Sök i Ratio Lex

Med förslag till visst tillägg till gällande tulltaxa

1934-03-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:237, Med förslag till visst tillägg till gällande tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

1

JNr 237.

''Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till visst tillägg

till gällande tulltaxa: given Stockholms slott den 9 mars 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Mili allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen» Reg euten i statsrådet å Stockholms slott

den 9 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller. Levinson. Vennerström. Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet fråga örn genomförande

av ett tillfälligt tullskydd för ammoniumsulfat samt anför därvid

följande:

Enligt gällande tulltaxa är ammoniumsulfat hänförligt till tulltaxenummer

203, (statistiskt nummer 305), fritt från tull.

I en den 8 oktober 1932 dagtecknad skrift har Stockholms Superfosfatfabriks

Aktiebolag gjort framställning örn åtgärder för beredande av marknadsskydd

till tryggande av bolagets avsättning av sina kväveprodukter på

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sand. Nr 2.''/7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

den inhemska marknaden. Såsom skäl härför har anförts huvudsakligen

följande:

År 1932 hade medfört en oväntad stark ökning i det svenska jordbrukets

användning av ammoniumsulfat. Emellertid hade ökningen i konsuln

tionen till större delen täckts av importerad vara, vilken utbjudits till

ytterligt låga noteringar. Den svenska produktionen hade därför icke kunnat

vinna avsättning annat än till priser, som inneburit betydande förlust.

På grund av rådande osäkerhet ifråga örn konjunkturer och framtidsutsikter

syntes någon prisstabilisering ieke kunna förväntas inom den

närmaste framtiden.

Utsikterna för en internationell reglering av förhållandena inom denna

industrigren syntes ej heller vara stora. Läget å världsmarknaden för kväveprodukter

influerades i stor utsträckning av utsikterna för chilesalpeter.

Lagren av denna vara i amerikanska och europeiska hamnar vore enorma

och kunde skattas till en myckenhet, som motsvarade världskonsumtionen

under ett helt år i normala tider. Dessa ofantliga lager, till största delen

belånade i banker, utövade ett fruktansvärt tryck å hela kvävemarknaden.

För att i möjligaste mån söka motverka de ogynnsamma verkningarna

av dessa stora lager av chilesalpeter hade vissa stora kväveproducenter

i Europa träffat överenskommelse örn samarbete för reglering av

bland annat marknaden för ammoniumsulfat. Denna kartell omfattade

tillverkare i Tyskland, England, Polen. Norge, Belgien, Frankrike, Italien

och Holland. Ett icke ringa antal producenter stöde emellertid fortfarande

obundna av överenskommelsen och representerade med sin årliga

produktion av omkring 100,000 ton ammoniumsulfat en betydande osäker

hetsfaktor. Ej heller hade någon överenskommelse mellan de europeiska

tillverkarna av syntetiskt kväve och det stora chilesalpeterbolaget Cosach

uppnåtts, vartill komme den omständigheten, att chilenska staten själv

igångsatt egen brytning av chilesalpeter vid sidan av Cosach.

De svenska tillverkarna av ammoniumsulfat, sökandebolaget och Gas- &

Koksverkens Ekonomiska Förening, hade förhandlat med den nybildade

kartellen för att komma till en uppgörelse rörande avsättningsområde. Det

hade därvid visat sig, huru utomordentligt svårt det vöre för tillverkare

i ett land utan markuadsskydd för sina produkter att ernå avtal på drägliga

villkor med en utländsk kartell, som förfogade över väldiga finansiella

resurser och en stor produktion, som funne avsättning inom stora, genom

importförbud, tullar och kontingenteringsbestämmelser skyddade försäljningsområden.

En sådan kartell kunde därför utan kännbar förlust

sätta så lågt pris för varan å oskyddade marknader, att industrien i ett

sådant land måste nedlägga sin tillverkning.

Bolaget motsåge under förhandenvarande förhållanden marknadsutvecklingen

för kväveprodukterna med största oro; en tillverkning för vårsäsongen

1933 syntes förenad med allvarligaste ekonomiska risker. Då produktionen

av kvävegödselmedel varje år avsattes under en relativt kort tid.

februari—april, finge fabrikerna så gott som under tre fjärdedelar av året

arbeta på lager. De försäljningspris, som kunde utfås under den nämnda

korta vårsäsongen, bleve alltså utslagsgivande för årets ekonomiska resultat.

En fortsatt fabrikation innebure således en högst betydlig risk att vid

nästa vårsäsong bliva tvingad med förlust realisera inneliggande lager.

Bolagets tillverkningskostnader vore minst lika fördelaktiga som vid

modernaste utländska anläggningar, varför konkurrensen med dessa tillverkare

icke skulle möta några betänkligheter under lika kommersiella förhållanden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj;ts proposition nr 237.

Över framställningen Lava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen,

efter remiss, den 15 februari 1933 avgivit gemensamt utlåtande. Kommerskollegium

har därvid överlämnat ett av kollegium införskaffat yttrande

av den 31 december 1932 från Sveriges kemiska industrikontor. Därjämte

har generaltullstyrelsen yttrat sig i ärendet.

Sveriges kemiska industrikontor har till en början erinrat örn att priserna

å den svenska marknaden å utländska kväveprodukter läge långt under

de i respektive hemland gällande, vilket innebure en ren dumping, samt

därefter framhållit huvudsakligen följande:

Behovet av tullskydd för kväveindustrien och en del andra industrier

vore av helt annan natur än beträffande industrien i allmänhet. De senaste

årtiondenas storindustriella utveckling med sin massproduktion i allt

större produktionsenheter med alltmer komplicerad teknik, hade medfört

otillfredsställande avsättningsförhållanden, än mer skärpta genom den senaste

krisen. Konkurrensen, som under dylika förhållanden blivit en kraftmätning

mellan företag av betydande storlek, hade nödvändiggjort överenskommelser

örn reglering av priser och marknader, _s. k. kartellbildning.

För att vid en dylik kartells bildande erhålla förmånliga villkor beträffande

tilldelning av avsättningskvoter på såväl hemma- som utlandsmarknaden

fordrades, att hemmamarknaden vore skyddad mot dumping genom

ett väl avpassat tullskydd. En oskyddad industri hade mycket små utsikter

att vid kartellförhandlingar åt sig utverka några fördelar utan finge

finna sig i att den inhemska marknaden översvämmades av utländska

produkter till dumpingpriser. De flesta länders tullpolitik hade därför

gått ut på att stärka den inhemska industriens ställning genom tullskydd.

Vissa länder hade infört särskilda dumpingtullar, andra hade genom fasta

tullar sökt bereda erforderligt skydd. En åtgärd av det senare slaget syntes

vara den lämpligaste även i vårt land.

Någon risk att den inhemska industrien skulle utnyttja en enbart mot

dumping avsedd tull även vid tillfällen, då en sådan företeelse icke forekomme,

torde vara utesluten, enär priset på olika kväveprodukter alltid

vore beroende på priset på salpeterkväve; så länge chilesalpeter vöre tullfri

kunde eventuella tullar för övriga kväveprodukter icke utnyttjas utöver

en viss gräns. En tull skulle givetvis innebära en merbelastnmg, men

denna kunde icke anses oskäligt betungande, då den bomme att utgå

a priser, som vore hälften av det normala. Priserna skulle sannolikt sti<ra

betydligt mera, om konkurrensen från den svenska kväveindustriens

sida skulle upphöra. Ett nedläggande av kväveindustrien skulle få betvdelse

ej blott för prisläget å kväveprodukter för jordbruksandamal utan

även å landets försörjning av salpetersyra för sprängämnesindustrien. Da

den nuvarande situationen praktiskt taget omintetgjort den fria konkurrensen

inom detta industriområde, syntes ett marknadsskydd i lorm av

lämpligt avvägt tullskydd väl motiverat. Kontoret tillstyrkte därför pa det

livligaste vidtagande av åtgärd i denna riktning.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava i sitt utlåtande i ärendet

till en början lämnat en redogörelse för prisutvecklingen å ammoniumsulfat

från våren 1932 till tiden för avgivandet av utlåtandet 1''ebruan 1933,

varav framgår, att de under våren 1932 rådande priserna, omkring 8 kronor

50 öre för 100 kilogram eif svenska hamnar, till vilka de svenska tillver
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

karna måste ^försälja sin produktion för att icke bliva tvungna att

a iooiager’ ^ nyäl''et 1933 någ0t för^ttrats, i det att för leveranser

våren 1933 ett pris av 12 kronor för 100 kilogram banfritt tariffhamn

tillämpades. Ämbetsverken hava därefter erinrat örn den osedvanligt

stora konsumtionen av ammomumsulfat i Sverige under år 1932 och den

därigenom möjliggjorda avsättningen å den inhemska marknaden av den

ioq?Ska tlllverkningei1- 1 utlåtandet har vidare berörts utsikterna för år

1933 ävensom situationen å världsmarknaden för kväveprodukter vid ingången

av sistnämnda år, varvid såsom hinder för prisstabilisering anförts

dels ovissheten beträffande den roll, chilesalpetern kunde komma att spela

på kvävemarknaden, dels ock den på grund av tillkomsten i ett flertal europeiska

lander av stora fabriker för syntetisk kväveframställning orsakade

Överproduktionen inom denna industrigren. Ämbetsverken hava slutligen

under åberopande av den för kväveindustrien synnerligen allvarliga

situationen och med hänsyn till den stora vikten för vårt land, att luftkvävemdustrien

bibehölles och utvecklades, på det livligaste tillstyrkt vidtagande

av åtgärder till denna industris skydd. Därvid hava ämbetsverken anslutit

sig till det av Sveriges kemiska industrikontor framlagda förslaget

örn införande av ett lämpligt avvägt tullskydd, i vilket avseende ämbetsverken

föreslagit, att ammoniumsulfat skulle åsättas en tillfällig tull av

tre kronor för 100 kilogram att utgå under förslagsvis tre år.

Generaltullstyrelsen, som yttrat sig över framställningen allenast ur tulltekmsk

synpunkt, har föreslagit, att den ifrågasatta tullen upptages i en

särskild förordning med tillägg till gällande tulltaxa.

Förevarande fråga har därjämte vid 1932 och 1933 ars riksdagar varit

töremål för behandling.

Vid 1932 års riksdag väckta motioner (1:171 och 11:244) i syfte att en

u 1 å fem kronor för 100 kilogram skulle åsättas ammoniumsulfat avstyrktes

av bevillningsutskottet (betänkande nr 31) och föranledde ej heller

någon riksdagens åtgärd.

Frågan bragtes ånyo inför riksdagens prövning 1933, då i likalydande

motioner nr 101 i första kammaren och 195 i andra kammaren enahanda

yrkande som vid 1932 års riksdag framfördes. I betänkande nr 66 i anledning

av dessa motioner anförde bevillningsutskottet:

, 1 motion.erna lämnade uppgifterna angående prisutvecklingen beträf
iande

ammomumsuitat gave otvetydigt vid handen, att de priser, till vilka

å,den svenska marknaden avsatte denna vara,

m -Umer vad som kunde ans*s normalt. Då dessa priser nedsatts

anda till hälften ay de priser, till vilka de utländska tillverkarna försålt

an i eget land, kunde tvekan ej heller råda därom att här förelåge en

dumpingforeteelse. Ett tillfälligt marknadsskydd för den svenska tillverk

ningen på området vöre med de lämnade uppgifterna motiverat. Emellertid

måste yid bedömandet av frågan icke blott industriens utan även jordbrukets

intressen beaktas. For det svenska jordbruket, som alltjämt befunne

sig i ett synnerligen betryckt läge, skulle det otvivelaktigt innebära

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition nr 237.

en viss fördel, om jordbruket finge tillsvidare tillgodonjuta den under nuvarande

marknadsförhållanden inträdda prisbilligheten å ifrågavarande

viktiga gödselmedel. Efter övervägande av de olika intressen, som här

gjorde sig gällande, hade utskottet stannat vid den uppfattningen, att under

förhandenvarande förhållanden större hänsyn finge tagas till jordbrukets

än till kväveindustriens intressen. Utskottet hade sålunda funnit

sig böra avstyrka det föreliggande förslaget örn införande av tull å ammoniumsulfat.

Utskottet erinrade emellertid i detta sammanhang, att den

inhemska kväveindustriens fortbestånd vore av betydelse såväl för sprängämnestillverkning

som för jordbruksändamål, särskilt i händelse av avspärrning

av tillförseln genom krigiska förvecklingar. Ur synpunkten av

vår försvarsberedskap på detta område borde därför enligt utskottets uppfattning

en närmare undersökning verkställas rörande möjligheten av att

genom anslag eller på annat sätt bereda den inhemska kväveindustrien

det stöd, varav densamma kunde äga behov till följd av eventuellt fortsatt

dumping från utlandets sida på den svenska marknaden.

Betänkandet utmynnade i en hemställan, att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd. Bada kamrarna biföllo utskottets hemställan.

I fråga örn utvecklingen å ammoniumsulfatmarknaden under tiden efter

avgivandet av kommerskollegii och lantbruksstyrelsens utlåtande den 15

februari 1933 hava i en inom kommerskollegium den 3 mars 1934 upprättad

promemoria följande upplysningar meddelats.

Det av ämbetsverken i förenämnda yttrande angivna konsumentpriset

av 12 kronor för 100 kilogram ammoniumsulfat banfritt tariffhamn, vilket

fastställts av de svenska tillverkarna för leveranser vårsäsongen 1933, hade

snart nog måst sänkas till 11 kronor 50 öre. Medelförsäljningspriset för

1933 torde hava stannat vid 9 kronor 50 öre för 100 kilogram, inklusive säckemballage,

banfritt Ljungaverk, motsvarande 11 kronor banfritt tariffhamn.

Resultatet av den svenska vårsäsongen 1933 hade blivit ogynnsamt för

den inhemska produktionen, ehuru något bättre än föregående år.

För närvarande trycktes prisläget i Sverige av utländska utbud till priser,

som alltjämt måste betecknas som dumpingartade.

Den europeiska kvävekonventionen vore icke på långt när tillräckligt

stark för att behärska produktionen och därigenom kunna reglera marknadspriserna.

Utom konventionen stående verk på kontinenten hade vid

vårsäsongens början under februari månad 1934 erbjudit svenska importörer

ammoniumsulfat till priser, som i stort sett läge på samma låga

nivå som vid motsvarande tidpunkt förra året, måhända en obetydlighet

högre. Därtill komme, att japansk vara börjat icke blott erbjudas, utan

faktiskt även distribueras från Nordsjöhamnar till samma eller lägre

pris och därjämte såldes med prisfallsgaranti. Till Hamburg hade sålunda

för någon tid sedan inkommit en japansk ångare med cirka 8,000

ton ammoniumsulfat, vilken vara nu såldes ut till Östersjöländerna och

distribuerades med små motorseglare. Do senaste veckorna bade till syd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 237.

Departements
chefen.

svenska hamnar sålts japansk vara till en uppskattad kvantitet av bortåt

2,000 ton, varav en del redan hade inkommit.

Prisnivån för utländska offerter hade vid årsskiftet 1933/1934 legat i

ungefär 11 å 12 svenska kronor för 100 kilogram eif svensk hamn. Den

senaste tidens offerter hade rört sig omkring 124 sh. 6 d per ton, motsvarande

i svenskt mynt cirka 12 kronor 10 öre för 100 kilogram eif sydsvensk

hamn för tysk, polsk och japansk vara. Till jordbrukare i Skåne hade

försäljningar av importvara på sista tiden gjorts till så lågt pris sou!

12 kronor 75 öre för 100 kilogram.

Till jämförelse kunde nämnas, att konsumentpriset å ammoniumsulfat i

Tyskland och Polen hölles betydligt högre; de tyska respektive polska inlandsnoteringarna

vore Mark 15.33 respektive zloty 30.45, allt för 100 kilogram.

Dessa priser motsvarades av 23 kronor 38 öre (markkurs 152.so)

respektive 22 kronor 23 öre (zlotykurs 73: —).

De svenska tillverkarna av ammoniumsulfat tillämpade för vårsäsongen

1934 tillsvidare ett konsumentpris av 13 kronor för 100 kilogram (banfritt

tariff hamn), motsvarande 63 öre för kilogram kväve. Några egentliga försäljningar

hade ännu icke kommit till stånd på basis av detta pris, som med

hänsyn till den utländska konkurrensen sannolikt måste avsevärt sänkas.

Motsvarande prisnotering å chilesalpeter vore för närvarande 17 kronor

35 öre för 100 kilogram, motsvarande 1 krona 12 öre för kilogram kväve.

Med användande av gängse värderelation mellan kväve i ammoniumsulfat

och kväve i chilesalpeter, minst 70 procent, skulle det förra för .närvarande

vara värt minst 78 öre för kilogram i stället för 63 öre eller det

eventuellt ännu lägre pris, som kunde erhållas.

Med anledning av den alltjämt ogynnsamma prisnivån samt ovissheten

örn marknadsutvecklingen torde tillverkningen av ammoniumsulfat vid

Ljungaverk under senare delen av 1933 hava inskränkts till mindre än

hälften av fabrikens kapacitet. Ovisst vore örn ytterligare inskränkningar

skulle bliva erforderliga eller örn tillverkningen helt komme att nedläggas.

Av det ovan anförda framgår, att den svenska marknaden å ammoniumsulfat

alltjämt i likhet med vad som varit fallet de närmast föregående

åren är utsatt för starkt pristryckande utbud från de stora utländska

tillverkarna av denna vara, vilka här kunna avsätta sin överskottsproduktion

till priser, vida understigande dem, som kunna erbjudas å vederbörande

hemmamarknader, samt att den svenska tillverkningen av ifrågavarande

varuslag i anledning härav avsevärt nedgått och måhända helt

äventyras, därest icke nödigt skydd nu åvägabringas.

Såsom bevillningsutskottet vid föregående års riksdag i sitt betänkande

nr 66 uttalat, har den inhemska kväveindustriens fortbestånd betydelse

såväl för sprängämnestillverkning som för jordbruksändamål, särskilt

i händelse av avspärrning till följd av krigiska förvecklingar. Ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

tillgodoseende i enlighet med utskottets åsikt ur synpunkten av vår försvarsberedskap

av denna industris behov av understöd genom anslag eller

på annat liknande sätt lärer icke vara tillräckligt. Jordbrukets intressen

av bibehållandet av denna industriella verksamhet torde vara fullt ut

jämförbara med ovanberörda försvarspolitiska synpunkt. Ett genomförande

av tull på sätt, jag bar för avsikt att föreslå, bomme måhända att

för lantbruket för närvarande innebära en obetydlig merkostnad, men

denna olägenhet lärer icke kunna jämföras med dem, som skulle uppstå,

därest den ifrågavarande svenska industrien bleve nödsakad att nedlägga

sin verksamhet. De utländska tillverkarna skulle i sådant fall med

största säkerhet icke dröja att genomföra en prishöjning å ammoniumsulfat

i långt högre grad än det av mig ifrågasatta tullskyddet må komma

att medföra. Då förslaget därjämte avser en begränsning av tullskyddet

till en tid av tre år, blir den föreslagna anordningen icke definitiv,

utan frågan lärer efter utgången av denna lid få tagas under förnyat

övervägande. Skulle det därvid visa sig, att den nu ifrågasatta

anordningeii icke biiedfÖrt''de Verkningar för industrien, sorn avsetts med

densamma, eller att de jordbruket åsamkade olägenheterna varit alltför

betydande, står möjligheten öppen att belt eller delvis återgå till nu

gällande förhållanden.

Jag föreslår alltså införandet av ett tillfälligt tullskydd för ammoniumsulfat

att gälla för en tid av tre år från dagen för ikraftträdandet, som

torde böra bestämmas av Kungl. Majit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen besluta,

att för en tid av tre år från och med den dag, som

av Kungl. Majit bestämmes, vid införsel från utlandet

av nedannämnda vara skall utgå följande tull,

nämligen:

Tull-

Statis-

Tull lör

taxe- 1

tiskt

Varuslag

100 kg

nr i

nr

j kronor

1

ur 203

505

i

Ammoniumsulfat ................ N 3: —

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:404 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 237 med förslag till visst tillägg till gällande tulltaxa. a1 i texten
  2. BevU 1934:64 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 237 med förslag till visst s. 1 i texten
  3. BevU 1934:59 Betänkande, i anledning av Kungl. Martts proposition nr 237 med förslag till visst tillägg till gällande tulltaxa jämte väckta motioner örn tull å ammoniumsulfa s. 1 i texten