Angående åtgärder till lindrande av foderbristen i Norrbottens och Västerbottens län
1934-05-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:275, Angående åtgärder till lindrande av foderbristen i Norrbottens och Västerbottens län
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
1
Är 275.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående åtgärder till lindrande
av foderbristen i Norrbottens och Västerbottens län;
given Stockholms slott den 18 maj 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsi’ådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 maj
1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:
Jag torde få anmäla vissa framställningar avseende hjälp till anskaffande
av fodermedel inom Norrbottens och Västerbottens län.
I skrivelse den 11 april 1934 har Norrbottens läns hushållningssällskap
hemställt, att Kungl. Majit för befraktning från mellersta Sverige till
stationer, belägna inom Norrbottens län, av fodervaror, avsedda för förbrukning
av länets jordbrukande befolkning, ville bevilja största möjliga
fraktnedsättning att träda i tillämpning snarast möjligt samt att gälla
till och med maj 1934. Till stöd för denna hemställan har hushållningssällskapet
anfört i huvudsak följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 275.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 275.
Höskörden hade 1933 inom Norrbottens län blivit så otillräcklig, att den,
särskilt i kusttrakten, på många håll rent av kunde betecknas såsom missväxt.
Skörden understege motsvarande skörd under vart och ett av de
två närmast föregående åren med över 50,000,000 kilogram. Då på grund
av de klimatiska förhållandena jordbrukarna inom Norrbottens län så
gott som uteslutande vore hänvisade till kreatursskötsel, drabbade denna
missväxt dem alldeles särskilt kännbart. Visserligen hade en del utmönstringar
gjorts i ladugårdarna till följd av den otillräckliga skörden. Men
då det norrbottniska jordbruket utgjordes nära nog enbart av småbruk
med enligt den officiella statistiken ungefär 3 kor per brukningsdel, kunde
denna utmönstring icke ske så genomgripande utati att äventyra dessa
småbrukares försörjningsmöjligheter. Därtill komme, att priserna på
kött varit så låga, att de lagt hinder i vägen för utmönstringen. Slaktdjuren
hade tidvis varit osäljbara. Den svaga höskörden hade medfört
stora inköp av foder till länet särskilt av hö från Finland. Enligt uppgift
från tullkammaren i Haparanda hade till Haparanda tulldistrikt år
1933 importerats sammanlagt 12,822,880 kilogram hö. Söderifrån hade enligt
uppgift från statens järnvägar införts till länet 1,343,600 kilogram.
Sammanlagda införseln av hö till länet uppginge sålunda till 14,166,480
kilogram. Enligt av hushållningssällskapet gjord utredning år 1930 utgjorde
den normala införseln av hö till länet cirka 10,000,000 kilogram.
Ytterligare höinförsel behövdes för att täcka 1933 års foderbrist.
Den stegrade efterfrågan på hö hade redan fört med sig stigande priser
på detsamma. Till årsskiftet gällde priset å hö 11 öre per kilogram; nu
hade det stigit till 11.5 öre per kilogram, och ytterligare stegring av priset
vore att vänta. För att hindra priserna att stiga i höjden erfordrades
tillförsel av hö söderifrån. Då emellertid hö i mellersta Sverige vore
så högt i pris, att detta icke för närvarande kunde konkurrera med det
finska höet till följd av fraktkostnaderna, erfordrades en avsevärd fraktnedsättning,
örn sådan konkurrens skulle kunna bliva möjlig. Med nuvarande
priser erfordrades i medeltal vid transport från mellersta Sverige
till Boden en fraktnedsättning av cirka 2 öre per kilogram. Då emellertid
någon del hö ännu borde kunna ersättas med det billigare kraftfodret,
fodersäd, borde en dylik användning av spannmål uppmuntras
genom att förbilliga även denna genom nedsättning av frakten på densamma.
En sådan fraktnedsättning skulle även bliva gynnsam för jordbrukarna
i mellersta Sverige, vilka därigenom skulle kunna finna avsättning
för sitt överskott av hö och fodersäd till Norrbotten till förmånliga
priser.
I skrivelse den 26 april 1934 har Råneå kommunalnämnd instämt i förevarande
hemställan.
Yttranden i ärendet hava efter remiss avgivits av lantbruksstyrelsen
och järnvägsstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen har framhållit, att styrelsen, med hänsyn
till det SATåra läge, vari Norrbottens jordbruk otvivelaktigt råkat på grund
av foderbrist, och nödvändigheten av att dess djurstock icke ytterligare
decimerades eller genom umbäranden försvagades, funne det vara önskvärt,
örn allmän fraktlindring under maj månad för transport av fodermedel
för jordbrukets behov i fulla vagnslaster från Mellansverige till
3
Kungl. Marits proposition nr 275.
Norrbotten kunde medgivas. Då fråga vore om en befraktning, som eljest
icke torde komma till stånd, syntes det lantbruksstyrelsen, som örn det
icke borde vara uteslutet, att en sådan fraktlindring kunde ske under medverkan
av statens järnvägar. Skulle detta visa sig ogörligt, ansåge sig
lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta, att särskilda medel för ändamålet
anvisades och ställdes till Norrbottens läns hushållningssällskaps förfogande
mot redovisningsskyldighet.
Järnvägstyrelsen har anfört, att en fraktnedsättning icke kunde
ur järnvägsekonomisk synpunkt försvaras. Fraktnedsättningar för sociala
ändamål borde ej medgivas på statens järnvägars bekostnad. Styrelsen
kunde därför ej tillstyrka bifall till hushållningssällskapets hemställan,
såvida icke statens järnvägar erhölle ersättning av statsmedel för
de rabatter, som Kungl. Majit kunde finna lämpligt medgiva.
Vidare Ilar i skrivelse den 16 april 1934 länsstyrelsen i Västerbottens
län hemställt, att Kungl. Majit måtte av tillgängliga medel anvisa eller
av riksdagen utverka ett anslag av högst 50,000 kronor att ställas till länsstyrelsens
förfogande för avhjälpande av foderbristen bland obemedlade
jordbrukare inom Västerbottens län. Länsstyrelsen har i sin skrivelse
anfört huvudsakligen följande.
Under sommaren 1933 hade i vissa delar av Västerbottens län inträffat
en synnerligen intensiv torka, varigenom höskörden avsevärt försämrats.
På länsstyrelsens framställning hade Kungl. Majit i följd härav medgivit,
att kreatursägare finge på vissa villkor avgiftsfritt bärga hö på kronan
tillhöriga marker. Detta medgivande hade i stor utsträckning utnyttjats,
varjämte löv tillvaratagits som nödfoder. Det oaktat hade en
minskning av kreatursbesättningarna visat sig ofrånkomlig, och en sådan
beskärning hade även ägt rum ehuru ej i sådan omfattning, som den
ringa fodertillgången påkallat. De ytterst låga priserna på slaktdjur
hade härvidlag varit avgörande. I cirkulärskrivelse den 5 april 1934 hade
länsstyrelsen anmodat samtliga kommunalnämnder att verkställa skyndsam
utredning örn det behov av foder, som kunde anses föreligga för kreaturens
livnärande, till dess betesgång möjliggjordes. Utredningen, som
skulle verkställas av kommunalnämnden i samråd med hushållningsdistriktets
styrelse och de kommunala organ, som kunde äga kännedom om
dessa förhållanden, samt med biträde av vandringsrättare^ finge endast
omfatta sådana personer, som saknade ekonomisk förmåga att själva inköpa
oundgängligt foder, och beträffande vilka det sålunda kunde anses
påkallat, att stat och kommun trädde emellan för att lämna hjälp. Av
de inkomna uppgifterna framginge, att foderbristen vore kännbar huvudsakligen
i norra delen av länets kustland och i lappmarken. I 9 av de 28
tillfrågade kommunerna ansåges förhållandena ej vara sådana, att hjälp
erfordrades. Antalet hjälpbehövande beräknades uppgå till omkring 1,000,
och det erforderliga höpartiet uppginge till cirka 570,000 kilogi-am, därav
85,000 kilogram inom södra kustlandet, 260,000 kilogram inom norra kustlandet
och 226,000 kilogram inom lappmarken.
Av länets egen produktion av hö funnes numera ej mycket att uppbringa.
Belysande för situationen vöre, att under en månad importerats
50 å 60 vagnslaster hö järnvägsledes från Finland till Skellefteå. Av
4
Kungl. Majlis proposition nr 275.
Departements
chefen.
allt att döma måste den för de meddellösa erforderliga ovannämnda hökvantiteten
följaktligen anskaffas från andra orter, där tillgång kunde
finnas. Höpriset i Umeå vore för närvarande 10 kronor 50 öre per 100
kilogram. För den längre transporten till järnvägsstationer i konsumtionsorterna
tillkomme ytterligare fraktkostnad. Priset torde med sannolikhet
ej komma att understiga 11 kronor per 100 kilogram. Då garanti
borde finnas, att endast verkligt behövande komme ifråga vid utdelning
av foderhjälp, syntes kommunerna böra bidraga med viss del av kostnaden.
Lämpligast torde detta kunna ordnas så, att kommunerna bestrede
de kostnader, som överstege 9 kronor per 100 kilogram.
Lantbruksstyrelsen bar i avgivet remissutlåtande tillstyrkt bifall
till ifrågavarande framställning samt förklarat sig icke hava något
att erinra mot de gjorda kostnadsberäkningarna.
Statskontoret, som likaledes efter remiss yttrat sig i ärendet, har
däremot avstyrkt bifall till framställningen, därvid statskontoret framhållit,
att några medel icke stöde till Kungl. Maj:ts förfogande för förevarande
ändamål, och att tillräckliga skäl ej heller syntes föreligga för
vidtagande av särskilda åtgärder.
För egen del finner jag syftet med ifrågavarande framställningar behjärtansvärt.
Den under sistlidna sommar rådande torkan med därav
följande nedgång i höskörden bar inom de nordligaste länen orsakat en
brist på kreatursfoder, som särskilt för mindre bemedlade kreatursägare
är mycket kännbar. Ännu återstår någon tid, innan betesgången i berörda
landsdelar tager sin början. Under tiden måste foder anskaffas
från annat håll till priser, som för nämnda kreatursägare ställa sig betungande.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter tillstyrker jag,
att staten lämnar sin medverkan till, att åtgärder vidtagas, ägnade att
lindra de svårigheter, som sålunda mångenstädes inom sagda län uppkomma.
Berörda medverkan torde lämpligen böra ske i den form, att medel från
statens sida ställas till vederbörande länsstyrelses förfogande att efter
dess beprövande användas för ifrågavarande ändamål på sätt länsstyrelsen
finner mest fördelaktigt. Tidigare hava understöd i anledning av
foderbrist anvisats att utgå ur undsättningsfonden av det belopp å 50,00(1
kronor, som enligt riksdagens medgivande årligen kan av fondens medel
av Kungl. Maj:t disponeras till undsättning utan återbetalningsskyldighet.
För innevarande budgetår sålunda disponibla medel hava redan tagits
i anspråk. Då ej heller för närvarande andra medel för ändamålet
stå till Kungl. Maj:ts disposition, förordar jag, att Kungl. Majit ville utverka
riksdagens samtycke till, att för anvisande av nu erforderligt belopp
må tagas i anspråk det för innevarande budgetår upptagna extra
förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Medelsanvisningen synes kunna
begränsas till 60,000 kronor. Kungl. Majit torde inom denna ram seder
-
Kungl. May.ts proposition nr 275. 5
mera få fastställa det belopp, som må inom vartdera länet komma till användning.
Under åberopande av vad sålunda anförts och under erinran, att proposition
i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att för lindrande av rådande foderbrist inom Norrbottens
och Västerbottens län må av det för budgetåret
1933/1934 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter tagas i anspråk erforderligt belopp, dock
högst 60,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Pihang lill riksdagens protokoll 19,11
1 sami.
Nr 275.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1934:290 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande reformerad lagstiftning beträffande enskilda vägar. ; x > s. 10 i texten
- JoU 1934:92 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till lindrande av foderbristen i Norrbottens och Västerbottens län. s. 1 i texten