Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) om moderskapsunderstöd
1934-03-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:251, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) om moderskapsunderstöd
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
1
Nr 251.
Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 26 juni 1931 (nr 281) om moderskapsunderstöd;
given Stockholms slott den 9 mars 1934.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 §
förordningen den 26 juni 1931 om moderskapsunderstöd.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 251,
532 31
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
Förslag
till
lörordning angående ändrad lydelse av G § förordningen den 26 juni 1931
(nr 281) om moderskapsunderstöd.
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 26 juni 1931 om moderskapsunderstöd
skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
6§-
Havande kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd,
bör själv eller genom annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden.
Ansökan, som inkommit senare än å tionde dagen efter barnsbörden, må bifallas
allenast för så vitt särskilda omständigheter äro för handen, såsom
att behov av understöd ej tidigare förelegat. Göres ansökan senare än å
sextionde dagen efter barnsbörden, må den icke upptagas till prövning.
I samband---- sistnämnda kassa.
Vad i---tredje stycket.
Denna förordning träder omedelbart i kraft och skall jämväl äga tillämpning
beträffande ansökan örn moderskapsunderstöd, vilken dessförinnan inkommit
till vederbörande sjukkassa.
Kungl. Majas proposition nr 25K
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 9 mars 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Möller anför:
Gällande bestämmelser rörande moderskapsunderstöd äro meddelade i
Kungl. Maj:ts förordning den 26 juni 1931 (nr 281) örn moderskapsunderstöd.
Bestämmelserna innehålla bland annat följande.
Moderskapsunderstöd utgår till kvinna, som till lindrande av de med
barnsbörd förenade kostnader är i behov därav (1 §). I regel utgår understöd
under högst 30 dagar, i allmänhet med en krona örn dagen (3 och 4 §§).
Understödet bestrides av statsmedel. Rätten till understöd prövas och understöd
utbetalas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, dock
att lokalsjukkassa kan för centralsjukkassans räkning handhava denna uppgift.
Ersättning för utgivna understöd äger centralsjukkassan att kvartalsvis
utbekomma av socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet för erkända sjukkassor
(5 §). Havande kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd,
skall själv eller genom annan göra ansökan därom i god tid före
barnsbörden (6 § första stycket, punkt 1). Ansökan, som inkommit senare
än å sextionde dagen före barnsbörden, må bifallas allenast för så vitt särskilda
omständigheter äro för handen, såsom att nedkomsten inträffat tidigare
än skäligen kunnat förväntas eller att behov av understöd ej tidigare förelegat
(6 § första stycket, punkt 2). Göres ansökan senare än å sextionde
dagen efter barnsbörden, må den icke upptagas till prövning (6 § första
stycket, punkt 3). Då ansökan örn understöd inkommit till behörig sjukkassa,
skall denna lämna kvinnan anvisning för erhållande av råd och upplysningar
rörande vad hon har att iakttaga med avseende å dels egen vård
under havandeskapet, i samband med förlossningen och under tiden därefter,
dels ock barnets skötsel. Understöd må ej utbetalas, förrän till sjukkassan
inkommit intyg, att kvinnan fött barn (7 §).
I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 30 januari 1934 dagtecknad skrift har
Bohuslän—Hallands erkända centralsjukkassa anhållit, att den tid, inom vilken
ansökan om moderskapsunderstöd enligt omförmälda bestämmelser i vanliga
fall senast skulle vara ingiven för att ansökningen skulle kunna bifallas,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
måtte förlängas med 45 dagar och alltså bestämmas till 15 dagar före barnsbörden.
Till stöd härför har sjukkassan anfört i huvudsak följande.
Sjukkassans verksamhet med utbetalande av moderskapsunderstöd hade
tagit sin början i juli månad 1933 och därefter fått stor omfattning. Sålunda
hade under nämnda år till kassan inkommit 1,172 ansökningar örn dylikt
understöd, av vilka under året behandlats 897. Kassan hade genom cirkulär
till vissa lokalkassor och ombud samt genom meddelanden i tidningspressen
och på annat sätt sökt sprida kännedom örn gällande bestämmelser
rörande moderskapsunderstöd. Det oaktat hade ansökningarna örn understöd
i stor utsträckning inkommit först långt efter den i förordningen föreskrivna
ansökningstiden, i många fall först efter det barnsbörden ägt rum.
Anledningen härtill syntes i allmänhet vara den, att vederbörande moder
först vid barnsbördstillfället genom barnmorskan erhölle kännedom örn möjligheterna
till utbekommande av understöd.
Då en sträng tillämpning av gällande bestämmelser skulle kunna leda till
att ett betydande antal — troligen minst 50 % — av de mödrar, som vore i
behov av understöd, bomme att gå miste härom samt förordningen därigenom
icke skulle medföra den nytta, som avsetts, syntes förordningen böra ändras
därhän, att tiden, då ansökan senast skulle vara ingiven, bestämdes till
15 dagar före barnsbörden. Denna tid vore fullt tillräcklig för verkställande
av erforderlig utredning i ämnet, vadan även med en dylik tidsbestämning
understödet borde kunna utbetalas omedelbart efter det intyg örn barnsbörden
inkommit till kassan.
Över förevarande framställning har socialstyrelsen, efter hörande av sociala
rådets sektion för det statsunderstödda sjukkasseväsendet (den s. k. sjukkassenämnden),
avgivit infordrat utlåtande den 26 februari 1934 samt därvid
tillika i avskrift överlämnat två till styrelsen ingivna skrivelser i förevarande
ämne jämte yttrande över en av dessa.
Den ena av skrivelserna är ingiven av Stockholms stads barnavårdsnämnd.
Häri anföres bland annat, att de ogifta mödrarna i Stockholm först genom
de för barnen förordnade barnavårdsmännen erhölle kännedom örn sin rätt
till moderskapsunderstöd, att barnavårdsmän i allmänhet icke förordnades
så tidigt som 60 dagar före barnsbörden samt att därför för närvarande
högst en fjärdedel av dessa mödrar kunde inom föreskriven tid ingiva ansökan
örn understöd. Barnavårdsnämnden har därför hemställt örn vidtagande
av lämpliga åtgärder till förhindrande av att obemedlade kvinnor
av okunnighet örn gällande bestämmelser ginge miste om dem tillkommande
understöd. I yttrande över denna framställning bär styrelsen för Stockholms
erkända centralsjukkassa förordat, att som giltigt skäl för bifall till senare
än 60 dagar före barnsbörden inlämnad ansökan måtte gälla sökandens tidigare
obekantskap med förordningen.
Den andra framställningen är ingiven av styrelsen för Skånes erkända
centralsjukkassa. Kassan anför, att av de till kassan inkomna ansökningarna
örn moderskapsunderstöd i regel minst två tredjedelar avslagits med hänsyn
till att desamma inkommit senare än 60 dagar före barnsbörden. Angående
anledningen härtill uppger kassan, att ett stort antal av barnaföderskorna
icke ville ge sig tillkänna någon längre tid före förlossningen och därför
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
underläte att anmäla sig hos kassan, oaktat de merendels vore i mycket
stort behov av understöd. Kassan har därför hemställt, att dispens tillsvidare
måtte meddelas från bestämmelsen om skyldighet att ingiva ansökning
senast 60 dagar före barnsbörden.
Sjukhus senämnden har vid sammanträde den 22 februari 1934- enhälligt förklarat
sig instämma i syftet med den av Bohuslän—Hallands erkända centralsjukkassa
gjorda framställningen. Börande det sätt, varpå ansökningstiden
borde utsträckas, hava nämndens ledamöter uttalat olika uppfattningar, dock
att samtliga ansett tiden böra utsträckas till minst en vecka efter barnsbörden.
Socialstyrelsen har i sitt utlåtande till en början anfört följande.
I det av moderskapsunderstödssakkunniga den 26 september 1929 upprättade
förslaget till lag örn moderskapsunderstöd av allmänna medel hade
icke stadgats någon viss tid före barnsbörden, inom vilken ansökan örn
understöd skulle göras. De sakkunniga hade tvärtom räknat med att ansökan
som regel skulle komma att göras först sedan barnet blivit fött, ehuru
den skulle kunna göras även före förlossningen.
I den inom socialdepartementet under hösten 1930 uppgjorda promemoria,
vilken legat till grund för de sedermera utarbetade och av riksdagen antagna
bestämmelserna om moderskapshjälp och moderskapsunderstöd, hade däremot
uppställts krav på att kvinnan för erhållande av moderskapsunderstöd
skulle göra ansökan därom viss tid före nedkomsten. I promemorian hade
framhållits, att detta krav härflöte närmast ur sambandet mellan understödsverksamlieten
och övriga samhällsåtgärder för moderskapsskydd. Sjukkassan
skulle på detta sätt bliva i tillfälle att giva kvinnan vissa anvisningar i fråga
örn de senare åtgärderna, särskilt beträffande den s. k. föregående moderskapsvården,
såsom att hänvisa henne till moder- och barnavårdsanstalt
eller till läkare, örn så erfordrades. Samma synpunkt återkomme i departementschefens
anförande vid propositionens föredragning (prop. nr 75 till
1931 års riksdag s. lid).
I en systematiskt ordnad moderskapsskyddsverksamhet exempelvis i enlighet
med de riktlinjer, som angivits i moderskapsunderstödssakkunnigas år
1929 avgivna betänkande, hade fordran på att ansökan om moderskapsunderstödet
ingåves en viss, icke allt för kort tid före barnsbörden sitt givna berättigande.
Utan en genomförd dylik verksamhet ställde sig dock saken i
viss män annorlunda. Särskilt komme därvid i betraktande, att moderskapsunderstödet
såsom sådant vore jämförelsevis ganska obetydligt till beloppet
samt att understödet icke finge utbetalas, förrän förlossningen ägt rum, och
därför knappast kunde tagas i ,''in sprak för åtgärder i samband med förvården.
Då enligt förordningen örn moderskapsunderstöd nämnda understöd
vore avsett i första hand till ersättning för barnmorskevård eller vård å förlossningsanstalt,
vore det mindre att förvåna sig över, örn barnaföderskorna
icke ansåge sig behöva ansöka örn understödet förrän i samband med barnsbörden,
då utgifterna för vården bleve aktuella.
Av de föreliggande framställningarna franninge, att den stadgade anmälningstiden
i stor utsträckning icke iakttoges. Styrelsen hade från flertalet
centralsjukkassor under hand erhållit meddelande om att minst hälften av
ansökningarna måst avslås på den grund att do ingivits för sent.
Under den första tiden efter förordningens ikraftträdande, vilket ju skett
successivt alltefter som centralsjukkassor för olika områden blivit antagna,
hade givetvis obekantskapen med förordningen varit förklarlig. Styrelsen
hade därför på förfrågan under hand låtit meddela kassorna, att detta för
-
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
hållande borde kunna godtagas som skäl för utbetalning av understöd, ehuru
ansökan inkommit senare än 60 dagar före nedkomsten. Sedan numera förordningen
för några centralsjukkassor varit gällande över ett år och för övriga
över ett halvt år, hade styrelsen emellertid icke ansett obekantskap med förordningen
kunna som regel godtagas som skälig anledning till dispens.
Utom i bristande kännedom örn förordningen och dess bestämmelser läge
förklaringen till ansökningarnas sena ingivande i främsta rummet i den motvilja,
som uppenbarligen gjorde sig gällande framförallt hos ogifta kvinnor
att förrän absolut nödigt vore bringa sitt tillstånd till allmän kännedom.
Med anledning av den av Bohuslän—Hallands erkända centralsjukkassa
gjorda framställningen anför styrelsen härefter, att styrelsen funne sig böra förorda
en ändring av den stadgade ansökningstiden. Styrelsen framhåller
emellertid, att man med en sådan ändring som den av sagda kassa föreslagna
icke på långt när skulle nå det avsedda syftet. Styrelsen påpekar, att då
understödet i främsta rummet vore avsett för gäldande av förlossningskostnaderna,
det förefölle naturligt, örn ansökan ingåves först sedan förlossningen
ägt rum.
A andra sidan borde den — yttrar styrelsen vidare — ingivas utan alltför
långt dröjsmål. Styrelsen har såsom en lämplig medelväg förordat en
föreskrift att ansökan om moderskapsunderstöd skulle, där ej särskilda omständigheter
vore för handen, ingivas senast å tionde dagen efter barnsbörden.
Styrelsen anser icke, att någon annan ändring än den här föreslagna
bör vidtagas. Styrelsen föreslår sålunda, att de nuvarande bestämmelserna
i 6 § att ansökan örn understöd skall göras i god tid före barnsbörden
ävensom att ansökan, som göres senare än å sextionde dagen efter barnsbörden,
icke må upptagas till prövning skola bibehållas oförändrade. Härigenom
skulle — anför styrelsen — alltjämt principiellt hävdas den fordran,
att ansökan skall göras i sådan tid före nedkomsten att anknytning kan ske
till samhällets moderskapsskyddsverksamhet i övrigt. På detta sätt skulle
ändringen mera få karaktären av ett provisorium och det bleve lättare att
framdeles, när förutsättningar därför kunde anses vara för handen, återgå till
nuvarande strängare bestämmelser i fråga örn anmälningstiden.
För att begränsa antalet av de barnaföderskor, vilka med nu gällande
anmälningstid syntes komma att gå förlustiga understöd, har styrelsen slutligen
hemställt, att den föreslagna ändringen måtte få träda i kraft så snart
ske kunde. Styrelsen har även föreslagit, att den nya bestämmelsen skulle
få äga tillämpning jämväl i fråga örn ansökan örn understöd, vilken inkommit
men icke avgjorts före ikraftträdandet.
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att en sträng tilllämpning
av gällande bestämmelse örn tiden för ingivande av ansökan
örn moderskapsunderstöd — normalt 60 dagar före nedkomsten — skulle
leda till att ett betydande antal kvinnor ginge miste örn det understöd, som
enligt förordningen i ämnet kan utgå. Utredningen ådagalägger vidare, att
till detta förhållande medverkat icke blott obekantskap med ifrågavarande
stadgande utan jämväl den obenägenhet, som framför allt ogifta mödrar hysa
7
Kungl. Majus proposition nr 251.
mot att så pass lång tid före förlossningen anmäla sitt havandeskap. En
framfiyttning av ansökningstiden medför å andra sidan ett försvagande av
de möjligheter till beredande åt kvinnan av vård före förlossningen, som de
nuvarande bestämmelserna rörande ansökningstiden varit avsedda att befrämja.
Vid övervägande av de olika synpunkter, som här göra sig gällande, har jag
för min del kommit till den uppfattningen, att — i allt fall provisoriskt på
sätt socialstyrelsen antytt — en förlängning av ansökningstiden bör komma
till stånd. Framhållas må, att inom sjukkassenämnden icke blott sjukkasseväsendets
målsmän utan även representanten för medicinsk sakkunskap uttalat
sig härför.
Vad angår den närmare innebörden av en ändring i förevarande hänseende
finner jag i likhet med socialstyrelsen och sjukkassenämnden ansökningstiden
böra framflyttas till efter förlossningen och ansluter mig även till styrelsens
förslag beträffande tidens fixering. Sålunda torde böra föreskrivas, att ansökan,
som inkommit senare än å tionde dagen efter barnsbörden, må bifallas allenast
för så vitt särskilda omständigheter äro för handen. Såsom exempel på
dylika omständigheter anges för närvarande, dels att nedkomsten inträffat
tidigare än skäligen kunnat förväntas, dels ock att behov av understöd ej tidigare
förelegat. Styrelsen har icke i sistnämnda hänseende föreslagit någon
ändring. Örn emellertid den föreskrivna tidpunkten för ansökans ingivande
framflyttas på av mig förordat sätt, torde anledning icke finnas att taga hänsyn
till det förhållandet, att nedkomsten inträffat tidigare än skäligen
kunnat beräknas. Jag anser därför, att detta exempel bör uteslutas.
Med hänsyn till den sålunda föreslagna ändringen torde vidare föreskriften
att havande kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd,
skall göra ansökan därom i god tid före barnsbörden böra ersättas med
en bestämmelse att dylik ansökan bör göras i god tid före barnsbörden.
Bestämmelsen att ansökan, som göres senare än å sextionde dagen efter
barnsbörden, icke må upptagas till prövning synes böra bibehållas oförändrad.
Därest de förordade ändringarna bifallas, torde dessa böra träda i kraft
i och med utfärdandet av ändringsförfattningen. Billigheten torde vidare
kräva, att bestämmelserna erhålla retroaktiv tillämpning och alltså bliva
gällande beträffande ansökningar örn moderskapsunderstöd, vilka inkommit
till vederbörande kassa före utfärdandet av de nya bestämmelserna. Jag
utgår härvid från att de kassor, som redan avslagit inkomna ansökningar
på den grund att ansökningarna inkommit för sent, skola upptaga dessa till
förnyad prövning samt, därest de enligt de nya bestämmelserna inkommit i
rätt tid och övriga förutsättningar äro för handen, utan hinder av de tidigare
besluten, bifalla desamma.
Föredragande departementschefen uppläser härefter inom socialdepartementet
upprättat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 26 juni 1961 (nr 281) om moderskapsunderstöd samt hemställer, att förslaget
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
8
Kungl. Majus proposition nr 251.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Karlholm.
Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.