Sök i Ratio Lex

Angående nedsättning av saluvärdet vid vissa försäljningar av kronoegendom

1934-01-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:26, Angående nedsättning av saluvärdet vid vissa försäljningar av kronoegendom

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

5

Nr 26.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning av

saluvärdet vid vissa försäljningar av kronoegendom; given

Stockholms slott den 3 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 114/1933 gjorda förslag

bemyndigade fjolårets riksdag (R. skr. nr 117) Kungl. Majit att, efter prövning

av föreliggande omständigheter i vart fall och i enlighet med i statsrådsprotokollet

vid propositionens avlåtande av departementschefen tillstyrkta

grunder, medgiva nedsättning av saluvärdet å kronoegendom, där

försäljning skulle ske med hembud eller under hand till viss köpare och

försäljningsfrågan före 1932 års utgång varit underställd riksdagens prövning.

I sagda statsrådsprotokoll anförde jag i huvudsak följande.

Vid försäljning av egendom, som jämlikt riksdagens bemyndigande finge

av Kungl. Majit försäljas utan riksdagens hörande, bade Kungl. Majit

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

medgivit nedsättning av saluvärdet såväl, oell framför allt, da egendom

sålts å auktion, som, i vissa fall, då egendom upplåtits med hembudsrätt

till viss person. Jämväl beträffande försäljningar, där frågan varit underställd

riksdagen, hade Kungl. Majit jämlikt förordningen den 6 juni

1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.,

efter auktion, godkänt försäljning till lägre köpesumma än som motsvarade

det åsätta saluvärdet. Om försäljningsfrågan varit underställd riksdagens

prövning och fråga uppkommit att låta hembudsberättigad person

få, fortfarande nied hembudsrätt, förvärva egendomen till nedsatt saluvärde,

hade däremot ärendet ånyo underställts riksdagen.

Det kunde ifrågasättas, att Kungl. Majit av riksdagen begärde bemyndigande

att i förekommande fall pröva och avgöra uppkommande frågor

om nedsättning av saluvärdet å fastighet, som skulle försäljas med hembudsrätt

eller under hand, även i det fall att ärendet varit underställt riksdagen.

Det syntes nämligen ligga i såväl köparens som kronans intresse

att så snabbt som möjligt kunna erhålla en uppgörelse örn köpeskillingen.

Visserligen kunde, där den hembudsberättigade eller anbudsgivaren ej

ansåge sig kunna betala det åsätta saluvärdet, förordnande givas örn egendomens

utbjudande å auktion, och därefter ägde Kungl. Majit godtaga

den köpeskilling, som -— ej sällan understigande saluvärdet — därvid bjödes.

Men detta förfaringssätt medförde omgång och kostnader samt ledde

understundom till att annan person, än den som kanske sedan gammalt

brukat lägenheten eller eljest funnes särskilt lämplig som köpare, förvärvade

denna. Då det i vissa fall förelåge sådana omständigheter, att försäljningen

helst borde ske till viss person, och verkställd utredning ådagalade

skäligheten av saluvärdets nedsättning, syntes det följaktligen vara

lämpligt, att dylika ärenden kunde få avgöras av Kungl. Majit utan omgång

och med undvikande av de ej oväsentliga kostnader för statsverket,

som föranleddes av framställning till riksdagen i dylika frågor, vilka i regel

vore av ringa ekonomisk betydelse för det allmänna. Det förutsattes

självfallet, att nedsättning av saluvärdet icke kömme att medgivas i

andra fall, än där fullgiltiga skäl för dylik åtgärd förelåge. Likaså måste

man utgå från, att Kungl. Majit, där fråga vore örn större försäljningsärende

av mera affärsmässig natur och där försäljningen skulle ske efter

särskilda av riksdagen beslutade grunder, icke utan riksdagens hörande

beslutade angående nedsättning av bestämt saluvärde. Det nu ifrågasatta

bemyndigandet torde följaktligen böra avse allenast de fall, där hembud

enligt 9, 10 eller 11 § förberörda förordning skulle ske, samt sådana härmed

likartade fall, som avsåge försäljning direkt till viss namngiven brukare,

ävensom försäljningar under hand enligt 13 eller 15 § förordningen.

Ifrågavarande bemyndigande för Kungl. Majit att i särskilda fall medgiva

nedsättning av saluvärdet å kronoegendom är begränsat att avse sådana

försäljningar, vartill riksdagen före 1932 års utgång lämnat medgivande.

Då det jämväl beträffande därefter beslutade försäljningar kan

förekomma fall, där enahanda skäl föreligga för saluvärdets nedsättning,

torde ifrågavarande bemyndigande lämpligen nu böra utsträckas att avse

sist berörda försäljningsärenden. Jag förutsätter, att Kungl. Majit — liksom

nu — där fråga är örn större försäljningsärende av mera affärsmässig

natur, icke utan riksdagens hörande beslutar örn nedsättning av tidigare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26. 7

bestämt saluvärde ävensom att bemyndigandet även i övrigt tillämpas på

samma sätt som nu.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen besluta,

att förberörda av 1933 års riksdag ät Kungl. Majit

givna bemyndigande att i vissa fall medgiva nedsättning

av saluvärdet å kronoegendom skall gälla även

beträffande efter 1932 års utgång beslutade försäljningar

av den art, varom i bemyndigandet är fråga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen

bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:36 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av saluvärdet vid vissa försäljningar av kronoegendom. s. 7 i texten