Med förslag till visst tillägg till gällande tulltaxa
1934-03-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:237, Med förslag till visst tillägg till gällande tulltaxa
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
1
JNr 237.
''Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till visst tillägg
till gällande tulltaxa: given Stockholms slott den 9 mars 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Mili allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Fritjof Ekman.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen» Reg euten i statsrådet å Stockholms slott
den 9 mars 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller. Levinson. Vennerström. Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet fråga örn genomförande
av ett tillfälligt tullskydd för ammoniumsulfat samt anför därvid
följande:
Enligt gällande tulltaxa är ammoniumsulfat hänförligt till tulltaxenummer
203, (statistiskt nummer 305), fritt från tull.
I en den 8 oktober 1932 dagtecknad skrift har Stockholms Superfosfatfabriks
Aktiebolag gjort framställning örn åtgärder för beredande av marknadsskydd
till tryggande av bolagets avsättning av sina kväveprodukter på
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sand. Nr 2.''/7.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
den inhemska marknaden. Såsom skäl härför har anförts huvudsakligen
följande:
År 1932 hade medfört en oväntad stark ökning i det svenska jordbrukets
användning av ammoniumsulfat. Emellertid hade ökningen i konsuln
tionen till större delen täckts av importerad vara, vilken utbjudits till
ytterligt låga noteringar. Den svenska produktionen hade därför icke kunnat
vinna avsättning annat än till priser, som inneburit betydande förlust.
På grund av rådande osäkerhet ifråga örn konjunkturer och framtidsutsikter
syntes någon prisstabilisering ieke kunna förväntas inom den
närmaste framtiden.
Utsikterna för en internationell reglering av förhållandena inom denna
industrigren syntes ej heller vara stora. Läget å världsmarknaden för kväveprodukter
influerades i stor utsträckning av utsikterna för chilesalpeter.
Lagren av denna vara i amerikanska och europeiska hamnar vore enorma
och kunde skattas till en myckenhet, som motsvarade världskonsumtionen
under ett helt år i normala tider. Dessa ofantliga lager, till största delen
belånade i banker, utövade ett fruktansvärt tryck å hela kvävemarknaden.
För att i möjligaste mån söka motverka de ogynnsamma verkningarna
av dessa stora lager av chilesalpeter hade vissa stora kväveproducenter
i Europa träffat överenskommelse örn samarbete för reglering av
bland annat marknaden för ammoniumsulfat. Denna kartell omfattade
tillverkare i Tyskland, England, Polen. Norge, Belgien, Frankrike, Italien
och Holland. Ett icke ringa antal producenter stöde emellertid fortfarande
obundna av överenskommelsen och representerade med sin årliga
produktion av omkring 100,000 ton ammoniumsulfat en betydande osäker
hetsfaktor. Ej heller hade någon överenskommelse mellan de europeiska
tillverkarna av syntetiskt kväve och det stora chilesalpeterbolaget Cosach
uppnåtts, vartill komme den omständigheten, att chilenska staten själv
igångsatt egen brytning av chilesalpeter vid sidan av Cosach.
De svenska tillverkarna av ammoniumsulfat, sökandebolaget och Gas- &
Koksverkens Ekonomiska Förening, hade förhandlat med den nybildade
kartellen för att komma till en uppgörelse rörande avsättningsområde. Det
hade därvid visat sig, huru utomordentligt svårt det vöre för tillverkare
i ett land utan markuadsskydd för sina produkter att ernå avtal på drägliga
villkor med en utländsk kartell, som förfogade över väldiga finansiella
resurser och en stor produktion, som funne avsättning inom stora, genom
importförbud, tullar och kontingenteringsbestämmelser skyddade försäljningsområden.
En sådan kartell kunde därför utan kännbar förlust
sätta så lågt pris för varan å oskyddade marknader, att industrien i ett
sådant land måste nedlägga sin tillverkning.
Bolaget motsåge under förhandenvarande förhållanden marknadsutvecklingen
för kväveprodukterna med största oro; en tillverkning för vårsäsongen
1933 syntes förenad med allvarligaste ekonomiska risker. Då produktionen
av kvävegödselmedel varje år avsattes under en relativt kort tid.
februari—april, finge fabrikerna så gott som under tre fjärdedelar av året
arbeta på lager. De försäljningspris, som kunde utfås under den nämnda
korta vårsäsongen, bleve alltså utslagsgivande för årets ekonomiska resultat.
En fortsatt fabrikation innebure således en högst betydlig risk att vid
nästa vårsäsong bliva tvingad med förlust realisera inneliggande lager.
Bolagets tillverkningskostnader vore minst lika fördelaktiga som vid
modernaste utländska anläggningar, varför konkurrensen med dessa tillverkare
icke skulle möta några betänkligheter under lika kommersiella förhållanden.
3
Kungl. Maj;ts proposition nr 237.
Över framställningen Lava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen,
efter remiss, den 15 februari 1933 avgivit gemensamt utlåtande. Kommerskollegium
har därvid överlämnat ett av kollegium införskaffat yttrande
av den 31 december 1932 från Sveriges kemiska industrikontor. Därjämte
har generaltullstyrelsen yttrat sig i ärendet.
Sveriges kemiska industrikontor har till en början erinrat örn att priserna
å den svenska marknaden å utländska kväveprodukter läge långt under
de i respektive hemland gällande, vilket innebure en ren dumping, samt
därefter framhållit huvudsakligen följande:
Behovet av tullskydd för kväveindustrien och en del andra industrier
vore av helt annan natur än beträffande industrien i allmänhet. De senaste
årtiondenas storindustriella utveckling med sin massproduktion i allt
större produktionsenheter med alltmer komplicerad teknik, hade medfört
otillfredsställande avsättningsförhållanden, än mer skärpta genom den senaste
krisen. Konkurrensen, som under dylika förhållanden blivit en kraftmätning
mellan företag av betydande storlek, hade nödvändiggjort överenskommelser
örn reglering av priser och marknader, _s. k. kartellbildning.
För att vid en dylik kartells bildande erhålla förmånliga villkor beträffande
tilldelning av avsättningskvoter på såväl hemma- som utlandsmarknaden
fordrades, att hemmamarknaden vore skyddad mot dumping genom
ett väl avpassat tullskydd. En oskyddad industri hade mycket små utsikter
att vid kartellförhandlingar åt sig utverka några fördelar utan finge
finna sig i att den inhemska marknaden översvämmades av utländska
produkter till dumpingpriser. De flesta länders tullpolitik hade därför
gått ut på att stärka den inhemska industriens ställning genom tullskydd.
Vissa länder hade infört särskilda dumpingtullar, andra hade genom fasta
tullar sökt bereda erforderligt skydd. En åtgärd av det senare slaget syntes
vara den lämpligaste även i vårt land.
Någon risk att den inhemska industrien skulle utnyttja en enbart mot
dumping avsedd tull även vid tillfällen, då en sådan företeelse icke forekomme,
torde vara utesluten, enär priset på olika kväveprodukter alltid
vore beroende på priset på salpeterkväve; så länge chilesalpeter vöre tullfri
kunde eventuella tullar för övriga kväveprodukter icke utnyttjas utöver
en viss gräns. En tull skulle givetvis innebära en merbelastnmg, men
denna kunde icke anses oskäligt betungande, då den bomme att utgå
a priser, som vore hälften av det normala. Priserna skulle sannolikt sti<ra
betydligt mera, om konkurrensen från den svenska kväveindustriens
sida skulle upphöra. Ett nedläggande av kväveindustrien skulle få betvdelse
ej blott för prisläget å kväveprodukter för jordbruksandamal utan
även å landets försörjning av salpetersyra för sprängämnesindustrien. Da
den nuvarande situationen praktiskt taget omintetgjort den fria konkurrensen
inom detta industriområde, syntes ett marknadsskydd i lorm av
lämpligt avvägt tullskydd väl motiverat. Kontoret tillstyrkte därför pa det
livligaste vidtagande av åtgärd i denna riktning.
Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava i sitt utlåtande i ärendet
till en början lämnat en redogörelse för prisutvecklingen å ammoniumsulfat
från våren 1932 till tiden för avgivandet av utlåtandet 1''ebruan 1933,
varav framgår, att de under våren 1932 rådande priserna, omkring 8 kronor
50 öre för 100 kilogram eif svenska hamnar, till vilka de svenska tillver
-
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
karna måste ^försälja sin produktion för att icke bliva tvungna att
a iooiager’ ^ nyäl''et 1933 någ0t för^ttrats, i det att för leveranser
våren 1933 ett pris av 12 kronor för 100 kilogram banfritt tariffhamn
tillämpades. Ämbetsverken hava därefter erinrat örn den osedvanligt
stora konsumtionen av ammomumsulfat i Sverige under år 1932 och den
därigenom möjliggjorda avsättningen å den inhemska marknaden av den
ioq?Ska tlllverkningei1- 1 utlåtandet har vidare berörts utsikterna för år
1933 ävensom situationen å världsmarknaden för kväveprodukter vid ingången
av sistnämnda år, varvid såsom hinder för prisstabilisering anförts
dels ovissheten beträffande den roll, chilesalpetern kunde komma att spela
på kvävemarknaden, dels ock den på grund av tillkomsten i ett flertal europeiska
lander av stora fabriker för syntetisk kväveframställning orsakade
Överproduktionen inom denna industrigren. Ämbetsverken hava slutligen
under åberopande av den för kväveindustrien synnerligen allvarliga
situationen och med hänsyn till den stora vikten för vårt land, att luftkvävemdustrien
bibehölles och utvecklades, på det livligaste tillstyrkt vidtagande
av åtgärder till denna industris skydd. Därvid hava ämbetsverken anslutit
sig till det av Sveriges kemiska industrikontor framlagda förslaget
örn införande av ett lämpligt avvägt tullskydd, i vilket avseende ämbetsverken
föreslagit, att ammoniumsulfat skulle åsättas en tillfällig tull av
tre kronor för 100 kilogram att utgå under förslagsvis tre år.
Generaltullstyrelsen, som yttrat sig över framställningen allenast ur tulltekmsk
synpunkt, har föreslagit, att den ifrågasatta tullen upptages i en
särskild förordning med tillägg till gällande tulltaxa.
Förevarande fråga har därjämte vid 1932 och 1933 ars riksdagar varit
töremål för behandling.
Vid 1932 års riksdag väckta motioner (1:171 och 11:244) i syfte att en
u 1 å fem kronor för 100 kilogram skulle åsättas ammoniumsulfat avstyrktes
av bevillningsutskottet (betänkande nr 31) och föranledde ej heller
någon riksdagens åtgärd.
Frågan bragtes ånyo inför riksdagens prövning 1933, då i likalydande
motioner nr 101 i första kammaren och 195 i andra kammaren enahanda
yrkande som vid 1932 års riksdag framfördes. I betänkande nr 66 i anledning
av dessa motioner anförde bevillningsutskottet:
, 1 motion.erna lämnade uppgifterna angående prisutvecklingen beträf
iande
ammomumsuitat gave otvetydigt vid handen, att de priser, till vilka
å,den svenska marknaden avsatte denna vara,
m -Umer vad som kunde ans*s normalt. Då dessa priser nedsatts
anda till hälften ay de priser, till vilka de utländska tillverkarna försålt
an i eget land, kunde tvekan ej heller råda därom att här förelåge en
dumpingforeteelse. Ett tillfälligt marknadsskydd för den svenska tillverk
ningen på området vöre med de lämnade uppgifterna motiverat. Emellertid
måste yid bedömandet av frågan icke blott industriens utan även jordbrukets
intressen beaktas. For det svenska jordbruket, som alltjämt befunne
sig i ett synnerligen betryckt läge, skulle det otvivelaktigt innebära
5
Kungl. Majlis proposition nr 237.
en viss fördel, om jordbruket finge tillsvidare tillgodonjuta den under nuvarande
marknadsförhållanden inträdda prisbilligheten å ifrågavarande
viktiga gödselmedel. Efter övervägande av de olika intressen, som här
gjorde sig gällande, hade utskottet stannat vid den uppfattningen, att under
förhandenvarande förhållanden större hänsyn finge tagas till jordbrukets
än till kväveindustriens intressen. Utskottet hade sålunda funnit
sig böra avstyrka det föreliggande förslaget örn införande av tull å ammoniumsulfat.
Utskottet erinrade emellertid i detta sammanhang, att den
inhemska kväveindustriens fortbestånd vore av betydelse såväl för sprängämnestillverkning
som för jordbruksändamål, särskilt i händelse av avspärrning
av tillförseln genom krigiska förvecklingar. Ur synpunkten av
vår försvarsberedskap på detta område borde därför enligt utskottets uppfattning
en närmare undersökning verkställas rörande möjligheten av att
genom anslag eller på annat sätt bereda den inhemska kväveindustrien
det stöd, varav densamma kunde äga behov till följd av eventuellt fortsatt
dumping från utlandets sida på den svenska marknaden.
Betänkandet utmynnade i en hemställan, att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Bada kamrarna biföllo utskottets hemställan.
I fråga örn utvecklingen å ammoniumsulfatmarknaden under tiden efter
avgivandet av kommerskollegii och lantbruksstyrelsens utlåtande den 15
februari 1933 hava i en inom kommerskollegium den 3 mars 1934 upprättad
promemoria följande upplysningar meddelats.
Det av ämbetsverken i förenämnda yttrande angivna konsumentpriset
av 12 kronor för 100 kilogram ammoniumsulfat banfritt tariffhamn, vilket
fastställts av de svenska tillverkarna för leveranser vårsäsongen 1933, hade
snart nog måst sänkas till 11 kronor 50 öre. Medelförsäljningspriset för
1933 torde hava stannat vid 9 kronor 50 öre för 100 kilogram, inklusive säckemballage,
banfritt Ljungaverk, motsvarande 11 kronor banfritt tariffhamn.
Resultatet av den svenska vårsäsongen 1933 hade blivit ogynnsamt för
den inhemska produktionen, ehuru något bättre än föregående år.
För närvarande trycktes prisläget i Sverige av utländska utbud till priser,
som alltjämt måste betecknas som dumpingartade.
Den europeiska kvävekonventionen vore icke på långt när tillräckligt
stark för att behärska produktionen och därigenom kunna reglera marknadspriserna.
Utom konventionen stående verk på kontinenten hade vid
vårsäsongens början under februari månad 1934 erbjudit svenska importörer
ammoniumsulfat till priser, som i stort sett läge på samma låga
nivå som vid motsvarande tidpunkt förra året, måhända en obetydlighet
högre. Därtill komme, att japansk vara börjat icke blott erbjudas, utan
faktiskt även distribueras från Nordsjöhamnar till samma eller lägre
pris och därjämte såldes med prisfallsgaranti. Till Hamburg hade sålunda
för någon tid sedan inkommit en japansk ångare med cirka 8,000
ton ammoniumsulfat, vilken vara nu såldes ut till Östersjöländerna och
distribuerades med små motorseglare. Do senaste veckorna bade till syd
-
6
Kungl. Majlis proposition nr 237.
Departements
chefen.
svenska hamnar sålts japansk vara till en uppskattad kvantitet av bortåt
2,000 ton, varav en del redan hade inkommit.
Prisnivån för utländska offerter hade vid årsskiftet 1933/1934 legat i
ungefär 11 å 12 svenska kronor för 100 kilogram eif svensk hamn. Den
senaste tidens offerter hade rört sig omkring 124 sh. 6 d per ton, motsvarande
i svenskt mynt cirka 12 kronor 10 öre för 100 kilogram eif sydsvensk
hamn för tysk, polsk och japansk vara. Till jordbrukare i Skåne hade
försäljningar av importvara på sista tiden gjorts till så lågt pris sou!
12 kronor 75 öre för 100 kilogram.
Till jämförelse kunde nämnas, att konsumentpriset å ammoniumsulfat i
Tyskland och Polen hölles betydligt högre; de tyska respektive polska inlandsnoteringarna
vore Mark 15.33 respektive zloty 30.45, allt för 100 kilogram.
Dessa priser motsvarades av 23 kronor 38 öre (markkurs 152.so)
respektive 22 kronor 23 öre (zlotykurs 73: —).
De svenska tillverkarna av ammoniumsulfat tillämpade för vårsäsongen
1934 tillsvidare ett konsumentpris av 13 kronor för 100 kilogram (banfritt
tariff hamn), motsvarande 63 öre för kilogram kväve. Några egentliga försäljningar
hade ännu icke kommit till stånd på basis av detta pris, som med
hänsyn till den utländska konkurrensen sannolikt måste avsevärt sänkas.
Motsvarande prisnotering å chilesalpeter vore för närvarande 17 kronor
35 öre för 100 kilogram, motsvarande 1 krona 12 öre för kilogram kväve.
Med användande av gängse värderelation mellan kväve i ammoniumsulfat
och kväve i chilesalpeter, minst 70 procent, skulle det förra för .närvarande
vara värt minst 78 öre för kilogram i stället för 63 öre eller det
eventuellt ännu lägre pris, som kunde erhållas.
Med anledning av den alltjämt ogynnsamma prisnivån samt ovissheten
örn marknadsutvecklingen torde tillverkningen av ammoniumsulfat vid
Ljungaverk under senare delen av 1933 hava inskränkts till mindre än
hälften av fabrikens kapacitet. Ovisst vore örn ytterligare inskränkningar
skulle bliva erforderliga eller örn tillverkningen helt komme att nedläggas.
Av det ovan anförda framgår, att den svenska marknaden å ammoniumsulfat
alltjämt i likhet med vad som varit fallet de närmast föregående
åren är utsatt för starkt pristryckande utbud från de stora utländska
tillverkarna av denna vara, vilka här kunna avsätta sin överskottsproduktion
till priser, vida understigande dem, som kunna erbjudas å vederbörande
hemmamarknader, samt att den svenska tillverkningen av ifrågavarande
varuslag i anledning härav avsevärt nedgått och måhända helt
äventyras, därest icke nödigt skydd nu åvägabringas.
Såsom bevillningsutskottet vid föregående års riksdag i sitt betänkande
nr 66 uttalat, har den inhemska kväveindustriens fortbestånd betydelse
såväl för sprängämnestillverkning som för jordbruksändamål, särskilt
i händelse av avspärrning till följd av krigiska förvecklingar. Ett
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
tillgodoseende i enlighet med utskottets åsikt ur synpunkten av vår försvarsberedskap
av denna industris behov av understöd genom anslag eller
på annat liknande sätt lärer icke vara tillräckligt. Jordbrukets intressen
av bibehållandet av denna industriella verksamhet torde vara fullt ut
jämförbara med ovanberörda försvarspolitiska synpunkt. Ett genomförande
av tull på sätt, jag bar för avsikt att föreslå, bomme måhända att
för lantbruket för närvarande innebära en obetydlig merkostnad, men
denna olägenhet lärer icke kunna jämföras med dem, som skulle uppstå,
därest den ifrågavarande svenska industrien bleve nödsakad att nedlägga
sin verksamhet. De utländska tillverkarna skulle i sådant fall med
största säkerhet icke dröja att genomföra en prishöjning å ammoniumsulfat
i långt högre grad än det av mig ifrågasatta tullskyddet må komma
att medföra. Då förslaget därjämte avser en begränsning av tullskyddet
till en tid av tre år, blir den föreslagna anordningen icke definitiv,
utan frågan lärer efter utgången av denna lid få tagas under förnyat
övervägande. Skulle det därvid visa sig, att den nu ifrågasatta
anordningeii icke biiedfÖrt''de Verkningar för industrien, sorn avsetts med
densamma, eller att de jordbruket åsamkade olägenheterna varit alltför
betydande, står möjligheten öppen att belt eller delvis återgå till nu
gällande förhållanden.
Jag föreslår alltså införandet av ett tillfälligt tullskydd för ammoniumsulfat
att gälla för en tid av tre år från dagen för ikraftträdandet, som
torde böra bestämmas av Kungl. Majit.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen besluta,
att för en tid av tre år från och med den dag, som
av Kungl. Majit bestämmes, vid införsel från utlandet
av nedannämnda vara skall utgå följande tull,
nämligen:
Tull-
Statis-
Tull lör
taxe- 1
tiskt
Varuslag
100 kg
nr i
nr
j kronor
1
ur 203
505
i
Ammoniumsulfat ................ N 3: —
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1934:404 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 237 med förslag till visst tillägg till gällande tulltaxa. a1 i texten
- BevU 1934:64 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 237 med förslag till visst s. 1 i texten
- BevU 1934:59 Betänkande, i anledning av Kungl. Martts proposition nr 237 med förslag till visst tillägg till gällande tulltaxa jämte väckta motioner örn tull å ammoniumsulfa s. 1 i texten