Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till lindrande av foderbristen i Norrbottens och Västerbottens län

1934-05-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:275, Angående åtgärder till lindrande av foderbristen i Norrbottens och Västerbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

1

Är 275.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående åtgärder till lindrande

av foderbristen i Norrbottens och Västerbottens län;

given Stockholms slott den 18 maj 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsi’ådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 maj

1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

Jag torde få anmäla vissa framställningar avseende hjälp till anskaffande

av fodermedel inom Norrbottens och Västerbottens län.

I skrivelse den 11 april 1934 har Norrbottens läns hushållningssällskap

hemställt, att Kungl. Majit för befraktning från mellersta Sverige till

stationer, belägna inom Norrbottens län, av fodervaror, avsedda för förbrukning

av länets jordbrukande befolkning, ville bevilja största möjliga

fraktnedsättning att träda i tillämpning snarast möjligt samt att gälla

till och med maj 1934. Till stöd för denna hemställan har hushållningssällskapet

anfört i huvudsak följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 275.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Höskörden hade 1933 inom Norrbottens län blivit så otillräcklig, att den,

särskilt i kusttrakten, på många håll rent av kunde betecknas såsom missväxt.

Skörden understege motsvarande skörd under vart och ett av de

två närmast föregående åren med över 50,000,000 kilogram. Då på grund

av de klimatiska förhållandena jordbrukarna inom Norrbottens län så

gott som uteslutande vore hänvisade till kreatursskötsel, drabbade denna

missväxt dem alldeles särskilt kännbart. Visserligen hade en del utmönstringar

gjorts i ladugårdarna till följd av den otillräckliga skörden. Men

då det norrbottniska jordbruket utgjordes nära nog enbart av småbruk

med enligt den officiella statistiken ungefär 3 kor per brukningsdel, kunde

denna utmönstring icke ske så genomgripande utati att äventyra dessa

småbrukares försörjningsmöjligheter. Därtill komme, att priserna på

kött varit så låga, att de lagt hinder i vägen för utmönstringen. Slaktdjuren

hade tidvis varit osäljbara. Den svaga höskörden hade medfört

stora inköp av foder till länet särskilt av hö från Finland. Enligt uppgift

från tullkammaren i Haparanda hade till Haparanda tulldistrikt år

1933 importerats sammanlagt 12,822,880 kilogram hö. Söderifrån hade enligt

uppgift från statens järnvägar införts till länet 1,343,600 kilogram.

Sammanlagda införseln av hö till länet uppginge sålunda till 14,166,480

kilogram. Enligt av hushållningssällskapet gjord utredning år 1930 utgjorde

den normala införseln av hö till länet cirka 10,000,000 kilogram.

Ytterligare höinförsel behövdes för att täcka 1933 års foderbrist.

Den stegrade efterfrågan på hö hade redan fört med sig stigande priser

på detsamma. Till årsskiftet gällde priset å hö 11 öre per kilogram; nu

hade det stigit till 11.5 öre per kilogram, och ytterligare stegring av priset

vore att vänta. För att hindra priserna att stiga i höjden erfordrades

tillförsel av hö söderifrån. Då emellertid hö i mellersta Sverige vore

så högt i pris, att detta icke för närvarande kunde konkurrera med det

finska höet till följd av fraktkostnaderna, erfordrades en avsevärd fraktnedsättning,

örn sådan konkurrens skulle kunna bliva möjlig. Med nuvarande

priser erfordrades i medeltal vid transport från mellersta Sverige

till Boden en fraktnedsättning av cirka 2 öre per kilogram. Då emellertid

någon del hö ännu borde kunna ersättas med det billigare kraftfodret,

fodersäd, borde en dylik användning av spannmål uppmuntras

genom att förbilliga även denna genom nedsättning av frakten på densamma.

En sådan fraktnedsättning skulle även bliva gynnsam för jordbrukarna

i mellersta Sverige, vilka därigenom skulle kunna finna avsättning

för sitt överskott av hö och fodersäd till Norrbotten till förmånliga

priser.

I skrivelse den 26 april 1934 har Råneå kommunalnämnd instämt i förevarande

hemställan.

Yttranden i ärendet hava efter remiss avgivits av lantbruksstyrelsen

och järnvägsstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att styrelsen, med hänsyn

till det SATåra läge, vari Norrbottens jordbruk otvivelaktigt råkat på grund

av foderbrist, och nödvändigheten av att dess djurstock icke ytterligare

decimerades eller genom umbäranden försvagades, funne det vara önskvärt,

örn allmän fraktlindring under maj månad för transport av fodermedel

för jordbrukets behov i fulla vagnslaster från Mellansverige till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Marits proposition nr 275.

Norrbotten kunde medgivas. Då fråga vore om en befraktning, som eljest

icke torde komma till stånd, syntes det lantbruksstyrelsen, som örn det

icke borde vara uteslutet, att en sådan fraktlindring kunde ske under medverkan

av statens järnvägar. Skulle detta visa sig ogörligt, ansåge sig

lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta, att särskilda medel för ändamålet

anvisades och ställdes till Norrbottens läns hushållningssällskaps förfogande

mot redovisningsskyldighet.

Järnvägstyrelsen har anfört, att en fraktnedsättning icke kunde

ur järnvägsekonomisk synpunkt försvaras. Fraktnedsättningar för sociala

ändamål borde ej medgivas på statens järnvägars bekostnad. Styrelsen

kunde därför ej tillstyrka bifall till hushållningssällskapets hemställan,

såvida icke statens järnvägar erhölle ersättning av statsmedel för

de rabatter, som Kungl. Majit kunde finna lämpligt medgiva.

Vidare Ilar i skrivelse den 16 april 1934 länsstyrelsen i Västerbottens

län hemställt, att Kungl. Majit måtte av tillgängliga medel anvisa eller

av riksdagen utverka ett anslag av högst 50,000 kronor att ställas till länsstyrelsens

förfogande för avhjälpande av foderbristen bland obemedlade

jordbrukare inom Västerbottens län. Länsstyrelsen har i sin skrivelse

anfört huvudsakligen följande.

Under sommaren 1933 hade i vissa delar av Västerbottens län inträffat

en synnerligen intensiv torka, varigenom höskörden avsevärt försämrats.

På länsstyrelsens framställning hade Kungl. Majit i följd härav medgivit,

att kreatursägare finge på vissa villkor avgiftsfritt bärga hö på kronan

tillhöriga marker. Detta medgivande hade i stor utsträckning utnyttjats,

varjämte löv tillvaratagits som nödfoder. Det oaktat hade en

minskning av kreatursbesättningarna visat sig ofrånkomlig, och en sådan

beskärning hade även ägt rum ehuru ej i sådan omfattning, som den

ringa fodertillgången påkallat. De ytterst låga priserna på slaktdjur

hade härvidlag varit avgörande. I cirkulärskrivelse den 5 april 1934 hade

länsstyrelsen anmodat samtliga kommunalnämnder att verkställa skyndsam

utredning örn det behov av foder, som kunde anses föreligga för kreaturens

livnärande, till dess betesgång möjliggjordes. Utredningen, som

skulle verkställas av kommunalnämnden i samråd med hushållningsdistriktets

styrelse och de kommunala organ, som kunde äga kännedom om

dessa förhållanden, samt med biträde av vandringsrättare^ finge endast

omfatta sådana personer, som saknade ekonomisk förmåga att själva inköpa

oundgängligt foder, och beträffande vilka det sålunda kunde anses

påkallat, att stat och kommun trädde emellan för att lämna hjälp. Av

de inkomna uppgifterna framginge, att foderbristen vore kännbar huvudsakligen

i norra delen av länets kustland och i lappmarken. I 9 av de 28

tillfrågade kommunerna ansåges förhållandena ej vara sådana, att hjälp

erfordrades. Antalet hjälpbehövande beräknades uppgå till omkring 1,000,

och det erforderliga höpartiet uppginge till cirka 570,000 kilogi-am, därav

85,000 kilogram inom södra kustlandet, 260,000 kilogram inom norra kustlandet

och 226,000 kilogram inom lappmarken.

Av länets egen produktion av hö funnes numera ej mycket att uppbringa.

Belysande för situationen vöre, att under en månad importerats

50 å 60 vagnslaster hö järnvägsledes från Finland till Skellefteå. Av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 275.

Departements
chefen.

allt att döma måste den för de meddellösa erforderliga ovannämnda hökvantiteten

följaktligen anskaffas från andra orter, där tillgång kunde

finnas. Höpriset i Umeå vore för närvarande 10 kronor 50 öre per 100

kilogram. För den längre transporten till järnvägsstationer i konsumtionsorterna

tillkomme ytterligare fraktkostnad. Priset torde med sannolikhet

ej komma att understiga 11 kronor per 100 kilogram. Då garanti

borde finnas, att endast verkligt behövande komme ifråga vid utdelning

av foderhjälp, syntes kommunerna böra bidraga med viss del av kostnaden.

Lämpligast torde detta kunna ordnas så, att kommunerna bestrede

de kostnader, som överstege 9 kronor per 100 kilogram.

Lantbruksstyrelsen bar i avgivet remissutlåtande tillstyrkt bifall

till ifrågavarande framställning samt förklarat sig icke hava något

att erinra mot de gjorda kostnadsberäkningarna.

Statskontoret, som likaledes efter remiss yttrat sig i ärendet, har

däremot avstyrkt bifall till framställningen, därvid statskontoret framhållit,

att några medel icke stöde till Kungl. Maj:ts förfogande för förevarande

ändamål, och att tillräckliga skäl ej heller syntes föreligga för

vidtagande av särskilda åtgärder.

För egen del finner jag syftet med ifrågavarande framställningar behjärtansvärt.

Den under sistlidna sommar rådande torkan med därav

följande nedgång i höskörden bar inom de nordligaste länen orsakat en

brist på kreatursfoder, som särskilt för mindre bemedlade kreatursägare

är mycket kännbar. Ännu återstår någon tid, innan betesgången i berörda

landsdelar tager sin början. Under tiden måste foder anskaffas

från annat håll till priser, som för nämnda kreatursägare ställa sig betungande.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter tillstyrker jag,

att staten lämnar sin medverkan till, att åtgärder vidtagas, ägnade att

lindra de svårigheter, som sålunda mångenstädes inom sagda län uppkomma.

Berörda medverkan torde lämpligen böra ske i den form, att medel från

statens sida ställas till vederbörande länsstyrelses förfogande att efter

dess beprövande användas för ifrågavarande ändamål på sätt länsstyrelsen

finner mest fördelaktigt. Tidigare hava understöd i anledning av

foderbrist anvisats att utgå ur undsättningsfonden av det belopp å 50,00(1

kronor, som enligt riksdagens medgivande årligen kan av fondens medel

av Kungl. Maj:t disponeras till undsättning utan återbetalningsskyldighet.

För innevarande budgetår sålunda disponibla medel hava redan tagits

i anspråk. Då ej heller för närvarande andra medel för ändamålet

stå till Kungl. Maj:ts disposition, förordar jag, att Kungl. Majit ville utverka

riksdagens samtycke till, att för anvisande av nu erforderligt belopp

må tagas i anspråk det för innevarande budgetår upptagna extra

förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Medelsanvisningen synes kunna

begränsas till 60,000 kronor. Kungl. Majit torde inom denna ram seder
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 275. 5

mera få fastställa det belopp, som må inom vartdera länet komma till användning.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under erinran, att proposition

i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att för lindrande av rådande foderbrist inom Norrbottens

och Västerbottens län må av det för budgetåret

1933/1934 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter tagas i anspråk erforderligt belopp, dock

högst 60,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Pihang lill riksdagens protokoll 19,11

1 sami.

Nr 275.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:290 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande reformerad lagstiftning beträffande enskilda vägar. ; x > s. 10 i texten
  2. JoU 1934:92 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till lindrande av foderbristen i Norrbottens och Västerbottens län. s. 1 i texten