Sök i Ratio Lex

Angående anslag för beredande av understöd åt vissa fiskare m. m

1934-04-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:262, Angående anslag för beredande av understöd åt vissa fiskare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

1

flr 262.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag för beredande

av understöd åt vissa fiskare m. m.; given Stockholms

slott den 13 april 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför HansKungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 13 april 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 120, har Kungl.

Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på de framställningar

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagda, till understöd

åt vissa fiskare m. m. beräkna för budgetåret 1934/1935 ett extra reservationsanslag

av 1,000,000 kronor. Berörda hemställan föranleddes närmast

av bland annat en skrivelse den 17 december 1933 från 1933 års fiskeriutredning

(ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren Ola

Jeppsson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare byråchefen

Karl Andreas Andersson, ledamöterna av riksdagens andra kammare

Bihang lill riksdagens protokoll 193A. 1 sami Nr 2G2. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

ombudsmannen Carl Magnus Brännberg och fiskaren Frans Einar Hansson

samt fiskeriintendenten Nils Walfrid Rosén), som anmält, att utredningen

inom den närmaste tiden komme att framlägga förslag till hjälpåtgärder

för fiskare, samt att härför erfordrades visst statsanslag.

I skrivelse den 12 februari 1934 har nu fiskeriutreclningen anhållit, att

Kungl. Majit måtte avlåta proposition till riksdagen örn beviljande av ett

extra reservationsanslag å 750,000 kronor för nästkommande budgetår att

användas till ordnande av understödsverksamliet för fiskare enligt av utredningen

i skrivelsen framlagt förslag. Utredningen anför, att enligt de undersökningar,

utredningen verkställt, ställningen för enskilda fiskare mångenstädes

vore svår och kunde befaras under innevarande år bliva än värre.

I vissa fall vore situationen sådan, att tvingande behov av ekonomiskt

bistånd av direkt och omedelbar art förelåge. Ehuru utredningen ej blundade

för de allvarliga olägenheter, som vore förknippade med beträdandet

av de direkta understödens väg, hade utredningen vid sina överväganden

ej kunnat finna annan lämplig utväg att bereda hjälp av här erforderligt

slag än genom kontanta understöd. Angående sättet för hjälpverksamhetens

ordnande anför utredningen huvudsakligen följande.

Utredningen ville understryka, att det ej vore fråga örn en hjälpverksamhet,

framkallad av arbetslöshet. Understödet borde därför ej utgå som

dagunderstöd eller annat mera regelbundet återkommande understöd utan

som en rent tillfällig hjälp, vilken såsom regel torde i varje särskilt fall

kunna begränsas till relativt små belopp. Understödsverksamheten borde

ej bliva helt statlig, utan som villkor för statsbidrag borde fordras, att vederbörande

kommun anvisat medel för samma ändamål. Endast därigenom

kunde garanti vinnas för att verksamheten komme att tillämpas allenast i

fall av verkligt trängande behov. Utredningen föresloge, att det skulle tillkomma

vederbörande kommunala myndighet att taga upp frågan örn understöd

till fiskare inom kommunen. Ansåge sagda myndighet, att behov av understöd

förelåge, och anvisade kommunen medel för ändamålet, finge framställning

örn statsbidrag göras hos länsstyrelsen med angivande av det

understödsbelopp, varje fiskare ansåges behöva. Statsbidrag borde ej av

länsstyrelsen kunna beviljas med högre belopp än som motsvarade 75 procent

av understödet. För ett enhetligt bedömande av framställningar örn högre

statsbidrag borde avgörandet i dylika fall hänskjutas till Kungl. Majit.

De av fiskeriutredningen sålunda framförda synpunkterna har utredningen

sammanfattat i ett förslag till kungörelse i ämnet, upptagande följande bestämmelsen
»1

§•

Kommun, som anvisat medel till beredande av tillfällig hjälp åt fiskare,

som på grund av den rådande depressionen kommit i ekonomiska svårigheter

och är i trängande behov av ekonomiskt bistånd, må, i den mån

tillgängligt anslag det medgiver, under budgetåret 1934/1935 erhålla statsbidrag

till denna hjälpverksamhet enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

Statsbidrag utgår dock allenast under förutsättning, att vad i berörda

hänseende av kommunala medel utgivits förklarats icke vara att anse såsom

fattigvårdsunderstöd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

2 §.

Statsbidrag utgår endast till hjälp åt fiskare, som livnär sig huvudsakligen

av fiske och som kan antagas hava själv gjort vad på honom ankommit

för övervinnande av svårigheterna.

Statsbidrag utgår ej för hjälp åt fiskare, som kan erhålla hjälp enligt

kungörelsen angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet

den 26 juni 1933 (nr 446).

3 %.

Kommun, som anvisat medel till hjälpverksamhet, varom nu är fråga,

har att med bevis härom hos länsstyrelsen göra ansökan örn statsbidrag

därtill samt uppgiva de fiskare, som anses böra komma i fråga till erhållande

av hjälp, samt det understödsbelopp varje fiskare anses böra tilldelas.

Länsstyrelsen bestämmer efter prövning i varje särskilt fall, örn och

med vilket belopp statsbidrag skall utgå. Länsstyrelsen må bevilja statsbidrag

med belopp motsvarande högst 75 % av understödet. Då särskilda

skäl därtill föranleda, äger emellertid Kungl. Majit medgiva, att statsbidrag

må utgå med större procent.

4 §.

Statsbidrag utbetalas genom statskontoret.»

Utredningens ordförande, herr Jeppsson, har så tillvida varit av skiljaktig

mening, att han ansett, att den föreslagna hjälpverksamheten borde

helt bestridas av statsmedel.

över förslaget hava, efter remisser, yttranden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen, statens arbetslöshetskommission, styrelsen för svenska

landskommunernas förbund och länsstyrelserna. Vid länsstyrelsernas yttranden

hava i åtskilliga fall fogats utlåtanden från vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott eller fiskerikommittén eller fiskerinämnden i

länet. Tillika hava yttranden inkommit från vissa fiskeriintendenter samt

Gotlands fiskareförbund.

Statskontoret har framhållit, att det innebure allvarliga vådor, att till

förmån för en auss befolkningsgrupp igångsätta en understödsverksamhet

av föreslagen art och form, i all synnerhet som det kunde antagas att

ifrågavarande verksamhet knappast skulle kunna undgå att med avseende a

andra befolkningsgrupper föra med sig konsekvenser aA7 vittgående räckvidd.

Statskontoret har med hänsyn härtill funnit sig icke kunna tillstyrka

utredningens förslag.

Lantbruksstyrelsen har förklarat sig icke kunna undgå att hysa betänkligheter

angående lämpligheten av att utdela allmänna medel på föreslaget

sätt. Då emellertid fiskarena mångenstädes svårt lede av det ekonomiska

trycket och det funnes anledning befara, att en stödaktion av föreA7arande

slag kunde bliva nödvändig, har lantbruksstyrelsen likväl förordat,

att statsanslag anvisades för ändamålet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har lämnat förslaget

utan erinran.

Vad länsstyrelserna beträffar har förslaget tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens

län. Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kristianstads, Hallands

och Norrbottens län hava ställt sig betänksamma mot förslaget utan att

dock avstyrka detsamma. Sålunda har länsstyrelsen i Stockholms län förklarat

sig, ehuru principiellt motståndare till direkta understöd, med hänsyn

till fiskarenas svåra ställning icke vilja motsätta sig att under tiden

till dess andra åtgärder för förbättring av läget vidtagits och givit resultat

kontantunderstöd lämnades. Liknande ståndpunkt har intagits av länsstyrelserna

i Östergötlands och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Hallands län

har förutsatt, att det föreslagna kontanta statsunderstödet utginge endast i

trängande fall för avhjälpande av det omedelbara behovet. Från länsstyrelserna

i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län har framhållits, att

något behov av den ifrågasatta hjälpverksamheten ej funnes inom sagda

län, varför förslaget av dessa länsstyrelser avstyrkts. För Jönköpings,

Kronobergs och Jämtlands läns vidkommande har förslaget av vederbörande

länsstyrelser ansetts vara utan större betydelse, och länsstyrelsen i örebro

län har förklarat, att den ifrågasatta hjälpverksamheten åtminstone för

närvarande ej vore erforderlig inom sistnämnda län. Länsstyrelsen i Uppsala

och Gävleborgs län hava avstyrkt förslaget under åberopande att hjälp

ej lämpligen borde givas i form av kontantunderstöd utan genom anordningar,

som gåve fiskarena ökad möjlighet till försörjning genom fiskerinäringen.

Jämväl länsstyrelsen i Södermanlands län har uttalat sig i avstyrkande

riktning. Länsstyrelsen i Blekinge län har i likhet med länsstyrelserna

i Uppsala och Gävleborgs län avstyrkt, att understöd utginge i

kontanter.

Vad beträffar den ståndpunkt, som i övriga yttranden intagits må

följande anföras. Fiskerinämnden i Uppsala län, Kalmar läns södra hushållningssällskaps

fiskerinämnd, hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Gotlands län, Skaraborgs läns fiskerikommitté, Västmanlands läns fiskerikommitté

och Västerbottens läns fiskerinämnd hava tillstyrkt förslaget eller

lämnat det utan erinran. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i

Stockholms län har tillstyrkt, att, innan hjälp hunnit åstadkommas i annan

form, åtgärder vidtoges i överensstämmelse med vad fiskeriutredningen

föreslagit. Östergötlands läns hushållningssällskaps fiskerikommitté, örebro

läns hushållningssällskaps fiskerinämnd samt Gävleborgs och Jämtlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava avstyrkt förslaget, huvudsakligen

av principiella skäl. Gotlands fiskareförbund slutligen bär visserligen

ansett, att i enstaka fall behov förelåge av en hjälpverksamhet sådan

som den föreslagna, men samtidigt uttalat, att de flesta fiskare på Gotland

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262. 5

säkerligen ej skulle göra anspråk på hjälpen till följd av dess likhet nied

fattigunderstöd.

Beträffande frågan om kommunernas ekonomiska medverkan vid

den föreslagna anordningen hava meningarna varit delade. Statskontoret

har ansett, att statens bidrag borde bestämmas till högst hälften av utgifterna

för understöden, varför sålunda återstående del borde betalas av

vederbörande kommuner. Även lantbruksstyrelsen har, med hänsyn till

angelägenheten av att garantier skapades för att understöd utdelades endast

i trängande fall, understrukit nödvändigheten av att kommunerna finge

ekonomiskt deltaga i verksamheten. Styrelsen för svenska landskommunernas

förbund har anfört, att, ehuru det ur kommunal synpunkt vore förmånligt,

att staten påtoge sig hela understödsbördan, en sådan anordning

likväl i praktiken skulle möta stora svårigheter. Kommunernas medverkan

vore enligt styrelsens mening oundgänglig, örn verksamheten skulle hållas

inom avsedda gränser och på bästa sätt tillgodose de förefintliga behoven.

Vederbörande kommuns del i utgifterna borde, framhåller styrelsen vidare,

ej göras för stor. En viss differentiering borde också ske så att ekonomiskt

svaga kommuner finge bära en relativt mindre utgiftsbörda än mera

välsituerade kommuner. I vissa fall torde man härutinnan kunna gå

ganska långt, så att för mycket hårt skattetyngda kommuner kostnaden

bleve tämligen ringa. Den uppfattning, som i nu återgivna uttalanden

kommit till uttryck angående angelägenheten av att kommunerna ekonomiskt

bidroge till hjälpverksamheten har framförts jämväl av länsstyrelsen

och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Stockholms län, länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län samt länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens

län. Eli motsatt mening har kommit till uttryck i yttrandet från

länsstyrelsen i Uppsala län, som — under förmälan att vissa kommuner,

i vilka fiskare vore bosatta, tillhörde de ekonomiskt svagaste i landet —

anfört, att det ej vore lämpligt att göra understödets utgående beroende av

huruvida vederbörande kommun hade möjlighet att ställa medel till förfogande

för ändamålet. Samma ståndpunkt har intagits av fiskerinämnden

i Uppsala län, länsstyrelsen i Malmöhus län samt Västmanlands läns

hushållningssällskaps fiskerikommitté. Länsstyrelsen och hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i Gotlands län hava föreslagit, att statsbidrag

borde som regel utgå med mer än 75 procent av understödsbeloppet, samt

att i särskilt svaga kommuner borde få påräknas statsbidrag upp till 90

procent av nämnda belopp. Länsstyrelsen och hushållningssällskapets

liskerinämnd i Hallands län hava anfört, att, om det ansåges nödvändigt,

att kommunerna vore intresserade i understödsverksamheten, bidragsprocenten

för deras del borde bestämmas till 10. Länsstyrelsen i Västmanlands

län har ifrågasatt, om ej Kungl. Majit borde beredas möjlighet att,

då kommuns affärsställning svårligen tilläte beviljande av kommunalt anslag

för hjälpverksamheten, medgiva undantag från kravet härutinnan. Liknande

synpunkt har framförts av länsstyrelsen i Västernorrlands län.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Länsstyrelsen i Norrbottens län Ilar anfört, att, om verksamheten skulle

erhålla avsedd omfattning inom sistnämnda län med dess nästan undantagslöst

synnerligen skattetyngda kommuner, det med all sannolikhet bleve

erforderligt att i åtskilliga fall ej oväsentligt höja statsbidragets storlek.

Vad angår förslagets detaljer hava vissa erinringar framförts. Sålunda

har statskontoret anmärkt, att reglerande bestämmelser, enligt vilka

ifrågavarande understöd skulle utgå, saknades, samt att någon maximigräns

för understödsbeloppen ej funnes angiven. Statskontoret har vidare

framhållit, att till hindrande av att det riksstatsaaslag, som kunde komma

att beviljas för ändamålet, överskredes, det vore nödvändigt att åt en central

myndighet uppdroges att efter förslag av vederbörande länsstyrelse

träffa avgörande om statsbidragens storlek. Lantbruksstyrelsen har ur liknande

synpunkter gjort gällande, att bestämmelser erfordrades angående

anslagsbeloppets fördelning mellan de olika länen. Enligt lantbruksstyrelsens

mening borde, då det ej vore möjligt eller lämpligt att på förhand

uppgöra en dylik fördelning, det åligga länsstyrelserna att, innan utdelning

av understöd ägde rum, inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd att taga i anspråk

ifrågakommande belopp. Lantbruksstyrelsen har slutligen anfört, att, då

länsstyrelsen hade egen dragningsrätt å statsverkets giroräkning i riksbanken,

någon medverkan från statskontorets sida vid medlens utbetalning

ej syntes erforderlig. Statens arbetslöshetskommission har ansett det ändamålsenligt

att, till undvikande av missbruk och dubbeltilldelning av hjälp,

samarbete bomme till stånd mellan arbetslöshetskommittéerna och de kommunala

organ, vilka finge sig anförtrott uppdraget att fördela understöden.

Vad handhavandet av hjälpverksamheten beträffar har länsstyrelsen i Södermanlands

län uttalat, att det vore synnerligen olämpligt, örn hjälpbehovet

och understödsbeloppet för varje särskild fiskare skulle å kommunalstämma

bliva föremål för diskussion och beslut. Länsstyrelsen i Malmöhus län har

föreslagit, att ansökning örn understöd skulle, ställd till länsstyrelsen, ingivas

till vederbörande fiskeritillsyningsman, som hade att jämte eget yttrande

insända ansökningen till styrelsen. Gotlands fiskareförbund har uttalat,

att prövningen av ansökningar borde handhavas av länsstyrelse och

hushållningssällskap gemensamt. Länsstyrelsen i Örebro län åter har ansett,

att länsstyrelserna borde helt skiljas från ifrågavarande verksamhet,

och att prövningen av understödsärendena i stället borde anförtros en särskild

nämnd med erforderlig person- och ortskännedom. Mot det i utredningens

förslag uppställda villkoret för understöds tillgodonjutande, eller

att vederbörande fiskare skulle hava på grund av den rådande depressionen

kommit i ekonomiska svårigheter, har länsstyrelsen i Blekinge län invänt,

dels att det vore mycket svårt att avgöra huruvida ett iråkat nödläge vore

att tillskriva nämnda orsak eller någon annan, dels att hjälpåtgärder vore

lika behjärtansvärda för den händelse svårigheterna hade sin huvudsakliga

grund i exempelvis felslaget fiske som därest de föranletts av depressionen.

Enligt sistnämnda länsstyrelse borde direktiven för en understödsverksamhet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

av ifrågavarande slag så avfattas, att de å ena sidan ej hindrade, att hjälpen

utsträcktes till fiskare, vilkas nödläge icke kunde hänföras till allenast sistberörda

orsak, men å andra sidan uteslöte rena fattigvårdsfall.

I många yttranden hava förslag väckts örn hjälpverksamhet i annan

form än den av utredningen föreslagna. Sålunda har statskontoret förklarat

sig anse, att, örn särskilda åtgärder funnes erforderliga till stödjande

av fiskare, som på grund av rådande kris kommit i ekonomiska svårigheter

och vore i trängande behov av ekonomiskt bistånd, det vore naturligare

och riktigare att gå fram enligt de linjer, som uppdragits för ackordslån

och stödlån till jordbrukare. Även Gotlands fiskareförbund har förordat,

att fiskare bereddes tillfälle att erhålla stödlån enligt samma grunder

som jordbrukare, d. v. s. med möjlighet för låntagaren att återbetala lånet

genom utförande av vissa förbättringsarbeten. Såsom lämpliga sådana

arbeten har förbundet angivit reparation av garn, redskap, bodar och båtar

samt iordningställande av bryggor och torkningsplatser. Stödlån borde

enligt förbundets mening kunna erhållas till ett belopp av högst 300 kronor.

Hallands läns hushållningssällskaps fiskerinämnd, vars yttrande biträtts av

länsstyrelsen i länet, har föreslagit, att statsbidrag måtte utlämnas för inköp

av fiskredskap. Bidrag borde utgå med viss procent av anskaffningskostnaden,

exempelvis högst 50 procent. Handhavandet av bidragsverksamheten

kunde anförtros hushållningssällskapet eller dess fiskerinämnd

under förutsättning att staten bestrede de därmed förbundna kostnaderna.

I samma yttrande har tillika förordats, att statsbidrag utdelades för främjande

av organisationen bland fiskarena samt att åtgärder vidtoges för

reglering av fiskimporten. Uppfattningen att staten borde lämna bidrag

för anskaffande av fiskredskap har kommit till uttryck jämväl i vissa

andra yttranden. Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett det vara en

trängande nödvändighet att försäkring av fiskredskap genom statens försorg

ordnades snarast möjligt. Därest dylik försäkring ej möjliggjordes

vid innevarande års riksdag, tillstyrkte samma länsstyrelse, att ett anslagsbelopp

ställdes till förfogande för utlämnande av bidrag till fiskare vid

förlust av redskap. Länsstyrelsen i Blekinge län har förordat, att en hjälpverksamhet

anordnades i form av utdelning till nödlidande fiskare av mjöl

eller andra nödvändighetsvaror in natura. Stockholms lans hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har — under framhållande särskilt av den

betydelse, som ett rationellt ordnande av avsättningsförhållandena å fiskmarknaden

skulle hava för strömmingsfiskarena på ostkusten — såsom en

utväg att nyttiggöra ett tillfälligt strömmingsöverskott anvisat möjligheten

att genom torkning av strömming framställa fiskfcdermjöl samt föreslagit,

att det måtte uppdragas åt husdjursavdelningen vid centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet att i samarbete med lantbruksstyrelsens

fiskeribyrå ekonomiskt utreda berörda möjlighet ävensom att erforderliga

medel härför måtte ställas till förfogande. Detta förslag Ilar understötts

av länsstyrelsen i Stockholms län.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Majlis proposition nr 262.

I detta sammanhang må nämnas, att svenska västkustfiskarenas lokalförening

nr 20 i skrivelse den 5 januari 1934 hemställt, att, på grund av

det bekymmersamma ekonomiska läge, vari fiskarena i Träslövs fiskläge

råkat till följd av gällande låga fiskpriser, medel måtte anslås för att genom

tillfälligt kontantunderstöd bereda hjälp åt nödlidande fiskare å nämnda

ort. Denna hemställan har tillstyrkts av kommunalfullmäktige och arbetslöshetskommittén

i Träslövs socken. I remissyttrande den 3 mars 1934 har

länsstyrelsen i Hallands län åberopat inhämtat utlåtande från länets hushållningssällskaps

fiskerinämnd, som föreslagit, att kontanta bidrag av statsmedel

måtte utlämnas till fiskarena för inköp av fiskredskap.

Vidare må nämnas en skrivelse den 27 februari 1934 från Varbergskretsen

av socialdemokratiska arbetarepartiet, däri dels hemställts örn bifall

till fiskeriutredningens förberörda förslag med den ändringen, att hjälpverksamheten

helt bestredes av statsmedel, dels ock förordats vissa ytterligare

åtgärder till förbättrande av fiskarenas ställning.

Jag får tillika anmäla två av fiskeriutredningen i mars 1934 inkomna

framställningar angående fiskerinäringens stödjande. Den ena framställningen,

dagtecknad den 12 mars 1934 avser, att av det inledningsvis omförmälda,

i årets statsverksproposition beräknade anslaget å 1,000,000 kronor

ett belopp av 50,000 kronor måtte ställas till länsstyrelsens i Göteborgs och

Bohus län förfogande för att användas till anordnande av försök att reglera

priserna å vissa Åskslag vid auktionerna i Göteborgs fiskhamn i huvudsaklig

överensstämmelse med vissa av utredningen angivna grunder. Dessa innebära

i stora drag följande. Fiskarena skulle förbinda sig att å fiskauktionerna

i Göteborgs fiskhamn under tiden juli—september 1934 icke försälja

torsk, kolja eller vittling under visst minimipris. Därest ett fiskparti ej

uppnådde sagda pris, skulle det återtagas från auktionen och levereras till

en fiskmjöls- eller konservfabrik. Fiskaren skulle för sådant fall ur en

särskild fond erhålla ersättning med skillnaden mellan minimipriset och det

pris, ifrågavarande fabrik betalade. Fonden skulle bildas genom bidrag av

fiskarena. Det av statsmedel äskade beloppet skulle användas såsom rörelsekapital

vid försöksverksamhetens igångsättande samt för bestridande av

administrationskostnaderna.

Den andra av nyssnämnda framställningar, dagtecknad den 23 mars 1934,

utmynnar däri, att av omförmälda anslag å 1,000,000 kronor ett belopp av

20,000 kronor skulle tilldelas aktiebolaget svenska fryserierna i Göteborg

för försöks- och propagandasändningar av frusen fisk. Framställningen

avser att bereda möjlighet till skapande av nya och vidgade exportmarknader

för färsk fisk.

Kungl. Majit har förut i år för riksdagen framlagt särskilda förslag, avseende

hjälp åt fiskare och fiskerinäringen. Sålunda har Kungl. Majit i

proposition nr 173 begärt anslag för utlämnande av lån till sammanslutningar

av fiskare för främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

9

samt i proposition, nr 228 anhållit om bemyndigande att förordna örn visst

uppskov med erläggande av amortering å lån från liskerilånefonden. Vidare

har Kungl. Majit förut denna dag beslutat avlåta proposition till riksdagen

med förslag angående vissa åtgärder^ för främjande av fiskarenas avsättning

av färsk strömming. Emellertid torde läget bland fiskarena i åtskilliga fall

vara sådant, att de för sin försörjning äro beroende av bjälpåtgärder av

mera direkt och omedelbart verkande art än de nyss berörda. Att ett dylikt

hjälpbehov föreligger bestyrkes av den utredning, som förebragts i ärendet.

Såsom av yttrandena framgår kunna vissa invändningar resas mot en understödsanordning

i enlighet med 1933 års fiskeriutrednings förslag. Invändningarna

synas dock i förevarande situation ej böra avhålla från vidtagande

av hjälpåtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, fiskeriutredningen

uppdragit. Hjälpverksamheten torde, på sätt utredningen framhållit,

böra bliva av allenast tillfällig beskaffenhet, vilket förhållande synes

ägnat att i sin mån minska de betänkligheter, som kunna hysas mot en

anordning av detta slag.

Jag vill sålunda förorda, att staten lämnar sin medverkan för utdelande

av kontantunderstöd åt nödlidande fiskare. Hjälpen bör utgå endast i fall,

där vederbörande för sin försörjning är i verkligt trängande behov av bistånd

från det allmännas sida. Rena fattigvårdsfall böra dock ej ifrågakomma

till erhållande av hjälp. Principiellt bör, såsom fiskeriutredningen föreslagit,

understödet utgå allenast där nödläget kan sättas i samband med

den rådande depressionen. Emellertid kunna givetvis ej sällan förekomma

fall, där nödläget har sin grund i depressionen i förening med något

under näringsutövandet inträffat förhållande, exempelvis felslaget fiske.

Även i sådana fall bör möjligheten att utgiva understöd stå öppen. Understödet

bör vidare därutinnan skilja sig från sådant understöd, vilket tilldelas

såsom fattigvård, att någon återbetalningsskyldighet ej bör föreligga.

I anslutning till fiskeriutredningens förslag bör allenast den, som uteslutande

eller huvudsakligen livnär sig av fiske, kunna erhålla understöd, och

såsom villkor för understöds tillgodonjutande bör fordras, att vederbörande

med hänsyn till sin vandel och övriga förhållanden finnes förtjänt att hjälpas

på förevarande sätt. Understöd bör ej utgå för tid, under vilken åtnjutes

fattigvård, hjälp enligt bestämmelserna örn statlig eller statsunderstödd

hjälpverksamhetj vid arbetslöshet eller annat bistånd genom statens eller

kommunens försorg.

I likhet med fiskeriutredningen anser jag, att verksamheten bör handhavas

av kommunerna. Dessa torde bäst känna till hjälpbehovet i de särskilda

fallen. Såsom villkor för att kornmun skall erhålla anslag av statsmedel

till ifrågavarande understödsverksamhet synes, i anslutning till vad fiskeriutredningens

majoritet föreslagit, som regel böra fordras, att kommunen

själv ekonomiskt bidrager till verksamheten. Genom en sådan anordning

vinnes, på sätt utredningen framhållit, viss trygghet för att möjligheten

till statsanslag icke missbrukas. Bidragsskyldigheten bör avpassas efter

Bihang lill riksdagens protokoll 19.74. 1 sunil. Nr ‘Jlin. ‘1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

kommunens ekonomiska ställning. Den synes dock aldrig böra avse mer än

en mindre del av det understödsbelopp, som utdelas. Den övre gränsen för

nämnda skyldighet torde kunna bestämmas till 25 procent av understödsbeloppet.

Undantagsvis bör statsanslag kunna beviljas utan skyldighet för

kommun att själv tillskjuta medel för ändamålet.

För ernående av en enhetlig behovsprövning vid fördelningen av de medel,

som från statens sida kunna komma att ställas till förfogande, torde

prövningen av kommunernas anslagsäskanden böra läggas i Kungl. Maj:ts

band. Någon viss tid, inom vilken ansökningar örn statsanslag skola vara

ingivna, torde ej böra stadgas. Ansökningarna få upptagas till avgörande

i den mån de inkomma. Ansökning torde böra, åtföljd av uppgift å de

fiskare, som avses skola komma i åtnjutande av understöd, ävensom å understödens

belopp,^ ingivas till vederbörande länsstyrelse, som med eget utlåtande

översänder den till Kungl. Majit. Med hänsyn till den av arbetslöshetskommissionen

framhållna vikten av, att dubbel hjälp ej meddelas, bör,

där arbetslöshetskommitté finnes, denna höras, innan ansökningen av länsstyrelsen

vidarebefordras. Då, såsom nämnts, kommunens bidragsskyldighet

bör bliva beroende av dess ekonomiska bärkraft, bör det åligga länsstyrelsen

att i sitt utlåtande lämna erforderliga uppgifter för bedömande av denna

fråga ävensom angiva, i vad mån dylik skyldighet enligt länsstyrelsens

förmenande skäligen bör föreskrivas.

Kommun, som erhållit statsanslag, bör vara underkastad länsstyrelsens

kontroll i fråga om anslagets användande och understödsverksamhetens bedrivande

i övrigt, härutinnan inbegripet kommunens fullgörande av föreskriven

skyldighet att med egna medel bidraga till verksamheten. I den

utsträckning, som finnes erforderlig för genomförande av sådan kontroll,

torde länsstyrelsen få verkställa granskning av kommunens räkenskaper

och övriga handlingar.

I fråga örn ordningen för beviljat statsanslags utbetalande till vederbörande

kommun samt kommunens ansvarighet för anslagets behöriga användning

torde böra gälla bestämmelser, motsvarande dem som i allmänhet

pläga tillämpas vid statlig hjälpverksamhet, liknande den nu föreslagna.

Ett i anslutning till de angivna synpunkterna inom jordbruksdepartementet

utarbetat förslag till kungörelse angående anslag av statsmedel för beredande

av tillfälligt understöd åt fiskare torde få såsom bilaga fogas till

statsrådsprotokollet.

Det för statens deltagande i förevarande understöds verksam het erforderliga

medelsbehovet har av fiskeriutredningen beräknats till 750,000 kronor.

Jag har ej anledning till erinran häremot. Det torde få förutsättas, att det

understödsbelopp, som i varje särskilt fall utdelas, blir av tämligen ringa

storlek.

Såsom jag förut nämnt föreligga, utom den framställning, som i det närmast

föregående behandlats, från fiskeriutredningen ytterligare två fram
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

11

ställningar, avseende anvisande av vissa belopp för åtgärder till främjande

av fiskerinäringen. Det synes ej uteslutet, att än flera förslag, värda beaktande,

under den närmaste tiden inkomma. För vidtagande av de åtgärder

till stöd för fiskerinäringen, som härav eller eljest kunna finnas av behovet

påkallade, torde medel lämpligen böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

utöver dem, vilka kunna disponeras från det ordinarie reservationsanslaget

till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Jag får tillika erinra, att

Kungl. Majit tidigare i förekommande fall haft möjlighet att av undsättningsfondens

medel bereda ersättning åt fiskare, som genom förlust av

eller skada å fiskredskap eller därmed jämförliga anordningar råkat i svår

belägenhet. Fondens tillgångar äro nu uttömda. Inom lantbruksstyrelsen

pågår, jämlikt beslut av Kungl. Majit, en utredning rörande redskapsförsäkring

för fiskarebefolkningen. Utredningen väntas bliva färdig senare i

vår, men något förslag i ämnet till innevarande års riksdag medhinnes ej.

Med hänsyn härtill synas medel böra beredas, av vilka, i avvaktan på att

försäkringsfrågan ordnas, ersättning som nyss nämnts kan av Kungl. Majit

anvisas. På grund av vad sålunda anförts förordar jag, att det belopp, vilket

återstår av det i årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten

120, beräknade anslagsbeloppet å 1,000,000 kronor, sedan 750,000 kronor

avsatts för den förut omförmälda understödsverksamheten,] eller således

250,000 kronor, ställes till Kungl. Majits förfogande för av mig här angivna

ändamål.

Jag hemställer alltså, under framhållande att proposition i ärendet torde

jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan hinder av att den för

propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till

ända, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1) för beredande, i huvudsaklig överensstämmelse med

av mig tillstyrkt förslag, av understöd åt fiskare anvisa

för budgetåret 1934/1935 under nionde huvudtiteln ett

extra reservationsanslag av 750,000 kronor;

2) för åtgärder till fiskerinäringens främjande samt

beredande av ersättning åt fiskare för förlust av eller

skada å fiskredskap anvisa för budgetåret 1934/1935

under nionde huvudtiteln ett extra reservationsanslag

av 250,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Hugo Nordlander.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.-ts proposition nr 262.

Förslag

till

kungörelse angående anslag av statsmedel för beredande av

tillfälligt understöd åt fiskare.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kommun må, i den mån tillgängliga medel därtill förslå, kunna enligt

bestämmelserna i denna kungörelse erhålla anslag av statsmedel att användas

för utlämnande av tillfälligt understöd utan återbetalningsskyldighet åt

fiskare, som på grundt av fiskerinäringens nuvarande tryckta läge, enbart

eller i förening med andra med utövandet av nämnda näring sammanhängande

omständigheter, råkat i ekonomiska svårigheter och för sin försörjning

befinner sig i trängande behov av bistånd.

2 §.

Statsanslag utgår allenast för understöd åt fiskare, som helt eller huvudsakligen

livnär sig av fiske och som kan antagas hava själv gjort vad på

honom skäligen ankommit för övervinnande av svårigheterna samt i övrigt

finnes förtjänt av bistånd.

Sådant understöd må ej avse tid, under vilken hjälp av stat eller kommun

i annan ordning erhålles.

3 §.

Kommun, som önskar erhålla statsanslag, har att därom till länsstyrelsen

inkomma med till Kungl. Majit ställd ansökan. Vid ansökan skall fogas

uppgift å de fiskare, som avses skola komma i åtnjutande av understöd,

samt det belopp, varje fiskare anses böra tilldelas.

Det åligger länsstyrelsen att, sedan ansökan örn statsanslag inkommit, så

snart ske kan, efter hörande av vederbörande arbetslöshetskommitté, med

eget utlåtande överlämna ansökningen till Kungl. Majit. Länsstyrelsen skall

därvid särskilt angiva, i vad mån kommunen med hänsyn till sin ekonomiska

ställning är i behov av statsanslag för utlämnande av understöd, som i

denna kungörelse avses.

4 §.

Kungl. Majit äger såsom villkor för statsanslags tillgodonjutande föreskriva,

att kommunen skall med egna medel bidraga till understödsverksamheten

med visst, efter kommunens ekonomiska ställning avpassat belopp,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

13

högst motsvarande 25 procent av det belopp, som i understöd enligt denna

kungörelse utlämnas åt fiskare inom kommunen. Då särskilda skäl därtill

föranleda, må kommun undantagsvis kunna befrias från bidragsskyldigbet.

5 §.

Beviljat statsanslag må under det år, för vilket anslaget beviljats, av

kommunen på en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret mot förbindelse,

som statskontoret godkänner, innefattande åtagande för kommunen

att dels använda erhållet statsanslag för utlämnande av understöd enligt

bestämmelserna i denna kungörelse, dels med egna medel bidraga till understödsverksambeten,

i den utsträckning, som kan hava föreskrivits vid anslagets

beviljande, dels ock till statskontoret eller order återbetala statsanslaget

eller del därav under de förutsättningar och i den ordning, som stadgas i

6 och 7 §§.

6 §.

Vad av anvisat statsanslag icke vid utgången av det år, för vilket anslaget

beviljats, blivit till understöd disponerat, må ej därefter av kommunen

disponeras och skall, örn det lyftats, återbetalas till statskontoret före utgången

av mars månad nästföljande år, allt så framt ej Kungl. Maj:t på

ansökan, som före januari månad sistnämnda år ingives av kommunen,

medgiver rätt till dylik disposition under ytterligare ett år.

7 §.

Har kommun använt statsanslagsbelopp i strid mot gällande bestämmelser

eller brustit i de villkor, som uppställts för anslagets tillgodonjutande, vare

kommunen pliktig att, örn Kungl. Majit så förordnar, omedelbart inbetala

sådant belopp till statskontoret.

8 §.

Kommun, som erhållit statsanslag, skall i avseende å understödsverksambetens

bedrivande stå under uppsikt och kontroll av länsstyrelsen. Årligen

före januari månads utgång skall sådan kommun till länsstyrelsen avgiva

redogörelse över verksamheten under nästföregående kalenderår.

Det åligger länsstyrelsen att efter granskning av sålunda erhållna redogörelser

senast den 1 mars meddela'' statskontoret erforderliga uppgifter

angående de belopp, en var kommun, som tilldelats statsanslag, har att

jämlikt 6 § inbetala till statskontoret.

Denna kungörelse träder i kraft den

Bihang till riksdagens protokoll 1934. / sami. Nr 202.

a

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:342 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för beredande av understöd åt vissa fiskare m. m. a1 i texten
  2. JoU 1934:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående nionde huvudtitelns anslag till tryckningskostnader m. m. l:o. Tr s. 8 i texten