Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder till iordbrukets stödjande

1934-03-16 · 131 sidor, varav 129 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 129 av 131 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:257, Angående vissa åtgärder till iordbrukets stödjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 257.

1

Nr 257.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder

till iordbrukets stödjande; given Stockholms slott den 16 mars

1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksar enden för denna dag, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om införselavgift å havre och majs jämte vissa andra

fodermedel;

2) förordning örn särskild avgift för viss utländsk havre och majs;

3) förordning örn skatt å kli;

4) förordning örn veteavgift;

5) förordning angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel

samt förhud mot viss användning av denaturerad spannmål;

6) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 11 §§ förordningen

den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl;
dels

ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 257.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Förslag

till

förordning om införselavgift å havre och majs jämte vissa andra

fodermedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

För följande varor, som införas till riket, nämligen havre, majs, korn, vicker,

pelusker och andra foderärter, foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot),

produkter, vilka genom förmälning eller på annat sätt för foderändamål

framställts av dessa varor, produkter av vete, råg eller annan spannmål,

vilka på grund av tillsättning med annat ämne äro tjänliga endast för

foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder och sockerschnitzel,

skall, i den mån Kungl. Majit så förordnar, erläggas avgift (införselavgift)

efter vad nedan sägs. Kungl. Majit må ock förordna, att införselavgift skall

erläggas för andra till fodermedel hänförliga varor av visst slag, vilka införas

till riket.

Vad i första stycket stadgas har icke tillämpning å vara, för vilken vid

införsel till riket skatt skall utgå enligt vad därom är särskilt stadgat.

Har vara, för vilken enligt vad i denna paragraf sägs införselavgift skall

utgå, blandats med annat ämne, skall avgiften beräknas för varan i dess

helhet; dock skall avgift icke utgå för vara, vari avgiftspliktigt fodermedel

ingår i endast obetydlig mängd utan att väsentligen inverka på varans

beskaffenhet.

2 $.

Införselavgift utgår för varje slag av avgiftspliktig vara med det belopp,

högst 6 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer.

3 $.

Införselavgiften skall erläggas till tullverket i den ordning, som örn tull

är föreskriven. Jämväl i fråga örn betalningsanstånd, ställande av säkerhet

samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av betalning skall beträffande

införselavgiften gälla vad rörande tull finnes stadgat.

Införes vara under omständigheter, som för tullbelagd vara medföra tullfrihet,

skall införselavgift ej utgå. Avgiftsskyldighet föreligger dock vid

återinförsel av vara, för vilken vid utförseln erhållits restitution av sådan

avgift.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

3

4 §.

Visar avgiftsskyldig, att vara,''"för vilken införselavgift utgått eller skall

utgå, försålts till ett pris, som blivit före den 26 mars 1934 avtalat, och är

den avgiftsskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad

att hos köparen uttaga införselavgift, som belöper å det försålda partiet,

äger Kungl. Majit bestämma, att avgiftsskyldigheten skall åligga köpare,

eller ock, då skäl därtill föreligger, utan sådant åläggande för köpare medgiva

säljaren befrielse från eller återbäring av avgiften.

Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom tre månader

efter det av Kungl. Majit meddelat förordnande örn erläggande av avgift för

det slag av vara, som ansökningen avser, trätt i tillämpning. Har Kungl.

Majit efter sådan ansökan meddelat beslut örn överflyttning av avgiftsskyldighet

å köpare, och vill denne i sin tur jämlikt stadgandet i första stycket

erhålla befrielse från eller återbäring av avgiften, skall dock tiden för ingivande

av sådan ansökan räknas från det han erhållit del av Kungl. Majits

beslut.

5 §•

Restitution av införselavgift må efter ansökan åtnjutas för vara, som i

1 § avses, vilken utföres till utrikes ort eller svensk frihamn; dock att där

varan icke utföres i oförändrat skick restitution må åtnjutas allenast i den

omfattning och på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer.

Närmare föreskrifter angående ansökan örn restitution samt prövning

av sådan ansökan meddelas av Kungl. Majit.

6 §.

Där det med hänsyn till särskilda förhållanden Annes påkallat, må Kungl.

Majit jämväl under andra omständigheter än i 4 och 5 §§ avses medgiva

befrielse, helt eller delvis, från införselavgift eller återbäring av sådan avgift.

7 §.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av införselavgift, skola enligt de

föreskrifter Kungl. Majit meddelar användas till täckande av kostnader i

samband med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

8 §.

Den, som utan behörig anmälan till tullklarering till riket inför eller

söker införa icke fullbelagd vara, för vilken införselavgift skall utgå,

straffes med dagsböter och havé förverkat varan jämte emballage och kärl,

vari den förvaras.

I fråga örn åtal för förseelse, som avses i första stycket, och beslag av

gods, som anses förbrutet, ävensom angående förfarandet med i beslag taget

gods samt påföljd vid förskingring av gods, som skolat dömas förverkat,

skola de bestämmelser, som gälla rörande olovlig införsel av tullbelagd vara,

äga motsvarande tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 257.

9 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom försäljningssumman

för förverkat gods samt belopp, som utgivits i stället för sådant gods, tillfalla

kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas

efter allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

5

Förslag

till

förordning örn särskild avgift för viss utländsk havre och majs.

Härigenom förorduas som följer:

1 §•

För här i riket den 1934 klockan 6 f. m. befintlig utländsk havre

och majs skall erläggas avgift efter vad i denna förordning stadgas.

Avgift skall ej erläggas för vara, för vilken jämlikt förordningen denna

dag (nr ) om införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel

införselavgift erlägges eller frihet från införselavgift åtnjutes.

2 §.

Skyldighet att erlägga avgift enligt denna förordning åligger, där ej annat

föranledes av vad i 11 § stadgas, den som vid den i 1 § angivna tidpunkt

är ägare till varan.

Sådan skyldighet äger rum allenast där den sammanlagda myckenheten

av avgiftspliktiga varor överstiger 1,000 kilogram; och ma i fall, där avgiftsskyldighet

föreligger, vid avgiftens beräknande nyssnämnda myckenhet

såsom avgiftsfri avräknas.

Är den avgiftspliktiga varan blandad med annat varuslag, skall vid avgiftsskyldighetens

bestämmande hänsyn tagas endast till den myckenhet,

varmed den avgiftspliktiga varan ingår i blandningen.

3 §.

Avgiften utgår nied det belopp, högst 6 öre för varje kilogram av varans

nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer.

4 §■

/ moni. För bestämmande av den myckenhet av varan, för vilken avgift

skall erläggas, skall i nedan angivna ordning deklaration avgivas. Skyldig

att avgiva deklaration är envar, som enligt 2 § är pliktig erlägga avgift.

2 mom. Deklaration skall innehålla uppgift rörande myckenheten av

varan, den plats, varest denna vid den i 1 § angivna tid förvarades, samt,

där varan var under transport, avsändarens och mottagarens namn och bostad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 257.

3 mom. Skyldighet att avgiva deklaration för annan än enskild person

åligger vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud eller, där

fråga är örn oskiftat dödsbo, boutredningsman, testamentsexekutör eller annan,

som har egendomen i sin vård.

4 morn. För deklarationer användas blanketter enligt formulär, som av

Kungl. Maj:t fastställas. Sådana blanketter skola i Stockholm genom överståthållarämbetets,

i övriga städer genom magistratens, stadsstyrelsens eller

kommunalborgmästarens och å landet genom landsfiskalens försorg på begäran

kostnadsfritt tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.

5 §.

Deklaration skall senast inom en månad från dagen för denna förordnings

ikraftträdande avlämnas i Stockholm till Överståthållarämbetet, i övriga

städer till magistraten, stadsstyrelsen eller kommunalborgmästaren samt på

landet till vederbörande landsfiskal.

Deklaration skall avgivas till myndigheten i den ort, där den uppgiftspliktige

författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, örn han

är avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman

eller ombud är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i den ort, där den med

deklarationen avsedda varan huvudsakligen finnes vid den i 1 § angivna tid.

6 §.

Det åligger i 5 § omförmälda myndigheter att övervaka, att deklarationer

inkomma från alla uppgiftsskyldiga samt att avgivna deklarationer äro fullständiga

och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel

med varor av ifrågavarande slag, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.

Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig

eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas

att inom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

7 §•

1 mom. Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skola av de i 5 §

omförmälda myndigheter, utom för Stockholm, senast två månader från det

denna förordning trätt i kraft översändas till vederbörande länsstyrelse.

2 mom. Det åligger länsstyrelse att granska inkomna deklarationer och

i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för vilka uppgifter

eljest inkommit, samt fastställa den myckenhet av varan, för vilken

avgift skall erläggas enligt denna förordning, ävensom därå belöpande avgift.

Där så finnes erforderligt, må länsstyrelsen i den ordning 6 § stadgar

infordra felande uppgifter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

3 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av avgift nödigt, att

granskning av den avgiftsskyldiges bokföring eller undersökning av dennes

inneliggande lager av varor, som i 1 § sägs, verkställes, bör länsstyrelsen

föranstalta om sådan granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen

därvid i mån av behov anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger avgiftsskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse

eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller

annan upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring

och därtill hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelsen och skall jämte annan

kostnad för granskning eller undersökning, som i detta moment sägs, bestridas

av medel, som enligt denna förordning inflyta.

8 §.

Så snart ske kan skall till envar avgiftsskyldig i rekommenderat brev

med allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår,

tillika med underrättelse örn tid och sätt för avgiftens erläggande samt vad

den avgiftsskyldige har att iakttaga, örn han vill överklaga länsstyrelsens

beslut eller eljest söka befrielse från påförd avgift.

9 §.

Har i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning avgivits,

lämnats oriktigt meddelande, eller har deklaration eller infordrad

upplysning icke, där så skolat ske, lämnats, och har därav föranletts, att

avgift icke, på sätt vederbort, blivit påförd, skall avgift påföras den avgiftsskyldige

till belopp, som genom berörda förfarande eller underlåtenhet undandragits.

Avgift må ej sålunda påföras senare än år 1939.

10 §.

1 morn. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av avgift oriktigt

förfarit, må besvär anföras hos kammarrätten.

Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd

avgift, åligger att inom tre månader efter utgången av den tid, som bestämts

för avgiftens erläggande, ingiva eller på eget äventyr i betalt brev

med allmänna posten insända besvären till länsstyrelsen i det län, där avgiften

påförts, vid påföljd, örn den tid försittes, att besvären icke varda till

prövning upptagna; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället

för till länsstyrelsen ingivits eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder

för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången

av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten

omedelbart överlämnas till länsstyrelsen för vidare behandling på

sätt i 2 mom. sägs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,

översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

11 §.

Visar avgiftsskyldig, att i 1 § omförmäld vara, som han vid den i samma

paragraf angivna tid innehar, försålts till ett pris, som blivit före den

26 mars 1934 avtalat, äger Kungl. Majit, där den avgiftsskyWige icke på

grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest är berättigad att hos

köparen uttaga avgiften, bestämma, att avgiftsskyldigheten skall åligga

köpare, eller ock, då skäl därtill föreligger, utan sådant åläggande för

köpare medgiva säljaren befrielse från eller återbäring av avgiften.

Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom tre månader

efter utgången av den tid, som bestämts för avgiftens erläggande.

12 §.

Restitution av avgift, som avses i denna förordning, må efter ansökan

åtnjutas för vara som i 1 § sägs, vilken utföres till utrikes ort eller svensk

frihamn; dock att där varan icke utföres i oförändrat skick restitution må

åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor, som Kungl. Majit

bestämmer.

13 §.

Där det med hänsyn till särskilda förhållanden tinnes påkallat, må Kungl.

Majit jämväl under andra omständigheter än i 11 och 12 §§ avses medgiva

befrielse, helt eller delvis, från avgift, som enligt denna förordning skall utgå,

eller återbäring av sådan avgift.»

14 $.

Medel, vilka inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrifter

Kungl. Majit meddelar användas till täckande av kostnader i samband med

åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

15 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må

ej verkställas av annan än myndighet, som enligt vad ovan stadgats har

att mottaga deklaration, eller jämlikt 7 § 3 mom. förordnad person. Deklarationerna

skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra

därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig

utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock

må deklarationer, på sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

utlämnas till Embetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj:t

uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i första

stycket föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill utgången av

år 1939, varefter deklarationerna skola förstöras.

16 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote

från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må länsstyrelsen

förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

17 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som

är ägnad att leda till frihet från avgift eller för låg avgift, bote högst fem

gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits eller

kunnat komma att undandragas, dock minst tjugufem kronor.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har

den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet, bote högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga

uppgiften undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock minst

tjugufem kronor.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

utgiva den avgift, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke, därest

den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbetalande gått till ända,

av egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

18 §.

Den, som på grund av sin befattning med ärende, som i denna förordning

avses, erhållit del av deklaration eller avgiftsskyldigs bokföring, må

ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet

i sådan deklaration eller avgiftsskyldigs affärsförhållande, varom han därvid

erhållit kännedom. Den häremot bryter straffes, där han ej är underkastad

ansvar såsom för tjänstefel, med dagsböter, dock ej under fem.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av

deklarationer, som i 15 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom

tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav

vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

19 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt

16 i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Åtal för förseelse, som i 17 eller 18 § omförmäles, skall anhängiggöras

vid allmän domstol.

Förseelse, som omförmäles i 17 §, är föremål för allmänt åtal. Förseelse,

varom i 18 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande

till sådant åtal angives.

20 §.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

21 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av avgift, som i denna förordning avses,

så ock närmare föreskrifter angånde ansökan örn restitution enligt 12 §

ävensom i avseende å denna förordnings tillämpning i övrigt meddelas av

Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Majit bestämmer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

11

Förslag

till

förordning om skatt å kli.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

För kli, som införes till riket eller som erliålles vid tillverkning inom

riket av mjöl eller gryn av vete, skall, där Kungl. Maj:t så förordnar,

erläggas skatt efter vad i denna förordning stadgas.

Vad i första stycket stadgas örn skatt å kli, som införes till riket, skall

icke äga tillämpning å mandelkli och ej heller å kli, som blandats med

melass (melassfoder).

Har kli, som införes till riket, blandats med annat ämne än melass, skall

skatt beräknas å varan i dess helhet; dock skall skatt icke utgå för vara,

vari kli ingår i endast obetydlig mängd utan att väsentligen inverka på

varans beskaffenhet.

2 §.

Skatten utgår med det belopp, högst 6 öre för varje kilogram av varans

nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer.

3 $.

Skatt för kli, som införes till riket, skall erläggas till tullverket i den

ordning, som örn tull är föreskriven. Jämväl i fråga örn betalningsanstånd,

ställande av säkerhet samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av

betalning skall beträffande skatten gälla vad rörande tull finnes stadgat.

Äro omständigheterna sådana, att tullfrihet vid införseln skulle hava

åtnjutits, även örn varan enligt tulltaxan varit tullbelagd, skall skatt

icke utgå. Skattskyldighet föreligger dock vid återinförsel av vara, för

vilken vid utförseln erhållits restitution av i denna förordning avsedd

skatt.

4 §.

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom riket

använda vete för tillverkning av mjöl eller gryn, därom göra skriftlig

anmälan till statens spannmålsnämnd. Anmälningsskyldigheten skall, där

tillverkningen bedrives vid tiden för ikraftträdande av förordnandet, full

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

göras inom femton dagar från nämnda tidpunkt och i annat fall inom

femton dagar från tillverkningens början.

5 $.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att inom åtta dagar efter utgången

av varje kalendermånad, varunder förordnande jämlikt 1 § varit

gällande, till statens spannmålsnämnd avlämna en på tro och heder avgiven

deklaration enligt av nämnden fastställt formulär rörande den

mängd vete, som under månaden eller den del därav, varunder förordnandet

gällt, av honom använts för tillverkning av mjöl eller gryn.

Skyldighet att avlämna deklaration för annan än enskild person åligger

vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud eller, där fråga

är örn oskiftat dödsbo, boutredningsman, testamentsexekutör eller annan,

som har egendomen i sin vård.

6 $.

Tillverkare, som i 4 § avses, bar att för varje kalendermånad eller den

del därav, varunder förordnande jämlikt 1 § varit gällande, erlägga

skatt för så stor myckenhet kli, som kan antagas hava erhållits vid tillverkningen

under samma tid. Denna myckenhet skall vid skattens beräkning

anses motsvara 25 procent av den använda vetemängden.

7 §.

Visar skattskyldig, att kli, för vilken skatt utgått eller skall utgå, försålts

till ett pris, som blivit före dea 26 mars 1934 avtalat, och är den

skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad att

hos köparen uttaga skatt, som belöper å det försålda partiet, äger Kungl.

Majit bestämma, att skattskyldigheten skall åligga köpare, eller, då skäl

därtill föreligger, utan sådant åläggande för köpare medgiva säljaren befrielse

från eller återbäring av skatten.

Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom tre

månader efter det av Kungl. Majit jämlikt 1 § meddelat förordnande trätt

i tillämpning. Har Kungl. Majit efter sådan ansökan meddelat beslut örn

överflyttning av skattskyldighet å köpare, och vill denne i sin tur jämlikt

stadgandet i första stycket erhålla befrielse från eller återbäring av

skatten, skall dock tiden för ingivande av sådan ansökan räknas från det

han erhållit del av Kungl. Marits beslut.

8 §.

Restitution av skatt, som avses i denna förordning, må efter ansökan

åtnjutas för kli, som utföres till utrikes ort eller svensk frihamn;

dock att där varan icke utföres i oförändrat skick restitution må åtnjutas

allenast i den omfattning och på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 257.

9 $.

Överinseendet å kontrollen, att skatt, sorn i 6 § sägs, behörigen utgöres,

] landh aves av statens spannmålsnämnd, som jämväl äger utse kontrollanter

att, mot ersättning som bestämmes av nämnden, biträda vid kontrollen.

Närmare bestämmelser angående kontrollants befogenheter och åligganden

meddelas av nämnden.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att föra särskild bok över inköp,

tillverkning och inneliggande lager enligt av nämnden fastställt formulär.

Finner nämnden, att erforderliga uppgifter för kontrollens utövande

kunna anses framgå av bok, som tillverkaren i och för sin rörelse

förer, äger nämnden medgiva, att nu föreskriven bokföring ma genom förande

av dylik bok anses helt eller delvis fullgjora.

Tillverkaren skall tillhandahålla sina handelsböckei’ ävensom sådan särskild

bok, som i andra stycket sägs, för kontrollant och ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som nämnden beträffande bokföring eller eljest

för erhållande av en betryggande kontroll över skattens behöriga utgörande

meddelar, samt de anvisningar, som kontrollant i enlighet med

nämndens anvisningar kan lämna.

Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt denna

förordning inflyta.

10 $.

Medel, vilka inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrifter

Kungl. Majit meddelar användas till täckande av kostnader i samband

med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

11 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må

ej verkställas av annan än statens spannmålsnämnd eller jämlikt 9 § utsedd

kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och

för sin befattning'' böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke

vara för någon tillgänglig utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit

dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Majit

förordnar, för statistisk bearbetning'' utlämnas till ämbetsmyndighet eller

tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

12 i

Den, som under tid, då förordnande jämlikt 1 § är gällande, utan behörig

anmälan till tullklarering till riket inför eller söker införa kli, straffes

med dagsböter och havé förverkat varan jämte emballage och kärl,

vari den förvaras.

I fråga örn åtal för förseelse, som avses i första stycket, och beslag av

gods, som anses förbrutet, ävensom angående förfarandet med i beslag ta
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

get gods samt påföljd vid förskingring av gods, som skolat dömas förverkat,

skola de bestämmelser, som gälla rörande olovlig införsel av fullbelagd

vara, äga motsvarande tillämpning.

13 §.

Försummar någon den i 4 § föreskrivna anmälningsskyldigheten eller

bryter någon mot bestämmelserna i 9 § andra eller tredje stycket, vare

straffet dagsböter.

14 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote

från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må statens

spannmålsnämnd förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

15 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som

är ägnad att leda till frihet från skatt eller för låg skatt, bote högst feni

gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits eller

kunnat komma att undandragas, dock minst tjugufem kronor.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men halden,

som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet, bote högst två gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet

undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock minst

tjugufem kronor.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

att utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke.

därest den uppgiftspliktige, innan tiden för skattens inbetalande gått till

ända, av egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

16 $.

Den, som på grund av sin befattning med ärende, som i denna förordning

avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må ej

i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver yppa vare sig innehållet i

sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom han därvid

fått kännedom. Den häremot bryter straffes, där han ej är underkastad

ansvar såsom för tjänstefel, med dagsböter, dock ej under fem.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetningav

deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom

tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav

vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257. 15

17 §.

Åtal för förseelse, varom i 13—16 §§ omförmäles, anhängiggöra vid allmän

domstol.

Förseelse, som i 13, 14 eller 15 § avses, är icke föremål för allmänt åtal,

med mindre den av statens spannmålsnämnd till sådant åtal angives.

Förseelse, som i 16 § sägs, må endast efter målsägandes angivelse av

allmän åklagare åtalas.

18 §.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, ävensom försäljningssumman

för förverkat gods samt belopp, som utgivits i stället

för sådant gods, tillfalla kronan. Saknas tillgång till gäldande av böter

eller vitén, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

19 §.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för erläggande och indrivning

av skatt, rörande ansökan örn restitution enligt 8 § ävensom i avseende

å denna förordnings tillämpning i övrigt meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

F örslag

till

förordning om veteavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

För svenskt vete, som användes för tillverkning inom riket av mjöl

eller gryn, skall, där Kungl. Majit så förordnar, enligt bestämmelserna

i denna förordning erläggas viss avgift (veteavgift).

2 *.

Veteavgift utgår ej för sådant vete, varav mot tull eller lön tillverkas

mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens husbehov. Vid beräknande

av den vetemängd, för vilken frihet från avgift sålunda må åtnjutas,

skall årsförbrukningen för person av mjöl och gryn sammanlagt

anses uppgå till en myckenhet högst motsvarande 50 kilogram vete.

Avyttras mjöl eller gryn, vid vars tillverkning använts vete, för vilket

jämlikt stadgandet i första stycket veteavgift ej utgått, skall dock jämväl

för sådant vete veteavgift erläggas.

3 §.

Veteavgiften utgår med det belopp, högst 2 öre för varje kilogram av

varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer.

4 §.

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom riket

använda svenskt vete för tillverkning av mjöl eller gryn, därom göra

skriftlig anmälan till statens spannmålsnämnd, såframt ej jämlikt förordningen

denna dag (nr ) örn skatt å kli sådan anmälan redan skett.

Anmälningsskyldigheten skall, där tillverkningen bedrives vid tiden för

ikraftträdande av förordnandet, fullgöras inom femton dagar från nämnda

tidpunkt och i annat fall inom femton dagar från tillverkningens början.

5 *.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att inom åtta dagar efter utgången

av varje kalendermånad, varunder förordnande jämlikt 1 § varit

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

gällande, till statens spannmålsnämnd avlämna en på tro och heder avgiven

deklaration enligt av nämnden fastställt formulär rörande den

mängd svenskt vete, som under månaden eller den del därav, varunder

förordnandet gällt, av honom använts för tillverkning av mjöl eller gryn.

Därvid skall, med angivande av varje odlare, särskilt angivas, i vad

mån tillverkning skett under sådana omständigheter att avgiftsfrihet enligt

2 § första stycket skall åtnjutas.

För det fall, som i 2 § andra stycket avses, åligger det odlare, som

avyttrat varan, att sist inom femton dagar därefter till nämnden avlämna

en på tro och heder avgiven deklaration enligt av nämnden fastställt

formulär rörande den avyttrade varans myckenhet jämte uppgift å den, till

vilken avyttringen skett.

Skyldighet att avlämna deklaration för annan än enskild person åligger

vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud eller, där

fråga är örn oskiftat dödsbo, boutredningsman, testamentsexekutör eller

annan, som har egendom i sin vård.

6 §.

För veteavgiftens erläggande ansvarar tillverkare, som i 4 § avses, eller,

örn avgiftsskyldighet inträder jämlikt stadgandet i 2 § andra stycket,

odlaren.

7 §.

Överinseendet å kontrollen, att veteavgiften behörigen utgöres, handhaves

av statens spannmålsnämnd, som jämväl äger utse kontrollanter att,

mot ersättning som bestämmes av nämnden, biträda vid kontrollen. Närmare

bestämmelser angående kontrollants befogenheter och åligganden

meddelas av nämnden.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att föra särskild bok över inköp,

tillverkning och inneliggande lager enligt av nämnden fastställt

formulär. Finner nämnden, att erforderliga uppgifter för kontrollens

utövande kunna anses framgå av bok, som tillverkaren i och för sin rörelse

förer, äger nämnden medgiva, att i denna förordning föreskriven

bokföring må genom förande av dylik bok anses helt eller delvis fullgjord.

Tillverkaren skall tillhandahålla sina handelsböcker ävensom sådan

särskild bok, som i andra stycket sägs, för kontrollant och ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter, som nämnden beträffande bokföring eller eljest

för erhållande av en betryggande kontroll över veteavgiftens behöriga

utgörande meddelar, samt de anvisningar, som kontrollant i enlighet

med nämndens anvisningar kan lämna.

Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt

denna förordning inflyta.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 257.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

8*.

Medel, som inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrifter

Kungl. Majit meddelar användas till täckande av kostnader i samband

med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

9 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits,

må ej verkställas av annan än statens spannmålsnämnd eller jämlikt 7 §

utsedd kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och

för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke

vara för någon tillgänglig utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit

dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Majit

förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller

tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet av sådan

bearbetning.

10 §.

Försummar någon den i 4 § föreskrivna anmälningsskyldigheten eller

bryter någon mot bestämmelserna i 7 § andra eller tredje stycket, straffes

med dagsböter.

11 i

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote

från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må statens

spannmålsnämnd förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

12 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift»

som är ägnad att leda till frihet från veteavgift eller för låg sådan avgift»

bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet

undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock minst tjugufem

kronor.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har

den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet, bote högst två gånger det belopp, som genom det oriktiga

förfarandet undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock

minst tjugufem kronor.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

att utgiva den veteavgift, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke,

därest den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbetalande gått till

ända, av egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

13 §.

Den, som på grund av sin befattning med ärende, som i denna förordning

avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må

ej i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver, yppa vare sig innehållet

i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom han

därvid fått kännedom. Den häremot bryter straffes, där han ej är underkastad

ansvar såsom för tjänstefel, med dagsböter, dock ej under fern.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av

deklarationer, som i 9 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom

tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav

vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

14 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhänggöres vid allmän domstol.

Förseelse, som i 10, 11 eller 12 § avses, är icke föremål för allmänt åtal,

med mindre den av statens spannmålsnämnd till sådant åtal angives.

Förseelse, varom i 13 § sägs, må endast efter målsägandes angivelse av

allmän åklagare åtalas.

15 §.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

16 §.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för veteavgiftens erläggande

och indrivning så ock i avseende å denna förordnings tillämpning i

övrigt meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1934.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Förslag

till

förordning angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel

samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kungl. Majit äger, där så erfordras för tryggande av en tillfredsställande

avsättning av svensk spannmål, föreskriva, att införsel till riket av

vara, som avses i förordningen denna dag (nr ) örn införselavgift å

havre och majs jämte vissa andra fodermedel, ej må ske, med mindre viss

myckenhet svenskt vete eller svensk råg visas hava genom färgning eller

annorledes blivit denaturerad för foderändamål, ävensom med avseende å

sådan införsel meddela särskilda föreskrifter i övrigt till vinnande av

angivna syfte.

2 $.

Har svenskt vete eller svensk råg på grund av föreskrift, som avses i

1 §, denaturerats för foderändamål, må spannmålen icke användas för tillverkning

av mjöl eller gryn till människoföda eller för utsäde.

3 §.

Vad i 2 § sägs skall jämväl gälla beträffande svenskt vete och svensk

råg, som enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i annat fall än i nämnda paragraf

avses denaturerats för foderändamål.

4 §.

Bryter någon mot bestämmelserna i 2 eller 3 §, straffes med dagsböter.

Till enahanda straff vare den förfallen, vilken saluhåller eller försäljer

mjöl eller gryn, som tillverkats i strid mot nämnda bestämmelser.

Gör vid åtal för förseelse mot denna förordning den tilltalade sannolikt,

att han vid tiden för gärningens begående icke ägt kännedom örn eller

anledning misstänka, att den vara, med vilken han på sätt här avses tagit

befattning, varit denaturerad eller tillverkad av denaturerad spannmål,

vare han från ansvar fri.

5 $.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse, skall för varje gång åtal därför

anhängiggöres fällas till särskilt ansvar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majlis proposition nr 257.

Husbonde ansvarar för sådan förseelse, om den begås av bans husfolk

eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av

honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att den skett

utan hans vetskap och vilja.

6 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de

förvandlas efter allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 och XI §§ förordningen den

14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.

Härigenom förordnas, att 2 oell 11 §§ förordningen den 14 juni 1933

om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

2 §.

Skatten utgår med det belopp, högst 6 öre för varje kilogram av varans

nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer.

11 §.

Eestitution av skatt, som avses i denna förordning, må efter ansökan åtnjutas

för vara som i 1 § sägs, vilken i oförändrat skick utföres till utrikes

ort eller svensk frihamn, ävensom, i den omfattning och på de villkor Kungl.

Majit bestämmer, för i 1 § angiven vara, vilken eljest utföres till utrikes ort

eller svensk frihamn eller vilken inom riket användes för framställning av

annan vara än kreatursfoder.

Närmare föreskrifter---Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Majit bestämmer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 257.

23

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 16 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Bland de ingripanden i prisstödjande och reglerande syfte, som från

statsmakternas sida under senare år ägt rum på jordbruksnäringens område,

intaga anordningarna till spannmålsodlingens tryggande en framskjuten

plats. Jämväl i andra hänseenden hava emellertid i först angivna

syfte åtgärder på nämnda område vidtagits. Jag vill här erinra

örn den medverkan statsmakterna lämnat till stödjande av sockerbetsodlingen,

till förbättrande av prissättningen å mjölk och mejeriprodukter

samt till främjande av avsättningen av slaktdjur, kött och

fläsk. Frågan örn fortsatt reglering beträffande såväl den vegetabiliska

som den animaliska produktionen påkallar nu uppmärksamhet.

Talrika från skilda håll gjorda framställningar i ärendet och förslag till

lösning av de olika spörsmål, varom här är fråga, föreligga. Jag torde

i det följande få lämna en översikt över dels de hittills vidtagna åtgärder,

som i förevarande hänseenden närmast äro av intresse, dels ock de

ytterligare åtgärder eller ändringar i gällande bestämmelser i ämnet,

vilka i nyssnämnda framställningar och förslag ansetts böra företagas.

Spannmålsregleringen.

I avsikt att säkerställa, att till brödsäd lämplig svensk spannmål

av vete och råg, som ej åtginge för andra ändamål än den inhemska

brödsädsförbrukningen, bleve såsom brödsäd använd, utfärdades den 13

juni 1930 (nr 249) förordning örn användande av svenskt vete och svensk

råg vid framställning av mjöl m. m., den s. k. inmalningsförordningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Förordningen trädde enligt kungörelse den 14 augusti 1930 (nr 330) i kraft

den 1 september samma år. Den 14 augusti 1930 utfärdades jämväl kungörelse

(nr 331) med tillämpningsföreskrifter till förordningen. Enligt

förordningen åligger det envar, som driver kvarn och därvid använder

utländskt vete eller utländsk råg, att tillika vid framställning av vetemjöl

och rågmjöl använda svenskt vete och svensk råg i sådan omfattning,

att det svenska vetet respektive den svenska rågen i genomsnitt

under varje fastställd förmalningsperiod uppgår till viss procent av allt

det vete respektive all den råg, som under perioden förmales vid kvarnen

(inmalningsprocent). Vid framställning av vetemjöl skall därjämte

iakttagas, att det svenska vetet uppgår till viss procent av varje för sig

förmalt veteparti (minimiprocent). Vidare stadgas i förordningen såsom

allmän regel, att den, som till riket inför vetemjöl, skall vara pliktig att

låta däri inblanda mjöl av svenskt vete så att det svenska mjölet kommer

att i genomsnitt svara mot gällande inmalningsprocent och ej för

någon del av partiet understiger stadgad minimiprocent, samt att vad

sålunda föreskrivits skall, såvitt angår inblandning intill gällande inmalningsprocent,

äga motsvarande tillämpning i fråga örn rågmjöl. Fastställande

av förmalningsperiod samt av inmalnings- och minimiprocent

ankommer enligt förordningen på Kungl. Maj:t.

Den centrala handläggningen av de ärenden, vilka föranledas av

inmalnings- och inblandningsbestämmelserna, tillkommer statens spannmålsnämnd.

Instruktion för nämnden utfärdades den 14 juli 1930 (nr 316).

Under tiden 1 januari—31 maj 1933 hava inmalningsprocenterna utgjort

för vete 95 och för råg 97. Minimiprocenten för vete har under

samma tid varit bestämd till 80. Från och med den 1 juni 1933 har inmalningsprocenten

i fråga örn såväl vete som råg varit fastställd till 98.

Minimiprocenten för vete är alltjämt 80.

I syfte att ytterligare stödja brödsädsodlingen avtalades enligt kontrakt

den 24 april 1931 (intaget i Sv. förf. sami. nr 120/1931) mellan staten

och en av kvarnföretag bildad ekonomisk förening, Svenska spannmålsföreningen

u. p. a., att föreningen under juni och juli vartdera av

åren 19ol och 1932 skulle till vissa av Kungl. Majit bestämda priser inlösa

de myckenheter kvarnduglig svensk brödsäd, som då ännu icke förbrukats.

I gengäld tillförsäkrades föreningen och dess medlemmar av

staten visssa förmåner. Avtalet har 1932 och 1933 förlängts på ett år

för varje gång, därvid samtidigt en del ändringar i de ursprungliga villkoren

företagits (se Sv. förf. sami. nr 147/1932 och 249/1933). Nu gällande

för tiden till och med den 31 december 1934 överenskomna bestämmelser

innebära följande.

Staten tillförsäkrar föreningen, att annan än föreningen ej skall äga

laglig rätt att, utan föreningens medgivande, till riket införa vete eller

råg eller spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, eller mjöl, framställt

av vete eller råg, eller gryn av vete. Tillika berättigas de till för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

25

ellingen anslutna kvarnarna att vid sin förmälning tillämpa en inmalnings-

och minimiprocent för vete, som understiger den enligt inmalningsförordningen

fastställda med 10 enheter. Föreningen å andra sidan förbinder

sig att under tiden juni—juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden

spannmål av vete och råg, som är av fullgod (torr, frisk och

oskadad) kvarnduglig, samt, vid normal skötsel, lagringsduglig beskaffenhet

och som hembjudes föreningen före den 1 juni det år, inköpet skall

äga rum. Inköpen skola ske till det för hela riket enhetliga pris, som

för spannmål av normalkvalitet bestämmes av Kungl. Majit. Priset för

spannmål av annan kvalitet skall, med utgångspunkt från det av Kungl.

Majit bestämda priset, regleras enligt särskilda mellan spannmålsnämnden

och föreningens styrelse överenskomna bestämmelser och prisregleringsskalor.

Till ifrågavarande pris skall göras ett tillägg av 1 öre för

varje fulla 100 kilogram för var dag, som leveransen till föreningen i enlighet

med köpeavtalet äger rum senare än den 1 juni. På spannmålsnämnden

så fordrar åligger det föreningen att efter anvisningar av

nämnden även under annan tid än juni och juli företaga inköp av

svenskt vete och svensk råg, örn och i den mån de till föreningen anslutna

kvarnarna enligt föreningens stadgar äro skyldiga att mottaga och

lagra sålunda inköpt spannmål eller andra lagringsutrymmen stå till förfogande.

Föreningens försäljning av svensk brödspannmål skall ske till

pris, icke understigande marknadspriset. Till täckande av sina kostnader

samt förluster vid utövandet av verksamheten äger föreningen att av

importör av brödspannmål samt mjöl och gryn därav uppbära gottgörelse

med belopp, ställt i relation till mängden av den spannmål, det

mjöl eller det gryn, som införes. Vid export skall den erlagda gottgörelsen

under vissa förutsättningar restitueras.

Stadgarna för Svenska spannmålsföreningen u. p. a. kunna ej ändras

utan Kungl. Majits tillstånd. Vissa å föreningssammanträde beslutade

stadgeändringar hava godkänts av Kungl. Maj it den 15 januari och den 20

maj 1932 samt den 2 juni 1933. Enligt nuvarande lydelse av stadgarna tillkommer

medlemskap i föreningen varje enskild eller juridisk person,

som driver handelskvarn och som därom ansöker inom viss tid. Medlems

delaktighet i föreningen bestämmes efter storleken av medlemmens

förmälning av vete och råg. Med medlemskap följer skyldighet att dels

efter vissa med hänsyn till medlemmarnas lagringsutrymmen bestämda

grunder för föreningens räkning mottaga och lagra den svenska brödspannmål,

föreningen inköpt, dels ock årligen under tiden 1 september—

31 december av föreningen övertaga samma spannmål. För befattningen

med sådan spannmål, som medlem lagrar för föreningens räkning, äger

medlemmen av föreningen erhålla ersättning med, för lagring, skötsel och

försäkring 1/s öre för dag lier 100 kilogram spannmål, med undantag beträffande

spannmål, som medlemmen köper under tiden 1 september—31

december, samt för utlastning, där sådan sker, 30 öre för 100 kilogram.

Medlem, som uppfyller honom enligt stadgarna åvilande förpliktelser,

äger att genom föreningen införa vete och råg till riket samt att i för

varje fall angiven myckenhet få på sig överlåten rätt till införsel av

sådan spannmål. Föreningens styrelse består av åtta ledamöter med samma

antal suppleanter. Ordförande och två ytterligare ledamöter jämte

suppleanter för dem utses av Kungl. Majit.

Kontrakt och stadgar, sådana dessa handlingar lyda efter do vidtagna

ändringarna, torde fä såsom bilagor fogas till statsrådsprotokollet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

I anslutning till bestämmelserna i kontraktet har den 29 maj 1931 (nr

119) utfärdats förordning enligt vilken vete, råg, spannmålsblandning,

vari vete eller råg ingår, mjöl av vete eller råg ävensom gryn av vete

icke få införas till riket av annan än staten eller den, åt vilken Kungl.

Majit överlåter rätt till sådan införsel. Vidare har i anledning av

samma kontrakt spannmålsnämnden den 10 augusti 1932 utfärdat kungörelse

(Sv. förf. sami. nr 399/1932) örn kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor

vid föreningens inköp av vete och råg. Ifrågavarande

kungörelse har i vissa delar ändrats genom spannmålsnämndens kungörelse

den 17 november 1932 (Sv. förf. sami. nr 525/1932).

Beträffande föreningens inköp av svensk brödsäd under tiden 1 juni

—31 juli 1934 har Kungl. Majit den 15 augusti 1933 (Sv. förf. sami. nr

502/1933) förordnat, att grundpriset för normalkvalitet skall vara för 100

kilogram vete 19 kronor och för 100 kilogram råg 18 kronor.

Till främjande av brödsädsodlingen hava vidare meddelats vissa bestämmelser

angående utförselbevis för råg och vete. Nu gällande stadganden

i ämnet innehållas i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) och

kungörelsen den 24 maj 1928 (nr 153) med tillämpningsföreskrifter till

nämnda förordning. Ifrågavarande författningar avse enligt sin lydelse

allenast tiden till och med den 31 juli 1931 men hava förlänats fortsatt

giltighet, först till och med den 31 juli 1933 och därefter, genom förordningen

den 9 juni 1933 (nr 301) och kungörelsen samma dag (nr 302),

tillsvidare till och med den 31 juli T935. Innebörden av bestämmelserna

är följande.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder

av tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver

och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg

eller till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget

minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses

marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis örn utförseln,

med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av

sådan vara till enahanda myckenhet. Innehavare av utförselbevis är berättigad

att, inom sex månader från det angivningen till utförsel ägt

rum, mot bevisets återställande antingen utan tullavgifts erläggande

införa omalen eller malen råg eller omalet eller malet vete till så stor

myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är lika

med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet, eller, i den mån varor,

som nu sagts, under de sex kalendermånader, som förflutit närmast före

den månad, under vilken angivningen till utförsel ägt rum, införts till

myckenhet, att den därav influtna tullavgiften med avdrag av två procent

beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma

sagda belopp med avdrag av två procent. Utförselbevis skall återställas

eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas till tullverket, därest den vara,

för vilken beviset utfärdats, återinföres och tullfrihet för varan därvid

ifrågasättes.

Även till stöd för den svenska havreodlingen hava vissa åtgärder vidtagits.

Sålunda har genom kungörelse den 16 januari 1930 (nr 7) angå
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ende färgning av importhavre förordnats, att utländsk havre, som införes

till riket, ej får utlämnas från tullverket med mindre havren färgats

med eosinlösning enligt av lantbruksstyrelsen meddelade närmare föreskrifter.

Undantag har likväl medgivits beträffande havre, som av innehavare

av grynkvarn införes för tillverkning av gryn eller mjöl.

Genom förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av

svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. har vidare stadgats

skyldighet för den, som driver kvarn och därvid använder utländsk

havre, att vid framställning av havregryn, havremjöl, havremust och

övriga produkter av havre, avsedda till människoföda, använda svensk

havre i sådan omfattning, att den för tid, som Kungl. Maj:t fastställer,

(tillverkningsperiod) uppgår till viss av Kungl. Maj:t bestämd procent

av all den havre, varav under perioden nämnda produkter framställas

vid kvarnen, (tillverkningsprocent). I anslutning till denna förordning

har genom kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 343) angående reglering av

införseln av havregryn och havremjöl meddelats förbud mot införsel

till riket av sådana varor utan tillstånd av Kungl. Majit. Giltighetstiden

för nämnda kungörelse är enligt dess lydelse begränsad till den 1

november 1933 men har genom kungörelsen den 12 oktober 1933 (nr 570)

förlängts till den 1 maj 1934.

Omförmälda tillverkningsprocent beträffande havre Ilar fastställts att

utgöra, för juni, juli, augusti samt tiden 1—20 september 1933 40 procent

och för tiden 21 september 1933—30 april 1934 80 procent.

Den 15 augusti 1933 anbefallde Kungl. Majit statens spannmålsnämnd

att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande frågan örn spannmålsodlingens

fortsatta stödjande. I ett nied anledning härav den 18 december

1933 avgivet utlåtande har spaunmålsnämnden hemställt:

1) att överenskommelse måtte träffas med Svenska spannmålsföreningen

u. p. a. örn ändringar i det mellan staten och föreningen ingångna

kontraktet samt förlängning av kontraktet i sålunda ändrat skick, allt

i enlighet med av nämnden härutinnan framlagt förslag;

2) att av nämnden föreslagna ändringar i föreningens stadgar måtte

godkännas;

3) att såsom bidrag till täckande av de förluster, vilka föreningen

vid utövande av sin verksamhet enligt förenämnda kontrakt måste vidkännas

för budgetåret 1934/1935 av statsmedel måtte anvisas det belopp,

Kungl. Majit kunde vilja för ändamålet avse;

4) att föreningen såsom förlagskapital måtte tillhandahållas ett belopp

av högst 70 miljoner kronor i av staten utgivna obligationer;

5) att bestämmelser måtte meddelas angående reglering av införseln av

havre majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor,

tapiokarot, maniokarot, arrowrot och melassfoder samt med de nu nämnda

jämförliga fodermedel enligt av nämnden i utlåtandet angivna grunder;

6) att vid införsel av fodermedel, som nyss nämnts, måtte upptagas särskild

införselavgift på sätt och för ändamål, nämnden i utlåtandet föreslagit;
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

7) att kli, som infördes till riket, måtte påläggas skatt i överensstämmelse

med vad nämnden härutinnan anfört;

a^> i avvaktan på ikraftträdandet av de bestämmelser, som avsåges

under 5)—7), förbud måtte meddelas mot införsel av oförmälda fodermedel

utan nämndens tillstånd; samt

9) att 2 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor

och vissa slag av födermjöl måtte sålunda ändras, att dylik skatt utgmge

för varje kilogram av varans nettovikt med det belopp, lägst 2 öre

och högst 6 öre, som Kungl. Majit bestämde.

Spannmålsnämnden framhåller, att icke endast de nuvarande osäkra

förhållandena å världsmarknaden för brödsäd och utsikterna å densamma

utan även den ekonomiska situationen lör vårt jordbruk i dess helhet

utgjorde bärande skäl för fortsatt stödjande av den inhemska brödsädsodlingen.

Till belysande av läget bar nämnden åberopat en sammanställning

rörande priserna å vissa viktigare jordbruksprodukter — däribland

ej ägg — under tiden januari 1930—november 1933, jämförda med

motsvarande priser i medeltal åren 1925—1929, vilken sammanställning,

kompletterad för tiden december 1933—februari 1934 samt utökad med

uppgifter beträffande äggprisen, torde få såsom bilaga fogas till protokollet.

Vidkommande de särskilda stödåtgärderna på spannmålsodlingens område

har spannmålsnämnden, vad först inmalningstvånget beträffar,

ansett, att detsamma icke kunde tänkas upphöra inom de närmaste

åren. Därjämte har nämnden emellertid — under erinran att, på

sätt i det följande skall närmare beröras, ett betydande'' spannmålsöverskott

för närvarande förefunnes — ansett särskilda prisstödjande åtgärder

erforderliga. Nämnden bar härutinnan uttalat, att man även för

1934 års skörd eller intill dess det befintliga spannmålsöverskottet på ett

eller annat sätt kunnat undanskaffas ur den egentliga brödsädsmarknaden

borde träffa anstalter för spannmålsprisernas stödjande, liknande

dem, som varit gällande de senaste åren. Ett inlösningsförfarande

borde sålunda alltjämt tillämpas. Beträffande sättet för dettas

anordnande har spannmålsnämnden anfört:

. Nättast skulle en inlösningsgaranti ernås genom förlängning på ytterligare

ett år av kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen.

Inom nämnden bade dock rått en viss tvekan härutinnan, ty en fortsättning

av föreningens verksamhet vore icke möjlig med mindre staten

ställde till förfogande ganska betydande kapital. Dessutom hade föreningens

organisation och arbetsordning visat sig icke i alla delar lämplig,

sedan brödsädsskördarna nått den nuvarande omfattningen. Inom

nämnden hade därför utarbetats förslag till bestämmelser angående ett

statligt bolag, som skulle övertaga föreningens verksamhet. Då nämnden

likväl slutligen stannat för den meningen, att man helst borde söka

ernå en förlängning av kontraktet, hade ett avgörande skäl för denna

lösning av frågan varit, att nämnden tänkt sig, att någon ytterligare

förlängning icke skulle behöva komma till stånd och att inlösningsförfarandet

sålunda efter år 1935 skulle kunna upphöra. Nämnden hade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr257.

29

emellertid därvid förutsatt, att — därest förhållandena å världsmarknaden

då skulle vara i det liela oförändrade — åtgärder vidtoges, som dels

ledde till undanskaffande av ett besvärande spannmålsöverskott, dels ock

medförde för den svenska fodersädesodlingen skäliga priser. Med sådana

och med inmalningsförordningen alltjämt i kraft borde brödsädsodlingen

hava fått ett sådant stöd, att jordbrukarna med tillhjälp av sina organisationer

borde kunna uppnå skäliga priser å brödspannmålen.

I samband med att spannmålsnämnden sålunda förordat förlängning

av avtalet med Svenska spannmålsföreningen har nämnden föreslagit vissa

ändringar i gällande kontrakt och stadgar. För de viktigare

skall här i korthet redogöras.

Beträffande föreningens inköpsskyldighet under juni—juli har föreslagits

det tillägget till gällande bestämmelser, att säljare skall äga rätt

att för till föreningen såld spannmål erhålla betalning före utgången av

augusti månad, under förutsättning att säljaren åtager sig att därefter

för föreningens räkning lagra spannmålen på av spannmålsnämnden

föreskrivna villkor, till dess densamma kan av föreningen mottagas.

Föreningens skyldighet att, på anmaning av spannmålsnämnden, verkställa

inköp av spannmål under annan tid än juni—juli har utvidgats i

så måtto, att den gjorts oberoende av kvarnarnas lagringsförmåga. Sistberörda

ändring sammanhänger, på sätt i det följande närmare angives,

därmed, att spannmålsnämnden ansett det böra stå öppet för föreningen

att inköpa och denaturera brödsäd för foderändamål. Av samma anledning

har föreslagits rätt för Kungl. Majit att i vissa fall förordna örn försäljning

av inköpt spannmål till annat pris än marknadspriset å brödsäd.

— De till föreningen anslutna kvarnarnas inköpsskyldighet gentemot

föreningen har föreslagits skola bortfalla. Såsom motivering har spannmålsnämnden

anfört, att kvarnarna vore urståndsätta att, på sätt nu ålåge

dem, före den 31 december inköpa den spannmål, föreningen inlöst. Dels

försloge icke deras lagerutrymmen, dels torde många kvarnar ej kunna

uppbringa erforderligt kapital. Vidare skulle, anför spannmålsnämnden,

ett utförsäljande till kvarnarna av ifrågakommande stora myckenheter

gammal spannmål, även örn detta vore möjligt, förorsaka ett fullständigt

sammanbrott på marknaden för ny skörd. Härtill komme ytterligare, att

erfarenheten visat, att föreningen vid försäljningen av gammal spannmål

till kvarnarna ej lyckats ernå bättre priser än som skulle hava erhållits

i fria marknaden. — Kvarnarnas lagringsskyldighet med avseende å den

spannmål, som föreningen köper under juni—juli, föreslås skola i viss

mån utvidgas. I gällande bestämmelser angående ersättning till kvarnarna

för lagring av föreningens spannmål föreslås jämväl ändringar.

Vidare föreslås beträffande styrelsens sammansättning den ändringen,

att antalet ledamöter skall utökas till nio samt att av dessa ordförande

och ytterligare tre ledamöter jämte suppleanter för dem skola utses av

Kungl. Majit. Vad angår styrelsens befogenhet föreslås, att do av Kungl.

Majit utsedda ledamöterna ensamma skola äga besluta i frågor, som

röra inköp eller försäljning av spannmål, samt att, vid bestämmande

av gottgörelse, örn tre av nämnda ledamöter förena sig örn samma mening,

denna skall gälla såsom styrelsens beslut, under förutsättning att

beloppet ej fastställes högre än till 5 kronor för 100 kilogram spannmål.

I samband med att de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna tillerkänts

angivna vidsträckta beslutanderätt har föreslagits, att förenin
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

gen skall fritagas från ansvar gentemot staten för förlust, som kan föranledas

genom beslut av sagda ledamöter.

Till närmare motivering av ändringsförslagen, vilka torde få såsom

bilagor fogas till protokollet, anför spannmålsnämnden följande.

»Kontraktet.

2 § tredje stycket. Ändringarna innebära endast ett stadfästande av

gällande praxis, enligt vilken spannmålen i förekommande fall av säljaren

utan kostnader för föreningen skall levereras inlastad i fartyg eller

å järnvägsvagn.

Vidkommande antalet här upptagna uppsamlingsområden har ingen

ändring föreslagits. Jämlikt Kungl. Maj:ts anbefallning till nämnden

i brev den 2 juni 1933 har nämnden visserligen undersökt lämpligheten

aX.. a^ jemväl Kopparbergs län intoges som uppsamlingsområde. Då

möjligheter att inom länet uppsamla och lagra brödsäd i större utsträckning

icke förefinnas, har nämnden emellertid, efter hörande av Svenska

spannmålsföreningens styrelse, ansett sig icke kunna förorda en dylik

utökning av antalet uppsamlingsområden.

2 § fjärde stycket. Detta stycke är nytt. Stadgandet har föranletts

av de ändrade förhållanden, som inträtt till följd av de senaste årens

stora skördar. Då överenskommelsen mellan staten och föreningen första

gången träffades, utgick man från att all spannmål av gammal skörd

skulle kunna mottagas, innan ny skörd kom i marknaden. Redan årets

spannmålsöverskott har omöjliggjort detta. För att möjliggöra för varje

säljare av spannmål att erhålla betalning av föreningen, åtminstone före

den 1 september, bär nu föreslagits skyldighet för föreningen att likvidera

spannmålsköpen mom nämnda tid under förutsättning att spannmålen

därefter, örn så påfordras, lagras för föreningens räkning på ett betryggande

sätt. Jämväl för det fall, att den hembjudna spannmålen varit

belånad, är ett dylikt stadgande av betydelse.

3 §. Stadgandet i denna paragraf har tidigare avsett s. k. stödköp. Den

nu föreslagna utvidgningen av föreningens inköpsskyldighet har föranletts

av behovet att inköpa och genom denaturering eller på annat lämpligt

sätt från den egentliga brödsädesmarknaden undanskaffa en del av

brödsädesöverskottet. Inköpen skola i första hand företagas inom de

områden, där priserna äro lägst, varigenom förluster för föreningen i

görligaste mån undvikas. Denna regel får dock icke utgöra hinder för

att inköpen förläggas till områden, som med hänsyn till frakt- och kvalitetsförhållanden

m. m. äro att föredraga.

6 § första stycket. Förändringen innebär endast ett förtydligande av

nu gällande bestämmelse.

7 § andra stycket. Bestämmelsen torde ej medföra något avsteg från

tillämpad praxis.

7 § tredje stycket. Vad som här föreskrives överensstämmer i huvudsak

med nuvarande stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf.

Den förändring, som vidtagits, innebär, att föreningen, om ny skörd tidigt

kommer i marknaden, får möjlighet att utförsälja gammal skörd

till sådana priser, att den gamla spannmålen kan få önskad avsättning.

7 § fjärde stycket. Nuvarande tredje, fjärde och femte styckena hava

föreslagits skola utgå. Detta sammanhänger med att dels, i anslutningtill

vad tidigare anförts, bestämmelserna i stadgarnas 7 § c) och d) an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

gående kvarnarnas inköpsskyldighet ansetts böra bortfalla, dels ock do

av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i föreningens styrelse, enligt vad

nedan närmare angives, föreslås skola äga allena besluta angående föreningens

försäljningar. Det föreslagna nya fjärde stycket innebär, att

föreningen blir pliktig att enligt Kungl. Majits bestämmande utförsälja

spannmål till lägre priser än marknadspris och på andra villkor än va''d

i övrigt skall gälla. Stadgandet gäller dock endast sådan spannmål, som

är avsedd att undanskaffas från den egentliga brödsädesmarknaden.

8 § tredje stycket. Ändringen innebär en väsentligen utvidgad rätt

för de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna av styrelsen att bestämma

gottgörelsens belopp.

11 § första stycket. Härutinnan bar ingen ändring föreslagits. Från

kvarnhåll har emellertid framhållits, att begreppet god bakningsduglighet

vore i behov av en närmare definition. I sådant hänseende borde enligt

kvarnarnas mening tillämpas vad som anföres i ett i december 1933

av särskilda sakkunniga avgivet utlåtande, vilket såsom bilaga fogats

vid denna skrivelse.1 Kvarnrepresentanterna lia för samtycke till en förlängning

av kontraktet förutsatt, att nämnden anslöte sig till sagda utlåtande.

Då ifrågavarande utlåtande, vid vars utarbetande nämndens sakkunnige,

professor A. Åkerman, deltagit, synes ägnat att klargöra vissa i

sammanhang med begreppet god bakningsduglighet stående frågor, har

nämnden ansett sig kunna uttala sin anslutning till utlåtandet såsom

vägledande för tolkningen av nämnda begrepp, såvitt angår de till föreningen

anslutna kvarnarna.

12 § första stycket. I samband med utvidgningen av den beslutanderätt,

som tillkommer de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna av föreningens

styrelse, har föreningens ansvarsskyldighet vid underlåtenhet

att fullgöra kontraktets förpliktelser så till vida ändrats, att dylik underlåtenhet,

därest den föranletts av beslut, som fattats av de utav

Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna, icke skall kunna medföra

några ersättningsanspråk från statens sida gentemot föreningen.

14 § tredje stycket. På förslag av kvarnrepresentanterna har gällande

bestämmelse angående statens ansvarighet gentemot föreningens

medlemmar förtydligats. Vidare har stadgandet rörande föreningens

ansvarighet gentemot staten ändrats i anslutning till vad som anförts

vid 12 §.

14 § fjärde stycket. Det har ansetts skäligt, att den rätt, som enligt

gällande bestämmelser för visst fall tillkommer föreningens styrelse att

påfordra upphörande av föreningens importverksamhet, överflyttas på

kvarnrepresentanterna i styrelsen. Ändringen innebär ett godkännande

av denna synpunkt.

Övriga ändringar i 14 § föranledas uteslutande av kontraktets förlängning.

Stadgarna.

7 § a). Ändringen innebär ett ökat åtagande från kvarnarna att

lagra svensk brödsäd. Enligt det föreslagna stadgandet bliva kvarnarna

skyldiga att vid varje tidpunkt, då så fordras av föreningen, för den
-

1 Nämnda utlåtande har här ej inedtagits.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

nas räkning mottaga och lagra spannmål av gammal skörd, därest ej

tre fjärdedelar av deras lagringsutrymmen då redan äro belagda med

svensk brödspannmål och av denna spannmål minst så stor myckenhet,

som motsvarar halva lagringsutrymmena, utgöres av gammal skörd.

7 §c) och d). De nu under dessa moment upptagna skyldigheterna för

föreningsmedlemmarna hava, såsom förut nämnts, ansetts böra bortfalla.

8 § andra stycket. Tvist angående medlems stadgeenliga lagerutrymmen

har ansetts böra hänskjutas till skiljenämnd enligt stadgarnas 22 §

i stället för till Sveriges skiljenämnd för spannmåls- och foderämneshandeln.

9 § tredje stycket. I samband med att kvarnarna åtagit sig ökad lagringsskyldighet

för föreningens räkning har det ansetts skäligt, att de

erhölle ersättning för all lagring av spannmål för föreningen.

10 § och 13 § mom. 2. Nuvarande stadganden under 10 § och 13 §

mom. 2 hava såsom helt sammanhängande med de uteslutna bestämmelserna

i 7 § c) och d) ansetts böra utgå.

15 §. Nämnden har i annat sammanhang omnämnt, att antalet av

Kungl. Majit utsedda ledamöter i föreningens styrelse ansetts böra utökas

. till fyra. Det totala antalet styrelseledamöter blir sålunda nio.

Samtidigt har, på sätt jämväl tidigare framhållits, de av Kungl. Majit

utsedda ledamöterna föreslagits skola erhålla avsevärt vidgad befogenhet,

framför allt beträffande frågor, som gälla föreningens inköp och

försäljningar ävensom angående bestämmandet av gottgörelsen. I anslutning

härtill anser sig nämnden böra uttala, att den fjärde av

Kungl. Majit utsedde styrelseledamoten bör vara en med affärslivet väl

förtrogen person. Samtidigt bör denne emellertid vara i görligaste mån

fristående gentemot kvarnindustrien och spannmålshandelns intressen.

Nämnden vill i detta sammanhang framhålla, att de många svårigheter

av skiftande karaktär, som säkerligen komma att uppstå i samband med

spannmålsöverskottets mottagande och avyttring, komma att ställa stora

krav på spannmålsföreningens styrelse och ledning i övrigt.

17 § första stycket. Det har ansetts förmånligt att låta föreningens

räkenskapsår sammanfalla med kalenderåret.

19 § första stycket. Förändringen av räkenskapsåret föranleder en

däremot svarande framflyttning av tiden för ordinarie föreningssammanträde.

22 §. Ändringen sammanhänger med den föreslagna ändringen i 8 §

andra stycket.»

Beträffande spannmålsproduktionens omfattning anför

spannmålsnämnden, att 1933 års brödsädsskörd vore den största, vårt land

hittills kunnat uppvisa. Samtidigt vore kvaliteten hos nämnda skörd sällsynt

god. Från 1930 till 1933 hade brödsädsarealen ökat med sammanlagt

mer än 40,000 hektar. Den kraftigaste ökningen hade inträffat det senaste

året och finge säkerligen ses i samband med den oförmånliga prisutvecklingen

å de animala produkterna och de låga fodersädspriserna. Utvidgningen

av brödsädsarealen hade i första hand skett på bekostnad

av havreodlingen, men även annan fodersädsodling hade trängts tillbaka.

Spannmålsnämnden åskådliggör ifrågavarande utveckling med följande

tabeller.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257. 33

Spannmålsodlingens utveckling 1914—1933.

i r

Areal för

brödsäd

Areal för

fodersäd

Areal för

baljväxter

Samma

spannmåls-

arealer

hektar

hektar

hektar

hektar

1914.............................................

508,524

1,127,214

32,861

1,668,599

1919.............................................

512,933

1,142,367

44,680

1,699,980

1927............................................

502,820

1,049,056

27,442

1,579,318

1928.............................................

502,953

1,033,000

27,227

1,563,180

1929.............................................

488,319

1,064,147

27,470

1,579,936

1930.............................................

502,966

1,060,182

30,620

1,593,768

1931...........................................

483,572

1,037,015

31,516

1,552,103

1932.............................................

510,643

1,019,194

29,876

1,559,713

1933.............................................

544,400

999,265

29,021

1,572,686

Arealer för vete och råg (hektar).

Å r

Höstvete

Vårvete

Summa

vete

Höstråg

Vårråg

Summa

råg

Summa

vete och

råg

1927..................

195,011

31,805

226,816

267,852

8,152

276,004

502,820

1930..................

214,365

47,205

281,570

235,203

6,193

241,396

502,966

1931..................

215,191

61,135

276,326

200,411

6,835

207,246

483,572

1932 1 ...............

233,361

68,433

301,794

203,195

5,654

208,849

510,643

1933 1 ...............

239,600

83,800

323,400

215,300

5,700

221,000

544,400

1 Preliminära tal.

Till jämförelse må återgivas följande från statistiska centralbyrån i

februari 1934 inhämtade arealuppgifter från 1934 års hrödsädsinventering

i Svea- och Götaland, jämförda med motsvarande siffrar för åren

1930—1933.

År 1930

År 1931

År 1932

År 1933

År 1934

Ökning eller

minskning

från 1933

199,111

43,879

212,299

56,413

220,068

64,251

229,706

77,289

233,620

73,945

+ 3,914

— 3,344

Summa vete, hektar

242,990

233,490

4,895

268,712

219,308

5,738

284,319

202,914

5,045

306,995

215,547

5,007

307,565

224,044

5,888

+ 570

+ 8,497

+ 881

Summa råg, hektar

Summa vete och råg. hektar

238,385 225,044

481,875 493,756

207,959

492,278

220,554

527,549

229,932

537,497

+ 9,378

+ 9,948

Vad angår de senaste årens skörderesultat hänvisar spannmålsnämnden

till följande sammanställning.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 257.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Å r

.

Höstvete

Vårvete

Summa

vete

Höstråg

Vårråg

Summa

råg

Summa

vete och

råg

ton

ton

ton

ton

ton

ton

ton

1930.................

489,767

76,833

566,600

428,753

7,695

436,448

1,003,048

1931..................

367,558

96,015

463,573

275,485

7,641

283,126

746,699

19321 ...............

588,240

132,973

721,213

426,440

7,775

434,215

1,155,428

19331 ...............

639,700

155,100

794,800

452,700

5,800

458,500

1,253,300

1 Preliminära tal.

På grund av de två sista årens stora brödsädsskördar kommer enligt

spannmålsnämndens beräkningar den 1 september 1934, därest ej särskilda

åtgärder vidtagas, att finnas ett brödsädsöverskott av omkring

380.000 ton. Nämnden anför härutinnan i huvudsak följande.

Den 1 september 1933 funnes kvar av gammal skörd 113,416 ton vete

och 50,642 ton råg. För en mjuk övergång från ett konsumtionsår till ett

annat med bibehållande av nuvarande inmalningsprocenter fordrades

emellertid, att den 1 september varje år funnes kvar omkring 50,000 ton

vete och 15,000 ton råg. Det absoluta brödsädesöverskottet den 31 augusti

1933 kunde alltså uppskattas till omkring 63,000 ton vete och 35,000

ton råg. Brödsädsförbrukningen under konsumtionsåret 1933/1934 kunde

ej beräknas högre än till 626,000 ton vete och 348,000 ton råg. Enligt

tidigare anförda uppgifter kunde 1933 års skörd uppskattas till omkring

795.000 ton vete och 459,000 ton råg. Beräknades härifrån avgå till utsäde

70,000 ton vete och 45,000 ton råg, återstode 725,000 ton vete och

414.000 ton råg. Någon rågimport behövde man i detta sammanhang icke

räkna med, men veteimporten torde, med utgående ifrån 88 procent effektiv

inmalning, böra uppskattas till 50,000 ton. På angivet sätt beräknade

förbrukning skulle alltså kunna anses uppgå till 775,000

ton vete och 414,000 ton råg. Med en verklig förbrukning av allenast

626.000 ton vete och 348,000 ton råg skulle överskottet av 1933 års skörd

sålunda kunna uppskattas till 149,000 ton vete och 66,000 ton råg. Det

sammanlagda överskottet av 1932 och 1933 års brödsädsskördar den 1 september

1934 kunde därför beräknas till omkring 263,000 ton vete och

117.000 ton råg eller tillhopa 380,000 ton. I denna summa inginge dock

de 65,000 ton, som beräknats under nuvarande förhållanden vara behövliga

för en mjuk övergång från ett konsumtionsår till ett annat. Efter

avdrag av denna kvantitet skulle sålunda som absolut överskott kvarstå

315.000 ton spannmål av vete och råg.

Spannmålsnämnden anför, att inom nämnden förts ingående överläggningar

angående möjligheterna att begränsa brödsädsodlingen,

samt att därvid bland annat frågan örn arealkontingentering

varit under bedömande. Emellertid har nämnden stannat för att för

närvarande ej några andra åtgärder i förevarande syfte borde vidtagas

än att priserna på brödsäd och fodersäd bragtes i lämpligt förhållande

till varandra. Till belysande av prisutvecklingen åberopar nämnden föl
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

jande sammanställning, angivande priset å svensk brödsäd samt foderspannmål

och vissa andra fodervaror i kronor per deciton.

Å r

Vete

Eåg

Korn

(foder)

Svensk

foderhavre

(vit)

Jordnöts-

kakor

Vetekli

svenskt

Majs

1909—1913 .................

17.00

14.10

13.50

11.90

13.80

10.00

11.70

1925—1929 ..................

22.66

20.41

17.76

15.4 7

20.80

14.41

17.40

1930 ..................

18.43

14.88

12.28

9.93

14.28

9.45

12.03

1931 ..................

19.il

16.74

12.58

10.6 7

13.84

9.59

8.65

1932 ..................

17.40

15.76

11.93

10.4 8

15.63

10.14

9.92

1933 ..................

17.28

15.73

10.90

9.62

14.41

9.28

9.0 9

För ernående av den minskning av spänningen mellan brädsäds- och

fodersädspriser, som enligt spannmålsnämndens mening borde komma

till stånd, förordar nämnden dels en skälig sänkning av de garanterade

priserna å brödsäd vid fortsatt inlösningsförfarande, dels ock böjning av

fodersädspriserna. I sistberörda hänseende framhåller nämnden, att under

nuvarande förhållanden ett pris i importhamn för deciton majs ej

understigande 12 kronor och ett havrepris, som anslöte sig därtill, vore

skäligt avvägda. Angivna majspris skulle enligt nämndens beräkning

kunna medföra ett pris å fodervete av omkring 13 kronor för deciton.

Under förmälan, att en förutsättning för höjning av priset å fodersäd

vore, att importen av den utländska fodersäden inskränktes, anför nämnden,

att ett nedskärande av importen av billig fodersäd även av den

anledningen vore önskvärd, att åtgärden skulle verka återhållande på

den under förhandenvarande omständigheter allt för stora animala produktionen,

framför allt svinproduktionen. Nämnden anför vidare i detta

sammanhang.

Uppenbarligen kunde en fördyring av fodersäden under en viss övergångsperiod,

eller intill dess produktionen hunnit anpassa sig efter de

nya förhållandena ganska hårt drabba exempelvis en del svinuppfödare.

I främsta rummet torde detta emellertid gälla dels dem, som hade en

svinproduktion av nästan industriell karaktär, dels ock de jordbrukare,

vilka i onaturligt stor omfattning odlat brödsäd och baserat svinproduktionen

på importerade fodermedel. Även vissa smärre fläskproducenter,

som i stor utsträckning använde sig av inköpta fodermedel och i väsentlig

grad hade sin utkomst av denna produktion, komme givetvis att övergående

få känning av fördyringen. Vad i det föregående sagts örn

fläskproduktionen torde jämväl i vissa hänseenden gälla äggproduktionen.

Nämnden måste dock anse, att i nuvarande läge övervägande skäl

talade för åtgärder av här ifrågavarande slag.

Frågan örn höjning av fodersädspriserna och begränsning av importen

av fodersäd sammanhänger enligt spannmålsnämnden nära med

spörsmålet att finna avsättning för det inhemska brödsäds
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

överskottet. Nämnden anför, att om regleringsorganet skulle kunna

omhändertaga brödspannmålen och örn brödsädsmarknaden hösten

1934 icke skulle bliva fullständigt desorganiserad, stora myckenheter

brödsäd med det snaraste måste undandragas den egentliga brödsädsmarknaden.

I sådant syfte hade diskuterats att ålägga kvarnindustrien

att vid förmälning av vete uttaga mjölprodukter till en viss procentsats,

understigande de 75 å 78 procent, som numera vore vanliga. En dylik

bestämmelse syntes emellertid nämnden vara ett alltför hårt ingrepp i

industriens handlingsfrihet, varjämte den bomme att tyngst drabba de

stora, tekniskt bäst utrustade kvarnföretagen. Enligt nämndens mening

forde, bortsett från den möjlighet till export, som under vissa omständigheter

kunde tänkas föreligga, något annat sätt att förbruka brödsädsöverskottet

än genom utfodring icke för närvarande kunna ifrågakomma,

Ett utförande på fodermarknaden av brödsäd förutsatte emellertid importrestriktiva

åtgärder, vilka borde vara av den art, att högre priser

å den inom landet odlade fodersäden än de nu betalade säkerställdes. Importregleringen

borde omfatta havre, majs, korn, vicker, pelusker och

andra foderärter, foderbönor, tapiokarot, maniokarot, arrowrot och melassfoder

ävensom produkter, vilka genom förmälning eller på annat sätt

för foderändamål framställts av dessa varor. Då möjlighet förelåge, att

de uppräknade fodermedlen kunde ersättas av andra utländska fodervaror,

borde Kungl. Majit äga befogenhet att utsträcka regleringen till att

avse jämväl dylika ersättningsprodukter. Angående sättet för importregleringens

genomförande föreslår spannmålsnämnden i huvudsak följande.

Kegleringen skall i fråga örn havre ske sålunda, att för import av

sådan havre, som ej är avsedd för tillverkning av gryn eller mjöl, fordras,

att i varan inblandas svensk havre till myckenhet motsvarande

av Kungl. Majit fastställd regleringsprocent. Kungl. Majit bör emellertid

äga möjlighet att undantagsvis, där omständigheterna så påkalla,

medgiva befrielse från inblandningsskyldigheten. Spannmålsnämnden

har härvid särskilt tänkt på vissa fall av import för tillgodoseende av de

norrländska behoven av foderhavre. Sådan denaturering av foderhavre

genom färgning med eosinlösning, som för närvarande äger rum enligt

kungörelsen angående färgning av importhavre, skall fortfarande företagas.

De befogenheter, som härvid för närvarande ankomma på lantbruksstyrelsen,

överflyttas på spannmålsnämnden, vilken jämväl skall

handhava regleringen i övrigt.

Vad angår övriga ifrågavarande fodermedel skall för importörerna

stå öppet att välja mellan att i importvaran inblanda svensk brödsäd

till myckenhet motsvarande viss regleringsprocent, som av Kungl. Majit

fastställes, samt att genom färgning eller på annat sätt i motsvarande

utsträckning denaturera sådan spannmål. Kegleringsprocenten kan fastställas

olika såväl för olika fodervaror som beroende på huruvida för omförmälda

inblandning eller denaturering skall användas vete eller råg.

Kungl. Majit skall jämväl kunna föreskriva, att allenast vete eller allenast

råg får komma till användning för ifrågavarande ändamål. För

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

all import skall fordras tillstånd av spannmålsnämnden. Inblandning

vid införseln skall ske under kontroll av tullmyndighet. Denaturering

av svensk brödsäd skall verkställas under kontroll av tullmyndighet eller

under uppsikt av kontrollant, som generaltullstyrelsen utser. .För inblandning

eller denaturering får endast användas fullt kvarnduglig vara.

Denna tillhandahålles importören av regleringsorganet (Svenska spannmålsföreningen)

eller genom dess ombud till fodersädspris. Uteslutet

bör dock ej vara, att importören direkt i marknaden inköper den svenska

brödsäd, som erfordras för inblandningen eller denatureringen, samt

därefter av regleringsorganet erhåller ersättning med skillnaden mellan

marknadspriset å kvarngill brödsäd och skäligt fodersädspris.

För täckande av de kostnader och förluster, regleringsorganet genom

nyssherörda anordning kommer att orsakas, skall å samtliga ifrågavarande

importvaror, såväl foder- som grynhavre däri inräknat, uttagas en införselavgift.

Avgiften skall vid införseln erläggas till tullverket samt utgå

för varje kilogram av varans nettovikt med det belopp, lägst 2 öre och högst

6 öre, som Kungl. Maj:t bestämmer. Avgiften kan fastställas olika för olika

varuslag. Kungl. Maj:t skall äga befogenhet att, örn omständigheterna

finnas så påkalla, medgiva befrielse från eller nedsättning i stadgad avgift.

Örn de inflytande avgiftsmedlen därtill förslå, skola desamma kunna

tagas i anspråk jämväl för täckande av förlust, som av annan anledning

än förut nämnts uppkommit eller uppkommer genom statliga åtgärder

för spannmålsodlingens tryggande.

För att hindra, att höjningen av fodersädspriserna medför ökad förbrukning

av kraftfoder, föreslår spannmålsnämnden vidare sådan ändring

i förordningen örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, att

Kungl. Majit erhölle möjlighet att, örn så skulle visa sig erforderligt,

höja beloppet av sagda skatt, nu bestämt till 2 öre för varje kilogram av

av varans nettovikt, till högst 6 öre för kilogram. Ur liknande synpunkter

föreslår nämnden tillika upptagande av skatt å importerat kli. Sistberörda

skatt bör enligt nämndens förslag anpassas så, att klipriset

kommer att ungefär motsvara havrepriset. På Kungl. Majit bör ankomma

att förordna örn utgörande av dylik skatt och att fastställa skattens

storlek inom en gräns av lägst 2 öre och högst 6 öre för kilogram

av varans nettovikt. Med hänsyn till kliets karaktär ay huvudsakligen

mjölkfoder böra de inflytande skattebeloppen enligt nämndens mening

disponeras på enahanda sätt som skatten å oljekakor och vissa slag av

fodermjöl, eller således för ändamål, sammanhängande med mjölkregleringen.

Enligt nämndens förslag skall, i olikhet mot vad som gäller

beträffande sistnämnda skatt, för inom landet tillverkat kli skatt ej

erläggas. Såsom motiv härför anför nämnden, att kontrollen över till-''

verkat kli svårligen kunde upprätthållas. Ej heller torde, framhåller

nämnden, det inom landet tillverkade kliet behöva skattebeläggas för att

hindra kvarnindustrien att till sin fördel utnyttja de högre priserna å

importerat kli. Då klipriset inginge som en integrerande del i kalkylen

över mjölpriserna, torde nämligen konkurrensen kvarnarna emellan förhindra

obehöriga vinster. En förhöjning av klipriserna kunde där
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

emot enligt nämndens mening så tillvida underlätta spannmålsregleringen,

som därav kunde följa, att kvarnarna av spannmålen uttoge mer knoch

mindre mjölprodukter än vad för närvarande vore fallet.

Spannmålsnämnden har verkställt beräkningar över de myekenheter

brödsäd, som årligen kunde finna avsättning för foderändamål, därest

den av nämnden föreslagna importregleringen genomfördes. För att

belysa förbrukningen av fodersäd och importerat kli under de senaste

konsumtionsåren åberopar nämnden följande sammanställning.

Konsumtionsår ’/s—31/s

F o d e

r s ä d

Kli

import

ton

Summa

ton

Skörd (utsäde

avdraget)

ton

Importöver-

skott

ton

1928-1929....................................

1,646,046

161,692

43,106

1,850,844

1929-1930..............................

1,812,327

155,974

43,741

2,012,042

1930—1931....................................

1,693,824

335,063

67,509

2,096,396

1931—1932.................................

1,517,371

360,857

48,672

1,926,900

1932—1933................................

1,823,519

268.355

45,340

2,137,214

Medeltal

1,698,617

256,389

49,674

2,004,679

De i denna sammanställning såsom importöverskott angivna myckenheterna

utgöras, enligt vad spannmålsnämnden framhåller, nära nog uteslutande

av majs och havre. Importen av dessa två foderslag under den

tid, sammanställningen avser, framgår av följande, ur nämndens utlåtande

hämtade siffror.

Konsumtionsår 1/«—sl/s

Havre

ton

Majs

ton

1928—1929..........................

62,272

108,751

1929-1930................................

55,118

99,697

1930—1931....................................

68,520

267,758

1931—1932....................................

43,842

322,421

1932—1933...................................

24,517

240,497

Nämnden förutsätter, att minskning i svinbeståndet, orsakad av exportsvårigheterna

och de förhöjda fodersädspriserna, kommer att medföra

en nedgång i majshehovet med 50,000 å 60,000 ton. Vidare utgår

nämnden från att efterfrågan på havre kommer att bliva obetydlig, samt

att behovet av importerad fodersäd ytterligare minskas därigenom att en

del brödsäd kommer att, såsom en följd av det förbättrade prisläget å

fodervaror, utfodras utan denaturering. I betraktande av dessa omständigheter

anser nämnden det årliga importbehovet av fodersäd efter importregleringens

genomförande icke kunna uppskattas till större myc
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

kenhet än omkring 200,000 ton. Nämnden framhåller emellertid, att ett

fullständigt avskärande av denna import och de importerade fodervarornas

ersättande med denaturerad inhemsk brödsäd knappast vore tillrådligt,

då särskilt för äggproduktionen en viss tillgång på majs finge

anses önskvärd. Man borde därför enligt nämndens mening ej räkna

med att årligen på fodersädsmarknaden kunna utföra mer än omkring

150,000 ton brödsäd.

Spannmålsnämnden har vidare gjort vissa beräkningar rörande Svenska

spannmålsföreningens ekonomiska ställning och

de förluster, som spannmålsregleringen kunde komma att föra med sig.

Enligt vad nämnden anför vore det uppenbart, att föreningen ej längre

kunde finansiera sin rörelse såsom från början avsetts, nämligen genom

upptagande av gottgörelse å importerad brödsäd. Med nuvarande höga

inmalningsprocenter kunde, oaktat gottgörelsen för vete satts så hög

som 5 kronor för deciton, ej beräknas i gottgörelsemedel årligen inflyta

mer än omkring 2.5 miljoner kronor, motsvarande en veteimport av 50,000

ton. Den 31 december 1933 beräknades föreningens räkenskaper visa en

förlust av omkring 4.i miljoner kronor. Före den 1 september 1934 kunde

föreningen möjligen av förenämnda brödsädsöverskott örn 380,000

ton undanskaffa omkring 60,000 ton på annat sätt än genom förmälning.

Förlusterna härå kunde uppskattas till omkring 4 miljoner kronor. Då

under tiden 1 januari—31 augusti 1934 i gottgörelsemedel borde inflyta

omkring 1.6 miljoner kronor, kunde föreningen den 1 september 1934 beräknas

hava en balanserad förlust uppgående till omkring 6.5 miljoner

kronor. Vid samma tidpunkt torde föreningens innehav av spannmål

uppgå till omkring 320,000 ton med ett värde i föreningens band av omkring

63 miljoner kronor. Föreningens totala kapitalbehov skulle således

då vara i det närmaste 70 miljoner kronor, vilket belopp emellertid,

i den mån försäljningen av inlöst spannmål fortskrede, komme att

minskas. Föreningen bade den 31 augusti 1933 ett insatskapital av

11,160,200 kronor, därav 557,250 kronor inbetalats kontant och återstoden

erlagts i form av reverser. En kredit till angivna belopp, 70 miljoner

kronor, skulle föreningen emellertid billigast erhålla, örn däremot svarande

statsobligationer ställdes till förfogande och finge belånas i riksbanken.

Nämnden föresloge, att staten ville utfästa sig att genom riksgäldskontoret

tillhandahålla föreningen såsom förlagskapital ett belopp

av sammanlagt högst 70 miljoner kronor i av staten utgivna obligationer,

vilka finge av föreningen belånas men ej försäljas.

Vid beräknandet av de förluster, spannmålsföreningen måste vidkännas

å sin verksamhet, har spannmålsnämnden förutsatt, att utförsäljningen

av brödsäd till foder kunde påbörjas den 1 mars 1934 och att ett

pris därvid skulle kunna erhållas av 13 kronor för deciton. Vidare har

antagits, att undanskaffandet av hela brödsädsöverskottet skulle taga en

tid av två och ett halvt år. Nämnden har räknat med att under sådana

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

förhållanden prisfallsförlusten komme att uppgå till sammanlagt omkring

19 miljoner kronor varjämte lagrings- och räntekostnaderna komme

att belöpa sig till 18 miljoner kronor. De totala utförsäljningskostnaderna

skulle sålunda bliva 37 miljoner kronor, vartill komme den från

år 1933 balanserade förlusten å 4.i miljoner kronor. Under förutsättning

att införselavgiften å fodermedel årligen inbragte 2 miljoner kronor och

att i gottgörelse uttoges 2.5 miljoner kronor örn året, skulle under bela

utförsäljningstiden sammanlagt i införselavgift och gottgörelse inflyta

omkring 11 miljoner kronor. Den totala förlusten skulle alltså bliva omkring

30 miljoner kronor. Spannmålsnämnden föreslår, att för täckande

av denna förlust medel måtte ställas till föreningens förfogande från

statskassan. Nämnden hänvisar samtidigt till möjligheten att låta den

föreslagna införselavgiften å fodermedel ävensom gottgörelsen för importerad

brödsäd utgå jämväl sedan brödsädsöverskottet undanskaffats

och inlösningsgarantien upphört att gälla.

I samband med sist berörda spörsmål har spannmålsnämnden övervägt

att genom avgiftsbeläggning av brödsädsodlingen

skaffa ytterligare medel till gäldande av de förluster, som spannmålsregleringen

medförde. Sålunda har nämnden undersökt möjligheten att

uttaga viss avgift å svenskt vete, som förmaldes till människoföda. Nämnden

har därvid utgått från att avgiften borde erläggas av odlaren, men

att redovisningsskyldighet för densamma gentemot statsverket borde

åvila vederbörande kvarnföretag, som sålunda bade att ombesörja uppbörden.

Avgiften borde utgå med högst 2 kronor för 100 kilogram. Undantag

borde medgivas i fråga örn sådant vete, som mot tull eller lön

förmaldes för odlarens eget behov, därest odlarens brukningsdel ej omfattade

större åkerareal än 5 hektar. Uppgift härom borde styrkas medelst

intyg från kommunalnämndsordförande eller landsfiskal. Nämnden

har emellertid funnit svårigheterna att effektivt kontrollera avgiftens

behöriga utgörande så stora — närmare 3,000 kvarnar skulle beröras

av anordningen — att nämnden låtit ifrågavarande uppslag förfalla.

Vidare bar nämnden Övervägt ett system, enligt vilket avgift skulle

av odlaren erläggas i förhållande till storleken av den utav honom odlade

brödsädsarealen. Nämnden bar i detta fall, utgående från en grundavgift

av 10 å 12 kronor för hektar, förutsatt, att avgiften borde fastställas

till olika belopp alltefter jordens bördighet. Liksom beträffande

veteavgiften bar nämnden ansett, att mindre brukningsdelar borde vara

fria från avgift, och som övre gräns har nämnden även här tänkt sig en

åkerareal av 5 hektar. Arealavgiftens erläggande borde knytas till

kronouppbörden. Med hänsyn särskilt till de administrativa svårigheter,

som skulle vara förenade med avgiftens uttagande, har nämnden

emellertid ansett, att icke heller denna anordning lämpligen borde komma

till stånd.

Slutligen må nämnas, att spannmålsnämnden räknat med, att de före
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

slagna åtgärderna för brödsädsöverskottets undanskaffande komme att

för budgetåret 1934/1935 medföra ett ökat anslagsbehov för nämnden av

30,000 kronor.

Inom nämnden har dels beträffande viss del av utlåtandet skiljaktig

mening uttalats av herr C. W. M. Andersson i Igelboda, dels ock särskilt

yttrande avgivits av friherre W. G. Stiernstedt.

Herr Andersson har anfört, att han i likhet med nämndens majoritet

ansett, att brödsädsöverskottet med de åtgärder, som nämnden föreslagit,

borde kunna vara avverkat till den tid, då 1936 års skörd komme i

marknaden, och att, sedan sagda överskott vore undanskaffat, inlösningsförfarandet

borde kunna avvecklas. Enligt reservantens mening borde

detta tydligare hava kommit till uttryck i utlåtandet, så att jordbrukarna,

då de planerade sin sådd, skulle veta, att någon inlösningsgaranti

efter 1935 ej kunde påräknas. Beträffande importregleringen har vidare

reservanten intagit en från nämndens majoritet i viss mån avvikande

ståndpunkt. Reservanten har härutinnan uttalat, att enligt hans mening

de föreslagna inblandnings- och denatureringsbestämmelserna vore tillfyllest

för vinnande av det av spannmålsnämnden avsedda ändamålet

utan att behöva kombineras med upptagande av införselavgift. Importören

borde som regel få inköpa den brödsäd, som skulle inblandas eller

denatureras, till de i fria marknaden gällande priserna å brödsäd.

Regleringsprocenten kunde då sättas så hög, att det önskade prisläget å

fodervaran uppnåddes. Sedan brödsädsöverskottet undanskaffats, kunde

priset å svensk fodersäd hållas på skälig nivå genom att för import av

fodersäd krävdes inblandning av svensk fodersäd. Ansåge emellertid

Kungl. Majit lämpligt att införa en införselavgift, borde i stället inblandnings-

och denatureringsförfarandet slopas. Införselavgiften borde

sättas så, att den verkade fördyrande å den importerade fodervaran i

skälig grad. Brödsädsöverskottet finge sedan av spannmålsföreningen

försäljas till foder i lämplig omfattning och till priser, som kunde konkurrera

med importvarans. Den förlust, som genom denna försäljning uppstode,

borde täckas med de medel, som inflöte i införselavgift och, i den

mån detta ej kunde ske, direkt av statsmedel.

Friherre Stiernstedt har uttalat, att inlösningsförfarandet möjligen

skulle kunna upphöra redan med 1934. I stället skulle då inrättas något

lämpligt statsorgan, som verkställde stödköp av spannmål, där så erfordrades.

Förutsättning för att med detta system priset å den svenska brödsäden

skulle kunna hållas uppe å skälig nivå vore emellertid dels att

möjligheter funnes till lagring av nuvarande brödsädsöverskott, tills

detta kunde utan att tynga brödsädsmarknaden på lämpligt sätt avyttras,

ävensom att lagringen kunde ske utan att inkräkta på de lagerutrymmen,

som behövdes för det normala brödsädsbehovet, dels ock att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

statsorganet hade möjligheter lagra den spannmål, som stödköptes, tills

den kunde säljas till kvarnarna. På ett relativt sent stadium av spannmålsnämndens

utredning hade från spannmålshandlare framförts ett

uppslag i fråga örn lagringsmöjligheterna, som måhända vore ägnat att

medverka till frågans lösning. Det rörde sig örn ett lagringssätt, gående

ut på spannmålens nedtorkning till en vattenhalt av cirka 14 procent,

som skulle medgiva lagring i säckar i hilliga trämagasin örn en våning

och av enkel konstruktion. I frågans nuvarande läge vore emellertid

svårt att göra något bestämt uttalande, huruvida en dylik linje vore framkomlig

redan till hösten 1934.

Med anledning av spannmålsnämndens framställning meddelades genom

kungörelsen den 21 december 1933 (nr 660) angående reglering av

införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel förhud att,

utan tillstånd av spannmålsnämnden, till riket införa havre, majs, korn,

vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor, manioka- och arrowrot

(tapiokarot), kli, alla slag, samt andra produkter, vilka genom förmälning

eller på annat sätt för foderändamål framställts av omförmälda varor,

ävensom melassfoder. Kungörelsen trädde i kraft den 23 december 1933

och gäller tillsvidare till och med den 30 april 1934.

över spannmålsnämndens utlåtande och förslag hava yttranden avgivits

av kommerskollegium efter hörande av vissa handelskammare och

kooperativa förbundet, förening u. p. a., statskontoret, lantbrukstyrelsen

efter hörande av svenska lantmännens riksförbund förening u. p. a.

och svenska ägghandelsförbundet förening u. p. a., generaltullstyrelsen,

kontrollstyrelsen, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige

i riksgäldskontoret, statens mjölknämnd efter hörande av svenska

mejeriernas riksförening u. p. a., statens slakterinämnd efter höran-t

de av Sveriges slakteriförhund förening u. p. a., Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

föreningen Sveriges spannmålsintressenter, svenska foderämnes-

och spannmålsimportörernas förening, Malmöhus läns småbrukareförbund,

Sveriges fjäderfäavelsförening och spannmålsfirman Sven

Hylander & C:o i Göteborg.

Beträffande frågan över huvud örn fortsatta stödåtgärder för jordbruket

har lantbruksstyrelsen anfört bland annat följande.

Lantbruksstyrelsen hade verkställt undersökning av prisutvecklingen

för en del jordbruksprodukter under de senaste åren med utgångspunkt

från medelprisen 1925—1929. Resultatet framginge av följande indextal,

därvid medelprisen för åren 1925—1929 satts lika med 100.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

43

Svenskt vete......

Svensk råg ......

Foderkorn.........

Grynhavre vit • ■

Foderhavre vit

Matpotatis1 ......

Sockerbetor ......

Slaktkor klass I

Svin klass I......

Smör...............

Ägg..................

Prisindex (årsmedelpriser)

1925 —

1929

1930

1931

1932

1933

100

81

84

78

76

100

73

82

77

77

100

69

71

67

61

100

63

65

69

64

100

64

69

68

62

100

72

85

76

60

100

74

78

97

96

100

91

75

58

55

100

86

54

55

53

100

76

66

60

65

100

79

67

61

53

Denna sammanställning gåve enligt lantbruksstyrelsen mening en

ganska klar bild av utvecklingen på ifrågavarande område, sedan statsmakternas

ingrepp genom 1930 års riksdagsbeslut togo sin egentliga början.

I fråga örn prisutvecklingen på smör och därmed på mejeriprodukter

vore emellertid nyssnämnda siffror missvisande. De statliga åtgärderna

på mejerihanteringens område hade först under senare delen av

år 1933 nått full verkan. Lades medelpriset för smör under september—

december 1933 till grund för indextalet för samma år — vilket skäligen

måste ske, örn bilden av det nuvarande prisläget skulle bliva riktig, och

utan olägenhet även kunde ske, då smörpriset numera ställts i oberoende

av de olika produktionsförhållandena och marknadsförhållandena under

olika årstider — ernåddes ett indextal av drygt 75 eller i det närmaste

samma relativa prisläge som för vete och råg. Stödåtgärderna för

köttmarknadens främjande vore av så färskt datum och så litet genomgripande,

att deras verkan icke kunnat påverka medelpriset för år 1933.

Det svenska jordbruket befunne sig till följd av de två senaste, på

varandra följande, åtminstone inom större delen av landet sällsynt goda

skördeåren i förening med de stödåtgärder, som vidtagits i prisförhöjande

syfte för brödsäd, sockerbetor och mejeriprodukter, icke längre i lika

svårt nödläge som under vissa andra år under kristiden. Detta förhållande

finge emellertid på intet sätt tagas till intäkt för den uppfattningen,

att stödåtgärder för jordbruket nu skulle vara obehövliga. Världsmarknadspriset

å jordbrukets produkter hade icke förbättrats utan

tvärtom. Skulle det svenska jordbruket utlämnas åt konkurrensen med

världsmarknadens varor, torde icke ens kommande goda skördeår, varmed

emellertid icke med någon visshet vore att räkna, kunna hindra ett

ytterligare försämrat läge för det svenska jordbruket. Fortsatta efter

läget avpassade stödåtgärder syntes lantbruksstyrelsen sålunda tills vidare

ofrånkomliga. I första hand gällde det härvid ett fortsatt stödjande

av de produktionsgrenar, som hittills kommit i åtnjutande av sådant,

så att icke hittills nådda resultat tillspillogåves. Av spannmåls
-

1 Medelpriset för Stockholm.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

nämndens utredning framginge emellertid, att, därest icke ödesdigra förändringar

i jordbrukets produktionsförhållanden skulle bliva följden,

stödåtgärder måste vidtagas jämväl med avseende å andra delar av produktionen.

En såvitt möjligt rationell och enhetlig plan för verksamheten

i dess helhet vore enligt lantbruksstyrelsens mening ur alla synpunkter

att förorda. Syftet med en sådan enhetlig plan syntes lantbruksstyrelsen

under rådande abnorma förhållanden vara att söka åstadkomma

en planhushållning för tillvaratagande av förefintliga avsättningsmöjligheter

inom och utom Sverige för alla jordbruksprodukter,

som kunde produceras inom landet.

Då såsom under nuvarande förhållanden vore fallet åtgärder till jordbruksnäringens

främjande måste gå ut på en stabilisering av prisläget

för jordbrukets produkter vid ett från världsmarknadens avvikande prisläge,

måste dessa åtgärder inriktas på att å den inhemska marknaden för

sådana produkter skapa jämvikt mellan tillförsel och efterfrågan. Det

första villkoret för framgång på förevarande område vore, att ett lämpligt

jämviktsläge i fråga örn produktionens omfattning bibehölles mellan

lanthushållningens olika produktionsgrenar. I första hand måste de

statliga åtgärderna taga sikte på att åstadkomma jämvikt mellan prisläget

för brödsäd och fodersäd. Innan prisreglerande stödåtgärder vidtagits,

finge jordbruksproduktionen i detta hänseende anses hava utvecklat

sig normalt och ett önskvärt jämviktsläge sålunda i huvudsak

hava förelegat. Det inre prisläget mellan jordbrukets olika produkter

under femårsperioden 1925—1929 syntes därför vara den lämpligaste utgångspunkten

för ett bedömande av det prisläge på fodersäd, som borde

kunna återställa jämvikten. Under år 1933 utgjorde enligt den av lantbruksstyrelsen

anförda sammanställningen medelindextalet vid utgångspunkt

från sagda femårsperiod för brödsäd 76.5 och för foderkorn

och foderhavre 61.5. För att åstadkomma jämvikt krävdes sålunda, under

förutsättning av ett bibehållet prisläge för brödsäden, att fodersädens

prisläge höjdes med cirka 25 procent. Priset å foderhavre — den

betydelsefullaste vårsäden — som år 1933 stod i ett medelpris av cirka

9.5 öre per kilogram, skulle således för vinnande av jämvikt behöva höjas

med cirka 2 kronor 35 öre. Priset å importmajs (La Plata), som enligt

spannmålsnämndens sammanställningar för år 1933 utgjorde i medeltal

cirka 9 öre per kilogram, skulle under samma förutsättningar behöva

höjas med cirka 2 kronor 25 öre. Så länge en viss import av fodervaror

ägde rum, vore den första förutsättningen för en prisförhöjning i

fråga örn den inhemska foderproduktionen, att priset å importfodret

bringades lipp till skälig höjd. Detta ledde med nödvändighet till införande

av avgifter —- tullar eller andra — å importerade fodervaror av

alla slag. Då emellertid den övervägande delen av foderskörden realiserades

genom produktionen av animaliska produkter, vore det nödvändigt,

att priserna å olika animaliska produkter — mjölk, kött och fläsk samt

ägg — samtidigt bringades upp till sådan nivå, att produktionen därav

möjliggjorde uttagandet av mot marknadspriset svarande pris på det

hemmaproducerade fodret. En höjning av foderprisen måste därför

kombineras med en reglering av priserna å animaliska produkter.

Jämväl vid prisreglerande åtgärder i fråga örn den animaliska produktionen

vore det nödvändigt, att hänsyn toges till, att dessa avpassades

så, att de icke ledde till en oskälig rubbning av jämviktsläget inom

produktionen. Mejeriprodukterna torde genom redan vidtagna åtgärder

få anses hava bragts upp uti ett i förhållande till brödsädesproduktio
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

nen skäligt prisläge. De beslutade åtgärderna till kött- och fläskproduktionens

främjande hade, som nämnts, ännu icke hunnit påverka medelpriset

å därmed avsedda produkter. Dessa åtgärder hade huvudsakligen

inriktats på att söka avlasta en del av överskottet utav nötkött och

hade bidragit till ett stabiliserande av prisläget åtminstone i fråga örn

bättre slaktdjur. Att dessa åtgärder fullföljdes och i fall av behov utvidgades

torde vara en förutsättning för en planmässig stödaktion.

Ehuru ägg ur jordbruksnäringens i dess helhet synpunkt vore av mindre

betydelse, torde dock prisreglerande åtgärder vara erforderliga, särskilt

med hänsyn till denna produktions betydelse för det mindre och minsta

jordbruket samt för småfolket i allmänhet.

Åtgärder till reglerande av jämvikten mellan tillförsel och efterfrågan

måste vidare åsyfta att dels förhindra onödig tillförsel från utlandet,

dels söka genom export eller på annat sätt bringa förefintligt produktionsöverskott

ur den öppna inländska produktmarknaden. Ett förhindrande

av en ur regleringssynpunkt olämplig tillförsel från andra

länder syntes nödvändiggöra importreglering i fråga örn varor, för vilka

stödåtgärder ansåges erforderliga, eller varor, som kunde utnyttjas såsom

ersättningsmedel för dessa. Där import av dylika varor medgåves,

måste, därest importen icke skulle förrycka det inre marknadsläget, denna

förbindas med importavgifter till sådan storlek, att priset å importvarorna

bragtes i samma läge som det å den inländska marknaden gällande,

såvitt icke andra för importvaran fördyrande åtgärder vidtoges.

Sådana avgifter borde då rimligen påläggas för underlättande av avlastningen

från marknaden av eventuella produktionsöverskott och härvid

i första hand produktionsöverskott av antingen varor utav samma slag

eller varor, vars produktion genom avgifterna belastades. I vissa fall,

där ersättningsmedel konkurrerade med jordbruksprodukter — exempelvis

margarin och konstfettemulsion med smör och grädde — torde det vidare

vara nödvändigt att för bevarande av ett skäligt jämviktsläge i

fråga örn förbrukningen av naturprodukterna och ersättningsmedlen

åsätta de senare tillverkningsavgifter. Jämväl sådana avgifter syntes

böra, åtminstone i viss omfattning, användas för samma syfte som importavgifterna.

I den män import- och tillverkningsavgifter icke behövde

tagas i anspråk för marknadens befriande från vissa produktionsöverskott,

borde de kunna få användning för liknande ändamål i fråga örn

andra jordbruksprodukter.

I ett flertal fall hade kontingenteringar av olika slag i fråga örn införsel

av vissa jordbruksprodukter till länder, som av gammalt varit avnämare

av svenska produkter, föranlett exportreglering från. svensk sida

med licensförfarande i större eller mindre omfattning. Särskilt där dessa

kontingenteringar vore av sådan art, att de gjorde exporten mer gynnsam

än på andra länder eller till och med än försäljning på den inhemska

marknaden, syntes det lantbruksstyrelsen, som örn planmässiga

anordningar krävde, att genom monopolförfarande eller på annat sätt

sörjdes för, att fördelen av en sådan export såvitt möjligt måtte komma

hela den svenska jordbruksproduktionen till del. Uppmärksammas

mäste emellertid, att i många, kanske de flosta fall en behövlig export

av jordbruksprodukter icke med bibehållande av skäligt pris på den

inhemska marknaden kunde komma till stånd utan understöd för täckande

liv en del av de med exporten förenade kostnaderna. Så vore

fallet i fråga örn brödsäd, smör och kött samt i fråga örn fläsk, med undantag

för den kontingenterade exporten på England. Hå vöre jämväl

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

fallet med ägg, utom möjligen i fråga örn den Sverige tillerkända tullkontingenten

av denna vara till Tyskland.

Åtgärder i syfte att övervinna nuvarande konstlade hinder för världshandeln

droge jämförelsevis stora kostnader. I första hand syntes det,

som örn för täckande av dessa kostnader borde tagas i anspråk de överpris

utöver det inhemska priset, som eventuellt kunde uppnäs under särskilt

gynnsamma exportförhållanden. Lantbruksstyrelsen syftade härvid

på sådana förhållanden, som under senaste tiden rått i fråga örn

fläskexporten på England och i viss mån jämväl i fråga örn den tullkontingentera.

de

varande ändamål tagas i anspråk sådana avgifter, som enligt vad lantbruksstyrelsen

ifrågasatt, borde åsättas i syfte att åstadkomma jämvikt

i produktionen, framför allt i den mån de verkade fördyrande på vederbörande

exportvaruproduktion. I den mån nödvändiga omKostnader för

erforderlig export icke kunde täckas med anlitande av förenämnda tvenne

källor, syntes medel härför i regel böra beredas genom produkterna

åvilande avgifter, på sätt som nu skedde genom uttagande av mjölkavgifter

och. slaktavgifter. Dessa avgifter såväl som de produktionsreglerande

avgifterna, exempelvis foderavgifterna, belastade, i den mån de användes

i prisreglerande syfte, örn jordbruksproduktionen toges såsom en

enhet, endast skenbart producenterna, då dessa helt komme i åtnjutande

av de ekonomiska fördelar, de med avgifterna utförda åtgärderna avsåge

att medföra för produktionen. Endast i yttersta nödfall och där särskilda

omständigheter förelåge, syntes direkta statsmedel böra tagas i anspråk

för ifrågavarande ändamål.

Örn förefintliga produktionsöverskott ej kunde avlastas genom export,

måste man. söka andra utvägar för användning av desamma. Härvid

läge nära till hands att utnyttja dem till foder eller för tekniska ändamål.

Dylik användning av fodermedel kunde i regel icke ske med samma

ekonomiska fördel, som när de användes för sitt egentliga syfte. En

sådan användning krävde därför ekonomiskt stöd, därest icke det allmänna

prisläget skulle rubbas. Medel till ett sådant stöd syntes höra

åstadkommas och utnyttjas enligt samma grunder som angivits i fråga

örn stödjande av exporten.

Vad angår de särskilda förslag, spannmålsnämnden framlagt, har i

yttrandena förekommit huvudsakligen följande.

Förslaget örn fortsatt inmalningsförfarande har lämnats utan erinran.

Beträffande frågan örn fortsatt inlösnings g ar anti har kommerskollegium

förklarat sig livligt understödja den uppfattning, som uttalats

därom, att inlösningsförfarandet efter 1935 skulle kunna upphöra.

Mot de föreslagna ändringarna i kontraktet mellan staten och Svenska

spannmålsföreningen har kollegiet ej haft något att invända.

Lantbruksstyrelsen har ansett önskvärt, att efter 1935 en omläggning

av ifrågavarande anordning ägde rum. Lantbruksstyrelsen anför

härutinnan:

Mot spannmålsnämndens förslag till förlängning av inlösningsskyldigheten

under år 1935 torde i och för sig icke vara något att erinra.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig dock böra framhålla, att, därest åtgärder

i prisreglerande syfte efter den nu föreslagna tidens utgång fortfarande

skulle anses erforderliga, en omläggning av inlösningsskyldigheten vore

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Martts proposition nr 257.

önskvärd. I sådan händelse syntes strävandena böra inriktas på att tillskapa

en representativ jordbruksorganisation, som kunde övertaga handbavandet

under statens kontroll av de direkta stödåtgärderna. Om så

skulle ske, behövde inlösningsskyldigheten icke såsom nu vore fallet begränsas

till att gälla allenast de senaste månaderna av skördeåret, utan

skulle — i likhet med vad som gällde beträffande mjölkregleringen — i viss

utsträckning kunna tillämpas under hela året. Därigenom skulle möjligheterna

att göra inlösningsförfarandet effektivt avsevärt ökas. En

tillfredsställande lösning av lagringsfrågan skulle ock kunna lättare

åvägabringas.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap uttalar, att ett upphävande

i sin helhet av inlösningsförfarandet efter 1935 även vid inmalningstvångets

bibehållande gåve anledning till stora betänkligheter, då

oberäkneliga konskvenser därigenom kunde uppkomma för prisbildningen.

Säväl lagring hos jordbrukarna som organisatoriska åtgärder för

spannmålsavsättningens ordnande från jordbrukarnas sida skulle därigenom

förenas med stora risker. Sällskapet ansåge därför, att inlösningsförfarandet,

örn ock i viss mån modifierat i förhållande till det

nu tillämpade, måste bibehållas tills dess förhållandena på marknaden så

förbättrats och stabiliserats, att eu avveckling av förfarandet kunde genomföras

utan större risker för den inhemska brödsädsodlingen.

Även svenska lantmännens riksförbund har ansett, att inlösningsförfarandet

måste tillämpas ytterligare några år. Förbundet

anför:

Så länge jordbrukets sammanslutningar ej vunnit tillräcklig styrka

och omfattning för att kunna uppträda som jämbördig part gentemot de

starka köpareorganisationer som kvarnarna utgjorde, vore enbart ett inmalningstvång

ej tillräckligt för att tillförsäkra jordbrukarna ett skäligt

brödsädspris. Ett fortsatt inlösningsförfarande under ytterligare ett

antal år, förslagsvis fem, syntes därför ofrånkomligt, och det vore i hög

grad önskvärt, örn en garanti härför från statsmakternas sida kunde lämnas.

Genom en sådan utfästelse skulle även inlösningsförfarandet utan

förfång för jordbruket tidigare kunna avvecklas, i det att jordbrukarnas

sammanslutningar i medvetande örn denna garanti med större trygghet

skulle kunna skaffa sig erforderliga lagringsutrymmen och arbeta

för en sådan anslutning, att de behärskade marknaden i tillräcklig grad

för att med utnyttjande av enbart inmalningstvång vidmakthålla ett

skäligt pris. Det i friherre Stiernstedts yttrande omnämnda systemet

med lagring av spannmål, nedtorkad till cirka 14 % vattenhalt, vore

enligt förbundets mening allt för litet prövat i praktiken för att

jordbrukarnas sammanslutningar i någon större omfattning skulle våga

inlåta sig på dylik lagring.

Vad inlösning spriset beträffar har kommerskollegium ansett

nödvändigt, att en sänkning av sagda pris 1935 komme till stånd. Endast

på den vägen vore det enligt kollegiets åsikt möjligt att förbereda avvecklingen

av spannmålsregleringen.

Å andra sidan hava lantbruksstyrelsen och svenska lantmännens

riksförbund förordat bibehållande av nu fastställdainlös
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ningspriser och uttalat, att i stället, till hindrande av överproduktion,

brödspannmålen borde avgiftsbeläggas i anslutning till det av spannmålsnämnden

avhandlade förslaget om veteavgift.

Den av spannmålsnämnden föreslagna importregleringen bar i flertalet

yttranden varit föremål för ingående överväganden.

Kommerskollegium bar förklarat sig visserligen i likhet med

spannmålsnämnden anse, att priserna å brödsäd och fodersäd borde

bringas i lämplig relation till varandra. Denna anpassning syntes dock

enligt kollegiets mening snarast vinnas genom sänkning av brödsädspriset

än genom stegring av priset å fodersäd. Alltför kraftiga åtgärder

härvidlag skulle kunna rubba förutsättningarna särskilt för fläskexporten.

Av hamdelskamrarna bar handelskammaren i Norrköping avstyrkt

spannmålsnämndens förslag under uttalande att undersökning

borde ske, örn ej andra, till sina verkningar mindre vittutsvävande vägar

lämpligen kunde beträdas. Handelskammaren i Göteborg bar framhållit,

att, då ifrågavarande ingrepp borde äga rum under så litet betungande

former som möjligt, herr Anderssons reservationsvis framförda

förslag syntes vara förtjänt av beaktande. Handelskammaren i

Karlstad bar avstyrkt, att denaturering eller inblandning av svensk

spannmål föreskrevs såsom villkor för införsel till riket, samt föreslagit,

att i stället å de utländska fodermedlen upptoges en skatt i likhet med

vad som skedde vid införsel av oljekakor.

Generaltullstyrelsen, som verkställt granskning av spannmålsnämndens

förslag allenast ur synpunkten av tullverkets intressen, bar erinrat

i huvudsak följande.

Styrelsen förutsatte, att den inblandning, som skulle ske under styrelsens

kontroll, ägde rum å tullplats eller i dess närhet. Bestämmelserna örn inblandning

och färgning av havre borde avse allenast hel havre, enär skrotad,

gröpad eller för foderändamål eljest behandlad havre borde likställas

med de övriga fodermedel, importregleringen skulle omfatta. Sistnämnda

fodermedel borde till antalet utvidgas och inbegripa följande varor:

majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor, maniokaoch

arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom förmälning eller på

annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor, ävensom skrotad

eller gröpad havre, produkter av vete, råg eller annan spannmål, vilka

på grund av tillsättning med annat ämne vore tjänliga endast till kreatursfoder,

risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder och sockerschnitzel, samt

andra med de ovan nämnda jämförliga fodermedel, örn vilka Kungl. Maj:t

så förordnade. Undantag borde stadgas för det fall att varan jämväl kunde

hänföras under förordningen örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl

eller omfattades av de föreslagna bestämmelserna angående skatt å

kli. Spannmålsnämndens förslag till införselavgift borde undergå motsvarande

jämkningar. — Från den föreslagna skatten å kli borde undantagas

mandelkli. Beträffande såväl införselavgiften som kliskatten vore

det lämpligt, att frågan örn restitution reglerades genom särskild författning

i överensstämmelse med vad fallet vore angående restitution av skatt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 257.

49

å oljckakor m. m. — Styrelsen ansåge sig ej kunna medverka vid kontroll

å denaturering av svensk spannmål. Styrelsen kunde nämligen ej ställa

tullpersonal till förfogande för ändamålet, då denatureringen finge antagas

komma att i stor utsträckning äga rum vid spannmålsupplag å skilda

platser inom landet. Ej heller ägde tullpersonalen alltid erforderlig

sakkunskap för bedömande av spannmålens tjänligliet till människoföda.

Styrelsen kunde heller icke åtaga sig att förordna utomstående kontrollant.

Spannmålsnämnden ägde större möjlighet att göra sig underrättad örn

lämpligheten av de personer, som härutinnan kunde ifrågakomma. — Även

örn importen av fodermedel minskades, måste styrelsen räkna med en ökning

av tullverkets arbetsbörda och måhända behov av ytterligare personal.

I viss mån syntes arbetsbördan kunna underlättas, örn ett förenklat

vägningsförfarande i fråga örn avgiftspliktiga fodermedel genomfördes,

därvid styrelsen tänkt sig, att uppvägningen skulle kunna under vederbörlig

tullkontroll förrättas av edsvurna vägare.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att två vägar syntes tänkbara

för undanskaffande av den del utav brödsädsöverskottet, som icke skäligen

borde bevaras såsom reserv, nämligen export och användande till foder.

Båda vägarna syntes böra stå öppna att anlitas efter Kungl. Maj:ts bestämmande.

Starka skäl talade emellertid för, att export, örn ens ur ekonomiska

synpunkter genomförbar, av handelspolitiska hänsyn för närvarande

icke borde komma till stånd. Vad anginge brödsädsöverskottets

användning till utfodring borde enligt lantbruksstyrelsens mening någon

inblandningsskyldighet, på sätt spannmålsnämnden föreslagit, ej föreskrivas

utan brödsäden efter denaturering försäljas till foder i öppna marknaden.

Lantbruksstyrelsen har till utveckling av denna sin uppfattning

framhållit följande.

Denatureringsförfarandet vore i allmänhet att föredraga framför ett

inblandningsförfarande, enär dels inblandning måste medföra en onödig

fördyring av fodermedlen, dels ock brödsäden bäst bomme till användning,

örn den utfodrades till vissa djurslag och därvid utfodrades Itel eller i

särskilt avvägda foderblandningar. Det ifrågavarande brödsädespartiet

vore, örn också i och för sig stort, dock icke större, än att det borde kunna

fördelaktigt utnyttjas på detta sätt, därvid ett högre pris borde kunna ernås

för detsamma. Lämpligt syntes ock vara, att den denaturerade spannmålen

salufördes i öppna marknaden. Därest det därvid skulle visa sig.

att avsättning för brödspannmål såsom foder i tillräcklig omfattning ej

skulle vinnas, torde dock Kungl. Majit böra äga att föreskriva, att import

av fodermedel finge ske endast efter särskilt tillstånd. Med dylikt tillstånd

borde i så fall förbindas skyldighet att i viss utsträckning inköpa

denaturerad spannmål.

Beträffande frågan örn införselavgift å utländska fodervaror har lantbruksstyrelsen

biträtt spannmålsnämndens förslag. Vad angår förslaget

örn uttagande av skatt å importerat kli har lantbruksstyrelsen uttalat den

uppfattningen, att, därest sistberörda förslag genomfördes, tillverkningen

inom landet av vetekli jämväl borde avgiftsbeläggas. Såsom motiv härför

har lantbruksstyrelsen — under erinran att spannmålsnämnden till stöd

för sin motsatta ståndpunkt härutinnan åberopat dels svårigheterna att

Bihang lill riksdagens protokoll J sami. Sr nät. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

uttaga och kontrollera utgörandet av en dylik tillverkningsskatt dels ock

att den fria klitillverkningen ej skulle medföra ökade inkomster för kvarnarna

utan leda till motsvarande sänkning av mjölpriset — anfört:

Mot spannmälsnämndens synpunkter kunde med skäl invändas, att förevarande

åtgärder icke syftade till att underlätta en sänkning av mjölpriset,

utan till ett stödjande av produktionen i den mån detta kunde ske med bibehållet

mjölpris. I vad mån de genom importavgifter på kli skapade

förutsättningarna komrne att utnyttjas av kvarnindustrien eller resultera

i en sänkning av mjölpriset vore för övrigt omöjligt att på förhand avgöra.

Svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt uttaga avgifterna

syntes hava tillmätts allt för stor betydelse. Särskilt örn avgiftsbeläggningen

begränsades till vetekli, vilket spelade den avgjort största rollen,

torde inga större svårigheter föreligga vid avgifternas uttagande. Problemet

förenklades högst betydligt, därest avgiften beräknades på ett medelutbyte

vid förmalningen, varvid kliproeenten syntes kunna beräknas till

25 procent. Särskilt örn — såsom lantbruksstyrelsen ifrågasatte -— en veteavgift

infördes, syntes inga avgörande svårigheter böra föreligga för uttagande

av en vetekliavgift.

I fråga örn foderavgifternas användning har lantbruksstyrelsen haft en

från spannmålsnämnden delvis avvikande mening. Lantbruksstyrelsen

anför härom:

I enlighet med av lantbruksstyrelsen anförda riktlinjer för ett planmässigt

ordnande av hithörande frågor syntes enligt styrelsens mening

samtliga fodera vgifter — importavgifter såväl som tillverkningsa vgilter

— skäligen böra tillföras en gemensam fond och efter Kungl. Majlis

bestämmande, eventuellt efter av riksdagen utfärdade direktiv, användas

i första hand för att stödja åtgärder till avlastning av produktionsöverskotten

av produkter, vilkas produktion belastades av avgifterna ifråga.

I den mån så av behovet påkallades, borde de således utnyttjas för att underlätta

exporten av mejeriprodukter, kött och fläsk samt ägg ävensom till

andra prisreglerande åtgärder ifråga örn dessa varor. Vissa skäl syntes

dock tala för, att mjölkregleringen, som för sina syften ägde tillgång

till den betydande inkomsten av mejeriaccisen, knappast under nu rådande

förhållanden med nödvändighet behövde göra anspråk på bidrag jämväl

av foderavgifterna, så mycket mindre som mjölkproduktionens ekonomi i

hög grad påverkades av prisläget på kött och fläsk. Fläskpriset vore nämligen

i hög grad bestämmande för skummjölkens värde. En höjning av

fläskpriset med 25 procent skulle med all sannolikhet förbättra mjölkpriset

i stora delar av landet med inemot 0.4 öre per kilogram. Betydligt starkare

skäl syntes föreligga för att ifrågavarande avgifter delvis utnyttjades

för avlastande av överskottet på köttmarknaden. Lantbruksstyrelsen ställde

sig på sin tid av flera orsaker mycket tvekande till jordbruksutredningens

förslag örn införande av slaktdjursavgifter. Skulle genom utnyttjande

av en del utav de genom foderavgifterna inkomna medlen uttagandet

av slaktdjursavgifter tillsvidare kunna inställas, syntes detta fortfarande

lantbruksstyrelsen vara önskvärt. Att en del av avgifterna måste beräknas

till stödåtgärder åt äggmarknaden, funne lantbruksstyrelsen ligga i

öppen dag, så mycket mera som en avsevärd del av äggproducenterna baserade

sin produktion på inköp av fodermedel och således mera direkt belastades

av avgifterna utan att komma i åtnjutande av de fördelar, som åtgärden

medförde genom en värdeförhöjning av det på egen åker prodin

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

51

cerade fodret. I den mån avgifterna icke med nödvändighet vore av behovet

påkallade för förenämnda syften, syntes de, såsom spannmålsnämnden

föreslagit, böra tagas i anspråk för spannmålsregleringen. En sådan

åtgärd sammanfölle, enligt vad lantbruksstyrelsen kunde finna, med en

planmässig stödaktion, åtminstone i den mån medel toges i anspråk för

täckande av kostnaderna för brödsädsöverskottets utnyttjande till foderändamål.

—- Principiellt syntes jämväl eventuell tillverkningsavgift för

vetekli böra tillföras den gemensamma fonden. Då emellertid en del av

fonden under alla förhållanden torde komma att tagas i anspråk för spannmålsregleringen,

syntes det av rent praktiska skäl, därest denna avgift,

som icke syntes böra anses uteslutet, skulle komma att upptagas i samband

med eventuell veteavgift, kunna ifrågasättas, huruvida icke avgiften

å inhemsk vetekli borde direkt tillföras de medel, som användes till spannmålsregleringen.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har tillstyrkt spannmålsnämndens

förslag angående höjning av fodersädspriserna, då därigenom

kunde väntas inträda minskning i fläskproduktionen och högre

fläskpriser. Vidkommande den föreslagna prishöjningen å oljekakor och

kli har sällskapet framhållit följande.

Sällskapet medgåve, att en justering uppåt av prisen även å dessa fodermedel

kunde vara nödvändig i samband med höjningen av majspriset,

enär ifrågavarande fodermedel i icke så obetydlig omfattning kunde komma

till användning såsom ersättare för majs och fodersäd. Sällskapet

vore emellertid av den uppfattningen, att en fördyring av de väsentligen

för mjölkproduktionen använda kraftfodermedlen utöver vad som ur sistnämnda

synpunkt erfordrades, borde företagas med stor varsamhet. Vad

särskilt mjölkproduktionen beträffade, förelåge ej något nödtvång att med

hänsyn till avsättningssvårigheter framtvinga en minskning av densamma,

enär möjlighet funnes att genom begränsning av margarinförbrukningen

inom landet bereda ökad avsättning för mjölk och smör. Med hänsyn

till att produktion av mjölk och därav berett smör beredde sysselsättning

inom landet för flerfaldigt antal personer mot dem, som sysselsattes

av margarintillverkning, syntes en sådan väg vara att föredraga framför

en nedskärning av jordbrukets produktionsapparat.

Vidare har lantbrukssällskapet, som förklarat sig dela spannmålsnämndens

uppfattning, att avgifter, som inflöte å importerad fodersäd och motsvarande

fodermedel, skulle användas till täckande av förluster å utförsäljning

av brödsäd till foder, anfört:

Önskvärt torde vara, att vid prishöjningen å fodersäden priset å de olika

foderslagen bleve tämligen ensartat per foderenhet räknat, vare sig däri

inginge större eller mindre procent svensk brödsäd. Detta syntes icke

kunna vinnas på annat sätt än att man genom importavgifterna sökte

hålla en viss prisnivå å de importerade beståndsdelarna samt att den inhemska

brödsäden tillliandahölles för inblandning eller för denaturering

lill ett pris, som svarade häremot. Då importavgift uttoges å utländska

fodermedel och importen begränsades, skulle i och för sig icke erfordras

någon bestämmelse örn inblandnings- eller denatureringstvång för att

åstadkomma önskvärd prisbildning å fodermedlen. Denaturering av brödsäden

oell dess försäljning kunde väl tänkas ske därförutan. Det skäl,

som egentligen talade för att importrätt likväl kombinerades med in
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

blandnings- oell denatureringstvång, syntes vara, att man härigenom

bättre kunde indraga spannmålsbandeln i sin helhet uti strävan att utförsälja

brödsädsöverskottet.

Svenska lantmännens rik slör b lind har avstyrkt, att det av

spannmålsnämnden förordade denaturerings- eller inblandningstvånget

komme till tillämpning, samt anfört:

Det av nämnden förordade systemet med en kombination av accis och

licensförfarande, baserat på en före importen verkställd destruering av

brödsäd, syntes innebära onödiga svårigheter för dem som ombesörjde

foderimporten, föreningar såväl som enskilda importörer. Tvånget att i

förväg destillera en bestämd mängd brödsäd kunde nämligen under nuvarande

läge på brödsädesmarknaden, tillika med svårigheterna att åstadkomma

erforderliga lagringsutrymmen, innebära avsevärda olägenheter.

Detta torde i synnerhet gälla centralföreningarna, som härvidlag befunne

sig i ett annat läge än de enskilda importörerna. Dessa kunde nämligen

köpa och sälja brödsäd utan andra inskränkningar än sådana, som betingades

av tillgång och efterfrågan. Föreningarna däremot måste i stor utsträckning

upplåta sina magasin för lagring av medlemmarnas spannmål,

över vilken de givetvis ej kunde förfoga utan medlemmarnas samtycke.

Då det samtidigt torde vara nästan omöjligt att under nuvarande förhållanden

uppbringa några större utrymmen för tillfällig lagring av destruerad

spannmål, vore föreningarnas möjligheter att på en gång lagra någon

avsevärd mängd destruerad brödsäd i allmänhet ganska begränsade. Under

ogynnsamma förhållanden kunde föreningarna därför bliva nödsakade

antingen att forcera försäljningen av destruerad brödsäd med sannolikt

åtföljande förlust för att kunna åstadkomma det för importlicensens beviljande

erforderliga destruktionsbeviset, eller att i frihamn eller under

tullens förvar upplägga den importerade majsen i väntan på att kunna

avsätta nödig mängd destruerad brödsäd. Möjligheterna att under tullens

förvar lagra majs torde på grund av bristen på lagerutrymmen vara

synnerligen små. Vilket tillvägagångssätt föreningen än måste välja,

uppstode i varje fall förlust och kostnader. Avsikten med det av nämnden

förordade tvångsförfarandet, nämligen att därigenom skapa bättre garantier

för avsättning av den mängd brödsäd, som önskades avlägsnad genom

förbrukning som foder, syntes kunna vinnas utan att erläggandet av

införselavgift kombinerades med inblandningsförfarande eller destruering

som villkor för import. Genom att sätta en lämpligt avvägd accis å den

importerade fodersäden borde det ej möta några svårigheter för spannmålsföreningen

att efter destruering utförsälja erforderlig del av brödsädsöverskottet

som foder till priser, som kunde konkurrera med importerad

fodersäd, i främsta rummet majs, och borde den härvid uppstående

förlusten kunna täckas genom förenämnda införselavgifter. — Representanter

för spannmåls- och foderämneshandeln borde beredas inflytande

vid utförande av de i samband med avlägsnandet av brödsädsöverskottet

erforderliga åtgärderna. Spannmålsföreningens försäljning av den destruerade

brödsäden borde avsevärt kunna underlättas genom att avtal

träffades med svenska lantmännens riksförbund och svenska foderämnesoch

spannmålsimportörernas förening, vilka båda organisationer genom

sina medlemmar ombesörjde praktiskt taget hela foderimporten. Med ett

sådant arrangement skulle spannmålsföreningens nuvarande organisation

ej behöva utökas. Även skulle handeln med den destruerade brödsäden,

som utgjorde en ersättning främst för en del av den nuvarande majsim
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Martts proposition nr 257.

porten, löpa i samma fåror som förut, nämligen via importörerna *— centralföreningarna

och de enskilda — till lokalföreningarna eller lanthandlarna

samt till lantbrukarna. Ingreppet i handeln skulle därigenom bliva

mindre kännbart. — Därest en höjning av skatten å oljekaltor befunnes

nödvändig, vore det önskvärt, att skattens storlek fastställdes i förordningen.

Alla dylika ändringar vållade nämligen handelns utövare stora svårigheter,

som ökades, örn skattesatsens storlek underkastades upprepade

ändringar.

Statens mjölknämnd har framhållit, att då kraftfoder och kli

vore av stor betydelse vid utfodring av kor, en fördyring av dessa fodermedel

ltomme att bliva rätt kännbar för mjölkproduktionen. En minskning

i användningen av ifrågavarande foder kunde därför väntas komma

att inträda. Med hänsyn till den fara för mejeriprodukternas kvalitet,

som läge i en alltför ensidig foderstat, syntes en dylik utveckling ägnad

att ingiva betänkligheter. Vid sådant förhållande ansåge sig mjölknämnden

— trots att vissa skäl kunde komma att tala för vidtagande av åtgärder

för att hålla mjölkproduktionen tillbaka — böra ifrågasätta, att kraftfoderskatten

tillsvidare ej höjdes utöver hittillsvarande belopp samt att

en låg avgift bestämdes för kli. Endast därest det skulle visa sig oundgängligen

nödvändigt för bevarande av jämvikt inom jordbrukets olika

produktionsgrenar, torde en höjning av avgifterna böra ske. I fråga örn

användningen av de genom sagda jämte övriga av spannmålsnämnden

föreslagna avgifter inflytande medlen ansåge sig mjölknämnden ej böra

yttra sig. Enligt mjölknämndens mening torde de avgiftsmedel, som för

närvarande tillfördes mjölkregleringen, vara tillräckliga för att tillgodose

syftet med denna reglering.

Svenska mejeriernas riksförening har ej haft något att

erinra mot spannmålsnämndens förslag under förutsättning att de medel,

som i fortsättningen bomme att inflyta från kraftfoderskatten, i sin helhet

tillfördes mjölkregleringen samt att de medel, som inflöte genom upptagande

av importavgift å kli, finge användas på samma sätt och efter i

huvudsak samma grunder som nu gällde i fråga örn kraftfoderskattemedlen.

Statens slakterinämnd har funnit det angeläget, att åtgärder

vidtoges, ägnade att höja majspriset, därvid en höjning med 3 å 4 öre för

kilogram icke kunde anses oskälig. Förutsättning härför vore dock enligt

nämndens mening, att priserna å exporterat fläsk och å fläsk, som

såldes å hemmamarknaden, utjämnades i viss utsträckning. I fråga örn

de medel, som bomme att inflyta genom de av spannmålsnämnden förordade

importavgifterna, har slakterinämnden framhållit, att de borde sammanföras

i en gemensam fond för att användas till stödjande av i första

liand den animala produktionen samt i andra hand jordbruket i övrigt.

Ur fonden skulle sålunda utanordna» erforderliga belopp till förbättring

av avsättningsförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk.

Sveriges slakteriförbund hemställer, att de av spannmåls
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis proposition nr 257.

nämnden föreslagna importrestriktiva åtgärderna måtte, med beaktande

jämväl av behovet av minskad fläskproduktion, vinna statsmakternas bifall.

Tillika har förbundet uttalat, att de inflytande avgiftsmedlen, främst

de som utginge å majs men jämväl de som erlades för vetekli, borde, åtminstone

i någon utsträckning, tillföras statens slaktdjursfond.

Föreningen Sveriges spann målsintressenter har anfört:
Importregleringen

av fodermedel torde komma att vålla flertalet jordbrukare

allvarliga produktionssvårigheter. Vikten härav framträdde särskilt

påfallande i belysningen av den omständigheten, att 550,000 brukningsdelar

omfattade en areal understigande 10 hektar. Härav brukade

icke mindre än 450,000 odlare en areal under 5 hektar. Dessa småbrukare

och mindre jordbrukare producerade i regel icke brödsäd för försäljning

— flertalet torde vara brödsädesköpare — men de vore för sin animalieproduktion

beroende av tillgången på fodermedel. Spannmålsnämndens

förslag torde i betydlig grad beröva dem möjligheten att basera

sin framställning av animaliska kvalitetsvaror på billiga utländska

foderämnen. Enligt föreningens mening följde härav, dels att överskotr

tet av brödsäd borde utförsäljas till de priser, som uppnåddes i marknaden,

varvid förlusten — i den mån den icke utjämnades genom införselavgifter

-— finge gäldas av statsmedel, dels att åtgärder beträffande begränsningen

av importen av foderämnen borde genomföras med iakttagande

av största moderation.

Beträffande brödsädsöverskottet vöre föreningen icke övertygad om

nödvändigheten eller lämpligheten att kombinera avsättningen av detsamma

med rätten till import av fodermedel. Föreningen holle före, att avsättningsfrågan

med fördel kunde särskiljas från anordningarna för nedskärning

av fodermedelsimporten. Inom föreningen hade ifrågasatts, huruvida

icke följande system för utförsäljningen av fodervete borde göras

till föremål för prövning.

Efter denaturering, verkställd under kontroll av spannmålsnämnden

eller den nämnden anförtrodde uppgiften, utställdes av kontrollorganet

en anvisning, assignation, ställd till ägaren av det denaturerade partiet

eller dennes order, inlösningsbar hos Svenska spannmålsföreningen eller

eventuellt bankerna samt gällande å den mellanskillnad mellan kvarnvete

och denaturerat vete, som vid tiden för denatureringen fastställts per 100

kilogram. Denna mellanskillnad å 100 kilogram denaturerat vete fixerades

för vissa perioder, exempelvis per månad. Mellanskillnadens storlek

varierades under olika perioder med hänsyn till behovet att forcera eller

moderera försäljningen av vete för foderändamål. Denatureringens omfattning

bestämdes följaktligen av det pris per 100 kilogram, som Svenska

spannmålsföreningen betalade i mellanskillnad å denaturerat vete. En

högre mellanskillnad befordrade denatureringen, en lägre minskade densamma.

För begränsning av importen av fodermedel förordades under två år en

glidimportavgift efter av riksdagen prövade grunder, gällande med lämpligt

belopp för varje fodermedel.

Därest en anordning enligt dessa linjer ej funnes lämplig, anslöte

föreningen sig till herr Anderssons reservation.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportöre mas

förening har anfört:

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

KuikjI. Majda proposition nr 257.

Man torde i allmänhet liava överdrivit vådan av det nuvarande brödsädsöverskottet.

Förutsatt att åtgärder vidtoges till undvikande av

framtida större överskott, torde nämligen i betraktande av den höga

kvaliteten hos 1933 års skörd det vara lämpligt att i största möjliga utsträckning

bevara överskottet härav för kvarnändamål. Skulle hela eller

större delen därav, såsom ifrågasatts, avsättas till foderändamål och

årets skörd, vilket mycket lätt kunde inträffa, bliva ringa eller av kvalitativt

låg beskaffenhet, komme tämligen snart den situationen att inträda,

att man för täckande av konsumtionsbehovet nödgades importera

betydande kvantiteter utländsk brödsäd, vilket under nuvarande handelspolitiska

förhållanden framstode såsom föga önskvärt. — Den förnämsta

svårigheten för överskottets bevarande erbjöde lagringsfrågan.

Vid de förhandlingar härom, som förts mellan spannmålsnämnden och

representanter för spannmåls- och foderämneshandeln, hade de senare

emellertid påvisat, att lagring borde himna ske efter ett system, som

genom låga kostnader såväl för själva lageranläggningarna som för

spannmålens skötsel, möjliggjorde en billig lagring på lång sikt. Föreningen

finge livligt förorda, att denna fråga ytterligare övervägdes.

Även örn större delen av brödsädsöverskottet bevarades för kvarnändamål

torde, på sätt spannmålsnämnden föreslagit, en del därav böra överföras

till foderändamål, varför en reglering av importen av fodersäd syntes

ofrånkomlig. En dylik reglering borde emellertid kunna ske på ett

smidigare sätt än det nämnden föreslagit, och utan uttagande av någon

importavgift. Förfarandet kunde i huvuddrag ordnas sålunda. Sedan

det avgjorts, vilken procent av befintligt brödsädeslager, som skulle överföras

till foderändamål, utfärdades föreskrifter, att kvarn icke finge

mottaga brödsäd till förmälning utan att samtidigt av leverantören erhålla

bevis, att däremot svarande procentandel brödsäd genom behandling

med eosin eller på annat sätt undandragits brödspannmålsmarknaden.

Behandlingeu skulle utföras genom härför särskilt utsedda sakkunniga

och trovärdiga personer, vilkas bevis skulle äga vitsord. I praktiken

torde det i regel komma att gå så till, att en spannmålshandlare,

då han erbjödes brödsäd av en jordbrukare, ordnade eosinbehandlingen

antingen så, att den eosinbehandlade varan behölles av jordbrukaren för

att av honom själv användas för foderändamål eller så, att spannmålshandlaren

köpte även den eosinbehandlade varan för att sedan sälja den

som foder. I båda fallen behölle köpmannen beviset för att användas

vid blivande leverans till kvarn. Dä all brödspannmål ej nådde kvarnarna

före inlösningstklen utan till en del inlöstes av Svenska spannmålsföreningen,

torde även vid lagring för blivande inlösen (i allmänna lagerhus

eller lius andra antagna lagerkällare) bevis örn eosinbehandling

böra krävas. På detta sätt bleve kontrollen helt förlagd till kvarnarna och

vissa lagerkällare, vilka hade att redovisa dylika bevis i förhållande till

inköpt respektive lagrad vara. — Skulle detta föreningens förslag icke

anses kunna läggas till grund för regleringen, förordade föreningen det

av herr Andersson reservationsvis framförda förslaget örn en importreglering

utan upptagande av införselavgift. En importavgift a majs

in. fl. fodermedel torde för jordbrukare, som icke själva producerade fodersäd

i nämnvärd omfattning, vålla betydande olägenheter. Uppmärksammas

borde även, att upptagandet av dessa avgifter med all sannolikhet

medförde den konsekvensen, att de animaliska tullarna, speciellt äggoch

fläsktullarna, måste höjas eller andra importrestriktioner vidtagas.

Skedde en importreglering enligt spannmålsnämndens förslag, hemställde

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Martts proposition nr 257.

föreningen, att bestämmandet av och överinseendet å kontrollen över

denaturering av svensk brödsäd måtte ankomma på spannmålsnämnden

och ej på generaltullstyrelsen.

Malmöhus läns småbrukareförbund har ansett obestridligt,

att överskottet av brödspannmål huvudsakligen vore att tillskriva

arealökningar hos de stora jordbruken. Den enklaste och naturligaste

vägen till balans i brödsädsproduktionen vore enligt förbundets mening

arealbegränsning. Såsom lämplig norm för tillåten brödsädsodling borde

tagas arealerna 1928—1929. Kunde en sådan begränsning ej genomföras,

borde förbjudas veteodling å större areal än som motsvarade 25 procent

av odlarens åkerjord. — Förbundet avstyrker spannmålsnämndens förslag

örn höjning av foderpriserna med hänsyn till de verkningar, en dylik

åtgärd skulle medföra för de av svinuppfödning beroende mindre odlarna,

samt anför härvid:

Långt innan fläskpriset eventuellt hunnit följa foderpriset, skulle den

stora massan av dessa mindre jordbrukare hava blivit nödsakad att minska

sin svinuppfödning till ett minimum. En genom höjda foderpriser

framtvingad reducering av svinbesättningarna hos de jordbrukare, som

bodde på de sämre jordarna och icke odlade vete och sockerbetor utan

alltid varit hänvisade till att bygga sitt livsuppehälle på animalisk produktion,

kunde få katastrofala följder för denna kategori. Det överväldigande

flertalet av dessa jordbrukare hade icke tillräcklig ekonomisk

ryggrad för att kunna invänta en problematisk höjning av svinpriset.

För de större jordbrukarna läge det till på ett annat sätt. De hade i

stor omfattning redan nu fyllt sitt behov av majs och tysk havre för ett

år framåt. De större jordbrukarna bleve alltså icke tvingade att reducera

sin svinuppfödning, vilken i många fall skedde industrimässigt. —

Örn mot alla vägande invändningar en beskattning av importerad fodersäd,

majs o. dyl., skulle anses ofrånkomlig, ville förbundet på det bestämdaste

framhålla nödvändigheten air, att även de nu i landet liggande lagren

av dylik säd, var helst de än funnes, bleve beskattade, dock så att

högst 1,000 kilogram bleve skattefria.

Svenska ägghandelsförbundet har ansett nödvändigt, att,

örn de föreslagna åtgärderna genomfördes, anordningar samtidigt vidtoges

för äggproduktionens stödjande. Förbundet anför i huvudsak följande.

Samtliga de föreslagna åtgärderna berörde på det närmaste äggproduktionens

ekonomi, då resultatet bleve ett fördyrande av foderkostnaden,

vilken utgjorde den största posten på hönsskötselns utgiftssida. För

äggproducenter, som själva odlade fodersäd, betydde fördyringen av priset

på den hemmaodlade fodersäden ingen verklig inkomstminskning,

och produktionsfördyringen inskränkte sig för dessa äggproducenter till

3.7 öre per kilogram. Men även denna ökning av produktionskostnaderna vore

avsevärd och genom att fodersäden uppnådde ett högre saluvärde bleve

äggproduktionens relativa gynnsamhet sämre, vilket kunde leda till att

mången jordbrukare minskade eller nedlade sin äggproduktion. För den

med inköpta fodermedel arbetande äggproduktionen måste foderkostnadsökningen

bliva ödeläggande. Denna äggproduktion bedreves av en

mängd småbrukare, jordbruksarbetare och hantverkare, och med miva
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

rande minskning i många familjers förvärvsmöjligheter spelade denna

äggproduktion en betydande roll. En minskning av äggproduktionen

skulle kunna vara till nytta, örn produktionen samtidigt utjämnades, så

att varken import- eller exportbehov förelåge, men en sådan utjämning

av produktionen kunde ej åstadkommas på kort tid och närmast kunde

den beräknas motverkas av en fördyring av köpfodermedlen. De av

spannmålsnämnden föreslagna åtgärderna vore endast acceptabla., örn de

inordnades i en planmässigt genomförd jordbrukshjälp, där skälig kompensation

gåves åt näringsgrenar, som genom ena eller andra åtgärden

bleve lidande. Endast under sådana förutsättningar kunde förbundet

tillstyrka åtgärderna i fråga och måste då understryka, att vad det i

samband härmed gällde att åstadkomma vore en prisförbättring, som

året runt höjde äggpriset med 10 öre. Därmed kompenserades dock endast

den försämring av produktionsvillkoren, som ett genomförande av

spannmålsnämndens förslag medförde. Dessutom hade äggproduktionen

att göra anspråk på, att statsmakterna infriade tidigare löften örn hjälp

åt äggproduktionen, vilken hjälp ansetts motiverad redan innan dessa

foderprisstegringar varit förutsedda.

Beträffande de föreslagna åtgärdernas detaljer ville förbundet framhålla,

att en inblandning av vete i fodersäd läte sig göra, men att råg

icke som hel säd vore användbar som hönsfoder. Huruvida eosinfärgning

kunde ha någon återverkan på gulans färg vore förbundet obekant,

men innan sådan färgning tillätes borde trygghet vinnas för att så icke

vore fallet. För tillverkning av torrfoderblandning åt värphöns ävensom

av kycklingfoder medförde inblandningsåtgärderna avsevärda svårigheter.

Sveriges fjäder f ä a v e 1 s f ö r e n i n g har ytterligare utvecklat

de av svenska ägghandelsförbundet framförda synpunkterna:

Den svenska äggproduktionen vore för närvarande vid det stora flertalet

av landets hönsbesättningar icke räntabel. Produktionskostnadsberäkning,

utförd för en besättning på 100 värphöns med en rnedelvärpning

av 130 ägg per år, en medeläggvikt av 57 gram och hönsens

medelvikt 1.5 kilogram, hade givit som resultat 1 krona 5 öre per kilogram.

Det medelpris, som utbetalades år 1932 till äggproducenterna hade

varit 96 öre per kilogram enligt lantbrukssällskapets notering, och örn

den efterbetalning, som de flesta äggföreningar utbetalade, lillades, läge

det av producenterna nämnda år utvunna priset vid cirka 1 krona per

kilogram. Det av äggproducenterna utvunna medeläggspriset för år

1933 utgjorde 87 öre. Till stor del utgjordes hönsodlarna av småbrukare,

lägenhetsägare, lant- och industriarbetare m. fl., och för många av dem

iiade äggproduktionen utgjort det ekonomiska stöd, med vars hjälp de

kunnat nödtorftigt reda sig. För dessa befolkningsgrupper tedde sig situationen

för närvarande allt annat än ljus, då äggpriset tenderade att

sjunka allt mera och foderpriserna genom den statliga jordbrukshjälpen

bringades att stiga. För att äggproduktiouen skulle Eli räntabel, måste

medeläggpriset stiga med minst 20 öre per kilogram. Med anledning av

en så relativt blygsam stegring av medelpriset på ägg behövde man

knappast befara, att äggkonsumtionen nvtoge. — 1 och med införandet av

kraftfoderskatten föregående år ökades foderkostnaderna för fjäderfäskötseln

ganska avsevärt. Hur stor ifrågavarande utgiftsökning i verkligheten

vore torde vara svårt att beräkna, då inga säkra uppgifter förelåge

beträffande hönsens oljekaksförbrukning, men enligt utförda beräk
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ningar torde de årliga foderkostnaderna för äggproduktion och kycklinguppfödning

härigenom ha ökats med minst 400,000 kronor och sannolikt

mera. De av spannmålsnämnden föreslagna åtgärderna för säkrandet av

avsättningen av överskottet på brödsädsspannmål komme att i mycket

hög grad drabba äggproduktionen. Importförbudet å havre, kli och

majs, som nu trätt i kraft, hade i och för sig redan åstadkommit en prisstegring

på ifrågavarande fodermedel med cirka 1 krona 50 öre—2 kronor

per 100 kilogram. Bifölles spannmålsnämndens förslag örn accis å

kli, betydde detta, att ytterligare 30—40 procent av hönsens mjölkraftfoder

bleve accisbelagt och sålunda utsatt för en väsentlig fördyring.

Spannmålsnämndens förslag avsåge vidare att åstadkomma en förhöjning

av fodersädspriset. Utom i form av mjölfoder användes såsom

kamfoder till hönsen vete, havre och majs. Vete, som vore ett relativt

dyrt foder, användes huvudsakligast vid utfodring av kycklingar och

ungdjur men torde även användas i avsevärda kvantiteter till värphöns.

Majsen vore behövlig för att på vintern få en lämplig färg på gulan.

Kvalitetsfordringarna på exportmarknaden hade alltmera skärpts och

de anmärkningar, som gjorts på svenska exportäggens kvalitet, hade till

en del påtalat det förhållandet, att de svenska äggen under vintern i allmänhet

haft för svag färg på gulan. I de icke spannmålsodlande distrikten

i vårt land hade majsen hittills haft särskilt stor användning som

hönsfoder. Kärnfodret inginge i hönsens foder till 50 å 60 procent, och

den föreslagna höjningen av fodersädspriset komme därför att i hög grad

fördyra produktionskostnaderna vid äggproduktionen. Det borde i detta

sammanhang icke heller förbises att, då majsen bleve ersatt med inhemsk

foderspannmål, priset även å denna i väsentlig mån stegrades, vilket

drabbade alla äggproducenter.

Det torde icke kunna anses rimligt, att äggproduktionen utan kompensation

belastades med så stora produktionskostnadsökningar, som spannmålsnämndens

förslag syntes medföra. Åtgärder för stödjande av äggpriset,

importreglering m. m. bleve därför ofrånkomliga, örn icke landets

äggproduktion skulle fullständigt lamslås. Ett stödjande av äggpriset

kunde tänkas ske genom att underlätta och stödja exporten för

att avlasta hemmamarknaden. Genom att med exportbidrag utjämna

spänningen mellan hemmamarknadspriset och exportpriset skulle exporten

kunna uppehållas även i de fall, då priset på hemmamarknaden

vore högre än världsmarknadspriset. Prisbildningen på hemmamarknaden

kunde på så sätt frigöras från världsmarknadsprisets inverkan

och genom reglering av exportens storlek kunde äggpriset hållas så högt.

att kompensation för ifrågavarande ökning av produktionskostnaderna

erhölles. Produktionens storlek varierade avsevärt under olika månader

och därmed också behovet av att avlasta marknaden. Exportöverskottet

vöre i allmänhet ganska stort under månaderna april, maj, juni och

juli, oell på grund av det låga äggpriset imder nämnda månader behövde

då exporten stödjas kraftigare än under övriga delen av året. För att

åstadkomma den erforderliga höjning av medeläggpriset till 1 krona 10

öre—1 krona 15 öre per kilogram behövdes ett exportbidrag av 20 öre per

kilogram ägg under månaderna januari, februari, mars, augusti, september,

oktober, november och december. Under månaderna april. maj. juni

och juli borde utgå ett exportbidrag på 25 öre per kilogram ägg. Kostnaderna

för exportbidragen — vilka, beräknade efter angivna grunder,

skulle hava upplupit till under år 1932 953,685 kronor 95 öre och under

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

1933 626,758 kronor 40 öre — borde enligt föreningens mening bestridas

med accismedel.

Örn genom prisstödjaude åtgärder det svenska äggpriset frigjordes

från världsmarknadspriset, måste äggimporten regleras för att icke omintetgöra

de prisstödjande åtgärderna. En sådan importreglering borde

uppdragas åt lämpligt organ exempelvis svenska äggbandelsförbundet

och Sveriges fjäderfäavelsförening förstärkt med någon representant för

konsumenterna. Faran av för högt äggpris reglerades automatiskt av

konsumtionen, som avtoge, örn äggpriset stege på ett onormalt sätt. En

dylik importreglering vore betydelsefull även av den anledningen, att den

icke ovanliga importen i spekulationssyfte härigenom kunde förhindras.

I samband med frågan örn importreglering förtjänade de s. k. kinesäggen

uppmärksamhet. Från Kina importerades nämligen årligen ganska

stora kvantiteter ägg utan skal, frusna i plåtdunkar eller i pulverform.

Importen av frusna ägg och äggpulver hade år 1932 uppgått till 384,843

kilogram, varav något mera än hälften äggpulver. Åtminstone importen

av frusna ägg borde undvikas, då dessa otvivelaktigt försvårade avsättningen

av de s. k. bageriäggen.

Genom konservering och kylhuslagring av äggen, då de vore som billigast,

och försäljningen av dessa ägg under vinterhalvåret, då priserna

vore högre och tillgången mindre, kunde man bidraga till att avlasta

marknaden under våren och sommaren och samtidigt öka tillgången på

ägg under hösten och på så sätt göra en import obehövlig. De källarelokaler

för konservering och de kylliusutrymmen, som funnes tillgängliga,

hade, bland annat beroende på bristande kapitaltillgång, enligt uppgift

under senare år icke fullt utnyttjats, trots att både konservering och kylhuslagring

varit en ganska lönande affär. Genomfördes förslaget örn

exportbidrag såsom stöd åt äggpriset, torde det ligga i statens intresse,

att äggexporten icke bleve större än nödvändigt, och därför borde en avlastning

av marknaden genom en utvidgad konservering och kylhuslagring

av statsmakterna understödjas genom att billig kredit ställdes till

förfogande mot säkerhet i ägglager. Den nämnda krediten kunde lämpligen

ordnas genom uppläggandet av en fond i likhet med spannmålslånefonden.

Härför erfordrades ett belopp av förslagsvis 1,500,000 kronor,

då en kvantitet av cirka 2,000,000 kilogram lämpligen torde böra

lagras genom kylning eller konservering.

Anförda förslag till stödjande av äggpriset kunde få avsedd verkan endast

under förutsättning att äggexporten kumle försiggå obehindrat oell

i tillräcklig utsträckning. Med kännedom örn de ovissa förhållanden, som

för närvarande vore rådande på dea utländska marknaden, och som snart

nog kunde utveckla sig därhän att exporten bleve starkt beskuren, kunde

ytterligare åtgärder för hemmamarknadens stödjande bliva nödvändiga.

Sådana åtgärder vore bland annat: 1) kvalitetsförbättrande åtgärder,

2) fortsatt propaganda för ökad konsumtion inom landet och 3)

direkt prisreglerande åtgärder på hemmamarknaden genom statens

medverkan. Vid fastställandet av bestämmelser för accismedlens användning

borde därför hänsyn tagas till att situationen på äggmarknaden

kunde utveckla sig i antydd riktning, varvid medel för ytterligare

åtgärder bleve erforderliga.

Då det av spannmålsnämnden föreslagna inblandningsförfarandet vid

import av majs, kli och havre ur många synpunkter vöre högst olämpligt

för framställande av hönsfoder, borde möjlighet att erhålla licens

därifrån hållas öppen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.-ts proposition nr 257.

Vidkommande den budgettekniska sidan av den föreslagna importregleringen

Ilar statskontoret uttalat, att medel, som inflöte genom

uttagande av införselavgift, borde upptagas å riksstatens inkomstsida,

förslagsvis under rubriken »Tullar och aeciser», för att till liela sitt beräknade

belopp såsom förslagsanslag avföras å samina stats utgiftssida

under nionde huvudtiteln. Hela det medelstillflöde, som sålunda skulle

komma att tillföras sagda anslag, borde sedan överföras till en av statskontoret

omkänderhavd fond, som i män av tillgång skulle tillhandahålla

de för spannmålsregleringens avveckling erforderliga medlen.

Eiksräkenskapsverket har rörande förslaget ur budgetteknisk

synpunkt anfört följande.

Det finge antagas, att spannmålsnämnden åsyftat, att skatten å kli

skulle ingå på budgeten, på samma sätt som fallet vore med skatten å

oljekakor m. m. Då införselavgiften å havre och majs samt vissa andra

fodermedel skulle uppbäras genom tullverket, borde jämväl denna avgift

redovisas över riksstaten, vilket även borde bliva fallet med en

eventuell avgift å förmalt vete. Därest nu nämnda inkomster disponerades

på sätt spannmålsnämnden förutsatt, skulle en ytterligare utvidgning

av det ur budgetteknisk synpunkt otillfredsställande systemet med

specialbudgeter komma till stånd. Härifrån måste rilrsräkenskapsverket

bestämt avråda, särskilt ur budgetredovisningssynpunkt. Det

enklaste förfarandet vore, att man upptoge de utgiftsanslag, varom här

vore fråga, såsom fullt fristående från inkomsttitlarna, även örn anslagen

avmättes efter vad som beräknades inflyta å respektive inkomsttitlar.

Uppkommande överskott och brister å såväl inkomsttitlar som utgiftsanslag

finge då regleras över kassafonden. Därest, trots betänkligheterna

mot specialbudgetssystemet, det i allt fall skulle befinnas önskvärt

att reservera vissa inkomster för bestämda utgifter, syntes det vara

att förorda, att ifrågavarande inkomsttitlar i största möjliga utsträckning

inordnades i en gemensam specialbudget, iipptagande allenast ett

utgiftsanslag, över vilket inkomsterna tillfördes en och samma diversemedelsfond.

Därvid skulle Kungl. Maj.-t lämpligen förbehållas rätt att

inom vissa gränser disponera fondmedlen för av riksdagen angivna särskilda

ändamål.

Spannmålsnämndens förslag angående tillhandahållande av förlagskapital

åt Svenska spannmålsföreningen har föranlett följande uttalanden.

Statskontoret: Att, på sätt av spannmålsnämnden föreslagits,

ställa statsobligationer till förfogande för belåning i riksbanken innebure

i själva verket — då all anledning förelåge att förvänta, att krediten

komme att tagas i anspråk — att statens upplåning på längre eller

kortare sikt ökades med ett belopp, högst motsvarande den sammanlagda

krediten, utan att denna upplåning skulle komma till synes i riksstaten

eller i riksgäldskontorets redovisning av statsskulden. Särskilt

i betraktande av det ansenliga medelsbelopp, varom här vöre fråga, torde

ett sådant förfaringssätt knappast kunna anses lämpligt och med sunda

budgetprinciper förenligt. Det förevarande kreditbeloppet borde, enligt

statskontorets mening, i stället uppföras såsom anslag å riksstaten

bland utgifter för kapitalökning, förslagsvis — i anslutning till vad som

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kunni. Majds proposition nr 257.

skedde å tilläggsstaten för år 1918 med rörelsekapital för statens kristidskommissioner

— under en särskild rubrik »Rörelsekapital för spaunmålsregleringen».

De erforderliga rörelsekapitalmedlen syntes därefter

böra i mån av behov tillhandahållas spannmålsföreningen direkt av riksgäldskontoret

mot eu ränta, som antingen ungefärligen motsvarade den

staten vid varje tillfälle själv finge betala å sin upplåning eller ock från

början bestämdes att utgå efter viss fastställd procent, förslagsvis 4 %

procent. Hinder syntes ej böra möta att anvisa det för ifrågavarande

kredit avsedda kapitalökningsanslaget att i sin helhet utgå av lånemedel.

Detta borde emellertid förutsätta, att för den del av krediten, som

komme att åtgå för gäldande av blivande verklig förlust å spannmålsföreningens

verksamhet, täckning anskaffades genom särskilda medel eller

eljest genom anslag ä skattebudgeten. Att åtgärder i sådant syfte

vidtoges ju förr dess hellre, vore så mycket angelägnare som förlusten,

enligt vad av spannmålsnämndens utlåtande framginge, säkerligen komme

att bliva mycket betydande.

P u 11 m ä k t i g e i riksbanken: Enligt av Svenska spannmålsföreningen

lämnade uppgifter utgjorde föreningens kapitalbehov den 1 januari

1934 cirka 5,100,000 kronor. Detta beräknades undergå endast smärre

förändringar under tiden januari—maj 1934. Under juni månad beräknades

kapitalbehovet komma att ökas med ytterligare cirka 22,200,000 kronor, under

juli med cirka 23,000,000 kronor och under augusti med cirka 23,900,000

kronor. Vid utgången av september torde detsamma hava minskats med

cirka 8,350.000 kronor och under oktober månad med cirka 370,000 kronor.

De följande månaderna inflöte netto något större belopp än det sistnämnda.

Under förutsättning att 1934 års skörd icke komme i marknaden synnerligen

tidigt och icke bleve alltför stor, vore det tänkbart, att avbetalningarna under

oktober och november månader kunde ökas med 5 å 10 miljoner kronor.

Ultimo maj 1935 beräknade föreningen kapitalbehovet utgöra cirka

61,000,000 kronor. Vid förestående beräkningar av kapitalbehovet hade

hänsyn icke tagits till de medel, som kunde inflyta på grund av införande

av införselavgift å vissa fodermedel.

De former för finansieringen, som nu ifrågasatts, vore belåniug av statsobligationer,

som ställts till förfogande av riksgäldskontoret, och försäljning

av skattkammarväxlar. I förstnämnda fall måste beräknas lägst

en ränta motsvarande riksbankens officiella diskonto, i det senare fallet

torde åtminstone tidvis en icke oväsenligt »lägre ränta kunna erhållas.

Försäljningen av skattkammarväxlar torde, såsom tidigare varit brukligt,

lämpligen böra ske genom riksbanken. Vid finansieringen av spannmålsföreningens

verksamhet torde till en början skillnad böra göras mellan

de belopp, som kunde anses motsvara statens förluster på verksamheten,

och sådana, som kunde beräknas efter hand återbetalas av spannmålsföreningen

med medel, som inflöte bland annat genom försäljning

av spannmålslagret. Såsom av förenämnda beräkningar framginge, torde

det för närvarande vara vanskligt att bedöma, huru stor den slutliga

förlusten på spannmålsföreningens verksamhet komme att bliva. Det

syntes dock sannolikt, att förlustbeloppet borde beräknas till över 50 miljoner

kronor. Enligt denna approximativa beräkning syntes ett belopp

motsvarande den kredit, som skulle erfordras för juni månad 1934, eller

omkring 22 miljoner kronor, kunna återbära.? genom försäljningen av

spannmål. Enligt fullmäktiges mening torde man därför lämpligen kunna

ordna finansieringen sålunda, att sistnämnda belopp, 22 miljoner kronor.

uppbringades genom försäljning av skattkammarväxlar. Dessas

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Majlis proposition nr 267.

förfallodagar borde fastställas av riksgäldskontoret, förslagsvis till de

tidpunkter, då kapitalbehovet kunde beräknas komma att minskas med

mera avsevärda belopp. De belopp, som erfordrades under juli oell

augusti månader, eller omkring 47 miljoner kronor jämte per den 1 juni

1934 beräknad förlust å verksamheten eller tillsammans omkring 52 miljoner

kronor, torde såsom antytts i stort sett komma att motsvara den

slutliga förlust, som statsverket sannolikt komme att få vidkännas på

inlösen av 1932 och 1933 års skördar. Denna utgift vore enligt fullmäktiges

mening icke av den beskaffenhet, att medel för densamma borde

anskaffas genom upplåning. Örn det emellertid av statsfinansiella

skäl icke visade sig möjligt att omedelbart belasta budgeten med nämnda

förlust, syntes en viss tid, helst så kort som möjlig, böra fastställas,

under vilken densamma skulle ersättas. Skulle det anses, att förlusten

icke redan under nästkommande budgetår borde täckas med skattemedel,

torde det erforderliga beloppet böra anskaffas genom försäljning av slcattkammarväxlar,

förfallande till betalning senast vid de tidpunkter, då beloppet

komme att helt eller delvis täckas med skattemedel.

Fullmäktige i riksgäldskontoret: Vid avgivande av

spannmålsnämndens förslag, som torde bygga på, att det förordade finansieringssättet

i viss omfattning medgivits beträffande jordbrukskasserörelsen,

hade spannmålsnämnden tydligen ej uppmärksammat, att

riksbanken i enlighet med sina vanliga utlåningsnormer belånat de till

Svenska jordbrukskreditkassan för sådant ändamål utlämnade 4 procent

statsränteobligationerna endast till ett belopp, motsvarande 80 procent av

deras nominella belopp. Därest Svenska spannmålsföreningen på angivet

sätt skulle beredas ett förlagskapital av 70 miljoner kronor, skulle .salunda

erfordras tillhandahållande av 4 procent statsränteobligationer till

en fjärdedel högre belopp, d. v. s. 87.5 miljoner kronor. Det erforderliga

obligationsbeloppet bleve ändå större, i händelse, såsom nu närmast läge

till hands, riksgäldskontoret skulle tillhandahålla 3 % procent obligationer,

vilka av riksbanken belånades endast intill 70 procent av nominella

beloppet. Ifrågavarande finansieringsmetod hade fullmäktige, oaktat

vissa principiella betänkligheter, ej velat motsätta sig beträffande jordbrukskasserörelsen,

där det endast gällt relativt små belopp, men när det

nu vore fråga örn tillämpandet av berörda metod i sådan omfattning,

som spannmålsnämnden föreslagit, växte betänkligheterna så i styrka,

att fullmäktige ej ansåge sig kunna biträda det föreliggande förslaget.

Anvisande av förlagskapital till spannmålsföreningen förutsatte en statsupplåning,

vare sig kredit lämnades av riksbanken mot hypotek av statsobligationer

eller erforderligt belopp direkt utbetalades av riksgäldskontoret.

Skillnaden vore, att vid det förra alternativet förlagsbeloppet ej

komme att redovisas bland statens skulder. Svenska statens goda kredit

såväl inom som utom landet hade i viss mån baserats på det öppna

och fullständiga sätt, varpå riksgäldskontoret redovisat statsskulden.

Det syntes vara av största vikt, att en klar och överskådlig redovisning

allt fortfarande lämnades över statens upplåning. Men detta mål uppnåddes

icke, örn en del av upplåningen ginge genom riksbanken och ej

inrymdes i det av riksgäldskontoret redovisade skuldbeloppet. De icke

räntedragande statsobligationer, som av riksgäldskontoret tillhandahållits

såsom underlag för viss kredit till jordbrukskasserörelsen, redovisades

nämligen ej såsom verklig skuld utan hade likställts med de förbindelser.

som riksgäldskontoret i enlighet med riksdagens beslut såsom

grundfond tillhandahållit Sveriges allmänna hypoteksbank, Konunga
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kunni. Maj:ts proposition nr 257.

riket Sveriges stadshypotekskassa nied flera av staten understödda penninginstitut.

Berörda förbindelser fördes av riksgäldskontoret inom linjen

och betraktades icke såsom verklig statsskuld. De i och för belåning

utlämnade statsobligationerna medförde visserligen ej direkt någon

räntebetalning, men belåningen innebure dock, att de under vissa förutsättningar

kunde utnyttjas av långivaren, i vilket fall de omedelbart löpte

med ränta. Man hade här en mellanform mellan verklig statsskuld och

omtalade förbindelser, vilken försvårade överskådligheten över statsskulden.

Ur olika synpunkter vore det för den skild enligt fullmäktiges mening

riktigare, att, för den händelse det ifrågasatta förlagskapitalet

skulle tillhandahållas spannmålsföreniugen, riksgäldskontoret direkt utlämnade

beloppet till föreningen i mån av behov mot samma ränta, som

riksgäldskontoret självt finge betala. Den del av det erforderliga förlagskapitalet,

som beräknades efter hand flyta tillbaka i den mån försäljning

skedde av inköpt brödsäd, borde riksgäldskontoret lämpligen anskaffa

genom upplåning på kortare tid att återgäldas så snart försäljningsmedel

bleve för ändamålet disponibla.

Vidkommande frågan örn sättet för täckande av förlusterna å spannmålsregleringen

hava följande synpunkter kommit till uttryck.

Statskontoret har ansett det böra tagas under fortsatt övervägande,

örn icke medel skulle kunna uppbringas även annorledes än genom

gottgörelse och införselavgifter. Spannmålsnämnden hade enligt statskontorets

mening icke haft tillräckliga skäl för sitt övergivande av tanken

på en veteavgift eller en avgift å brödsädesarealen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört: Såväl de

redan uppkomna som de blivande förlusterna å spannmålsregleringen

borde givetvis täckas med andra statsinkomster än lånemedel. Fullmäktige

framhölle önskvärdheten av, att Kungl. Majit ville i samband med

föreläggande för riksdagen av förslag örn fortsatt spannmålsreglering,

därest Kungl. Majit skulle anse en sådan nödvändig, meddela en beräkning

över hittillsvarande och väntade förluster genom regleringen samt framlägga

en plan för dessa förlusters ersättande snarast möjligt medelst anslag

av skattemedel å riksstaterna för de kommande budgetåren. Därest riksdagen

skulle fastställa en dylik amorteringsplan, torde riksgäldskontoret

lämpligen kunna upplåna de medel, som motsvarade den beräknade förlusten

å spannmålsregleringen, genom att placera skuldförbindelser, avsedda

att successivt inlösas medelst de å riksstaterna anvisade amorteringsbeloppen.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har anslutit sig til)

spannmålsnämndens förslag, att förlusterna, i den mån ej inflytande gottgörelsemedel

och andra införselavgifter därtill försloge eller toges i anspråk,

borde bäras av staten.

Lantbruksstyreisen har — under förmälan att de skäl, vilka andragits

mot upptagande av en veteavgift, knappast vora bärande — vidare

anfört:

Ur jordbrukets synpunkt borde några mera allvarliga erinringar mot

en veteavgift knappast med fog kunna framställas. Behovet att uttaga

avgiften ifråga förorsakades av rika brödsädesskördar, som i och för sig

tillfört jordbruket betydande inkomster. Härtill komme, att, örn dessa

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maurts proposition nr 257.

avgifter, såsom lantbruksstyrelsen förutsatte, sammankopplades med ett

planmässigt ordnande av liela stödaktionen, därmed följde ett förhöjt

värde på foderskörden. Detta värde torde vara av så betydande storleksordning,

att avgiften ifråga för jordbruket i dess helhet knappast kunde

anses såsom en oskälig börda. Lantbruksstyrelsen förbisåge härvid icke,

att ifrågavarande avgift för vissa jordbrukare, som i särskilt hög grad

minskat foderproduktionen för brödsädsproduktionen kunde verka mer

betungande än som svarade mot de fördelar, det ifrågasatta stödet åt foderproduktionen

kunde medföra. Dessa jordbrukare hade emellertid dragit

så mycket större fördel av de båda senaste årens rika brödsädesskördar.

Av icke ringa betydelse syntes jämväl det förhållandet vara, att avgifter

av detta slag, vilka inom vissa av riksdagen bestämda gränser syntes

böra fastställas av Kungl. Majit, lättare än inlösningspriset kunde anpassas

efter det verkliga behovet, det ville säga nied hänsyn till föreliggande

skörderesultat och produktionsöverskott. Skulle brödsädesskörden

under de närmaste åren komma att giva dåligt resultat särskilt i kvalitativt

hänseende, bomme tydligen överskottet av kvarnduglig brödsäd att

undergå starka förändringar och därmed också behovet av att uttaga avgiften

ifråga att minskas. I varje fall syntes det allmänna nu icke gärna

kunna underlåta att söka på lämpligt sätt säkerställa sig mot den under

vissa förutsättningar överhängande risken att till följd av ytterligare anhopning

av väldiga, icke för vanligt ändamål säljbara lager av brödsäd

ådraga sig mycket kännbara förluster.

Fullt planmässigt och önskvärt vore givetvis, att avgiften kunde åsättas

all i marknaden förd brödsäd eller brödsäd, som av producent försåldes

i form av mjöl. Stora svårigheter mötte dock för uttagande av sådan avgift

å råg, som i stor utsträckning användes sammalen och vars förmälning

kunde ske med utnyttjande av jämförelsevis enkla kvarnanordningar.

Veteförmalningen skedde däremot så gott som uteslutande på

kvarnar, som vore försedda med fullständiga kvarnverk. Lantbruksstyrelsen

ansåge därför tanken på avgift böra begränsas till vete. Avgiftsplikten

skulle endast åvila vete, som förmaldes till avsalu. Skyldigheten

att erlägga avgiften syntes, utom i fråga örn sådant vete, som uppköptes

genom de organ, vilka handhade regleringsåtgärderna, böra åligga

vederbörande kvarnars innehavare för vete, som mottagits till förmälning

för avsalu, samt vederbörande producent för allt av honom eventuellt försålt

vetemjöl, omräknat till vete. För vete, som inköpts genom nyssnämnda

organ, torde skyldigheten att uppbära och redovisa avgifterna böra

åligga samma organ. Antalet jordbrukare, som saluförde vetemjöl, torde

för närvarande vara ytterst obetydligt. Föga antagligt vore, att deras antal

skulle väsentligt ökas, örn saluförande av mjöl förbundes med avgiftsplikt

och därmed följande deklarationsplikt. Antalet avgiftspliktiga kvarnar

torde enligt uppgift uppgå till cirka 3,000. Till jämförelse kunde anföras,

att skyldighet att erlägga mjölkavgift för närvarande åvilade cirka

2,000 mejerier och mjölkhandlare samt cirka 25,000 enskilda mjölkproducenter.

Avgiftsskyldigheten syntes, såsom skedde i fråga örn mjölkproduktionen,

böra grunda sig på självdeklaration. De med kontrollåtgärder

över veteavgiftens riktiga erläggande förenade vanskligheterna syntes

hava överskattats av spannmålsnämnden och torde enligt styrelsens förmenande

knappast vara svårare att genomföra än motsvarande anordningar

i fråga örn mjölkavgiften. Lokala ortsombud funnes för närvarande

tillsatta för att biträda vid kontrollen över att mjölkavgiften behörigen

utgjordes av avgiftsskyldiga jordbrukare. Åt dessa ortsombud syntes

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257. 65

även kunna uppdragas att medverka vid kontroll över veteavgiftens utgörande.

En veteavgift syntes lantbruksstyrelsen endast under vissa förutsättningar

kunna tänkas satt så hög som till 2 kronor för 100 kilogram vete.

Skulle en avgift behöva uttagas med hela detta belopp, vilket skulle ifrågakomma

endast vid särskilt gynnsam skörd, torde uppbörden härav kunna

beräknas stiga till ett belopp av cirka 8 miljoner kronor årligen. Spannmålsnämnden

förutsatte, att det beräknade brödsädsöverskottet skulle avvecklas

under en tid av 2 Va år. Därest den med undanskaffandet av detta

överskott förenade konstnaden skulle anses böra i största möjliga grad

täckas utan anlitande av direkta statsmedel, syntes skäl kunna föreligga

för att staten visserligen förskotterade medlen, men att den del av dessa,

som ansåges böra uttagas genom ifrågavarande avgifter, finge amorteras

under en viss längre tidrymd. På så sätt skulle själva avgiften kunna

väsentligen sänkas och avsett mål dock helt eller åtminstone till stor del

vinnas. Vid bedömande av skäligheten utav den sålunda ifrågasatta avgiften

syntes även böra beaktas, att en avsevärd förhöjning avsetts komma

till stånd för fodersäd och en motsvarande förhöjning jämväl för andra

foderskördar. För jämviktens bibehållande inom jordbruksproduktionen

syntes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida en tillfällig nedsättning av

inlösningspriset för råg icke borde företagas, så att nettopriserna å vete

och råg bibehölles i skäligt förhållande till varandra.

Det syntes icke uteslutet antaga, att med anlitande på anfört sätt av

veteavgift samt andelar i fodermedelsavgifterna under den tid, överskottet

vore avsett att undanskaffas, ett belopp av cirka 30 miljoner kronor

skulle kunna ställas till förfogande. I motsvarande grad skulle också

statens direkta tillskott kunna minskas. Täckande av nämnda tillskott

genom anvisande av direkta statsmedel stöde visserligen i strid mot lantbruksstyrelsens

principiella mening, men då det här gällde att råda hot

på olägenheter, som måste anses vara förorsakade av mindre tillfredsställande

planläggning av stödåtgärderna till jordbrukets främjande, syntes

sådana särskilda förhållanden föreligga, att statsmedels användande för

ändamålet torde kunna anses försvarligt särskilt i fråga örn redan uppkomna

förluster.

Även i andra yttranden har veteavgiften funnit förespråkare. Sålunda

har kontrollstyrelsen, trots vissa betänkligheter, närmast ansluti t

sig till lantbruksstyrelsen uppfattning. Kontrollstyrelsen anför följande.

Införande av en veteavgift komine att ske med uppgivande av de anspråk

på en tillfredsställande kontroll, som i vårt land i allmänhet plägat uppställas

i fråga örn erläggandet av tillverkningsavgifter till staten. Med

hänsyn härtill måste kontrollstyrclsen ur den allmänna skattekontrollens

synpunkt anföra starka betänkligheter mot införande av veteavgift. Å

andra sidan skulle genom anlitande av systemet nied veteavgift ernås den

ur principiella synpunkter riktiga ordningen i fråga örn bestridandet av

kostnaderna för spannmålsöverskottets undanskaffande, att dessa kostnader

väsentligen komine att uttagas från den näringsgren, som åtnjutit

fördelarna av spannmålsregleringen, och sålunda icke behöva bestridas av

allmänna statsmedel. Ur denna synpunkt och då veteavgiftens uttagande

vore avsedd att utgöra en allenast tillfällig anordning, syntes det av

spannmåIsnämnden avvisade förslaget vara förtjänt att tagas under förnyat

övervägande. Därest veteavgift ansåges böra införas, syntes anordBihang

till riksdagens protokoll 1934. I sami. Nr 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majlis proposition nr 257.

ilandet av densamma kunna i huvudsak ske enligt det av spannmålsnämnden

angivna systemet. Såsom kontrollmyndighet borde sålunda fungera

spannmålsnämnden, som redan nu hade att utöva viss kontroll över rörelsen

vid kvarnarna. Kvarnarna skulle hava att inom viss tid efter varje

månads utgång avgiva deklaration över den till avsalu under månaden förmalda

spannmålen och samtidigt insända vidimerad avskrift av reversal,

utvisande att avgift blivit i riksbanken inbetald å statsverkets giroräkning

för statskontorets räkning. Deklarationen skulle därefter bliva föremål

för stickprovsvis skeende efterhandsgranskning genom spannmåjsnämndens

funktionärer. Antalet härför anlitade personer finge givetvis

betydligt utökas. För att så långt som möjligt nedbringa antalet av denna

personal torde måhända ett utnyttjande jämväl för nu ifrågavarande kontrollarbete

kunna äga rum av de personer, som för närvarande bade uppdrag

att utöva kontroll över mjölkavgifternas utgörande. För vinnande

av viss förenkling borde sådant vete, som jordbrukare för eget behov läte

förmala vid kvarn, undantagas från avgiften. Skulle mjöl, som härrörde

från dylikt vete, likväl av jordbrukaren försäljas, torde det för sådant

fall böra åligga denne att till spannmålsnämnden avgiva särskild

deklaration — förslagsvis för varje kvartal — över försäljningen samt enligt

av spannmålsnämnden angivna grunder inbetala avgift för motsvarande

myckenhet vete.

Jämväl riksräkenskapsverket, som förklarat sig vara i hög

grad betänksamt mot att täckande av förlusterna å spannmålsregleringen

skulle gå ut över skattedragarna i allmänhet, har ifrågasatt, huruvida

icke en veteavgift skulle kunna upptagas utan alltför stora svårigheter.

Riksräkenskapsverket har vidare framhållit, att i spannmålsnämndens utlåtande

icke förebringats några avgörande skäl för, att inkomsten av den

tilltänkta höjningen av skatten å oljekakor och vissa slag av fodermjöl

ävensom av den föreslagna skatten å kli borde tillföras mjölkregleringen.

Enligt riksräkenskapsverkets förmenande borde jämväl dessa inkomster

kunna tagas i anspråk för täckande av förlusterna å spannmålsregleringen.

Malmöhus läns småbrukareförbund slutligen har anfört,

att, örn veteavgift eller arealavgift uttoges, jordbruk med högst 10 hektar

odlad jord borde befrias från avgiftsskyldighet, enär sådana jordbruk ej

bidragit till brödsädsöverskottet. Vidare har förbundet erinrat, att rågodlingen

icke borde lämnas fri från avgift, enär följden då skulle bliva,

att brukarna av vete- och sockerbetsjordarna överginge till rågodling.

Förutom i spannmålsnämndeus utlåtande och de däröver avgivna yttrandena

har frågan örn fortsatt spannmålsreglering behandlats i talrika

framställningar från jordbrukarsammanslutningar och andra intresserade.

Flertalet av berörda framställningar hava med anledning av remisser

varit tillgängliga för spannmålsnämnden under dess utredningsarbete.

Några synpunkter utöver dem, vilka framgå av den tidigare redogörelsen,

hava i stort sett ej kommit till uttryck.

Sedan yttrandena över spannmålsnämndens förslag avgivits, hava med

Svenska spannmålsföreningens styrelse upptagits förhandlingar örn för
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. May.ts proposition nr 257.

langning av och ändringar i avtalet mellan staten och föreningen på

grundval av en inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria angående

fortsatt spannmålsreglering. I denna promemoria förutsattes, att

för utländsk havre, majs och jämförliga fodermedel skulle utgå en införselavgift

i huvudsaklig överensstämmelse med spannmålsnämndens förslag,

att utländsk havre och majs, som funnes i landet vid tiden för

ikraftträdandet av bestämmelserna örn dylik införselavgift, jämväl skulle

avgiftsbeläggas, att skatt skulle upptagas å kli, som infördes till riket,

samt å vetekli, som tillverkades inom riket för försäljning, att för svenskt

vete, som förmaldes inom landet till avsalu, skulle erläggas avgift i anslutning

till det av spannmålsnämnden övervägda förslaget härutinnan,

samt att avtalet mellan staten oell Svenska spannmålsföreningen skulle

förlängas på ett år och i samband därmed undergå dels de ändringar,

nämnden förordat, dels ock ytterligare den jämkningen, att inlösningspriset

sommaren 1935 skulle minskas med ett belopp, motsvarande nyssberörda

veteavgift. Vid omförmälda förhandlingar hava kvarnföretagens

representanter i spannmålsföreningens styrelse framfört betänkligheter

mot en veteavgift, vars utgörande vore beroende av huruvida vetet

förmaldes till försäljning, ävensom mot en tillverkningsskatt å kli, så

lagd, som i promemorian förutsattes. Vid sammanträde den 23 februari

1934 hava ifrågavarande kvarnrepresentanter emellertid förklarat sig

villiga att vid föreningssammanträde rösta för de i promemorian avsedda

ändringarna i avtalet och avtalets förlängning, under förutsättning dels att

tillverkningsskatt å vetekli utginge för allt inom landet förmalt vete, därvid

som kli skulle räknas 25 procent av den förmalda vetemängden, dels

ock att veteavgift uttoges antingen för allt svenskt vete, som förmaldes

inom landet, eller för allt sådant vete med undantag allenast enligt något

av följande alternativ, nämligen:

1. Befrielse från veteavgift finge åtnjutas för vete, som förmaldes mot

tull eller lön för förbrukning i odlarens eget hushåll eller därmed jämförlig

förbrukning, därvid högst 50 kilogram vete finge anses åtgå för

person och år.

2. Frihet från avgift finge åtnjutas för vete, som mot tull eller lön förmaldes

för förbrukning som nyss nämnts, till myckenhet motsvarande

högst 75 kilogram för person årligen, under villkor likväl att avgiften ej

bestämdes till högre belopp än 1 krona. I båda undantagsfallen förutsattes

tillika, att den, vilken ville bliva befriad från avgiftsplikt, lämnade

skriftlig försäkran på heder och samvete rörande de omständigheter, som

härutinnan vore av intresse. Medvetet oriktiga uppgifter skulle straffbeläggas.

Innan jag slutar denna redogörelse över spannmålsfrågans nuvarande

läge, vill jag erinra, att under behandlingen av nämnda fråga vid 1933 års

riksdag spörsmålet örn åtgärder för underlättande av avsättningen av

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

brödsädesskörden berördes, samt att därvid bland annat förutsattes, att

Kungl. Majit skulle äga föranstalta om utdelande av förmald spannmål till

nödlidande. I propositionen angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens

stödjande (nr 247) anförde jag sålunda i huvudsak följande.

Skulle det visa sig, att ett så betydande spannmålsöverskott funnes, att

svårigheter bomme att yppa sig med avseende å spannmålens tillfredsställande

lagring och skötsel, syntes det bliva nödvändigt, att undantag medgåves

från den bestämmelse i kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen,

enligt vilken föreningens försäljning av svensk brödspannmål

ej finge ske under marknadspris, därvid under månaderna juni

—augusti skulle såsom marknadspris anses inlösningspriset. Förhållandena

kunde även eljest tänkas bliva sådana, särskilt örn den nya skörden

bleve riklig och av hög kvalitet, att avsättningen av den gamla skörden

borde underlättas. Vilka åtgärder, som i angivna hänseenden borde vidtagas,

syntes få bero av omständigheterna. Förslag hade framkommit,

förutom örn export av viss spannmålsmängd, örn spannmålens försäljning

till foder eller dess utdelande efter förmälning till nödlidande. Det

torde, därest riksdagen intet hade att häremot erinra, få ankomma på

Kungl. Majit att, örn förhållandena skulle finnas därtill föranleda, lämna

tillstånd till åtgärder av den ari, varom här vore fråga.

Berörda anförande föranledde ej någon erinran från riksdagen.

Med stöd av vad sålunda förekommit har Kungl. Majit — efter därom

gjord framställning och sedan spannmålsnämnden i remissutlåtande i ärendet

hemställt, att Kungl. Majit måtte medgiva Svenska spannmålsföreningen

att i samråd med nämnden vidtaga åtgärder för att ställa till de

arbetslösas och nödlidandes i Norrland förfogande intill 10,000 säckar vetemjöl,

den 21 december 1933 anbefallt spannmålsnämnden att vidtaga åtgärder

för gratis utdelande av 10,000 deciton (säckar) vetemjöl till behövande

inom de fyra nordligaste länen med fördelning å de olika länsstyrelserna

i länen av följande kvantiteter: vartdera av Norrbottens och

Västerbottens län 2,400 deciton, Jämtlands län 1,800 deciton och Västernorrlands

län 3,400 deciton. Vid utdelningen skulle iakttagas, att länsstyrelsen,

med biträde i mån av behov av ortsorgan, fördelade mjölet på det

till lindrande av nöd lämpligaste sättet bland befolkningen, därvid skulle

tillses, att distributionskostnaderna i görligaste mån begränsades. Vidare

skulle spannmålsnämnden söka ernå överenskommelse med innehavare av

mjöllager i skilda orter inom berörda län, i syfte att mjölet kunde därifrån

omedelbart ställas till förfogande åt vederbörande länsstyrelse eller

den länsstyrelsen anvisade. Betalningen av det från mjöllagren levererade

mjölet förutsattes skola efter attest av spannmålsnämnden gäldas av

Svenska spannmålsföreningen, därvid Kungl. Majit för sin del godkände,

att kostnaderna bures av föreningen. Åt spannmålsnämnden uppdrogs att

. i ämnet meddela ytterligare erforderliga anvisningar.

Vidare har Kungl. Majit den 26 januari 1934, efter därom av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län m. fl. gjorda framställningar och sedan

spannmålsnämnden yttrat sig, meddelat beslut örn gratis utdelande av

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

4,000 deciton vetemjöl till behövande inom sagda län, därvid i fråga örn

ordnandet av mjölutdelningen meddelats enahanda bestämmelser som de

nyss angivna. Den 16 februari 1934 har liknande beslut fattats, avseende

utdelning av sammanlagt 2,530 deciton vetemjöl inom Blekinge och

Gotlands län.

Framhållas må, att spannmålsnämnden i remissyttrande uttalat, att

nämnden vore av den åsikten, att kostnaderna för mjölutdelningen borde

endast i begränsad omfattning drabba Svenska spannmålsföreningen, vars

ekonomiska ställning vore brydsam. I dylikt syfte och då föreningen

vore i det läge, att den måste till fodersäd försälja avsevärda mängder

spannmål, vilka med hänsyn till av spannmålsnämnden framlagda förslag

torde få anses hava ett fodervärde av omkring 13 kronor för 100

kilogram, ifrågasatte nämnden, att de mot fodervärdet svarande kostnaderna

borde gäldas av andra medel än dem, över vilka föreningen förfogade,

samt allenast de däröver liggande kostnaderna stanna å föreningen.

Slutligen må i detta sammanhang erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut

den 1 och den 23 februari 1934 medgivit, att Svenska spannmålsföreningen

finge till foder försälja dels kvarvarande lager av vete och råg

av 1932 års skörd dels ock därutöver högst 30,000 ton brödsäd, allt med

iakttagande av de särskilda bestämmelser, som kunde av spannmålsnämnden

föreskrivas i syfte att förebygga spannmålens användande till

annat än foder.

Mjölkregleringen.

De första bestämmelser, vilka meddelats angående prisreglerande åtgärder

på mejerihanteringens område, innefattades i förordningen den 30

juni 1932 (nr 325) örn upptagande av vissa avgifter för åstadkommande av

förbättrad organisation vid avsättningen av mjölk och mejeriprodukter,

vilken förordning enligt kungörelse den 16 september 1932 (nr 419) trädde i

kraft den 20 september 1932. Tillämpningsföreskrifter till förordningen

meddelades genom kungörelse den 16 september 1932 (nr 420). Ifrågavarande

avgifter, vilka skulle utgå å inom landet producerad mjölk och

grädde, skulle kunna upptagas dels inom hela riket (allmän avgift),

dels inom tillförselområdena till olika konsumtionsorter (lokal

avgift). Upptagande såväl av allmän som av lokal avgift förutsatte

förordnande av Kungl. Majit, vilket ej finge meddelas, med mindre

särskild framställning därom skett. Dylik framställning skulle göras av

mejerisammanslutning, representerande minst viss myckenhet av den totala

mjölkmängden inom riket eller, beträffande lokal avgift, inom vederbörande

tillförselområde, och framställningen måste vara biträdd av

visst antal medlemmar i sammanslutningen. Allmän avgift skulle utgå å

inom riket saluförd mjölk samt å. mjölk, som användes för beredande hos

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

mjölkproducenten av grädde, smör eller ost till avsalu. Lokal avgift skulle

utgå å sådan inom det ifrågavarande tillförselområdet saluförd mjölk och

grädde, som ej var avsedd för beredande av smör eller ost eller annan mejeriprodukt.

Uppbörd och förvaltning av avgiftsmedel skulle omhänderhavas

av den mejerisammanslutning, på vars framställning förordnande

örn avgiftens upptagande meddelats. Medel, vilka inflöto genom upptagande

av allmän avgift, skulle användas för åstadkommande av förbättrade

avsättningsförhållanden inom riket för mjölk och mejeriprodukter. De

lokala avgiftsmedlen skulle användas till utjämnande av skillnaden mellan

de priser, som producenterna inom tillförselområdet erhöllo för konsumtionsmjölk,

och de priser, som de erhöllo för mjölk, avsedd för beredande av

mejeriprodukter.

För handläggning av ärenden rörande mjölkregleringen tillsattes statens

mjölknämnd. Instruktion för nämnden utfärdades den 16 september

1932 (nr 421).

Efter framställning av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. meddelade

Kungl. Maj:t genom kungörelse den 14 oktober 1932 (nr 456) förordnande

örn upptagande av allmän mjölkavgift för tiden 1 november 1932—30

juni 1933. Avgiften fastställdes till O.i öre för kilogram mjölk inom Norrland

med undantag av landskapet Gästrikland samt till 0.2 öre för kilogram

inom riket i övrigt. Sedermera höjdes avgiften för tiden 1 februari—30

juni 1933 till dubbla beloppen (kungörelser 1933: 5 och 102). Avgiftsmedlen

skulle enligt av Kungl. Majit meddelade beslut huvudsakligen användas

till stödjande av det inhemska smörpriset genom utbetalande enligt vissa

grunder av pristillägg å exportsmör. Därjämte skulle emellertid av

medlen i fråga utgå bidrag för viss tillverkning av torrmjölk samt för viss

ur riket utförd grädde, ost och kondenserad mjölk.

Förordnanden örn upptagande av lokal mjölkavgift hava meddelats,

för tiden 1 februari—30 juni 1933 i fråga örn Stockholms tillförselområde

(kungörelse 1933: 9), för tiden 1 april—30 juni 1933 beträffande Tjustbygdens,

Kalmar läns södra, Blekinge läns och Skånes tillförselområden (kungörelser

1933: 89, 91, 93, 103 och 163) samt för tiden 1 maj— 30 juni 1933

med avseende å Värmlands mejeriförbunds och Norrbottens läns producentförenings

tillförselområden (kungörelser 1933:159 och 161). Avgiften

bestämdes för samtliga tillförselområden till 2 öre för kilogram mjölk

(kungörelser 1933:10, 90, 92, 94, 104, 160 och 162) men höjdes sederméra

för Stockholms tillförselområde för tiden från och med den 1 maj 1933 till

2.5 öre för kilogram (kungörelse 1933:164). Enligt föreskrifter, meddelade i

kungörelserna örn de lokala mjölkavgifternas upptagande, skulle medlen

användas till genomförande inom de olika tillförselområdena av viss prisutjämning

mellan konsumtionsmjölk och produktmjölk.

Efter beslut av 1933 års riksdag (prop. nr 258; R. skr. nr 367) har en omläggning

av anordningen med mjölkavgifter verkställts. Ändringen inne

bär i främsta rummet, att systemet med två särskilda avgifter utbytts mot

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ett system med allenast en avgift. Ue grundläggande bestämmelserna hava

meddelats i förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift,

vilken trätt i kraft den 1 juli 1933, och varigenom förordningen den 30

juni 1932 örn upptagande av vissa avgifter för åstadkommande av förbättrad

organisation vid avsättningen av mjölk och mejeriprodukter upphävts.

Enligt 1933 års förordning skall, där Kungl. Majit så förordnar, för åstadkommande

av förbättrade avsättningsförhållanden för mjölk och mejeriprodukter

upptagas viss avgift å mjölk och grädde (mjölkavgift). Förordnande

örn upptagande av dylik avgift får ej meddelas, med mindre

framställning därom blivit gjord av mejerisammanslutning, som representerar

minst 60 procent av den totala årliga invägda mjölkmängden vid rikets

samtliga mejerier enligt den senaste tillgängliga officiella mejeristatistiken

och denna framställning biträtts av minst 2/3 av sammanslutningens

medlemmar, företrädande sammanlagt minst 3/4 av den totala

årliga invägda mjölkmängden vid de till sammanslutningen anslutna mejerierna.

Avgiften kan utgöra för mjölk högst 3 öre för kilogram. För

grädde skall avgiften utgå med för varje kilogram mjölk, som åtgått för

gräddens beredande, det för mjölk fastställda avgiftsbeloppet. Avgiften

skan erläggas, då fråga är örn avgiftspliktig vara, som av mjölkproducent

levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som sålunda från mjölkproducenten

mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara

av mjölkproducenten. Kungl. Majit äger från avgiftsskyldighet medgiva

undantag, där så finnes skäligt med hänsyn till ringa produktion eller

andra förhållanden.

Genom kungörelse den 26 juni 1933 (nr 393) med tillämpningsföreskrifter

till förordningen angående mjölkavgift hava givits bestämmelser angående,

bland annat, grunderna för avgiftens utgörande, ordningen för dess

fastställande, erläggande och indrivning samt kontrollen över avgiftens

utgörande och användning.

I kungörelse den 30 juni 1933 (nr 442) har beslut meddelats örn upptagande

av mjölkavgift dels för mjölk och grädde, som saluföras inom

riket under tiden 1 juli 1933—30 juni 1934, dels ock för mjölk, som under

samma tid kommer till användning för beredande hos mjölkproducenten

av smör eller ost för avsalu, därest producenten för sådant ändamål av

egen produktion eller eljest använder minst 2,000 kilogram mjölk i månaden.

Avgiften har fastställts att tillsvidare utgå med 2 öre för kilogram

mjölk eller till mjölk omräknad grädde. Den skall uppbäras av svenska

mejeriernas riksförening. Vissa undantag från avgiftsplikt hava samtidigt

meddelats.

Enligt kungörelsen den 15 augusti 1933 (nr 500) angående användningen

av de medel, som inflyta genom upptagande för tiden

1 juli 1933—30 juni 1934 av mjölkavgift, har förordnats, att medlen

skola förvaltas av riksföreningen samt, sedan enligt Kungl.

Majits bestämmande gäldats kostnaderna för uppbörd, förvaltning

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

och kontroll, däri inbegripna kostnaderna för statens mjölknämnds verksamhet,

användas för dels utlämnande av pristillägg å smör, ost, kondenserad

mjölk, torrmjölk och grädde, som berette inom riket och härifrån

utförts, dels utbetalande av prisutjämningsbidrag för inom riket producerad

mjölk eller grädde, varå mjölkavgift utgår och som använts för beredande

av smör, ost eller annan mejeriprodukt, dels ock bestridande enligt

Kungl. Maj:ts förordnande av kostnaderna för andra åtgärder, som vidtagas

i syfte att åstadkomma förbättrade avsättningsförhållanden för

mjölk och mejeriprodukter. Pristillägg, motsvarande i huvudsak skillnaden

mellan export- och hemmamarknadspris, utbetalas till den, för vars

räkning varan hos tullverket anmälts till utförsel ur riket. Prisutjämningsbidrag

tilldelas den, hos vilken mjölken eller grädden kommit till användning

för beredande av ifrågavarande mejeriprodukt. Dylikt bidrag

utbetalas för kalendermånad. För sådan utbetalning har riket indelats

i sju prisutjämningsdistrikt, å vilka av de inflytande avgiftsmedlen viss

del (prisutjämningsmedlen) skola fördelas i förhållande till de myckenheter

mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift inom de olika

distrikten för månaden utgår.

I samband med förevarande redogörelse för systemet med mjölkavgift

må ytterligare erinras, att genom förordningen den 10 februari 1933 (nr

29) med bestämmelser örn införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter,

vilken förordning i viss del ändrats genom förordning den 26 juni 1933 (nr

392), och vilken gäller för tiden till och med juni 1934, Kungl. Majit förklarats

berättigad att, där så finnes erforderligt för vinnande av det med

upptagande av mjölkavgift avsedda syftet, förordna, att mjölk, grädde,

smör och ost eller någon av nämnda varor icke få till riket införas av

annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit eller av Kungl. Majit

utsedd myndighet lämnar tillstånd till införsel. Med stöd härav har Kungl.

Majit genom kungörelse den 20 oktober 1933 (nr 575), som trätt i kraft

den 1 november 1933 och gäller tills vidare till och med den 30 juni 1934,

förordnat, att nyssnämnda varor icke få till riket införas av annan än staten

eller den åt vilken statens mjölknämnd lämnar tillstånd till införsel.

Tillika har förklarats, att dylikt tillstånd ej får vägras beträffande vara av

sådant slag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning

inom landet. Detsamma skall jämväl gälla i avseende å annan

vara, såframt vederbörande förbinder sig att för den myckenhet, som införes,

till svenska mejeriernas riksförening erlägga viss avgift, huvudsakligen

motsvarande det i kungörelsen nr 500/1933 omförmälda pristilllägget

för varan. Vad på grund av sådan förbindelse inbetalas till riksföreningen

skall månadsvis tillföras de medel, som inflyta genom upptagande

av mjölkavgift, och användas enligt de beträffande dessa medel

gällande grunder.

Bland åtgärder, sammanhängande med mjölkregleringen, må vidare

nämnas de vid 1933 års riksdag beslutade anordningarna med upptagande

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majds proposition nr 257.

av skatt å vissa slag av kraftfoder samt accis å margarin (prop. nr 264

och 265; B. skr. nr 304 och 334/1933). I överensstämmelse med riksdagens

berörda beslut har genom förut omförmälda förordning den 14 juni 1933

inr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl stadgats, att för

följande slag av kraftfoder, som införas till riket, eller som inom riket tillverkas

för försäljning, nämligen oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning

av oljekakor, och mjöl framställt vid extraktion av råvara, som kan

användas för tillverkning av oljekakor, skall erläggas skatt med 2 öre för

varje kilogram av varans nettovikt. Förordningen har enligt kungörelse

den 14 juni 1933 (nr 330) trätt i kraft den 15 juni 1933. Genom kungörelsen

den 20 juli 1933 (nr 488) angående restitution av skatt å oljekakor och vissa

slag av fodermjöl hava meddelats särskilda bestämmelser i de hänseenden,

som av rubriken till sistnämnda kungörelse framgår. — Vad margarinaecisen

beträffar innefattas de grundläggande föreskrifterna i ämnet i en

förordning den 26 juni 1933 (nr 405) örn accis å margarin. Enligt denna förordning,

som trätt i kraft den 1 juli 1933 och avser tiden till och med juni

1934, skall, där Kungl. Majit så förordnar, för margarin, som inom riket

tillverkas för försäljning, utgå accis med för varje kilogram av varans

nettovikt det belopp, lägst 10 och högst 50 öre, som Kungl. Majit bestämmer.

Med stöd av berörda stadgande förordnade Kungl. Majit genom

kungörelse den 20 juli 1933 (nr 484), vilket förordnande trädde i kraft den

24 i samma månad, örn uttagande tillsvidare av accis å margarin, som

levererades intill utgången av år 1933, med 20 öre för kilogram. Samtidigt

föreskrev Kungl. Majit, jämlikt bemyndigande av riksdagen (förenämnda

R. skr. nr 334/1933), att tullen å margarin, förut 15 kronor för 100 kilogram,

skulle från och med den 24 juli 1933 tillsvidare intill årets slut utgöra 35

kronor för 100 kilogram. Genom kungörelser den 15 december 1933 (nr 647

och 648) hava ifrågavarande förordnanden örn upptagande av margarinaccis

och örn tull å margarin utsträckts att avse tiden intill utgången av

juni 1934.

I anföranden till statsrådsprotokollet den 2 juni 1933, då beslut fattades

örn propositioner till riksdagen med förslag till omförmälda förordningar

örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt accis å margarin,

gjorde chefen för finansdepartementet vissa uttalanden rörande avgiftsmedlens

användning. I fråga örn skatten å oljekakor och fodermjöl

(prop. nr 265) framhölls sålunda, att de inflytande medlen borde komma

till användning för den del av mjölkregleringen, som åsyftade en prisutjämning

mellan konsumtionsmjölken och produktmjölken. Vad margarinaccieen

beträffar (prop. nr 264) uttalades, att sistberörda medel borde användas

för stödjande av smörexporten genom pristillägg å exportsmör, då

den årliga exportkvantiteten överstege 15,000 ton. I den mån intäkterna av

accisen ej komme att sålunda finna användning, borde de i stället nyttjas

för något ändamål, som främjade do breda konsumentlagrens intressen.

Dessa departementschefens uttalanden föranledde ej någon erinran från

riksdagens sida.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Intäkterna av margarinaccisen samt av skatten å oljekakor och vissa slag

av fodermjöl redovisas under särskilda inkomsttitlar i riksstaten. Medlen

tillföras över ett å nionde huvudtiteln under rubriken Avsättning

till statens mjölkregleringsfond upptaget extra förslagsanslag nämnda

fond, vilken förvaltas av statskontoret och från vilken utgifter för mjölkregleringens

genomförande direkt bestridas. Jag erinrar, att för budgetåret

1934/1935 i årets statsverksproposition nämnda intäkter upptagits till

sammanlagt 13,500,000 kronor och samma belopp föreslagits för avsättning

till statens mjölkregleringsfond. Beloppet av under år 1933 influten

margarinaccis har utgjort i runt tal 4,500,000 kronor. I skatt å oljekakor

och fodermjöl har under sistnämnda tid upptagits tillhopa omkring

1,500,000 kronor.

I brev till statskontoret den 15 augusti 1933 har Kungl. Majit föreskrivit,

att av mjölkregleringsfondens medel, i den mån de motsvaras av influten

accis å margarin, svenska mejeriernas riksförening, såvida utförseln

ur riket av smör under tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 för någon vecka

överstiger 290,000 kilogram, skall äga utfå vad som erfordras för utlämnande

av pristillägg å den överskjutande myckenheten smör enligt de

grunder, som angivas i förut omförmälda kungörelse angående användningen

av de medel, som inflyta genom upptagande för tiden 1 juli 1933

—30 juni 1934 av mjölkavgift. Skulle utförseln av smör för någon vecka

under sagda tid understiga 290,000 kilogram, skall riksföreningen av accismedel,

som föreningen ägt uppbära, till fonden återbära vad som skulle

erfordrats för utlämnande av pristillägg enligt nyssnämnda grunder å

den understigande myckenheten smör. Vidare bär stadgats, att i den mån

de till mjölkregleringsfonden avsatta medlen motsvaras av influten skatt

å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, medlen skola kvartalsvis av statskontoret

överlämnas till riksföreningen för att jämte de i omförmälda

kungörelse avsedda prisutjämningsmedel fördelas och användas efter där

angivna bestämmelser. Kontrollen över att riksföreningen fullgör sina

åligganden enligt dessa bestämmelser skall handhavas av statens mjölknämnd.

Enligt inhämtade uppgifter för år 1933 hava under första halvåret,

eller sålunda innan nu gällande förordning angående mjölkavgift trätt

i kraft, de allmänna mjölkavgifterna uppgått till 5,367,543 kronor

58 öre samt i lokala avgifter påförts inom Stockholms tillförselområde

2,811,037 kronor 65 öre, inom Tjusthygdens tillförselområde 28,239 kronor

38 öre, inom Kalmar läns södra tillförselområde 56,314 kronor 62 öre, inom

Blekinge läns tillförselområde 65,920 kronor 12 öre, inom Skånes tillförselområde

620,104 kronor 80 öre, inom Värmlands mejeriförbunds tillförselområde

53,779 kronor 35 öre och inom Norrbottens läns producentförenings

tillförselområde 41,221 kronor 8 öre. Under senare halvåret har mjölkavgift

påförts med sammanlagt 24,192,144 kronor 46 öre.

Under hela 1933 hava i pristillägg utbetalats 9,651,663 kronor 70 öre,

nämligen av mjölkavgiftsmedel 7,628,366 kronor 78 öre och av margarin
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

75

accismedel 2,023,296 kronor 92 öre. I prisutjämningsbidrag hava utbetalats

under tiden januari—juni samma belopp som upptagits i lokala mjölkavgifter,

efter avdrag av omkostnader, samt under tiden juli—december tillhopa

18,199,802 kronor 18 öre, därav 933,583 kronor 4 öre av medel härrörande

från skatten å oljekakor och fodermjöl.

Nämnas må vidare, att smörexporten 1933 uppgått till 17,127 ton. Till

jämförelse kan erinras att motsvarande export omfattade år 1932 13,547 ton,

år 1931 19,525 ton, år 1930 26,674 ton och år 1929 24,930 ton.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla en uppkommen fråga örn viss

ändring i förordningen örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.

I en den 12 januari 1934 till Kungl. Majit inkommen framställning har

aktiebolaget Lauxein-Casco — med förmälan att bolaget, som tillgodosåge

landets behov av lim för plywoodindustrien, såsom råvara för limtillverkningen

använde sojakakor och sojamjöl, vilka varor vore underkastade

skatt enligt förenämnda förordning — hemställt, att i förordningen

måtte intagas stadgande av innehåll att oljekakor och genom krossning

av oljekakor erhållet mjöl, som bevisligen anVändes för limfabrikation,

befriades från skatt. Framställningar i enahanda syfte hava sedermera

inkommit jämväl från Alviks träförädlingsaktiebolag, Industriaktiebolaget

Furuplywood, Ljusne-Woxna aktiebolag och Härnösands fanérfabrik,

Forsviks sågverks aktiebolag.

Kommerskollegium, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen hava i avgivna

yttranden över berörda framställningar tillstyrkt en författningsändring

till möjliggörande av sålunda ifrågasatt skattebefrielse. Av de två

sistnämnda myndigheterna har därvid föreslagits, att skattebefrielse meddelades

i form av restitution, i likhet med vad som gäller exempelvis i

fråga örn skatt för bensin, som användes för annat tekniskt ändamål än

motordrift. Härför borde ändring vidtagas i 11 § i förevarande förordning.

Restitution borde medgivas i den omfattning och på de villkor,

som Kungl. Majit bestämde. Enligt sistnämnda myndigheter borde restitution

emellertid få åtnjutas ej blott för varor avsedda för limtillverkning.

Sålunda föreslås av generaltullstyrelsen, att restitution skulle medgivas

för skattepliktig vara, vilken användes för framställning av annan

vara än kreatursfoder, och av kontrollstyrelsen, att berörda förmån skulle

gälla i fråga om vara, som användes för tekniskt ändamål.

Slaktdjur och slakteriprodukter.

De statliga regleringsåtgärderna på slaktdjursproduktionens område äro

av väsentligen två slag. Dels har staten lämnat sin medverkan till åtgärder

i direkt prisstödjande och avsättningsfrämjande syfte. Dels hava skett

vissa exportreglerande ingripanden, uteslutande föranledda av den kon

tingentering, som ägt rum i fråga örn baconimporton till de brittiska

öarna. Do grundläggande bestämmelserna i förstnämnda hänseende inne
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.

hållas i förordningen den 26 juni 1933 (nr 387) angående slaktdjursavgift.

Enligt berörda förordning skall, där Kungl. Maj:t så förordnar, viss avgift,

slaktdjursavgift, erläggas för kött av nötkreatur, får, get, svin eller

häst, som godkänts vid besiktning å offentlig köttbesiktningsbyrå, offentligt

slakthus eller enskild under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning.

Avgiftens belopp bestämmes av Kungl. Maj:t under iakttagande

att den högst får utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur,

som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram (storboskap) och häst

3 kronor, svin 2 kronor och övriga ifrågavarande djur 1 krona. Inflytande

avgiftsmedel skola användas för åstadkommande av förbättrade

avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter samt ingå

till en särskild fond, statens slaktdjursfond.

Enligt kungörelse den 15 augusti 1933 (nr 496) har förordningen angående

slaktdjursavgift trätt i kraft den 21 augusti 1933. Den gäller till och med

den 30 juni 1935. Närmare bestämmelser beträffande ordningen för slaktdjursavgifts

erläggande och indrivande ävensom i avseende å förordningens

tillämpning i övrigt hava meddelats i kungörelse den 15 augusti 1933 (nr

497). Genom ytterligare en kungörelse samma dag (nr 499) har förordnats

örn upptagande av slaktdjursavgift för nötkreatur och svin under tiden 21

augusti 1933—30 juni 1934 med tillsvidare för större nötkreatur — varmed

skall avses sådant nötkreatur, som efter nedslaktningen väger minst 150

kilogram eller, örn avgiften uppbäres före slakten, vars levande vikt utgör

minst 300 kilogram — 3 kronor, för annat nötkreatur 1 krona och för svin

50 öre. Motsvara de vid besiktningstillfället godkända delarna av djuret ej

mer än högst halv kropp, skall avgiften utgå med allenast hälften av förenämnda

belopp.

Frågor avseende tillämpningen av förordningen angående slaktdjursavgift

handläggas av statens slakterinämnd. Instruktion för nämnden bär

utfärdats den 15 augusti 1933 (nr 498).

Förvaltningen av statens slaktdjursfond ankommer enligt Kungl. Maj:ts

beslut på statskontoret. I brev till statskontoret den 16 september 1933 bär

Kungl. Majit meddelat vissa föreskrifter angående medlens användning under

tiden till 1933 års utgång. Sålunda har förordnats, att, enligt närmare

bestämmande av slakterinämnden, ifrågavarande medel finge användas

för att genom export eller genom destruktion av mindervärdiga djur åstadkomma

skälig avlastning å den inhemska marknaden för nötkreatur och

kött därav, varvid emellertid skulle iakttagas, att slakterinämnden icke

utan tillstånd av Kungl. Majit finge för angivna ändamål utgiva mer än

som motsvarade 25 öre för kilogram av djurets levande vikt jämte fraktbidrag

av högst 20 kronor för djur eller för hela perioden mer än sammanlagt

350,000 kronor. Genom beslut den 15 december 1933 har härutöver ett

belopp av 100,000 kronor för nyssberörda ändamål under år 1933 ställts till

slakterinämndens förfogande, och den 12 januari 1934 har nämnden medgivits

att intill den 1 juli 1934 för omförmälda åtgärder — under iakttagande

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. May.ts proposition nr 257.

av de i brevet den 16 september 1933 stadgade villkor — av fondens medel

använda ytterligare 600,000 kronor. Sagda den 16 september 1933 har

Kungl. Maj:t tillika anbefallt statskontoret att av slaktdjursfonden till

statistiska centralbyrån i mån av behov utanordna högst 8,300 kronor till

utgifter för svinräkning för år 1933, varom samma dag kungörelse utfärdats.

Vidare har Kungl. Maid den 1 februari 1934 för främjande av organisationsarbete

bland landets slaktdjursproducenter under år 1933 till

Sveriges slakteriförbunds förfogande anvisat ett belopp av 52,000 kronor.

Jag erinrar, att, medan under innevarande budgetår inflytande slaktdjursavgifter

skola inlevereras direkt till statens slaktdjursfond, redovisningen

av ifrågavarande medel under budgetåret 1934/1935, enligt förslag

i årets statsverksproposition, skall äga rum efter samma grunder som de

för statens mjölkregleringsfond nu gällande. Med anledning härav har

i förslaget till riksstat för budgetåret 1934/1935 dels å inkomstsidan upptagits

ett belopp, motsvarande vad som beräknas komma att under året inflyta

i slaktdjursavgifter, eller 1,800,000 kronor, dels ock å utgiftssidan under

nionde huvudtiteln uppförts ett extra förslagsanslag å enahanda belopp

såsom avsättning till statens slaktdjursfond.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 november 1933 har lantmännens slakteriförening

i Nyköping u. p. a. hemställt örn sådan ändring i bestämmelserna

angående slaktdjursavgift, att dylik avgift komme att utgå vid all

slakt i riket med undantag av hemslakt, ävensom att en rättvisare avvägning

av avgifternas belopp komme till stånd. Liknande synpunkter hava

framförts i skrivelse den 21 december 1933 från Södermanlands läns hushållningssällskap

ävensom i skrivelse från hushållningssällskapens i Norrland

och Dalarna ombudsmöte den 17—19 augusti 1933 samt av Värmlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i skrivelse den 20 december

1933. Ytterligare har svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien

i skrivelse den 3 november 1933 — under förmälan att frekvensen vid

rikets köttbesiktningsanstalter minskades till följd av slaktdjursavgiftens

uttagande — hemställt, att åtgärder måtte vidtagas till hindrande av detta

missförhållande.

I infordrade yttranden över berörda framställningar har statens slakterinämnd

framhållit, att anledningen till att slaktdjursavgiftens utgörande

bundits till besiktningen å offentliga köttbesiktningsbyråer och slakthus

samt under offentlig kontroll ställda enskilda slakteriinrättningar varit,

att därigenom kostnaderna för uppbörd och kontroll reducerades till en

obetydlighet. En utvidgning av systemet till att omfatta allt salufört kött

komme att medföra utgifter för administrationen, vilka ej stöde i rimligt

förhållande till beloppet av inflytande avgiftsmedel. Emellertid kunde det,

med hänsyn till det förändrade läge. vari frågan örn statligt stöd åt jordbruksnäringen

för närvarande befunne sig, enligt nämndens mening ifrågasättas,

örn slaktdjursavgifterna längre vore erforderliga. Därest nödigt belopp

för förbättrande av avsättningsförhållandena för kött och fläsk ställ
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts preposition nr 257.

des till förfogande av medel, som komme att inflyta genom uppbärande enligt

spannmålsnämndens förslag av införselavgifter å fodervaror, borde

slaktdjursavgift ej vidare behöva utgå. — Vad angår slaktdjursavgiftens

storlek ville slakterinämnden ej motsätta sig, att dylik avgift ej uttoges å

kött av mindre kalv, varmed borde förstås kalv med en levande vikt av

högst 50 kilogram eller med en slaktvikt av högst 30 kilogram. Slakterinämnden

ifrågasatte emellertid i stället någon höjning av avgiften å storboskap

och gödkalv.

Vid slakterinämndens yttranden hava fogats utlåtanden från Sveriges

slakteriförbund. Förbundet har i olikhet mot slakterinämnden förordat, att

en utsträckning av skyldigheten att erlägga slaktd jursavgif t åvägabragtes.

Det uppbördsförfarande, som därav kunde föranledas, har förbundet, som

förklarat sig vilja framdeles återkomma till detaljerna för detsamma, ansett

ej behöva möta särskilda svårigheter. I fråga örn slaktdjursavgiften å

spädkalvar har förbundet tillstyrkt, att kalv med en slaktvikt understigande

30 kilogram fritoges från avgift.

Vad angår exportreglerande åtgärder, som från svensk sida vidtagits i

anslutning till den å de brittiska öarna genomförda fläskkontingenteringen,

hava bestämmelser i förevarande hänseende första gången meddelats genom

kungörelse den 18 november 1932 (nr 507). Däri föreskrevs, att export till

Storbritannien och Norra Irland av saltad fläsk från Sverige under tiden 28

november 1932—22 januari 1933 endast finge ske med tillstånd av lantbruksstyrelsen

eller, efter dess bemyndigande, av svenska exportslakteriernas förening

u. p. a. Utförseln skulle, räknat för tiden 23 november 1932—22 januari

1933, vara begränsad till en kvantitet av 1,960,000 kilogram i månaden.

Giltighetstiden för ifrågavarande bestämmelser förlängdes sedermera

från tid till annan, därvid dock utförselkvantitetens storlek växlade (kungörelserna

1932: 507 samt 1933: 47, 87, 134 och 217). Nuvarande bestämmelser

i ämnet innefattas i en kungörelse den 26 juni 1933 (nr 385), som trätt

i kraft den 27 i samma månad. Billigt sistnämnda kungörelse åligger det

lantbruksstyrelsen att tillse, att utförseltillstånd ej lämnas i större myckenhet

än som av Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmes samt att

utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna enligt skäliga grunder

och på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel åstadkommes.

Sedan till jordbruksdepartementet överlämnats vissa engelska förslag

i avseende å fläskexporten till Storbritannien och Norra Irland under tiden

15 september 1933—28 februari 1934, innefattande bland annat den avvikelsen

från tidigare gällande regler, att varje land, som medgåves att införa

fläsk till de brittiska öarna, skulle ansvara för att den medgivna importkvantiteten

också bleve levererad, anbefallde Kungl. Maj:t den 29 september

1933 lantbruksstyrelsen att bemyndiga svenska exportslakteriernas

förening att meddela tillstånd till utförsel, varom här är fråga. Vidare föreskrev

Kungl. Maj:t, att utförselkvantiteten tillsvidare skulle utgöra

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

1,436,000 kilogram brutto för period om fyra veckor, räknat från den 4 oktober

1933. Såsom villkor för att föreningen skulle erhålla nämnda bemyndigande

av lantbruksstyrelsen, stadgades ytterligare, bland annat, att föreningen

skulle åtaga sig att svara för att utförseln uppginge till berörda

myckenhet Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 november 1933 nedsattes

utförselkvantiteten från och med den 10 i samma månad till 1,206,000 kilogram

för fyraveckorsperiod, och den 26 januari 1934 förordnade Kungl.

Majit ytterligare, att sistnämnda kvantitet skulle, räknat från den tid, som

återstode till utgången av februari 1934, nedsättas med sammanlagt 123,000

kilogram.

Innan förenämnda beslut den 29 september 1933 meddelades, avgåvos infordrade

yttranden i ärendet dels den 2 september 1933 av lantbruksstyrelsen

dels ock den 8 september 1933 av statens slakterinämnd.

Lantbruksstyrelsen anförde bland annat, att garanti för att exporten under

alla förhållanden uppehölles vid medgiven storlek skulle kunna skapas

därigenom, att till svenska exportslakteriernas förening anslutna exporterande

slakteriföretag, när priset å exportmarknaden avsevärt överstege

priset å hemmamarknaden, finge avsätta en del av överpriset för att möjliggöra

pristillägg, därest exporten bleve förhållandevis mindre lönande. Denna

prisutjämningsandel kunde enligt lantbruksstyrelsen mening lämpligen

inbetalas till statens slaktdjursfond. Den borde användas i första hand till

ifrågavarande prisutjämning men, därest den ej behövde helt tagas i anspråk

härför, till andra åtgärder, som avsåge stärkande av fläsk- och köttmarknaden.

Härigenom skulle, menade lantbruksstyrelsen, också vinnas en

erforderlig minskning i den understundom rådande starka spänningen mellan

priset å den utländska och priset å den svenska marknaden.

Slakterinämnden föreslog i det i lantbruksstyrelsens yttrande avhandlade

syftet — vinnande av garanti för att den Sverige medgivna kontingenten

vid import till de brittiska öarna utnyttjades — att, därest medelnettoexportpriset

å fläsk, levererat fritt slakteri, efter avdrag av 10 öre, någon

vecka överstege medelpartipriset i Sverige för samma vecka å fläsk, levererat

fritt slakteri, svenska exportslakteriernas förening skulle vara skyldig

att till slaktdjursfonden på anfordran av slakterinämnden inbetala ett belopp,

motsvarande skillnaden mellan å ena sidan medelnettoexportpriset efter

avdrag av merkostnaden för beredning av fläsk till bacon ävensom för

den beredda varans försäljning och transport till London samt å andra sidan

medelpartipriset. TJnderstege medelnettoexportpriset för någon vecka

medelpartipriset, skulle föreningen äga att för under veckan exporterat bacon

av slaktdjursfonden utbekomma ett belopp, motsvarande skillnaden

mellan nämnda priser.

I yttrande den 27 oktober 1933 har Sveriges slakteri förbund avstyrkt slakterinämndens

förslag samt vidare anfört i huvudsak följande.

För de fläskproducenter, vilka för varans avsättning uteslutande vöre

hänvisade till inlandsmarknaden, hade prisläget sedan flera månader varit

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 257-

synnerligen ofördelaktigt. Slakterinämndens förslag vore ej ägnat att

bättra detta förhållande. För att de nuvarande olägenheterna på fläskmarknaden

skulle kunna avhjälpas fordrades, att åtgärder vidtoges för inskränkning

av importen av svinfoder, så att fläskproduktionen begränsades

till vad marknaden till ett tillfredsställande pris kunde upptaga. Vidare

borde emellertid en utjämning mellan exportspriset och inlandspriset äga

rum. För sådant ändamål borde baconexporten överflyttas från svenska

exportslakteriernas förening till Sveriges slakteriförbund, vilket i sig inneslöte

företag med en sammanlagd försäljning av omkring två tredjedelar

av jordbrukets totala saluöverskott av fläsk. Förbundet skulle äga

att fördela exporten på de företag, som härför vore lämpligast, oavsett huruvida

de vore anslutna till förbundet eller ej. Exporterande företag skulle

varje vecka till slakteriförbundet inleverera viss del av det överpris, som

erhölles vid exporten, jämfört med priset på hemmamarknaden. Sålunda

inflytande medel skulle användas dels till stödjande av den inhemska prisnivån

genom att upparbeta nya exportmarknader samt för att finansiera

sådan export, dels ock såsom direkta pristillägg å fläsk, som av förbundets

medlemmar såldes å inlandsmarknaden. Skulle exportpriset sjunka

under inlandspriset, borde företagas en utjämning av merpriset på sistnämnda

marknad till favör för exportörerna.

Med anledning av slakteriförbundets yttrande har slakterinämnden den

8 december 1933 avgivit nytt utlåtande i ärendet. Nämnden framhåller, att

dess förslag till prisutjämning i första hand åsyftade att åstadkomma garanti

för att den fläskkvantitet, som finge från Sverige införas i England,

också bleve dit exporterad. Någon sådan garanti vunnes enligt nämndens

mening ej, därest slakteriförbundets förslag tillämpades. Beträffande frågan

örn åtgärder till förbättrande av det inhemska fläskpriset anförde

nämnden i huvudsak följande.

Slakteriförbundets förslag örn pristillägg till de företag, som sålde pä

hemmamarknaden, kunde slakterinämnden ej förorda. Allt efter som antalet

av dem, som skulle komma i åtnjutande av pristillägg ökades, minskades

nämligen tilläggets storlek, samtidigt som kostnaderna för utjämningsförfarandet

stege. Å andra sidan föranledde den omständigheten,

att endast till förbundet anslutna företag skulle kunna åtnjuta pristillägg,

att jordbrukarna i vissa trakter obehörigen missgynnades. I stora delar

av landet hade nämligen organisationssträvandena ännu ej nått den omfattning,

att den enskilde jordbrukaren kunde leverera sina svin till organiserade

slakteriföretag. Genom att rätten till pristillägg begränsades

till de anslutna slakteriföretagen, minskades även dessas intresse av att organisationen

utvidgades.

Örn svinuppfödarna skulle kunna erhålla ett rimligt pris för sina djur,

vore det nödvändigt, att svinproduktionen reglerades. Enligt svinräkningen

1933 var svinbeståndet i riket den 1 oktober nämnda år väsentligt

större än vid motsvarande tid 1932. En starkt bidragande orsak till denna

utveckling hade säkerligen varit de låga priserna å importerat svinfoder.

Tillförseln till offentliga slakthus, köttbesiktningsbyråer och exportslakterier

vore också större än vid motsvarande tid 1932. Sålunda hade antalet

besiktigade svinkroppar under oktober 1933 uppgått till 117,125 mot 103,877

samma månad föregående år. Ökningen syntes hava ägt rum vid de exportslakterier,

som ägde rätt att utföra bacon till Storbritannien. Vid övriga

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

81

exportslakterier samt vid de besiktningsbyråer, som tolle inom de först

omförmälda exportslakteriernas verksamhetsområden, hade tillförseln i

stället minskats. Orsaken härtill vore att tillskriva den starka spänning,

som under senare tid rått mellan fläskpriset vid export och vid försäljning

inom landet. Denna spänning utgjorde vid tiden för nämndens utlåtande

mellan 70 och 80 öre, vilket innebure, örn hänsyn toges till, bland annat, att

vid baconberedning uppkomme åtskilligt avfall, som försåldes till lägre

priser, att svin, som användes till baconberedning, kunde betalas omkring

50 öre högre för kilogram slaktad vikt än andra svin. Den omständigheten

att tillförseln till exportslakterierna starkt ökat samtidigt med att exportmöjligheterna

beskurits hade medfört, att sagda slakterier, vilka ej inriktats

på försäljning på hemmamarknaden och därför i stor utsträckning''

saknade fasta affärsförbindelser därstädes, varit nödsakade att försälja sitt

produktionsöverskott till realisationspriser, varigenom marknaden i hög

grad försvagats.

En förutsättning för en ändamålsenlig reglering av den inhemska svinmarknaden

i prisstabiliserande syfte vore sålunda, att en viss utjämning

mellan exportpriset och hemmamarknadspriset för fläsk komme till stånd.

Härför fordrades, att exportpriset finge vidkännas visst avdrag. För stabilisering

av den inhemska fläskmarknaden krävdes vidare en bättre jämvikt

mellan priset å hemmaproducerat foder och priset å importerat foder.

En höjning av majspriset med 3 å 4 kronor för 100 kilogram syntes ej oskälig.

Ytterligare en förutsättning för ändamålsenlig reglering av svinmarknaden

vore, att växlingarna i svinbeståndets storlek snabbt kunde följas.

En utvidgad kontroll över galtarna i landet borde därför genomföras sålunda

att för hållande av galt krävdes särskilt tillstånd samt att dylikt

tillstånd lämnades allenast under villkor att vederbörande galthållare

förde noggranna anteckningar över antalet betäckta suggor och månatligen

insände rapport härom till något centralt organ. Visade det sig då, att en

alltför stark stegring av svinbeståndet kunde befaras, finge åtgärder i förebyggande

syfte vidtagas. Åtgärderna komme i vanliga fall sannolikt att

inskränkas till upplysningsverksamhet. I andra fall kunde lämpligen bestämmas

särskild avgift att utgå vid betäckningen. Då dessa avgifter

komme att drabba samtliga svinproducenter, kunde nu utgående slaktdjursavgift

för fläsk bortfalla. Handliavandet av de arbetsuppgifter, som

skulle åvila det centrala organet, borde tillkomma Sveriges slakteriförbund

under kontroll, i den mån sådan erfordrades, av slakterinämnden.

En reglering av svinproduktionen enligt angivna riktlinjer kunde väntas

först efter någon tid komma att visa sina verkningar. Emellertid vore det

av vikt, att åtgärder vidtoges för omedelbar förbättring av förhållandena.

Detta kunde ske bland annat genom att söka stimulera till ökad export av

levande eller slaktade svin. I sådant syfte kunde anlitas de medel, vilka inflöte

genom det avdrag å exportpriset, som, enligt vad nämnden föreslagit,

exportörerna av fläsk till Storbritannien skulle vidkännas. I stort sett

samma resultat skulle ernås, därest med rätt att utföra bacon till Storbritannien

förenades skyldighet att uppköpa oell till annan exportmarknad än

den brittiska utföra svin eller fläsk till myckenhet, som stöde i viss relation

till det antal svin, sorn finge exporteras till Storbritannien i form av

lincon.

! (>n (lim 25 januari Idol till jordbruksdepartementet inkommen, lill

Kungl. -Majit ställd skrivelse bär Malmöhus läns småbrukare fö/baud.

mulor åberopande av den betydelse, svinuppfödnitigen bade för de mindre

JUhnng lill riksdagens pral okoll VXUt. 1 saini. Nr 2~>7.

G

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj.-ts proposition nr 257.

jordbrukarna, avstyrkt, att produktionen, på sätt slakterinämnden ifrågasätta

fördyrades genom upptagande av avgift för galt vid betäckning.

Till jordbruksdepartementet hava vidare inkommit ett flertal framställningar

angående åtgärder för åstadkommande av mera tillfredsställande

avsättningsförhållanden å den inhemska fläskmarknaden. I dessa

framställningar har särskilt påtalats, att de slakterier, vilka erhållit rätt

att utföra bacon till Storbritannien, genom det höga pris, de därvid erhold,

sattes i stånd att i Sverige försälja sitt överskott av fläsk till priser,

som för övriga slakterier bleve i hög grad förlustbringande.

Med anledning av vad sålunda förekommit har Kungl. Majit genom

beslut den 23 februari 1934 meddelat vissa bestämmelser till utjämning

av förenämnda spänning mellan fläskpriset å exportmarknaden och å

hemmamarknaden. Enligt berörda beslut åligger det slakterinämnden

att, efter förslag av svenska exportslakteriernas förening, från och

med den 1 mars 1934 för vecka (noteringsvecka) senast före utgången av

påföljande vecka fastställa dels ett medelnettoexportpris å kilogram bacon

levererat fritt slakteri och dels ett medelpartipris i Sverige å kilogram

bacon levererat fritt slakteri. Medelnettoexportpriset skall fastställas

på grundval av i London och Manchester under noteringsveckan satta

noteringar å svenskt bacon av medelkvalitet med avdrag enligt av slakterinämnden

efter hörande av föreningen bestämda grunder av merkostnaderna

för varans transport till och försäljning i Storbritannien. Medelpartipriset

i Sverige skall fastställas på grundval av de toppnoteringar

å fläsk av klass I, härrörande av svin med en slaktvikt av mellan

50 och 70 kilogram, som under noteringsveckan gälla vid de offentliga

slakthusen i Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö, med tillägg av

merkostnaden för beredning av fläsk till bacon. Den, som för tiden från

och med den 1 mars 1934 erhåller tillstånd till utförsel, varom här är

fråga, åligger, bland annat, att, örn medelnettoexportpriset efter avdrag

av 10 öre för någon vecka överstiger medelpartipriset för samma vecka,

för vart kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon inom

fjorton dagar efter noteringsveckans utgång i den ordning slakterinämnden

bestämmer till statens slaktdjursfond inbetala ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan å ena sidan medelnettoexportpriset med sagda

avdrag och å andra sidan medelpartipriset. Därest medelnettoexportpriset

för någon vecka understiger medelpartipriset, skall exportören äga

att för kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon från

slaktdjursfondens medel utbekomma ett belopp, motsvarande skillnaden

mellan nämnda priser. Tillika har föreskrivits, att utförselkvantiteten,

räknat från och med den 1 mars 1934, tillsvidare skall utgöra 1,176,000

kilogram brutto för fyraveekorsperiod.

Till belysande av svinproduktionens storlek och utveckling må lämnas

följande sammanställning av antalet svin i riket vid svinräkningen den

1 oktober 1933 samt motsvarande siffror den 15 september 1932.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.

83

Å r 1''argaltar

Mouersuggor

Svin om 3

mån. och

däröver

Svin under

3 mån.

Summa

■

1933 ..

......................... 7,014

158,755 |

785,023

762,286

1,713,108 ,

1932 ..

........................ 3,142

139,583 |

708,713

610,253

1,464,700

Vidare må nämnas, att enligt uppgifter, vilka influtit jämlikt kungörelsen

den 7 april 1933 (nr 122) angående skyldighet för innehavare av

fargalt att lämna vissa uppgifter, antalet tjänstbara galtar och betäckta

suggor inom Svea- och Götaland under halvåret juni—december 1933 varit

följande.

TJänstbara galtar vid månadens slut.

■lali

Augusti

Septem-

ber

Oktober

Novem-

ber

Decem- j

ber

Svealand

Götaland •

859

4,143

860

4,138

859

4,196

854

4,157

851

4,140

844

4,117

Summa 1

5,002

5,028

5,055

5,011

4,991

4,961

Bctäckta suggor.

Svealand ....................

Götaland.....................

Summa

Juli

Augusti

Septem-

ber

Oktober

Novem-

ber

Decem-

ber

2,653

20,866

2,257

19,160

2,529

20.093

3,118

20,867

4,307

24,051

3,902

21,120

23.519

21,417

22,622

23,985

28,358

25,022

Äggproduktionen.

Sedan innevarande års riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition angående

bemyndigande för Kungl. Majit att vidtaga åtgärder för reglering

under tiden till och med den 30 juni 1935 av införseln av ägg och,

därest så funnes erforderligt, av äggula och flytande äggvita (prop. nr

117; K. skr. nr 47), har kungörelse angående reglering av införseln av ägg

utfärdats den 23 februari 1934 (nr 24). Härigenom har förordnats, att

ägg ej få införas till riket utan tillstånd av lantbruksstyrelsen eller den

lantbruksstyrelsen bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel.

Lantbruksstyrelsen har vidare berättigats föreskriva, att för tillstånd,

som nyss sagts, skall utgå licensavgift enligt de grunder, som Kungl.

Majit i särskild ordning bestämmer. Kungörelsen trädde i kraft den 1

mars 1934 och skall gälla tills vidare till och med den 30 juni 1935. I avseende

å kungörelsens tillämpning har Kungl. Majit den 23 februari 1934

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts -proposition nr 257.

förordna!:, bland annat, att licensavgift må utgå med högst 30 öre för

kilogram ägg. Tillika har stadgats, att lantbruksstyrelsen under iakttagande

härav skall så bestämma licensavgiftens belopp, att äggproducenterna

beräknas erhålla ett för dem nöjaktigt pris utan att äggpriset

blir för konsumenterna oskäligt, ävensom att ett i möjligaste mån stabilt

pris skall eftersträvas. Licensavgift skall av den, vilken önskar tillstånd

till införsel, inbetalas å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets

räkning. Inflytande avgifter skola av statskontoret redovisas

under en gemensam titel »Äggavgifter». Avgiftsmedlen avses, på sätt

jag framhöll vid avlåtandet till riksdagen av förenämnda proposition,

skola enligt Kungl. Majlis bestämmande användas till åtgärder för äggprisets

stödjande.

Utöver vad nu nämnts hava från statsmakternas sida andra ingripanden

på äggmarknaden icke skeft, än att dels från och med den 1 maj

1932 ägg, äggula och flytande äggvita, vilka varor tidigare varit tullfria,

belagts med tull till belopp av 20 kronor för 100 kilogram, dels ock, sedan

importen av ägg till Tyskland i tullhänseende kontingenterats, genom

kungörelse den 19 maj 1933 (nr 215) förordnats, att utförsel till Tyskland

av ägg ej får äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen eller, efter

lantbruksstyrelsen bemyndigande, av svenska smörprovningarna.

Omförmälda proposition angående reglering av införseln av ägg föranleddes

närmast av en skrivelse den 20 januari 1934 från lantbruksstyrelsen

med utredning och förslag rörande ägghandelns ordnande. Skrivelsen

innefattar tillika yttrande ''över vissa till jordbruksdepartementet

i ärendet inkomna framställningar, däribland en framställning den 23

december 1933 från svenska ägghandelsförbundet, förening u. p. a., förvars

innehåll jag bär torde få redogöra.

Svenska ägghandelsförbundet hemställer, att av de medel, vilka ingöte

genom nu utgående skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl,

10 procent måtte anvisas att användas till exportersättning under månaderna

april—juli med det belopp för kilogram ägg, vartill sagda medel

kunde förslå, dock minst 10 öre för kilogram; att, örn avgift infördes

å kli och genom särskilda åtgärder priset på majs och fodersäd stege med

minst 2 öre för kilogram, medel av kliavgiften och av införselavgift å

majs måtte anvisas till sådant belopp, att de försloge till en exportersättning

under hela året av 10 öre för kilogram; att för möjliggörande avkonservering

och kylhuslagring av ägg samt tillverkning av flytande

äggpreparat en lånefond på 1,500,000 kronor måtte inrättas, från vilken

lån mot säkerhet i de lagrade äggen kunde mot lag ränta erhållas; att

för täckande av högst halva kostnaden för mindre kylanläggningar vid

packerier, som sysslade med tillverkning av flytande ägg, måtte anvisas

ett anslag av 10,000 kronor; samt att ett opartiskt organ med representanter

för producenter och konsumenter mätte skapas för handhavan
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

de av importreglering av ligg enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande.

Till utveckling av ifrågavarande förslag Ilar förbundet anfört i huvudsak

följande.

Den svenska äggproduktionen vore i stort sett så fördelad, att nära

hälften komme på månaderna april, maj, juni och juli, medan återstoden

fördelade sig på de övriga åtta månaderna. Under april—juli salulördes

alltså i genomsnitt dubbelt så mycket ägg i veckan som under året i

övrigt. Att genomföra en jämnare produktion vore ej något tekniskt olösbart

problem. För tillfället vore dock åtgärder, som påverkade själva

saluförandet av ägg mest av behovet påkallade. För närvarande täckte

nämligen i allmänhet försäljningspriset ej produktionskostnaderna. Uppmärksamheten

borde främst riktas på de månader, vars produktion läge

över medeltalet. Äggproduktionen under tiden april—juli uppginge till

omkring 48 procent av hela årsproduktionen, vilket vore 11 å 12 procent

mer än örn produktionen varit jämnt fördelad över årets samtliga månader.

Då det beräknades, att av den svenska äggproduktionens 40 miljoner

kilogram ungefär 30 miljoner kilogram salufördes, borde således 11

å 12 procent härav eller i runt tal 3.5 miljoner kilogram avlastas hemmamarknaden

under april—juli för att lätta pristrycket. Deu närmast till

hands liggande utvägen härutinnan vore export. Exporten av ägg borde

därför stödjas genom att till exportören utbetalades någon ersättning,

som höjde betalningen för äggen, i likhet med vad nu skedde i fråga örn

smör. Skulle äggproducenternas berättigade anspråk på kompensation

för den nu utgående skatten å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt

för den föreslagna fördyringen av kli, majs oell annan fodersäd tillgodoses,

kunde ej någon skäligare fördelning av denna kompensation ske än

genom en ersättning, som utginge för kilogram exportägg. I vilken utsträckning

de medel, som inflöte genom omförmälda kraftfoderskatt, skäligen

borde komma till användning för ifrågavarande ändamål, vore

svårt att fastställa. De av ifrågavarande skatt berörda fodermedel, som

användes i hönsskötseln, vore huvudsakligen sojamjöl, linfrömjöl och

jordnötsmjöl ävensom en mindre del kokosmjöl. Förbrukningens omfattning

vore ej lätt att beräkna. Sannolikheten talade emellertid för att

äggproduktionen billinge till nämnda skattemedel med omkiing 10 procent.

Motsvarande belopp borde därför nyttjas till stödjande av samma

produktion.

Förslagsvis syntes av den äggkvantitet örn 3.5 miljoner kilogram, som

på sätt nämnts borde avlastas hemmamarknaden under april—juli, 2 miljoner

kilogram kunna exporteras. Redan nu vore exporten under nämnda

tiel avsevärd. Åren 1929—1932 hade under ifrågavarande månader i

medeltal l.u miljoner kilogram iigg exporterats. Omförmälda 10 procent

av kraft foderskatten borde förslå till exportersättning för sinagda myckenhet

jämte ytterligare 2 miljoner kilogram ägg nied 10 öre för kilogram.

infördes skatt å kli och fördyrades fodersäden med 2 öre för kilogram,

ökades kostnaderna för äggproduktionen nied i runt tal 9 öre

för kilogram. För att ej äggproduktionens läge skulle försämras, mäste

då äggpriset året örn höjas med sistnämnda belopp. En dylik höjning

förutsatte en exportorsättning flir alla under året exporterade ägg med

9 öre för kilogram, vilket belopp för jämnhetens skull borde avrundas till

''l0 öre. Exporten bade under åren 1929—1932 uppgått till i medeltal för

år 3.7 miljoner kilogram. Okades den nu med 2 miljoner kilogram, ^skulle

en exportpremie av 10 öre för kilogram draga en kostnad av 570,000

kronor.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Dea del av förenämnda produktionsöverskott om 3.5 miljoner kilogram,

som ej kunde exporteras, måste omhändertagas genom konservering eller

kylliuslagring för att sedermera avyttras under tider av lågproduktion,

särskilt oktober och november månader. Vid packerier, tillhörande till

svenska ägghandelsförbundet anslutna äggföreningar, hade 1933 funnits

outnyttjade konserveringsutrymmen för omkring 260,000 kilogram ägg.

Anledningen till att konserveringsmöjligheterna ej utnyttjades vore otillräcklig

kapitaltillgång. Brist på kapital vore jämväl orsak till att kylkuslagring

komme till allenast ringa användning. Några principiella

betänkligheter borde ej behöva hysas mot att staten inrättade en fond för

lagring eller konservering av ägg, varifrån lån kunde utlämnas till viss

procent av varans försäljningsvärde mot säkerhet i varan.

Ett särskilt slag av kylkuslagrade ägg vore s. k. flytande ägg, vilka

levererades befriade från skal i slutna plåtdunkar. Någon inhemsk tillverkning

av sådana ägg förekomme ej. Ett annat äggpreparat, som ej

heller tillverkades i Sverige, vore torkad äggula, som användes vid margarinfabrikation,

glasstillverkning m. m. Importen av båda dessa preparat

hade 1932 uppgått till 384,843 kilogram, därav något mer än hälften

utgjort torkad äggula. Vad tillverkningen av sistnämnda preparat

beträffade vöre intet känt örn dess möjligheter här i landet. Däremot syntes

skäl föreligga att pröva, huruvida ej inhemsk tillverkning av flytande

ägg skulle löna sig. Det vore därför önskvärt, att även för flytande

ägg ordnades lånemöjliglieter på samma sätt som föreslagits i fråga örn

konserverade och kylhuslagrade ägg. De flytande äggen måste infrysas

och förvaras å. modernt inrett kylhus. Vid försökstillverkningens början

vore lämpligt, att smärre kylrum inrättades vid ägghandelsförbundets

fyra största packerier i Degeberga, Åhus, Falkenberg och Kalmar.

Värjo anläggning komme att draga en kostnad av 5,000 kronor. För täckande

av halva anläggningskostnaden borde utgå ett bidrag av 10,000

kronor enligt samma principer som gällde bidrag till byggande av spannmålslagerhus.

Lantbruksstyrelsens skrivelse den 20 januari 1934 utmynnar i en hemställan,

att för stödjande av äggpriset viss reglering måtte ske av import

och export av ägg samt äggula och flytande äggvita. För lantbruksstyrelsens

förslag till importreglering redogjorde jag i samband med

att proposition till riksdagen i detta amne begärdes. Vad regleringen av

exporten beträffar har lantbruksstyrelsen förordat, att å exporterade

ägg utbetalades ett pristillägg, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan

priset inom landet och å andra sidan det enligt vissa av Kungl.

Majit fastställda grunder beräknade medelnettoexportpriset efter avdrag

av de med experten förenade kostnader jämte skälig handelsvinst. Då

äggpriset vore föremål för starka svängningar, måste pristillägget vara

rörligt. Det borde bestämmas för vecka och särskilt för varje särskild exportmarknad.

En följd av en dylik anordning ansåge lantbruksstyrelsen

böra. vara, att örn exportpriset å viss marknad efter omförmälda avdrag

överstege inlandspriset, vederbörande exportör borde vara skyldig

att inbetala visst belopp. För export , borde fordras särskilt tillstånd.

Medel till utbetalande av förenämnda pristillägg kunde lämpligen erhållas

sålunda, att av vad som inflöte genom skatten å oljekakor och vissa

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

slag av fodermjöl visst belopp, förslagsvis 500,000 kronor om året, ställdes

till förfogande för ändamålet. Örn under månaderna april—juli den inhemska

marknaden för att producentpriset skulle kunna hållas å avsedd

nivå behövde avlastas i runt tal 3,000 ton ägg, skulle för exportens

stödjande vid ett genomsnittligt pristillägg av 15 öre för kilogram åtgå

cirka 450,000 kronor. Bifölles vad lantbruksstyrelsen i sitt yttrande över

spannmålsnämndens förslag till fortsatt spannmålsreglering anfört rörande

användningen av inflytande avgiftsmedel, kuude, om så erfordrades,

beloppet höjas.

Vidkommande svenska ägghandelsförbundets förslag angående lagring

och konservering av ägg har lantbruksstyrelsen såsom sin mening uttalat,

att stor försiktighet borde iakttagas vid statligt ingripande för den

inhemska marknadens reglering. Det borde ej ifrågakomma, att genom

statens försorg skapades en lånefond för utlämnande av driftslån till

stödjande av äggproducenternas affärsverksamhet. Skulle det för bevarande

av äggpriset å skälig nivå visa sig oundgängligen nödvändigt

att undandraga marknaden förefintligt överskott annorledes än genom

export, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att i varje fall pröva

örn och på vad sätt statens medverkan borde lämnas. Liknande synpunkter

kunde i viss mån anföras beträffande det av ägghandelsförbundet

föreslagna anslaget till anordnande av kylanläggningar vid äggpackerierna.

I fråga örn dylika anläggningar förelåge redan nu möjlighet att

erhålla lån ur statens fjäderfälånefond.

Handhavandet av såväl export- som importregleringen har lantbruksstyrelsen,

på sätt jag vid min tidigare anmälan av styrelsens förevarande

skrivelse anförde, ansett böra överlämnas till en förening, förslagsvis

benämnd Sveriges äggintressenters förening u. p. a., vari producentoch

vissa konsumentsammanslutningar samt privata partihandelsföretag

skulle äga ingå som medlemmar. Av föreningens styrelse skulle Kungl.

Majit äga utse två ledamöter. Föreningens verksamhet borde stå under

kontroll av statlig myndighet.

Nämnas må vidare, att i skrivelse den 10 februari 1934 Sveriges äggexportörers

förening avstyrkt inrättande av en lånefond i det av svenska

ägghandelsförbundet avsedda syftet. Såsom motivering till sin ståndpunkt

bär föreningen anfört i huvudsak följande.

Aven om konservering och kylhuslagring av ägg samt framställning

av flytande ägg och torkad äggula komme att äga rum i hela den utsträckning,

som lånefondens storlek medgåve, kunde detta näppeligen inverka

på prisbildningen under månaderna april—juli. Behovet av konserverade

ägg inom landet vore för övrigt redan fyllt genom konservering,

bedriven av företag, vilka sedan lang tid tillbaka idkat sådan verksamhet.

Härav följde, att, örn ytterligare en större mängd konserverade

ägg utsläpptes i marknaden, ett avsevärt prisfall skulle inträffa. Beträffande

kylhuslagrade ägg gällde i stort sett samma synpunkter. Vad

anginge flytande ägg och torkad äggula vore behovet av dessa produk
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

D’«p#rte
mentschefen.

Kungl. Martts proposition nr 257.

ter mycket begränsat. Man torde ej kunna räkna med att framställningen

av desamma här i landet skulle bliva räntabel. Skulle emellertid,

oaktat de sålunda framförda betänkligheterna, anses lämpligt, att konservering

och kylhuslagring av ägg utökades samt att framställning av

iorenamnda äggpreparat igångsattes, behövde likväl icke staten bidraga

härtill genom lån. För den verksamhet, som i berörda hänseenden kunde

komma i fråga, funnes redan erforderligt kapital inom äggbranschen.

Jag har med det anförda lämnat en ingående redogörelse för flertalet

av de utav krisförhållandena föranledda statliga regleringarna inom

jordbruket. Till dessa böra läggas de inledningsvis berörda, sedan

1930 vidtagna stödåtgärderna för sockerbetsodlingen. Jag erinrar, att,

med anledning av proposition i ämnet (nr 78), innevarande års riksdagredan

fattat beslut örn fortsatta dylika åtgärder för ytterligare ett år

enligt i huvudsak samma grunder som de, vilka under de senaste åren

härutinnan tillämpats (R. skr. nr 46). Örn jag därjämte bringar i erinran

den av 1933 års riksdag till potatisodlingens stödjande beslutade regleringen

av tillverkningen av potatismjöl (prop. nr 263; R. skr. nr 339), vilken

fråga även innevarande år i visst hänseende varit föremål för riksdagens

prövning (prop. nr 28; R. skr. nr 28), torde de nu i kraft varande

regleringsanordningarna hava blivit uttömmande angivna. Ser man på

resultatet av anordningarna i fråga, kan konstateras, att, till följd av de

vidtagna åtgärderna, prisförhållandena för sockerbetor, brödspannmål och

smör för närvaiande gestalta sig under förhandenvarande omständigheter

i stort sett tillfi’edsställande. Beträffande jordbrukets övriga produktionsgrenar

ställa sig förhållandena däremot annorlunda. Priserna ligga i

genomsnitt här på en nivå, som icke står i rimlig proportion till kostnaderna

för produkternas framställning-. Följden har blivit, att för de jordbrukare,

vilka huvudsakligen ägna sig åt odling av sockerbetor eller

brödsäd, en viss ljusning inträtt, medan bland dem, vilka i främsta rummet

syssla med animalieproduktion — oaktat den förbättring i situationen

som skett sedan resultatet av mjölkregleringen börjat visa sig _

läget alltjämt är bekymmersamt. Ytterligare hjälpåtgärder torde med

hänsyn härtill vara av behovet påkallade.

Innan jag ingår på frågan vilka åtgärder, som sålunda torde böra vidtagas,

får jag till belysande av nu föreliggande situation i korthet erinra

örn den konjunkturutveckling, jordbruket under det senaste årtiondet genomgått.

Det med deflationskrisen i början av 1920-talet inträffade allmänna

prisfallet a ravaror gjorde sig för vårt lands jordbruk med särskild

styrka först gällande i fråga örn sockerbetor. Under skördeåret 1929

1930 visade sig tendenser till en allvarlig prisförsämring jämväl beträffande

spannmålen, och under senare hälften av 1930 gingo världsmarknadens

spannmålspriser ned till ungefär nuvarande nivå. Vid mitten av

1930 började priset å svin och fläsk att sjunka, vilket prisfall likväl under

1932 efterföljdes av en mindre och kortvarig prisstegring, som emel
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

lertid i sin tur under 1933 övergick i ett ännu starkare prisfall än det

föregående ned till nu rådande nivå. Med 1931 ledde den allmänna ekonomiska

krisen Andare till ett starkt prisfall för slaktdjur av alla slag,

vilket prisfall under följande år fortsatt. Under de senaste åren Ilar

jämväl i fråga örn ägg en kraftig prisförsämring inträtt.

Såsom en följd av denna gradvis skeende utveckling av krisläget å jordbruksnäringens

olika områden har statens hjälpverksamhet tagit den form

av åtgärder utan närmare inbördes sammanhang, som av den lämnade redogörelsen

framgår. Jag erinrar, att beslut örn statliga ingripanden i

reglerande och prisstödjande syfte fattades första gången i fråga örn

sockerbetor 1930. Jämväl i fråga örn spannmål beslötos, såsom nämnts, sistsagda

år vissa åtgärder, vilka sedan utbyggdes 1931. Beträffande smör

skapades 1932 en regleringsanordning, som, efter omarbetning 1933, först

under de senare månaderna visat något påtagligt resultat i åsyftad riktning.

Regleringen av tillverkningen av potatismjöl igångsattes, liksom

vissa åtgärder till främjande av avsättningen av kött och fläsk, icke

förrän under det sistförflutna året. Beträffande ägg slutligen har hittills

blott föga åtgjorts.

Den ensidiga inriktning, de särskilda statsingripandena sålunda på

grund av konjunkturutA7ecklingen erhållit, har i sin ordning föranlett viss

rubbning i jämviktsläget mellan de olika produktionsgrenarna. Att detta

resultat skulle inträda ligger i sakens natur. Jordbrukaren söker naturligtvis

i görligaste mån inrikta sig på framställning av7 de produkter, beträffande

vilka prisläget och avsättningsmöjligheterna äro mest gynnsamma.

Vad sockerbetsodlingen angår är detta av mindre betydelse, då

sockerbetsarealen i samband med de beslutade stödåtgärderna blivit i visst

hänseende kontingenter ad. I fråga örn brödsädsodlingen däremot hava

verkningarna av berörda sakförhållande givit sig tydligt tillkänna. De

totala brödsädsarealerna liaA7a sedan 1931 årligen ökat och ett betydande

brödsädsöverskott — delvis beroende på goda skördeår — föreligger nu.

Para finnes, att jämväl beträffande mjölk- och smörproduktionen utvecklingen

tager en liknande riktning.

Ett spörsmål, Aurs lösning, då fortsatta och ytterligare åtgärder till

jordbrukets stödjande nu skola övervägas, framstår såsom trängande, är,

att jordbrukshjalpen så anordnas, att den kommer att verka liksidigt till

förmån för samtliga produktionsgrenar. Det gäller med andra ord att

söka skapa jämvikt mellan jordbruksnäringens olika avdelningar. Man

torde härvid böra sträva efter att uppnå ungefär det förhållande mellan

priserna, som var rådande innan jordbrukskrisen, pa sätt förut nämnts,

under 1929 på allvar gjorde sitt inträde i landet, varvid jag naturligtvis

dock ej vill hava sagt, att icke vissa förskjutningar kunna bliva av omständigheterna

betingade. Såsom utgångspunkt vid berörda jämviktssträvanden

synas priserna å brödsäd och smör skäligen kunna tjäna. I fråga

örn dessa produkter forde man böra inrikta sig på ett bibehållande i lin
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

vudsak av nuvarande prisläge, vilket, såsom framhållits, torde för närvarande

kunna anses i stort sett tillfredsställande. Vad man närmast bör

söka åstadkomma är en höjning av priserna å kött, fläsk och ägg, så att

förhållandet mellan å ena sidan dessa priser samt å andra sidan priserna

å brödsäd och smör blir det nyss angivna. En dylik åtgärd synes motiverad

icke minst med hänsyn till de mindre jordbrukarna, vilka huvudsakligen

äro hänvisade till animalieproduktion. Då prisnivån för jordbrukets

totala produktion dock kommer att ligga 20 ä 25 procent under

motsvarande medelnivå för åren 1925—1929, torde ur konsumenternas synpunkt

grundad anledning ej föreligga att motsätta sig en prispolitik, sådan

som den av mig nu förordade.

I samband med regleringen av avsättningen av animaliska produkter

synes även uppmärksamhet höra riktas på prisbildningen i fråga om fodersäd.

Beträffande sockerbetsodlingen åter torde åtgärder utöver dem.

som, på sätt framhållits, nyligen beslutats till denna odlings fortsatta

stödjande, icke vara påkallade. Yad potatisodlingen slutligen angår vill

jag ånyo erinra örn det stöd, som lämnats denna produktionsgren genom

regleringen av potatismjölstillverkningen. Tillika må erinras örn de förmåner,

vilka avsetts skola komma odlarna av bränneripotatis till godo enligt

Kungl. Maj:ts den 2 innevarande mars beslutade proposition (nr 232)

till riksdagen angående reglering av tillverkningen och avsättningen av

inhemsk sprit. Örn de åtgärder till animalieproduktionens stödjande, som

jag i det följande ämnar föreslå, medföra åsyftat resultat, torde i betraktande

av det nu anförda tillfredsställande priser även kunna uppnås å matpotatis

utan att ytterligare särskilda anordningar behöva vidtagas.

Hur den allmänna ekonomiska utvecklingen i världen kommer att i fortsättningen

gestalta sig är omöjligt att förutse. Den ovisshet, som härutinnan

råder, måste tillmätas en viss betydelse, då det gäller att avväga

hjälpåtgärderna för jordbruket. Örn också omständigheterna föranleda

ett avlägsnande av den inhemska prisnivån från världsmarknadens prisläge

och en inriktning i viss utsträckning på självhushållning, torde

dock härvid böra tillses, att förbindelserna med sagda marknad icke avbrytas.

Vi böra icke beröva oss möjligheten eller försvåra för oss att,

därest en ändring till det bättre skulle inträda i de handelspolitiska förhållandena,

utnyttja konjunkturväxlingen. Det torde därför vara angeläget,

att exporten av jordbruksprodukter i största möjliga utsträckning

uppehälles och att bemödanden göras att tillskapa nya exportmarknader,

även där så icke kan ske utan vissa ekonomiska uppoffringar från vår

sida. Jag vill i detta sammanhang jämväl erinra att, då kontingentering

av ett lands tillförsel av vissa varor tidigare ägt rum, vid fördelningen

av kontingenten mellan de konkurrerande exportländerna storleken

av dessas dittillsvarande utförsel av samma varor tillmätts betydelse.

Beträffande min principiella inställning i övrigt till förevarande spörs
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

91

mål må till sist nämnas, att jordbrukshjälpen torde böra så anordnas, att

varje produktionsgren får bära de kostnader, som av dess stödjande och

reglering kunna föranledas, däri inbegripna de kostnader, som, i anslutning

till det nyss sagda, kunna bliva erforderliga i exportfrämjande syfte.

Tillämpandet av dessa synpunkter innebär allenast ett fullföljande av

den princip, som redan kommit till uttryck i fråga örn mjölk- och slaktdjursavgif

terna.

Prisstödjande åtgärder utöver de redan företagna torde, såsom antytts,

i främsta rummet vara påkallade beträffande kött, fläsk och ägg. Produktionen

av dessa varor når för närvarande en omfattning, som, på

grund av, framför allt, försvårade exportmöjligheter, hindrar varornas

avsättning till för producenterna skäliga priser. För åstadkommande av

ändring i berörda förhållande fordras, att anordningar vidtagas, vilka medgiva

utnyttjande av de exporttillfällen, som kunna stå till buds. Dylika

anordningar förutsätta, att medel ställas till förfogande för ändamålet.

I anslutning till den princip, som uttalats, att varje produktionsgren bör

bära sina regleringskostnader, torde ifrågavarande medel lämpligen kunna

anskaffas genom att införseln till riket av utländska, för produktionen

av förenämnda varor brukliga fodermedel belägges med viss avgift.

Den fördyring av det utländska fodret, som härigenom sker, kommer att

verka i enahanda riktning beträffande inhemska fodervaror, vilkas prisläge

sålunda, sett ur foderproducenternas synpunkt, förbättras. Då animalieproduktionens

nuvarande storlek delvis är beroende av möjligheterna

till import av billigt utländskt foder, torde vidare genom förenämnda

åtgärder omfattningen av sistnämnda produktion komma att begränsas,

vilket i sin ordning kan väntas medföra stegring av priserna på de animaliska

produkterna. De olägenheter, som animalieproducenterna under

en övergångstid kunna utsättas för genom prisförhöjningen å foderspannmålen,

torde komma att i hög grad lindras, därest den proposition

(nr 253) angående godkännande av en mellan Sverige och de_Socialistiska

Kådsrepublikernas Union avsluten överenskommelse angående

beställningar och krediter m. m., som Kungl. Majit denna dag beslutat

avlåta till riksdagen, bifalles. I så fall torde nämligen åstadkommas

en sådan export av nötkreatur, svin och fläsk, att ett gynnsamt förhållande

mellan tillgång och efterfrågan av dylika produkter på relativt

kort tid vinnes.

De utländska fodervaror, vilka en införselavgift närmast torde böra avse,

äro majs och havre. Därjämte tordo emellertid, i anslutning till

vad generaltullstyrelsen anfört i sitt yttrande över spannmålsnämndens

förslag härutinnan, införselavgift böra kunna påläggas ytterligare

följande varor, nämligen korn, vicker, peluslcer och andra foderärter,

foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom

förmälning eller på annat sätt för foderändamål framställts av dessa va
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ror, produkter av vete, råg eller annan spannmål, vilka på grund av tillsättning

med annat ämne äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl,

glutenfoder, melassfoder och sockersclmitzel ävensom andra till

fodermedel hänförliga varor, örn vilka Kungl. Majit så förordnar. Vid

bestämmande av avgiftens storlek torde viss rörelsefrihet böra vara medgiven.

Avgiften bör sålunda kunna fastställas olika för olika varuslag och

möjlighet bör finnas att ändra avgiftsbeloppet allteftersom förhållandena

utveckla sig. Av vikt är naturligtvis dock, att täta fluktuationer i görligaste

mån undvikas. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma,

huruvida införselavgift å viss vara skall uttagas eller ej, ävensom

avgiftens belopp. Då det ej torde kunna påräknas, att åtgärderna

i fråga omedelbart skola resultera i avsedd prisstegring beträffande de

animaliska produkterna, torde en viss försiktighet vid bestämmande av

avgiftsbeloppet till en början böra iakttagas. För närmaste tiden bör

ett majspris av ungefär 12 kronor per deciton banfritt importhamn åsyftas,

varigenom, på sätt lantbruksstyrelsen visat, priserna å fodersäd torde

komma i samma relation till priserna på brödsäd och smör som rådde

under åren 1925—1929. I den förordning, som torde böra utfärdas i ämnet,

synes lämpligen kunna fastställas en maximiavgift av 6 öre för

kilogram av varans nettovikt. Kungl. Majit bör äga befogenhet att, örn

särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva befrielse från eller

nedsättning i stadgad avgift, exempelvis för att underlätta tillförseln

av billig foderhavre i ömmande fall. I övrigt torde böra gälla i huvudsak

samma bestämmelser som de, vilka stadgats angående införsel till

riket av kraftfoder enligt förordningen örn skatt å oljekakor och vissa

slag av fodermjöl. Restitution av införselavgift torde, på sätt generaltullstyrelsen

förordat, likaledes böra medgivas enligt enahanda grunder

som beträffande kraftfoderskatten. Föreskrifter härutinnan torde få av

Kungl. Majit meddelas i särskild kungörelse.

I samband med att bestämmelser utfärdas angående upptagande av införselavgift,

som nyss nämnts, torde för att uppnå största möjliga rättvisa

olika animalieproducenter emellan, då fråga är örn de varuslag, som

i förevarande hänseende äro av större betydelse, nämligen utländsk havre

och majs, böra verkställas beskattning jämväl av inom landet vid tiden

för bestämmelsernas ikraftträdande befintliga varulager. Avgiften bör

utgå med samma belopp som införselavgiften för vara av ifrågavarande

slag. Frihet från avgiftsplikt synes dock böra få åtnjutas för viss innehavd

varumängd, förslagsvis sammanlagt 1,000 kilogram havre och majs. Liksom

beträffande införselavgiften bör Kungl. Majit därjämte hava möjlighet

att, örn så anses påkallat, med hänsyn till särskilda omständigheter

medgiva befrielse från eller nedsättning i avgiften. De närmare

bestämmelserna i ämnet torde böra utformas enligt samma principer

som kommit till uttryck i förordningarna den 31 januari 1932 (nr 19) och

den 29 april 1932 (nr 87) örn tillfälliga avgifter å kaffe och bensin.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl, Maj:ts proposition nr 257.

För att kunna förebygga, att uttagande av omförmälda införselavgift

resulterar i ökad förbrukning av kraftfoder eller utländskt kli, måste

Kungl. Majit vidare, i anslutning till vad spannmålsnämnden föreslagit,

erhålla bemyndigande dels att höja skatten å oljekakor och vissa slag

av fodermjöl från nuvarande 2 öre till högst 6 öre för kilogram, varför

gällande förordning i ämnet torde böra i sådant hänseende ändras, dels ock

att pålägga en skatt å kli, som införes till riket, med högst samma belopp,

som föreslagits beträffande införselavgiften, eller således 6 öre för

kilogram. Angående sistnämnda skatt torde jämväl i övrigt böra gälla

enahanda regler som för införselavgiften. I samband med att skatt sålunda

åsättes det importerade kliet synes, på sätt lantbruksstyrelsen framhållit,

vetekli, som tillverkas inom landet, böra beskattas. Då havre är

medtagen bland de varor, vilka skola kunna beläggas med införselavgift,

bör kli, som erliålles vid den inhemska havreförmalningen, kunna undantagas

från beskattning. Likaledes bör kli, som tillvaratages vid förmälning

inom riket av råg, vara fritt från skatt, då dels sådant kli spelar en

mindre betydande roll, dels beskattningen därav skulle medföra avsevärt

ökat kontrollarbete. För att förenkla kontrollen över tillverkningsskattens

utgörande torde, likaledes i överensstämmelse med vad lantbruksstyrelsen

föreslagit, vid skattens beräknande 25 procent av förmak! vetemängd

böra anses såsom kli. Tillverkningsskatten bör utgå med. samma belopp

som skatten å importerat kli. För varje månad bör tillverkaren till

spannmålsnämnden lämna uppgift under straffansvar å den myckenhet

kli, för vilken skatt skall av honom erläggas, ävensom inbetala ifrågakommande

belopp till statsverket. Överinseendet å kontrollen att tillverkningsskatt

behörigen utgöres bör handhavas av spannmålsnämnden.

De närmare bestämmelser, vilka erfordras i fråga örn redovisning, uppbörd

och kontroll, torde kunna givas i stort sett samma innehåll som motsvarande

stadganden angående mjölkavgift och slaktdjursavgift samt

få av Kungl. Majit i administrativ ordning utfärdas. Kostnaderna för

kontrollen över tillverkningsskattens utgörande torde böra bestridas av

medel, som i sådan skatt uppbäras och av Kungl. Majit för ändamålet

ställas till förfogande.

Det möter naturligtvis svårigheter att tillförlitligen uppskatta storleken

av de belopp, som genom nu berörda anordningar kunna komma att inflyta.

Vad införselavgiften beträffar torde hänsyn huvudsakligen få tagas

till införseln av havre och majs. Någon inkomst genom införselavgift å

foderhavre synes knappast böra påräknas. I fråga om grynhavren uppgår

kvarnarnas förbrukning till omkring 45,000 ton årligen. Utgår man

från att tillverkningen i medeltal för år omfattar 00 procent svensk havre,

föreligger ett importbehov av 18,000 ton. Av majs importerades 1933

265,000 ton. Förutsätter man, i likhet med spannmålsnämnden, att tillsvidare

150,000 ton årligen kunna utbytas mot svensk brödsäd, och tages

hänsyn till den inverkan, prisfördyringen i övrigt kan komma att hava

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

på importens storlek, torde man måhända under de närmaste åren ej böra

räkna med större majsimport än 50,000 ton örn året. Örn vidare vid

förevarande uppskattning allenast räknas med en införselavgift a

havre och majs av 2.5 öre för kilogram, skulle sålunda årligen komma

att inflyta omkring 1,700,000 kronor. Den tillfälliga avgiften å inom

landet befintliga lager av utländsk havre och majs skulle med samma

avgift och en uppskattad myckenhet av 15,000 ton giva sammanlagt

375,000 kronor. — Kliskatten skall som nämnt utgå dels för importerat

kli av alla slag, dels för inom landet tillverkat vetekli. Kliimporten har

under senare år uppgått till i medeltal mellan 40,000 och 50,000 ton årligen.

Då under bär avsedda förutsättningar importen ej torde komma att överstiga

30,000 ton örn året, lärer det sammanlagda skattebeloppet belöpa

sig till högst 750,000 kronor. Vad skatten å tillverkningen av vetekli

angår, skulle enligt en av spannmålsnämnden i dess årsredogörelse

för 1932 (stat. off. utr. 1933:17; sid. 10—13) gjord utredning för brödändamål

årligen inom landet förbrukas omkring 585,000 ton vete. Då omständigheter

synas tala för att denna siffra är väl hög, torde den böra reduceras

något, förslagsvis till 560,000 ton. Med utgångspunkt från en huskatt

av samma storlek som den nyss antydda införselavgiften och under

antagande att 25 procent av vetemängden vid förmalningen tillvaratages

såsom kli, skulle den årliga tillverkningsskatten sammanlagt uppgå

till 3,500,000 kronor. — Någon ökad medelstillgång genom höjd kraftfoderskatt

— för budgetåret 1934/1935 beräknad inbringa 4,000,000 kronor

— torde icke för närvarande böra räknas med.

Införselavgiften å havre och majs samt därmed jämställda fodermedel

kommer att bäras huvudsakligen av kött-, fläsk- och äggproducenterna,

medan kliskatten däremot berör i första hand mjölk- och äggproduktionen.

Det sist sagda är jämväl förhållandet med kraftfoderskatten. I huru hög

grad varje särskild produktionsgren drabbas av avgifterna är vanskligt att

avgöra. Vad angår kraftfoderskatten torde man kunna utgå från det av

svenska ägghandelsförbundet gjorda antagandet, att 10 procent träffa

äggproduktionen. Detsamma synes kunna förutsättas beträffande skatten

å kli. Vad införselavgiften beträffar har beräknats, att importen av därav

berörda fodervaror, örn grynhavren undantages, huvudsakligen kommer

att omfatta majs. Då majsen särskilt under vintermånaderna i

tämligen stor utsträckning torde användas såsom hönsfoder, på grund av

dess förmåga att giva en tilltalande färg å äggulan, synes man måhända

böra antaga, att 10 procent även av införselavgiften komma att bäras av

äggproducenterna. I anslutning till de synpunkter, jag i det föregående

hävdat, böra sålunda av de genom införselavgiften inflytande medlen omkring

90 procent användas för stödjande av kött- och fläskproduktionen

samt återstoden komma äggproduktionen till godo. Likaledes bör, med

frångående av de principer, som härutinnan för närvarande tillämpas, för

äggproducenternas räkning användas omkring 10 procent av kraftfoder
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

skatten. Återstående del av ifrågavarande skattemedel bör liksom hittills

gå till mjölkregleringen. Vad kliskatten angår bör, beträffande de medel,

som härröra av skatten å importkliet, ske enahanda fördelning som i fråga

örn kraftfoderskatten. De belopp, som upptagas genom skatten å tillverkningen

inom landet av vetekli, vilken sistnämnda skatt ej i och för sig

verkar fördyrande på fodervaran, eftersom denna torde komma att stiga

i pris även örn endast det importerade kliet belägges med skatt, synas

däremot böra avsättas för särskilt, med spannmålsregleringen sammanhängande,

ändamål. På samma sätt torde böra förfaras med den särskilda

avgiften å utländsk havre och majs, som finnas inom landet, då

införselavgift å dylika varor pålägges. Till dessa spörsmål torde jag

få återkomma vid behandlingen av spannmålsfrågan.

Den fördelning av beloppen på animalieproduktionens olika grenar, som

i anslutning till vad nu sagts bör äga rum, torde få ankomma på Kungl.

Maj:ts närmare bestämmande. För att underlätta anpassningen allteftersom

förhållandena utveckla sig, bör Kungl. Majit äga rätt att, örn

så skulle finnas ändamålsenligt, avvika från vad i det föregående utstakats

för medlens fördelning. Kungl. Majit bör sålunda hava möjlighet

även att använda de av en viss avgift härrörande medel för stödjande

av andra jordbrukets produktionsgrenar än dem, för vilka samma medel

närmast avsetts.

På sätt jag tidigare erinrat skall enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser,

vilka trätt i kraft den 1 mars 1934, exportör av bacon på

Storbritannien och Norra Irland till utjämning av spänningen mellan

fläskpriset å exportmarknaden och å hemmamarknaden avstå — efter

vissa avdrag — det vid exporten erhållna överpriset, vilket skall inlevereras

till statens slaktdjursfond. Med ett beräknat dylikt överpris av 50

öre för kilogram och en export av 1,200 ton i månaden — senast fastställda

utförselkvantitet för fyraveckorsperiod utgör 1,176 ton —- skulle på detta

sätt årligen inflyta över 7 miljoner kronor. Sistberörda belopp minskas

i den mån ansträngningarna att höja det inhemska fläskpriset leda till

resultat. Ihågkommas bör också, att utförselkvantitetens storlek tid

efter annan kan bliva föremål för ändringar. Genom inbetalningen av

nämnda exportöverpris samt genom upptagande av den föreslagna införselavgiften

å havre, majs och därmed jämförliga fodermedel torde emellertid

för kött- och fläskproduktionens stödjande sammanlagt ett ganska

betydande belopp komma att stå till förfogande. Beloppet torde, på samma

sätt som avsetts med de medel, vilka inflyta i slaktdjursavgift, böra i

främsta rummet användas dels till exportfrämjande åtgärder dels ock till

andra anordningar, ägnade att avlasta den inhemska marknaden och sålunda

att lätta pristryckct. Vad särskilt fläskproduktionen angår är det,

såsom slakterinämnden framhållit, för bedömande av vilka åtgärder, som

i fråga om denna produktion böra vidtagas, av betydelse att snabbt kunna

följa de starka växlingar, svinbeståndet i landet undergår. Under 1931

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

—1933 har inom Svea- och Götaland allmän svinräkning ägt runi en gång

årligen. Till gäldande av vissa med svinräkningen 1933 förenade kostnader

hava, såsom förut nämnts, medel anvisats ur slaktdjursfonden.

För vinnande av bättre överblick över svinstockens utveckling har genom

kungörelse den 7 april 1933 (nr 122) innehavare av fargalt inom sagda

landsdelar ålagts att under tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 dels föra fortlöpande

förteckning rörande betäckningar av suggor, dels kvartalsvis

lämna uppgift angående antalet av honom innehavda fargaltar och det

sammanlagda antalet av de under varje månad av dessa betäckta suggor.

Genom det material, som sålunda insamlas, vinnes en ganska god förhandskännedom

örn fläskproduktionens utveckling. I den mån ytterligare

uppgifter kunna bliva av behovet påkallade, torde kunna tagas

under övervägande anordnandet av tätare svinräkningar än hittills

skett. De kostnader, vilka härav kunna föranledas, synas böra utgå av

medel, vilka inflyta genom omförmälda införselavgift och! överpris å

exportfläsk.

Redan då beslutet örn upptagande av slaktdjursavgift förra våren fattades,

stod det klart, att, till följd av det sätt på vilket uppbördsförfarandet

av kostnadsskäl måste anordnas, avgiften icke skulle komma att.

såsom önskvärt valdt, lika beröra alla producenter av kött och fläsk till

avsalu. Sedan systemet nu någon tid varit i verksamhet, hava klagomål

över de olägenheter, som av berörda förhållanden föranletts, från olika

håll framförts. Någon omläggning av nppbördsförfarandet sålunda, ätt

full rättvisa i förevarande hänseende därigenom skapas, torde, såsom antytts,

icke kunna ske inom en i förhållande till de inflytande avgiftsmedlens

storlek skälig kostnadsgräns. Emellertid synes, därest de i det föregående

föreslagna anordningarna genomföras, böra övervägas, huruvida

någon, slaktdjursavgift över huvud vidare behöver upptagas. Det belopp,

vilket genom den föreslagna införselavgiften skulle komma kött- och fläskproduktionen

till godo, motsvarar ungefär de beräknade intäktex-na av

slaktdjursavgiften. Hänsyn torde också böra tagas till den kostnadsökning

för produktionen, som föranledes av fördyringen av de inhemska

i''odei*medlen. Jag är sålunda bei^edd att, därest omförmälda förslag vinna

bifall, överväga borttagande av skyldigheten att utgöra slaktdjursavgift,

Den i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade förordningen

i ämnet, enligt vilken befogenhet att uttaga dylik avgift tillkommer

Kungl. Majit, torde icke därför behöva upphävas. Jag erinrar för

övrigt, att förordningens giltighet är begränsad till den 1 juli 1935.

Såsom tidigare anförts torde genom höjning av prisläget å fodervaror

ernås en begränsning av animalieproduktionens storlek. Produktionens

reglering genom kontingentering eller på liknande sätt möter avsevärda

svårigheter. Någon avgift å galt vid betäckning, såsom från slakterinämndens

sida ifrågasatts, bör enligt mitt förmenande icke heller lämpligen

upptagas.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

97

Skall priset å kött och fläsk kunna höjas till avsedd, nivå, kan det bliva

nödvändigt, att importen av sådana varor begränsas eller i varje fall att

åtgärder vidtagas, vilka förebygga importvarans försäljning till priser,

som stå hindrande i vägen för förstberörda syfte. Kungl. Majit tolide

därför böra erhålla riksdagens bemyndigande att, då skäl därtill föreligga,

besluta de anordningar, som ur angivna synpunkter kunna finnas

erforderliga. Den importreglering, som för sådant fall bör komma till

stånd, synes kunna ordnas enligt samma principer som de, vilka kommit

till uttryck i den nyligen beslutade regleringen av äggimporten. För import

av ifrågavarande varor torde sålunda böra fordras särskilt tillstånd

enligt vad Kungl. Majit härutinnan kan vilja föreskriva. Vidare bör

möjlighet finnas att för importtillstånd kräva erläggande av viss licensavgift.

De belopp, som härigenom inflyta, böra användas för kött- och

fläskprisets stödjande enligt förut avgivna grunder. Handhavandet av

regleringen torde böra ankomma på slakterinämnden eller annat organ,

som Kungl. Majit förordnar.

För stödjande av äggproduktionen skulle enligt det förut anförda bliva

tillgängliga viss del av de medel, som inflyta genom dels införselavgift,

dels skatt å importerat kli och dels kraftfoderskatt. Härtill komma de

licensavgifter, vilka uppbäras till följd av regleringen av äggimporten.

Sistnämnda avgifter torde dock ej komma att inbringa större belopp.

Även örn man räknade med den för närvarande såsom maximum stadgade

avgiften, 30 öre för kilogram, och en import av samma storlek som under

1933 eller omkring 200 ton, skulle det sammanlagda beloppet av licensavgifterna

för år ej uppgå till mer än omkring 60,000 kronor. Vad kraftfoderskatten

beträffar synes hinder ej böra möta att — oaktat de direktiv

i annan riktning, som föregående år härutinnan lämnats — redan under

innevarande budgetår i den utsträckning tidigare föreslagits taga de av

sagda skatt inflytande medlen i anspråk för äggproducenternas räkning.

Det är nämligen av vikt, att ett främjande av äggexporten med det snaraste

må kunna ske.

Åtgärder för äggproduktionens stödjande torde, i anslutning till vad

som anförts beträffanden kött och fläsk, böra huvudsakligen inriktas på

att undandraga den inhemska marknaden ett pristryckande överskott av

ägg, vilket mål även i detta fall bäst torde ernås genom export. I sistnämnda

hänseende synes den av lantbruksstyrelsen förordade anordningen

med ett rörligt pristillägg å exporterade ägg ägnad att vinna tillämpning.

I samband nied att en dylik anordning kommer till stånd torde exporten

av ägg böra regleras efter väsentligen samma grunder som baconexporten

till England. Redan tidigare har förbud meddelats mot export av ägg

till Tyskland utan tillstånd av lantbruksstyrelsen eller, efter lantbruksstyrelsens

bemyndigande, svenska smörprovningarna. En allmän exportreglering

förutsätter, att särskilt tillstånd fordras jämväl för export till

Bihang till riksdagens prololsoll 1934. 1 sami. Sr 2.)7. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

övriga länder. Exportör bör åligga att, därest priset å exportmarknaden,

efter avdrag av särskilda med exporten förenade kostnader jämte skälig

handelsvinst, överstiger inlandspriset, avstå mellanskillnaden. Sålunda

inflytande belopp böra komma äggproduktionen till godo i samma ordning

som förenämnda skatte- och andra avgiftsmedel. Sedan numera den

av lantbruksstyrelsen omförmälda riksföreningen mellan ägghandelsintressenterna,

Sveriges äggintressenters förening u. p. a., kommit till stånd,

synes dess medverkan till regleringens genomförande lämpligen böra erhållas.

Genom de åtgärder, vilka i det föregående berörts, torde beredas

ganska stora möjligheter att påverka äggpriset i önskvärd riktning

under årets olika månader. Man synes, åtminstone för närvarande, böra

stanna härvid. De från visst håll framförda yrkandena angående inrättande

av en lånefond för konservering och kylhuslagring av ägg samt

tillverkning av äggpreparat ävensom angående bidrag till kylanläggningar

för flytande ägg, anser jag mig sålunda i likhet med lantbruksstyrelsen

icke böra tillstyrka. Vad kylanläggningar beträffar föreligger, såsom

lantbruksstyrelsen påpekat, möjlighet att erhålla lån från statens fjäderfälånefond.

I fråga örn flytande ägg och andra äggpreparat må erinras,

att Kungl. Majit av innevarande års riksdag erhållit bemyndigande att,

därest så finnes erforderligt, vidtaga åtgärder för reglering av införseln

av äggula och flytande äggvita.

I fråga örn smör torde, på sätt förut nämnts, böra eftersträvas ett uppehållande

i huvudsak av nuvarande prisnivå. Jag förutsätter, att nu tilllämpade

mjölkreglering till sina grunder bibeliålles. Vad beträffar de

medel, som för närvarande äro avsedda för bestridande av kostnaderna

för regleringens genomförande —■ mjölkavgift, kraftfoderskatt och, inom

vissa gränser, margarinaceis — bör, såsom jag redan framhållit, den ändringen

vidtagas, att av det genom kraftfoderskatten inflytande beloppet

viss del, enligt närmare bestämmande av Kungl. Maj :t, skall användas för

stödjande av äggproduktionen. Å andra sidan kommer emellertid, därest

vad jag tidigare anfört vinner bifall, mjölkregleringen att tillföras huvudparten

av det belopp, som den föreslagna skatten på importerat kli

kan komma att inbringa. De genom sistnämnda skatt inflytande medlen

torde, i likhet med vad som gäller i fråga örn skatten å kraftfoder, böra

avses uteslutande för utbetalande av prisutjämningsbidrag för produktmjölken.

Beträffande margarinaccisen erinrar jag, att enligt beslut av

1933 års riksdag det belopp, som på denna väg kommer mjölkregleringen

till godo, skall användas för pristillägg å exportsmör. Margarinaccismedel

må emellertid för närvarande tillföras mjölkregleringen endast i den mån

exportkvantiteten överstiger 15,000 ton örn året. Smörexporten har under

senare månaderna avsevärt ökat. Sålunda uppgick den under år 1933 till

över 17,000 ton mot ungefär 13,500 ton 1932 och under senare halvåret 1933

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

till i genomsnitt för månad 1,750 ton mot en genomsnittlig'' månadsexport

av 1,115 ton under förra hälften av samma år. Jämväl pristilläggets storlek

har ökat. Medan detsamma i genomsnitt för 1933 uppgick till 51 öre

för kilogram, utbetalades under de första veckorna i februari 1934 i medeltal

ett pristillägg av 1 krona 30 öre för kilogram. Förändringen sammanhänger

dels med att priset å exportmarknaden sjunkit dels därmed att det

inhemska smörpriset under drygt första hälften av 1933 hölls väsentligt

lägre än det nuvarande, 2 kronor 30 öre för kilogram. Med hänsyn till de

svårigheter, som av berörda anledningar i fortsättningen kunna resa sig

mot mjölkregleringens planmässiga genomförande, synes det rimligt, att

något större anslag av margarinaccismedel än det, som enligt nu tillämpade

grunder kan utgå, kommer mjölkregleringen till godo. Jag erinrar,

att av 1933 års margarinaccismedel, sammanlagt uppgående till i runt tal

4.5 miljoner kronor, endast ungefär hälften åtgått för mjölkregleringen

samma år. I vad mån och till vilket belopp överskott av margarinaccismedel

kan uppstå under första halvåret 1934, kan nu ej avgöras. Reglerna

för utgivande av bidrag av sagda medel till smörexportens stödjande torde

sålunda böra undergå viss jämkning. Därest erinran från riksdagens sida

ej möter, synes Kungl. Majit böra efter den 30 juni 1934 vara berättigad

att taga genom accis å margarin inflytande medel i anspråk för utanordnande

av hälften av förekommande pristillägg å allt smör, som exporteras.

Härigenom skulle bland annat vinnas, att mjölkproducenterna själva

erhölle större intresse av att, exempelvis genom ökad egen förbrukning

av smör, nedbringa exportöverskottet. -—- Chefen för finansdepartementet

framlägger denna dag förslag örn utsträckning av Kungl. Majits befogenhet

att förordna örn erläggande av margarinaccis att avse margarin, som

levererats intill den 1 juli 1935.

I samband med frågan angående margarinaccismedlens användning må

ytterligare följande anföras. Såsom jag vid redogörelsen för de i anslutning

till spannmålsregleringen vidtagna åtgärderna erinrade, har Kungl.

Majit efter framställning av Svenska spannmålsföreningen u. p. a. ställt

sammanlagt ungefär 16,500 deciton vetemjöl till förfogande för gratisutdelning

bland nödlidande. Säkerligen har man att emotse ytterligare

ansökningar av beskaffenhet att böra bifallas. Det synes naturligt, att under

rådande bekymmersamma tid hjälp på angivet sätt beredes dem, som

hava det svårast i avseende å livsmedelsförsörjningen. Mjölutdelningen

har ej insnörts i stela former, utan ortsorganen hava att efter hästa förmåga

fördela mjölet på det till lindrande av nöd i vart fall lämpligaste

sättet. Jag förutsätter, att åtgärder i samma syfte även i fortsättningen

få vidtagas enligt närmare bestämmande av Kungl. Majit. Emellertid

finner jag det vara rimligt, att icke hela kostnaden för mjölutdelningen

lägges på Svenska spannmålsföreningen, utan synes föreningen böra försina

hithörande utlägg ersättas med belopp, ungefärligen motsvarande

fodervärdet av det veto, som beräknas hava åtgått för mjölets framställning.

Då det mjöl, varom hill- är fråga, torde framställas genom utmål

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ning till omkring 65 procent, skulle vart deciton vetemjöl motsvaras

av i runt tal 154 kilogram omalet vete. Med ett antaget fodervärde

av ungefär 13 kronor per deciton vete borde alltså föreningen i särskild

ordning beredas ersättning med i avrundat tal (1.54 X 13 =) 20 kronor för

vart deciton vetemjöl, som enligt Kungl. Maj:ts beslut på föreningens bekostnad

utdelats eller kommer att utdelas gratis till behövande. Återstående

del av mjölets kostnad eller i allmänhet cirka 10 kronor per deciton

skulle stanna å föreningen. Jag förordar alltså, att åtgärder vidtagas för

beredande åt Svenska spannmålsföreningen av ersättning med förenämnda

belopp, 20 kronor per deciton mjöl, med rätt dock för Kungl. Majit att,

därest förhållandena i avseende å fodermedelspris eller utmalningsprocent

därtill skulle giva anledning, jämka ersättningsbeloppet. Den ifrågasatta

ersättningen synes mig lämpligen kunna utgå av margarinaccismedel.

En dylik användning överensstämmer väl med vad som vid fjolårets

riksdag uttalades i avseende å de ändamål, vartill sagda medel borde få

nyttjas. Under förutsättning att riksdagen ej har något att däremot invända

synes Kungl. Majit sålunda böra äga att för täckande enligt angivna

grunder av kostnader för utdelning av mjöl till nödlidande — såväl i

nu föreliggande fall som i händelse av framtida behov — taga i anspråk

högst 1 miljon kronor av margarinaccismedel. Skulle anledning därtill

föreligga, torde här avsedda bemyndigande böra gälla även utdelning

av nötkött.

Kungl. Majit har tidigare denna dag meddelat mig begärt bemyndigande

att tillkalla vissa utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva

förslag rörande frågan örn avsättning av smör och andra fettämnen

av inhemskt ursprung. Såsom motivering för att en dylik utredning åvägabragtes

anförde jag bland annat, att, därest importrestriktioner till

äventyrs skulle införas å de av våra exportmarknader för smör, som ännu

stöde öppna, det bleve svårt att enbart genom export få utbuden av smör

å den inhemska marknaden så begränsade, att smörpriset kunde bevaras

å sin hittillsvarande nivå. Jag framhöll vidare, att under dylika omständigheter

— för undvikande i möjligaste mån av nedgång i smörpriset eller

inskränkning i mjölkproduktionen, vilken sistnämnda åtgärd i nuvarande

situation kunde ingiva vissa betänkligheter och i varje fall mötte stora

praktiska svårigheter — produktionsöverskottet måste disponeras på annat

sätt än genom export. I sistberörda hänseende antydde jag bland annat

möjligheten att inblanda smör i margarin, varvid jag tillika erinrade,

att bestämmelser härutinnan måhända borde omfatta föreskrift örn särskild

accis å margarin, vari smör inblandats, för att hindra, att sådant

margarin utträngde smör som förbrukningsvara. Ifrågavarande utredning

avses skola så bedrivas, att eventuella förslag till åtgärder kunna

framläggas för nästa års riksdag. Redan före denna tidpunkt kan emellertid

den situation å smörmarknaden hava inträtt, som jag nyss berörde.

Omständigheterna kunna därvid gestalta sig sådana, att ett skyndsamt och

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

effektivt ingripande från statens sida blir av behovet påkallat. Även av

annan anledning kan det bliva önskvärt att vidtaga särskilda anordningar

för smörmarknadens stödjande. Genom margarinfabrikanternas

förpliktande att inblanda smör i margarinet torde smörets avsättning på

inlandsmarknaden kunna främjas. Naturligtvis måste, innan verkningarna

av en dylik åtgärd tillförlitligare utretts, en viss försiktighet

iakttagas. Möjlighet synes emellertid böra beredas Kungl. Maj:t att, örn

behov i sådant hänseende skulle yppa sig, tillfälligtvis vidtaga anordningar

för genomförande av tvångsinblandning, varom här är fråga.

Kungl. Majit synes sålunda böra erhålla riksdagens bemyndigande att,

örn så finnes erforderligt för beredande av avsättning för i Sverige framställt

smör, för tiden till och med den 30 juni 1935 förordna, att i margarin,

som inom riket saluhålles, skall finnas inblandat svenskt smör till

viss myckenhet, ävensom meddela de bestämmelser och vidtaga de åtgärder

i övrigt, som i detta sammanhang kunna föranledas.

Innan jag lämnar mjölkfrågan må erinras, att förordningen den 10 februari

1933 med bestämmelser örn införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter

upphör att gälla med den 30 juni 1934. Förordningen torde böra

givas förlängd giltighet för tiden till och med den 30 juni 1937, eller samma

giltighetstid som är bestämd för förordningen angående mjölkavgift.

Vad frågan örn fortsatt stöd åt spannmålsodlingen beträffar, tillstyrker

jag, att gällande principer i fråga örn dels inmalning av svenskt vete och

svensk råg vid framställning av vetemjöl och rågmjöl dels ock användande

i viss utsträckning av svensk havre vid tillverkning av havregryn och

andra till människoföda avsedda produkter av havre alltjämt vinna tilllämpning.

Skall under rådande förhållanden, särskilt med hänsyn till det

produktionsöverskott av brödsäd, som för närvarande förefinnes, priset å

den svenska brödspannmålen kunna uppehållas vid skälig nivå, torde

emellertid särskilda prisstödjande åtgärder jämväl vara påkallade. Jag

förordar i sådant avseende, att staten lämnar sin medverkan till ett inlösningsförfarande

enligt i huvudsak samma grunder som de under senare

år tillämpade. Inlösningsgarantien torde allenast böra avse 1934 års skörd.

Ehuru omständigheterna kunna föranleda, att särskilda åtgärder i prisstödjande

syfte även därefter bliva påkallade, torde något avgörande för

längre tid än nyss angivits icke nu böra träffas. Alla torde vara ense örn,

att den nuvarande anordningen är ur flera synpunkter otillfredsställande.

Möjligheter till en omläggning av systemet hava, såsom av den tidigare

redogörelsen framgår, från flera håll berörts. Denna fråga synes

böra närmare utredas. Det är min avsikt att vidtaga anstalter för igångsättandet

av en dylik utredning, vilken torde böra bedrivas så skyndsamt,

att resultatet kan komma under omprövning vid 1935 års riksdag.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker jag, att det mellan staten

och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. ingångna avtalet förlänges för

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

tiden till och med den 31 december 1935. De av spaunmålsnämnden förordade

ändringarna i kontrakt och föreningsstadgar synas härvid böra

godtagas.

På sätt förut berörts hava de ensidigt på brödsädsodlingens stödjande

inriktade åtgärderna föranlett en alltjämt ökad sådan odling inom landet,

vilket i förening med de senaste årens såväl kvalitativt som kvantitativt

goda skördar medfört en överproduktion av betydande mått. Enligt

spanmnålsnämndens uppskattning skulle den 1 september 1934 finnas ett

brödsädsöverskott av ej mindre än 380,000 ton. Att döma av de preliminära

siffror, som föreligga från årets brödsädsinventering, synes man

kunna räkna med en något lägre myckenhet eller omkring 340,000 ton.

Viktiga spörsmål, som nu påkalla sin lösning, äro, huru berörda överskott

skall kunna avsättas på lämpligaste sätt med minsta förlust för

statskassan samt hur för framtiden produktionen skall kunna hållas inom

skäliga gränser. Vad brödsädsöverskottets undanskaffande beträffar vill

jag erinra att, på sätt tidigare nämnts, Kungl. Majit med anledning av

vad härutinnan förekom vid spannmålsregleringens riksdagsbehandling

1933 torde vara berättigad att vidtaga åtgärder i förevarande syfte.

Åtgärder, vilka vid fjolårets riksdag i sådant hänseende ifrågasattes,

voro bland annat dels export, dels fördelning av spannmål

efter förmälning bland nödlidande samt dels spannmålens utnyttjande

för foderändamål. Någon export synes för närvarande

svår åvägabringa. Utdelning av förmald brödsäd till behövande har,

såsom tidigare erinrats, skett och torde jämväl framdeles i viss utsträckning

komma att äga rum. Med hänsyn till omständigheterna, särskilt

brödsädsöverskottets storlek, torde emellertid avsättningen av detsamma

i främsta rummet böra vinnas genom användning av brödsäd såsom

foder. Vissa åtgärder i sådant hänseende hava, på sätt jag förut nämnt,

redan igångsatts. Skall brödspannmål i den utsträckning, varom här är

fråga, kunna avsättas för foderändamål, kräves emellertid, att användningen

av nu brukliga fodervaror i motsvarande grad inskränkes. Det

synes, såsom spaunmålsnämnden framhållit, naturligt, att denna begränsning

går ut över importfodret. Bifallas de av mig i det föregående framförda

förslagen angående införselavgift m. m., torde sådan begränsning

kunna ernås samtidigt som prisläget å fodersäden inom landet höjes och

därigenom förlusterna vid brödspannmålens utförsäljning för foderändamål

minskas. Det synes antagligt, att brödspannmålens avsättning såsom

foder på denna väg skall kunna tryggas utan att, såsom spannmålsnämnden

föreslagit, rätt till införsel till riket av fodermedel förknippas

med skyldighet att i fodervaran inblanda viss myckenhet svensk brödsäd

eller att denaturera sådan säd. Skulle det emellertid visa sig, att,

oaktat den förhöjning av foderpriset, som genom införselavgiften uppnås,

brödsädsöverskottet icke vinner avsättning i önskad omfattning inom rimlig

tid, synes önskvärt, att möjlighet finnes att vidtaga anordningar i den

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

av spannmålsnämnden föreslagna riktningen. Kungl. Majit torde därför

böra erhålla bemyndigande att för sist angivna fall föreskriva, att import

av fodermedel, som av införselavgiften beröras, ej får äga rum, med

mindre särskilda av Kungl. Majit stadgade villkor uppfyllas. Närmast

till bands torde därvid ligga, att förbud meddelas mot införsel utan särskilt

tillstånd, samt att tillståndets meddelande göres beroende av att viss

myckenhet svensk brödsäd blir denaturerad för foderändamål.

Tidigare har, i överensstämmelse med spannmålsnämndens beräkningar,

antagits, att omkring 150,000 ton svensk brödsäd årligen skulle kunna beredas

avsättning för foderändamål. Den brödsäd, som skall användas som

foder, bör, i anslutning till vad spannmålsnämnden föreslagit, denatureras

genom färgning eller på annat sätt, som lämnar tillfredsställande möjlighet

till kontroll att varan nyttjas uteslutande till foder. Närmare bestämmelser

härutinnan böra meddelas av Kungl. Majit eller, enligt Kungl.

Majits bemyndigande, av spannmålsnämnden. Inköp och denaturering

av brödsäd för foderändamål böra ombesörjas av Svenska spannmålsförcningen.

Föreningen får därefter utsälja den denaturerade spannmålen

till foderpriser. Möjlighet bör emellertid stå öppen för spannmålshandlare

och andra, som så önska och av föreningen finnas lämpliga, att,

efter överenskommelse med föreningen, företaga inköp och denaturering

av brödsäd. För sådant fall bör vederbörande av föreningen erhålla

ersättning med skillnaden mellan priset å brödsäd och fodersädspriset.

Allenast spannmål av sådan beskaffenhet, att föreningen enligt kontraktet

med staten är skyldig inlösa densamma, bör kunna ifrågakomma till

denaturering enligt dessa principer. Jag vill i detta sammanhang framhålla,

att, därest 1934 års brödsädsskörd skulle visa sig vara av mindre

god kvalitet, spannmål av denna skörd bör komma till användning för nu

avsett ändamål framför spannmål av äldre skörd. Överinseendet å såväl

denatureringen som förfarandet i övrigt bör anförtros spannmålsnämnden.

Användande av denaturerad brödsäd till utsäde eller för kvarnändamål

ävensom försäljning av mjöl eller gryn, tillverkat av sådan

spannmål, bör, så framt ej vederbörande visar sig hava handlat i god tro,

medföra straffpåföljd.

Genom införselavgiften minskas spänningen mellan brödsäds- och fodersädspriset

samt försvinner sålunda till en viss grad den stimulans till

brödsädsproduktion, som inlösningsgarantien för med sig. Spannmålsnämnden

har efter omprövning förkastat vissa förslag, direkt ägnade att

begränsa sagda produktion. Vad beträffar frågan om produktionsbegränsning

genom arealkontingentering torde densamma ej befinna sig i sådant

läge, att en lösning på denna väg nu går att genomföra, och biträder jag

därför spannmålsnämndens mening, att en dylik anordning icke bör komma

till stånd. I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till

uttryck i ett flertal yttranden i ärendet, finner jag däremot de invändningar,

vilka kunna riktas mot avgiftsbeläggning av veteodlingen genom

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

upptagande av en veteavgift att redovisas vid vetets förmälning, icke vara

av beskaffenhet att böra föranleda förslagets avvisande. Det prisläge,

i vilket brödsäden tack vare statsåtgärderna för närvarande befinner sig,

kan visserligen icke anses oskäligt högt. Det är emellertid å andra sidan

rimligt, att, i den mån produktionen i skyddet av berörda åtgärder gives.

större omfattning än som fordras för tillgodoseende av behovet, någon

prisförsämring inträder. Vad vetet beträffar synes en reglering lämpligen

kunna ske genom påläggande av nyssberörda avgift. Samtidigt hejdes

här en möjlighet att erhålla bidrag till täckande av de förluster,

som genom ett alltför ivrigt utnyttjande av prisgarantien tillskynda»

statsverket. Jag tillstyrker alltså, att bestämmelser meddelas angående

upptagande av en veteavgift å svenskt vete. Avgiftens belopp torde

böra anpassas efter skördens storlek och beskaffenhet. Beloppet synes

böra fastställas av Kungl. Majit, varvid ett maximum av 2 öre för

kilogram vete dock torde böra stadgas. Ehuru avgiften bör bäras av producenten,

torde, såsom redan antytts, uppbördsförfarandet kunna knytas

till förmalningen, sålunda att vederbörande kvarnföretag ålägges

svara för avgiftens inbetalande till statsverket. I praktiken torde

denna anordning komma att medföra, att kvarnföretagen vid sina inköp

av svenskt vete göra avdrag å inköpspriset med belopp, motsvarande

veteavgiften. Frihet från avgift torde skäligen böra åtnjutas för vete,

som mot tull eller lön förmales för tillgodoseende av odlarens eget husbehov.

Vid de förhandlingar, som ägt rum angående förlängning av avtalet

mellan staten och Svenska spannmålsföreningen, bär från kvarnhåll

uttalats, att, vid den avgiftsfria vetemängdens beräknande, årsförbrukningen

för person och år av vetemjöl och vetegryn ej borde få uppskattas

till större myckenhet än som motsvarade 50 kilogram vete. Denna beräkningsgrund

synes kunna godtagas. Såsom mjöl eller gryn till husbehov

torde vidare, likaledes i överensstämmelse med kvarnarnas vid berörda

förhandlingar tillkännagivna mening, ej böra anses annan vara än sådan,

som förbrukas i odlarens eget hushåll eller av personer, som han eljest

har i sin kost eller som av honom åtnjuta gratial eller födoråd, eller vilka

äro i odlarens tjänst anställda i och för hans jordbruk och i vilkas avlöningsförmåner

ingå tilldelning av motsvarande myckenhet vete, vetemjöl

eller vetegryn. Avyttrar odlare mjöl eller gryn, som tillverkats av vete

för vilket enligt vad nu sagts frihet från avgift tillgodonjutits vid förznalningen,

bör för sådant vete avgift i stället erläggas i samband med

■avyttringen. För dylikt fall bör odlaren ansvara för avgiftens inbetalande

till statsverket.

överinseendet å kontrollen över veteavgiftens utgörande synes böra anförtros

spannmålsnämnden. Det närmare förfarandet i fråga örn avgiftens

redovisning torde kunna ordnas på samma sätt, som avsetts beträffande

skatten å inom landet tillverkat vetekli. Det bör sålunda åligga

kvarninnehavare att viss tid efter varje månads utgång till spannmåls
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

nämnden deklarera den myckenhet vete, som under månaden förmalts,.

.samt därvid angiva den vetemängd, för vilken veteavgift skall utgå. I

anslutning härtill bör verkställas inbetalning till statsverket av det å månaden

belöpande avgiftsbeloppet. Lämpligen torde böra föranstaltas därom,

att tillverkningsskatt å vetekli samt veteavgift av kvarninnehavaren

redovisas i ett sammanhang med begagnande av ett för båda avgifterna

gemensamt deklarationsformulär. För sådant fall då, enligt vad förut

nämnts, ansvar för veteavgiftens erläggande åvilar odlaren, bör av denne

inom viss tid efter det avgiftsskyldighet inträtt meddelande därom lämnas

spannmålsnämnden och ifrågakommande veteavgift inlevereras. Underlåten

eller felaktig deklaration bör medföra straffansvar. För befrielse

från avgift torde böra fordras, att odlaren vid den kvarn, där förmalningen

äger rum, lämnar skriftlig av honom på beder oell samvete avgiven

förklaring, att mjöl och gryn, som tillverkas av ifrågavarande vete,

avses och skäligen beräknas åtgå för sådan husbehovsförbrukning, varom

tidigare förmälts. Då närmare 3,000 kvarnar torde komma att beröras

av anordningen, fordras naturligtvis en ganska vidlyftig kontrollapparat.

I stor utsträckning torde man, i anslutning till vad kontrollstyrelsen

framhållit, få lita till stickprovsvis skeende efterbandsgranskning

genom av spannmålsnämnden utsedda funktionärer. Möjligheten att vid

kontrollen i viss utsträckning använda de ortsombud, vilka finnas för

kontroll över mjölkavgiftens behöriga utgörande, synes böra tagas under

övervägande. Kontrollkostnaderna böra bestridas av de inflytande

avgiftsmedlen enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. Erforderliga

tillämpningsföreskrifter i avseende å veteavgiftens uppbörd och redovisning

m. m. torde i överensstämmelse med vad nu anförts få av Kungl.

Majit i administrativ ordning meddelas.

Veteavgiften bör ej läggas så, att den medför sänkning av det pris, som

odlarna redan tillförsäkrats beträffande 1933 års skörd. Att vid avgiftsbeläggning

av 1934 års svenska veteskörd undantaga kvarvarande lager

från tidigare skördeår skulle emellertid möta stora kontrollsvårigheter.

En dylik åtgärd synes ej heller vara nödvändig. Det torde kunna antagas,

att Svenska spannmålsföreningens inlösningsskyldighet med avseende

å 1933 års brödspannmål i stort sett blivit fullgjord till den 1 september

1934. Praktiskt taget befinner sig alltså då allt svenskt vete av

gammal skörd i föreningens ägo. Någon förmälning av den nya skörden

torde vid angivna tidpunkt knappast ännu hava ägt rum. Veteavgiftens

utgörande synes i betraktande av det nu sagda för undvikande av omförmälda

kontrollsvårigheter, utan att inlösningspriset sommaren 1934

därav beröres, lämpligen kunna ordnas så, att från och med den 1 september

1934 allt svenskt vete avgiftsbelägges. Visserligen komma spannmålsföreningens

förluster vid spannmålens försäljning till kvarnarna därigenom

att ökas. Å andra sidan komma statsverkets inkomster av veteavgiften

att stiga i samma grad.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Vid den inlösning, som enligt vad jag föreslagit skall äga rum sommaren

1935, måste, örn syftet med veteavgiftens uttagande skall vinnas, avdrag

med belopp, motsvarande då gällande veteavgift, ske från det pris, som för

sagda inlösning kan bliva fastställt. När det inlösta vetet sedan ånyo utsläppes

i marknaden, kommer försäljningspriset, liksom vid den försäljning,

som sker till kvarn direkt från producent, att påverkas av den veteavgift,

som vid förmalningen skall inlevereras till statsverket. Med hänsyn

till vad nu anförts torde i samband med förlängningen av kontraktet

mellan staten och Svenska spannmålsföreningen, utöver de av spannmålsnämnden

förordade ändringarna i samma kontrakt, böra föreskrivas

•—• lämpligen såsom tillägg till stadgandet i 4 § mom. 4, vari förmäles angående

avdrag i visst fall från det fastställda inlösningspriset — att vid

inköp av vete, som skördats efter den 1 januari 1934, ytterligare avdrag

skall göras med belopp, motsvarande den veteavgift, som, enligt vad i

särskild ordning bestämmes, kan komma att utgå för samma vete.

Det är min avsikt att, därest veteavgift uttages, föreslå oförändrat inlösningspris

å vete, 19 kronor för 100 kilogram av normalkvalitet. Vad

rågodlingen beträffar synes någon rågavgift, motsvarande veteavgiften,

med hänsyn särskilt till svårigheten att kontrollera all landets vid ett

mycket stort antal småkvarnar bedrivna rågförmalning, icke lämpligen

kunna påläggas. För att förhållandet mellan råg- och vetepris ej skall

undergå en icke önskvärd förskjutning till rågprisets förmån, torde vid

sådant förhållande, örn en särskild avgift åsättes vetet, inlösningspriset

för råg böra i skälig grad jämkas nedåt. Inlösningspriset för 1934 års

rågskörd synes sålunda böra fastställas till samma belopp som det nu gällande,

minskat med det belopp, vartill veteavgiften bestämmes.

Vid min uppskattning av det belopp, som årligen kunde komma att inflyta

genom tillverkningsskatten å vetekli, antog jag, att landets samm an - lagda årsförmalning av vete till människoföda kunde beräknas till omkring

560,000 ton. Härav torde på de till Svenska spannmålsföreningen

anslutna 108 kvarnarna komma ungefär 400,000 ton. Med nuvarande inmalningsprocent,

vilken synes kunna bibehållas ganska länge, utgör förbrukningen

av utländskt vete allenast omkring 50,000 ton örn året. De till

spannmålsföreningen anslutna kvarnarnas årsförmalning av svenskt vete

skulle sålunda för den närmaste tiden kunna beräknas till cirka 350,000

ton, vilken myckenhet helt torde förmalas till försäljning. Hur den vid

landets övriga kvarnar bedrivna tillverkningen fördelar sig på tullförmalning

och förmälning till försäljning är svårt att utröna. Antager

man, att vid sistsagda kvarnar 50,000 ton svenskt vete årligen förmalas i

försäljningssyfte, skulle den sammanlagda vetemängd, som komme att,

för år räknat, beröras av veteavgiften, uppgå till omkring 400,000 ton.

Att på nuvarande stadium fastställa storleken av de förluster, Svenska

spannmålsföreningen — och sålunda även staten i dess egenskap av garant

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

för föreningen — kan komma att tillskyndas genom inlösniugsförfarandet,

är icke möjligt. Spannmålsnämnden Ilar, såsom av den föregående redogörelsen

framgår, under närmare angivna förutsättningar uppskattat det

totala beloppet av förlusterna till omkring 30 miljoner kronor. Större

klarhet rörande förlusternas omfattning torde kunna vinnas, då här föreslagna

åtgärder någon tid varit i tillämpning och utfallet av detta års

skörd kan överblickas. Närmare beräkningar över förlusterna torde därför

jämte plan för deras täckande böra föreläggas nästa års riksdag.

Då det emellertid måste anses vara av vikt, att uppkommande förluster

snarast möjligt kunna täckas, böra redan nu medel för avskrivning å förlusterna

avsättas. För detta ändamål böra, såsom redan antytts, i första

hand tagas i anspråk de belopp, vilka uppbäras i veteavgift. Vidare torde

för samma ändamål böra avses de medel, som inflyta dels genom tillverkningsskatten

å vetekli, dels genom den särskilda avgiften för viss utländsk

havre och majs. Huruvida det kan bliva möjligt att härutöver å

riksstaten för nästkommande budgetår anvisa medel för ifrågavarande

ändamål i form av anslag å allmänna skattebudgeten, kan, efter vad jag

vid samråd med chefen för finansdepartementet inhämtat, icke för närvarande

med säkerhet bedömas. Frågan härom torde, i händelse anledning

därtill gives, framdeles få anmälas för Kungl. Maj:t.

Av spannmålsnämndens utredning samt vad i övrigt förekommit torde

framgå, att med hänsyn till det stora spannmålsöverskottet Svenska

spannmålsföreningen icke kan, utan statens medverkan för finansiering

av verksamheten, fullgöra sin inlösningsskyldighet instundande sommar.

Det erforderliga kapitalbeloppet har av spannmålsnämnden beräknats

till närmare 70,000,000 kronor. Härvid har förutsatts en skörd av sådan

storlek, att ett brödsädsöverskott av 380,000 ton den 1 september 1934

skulle föreligga. Då emellertid, såsom förut anmärkts, sagda överskott

kan antagas vara omkring 40,000 ton för högt beräknat, minskas föreningens

kapitalbehov i motsvarande grad. Det erforderliga kapitalbeloppet

torde med hänsyn härtill kunna uppskattas till högst 65,000,000 kronor.

Jag tillstyrker, att åtgärder vidtagas för beredande åt föreningen av förlagskapital

intill nämnda belopp. Efter samråd med chefen för finansdepartementet

förordar jag, att detta ordnas i den form, att å riksstaten för

nästa budgetår under utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till

statsverket, uppföres ett reservationsanslag av 65,000,000 kronor att utgå

av lånemedel. Föreningen bör vara pliktig att å utbekomna belopp gälda

ränta efter samma räntefot som den, riksgäldskontoret måste betala vid

medlens upplåning. Föreningens återbetalningsskyldighet bör fastställas

med hänsyn till den ordning, i vilken genom försäljning av inköpt

brödsäd medel kunna beräknas inflyta till föreningen. Erinras må, att

föreningens inköpsskyldigliet börjar don 1 juni. Behov av rörelsekapital

föreligger alltså föro ingången av nästa budgetår. Medel härför torde

kunna åvägabringas sålunda, att riksgäldskontoret förskottsvis till
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

handahåller föreningen nödigt belopp mot ersättning från omförmälda

anslag, så snart detta efter det nya budgetårets ingång blir disponibelt.

Genomförandet av de av mig tillstyrkta förslagen torde medföra viss

ökning av spannmålsnämndens arbete. Då anslaget till nämndens verksamhet

uppförts såsom förslagsanslag, synes tillräcklig anledning dock

ej finnas att ändra det i årets statsverksproposition härför äskade beloppet

av 80,000 kronor.

Samtliga sådana i det föregående omförmälda avgifter, som helt eller

huvudsakligen äro avsedda för prisreglerande åtgärder, torde böra gå till

en gemensam fond, jordbrukets prisregleringsfond. Till denna böra sålunda

föras såväl de medel, vilka härröra av kraftfoderskatt, margarinaccis och

slaktdjursavgift, som även de belopp, vilka inflyta genom införselavgift å

havre, majs och jämförliga fodermedel, skatt å importerat kli samt särskilda

avgifter vid export eller import av kött, fläsk och ägg. Mjölkregleringsfondens

och slaktdjursfondens medel komma följaktligen att ingå

i den gemensamma fonden. Sistnämnda fond bör förvaltas av statskontoret.

Medelsanvändningen bär ske enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande.

Ur budgetteknisk synpunkt får jag, efter samråd med chefen för

finansdepartementet, förorda, att tillförseln av ifrågavarande avgifter till

prisregleringsfonden redovisas över riksstaten. De påräknade intäkterna

av sagda avgifter böra sålunda upptagas på riksstatens inkomstsida.

Närmare förslag härutinnan torde chefen för finansdepartementet senare

komma att anmäla. Å utgiftssidan torde under nionde huvudtiteln böra till

enahanda belopp som det å inkomstsidan upptagna anvisas ett extra förslagsanslag,

över vilket de inflytande avgifterna tillgodoföras fonden. I anslutning

till vad tidigare anförts och med utgångspunkt från de i förslaget

till riksstat för nästkommande budgetår beräknade inkomsterna av kraftfoderskatt

4,000,000 kronor och av margarinaccis 9,500,000 kronor, synas

de totala intäkterna av nu förevarande avgifter för nämnda budgetår kunna

beräknas till i runt tal 20,000,000 kronor, med vilket belopp följaktligen

jämväl omförmälda förslagsanslag torde böra upptagas.

En liknande specialbudget som den nu förordade torde böra införas i

fråga örn de avgifter, vilka avsetts till täckande av Svenska spannmålsföreningens

förluster, eller den särskilda avgiften å inom landet befintlig

utländsk havre och majs, tillverkningsskatten å vetekli samt veteavgiften.

I anslutning till i det föregående gjorda beräkningar synas inkomsterna

av dessa avgifter för nästa budgetår kunna uppskattas till sammanlagt

omkring 8,000,000 kronor. Vad utgiftssidan beträffar torde till belopp,

motsvarande de sålunda beräknade inkomsterna, böra under nionde huvudtiteln

anvisas ett extra förslagsanslag, benämnt Avsättning till fonden

för mötande av förluster å spannmålsregleringen.

Såsom av det anförda framgår komma vid bifall till vad här föreslagits

prisreglerande åtgärder att vidtagas rörande de flesta av jord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ioy

brukets saluprodukter. Det förvaltningsmässiga handhavandet av dessa

regleringar skall ankomma på ett antal statliga nämnder, en var för sitt

område, samt, vad äggregleringen beträffar, en intressentförening under

lantbruksstyrelsen omedelbara överinseende. Givetvis har jag icke

kunnat undgå att överväga frågan, huruvida icke en centralisering av alla

dessa uppgifter till ett och samma organ skulle medföra sådana fördelar,

att en omorganisation i detta syfte borde föreslås. Helt visst skulle överblicken

över hela regleringsområdet främjas och möjligheterna att anpassa

do olika åtgärderna under hänsynstagande till deras verkningar

även utanför deras egentliga område ökas genom sådan centralisering. Å

andra sidan torde anordningen med flera organ i långt större grad möjliggöra

en specialiserad och fackmässig behandling av de olika frågorna.

Uppbyggandet av ett enda organ synes mig vara en så pass invecklad

uppgift, att jag icke nu anser mig beredd att taga ståndpunkt därtill.

Givetvis bör i fortsättningen uppmärksamhet riktas på denna fråga

och, därest regleringarna finnas böra fortsätta jämväl under kommande

år, frågan upptagas till förnyat övervägande i avsikt att eventuellt

underställa 1935 års riksdag förslag i ämnet. Under tiden bör självfallet

största möjliga kontakt hållas mellan de olika regleringsorganen.

Här ifrågavarande regleringar kräva helt naturligt även fortsatt uppmärksamhet

från Kungl. Maj:ts sida i syfte icke blott att följa deras

verkningar i tillämpningen utan även att vidtaga nödiga ändringar eller

förelägga en kommande riksdag erforderliga förslag till kompletteringar.

Några förslag till riksdagen angående åtgärder för att giva vederbörande

departementschef möjligheter att följa verkningarna av regleringarna

samt utvecklingen av produktion, avsättning och priser beträffande

jordbrukets produkter ävensom att i grundlagsenlig ordning

förbereda uppkommande ärenden torde emellertid icke vara erforderliga.

Kungl. Majit har möjlighet att utan riksdagens hörande härutinnan besluta.

I anslutning till vad i det föregående anförts hava inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till dels förordning örn införselavgift å

havre och majs jämte vissa andra fodermedel, dels förordning om särskild

avgift för viss utländsk havre och majs, dels förordning örn skatt

å kli, dels förordning örn veteavgift dels ock förordning angående villkor

i vissa fall för införsel av fodermedel samt förbud mot viss användning

av denaturerad spannmål. Såsom förut framhållits torde i samband

med genomförandet av berörda förslag böra företagas sådan ändring i

förordningen örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, att ifrågavarande

skatt kan av Kungl. Majit bestämmas till högst f> öre för kilogram

av varans nettovikt. Ändringen berör 2 § i förordningen. Av den

redogörelse i ärendet, jag tidigare lämnat, framgår, att de i samma förordning

avsedda varor användas jämväl för annat ändamål än utfodring

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Martts proposition nr 257.

av kreatur, nämligen såsom råvara för limtillverkning inom plywoodindustrien.

Någon beskattning av varor av nämnda slag, då de komma

till användning för framställning av annan vara än kreatursfoder, är

emellertid ej åsyftad. Förordningen synes därför böra sålunda ändras,

att befrielse från skatt i dylikt fall möjliggöres. Befrielsen torde lämpligen,

såsom i avgivna yttranden föreslagits, böra åtnjutas genom restitution

i den omfattning och på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer.

Föreskrift härom torde böra meddelas i 11 § i förordningen. I överensstämmelse

med det nu anförda har upprättats förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 och 11 §§ förordningen den 11 juni 1933

(nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.

Proposition i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas,

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen

i allmänhet stadgade tid gått till ända.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte — med ändring i så måtto av Kungl. Majits i årets statsverksproposition

gjorda förslag, att de under nionde huvudtiteln punkterna 172

och 173 upptagna anslagen för avsättning till statens mjölkregleringsfond

och till statens slaktdjursfond, med hänsyn till det nedan under 6) begärda

anslaget, icke äskas anvisade — föreslå riksdagen att

dels antaga omförmälda författningsförslag,

dels ock

1) medgiva, att Kungl. Majit må enligt av mig i

det föregående angivna riktlinjer vidtaga åtgärder

för reglering av införseln till riket av kött och fläsk;

2) bemyndiga Kungl. Majit att, örn så finnes erforderligt

för beredande av avsättning av i Sverige

framställt smör, för tiden till och med den 30 juni 1935

förordna örn inblandning av smör i margarin;

3) besluta, att förordningen den 10 februari 1933 (nr

29) med bestämmelser örn införselmonopol å mjölkoch

mejeriprodukter skall äga förlängd giltighet under

tiden till och med den 30 juni 1937;

4) godkänna det såsom bilaga till statsrådsprotokollet.

fogade förslaget till ändringar i gällande kontrakt

mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

med det tillägg till stadgandet i kontraktets 4 §

mom. 4, som av mig i det föregående angivits;

5) till förlagskapital åt Svenska spannmålsföreningen

u. p. a. anvisa för budgetåret 1934/1935 under utgifter

för kapitalökning, fonden för förlag till statsver
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lii

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ket, avdelningen D övriga anslag, ett reservationsanslag

av 65,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

6) för avsättning till jordbrukets prisregleringsfond''»

för budgetåret 1934/1935 under nionde huvudtiteln anvisa

ett extra förslagsanslag av 20,000,000 kronor;

samt

7) för avsättning till fonden för mötande av förluster

å spamimålsregleringen för budgetåret 1934/1935 undernionde

huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag av

8,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga tili

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majlis proposition nr 257.

Bilaga.

Förslag

till

Ändringar i kontraktet mellan svenska staten och Svenska spann
målsföreningen

u. p. a.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överenskommes

härigenom, att det mellan staten och föreningen ingångna, i Kungl.

Maj:ts brev till generaltullstyrelsen den 29 maj 1931 (Sv. förf. sami. nr 120)

omförmälda kontraktet, sådant detsamma lyder efter däri sedermera vidtagna

ändringar, skall i nedan intagna delar erhålla ändrad lydelse samt

i sålunda ändrat skick hava förlängd giltighet, allt på sätt av det följande

framgår.

2 §.

Föreningen — — — rum.

Leveransterminen — — — leveranstiden.

Spannmålen skall utan annan kostnad för föreningen än i detta kontrakt

sägs levereras till uppsamlingsställen, som föreningens styrelse anvisar.

Föreningen skall söka fördela leveranserna —--transportkostnaden,

kostnad för erforderlig inlastning dock ej medräknad, som uppkommer —

— — bestämmelseorten.

Oavsett vad ovan stadgats äger säljaren påfordra, att föreningen erlägger

betalning för inköpt spannmål före utgången av augusti månad det år, inköpet

sker, mot att säljaren åtager sig att därefter för föreningens räkning

lagra spannmålen på av statens spannmålsnämnd föreskrivna villkor. Har

överenskommelse i sådant hänseende träffats, skall köpet i och med betalningens

erläggande anses å ömse sidor fullgjort; dock skola beträffande

dylik spannmål bestämmelserna i tredje stycket alltjämt äga tillämpning.

3 §.

Det åligger föreningen att, då statens spannmålsnämnd så påfordrar, före

den 1 juni det år, detta kontrakt upphör att gälla, även under annan tid

än den i 2 § omförmälda företaga inköp av svenskt vete och svensk råg av

den i sagda paragraf angivna beskaffenhet. Inköp, lagring och skötsel skola

ske i enlighet med nämndens anvisningar och i den omfattning, nämnden

bestämmer. Sådana inköp skola ske, där priset är lägst, såvitt detta med

hänsyn till spannmålens kvalitet och förhållanden i övrigt kan anses

skäligt.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 257.

113

6 $.

Föreningens verksamhet skall bedrivas på ett lojalt sätt och så att icke

enskilt intresse obehörigen gynnas eller skadas.

Angående — — — innehåller.

7 §.

Föreningens — — — marknadspris.

Vid bestämmande av försäljningspris bör tillämpas vad i 4 § mom. 3 är

för där avsett fall stadgat.

Marknadspriset för gammal skörd skall under tiden 1 juni—15 augusti,

intill dess ny skörd kommer — — — sker.

Utan hinder av vad ovan stadgats äger Kungl. Maj:t att, efter framställning

av statens spannmålsnämnd, i den omfattning som på grund av särskilda

omständigheter prövas skäligt, med för föreningen förpliktande verkan

annorlunda förordna beträffande spannmål, som icke är avsedd att

komma till användning för framställning av mjöl eller gryn till människoföda

för förbrukning inom landet.

8 %.

Till täckande — — — stadgas.

Beloppet---förlänges.

Vid bestämmande av gottgörelse skall, örn tre av de utav Kungl. Majit

utsedda ledamöterna av styrelsen förena sig örn samma mening, denna gälla

såsom styrelsens beslut under förutsättning att beloppet ej bestämmes högre

än till fem kronor för 100 kilogram. För fastställande av högre belopp

fordras, att sex ledamöter äro ense örn beslutet och att detsamma godkännes

av Kungl. Majit.

Gottgörelse----tillämpas.

Vid gottgörelsens — — — blandningen.

12 §•

Skulle föreningen — — — enligt kontraktet; och är föreningen, därest

underlåtenheten varit en följd av omständigheter, som föreningen skäligen

bort avvända, samt ej föranletts av beslut, som fattats av de utav Kungl.

Majit utsedda ledamöterna av föreningens styrelse, skyldig såväl att bära

de kostnader, vilka härigenom åsamkats staten, som även att till staten

utgiva ersättning för av underlåtenheten orsakad skada.

Skulle staten — — — fog.

13 %.

Detta kontrakt gäller för tiden till och med den 31 december 1935.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1935 icke förslå

--- gryn.

Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 257.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Majlis proposition nr 257.

De av — — — upphöra.

Utan hinder — — — den 31 december 1935, efter — — — likvidation,

varvid staten svarar för att medlemmarna utbekomma envar sin insats

jämte därå belöpande ogulden utdelning. Har genom något föreningens

eller dess styrelses beslut enskild medlem obehörigen gynnats eller föreningens

intressen eljest uppenbart åsidosatts, och har därigenom uppkommit

förlust för föreningen, skall vid övertagande, varom ovan sägs, sådan förlust

bäras av föreningen, där ej beslutet fattats av de utav Kungl. Majit

utsedda ledamöterna i föreningens styrelse. Uppkommen tvist örn gäldande

av dylik förlust skall avgöras av domstol.

Oberoende av föreningens ekonomiska ställning skall, efter framställning

bos Kungl. Majit av minst tre utav de å föreningssa mman träde utsedda

ledamöterna av föreningens styrelse, sagda rätt upphöra från och med den

1 april 1936 eller den senare tidpunkt, framställningen avser, dock ej tidigare

än två månader efter det framställningen skett. Vad ovan sägs örn

statens övertagande av föreningens förlust och ekonomiska förpliktelser samt

föreningens trädande i likvidation skall även för sådant fall gälla.

Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer,

dock senast den 1 juni 1934. Överenskommelsen är för kontrahenterna

bindande från dagen för undertecknandet, under förutsättning att den godkännes

av 1934 års riksdag.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 257.

115

Bilaga.

Förslag

till

ändringar i stadgarna för Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

Bestämmelserna i 7 § c) och d), 10 § samt 13 § mom. 2 upphöra att

gälla, varjämte 7 § a) ävensom 8, 9, 15, 17, 19 och 22 §>§ erhålla ändrad

lydelse på sätt av det följande framgår.

7 §.

Medlem åligger:

a) att för föreningens räkning mottaga, lagra och vårda den svenska

spannmål, föreningen jämlikt ovannämnda avtal med staten inköper under

juni och juli, intill dess tre fjärdedelar av de utrymmen för lagring av

spannmål, över vilka medlemmen, på sätt i 8 § sägs, skall anses förfoga,

hlivit helagda med spannmål av svenskt vete eller svensk råg, därav minst

så stor myckenhet, som motsvarar hälften av sagda lagringsutrymmen, skall

vara av den skörd, inköpet avsett;

8 §.

Sedan — — — påkallas.

Statens spannmålsnämnd eller medlem, som är missnöjd med styrelsens

därutinnan fattade beslut, äger att inom två veckor efter beslutets delgivning

hänskjuta frågan till avgörande av skiljenämnd, varom i 22 § förmäles,

vid äventyr att eljest hava förlorat sin rätt till talan mot samma

beslut.

Inträdande — — — göres.

9 $.

Det åligger--— erforderlig.

Medlemmen — — — medlemmen.

För befattning med sådan spannmål, som medlem lagrar för föreningens

räkning enligt 7 §a) och b), äger medlemmen av föreningen erhålla ersättning

dels för lagring, skötsel och försäkring med J/s öre samt, örn till följd av sådan

lagring medlemmens sammanlagda inneliggande förråd av svenskt vete och

svensk råg uppgår till större myckenhet än som motsvarar hälften av medlemmens

enligt 8 § fastställda lagringsutrymmen, för den överskjutande

spannmålsmängden ytterligare 1/a öre, allt för dag per 100 kilogram, dels

ock för utlastning, där sådan sker, 30 öre per 100 kilogram.

Därest---utgå.

15 §.

Mom. 1. Styrelsen består av nio ledamöter med samma antal suppleanter.

Kungl. Majit äger för ett år i sänder utse ordförande och ytterligare tre

ledamöter jämte suppleanter för dem. övriga ledamöter och suppleanter

väljas på föreningssammanträde, likaledes för ett år i sänder.

Mom. 2. Vid bestämmande av gottgörelse enligt föreningens avtal med

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. May.ts proposition nr 257.

staten, skall, om tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna av styrelsen

förena sig örn samma mening, denna gälla såsom styrelsens beslut,

under förutsättning att beloppet ej bestämmes högre än till fem kronor för

100 kilogram spannmål. För fastställande av högre gottgörelsebelopp fordras,

att sex styrelseledamöter äro ense om beslutet och att detsamma godkännes

av Kungl. Maj:t.

I frågor, som röra inköp av spannmål, med undantag för överenskommelse

örn kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor, varom förmäles i

4 § mom. 3 i avtalet med staten, ävensom i frågor, som röra försäljning

av spannmål eller ställande av säkerhet enligt 9 § första stycket, äga de

av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna allena besluta; dock må i besluten

föregående överläggningar, såvitt angår inköp och ställande av säkerhet

som nyss nämnts, jämväl övriga ledamöter deltaga. Vid omröstningen

bland de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna skall den mening gälla,

varom tre av dem förena sig eller, där sådan majoritet ej ernås, den mening

som biträdes av ordföranden och ytterligare en ledamot.

17 %.

Eäkenskapsavslutning skall äga rum den 31 december varje år.

Bokslut — — — revisorn.

19 $.

Ordinarie föreningssammanträde hålles varje år i Stockholm före april

månads utgång.

Å dylikt — — — revisorer och suppleanter för dem.

22 %.

Frågan örn skadestånd och vite enligt 7 § j) i dessa stadgar samt tvister

i övrigt mellan föreningen och föreningsmedlem eller mellan föreningen

och styrelsen eller ledamot därav skola avgöras enligt gällande lag örn

skiljemän. Skiljemännen —--sägs.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 257.

117

Bilaga.

Kontrakt

mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

sådant detsamma lyder enligt överenskommelser den 24 april 1931,

den 20 maj 1932 och den 27 maj 1933.x]

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., i det

följande benämnd föreningen, är, i anslutning till föreningens vid detta

kontrakt fogade stadgar, följande överenskommelse träffad.

1 i

Staten tillförsäkrar föreningen för nedan i 13 § omförmälda tid, att

annan än föreningen ej skall äga laglig rätt att, utan föreningens medgivande,

till riket införa vete eller råg eller spannmålsblandning, vari vete

eller råg ingår, eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller gryn av vete.

Den föreningen sålunda tillerkända rätten skall icke utesluta rätt för

annan att utan föreningens medgivande företaga transitering, returförtullning

eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager av varor,

som ovan nämnts, eller att införa varorna i egentlig gränstrafik eller under

sådana förhållanden, att tullfrihet åtnjutes enligt annan å varorna

tillämplig bestämmelse i 5 § i tulltaxeförordningen än den under s) upptagna

eller enligt 6 eller 8 §§ i samma förordning. Ej heller skall föreningens

medgivande vara erforderligt för uttagning från provianteringsfrilager

annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven ordning;

i stället skall sådant medgivande ankomma på Kungl. Maj:t.

2 §.

Föreningen förhinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas, varje

år, detta kontrakt gäller, under tiden från och med den 1 juni till och med

den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och

råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig samt, vid normal

skötsel, lagringsduglig beskaffenhet, och som hembjudes föreningen

före den 1 juni det år, inköpet skall äga rum.

Leveransterminen för sålunda inköpt spannmål bestämmes av föreningens

styrelse, därvid dock skall iakttagas, att sagda termin icke utan säljarens

samtycke får bestämmas kortare än till 14 dagar från dagen för

inköpet, samt att leveransen skall äga rum senast den 31 juli det år, inköpet

sker. Där de till föreningen anslutna kvarnarnas lagerutrymmen,

med hänsyn till vad 7 § a) och 8 § i föreningens stadgar innehålla rörande

medlemmarnas skyldighet att mottaga och lagra föreningens spannmål,

ej förslå till spannmålens mottagande och förvarande under ändamålsenlig

skötsel inom den sålunda bestämda tiden, äger föreningens styrelse

i erforderlig mån förlänga leveranstiden.

De partier spannmål, föreningen enligt det ovan sagda är skyldig inköpa,

skola levereras till uppsamlingsställen, som av föreningens styrelse

anvisas. Föreningen skall söka fördela leveranserna så rättvist som möj- 1

1 Lydelsen av 1 § andra stycket godkänd av Kungl. Maj:t den 15 januari 1932.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ligt samt med hänsyn till att fraktkostnaderna i görligaste mån inskränkas.

Vid fördelningen skall gälla, att leverantör är berättigad att få fullgöra

leveransen inom det av följande elva områden, som ur fraktsynpunkt

är för honom gynnsammast, nämligen: 1) Stockholms stad och län, 2)

Östergötlands län, 3) Kalmar län, 4) Gotlands län, 5) Blekinge län, 6) Kristianstads

och Malmöhus län, 7) Hallands län, 8) Göteborgs och Bohus län,

9) Skaraborgs län, 10) Örebro län samt 11) Västmanlands län. Föreningen

äger dock kräva leveransens fullgörande varhelst föreningen så önskar,

därest föreningen gäldar den härav föranledda merfrakten, därvid såsom

mer frakt skall räknas den ökning i transportkostnaden, som uppkommer

vid fortsatt transport i hela fartyg, pråmar eller järnvägsvagnar från

den inom vederbörande uppsamlingsområde belägna hamnplats eller

gräns järnvägsstation, över vilken varan på billigaste sätt kan fraktas till

bestämmelseorten.

3 §.

Det åligger föreningen att, då statens spannmålsnämnd sa påfordrar,

efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni det år, detta kontrakt upphör

att gälla, även under andra tider än de i 2 § omförmälda vidtaga inköp

av svenskt vete och svensk råg av den i sagda paragraf angivna beskaffenhet,

örn och i den mån de till föreningen anslutna kvarnarna enligt

7 § b) av föreningens stadgar äro skyldiga att mottaga och lagra sålunda

inköpt spannmål eller andra lagringsutrymmen stå till förfogande.

4 §.

Mom. 1. Vid föreningens inköp under tiden 1 juni—31 juli skall för

fullgod (torr, frisk och oskadad) svensk spannmål med en kvalitetsvikt av

77 kilogram per hektoliter (129 holländska skålpund) för vete och 72.2

kilogram per hektoliter (121 holländska skålpund) för råg betalas fritt

anvisat uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Majit

för vete respektive råg av nämnda kvaliteter filmer skäligt bestämma.

Till ovan angivna pris skall göras ett tillägg av ett öre för varje fulla

100 kilogram för var dag, leveransen i enlighet med köpeavtalet äger rum

senare än den 1 juni.

Mom. 2. Efter förslag av statens spannmålsnämnd äger Kungl. Majit förordna,

att utöver det enligt mom. 1 bestämda pris vid leverans till kustkvarn

eller till annat uppsamlingsställe å ort, där kvarn, som av spannmålsnämnden

förklarats hänförlig till kustkvarn, finnes, skall betalas ytterligare

ett belopp, ej överstigande 50 öre för 100 kilogram.

Innan spannmålsnämnden framlägger förslag i sådant hänseende, skall

nämnden hava berett ledamöter i föreningen, företrädande såväl kust- som

inlandskvarnar, tillfälle att uttala sig i frågan.

Till grund för dylikt förslag skall ligga en undersökning angående

spannmålens kvantitet och kvalitet, varav den antagliga genomsnittliga

inmalningsprocenten för ifrågavarande spannmålsslag under konsumtionsåret

låter sig beräknas, och förutsättes för att förslag skall kunna av

spannmålsnämnden framställas, beträffande vete, att sagda procent ej överstiger

70, och, beträffande råg, att procenten ej överstiger 60.

Mom. 3. Beträffande villkoren i övrigt samt prisbestämningen för andra

hektolitervikter än de ovan angivna skola de grunder iakttagas, vilka

finnas angivna i särskilda mellan statens spannmålsnämnd och föreningens

styrelse överenskomna bestämmelser och prisregleringsskalor.

Mom. i. Från de i mom. 1, 2 och 3 stadgade pris skall avdrag ske med

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. May.ts proposition nr 257.

50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den levererade myckenheten

med mer än 10 procent understiger den salubjudna, där ej underlåtenheten

kan anses ursäktlig. .... . ... .

Mom. 5. Vid inköp enligt 3 § skola de i mom. 3 omformalda bestämmelser

och prisregleringsskalor tillämpas. .

Mom. 6. Uppkommer tvist huruvida kvarn är att .hänföra till lnlandskvarn

eller kustkvarn eller huruvida annat uppsamlingsställe är att likställa

med inlandskvarn eller kustkvarn, äger statens spannmålsnämnd

härutinnan besluta.

5 §.

Föreningen må ej vägra att för annan införa eller att i för varje fall

angiven myckenhet låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn av

vete föreningens styrelse likväl obetaget att, örn statens spannmålsnämnd

därtill lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import, i den mån den kan

antagas ske i spekulativt syfte. ,,

Föreningen må ej för egen räkning driva handel med utländsk spannmål

eller därav framställt mjöl eller gryn.

6 $.

Föreningens verksamhet skall bedrivas på ett lojalt sätt och så att icke

enskilt intresse obehörigen gynnas.

Angående föreningsmedlems skyldighet att tillämpa normal iormalningslön

skall gälla vad 7 § g) av föreningens stadgar härom innehåller.

7 i

Föreningens försäljning av svenskt vete och svensk råg, inköpt på

grund av stadgandet i 2 § eller i annan ordning, må icke ske till pris,

understigande det vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.

Marknadspriset för gammal skörd skall därvid under juni, juli och

augusti månader, intill dess ny skörd kommer i marknaden, anses utgöra

minst det pris, som föreningen jämlikt 4 § skulle haft att erlägga vid

inköp av samma spannmål för leverans vid den tid, föreningens leverans

enligt försäljningsavtalet sker. o

Vid försäljning av spannmål av gammal skörd, sedan spannmål av ny

skörd kommit i marknaden, skall föreningen beakta det mervärde, som

den gamla spannmålen kan hava i förhållande till spannmål av den nya

skörden.

Statens spannmålsnämnd äger utöva kontroll över. att ovanberörda

pris icke underskrides. Finner nämnden, att det pris, föreningen vid

försäljningen betingat sig, är väsentligt lägre än det pris, som enligt det

ovan sagda bort erläggas, skall föreningen efter anmodan av nämnden

utkräva prisskillnaden av köparen. Anmodan från nämnden skall i t> fall

vara föreningen tillhandakommen senast fjorton dagar efter det nämnden

erhållit meddelande örn det pris, föreningen betingat sig. Uppstår i anledning

av nämndens anmodan tvist med köparen rörande prisets storlek, skall

sådan tvist avgöras av Sveriges skiljenämnd för spannmåls- och loder
ämneshandeln.

...

Föreningen skall vid sin försäljning göra de förbehåll, som erfordras

med hänsyn till ovan upptagna bestämmelser.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Majlis proposition nr 257.

8 $.

Till täckande av sina kostnader samt förluster vid utövandet av sin

verksamhet äger föreningen för de myckenheter vete och råg, spannmålsblandningar,

vari vete eller råg ingår, vetemjöl, rågmjöl och gryn av vete,

vilka införas till riket, av vederbörande importör uppbära gottgörelse, varom

nedan stadgas.

Beloppet av sagda gottgörelse per 100 kilogram spannmål bestämmes

av föreningens styrelse, därvid bör eftersträvas dels att såvitt möjligt

vinst vid kontraktstidens utgång icke kvarstår, dels ock att den tid, under

vilken föreningen jämlikt 14 § första stycket äger fortfara med utövandet

av importrätten, icke över hövan förlänges.

Beträffande vete skall gälla, att örn de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna

av styrelsen äro eniga rörande storleken av berörda belopp och

beloppet av dem icke bestämmes högre än som motsvarar 20 procent av

det i Stockholm vid tiden för gottgörelsens bestämmande gällande marknadspriset

å svenskt vete av normalkvalitet, nämnda ledamöters beslut

skall tillämpas. För fastställande av högre belopp i fråga örn vete fordras,

att minst sex ledamöter äro örn beslutet ense, och att detsamma godkännes

av Kungl. Majit.

För fastställande av storleken av sagda gottgörelse för råg erfordras, att

minst sex ledamöter äro ense örn beslutet.

Gottgörelse, varom i denna paragraf stadgas, skall bestämmas för en tid

av minst två månader i sänder. Förändring i gottgörelsens belopp skall,

när fråga är örn sänkning av detsamma, tillkännagivas minst 14 dagar

innan beslutet skall tillämpas.

Vid gottgörelsens uttagande beträffande mjöl skall gälla, att mot 100

kilogram finsiktat mjöl och gryn svara 160 kilogram spannmål samt mot

100 kilogram sammalet mjöl 100 kilogram spannmål. I fråga örn spannmålsblandning

skall gottgörelsen beräknas efter den myckenhet vete och

råg, som ingår i blandningen.

9 §.

Den, som till riket infört vete, råg eller spannmålsblandning, vari vete

eller råg ingår, eller vetemjöl, rågmjöl eller gryn av vete och visar, att

han ur riket utfört samma spannmål, mjöl eller gryn, äger rätt att av

föreningen återbekomma den gottgörelse han för samma varor erlagt och

icke redan vid sänkning av gottgörelsens belopp erhållit åter.

Likaledes äger den, som till riket infört förutnämnda varuslag, rätt att,

örn han visar, att han ur riket utfört av de införda produkterna framställt

mjöl eller gryn eller spis- eller knäckebröd, återfå den gottgörelse, han erlagt

till föreningen för motsvarande myckenheter spannmål eller mjöl, och

som han icke vid sänkning av gottgörelsens belopp erhållit åter.

I anledning av bestämmelserna i denna paragraf erforderliga tillämpningsföreskrifter

fastställas av statens spannmålsnämnd efter förslag av

föreningens styrelse.

10 $.

Föreningen skall samarbeta med statens spannmålsnämnd, som skall

äga tillgång till alla föreningen tillhörande handlingar och räkenskaper.

Det åligger föreningen att, vid anfordran, till statens spannmålsnämnd

lämna de uppgifter, nämnden finner erforderliga. 11

11 $.

Föreningens åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning

att statsmakterna under avtalstiden icke vidtaga åtgärder, som väsent
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ligen rubba de förhållanden, under vilka kvarnindustrien nu arbetar, och

att vid tillämpning av förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) iakttages,

att inmalningsprocenten icke i något fall bestämmes högre än att framställning

kan i erforderlig omfattning ske av olika kvaliteter mjöl av god

bakningsduglighet.

Föreningsmedlemmarna berättigas att vid förmälning vid egna kvarnar

under den i 13 § omförmälda tid tillämpa en inmalnings- och minimiprocent

för vete, som understiger de jämlikt 2 § i nämnda förordning fastställda

eller medgivna lägsta motsvarande procentsatserna med 10 enheter,

därvid dock icke avses sådan dispensvis vid enstaka tillfällen för begränsad

kvantitet medgiven inmalnings- eller minimiprocent, som åsyftar

förmälning för särskilt ändamål, liggande utom ramen för den vanliga

mjölhandeln.

Föreningsmedlemmarna tillförsäkras vidare, att under nämnda tid stadgandet

i berörda förordnings 4 § beträffande »svenskt vete, som förmales

tillsammans med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren

blandas med mjöl av annan brödsäd,» ej skall äga tillämpning

beträffande dem.

12 §.

Skulle föreningen underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt detta

kontrakt, äger staten ombesörja, att vad som underlåtits utföres eller rättas

samt, där underlåtenheten är av väsentlig beskaffenhet, inträda i föreningens

rättigheter enligt kontraktet; och är föreningen, därest underlåtenheten

varit en följd av omständigheter, som föreningen skäligen bort

avvända, skyldig såväl att bära de kostnader, vilka härigenom åsamkats

staten, som även att till staten utgiva ersättning för av underlåtenheten

orsakad skada.

Skulle staten underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt kontraktet,

och uppkommer därigenom skada för föreningen eller någon dess medlem,

må den, som skadan lidit, mot staten föra den ersättningstalan, vartill

han kan äga fog.

13 §.

Detta kontrakt gäller för tiden till och med den 31 december 1934.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1934 icke förslå till

återgäldande av medlemmarnas insatser i föreningen jämte ogulden utdelning,

skall föreningen fortfarande för tiden intill dess så kan ske, på de i

5 §, 6 § första stycket, 8, 9 och 12 §§ av detta kontrakt stadgade villkor

äga åtnjuta den i 1 § av kontraktet omförmälda ensamrätt till införsel av

spannmål, mjöl och gryn.

De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna av föreningens styrelse skola

hos Kungl. Maj-t göra anmälan örn den tidpunkt, då utövandet av omförmälda

ensamrätt enligt deras uppfattning med hänsyn till berörda förhållanden

må kunna upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt

efter den 31 december 1934, efter tillsägelse därom minst två månader

förut, föreningens importrätt skall upphöra. Staten skall därvid övertaga

föreningens möjligen kvarstående förlust och dess ekonomiska förpliktelser

och föreningen, där ej annat avtalas, upphöra med sin verksamhet

och träda i likvidation. Har föreningen obehörigen gynnat enskild medlem

eller eljest uppenbart åsidosatt föreningens intressen, och har därigenom

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

förlust för föreningen uppkommit, skall vid övertagandet, varom ovan sägs,

sådan förlust bäras av föreningen. Uppkommen tvist härom skall avgöras

av domstol.

Oberoende av föreningens ekonomiska ställning äger jämväl föreningens

styrelse besluta, att, efter anmälan till Kungl. Maj:t minst två månader

förut, sagda rätt skall upphöra från och med den 1 april 1935 eller den

senare tidpunkt, styrelsen bestämmer. Vad ovan sägs örn statens övertagande

av föreningens förlust och ekonomiska förpliktelser samt föreningens

trädande i likvidation skall även för sådant fall gälla.

15 §.

Skulle tvist uppstå mellan staten och föreningen rörande rätta tolkningen

eller tillämpningen av de i denna överenskommelse intagna bestämmelser,

skall, med undantag, varom i 14 § förmäles, dylik tvist avgöras

enligt gällande lag örn skiljemän, med iakttagande dock av att ledamöterna

skola vara fem, av vilka vardera parten utser två samt de sålunda

utsedda tillkalla den femte, samt att ordföranden skall hava såsom

ordinarie ledamot tjänstgjort i svensk överrätt.

Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Maj:t bestämmer,

dock senast den 1 juni 1933.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

123

Bilaga.

Stadgar

försvenska

spannmålsföreningen u. p. a.1

1 §.

Föremålet för föreningens verksamhet är att efter avtal med svenska

staten rörande importen av vete och råg m. m. driva handel med spannmål

och idka annan därmed förenlig verksamhet.

2 §.

Föreningens firma är Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

3 %.

Styrelsen skall hava sitt säte i Stockholm.

4 §.

Varje enskild eller juridisk person, som driver handelskvarn, äger under

maj månad varje år vinna inträde i föreningen, därest ansökan örn

medlemskap gjorts före den 1 i samma månad; styrelsen obetaget att,

örn särskilda skäl därtill anses föreligga, jämväl å annan tid än nu sagts

medgiva inträde.

överlåter medlem sin kvarnrörelse eller del därav å annan, äger denne

ingå i föreningen, därest han sist inom en månad efter överlåtelsen

gör ansökan därom.

5 §.

Varje medlem skall i föreningen deltaga med en insats av ettusen

kronor för värjo påbörjade femtio ton vete och varje påbörjade femtio

ton råg av medelförmalningen för år räknat av dessa spannmålsslag,

var för sig, under tiden 1 januari 1928—31 december 1930 vid den kvarn

eller de kvarnar, medlemmen äger. Medlem må icke deltaga i föreningen

med mer än det antal insatser, som sålunda belöper å honom. Insatsernas

antal fastställes efter dessa grunder av styrelsen.

Har vid viss kvarn rörelsen icke börjat förrän efter den 1 januari 1928

eller kan delaktigheten av annan anledning för viss medlem icke avgöras

enligt nyssnämnda beräkningsgrund, eller åtnöjes icke medlem med styrelsens

beslut och anmäler han hos styrelsen missnöje däremot inom två

veckor efter delfående^ äger statens spannmålsnämnd med ledning av

uppgifter rörande kvarnens förmälning och efter styrelsens hörande bestämma

det antal insatser, med vilket medlemmen skall deltaga i föreningen.

Därest storleken av medlems årsförmalning ändras, så att den väsentligt

över- eller understiger den medelförmalning, efter vilken antalet insatser

för medlemmen fastställts, ager statens spannmålsnämnd, efter

1 Med ändringar enligt föreningens av Kungl. Maj:t den 15 januari och den 20 maj 1932 samt

den 2 juni 1933 godkända beslut.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Majda proposition nr 257.

styrelsens eller medlems hemställan, besluta, att sagda antal skall ökas

eller minskas.

Insats skall erläggas, en tjugondedel kontant och återstoden genom

avlämnande till föreningen av en av medlemmen till innehavaren utfärdad

skuldförbindelse, ställd att betalas tre månader efter uppsägning.

Erläggandet skei- vid inträdet efter det antal insatser, för vilket medlemmen

anmält sig. Fastställes antalet insatser av styrelsen eller nämnden

annorlunda, skall felande insats omedelbart därefter erläggas.

6 %.

Medlems uppsägning till utträde ur föreningen får ej ske förrän ett år

efter inträdet.

Upphör medlem att idka kvarnrörelse, medför detta hans avgång ur

föreningen.

Överlåter medlem utan styrelsens medgivande honom tillhörig kvarn

å annan, skall han, även efter avgången, för tid styrelsen bestämmer,

dock högst till den räkenskapsavslutning, som infaller näst efter ett år

och sex månader från inträdet, svara för fullgörandet av honom enligt

dessa stadgar åliggande skyldigheter som örn han fortfarande vore medlem

av föreningen och ägare till samma kvarn.

Finnes uppenbart, att medlem icke förmår fullgöra sina åtaganden och

förbindelser mot föreningen, åsidosätter han i väsenlig mån sina skyldigheter

enligt dessa stadgar, eller har han lämnat väsentligen oriktiga

uppgifter för fastställandet av antalet insatser eller bedömandet av hans

skyldigheter, må han av styrelsen ur föreningen uteslutas.

Uteslutes medlem ur föreningen, skall avgången anses äga rum vid tidpunkt,

som föreningens styrelse bestämmer.

Avgång ur föreningen i annat fall skall anses äga rum vid den tid för

räkenskapsavslutning, som infaller näst efter sex månader, sedan omständighet

inträffat, som föranlett avgången.

Avgången medlem äger ej, därest icke styrelsen för särskilt fall annorlunda

beslutar, återfå sin insats förrän tidigast ett år efter avgången.

Medlem, vilkens insatser nedsatts jämlikt 5 § tredje stycket, äger återbekomma

mellanskillnaden å tid och under villkor i övrigt, som gälla för

återfående av insats vid utträde efter uppsägning ur föreningen.

7 §.

Medlem åligger:

a) att, intill dess två tredjedelar av de utrymmen för lagring, varöver

medlemmen, på sätt i 8 § sägs, skall anses förfoga, blivit belagda med

svensk spannmål av vete och råg, varje år för föreningens räkning mottaga,

lagra och vårda den svenska spannmål, föreningen jämlikt ovannämnda

avtal med staten inköpt under juni och juli månader samma år;

_b) att, intill hälften av medlemm ens omförmälda lagringsutrymmen

blivit belagda med svensk spannmål av vete och råg, för föreningens

räkning mottaga, lagra och vårda av föreningen jämlikt förenämnda avtal

efter anmodan av statens spannmalsnämnd under annan tid än juni

och juli månader inköpt sådan spannmål;

c) att, med den i 10 § omförmälda inskränkning, varje år under tiden

1 september—31 december av den jämlikt avtalet med staten inköpta

spannmål, som föreningen äger den 1 närmast föregående augusti, av

föreningen köpa, av vete och råg var för sig så stor myckenhet fullgod

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(torr, frisk oell oskadad) kvarnduglig vara, som vid spannmålens fördelning

å samtliga medlemmar i förhållande till deras insatser, särskilt

för vete och särskilt för råg, belöper å vederbörande medlem, därvid medlemmen

i första hand skall, där det rättvisligen kan begäras, köpa av

den spannmål, som lagrats hos honom; och äger föreningen påfordra, att

medlemmen av den myckenhet av varje särskilt spannmålsslag, som det

sålunda åligger honom att inköpa, tillhandla!- sig, under september hälften,

under oktober en tredjedel och under november en sjättedel, med iakttagande

likväl härvid att medlemmen icke av någotdera spannmålsslaget

är pliktig att köpa större mängd än att den, ökad med den myckenhet

svensk spannmål av samma slag och gammal skörd, medlemmen därförutan

äger vid respektive månads början, uppgår till, för september 45

procent, för oktober 35 procent och för november 25 procent av allt det

svenska vete respektive all den svenska råg, medlemmen under samma

månad förmaler;

d) att vid inköp från föreningen betala gällande marknadspris i enlighet

med vad därom i omförmälda avtal med staten bestämmes samt

underkasta sig vad samma avtal stadgar örn jämkning i sålunda erlagt

pris; skolande vid tvist örn prisets storlek sådan tvist avgöras av Sveriges

skiljenämnd för spannmåls- och foderämneshandeln;

e) att icke utan medgivande av föreningens styrelse använda utländskt

vete eller utländsk råg annat än för egen förmälning på sedvanligt sätt

till människoföda i medlems kvarn;

f) att för de myckenheter utländskt vete och utländsk råg samt spannmålsblandningar,

vari vete eller råg ingår, vilka inkommit till riket

före den 1 september 1931 och medlemmen sistnämnda dag äger eller därefter

under den tid, föreningens importrätt enligt avtalet med staten är

gällande, förvärvar, till föreningen under villkor och förutsättningar, som

i sagda avtal stadgas, utgiva gottgörelse med belopp, som där sägs, örn

och i den män sådan gottgörelse icke förut utgått till föreningen för samma

spannmål, så ock att för de myckenheter utländskt vete och utländsk

råg samt spannmålsblandningar, vari utländskt vete eller utländsk råg

ingår, vilka medlemmen äger, då förhöjning inträder i gottgörelsens

belopp, till föreningen utgiva gottgörelse i den mån dylik, beräknad efter

det sålunda förhöjda beloppet, icke förut utgått tili föreningen för samma

spannmål;

g) att för vetemjöl, rågmjöl och gryn av vete, som framställts vid medlemmens

kvarn eller kvarnar, icke betinga sig högre pris än som bereder

normal förmalningslön, därvid som grund för beräkningen skall tillämpas

den genomsnittliga förmalningslönen i riket för motsvarande kvaliteter under

de fem senaste åren före den 1 januari 1931, ägande statens spannmålsnämnd

att utöva tillsyn uti ifrågavarande hänseende;

li) att till föreningens styrelse lämna uppgifter dels vid inträdet och

dels sedermera, då det av styrelsen begäres, i do hänseenden, efter vilka

medlems insatser och hans skyldigheter enligt dessa stadgar bestämmas;

i) att medgiva statens spannmålsnämnd att i den ordning, som stadgas

i kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 juni

1930 (nr 249) örn användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning

av mjöl m. m., inhämta de uppgifter, som erfordras för kontroll av

efterlevnaden av dessa stadgar och föreningens avtal med svenska staten;

samt

j) att, diirest medlem uraktlåter att fullgöra sin förpliktelser enligt dessa

stadgar eller lämnar oriktig uppgift i de under h) och i) avsedda hänseen
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

den eller eljest vidtager åtgärder, som skulle kunna föranleda förlust för

föreningen, förutom skadestånd, för var gång dylik förseelse begås till föreningen

gälda vite från och med 100 till och med 50,000 kronor ävensom

att, örn medlem ej fullgör honom enligt i) åliggande uppgiftsskyldighet

inom av statens spannmålsnämnd förelagd tid, till föreningen utgiva vite

med belopp, som spannmålsnämnden för sådan försummelse föreskriver,

dock högst 50 kronor för varje dag, som infaller efter utgången av sagda

tid, till dess skyldigheten fullgjorts.

8 §.

Sedan medlem inträtt i föreningen, skall styrelsen så snart ske kan,

efter medlemmens hörande, fastställa storleken av de utrymmen för lagring

av spannmål under erforderlig skötsel, över vilka medlemmen vid

avgörandet av hans skyldighet enligt dessa stadgar skall anses förfoga,

styrelsen obetaget att därefter med hänsyn till inträffande förändring i

medlems lagerutrymme besluta de jämkningar, som härav påkallas.

Statens spannmålsnämnd eller medlem, som är missnöjd med styrelsens

härutinnan fattade beslut, äger inom två veckor efter det beslutet delgivits

hänskjuta frågan till avgörande av Sveriges skiljenämnd för spannmålsoch

foderämneshandeln vid äventyr att eljest hava förlorat sin rätt till

talan mot samma beslut.

Inträdande medlem äger icke påkalla ändring av beslut i ovannämnda

hänseende, som meddelats innan hans ansökan örn inträde i föreningen

göres.

9 §.

Det åligger medlem att ägna den spannmål, som medlemmen för föreningens

räkning mottagit, ändamålsenlig och erforderlig skötsel samt ställa

sig till noggrann efterrättelse de särskilda föreskrifter härutinnan ävensom

med avseende å spannmålens emottagning, lagring och utlastning, styrelsen

meddelar. För spannmål, som nyss nämnts, skall medlemmen ställa

den säkerhet, styrelsen finner erforderlig.

Medlemmen svarar för kvantitetsvikten av sålunda emottagen spannmål

med avdrag av O.oi procent för varje dag. Förbättring eller försämring av

kvaliteten under lagringstiden i enlighet med de i avtalet med staten omförmälda

prisregleringsskalor med tillhörande bestämmelser tillgodokommer,

respektive håres av medlemmen.

För befattningen med sådan spannmål, som medlem lagrar för föreningens

räkning enligt 7 § a) och b), äger medlemmen av föreningen erhålla

ersättning med, för lagring, skötsel och försäkring V3 öre för dag per

100 kilogram spannmål, med undantag beträffande spannmål, som medlemmen

inköper under tiden 1 september—31 december, samt för utlastning,

där sådan sker, 30 öre per 100 kilogram.

Därest spannmålen av särskild anledning fordrar särskild skötsel, eller

örn annan under vanliga förhållanden ej uppkommande kostnad uppstår,

må skälig ersättning härför utgå.

10 §.

Vid beräknande av den myckenhet spannmål, medlem enligt stadgandet

i 7 § c) är skyldig inköpa av föreningen, äger medlem tillgodoräkna sig

eget inneliggande lager av svenskt vete, respektive svensk råg den 31 juli

det år, inköpet skall ske.

Styrelsen är berättigad att med hänsyn till svårighet för viss medlem

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

att bereda erforderliga lagerutrymmen medgiva den jämkning i berörda

skyldighet, som härav föranledes. När två eller flera medlemmar äro

ense örn annan fördelning av inköpsskyldigheten sinsemellan än den, varom

i nämnda stadgande förmäles, och sådan fördelning kan äga rum utan

förfång för någon av övriga medlemmar, äga de påkalla jämkning i berörda

skyldighet i enlighet därmed.

11 §.

Styrelsen äger utse opartisk person, som skall äga obehindrat tillträde

till arbets- och lagerlokaler vid medlemmarnas kvarnar ävensom att undersöka

medelförmalningen under den tid, som i 5 § sägs.

Styrelsen äger vidare rätt att hos statens spannmålsnämnd inhämta upplysningar

rörande storleken av medlemmarnas inneliggande lager av vete

och råg samt de myckenheter vete och råg, som vid kvarnarna förmalas.

12 §.

Därest medlem på grund av force majeure blir ur stånd att fullgöra honom

enligt dessa stadgar åliggande förpliktelse, utgår ej skadestånd eller

vite enligt 7 § j), ej heller må medlemmen ur föreningen uteslutas, där det

ej måste antagas, att hindret blir av varaktig beskaffenhet.

13 §.

Morn. 1. Medlem, som uppfyller sina förpliktelser mot föreningen, äger

att genom föreningen införa vete och råg till riket samt att i för varje fall

angiven myckenhet få på sig överlåten rätt till införsel av sådan spannmål.

Därest den för import angivna myckenheten står i uppenbart missförhållande

till medlemmens förmälning, äger styrelsen begränsa nämnda myckenhet.

Då sänkning inträder i den i 8 § i avtalet med svenska staten omförmälda

gottgörelsens belopp, åligger det föreningen att i förhållande till de

myckenheter utländskt vete och utländsk råg samt spannmålsblandningar,

vari utländskt vete eller utländsk råg ingår, vilka medlemmen på sätt, föreningen

bestämmer, styrker sig äga vid tiden för sänkningens inträdande,

till medlemmen i den mån, medlemmen guldit gottgörelse för nämnda spannmål

efter det högre beloppet, återbetala gottgörelse, beräknad efter skillnaden

mellan det högre och det sänkta beloppet.

Menn. 2. Medlem är berättigad att till pris, som i 7 § d) sägs, under loppet

av varje tidsperiod av fjorton dagar av föreningen köpa intill hälften

av föreningens vid periodens början hos medlemmen inneliggande lager av

vete och råg, var för sig. Avtal cm köp av större myckenheter hos medlemmen

lagrad spannmål än nu nämnts, äger icke giltighet utan godkännande

av statens spannmålsnämnd.

Utan hinder av att därigenom den spannmålsmängd överskrides, som

medlem enligt vad ovan stadgats är berättigad att under viss tidsperiod

inköpa, skall medlemmen äga rätt att, till pris, som nyss sagts, köpa den hos

honom lagrade spannmål, som han enligt 7 § c) är pliktig köpa.

Spannmål, som viss medlem enligt vad ovan sägs är berättigad köpa,

skall hembjudas medlemmen, innan försäljning därav sker till annan.

14 §.

Av föreningens årsvinst skall, sedan avdrag skott för täckande av möjligen

förefintlig brist från föregående år samt minst en procent avsatts till

reservfond, utdelning till medlemmarna å deras kontanta insatsbelopp äga

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

rum efter fem procent örn året. Har sådan utdelning under något år ej ägt

rum, skall densamma utgå av följande års vinst.

15 §.

Moni. 1. Styrelsen består av åtta ledamöter med samma antal suppleanter.

Kungl. Majit äger för ett år i sänder utse ordförande oell två ytterligare

ledamöter av styrelsen jämte suppleanter för dem. Övriga ledamöter och

suppleanter väljas på ordinarie föreningssammanträde, likaledes för ett år i

sänder. Därest Kungl. Maj :t icke begagnar sig av sin angivna befogenhet,

skola årligen för tiden intill dess så sker även de ledamöter och suppleanter,

Kungl. Majit äger utse, väljas å ordinarie föreningssammanträde.

Mom. 2. Beträffande beslut inom styrelsen skall följande iakttagas i

Vid fastställandet av den gottgörelse för vete, som omförmäles i 8 § i

det mellan staten och föreningen upprättade avtal, skall såsom styrelsens

beslut gälla den mening, som uttalas av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna,

därest dessa äro eniga örn beloppets storlek, och beloppet av dem

icke bestämmes högre än som motsvarar 20 procent av det i Stockholm

vid tiden för gottgörelsens bestämmande gällande marknadspriset å svenskt

vete av normalkvalitet.

För fastställande av högre belopp ifråga örn vete erfordras, att minst sex

ledamöter äro örn beslutet ense, och att detsamma godkännes av Kungl.

Majit.

För fastställande av storleken av sagda gottgörelse för råg erfordras, att

minst sex ledamöter äro ense örn beslutet.

Vid bestämmande av priser vid försäljning av föreningen tillhörig spannmål,

skall örn minst två av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna

förena sig örn samma mening denna mening gälla såsom styrelsens beslut.

16 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper

skola finnas två revisorer och två suppleanter för dem. En revisor och

suppleant för honom utses av Kungl. Majit för ett år i sänder. Den andre

revisorn och suppleanten väljas å ordinarie föreningssammanträde likaledes

för ett år i sänder. Begagnar Kungl. Majit sig icke av sin rätt att

utse revisor och suppleant, skola jämväl dessa årligen väljas å ordinarie

föreningssammanträde för tiden intill dess Kungl. Majit använder sig av

sagda rätt.

17 §.

Eäkenskapsavslutning skall äga rum den 31 augusti varje år.

Bokslut skall därjämte göras för varje månad, så snart så påkallas av

den av Kungl. Majit utsedde revisorn.

18 §.

Medlem äger å föreningssammanträde en röst för varje av honom gulden

insats.

19 §.

Ordinarie föreningssammanträde hålles varje år i Stockholm före december

månads utgång.

Å dylikt sammanträde skola, förutom i behörig ordning dit hänskjutna

frågor, förekomma följande ärenden i

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

1) Val av ordförande.

2) Fastställande av röstlängd.

3) Val av justeringsmän.

4) Föredragning av styrelse- oell revisionsberättelse jämte vinst- och

förlusträkning samt balansräkning.

5) Fastställande av balansräkning.

6) Frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen.

7) Fastställande av arvoden till styrelseledamöter och revisorer.

8) Val av styrelseledamöter och suppleanter för dem.

9) Val av revisorer och suppleanter för dem.

20 §.

Kallelse till föreningssammanträde skall ske genom rekommenderat brev

med allmänna posten minst fjorton dagar före ordinarie och minst åtta

dagar före extra sammanträde. På enahanda sätt delgivas andra meddelanden

till medlemmarna.

Skall, enligt vad ovan stadgats, viss tid heräknas från dagen för delgivning,

skall delgivningen anses hava ägt rum å andra dagen efter den,

då meddelandet blivit i rekommenderat brev med posten avsänt till vederbörande

medlem.

21 §.

Vid föreningens upplösning skola behållna tillgångar, sedan en var medlem

återbekommit sin insats jämte ogulden utdelning, tillfalla staten.

22 §.

Frågan örn skadestånd och vite enligt 7 § j) i dessa stadgar samt tvister

i övrigt mellan föreningen och föreningsmedlem eller mellan föreningen

och styrelsen eller ledamot därav skola, där ej i dessa stadgar för

särskilt fall annorlunda bestämts, avgöras enligt gällande lag örn skiljemän.

Skiljemännen skola vara tre av Stockholms handelskammare utsedda

personer, av vilka ordföranden skall hava såsom ordinarie ledamot

tjänstgjort i svensk överrätt.

Jämväl statens spannmålsnämnd äger påkalla utdömande av vite, som

ovan sägs.

23 §.

Ändring av stadgarna må ej ske utan Kungl. Majlis tillstånd.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931.

1 sami

Nr 257.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 257,

Noteringar å vissa viktigare jordbruks
-

Vete

R å

g

Yetekli

svenskt

svenskt ;

Manitoba I j

La Plata

svensk

utländsk

1925—1929

22.66

28.00

24.5 7

20.41

—

14.41

1930 januari

18.61

—

22.2 7

14.8 6

* 14.87

10.7 2

februari

18.07

—

20.2 7

14.08

1 13.31

9.78

mars

17.34

—

19.04

13.15

1

9.38

april

17.63

—

20.03

13.63

1 13.88

10.42

maj

17.44

19.61

13.42

2 11.59

10.81

juni

18.01

19.04

13.36

1 10.89

9.17

juli

19.oo

19.7 8

18.19

I6.00

1 12.44

8.8 7

augusti

lS.oo

19.63

18.4 7

16.oo

1 12.54

9.3 2

september

18.60

17.77

16.76

15.50

1 11.38

9.37

oktober

18,80

16.92

15.09

15.80

1 11.23

8.52

november

19.20

15.98

14.33

16.20

1 11.16

8.48

december

19.60

15.09

13.66

16.60

3 10.92

9.03

1931 januari

19.90

14.67

12.49

16.90

8 11.15

9.49

februari

20.10

15.41

12.73

17.10

—

10.14

mars

20.2 6

14.91

12.54

17.25

—

10.38

april

20.40

15.16

12.64

17.40

—

10.71

maj

20.60

15.01

12.63

17.50

—

10.77

juni

20.50

14.61

12.82

17.50

2 11.82

9.52

juli

20.50

14.18

11.86

17.50

2 11.16

8.59

augusti

20.50

13.87

11.88

17.50

2 10.15

8.54

september

16.90

13.79

11.41

14.6 8

1 11.78

8.31

oktober

16.24

15.31

12.71

15.64

1 13.17

8.70

november

17.17

18.69

15.80

16.03

1 16.03

9.75

december

17.42

18.40

14.64

16.05

2 15.84

10.22

1932 januari

17.80

18.36

14.2 4

16.05

2 14.8 2

10.13

februari

17.38

18.91

14.73

15.95

1 14.94

10.02

mars

17.47

19.07

15.06

16.04

1 16.04

10.61

april

17.95

18.56

15.46

16.18

1 16.88

11.86

maj

18.45

18.03

15.88

16.33

—

11.89

juni

18.65

16.42

15.14

16.65

1 14.80

10.53

juli

18.95

16.38

14.93

16.95

—

9.43

augusti

16.4 7

17.23

15.81

14.73

2 13.28

9.öo

september

16.22

17.07

15.99

14.57

2 13.81

9.50

oktober

16.7 3

16.82

15.59

15.12

2 12.90

9.68

november

16.79

16.08

14.68

15.38

2 12.49

9.59

december

16.46

15.37

13.73

15.26

—

9.35

1933 januari

16.81

3 15.97

13.25

15.30

—

9.81

februari

17.50

* 16.11

12.87

15.84

—

9.40

mars

17.77

8 16.36

12.98

16.24

—

9.22

april

18.20

8 16.42

13.15

16.46

—

9.00

ina]

18.78

3 17.24

14.ll

16.99

—

8.90

juni

19.65

8 17.09

14.24

18.15

—

8.74

juli

19.95

3 18.41

15.67

18.45

—

9.23

augusti

15.02

3 17.57

14.88

14.01

—

9.47

september

15.47

3 16.90

14.4 5

13.99

—

9.29

oktober

15.83

3 16.14

13.57

14.22

—

9.2 1

november

16.20

3 16.21

13.58

14.6 2

1 9.37

9.22

december

16.13

3 16.07

12.46

14.54

—

9.7 4

1934 januari

16.35

15.7 4

12.38

14.71

1 9.55

11.34

februari

17.il

16.04

12.21

15.18

—

11.55

1 Tysk råg. — 2 Rysk råg. — 3 Manitoba nr I Hard. — 4 Från och med den 6 april

10 öre per kg. För att siffrorna skola bliva jämförbara hava därför de ursprungliga note
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257,

131

Bilaga.

produkter (kronor per 100 kilogram.)

H a

v r e

Slak

t d j u r

Smör

Ägg*

svensk,

vit, foder

La Plata

La plata

kor

klass I

svin

75-100 kg

15.4 7

15.8 0

17.14

64

Ilo

305

168.00

1925—1929

10.43

10.67

13.82

56

114

268

156.60

1930 januari

9.84

9.73

12.7 9

57

112

262

141.60

februari

9.49

8.79

12.86

56

ilo

237

109.00

mars

10.07

9.7 3

13.09

57

lil

213

lOO.oo

april

10.24

8.80

12.6 8

58

101

208

102.60

maj

9.91

8.26

12.14

58

103

221

97.00

juni

9.86

8.54

11.88

58

93

244

100.80

juli

10.29

9.7 6

12.78

61

90

232

120.60

augusti

10.49

8.55

12.55

61

83

235

121.50

september

9.71

7.69

10.87

59

77

224

165.20

oktober

8.97

7.34

9.62

58

76

212

210.oo

november

8.87

6.91

9.78

56

70

218

179.20

december

9.27

6.62

8.94

55

64

207

144.60

1931 januari

9.53

6.68

8.76

51

56

230

120.60

februari

9.93

7.08

9.08

50

59

208

110.80

mars

11.36

7.74

9.24

49

62

193

83.00

april

12.3 9

7.84

9.02

49

60

186

80.oo

maj

11.96

7.40

8.39

48

56

186

80.40

juni

11.69

7.55

8.02

49

58

183

86.00

juli

11.41

7.42

7.56

48

63

195

90.60

augusti

9-78

7.91

7.24

47

60

196

119.20

september

9.49

9.88

8.19

45

60

194

140.00

oktober

10.61

11.44

9.75

42

56

204

167.50

november

10.7 2

10.08

9.55

41

51

218

162.00

december

10.95

9.oo

9.20

39

47

180

129.60

1932 januari

10.7 7

9.57

9.0 7

37

48

215

100.60

februari

10.67

10.03

10.15

38

51

179

77.20

mars

10.96

10.5 9

10.44

36

50

182

67.50

april

11.86

10.71

10.6 5

37

54

167

70. oo

maj

11.01

10.29

9.84

37

64

157

70. oo

juni

10.7 7

10.62

9.87

37

67

174

81.50

juli

10.59

10.80

10.26

39

69

170

91.20

augusti

10.28

10.97

10.28

39

73

176

121.50

september

9.79

10.5 2

10.02

37

67

179

136.80

oktober

9.44

9.44

9.90

35

65

217

184.00

november

9.20

8.28

9.58

34

66

197

142.00

december

8.96

8.26

9.29

34

61

161

108. oo

1933 januari

8.79

8.17

9.26

33

60

168

108.60

februari

8.7 8

8.30

9.06

33

61

160

72.50

mars

8.7 2

8.2 1

8.92

33

64

165

55.60

april

8.80

8.79

9.25

32

66

182

62.50

maj

9.35

8.6 9

9.29

33

63

199

55.00

juni

10.68

9.39

9.8 7

34

61

214

57.6 0

juli

10.32

8.62

9.0 7

36

58

225

93.00

augusti

9.89

8.81

8.90

36

54

230

108.00

september

9.97

8.4 2

8.7 2

37

50

230

118.40

oktober

9.99

8.36

8.79

36

50

230

149.00

november

10.10

7.47

9.2 2

37

46

230

127.00

december

11.29

6.8 7

10.66

39

51

230

103.20

1934 januari

11.73

6.7 7

10.60

39

48

230

80.5 0

februari

1933 företogs en ändring i äggnoteringen, som innebar en inkludering av överpris med cirka

ringarna före denna tid i tabellen ökats med 10 enheter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevJoU 1934:1 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till jordbrukets stödjande, dels Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till fö s. 1 i texten