverera alla varor och vilka finansiera dem i mån av behov. Det är

icke oväsentliga belopp, som sålunda i form av aktiekapital, krediter

eller penningförsträckningar lämnats till dotterbolagen, även om en del

av dotterbolagens aktiekapital har tillkommit genom tidigare gratisemissioner.

Å aktiekapital och å skuld till moderbolagen synas dotterbolagen

i de flesta fall till och med år 1929 hava kunnat lämna utdel

ning och ränta, medan de efter sagda tid så småningom blivit ur stånd

att lämna utdelning och ränta, ja att fullgöra löpande likvider i någon

större omfattning. Moderbolagens tillgodohavanden hava vuxit, dotter

bolagens driftsresultat hava varit synnerligen dåliga, och som följd härav

hava saneringar i en eller annan form måst företagas. I allmänhet

har detta skett genom efterskänkande av skuldbelopp eller genom lämnande

av rabatter eller genom utökning av aktiekapital eller understundom

i någon kombination av dessa olika former för understöd. De

belopp, som av moderbolagen till de undersökta företagen i en eller annan

form gottskrivits dessa sistnämnda i syfte att förebygga att de - jämlikt bestämmelserna i den svenska aktiebolagslagen — skulle nödgas

Träda i likvidation, uppgingo under de tre åren 1930—1932 — såvitt kunnat

utrönas — till en sammanlagd summa av 35,201,260 kronor.

Med avseende å de debiteringar, som moderbolagen företagit för varuleveranser

till dotterbolagen, har visserligen av utredningen framgått,

att de debiterade priserna understigit den lägsta s. k. golf-noteringen.

Detta får emellertid ingalunda uppfattas så, att de ifrågavarande debiteringarna

icke varit för höga. Det torde vara allmänt känt, att de

priser, till vilka varor kunna förvärvas å den internationella marknaden,

ofta väsentligt avvika från officiella noteringar, och i synnerhet

kan detta vara fallet vid stark konkurrens. Vad de nämnda s. k. golf

noteringarna beträffar, har undersökningsmyndighetens ombud fått den

uppfattningen, att dessa priser icke äro de, till vilka moderbolagen med

hänsyn till sina självkostnader skulle hava kunnat sälja till dotterbolagen.

utan att försäljningarna i stor utsträckning borde hava kunnat

ske till lägre priser. Dotterbolagens verksamhet utgör ju för övrigt allenast

en gren av moderbolagens verksamhet. En närmare granskning av

moderbolagens redovisade vinstresultat har visserligen icke kunnat företagas,

men det har dock konstaterats, att i varje fall vissa av de stora

världsbolagen jämväl under de senast förflutna åren redovisat avsevärda

vinster, under det att deras dotterbolag här i riket redovisat förluster.

Den ekonomiska intressegemenskapen mellan moder- och dotterföretageu

borde väl, åtminstone örn frågan ses ur skattesynpunkt. hava lett till att

den vinst, som blivit en följd av deras gemensamma verksamhet, kommit

jämväl dotterföretagen till del. Därest allenast moderbolaget får redovisa

vinst, bortfaller eller minskas uppenbarligen beskattningen i det land,

tiar dotterföretag är verksamt.

Härefter anföra de sakkunniga:

Nu återgivna synpunkter ävensom vad förut framgått om -de här i

landet verksamma bolagens numera inledda samverkan vid det inhemska

marknadsprisets bestämmande gåve anledning till vissa reflexioner rörande

frågan, huruvida den svenska nationalhushållningens intressen kun
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 21(2.

<lö anses vara med nu rådande ordning pa området på ett tillfredsställande

sätt tillvaratagna.

Man syntes kunna göra gällande, att prissättningen pa den svenska

marknaden å bensin — liksom även å brännolja och fotogen — icke kunde

karakteriseras som en. av fri konkurrens bestämd prisbildning. Detta

uttalande ägde sin giltighet, även örn man bestrede förekomsten av varje

samverkan mellan de stora världsbolagen på den internationella marknaden

oell varje strävan hos dessa eller vissa av dem att utnyttja sin

obestridliga maktställning i prisstegrande syfte. Naturligtvis finge utta

landet icke uppfattas så, som vore deu svenska marknaden för motorbränsle

avskuren från världsmarknaden och föremål för en från den internationella

prissättningen mera oberoende prissättning. Självfallet kunde

de svenska förbrukarna draga fördel av den internationella konkurrensen

oell av tidvis rådande formliga priskrig världsfirmorna emellan

och det kunde icke förnekas, att under ett antal är den svenska oljemarknaden

kommit i åtnjutande av jämförelsevis fördelaktiga villkor på grund

av sagda förhållanden. Emellertid måste det samarbete mellan de i Sverige

domicilierade dotterföretagen, som enligt de vunna upplysningarna

blivit allt fastare, verka återhållande på eventuellt uppkommande prisell

på den svenska marknaden — något som det ifrågavarande samarbetet

ju i själva verket åsyftade — liksom även genom samarbetet i fråga

möjligheterna för att jämväl pa den svenska marknaden tillgodogöra sig

internationella prisstegringar väsentligt ökats. Även örn man för när

varande knappast kunde förutsäga, huruvida utvecklingen komme att ga

i riktning mot ökad världstillgång å bensin och brännoljor i förhållande

till världsbehovet eller mot ökad världsknappliet å dessa produkter och

sålunda redan på grund härav ej kunde uttala sig om de kommande årens

sannolika internationella prisutveckling, syntes man dock — om intet oförutsett

skulle komma att inträffa — kunna göra gällande, att de svenska

konsumenterna numera vore mera beroende än tidigare av världsbolagens

och deras här verksamma dotterföretags försäljningspolitik och därmed

av de utländska intressen, som här gjorde sig gällande. Man borde i detta

sammanhang även erinra sig det svenska bensinprisets förut påpekade

våldsamma fluktuationer under de gångna åren med därav följande instabilitet

på den inhemska bensinmarknaden; en instabilitet, som försvå

rat sunda prisberäkningar inom alla de näringsgrenar, där kostnaderna

för motorbränslet spelade en större roll. Även örn dessa prisfluktuationer

i betydande grad varit att hänföra till motsvarande fluktuationer pa

den internationella marknaden, hade de utan tvivel ytterligare skärpts

genom de här i landet verksamma importbolagens åtgöranden: underpris

och osunda rabattsystem under perioder av inbördes strid samt prisstegringar

under tider av samförstånd. Att nu anförda omständigheter inverkade

på bedömande av frågan örn lämpligheten av en statlig reglering

av oljeimporten till riket syntes icke behöva närmare utvecklas.

Även frånsett den svenska konsumtionens ökade beroende av de ut

ländska bolagens och deras härvarande dotterföretags försäljningspolitik,

syntes den verkställda utredningen göra antagligt, att ett statligt

oljemonopol skulle kunna ernå förmånligare inköp av bensin och av

övriga här i frågakommando mineraloljor, varigenom de inhemska för

brukarna skulle kunna beredas fördelar. 1 varje fall talade mycket till

förmån för riktigheten av en sådan uppfattning, så länge den interna

tionella oljemarknaden icke genom en fastare samverkan de stora världsföretagen

emellan monopoliserats. Men icke ens i ett sådant läge skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

utvägar saknas att tillgodose ett statligt importmonopols behov av olja.

Förhölle det sig nämligen så, att de utländska moderbolagen debiterat

>ina härvarande dotterföretag högre priser än vad som bort kunna ske,

i örefunnes med största sannolikhet möjligheter för ett sådant statligt

importmonopol att köpa oljan billigare. Mycket komme givetvis härvid

an på huru världstillgängen å mineraloljor framdeles komme att utveckla

sig i förhållande till behovet — en fråga, varom nyss erinrats —

och sålunda på örn det bleve säljarna eller köparna på världsmarknaden,

sorn komme i den starkare ställningen. Även ett relativt litet importlands

marknad torde emellertid vara av stort intresse för de stora världsbolagen.

Komme å andra sidan utvecklingen att gå i riktning mot en

viss knapphet pä den internationella oljemarlmaden, så behövde detta

icke innebära, att statliga inköp — verkställda uteslutande nied hänsyn

till de inhemska intressenas tillgodoseende — komme att förlora sina

företräden framför den fria importhandeln, synnerligast som man i en

sådan situation vid bibehållen fri handelsrörelse finge räkna med ökade

ansträngningar från enskilda importörers sida att utnyttja den internationella

prisstegringen till förmån för egna intressen. De sakkunniga

skulle, i anslutning till sin under utredningen av hithörande förhållanden

vunna uppfattning, kunna närmare behandla ifrågavarande ämne och

exemplifiera bärkraften av de nu anförda synpunkterna, men ansåge det

likväl böra bero vid vad nu i största allmänhet anförts. Allenast kunde

tilläggas — vilket egentligen syntes vara onödigt — att riktigheten av

den nu utvecklade uppfattningen självfallet förutsatte en med den internationella

oljemarlmaden fullt förtrogen samt jämväl i alla andra avseenden

skicklig ledning av det eventuella statliga importmopolet. Skulle

det komma att brista härutinnan, kunde den nuvarande fria handelsrörelsens

ersättande med en statlig reglering uppenbarligen medföra bilde

inhemska intressena mindre lyckliga verkningar. Med beaktande alden

affärsskicklighet, som torde kunna förutsättas komma att stå även

ett statligt importmonopol till förfogande, syntes farhågor av nu berörd

natur knappast behöva tillmätas större betydelse.

En viss uppmärksamhet syntes även böra ägnas det ovan antydda förhållandet,

att de nu omhandlade stora importbolagen under de senast

åren redovisat avsevärda förluster och följaktligen icke givit vare sig

statsverket eller de kommuner, där de hade sitt säte, några nämnvärda

skatteintäkter. Ehuru svårigheter mötte att vinna närmare kännedom örn

de utländska moderbolagens verkliga vinstresultat, syntes åtminstone flera

av dem samtidigt lia givit goda vinster. Detta förhållande skulle kunna

giva anledning till mera allmänna anmärkningar rörande beskattningen

av här i landet verksamma dotterföretag till utländska moderbolag, ett

ämne som emellertid läge vid sidan av de sakkunnigas uppdrag. Givet

vore emellertid, att vad som genom de sakkunnigas utredningar på det

förevarande området framgått icke saknade betydelse vid bedömandet avskälen

för och emot ett eventuellt statligt oljcmonopol.

De sakkunniga lämna vidare en redogörelse för huvudresultaten av de

sakkunnigas utredningar rörande de svenska oljebolagens ekonomiska förhållanden.

Därvid anföres till en början:

Av de verkställda utredningarna hade bestyrkts, att somliga av de

inom riket verksamma oljebolagen vore äldre och delvis hade tillkommit

genom sammanslagningar, medan andra åter vore helt nya företag, som

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tillkommit under de senaste fem åren. Liksom i andra länder kade en

synnerligen skarp konkurrens allt intill senaste tid gjort sig gällande mellan

å ena sidan de äldre företagen, som strävat att utestänga de nyare,

och å den andra sidan dessa senare, vilka sökt att till nästan varje pris

skapa sig en marknad i landet. Denna konkurrens kade ju i det föregående

i olika sammanhang berörts, och det hade även framhållits, att densamma

som en starkt verkande faktor låg bakom det prisfall för särskilt

bensin, som under vissa år ägt rum i landet. Konkurrensen i fråga hade

ju slutligen resulterat i ett formligt priskrig med stora prisnedsättningar

och extrarabatter, som varat en tid framåt. Vad de sakkunniga nu ville

framhålla som ägnat att väcka särskilt intresse vore, att företagen i fråga

under denna sin hårda inbördes konkurrens sökt att genom utvidgningar

av sina organisationer och upprättandet av nya anläggningar för distri

butionen öka sin avsättning samt att följden härav blivit en högst betydande

överorganisation av företagen. Denna överorganisation och därmed

sammanhängande förhållanden påkallade synnerlig uppmärksamhet. Givet

vore nämligen, att det kapital, som under sådana omständigheter investerats

i oljebolagen, blivit onaturligt högt samt att bolagens därvid

vunna driftsresultat på intet sätt kunde anses lämna en riktig bild av

ifrågavarande handelsnärings ekonomiska framtidsmöjligheter inom landet

Uppenbart vore vidare, att en dylik överorganisation av de bolag,

som förmedlade importen till riket av motorbränsle, måste verka stegrande

på marginalen mellan inköpspriset och minutliandelspriset och

sålunda, på sätt i det föregående redan antytts, måste väcka tvivel på

den nuvarande oreglerade importhandelsrörelsens ändamålsenlighet.

Till närmare belysning av nu berörda förhållanden ha de sakkunniga

— på sätt i betänkandet närmare angives — med ledning av de av företagen

lämnade uppgifterna verkställt beräkningar över storleken av det i

varje företag investerade kapitalet samt rörande driftsresultaten för vart

och ett av företagen. 1 en särskild tabell (sid. 138) lämnas en sammanställning

över det investerade kapitalets sammanlagda belopp för alla

företagen åren 1929, 1931 och 1932 —- fördelat på 1) oceananläggningar, 2)

anläggningar m. m. för varornas distribution i första hand, 3) varulager,

4) anläggningar m. m. för varornas distribution i minut samt 5) varufordringar

— ävensom över företagens genomsnittliga driftsresultat samma

år.

Summan av det investerade kapitalet nämnda år efter avdrag för varufordringarna

utgjorde enligt tabellen respektive 60.o, 68.9 och 68.2 miljoner

kronor. Härav representerade oceananläggningarna och anläggningar

m. m. för varornas distribution i första hand ett värde av respektive 21.?.

26.o och 25.9 miljoner kronor. Beträffande dessa anläggningar anföra de

sakkunniga, att de icke här ville ingå på frågan, huruvida vad förut an

förts örn överorganisationen inom den ifrågavarande handelsrörelsen ägde

någon tillämpning med avseende å dessa vid utgången av år 1932 till ett

sammanlagt värde av närmare 26 miljoner kronor upptagna tillgångar.

Möjligt vore emellertid, att rikets försörjning med importerat motorbränsle

för närvarande skulle kunna tillfredsställande ordnas med ett redan för

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232. 75

engroshandelns vidkommande mindre fast kapital än under nu rådande

förhållanden.

Beträffande anläggningarna m. m. för varornas distribution i minut

(service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensinkärror och liknande)

anföra däremot de sakkunniga:

Intresset knöte sig så mycket mera till värdet av dessa anläggningtu,

vilket för samtliga de undersökta bolagens vidkommande vid slutet av

de tre undersökningsåren uppgått till respektive 11.2, 18.7 och 17.i miljoner

kronor. Den av bolagen under konkurrensen utvidgade organisationen

hade i första rummet gällt distributionsnätets utveckling, ett förhållande

som för övrigt bestyrktes vid en jämförelse mellan å ena sidan 1929

års siffror och å den andra siffrorna för åren 1931 och 1932. Det vore allmänt

känt, att service-stationerna i egentlig mening samt de enklare bensinpumparna

vuxit upp till ett antal, som vida överstege trafikens verkliga

behov. Ej endast i större men även i mindre samhällen funné man

mångenstädes, huru konkurrensen mellan de olika bolagen drivit dem till

att tätt intill varandra bygga två, tre, fyra och flere sådana stationer

och pumpar, ja fall förekomme, som ännu starkare illustrerade den mindre

sunda utveckling, som här ägt rum. Detta distributionsnät, vilket vid

utgången av år 1932 upptagits till ett värde av 17 miljoner kronor, skulle

säkerligen utan några olägenheter för bensinförbrukarna kunna väsentligt

förenklas. Tusentals utminuteringsställen skulle kunna nedläggas,

det för distributionen i minut erforderliga kapitalet sålunda kunna avsevärt

nedbringas och marginalen mellan utförsäljningspriset engros och

minuthandel spriset som följd härav kunna förminskas. Av lämnade upp

gifter hade framgått, att de undersökta oljebolagens utminuteringsställen

för bensin för närvarande uppginge till ett antal av mellan 13,000 och

14,000, varav endast ett mindre antal vore kompletta service stationer medan

den övervägande delen utgjordes av pumpstationer av allbekant slag

utan reparationsverkstäder eller annan utrustning. Skulle man inpricka

dessa utförsäljningsställen på kartor över olika delar av riket, vore det

säkerligen för härmed förtrogna personer ingen olöslig uppgift att avgöra.

i vilken ordning en successiv avveckling av de onödiga stationerna

och försäljningsställena lämpligast borde äga rum.

Härefter anföra de sakkunniga:

I detta sammanhang kunde ytterligare tilläggas, att vid en sådan koncentration

inom importhandeln som den här antydda betydande besparingar

skulle kunna göras i fråga örn de i en grosrörelsen anställda befattningshavarnas

antal.

Det nuvarande antalet chefer i olika ställningar samt antalet kontorsanställda

och arbetare uppginge sammanlagt lör do undersökta bolagen

till ett stort antal personer och de sammanlagda löneutgifterna lör dessa

skilda slag av funktionärer belöpte sig givetvis till ansenliga totalbelopp.

De sakkunniga läte bero vid vad nu anmärkts och ansåge sig icke kunna

närmare ingå på frågan örn de besparingsmöjligheter, som — även med

hänsyn tagen till genom kontrakt anställda befattningshavares berättigade

ersättningsanspråk även på detta område skulle föreligga.

” Det vore uppenbarligen lörenat med svårigheter att närmare angiva

storleken av det företag, som, därest all handel med motorbränsle förenades

på en hand, skulle kunna ersätta de nuvarande konkurrerande firmor
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

na pa området. Såsom framgår av lektor Asks promemoria, hade emellertid

de sakkunnigas i och för utredningen anlitade ombud för sin del

kommit till uppfattningen, att ett företag med, högt räknat, 60 procent av

de nu befintliga företagens organisation och anläggningar skulle vara

tillräckligt för den svenska marknadens förseende med bensin och brännoljor.

De nu återgivna resultaten av de verkställda utredningarna syntes vid

bedömandet av frågan örn lämpligheten av en statlig importreglering icke

kunna lämnas obeaktade.

Val skulle möjligen kunna anföras, att den nuvarande överorganisationen

så tillvida icke nämnvärt skadade vårt lands intressen, som det här

till vida övervägande del rörde sig örn utländskt kapital. Frånsett den in

dustriella verksamhet med förädling av nativ olja, som bedreves av ett

svenskt företag och varom nu icke vore tal, torde svenskt kapital endast

i mindre grad lia bundits i de undersökta bolagens anläggningar och

handelsrörelse i övrigt. 1 anslutning härtill kunde man måhända även

vilja göra gällande, att det ur den svenska nationalhuskållningens synpunkt

vore likgiltigt, örn bolagen hade ett större elier mindre antal personer

anställda i sin tjänst, ja en rationalisering på området skulle t. o. m.

kunna mötas av invändningar med hänsyn till att många personer härigenom

komme att förlora sina anställningar. De sakkunniga kunde emellertid

för sin del icke tillmäta sådana synpunkter nämnvärd betydelse.

De måste fastmera för sin del beteckna den uppenbara överorganisationen

inom den undersökta lmndelsnäringen som ur landets synpunkt övervägande

oläglig och skadlig. Givet vore nämligen, att förväntningen och

amorteringen av det i rörelsen investerade onödigt stora kapitalet mäste

utgöra en tung belastning å densamma och att detta förhållande — såsom

redan understrukits — måste stärka de utländska intressenas strävanden

att, när tillfälle därtill gåves, uttaga ett i förhållande till de onödigt stora

omkostnaderna kalkylerat högre detaljpris. Skulle den ifrågavarande

handelsverksamlieten i sin helhet övertagas av ett enda företag, vilket

ägde full frihet att avveckla onödiga anläggningar av .skilda slag och att

begränsa den anställda personalen till det verkligt nödvändiga och vilket

därjämte — och denna synpunkt förtjänade icke minst beaktande — skulle

kunna undgå de nuvarande betydande utgifterna för representation och

reklam — d. v. s. ett företag, som i allmänhet kunde rationalisera liela

verksamheten pa ett affärsmässigt fullt tillfredsställande sätt — så borde

minuthandelspriset å det importerade motorbränslet kunna gestaltas avsevärt

förmånligare för konsumenterna, än vad nu vöre fallet. Varje

sänkning av bensinpriset med ett öre per liter innebure en besparing för

konsumenterna av denna artikel å omkring 4''/? miljoner kronor, varje

prissänkning å brännoljan nied ett öre per kilogram en besparing av omkring

2 V* miljoner kronor samt varje nedsättning i priset på fotogen med

ett öre per kilogram en besparing av närmare 800,000 kronor. Med dessa

siffror för ögonen syntes man icke böra underskatta de fördelar, som en

till botten gående sanering av den här behandlade handelsrörelsen skulle

kunna föra med sig.

Med avseende å de i tabellen lämnade uppgifterna angående driftsresultaten

yttra de sakkunniga:

Av sammanställningen framginge, att nettoresultatet å rörelsen i sin

helhet, med hänsyn tagen till räntor, åren 1929, 1931 och 1932 varit en

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majlis proposition nr 232.

sammanlagd förlust av respektive 1.2, 5.; och 13.4 miljoner kronor. Nettoresultatet

å rörelsen i sin helhet, utan hänsyn tagen till räntor, hade för

år 1929 varit en vinst av 0.3 miljon kronor men för åren 1931 och 1932 förluster

å respektive 3.r, och 11.4 miljoner kronor. Erinras borde härvid

även, vad redan omnämnts, nämligen att moderbolagen i en eller annan

form gottskrivit dotterbolagen betydande belopp för att förebygga att

dessa sistnämnda jämlikt aktiebolagslagen skulle nödgas träda i likvidation

samt att totalsumman av dessa belopp — vilka icke avdragits före

framkomsten av driftsresultaten —- för de tre åren 1930 1932, enligt vad

kunnat utrönas, utgjort 35.2 miljoner kronor. De ifrågavarande synnerligen

ogynnsamma driftsresultaten för de senast förflutna åren kunde i

förstone väcka tvivel på lämpligheten av en sådan rörelses som den ifrågavarande

inlösen och övertagande av staten. Så tillvida syntes icke saknas

fog för en sådan uppfattning, som varken i vårt land eller i andra

länder statsmonopol ansetts ändamålsenliga annat än när monopolen omfattat

sådan industriell verksamhet eller handelsrörelse, som på grund

av sin natur kunnat beräknas komma att giva staten avsevärda inkomster,

under det att statsmonopol sällan ifrågasatts på områden, där den

fria företagarverksamheten arbetat under svårigheter och med ansenliga

förluster. Därest de anförda driftsresultaten verkligen avspeglade

den förevarande importhandelns ekonomiska framtidsmöjligheter, borde

också tanken på en statlig reglering av denna import enligt de sakkun

nigas bestämda mening förfalla.

Läget borde emellertid icke bedömas på det sätt som nu angivits. De

ifrågavarande driftsresultaten kunde, såsom i det föregående understrukits,

på intet sätt anses lämna en rättvisande bild av den ifrågavarande

handelsnäringens framtidsmöjligheter i vårt land. Skälen härtill hade

redan angivits. De förenämnda otillfredsställande driftsresultaten vore

till icke ringa del en följd av den överorganisation, varom nyss talats.

De sakkunniga hade till vägledning för sitt bedömande av frågan inom

sig verkställt vissa överslagsberäkningar rörande framtidsutsikterna för

ett statligt importmonopol på området och hade på grund härav ävensom

av inhämtade upplysningar och synpunkter, som i övrigt kunde anläggas

på ämnet, för sin del kommit till den allmänna uppfattningen, att utsikterna

för ett tillfredsställande driftsresultat av ett statligt monopol på

området under vissa förutsättningar icke tedde sig ogynnsamma.

Därest vid frågans fortsatta beredning övervägande skäl skulle anses

tala till förmån för en statlig reglering av importen till riket av brännoljor,

uppställde sig — yttra de sakkunniga vidare — spörsmålet örn dan

lämpligaste formen för en sådan reglering. Statliga regleringar av nu

åsyftad natur kunde i stort sett genomföras efter två skilda huvudlinjer,

till vilka förebilder även funnes i redan träffade anordningar på andra

områden av vårt lands näringsliv. —- Den ena huvudformen för ett statsmonopol

vore den som valts, då Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

bildats pä grundval av en särskild förordning, som åt staten lämnade

den sedermera till monopolbolaget överlåtna ensamrätten att importera

tobak och tobaksvaror samt att tillverka tobaksvaror. Samma huvudlinje

kumle auses ligga till grund för skapandet av Aktiebolaget Vin &

spritcentralen. Detta hade visserligen tillkommit såsom ett enskilt före

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majlis proposition nr 232.

tåg, vilket elter frivilliga överenskommelser inköpt alla reningsverken

för brännvin och alla vinhandelsaffärer i riket, men det hade sedermera

fått den förankring i lagstiftningen, som praktiskt taget gjort detsamma

till ett statsmonopol i egentlig mening. Denna första huvudlinje för en

statlig reglering av importen och tillverkningen på ett visst område förutsatte

— och tobaksinonopolet torde härvid närmast böra komma till

jämförelse — en inlösen från statens sida av på området verksamma en

skilda företags rörelse i dess helhet eller i viss omfattning, och den innebure,

att staten — ehuru genom en monopolstyrelse som mellanhand —

övertoge den näringsrörelse, varom vore fråga. Det bleve alltså, jämväl

vad importhandeln beträffade, svenska staten, som genom ett sitt verkställande

organ verkställde uppköpen i utlandet, och det bleve — i ett

sådant fall som det nu föreliggande — med svenska staten, som de utländska

världsfirmorna på oljeområdet vid en sådan lösning av frågan

skulle komma att träda i affärsförbindelser. — Den andra huvudlinjen för

en statlig reglering av importen av brännoljor ägde förebilder i det s. k.

spannmålsmonopolet ävensom i det på sockerfabriksbolagen inom riket

överlåtna monopolet å import av socker och innebure i korthet, att staten

genom lag tillförsäkrades ensamrätt till importen av den vara eller de

varor, som det i varje fall gällde, men genom kontrakt överläte denna sin

rätt till en för ändamålet bildad förening av vederbörande enskilda intressenter,

i vilken förenings styrelse statsintresset tillförsäkrades utslagsgivande

bestämmanderätt och vilken förenings stadgar fastställdes

av Kungl. Majit. I en av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga

den 15 mars 1938 avlämnad utredning med förslag'' angående importmonopol

å kaffe hade framlagts förslag till ett monopol, grundat på den

angivna senare huvudlinjen för ett statsmonopols inrättande.

De sakkunniga förklara sig lia närmare övervägt de skäl, som kunde

anföras såväl för som emot en reglering av brännoljeimporten enligt

sistnämnda alternativ, och i syfte att göra denna prövning så fullständig

som möjligt låtit utarbeta förslag till för en sådan lösning erforderliga

författningar. Då emellertid denna linje för frågans lösning befunnits

avsevärt underlägsen det förstnämnda alternativet, lia de sakkunniga icke

ansett erforderligt att i betänkandet återgiva dessa förslag. Efter en närmare

diskussion av de synpunkter, som lett till denna de sakkunnigas

uppfattning, lia de sakkunniga sammanfattningsvis uttryckt sin uppfattning

sålunda, att en statlig importreglering beträffande brännoljor med

nyssnämnda importorganisationer som förebild ur de skilda synpunkter,

som här kunde ifrågakomma, innebure så obetydliga fördelar eller sådana

olägenheter, att, örn valet stöde mellan ett sådant ingripande å ena

sidan och den bestående fria importhandeln å den andra, tillräckligt bärande

skal skulle saknas för ett statsingripande.

Enligt vad de sakkunniga härefter uttala, anse de följaktligen ett statligt

ol jern onopol, grundat på inlösen av de nuvarande importbolagens rö
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

reise, vara det alternativ, som borde komma under omprövning. I en särskild

avdelning (sid. 146 o. f.) behandla de sakkunniga åtskilliga spörsmål,

som vid införandet av ett sådant monopol skulle uppställa sig till besvarande.

I fråga örn den av firman A. Johnson & C:o bedrivna inhemska

tillverkningen av bensin förutsätta de sakkunniga, att

detta företag icke skulle bliva föremål för inlösen. I fråga örn ordnandet

av detaljhandeln med brännoljor förorda de sakkunniga, att

statsinlösen skulle äga rum jämväl av oljebolagens detaljhandelsrörelse

men att den övervägande mängden av bensinstationer så snart ske kunde

borde av monopolet försäljas till enskilda eller ock av monopolet nedläggas.

Vidare utvecklas de grunder för värderingen, som anses

böra följas vid en inlösen; i detta avseende ma erinras att de sakkunniga

varit av den uppfattningen att ersättning för förlorad näringsverksamhet

ej bör lämnas. Däremot förutsättes, att staten skulle utgiva ersättningar

till avskedad personal i viss omfattning.

De sakkunniga ha utarbetat och vid betänkandet fogat dels förslag till

förordning angående statsmonopol å partihandeln med hrännoljor, dels

ock förordning örn vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å partihandeln med brännoljor.

I detta sammanhang anföra de sakkunniga vidare:

Därest en eventuell inlösen från statens sida av nu ifrågavarande företag

enligt tidigare angivna riktlinjer skulle komma att omfatta anläggningar

och varulager för samtliga undersökta firmor — med undantag

av vissa firman A. Johnson & C:o tillhöriga sådana anläggningar — samt

sammanställningen av bokföringsvärdena för år 1932 skulle läggas till

grund för beräkningen, komme kostnaderna för inlösningen att omfatta

oeeananläggningar med ett värde av .................. kronor 9,298,755

depåer med ett värde av .............................. » 14,420,530

varulager med ett värde av ............................ » 24,707,955

servicestationer med ett värde av ...................... » 17,090,295

alltså sammanlagt representerande ett värde av kronor 65,517,535.

Härtill skulle komma kostnaderna för en inlösen av de mindre partihandelsföretag,

som i det föregående omnämnts och som icke blivit föremål

för undersökning, ävensom ytterligare ersättningarna till hos företagen

anställda personer, som efter inlösningen icke komme att användas

hos monopolet. Grunderna för dessa ersättningar hade förut berörts

och framgå närmare av det bifogade författningsutkastet. Beträffande

ersättningarnas totalbelopp hade några sannolikhetsberäkningar icke

kunnat av de sakkunniga verkställas.

I fråga örn nämnda summa borde uttryckligen understrykas, att densamma

givetvis icke ens tillnärmelsevis gåve ett uttryck för det belopp,

som staten vid en eventuell inlösen faktiskt skulle behöva komma att utgiva.

Då emellertid närmare hållpunkter saknades för bedömandet av de resultat,

till vilka värderingarna skulle kunna komma, saknades möjligheter

för de sakkunniga att ytterligare ingå på sådana beräkningar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. May.ts proposition nr 232.

De sakkunnigas ståndpunkt till frågan örn en statlig reglering av brännoljeimporten

sammanfattas slutligen på följande sätt:

»De sakkunniga liava i det föregående behandlat ett antal spörsmål och

berört en del synpunkter, vilka enligt de sakkunnigas mening hava inflytande

på och böra tagas i betraktande vid bedömandet av frågan om

en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle. Vissa av de

anförda omständigheterna tala till förmån för en statlig reglering av

denna rörelse, och avgörande skäl tala för valet av monopolformen gent

emot en enklare form av importreglering.

Emellertid hava de sakkunniga icke ansett sig böra ingå på de ytterligare

synpunkter av handelspolitisk och annan allmän natur, som även

ledes måste tillmätas stor betydelse vid frågans bedömande och som före

ärendets slutliga avgörande måste bliva föremål för en djupgående och

allsidig omprövning.

Därest denna prövning av samtliga på frågan inverkande faktorer eller

av ett förändrat tidsläge föranledda förhållanden skulle leda till ett statsingripande

på området, anse de sakkunniga, att ett sådant ingripande bör

ske i enlighet med de grundlinjer, åt vilka bifogade författningsförslag

giva uttryck.»

Reservationer.

Över de sakkunnigas betänkande i denna del lia reservationer avgivits

av två av de sakkunniga.

Sålunda har herr Stendahl anfört:

»Då de sakkunniga i det föreliggande betänkandet under alla förhållan

den bestämt tagit avstånd från införande av statsmonopol å detaljhandeln

med brännoljor, böra enligt min mening — i motsats till vad i betänkandet

föreslagits — service-stationer och andra distributionsanläggningar

vid eventuellt genomförande av ett statsmonopol å partihandeln med

brännoljor icke ifrågakomma till inlösen från statens sida.»

Herr Kempe har anfört:

»Till den ståndpunkt, som de sakkunnigas flertal intagit i----frå
gan

örn en statlig reglering av brännoljeimporten till riket, kan jag icke

ansluta mig.

De sakkunniga lia ansett sig icke böra ingå på synpunkter av handelspolitisk

och mera allmän natur. Jag skall ålägga mig samma begränsning

men finner mig dock oförhindrad att på följande sätt angiva min principiella

inställning.

Den moderna västerländska staten har funnit riktigt och lämpligt att i

betydande omfattning ingripa ledande och reglerande på det enskilda näringslivets

områden. Man hyser numera på de flesta håll ingen större

tvekan att företaga även mycket långt gående inskränkningar i näringsfriheten,

och under trycket av den ekonomiska kris, i vilken vi för närvarande

leva, lia de svenska statsmakterna ansett ur allmänt intresse be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 81

fogat att inom viktiga näringsgrenar skapa monopolförhållanden av temporär

varaktighet.

Frågan om ett statligt monopol ä importen av och partihandeln med

brännoljor är icke av sådan tillfällig natur. Den måste enligt de sakkunnigas

mening, vartill jag ansluter mig, bedömas ur synpunkten att det gäller

en definitiv anordning på lång sikt i likhet med sprit- och tobaksmonopolen.

Den längst gående formen för statligt ingripande i det privata ekonomiska

livet är det monopol, som innebär en expropriation av en hel näringsgren.

För ett sådant ingrepp måste föreligga synnerligen tungt vägande

skäl, som kunna antagas ilga giltighet icke blott för närvarande

utan även i framtiden. Det synes mig befogat att understryka detta rnahända

självklara förhållande och betona, att alla motiv för och emot måste

bedömas från denna allmänna utgångspunkt.

Jag övergår nu till en granskning av de särskilda frågor, som de sakkunniga

i detta sammanhang berört.

Beträffande först frågan örn tillverknings- och avsättningsmöjligheterna

för inhemskt motorbränsle synes den av de sakkunniga i detta hänseende

föreslagna anordningen på ett fullt tillfredsställande sätt reglera dessa förhallanden

utan kombination med ett statsmonopol å brännoljehandeln. Den

möjligen något ökade smidighet i tillämpningen, som skulle kunna vinnas

i samband med ett monopol, kan över huvud taget icke komma i betraktande

såsom ett så tungt vägande skäl, att därav skulle motiveras ett dylikt

ingripande. Jag är fullt ense med de sakkunniga i denna punkt.

De sakkunniga anse sig däremot kunna genom ett monopol undgå vissa

vanskligheter, som vidlåda den gällande bensinbeskattningen. Härvidlag

vill jag till en början påpeka, att även efter ett monopols införande den

enskilde förbrukaren har samma möjlighet som nu att blanda dyr, skattelagd

bensin med billiga, skattefria oljor. Näppeligen torde detta med någon

framgång kunna iörekommas eller beivras, därest den ekonomiska

fördelen är tillräckligt lockande.

Med risk att gripa utöver det för de sakkunnigas arbete utstakade området,

vill jag vidare fästa uppmärksamheten vid följande förhållande.

Enligt min mening är den nuvarande bensinskatten en onaturlig pålaga

och kommer än mer framdeles att te sig som en sådan. Bensinen, i och

för sig den dyraste brännoljan, belastas med en skatt, som f. n. uppgår till

mer än 100 procent av engrospriset, medan de redan förut billigare oljeslagen

äro skattefria. Prisskillnaden uppdrives till en höjd, som utgör en

oerhört stark drivfjäder för uppfinningar i syfte att ersätta bensin med

tyngre oljor. Motorteknikens senaste utveckling pekar också i denna riktning.

Det kan därför endast vara en tidsfråga, när antingen även de tyngre

oljorna måste skattläggas eller beskattningen av vägtrafiken helt lösgöras

från sambandet med motorbrännoljorna. "Linder dessa förhållanden kan

jag icke för min del tillerkänna någon nämnvärd bärkraft åt ett motiv

för brännoljemonopol, som väsentligen hänför sig till den nu gällande

bensinbeskattningen och vanskligheterna vid dess utformning och tillämpning.

I avd. 4 och 5 övergå de sakkunniga till det centrala i framställningen

nämligen de kommersiellt ekonomiska synpunkterna på monopolfrågan.

Den hemliga karaktären av det utredningsmaterial, som vid sidan av de

publicerade sammanfattande uppställningarna stått de sakkunniga till

buds, medför självfallet, att de sakkunnigas motivering delvis icke kunnat

Bihang lill riksdagens protokoll 1IKH. I sami. Sr 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

bestyrkas med siffror och andra belägg utan måst inskränkas till mer

eller mindre nakna påståenden. Oell när jag i flera punkter kommer att

anmäla avvikande mening, gäller detsamma även min argumentering.

De företag, som bär i landet representera de stora världsbolagen i olja,

uppvisa för de senaste åren högst betydande förlustsiffror. Detta förhållande

synes närmast ägnat att väcka betänkligheter mot ett förstatligande

av deras rörelse. Hur är det då möjligt att ett svenskt statsmonopol på

detta handelsområde likväl kan te sig lockande ur statsfinansiell synpunkt!
Trenne

olika vägar kunna här öppna ljusa framtidsutsikter.

För det första kan ett statsmonopol vända de många miljonernas förlust

till vinst genom avsevärda prishöjningar på den konsumerande allmänhetens

bekostnad. Detta är förvisso ej de sakkunnigas avsikt. Jag

omnämner likväl möjligheten, ty jag anser det ligga i varje statsmonopols

natur att utvecklingen kan leda in på denna minst av allt önskvärda väg.

För det andra föreligger den möjligheten att siffrorna för de redovisade

förlusterna äro missvisande. Moderbolagen kunna t. ex. ha debiterat sina

svenska dotterföretag alltför höga priser å den levererade oljan. Ett

svenskt monopol återigen kan göra billigare inköp bland annat genom att

skickligt utnyttja konkurrensen på världsmarknaden.

De sakkunniga anse sig kunna räkna med ett sådant antagande. Det

är möjligt att antagandet kan överensstämma med verkligheten under en

depressionstid sådan som den vi nu genomleva; vid all fri handel har

köpare under de sista åren suttit med trumf på hand gentemot säljare.

Det har likväl blivit konstaterat att moderbolagens debiteringar understigit

de ledande amerikanska exportnoteringarna för dessa varor. För

egen del vågar jag icke hysa några mera bestämda förhoppningar beträffande

framtiden och måste alltså ställa mig tveksam gentemot den optimism,

som präglar de sakkunnigas uttalande i denna punkt.

De sakkunniga lia ansett sig finna ett visst stöd för uppfattningen, att

moderbolagens debiteringar varit för höga, i den omständigheten, att flera

bland dessa även för de sista åren redovisat goda vinster. Härvid måste

emellertid beaktas, att dessa moderbolag, även där de själva driva oljeutvinning,

raffinering och försäljning, dock i främsta rummet äro holdingbolag

i stora koncerner, uppbyggda på ett mycket komplicerat sätt.

Det kan därför mycket väl tänkas, att de verkliga resultaten för dessa

koncerner under senare år varit förlust, även örn lioldingbolagen i toppen

kunnat visa vinster, kanske tidigare reserverade hos dotterföretag. Hänsyn

till aktiemarknader, där dessa papper spela en betydande roll, och

delägares krav på någon utdelning även under förlustår kunna mycket

väl tänkas lia framkallat ett sådant förfarande.

Örn detta antagande är riktigt, torde den av de sakkunniga gjorda anmärkningen

beträffande uteblivna skatteintäkter för stat och kommun här

i landet förlora sin egentliga bärkraft. Det måste f. ö. förefalla osannolikt,

att moderbolagen för att undgå beskattning i Sverige skulle låtit sina

härvarande filialer redovisa miljonförluster. Ett resultat, som varken

visat vinst eller förlust, skulle ur denna synpunkt vara mera ändamålsenligt,

För det tredje är det tänkbart, att ett statsmonopol vid samma inköpspriservkunde

sköta brännoljornas distribution och försäljning inom landet

på ett billigare och rationellare sätt än nu är fallet.

Otvivelaktigt ligger det mycken sanning i den av de sakkunniga häv
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts projjosition nr 232.

83

dadé uppfattningen att detaljhandeln med brännoljor i Sverige för närvarande

lider under en uppenbar överorganisation. Å andra sidan gäller

denna anmärkning med kanske lika stort fog örn varudistributionen på ett

antal andra områden, utan att statsmakterna för den skull planera ett

ingripande.

De sakkunniga erkänna, att den alltför stora kapitalinvestering, som de

olika oljebolagen företagit under den hårda konkurrensen sinsemellan, i

och för sig icke innebär någon olägenhet ur det svenska nationalhushållets

synpunkt, alldenstund dessa anläggningar finansierats med utländskt

kapital. Men de sakkunniga förmena, att oljebolagen i tider av samarbete

ej skola försumma att låta de svenska konsumenterna i sista band

betala bolagens ifrågavarande »krigskostnader» i form av högre oljepriser.

Jag håller för sannolikt, att blotta tillvaron av föreliggande utredning

med åtföljande lagtext kommer att betaga oljefirmorna lusten att

försöka bålla för höga priser. De äro nu medvetna örn att statsmakternas

uppmärksamhet är riktad på deras prispolitik, och att varje missbruk av

deras maktställning kan medföra för dem ödesdigra konsekvenser.

Ehuru ännu åtskilligt kunde vara att anföra i denna och övriga punkter,

skall jag ytterligare endast med utgångspunkt från min inledningsvis

angivna allmänna inställning till frågan sammanfatta min ståndpunkt

på följande sätt.

De sakkunnigas uttalanden och slutsatser väcka på flera punkter starka

betänkligheter. Även örn de anförda skälen för ett monopol ej kunna

frånkännas betydelse, väga de icke nog tungt. Med hänsyn till de resultat,

som framkommit vid undersökningen inom det begränsade område,

som de sakkunnigas utredning omfattat, anser jag, att de sakkunniga bort

avstyrka införandet av ett statsmonopol å import och partihandel med

brännoljor.

Den verkställda utredningen har likväl sitt värde. För oljebolagen bör

den utgöra en varning att ej genom hänsynslös prispolitik betunga de

svenska konsumenterna. Skulle tendenser av sådan art likväl framträda,

kan en nyprövning av frågan i framtiden vara motiverad.

Skulle därvid och sedan även handelspolitiska och allmänna synpunkter

blivit noggrant undersökta, ett statsmonopol prövas nödigt, biträder

jag för min del de sakkunnigas förslag beträffande formen för ett sådant

monopol, i vars utarbetande jag tagit del.»

Yttrandena över betänkandet.

Såsom förut nämnts fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet i

detta ärende en inom finansdepartementet utarbetad sammanfattning av

de över betänkandet avgivna yttranden. Jag torde få hänvisa till den

däri under en särskild avdelning (sid. 134 o. f.) lämnade redogörelsen för

de yttranden, som avse frågan om en statlig reglering av brännoljeimporten.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Frågaii örn en statlig reglering av brännoljeimporten inställer sig i

flera olika sammanhang, då det gäller att ordna avsättningen för inom

riket tillverkad sprit. Den har därför också helt naturligt ansetts böra

ingå i de sakkunnigas utredningsuppdrag. Men även oberoende av nu

nämnda sammanhang ha importen av brännolja och metoderna för prissättningen

på brännoljemarknaden sådan betydelse för motortrafiken och

därigenom för näringslivet i allmänhet, att en undersökning av de lämpliga

formerna för denna importhandels organisation har synts påkallad.

De sakkunniga ha tagit upp frågorna till behandling i denna vidare

omfattning och därvid även uppmärksammat den uppgift ett statligt importmonopol

kunde fylla vid ett mera rationellt ordnande av beskattningen

på motorbränsle.

Utredningen synes mig ha lämnat en god belysning av de olägenheter

och risker, som äro förbundna med brännoljeimportens nuvarande

organisation, och därmed även ha givit anledning till ett allvarligt övervägande

av frågan örn införande i en eller annan form av ett statligt

importmonopol. Det förefaller mig sålunda mycket sannolikt, att ett dylikt

monopol under duglig ledning skulle kunna medföra en icke oväsentlig

minskning av de nuvarande distributionskostnaderna och att på

grund därav antingen priserna skulle ställa sig lägre för konsumenterna

eller en ökad inkomst beredas statsverket. Emellertid synas vissa fortsatta

utredningar vara behövliga, innan statsmakterna i detta hänseende

gå att fatta avgörande beslut, och jag är icke beredd att nu förorda

vidtagande av åtgärder för organisering av brännoljeimporten såsom

ett statligt monopol.

Sådana åtgärder synas icke heller åtminstone tills vidare vara nödvändiga

för lösningen av nu närmast föreliggande fråga, alltså avsättningen

för inom riket tillverkad sprit. Bortser jag från det förut nämnda

spörsmålet örn ändrade metoder för beskattningen av motorbränsle, vilket

spörsmål ännu icke torde kunna upptagas till avgörande, är det väsentligen

frågan örn inblandning av motorsprit i bensinen med därav

följande konsekvenser för prissättningen, som nu kräver en lösning. Såsom

de sakkunniga framhållit, skulle inblandningen på ett mycket smidigt

sätt kunna ordnas under förutsättning av ett statligt importmonopol,

men detta kan icke i och för sig utgöra tillräckligt skäl för genomförande

av monopol, då inblandningen utan tvivel också bör kunna på

ett tillfredsställande sätt ordnas med bevarande av ett antal enskilda importföretag.

Mera tungt väger den fördyring av motorbränslet, som denna inblandning

måste medföra. Det skulle icke saknas fog för kravet, att denna fördyring

i möjligaste mån motverkades genom åtgärder, ägnade att nedbringa

priset på den importerade varan, och sannolikheten eller i alla

händelser möjligheten av en sådan inverkan från importens monopolise
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ring synes efter de sakkunnigas utredning knappast kunua bestridas. Under

förutsättning av en sådan utökning i den inhemska produktionen av

motorsprit, som de sakkunniga föreslå, skulle detta argument för att

omedelbart upptaga monopolfrågan äga en betydande vikt. Uppenbar^

ligen förlorar det i betydelse i samma mån som de inblandade kvantiteterna

av den dyrare motorspriten förminskas, och med den begränsning

av dessa kvantiteter, som i det föregående förordats, synes frågan örn

kontroll över priserna på importerat motorbränsle och därmed även frågan

örn ett importmonopol kunna tåla en ytterligare undersökning.

Vad beträffar riskerna för en oskälig uppskruvning av priserna från

importörernas sida som en följd av att de sakkunnigas förslag i fråga örn

brännoljeimporten icke nu föranlett åtgärder, torde man kunna dela den

mening, som i detta hänseende uttalats av reservanten bland de sakkunniga.

En dylik prispolitik skulle icke kunna undgå att omedelbart aktualisera

frågan örn en statlig reglering av importen.

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört ha inom finansdepartementet

utarbetats fem författningsförslag, vilkas innehåll härutöver

icke torde tarva ytterligare motivering, nämligen förslag till

1) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr

207) angående tillverkning och beskattning av brännvin;

2) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr

340) angående försäljning av rusdrycker;

3) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr

508) angående handel med skattefri sprit;

4) förordning örn skyldighet för importörer och tillverkare av bensin

att inköpa motorsprit; samt

5) förordning örn uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å

motorsprit.

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag samt hemställer att

Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nämnda förslag;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att träffa överenskommelse

med Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen

örn ordnande av avsättningsförhållandena för

inom riket tillverkad sprit i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna riktlinjer.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Broomé.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

87

Sammanfattning av yttranden över de sakkunnigas

betänkande.

I. Tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit.

Sveriges bränneriidkaref erenia g tillstyrker att tillverkningen av förtäringssprit

förbehålles lantbruksbrännerierna. Föreningen hemställer, att

den föreslagna bestämmelsen i 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen angående

inköp av konsumtionssprit från andra än jordbruksbrännerierna

såsom obehövlig måtte utgå. Föreningen anser, att därest spritcentralen

inrättade ytterligare lagerutrymmen och därstädes innehade tillräckliga

kvantiteter för mötande av å sid. 43 i betänkandet (prop. sid. 25) angivna

risker, där antydd olägenhet icke behövde uppkomma. Föreningen, som

ansåge de av de sakkunniga Obel-Jörgensen och Wikland utförda undersökningarna

knappast hållbara, framhåller, att talet örn att utövare av

potatisbrännerinäringen skulle hava berett sig oskälig vinst icke. vore

med verkligheten överensstämmande. I verkligheten hade hanteringen

icke medfört högre utbyte eller särskild förtjänst mer än för de brännerier,

vilka moderniserats efter tidsförhållandena. Att dessa haft en viss

vinst vore med hänsyn till det nedlagda kapitalet icke oskäligt. Anmärkas

borde att inom industrien allmänt räknades med en rörelsevinst av

10 å 15 procent. För de äldre och mera omoderna brännerierna, vilka

erhölle lågt utbyte, torde icke någon förtjänst hava uppkommit.

De riktlinjer, vilka av de sakkunniga uppdragits för prissättningen,

gillades icke av föreningen. Priset borde uträknas i nära överensstämmelse

med den verkliga kostnaden vid ett bränneri av normal typ. Därvid

måste även räknas med utgifterna för fabrikens ombyggnad och modernisering,

fabrikernas avgift till föreningen, de olika bränneriernas

kostnader för nödig befunnen kontors- och tjänstepersonal, avgift till bostad

och kosthåll åt kontrollörer, utgifter för tomfatshyror m. m. samt därjämte

innehålla en särskild marginal för oförvållat uppehåll eller störningar

i driften. Gentemot de sakkunniga framhåller föreningen med

skärpa, att pristillägget för modernisering av fabrikerna måste medräknas

vid priskalkylens uppgörande; vinsterna hade i stort sett icke varit

sådana att de räckt till avskrivningar å anläggningarna; vidare vore det

obilligt att låta nya ägare fä lida för förutvarande ägares eventuella underlåtenhet

härutinnan. — Priset borde bestämmas för en viss standardtyp

av varan samt förhöjas eller reduceras efter angivna grunder för vara

med högre resi», lägre alkoholstyrka än standardtypen.

Föreningen anser det icke vara lämpligt med en prissättningsnämnd bestående

av blott fem personer. Avgörandet skulle då kunna komma att

vila hos allenast en person. Nämnden bordo utgöras av sju personer; vidare

borde en bland de tre av Kungl. Majit utsedda vara förtrogen med

lantbruksangelägenheter.

Obel-Jörgensen hade räknat med ett genomsnittligt utb.vtestal av 122

liter. Då de av honom utförda undersökningarna företagits under en tid,

då brännerikampanjen praktiskt taget avstannat, hade han emellertid

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

varit hänvisad att bygga utredningen å överkontrollörernas uppgifter till

kontrollstyrelsen och icke på personliga iakttagelser. Härigenom förlorade

undersökningen allt praktiskt värde. Vid de många med mindre modern

apparatur försedda brännerierna överstege utbytestalet ej det hittills

kalkylerade, 116 liter. Mera moderna fabriker hade givetvis kunnat

ernå ett högre utbyte. Wiklunds utredning vore mycket missvisande,

då den ej berört mer än 10 procent av landets brännerier, och av dessa de

bäst skotta.

Föreningen förklarar sig avse att med det snaraste vidtaga alla de åtgärder,

som skäligen kunde ankomma på densamma för att förverkliga

de sakkunnigas önskemål örn rationalisering av brännerierna.

Föreningen avstyrker förslaget, att spritcentralen skulle inrätta storbrännerier

för utnyttjande av den ökning i tillverkning av potatisbrännvin,

som skulle uppkomma vid förslagets genomförande. Ur försöks- och

kontrollsynpunkt vore det tillräckligt med det av sprit-centralen redan innehavda

moderna större bränneriet i Rödaled. De redan förefintliga mindre

brännerierna vore förlagda till alla sådana orter, varest potatisodlingen

vore berättigad och motiverad. Dessa bränneriers kapacitet vore ej

på långt när utnyttjad. Det skulle vara att anse som en ren kapitalförstöring,

örn nu ytterligare ett eller flera stora brännerier skulle komma

till stånd. Inrättande av nya brännerier för spritcentralens räkning skulle

vidare i hög grad minska de ekonomiska möjligheterna för de nuvarande

brännerierna att genomföra den av de sakkunniga förordade moderniseringen

respektive rationaliseringen av bränneridriften. Vid storbrännerier

skulle ej heller dranken komma att effektivt utnyttjas. Dranken borde

vidare komma jordbruket till godo under en längre bränningstid. Frakterna

skulle också fördyra denna vara vid storbränneri.

Vad beträffar förhållandena å potatismarknaden framhåller föreningen

de senaste årens abnorma förhållanden beroende dels på stärkelsefabrikernas

stagnation dels ock på de över hövan rikliga potatisskördarna.

Föreningen vore övertygad örn att dessa förhållanden bomme att med det

snaraste reglera sig själva. Därvid påpekas även statsmakternas ingripande

för reglerandet av stärkelseproduktionen. Bästa sättet för tillgodoseendet

av de sakkunnigas önskemål örn beredande av avsättningsmöjligheter

för potatis från jämväl andra odlare än bränneriidkare vore att en

utökning i de nuvarande bränneriernas kontingent bomme till stånd. Föreningen

förklarar sig villig att lämna sin medverkan till att råvaran till

denna merkontingent i görligaste mån anskaffas från utom föreningen

stående odlare. Föreningen framhåller emellertid, att de årliga avkastningarna

vore så ojämna, att det icke läte sig göra att på förhand fastställa

någon viss fix fördelningsgrund.

Föreningen tillstyrker att spritcentralens uppgifter utvidgas att omfatta

även partihandel med skattefri sprit. I sammanhang härmed hemställer

föreningen, att stadgande infördes i särskild författning örn skyldighet för

alla tillverkare av till förtäring avsedd sprit att vara anslutna till en organisation,

vilken hade att handla å samtligas vägnar, att verkställa fördelning

av tillverkningskvantiteten och att i allt övrigt företräda de olika

brännerierna. För att kunna förverkliga de sakkunnigas önskemål örn en

modernisering av brännerierna och driftens rationalisering tarvades enligt

föreningen nödvändigtvis förefintligheten av en organisation, som

kunde giva ekonomiskt och tekniskt stöd åt de många olika brännerier.

vilka behövde hjälp till en behövlig ombyggnad och modernisering. Föreningen

hänvisar härvid till, att statsmakterna på .senare tid lämnat sin

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

medverkan till sammanslutandet av stärkelseproducenterna i en gemensam

organisation.

Vidare framhåller föreningen som ett önskemål av synnerlig vikt, att

det genom särskild förordning bestämdes, att mellan tillverkaren oell köparen

skulle finnas ett avtal, som närmare reglerade rättsförhållandet

dem emellan.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen framhåller att storleken av de kvantiteter

potatisbrännvin, som det enligt förslaget skulle ankomma på bolaget

att inköpa, icke borde förutsättas bliva huvudsakligen bestämda av

de för varje år tillgängliga mängderna potatis, utan att för produktionen

av bränneripotatis spritcentralens inköpsbehov samt priset måste vara

de i lörsta band reglerande faktorerna.

Såsom ett skäl utöver de av de sakkunniga andragna för inrättande för

spritcentralens räkning av ett eller ett par större brännerier för tillvaratagande

av den vid förslagets genomförande uppkomna ökningen av potatisbrännvinstillverkningen

framhåller bolaget, att därest större fabriker,

vilkas bela kapacitet utnyttjades, bölles i gång under längre del av

året än som med hänsyn till den nödiga driftsbegränsningen kunde komma

ifråga för de gamla, till bränneriidkareföreningen anslutna brännerierna,

den av jordbrukarna eftersökta dranken skulle under motsvarande

längre tid kunna tillhandahållas. Den med bränningens koncentrering

till större anläggningar obestridligen förbundna olägenheten, att dranken

till en del måste transporteras längre väg än i allmänhet nu vore fallet,

skulle på så sätt åtminstone i viss mån kompenseras, varjämte dylika

större brännerier sannolikt skulle med för ändamålet inrättade motorfordon

kunna ombesörja transporten till ladugårdar, belägna på relativt stort

avstånd från bränneriet.

Bolaget förklarar sig icke hava någon erinran mot en sådan utsträckning

av bolagets råbrännvinstillverkning. Det påpekas emellertid, att det

sannolikt ej skulle låta sig göra för spritcentralen att uppföra och för

drift iordningställa dylika brännerier inom kortare tid än ungefär ett år

efter det att Kungl. Maj:ts tillstånd därtill erhållits oell att därför, örn ej

särskilda anordningar vid to ges, hela merproduktionen av potatisbrännvin

under mellantiden skulle tillfalla de nuvarande potatisbrännerierna.

Den nya lagstiftningen borde träda i kraft den 1 maj eller den 1 oktober

för att ej dela sönder den nu gällande tidsperioden för lantbruksbränneriernas

årsverksamhet.

Det förefölle spritcentralen, som örn det näppeligen kunde förutsättas,

att ett eventuellt avtal mellan bolaget och sulfitfabrikerna borde erhålla

längre giltighetstid än den författning, på vilken bolagets inköpsskyldighet

grundades. Tillvaron av denna författning vore en tillfredsställande

garanti för att all tillverkning av motorsprit skulle vinna avsättning.

Den opartiska prisnämnden garanterade vidare, att fabrikanterna erhölle

skäligt pris för sin tillverkning. Skulle likväl dylika långa avtal påkallas,

måste bolaget antingen förbehålla sig hävnings- eller uppsa gningsrätt,

därest under avtalstiden genom statsmakternas beslut grunderna för

den föreslagna organisationen av rikets spritomsättning väsentligen ändrades,

eller ock genom åtagande från statens sida hållas skadeslöst för de

förluster, som kunde för bolaget uppkomma med anledning av sådan

ändring.

Bolaget hemställer örn sådan jämkning av 2 § förslaget till inblandningsförordning,

att därav tydligt framginge att inköpstvång endast

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

förelåge beträffande den av sulfitfabrikerna tillverkade motorspriten oell

icke motsvarande vara, som producerades av jäst- och melassfabrikerna.

Bolaget tillstyrker även såsom mest praktiskt, att tillsynen över inblandningen

av motorsprit i bensin handhades av bolaget. Straffpåföljderna

för underlåtenhet att iakttaga meddelade kontrollföreskrifter borde emellertid

fastställas av Kungl. Majit.

Börande de av de sakkunniga förordade grunderna för bestämmande av

spritcentralens försäljningspriser och den gradering av priset å sprit för

olika ändamål, som av dem förordats, anför spritcentralen följande:

»Det bör erinras, att en sådan gradering av priserna å teknisk sprit, å

ena, och motoralkohol, å andra sidan, skulle, därest spriten i bägge fallen,

såsom förutsatts, för spritcentralen betingat ungefär samma självkostnad,

kunna medföra, att motoralkoholen komme att avyttras under självkostnadspriset

för den händelse att vinst ej i någotdera fallet finge uttagas.

Då detta naturligtvis ej kan vara avsikten, torde uttalandet, om det skall

vara direktiv för spritcentralens verksamhet, böra modifieras. Detta bör

så mycket hellre ske, som den vid bolagets reningsverksamhet uppstående

s. k. sekunda spriten (ehuru framställd av potatis) liksom hittills skulle

få disponeras för försäljning såsom skattefri sprit och spritcentralen för

närvarande vid sin avyttring till A/B Skattefri sprit av denna vara fått

tillgodogöra sig en mindre vinst. Även synes böra framhållas, att med

det herörda yttrandet ej heller torde avses, att spritcentralen, till förmån

för prissättningen på andra slag av sprit, skulle åsätta förtäringsspriten

högre pris än som förutsättes i nu gällande koncessionsavtal. enligt vilket

bolaget förbundit sig bland annat att tillämpa sådana prissättningsgrunder,

att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring

av varorna.»

Spritcentralen förklarar sig villig att söka fylla den plats som partihandelsorgan

för skattefri sprit, som avsetts i betänkandet. Samtidigt

framhåller emellertid bolaget, att en nydaning av så omfattande art som

den i betänkandet föreslagna i olika hänseenden under sin praktiska tilllämpning

kunde bereda de berörda parterna vanskligheter och av sådan

anledning föranleda krav på ändring eller omläggning med hänsyn till

omständigheter, som icke nu kunde överblickas eller förutses.

Då det kunde ifrågasättas huruvida spritcentralen vore »bildat» för utövandet

av partihandel med skattefri sprit, ansåge bolaget det föreslagna

tillägget till 12 § 1 mom. första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen

böra utgå.

Bolaget ifrågasätter vidare huruvida den föreslagna anordningen med

nödvändighet förutsatte upphörandet av A/B Skattefri sprit såsom självständigt

företag eller om icke det föreslagna syftet kunde vinnas genom

att sistnämnda foretag erhölle ställningen som ett dotterföretag till spritcentralen.

Aktiebolaget Svensk sprit framför sina betänkligheter mot de ekonomiska

principer, som de sakkunniga anlägga. Förslagets genomförande

skulle medföra en konservering av de med föråldrade metoder arbetande

och oekonomiskt utrustade potatisbrännerierna, vilket för sulfitspritindustrien,

som på allt sätt arbetat för en rationalisering av sin sprittillverkning,

framstode såom ur nationalekonomisk synpunkt betänkligt.

Bolaget framhåller även, att de svenska potatisbrännerierna använde

vida mer spannmål än som ur bränneriteknisk synpunkt vore erforderligt.

Användningen av spannmål behövde icke överstiga 1.4 kilogram per

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

hektoliter potatis vid rationellt bedriven tillverkning. I genomsnitt uppginge

tillverkningen till mellan 7—8 miljoner liter ftO-procentig sprit årligen

utöver vad som skulle tillverkas, örn endast den för bränningen avsedda

potatiskvantiteten jämte härtill erforderlig spannmål bleve använd.

I medeltal skulle således tillverkningen av potatisbrännvin uppgå till omkring

12—13 miljoner liter 50-procentig årligen. Det vore enligt bolaget

av vikt att, örn förslaget antoges, bestämmelserna om spannmålstillsättningen

intoges i förordningen, då enligt betänkandet Kungl. Majit, örn

tillräcklig kvantitet potatissprit ej under dessa villkor kunde tillverkas,

skulle medgiva inköp av andra slag av brännvin till förtäringsändamål.

Den stora minskning i tillverkning av potatissprit, som uppstått under

senare år, hade till största delen framkallats av konsumtionsminskning

beroende på depressionstiden, de höjda spritskatterna, ökad folkupplysning

och restriktionssystemet. Endast till en mindre del (2 miljoner liter

50-procentig sprit) vore minskningen i tillverkning beroende på sulfitspritens

tillkomst.

Sulfitspritindustrien yrkar, att principen örn fri konkurrens mellan de

olika sprittillverkarna skulle bestå och att alla förefintliga avsättningsområden

skulle vara öppna för samtliga sprittillverkare.

Bolaget hade ej anledning motarbeta den nuvarande tillverkningen av

sprit vid jäst- och melassfabriker, så länge vid tillverkningen endast användes

inhemska råvaror.

Bolaget vore av den uppfattningen, att örn tillverkningen av sprit vid

jäst- och melassfabriker maximerades till sin nuvarande omfattning, denna

borde kunna beredas avsättning såsom hittills för förtäringsändamål

utan att avsevärt inkräkta på avsättningen av potatis för samma ändamål,

därest endast användningen av spannmål vid potatisprittillverlimingen

inskränktes till den kvantitet, som ur bränneriteknisk synpunkt vore

oundgänglig. .

Bolaget hemställer, att tillverkningen av jästsprit maximeras som hittills

med 60 liter brännvin 50 procent per 100 kilogram pressjäst och tillverkningen

av melassprit begränsas till under de senaste åren tillverkade

kvantiteter samt att spriten får användas till konsumtionsändamål.

Bolaget hemställer, att melasstullen icke måtte borttagas. Utsikterna

för sulfitspritindustrien att konkurrera med jäst- och melassprit bleve då

ej stora. Priserna bomme att pressas ned och efter 10-årstidens utgång

torde sulfitspritindustrien få vidkännas avsevärda prissänkningar.

Över huvud anser bolaget, att förbud borde införas mot användandet

av utländska råämnen vid sprittillverkningen. Detta förbud borde vara

sa avfattat, att detsamma gällde vare sig tillverkningen baserades direkt

på utländska råvaror eller på inhemska råvaror, som frigjorts därigenom

att utländsk vara importerats för annat ändamål, vartill den inhemska

varan förut disponerats.

Bolaget förordar även fri konkurrens på motorbränsleområdet. Däremot

yrkar bolaget befrielse från bränsleskatten. Skulle emellertid den

fria konkurrensen beskäras, vore det oundgängligt, att industrien bleve

kompenserad genom garanterad avsättning av sina produkter till tekniska

ändamål samt som motorbränsle. I sådant syfte hemställer industrien

örn garantier för sulfitspritens avsättning till sådana ändamål genom

bindande avtal för en kvantitet av upp till 40 miljoner liter 100-procentig

sprit årligen för en period av minst 10 år. Priset skulle därvid baseras

på de kalkyler, som fastställdes av statens prissättuingsnämnd för

skattefri sprit i enlighet med de utredningar, som förelåge för 95 procent

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

sulfitsprit auder perioden 1919—1932 med tillägg av kostnaderna för spri

tens deshydrering, denaturering, emballagekostnad oell företagarvinst.

varvid hänsyn skulle tagas till det goodwill-värde, som av sulfitspritintressenterna

upparbetats för dess nuvarande avsättningsområden. Detta

pris skulle fastställas av regeringen för en tidrymd av 10 år, dock att

priset skulle höjas eller sänkas i förhållande till ökningen eller minskningen

i stenkolspriset fritt Stockholm, varjämte hänsyn skulle tagas

till förändringar i arbetslöner inom sulfitindustrien. Detta kontrakt

skulle förnyas i perioder om 10 år, ifall det ej uppsades senast 2 år före

varje avtalsperiods utgång. Bestämmelser örn tvångsinblandning skulle

utfärdas.

Bolaget ogillar förslaget örn överflyttande av partihandeln med skatte

fri sprit till spritcentralen. Det påpekas vilket omfattande arbete, som

sulfitspritindustriens företag nedlagt för att vinna avsättning för den

skattefria spriten och motorspriten. Aktiebolaget Skattefri sprit hade

utan anmärkning omhänderhaft försäljningen av den skattefria spriten.

Med kännedom örn ett statsmonopols tunga arbetssätt kunde utan överdrift

påstås, att nu ifrågavarande verksamhet icke kunde bedrivas av

spritcentralen på ett lika framgångsrikt sätt som av ett fristående företag,

vilket arbetade i industriens, sin uppdragsgivares, namn. Spritcentralen

hade vid försäljningen av förtäringssprit snarare att tillse, att

försäljningen hölles nere, än att densamma utökades. Denna inställning

torde företaget få svårt att frigöra sig ifrån å det föreslagna nya verksamhetsområdet.

På motorbränslemarknaden ställdes stora anspråk på sakkunskap,

smidighet och anpassning, varjämte ett ständigt övervakande

av försäljningen och användningen vore erforderligt. Propagandaarbete

måste kontinuerligt bedrivas, därest inblandningen skulle kunna på ett

någorlunda tillfredsställande sätt genomföras. Här hänvisar bolaget till

en artikel av professorn B. Hubendick i Teknisk tidskrift, vari denne

bland annat framhåller svårigheterna för spritcentralen att behärska

de bränsle- och motortekniska frågor, som vore förbundna med inblandningen

av motorsprit i bensin.

Bolaget hemställer, att Aktiebolaget Skattefri sprit fortfarande finge

handhava försäljningen av teknisk sprit och motorsprit. Därvid hade

sulfitspritindustrien intet emot, att staten bereddes ökat inflytande i styrelsen

ävensom att utdelningen maximerades till 6 procent. Det förelåge

vidare intet hinder att låta övriga spritproducerande jästsprit- och melassspritrepresentanter

bliva företrädda i styrelsen.

Aktiebolaget Skattefri sprit: Under framhållande av det affärsmässiga

arbete, som krävdes, då det gällde att handhava partihandeln med skattefri

sprit, hemställer bolaget att tillverkarna själva genom bolaget såsom

hittills måtte få handhava denna handel. Någon dubbelorganisation

kunde ej anses föreligga. Ej heller torde vara att förvänta ökade kostnader

för försäljningen av den skattefria spriten, örn densamma omhänderhades

av särskilt bolag. Då sulfitspritproducenterna för närvarande

vore ägare av bolaget och övriga sprittillverkare ej vore företrädda i

bolagets styrelse, förordades föreskrift i oktrojen att dessa senare även

skulle vara där företrädda. Dessutom kunde statens inflytande i styrelse

och revision utökas. Utdelningen å bolagets kapital kunde vidare begränsas

till exempelvis 6 procent.

Partihandelsbolaget, som förfogade över sakkunnig personal på motorområdet,

vore det lämpligaste organet för handhavandet av tvångsinblandningen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Majus proposition nr 232. (Bilaga.)

Skulle partihandeln ordnas i enlighet med de sakkunnigas förslag, hemställer

bolaget, att den hos bolaget anställda personalen i full omfattning

och med bibehållandet av nuvarande löneförmåner och villkor övertoges

av spritcentralen.

Svenska jästfabriksaktiebolaget: Det monopol pa tillverkning av förtäringssprit,

som enligt förslaget skulle reserveras åt potatisbrännerierna,

bröte på ett avgörande sätt mot den hittillsvarande utvecklingen. Så

länge jästsprit överhuvud tillverkats i vårt land, hade denna vara kommit

till användning såsom konsumtionssprit. För att bringa upp fabrikationen

till hög standard hade jästfabrikerna med stora ekonomiska

uppoffringar vidtagit moderniseringar av sina anläggningar; senast 1930

hade en omfattande ombyggnad av jästfabrikernas destillationsverk slutförts.

Härvid gör bolaget en jämförelse med de svenska potatisbrännerierna,

vilka befunne sig på en osedvanligt låg teknisk ståndpunkt. Ett

nedläggande av produktionen av för förtäringsändamål avsedd jästsprit

skulle medföra stor kapitalförstöring.

Ytterligare framhåller bolaget, att samma motivering, som anfördes

för kraven på potatisbränningens främjande, nämligen dess betydelse för

svenskt jordbruk, i oförminskad grad gällde även för jästsprittillverkningen.

Skulle jästfabrikerna icke konsumera så stora kvantiteter melass,

som tack vare spritproduktionen vore fallet, nödgades sockerindustrien

till utomordentligt oförmånliga priser försälja det motsvarande överskottet

till utlandet. Detta skulle medföra lägre betpris. Utestängandet

från försäljning till konsumtionsändamål samt sulfitspritens företräde

på den marknad, som anvisats i ersättning, skulle sannolikt medföra, att

bolaget tvingades att inom kort upphöra med sin spritfabrikation med

åtföljande fabriksnedläggelser och ökad arbetslöshet. Bolaget framhåller,

att den emotsedda utvecklingen kunde giva anledning till fordringsanspråk

mot staten.

Bolaget påpekar, att 2 § i förslaget till inblandningsförordning erhållit

en lydelse, som icke överensstämde med de uttalanden, som gjorts i betänkandet.

Av nämnda paragraf framginge nämligen, att avsättningsgaranti

förutsatts skola beredas för all inom riket tillverkad motorsprit,

således även den av bolaget framställda varan. En dylik anordning förefölle

bolaget vara den enda logiska konsekvensen av de sakkunnigas principiella

ståndpunkt att skapa förutsättningar för en såvitt möjligt väsentligt

ökad tillgång på motorsprit i landet. Bolaget framhölle som en

oavvislig nödvändighet, att de olika tillverkarna av motorsprit och av

sprit för industriella ändamål behandlades fullt likformigt. Det särskilda

understöd, som i form av avsättnings- och pristryggande specialavtal föreslagits

för sulfitspritfabrikernas del, borde tillerkännas även jästspritfabrikerna.

Upsala ångqvarnsaktiebolag framhåller, filt det vore ett allmänt intresse,

att jästfabrikerna bereddes tillfälle att i så stor utsträckning som

möjligt förbruka melass, vilken vore en biprodukt vid sockerförädlingen,

som för närvarande åtnjöte starkt skydd från statsmakternas sida. Det

syntes vidare bolaget vara ett stort intresse, att jästfabrikerna finge bibehålla

sin rätt att framställa sprit för förtäringsändamål, då ett borttagande

av denna rätt ledde till ett lågt spritpris och i följd därav en

höjning av jästpriset,

Bolaget anser, att de sakkunnigas förslag, att jästfabrikerna skulle äga

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232. (Bilaga.)

rätt att tillverka sprit för tekniskt ändamål eiler motorsprit, icke vore

ekonomiskt genomförbart med nuvarande relation mellan melasspris och

priset på dessa slag av sprit.

Bolaget hemställer, att, örn det av näringspolitiska eller andra skäl

ansåges nödvändigt, att jästfabrikerna avstängdes från rätten att leverera

förtäringssprit, jästindustriens spritavsättning möjliggjordes genom

att jästspriten till tekniskt bruk sattes i en särskild prisklass, varvid hänsyn

skulle tågås till melasspriset. Jästspriten finge icke sättas i sämre

ställning än annan sprit avsedd för tekniskt ändamål eller motorbränsle.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget (i yttrande till kontrollstyrelsen;

angående annat yttrande se sid. 121 nedan) framhåller att de synpunkter,

som anlagts på potatisen såsom råvara för spritfabrikation, bure kristidsprägel.

Ur melass (vid jäst- och melassbrännerier) framställdes alltjämt

omkring 20 procent av förtäringsspriten i landet. Frågan örn melassens

avsättning vore en jordbruksfråga i ej mindre grad än frågan örn

potatisens avsättning. I de noggrant kontrollerade kalkyler, som upprättats

över sockerindustriens förmåga att betala odlarna för sockerbetorna

hade inkomsten av biprodukter spelat och spelade en betydande

roll. Detta gällde ej minst melassen, sorn senaste bokslutsår för bolaget

ingått på inkomstsidan med över 2 ’U miljoner kronor-. Statsmakterna hade

också i betodlingens intresse beaktat detta, då de i sina avtal med sockerindustrien

godkänt en klausul, vilken tagit hänsyn till melassens användning

till bränneriändamål.

Under de sista 4 åren hade statsmakterna — tydligen från huvudsakligen

samma utgångspunkter, som lett de sakkunniga — uppmuntrat den

svenska betodlingen, varigenom landet kunnat tillgodose sitt eget behov

av socker, men varav också följt en ökning av den vid sockerfabrikationen

ofrånkomliga biprodukten melass. Intill 1932 utgjorde landets melassproduktion

38,000—40,000 ton per år, tillverkningsåret 1932/1933 nära

58.000 ton och för året 1933/1934 beräknades produktionen till minst 00,000

ton.

Att landets melassproduktion kunde avsättas till rimliga priser vore

en nödvändig förutsättning för beståndet av de gällande avtalen på sockernäringens

område. I Sverige hade hittills av melassproduktionen avsatts

ungefär hälften till foderändamål. Återstoden hade avsatts till jästfabriker

med sprittillverkning och till melassbrännerier. Prisbildningen för melass

påverkades av den möjlighet till avsättning till förtäringssprit, som

förelegat. Skulle framställningen av förtäringssprit förbehållas potatisbrännerierna

skulle priset på melass till spritändamål komma att falla.

Följden bleve, att sockerindustrien skulle öka avsättningen av melass till

foderändamål, även örn detta måste ske till lägre priser än de nuvarande.

Melassens avsättning till detta ändamål hade emellertid sin givna begränsning,

bland annat av näringsfysiologiska skäl. En ganska väsentlig

prissänkning kunde icke öka avsättningen på fodermarknaden med mer

än omkring 50 procent av den nuvarande. Efter en prissänkning skulle

sålunda fodermelassmarknaden kunna upptaga omkring 30,000 ton melass.

12.000 ton åtginge direkt till jästfabrikationen, således med bortseende från

jästfabrikernas sprittillverkning. Därefter återstode 18,000 ton för avsättning

till spritfabrikation vid melass- och jästbrännerier eller export.

Bolaget anför vidare: ^

»Örn man med de sakkunniga anser en spritproduktion i stor skala för

tekniskt och motorändamål önskvärd, torde det vara ett intresse, att

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Muj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

dylik sprit ur melass blir tillvaratagen, och likväl hava de sakkunniga

icke ansett sig kunna pålägga det tänkta monopoliöretaget att avtaga

ifrågavarande sprit ens till priser satta av en opartisk nämnd. Härmed

kanf såvitt vi nu se, ettdera av tvä syften tillgodoses. Antingen skall

fodermarknaden ovillkorligen på sockernäringens bekostnad erhålla melass

till priser, som i förhållande till fodervärdet bli oskäligt låga, utan

att därmed avsättningen ökas, eller också skall sockerindustrien tvingas

att bränna sin melass till lägre priser än de, som kunna nås vid framställning

i sulfitbrännerierna. I sistnämnda fall skulle således avsikten

vara, att sockernäringens produktion skall medge ett förbilligande av

motoralkoholen, dock utan att sulfitspritindustrien, som ju skall äga tryggad

avsättning, löper någon avsättningsrisk. Vi protestera på det bestämdaste

mot en sådan inställning till spritindustriens råvaruproblem.»

Bolaget framhåller, att det vore ett allmänt intresse att redan förefintliga

anläggningar först tillfredsställande utnyttjades, innan en utbyggnad

av sulfitspritindustrien genom nya bränne ider ägde rum.

För bolaget framstode de sakkunnigas förslag örn övervägande av melasstullens

bibehållande som ofattbart, da den ökade konkurrenskraft,

som genom denna tulls bortfallande skulle uppstå för melasspriten, icke

skulle få utnyttjas, då övriga producenter skulle vara tryggade till avsättning

och prisbildning. Genom melassprissänkning kunde icke heller,

som bolaget förut påpekat, ytterligare kvantiteter pressas ut på fodermarknaden.

En ändring i melasstullen kunde även drabba sirapstillverkningen

på grund av svårigheter att med enkla medel skilja mellan melass

och mörk sirap.

Då melassen vore en råvara, som endast kunde framställas i den begränsade

omfattning, som bestämdes av landets behov av socker, och dess

ändamålsenligaste användning vore ett livsvillkor för hela vår sockernäring,

ansåge bolaget bestämt, att sockernäringens avsättning av det

nödvändiga melassöverskottet till spritframställning borde tryggas, och

att sådana direktiv borde lämnas ifråga om prissättningen å sprit, framställd

ur melass, att sockernäringens intressen i görligaste mån tillgodosåges,

vilket spritens användning bland annat för tekniska ändamål syntes

medgiva vid en riktig avvägning av föreliggande intressen, samt ätt

i varje fall sprit ur melass icke borde ställas sämre än sprit ur sullitlut,

så mycket mer som med den allmänna skyddsinställning, sakkunnigas

utlåtande hade, skälig hänsyn borde tagas till värdet hos elen använda

råvaran.

Bolaget ifrågasätter allvarligt lämpligheten av den ställning förslaget

tillerkänt spritcentralen som partihandeisorgan för skattefri sprit. Industrispritens

handliavande på ett affärsmässigt sätt vore en oundgänglig

betingelse för ett realiserande även blott i huvuddragen av det föreliggande

förslaget. Det nuvarande monopolbolaget torde aldrig kunna

frigöra sig från de speciellt sociala synpunkterna.

Klagshamns spritfabriksaktiebolag framhåller, att den beräkning, sorn

läge till grund för de sakkunnigas påstående, att melassbrännvin vore

konkurrenskraftigt med sulfitsprit endast giillde sockerbolagets tillverkning

av melassalkohol. Klagshamns spritfabriksaktiebolag vore beroende

av en mängd omständigheter, tili vilka sockerbolaget icke beliövdo

taga hänsyn. Det funnes inga garantier, att sockerbolaget, som vore den

enda melassproducenten i landet, för framtiden skulle förse Klagslmmnsbolaget

med de betydligt större kvantiteter melass, som skulle erfordras

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj-.ts proposition nr 222. (Bilaga.)

för tillverkning av motoralkohol. Det kunde tänkas att nuvarande avsättningssvårigheter

av melass för soekerbolaget försvunne. Tillgången

på melass kunde bli otillräcklig genom att sockerbolaget självt anlade

flera melassbrännerier. Avsevärd inskränkning i betodlingen eller ökad

användning av melassen för ioderändamal kunde lia samma verkan. Det

påpekas vidare, att vid melasstullens upphävande frågan örn råvarutillgången

skulle komma i annat läge.

Vidare framhåller Klagshamnsbolaget, att kostnaderna för fabrikationen

av sprit för detsamma måste bliva väsentligt högre än för sockerbolaget,

även örn endast liten marginal för handelsvinst lämnades sistnämnda

bolag vid melassens försäljning. Sockerbolaget behövde nämligen icke

räkna med några fraktkostnader eller något läckage för melassen. De

produktionskalkyler, till vilka de sakkunniga hänvisade, vore därför

långt ifrån identiska med Klagsliamnsbolagets tillverkningskostnader.

Medan råmaterialet för tillverkning av sulfitsprit praktiskt taget saknade

marknadsvärde och sålunda alltid vore detsamma, växlade världsmarknadspriset

ä melass i hög grad. Melassbrännvinets konkurrensduglighet

vore på grund härav i varje fall för en tillverkare, som icke själv

producerade melass, i hög grad beroende av det för tillfället gällande melasspriset.

Bolaget ansäge vidare att garanti för avsättningen vore lika befogad

för en eventuell melassalkoholindustri som för sulfitspritindustrien.

Ytterligare påpekas, att en fabrikation av motoralkohol bland annat

nödvändiggjorde dyrbara anordningar för koncentrering av spriten. Bolaget

kunde icke reflektera på en dylik fabrikation utan att erhålla garantier

för såväl obehindrad tillgång till tjänlig melass till acceptabelt

pris som avsättning av den kvantitet, som med bränneriets nuvarande

kapacitet kunde produceras.

Därest bolaget berövades rättigheten att bränna melassbrännvin för

förtäringsändamål, ansåge bolaget sig komma i samma ställning, som de

betbrännerier vilkas brännerirättigheter inlösts. Det syntes icke bolaget

obilligt att i så fall framställa krav på inlösen av fabriken genom statens

försorg och gottgörelse till fast anställd personal.

Kontrollstyrelsen framhåller, att allvarliga principiella betänkligheter

kunde anföras mot det system av åtgärder, som föreslagits. De tidigare

ingrepp, som satt den fria konkurrensen ur spel på spritlagstiftningens

område, hade motiverats av vitala sociala intressen, medan man här ville

eliminera den fria konkurrensen av rent näringspolitiska skäl. Stödåtgärderna

till förmån för en ringa del av landets potatisodlare skulle betalas

av en alldeles ovidkommande part — motorbränsleförbrukarna. Det pris,

dessa finge erlägga eller kunde komma att få utgiva, stöde icke heller i

rimlig proportion till den förmån potatisodlarna erhölle. Enligt betänkandet

skulle vid en tillverkning av 40 miljoner liter sulfitsprit för år

merkostnaden för motorsprit i jämförelse med bensin med nuvarande priser

uppgå till 9 miljoner kronor för år. För potatisodlarna skulle hjälpens

värde icke uppgå till på långt när tiondelen av detta belopp.

Styrelsen ville icke bestrida, att högst avsevärda svårigheter skulle

drabba jordbrukarna inom en del typiska potatisodlingsdistrikt, om

brännvinsbränningen upphörde eller i mera betydande grad inskränktes.

Någon åtgärd i dylikt syfte vore emellertid nu alls icke från något

håll ifrågasatt. Icke heller hade användningen för förtäringsändamål av

annat brännvin än potatesbrännvin tagit sådan omfattning, att potatis
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Majus proposition nr 232. (Bilaga.)

odlarna därigenom blivit satta i en särskilt ogynnsam belägenhet. Att potatisskörden

år 1932 blivit osedvanligt stor — en av de största vårt land

någonsin erhållit — garanterade förvisso icke, att liknande skördar skulle

inhöstas varje år. Sannolikheten talade tvärtom för att vi återigen kunde

få uppleva år, då rikets skörd av potatis icke försloge för de nödvändiga

konsumtionsbehoven.

Under sådana förhållanden hade man måhända kunnat tänka sig, att

mindre ingripande och ur principiell synpunkt icke så motbjudande åtgärder

skulle kunnat vara tillräckliga.

Ehuru de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna till förmån för potatisbränningen

och sulfitspritframställningen vore ägnade att framkalla

allvarliga principiella erinringar, kunde kontrollstyrelsen -— för den händelse

det av näringspolitiska skäl, vilka det icke torde tillkomma styrelsen

att pröva, ansåges ofrånkomligt att tillgripa stödåtgärder för ifrågavarande

näringsgrenar — icke angiva andra åtgärder med liknande effekt,

som vore mindre betänkliga. Vore man övertygad örn att jordbruket

i potatisdistrikten oundgängligt behövde stödet av en utökad brännvinsbränning

och att framställningen av sulfitsprit till motorbränsle

bordo befrämjas, även örn förbrukarna därigenom pålades stegrade kostnader,

torde nian kunna godtaga de framlagda förslagen, vilka enligt

kontrollstyrelsens mening från dessa utgångspunkter vore följdriktigt

utformade och väl genomtänkta. Endast i en mera betydelsefull punkt

(se vidare nedan) framställde styrelsen yrkande örn ändring i de sakkunnigas

förslag.

Kontrollstyrelsen ansåge, att sprittillverkningen i samband med pressjästberedning

ävensom sockerbolagets melassbränning icke syntes behöva

erhålla det förmånligare brännvinspris, som förtäringsbrännvinet betingat.

I båda fallen gällde det en biprodukt vid fabrikation av viktiga

förnödenhetsartiklar. För spriten torde det i dessa fall vara tillräckligt,

örn priset bleve jämförligt med det som erhölles för sådan sulfitsprit,

som användes för tekniska ändamål, eventuellt såsom motorbränsle. Något

annorlunda ställde sig saken tvivelsutan för det bränneri, som använde

inköpt melass såsom råvara. Detta vore helt beroende av melasspriset,

vilket för närvarande kunde hållas relativt högt tack vare en

tullsats, som överstege det nuvarande världsmarknadspriset på melass.

Det syntes kontrollstyrelsen, som örn detta bränneri bort behandlas på

samma sätt som do betbrännerier, vilka under innevarande år blivit inlösta.

Kontrollstyrelsen kunde ej förorda en sådan kontingentering, att jästoch

melasspriten finge konkurrera med sulfitspriten för teknisk användning

och sulfitsprit dessutom finge användas till förtäring i ungefär samma

utsträckning som de senare åren skett. Detta A-oro obilligt mot jästoch

melasspriten, som använts till förtäring långt innan sulfitsprit började

framställas. Ej heller kunde kontrollstyrelsen förorda ett fastlåsande

av de nuvarande proportionerna mellan olika slag av sprit. Därigenom

skulle uppstå en icke eftersträvansvärd monopolistisk stelhet,

utan att ändock potatisodlarna erliöllo tillräcklig hjälp.

Kontrollstyrelsen understryker, vad de sakkunniga framhållit örn nödvändigheten

av en rationell prissättning å potatisråbrännvinet. Den monopolställning,

som detta brännvin skulle erhålla vid framställning a\- förtäringssprit, gjorde det särskilt nödvändigt att skapa garantier mot

uttagande av otillbörliga vinster. Icke minst ur denna synpunkt syntes

det kontrollstyrelsen icke vara tillrådligt att på sätt de sakkunniga föreliihang

till riksdagens protokoll 193t. 1 sami. Nr 232. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

slagit minska antalet av Kungl. Majit utsedda ledamöter i prisnämnden

från tre till en (ordföranden). Med hänsyn till de betydande allmänna intressen

det här gällde, förordade kontrollstyrelsen, att prisnämnden bibehölles

vid samma sammansättning, som den för närvarande enligt 24 §

i brännvinstillverkningsförordningen hade.

Beträffande sulfitspritens utvecklingsmöjligheter anför kontrollstyrelsen:
»Alldeles

särskilda svårigheter möta, så snart man eftersträvar att giva

sulfitspritindustrien ökade utvecklingsmöjligheter, för att därmed erhålla

större mängder inhemskt motorbränsle. De sakkunnigas utredning ger

klart besked örn att sulfitspriten icke kan framställas till sådant pris,

att den kan konkurrera med bensinen, även om skattefrihet för spriten

garanterades. Att lättbentyl (75 procent bensin och 25 procent sprit) kunnat

säljas till ett pris, som med endast ett öre per liter överstigit bensinpriset

(inberäknat skatten å 10 öre per liter), beror på att sulfitsprit samtidigt

kunnat säljas för andra ändamål till ett avsevärt högre pris. Såsom

de sakkunniga uppvisat, kan motorspritens framställningskostnad

beräknas uppgå till 32 öre per liter, under det att den försålts för 24 öre

per liter. På grund av denna disproportion kunna sulfitspritfabrikerna

icke hava intresse av att försälja större mängder motoralkohol än som

stå i visst förhållande till de för andra ändamål försålda spritkvantiteterna.

I detta förhållande ligger det största hindret för en utökad framställning

av motoralkohol.»

Kontrollstyrelsen ansåge övervägande skäl tala för ett särskilt partihandelsorgan

för handeln med skattefri sprit. Styrelsen funne det visserligen

icke orimligt att förutsätta att spritcentralen skulle kunna så

organisera en särskild avdelning för den skattefria spriten, att behöriga

krav på affärsmässighet och smidighet bleve vederbörligen tillgodosedda.

Kontrollstyrelsen motiverade i stället sin ståndpunkt med, att det vore

av synnerlig vikt, att spritproducenterna själva alltfort finge taga ansvaret

för den tekniska spritens försäljning. Genom ett energiskt och intresserat

arbete hade det nuvarande partihandelsbolaget lyckats år från år

utveckla sin försäljning och erövra nya områden för spritens användning.

För den verksamhetens framgång torde det icke räcka nied vanlig

affärsmässighet. Det fordrades därjämte ett levande intresse, som

säkrast torde förefinnas hos representanterna för själva spritframställningen.

Även för försäljningen av motorsprit krävdes det liknande förutsättningar

hos partihandelsbolaget. Väl vore det sant, att lättbentylen

utan svårighet kunde användas som motorbränsle omväxlande med

bensin utan ändringar av motorn. Erfarenheten från de gångna åren

visade emellertid med all tydlighet, att det icke desto mindre vore oundgängligt

att försäljningsorganet med oavlåtlig uppmärksamhet följde

teknikens utveckling och städse vore redo att ingripa för att ställa till

rätta eventuella missgrepp och giva råd och anvisningar till motorbränsleförbrukarna.

På ett rätt handhavande av sådana uppgifter kunde motorspritfrågans

hela framtid bero. Tvångsinblandningen gjorde i detta

avseende ingen skillnad, eftersom tekniska missgrepp skulle kunna medföra,

att spritblandningen komme i sådant vanrykte, att det icke bleve

möjligt att fortsätta på den inslagna vägen. Bästa garantien för ett intresserat

och sakkunnigt handhavande av nu nämnda och övriga för den

tekniska spritens och motorspritens framtid betydelsfulla angelägenheter,

skulle enligt kontrollstyrelsens mening ernås, örn tillverkarna liven i

fortsättningen bereddes inflytande å partihandeln genom att ett särskilt

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

bolag finge handhava denna uppgift. Någon nämnvärd fördyring av den

administrativa apparaten skulle knappast därigenom behöva äga rum,

och några olägenheter i övrigt torde icke vara att befara.

I betraktande av de ur allmänna synpunkter viktiga uppgifter, som

detta bolag skulle komma att handhava, vore erforderligt, att partihandeln

med skattefri sprit erhölle en med hänsyn härtill lämpad organisation.

Sagda partihandel borde, till skillnad mot vad som förutsattes

i 4 § i förordningen angående handel med skattefri sprit, utövas av ett

enda aktiebolag. Vidare borde såväl sulfitspritindustrien som tillverkarna

av jäst- och melassbrännvin kunna ingå som intressenter i det aktiebolag,

som av Kungl. Majit erhölle oktroj i fråga örn partihandeln med

skattefri sprit. De olika kategorierna av sprittillverkare borde vara företrädda

inom bolagets styrelse. Med hänsyn till de ur allmän synpunkt

betydelsefulla uppgifter, som skulle anförtros partihandelsbolaget, vore

det vidare oundgängligt, att staten tillförsäkrade sig avgörande inflytande

över bolagets förvaltning genom rätt för Kungl. Majit att utse

ordförande i bolagets styrelse samt styrelseledamöter till sådant antal,

att de av Kungl. Majit utsedda representanterna kunde bilda majoritet.

Av förslagsvis tre revisorer bordo Kungl. Majit äga utse två. Utdelningen

å bolagets aktier borde begränsas och uppkommet överskott å

rörelsen efter medgivna avskrivningar och fonderingar inlevereras till

statsverket. Den formella anordningen av det statliga inflytandet över

det bolag, som skulle utöva partihandeln med skattefri sprit hade kontrollstyrelsen

i övrigt tänkt sig kunna genomföras efter de grunder, som

för partihandlaren med rusdrycker funnes angivna i 12 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

I fråga örn de inköpta mängderna sulfitsprit vore det av stor vikt att

priset icke sattes så högt, att obehörig vinst erhölles och motorbränsleförbrukarna

onödigt betungades. Då partihandelsbolaget skulle vara

skyldigt att inköpa hela den framställda mängden sulfitsprit intill 49

miljoner liter årligen, vore det uppenbarligen av största betydelse, att

prissättningen ägde rum efter riktiga principer och att den mest noggranna

kontroll utövades å tillverkarnas beräkningsmetoder.

Prissättningen å sprit, som inköptes av det av kontrollstyrelsen förordade

partihandelsbolaget med skattefri sprit, borde, i fall då frivillig

överenskommelse ej kunnat träffas, äga rum i den ordning, som angåves

i 24 § brännvinstillverkningsförordningen. Den i de nuvarande oktrojvillkoren

för partihandlaren med skattefri sprit omförmälda särskilda

prissättningsnämnden torde icke vara erforderlig i fortsättningen. Vad

särskilt anginge fastställandet av partihandelstillägget för skattefri

sprit, vilket hittills ankommit å sagda nämnd, syntes med den kontroll,

staten skulle bliva i tillfälle att utöva över bolaget, olägenheter icke behöva

möta av att anförtro denna angelägenhet åt bolaget självt. Likaså

borde bolaget hava att till kontrollstyrelsen avgiva förslag rörande det

vid detaljhandeln lämpliga tillägget till partihandelspriset å skattefri

sprit. Bolaget borde såsom hittills hava att till statsverket inleverera

denatureringsavgifter ävensom att efter Kungl. Majits bestämmande bestrida

kostnaderna för särskilda undersökningar rörande denaturerinesmedel.

Vid utlåtandet har fogats av kontrollstyrelsen uppgjorda förslag till

ändringar i betänkandets författningsförslag.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Sveriges industriförbund hänvisar inledningsvis till det yttrande, som

av kontrollstyrelsen avgavs till vederbörande utskott vid 1932 års riksdag

över vissa vid riksdagen i förevarande ämne väckta motioner och upprepar

den kritik, som däri av kontrollstyrelsen riktades mot det förslag av enahanda

innebörd, som det nu förevarande, som i motionerna framfördes.

Den omfattning, i vilken sulfitspriten för närvarande komme till använd

ning såsom råvara för förtäringsbrännvin, måste enligt förbundets mening

anses alltför obetydlig, i jämförelse med avsättningen av jordbrukssprit till

samma ändamål, för att kunna motivera en så långt gående åtgärd som

meddelande av förbud mot sulfitspritens användning till angivna ändamål.

För sulfitspritindustrien, som nedlagt betydande arbete och stora kostnader

för att kunna producera en råvara av fullgod kvalitet, skulle en dylik

åtgärd innebära en betydande nackdel, som skulle verka så mycket kännbarare

med hänsyn till de svåra ekonomiska förhållanden, varunder sulfitcellulosaindustrien

för närvarande arbetade. Då sulfitspritfabrikernas

avsättning av motoralkohol skedde till oförmånliga priser, innebure försäljningen

av sulfitsprit till spritcentralen genom det relativt gynnsammare

pris, som härvid kunde betingas, en för industrien nödig kompensation.

Enligt industriförbundets förmenande hade de sakkunniga gått vida

utöver den ståndpunkt, som bevillningsutskottet vid 1932 års riksdag i ett

till riksdagen avgivet, av riksdagen godkänt betänkande intagit i förevarande

ämne. Särskilt ville industriförbundet vända sig emot att enligt

förslaget en icke obetydlig ökning av tillverkning av potatisbrännvin

i jämförelse med nuvarande produktion skulle komma till stånd. Den

starkt privilegierade ställning, som potatisbrännvinstillverkningen enligt

de sakkunnigas förslag skulle komma att intaga, funne industriförbundet

icke vara befogad. Industriförbundet ville visserligen ingalunda förneka

potatisbrännvinstillverkningens betydelse för jordbruksnäringen i de trakter

av landet, där sådan tillverkning bedreves, men holle industriförbundet

före, att det jordbruksintresse, varom här vore fråga, redan under nuvarande

förhållanden måste anses vara i skälig omfattning tillgodosett. De

sakkunniga syntes dessutom icke hava vederbörligen beaktat det förhållandet

att även brännvinstillverkningen i jäst- och melassbrännerierna vore

av betydelse för jordbruksnäringen. För sockerfabrikerna förelåge numera

stora svårigheter att finna avsättning för den inhemska melassen. Med

hänsyn härtill och då betpriserna vore beroende bland annat på sockerfabrikernas

möjligheter att vinna avsättning för melassen syntes det föga

välbetänkt, att genom åtgärder på brännvinstillverkningens område ytterligare

försvåra avsättningsmöjligheterna för densamma. En ökning av

potatisbrännvinstillverkningen i den omfattning de sakkunniga föreslagit

komme visserligen att medföra vissa fördelar för jordbruksnäringen i potatisodlingsdistrikten,

men komme dessa fördelar å andra sidan kanske att

helt uppvägas av betydande olägenheter för jordbruksnäringen i betodlingsdistrikten.

Industriförbundet framhåller nödvändigheten av sådana åtgärders vidtagande,

genom vilka även jäst- och melassprittillverkningen erhölle möjlighet

att till skäligt pris vinna tryggad avsättning för sin produktion.

Vad särskilt jästsprittillverkningen beträffade, ansåge sig industriförbundet

icke kunna underlåta att påpeka, hurusom genom de lagstiftningsåtgärder

och de ingrepp, som under det senaste årtiondet vidtagits med avseende ä

ifrågavarande näringsgren, uppkommit ett tillstånd av osäkerhet och

otrygghet, som det måste anses angeläget att undanröja.

Förbundet understryker nödvändigheten av att statsmakterna, därest

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

frågan om bränneriernas avsättning löstes på det sätt de sakkunniga föreslagit,

sörjde för, att de producenter av sprit, vilka icke skulle få idka tillverkning

av förtäringssprit, erhölle tryggad avsättning för sin produktion

för andra ändamål. De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna för

kompensering av nämnda spritproducenter föranledde ej någon erinran

från industriförbundets sida. Industriförbundet ansåge sig emellertid böra

särskilt påpeka vikten av, att sulfitspritindustrien genom kontrakt å

längre tid bereddes tryggad avsättning för sin produktion. Den i vårt

land hittills tillämpade anordningen för främjande av motorsprittillverkningen,

nämligen medgivande av temporär befrielse från den särskilda

skatten å motorsprit, hade visat sig icke leda till åsyftat resultat. Fastmera

hade det skattehot, som under snart tio års tid hängt över sulfitspritindustrien,

verkat därhän, att benägenheten minskats bos nämnda industri

att offra erforderligt kapital för utökande av produktionsmöjligheterna i

fråga örn motorsprit. Vid sådana förhållanden måste det framstå såsom

en angelägenhet av yttersta vikt att genom effektiva åtgärder i annan

ordning undanröja det tillstånd av osäkerhet, som hittills varit rådande å

förevarande område.

Industriförbundet förklarar sig bestämt förorda, att det nuvarande systemet

för partihandeln med skattefri sprit bibehålies oförändrat. Industriförbundet

erinrar till en början örn, hurusom industriförbundet vid den

tidpunkt, då frågan örn reglering av handeln med den skattefria spriten

först upptogs till behandling, i ett till kommerskollegium i ämnet avgivet

yttrande avstyrkte införande av statsmonopol å handeln med den

skattefria spriten. Sin då tittalade ståndpunkt hade industriförbundet icke

funnit anledning frångå. Den av de sakkunniga föreslagna anordningen,

att partihandeln nied den skattefria spriten och motorspriten skulle överflyttas

på spritcentralen, funne industriförbundet ur flera synpunkter

avgjort olämplig. Partihandeln med den skattefria spriten och motorspriten

ställde sålunda på dess utövare ur såväl kommersiella som tekniska synpunkter

andra krav än partihandeln med rusdrycker. Särskilt vore dessa

krav att beakta med hänsyn till den uppgift, som tillkomme vederbörande

att söka utfinna nya avsättningsområden för teknisk sprit. Den nuvarande

ordningen å förevarande område hade icke visat sig i något hänseende

otillfredsställande. — För den händelse de sakkunnigas förslag, att

upphandlingen av motorsprit skulle regleras genom långfristiga kontrakt

med tillverkarna av dylik sprit, skulle anses nödvändiggöra, att partihandeln

med motorsprit uppdroges åt ett av Kungl. Majit oktrojera! företag,

ansåge industriförbundet detta lämpligen böra så ordnas, att även partihandeln

med motorsprit uppdroges åt det företag, som omlmnderhade partihandeln

med den skattefria tekniska spriten.

Sveriges kemiska industrikontor understryker, att genomförandet av förslaget

örn potatisspritens ensamrätt till framställning av förtäringssprit

icke vore ur ekonomiska synpunkter försvarligt. Ur angivna synpunkter

borde den i landet erforderliga spriten framställas på den väg, som lämnade

den billigaste varan. Vid fri konkurrens vore det sannolikt, att utvecklingen

skulle gå i den riktningen, att den billigaste spriten, d. v. s. sulfitspriten,

successivt skulle komma att vinna ökat insteg å detta område på

potatisspritens bekostnad. Den argumentering, som av de sakkunniga

anförts till förmån för de av dem föreslagna anordningarna för motverkande

av denna utveckling, voro enligt industrikoutorets mening icke

övertygande. Med hänsyn till de synpunkter, efter vilka de sakkunniga

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

lagt upp problemet, ansåge sig industrikontoret icke böra söka närmare

ingå å densamma. Beträffande det av sakkunnigutredningen omfattade

uppdraget att undersöka, huruvida avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis

för brännerierna kunde komma potatisodlarna såvitt möjligt till

godo oavsett, örn dessa vore delägare i bränneri eller icke, ville industrikontoret

framhålla följande. Den av de sakkunniga framkastade tanken, att

i nämnda syfte de enskilda brännerierna skulle ersättas med koncentrerad

stordrift, innefattade enligt industrikontorets mening icke en tillrådlig lösning

av frågan. Industrikontoret ifrågasatte emellertid, huruvida icke en

annan utväg vore lämpligare för att åtminstone i någon mån vinna det

anförda syftet. Det borde enligt industrikontorets åsikt övervägas, huruvida

icke en särskild statlig nämnd borde tillsättas för potatisbrännerinäringen

av ungefär samma karaktär som statens potatismjölsnämnd, vilken

år 1933 utsetts för att handhava de av statsmakterna beslutade åtgärderna

rörande potatisstärkelseindustrien. En dylik nämnd skulle kunna

lå befogenhet att, bland annat, lämna direktiv för fördelningen på

olika odlare av den potatis, som erfordrades för bränneridriften. Tillkomsten

av en dylik nämnd, i vilken såväl jordbruksteknisk som allmänt industriell

sakkunskap borde vara representerad, skulle enligt industrikontorets

uppfattning även kunna bidraga till att en välbehövlig rationalisering

av brännerierna bomme till stånd. Vid tilldelningen av licens till varje

bränneri behövde nämnden ej halla fast vid nu gällande kvoter, utan

kunde taga hänsyn till, bland annat, bränneriets tekniska ståndpunkt.

Framför allt gällde detta beträffande den ökning i den totala tillverkningen,

som kunde väntas bliva en följd av antagandet av de sakkunnigas

förslag. Industrikontoret motsatte sig emellertid det av de sakkunniga

väckta förslaget, att spritcentralen skullo inrätta ett eller flera stora

brännerier. De skiil, som av de sakkunniga anförts för en dylik åtgärd,

förefölle föga vägande och bortfölle helt, därest den här ifrågasatta nämnden

tillsattes. Därest byggandet av nya, mera rationella brännerier skulle

visa sig lämpligt, torde erforderligt kapital icke komma att saknas under

förutsättning, att en tillräcklig och för längre tid framåt tryggad avsättning

kunde påräknas. Industrikontoret anslöte sig helt till de sakkunnigas

uppfattning, att den kvantitet potatisbrännvin, som varje år skulle

vinna avsättning till spritcentralen, borde bestämmas av nämnda bolag.

Härvid borde beaktas, att, enär bränneridriften icke borde upprätthållas i

större omfattning än som motsvarade den kvantitet potatis, som icke kunde

finna avsättning på annat håll till normala priser, spritceutralen aldrig

borde inköpa potatissprit till högre pris än som svarade mot normala potatispriser.

Industrikontoret förklarar sig instämma i de sakkunnigas

förslag, att användningen av spannmål vid tillverkning i potatisbränneri i

regel icke borde avse större myckenhet än som erfordrades för framställning

av det behövliga maltet. Undantag härifrån för skadad spannmål,

slösäd och dylikt bordo icke beviljas med mindre det kunde visas, att den

avsedda varan icke kunde användas till kreatursfoder.

Industrikontoret anför, att enligt de sakkunnigas betänkande jäst- och

melasspriten i fråga om avsättningsförhållandena bomme i missgynnad

ställning såväl i förhållande till potatissprit som till sulfitsprit. Genom

att avsättningen å den gamla marknaden, för förtäringssprit, förbjödes

under normala förhållanden, skulle allt det kapital och arbete, som av

jästindustrien nedlagts för förbättring av spritens kvalitet, vara praktiskt

taget bortkastat. Den ersättning härför, som de sakkunniga bjöde

jästindustrien, vore oklar. Industrikontoret ville emellertid påyrka, att

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Marits proposition nr 232. (Bilaga.)

jäst- och melasspritindustrien — liksom sulfitspritindustrien erhölle

garanti för praktiskt taget obegränsad avsättning till motorsprit till samma

pris, som fastställdes för sulfitsprit. En dylik garanti syntes industrikontoret

vara det minsta, som kunde lämnas industrien såsom ersättning

för do betydande uppoffringar för densamma, förslaget i övrigt

inuebure. Härtill komme att industrien måste hava en garanterad marknad

för motorsprit, därest den skulle lägga ned kapital i de erforderliga

anläggningarna för spritens koncentration till motorsprit. Med hänsyn

till de skäl, som talade för att statsmakterna skulle under viss tid framåt

garantera avsättningen för motoralkohol, borde enligt industrikontorets

mening någon skillnad icke göras mellan sulfitsprit och den av melass

framställda spriten. Den statliga garanti, som borde lämnas för att säkerställa

melassens avsättning till motorspritfabrikation, borde enligt

industrikontorets mening givetvis endast avse inhemsk melass. Maximikvantiteten

motoralkohol av melass, vilken lämpligen torde kunna fastställas

tlil 10 miljoner liter, borde enligt industrikontorets åsikt icke under

några förhållanden inbegripas i de 40 miljoner liter, för vilka avsättning

skulle garanteras sulfitspritindustrien.

Industrikontoret uttalar att en nödvändig förutsättning för genomförande

av de sakkunnigas förslag örn avstängande av sulfitspriten från avsättningen

till förtäringsändamål givetvis vore, att sulfitspritindustrien bereddes

erforderlig kompensation för den minskning i avsättningen, som

härigenom skulle komma att uppstå. I fråga örn den prissättning, som

enligt förslaget skulle verkställas med avseende a sulfitspriten, föi utsatte

industrikontoret, att denna baserades på kostnaderna vid anläggning av

nuvarande, normala storlek med en genomsnittlig tillverkning av omkring

1 miljon liter sprit per år. Den lägre tillverkningskostnad —

25 öre per liter 25-procentig sprit —- vilken tvenne av de sakkunniga ansett

sig böra beräkna »vid en modern och välbelägen fabrik», hänförde

sig enligt vad industrikontoret hade sig bekant till en anläggning för en

årlig tillverkning av cirka 3 miljoner liter. Garantier måste dessutom

lämnas under sådana former, att den enskilde sulfitsprittillverkaren

kunde känna sin avsättning säkerställd och ej behövde befara något intrång

genom exempelvis uppkomsten av en sprittillverkning baserad på

försockring av trä. — Den föreslagna kontraktstiden vore enligt industrikontorets

mening icke tillräckligt lång för att de anförda syftemålen

skulle vinnas. Do nuvarande sulfitsprittillverkarna skulle icke erhålla

skälig kompensation för de stora uppoffringar förslaget i övrigt innebure,

än mindre torde kontrakt med den föreslagna korta löptiden utgöra

tillräckligt motiv för byggandet av nya sulfitfabriker i den omfattning

de sakkunniga tänkt sig. Kontraktstiden borde avesvärt utökas

eller, örn detta icke skulle vara möjligt, allmänna riktlinjer uppdragas

rörande den pris- och avsättningspolitik, som efter kontraktstidens utgång

skulle följa.

Industrikontoret avstyrker jämväl med bestämdhet förslaget att partihandeln

med skattefri sprit skulle omhänderhas av spritcentralen. De skäl,

som av de sakkunniga anfördes till förmån för den av dem föreslagna

ordningen, funno industrikontoret mindre tungt vägande. Industrikontorot

villo särskilt understryka vikten av att handeln med skattefri sprit

handhades på ett smidigt och affärsmässigt sätt och med tillgång till en

omfattande teknisk sakkunskap rörande såväl motorbränsle som teknisk

sprit. Industrikontoret kunde icke finna, att de sakkunnigas förslag till

ordnandet av avsättningsförhållandena för olika slag av sprit inuebure

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

något motiv för att upphandlingen av potatissprit och annan sprit borde

centraliseras hos ett enda organ. I förslaget nppdroges tvärtom en bestämd

gräns mellan potatissprit och annan sprit, en gräns, som f. n. icke

förelåge. Några särskilda kvalifikationer för handhavande av handeln

med den skattefria spriten ägde spritcentralen icke. Sistnämnda företags

kvalifikationer ä området vore helt begränsade till den skattelagda

spriten. De sakkunnigas uppfattning, att det nuvarande systemet

medfört dubbelorganisation och onödig omgång, kunde industrikontoret

icke dela. Ej heller anslöte sig industrikontoret till de sakkunnigas mening,

att en centralisering av upphandlingen av all tillverkad sprit vore

erforderlig för att ernå en enhetlig behandling av prissättningen och

upphandlingsfrågorna. För den erforderliga enhetligheten härutinnan

torde kunna sörjas genom den av industrikontoret föreslagna prissättningsnämnden.

Svenska cellulosaföreningen lämnar inledningsvis en historik över av

statsmakterna gjorda ingripanden beträffande den svenska sulfitspritindustrien

under de tjugofem år, som denna nu varit i verksamhet. Medan

statsingripandena under en tidigare period knappast vore ägnade att

gynna ifrågavarande industris lugna utveckling, hade under senare år

den faktiskt genomförda lagstiftningen varit bättre lämpad för utvecklingens

främjande. Med frånseende av vissa socialt motiverade denatureringsbestämmelser

hade statsmakterna numera helt överlämnat åt den

enskilda företagsamheten att utveckla sulfitspritindustrien och vidga avsättningsmöjligheterna

för dess produkter. I nämnda syfte hade av industrien

nedlagts stora kostnader å vetenskapliga och praktiska undersökningar

och experiment. Med stöd av deu rörelsefrihet som berette densamma,

hade det ock så småningom lyckats industrien upparbeta en tämligen tillfredsställande

marknad för sina produkter, vilket för industrien genom

dess egna åtgöranden skapat ett betydande goodwillvärde. Därest blott

skattekotet mot motorspriten avlägsnades, skulle industrien kunna ernå en

nöjaktig utveckling inom den nuvarande lagstiftningens ram. Svenska

cellulosaföreningen hyste den uppfattningen, att nu rådande fria och av

statstvång relativt oberörda arbetsförhållanden icke borde utan synnerligen

vägande skäl rubbas. Att i enlighet med de sakkunnigas förslag

förläna potatisintressenterna monopol på konsumtionsspriten funne cellulosaföreningen

ur många synpunkter synnerligen betänkligt. Enligt

sakkunnigutredningen vore de svenska potatisbrännerierna såväl ifråga

örn utrustning och apparater som i fråga om driftsmetoder synnerligen

efterblivna och fyllde icke ens de enklaste krav på modern rationalisering

och driftsekonomi. Det torde enligt cellulosaföreningens åsikt icke

vara med nationalekonomiskt riktiga principer förenligt, att en på höjden

av rationalisering och driftsekonomi stående industri som .sulfitspritindustrien

berövades sina upparbetade avsättningsområden för bevarandet

av en annan industri, som kanske främst på grund av otillfredsställande

organisation och arbetsmetoder saknade konkurrenskraft. Svenska

cellulosaföreningen ville ock påpeka disproportionen mellan mål och medel

i de åtgärder, som nu föresloges. Sulfitspritindustriens avsättning

för konsumtionsändamål uppginge f. n. till cirka 2 miljoner liter 50 procent^

sprit årligen. Angivna kvantitet motsvarade vid potatissprittillverkningen

en potatiskvantitet av 112,000 hektoliter med ett potatisvärde

av cirka 285,000 kronor och ett råbrännvinsvärde av cirka 500,000

kronor. För att tillförsäkra potatisintressenterna dessa värden föresloge

de sakkunniga åtgärder, vilka enligt deras egna beräkningar

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts -proposition nr 232. (Bilaga.)

skulle under utnyttjande av sulfitspritfabrikernas fulla kapacitet innebära

en merbelastning av motortrafiken i landet med cirka 9 miljoner

kronor. — Svenska cellulosaföreningon ville framhålla, att de

sakkunniga enligt föreningens förmenande feltolkat orsakerna till potatisbränneriindustriens

hjälpbehov. Den starka nedgången i konsumtionen

av potatissprit under de senare åren samt potatisbränneriernas därav

orsakade betryckta läge berodde icke såsom av de sakkunniga gjordes

gällande på sulfitspritens inryckande å förtäringsspritmarknaden. Medan

av sulfitspritindustriens tillverkning årligen endast cirka 2 miljoner

liter avsattes för förtäringsändamål, hade nedgången i konsumtionen

av potatisbrännvin under de senaste 20 åren uppgått till cirka 12 miljoner

liter. Ifrågavarande nedgång torde få förklaras av restriktionernas

skärpande, höjd beskattning och under senare år icke minst de försämrade

konjunkturerna.

Cellulosaföreningen anmärker i likhet med Sveriges industriförbund

och Sveriges kemiska industrikontor på den föreslagna enligt föreningens

mening alltför korta avtalstiden för avtalet med sulfitspritindustrien.

En så koi-t avtalstid, som den av de sakkunniga föreslagna,

skulle medföra en ständig känsla av otrygghet för nämnda industri, som

med oro hade att emotse den situation, som skulle inträda vid avtalstidens

slut. Denna känsla av oro förstärktes av utav dc sakkunniga gjorda

uttalanden angående fabrikationen av melass- och jästsprit, vilken enligt

dessas förslag skulle vara fullt fri och kvalitativt obegränsad. I ett

sådant läge skulle enligt de sakkunnigas otvivelaktigt fullt riktiga beräkningar

jäst- och melassbrännerierna kunna framställa sprit till priser,

med vilka sulfitspritindustrien under inga omständigheter kunde

konkurrera. Prissättningen å motoralkohol komme sannolikt i framtiden

att starkt påverkas härav. Tänkbart vore vidare, att den fördyring

av motordrivmedlet, som de sakkunnigas förslag skulle medföra, kunde

komma att uppväcka en sådan opinionsstorm bland konsumenterna, att

statsmakterna finge svårt att vidhålla en linje, som medförde fortsatt

prisförhöjning å bensin. — Sulfitspritindustrien anhöll, att det statsavtal,

varom vore fråga, antingen gjordes 20-årigt eller, örn detta ej beviljades,

automatiskt prolongerades på ytterligare 10 år, därest det ej av

någondera parten uppsades minst två år före avtalstidens slut. — I

fråga örn prissättningen syntes det enligt cellulosafGreningens åsikt billigt

och rättvist, om hänsyn därvid toges till det goodwillvärde, som sulfitspritindustrien

nied stora kostnader åt sig upparbetat. I övrigt vore

ej något att erinra emot de av de sakkunniga framlagda förslagen om

principerna för prissättningen.

Cellulosaföreningen förklarar sig anse, att en genomförd koncentrering

av handeln med den skattefria spriten till spritcentralen skulle vara ur

olika synpunkter mycket olycklig. Nämnda företag vore icke organiserat

för och besutte icke någon erfarenhet rörande handeln med teknisk sprit

och motorsprit. Vidare vore spritcentralens hela inställning i handelsfrågor

av restriktiv art, varför företaget knappast kundo påräknas i längden

nedlägga intresse och omsorger på att uppdriva och utöka konsumtionen

av teknisk sprit och motorsprit. För distributionen av motorspriten

vore slutligen enligt cellulosaföreningens åsikt spritcentralens kompetens

mer än tvivelaktig. Det vore enligt cellulosaiöreningens övertygelse

ur nila synpunkter lämpligast, om partihandeln med skattefri sprit

bibehölles hos den nuvarande partihandlaren, Aktiebolaget Skattefri sprit,

organiserad som ett dotterbolag till producenterna men med stark repre
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

sentation för staten i sin styrelse. Därest statsmakterna skulle finna, att

inblandningstvånget och det mångåriga avtalet med sulfitindustrien

skulle motivera ett ytterligare förstärkt statsintlytande i Aktiebolaget

Skattefri sprits styrelse, vore från cellulosaföreningens sida däremot ej

något att erinra. Sedan melass- och jästspritindustrien genom lagstiftning

tvingats söka avsättning för sina produkter å den skattefria spritens

område, syntes det skäligt, att representanter för nämnda industrier ock

bereddes plats i bolagets styrelse.

Stockholms handelskammare framhåller i sitt yttrande inledningsvis,

hurusom den uppdelning av avsättningen, som i betänkandet föresloges

för olika produktionsgrenar, innebure ett mycket starkt intrång i företagens

rörelsefrihet och vore ägnad att från grunden omgestalta betingelserna

för därav berörda näringar. Med sin principiella uppfattning av ett

fritt näringsliv såsom den i längden oundgängliga förutsättningen för

samhällets förkovran ställde sig handelskammaren givetvis utomordentligt

tveksam inför det av de sakkunniga framlagda programmet. Av hänsyn

till jordbrukets intressen ansåge sig handelskammaren dock icke böra

intaga en helt avvisande ställning till de framlagda förslagen. Detta handelskammarens

ståndpunktstagande till förslagen innebure dock icke att

desamma, sådana de voro framlagda, kunde av handelskammaren tillstyrkas.

Då handelskammaren anslöte sig till de sakkunnigas förslag att det

borde vara potatisbränneriernas spritproduktion, som skulle läggas till

grund för tillverkningen av brännvin för konsumtionsändamål, ansåge

sig handelskammaren dock böra bestämt avstyrka från att denna tillverkning

helt monopoliserades för dessa brännerier. Jämväl jästfabrikerna

och melassbrännerierna bordo enligt handelskammarens mening beredas

tillfälle till avsättning i skälig myckenhet av sprit för sagda ändamål.

Redan nödvändigheten av ett, efter vad erfarenheten syntes visa, välbehövligt

prisregulativ torde göra det påkallat att åt spritcentralen lämnades

bemyndigande att vid sin upphandling av för förtäring avsedd sprit

vända sig även till andra försäljare än potatisbrännerierna eller deras

försäljningsorgan. För åstadkommande av rimlig prissättning å brännvinet

kunde, enligt handelskammarens uppfattning, den i 24 § brännvinstillverkningsförordningen

omnämnda prisnämnden icke ensam utgöra ett

tillfyllestgörande remedium. Under hänvisning till de i sakkunnigbetänkandet

lämnade uppgifter örn de omoderna metoder och dåliga anordningar,

som inom potatisbränueriindustrien förekomme, uttalar handelskammaren

slutligen, att det enligt handelskammarens mening borde vara en

självklar förutsättning för beredande av den privilegierade ställning åt

potatisbrännerierna, som i betänkandet föresloges, att säkerhet skaffades

för att anordningar vidtoges för rimligt avhjälpande av ifrågavarande

missförhållanden.

Handelskammaren erinrar örn att den svenska jästfabrikationen med

anlitande av en högtstående och dyrbar teknisk installation helt inriktat

sig på att vid jästframställningen använda den s. k. spritgivande metoden.

Detta hade skett i anslutning till reglerande ingripanden från statsmakternas

sida i jästspritproduktionen. Redan av detta skäl syntes det

angeläget, att betryggande avsättningsmöjligheter bereddes för jästspritten.

Härtill komme att nyssnämnda metod, enligt vad det remitterade

betänkandet jämväl gåve vid handen, medförde avsevärda ekonomiska

och tekniska fördelar. Den spritgivande metoden ställde sig först och

främst billigare och möjliggjorde därför ett lågt jästpris till båtnad för

landets brödkonsumtion. Den medgåve vidare ett bättre utnyttjande av

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

råmaterialet melass. — Såvitt handelskammaren kunde bedöma, syntes

någon större risk icke föreligga för att sulfitspriten vid dess användning

som motorbränsle skulle kunna överflyglas av jäst- eller melasspriten. Vid

ett inblandningstvång av cirka 25 procent inhemskt motorbränsle torde

utrymme iner än väl förefinnas för alla tre spritslagen. Handelskammaren

förutsatte dock härvid, att melasstullen bibehölles oförändrad, enär

eljest ändrade produktionsförhållanden kunde uppstå, vilka icke nu kunde

överblickas. Med hänsyn till vikten av att bereda jämväl jäst- och melasspritproduktionerna

tryggad ställning, syntes det önskvärt, att åt partihandelsorganet

uppdroges att med nu avsedda industrier träffa liknande

avtal örn leverans av motorsprit intill en kvantitet av sammanlagt högst

10 miljoner liter.

Handelskammaren tillstyrker genomförandet av de föreslagna regleringsåtgärderna

för åstadkommande av ökad tillverkning av sulfitsprit

för tekniska ändamål.

Handelskammaren avstyrker den föreslagna överflyttningen av partihandeln

med skattefri sprit å spritcentralen under anförande av ungefär

enahanda skäl härför som Sveriges industriförbund och Sveriges kemiska

industrikontor.

Handelskammaren i Göteborg förklarar sig dela de sakkunnigas uppfattning

såväl angående potatisbrännvinstillverkningens betydelse för det

svenska jordbruket som ock angående behovet av att åtgärder vidtoges

för att tillförsäkra denna tillverkning en betryggande avsättning. Från

handelskammarens sida vore därför intet att erinra mot de sakkunnigas

förslag örn reglerandet av avsättningen av sprit för förtäringsändamål.

Handelskammaren uttalar sig däremot mot den föreslagna regleringen

för åstadkommande av en ökad tillverkning av sulfitsprit för tekniska

ändamål, vilken enligt handelskammarens mening vore i flera hänseenden

synnerligen betänklig. Som av betänkandet framginge ställde sig

framställningen av sulfitsprit under rådande prisförhållanden å bensin

synnerligen oekonomisk. Högst betydliga årliga uppoffringar .skulle fördenskull

komma att krävas av landet för att möjliggöra den utveckling

av motorspritindustrien, som de sakkunniga ansage önskvärd. Tillkomsten

av en betydande spritfabrikation inom landet och tillvaratagandet av materialet

i sulfitavfallet vore givetvis i och för sig önskvärd. Handelskammaren

ifrågasatte dock, huruvida detta vore värt uppoffringar av den

storleksordning, varom vore fråga. Uppgifterna örn den fördelaktiga inverkan

på rikets handelsbalans, som en sprittillverkning utvidgad i den

omfattning, som av de sakkunniga föreslås, skulle komma att utöva, vore

enligt handelskammarens åsikt i hög grad överdrivna. Mera reell innebörd

hade den andra av de sakkunniga anförda fördelarna, nämligen säkerställandet

åtminstone i viss utsträckning av landets förseende med

bränslemedel för motordrift i händelse av importavspärrning. Nämnda

otvivelaktiga fördel vöre emellertid även den till sin betydelse något osäker,

då tillgången på sulfitlut vöre beroende på tillverkningen av sulfitpappmassa,

vilken i sin tur vore beroende av en obehindrad export av sulfitmassa

och papper. — Handelskammaren ville vidare fästa uppmärksam

heten å den fara, som läge däri, alt staten genom de föreslagna långvariga

kontrakten med sulfitspritindustrieu skulle kunna låsa fast tillverkningen

vid den nuvarande framställningsmetoden och förhindra att nya

och lämpligare produktionsmetoder skulle komma atl bliva införda.

Handelskammaren har intet att invända mot den föreslagna överflyttningen

av partihandeln nied skattefri sprit till spritcentralen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Skånes handelskammare understryker, under erinran örn den starka

tendens till minskning av avsättning ä potatissprit för förtäringsändamål,

som å senare år framträtt, hurusom en fortsatt utveckling i angivna

riktning måste framkalla menliga verkningar för de därav berörda landsändarna

samt i viss mån även för de jordbruk landet runt, som vore inställda

på odling av potatis till avsalu. Potatisbränningens upprätthållande

vore enligt handelskammarens mening ett näringspolitiskt intresse

av den räckvidd, att det med fog borde kunna påräkna statsmakternas

omvårdnad. Då det av de sakkunniga i denna del framlagda förslaget

syntes väl ägnat att i fortsättningen säkerställa potatisbränneriernas avsättning,

vore det handelskammaren en tillfredsställelse att därtill lämna

sin anslutning. Därvid förutsatte dock handelskammaren, att den rätt

till ökad bränning, som tilldelades potatisbrännerierna, icke genomfördes

på sådant sätt, att andra brännerier därav bleve lidande. — I fråga örn

det av de sakkunniga uttalade önskemålet, att potatisbrännerierna med

avseende å sin skötsel oell ställning underkastades viss reglering bland

annat i syfte att genom produktionens modernisering oell koncentrering

till ett färre antal företag förbilliga tillverkningen och möjliggöra en

mera rationell prissättning, hade handelskammaren ej något att erinra.

Då emellertid de sakkunniga i nämnda sammanhang uppställt såsom ett

eftertraktat mål, att sprittillverkningen successivt överfördes till ett fåtal

nyinrättade centralbrännerier och i anslutning därtill förordat, att ett

försök i denna riktning omedelbart prövades, hade enligt handelskammarens

förmenande rationaliseringssträvandena drivits för långt och kommit

i uppenbar strid med själva huvudmotivet för brännerihanteringens

stödjande. För att denna hantering skulle även i fortsättningen vara

jordbruket till avsett gagn torde det enligt handelskammarens åsikt vara

ett oeftergivligt krav, att den liksom hittills finge bestå som en jordbrukets

binäring, bedriven i relativt små företagsenheter med begränsade

verksamhetsområden och nied möjlighet för jordbrukarna att utan stor

kostnad med egna transportmedel leverera sin potatis och avhämta sin

drank. Uppförandet av nya centralbrännerier vore ock fullständigt obehövligt.

Redan med sin nuvarande kapacitet vore bränneriindustrien

betydligt överdimensionerad. Även örn en viss koncentration vore att

räkna med, torde det dock under inga omständigheter behöva befaras, att

icke de återstående brännerierna skulle vara för sitt ändamål mer än

tillräckliga.

Skånes handelskammare påpekar, att nied den lösning av potatisspritens

avsättningsförhållanden, som av de sakkunniga föreslagits, följde, att

vissa andra näringar, nämligen den övriga spritindustrien ävensom jästoch

sockerindustrierna komme i en försämrad ställning och därför med

fog kunde påfordra att i motsvarande mån hållas skadeslösa. Enligt

handelskammarens mening hade de sakkunniga icke behandlat samtliga

dessa näringar efter samma mått. Som de motsatta polerna på de sakkunnigas

rangskala stöde å ena sidan sulfitspritindustrien, å den andra

sockerindustrien, i det deli förra tillskiftats endast förmåner, medan den

senare icke blott lämnats lottlös utan därtill fått vidkännas enbart uppoffringar.

I detta förhållande läge enligt handelskammarens förmenande

en av det föreliggande förslagets väsentligaste brister. — Vad först

melassprit- och jästindustrierna beträffade, vore det icke alldeles lätt att

avgöra, vad den nya ordningen för deras del kunde komma att innebära.

Visserligen hade båda dessa industrier frigjorts från sina nuvarande inskränkningar

och tillerkänts full rätt att själva ordna sin tillverkning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga)

varjämte de erhållit dea försäkran, att prissättningen å den av dem

framställda spriten borde ske med hänsyn till tillverkningskostnaderna

jämte tillägg av skälig vinst. Samtidigt hade det emellertid lämnats

fullständigt öppet, huruvida denna sprit överhuvud kunde påräkna avsättning.

„ „

Frågan, i vad mån och på vad sätt det ifrågavarande industrier berövade

stödet borde ersättas, borde enligt handelskammarens mening göras

till föremål för undersökning.

Medan de sakkunniga för melass- och jästspritindustriernas vidkommande

visat öppen blick för kompensationsproblemets existens och i viss män

även för dess berättigande, hade de däremot, när det gällt sockerindustrien,

ställt sig icke blott oberörda utan direkt fientliga. Enligt handelskammarens

mening komme enligt betänkandet hela bördan av den

föreslagna omläggningen av spritavsättningen i själva verket att övervältras

på sockernäringen. Genom den ifrågasatta nyordningen komme

nu rådande förhållanden i fråga örn melassens avsättning att rubbas och

därtill att ändras på sådant sätt, att för sockernäringens vidkommande

verkligt allvarliga konsekvenser kunde uppstå. Sockerindustriens inkomster

av melassen komme sålunda att bliva hårdhänt beskurna och

med den betydelse, dessa inkomster hade för industriens ekonomi, uppstode

härigenom ögonskenlig fara för icke blott att industriens räntabilitet

bleve lidande utan även att sockerbetsodlarnas odlingsvillkor försämrades.

Sett ur en annan synpunkt kunde innebörden härav angivas

så, att det stöd, sockernäringen hitintills åtnjutit genom nu gällande

ordning för melass- och jästspritens oell därmed för melassens avsättning,

fullständigt ödelädes, respektive så att sockernäringen för framtiden

berövades den garanti för melasstullens effektivitet, som läge i nu

tillämpade system. Emellertid torde på goda grunder kunna hävdas, att

melassprisets upprätthållande inginge som en integrerande del i det sockernäringen

tillförsäkrade stödet. Detta förhållande hade fått ett fullgiltig!

uttryck i nu gällande avtal mellan staten och sockerbolagen. De

sakkunniga hade också erkänt detta faktum, då de förutsatt att melasstullens

borttagande borde föregås av en ingående prövning. Både med

hänsyn till det nya systemets idella konsekvenser och i betraktande av

därav föranledda rubbningar i en bestående och erkänd ordning torde

därför kunna fordras, att systemets genomförande även för sockernäringens

vidkommande föranledde särskilda åtgärder såsom ersättning för

det näringen undanryckta stödet.

Skånes handelskammare ställer sig synnerligen kritisk gentemot de

föreslagna åtgärderna för reglering av avsättningen av motorsprit, vilka

enligt handelskammarens åsikt vore ägnade att väcka de allvarligaste

betänkligheter. Den genom de föreslagna åtgärderna åsyftade självförsörjningen

i fråga örn motorbränsle skulle enligt handelskammarens åsikt

i verkligheten bliva ganska illusorisk. Med en ärlig bensinimport av

450 miljoner liter skulle sulfitspritindustrieii även vid full utbyggning

icke kunna tillgodose mer än 10 procent av detta behov. Därtill komme

att industrien för att framställa även denna kvantitet stöde i omedelbart

beroende av en mångfald förhållanden, vilka i väsentlig grad vöre un

dand ragna vår kontroll såsom sulfitmassaproduktionens och sulfitmassaexportens

fortgång och dylikt. Den fara läge av antydda skäl nära till

hands, att sulfitspritindustrieii kitt nog kunde ställas inför akut råvarubrist

just vid sådana tillfällen, när ur självförsörjningssynpunkt sett ett

utnyttjande av industriens hela tillverkningsförmåga vore av trängande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

och vital betydelse. De sakkunnigas förhoppning, att vid en sadan eventualitet

en ny träförsockringsindustri skulle gripa in och stå beredd att

svara för vår självförsörjning, syntes handelskammaren löst grundad. I

den mån handelskammaren kunnat göra sig underrättad vore framtidsmöjligheterna

för sagda industri skäligen ovissa och icke enbart förhoppningsfulla.

—- Till nu berörda betänkligheter komme ytterligare andra

av väsentligen ekonomisk natur. Handelskammaren ifrågasatte bland

annat huruvida det stöd, som av statsmakterna enligt förslaget komme

att lämnas sulfitspritindustrien, stöde i rimlig proportion till de motvärden,

som för det allmännas vidkommande därav kunde ernås. Härtill

komme, att en subventionering av sulfitspritindustrien genom sina ekonomiska

och skattepolitiska konsekvenser icke torde kunna undgå att

menligt återverka bade på annan näringsutövning och på grupper av

skattedragare. I detta avseende torde förslagets konsekvenser i stort

sett drabba dels vägdistrikten och de vägskattepliktiga, dels motortrafiken,

de förra genom den nedgång i automobilskattemedlen, som följd©

med en ökad användning av skattefri sprit, den senare genom högt bensinpris.

Då vägdistrikten och de vägskattepliktiga redan nu torde bära

större bördor för vägväsendet än som vederborde, måste en ytterligare

skärpning av denna belastning anses missriktad och varken förenlig med

billighet eller rättvisa. För motortrafiken, även den hårt belastad, ställde

sig saken föga annorlunda. Handelskammaren förklarar sig för sin

del åtminstone i frågans nuvarande läge avstyrka, att särskilda åtgärder

vidtoges för att i större omfattning än redan förekomme utnyttja sulfitsprit

som inhemskt motorbränsle. Frågan örn ordnandet av sprittillverkningens

avsättningsförhållanden borde begränsas till att i huvudsak endast

gälla den tillverkning, som redan nu förefunnes, oell därvid inriktas

på de spörsmål, som i följd av potatisspritens ändrade ställning med nödvändighet

måste regleras. För säkrande av sulfitspritens avsättning föresloge

handelskammaren, att sulfitspritindustrien till den omfattning, som

motsvarade dess nuvarande tillverkningskapacitet genom legalt inblandningstvång

tillförsäkrades avsättning för all av sulfitsprit framställd motoralkohol

till ett pris så beräknat, att befintliga sulfitspritfabriker utom

täckning för sina tillverkningskostnader erliölle skälig vinst. Handelskammaren

förutsatte härvid, att sulfitspritindustrien liksom all annan

sprittillverkning, reglerades på sådant sätt, att fri tillverkning medgåves

alla redan existerande företag, så långt deras råmaterial räckte eller

kunde utnyttjas, men att tillverkningen i övrigt gjordes beroende av särskilt

tillstånd.

Skånes handelskammare förklarar sig finna förslaget örn överflyttning

av partihandeln med skattefri sprit till spritcentralen föga lyckligt; handelskammaren

förordade, att partihandeln med all annan sprit än förtäringssprit

anförtroddes åt ett självständigt, för ändamålet oktrojerat och

organiserat företag. För handhavande av de uppgifter rörande prissättning

samt kvantitets- och inblandningsreglering, som förslaget förutsatte,

föreslår handelskammaren i likhet med Sveriges kemiska industrikontor

inrättande av en särskild nämnd, vari utom representanter för staten

samtliga intressen, som därav berördes, vore företrädda.

Övriga handelskammare:

Handelskamrarna i Jönköping, Norrköping, Visby, Borås, Örebro och

Karlstad uttala sig under hänvisning till jordbrukets nödläge till förmån

för förslaget örn potatisspritens reserverande för förtäringsändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Beträffande det av de sakkunniga i samband med frågan örn rationaliseringen

inom potatisbrännvinstillverkningen framförda lörslaget örn inrättandet

genom spritcentralen av ett eller ett par nya, stora brännerier

framföres invändningar av liandelskamrarna i Norrköping, Jönköping

och Borås.

Handelskammaren i Luleå anför betänkligheter mot förslaget örn avsättningen

av sprit för förtäringsändamål men förklarar sig med hänsyn

till åtgärdernas omvittnade ehuru för handelskammaren icke helt bedömbara

betydelse för jordbruksnäringen dock icke motsätta sig desammas

genomlörande.

Handelskamrarna i Gävle och Sundsvall avstyrka genomförande av förslaget

örn avsättningen av sprit för förtäringsändamål. Den rådande fria

konkurrensen rörande avsättningen av förtäringssprit borde enligt liandelskamrarnas

åsikt alltjämt bestå. Tillräckliga skäl för de föreslagna statliga

ingreppen däri förelåge icke.

Handelskammaren i Norrköping påtalar den missgynnade ställning,

som jäst- och melasspritindustrien tilldelats i sakkunnigförslaget.

Även handelskammaren i Gävle framhåller såsom en brist i betänkandet,

att detta saknar närmare förslag angående disposition av jästspriten.

Handelskamrarna i Norrköping och Borås anföra starka betänkligheter

mot förslaget örn reglerandet av avsättningen av sulfitsprit för tekniska

ändamål, särskilt till motorbränsle. För förslaget i denna del uttala sig

däremot handelskamrarna i Jönköping, Visby, Karlstad, Örebro, Gävle

och Luleå.

Handelskamrarna i Jönköping, Gävle och Sundsvall anföra betänkligheter

mot den föreslagna överflyttningen av partihandeln med skattefri

sprit å spritcentralen.

Sveriges färghandlares riksförbund förklarar sig däremot ej liava något

att erinra mot den föreslagna överflyttningen under förutsättning, att

den nya avdelning inom spritcentralen, som givetvis komme att. inrättas

för övertagande av den verksamhet, som hittills bedrivits av Aktiebolaget

Skattefri sprit, organiserades efter affärsmässiga linjer och handläggningen

av ärenden rörande återförsäljares inköp av denaturerad sprit icke

tyngdes av byråkratiska former, som fördyrade åtkomsten av varan.

Krooks Petroleum- & Oljeaktiebolag lii. fl. anför:

De till förmån för motorspritens omsättning föreslagna åtgärderna förutsatte

en långtgående medverkan från oljefirmornas sida.

Uppenbart vore att anordningen med inblandningstvång vore ägnad att

för oljefirmorna medföra en ej oväsentlig ökning av arbete och kostnader

ävensom i övrigt vissa olägenheter av praktisk art. Med hänsyn till det

ur folkhushållningens synpunkt beaktansvärda syfte, de ifrågasatta åtgärderna

vore avsedda att fylla, vore oljefirmorna emellertid beredda att

lojalt ställa sig till förfogande för anordningens genomförande.

Oljefirmorna ville erinra örn att de redan under nuvarande förhållanden

av sulfitfabrikernas försäljningsföretag övertogc ali den motoralkohol,

som där avyttrades. Inköpen skedde därvid till pris, som icke avvägts

efter priset på den försålda blandningsprodukten, lättbentylen, utan

hade denna senare tillhandahållits till ett så lågt pris, att förlust uppstått

för bolagen, ett förhållande, som även observerats av de sakkunniga.

Särskilda anläggningar för försäljning av bentyl hade av oljefirmorna

installerats i högst betydande utsträckning.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Det föreslagna inblandningstvånget måste emellertid, såsom ock i betänkandet

påpekades, mediöra en ökning av priset på allt motorbränsle,

vilket komme att för motortrafiken representera en avsevärt ökad belastning.

Helt borde enligt bolagens mening icke bortses från den omständigheten,

att motorteknikens oavlåtliga utveckling inom en måhända nära liggande

framtid kunde förändra förhållandena därhän, att andra bränslen

än bensin med eller utan spritinblandning bleve de dominerande på marknaden.

Denna synpunkt syntes böra mana till en viss försiktighet vid den

synnerligen betydande utvidgning av sulfitfabrikernas anläggningar för

sprittillverkning, som den i betänkandet angivna planen förutsatte, och

särskilt beaktas vid bedömandet av lämpligheten av att, såsom föreslagits,

binda denna produktion vid tioåriga avtal.

Enligt betänkandet skulle de grunder, som vore avsedda att gälla för

inblandningen av den av bolagen inköpta motorspriten, bestämmas av det

partihandelsbolag, som hade skyldighet att inköpa spriten från tillverkarna.

Enär det vore av synnerlig vikt, att dessa grunder fastställdes så,

att motoralkoholen vid blandningen komme till största möjliga nytta, och

denna frågas avgörande därför krävde medverkan även av den sakkunskap,

över vilken bolagen förfogade, tilläte bolagen sig förutsätta, att bolagen

sattes i tillfälle att göra sin mening hörd, innan beslut av denna

art fattades.

Kommerskollegium.

Med avseende å det i betänkandet å sid. 83 omförmälda av kommerskollegium

år 1915 avgivna utlåtandet i ämnet, erinrade kollegium till en

början, att förhållandena på detta område under de 18 år, som förflutit

sedan uttalandet gjordes, undergått betydande förändringar. Sulfitspritindustrien

hade under de gångna åren såväl i tekniskt hänseende och kvalitativt

som kvantitativt genomgått en betydande utveckling. Detsamma

kunde sägas vara fallet med framställningen av råsprit ur melass i samband

med jästtillverkningen, vilken tillverkning vid tidpunkten för kollega

berörda yttrande spelade en mycket underordnad roll.

Potatisbrännvinstillverkningen däremot företedde bilden av ett stillastående

i tekniskt och ekonomiskt hänseende, vilket i betraktande av nyssnämnda

utveckling inom de konkurrerande spritindustrierna måste anses

liktydig med tillbakagång. I synnerhet framträdande vore den brist på

rationalisering av industrien, som bland annat tagit sitt uttryck i bibehållandet

av ett stort antal små och tekniskt omoderna anläggningar,

även sådana, som vore belägna på relativt korta avstånd inbördes. Kollegiet

jämför härvid tillverkningskapaciteten hos potatisbrännerierna enligt

tabellen å sid. 28 i betänkandet med samma kapacitet hos de 18 i landet

befintliga och i gång varande sulfitspritfabrikerna. De senare tillverkade

i genomsnitt 1 miljon liter för varje — en storleksordning, som

för övrigt enligt ett uttalande av tvenne av de sakkunniga vid en fullt

modern och nyanlagd fabrik torde böra beräknas ökad till 3 miljoner liter.

I jämförelse härmed framstode potatisbränningens karaktär av en i viss

mån efterbliven småindustri eller snarare en bihantering till lantbruket

av utpräglat lokalt begränsad betydelse.

Kommerskollegium anför vidare:

»Med allt beaktande av de fördelar, som tillverkningen av potatisråbrännvin,

enligt vad som påvisats av lantbruksstyrelsen och hushållnings
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

sällskapen i de län, där brännerihantering bedrives, anses bereda för jordbruket

genom bättre avsättningsmöjligheter för fabrikspotatis och tillgång

till drank såsom saltfoder, måste det enligt kollega åsikt möta betänkligheter

att vidtaga åtgärder i syfte att, genom monopolisering av

det mest inbringande avsättningsområdet, för potatisspritens räkning

framkalla en ökning av en industri, som i jämförelse med andra konkurrerande

inhemska industrier på samma område kan betecknas som föga

ekonomisk.

Kollegium tillåter sig även i detta samband erinra örn de starkt skiftande

förhållanden på lolkhushållningens område och de därav betingade

växlingar i uppfattningen i hithörande frågor, som gjort sig gällande under

eiterkrigsåren. I ett den 6 mars 1920 avgivet yttrande över ett då föreliggande,

av inom finansdepartementet tillkallade sakkunnige verkställd

utredning av vissa med suliitspritens användande till förtäringsändamål

sammanhängande spörsmål m. m. erinrade kollegium, hurusom dåmera,

med en av livsmedelsiörhållandena under kristidsåren ökad skärpa den

åsikten framställts, att jordbruksprodukter, som äro användbara till folknäring

och såsom kreatursfoder, icke borde iå användas till brännvinsbränning.

Därjämte hade från nykterhetssynpunkt framhållits som en

avsevärd vinst, örn det jordbruksintresse, som dittills varit knutet vid

brännvinsindustrien, kunde därifrån elimineras.

Ehuru läget på jordbrukets område för närvarande är ett annat, synes

ej uteslutet att liknande synpunkter som de nu anförda kunna komma att

åter göra sig gäliande, exempelvis under år med dålig potatisskörd.

Erinras må även örn det betydande arbete av teknisk och kommersiell

art, som av suliitspritindustrien och dess försäljningsorganisation nedlagts

på framställning och inarbetande av fullgoda typer av konsumtionssprit

till lägre priser än dem, som gällt i fråga örn brännvin av jordbruksprodukter.

Med hänsyn till vad sålunda anförts skulle kollegium anse lämpligast,

örn företrädet för potatisråbrännvin för framställning av iörtäringssprit

begränsades till det ungefärliga omfång, tillverkningen därav haft under

senare år eller förslagsvis till högst 22 miljoner liter av normalstyrka. I

fråga örn överskjutande behov skulle i så fall andra slag av sprit — i

första hand sulfit- och jästsprit — beredas möjlighet till konkurrens.

Skulle det emellertid med hänsyn till jordbruksnäringens betryckta läge

anses oundgängligen nödvändigt att bereda odlarne av potatis den ökade

avsättning, som monopolet för potatisbrännvinet att användas till förtäringsändamål

skulle innebära — vilket enligt de sakkunnigas uppskattning

skulle motsvara en tillverkning under närmaste år av 25 miljoner liter

— torde härvid böra fästas vissa förbehåll, vilka av de sakkunnige i

princip angivits, ehuru de ej i ailo kommit till uttryck i de framlagda

författningsförslagen.

Rätten till tillverkning av potatisbrännvin, avsett till förtäring, ävensom

rätt till försäljning av sådant brännvin bör uppenbarligen, därest ej

Kungl. Majit för särskilt fall annat medgiver, vara begränsad till användning

av potatis av inhemsk skörd såsom råmaterial. Såsom villkor bör i

detta samband även gälla, att användningen av spannmål för brännvinsbränning

i potatisbränneri icke bör avse större myckenhet jin som erfordras

för framställning av det nödiga maltet. Denna kvantitet uppskattas

i den kalkyl rörande tillverkningskostnaderna i ett potatisbränneri, som

uppgjorts av ingenjör Obel-Jörgensen (bil. A, sid. 187) till eirka 2.s kilo
lii

hany lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 232.

H

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

gram korn eller blandsäd per hektoliter potatis. (I yttrande av Aktiebolaget

Svensk sprit uppges halva denna mängd vara tillräcklig.)

Undantag i fråga örn ökad användning av spannmål synes endast böra

gälla skadad sådan, vilken befunnits olämplig som kreatursfoder.

Vid medgivande av den ökade rätt till bränning av potatis, som kan

betingas av en beräknad ökning i avsättningen, synes böra fästas villkoret,

att sådan ökning endast bör medgivas bränneri av lämplig storleksordning

och med i tekniskt hänseende fullgoda anordningar för driften.

Vidare bör övervägas, huruvida icke, pa sätt som föreslås av kemiska

industrikontoret, en särskild nämnd borde tillsättas, efter mönster av statens

potatismjölsnämnd, med uppdrag bland annat att lämna direktiv för

fördelningen på olika odlare av den potatis, som erfordras för bränneridriften,

samt att medverka vid fördelningen av tillverkningslicenser mellan

de olika brännerierna.

Åt nämnden, i vilken såväl jordbruksteknisk som allmänt industriell och

ekonomisk sakkunskap borde vara representerad, borde i så fall även

lämpligen uppdragas att utreda och inför Kungl. Majit föreslå skäliga

priser för såväl råvaran bränneripotatis som för därav framställt råbrännvin.

Kollegium förutsätter, att under år med dålig potatisskörd och därav

orsakade höga priser kvantiteten tillverkat och inköpt potatisbrännvin i

motsvarande grad minskas och ersättes genom råsprit av annat inhemskt

ursprung.»

Beträffande borttagande av den begränsning, som för närvarande tilllämpas

i fråga örn rätten att utvinna sprit ur melass, med eller utan sam

band med tillverkning av pressjäst, ansluter sig kommerskollegium till de

sakkunnigas förslag.

Kommerskollegium anför följande:

»Av den gjorda utredningen framgår, att råsprit, framställd ur melass,

därest denna senare kan anskaffas till under senare år gällande världsmarknadspris,

kan i prishänseende väl konkurrera med sulfitspriten. Örn

däremot melass av inhemskt ursprung betingar ett pris, som innebär uttagande

av gällande tullskydd, ställer sig tillverkningskostnaden något

högre, i varje fall beträffande melassprit framställd utan samband med

jästtillverkning.

Det synes kollegium rimligt att, i den män jäst- och melassprit ej kunna

vinna avsättning som förtäringssprit — sålunda till utökning av fastställd

kvantitet potatissprit — desamma ina i den omfattning, som motsvaras

av hittillsvarande genomsnittliga tillverkning, kunna påräkna av

sättning som teknisk sprit. Vid prissättningen borde härvid skälig hänsyn

tagas till det genomsnittliga pris, de nämnda spritsorterna kunnat be

linga under senaste tid.

Då emellertid en ökad tillverkning, även av dessa slag av sprit, i den

mån densamma är helt baserad på inhemsk råvara, måste anses ur olika

synpunkter önskvärd, torde möjligheter till avsättning även för en sålunda

utökad produktion böra beredas för jäst- och melassprit. Desamma

torde härvid i prishänseende och med hänsyn till övriga leveransbestämmelser

böra likställas med sprit, härrörande från en utökad sulfitsprit

fabrikation, rörande vilken kollegium i det följande återkommer.»

Därest omständigheterna skulle anses nödvändiggöra ett frångående av

nu tillämpade friare konkurrensmöjligheter för sulfitspriten genom införande

av ovillkorligt företräde för potatisspriten som förtäringssprit, anslöte

sig kommerskollegium till de sakkunnigas förslag, i den mån det
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

samma avsåge att bereda tryggad avsättning tor sulfitspritfabrikernas

nuvarande tillverkningskapacitet på villkor, vilka kunde anses innebära

full ersättning för den förlust i omsättning, som skulle förorsakas dem

genom de nya bestämmelserna. De avtal, som kunde komma att träffas

i sådant syfte, syntes i enlighet med de sakkunnigas förslag böra givas en

giltighetstid av minst 10 år, varefter frågan örn och på vilka villkor en

förlängning av desamma skulle komma till stånd borde upptagas till förnyad

prövning.

I fråga örn garanterande av avsättningen för en utökad fabrikation vid

utvidgade eller nybyggda fabriker ställde sig emellertid enligt kollega

åsikt saken, särskilt med hänsyn till prisberäkningen, något olika. Enligt

vad som iramginge av ett uttalande (sid. 102) rörande den granskning

av tillverkningskalkylerna, som verkställts genom tvenne av de sakkunniga,

hade dessa ansett, att tillverkningskostnaden vid en modern och välbelägen

fabrik borde kunna sättas cirka 3 öre lägre än den, som gällde för

de äldre fabrikerna. Härtill komme, att man borde räkna med möjligheterna,

såväl av ytterligare framsteg inom sullitspritiabrikationen som med

uppkomsten av nya spritframställningsmetoder, exempelvis ur träsocker.

Vidare borde viss hänsyn tagas till en eventuellt utökad tillverkning av

jäst- och melassprit.

Under dessa förhållanden syntes det kollegium lämpligast, örn garanterandet

av avsättningen för nytillkomna och utvidgade sullitspritfabriker

föreginges av en särskild prövning (jfr nedan), bland annat med hänsyn

till den prisberäkning, som skulle tillämpas, och att godkännandet

av avtal härom underställdes Kungl. Majrts prövning. Genom en dylik

anordning borde enligt kollegiet de betänkligheter gentemot sakkunnigas

förslag, som anförts från åtskilliga håll, bland annat av Stockholms

och Göteborgs handelskammare samt av representanter för jäst- och melasspritindustrierna,

kunna anses i väsentlig mån beaktade.

Kommerskollegium kunde icke finna, att tillräckliga skäl av de sakkunniga

anförts för överflyttande på spritcentralen av uppgiften att handhava

partihandeln med skattefri sprit av alla slag, sålunda även motorsprit.

De sakkunniga hade själva vitsordat det förtjänstfulla arbete, som av

den svenska sulfitspritindustrien genom dess försäljningsorganisationer

— Aktiebolaget Svensk sprit och Aktiebolaget Skattefri sprit — nedlagts

på beredande av en ökad avsättning av skattefri sprit för olika ändamål,

sålunda såväl teknisk och hushållssprit som motorsprit. Kollegium ansåge

sig för sin del kunna tillfullo vitsorda detta uttalande.

Belysande i detta hänseende vore —■ förutom den successiva ökningen

i avsättning, som framginge av de siffror, vilka meddelats i betänkandet

— den fortgående nedsättningen av partihandels- och detaljhandelsprisen

å teknisk och hushållssprit. Till belysande av denna prisnedsättning anförde

kollegium följande sammanställning av priser, fastställda av prissättningsnämnden

för skattefri sprit vid olika tidpunkter under senare år:

opaginerad Kontrollera mot PDF

ii6

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

r"

Partihan-

Petaljban-

Tid

delspris

delspria

öre

öre

v, 1920...........................

135

170

V* 1921...........................

......................... 87

122

V4 1922..........................

......................... 77

107

Vt 1923..........................

......................... 65

90

7* 1924...........................

......................... 54

78

V, 1928...........................

48

64

7,o 1929...........................

......................... 46

62

Vj 1932...........................

......................... 46

62

Den verksamhet, som bedreves av spritcentralen, hade sin tyngdpunkt på

andra områden än deni, som stöde i direkt samband med teknikens utveckling

och en därefter avpassad, kommersiell verksamhet. Det syntes

därför kunna starkt ifrågasättas om en åtgärd, som skulle innebära överflyttande

i större utsträckning av de uppgifter, vilka nu fylldes av aktiebolagen

Svensk sprit och Skattefri sprit, på förutnämnda bolag, och varigenom

den nuvarande nära kontakten med industrien skulle i väsentlig

mån avbrytas, skulle kunna medföra fördelar, som uppvägde olägenheterna.

Kollegium ansåge det därför lämpligast örn uppdraget såsom partihandelsorgan

för skattefri sprit och motorsprit överlämnades åt Aktiebolaget

Skattefri sprit. Detta bolag borde emellertid i så fall utvidgas i så

måtto, att det komme att representera samtliga tillverkningsgrenar för

skattefri sprit — sålunda förutom sulfitspritindustrien jämväl jästspritoch

melassprittillverkningen.

Ett huvudmotiv för de sakkunnigas förslag att överlåta partihandeln

med skattefri sprit på spritcentralen torde enligt kollegium hava varit

synpunkten, att avslutandet av långfristiga leveransavtal med producenterna

av sprit borde anförtros åt ett av dessa helt oberoende organ, vilket

kunde anses representera det allmännas intressen.

Denna fråga syntes emellertid kunna lösas på så sätt, att träffandet

av berörda leverans- och prisavtal -— eventuellt efter att desamma under

ställts Kungl. Maj:ts prövning och godkännande — uppdroges åt en nämnd,

vilken skulle, sedan densamma erhållit en mera fast organisation, med utvidgad

befogenhet övertaga de uppgifter, vilka för närvarande ålåge prissättningsnämnden

för skattefri sprit. Denna nämnd borde då även kunna

handhava utfärdandet av bestämmelser rörande inköps- och inblandningsskyldigheten

beträffande motorsprit för importörer och tillverkare av

bensin.

Slutligen gör kollegium följande allmänna uttalande:

»Av det anförda torde framgå, vilka betydande svårigheter som i själva

verket möta i fråga örn ett ur skilda synpunkter lämpligt och rättvist avvägande

gentemot varandra av olika näringars intressen vid genomförande

av en statlig reglering med karaktären av ren planhushållning på

nu ifrågavarande område. Kollegium skulle med hänsyn härtill anse det

lyckligast örn åtgärderna till potatisodlingens stödjande kunde på förut

antytt sätt inskränkas till att avse en viss, kvantitativt begränsad företrädesrätt

till avsättning för potatisbrännvin till konsumtionsändamål,

med tillfälle till konkurrens för övriga spritslag beträffande överskjutande

konsumtionsbehov.

En önskvärd vidare utveckling av sulfitspritindustrien torde i så fall

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

kunna vinnas på enklare sätt än genom inblandningstvång därigenom att

motorspriten tillförsäkrades fortsatt befrielse från beskattning (till vägunderhåll)

under en tid av minst 10 år.»

Statskontoret erinrar att 1932 års riksdag intagit en annan ställning än

de sakkunniga till frågan örn reglering av brännvinstillverkningen oell

ordnandet av avsättningen av tillverkat brännvin. Statskontoret anför

följande:

»Av bevillningsutskottets utlåtande nr 50 (betänkandet sid. 12 och följande)

angående åtskilliga i ämnet väckta motioner iramgår salunda,

bland annat, att utskottet icke kunnat ansluta sig till yrkandet örn begränsning

av tillverkningen av brännvin i samband med pressjästberedningen.

Frågan syntes i stället böra lösas genom en ändamålsenligarc

prissättning å jästbrännvin, varvid priset borde avvägas så, att tillverkaren

icke bade intresse av att bedriva tillverkningen på sådant sätt, att

större spritmängd utvunnes än som för jästproduktionens rationella utövande

kunde anses oundgängligen nödvändigt. Beträffande sulfitspritens

användning till förtäringsändamål funne utskottet skäl icke föreligga

att, på sätt i motionerna föreslagits, förbjuda tillverkning av sulfitsprit

för nyssnämnda ändamål. Därest framdeles sulfitspriten erhölle mera

avsevärd användning för andra ändamål, försvagades fabrikanternas intresse,

att densamma försåldes till förtäring. Utskottet funne det vidare

önskvärt, att det undersöktes, huruvida avsättningsmöjligheterna för

fabrikspotatis till brännerierna kunde komma potatisodlarna såvitt möjligt

till godo, oavsett örn dessa vore delägare i brännerierna eller ieke.>

Statskontoret påpekar, att de föreslagna åtgärderna endast skulle gynna

jordbruket inom en mindre del av landet. De sakkunniga hade icke heller

framlagt något förslag till den jämnare fördelning av avsättningsmöjligheterna

för fabrikspotatis, som bevillningsutskottet förordat. Att under

sådana förhållanden genomföra i andra näringsgrenar så ingripande

åtgärder, som de sakkunniga påkallat, syntes, såvitt statskontoret kunde

bedöma, icke vara lämpligt.

Det syntes statskontoret tvivelaktigt, huruvida den redan nu hårt belastade

motortrafiken skulle kunna bära den fördyring av motorbränslet,

sorn bleve en följd av tvångsinblandningen. Statistiken visade en ganska

betydlig nedgång av automobiltrafiken i landet. Såsom av betänkandet

framginge, hade lagutskottet vid 1932 års riksdag i utlåtande nr 42 i anledning

av därom väckta motioner, avvisat förslaget örn en dylik tvångsinblandning

och i stället förordat, att undersökning verkställdes för att

utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna att genom åtgärder på

pris- och skattepolitikens område skapa förutsättningar för ökad produktion

av motorsprit. En tänkbar utväg för vinnande av detta mål skulle

måhända vara att, såsom från sulfitspritindustriens sida gjorts gällande,

skatten på motorsprit definitivt upphävdes.

Generaltullstyrelsen bär icke tagit ställning till frågan, huruvida och

i vad mån de föreslagna bestämmelserna vore motiverade ur allmänna

synpunkter, utan begränsat sig till vad som hade avseende å införseln

till riket av i förslaget behandlade varor oell vad därmed kunde äga sani

band. Då de arbetsuppgifter, som skulle åvila tullverket enligt förslaget

lill förordning örn användande av motorsprit för inblandning i bensin,

syntes bliva föga betungande, hade generaltullstyrelsen icke något att erinra

mot de sakkunnigas förslag i denna del. Avfattningen av ifrågavarande

bestämmelser hade icke heller givit anledning till någon erinran

från styrelsens sida.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Lantbruksstyrelsen.

De sakkunnigas förslag om potatisspritens ensamrätt till framställning

av förtäringssprit syntes innebära givna fördelar för potatisbränningen

och därmed för svensk potatisodling.

Lantbruksstyrelsen ställde sig tveksam till förslaget, att spannmål skulle

utestängas från sprittillverkningen. Spannmålsfrågan i vårt land hade

kommit i ett sådant läge, att en sådan bestämmelse kanske vore olämplig.

Skulle brännvinstillverkning med spannmål såsom råmaterial komma till

stånd, borde denna i avsättningsavseende jämställas med potatisbränningen.

Beträffande brännvinstillverkningen vid jästfabrikerna anför lantbruksstyrelsen:
»Vid

begränsad brännvinstillverkning inkräktar brännvinstillverkningen

vid jästfabrikerna givetvis på möjligheten för direkta jordbruksprodukter

att vinna avsättning till brännerierna. Redan av gammalt har

en viss brännvinstillverkning ägt rum vid jästfabrikerna. Denna tillverkning

saknade ur jordbrukets synpunkter betydelse, då, såsom fallet var

före krigstiden eller före år 1915, jästfabrikerna såsom råmaterial använde

uteslutande spannmål (se betänkandet, sid. 46). Örn spannmålen förbrukades

till enbart brännvinstillverkning eller till produktion av jäst och

brännvin, var givetvis ur jordbrukets synpunkt likgiltigt.

Under krigstiden med dess brist på spannmål började emellertid melass

utnyttjas vid jästberedningen; och har utvecklingen efterhand utvecklats

i sådan riktning, att från och med tillverkningsåret 1928/1929 jästtillverkningen

i sin helhet sker med användande av melass såsom råmaterial.

Denna utveckling måste ur jordbrukets synpunkt anses beklaglig. Härigenom

har jordbruket — frånsett den betydelse avsättningen av melass

möjligen kan hava för sockertillverkningen och därmed betodlarna —

berövats icke blott fördelen av att tillhandahålla råmaterial till jästberedning

utan jämväl sett sina möjligheter till avsättning vid brännerierna

minskade.

önskvärt hade därför enligt lantbruksstyrelsens förmenande varit, örn

i detta sammanhang undersökts, huruvida icke möjlighet föreligger att

återföra jästberedningen till dess äldre form, att vara en förädlingsform

för spannmål. Melassen synes finna lämplig och ur jordbrukets produktionsförhållande

önskvärd användning till foderändamål. Till denna

fråga återkommer emellertid styrelsen i samband med frågan örn brännvinstillverkning

av melass. Ett alldeles särskilt skäl att till omprövning

upptaga frågan örn en fortsatt jästtillverkning av melass synes styrelsen

emellertid ligga däruti, att en övergång till användning av spannmål vid

jästtillverkning skulle medföra avsevärd lättnad vid avsättningen av landets

skörd härav, en ur såväl det allmännas som jordbrukets synpunkt

beaktansvärd fråga.

Enligt i betänkandet meddelade uppgifter förbrukade jästfabrikerna år

1913/1914 för tillverkning av 3.450 ton jäst 9,422 ton spannmål. Jästtillverkningen

har sedan dess stigit till sådan omfattning, att den för tillverkningsåret

1931/1932 uppgick till 9,070 ton. Skulle en tillverkning av denna

omfattning ske med spannmål som råmaterial, skulle därtill åtgå cirka

25,000 ton spannmål eller en kvantitet av stor betydelse för reglering av

spannmålsavsättningen. Denna betydelse synes så mycket större, som härför

skulle kunna komma till användning spannmål, som till följd av kvar
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 119

narnas krav på kvalitet ogärna kominer till användning för mjöltillverk

ning.

Om jästtillverkningens ordnande på det sätt, som lantbruksstyrelsen sålunda

ur jordbrukets synpunkt finner mest rationellt — i vilket fall brännvinstillverkningen

i samband därmed är av relativt mindre betydelse —

icke befinnes lämpligen kunna komma till stånd, är det enligt lantbruksstyrelsens

förmenande av stor vikt att fullt och helt draga konsekvensen

av det genom betänkandet klarlagda sakförhållandet, att en jästberedning

enligt spritfri metod kan komma till användning utan att sänka jästens

kvalitet eller oskäligt fördyra jästen. Detta sker också om. såsom de sakkunniga

föreslagit, avsättningsmöjlighet av till förtäring avsedda sprithaltiga

drycker förbehålles brännvin, som tillverkats vid potatisbrännerierna.

»

Beträffande brännvinstillverkning av melass anför lantbruksstyrelsen

följande:

»Melass har icke endast i samband med jästberedningen kommit till användning

för tillverkning av brännvin. Icke obetydliga mängder melass

hava använts för direkt brännvinsbränning.

I samband med behandlingen av denna fråga har i betänkandet lämnats

en redogörelse för melassens användning över huvud taget.

Av gammalt har melassen huvudsakligen använts såsom foder. Därom

bär bland annat det gängse namnet fodermelass vittne. Så småningom

har melassen emellertid fått användning jämväl *såsom råmaterial vid

jästfahrikationen och för brännvinstillverkningen, varvid den undanträngt

potatis och spannmål, vilka produkter tidigare varit nära nog de enda

råmaterialen för dessa tillverkningar. Användningen av melassen till

foder har alltmer gått tillbaka. Detta beror emellertid icke därpå, att

melassens fodervärde blivit mindre uppskattat, utan, såvitt lantbruksstyrelsen

kan finna, på den prispolitik, som till följd av den höga melasstullen

kunnat tillämpas i fråga om melass.

Av betänkandet framgår resultatet av prissättningen å melass, som användes

till jäst- och brännvinsfabrikation. Lantbruksstyrelsen är i tillfälle

att för de senaste åren fullständiga dessa uppgifter med siffror i

fråga örn prissättning å fodermelass vid försäljning till jordbrukare, som

icke i egenskap av betodlare eventuellt kommit i åtnjutande av ett ur deras

synpunkt gynnsammare pris. Prisen gälla per 100 kilogram exklusive

fat, fritt fabrik i Skåne.

En fullständig sammanställning av prisläget i svenska kronor per ton

för de senaste fem åren giver följande resultat, varvid dock är att märka,

att fodermelasspriset och världsmarknadspriset å rörsockermelass avser

kalenderår och de övriga prisen det tillverkningsår, som avslutas under

respektive kalenderår:

För melass erhållna medelpriser under de senaste fem åren i kronor

per ton

Å r

!

Utfodrings-

ändamål

I

! Brännvins- | beredning

1

j Jästfabrika- tion

| Världsmark- I nadspris å

rörsocker- melass

1929........................

...................... 1 10:

137: so

lll:oo

58: 96

1930.......................

................. KO:

116:14

101: 11

81: 12

193]........................

..................... 70: —

50: 4 0

H5: 4 8

22: 4 6

1932........................

.....................i 82: 50

52: 4 9

57: 38

23: 76

1933........................

....................1 82: 60

1

26: —

.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Till ytterligare belysning av prissättningen å melass bör erinras, att

enligt betänkandet exportmedelvärdet för från landet utförd melass för

åren 1931 och 1932 uppgick till 14 respektive 24 kronor per ton.

Det enligt lantbruksstyrelsen förmenande abnorma, för att icke säga

prohibitiva tullskyddet för melass har sålunda vid prissättningen å melass

för foderändamål under de senare åren helt och fullt utnyttjats. Det är

under sådana förhållanden icke underligt, att från jordbrukets sida upprepade

gånger framförts krav på åtgärder i syfte att möjliggöra användningen

av den för foderändamål värdefulla och å världsmarknaden billiga

melassen.

Såsom i betänkandet framhålles, har lantbruksstyrelsen upprepade

gånger framfört krav på revidering av melasstullen, vilken med eventuellt

undantag för det jämförelsevis ringa antal svenska jordbrukare,

som bedriva betodling, länder Sveriges jordbrukare till förfång och onödigt

fördyrar den animala produktionen. Senast i en med kommerskollegium

gemensam, den 4 april 1929 dagtecknad skrivelse har lantbruksstyrelsen

framhållit, att melass såsom fodermedel principiellt sett borde vara

tullfri, samt att de uppgifter, som då förelågo angående jordbrukets förbrukning

av melass, vore missvisande såsom mätare av jordbrukets behov

av denna vara, då prisläget genom tullen blivit abnormt högt i förhållande

till världsmarknadspriset.

Riktigheten av lantbruksstyrelsen uppfattning i ämnet belyses klart

av ovan förebragta siffermaterial.

Att prissättningen å melass kunnat ske på sådant sätt, har, såvitt lantbruksstyrelsen

kan finna, möjliggjorts därigenom, att melassen med det

allmännas goda minne kunnat få användning på brännvinstillverkningens

och jästfabrikationens område. Örn så icke skett, hade prisläget på inlandsmarknaden

trots den prohibitiva tullen blivit ett helt annat och avpassats

så, att melassen funnit användning som foder. Ur jordbrukets synpunkt

måste särskilt med skärpa påtalas, att en avsevärt billigare prissättning

tillämpas i fråga örn melass, som användes till jästfabrikation och

brännvinsbränning. För dessa ändamål har tydligen det värde, som vid

tillverkningen kunnat uttagas, varit avgörande. T fråga örn fodermelass

har denna synpunkt lämnats ur sikte. Hellre har exportmarknaden, trots

de låga priser, som där kunnat ernås, tagits i anspråk för att vinna avsättning

för överskottet av melass.

Såsom i betänkandet framhålles. är emellertid såväl melasstullen som

rätten att tillverka brännvin av melass i viss mån bundna av det med

statsmakternas medverkan tillkomna, nu gällande avtalet angående prissättningen

å sockerbetor. I likhet med de sakkunniga finner styrelsen det

vara en fråga av största betydelse, att denna sak ordnas på ett tillfredsställande

sätt i samband med ett kommande avtal på förevarande område,

så att statsmakterna få rätt att bestämma angående såväl melasstull som

brännvinstillverkning och jästtillverkning av melass.

Såsom av vad styrelsen redan anfört framgår, synes melassen under

rådande förhållanden och med hänsyn till jordbrukets önskemål böra

komma till användning såsom foder i stället för till brännvinsberedning

och jästberedning. Ett borttagande av melasstullen skulle, såvitt lantbruksstyrelsen

kan bedöma, utan vidare föranleda en sådan ändring i

fråga örn melassens användning. Med hänsyn till önskvärdheten att

svensk marknad förbehålles svensk produktion, kan det emellertid tänkas,

att en ur jordbrukets synpunkt tillfredsställande lösning av frågan även

med bibehållande av melasstullen kunde vinnas på så sätt, att melassen

för foderändamål åsättes ett av Kungl. Majit skäligt befunnet maximi
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

pris. En nödvändig förutsättning för att en sådan åtgärd skall medföra

avsett resultat är emellertid, att möjlighet under medverkan från det allmännas

sida icke på annat sätt beredes till ekonomiskt gynnsammare avsättning

för melassen. Ur denna synpunkt anser lantbruksstyrelsen den

i betänkandet föreslagna, jämförelsevis obegränsade rätten till tillverkning

av melassbrännvin för tekniskt ändamål icke vara tillfredsställande.

Sådan tillverkning synes böra vara förbjuden eller endast medgiven efter

av Kungl. Majit i särskilda fall meddelat tillstånd.

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla den betydelse, nu

ifrågasatta åtgärder skulle få såsom ett led i strävandena att undvika

onödig import. En ökad användning av melass till foder skulle givetvis

minska importen av kolhydratrikare fodermedel, särskilt spannmål av

olika slag.»

I huvudsak gåve de sakkunnigas förslag i fråga örn prissättningen å

potatisbrännvin icke anledning till erinran från lantbruksstyrelsen sida.

Emellertid syntes det styrelsen, som örn det av de sakkunniga utformade

direktivet kunde föranleda en sådan tolkning, att priset å potatisbrännvin

skulle bestämmas med hänsyn till de tillverkningskostnader, som i gynnsammaste

fall kunde förekomma. Med hänsyn till de sakkunnigas förslag

örn inrättande av nya särskilt moderna brännerier syntes en sträng tillämpning

av direktivet på sådant sätt kunna göra tillverkningen vid

även ekonomiskt drivna mindre eller äldre brännerier så ogynnsam,

att detta måste lända de potatislevererande odlarna till skada. En viss

försiktighet vid prissättningen funne lantbruksstyrelsen vara tillrådlig.

I princip bade lantbruksstyrelsen intet att erinra mot vad de sakkunniga

anfört i fråga örn rationalisering av driften vid potatisbrännerierna.

Lämpligheten av att lägga den ökade potatisbrännvinstillverkningcn helt

och hållet i spritcentralens bänder syntes dock kunna ifrågasättas. Det

för ef olle lantbruksstyrelsen, som örn skäl förelåge att, innan en sådan

åtgärd vidtoges, undersöka, huruvida icke genom lantmännen själva ordnade,

på andelsprincipen grundade brännerier kunde komma till stånd

för fyllande av det ökade behovet ritav potatisbränning. Under alla förhållanden

syntes sådana anstalter böra träffas, att vid a,vgöranden i

dessa och snarlika frågor jordbrukets speciella synpunkter och önskemål

kunde få tillfälle bliva framförda och göras gällande. Sålunda torde,

därest sådana avgöranden överlätes åt spritcentralen, plats i detta företags

ledning böra beredas åt representant för jordbruksintressen.

Huruvida tillräckligt starka skäl förelåge att i princip utestänga potatisbränningen

från marknaden för teknisk sprit, syntes lantbruksstyrelsen

tveksamt. Innan sulfitspriten började uppträda på marknaden, behärskade

den av jordbrukets alster producerade spriten ensam här ifrågavarande

avsättningsområden. Många skäl och därvid framför allt svårigheterna

att för närvarande vinna avsättning för jordbrukets direkta produkter

syntes tala för att sprit, framställd av dylika produkter, finge få sig förbehållen

marknaden för förtäringsändamål samt rätt till fri konkurrens

med annan sprit för tekniska behov.

Gentemot lantbruksstyrelsen framhåller Svenska sockerfabriksaktiebolaget

i en till Kungl. Majit ställd skrift, att melasstullens borttagande

icke skulle utan vidare medföra melassens användning till foder i stäk

let för till brännvins- och jästtillverkning, då fodermarknaden icke kunde

upptaga landets melassproduktion (jfr sockerbolagets ovan refererade

till kontrollstyrelsen avgivna yttrande).

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Martts proposition nr 232. (Bilaga.)

Sockerbolagets avsättning av melass till foderändamål utgjorde:

Foder-

Bet-

handlare

odlare

1930/1931 ................

3,375

9,468

1931/1932

3,733

10,524

1932/1933

3,000

11,500

Bolaget anför vidare följande:

»Det torde kunna antagas, att betodlarna uttagit så gott som all den

melass, tor vilken de haft användning. Om man emellertid räknar med

någon ökning, skulle man måhända kunna hoppas, att betodlarnas ute

kunna stiga till högst 15,000 ton. Då melassproduktionen inom

vårt bolag innevarande år närmar sig 55,000 ton, skulle således, för att

var melass skall vinna avsättning, den fria fodermarknaden kunna upptaga

omkring 40,000 ton, d. v. s. dess uttag skulle mer än tiodubblas. Hur

litet sannolikt detta är även vid mycket låga priser, torde även den kunna,

bedöma, sorn ej alls sysslat med hithörande spörsmål.»

Bolaget påpekar, att lantbruksstyrelsen i fråga örn priserna för meass

till klänning och jästfabrikation anfört betänkandets siffror men i

fråga örn melass till utfodringsändamål anfört minuthandelns siffror.

Detta vöre uppenbart oriktigt och vilseledande. De priser, bolaget erhölle

för melassen, vore givetvis engrospriser. Dess priskurantpris ut™

1930/1931 80 kronor för ton och vid uttag före den 1 december

1.930 70 kronor för ton. Å dessa priser lämnades såsom alltid 15 procent

rabatt till grosshandlaren, nettopriserna bleve således 68 kronor, respektave

59 kronor 50 öre för ton. Året 1931/1932 utgjorde priskurantpriserna

70 kronor for ton och vid uttag före den 1 december 1933 60 kronor

for ton eller således efter avdrag av rabatten respektive 59 kronor 50

ore och 51 kronor för ton. Åren 1932/1933 och 1933/1934 hade priskurantpriset

varit 82 kronor 50 öre för ton eller således efter avdrag av rabatt

70 kronor för ton.. När styrelsen sökte ställa melasspriserna såsom ett

hinder för avsättningen, borde styrelsen, syntes det bolaget, hava tagit

hänsyn härtill. Ännu mera borde detta hava varit fallet, då styrelsen

framkastade påståendet, att melasstullen av bolaget »helt och fullt utnyttjats».

Bolaget framliölle, att världsmarknadspriset gällde vid utländsk

fabrik, vilket medförde att bolagets pris vid export måste bliva

synnerligen lågt. Vid import av melass till landet medförde fraktkostnader

etc. en avsevärd höjning av priset: ett världsmarknadspris av 2 öre

skulle eif svensk hamn giva ett pris av 4 öre. Av det anförda ansåge bolaget

framgå, att bolaget icke fullt utnyttjat tullen. Ytterligare påpekades,

att man vid bedömande av frågan, huruvida tullskyddet utnyttjades,

icke hade rätt att taga en så obetydlig avsättning som 3,000—4,000

ton såsom underlag.

Beträffande den av lantbruksstyrelsen gjorda jämförelsen mellan me

lasspriserna för olika ändamål framhåller bolaget vidare, att den bränf»ii''^are’

varom vore fråga, nämligen Klagshamns melassbränneri, erhållit

de angivna priserna av den anledningen, att bränneriet tagit sin

melass från fabriker, där det varit en nödvändighet för bolaget att lätta

på melasslagret, såsom t. ex. Borna pa Gotland. Köparen hade i detta

fall haft att betala dryga frakter, och en jämförelse med hans fobpriser

bleve således missvisande. Beträffande jästfabrikernas priser läge dessa

som syntes något under fodermedelshandlarnas nettopriser, men vid

en jämförelse måste man här märka två saker, nämligen dels den myc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

ket stora kvantitet, för vars avsättning bolaget på detta sätt kunnat

trygga sig på en hand, dels ock den omständigheten, att köparen här avtoge

sin melasskvantitet kontinuerligt under hela året och i cisternvagnar,

varigenom allt besvär och kostnader för melassens tappning på fat

och utlastning på järnvägsvagn besparades bolaget.

Lantbruksstyrelsen hade icke gått in på frågan, huru priserna på melass

ställde sig i förhållande till fodervärdet, vilket värde bolaget i stället

för en fullständigt överbelastad världsmarknads priser använt som utgångspunkt

vid fastställandet av priserna på melass till fodermedelshandlare.

Bolagets melasspris hade alltid lagts med en god marginal

under veteklipriset, vilket senare fodermedel hade ett något lägre fodervärde

än melassen.

Bolaget framhåller vidare, att, om. vid jästfabrikation en spannmåls

kvantitet av cirka 25,000 ton (se lantbruksstyrelsens utlåtande ovan)

skulle åtgå i stället för en melasskvantitet av cirka 17,000 ton, så följde

av de siffror, styrelsen själv haft tillgängliga och åberopat, att

spannmålen, även örn man räknade med den framställda spritens användning

till förtäringsändamål, såsom fallet hittills varit med melassjästspriten,

skulle nå ett pris av omkring 4 kronor för deciton. Örn det

kunde vara ett önskemål för vårt jordbruk att till ett dylikt pris vinna

avsättning för den ifrågavarande kvantiteten spannmål, så syntes det

bolaget mycket naturligare, att denna ställdes till fodermarknadens förfogande.

Härigenom skulle man på ett synnerligen tillfredsställande

sätt tillgodose styrelsens önskan örn en minskning av importen särskilt

av spannmål av olika slag. Och i detta sammanhang borde styrelsen

väl också hava betänkt, att spannmålen som fodermedel hade en långt

mångsidigare användning än melassen och kunde användas av varje

djurägare utan den särskilda erfarenhet i fodertekniska och dietiska

spörsmål, som användningen av melass krävde. Bolaget påpekar vidare,

att i dess yttrande till kontrollstyrelsen angivits att direkt till jästfabrikation

skulle åtgå omkring 12,000 ton melass. Denna siffra borde emellertid

icke sättas till mer än 8,000 å 10,000 ton.

Domänstyrelsen vore tveksam örn lämpligheten av de föreslagna åtgärderna,

då härigenom en icke oväsentligt ökad belastning komme att

åvälvas motortrafiken, som numera icke kunde anses intaga någon särskild

förmånsställning. En fortsatt tillämpning av de nuvarande bestämmelserna

med fördelning mellan potatisbrännerierna och cellulosaindustrien

av leveranserna av brännvin till förtäringsändamål, varvid

priset bestämdes med hänsyn tagen jämväl till det stöd, som ansåges böra

lämnas potatisodlarna, innebure att stödet komme att helt åvila köparna

av förtäringsspriten, vilket syntes böra ligga närmast till hands. En

sådan åtgärd, jämte som hittills skattefrihet för inhemskt motorbränsle

och en skäligt avvägd skatt på importerat motorbränsle, syntes styrelsen

hava utgjort en så pass lämplig grund för beredande av utvecklingsmöjligheter

för sulfitspritindustrien att mycket talade för dess tillämpning

även i fortsättningen. Styrelsen ansåge det nuvarande systemet böra

varaktigt bibehållas.

Domänstyrelsen medgåve likväl, att en garanterad avsättning av en

större kvantitet inhemsk motorsprit kunde vara ett effektivare stöd än

de nuvarande bestämmelserna om en mera fri försäljning och skattefrihet.

Skulle den av de sakkunniga föreslagna vägen beträdas, syntes det

dock styrelsen med hänsyn till nuvarande osäkra förhållanden och de stora

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

kapital, som sulfitspritindustrien skulle behöva nyinvestera, vara nödvändigt

med en viss garanti för förlängning av det av de sakkunniga

föreslagna 10 års avtalet på ytterligare 10 år. En utbyggnad av denna

industri ansa ges vara av största betydelse, icke blott med hänsyn till

sulfitindustriens konkurrensförmåga och därmed hela vårt skogsbruk

utan även med hänsyn till de intressen, som förelåge att inom landet

kunna producera en viss kvantitet motorbränsle.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap ansåge sig böra

giva siri. anslutning till vad de sakkunniga föreslagit örn avsättningen

av potatis till förtäringsändamål icke minst därför att på sådant sätt en

viss reserv av potatis i landet kunde beräknas alltid komma att förefinnas,

vilken vid behov kunde användas såsom tillskott i landets livsmedelsförsörjning.

Rikskommissionen framhölle emellertid, att i samma

mån nämnda potatisreserv på sådant sätt toges i anspråk, en av möjligheterna

för spritproduktionens upprätthållande undanrycktes. Detta

måste ur beredskapssynpunkt anses beklagligt, enär det kunde förväntas,

att behovet av sprit för motordrift och för tekniska ändamål komme

att stiga i avsevärd omfattning, därest landet skulle invecklas i krig

och det .dessutom vore av betydelse, att under ett sådant läge ej uppföda

brist på förtäringssprit för militära ändamål. Dessa förhållanden

gjorde det därför behövligt att tillse, att regleringen av potatisspritens

avsättning i fredstid åtföljdes av bestämmelser, varigenom

andra industrier, som utvunne sprit, sattes i stånd att under en avspärrningsperiod

och alldeles särskilt under krig upprätthålla och i möjligaste

mån utvidga sin spritproduktion. Rikskommissionen framhåller vidare,

att, då brännvinspotatisen näppeligen under vanliga förhållanden

kunde anses med fördel användbar för annat ändamål än brännvinsbränning,

det vore önskvärt, att odlingen i någon form förbleve reglerad i

proportion till den för året erforderliga bränningens behov. Frågan hur

detta skulle ske, behandlar icke kommissionen.

Rikskommissionen framhåller, att jästfabrikation under alla förhållanden

torde komma att fortgå även under krig, medan däremot driftens

uppehållande vid annan industriell verksamhet, där sprit utvunnes, icke

med samma grad av visshet kunde förutses. Därför vore det ur försvarsberedskapssynpunkt

av vikt. att jästfabrikerna vore i tillfälle

att underhålla den apparatur, som där funnes för framställning

av sprit. Detta åter torde vara möjligt, endast örn ekonomiska

förutsättningar för verksamhetens bedrivande vore för handen. De

sakkunniga hade sökt påvisa, att en ekonomisk drift borde kunna

upprätthållas, och rikskommmisionen ansåge det därför tillfyllest att

understryka betydelsen av att ett blivande partihandelsorgan nied skattefri

sprit gåve jästsprittillverkniugen erforderligt stöd. Melassbrännieriernas

verksamhet ägde icke ur beredskapssynpunkt samma betydelse

som jästfabrikernas.

Rikskommissionen understryker, att det ur beredskapssynpunkt vöre

synnerligen betydelsefullt, örn i fredstid tryggade avsättningsförhållanden

skapades för ali sulfitsprit, som kunde tillverkas i landet, då ett upprätthållande

och en utvidgning av sulfitspritindustrien endast under sådana

förhållanden syntes kunna vara att påräkna. Kommissionen fäster

uppmärksamheten på, att, om icke de uttalade förhoppningarna örn en

förbilligad sprittillverkning bleve uppfyllda, ett ökat minuthandelspris

på såväl bensin som lättbentyl erfordrades i samma mån produktionen

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

av motorsprit ökades. Ytterligare påpekar kommissionen, att, innan spritproduktionen

bleve så stor, att den medgåve uppblandning av all bensin,

vissa svårigheter måste möta för distribution och detaljförsäljning

av bensin och lättbentyl jämsides med varandra. Utgående från att svårigheterna

läte sig övervinna och med hänsyn till de betydande fördelar,

som måste tillmätas en allmännare användning av motorsprit, tillstyrkte

kommissionen förslaget i denna del.

I fråga örn förslaget örn överflyttning av partihandeln med skattefri

sprit till spritcentralen funne rikskommissionen det svårt att tro, att hos

spritcentralen bomme att förefinnas önskvärd intresserad inställning

med avseende å uppgiftens rent kommersiella sida. Huru än partihandeln

med skattefri sprit ordnades, vore det enligt kommissionen av vikt

att garantier skapades för att avsättningen av skattefri sprit bomme att

av af färsledningen kraftigt främjas.

1 stort sett har arméförvaltningen intet att erinra mot förslaget i vad

det avser avsättningen av sprit för förtäringsändamål. Emellertid framhåller

arméförvaltningen liksom rikskommissionen vikten av att under

krigstid, då det kunde bliva nödvändigt att taga i anspråk bränneripotatisen

för livsmedelsförsörjningen, förtäringssprit kunde framställas på

annat sätt särskilt vid jästfabrikerna. Enär jästen utgjorde en viktig

betingelse för underhållstjänsten i krig, bomme dessa senare alltid att

då hållas i gång i minst lika stor utsträckning som under normala förhållanden.

I händelse av krig torde enligt arméförvaltningen förbrukningen

av förtäringssprit komma att ökas särskilt med hänsyn till kravet

på tillgodoseende av den militära sjukvårdstjänstens behov.

Liksom rikskommissionen framhåller arméförvaltningen att det vore

av synnerlig vikt, att alla till buds stående möjligheter att tillverka inhemskt

motorbränsle bleve utnyttjade. Ämbetsverket tillstyrkte livligt

förslaget, att motorspriten helt oell definitivt frigjordes från beskattning,

samt förslaget örn tvångsinblandning. Den kostnadsökning, som

uppstode på motorbränslet, vore en jämförelsevis ringa riskpremie för

den trygghet, som åtgärderna innebure i försvarsberedskapshänseende.

Arméförvaltningen framhåller emellertid här, att ämbetsverket — örn

så framdeles visade sig behövligt — givetvis måste taga hänsyn till

nämnda ökning i bränslepriset vid beräknandet av erforderliga medel

för drift och underhåll av under dess förvaltning stående motorfordon.

Arméförvaltningen ställde sig tveksam mot förslagets bestämmelser

örn partihandeln med skattefri sprit. Ämbetsverket ifrågasatte, huruvida

icke det organ, som hittills på ett förtjänstfullt sätt handhaft denna

partihandel, vore bättre rustat därför jin spritcentralen.

Marinförvaltningen förutsätter, att de åtgärder, som lomme att vidtagas

skulle vara ägnade att i möjligaste mån säkerställa krigsmaktens

behov under mobilisering av ej mindre potatis än även förtäringssprit.

Liksom rikskommissionen och arméförvaltningen understryker marintorvaltningen

vikten ur försvarsberedskapssynpunkt av att sulfitsprittillverkningen

ökades. Ansträngningar borde göras för att öka denna

tillverkning, så att all bensin kunde uppblandas i den lämpliga proportionen

25 procent motoralkohol och 75 procent bensin. För att kunna

nå detta resultat borde skatt ej läggas på sulfitspriten varken hos tillverkaren

eller tillblandaren, förrän tillvcrkniugspriset genom moderna

tillverkningsmetoder så nedgått, att det blivit konkurrenskraftigt med

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

bensinpriset. _ Tvångsinblandningen tillstyrktes samt fortsatt utredning

rörande möjligheterna för en ytterligare utökning av sulfitsprittillverkningen

förordades.

Enligt marinförvaltningen borde Aktiebolaget Skattefri sprit fortfarande

handhava partihandeln med skattefri sprit.

Flygstyrelsen: Huruvida alkoliolblandat bränsle utan olägenhet kunde

användas till de flygmotorer, som nu tillverkades eller som under de närmaste

åren komme att tillverkas, undandroge sig på grundval av de sporadiska

försök, som hittills uti örts inom flygvapnet eller eljest kommit

till flygstyrelsens kännedom, slutligt bedömande. Dock avsåges att, särskilt

ur krigsberedskapssynpunkt, vidare studera ifrågavarande problem

och undersöka de åtgärder, som erfordrades för undvikande av de olägenheter,

som användandet av alkoholblandat bränsle eljest kunde komma

att medföra.

Till dess att denna fråga vidare utretts, måste flygstyrelsen emellertid

avstyrka tvångsinblandning av motoralkohol i flygmotorbränslet. Vad

beträffade frågan örn tvångsinblandning av motorsprit i vanlig''bensin

för drift av motorfordon och motorbåtar syntes ur teknisk synpunkt ingen

berättigad erinran kunna göras.

Överståthållarämbetet ställer sig tveksamt emot förslaget i vad det avser

ordnandet av bränneriernas avsättningsförhållanden. Åtgärden torde

enligt Överståthållarämbetet medföra antingen minskad inkomst för

cellulosaindustrien eller ökade utgifter för förbrukarna av motorbensin.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida ej subventionen till potatisodlarna

borde lämnas på annat sätt. Möjligen kunde ifrågasättas en

fördelning mellan potatisbrännerierna. och cellulosaindustrien av leveranserna

av brännvin till förtäringsändamål, varvid priset för viss fastställd

kontingent bestämdes med hänsyn tagen jämväl till det stöd, som

ansåges böra lämnas potatisodlarna. Subventionen komme med en sådan

anordning att helt åvila köparna av lörtäringsspriten, vilket syntes

Överståthållarämbetet böra ligga nära till hands. I varje fall syntes

det knappast kunna tillstyrkas att ifrågasatt skydd gåves annat än

temporär karaktär, förslagsvis för ett år i sänder.

Det syntes Överståthållarämbetet tveksamt, huruvida med nuvarande

tillverkningskostnader för sulfitsprit motortrafiken borde åläggas bära

kostnaden för en väsentligen ökad inblandning av sprit i bensin. Överståthållarämbetet

ifrågasätter huruvida icke resultatet av tillämnade

eller pågående försök på träsockringsmetodens område först borde avvaktas,

_ innan avtal träffades örn en avsevärt ökad tillverkning av sulfitsprit

för motorändamål.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke sänkning av straffskalan

vore motiverad i 20 § förslaget till förordning örn vissa ändringar

i förordningen angående handel med skattefri sprit. Denna straffskala

syntes hava kommit att kvarstå från en tid, då ifrågavarande paragraf

behandlade lagöverträdelse av annan och allvarligare natur.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar, att de sakkunniga följt helt

andra linjer än som angivits av riksdagen och departementschefen.

Vad beträffar potatisbränneriernas monopol på tillverkning av förtäringssprit

framhåller länsstyrelsen, att riksdagen uttalat sig i motsatt

riktning. Örn en dylik anordning skulle låta sig genomföra utan att

draga med sig allt för vittgående konsekvenser på andra områden av näringslivet,

ville länsstyrelsen ej motsätta sig densamma.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Länsstyrelsen påpekar, att spörsmålet om åtgärder för att avsättningsmöjligheterna

tor fabrikspotatis till brännerierna måtte bliva jämnare

fördelade mellan odlarna, knappast syntes vara på ett tillfredsställande

sätt behandlat.

Länsstyrelsen anser, att jästfabrikernas sprittillverkning ingalunda

bleve tillbörligt tillgodosedd genom att hänvisas till kategorien teknisk

sprit och motorsprit. Denna näring måste hava anspråk på skäligt beaktande.

För sin del ansåge länsstyrelsen tvångsinblandningen icke hava tillräckliga

skäl för sig, åtminstone icke i den utsträckning, varom här vore

fråga. Motorbränslet spelade en så stor roll i olika grenar av vår folkhushållning,

att en prisfördyring utan verkligt nödtvång icke kunde,

allra minst i dessa tider, vara tillrådlig. Skulle stödet för potatisodlarna

köpas med ett sådant belastande av all konsumtion av motorbränsle

så bomme den förstnämnda stödåtgärden att ske på bekostnad av andra,

vida mer omfattande samhällsintressen; och detta vore en osund stödpolitik.

Länsstyrelsen förbisåge därvid icke, att det vore ett viktigt

intresse att befordra avsättning av inhemsk fabrikssprit såsom driftmedel

för motorer. Men de sakkunniga bade icke ådagalagt, att ej ett sådant

syfte stöde att vinna med andra och mindre långt gående medel.

Dylika andra medel torde riksdagen liava avsett då den för nämnda

önskemål hänvisat till »åtgärder på pris- oell skattepolitikens område».

Sulfitspritindustrien själv hade endast begärt, att skatten på motorsprit

definitivt måtte upphävas. Detsamma bade förordats av 1931 års skogssakkunniga.

Även andra utvägar, som de sakkunniga ej undersökt, borde

kunna utfinnas. Under alla förhållanden framstode det som äventyrligt

att genom föreskrivande av tvångsinblandning av all inhemsk motorsprit

söka på konstlad väg framdriva en flerdubblad tillverkning av

sulfitsprit, förutsättande synnerligen dyrbara nya fabriksanläggningar.

Detta så mycket hellre sorn tekniken, enligt uppgift med framgång, arbetade

på att framställa motorer för annat bränsle än bensin, med eller

utan tillsats av sprit.

Länsstyrelsen kunde icke förorda de sakkunnigas förslag örn centralisering

av partihandeln med all sprit. Tvärtom syntes den nuvarande

anordningen medföra beaktansvärda fördelar för en tekniskt sakkunnig

och affärsmässigt aktiv samverkan mellan tillverkare och försäljningsorgan,

vilken knappast kunde förutsättas i samma grad med ett direkt

statsmonopol.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Blekinge län förorda de sakkunnigas

förslag att åt potatisspriten ensam förbehölles användningen

såsom råmateriel för framställning av förtäringssprit. Förtäidngsspriten

kunde lättare än annan sprit bära den högre kostnad, som vore förbunden

med potatisspriten, och bade även sedan gammalt härrört från

potatisspriten. Detta spritslag lämpade sig även i vissa avseenden bättre

än övriga slag av råsprit för beredning av konsumtionsvara. Länsstyrelsen

framhåller särskilt, att inom länet funnes stora arealer, som

särskilt lämpade sig för potatisodling, varför denna odling för lantbrukarna

i länet vore av stor ekonomisk betydelse. Länsstyrelsen och hushållningssällskapet

tillstyrka de sakkunnigas förslag örn prissättningen

å brännvin.

I likhet med de sakkunniga ansåge länsstyrelsen och hushållningssällskapet,

att rationaliseringen torde kunna nås genom en småningom ske
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

ende koncentration av brännerierna och förbättring av dessas tekniska

utrustning. I samma mån som en tryggad avsättning erhölles för potatisspriten

borde man kunna påräkna, att brännerierna i eget välförstått

intresse vidtoge alla de anordningar i detta hänseende, som kunde vara

ekonomiskt berättigade.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet anslöte sig i stort sett till de

sakkunnigas tankegång angående frågan huru avsättningsmöjligheterna

för bränneripotatis skulle kunna komma potatisodlarna i samma omfattning

till godo oavsett örn de vore delägare i bränneri eller icke.

Förslaget, att spritcentralen skulle bygga egna bryggerier avstyrkes

under hänvisning till att flera av de nuvarande bryggerierna under de senare

åren icke kunnat utnyttja hela sin kapacitet. Hänsyn härtill borde

tagas, innan nya brännerier uppfördes.

Länsstyrelsen ansåge en alltför stark koncentration beträffande förläggningen

av brännvinsbrännerierna icke vara att förorda på grund

av de stora transportkostnaderna för potatis, som skulle följa därav.

Tvärtom borde brännerierna fördelas på ett lämpligare sätt än hittills

på de olika trakterna.

Hushållningssällskapet och länsstyrelsen ansåge jästfabrikernas sprittillverkning

sakna berättigande, då det i utredningen fastslagits att jäst

av lika hög kvalitet kunde framställas med den spritfria metoden som

med den spritgivande. Sällskapet kunde icke dela den uppfattning, som

kommit till uttryck i betänkandet å sid. 49 sista stycket, att förbud för

dessa fabriker att tillverka sprit skulle medföra kapitalförstöring och arbetslöshet

genom att en del maskiner och apparater bleve överflödiga

samt koncentration av jästtillverkning till större fabriker skulle äga

rum. Denna industri borde genom ett högt pris å dess avsevärda leveranser

av alkohol under en lång följd av år hava gottgjorts för nedlagt

kapital. Någon ytterligare koncentration av jästtillverkningen vore icke

att förvänta.

Det kunde vidare knappast vara ett lands intresse att upphäva melasstullen

endast för att bereda jästfabrikerna möjlighet att i obegränsad

omfattning producera industrialkohol eller motorsprit.

Vidare framhålla hushållningssällskapet och länsstyrelsen, att en lösning

av frågan örn säkerställandet av potatissprittillverkningen i landet

i skälig omfattning måste förutsätta åtgärder i syfte att trygga sulfitspritens

avsättning. De möjligheter, som funnes att utöka sulfitspritindustriens

produktion, måste även utnyttjas. Tillverkningen av motorsprit

för inblandning i bensin borde helt övertagas av sulfitspritindustrien.

Förslaget örn överflyttning till spritcentralen av partihandeln med

skattefri sprit tillstyr kes.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Kristianstads län tillstyrka

förslaget örn potatisspritens ensamrätt till förtäringsändamål. Den efterblivenhet

i tekniskt avseende, som förelåge vid potatisbrännerierna

och som till stor del berott på den årligen minskade tilldelningen till dessa

och ovissheten angående framtiden, komme säkerligen att avhjälpas

vid förslagets genomförande.

Beträffande prissättningen å potatissprit påpekades endast, att nuvarande

förhållanden lämnade mycket övrigt att önska.

Beträffande frågan örn koncentration av bränneridriften hänvisades

till hushållningssällskapets i betänkandet delvis intagna yttrande. Ytterligare

framhålles, att örn koncentration skulle äga rum, det vore olämpligt

att ett partihandelsbolag skulle äga och sköta de storbrännerier, som

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

I betänkandet vore föreslagna att uppföras. Bättre vore, att jordbrukarna

själva med hjälp av sin egen organisation, Sveriges bränneriidkareförening,

vilken alla bränneriägare borde tillhöra, ombesörjde tillverkningen

och dess rationalisering.

Hushållningssällskapet anför vidare följande:

»Skall en planmässig odling av potatis kunna äga nan fordras ävenledes

att avsättningen ordnas fullt rationellt. Det vill synas sällskapet,

som om det vore klokt att låta en officiell potatisnämnd, så sammansatt

att alla intressen bliva beaktade, hava hand om såväl bränneri- som stärkelsepotatisen.

För att kunna nöjaktigt ordna avsättningen av potatisen

borde Kungl. Maj:t på förslag av en dylik nämnd ej blott bestämma

priset på potatis för stärkelseframställningen och mängden tillverkad

stärkelse utan även bestämma, likaledes på förslag av samma nämnd, priset

på potatis för brännvinsframställning och mängden potatisbrännvin,

som skulle tillverkas under året. Härigenom skulle Kungl. Maj:t

med nämndens bistånd kunna åstadkomma god avsättning av en riklig

skörd oell lia möjlighet att påbjuda upplagring av förädlingsprodukterna

av potatis att användas under år med otillräcklig skörd. Därest en sådan

anordning tillämpades, komme slitningarna mellan Vin- & spritcentralen

och bränneriidkareföreningen vid prissättningen att upphöra. Örn dessutom

samma nämnd finge kontrollen av matpotatishandeln örn hand.

skulle de starka fluktuationerna i potatispriset kunna motverkas. En dylik

nämnd skulle säkerligen också på samma sätt, som nu sker vid uppköpen

av potatis till stärkelsefabrikerna, kunna förmå bränneriägarna

att uppköpa en del av potatisbehovet från icke andelsägare.»

Gentemot spritcentralens påstående å sid. 204—205 i betänkandet söker

hushållningssällskapet med avskrifter av brev och intyg visa, att spritcentralen

föregående säsong inköpt potatis av handlande, som till låga

priser köpt den av jordbrukare.

Hushållningssällskapet och länsstyrelsen tillstyrka förslaget om inblandningstvång

och förslaget att sulfitspritfabrikerna på så sätt skulle

finna avsättning för hela sin produktion. För landets självförsörjning

av motorbränsle i händelse av isolering vore det viktigt att lia tillgång

till en väl rustad spritfabrikation med tillräckligt stor kapacitet.

Förslaget om partihandelns koncentrering till ett organ tillstyrkes.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Malmöhus län tillstyrka

förslaget i vad detsamma avser reglerandet av avsättningsmöjligheterna

för olika slag av sprit. Sällskapet sympatiserade med av de sakkunniga

föreslagna åtgärderna i syfte att de med brännerinäringen förknippade

fördelar skulle komma så många potatisodlare som möjligt till del. Samtidigt

holle sällskapet före, att möjligheter förefunnes att förmå även nu befintliga

brännerier att i större utsträckning och till bättre Tiris än hittills

skett från utomstående inköpa potatis. Genom sitt inflytande vid

prissättningen å brännvinet torde det allmänna kunna utöva påverkan

i donna riktning.

Hushållningssällskapet förordar mindre brännerier med hänsyn till

drankens stora betydelse för kreatursskötsel!!. Hänsyn härtill borde

även tagas vid anläggandet av eventuella nya brännerier, vilka vidare

borde läggas på older, där äldre brännerier icke funnes.

Jämväl länsstyrelsen förordar mindre brännerier, da en koncentration

skulle försvåra transportmöjligheterna av potatis och drank. I likhet

Hiliana lill riksdagens protokoll W3''i. I sand. Sr ‘23?. !»

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

med de sakkunniga anser även länsstyrelsen, att genom, bland annat, en

väl avvägd prissättning en viss rationalisering borde uppnås. Om i enlighet

med spritcentralens uppslag en anläggning av ett eller två större

brännerier skulle ifrågakomma, borde dessa förläggas å sådan plats, att

potatisodlare, vilka icke vore bränneridelägare, finge sina intressen tillgodosedda.

Mot de sakkunnigas förslag till ändringar i förordningarna angående

dels tillverkning och beskattning av brännvin, dels försäljning av rusdrycker

och dels handel med skattefri sprit hade länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län icke något att erinra.

Länsstyrelsen framhåller, att en ökad tillverkning av sulfitsprit givetvis

skulle hava en stor betydelse icke blott för sulfitindustrien utan jämväl

för landets självförsörjning på motorbränsleområdet. Emellertid

ställde sig länsstyrelsen tveksam, huruvida de föreslagna anordningarna

skulle komma att medföra de fördelar härutinnan, som därmed avsetts.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Skaraborgs län tillstyrka

förslaget i vad det avser ordnandet av lantbruksbränneriernas avsättningsförhållanden.

Hushållningssällskapet påpekar särskilt, att, såsom

även de sakkunniga framhållit, tillfälle borde beredas att i lantbruksbrännerierna

ej blott begagna potatis utan även där nyttiggöra skadad

eller mindervärdig spannmål, vilket vore av stor betydelse under dåliga

skördeår av potatis. Kreatursbesättningarna kunde eljest under sådana

är tillbakasättas genom på grund av minskad bränning utebliven dranktillgång.

Beträffande priset å råbrännvin anför hushållningssällskapet följande,,

vari länsstyrelsen instämmer:

»För att såväl potatisodlingen som bränneridriften skall lämna sina

utövare skälig ersättning, fordras dock att priset å råbrännvin sättes så

högt, att omkostnaderna täckas och nödig handelsvinst lämnas. Det synes

förvaltningsutskottet, som örn de beräkningar av tillverkningskostnaderna

vid ett fabriksbränneri, som uppgjorts, äro alltför snävt tilltagna,

varför dessa ej böra i nämnvärd utsträckning läggas till grund för

beräkning av kostnaden för framställning av sprit i mindre skala som

binäring till jordbruk.»

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet biträda sakkunnigas förslag

att icke ■ genomföra en centralisering av bränneridriften. De avstyrka

förslaget örn inrättande av stora brännerier för spritcentralens räkning.

I stället vore det av vikt att lantbruksbrännerierna bereddes tillfälle att

i möjligaste mån utnyttja sin tillverkningskapacitet, varigenom omkostnaderna

skulle minskas och en jämnare vinterutfodring av kreaturen

vunnes.

Länsstyrelsen hade icke något att erinra mot förslaget örn tvångsinblandning

av sprit i bensin, under förutsättning att bränslepriset icke

genom inblandningen avsevärt fördyrades. Användningen av inhemskt

bränsle medförde nämligen förutom uppmuntran åt de näringar, som

vore sysselsatta med tillverkning därav, även viss förbättring i handelsbalansen

gentemot utlandet genom minskning av bensinimporten. Länsstyrelsen

framhölle emellertid önskvärdheten av att i det föreliggande

förslaget till förordning i ämnet måtte intagas uttrycklig föreskrift därom,

att för inblandningen skulle fastställas sådana grunder, som säkerställde

erhållandet av ett fullgott bränsle för motorfordon.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker förslaget att åt potatisodlarna

förbehölles ensamrätten att leverera råvaran vid tillverkning av

brännvin till förtäring. Förutsättning för förslagets genomförande borde

dock enligt länsstyrelsen vara, att inköpspriset på råbrännvin avvägdes

så, att inköpspriset på bränneripotatis icke komme att överstiga det

pris, som erkölles för annan fabrikspotatis. Skulle så icke bliva förhållandet,

komme vissa potatisodlare i privilegierad ställning.

Länsstyrelsen ansåge att det såväl med hänsyn till landets självförsörjning

som till handelsbalansen vore av största betydelse, örn ett effektivt

motorbränsle kunde framställas av inhemsk råvara till konkurrenskraftigt

pris. Länsstyrelsen anför emellertid vidare:

»Enligt länsstyrelsens mening kunna berättigade invändningar framställas

mot statliga åtgärder i syfte att stimulera fram en ökad tillverkning

med tvångsförsäljning av sulfitsprit, då framställningskostnaden

—- utom ränta och amortering på fabriksanläggningen — ställer sig omkring

tre gånger importpriset på bensin. I 1931 års skogssakkunnigas

betänkande antydes nya metoder för fabrikation av motorsprit genom

direkt framställning av förjäsbart socker ur träsubstansen. De sakkunniga

framhålla att en förarbetning till motorsprit av träsocker, framställt

genom dessa nya metoder, sannolikt skulle ställa sig särskilt ekonomiskt

gynnsam, därest den kombinerades med sulfitsprittillverkning.

Genom dessa fabrikationsmetoder vinnes ökad avsättning av sådant avfallsvirke

o. dyl., som nu icke kail vinna avsättning. Den sistnämnda

frågan är av allra största betydelse för skogsbruket i landets skogrika

trakter. Ett nyttiggörande av avfallsvirket skulle medföra ökade arbetstillfällen

och bättre skogsvård. Enligt länsstyrelsens mening är frågan

om ett bättre utnyttjande av småvirket och virkesavfallet i våra

skogar av den stora vikt, att intet får eftersättas från statsmakternas

sida för underlättande av försöksarbetet med tillverkning av motorsprit

genom direkt förscckring av trä. Häremot kan invändas att genom en

sådan sprittillverkning de organiska ämnen, som icke kunna tillvaratagas

vid sulfitcellulosatillverkningen, i fortsättningen som hittills, komma

att gå förlorade. Denna i och för sig betydelsefulla fråga erhåller

likväl en annan belysning örn sprittillverkning av sulfitlut ställer sig så

kostsam, att förbrukarna tvingas betala ett mycket högre pris för spriten

än vad importpriset är för bensin, utan att i spritens försäljningspris

ingår någon ersättning för sulfitluten.

Mot de sakkunnigas förslag örn tvångsinblandning av sprit i den bensin,

som försäljes till motorbränsle, synes icke vägande invändningar

kunna göras. Enligt länsstyrelsens mening kan det likväl ifrågasättas,

örn det är lämpligt vidtaga en sådan åtgärd förrän tillverkningen av

motorsprit nått en större omfattning.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför:

»Länsstyrelsen har icke ansett sig böra närmare ingå på frågan örn behövligheten

och lämpligheten av att för tillverkning av konsumtionssprit

räkna med potatis (och spannmål) i den ökade omfattning och de former

sakkunnige föreslagit. Inom den begränsade ram för fri handel, som på

hithörande område kan ifrågakomma, är det en svaghet om icke bland

annat sulfitspriten tillmätes don anpart, som betingas av sakliga konkurrensskäl,

utan hänvisas till avsättning enbart för motordrift och vissa

tekniska ändamål.

För Gävleborgs läns vidkommande iir frågan om sulfitspriten tydligen

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

av särskilt intresse, i det att sex av länets 7 sulfitfabriker tillverka sadan.

Utan att här kunna bedöma självkostnadsberäkningar m. m. i samband

med den föreslagna blandningen av sulfitsprit med annat motorbränsle,

vill länsstyrelsen, med ovannämnda reservation, i princip tillstyrka sakkunnigas

förslag såsom ägnat att ändock skapa viss trygghet för spritfabrikernas

bestånd och därmed ökad beredskap på hithörande bränsleområde,

förutsatt givetvis att villkoren bestämmas så, att de möjliggöra

fabrikernas ekonomiska drift och amortering.»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar sig icke i frågan, örn en åtgärd

i enlighet med förslaget vore nationalekonomiskt nödvändig med

hänsyn till behovet av att skydda potatisbrännvinstillverkningen. Den

för länet ekonomiskt så betydelsefulla sulfitspritindustrien syntes emellertid

härigenom komma att tillfogas avsevärt men. Företagarna på sistnämnda

industris område, som i förlitande på den av statsmakterna genom

förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning

av brännvin godtagna principen örn fri konkurrens i fråga örn användningen

av olika tillverkade brännvinssorter på sulfitspritfabrikerna nedlagt

ett anläggningskapital av mer än 20 miljoner kronor, syntes hava berättigade

anspråk på att icke sulfitspritens avsättningsområden bleve kringskurna

genom förnyad förändrad lagstiftning. Endast örn en förnyad ingående

undersökning med en noggrann avvägning av fördelarna och nackdelarna

för landet i dess helhet gåve stöd åt de sakkunnigas förslag, borde

detta genomföras.

Länsstyrelsen framhåller den stora ekonomiska betydelsen som spörsmålet

örn främjande av inhemsk sprittillverkning till motorbränsle ägde.

Ett synnerligen verksamt medel till utsträckning av denna tillverkning

vore att skattehotet å motorsprit definitivt avlägsnades. Vid överläggningar

inför länsstyrelsen med industrimän på området hade detta framhållits

såsom en nödvändig förutsättning. Skulle tillverkningen beskattas,

skulle ej allenast all utveckling på området hämmas, utan skulle jämväl

driften vid de nu i gång varande sulfitspritfabrikerna komma att

nedläggas, enär tillverkningen under sådant förhållande icke skulle bliva

ekonomiskt lönande. Länsstyrelsen ansåge med hänsyn till den ekonomiska

betydelsen av ett tillvaratagande i full utsträckning av de biprodukter,

som uppstode vid sulfiteellulosatillverkningen, att dessa synpunkter

borde ägnas synnerlig uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Länsstyrelsen i Västerbottens län hade ingen anmärkning mot att föreskrift

meddelades rörande tvångsinblandning. Däremot vore länsstyrelsen

tveksam huruvida de föreslagna formerna för denna frågas ordnande

vore de lämpligaste.

I fråga örn ordnandet av tillverkningen av inhemsk förtäringssprit

framhåller länsstyrelsen i Norrbottens län, att förslagets genomförande,

under förutsättning att behovet av förtäringssprit komme att förbliva någorlunda

konstant, skulle innebära krav på avsevärd höjning av produktionen

av potatissprit. De sakkunniga, som visserligen undersökt skilda

möjligheter för en sådan produktionsökning, hade emellertid lämnat öppen

frågan örn sättet för en dylik produktionsökning. Vid sådant förhållande

och då därjämte för länsstyrelsens bedömande undandroge sig frågan

huruvida det sydsvenska jordbruksintresse, som genom den föreslagna regleringen

skulle komma att avsevärt gynnas på övriga industrigrenars be
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

kostnad, vore av sådan, dignitet, att detsamma borde givas statligt skydd

i föreslagen omfattning, funné länsstyrelsen sig böra avstå från ställningstagande

till denna del av förslaget.

I fråga örn det föreslagna inblandningstvånget framhåller länsstyrelsen,

att spörsmålet huruvida motortrafiken skäligen kunde tåla en ytterligare

beskattning, vilket de sakkunniga ieke undersökt, torde tarva en

närmare utredning. Endast för så vitt en sådan undersökning kunde giva

jakande svar på denna fråga, funne länsstyrelsen sig kunna tillstyrka

denna del av förslaget.

Kungl, automobilklubben, i vars yttrande ett hundratal med klubben

samarbetande organisationer instämma, bestrider lämpligheten och rättmätigheten

av de föreslagna åtgärderna, som skulle innebära att motortrafikanterna

skulle betala den hjälp, som av nationalekonomiska hänsyn

ansåges böra bringas brännvinsbränningen och sulfitindustrien. Statsmakterna

hade i sådan grad utnyttjat automobiltrafiken sein skatteobjekt,

att automobilbeståndet nedgått.

Klubben framhåller, att de högre egenskaper, som motorspritbränsle

ägde jämfört med bensin och som enligt de sakkunniga motiverade högre

pris, endast kunde tillgodogöras i motorer, vars kompression anpassats

därför. Användes motorspritbränsle i form av lättbentyl i lågkomprimerade

motorer, bleve bränsleåtgången för samma effekt cirka 11 procent

större, än örn enbart bensin brukades. Enligt de sakkunnigas beräkningar

skulle endast en mindre del av den importerade bensinen uppblandas, varav

följde att flertalet automobilmotorer fortfarande bomme att vara avsedda

för enbart bensindrift. Klubben framhölle i samband härmed nödvändigheten

av att distributionen anordnades så att för motorspritbränsle

avsedda motorer erhölle tillräcklig tillgång till sådant bränsle.

Med hänsyn till den snabbhet, varmed motortekniken utvecklats ifråga

satte klubben, huruvida det vore lämpligt, att det av de sakkunniga före

slagna avtalet mellan spritcentralen och sulfitspritindustrien träffades

för så lång tid som 10 år. Visserligen vore det möjligt, att tillverkningen

av motoralkohol icke kunde drivas upp till önskad höjd, utan att producenterna

erhölle tillfredsställande garantier för varans avsättning, men

någon säkerhet för att örn 10 år det allmänna drivmedlet i motorer vore

bensin eller motorsprit eller blandningar härav, kunde näppeligen sägas

förefinnas.

Klubben vore icke övertygad om, att icke andra utvägar än tvångsinblandning

stöde till buds till sulfitspritindustriens upphjälpande.

För den händelse tvångsinblandning av sulfitsprit ändock bomme att

påbjudas, ansåge sig klubben böra påpeka nödvändigheten av att föreskrifterna

härför toge hänsyn till den redan skönjbara tekniska utvecklingen

och möjliggjorde för bensin firmorna att tillhandahålla motorbränsle

jämväl med annat blandningsförhållande jin som nu användes för lättbentyl,

ävensom enbart motorsprit.

Sveriges droskbilägares riksförbund, Sveriges lasttrafikbilägares riksförbund.

Sveriges omnibusägares riksförbund och Sveriges trafikbilägares

riksförbund framhålla, att do föreslagna åtgärderna till främjande

av användningen av inhemskt motorbränsle icke skulle verka befordrande

på spritindustriens kvalitativa utveckling. En förstatligad inköpsorganisation,

som fastställde inköpspriset på motorspriten efter tillverkningskostnaderna,

skulle icke befordra fabrikationens tekniska utveckling, då

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

intresset att förbilliga framställningen därvid helt bortfölle. Vidare påpekas,

att fördyringen av icke blott spritblandad utan även oblandad bensin

säkerligen skulle uppväcka missnöje hos förbrukarna och göra den

svenska spriten impopulär. Vad beträffade det föreslagna 10-årskontraktet

mellan partihandelsbolaget och sulfitspritindustrien vore detta ekonomiskt

vådligt på grund av omöjligheten att för närvarande förutsäga

utvecklingen på motorområdet. Rörande de motortekniska och försäljningstekniska

svårigheter, som skulle följa av det föreslagna inblandningstvånget

hänvisades till professorn Hubendicks artikel »Brännoljemonopolet

från teknisk synpunkt» i häfte 42 av Teknisk tidskrift. Den enklaste

och för alla parter billigaste lösningen vore införande av definitiv skattefrihet

för den inhemska motorspriten.

Mo och Domsjö aktiebolag, Forss aktiebolag, Öhrvikens aktiebolag och

aktiebolaget Robertsfors, vilka bolag hittills drivit sulfitcellulosaindustri

utan sprittillverkning, men vilka representerade en väsentlig del av de

möjligheter till nyanläggningar av sulfitspritfabriker, varmed de sakkunniga

kalkylerat, framhålla, att det nuvarande tillståndet icke kunde betecknas

som tillfredsställande. De instämma till alla delar i den skildring

av det nuvarande läget, som de sakkunniga givit i sitt betänkande

sid. 64 o. f. De förklara sig vidare villiga att träda i underhandling med

partihandelsbolaget örn 10-årskontrakt rörande leverans av motoralkohol

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som uppdragits av de

sakkunniga. De förorda förslaget örn överflyttning av partihandeln med

skattefri sprit på spritcentralen.

II. Statlig reglering av brännoljeimporten.

Aktiebolaget Svensk sprit, som vore av den uppfattningen att ett monopol

icke skulle kunna tillhandahålla förbrukarna motorbränsle till lägre

priser än de, som nu noterades i den fria handeln, samt att förslaget örn

tvångsinblandning kunde genomföras utan bränslemonopol, anslöte sig

till doktor Kempes reservation.

Kontrollstyrelsen yttrar endast här, att styrelsen icke hade något att

erinra mot de sakkunnigas förslag i vad anginge styrelsens befattning med

kontrollen över tillverkningen inom riket av brännoljor.

Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Svenska

eellulosaföreningen, samtliga handelskammare, Sveriges köpmannaförbund

samt oljebolagen förklara sig samfällt med bestämdhet motsätta sig

införande av det föreslagna monopolet. Flertalet av omförmälda sammanslutningar

ansluta sig till de synpunkter, som anförts i reservationen

av doktor Kempe.

Sveriges industriförbund uttalar starka farhågor för att en monopolisering

av partihandeln med brännoljor skulle medföra antingen en mer eller

mindre avsevärd fördyring av motorbränslet eller ock en mer eller mindre

väsentlig reduktion av de betydande intäkter, som för närvarande inflyta

på grund av bensinskatten. Sannolikt vore, enligt industriförbundets

mening, att båda dessa eventualiteter komme att bliva en följd av det

ifrågasatta monopolet. Industriförbundet understryker, hurusom ur handelspolitiska

synpunkter ett statligt oljemonopol kunde komma att med
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

föra allvarliga olägenheter. Beträffande de sakkunnigas utkast till förordning

i ämnet vore det en betänklig brist, att däri ej några som helst

bestämmelser örn ersättning åt de nuvarande oljebolagen för förlorad näringsverksamhet

funnes upptagna.

Sveriges kemiska industrikontor anser icke de av de sakkunniga anförda

motiven för införande av oljemonopol övertygande. I)e sakkunnigas

antagande, att bensinbeskattningens rent tekniska sida skulle kunna

bättre och lättare ordnas genom monopolisering, holle enligt industrikontorets

mening icke streck. Industrikontoret, som under en följd av år med

största intresse följt brännoljeimporten och produkternas kvalitetsförändringar,

hade icke erfarit, att några svårlösliga eller olösliga frågor rörande

de importerade kvaliteterna uppstått. Inom tullverket funnes för dylika

frågor särskilt utbildad expertis. Antagandet, att ett monopolföretag

skulle kunna inköpa motorbränsle billigare än de nuvarande sinsemellan

konkurrerande importfirmorna, funne industrikontoret mindre sannolikt.

De förefintliga, stort tilltagna distributionsapparater inom branschen,

vilka, enligt vad industrikontoret erfarit, överträffades av förhållandena

i vissa andra länder, vore enligt industrikontorets åsikt icke skäl för

monopolisering. Mot de sakkunnigas uttalande angående den större smidigheten

i arbetsmetoderna hos ett monopolföretag ville industrikontoret

.anföra avvikande mening. Det vore ock enligt industrikontorets åsikt en

betydande skillnad mellan att upprätta ett monopol för lyx- eller njutningsmedel

och ett monopol för en så allmänt använd nödvändighetsvara

som motorbränsle.

Svenska cellulosaföreningcn biträder den av doktor Kempe avgivna

reservationen. Ett inblandningstvång kunde enligt cellulosaföreningens

mening mycket väl genomföras utan samband med ett bensinmonopol.

Av liandelskamrarna uttala flertalet bestämda gensagor mot de kraftiga

Ingrepp i den enskilda företagsamheten, som det föreslagna genomförandet

av ett statsmonopol å förevarande område skulle innebära.

Stockholms handelskammare anför, att enligt dess åsikt högst tyngande

skäl borde förebringas, innan sådana ingrepp föresloges. De skäl,

som av de sakkunniga förebragts till stöd för monopoltanken, vore enligt

handelskammarens mening icke av den art att de med nödvändighet förutsatte

anlitandet av monopol för oljehandelns bedrivande. Handelskammaren

tvivlade allvarligen på den ekonomiska bärigheten hos det planerade

statliga monopolföretaget. Örn man bortsåge från de för ett dylikt företag

föreliggande möjligheterna att fördyra det tillhandahållna motorbränslet,

skulle enligt handelskammarens mening monopolet redan från

början bli en dålig affär. Att det inhemska marknadspriset å bensin

skulle genom ett statsmonopol kunna nedbringas holle handelskammaren

för sin del icke för troligt. Fara vore, att de stora utliindska oljeföretag,

vilka f. n. hade intresse av att här bevara sin efter hand förvärvade kundkrets

och därför vore nödsakade att iakttaga viss återhållsamhet i fråga

om prissättningen, vid införande av statsmonopol skulle komma att genom

gemensamt uppträdande söka tilltvinga sig helt andra förmåner i prishänseende,

iin dem de f. n. kunde utvinna. Handelskammaren understryker

de handelspolitiska risker, som ett monopol skulle föra med sig. Handelskammaren

anmärker slutligen därpå, att enligt de sakkunniga ingea

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

som helst ersättning skulle lämnas oljebolagen för förlorad näringsverksamhet.

Skånes handelskammare förklarar sig icke av sakkunnigutredningen

huva blivit övertygad örn att bensinhandeln oell bensindistributionen handhafts

på sådant sätt, att därigenom konsumenternas eller andra allmänna

intiessen hotats eller trätts för nära. Några missförhållanden i nu antydda

avseenden hade ej kunnat påvisas. Ej heller hade handelskammaren övertygats

örn att bensinhandelns förstatligande i något avseende skulle medföra

verkliga fördelar. Olägenheterna vore dess mer framträdande.

Liknande synpunkter anföras av övriga handelskammare.

Sveriges färghandlares riksförbund förklarar sig hysa farhågor för att

vid införande av statligt oljemonopol staten skulle genom uppgjord generalplan

inskränka antalet bensindetaljister, måhända ransonera »rättigheter»

att sälja bensin, fixera låga utförsäljniugspriser till konsumenternas

förmån och i allmänhet ingripa reglerande på hela rörelsens utövning.

Enligt riksförbundets mening hade detaljförsäljningen av bensin nått en så

komplicerad kommersiell organisation i vårt land och hade däri investerats

så mycket av rent inhemskt kapital och arbete, att det måste betraktas som

en uppgift av skrämmande dimensioner och konsekvenser att anknyta hela

affären till en statens monopolinrättning.

Kooperativa förbundet framhåller den stora betydelsen av att det allmänna

erhölle inflytande på prisregleringen på förevarande område och

att ett ingripande i statens och konsumenternas intresse mot de internationella

oljekoncernernas missbruk av sin makt skedde. Förbundet anser

emellertid att man icke utan mycket allvarliga skäl borde företaga de ingrepp

på oljemarknaden, som i betänkandet ifrågasatts. Beträffande sättet

för ingripandet uttalar förbundet endast, att det i betraktande av de starkt

framträdande tendenserna inom den internationella trust- och koncernvärlden

i dess helhet att vilja behärska även råvarutillgångarna vore av

vikt för staten att säkerställa egna råoljetillgångar genom att inköpa eller

intressera sig i oljekällor. Tillfället vore med all sannolikhet för närvarande

gynnsamt för dylikt intresseförvärv. Förbundet påpekar att så skett

i vissa främmande länder t. ex. Frankrike.

Sveriges köpmannaförbund befarar stora olägenheter för detaljhandlarna

av ett partihandelsmonopol inom branschen.

Krooks Petroleum- & Oljeaktiebolag in. fl. peka inledningsvis därpå, att

förutsättningen för de sakkunnigas undersökning örn ett statsmonopol på

brännoljor enligt direktiven skulle vara, att det eftersträvade stödet åt den

svenska motorspritens avsättning icke kunde vinnas på andra vägar. Då

den framlagda planen rörande motorspritens avsättning för sitt genomförande

ingalunda krävde något statsingripande ifråga örn oljehandeln,

borde enligt bolagens mening de sakkunniga ha funnit sig sakna anledning

att till närmare prövning upptaga tanken på ett statsmonopol på

brännoljor.

I fråga örn de sakkunnigas mest vägande motivering för införandet av

statsmonopol, svårigheterna för skattemyndigheterna vid bestämmande av

vad som vore att betrakta som skattepliktig olja, anföra bolagen ungefär

enahanda synpunkter som kemiska industrikontoret.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Marits proposition nr 232. (Bilaga.)

Vad. anginge frågan om inköpspriset för bensin, så borde, innan denna

fråga närmare berördes, förutskickas, att av betänkandets egen utredning

franninge, huru moderata oljebolagens utförsäljningspriser inom landet i

själva verket varit. Farhågorna för att bolagen i framtiden skulle pressa

upp priserna över rimliga gränser vore också helt oberättigade. Örn bolagen

skulle söka fastställa priser, vilka icke stöde i rimligt förhållande till

världsmarknadens läge, bleve den omedelbara följden, att andra säljare

komme att uppträda på den svenska marknaden oell erbjuda brännoljor

till billigare priser. Garantien mot varje försök att pressa priserna över

kommersiellt betingade gränser läge bos en ständigt förefintlig konkurrens,

vilken på brännoljeområdet med dess världsomspännande omfattning vöre

verksammare än inom de flesta andra grenar av handeln.

De handelspolitiska riskerna understrykas.

Beträffande bolagens ekonomiska förhållanden påpekas, att de sakkunniga

uppehållit sig särskilt vid de bokförda värdena av bolagens tillgångar

samt vid en förment förekomst av överorganisation ifråga örn anläggningarna.

Vad först tillgångarnas värde beträffade, där huvudanmärkningen byggde

på påståendet, att avskrivningarna skulle lia varit för låga, bestrides

riktigheten härav på det bestämdaste. Tillgångarna vore upptagna icke

blott till fullt betryggande värden utan så lågt, att de verkliga värdena

läge högre, i vissa fall ej oväsentligt högre.

Innebörden av antagandet örn överorganisation syntes vara, att, örn oljebolagens

rörelse under nuvarande förhållanden startades, så skulle den

kunna upprättas med mindre kapitalutlägg än som förut investerats i anläggningar

och drift. Den utbyggnad av bolagens detaljliandelsorganisation,

örn vilken här i främsta rummet vore fråga, verkställdes under åren

1929—1930 och företogs vid en tidpunkt, då omsättningen av bensin gick

språngartat i höjden. Självfallet inbjöd ett sådant läge till åtgärder från

försäljarnas sida, varigenom distributionsnätet ytterligare utvecklades för

att möta den starkt uppåtgående konsumtionen. När sedan depressionen

hastigt bröt in, fortgick expansionen i försäljningen icke i samma takt som

förut, och bolagen lingö uppleva, att även deras yttre apparat blev större

än som betingades av läget. Sett från denna kortsiktiga horisont kunde

man måhända tala örn överorganisation. Den fråga, det för närvarande

gällde att ställa, vore emellertid icke närmast, hur detaljhandelsorganisationen

skulle skäras ned, utan hur länge man skulle nödgas vänta, tills omsättningsvolymen

svällde, så att den kunde fylla det hölje, som tillskurits

för dess krav.

Med siffror vilja oljebolagen påvisa, huru orimligt överdriven hela föreställningen

örn överorganisationens ekonomiska betydelse är. De sakkunnigas

förhoppning att genom en topphuggning av organisationsapparaten

kunna avsevärt nedbringa marginalen mellan parti- och minutpris, vore

föga mer än en chimär.

Även vad driftskostnaderna beträffade vore besparingsmöjligheterna vid

en eventuell centralisering minimala. Den största och måhända enda verkliga

besparingen för ett centralt företag, som övertoge hela brännoljehandeln,

läge inom förvaltningskostnadernas område. En företagen uppskattning

med hänsyn till förhållandena här i landet gjorde emellertid troligt,

att den kostnadsminskning, örn vilken liär kunde bli fråga, näppeligen

kunde beräknas uppgå till ens \;i öre per liter försåld vara.

Anmärkningar riktas mot de av de sakkunniga föreslagna ersättnings

grunderna.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Betydelsen av oljehandeln för de personer, som därav hade sin utkomst,

belyses. Det antal personer, som hade sin hela eller väsentliga inkomst av

oljehandeln, uppginge till omkring 6,000 med en total årsinkomst av 17.6

miljoner kronor, medan antalet av dem, för vilka denna handel vore att

betrakta såsom biförtjänst, utgjorde omkring 30,000 med en årlig inkomst

av cirka 13 miljoner kronor. Antoges, att försörjningsplikten för

de i oljehandeln sysselsatta personerna omfattade i genomsnitt två människor,

framginge, att den svenska brännoljehandeln i större eller mindre

utsträckning berörde 108,000 personers existens.

Aktiebolaget Naftasyndikat bemöter i likhet med de övriga oljebolagen

de sakkunnigas påståenden örn överorganisation inom branschen. Beträffande

Naftasyndikat saknade i varje fall berörda påstående grund. Att

framhålla vore, att sedan Naftasyndikats tillkomst konkurrensen varit och

vore alltjämt så stark, att oljebolagen av ren självbevarelsedrift måste

undvika alla onödiga kostnader och följaktligen även överorganisation. —

Vad anginge övriga av de sakkunniga framförda synpunkter kunde dessa

möjligen för 7 ä S år sedan hava haft ett visst berättigande. I och med att

de ryska oljeprodukterna på allvar vunnit verkligt fotfäste på den svenska

marknaden, hade en fullt tillräcklig och effektiv motvikt uppstått till de

engelsk-amerikanska oljeintressena i Sverige. Därmed vore även faran för

prisuppskörtning eller över huvud för omotiverade prisstegringar på oljeprodukterna

i Sverige överstånden.

Bilägarnas inköpscentral, förening u. p. a., uttalar sin stora tillfredsställelse

över den av de sakkunniga utförda utredningen rörande oljehandeln.

Genom sagda utredning hade den allmänna opinionens uppmärksamhet

riktats på ett problemkomplex, som enligt inköpscentralens mening vore

av synnerligen stor betydelse för det svenska folkhushållet. Alltför länge

hade den svenska bensinhandelu fått handhavas utan skäligt hänsynstagande

till berättigade konsumentintressen, och de i vårt land verksamma

dotterföretagen till de utländska oljekoncernerna hade härigenom på ett

betydelsefullt affärsområde tillvunnit sig en maktställning, som icke kunde

anses vara i överensstämmelse med svenskt intresse. Inköpscentralen

förklarar sig principiellt hylla den fria konkurrensen såsom varande den ur

flera synpunkter lyckligaste principen lör det ekonomiska livets organisation.

När det gällde bensinhandeln, ansåge sig emellertid inköpscentralen

trots sin allmänna inställning till staten och näringslivet böra understryka

nödvändigheten av att det av de sakkunniga ifrågasatta statliga ingripandet

inom partihandeln med bensin bedömdes utifrån sina egna förutsättningar.

Koncernbildningen å området hade skapat säregna förhållanden.

Möjligheterna för fri konkurrens tedde sig inom branschen synnerligen

osäkra. Det vore enligt inköpscentralens övertygelse på grund

härav fullt motiverat att fördomsfritt undersöka, huruvida icke ett i någon

form organiserat statligt ingripande kunde erbjuda ett skydd, som

tillvaratoge förbrukarnas och därmed hela folkhushållets intressen gentemot

det utländska oljekapitalets maktsträvanden. Huru denna statskontroll

skulle läggas vore en lämplighetsfråga. Inköpscentralen hemställer,

att den av de sakkunniga ifrågasatta ytterligare utredningen angående ett

eventuellt statsmonopol måtte snarast möjligt komma till stånd och att

därvid även andra möjligheter till åvägabringande av en statskontroll

inom handeln med bensin i avsikt att förhindra trust- och kartellmissbruk

förutsättningslöst prövades.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kunol. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

139

Kommerskollegium anför följande:

»De sakkunniges förslag om införande av statligt monopol för import

av oell partihandel med motoroljor har, såsom redan nämnts, mötts av ett

enhälligt motstånd från representativa organ för näringslivet liksom från

de närmast berörda företagen. Oljebolagen hava härvid för sin del förklarat

sig beredda att lojalt ställa sig till förfogande för genomförande

av den föreslagna anordningen med tvångsinblandning av motorsprit.

De sakkunnige hava även, såsom framgår av uttalanden å sidan 143 i betänkandet,

prövat framkomligheten av en dylik linje på överenskommelsens

väg, närmast enligt mönster av det så kallade spannmålsmonopolet.

De skäl på grund varav denna linje övergivits tili förmån för en monopoliserad

statsdrift synas kollegium icke tillräckligt övertygande. Ännu

enklare former för genomförande av ett inblandningstvång i samband

med importförbud och licenser för importen av motoroljor synas därjämte

förtjäna att undersökas. Å andra sidan framstå de olägenheter

och risker, vilka måste anses vidlåda förslaget örn helt förstatligande av

partihandeln, såsom så betydande att de knappast kunna anses uppvägas

av de fördelar en sådan i näringslivet djupt ingripande åtgärd skulle

kunna medföra. Kollegium anser sig härvid särskilt böra hänvisa till de

betydande statliga kapitalinvesteringar som förslagets genomförande

skulle nödvändiggöra; vidare till de synnerligen betänkliga konsekvenser

av handelspolitisk art, som ett rent statligt monopol på ifrågavarande

■område skulle medföra, exempelvis vid traktatförhandlingar med oljeproducerande

länder.

Kollegium ansluter sig därför till den reservation, som på denna punkt

anförts av en bland de sakkunnige, dr Kempe.

Det torde i detta samband böra erinras, att ett par av de fördelar, som

skulle kunna vinnas genom det statliga monopolet, synas även på annat

sätt stå att vinna. Kollegium syftar därvid först och främst på säkrandet

av att ett visst förråd av motorbränsle i beredskapssyfte ständigt

kan påräknas såsom förefintligt inom landet. Tryggandet härav torde

kunna åstadkommas genom stadgande av vissa villkor i sådant syfte i

samband med beviljandet av tillstånd till import. Vidare torde genomförandet,

att nya större upplag för importerad eller tillverkad bensin

erhålla sådant läge, som ur allmän och beredskapssynpunkt må anses tillfredsställande,

kunna vinnas genom vederbörligt beaktande av denna sak

vid behandlingen av ansökningar örn tillstånd att utföra nya anläggningar.

»

T fråga örn förslaget örn monopol anför statskontoret följande:

»Utredningen härom synes statskontoret i flera avseenden ofullständig.

De sakkunniga hava sålunda icke ens framlagt några approximativa beräkningar

rörande statens kostnader i samband med upprättande av ett

dylikt oljemonopol och varje fast hållpunkt för bedömande av förevarande

spörsmål saknas. Då emellertid uppgivit», att en eventuell inlösen från

statens sida skalle komma att omfatta vissa enskilda oljefirmor tillhöriga,

anläggningar och varulager med ett sammanlagt bokföringsvärde för år

1932 av över 65 miljoner kronor, vartill skulle komma ersättningar till hos

vissa företag anställd personal, som genom monopolets införande bomme

att bliva överflödig, torde en högst betydande kapitalinvestering bliva erforderlig.

Det lärer även kunna antagas, att administrationskostnaderna

för ett företag av nu ifrågasatt art komma att ställa sig jämförelsevis höga.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes införandet av ett statligt

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

oljemonopol komma att medföra en fördyring av motorbränslet. Statskontoret

fl“ner,sig k‘ke hel.ler övertygat örn att — såsom de sakkunniga velat

gora gällande — ett dylikt monopolföretag skulle kunna ernå förmånligare

inköp av bensin och övriga mineraloljor, än vad som nied hittillsvarande

system kunnat ske. Icke heller i övrigt hava enligt statskontorets mening

lorebragts tillräckliga skäl för genomförande av statlig reglering av brännoljeimporten

till riket.»

Beträffande generaltullstyrelsen ställning till förslaget ur allmänna

synpunkter hänvisas till vad som anförts under I här ovan.

\ ad beträffade de sakkunnigas erinran örn de svårigheter, som vöre förbundna

nied särskiljandet av skattepliktiga oljeprodukter från andra oljor

framhölle styrelsen att de för närvarande gällande beskattningsbestämmelserna,

i vad de avsåge avgränsningen av begreppet bensin, icke medfört

några namnvärda svårigheter. I den mån åter, på sätt de sakkunniga

antytt, beskattningen framdeles, till följd av ökad användning av tyngre

oljor som motorbränsle, skulle utsträckas till andra oljeprodukter än bensin,

torde även enligt styrelsens mening avsevärda svårigheter vid tillämpningen

av beskattningsbestämmelserna vara att befara. Styrelsen ansåge

sig dock icke vara i tillfälle att ingå på ett bedömande av i vad mån nu berörda

omständighet borde tillmätas betydelse för frågan örn en statlig reglering

av brännoljeimporten. Styrelsen erinrade endast, att, även i

händelse brännoljeimporten skulle komma att läggas under monopol, till - lämpningssvårigheter måste uppstå såtillvida som tullmyndighets avgörande,

huruvida till införsel föreliggande oljeprodukt tolle under monopol - förordningen eller icke, i åtskilliga fall torde förutsätta ingående undersökning

av produktens kemiska och fysiska egenskaper.

Vad betiäffar avfattningen av de sakkunnigas förslag till förordning angående

statsmonopol å partihandeln med brännoljor Ilar styrelsen funnit

anledning endast till följande erinran:

o »Enligt 6 § d) i förslaget gäller undantag för införsel av brännoljor under

sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes enligt 5 § b) tulltaxeförordningen.

Av de i 1 § omförmälda produkterna är för närvarande endast

bensin tullpliktig. För den händelse ifrågavarande monopol skulle

komma till stånd, synes antagligt, att tullen å bensin borttages. Stadgandet,

vilket närmast torde hava avseende å bensin, synes därför böra omredigeras.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang jämväl böra ifrågasätta,

huruvida icke förevarande undantagsstadgande bör utsträckas att

omfatta även införsel för sådan persons räkning, som avses i 5 § a) tulltaxeförordningen.

Stadgandet skulle i sådant fall kunna avfattas efter

förebild av 7 § a) förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående alkoholhaltiga

preparat m. m.»

Domänstyrelsen uttalade endast, att alldeles särskilt starka skäl måste

föreligga innan den av de sakkunniga ifrågasatta vägen med ett monopol

beträddes.

Att beskattningen av motorbränslet skulle kunna genom införande av

ett statligt importmonopol å brännoljor relativt enkelt ordnas förefölle

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap troligt. Men då de

närmare omständigheter, som vore förknippade härmed, blivit av de sakkunniga

endast i allmänna ordalag antydda, funne rikskommissionen svårt

att bedöma, huruvida de angivna skattetekniska skälen i och för sig finge

anses tillräckligt bärande för att motivera ett så djupgående ingripande

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

på näringsfrihetens område, som ett statsmonopol skulle innefatta. Ett uttalande

på denna punkt från rikskommissionens sida syntes för övrigt

knappast vara genom remissen i ärendet avsett.

Kommissionen riktar uppmärksamheten pa frågan om säkerställandet

av tillräckliga reservlager av brännoljor för inträffande avspärrning och

krig. Det vore av synnerlig vikt, att lagertillgångarna för sådant fall försloge

åtminstone under den tid, som åtginge, tills man här i landet genom

uppdrivande av inhemsk produktion av ersättningsbränslen eller genom

andra åtgärder i någon mån hunnit inrätta sig för förhållandena under

mera långvarig avspärrning. Det gällde här även en försvarsfråga, vilken

år för år erhölle ökad vikt för såväl armén som marinen och flygvapnet.

De genomsnittligt tillgängliga lagertillgångarna vore enligt kommissionen

otillräckliga för att bereda nödtorftig säkerhet; under vissa tider

vore tillgångarna oroväckande små. Att ej alltför små reservlager funnes i

landet kunde även i fredstid vara av betydelse med hänsyn till eventuella

införselsvårigheter.

Kommissionen påpekar även vikten av att de stora cisternanläggningarna

placerades å sådana orter och ställen samt anordnades å sådant sätt med

avseende å kommunikationer och skydd mot luftangrepp o. s. v., som av

försvarshänsyn befunnes ändamålsenligt.

Vidare vore det av betydelse, att en tillräckligt effektiv statskontroll över

tillgångarna kunde vid avspärrning hastigt genomföras såväl för tillgodoseende

av försvarsbehoven som för ändamålsenlig reglering av den enskilda

förbrukningen. Därjämte bordel uppmärksammas betydelsen av

att kunna, när så prövades nödigt, skyndsammast möjligt åstadkomma

ett praktiskt och effektivt, i det allmännas intresse verksamt organ för

handelns och distributionens liandhavande efter av staten uppdragna riktlinjer.

De av kommissionen framförda önskemålens tillgodoseende gjorde en

viss statlig reglering av oljeimporten påkallad men därmed vore icke sagt,

att regleringen måste givas formen av statsmonopol.

Kommissionen framhölle, att en statlig reglering av importen kunde

anordnas även under enklare former än de av de sakkunniga omnämnda.

Ett exempel vore det genom förordningen den fO februari 1933 (nr 29) och

kungörelsen den 20 oktober 1933 (nr 575) inrättade införselmonopolet å

mjölk och mejeriprodukter. Varje importör dreve här sin rörelse fullt

självständigt. Slutligen kunde den statliga importregleringen anordnas

genom importförbud å respektive vara, kombinerad med licensgivning.

Exempel på dylik reglering funnes t. ex. beträffande införseln av frö enligt

kungörelsen den 18 mars 1921 (nr 92) ävensom beträffande införseln avfärsk

långa för beredning till spränga enligt kungörelsen den 19 ma j 1933

(nr 219).

Enligt kommissionen torde en från förevarande synpunkter fullt nöjaktig

lösning kunna vinnas genom licenssystem innebärande att rätten till import

förlmndes med ett åtagande från importörens sida att ständigt hålla vissa

kvantiteter olja i lager. Härvid syntes enligt kommissionen lagringsskyldigheten

böra bestämmas ej till viss absolut storlek utan i relation

till vederbörande företags tidigare import. Även syntes förbindelse böra

avgivas angående skyldighet för importören att ställa sig till efterrättelse

av försvarshänsyn meddelade föreskrifter rörande lagrens lokala fördelning

etc. Systemet borde givetvis omfatta ej blott bensin utan även andra

slag av brännoljor och måhända även transformator- och smörjoljor. Detta

licenssystem träffades ej av de betänkligheter, som de sakkunniga anfört

opaginerad Kontrollera mot PDF

1^2 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

med avseende på en anordning, liknande spannmålsimportmonopolet, då

det icke krävde någon organisation av importörerna.

Bleve det under avspärrning eller krig fråga örn en statlig reglering av

brännoljehushållningen, kunde ett organ, som enhetligt handhade handel

och distribution, antagligen utan större svårighet improviseras, då behov

därav framträdde, synnerligast som de ifrågakommande firmorna vore

ganska, fa. I den allmänna plan för krigskushållningens ordnande, som

inom rikskommissionen vore under utarbetande, inginge förberedandet av

ett dylikt organ. Vad anginge åstadkommandet av den nödiga statliga

kontrollen över oljetillgångarna under avspärrning torde den kunna genomföras

med anlitande av den förfoganderättslag, som under angivna

förhållanden nödvändigtvis måste finnas, i den mån saken ej kunde ordnas

genom förbindelser från importbolagens sida i samband med importlicenserna

att under kritiska lägen i viss omfattning avstå varan till kronan.

Kommissionen anför vidare följande:

»Det är sant, att den här av kommissionen antydda formen av importreglering

icke skulle möjliggöra den ekonomisering vid de transoceana

uppköpen av oljor, som de sakkunniga förmoda kunna vinnas genom ett

statsmonopol, en fördel som emellertid förefaller mycket oviss. Icke heller

skulle den av de sakkunniga som önskvärd framhållna förenklingen

i den nuvarande distributionsapparaten kunna ernås. Men även örn den

nu förefintliga utrustningen på detta område skulle befinnas med hänsyn

till de reguljära behoven något för omfattande, synes detta knappast

kunna betraktas som ett sådant missförhållande, vilket för närvarande påkallar

statens ingripande, så mycket mindre som en god tillgång på tappstationer

och andra distributionsanläggningar ur militär synpunkt får

anses vara till stort gagn. Handelspolitiskt förefaller ett monopol — i

jämförelse med ett importlicenssystem — kunna medföra såväl fördelar

som olägenheter. Importen torde sålunda med ett monopolsystem vid behov

kunna i högre grad utnyttjas som handelspolitiskt vapen, medan det

å andra sidan skulle kunna betyda en handelspolitisk svaghet, därest importen

genom monopolet — såsom sannolikt är — komma att erhålla en

mera ensidig inriktning. Vid ett statsmonopol kommer man nämligen av

ekonomiska skäl säkerligen ej sällan att finna sig föranlåten verkställa

inköpen från endast en produktionskälla, d. v. s. den där do billigaste priserna

för tillfället stöde att erhålla. Ur försvarsberedskapssynpunkt synes

det vara ägnat att ingiva betänkligheter, därest tillförseln bleve i

fredstid på sådant sätt begränsad. Våra försörjningsmöjligheter under

avspärrning måste tydligen vara avsevärt större, ju mera obehindrat vi

kunna dessförinnan upprätthålla reguljära förbindelser med ett flertal av

de stora oljeföretagen i skilda delar av världen.»

Rikskommissionen framhåller, att ett efter licensprincipen inrättat system

för en av staten reglerad oljeimport sedan flera år tillbaka med

framgång tillämpats i Belgien. En liknande anordning hade även tillämpats

i Frankrike, ehuru densamma där förbundits med ett koncessionsoch

kontingenteringssystem med särskilt syfte att främja uppkomsten därstädes

av en raffineringsindustri. En sådan industri hade i mindre skala

i vårt land redan kommit till stånd på enskilt initiati v.

Kommissionen anför vidare följande:

»Givetvis vore det ur beredskapssynpunkt mycket önskvärt, örn härstädes

större raffineringsanläggningar för råolja kunde upprättas, enär vid

sådan verksamhet åtskilliga under krig mycket värdefulla biprodukter

framkomma, samtidigt som det därvid låter sig göra att efter behag va
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

riera framställningen av olika slag av brännoljor. Betänkligheter möta

emellertid att tvångsvis söka befordra tillkomsten av raffineringsanläggningar,

vilka i ett så litet land som vårt måhända icke skulle kunna —- annat

än under speciellt gynnsamma förhållanden ■— drivas med tillbörlig''

ekonomi.

Större värde som förebild för oss än det franska torde det belgiska systemet

äga. Detta grundar sig på tvenne författningar av den 17 oktober

1924 och den 16 januari 1926. Systemet innebär, närmare angivet, att

engros-importen av råolja samt dess derivat och avfallsprodukter gjorts

beroende av särskilt tillstånd, vilket meddelas av industriministeriet på

framställning av vederbörande intressent. Sådant tillstånd beviljas i den

mån sökanden förbinder sig dels att upplägga och ständigt vidmakthålla

ett lager, uppgående till minst 25 procent av den av sökanden deklarerade

importen under närmast föregående tolv månader av varan ifråga

eller motsvarande kvantitet av andra oljeprodukter, dels ock att till regeringen

på dess anmaning och med förtursrätt till gällande marknadspris

avstå de kvantiteter olja, varav regeringen kan vara i behov. 1926 års

förordning medgiver vissa lättnader i lagringsskyldigheten för den, som

underkastar sig av försvarsministeriet lämnade föreskrifter i avseende

på oljecisternernas lokalisering och konstruktion. Av svenska beskickningen

i Bryssel har på rikskommissionens förfrågan meddelats, att den

proportion av 25 procent, som för lagerhållningen fastställts i 1924 års

förordning, i praktiken icke kommit att tillämpas på grund av de ökade

kostnader, som därigenom skulle ådragits importörerna. Den högsta procentsats,

som hittills ålagts dessa, har uppgått till 20 procent. Sänkningen

i den obligatoriska lagerkvantiteten enligt 1926 års förordning angives

kunna högst uppgå till 50 procent för importörer, som exempelvis vid

uppförandet av cisterner vidtagit särskilda skyddsåtgärder mot brandeller

bombardemangsfara, träffat speciella anordningar för försvårande

av upptäckt vid luftanfall eller konstruerat cisterner å vissa av försvarsministeriet

av strategiska hänsyn angivna platser.»

Rikskommissionen tänker sig ett motsvarande svenskt system utformat

på följande sätt:

»En förordning utfärdas, vari stadgas förbud mot införsel till riket av

brännoljor, definierade så som skett i 1 § av förslaget till förordning angående

statsmonopol å partihandeln med brännoljor — möjligen även av

transformatoroljor och smörjoljor — i större partier än exempelvis 1,000

kilogram utan tillstånd av Kungl. Majit eller av Kungl. Majit utsedd

myndighet. Sådant tillstånd bör praktiskt taget icke förvägras den, som

förbinder sig att ständigt hålla ett lager av oljor, motsvarande vissa procent

av den av honom under närmast föregående tolv månader införda

kvantiteten, bestående antingen av samma slag av olja eller av andra

slag enligt viss stadgad proportion. Procentsatsen bestämmes efter utredning

av vad som för ändamålet erfordras oell med hänsyn tagen till de

ekonomiska konsekvenserna. Särskilda föreskrifter böra givetvis meddelas

för nytillkomna företag. Importören bör därjämte vara underkastad

de villkor i avseende på oljecisternernas lokalisering och inrättning i övrigt,

som den licensgivande myndigheten ur försvars- och andra synpunkter

kan finna skäl föreskriva, ävensom skyldighet att på anmodan vid

krig eller andra utomordentliga förhållanden mot gällande pris till kro

nan avstå de kvantiteter av olika slag av oljor, som Kungl. Majit bestämmer.

Föreskrifterna angående oljeförrådens placering samt nödiga skydds

föreskrifter rn. m. meddelas av den licensgivande myndigheten efter sam

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

rad med vederbörande militära myndigheter. Över meddelat införseltillstånd

utfärdas tillståndsbevis, vilket i original företes för vederbörande

tullmyndighet vid införseln. Licensmyndigheten bör äga att kontrollera

oljefirmornas lager och böcker. Därjämte torde firmorna böra åläggas

månatlig deklarationsplikt rörande innehavande lager.»

Liksom rikskommissionen framhåller arméförvaltningen, att det vöre

av livsviktig betydelse för vårt land, att tillräckliga tillgångar av motorbränsle

alltid funnes i lager. Även örn den svenska sulfitspritindustrien

utvecklades till högsta tänkbara kapacitet, kunde den som de sakkunniga

påvisat icke åstadkomma mer jin en mycket ringa del av vad landet behövde

av motorbränsle. En viss tid måste alltid förflyta, innan en eventuell

övergång till motordrift medelst träkolsgeneratorer kunde bliva genomförd

i önskvärd utsträckning. Hur än spörsmålet örn statlig reglering

av brännoljeimporten löstes, framstode såsom ett oavvisligt krav, att importören

eller importörerna tillförbundes att ständigt hälla vissa minimikvantiteter

av brännoljor i lager samt i händelse av krig avstå dessa

till kronan i och för eventuell statlig ransonering. Storleken av nämnda

lager ansåge arméförvaltningen icke böra sättas lägre jin sorn motsvarade

<i å 4 månaders normala behov för landets motorer. En närmare utredning

angående minimilagrens omfattning och därmed sammanhängande

ekonomiska spörsmål samt angående platserna och erforderliga skyddsåtgärder

för dessa lager borde, enligt ämbetsverkets mening, åvägabringas

genom de av frågan berörda civila och militära myndigheterna innan

det föreliggande ärendet framlades till slutligt avgörande. Arméförvaltningen

underströke vikten av att erforderliga föreskrifter med det snaraste

utfärdades härom.

Vad beträffade frågan örn monopol eller icke monopol ansåge armeförvaltningen

att båda alternativen till frågans lösning kunde godtagas

ur lantförsvarets synpunkt blott de situationer och krav, som kunde förväntas

uppstå i krig, städse hölies för ögonen samt åtgärderna lämpades

nied hänsyn till desamma. Ett monopol medförde den fördelen, att man

i detsamma ägde ett organ, färdigt att vid krigsutbrott ingripa reglerande

på motorbränsleförsörjningens område. Å andra sidan medförde det

väsentliga risker av handelspolitisk art (jfr rikskommissionens utlåtande

ovan).

Marinförvaltningen ansåge utredningen härutinnan ej vara tillfyllest.

De sakkunniga hade cj klarlagt frågan om de för flottan så viktiga artiklarna

motor- och pannbrännolja, vilka artiklar även skulle innefattas

i monopolet. Över huvud vore det en svaghet hos betänkandet, att däri

icke alls behandlats frågan om oljemonopolets konsekvenser för försvaret

särskilt i fråga örn lagringsförhållandena. Den av de sakkunniga förordade

nedskärningen av oljeanläggningarna skulle så avsevärt minska

de redan förut för små lagringsmöjligheterna, att enbart detta gjorde marinförvaltningen

mycket betänksam mot förslaget.

Den enda fördelen av monopol vore att samtliga oljelager vid mobilisering

befunne sig i statens ägo. En enkel lagstiftningsåtgärd skulle emellertid

kunna ordna statens övertagande av de privata oljefirmornas lager i

händelse av mobilisering utan införande av något monopol.

Marinförvaltningen förordade en utredning, huruvida ej, exempelvis genom

licensförfarande, de oljeimporterande firmorna kunde åläggas att

hålla vissa minimilager för statens räkning. För flottan vöre härvidlag

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

särskilt pannbrännoljan av betydelse, då varken hos firmorna eller flottan

erforderliga förråd därav funnes.

Skulle emellertid ett statsmonopol införas, förutsatte marinförvaltningen,

att ämbetsverkets försöksanläggning vid Kinnekulle för framställning

av skifferolja fritoges från monopolet oell att bestämmelserna i 5 §

av den föreslagna förordningen örn användande av motorsprit för inblandning

i bensin samt i 4 § av den föreslagna förordningen angående

statsmonopol å partihandeln med brännoljor ändrades i överensstämmelse

härmed.

För flygvapnets vidkommande vore enligt flygstyrelsen frågan örn statlig

reglering av brännoljeimporten av vitalt intresse, i den mån förutsättningarna

för vapnets förseende med för drift av flygplan och motorfordon

erforderlig bensin därav berördes. För övningarnas programenliga

bedrivande krävdes säkerställandet av tillgången å bensin av fullgod

beskaffenhet. Det vore emellertid också av vikt, att bensin erhölles till

skäligt pris, som icke vore utsatt för oberäkneliga fluktuationer. Häftiga

prisstegringar kunde nämligen helt förrycka de beräkningar, som läge till

grund för utmätande av övningsanslaget, varav f. n. i runt tal en tredjedel

åtginge för bestridande av drivmedelskostnader för flygmotorer. Styrelsen

uttalade, att den form av handel med bensin, som medgåve uppehållandet

av förbindelser mellan inom landet konkurrerande affärsföretag

och oljeproducenter inom skilda länder torde komma att lämna de

bästa möjligheterna att säkerställa tillförseln, örn landet skulle invecklas

i krig. Den fria handeln uteslöte nämligen icke, att staten, örn så befunnes

behövligt för att säkerställa tillgången, uppträdde som egen importör

vid sidan av de enskilda firmorna.

Styrelsen framhölle, att vid statligt monopol staten lättare kunde förfoga

över befintliga lagerbehållningar, vilket vore av betydelse ur krigsberedskapssynpunkt.

Styrelsen betvivlade, att bensinpriset skulle bliva lägre vid monopol än

eljest. Skulle bensinen fördyras påkallades ökning av flygvapnets övningsanslag,

på det att övningarna icke skulle bliva lidande.

Skulle ur det allmännas synpunkt monopol icke medföra övervägande

fördelar, borde monopol icke komma till stånd. Även örn så bleve fallet,

borde detta icke utesluta, att staten ingrepe reglerande för att tillgodose

sina intressen. Ett sådant intresse förelåge beträffande säkerställandet

av tillgången inom landet av motorbrännoljor. Därvid anslöte sig flygstyrelsen

till förslaget örn införande av licenssystem, vari kunde inrymmas

bland annat garanti för att inom landet städse funnes tillgång till

vissa kvantiteter brännolja, som vid behov kundo disponeras för försvaret.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke de förmåner, vilka

skulle möjliggöras genom det ifrågasatta monopolet å partihandeln, även

kunde vinnas genom ett med licensförfarande kombinerat importmonopol.

Vid beviljande av licens kunde betryggande garantier uppställas för att

distributionspriset u brännoljan icke kornme att överstiga fastställda belopp.

Skulle monopolet genomföras i förslagets omfattning syntes icke tillräckliga

skäl vara förebragta, varför staten skulle åtaga sig en ersättningsskyldighet

i den omfattning förslaget upptoge. övorståthållarämbetets

uppfattning sammanfölle närmast med herr Stendahls.

Milling till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 232

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:t8 proposition nr 232. (Bilaga.)

Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig bestämt avvisande mot förslaget

angående statsmonopol på importen av motorbränsle. Förhoppningen,

att ett statligt oljemonopol skulle ernå förmånligare inköp än de

stora internationella oljefirmornas »dotterföretag» vore omotiverad. Ett

statsmonopol skulle nedtyngas av väldiga kostnader för övertagande av

nuvarande företag. Till skillnad mot sprit- och tobaksmonopolens områden

vore det här fråga om en nödvändighetsvara i eminent mening för

hela samhällslivet. Såväl den tekniska som den kommersiella administrationen

vore mycket mera krävande, prissättningen mycket mera ömtålig.

Hushållningssällskapet i Blekinge län ställer sig avvisando mot det

statliga oljemonopolet. Fördelaktigare priser å bensin m. m. torde icke

uppnås därigenom. Sällskapet betvivlar, att det för staten skulle bliva

en god affär. Vad den av de sakkunniga påtalade överorganisationen vid

bensindistributionen anginge, vore den en följd av konkurrensen mellan

bensinfirmorna, vilket vore fördelaktigt för konsumenterna. Att bolagen

holle större personal än som vid sträng rationalisering krävdes vore i

dessa arbetslöshetens tider icke ett fel.

Sällskapet framhåller, att bestämmelsen i 4 § förslaget till förordning

angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor, att tillverkare ej

ägde förfoga över av honom tillverkad brännolja annat än för export eller

försäljning till ett monopol, som själv bestämde priset, icke skulle uppmuntra

till fortsatt experimenterande för framställning av inhemska

bränslen.

Länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län avstyrka utan vidare förslaget i denna del. Detsamma gör

hushållningssällskapet i Kristianstads län.

Hushållningssällskapet i Malmöhus län däremot har intet att invända

mot förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansåge icke de sakkunniga hava anfört

tillräckliga skäl för monopols införande. Det hittillsvarande skattesystemet

på området fungerade oklanderligt. Monopol medförde med nödvändighet

fördyring av motorbränslet, vilket den förut hårt tyngda motortrafiken

icke torde kunna bära utan alltför stor tillbakagång och andra

allvarliga olägenheter. Ett belägg härför vore den kraftiga nedgången i

antalet motorfordon under senaste åren. Vidare vore det olämpligt, att

det allmänna djupt engagerades i en näringsgren, vars ekonomiska bärighet

i så hög grad, som här vore fallet, vore beroende på faktorer, vilka

icke för närvarande läte sig överblicka och följaktligen kunde kullkasta

även de mest försiktiga beräkningar.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansåge att de sakkunniga funnit en

lämplig form för monopollagstiftning men tilltrodde sig icke bedöma

huruvida import- och partihandelsförhållandena för närvarande vore sådana

att de motiverade genomförande av de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansåge det böra anstå med åtgärder för

införande av statsmonopol till dess olämpliga tendenser gjort sig gällande

i form av oskälig prisstegring, missförhållanden i skattehänseende o. d.,

vilka icke kunde annorledes bekämpas.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som ieko varit i tillfälle att ingående

granska denna fråga, framhåller, att monopol allenast syntes kunna

tillrådas under den förutsättningen, att brännoljorna därigenom kunde

tillhandahållas konsumenterna till ett lägre pris än vid fri handel. Länsstyrelsen

påpekar att tvångsinhlandningen kunde säkerställas utan en till

sina verkningar i olika avseenden så vansklig och svårhedömlig åtgärd,

som införandet av ett statsmonopol under alla förhållanden måste anses

vara. Ytterligare skäl för statsmakterna att framgå med synnerlig försiktighet

vid bestämmandet av de statliga regleringsåtgärderna på området

syntes vara den hastigt pågåonde utvecklingen i tekniskt avseende,

som motorbränslefrågan vore underkastad.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ansågo den verkställda utredningen i

denna del i flera avseenden lida av en viss ofullständighet. Där saknades

t. ex. redogörelse för de sannolika ekonomiska resultaten av ett brännoljemonopol.

De av de sakkunniga framhållna skälen för monopol, syntes

länsstyrelsen icke vara ägnade att kunna fullt övertyga örn behovet och

nyttan av en statlig reglering av denna näring.

De skäl, som de sakkunnigas flertal anfört för monopols införande, syntes

länsstyrelsen i Norrbottens län icke tillräckligt starka för att motivera

ett dylikt för staten kostsamt och till sina verkningar ytterst svårbedömligt

ingripande i näringslivet.

Kungl, automobilklnbben, i vars yttrande ett hundratal med klubben

samarbetande organisationer instämma, motsätter sig bestämt förslaget

örn införande av statsmonopol.

Klubben insåge till fullo de svårigheter, som förefunnes för att avgöra,

vilka oljor som kunde användas med eller utan uppblandning med andra

såsom bränsle i motorer och därför enligt nuvarande bestämmelser skulle

beskattas, men dessa olägenheter syntes dock icke behöva påkalla införandet

av ett statsmonopol, som enligt klubbens mening med största sannolikhet

skulle försvåra motortrafiken. Fast mera syntes av de sakkunniga

påpekade svårigheterna visa hän på nödvändigheten att så omlägga

de nuvarande grunderna för automobilheskattningen, att denna såvitt

möjligt gjordes oberoende av bränslets art.

Klubben befarade, att förekomsten av ett monopol i Sverige komme att

sammansvetsa de stora utländska företagen med prisförhöjning som följd.

Vidare måste det förhållandet, att de stora oljeföretagens svenska dotterbolag

under de senaste åren uppvisat betydande förlustsiffror i rörelsen,

väcka betänkligheter mot införandet av ett svenskt oljemonopol. Då det

syntes föga troligt, att ett svenskt monopolbolag under sådana förhållanden

skulle kunna medföra ekonomisk vinst, bleve det i sista hand motormännen,

som finge betala förlusten.

Malmö hamndirektion påpekar, att monopols införande kunde komma

att för vissa hamnstäder medföra högst kännbara konsekvenser, därest

de oceananläggningar, som där nu funnes, efter monopolets införande

icke av monopolets utövare användes eller användes i mindre utsträckning

än för närvarande. Särskilt hårt drabbades i så läll Malmö stad, som

holle på med utbyggandet av en särskild oljehamn, dragande en beräknad

kostnad av 536,000 kronor, vilka medel anskaffats genom upplåning. På

hamndirektionens och de i Malmö oljeiinporterande bolagens gemensam
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

ma bekostnad hade också anlagts en skumsläckningsstation av allra modernaste

beskaffenhet. Skulle monopolet vilja koncentrera importen till

andra hamnar, bleve det för hamndirektionen så gott som omöjligt att

inom överskådlig tid få det utfyllda området använt för annat ändamål.

Det syntes hamndirektionen icke obilligt att staden i likhet med oljeföretagen

tillerkändes rimlig ersättning för de direkta kostnader, som före

tanken på ett monopols införande beslutats uteslutande för befrämjande

av införseln av motorbränsle.

Diverse sammanslutningar:

Svenska motorklubben och motormännens riksförbund, Sveriges droskbilägares

riksförbund, Sveriges lasttrafikbilägares riksförbund, Sveriges

omnibusägares riksförbund samt Sveriges trafikbilägares riksförbund avstyrka

monopols införande. Sveriges droskbilägares riksförbund har dessutom

inkommit med protester mot bensinmonopols införande från cirka

35 droskägarsammanslutningar. I en till länsstyrelsen i Älvsborgs län

inkommen, till finansdepartementet överlämnad skrivelse lia vidare ett

20-tal bilstationer, expressbyråer m. m. protesterat mot det ifrågasatta

monopolet.

Ett 1,000-tal anställda vid de svenska standardbolagen och rederiaktiebolaget

Höggarn, Svensk-Engelska mineraloljeaktiebolaget och rederiaktiebolaget

Seino samt Svenska bensin- & petroleumaktiebolaget B. P. hemställa

att de sakkunnigas förslag örn ersättning till oljebolagens personal

måtte ändras så att såväl minimiåldern som det minsta antalet verksamhetsår

för ersättnings undfående väsentligt minskades. I bolagens tjänst

hade i allmänhet anställts mycket unga personer, varigenom åldersklasserna

under 25 år vore mycket talrikt företrädda bland de anställda. Vidare

hade några oljebolag etablerats först för några år sedan och därefter

varit under en hastig utveckling. Dessa bolags personal hade därför endast

innehaft sina befattningar under de första och mest arbetstyngda

organisationsåren utan att ur ersättningssynpunkt kunna tillgodoräkna

sig någon längre tjänstetid. Vidare hemställer ifrågavarande personal

örn avsevärd höjning av de av de sakkunniga föreslagna ersättningsbeloppen

och örn särskilda bidrag till dem, som till följd av stor försörjningsplikt

eller tyngande skatter, föranledda av tidigare tjänstinkomster, ej

bleve i stånd att bestrida dylika utgifter. I den mån engångsersättningar

skulle komma att fastställas, syntes det nödvändigt att dessa befriades

från statlig och kommunal inkomstbeskattning, vilken på dylika engångsbelopp

måste bliva alltför betungande. Ytterligare framhålles att de sakkunniga

icke föreslagit någon ersättning till de pensionärer, som genom

bolagens upphörande skulle förlora sina pensioner. Vidare vore det obilligt,

att de anställda, som uppnått många tjänstår, genom ett entledigande

avskures från möjligheten att i sinom tid erhålla pension. Ett 70-tal

tjänstemän vid aktiebolaget Naftasyndikat instämma häri samt påpeka,

att, då detta bolag etablerats 1930, med förslagets bestämmelse örn minst

fyra tjänstår, så gott som hela personalen skulle ställas utanför all ersättning

för förlorat arbete. De hemställa, att den i nuvarande bensinföretag

anställda personalen i största möjliga utsträckning måtte hållas ekonomiskt

skadeslös.

10 anställda vid Ostkustens petroleumaktiebolag i Kalmar hemställa i

en till kommerskollegium ställd skrift att, för den händelse statsmonopol

skulle införas och några av dem skulle bliva tvångspermitterade, pen
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

sionsförmåner måtte utgå till dem efter samma normer som till den militära

personal, som 1925 tvångsvis överfördes till övergångsstat.

Stockholms bensinhandlareförening protesterar mot monopol.

I till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län inkomna skrifter protestera

Göteborgs droskägareförening u. p. a., Göteborgs hyrverksaktiebolag

samt bensin- & oljehandlandeföreningen i Göteborg, i vilken sistnämnda

skrift ett 50-tal personer, huvudsakligen innehavare av tappstationer,

instämma, mot monopols införande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevJoU 1934:1 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till jordbrukets stödjande, dels Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till fö s. 79 i texten