Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkring sgnstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket m. m

49 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 44 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:3, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkring sgnstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 8.

1

i\r 3.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903

om utländsk försäkring sgnstalts rätt att driva försäkringsrörelse

här i riket m. m.; given Stockholms slott

den 15 december 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 (nr 94

s. 61) örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i

riket; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1984

1 sami. Nr 3.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 (nr 94 s. 61)

om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse bär

i riket.

Härigenom förordnas, dels att sista stycket i 4 § lagen den 24 juli 1903

örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse kär i riket,

vilken paragraf senast ändrats genom lagen den 10 maj 1929 (nr 80), skall

upphöra att gälla, dels att till 6 § i nämnda lag skall fogas ett nytt moment

av det innehåll, som nedan angives, dels ock att 8 och 9, 12—15, 19 och 21 §§

i lagen, av vilka 9 § ändrats genom lagen den 30 juni 1916 (nr 317), skola

erhålla följande ändrade lydelse:

6 §.

Vidtages ändring---allmänna tidningarna.

Har av — — — underrätta försäkringsinspektionen.

Generalagent vare pliktig:

att när som helst hålla räkenskaper och handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen

eller dess ombud, ävensom att i övrigt lämna de upplysningar,

som av inspektionen äskas i fråga om anstalten och dess verksamhet

inom riket;

att för varje räkenskapsår, enligt formulär som av försäkringsinspektionen

fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång

till inspektionen insända uppgift angående anstaltens verksamhet inom riket

samt att inom samma tid låta i allmänna tidningarna införa den del av uppgiften,

som inspektionen bestämmer; ävensom

att inom tre månader efter det berättelse örn revision av anstaltens räkenskaper

och förvaltning blivit å sammanträde med anstaltens delägare framlagd,

till försäkringsinspektionen ingiva ett exemplar av denna berättelse.

8 §.

Utländsk försäkringsanstalt, vars rörelse här i riket omfattar livförsäkring,

skall i den uppgift angående livförsäkringsverksamheten som enligt 6 § skall

för varje räkenskapsår insändas till försäkringsinspektionen under benämningen

försäkringsfond såsom skuld upptaga det å räkenskapsårets sista dag beräknade

värdet av anstaltens ansvarighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

3

1) på grund av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv) saint

2) på grund av löpande försäkringar (premiereserv).

Premiereserven beräknas enligt grunder som försäkringsinspektionen godkänt.

;

Försäkringsfonden med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av fonden

må överskjuta vad anstalten enligt 4 § nedsatt för livförsäkring, skall

redovisas i värdehandlingar av den i 215 § under 1)—b) lagen örn försäkringsrörelse

omförmälda beskaffenhet eller ock i följande tillgångar av annan

art nämligen belopp, som anstalten förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrev

inom återköpsvärdet, eller i den mån försäkringsinspektionen på framställningav

anstalten så medgiver värdet av återförsäkringsbolags ansvarighet på

grund av livförsäkringar som övertagits i återförsäkring.

Värdehandling må ej upptagas över sitt verkliga värde. Under förutsättning

att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden jämte tillägg redovisas,

beräknas kunna å tider som med hänsyn till beskaffenheten av anstaltens förbindelser

prövas tillfredsställande förvandlas i penningar till belopp motsvarande

det angivna värdet må dock värdehandling, som varit upptagen jämväl

i nästföregående års redovisning, kunna åsättas det då beräknade värdet

ändå att marknadsvärdet är lägre.

De värdehandlingar, som avses i 3 morn., skola förvaras här i riket avskilda

från anstaltens övriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika

nycklar, av vilka en innehaves av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud;

försäkringsinspektionen dock obetaget att på framställning av anstalten

medgiva, att värdehandlingarna i stället, på sätt och under villkor som av försäkringsinspektionen

bestämmas, sättas i särskilt förvar i riksbanken eller

annan bank. I de salunda förvarade handlingarna njute försäkringstagarna

panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet av anstaltens

på försäkringsavtalen grundade förbindelser.

För varje år skall, senast inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång,

anstalten sätta i sådant förvar, som nyss är sagt, de värdehandlingar, i vilka

redovisas inträdd ökning av försäkringsfonden jämte det i 3 mom. angivna

tillägg. I fråga örn utbekommande eller utbyte av värdehandling, som satts

i särskilt förvar, samt örn anmälningsskyldighet för försäkringsinspektionens

ombud skola bestämmelserna i 217 § lagen örn försäkringsrörelse äga motsvarande

tillämpning.

9 §•

Vad på sätt i 4 § omförmäles blivit av utländsk försäkringsanstalt i riksbanken

nedsatt ma allenast användas till gäldande av fordringar på grund

av försäkringsavtal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, ävensom av

böter, avgifter och ersättningar, som i anledning av denna rörelse må åläggas

generalagenten eller anstalten, samt, i händelse av särskild administration av

anstalts livförsäkringsrörelse här i riket, av adininistrationsboets fordran hos

anstalten.

Minskas det salunda nedsatta beloppet i följd därav att obligationerna av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

sevärt nedgå i värde eller att någon del av beloppet åtgår till gäldande av

fordringar, böter, avgifter eller ersättningar, eller av annan anledning, eller

finner försäkringsinspektionen, att de till redovisning enligt 8 § avsatta tillgångar

icke äro tillräckliga, skall bristen fyllas inom fyra veckor efter det

generalagenten blivit därom tillsagd av försäkringsinspektionen.

12 §.

Har tillstånd för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva livförsäkringsrörelse

återkallats, skall, för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas

rätt, en särskild administration inträda; och skall med avseende å denna i

tillämpliga delar gälla vad i 231—233 §§, 234 § 1—4 mom. samt 235 § lagen

örn försäkringsrörelse finnes stadgat, därvid upphörandet av anstaltens rätt

att driva livförsäkringsrörelse här i riket motsvarar livförsäkringsbolags trädande

i likvidation eller beslut örn avträdande av dess egendom till konkurs.

I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till inländskt

försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit tillstånd

att driva livförsäkringsrörelse här i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande eller eljest uppstått överskott, skall

ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant

bidrag, varom i 16 § förmäles, varefter återstoden skall överlämnas till

den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

Har anstalt i annat fall än i 1 mom. avses upphört driva livförsäkringsrörelse

här i riket, vare anstalten ändock pliktig att på sätt i 8 § stadgas redovisa

försäkringsfond för redan meddelade livförsäkringar jämte tillägg samt

i förvar nedsätta de värdehandlingar, vari inträdd ökning av fonden jämte

tillägg redovisas; och åligge ombud, som av anstalten jämlikt 11 § utsetts,

att årligen till försäkringsinspektionen insända de uppgifter örn försäkringsfonden

som förut skolat avgivas av generalagenten. Fullgöres ej sådan redovisning

och nedsättning eller finnes eljest anledning antaga att livförsäkringstagarnas

rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras, ankomme på försäkringsinspektionen

att besluta, att administration på sätt i 1 mom. sägs skall

inträda; dock må ej på den grund att de till redovisning enligt 8 § avsatta

tillgångar finnas icke tillräckliga administration föreskrivas, förrän försäkringsinspektionen

förelagt anstalten att fylla bristen och denna icke täckts

inom fyra veckor efter det anstaltens ombud blivit därom tillsagt av försäkringsinspektionen.

Inträder i fall som nu sagts administration, skall vad i

1 mom. sägs örn upphörandet av anstaltens rätt att driva livförsäkringsrörelse

här i riket i stället avse meddelandet av beslut örn administration.

13 §.

Vill utländsk försäkringsanstalt överlåta samtliga sina till rörelsen här i

riket hörande livförsäkringar till inländskt försäkringsbolag eller till utländsk

anstalt, som erhållit tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i riket, skall

i tillämpliga delar gälla vad i 237 § lagen örn försäkringsrörelse stadgas angående

överlåtelse av försäkringsbolags livförsäkringar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

5

14 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, vare

pliktig att i alla för allmänheten avsedda meddelanden vid teckning av sin

firma utsätta hemlandet ävensom anstaltens egenskap att vara grundad på

aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder. Ej må sådan anstalt själv

eller genom sina agenter och personal angiva sig hava genom att fullgöra i

denna lag föreskriven skyldighet att nedsätta värdehandlingar ställt fullgod

säkerhet för sina svenska försäkringstagare eller angiva sig vara beträffande

hela sin verksamhet kontrollerad av svenska staten, ej heller må annan beteckning

av likartat innehåll användas.

Försäkringsbrev skall innehålla uppgift ej mindre örn de för anstalten, som

meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än även örn de

särskilda villkoren för den försäkring, som i brevet avses.

Där uti meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, vid angivande av

anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser av delägare eller garanter,

skall beloppet av sådana förbindelser särskilt utsättas.

15 §.

Är handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen ingives, avfattad

på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika ingivas en bestyrkt

svensk översättning därav.

"** Innan förhållande, som enligt denna lag skall i allmänna tidningarna kungöras,

blivit sålunda kungjort, må det icke med laga verkan åberopas mot annan

än den, som visas hava därom ägt vetskap. Kungörande, varom nu sagts,

skall bekostas av den anstalt, som tillkännagivandet rörer.

Ombud, som enligt 7, 8 eller 11 § förordnats av försäkringsinspektionen, åge

av anstalten uppbära ersättning med belopp, som av Konungen bestämmes.

19 §•

Underlåter generalagent att fullgöra vad honom enligt 6 § åligger, eller fullgör

av anstalt utsett ombud ej vad enligt 12 § 3 mom. ombudet åligger, eller

bryter någon emot föreskrifterna i 14 § 1 eller 2 morn., straffes med böter

från och med fem till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där någon bryter emot föreskriften i 14 § 3 morn., eller

eljest i meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, lämnar oriktiga eller

vilseledande uppgifter angående anstalt, varom i denna lag är fråga.

Den, som i fall, varom i 4 eller 6 § eller 12 § 3 mom. förmärs, emot bättre

vetande lämnar oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till

och med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

21 §.

Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring

för livs fall. Vad i 8, 9, 12 och 13 §§ särskilt stadgas angående

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn annan personförsäkring,

som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.

Angående skyldighet för utländsk försäkringsanstalt, som på grund av trafikförsäkring

skall utgiva livränta, att inköpa sådan ränta hos riksförsäkringsanstälten

eller hos svenskt försäkringsbolag, gäller vad därom är särskilt

stadgat.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga örn återförsäkringsrörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1934 men skall med undantag av

13 § och 21 § 3 mom. icke äga tillämpning å anstalt, som vid lagens ikraftträdande

upphört att här i riket driva livförsäkringsrörelse. Utländsk försäkringsanstalt,

som vid lagens ikraftträdande driver försäkringsrörelse här i

riket, skall fullgöra den i 8 § föreskrivna nedsättning av värdehandlingar senast

åtta månader efter utgången av löpande räkenskapsår.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

7

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal.1

Härigenom förordnas, att 26 § 1 mom. och 27 § lagen den 8 april 1927

örn försäkringsavtal skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

26 §.

1 mom. Där försäkringsgivaren-----i konkursen.

Vad sålunda är stadgat skall icke äga tillämpning, då vid livförsäkringsbolags

eller annan försäkringsanstalts konkurs särskild administration för

tillvaratagande av försäkringstagarens rätt inträder; och gälle i fråga örn

försäkring, som meddelats av understödsförening, vad därom är i lag särskilt

stadgat.

27 §.

Upphör försäkringsgivarens rätt att här i riket driva försäkringsrörelse,

äge, där ej särskild administration för tillvaratagande av försäkringstagarens

rätt inträder, försäkringstagaren uppsäga avtalet; och skall vad i 26 § 3 mom.

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Har försäkringsgivaren-----likvidationens början.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1934.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kunglig Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 7 april 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Schlyter, fråga örn ändringar i gällande lagstiftning rörande utländska försäkring

sanstalter.

Föredraganden anför:

»I skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 december 1931 hemställde försäkringsinspektionen

örn vissa ändringar i lagen den 24 juli 1903 örn utländsk försäkringsanstalts

rätt att driva försäkringsrörelse här i riket och örn viss därav föranledd

ändring i lagen den 8 april 1927 örn försäkringsavtal, allt i enlighet med

ett av inspektionen upprättat förslag. Med ändringsförslaget åsyftades väsentligen

att bereda svenska livförsäkringstagare hos utländska försäkringsanstalter

ökad säkerhet. I detta hänseende föreslogs i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som gäller angående svenska försäkringsbolag, att försäkringsfonden

försvenska livförsäkringar skulle redovisas i tillgångar av vissa

slag, vilka tillgångar skulle deponeras här i riket, samt att ett särskilt administrationsförfarande

med avseende å utländsk anstalts här i riket drivna livförsäkringsrörelse

under vissa förhållanden skulle inträda. Förslaget avsåg

emellertid även andra ändringar i 1903 års lag, bland annat införandet av

särskilda bestämmelser rörande överlåtelse av utländsk anstalts svenska livförsäkringsbestånd,

liknande dem som gälla för svenska försäkringsbolag.

ringsfond Vad fÖPSt ,angår de föreslagna bestämmelserna rörande försäkringsfond och

och särskild särskild administration må till en början lämnas en redogörelse för de olikheter,

admtioiiStra'' S°m Cnligt filande lagstiftning råda å förevarande område mellan svenska

fällande ^ö^^kringsbolag oc^ utländska försäkringsanstalter.

rätt. Enligt lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse, vilken endast avser

Svenska för- svenska försäkringsbolag, skall i försäkringsbolags balansräkning under beg

bolag, nämningen försäkringsfond såsom skuld upptagas beräknade värdet av bolagets

ansvarighet dels på grund av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv)

och dels pa grund av löpande försäkringar (premiereserv) (212 §).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 3.

9

I fråga om bolag, som driva livförsäkringsrörelse eller viss annan försäkringsrörelse,

äro särskilda bestämmelser meddelade rörande försäkringsfonden i syfte

att skydda försäkringstagarnas rätt. Sålunda skola av Kungl. Maj :t fastställas

grunder för bland annat beräkning av premiereserven för livförsäkringar (3 och

7 §§ samt 117 och 123 §§). Vidare skall ett belopp motsvarande försäkringsfonden

för livförsäkringar redovisas i värdehandlingar av vissa slag eller ock

i vissa tillgångar av annan art, nämligen belopp, som bolaget förskjutit mot

säkerhet i försäkringsbrev inom återköpsvärdet, samt under vissa förutsättningar

värdet av återförsäkringsbolags ansvarighet på grund av i återförsäkring

övertagna livförsäkringar ävensom viss annan tillgång av särskild

försäkringsteknisk art (215 §). I detta sammanhang må anmärkas, att i

lagen förstås med livförsäkring ej endast livförsäkring i egentlig mening,

d. v. s. kapitalförsäkring för dödsfall, utan jämväl livränteförsäkring

och kapitalförsäkring för livsfall samt att vad i lagen särskilt stadgas

angående livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn annan

personförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio

år (2 §). Även i fråga örn försäkring av annat slag än personförsäkring

skall emellertid i vissa fall försäkringsfond — beräknad efter av Kungl.

Maj :t fastställda grunder — redovisas i värdehandlingar av samma art som vid

livförsäkring, nämligen då försäkringarna meddelas för all framtid eller för

längre tid än tio år (216 §). De värdehandlingar, i vilka enligt vad nu sagts

försäkringsfond helt eller delvis redovisas, skola förvaras avskilda från bolagets

övriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar, av vilka

en innehaves av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud. I de sålunda

förvarade handlingarna skola försäkringstagarna njuta panträtt såsom i handfången

pant till säkerhet för fullgörandet av bolagets på försäkringsavtalen

grundade förbindelser. För varje år skall bolaget sätta i sådant förvar, som

nyss angivits, de värdehandlingar, i vilka inträdd ökning av försäkringsfonden

redovisas (217 §). I detta sammanhang bör även framhållas, att bolag, som

driver livförsäkringsrörelse, skall till ytterligare tryggande av försäkringstagarnas

rätt göra avsättning till säkerhetsfond och, under vissa förhållanden,

även till premieåterbäringsreserv (218 §). Syftet med säkerhetsfonden är att

vid behov tjäna till utfyllning av premiereserven. Driver försäkringsbolag jämte

livförsäkringsrörelse annan försäkringsrörelse, skola tillgångar motsvarande

säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv, där sådan finnes, redovisas och pantsättas

i enlighet med vad som stadgats angående försäkringsfond (219 § 2 st.).

— Örn försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, äger Konungen i fråga örn försäkringsfond,

säkerhetsfond eller premieåterbäringsreserv för de utländska

försäkringarna från i lagen meddelade bestämmelser medgiva de avvikelser,

som med hänsyn till utländsk lag prövas erforderliga, i den mån sådant kan

ske utan förfång för de inländska försäkringstagarnas säkerhet (220 §).

I 1917 års lag äro jämväl meddelade bestämmelser rörande särskild administration

av försäkringsbolags livförsäkringsrörelse (231—235 §§). Dylik administration

skall inträda, så snart bolag, som driver livförsäkringsrörelse, trätt

i likvidation eller kommit i konkurstillstånd. Syftet med administrationen är

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Utländska försäkringsanstalter.

att så vitt möjligt undvika att till livförsäkringstagarnas skada realisation sker

i vanlig ordning. Även om i det speciella fallet livförsäkringstagarna kunna

utbekomma envar den på hans försäkring belöpande andelen av försäkringsfonden,

är deras intresse nämligen ingalunda tillgodosett därmed. Det är alltid

ovisst, örn varje försäkringstagare, som det önskar, kan mot inbetalning av

vad han sålunda utbekommit, hos annat bolag erhålla en försäkring svarande

mot den han betingat sig av det likviderande eller i konkurs försatta bolaget.

Därför har möjlighet till bibehållande av livförsäkringsavtalen vid såväl rättslig

giltighet som faktisk nytta ansetts böra beredas. För detta ändamål skola livförsäkringstagarna

till en början tvingas att hålla tillsammans såsom intressenter

i en särskild samfällighet, det s. k. administrationsboet. Förvaltningen av

detta åligger försäkringsinspektionen. Vid inträdandet av administration skall

sålunda inspektionen för livförsäkringstagarnas räkning omhändertaga samtliga

de värdehandlingar, i vilka försäkringstagarna enligt vad förut angivits

äga panträtt. Härmed övergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter

och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen ävensom, där livförsäkringar

återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäkringarna.

För det belopp, varmed omförmälda värdehandlingar kunna finnas

i värde understiga livförsäkringsfonden, ökad med en tjugondedel av samma

fond, skall administrationsboet äga fordringsrätt hos bolaget. Sedan utredning

verkställts angående administrationsboets ställning, skola i första hand åtgärder

vidtagas för överflyttning å annat inländskt försäkringsbolag av hela

livförsäkringsstocken med därtill hörande tillgångar. Kan sådan överflyttning

ej komma till stånd, skall försök göras att få intressenterna i samfälligheten att

bilda ett ömsesidigt bolag för försäkringarnas övertagande och rörelsens fortsättande.

Kan ej heller detta ske, skall fördelning av administrationsboets tillgångar

äga rum, såvida ej samtliga intressenterna överenskomma att administrationen

skall fortsättas tills vidare. Vid fördelning av tillgångarna skall

varje försäkringstagares fordran anses motsvara hans andel i försäkringsfonden.

Rörande utländska försäkringsanstalter meddelas bestämmelser i förutnämnda

lag av den 24 juli 1903. För att utländsk försäkringsanstalt här i riket

skall få driva försäkringsrörelse fordras särskilt tillstånd, vilket meddelas av

försäkringsinspektionen utom då fråga är örn trafikförsäkring, för vilket fall

Konungen meddelar tillståndet (4 §). Rörelsen skall drivas genom generalagent

såsom syssloman och anstalten skall i allt, som angår försäkringsrörelsen

här i riket, lyda under svensk lag samt vara pliktig svara inför svensk domstol

och underkasta sig svensk myndighets avgörande (1 och 3 §§). Till tryggande

av försäkringstagarnas rätt ha emellertid bestämmelser, motsvarande de förutnämnda

för svenska försäkringsbolagen gällande, ej meddelats i vidare mån,

än att utländska försäkringsanstalter ålagts att, på sätt och under villkor som

av försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken nedsätta i svenska statsobligationer

vissa bestämda belopp allt efter den försäkringsverksamhet, som

här drives. Dessa belopp äro för livförsäkring — varmed i nu ifrågavarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majli* proposition nr 8.

11

lag förstås jämväl livränte- och kapitalförsäkring — 100,000 kronor, samma

belopp för brandförsäkring eller för sjöförsäkring, 200,000 kronor för trafikförsäkring

samt 50,000 kronor för varje annat slag av försäkring (4 §). Belopp,

som sålunda nedsatts, må allenast användas till gäldande av fordringar

på grund av försäkringsavtal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, ävensom

av böter, avgifter och ersättningar som i anledning av denna rörelse må

åläggas generalagenten eller anstalten (9 §). För den händelse försäkringsanstalten

upphör att driva rörelsen här i riket, må nedsatt belopp kunna av

anstalten utbekommas, därest det visas, att anstaltens samtliga förbindelser på

grund av rörelsen här blivit fullgjorda eller att anstalten för deras fullgörande

ställt annan säkerhet, som av försäkringsinspektionen godkännes (11 § 2 st.).

Innan redogörelse lämnas för försäkringsinspektionens förslag till nya depositionsbestämmelser

och särskilt administrationsförfarande med avseende å

utländska anstalter torde vissa upplysningar böra givas angående tillkomsten av

gällande depositionsbestämmelser samt de förslag till ändringar däri, som tidigare

framkommit.

I den författning rörande utländska försäkringsanstalter, som gällde före

tillkomsten av 1903 års lag, nämligen kungörelsen den 22 oktober 1886 angående

villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket driva försäkringsrörelse,

föreskrevs icke skyldighet för utländsk anstalt att här deponera

något belopp till säkerhet för försäkringstagarna. Av förarbetena till

kungörelsen1 framgår visserligen, att redan före dess tillkomst från vissa

håll ifrågasatts skyldighet för utländsk försäkringsanstalt att hos myndighet

inom landet nedsätta i penningar eller godkända värdepapper en efter

rörelsens omfång lämpad summa, varav försäkringsbelopp kunde gäldas, därest

anstalten icke fullgjorde sin skyldighet att erlägga detsamma. Gentemot dessa

förslag framhölls emellertid, att bestämmelser av sådan innebörd skulle kunna

hindra utländsk anstalt från att inom landet meddela sådana försäkringar,

varav behovet icke kunde tillfredsställas genom landets egna anstalter. Vidare

erinrades örn svårigheten att fastställa lämplig norm för bestämmande av depositionens

storlek. Ehuru försäkringstagarna aldrig genom depositionen skulle

kunna beredas betryggande säkerhet, skulle depositionen otvivelaktigt av anstalten

framhållas och även av allmänheten betraktas såsom osvikligt betryggande

mot förlust och således bliva ett medel att missleda allmänheten. Slutligen

gjordes gällande, att det bästa medlet att förekomma förlust i följd av

försäkring hos utländska anstalter alltid måste vara, att de inhemska anstalterna

vore ordnade på ändamålsenligt och, så vitt möjligt, fullt betryggande

sätt samt i övrigt tillfredsställde alla billiga anspråk, så att de bleve omfattade

med alltjämt stigande förtroende.

Även under förarbetena till 1903 års lag restes motstånd mot att ålägga

utländska anstalter depositionsskyldigliet. Den kommitté, som år 1897 framlade

förslag till, förutom lagstiftning rörande svenska försäkringsanstalter,

lag angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket

1 Se C. A. Sjöcrona: Underdånigt betänkande med förslag till författningar angående försäkringsväsendets

ordnande. Stockholm 1883.

Historik.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 3.

driva försäkringsrörelse, anslöt sig sålunda till de synpunkter, som anförts

mot åläggande av depositionsskyldigket för utländska försäkringsanstalter.

Kommittén framhöll särskilt, att genom bestämmelser av dylik innebörd lämnades

en garanti för dessa anstalters vederhäftighet, som dock endast kunde

vara skenbar.

1897 års förslag underkastades granskning av särskilt tillkallade sakkunniga,

därvid samarbete ägde rum med sakkunniga från Danmark och Norge.

Detta arbete resulterade i ett under år 1900 avgivet, gemensamt förslag till

lag örn livförsäkringsrörelse, vilket även upptog bestämmelser angående utländska

försäkringsanstalter, som i något av länderna Sverige, Norge eller

Danmark dreve livförsäkringsrörelse. I motsats till vad som föreslogs rörande

inhemska anstalter förordades beträffande utländska anstalter varken skyldighet

att redovisa och deponera tillgångar motsvarande försäkringsfonden eller

särskilt administrationsförfarande. Emellertid föreslogs, att för erhållande av

tillstånd att driva livförsäkringsrörelse inom landet utländsk anstalt skulle

under villkor, som av tillsynsmyndigheten godkändes, i riksbanken deponera

100,000 kronor i penningar eller säkra värdehandlingar. Vad sålunda

deponerats skulle tjäna till säkerhet för fordringar hos anstalten på grund av

försäkringsavtal, som tillkommit i följd av dess rörelse i landet, ävensom för

böter och avgifter, som enligt lagförslaget kunde åläggas anstalten eller dess

syssloman.

Rörande den uppfattning, som låg till grund för detta förslag, anfördes i

motiven:

Som bekant dreve utländska bolag i stor utsträckning livförsäkringsverksamhet

inom vart och ett av de tre nordiska länderna. De sakkunniga hade därför

upprepade gånger tagit i noggrannaste övervägande, huruvida icke — i likhet

med vad som föreslagits i ett norskt och ett danskt utkast — en bestämmelse

borde intagas örn, att premiereserven för de försäkringar, som i något av de tre

länderna vore tecknade i utländska bolag, skulle placeras och betryggas på

samma sätt, som för inländska bolag vore föreskrivet. Härunder hade de sakkunniga

tämligen snart kommit på det klara med, att både det norska och det

danska utkastet i detta avseende gått för långt, och att under ingen omständighet

kunde bliva fråga örn att låta kravet omfatta mer än premiereserven för

försäkringar, tecknade efter den nya lagens trädande i kraft. Men icke ens

med denna begränsning hade de sakkunniga funnit sig kunna helt upptaga den

tanke, som fått uttryck i de två nämnda utkasten. Bortsett från Österrike och

Italien, där en lagbestämmelse av denna art varit gällande ett antal år, funnes,

så vitt de sakkunniga visste, intet europeiskt land, där en sådan regel varit

prövad, varemot i åtskilliga länder förslag i sådan riktning förelåge. Under

dessa omständigheter syntes det finnas ringa anledning för de tre nordiska

länderna att redan nu och, som det väl finge anses, oåterkalleligen fastslå en

regel, vars brukbarhet näppeligen kunde sägas vara av erfarenheten bevisad,

och örn vilken man ännu icke med någon säkerhet kunde veta, huruvida den

bleve allmänt antagen.

Å andra sidan skulle det enligt de sakkunnigas uppfattning vara ett föga

lyckligt tillstånd, örn vilket utländskt livförsäkringsbolag som helst skulle

kunna börja sin verksamhet i något av de tre länderna, utan att bolaget behövde

på något sätt ådagalägga, att det hade allvarliga avsikter. De sakkunniga

hade därför ansett sig böra föreslå, att ett utländskt bolag, innan det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

13

finge tillstånd att driva livförsäkringsverksamhet i landet, skulle i vederbörlig

bank deponera ett visst penningbelopp, som uteslutande skulle tjäna till fullgörande

av krav på grund av försäkringskontrakt, avslutade inom landet i fråga

med dess medborgare, eller till täckande av belopp, som bolaget vore förpliktat

att betala på grund av den nya lagen, bland annat böter. Då de sakkunniga

därjämte hade föreslagit, att nämnda penningbelopp skulle utgöra en så pass

stor summa som etthundratusen kronor, att detta belopp alltid skulle finnas

tillstädes, och att beloppet icke skulle kunna tagas tillbaka, innan bolaget på

tillfredsställande sätt fullgjort eller ställt säkerhet för fullgörandet av sina

uti ifrågavarande land ingångna försäkringskontrakt, hade de sakkunniga ansett

att åtminstone någon säkerhet skulle uppnås för, såväl att finansiellt dåliga

bolag icke började någon verksamhet i de tre nordiska länderna, som ock

att ett utländskt bolag icke plötsligen droge sig tillbaka ur landet utan att göra

rätt och skäl för sig. Vad sålunda föreslagits hade därjämte den fördelen att

icke slutgiltigt avgöra något utan tvärtom kunna i framtiden bilda en naturlig

övergång antingen till att icke fordra något av utländska bolag, örn detta skulle

anses önskligt, eller till att fordra deposition av hela premiereserven för de

inom landet tecknade försäkringarna, örn det skulle visa sig, att denna strängare

ordning vunne allmänt erkännande, och att dess införande vore påkallat i de

tre nordiska länderna.

Vid 1903 års riksdag framlades proposition med förslag till såväl lag örn

försäkringsrörelse, avseende svenska livförsäkringsbolag, som lag örn utländsk

försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. Under det att

i fråga örn svenska försäkringsbolag föreslogs redovisning och deposition av

försäkringsfond, avsättning till säkerhetsfond och i vissa fall deposition av

denna ävensom särskilt administrationsförfarande, allt i huvudsaklig överensstämmelse

med nu gällande bestämmelser, föreslogs i fråga örn utländska försäkringsanstalter

allenast skyldighet att deponera vissa bestämda belopp för

varje art av försäkringsrörelse, sådan anstalt ämnade bedriva här i landet.

Emellertid framfördes motionsvis i riksdagen krav att sådan utländsk försäkringsanstalt,

som dreve livförsäkring srörelse i riket, skulle vara skyldig bär

nedsätta ett belopp, motsvarande den premiereserv, som belöpte på de livförsäkringsavtal,

som tillhörde anstaltens rörelse här.

Det särskilda utskott, som behandlade lagstiftningsfrågan, avstyrkte motionen.

Utskottet anförde därvid:

De belopp, som de utländska livförsäkringsbolagen enligt propositionen skulle

deponera för att få driva försäkringsrörelse här i riket, utgjorde visserligen

icke på långt när tillräcklig säkerhet för de svenska försäkringstagarnas fordringar

på grund av försäkringsavtalen. Men detta vore, såsom framginge av

förarbetena, icke heller meningen med stadgandet om deposition. Genom det

motionsvis föreslagna stadgandet skulle säkerheten för de svenska försäkringstagarnas

fordringar i viss mån betryggas. Det kunde dock ifrågasättas, huruvida

detta vore den väg, man borde gå vid lagstiftningen angående de utländska

livförsäkringsbolagen. Genom det föreslagna stadgandet torde allmänheten

lätteligen föranledas till det antagande, att full trygghet för deras fordringar

vunnits. Att så icke vore förhållandet, vore dock uppenbart. Försäkringsinspektionen

kunde tydligen icke fullständigt övervaka de utländska bo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

lagens förvaltning, och ett ingripande från inspektionens sida torde mången

gång icke få den åsyftade verkan. Bleve det utländska bolaget insolvent och

upphörde med rörelsen i Sverige, så torde de här deponerade värdehandlingarna

icke vara tillräckliga för att skydda de svenska försäkringstagarna från förlust.

Med de många och solida livförsäkringsbolag, som funnes i Sverige, torde en

annan väg bättre leda till målet. Man borde ej genom lagbestämmelser öka allmänhetens

förtroende till de utländska bolagen, men däremot genom en sträng

och effektiv lagstiftning i möjligaste mån främja de svenska bolagens soliditet,

så att allmänheten på grund därav förmåddes att vända sig till dessa senare.

Ett ytterligare skäl mot motionärernas förslag vore, att örn Norge och Danmark

antoge motsvarande stadganden, de svenska bolagen därigenom skulle bliva underkastade

liknande förpliktelser i fråga örn sin livförsäkringsrörelse inom

nämnda länder, vilket, då samma bolags verksamhet, särskilt i Danmark, vore

ganska omfattande, skulle kunna orsaka bolagen en del svårigheter.

Fem ledamöter av utskottet voro av skiljaktig mening och föreslogo vissa

ändringar i lagförslaget i syfte att tillgodose det motionsvis framförda önskemålet.

Börande sina skäl härför anförde reservanterna:

Huvudavsikten med den i propositionen föreslagna lagen örn försäkringsrörelse

vore tydligen att söka skaffa försäkringstagare hos svenska försäkringsanstalter

ökad trygghet mot förluster. För detta måls vinnande avsåge man

att underkasta dessa anstalter väsentligt strängare bestämmelser än hittills,

oaktat ännu ingen livförsäkringstagare blivit lidande på någon svensk försäkringsanstalt.

Detta hade däremot i flera fall varit händelsen för svenskar, som

försäkrat sig hos utländska försäkringsanstalter. Vid sådant förhållande syntes

all anledning förefinnas att så långt sig göra läte beträffande utländsk försäkringsanstalts

verksamhet här i riket söka uppställa för försäkringstagarna

lika betryggande fordringar som beträffande svenska försäkringsanstalter. För

en sådan åskådning funnes för övrigt så mycket större skäl, som den stöde i

full överensstämmelse med den moderna lagstiftningen på detta område såväl i

de förnämsta stora länderna på Europas kontinent som ock i Nordamerikas

förenta stater.

Reservanternas förslag innebar följande: Tillgångar motsvarande premiereserven

för här i riket meddelade livförsäkringar skulle redovisas i värdehandlingar

av vissa närmare angivna slag. Dessa handlingar skulle förvaras avskilda

från anstaltens övriga tillgångar på enahanda sätt, som föreslagits i

fråga örn svenska försäkringsanstalter, och i de sålunda förvarade handlingarna

skulle försäkringstagarna njuta panträtt såsom i handfången pant till säkerhet

för fullgörande av anstaltens på försäkringsavtalen grundade förbindelser. Skyldighet

skulle emellertid jämväl föreligga för den utländska anstalten att fullgöra

den i propositionen föreslagna depositionen av visst till storleken bestämt

belopp. Detta motiverades därmed, att dylik deposition erfordrades så väl

såsom ersättning för den säkerhetsfond, som vore föreslagen för svenska försäkringsbolag,

som särskilt för gäldande av böter, avgifter och ersättningar,

som i anledning av försäkringsrörelsen kunde åläggas generalagenten eller anstalten.

Slutligen skulle de i förslaget till lag örn försäkringsrörelse upptagna

bestämmelser örn. särskild administration i tillämpliga delar gälla beträffande

utländsk försäkringsanstalts livförsäkringsrörelse här i riket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8. 15

Reservanternas mening vann ej anslutning i riksdagen utan denna antog

Kungl. Majlis förslag.

I bestämmelserna örn skyldighet för utländsk försäkringsanstalt att verkställa

deposition har därefter ändring allenast såtillvida skett, att år 1906 föreskrivits,

att depositionen skall ske i obligationer utfärdade av svenska staten,

samt att i samband med tillkomsten av lagen den 10 maj 1929 örn trafikförsäkring

å motorfordon fastställts särskilt depositionsbelopp för trafikförsäkring.

Emellertid har även efter tillkomsten av 1903 års lag varit ifrågasatt att

bereda svenska försäkringstagare hos utländska försäkringsanstalter ökad säkerhet.

Sålunda har krigsberedskapskommissionen upptagit frågan till behandling

och i ett år 1918 avlämnat betänkande örn försäkringsväsendet vid

krig bland annat föreslagit vissa ändringar i 1903 års lag i sådant syfte.

Såsom allmän motivering till de föreslagna ändringarna anförde kommissionen,

sedan den framhållit att en höjning av den i gällande lag föreskrivna

depositionen ur krigsberedskapssynpunkt måste anses oundgänglig, följande.

Riktigheten av de skäl, som tidigare anförts till stöd för väckta förslag örn

mera betryggande depositionsskyldighet för utländska försäkringsanstalter,

torde bestyrkas av erfarenheterna från de i världskriget deltagande länderna

och torde äga tillämpning även på svenska förhållanden. Ben ökade trygghet,

vilken genom en sådan regel bereddes de inländska försäkringstagarna såväl

under förhållandena i fred som vid krigstillfälle, syntes böra tillmätas avgörande

betydelse, icke den större eller mindre risken för konkurrens med inhemska

företag. För övrigt hade man numera infört dylika bestämmelser åtminstone

för vissa försäkringsgrenar även i andra länder än Österrike och Italien, såsom

t. ex. i Tyskland, Amerikas förenta stater samt, enligt uppgift, i Frankrike.

De av kommissionen föreslagna ändringarna i 1903 års lag inneburo följande.

Såsom villkor för utländsk försäkringsanstalts rätt att i Sverige driva

försäkringsrörelse — alltså ej allenast livförsäkringsrörelse och därmed i försäkringstekniskt

avseende jämställd personförsäkringsrörelse utan även försäkringsverksamhet

av annan art -— skulle fordras deposition i riksbanken av,

förutom de redan föreskrivna beloppen, ytterligare ett belopp motsvarande värdet

av premiereserven vid senaste räkenskapsårs slut. Depositionen av premiereserven

skulle ske i värdehandlingar, som av försäkringsinspektionen godkändes.

Premiereserven skulle beräknas, i fråga örn livförsäkringsrörelse efter de

för vederbörande anstalt gällande grunder och eljest efter grunder, som fastställdes

av Konungen efter försäkringsinspektionens hörande. Den sålunda

utsträckta depositionsskyldigheten skulle dock icke gälla norska och danska

försäkringsanstalter. Såsom skäl för denna undantagsbestämmelse anfördes, att

den motåtgärd i form av skärpta villkor för svensk försäkringsrörelse utom riket,

som måste befaras bliva en följd av den föreslagna lagstiftningen, skulle

verka särskilt betungande i fråga örn vår försäkringsrörelse i grannländerna,

vilken vore mångdubbelt större än den rörelse, dessa länders försäkringsbolag

bedreve i Sverige. Den deponerade premiereserven jämte i övrigt deponerade

belopp skulle få användas allenast till gäldande av fordringar på grund av

försäkringsavtal, som tillhörde anstaltens rörelse här i riket; dock skulle viss

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 3.

mindre del av det deponerade beloppet få användas jämväl till gäldande av

böter, avgifter och ersättningar, som i anledning av denna rörelse kunde åläggas

generalagenten eller anstalten. Enligt förslaget skulle försäkringstagarna

icke äga panträtt i den deponerade premiereserven. Kommissionen framhöll,

att detta visserligen kunde ifrågasättas men ej föreslagits, enär då svårligen

kunde undgås att jämväl i andra avseenden helt inordna de utländska anstalterna

i samma system, som gällde för de inländska bolagen, något varpå kommissionen

emellertid icke kunnat ingå.

Försäkrings- Rörande behovet av ändrad lagstiftning i syfte att säkra försäkringstagarnas

nens^för slag h°s åländska försäkringsanstalter anförde försäkringsinspektionen i sin

förut omförmälda framställning:

Riktigheten av de skäl, som åberopades till stöd för det vid 1903 års riksdag

framförda förslaget om skyldighet för utländsk försäkringsanstalt att till

försäkringstagarnas säkerhet deponera belopp, motsvarande premiereserven för

härstädes meddelade försäkringar, torde hava bestyrkts av erfarenheterna under

de senare åren. Inspektionen ville endast erinra örn den starka nedgången av

den tyska valutan, som inträffade efter världskriget och som medförde allmänt

kända menliga verkningar för svenska försäkringstagare hos här arbetande

tyska försäkringsbolag. Enligt inspektionens mening borde staten så vitt möjligt

skydda de svenska försäkringstagarnas intressen, även örn detta skydd

icke kunde bliva likvärdigt med det, som staten genom sin lagstiftning och

tillsyn över de inhemska försäkringsbolagen beredde deras försäkringstagare.

Kravet på ökad trygghet, vilken synpunkt här syntes böra vara den avgörande,

kunde i avsevärd mån tillgodoses därigenom, att utländsk anstalt, som här dreve

livförsäkringsrörelse, ålades att inom landet deponera ett belopp, motsvarande

anstaltens skuld till försäkringstagarna. Däremot syntes den —- förmodligen

mycket obetydliga — skärpning i konkurrensen mellan de svenska och utländska

livförsäkringsbolagen, som möjligen kunde tänkas bliva följden av en dylik bestämmelse,

knappast kunna tillmätas någon betydelse.

Vid 1903 års riksdag hade uttalats den farhågan, att, örn Sverige krävde

premiereservens deposition av här verksamma utländska anstalter, skulle andra

länder fordra detsamma av svenska bolag, som vore verksamma där, vilket skulle

kunna förorsaka dem svårigheter. Därvid nämndes särskilt Danmark, där de

svenska bolagen hade en ganska omfattande verksamhet. Emellertid hade i

Danmark, där man i stort sett haft samma erfarenheter som här beträffande

olämpligheten av nuvarande depositionsbestämmelser, redan år 1922 föreskrivits

skyldighet för utländsk försäkringsanstalt att verkställa pantsättning av °försäkringsfonden

för i Danmark meddelade livförsäkringar, utan att därmed några

svårigheter uppstått. De yppade farhågorna hade således på denna punkt jävats

av erfarenheten.

Vad angår den närmare innebörden av försäkringsinspektionens förslag till

ändrade depositionsbestämmelser, så avsåg förslaget i motsats till krigsberedskapskommissionens

förslag allenast livförsäkring och därmed i försäkringstekniskt

avseende jämställd personförsäkring, således, förutom livförsäkring

i egentlig mening, livränteförsäkring och kapitalförsäkring för livsfall samt

annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.

Beträffande andra slag av försäkring ansåg inspektionen, att ändrade bestämmelser

i ifrågavarande avseende skulle få en jämförelsevis ringa betydelse för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

17

de svenska försäkringstagarna. Vidare framhölls, att rörande inhemska försäkringsbolag

i regel icke föreskreves deposition till säkerhet för försäkringstagarna

i fråga örn annan försäkring än personförsäkring och att det icke syntes

lämpligt att i förevarande sammanhang taga ställning till den synnerligen svårlösta

och i sina konsekvenser vittgående frågan örn en ändrad ståndpunkt i

detta ämne.

Rörande depositionens omfattning innebar förslaget, att deposition skulle ske

icke allenast, såsom tidigare förslag upptagit, av premiereserven utan av hela

försäkringsfonden och således även av ersättningsreserven. Härigenom skulle

nämligen vinnas, att bestämmelserna sakligt sett komme att nära ansluta sig

till vad som gäller i fråga örn deposition av inhemskt försäkringsbolags försäkringsfond.

Den i gällande lag stadgade depositionsskyldigheten av visst bestämt

belopp skulle emellertid bibehållas orubbad. Till stöd härför åberopades

dels att nämnda deposition tjänade som säkerhet för utfående under anstaltens

verksamhet härstädes av fastställda fordringar på grund av försäkringsavtal

samt vissa böter, avgifter och ersättningar och dels att, enligt inspektionens

förslag, vore avsett, att denna deposition skulle vid administration bidraga till

gäldande av försäkringsinspektionens fordran på grund av underskott i värdet

av depositionen för försäkringsfonden.

De föreslagna bestämmelserna anslöto sig i stort sett till dem, som i förevarande

avseende gälla för svenska livförsäkringsbolag, till vilka även i flera

avseenden direkt hänvisades. Sålunda skulle belopp motsvarande försäkringsfonden

redovisas i antingen värdehandlingar av samma slag, som föreskrivits

beträffande svenska bolag, eller, liksom vid svenska bolag, i vissa tillgångar

av särskild försäkringsteknisk art, nämligen dels belopp, som anstalten förskjutit

mot säkerhet i livförsäkringsbrev inom återköpsvärdet, och dels värdet

av återförsäkringsbolags ansvarighet på grund av i återförsäkring övertagna

livförsäkringar, det sistnämnda dock endast såvitt försäkringsinspektionen

funne sig kunna medgiva detta. Såsom ett fall, då dylikt medgivande syntes

kunna erhållas, angavs att återförsäkraren vore svenskt bolag och själv förvaltade

premiereserven för de övertagna försäkringarna. Vidare skulle, i likhet

med vad som gäller rörande svenska livförsäkringsbolag, nyssnämnda värdehandlingar

förvaras på sådant sätt att anstaltens fria dispositionsrätt över

dem avskuces och livförsäkringstagarna skulle i de sålunda förvarade handlingarna

njuta panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet

av anstaltens på försäkringsavtalen grundade förbindelser. I fråga om

sättet för handlingarnas förvaring skulle såsom regel gälla samma bestämmelser

som beträffande svenska bolag, men försäkringsinspektionen skulle

kunna medgiva att värdehandlingarna, på sätt och under villkor som av inspektionen

bestämdes, nedsattes i riksbanken eller annan bank. Nedsättning

av värdehandlingar skulle ske för varje år inom samma tid, som är föreskriven

för ingivande av statistiska uppgifter till försäkringsinspektionen, eller inom

åtta månader efter räkenskapsårets utgång. Medan i fråga örn svenska bolag

detaljerade bestämmelser äro meddelade angående det värde, vartill de värdehandlingar

få upptagas, som användas till redovisning av försäkringsfond,

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 8. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

skulle beträffande nu ifrågavarande värdehandlingar allenast gälla den bestämmelsen,

att de ej finge upptagas över sina verkliga värden. De för svenska

bolag i detta hänseende meddelade bestämmelserna ansåg inspektionen

nämligen knappast ägnade att komma till användning i fråga om utländska

anstalter. För vinnande av garanti att beräknandet av premiereserven i stort

sett skedde enligt grunder, som med hänsyn till den trygghet de erbjöde jämväl

skulle kunna godkännas för svenskt livförsäkringsbolag, föreslogs, att beräkningen

skulle ske i enlighet med grunder, som av försäkringsinspektionen

godkänts. Örn utländsk försäkringsanstalt underläte att fullgöra sin årliga

redovisningsskyldighet beträffande försäkringsfonden, skulle det ankomma på

försäkringsinspektionen att återkalla det meddelade tillståndet att här i riket

driva försäkringsrörelsen. Samma påföljd skulle kunna inträda, örn det enligt

försäkringsinspektionens beprövande befunnes, att i följd av värdeminskning

eller av annan anledning de till redovisning av försäkringsfond här i riket nedsatta

tillgångarna icke vore tillräckliga och bristen icke fylldes inom fyra veckor

efter det generalagenten blivit därom tillsagd av försäkringsinspektionen.

För att sätta inspektionen i stånd att i görligaste mån kontrollera, att bestämmelserna

örn försäkringsfondens redovisning och deposition iakttoges,

borde anstalten vara pliktig att genom sin generalagent för varje år inom viss

tid till inspektionen inkomma med redogörelse angående beräkningen av

försäkringsfonden och uppgift örn de värdehandlingar, som använts eller

vore avsedda att användas till redovisning av fonden samt örn värdet å dessa

handlingar. Härför fordrades emellertid ej lagändring, enär anstalten enligt

gällande bestämmelser är skyldig avgiva redogörelse för sin verksamhet under

året enligt formulär, som fastställes av försäkringsinspektionen. Enligt nuvarande

bestämmelser är anstalt skyldig i allmänna tidningar kungöra den till

inspektionen avgivna redogörelsen. Då denna emellertid med hänsyn till de

nya bestämmelserna kunde komma att innehålla uppgifter, vilka anstalten

ej borde tvingas att offentliggöra, föreslogs den ändring, att kungörandet

skulle omfatta allenast de delar av redogörelsen, som försäkringsinspektionen

bestämde.

Enligt 12 § lagen den 10 maj 1929 örn trafikförsäkring å motorfordon åligger

det utländsk försäkringsanstalt, som på grund av trafikförsäkring är skyldig

utgiva livränta, att fullgöra denna skyldighet genom köp av sådan ränta

hos riksförsäkringsanstalten eller hos behörigt svenskt försäkringsbolag. Med

de nya stadgandena örn skyldighet att deponera försäkringsfond avsågs ej

ändring i nämnda förhållande. Till undvikande av missförstånd ansåg emellertid

försäkringsinspektionen nödvändigt, att i 1903 års lag intoges en erinran

örn nyssnämnda bestämmelse i lagen örn trafikförsäkring å motorfordon.

Försäkringsinspektionens förslag avsåg vidare, såsom förut nämnts, införande

av ett särskilt administrationsförfarande beträffande utländsk försäkringsanstalts

livförsäkringsrörelse och annan därmed i försäkringstekniskt avseende

likställd försäkringsrörelse här i riket. Dylik administration skulle ovillkorligen

inträda, då tillstånd för anstalt att här i riket driva livförsäkringsrörelse

återkallats, men skulle kunna komma till stånd även i sådana fall, då

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

19

anstalten frivilligt upphört att driva livförsäkringsrörelse här i riket. Om anstalten

i sistnämnda fall ej uppehölle försäkringsfonden vid tillräckligt belopp

eller örn eljest anledning funnes antaga, att livförsäkringstagarnas rätt på grund

av försäkringsavtalen äventyrades, skulle det nämligen ankomma på försäkringsinspektionen

att besluta örn inträdande av administration. Administrationsboet

skulle handhavas av försäkringsinspektionen och jämväl i övrigt skulle

örn förfarandet i huvudsak gälla samma regler som vid administration av svenskt

försäkringsbolags livförsäkringsbestånd. För administrationsboets fordran på

grund av underskott i värdet av de till säkerhet för försäkringsfonden pantsatta

värdehandlingarna skulle den fixa depositionen häfta. I motsats till vad som

är stadgat rörande svenska bolag skulle överflyttning av försäkringsbeståndet

kunna ske jämväl till utländsk anstalt, dock endast såvida denna erhållit tillstånd

att här i riket driva livförsäkringsrörelse.

Försäkringsinspektionen har, på sätt i det föregående anförts, även före- Särskilda

slagit särskilda bestämmelser angående överlåtelse av utländsk försäkrings- ^é^omöveranstalts

svenska livförsäkringsbestånd. Med avseende å svenska bolag fin- låtelse ar

nas i 1917 års lag särskilda bestämmelser örn frivillig överlåtelse av livförsäk- försäkring,

ringar (237 §). Härigenom öppnas möjlighet för svenskt försäkringsbolag att anstalts

till annat inländskt försäkringsbolag överlåta vare sig alla sina livförsäkrin- fjrsäkringsgar

eller viss del därav med verkan att bolaget självt blir fritaget från sina bestånd,

förpliktelser på grund av försäkringsavtalen utan att medgivande till överlåtelsen

av alla försäkringstagarna behöver inhämtas. Dylik överlåtelse kan

nämligen ske med försäkringsinspektionens medgivande och under förutsättning

att icke en viss del (minst en femtedel) av de försäkringstagare, vilkas

försäkringar äro i fråga, motsätter sig denna. Försäkringsinspektionen har

framhållit, att erfarenheten ådagalagt önskvärdheten av att jämväl i fråga örn

utländska anstalter bestämmelser meddelades, varigenom med iakttagande av

försäkringstagarnas intresse överlåtelse kunde ske utan samtligas medgivande

men likväl med den verkan, att den överlåtande anstalten bleve fri från ansvarighet.

Försäkringsinspektionen har därför föreslagit den ändring i 1903 års

lag, att örn utländsk anstalt, som här i riket dreve livförsäkringsrörelse, ville

överlåta samtliga sina här i riket meddelade livförsäkringar till svenskt försäkringsbolag

eller till utländsk anstalt, som erhållit rätt att driva livförsäkringsrörelse

här i riket, sådan överlåtelse skulle kunna ske under samma förutsättningar,

som gällde för svenska livförsäkringsbolag.

Försäkringsinspektionen har även berört ett tolkningsspörsmål rörande en bestämmelse

i 1903 års lag.

I 21 § i denna lag stadgas, att lagen icke skall äga tillämpning i fråga örn

utländsk återförsäkringsanstalt, vars rörelse här i riket allenast avser återförsäkring.

Dylik anstalt är således varken skyldig att söka tillstånd för rörelsens

bedrivande eller att verkställa deposition för rörelsen. Orsaken härtill

torde vara den, att man ansett de svenska försäkringsbolagen — i olikhet med

enskilda försäkringstagare — vara i tillfälle bedöma sina försäkringsgivares

1903 års lags

tilliimpliglietsområde
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Övergångs

bestäm
melse.

Ändring i

lagen örn

försäkringsavtal.

ekonomiska ställning och tillika hava möjlighet att i försäkringsavtalen betinga

sig nödig säkerhet för deras fullgörande.

Försäkringsinspektionen har framhållit, att det vore föremål för delade meningar,

huruvida den deposition, som anstalt, vilken erhållit tillstånd att bär

i riket driva direkt försäkringsverksamhet, nedsatt till säkerhet för denna rörelse,

skulle tjäna såsom deposition jämväl för återförsäkringsverksamhet, som

anstalten till äventyrs bedreve här i riket. Att depositionen jämväl skulle avse

återförsäkringsverksamheten ansåge försäkringsinspektionen med stöd av motiven

till stadgandet i 21 § orimligt. Enligt inspektionens mening borde emellertid

i samband med införande av nya bestämmelser rörande utländska försäkringsanstalters

depositionsskyldighet paragrafen så förtydligas, att därav

klart franninge, att lagen hade avseende endast å direkt försäkring, således

icke å återförsäkringsrörelse, vare sig denna dreves enbart eller vid sidan örn

direkt försäkring här i landet. Inspektionen ville därför föreslå, att paragrafen

finge den lydelse, att vad i lagen stadgades icke ägde avseende å återförsäkringsrörelse,

som här i riket dreves av utländsk försäkringsanstalt.

Enligt den av försäkringsinspektionen föreslagna övergångsbestämmelsen

skulle de nya bestämmelserna örn redovisning och deposition av försäkringsfonden

samt örn särskild administration icke tillämpas å anstalt, som vid lagens

ikraftträdande upphört att här i riket driva livförsäkringsrörelse. I fråga örn

anstalter, som fortfarande drevo dylik rörelse här, skulle däremot nämnda

bestämmelser bliva tillämpliga även i fråga örn försäkringar, som tecknats före

ikraftträdandet. Stadgandet örn överlåtelse av svenska livförsäkringar och den

nyssnämnda ändringen av 21 § skulle gälla även i fråga örn anstalter, som

redan upphört att driva livförsäkringsrörelse här i riket men fortfarande innehade

livförsäkringar här.

Försäkringsinspektionen har slutligen föreslagit en ändring i 27 § lagen den

8 april 1927 örn försäkringsavtal, som föranletts av de ifrågasatta ändringarna

i 1908 års lag.

Enligt 26 § 1 momentet lagen örn försäkringsavtal skall, örn försäkringsgivaren

försättes i konkurs, försäkringsavtal förfalla viss tid därefter samt

försäkringstagaren vara berättigad att före utgången av sagda tid uppsäga

avtalet. Dock skall vad sålunda är stadgat icke äga tillämpning, då vid livförsäkringsbolags

eller annan försäkringsanstalts konkurs särskild administration

för tillvaratagande av försäkringstagarens rätt enligt lag skall inträda.

tVad sålunda stadgas skall enligt andra stycket av 27 § äga motsvarande tillämpning

för det fall, att försäkringsgivaren trätt i likvidation; dock att i sådant

fall avtalet förfaller först viss längre tid efter likvidationens början. I 27 §

stadgas i första stycket bland annat, att örn försäkringsgivarens rätt att här i

riket driva försäkringsrörelse upphör, försäkringstagaren äger uppsäga avtalet.

Sistnämnda bestämmelse får självständig betydelse allenast för de fall, då utländsk

försäkringsanstalt upphör att driva försäkringsrörelse här i riket. I

samband med förbud för svenskt försäkringsbolag att fortsätta med sin verk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

21

samhet skall nämligen alltid meddelas förordnande örn bolagets trädande i likvidation.

I anledning av förslaget örn särskilt administrationsförfarande jämväl

av utländsk försäkringsanstalts livförsäkringsrörelse har försäkringsinspektionen

i analogi med vad som gäller beträffande svenska försäkringsbolag föreslagit

den ändring i 27 § första stycket, att vad där stadgas ej skall gälla, da

särskild administration för tillvaratagande av försäkringstagarens rätt enligt

lag skall inträda.

Rörande den omfattning, i vilken utländska försäkringsanstalter här i ri- utländska

ket driva livförsäkringsrörelse, må nämnas, att enligt uppgifter, som erhållits rjngsanstalav

försäkringsinspektionen, dylik försäkringsrörelse för närvarande drives här te^erkav

endast två sådana försäkringsanstalter, nämligen det danska bolaget Det STerige.

Forenede Danske Livsforsikrings-Aktieselskab Hafnia samt det tyska bolaget

Victoria zu Berlin, Allgemeine Versicherungs-Actien-Gesellschaft. Dessa

båda bolags premiereserv för svenska livförsäkringar uppgick vid utgången

av 1931 till cirka 8 miljoner kronor för Hafnia och cirka 1,350,000 kronor för

Victoria zu Berlin. Förutom de nu nämnda anstalterna hava fjorton utländska

livförsäkringsanstalter, nämligen en finsk, tio engelska och tre amerikanska,

tidigare drivit livförsäkringsverksamhet här men upphört därmed.

Den försäkringsstock dessa anstalter ännu hava kvar här i riket torde numera

icke uppgå till mera avsevärda belopp. Härjämte må anmärkas, att

viss livränteförsäkringsverksamhet kan förekomma hos en del andra utländska

anstalter, nämligen sådan livränteförsäkringsverksamhet som endast bedrives

på det sätt att ersättning för inträffad skada, mot följderna varav bolaget

meddelat försäkring, kan utgå i form av livräntor.

I fråga om den lagstiftning, som i de övriga nordiska länderna gäller å Motsvaranförevarande

område, må anmärkas, att under det finsk lagstiftning ej före- ning i

skriver någon depositionsskyldighet för utländska försäkringsanstalter före- ^övrig^

ligger dylik skyldighet enligt norsk och dansk lag. I Norge gäller i detta ”jander.*

avseende samma system som i Sverige, och således fordras allenast deposition

av vissa bestämda belopp för varje art av försäkringsrörelse, som den utländska

anstalten bedriver. Samma förhållande gällde i Danmark intill år

1922. Sistnämnda år infördes emellertid i fråga örn livförsäkringsverksamhet

ökad depositionsskyldighet. Utländska anstalter skola sålunda i Danmark

deponera tillgångar motsvarande försäkringsfonden för danska livförsäkringar

(premiereserv och ersättningsreserv) och därutöver ett belopp motsvarande

premieinkomsten under senaste året för sådana livförsäkringar.

I depositionen får emellertid inräknas ett belopp av 100,000 kronor, som mäste

nedsättas innan utländsk anstalt får driva livförsäkringsrörelse i Danmark.

Depositionen får under alla förhållanden ej understiga nämnda belopp.

Försäkringstagarna njuta i det deponerade beloppet panträtt för sina

fordringar på grund av livförsäkringsavtalen. I samband med införandet av

den ökade depositionsskyldigheten stadgades även, att utländsk anstalts livförsäkringsrörelse

i Danmark under vissa förhållanden kunde bliva föremål

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr S.

för ett särskilt administrationsförfarande i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som gäller rörande danska försäkringsbolag.

. Inom I anledning av försäkringsinspektionens framställning har inom justitiedeieparte*

Partementet upprättats en promemoria angående vissa ändringar i lagen den

mentet 24 juli 1903 örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse

Uprome-d * ^et m. m. samt -—- i huvudsaklig överensstämmelse med inspektionens

moria. författningsförslag — utkast till dels lag angående ändring i vissa delar av

nyssnämnda lag, dels ock lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 8

april 1927 örn försäkringsavtal. Nämnda lagutkast torde såsom bilagor (C

och D) få fogas vid dagens protokoll.

Rörande frågan örn ändrade depositionsbestämmelser och införande av ett

särskilt administrationsförfarande har i promemorian anförts följande:

Enligt gällande lag rådde i fråga örn de bestämmelser, som meddelats till

tryggande av försäkringstagarnas rätt, en väsentlig skillnad mellan svenska

försäkringsbolag och utländska här i riket verkande försäkringsanstalter.

Denna olikhet framträdde särskilt i fråga örn livförsäkringsrörelse och där?\ed

b. försäkringstekniskt avseende jämställd personförsäkringsverksamhet.

Salunda skulle beträffande dylika försäkringar hos svenska bolag finnas en

enligt fastställda regler beräknad försäkringsfond, anbragt i vissa föreskrivna

1*. .ann®ar ock lamna<f sorn pant för försäkringstagarnas fordran på grund av

försäkringsavtalen. Syftet härmed vore, att så mycket medel skulle finnas

fonderade för försäkringstagarnas räkning, att försäkringsbeståndet i händelse

av betalningssvårigheter för bolaget eller eljest skulle kunna utan förnärmande

av försäkringstagarnas rätt överflyttas å annat försäkringsbolag. För

att underlätta dylik. överflyttning och även i övrigt tillvarataga livförsäkringstagarnas

rätt vid framtvungen avveckling av försäkringsbolags rörelse

x>ore dylika eff särskilt administrationsförfarande påbjudet.

Beträffande utländska anstalter ater funnes icke några motsvarande bestämmelser

till säkerställande av de svenska försäkringstagarnas rätt. Visserligen

vöre utländsk anstalt underkastad skyldighet att här i riket deponera

visst till storleken bestämt belopp, som finge användas allenast till gäldande

av försäkringstagarnas fordringar på grund av försäkringsavtalen och vissa

andra fordringar, som uppkommit i samband med rörelsens bedrivande. Men

detta belopp vore alltför ringa för att i regel kunna tjäna såsom någon egentlig

säkerhet för försäkringstagarna. Till belysande av detta förhållande kunde

nämnas, att medan de tva utländska försäkringsanstalter, som för närvarande

dreve livförsäkringsrörelse i Sverige, enligt gällande lagbestämmelser

vöre skyldiga bär i riket nedsätta sammanlagt endast tvåhundratusen kronor,

utgjorde premiereserven för livförsäkringar, som dessa anstalter meddelat här,

tillhopa över nio miljoner kronor.

Vid flera tillfällen hade framställts krav på ökat skydd för svenska försäkringstagare

hos utländska anstalter. Att dessa krav, som särskilt avsett

livförsäkringar, såvitt dylika försäkringar anginge, icke saknat fog utan

fastmera vore värda allvarligt beaktande hade, såsom försäkringsinspektionen

framhållit, understrukits av erfarenheterna från senare tid. Härvid syftades

på, de förhållanden, som uppstodo genom det tyska valutafallet efter

världskriget.. Enär de tyska försäkringsanstalterna haft försäkringsfonden

för svenska livförsäkringar placerad i Tyskland i tyska värdehandlingar, hade

valutafallet föranlett att svenska livförsäkringstagares rätt hos tyska anstal
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

23

ter i hög graci äventyrats. I syfte att tillvarataga svenska försäkringstagares

rätt med avseende å livförsäkringar, tecknade i svenska kronor, hade försäkringsinspektionen

av det enda tyska bolag, som vid nämnda tid drev livförsäkringsrörelse

i Sverige, utverkat en överenskommelse, enligt vilken bolaget

här i riket för försäkringstagarnas räkning deponerade försäkringsfonden

för nämnda livförsäkringar i värdehandlingar, som försäkringsinspektionen

godkände. Beträffande ett annat tyskt bolag, som visserligen redan då

upphört att driva livförsäkringsrörelse i Sverige men fortfarande haft kvar

en ej obetydlig livförsäkringsstock här, hade däremot sådan överenskommelse

ej kunnat träffas. Hade beträffande detta bolag premiereserven varit deponerad

i Sverige, torde det hava varit möjligt att på rimliga villkor för försäkringstagarna

överföra försäkringsbeståndet till svenskt försäkringsbolag.

Utgången hade nu i stället blivit den, att de svenska försäkringstagarna ledo

ej ringa förluster. Liknande erfarenheter hade gjorts i andra länder, där

betryggande depositionsbestämmelser för utländska anstalter ej funnits. Såväl

i Danmark som i Schweiz hade sålunda staten måst träda emellan för att

inhemska livförsäkringstagare hos tyska anstalter ej skolat lida alltför stora

förluster. _ _

Visserligen hade, enligt vad som inhämtats, de utländska försäknngsanstalter,

ett tyskt och ett danskt bolag, som för närvarande dreve livförsäkringsverksamhet

här i riket, frivilligt verkställt en betydligt mera omfattande deposition

än den i lag föreskrivna. Sålunda hade det tyska bolaget i enlighet

med den förut berörda, med försäkringsinspektionen träffade överenskommelsen

här i riket nedsatt tillgångar motsvarande försäkringsfonden för de vid

nämnda tid i svenska kronor tecknade livförsäkringarna. Det danska bolaget

hade i öppet förvar här i riket nedsatt tillgångar motsvarande försäkringsfonden

för sina svenska livförsäkringar. Att märka vöre dock, att det tyska

bolagets deposition ej gällde till förmån för försäkringar, tillkomna senare

än nyssberörda överenskommelse, samt att, beträffande det danska bolagets

deposition, försäkringstagarna icke vore tillförsäkrade någon säkerhetsrätt i

det deponerade beloppet och att depositionen kunde av bolaget när som helst

återtagas. Bortsett härifrån kvarstode ock det faktum, att förutnämnda depositioner

skett fullt frivilligt från de utländska anstalternas sida och att gällande

lagstiftning beredde föga skydd åt försäkringstagare, som tecknat försäkringar

hos här i riket verkande utländska försäkringsanstalter.

De skäl, som anförts mot beredande av ökat skydd i detta hänseende, torde,

såsom försäkringsinspektionen framhållit, ej böra tillerkännas avgörande betydelse.

Den tidigare yppade farhågan, att de utländska försäkringsanstalterna

skulle bliva mera konkurrenskraftiga i förhållande till svenska försäkringsbolag

därigenom att de underkastades skärpta depositionsbestämmelser, syntes

sålunda med den höga utveckling, som svenskt försäkringsväsen numera nått,

icke böra tillerkännas samma betydelse som tidigare.. I allt fall borde större

avseende fästas vid den uppfattningen, att när staten tilläte utländska anstalter

att här i riket driva försäkringsrörelse, staten i likhet med vad som. skedde

i fråga örn svenska försäkringsbolag borde söka i den mån det vore möjligt skapa

garantier för att försäkringstagarnas rätt icke äventyrades. I sakens natur

lage visserligen, att detta icke kunde ske pa lika betryggande sätt. som da

fråga vore om svenska försäkringsbolag, beträffande vilka staten alltid kunde

utöva en noggrannare tillsyn. Det redan nu gällande förbudet för utländsk

anstalt eller dess agenter och personal att angiva sig hava genom verkställd

deposition ställt fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare eller att

angiva sig vara beträffande hela sin verksamhet kontrollerad av svenska staten

borde därför i varje fall bibehållas. Härigenom torde nämligen kunna undan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr S.

röjås faran för att strängare garantibestämmelser för utländska försäkringsanstalter

skulle av dem^missbrukas till illojal och vilseledande reklam, ett förhållande

som tidigare åberopats såsom skäl mot ändrad lagstiftning å förevarande

område. Mot sådan lagstiftning hade även framhållits, att ett införande

av ökad depositionsskyldighet för utländska försäkringsanstalter skulle kunna

vara till skada för de svenska försäkringsbolag, som i utlandet dreve försäkringsrörelse,

så tillvida att strängare bestämmelser i nämnda avseende här i

landet skulle kunna i andra länder föranleda motsvarande bestämmelser i fråga

örn svenska försäkringsbolag. Såsom försäkringsinspektionen framhållit torde

emellertid svenska försäkringsbolags verksamhet i utlandet härigenom näppeligen

behöva försvåras. Svensk lag öppnade nämligen i dylika fall möjlighet

för det svenska bolaget att erhålla dispens från den bolaget eljest åliggande

skyldigheten att här i riket nedsätta försäkringsfond m. m. för utländska försäkringar.

Slutligen kunde rörande behovet av ändrade lagbestämmelser i ifrågavarande

avseende hänvisas till utvecklingen i Danmark, där ursprungligen gällt

samma bestämmelser örn utländska livförsäkringsanstalter som hos oss men där

det ansetts erforderligt och lämpligt att införa skyldighet för sådana anstalter

att i Danmark till förmån för försäkringstagarna pantsätta tillgångar motsvarande

försäkringsfonden samt att bereda möjlighet till ett särskilt admimstrationsförf

arande beträffande anstaltens livförsäkringsverksamhet i

Danmark.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde, såsom försäkringsinspektionen föreslagit,

ändrade bestämmelser till betryggande av försäkringstagarnas rätt hos

utländska försäkringsanstalter i viss omfattning böra genomföras.

I fråga örn dessa bestämmelsers närmare innebörd torde försäkringsinspektionens

förslag kunna förordas. Sålunda syntes de nya bestämmelserna böra

avse allenast livförsäkring och därmed.i försäkringstekniskt avseende jämställd

försäkringsverksamhet. Såsom framginge av vad förut anförts vore det också

endast i fråga örn sådan försäkringsverksamhet, som behov yppats av ändrade

bestämmelser i förevarande hänseende. Likaså syntes förslaget örn försäkringsfondens

redovisning i värdehandlingar av viss beskaffenhet, värdehandlingarnas

nedsättande här i riket på sådant sätt att försäkringstagarna däri bereddes

panträtt för sina fordringar samt särskild administration av livförsäkringsbeståndet

under vissa förhållanden — allt i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som gällde rörande svenska försäkringsbolag — vara att förorda framför

vad krigsberedskapskommissionen på sin tid föreslagit i ifrågavarande avseende.

Fördelen med de nu föreslagna bestämmelserna vore nämligen, att därigenom

skapades betryggande garanti för att de fonderade medlen bibehölles

som en särskild massa för försäkringstagarnas räkning och vidare att det sörjdes

för, att da omständighet inträffade, som gåve anledning antaga, att försäkringstagarnas

rätt vore i fara, nämnda massa underkastades ett särskilt

administrationsförfarande för tillvaratagande av försäkringstagarnas rätt. Rörande

.depositionsskyldighetens omfattning vore försäkringsinspektionens förslag

så tillvida avvikande från tidigare förslag, att deposition skulle fordras

icke endast av premiereserven utan även av ersättningsreserven. Emellertid

vöre svenska försäkringsbolag underkastade en lika omfattande depositionsskyldighet,

och skäl torde saknas att i detta hänseende fordra mindre av utländska

anstalter än av svenska försäkringsbolag. Ett bibehållande av skyldigheten

att vid sidan örn försäkringsfonden deponera, liksom nu, visst bestämt belopp

torde, såsom försäkringsinspektionen framhållit, vara nödvändigt. Denna deposition

skulle nämligen dels tjäna såsom säkerhet för utfående under anstaltens

verksamhet här av fordringar på grund av försäkringsavtalen och vissa

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

25

andra i samband med rörelsen uppkomna fordringar och dels i händelse av administration

komplettera eventuell brist i försäkringsfonden. I sistnämnda

hänseende vore särskilt att erinra därom, att reglering av depositionen för

försäkringsfonden endast skedde en gång örn året och flera månader efter räkenskapsårets

slut. Den invändningen skulle måhända kunna göras, att de

utländska anstalterna därigenom bleve underkastade strängare depositionsbestämmelser

än dem, som gällde för de svenska försäkringsbolagen. Härvidlag

vore emellertid att märka, att dessa voro skyldiga att för sina livförsäkringar

avsätta säkerhetsfond, vadan nyssnämnda invändning, från reell synpunkt sett,

ej förtjänade beaktande. För övrigt kunde framhållas, att i Danmark, där depositionen

av det till storleken bestämda beloppet finge inräknas i depositionen

av försäkringsfonden, utländsk anstalt ålagts att i stället såsom ett slags säkerhetsfond

deponera jämväl senaste årets premieinkomst.

De nya bestämmelserna örn deposition av försäkringsfond och särskild administration

torde för att syftet därmed skulle nås i regel böra gälla icke

endast försäkringar, som tecknats efter ikraftträdandet av bestämmelserna, utan

även dessförinnan tecknade försäkringar. Detta torde dock icke undantagslöst

låta sig göra. De nya bestämmelserna kunde sålunda icke genomföras beträffande

sådana anstalter, som upphört att driva livförsäkringsrörelse här men

fortfarande innehade svenska livförsäkringar. I detta sammanhang erinrades

emellertid örn, att dylika försäkringar icke uppginge till mera avsevärda belopp.

I fråga örn de ganska omfattande ändringar i 1903 års lag, som ifrågasattes

i departementsutkastet, må anmärkas följande. Såsom 8, 12 och 13 §§ upptogos

bestämmelser örn redovisning och deposition av försäkringsfond för livförsäkringar,

örn särskild administration samt örn överlåtelse av livförsäkringsbestånd.

Bestämmelserna örn försäkringsfond föranledde ändring i vissa

andra paragrafer i lagen, såsom i nuvarande 8 §, vars bestämmelser dessutom

flyttades till 6 §, samt i 9 §, 13 § — vilken tillika erhöll beteckningen 14 §

— och 19 §, varjämte i 21 § infördes bestämmelser i det ämne, som nu regleras i

sista stycket av 4 §, ävensom ett nytt stadgande. I anledning av bestämmelserna

örn administration föreslogs visst tillägg till 11 §. I 21 § infördes vidare

ändrade bestämmelser angående lagens tillämpning i fråga örn återförsäkringsrörelse.

Förutom nu anmärkta ändringar måste, huvudsakligen av redaktionella

skäl, även vissa andra jämkningar ske i lagen. Sålunda blevo de nu i

9 § tredje stycket, 12 och 14 §§ förekommande bestämmelserna — i vilka

gjordes några mindre ändringar — flyttade till 15 §.

Över promemorian samt lagutkasten bär efter remiss utlåtande avgivits Yttranden

av försäkringsinspektionen, varjämte, sedan Svenska försäkringsföreningen ^morian16

samt generalagenterna för Det Forenede Livsforsikrings-Aktieselskab Hafnia jämte lagsamt

Victoria zu Berlin, Allgemeine Versicherungs-Actien-Gesellschaft be- ut asten*

retts tillfälle i ärendet avgiva yttrande, sådana inkommit från föreningens sakkunnignämnd,

som å föreningens vägnar yttrat sig, samt från nämnda generalagenter.

I de avgivna yttrandena har erinran icke framställts mot lagstiftningsåtgärder

i syfte att bereda svenska livförsäkringstagare hos utländska försäkringsanstalter

större säkerhet. Svenska försäkringsföreningens sakkunnig
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

nämnd har tillstyrkt den ifrågasatta lagstiftningen. Nämnden har därvid

bland annat framhållit, att utvecklingen i vårt land tydligen givit vid handen,

att gällande bestämmelser rörande utländska, här verkande försäkringsanstalter

icke erbjöde nödig trygghet för svenska livförsäkringstagare hos

sådana anstalter. I detta avseende kunde erinras örn erfarenheterna från

det tyska valutasammanbrottet, vilka vore i färskt minne. Frivilliga åtgärder

av de utländska försäkringsanstalterna till tryggande av försäkringstagarnas

rätt kunde näppeligen leda till målet. Den ökade tryggheten kunde

endast ernås genom statens försorg och därvid torde i första hand höra ifrågakomma

lagändring i de föreslagna avseendena. Generalagenten för det tyska

försäkringsbolaget har förklarat sig ej hava någon erinran att göra mot den

föreslagna lagstiftningen. Generalagenten för det danska försäkringsbolaget

har endast framställt några detaljanmärkningar.

Rörande utkastets detaljer hava i vissa avseenden erinringar framställts.

Sålunda har försäkringsföreningens sakkunnignämnd påfordrat strängare

bestämmelser till försäkringstagarnas skydd än de föreslagna. Enligt nämndens

mening bör depositionstvånget utsträckas till att omfatta jämväl ett belopp

motsvarande den inhemska bolag åliggande avsättningen till säkerhetsfond.

Nämnden har härom anfört:

Enligt 219 § andra stycket lagen örn försäkringsrörelse skulle svenskt försäkringsbolag,

som jämte livförsäkringsrörelse dreve annan försäkringsverksamhet,

även redovisa och pantsätta säkerhetsfond för livförsäkringar. Då

ett utländskt bolags rörelse i hemlandet eller kanske i vitt skilda andra länder

svårligen kunde i detalj härifrån kontrolleras och måhända utöver livförsäkringen

omfattade helt andra försäkringsbranscher, funnes ingen anledning att

med avseende å säkerhetsfonden behandla utländska bolag annorlunda än i

nämnda lagrum avsedda svenska bolag. Stadgande borde därför meddelas,

att vid beräkningen av det belopp, som av utländska livförsäkringsbolag skulle

redovisas i värdehandlingar av viss art och pantsättas till säkerhet för försäkringstagarna,

försäkringsfonden skulle ökas med fem procent, vilken ökning

skulle anses motsvara den för svenska bolag föreskrivna säkerhetsfonden.

Eörsäkringsinspektionen har i sitt utlåtande förklarat, att den ej ville motsätta

sig detta nämndens förslag. Inspektionen har därvid yttrat följande.

Såvitt anginge egentlig livförsäkringsrörelse berördes allenast tre inhemska

försäkringsbolag — nämligen de som sedan tiden före ikraftträdandet av 1903

års lag örn försäkringsrörelse drivit såväl liv- som brandförsäkringsrörelse —

av bestämmelsen angående skyldighet att i vissa tillgångar redovisa säkerhetsfond

och pantsätta dessa tillgångar till försäkringstagarnas säkerhet. Alla

övriga svenska livförsäkringsbolag vore däremot icke skyldiga att redovisa

eller pantsätta tillgångar motsvarande säkerhetsfonden. Sakkunnignämndens

förslag innebure, att sådana utländska anstalter, som enbart dreve livförsäkringsverksamhet,

komme att behandlas strängare i förevarande avseende än

motsvarande inhemska försäkringsbolag. I Danmark, vars försäkringslag

icke vore främmande för begreppet säkerhetsfond, fordrade man icke av utländska

livförsäkringsbolag pantsättning av sådan fond. Med hänsyn till vad

sakkunnignämnden framhållit ville inspektionen dock ej motsätta sig nämndens

förslag på denna punkt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 3.

27

Försäkringsföreningens sakkunnignämnd har vidare gjort gällande, att i

stället för det i 8 § i utkastet upptagna stadgandet, att premiereserven skall

beräknas enligt grunder, som försäkringsinspektionen godkänt, borde, i överensstämmelse

med bestämmelserna i 3 § av 1917 års lag om försäkringsrörelse,

stadgas, att Konungen skall fastställa grunder för utländskt försäkringsbolags

verksamhet här. Rörande detta önskemål har nämnden anfört:

Värdet av försäkringsgivarens förpliktelser säkerställdes dels genom försäkringsfonden,

dels genom värdet av framtida premier. För att uppnå

trygghet för försäkringstagarnas rätt erfordrades sålunda icke blott att

värdehandlingar motsvarande försäkringsfonden vore underkastade, kontroll av

försäkringsinspektionen och pantsatta till säkerhet för försäkringstagarna

utan även att premierna vore tillräckliga. Av denna anledning måste utländskt

bolag, även örn det här i riket hittills arbetat med premier, som vore lägre

än de minimipremier, som inspektionen ansåge sig kunna tillstyrka för svenskt

bolag, åläggas att för sin svenska rörelse använda tariffer, som icke understege

sagda minimipremier. Vad nämnden i förevarande avseende föreslagit

föranleddes icke blott av hänsyn till dem, som försäkrade sig i utländska bolag,

utan även av hänsyn till det svenska försäkringsväsendets sunda utveckling.

Försäkringsinspektionen har i sitt utlåtande avstyrkt nämnda förslag, därvid

inspektionen framhållit:

Enligt inspektionens förslag och det utremitterade utkastet skulle inspektionen

godkänna grunder för utländsk anstalt för beräkning av premiereserv

för här i riket meddelade livförsäkringar. Enligt nämndens förslag åter borde

det tillkomma Konungen att stadfästa sådana grunder. Den av nämnden

ifrågasatta anordningen hade vid utarbetandet av inspektionens förslag varit

under övervägande men icke ansetts lämplig. Tillstånd för utländsk anstalt

att här i riket meddela livförsäkringar beviljades nämligen av inspektionen

och det hade synts angeläget att samtliga förutsättningar för erhållande av

sådant tillstånd och alltså även de försäkringstekniska grunderna för rörelsens

bedrivande prövades i ett sammanhang. Vid denna prövning borde givetvis

uppmärksamhet bland annat ägnas åt de frågor beträffande premiernas

storlek m. m., varom nämnden erinrat.

Försäkringsföreningens sakkunnignämnd har jämväl ifrågasatt, huruvida

icke 5 § i 1903 års lag borde förtydligas sålunda, att tillstånd för utländsk

försäkringsanstalt att driva försäkringsverksamhet här i riket skulle vägras,

därest anstaltens verksamhet i hemlandet funnes vila på ett system, som uppenbarligen

vore av beskaffenhet att ej medgiva en betryggande försäkringsverksamhet.

Försäkringsinspektionen har för sin del ansett sådant förtydligande ej vara

erforderligt.

Rörande de värdeobjekt, i vilka redovisning av försäkringsfonden enligt utkastet

skall ske, hava likaledes framställts vissa erinringar.

Sålunda har försäkringsföreningens sakkunnignämnd påpekat, att enligt

utkastet liksom enligt inspektionens förslag redovisning av försäkringsfond

skulle få ske i de i 215 § under 1)—6) i lagen örn försäkringsrörelse

omförmälda värdehandlingar. Nämnden ifrågasatte emellertid lämpligheten

av att utländska statsobligationer, vilka upptoges under 6) i nämnda para
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

graf, skulle få användas för dylik redovisning. Ett av ändamålen med lagändringen

kunde nämligen antagas vara undvikande av utländska kursfluktuationers

inverkan på svenska försäkringstagares trygghet. Därest i stället såsom

regel fastsloges, att de deponerade värdehandlingarna skulle vara svenska,

kunde, enligt nämndens mening, den bestämmelse meddelas, att försäkringsinspektionen

ägde medgiva utländskt försäkringsbolag att för försäkringsfonden

pantsätta utländska statsobligationer i den mån bolaget här i riket utställde

livförsäkringar i den utländska valutan.

Försäkringsinspektionen har ansett nämnda erinran sakna fog och härvidlag

framhållit följande.

Av den i 215 § 6) upptagna bestämmelsens ordalydelse framginge med tydlighet,

att inspektionen hade full prövningsrätt beträffande där angivna

värdehandlingar. Värdehandlingar i utländsk valuta hade, då fråga vore örn

svenska försäkringsbolag, av försäkringsinspektionen godkänts för redovisning

av livförsäkringsfond i regel allenast om och i den mån bolaget utställt

försäkringar i samma valuta. Samma tillämpningsregel hade inspektionen

ansett böra komma till användning beträffande här i riket arbetande utländsk

anstalts livförsäkringsfond. Med denna utgångspunkt ansåge inspektionen

hinder icke föreligga att beträffande utländska anstalter upptaga ifrågavarande

för inhemska försäkringsbolag gällande stadgande oförändrat.

Generalagenten för det danska bolaget har framställt erinran mot bestämmelsen,

att värdehandling, som användes till redovisning av försäkringsfonden,

ej finge upptagas över sitt verkliga värde. Den danska lagen, som i fråga

örn värdeberäkningen hänvisade till de för danska bolagen gällande reglerna,

vilka hade ett preciserat innehåll, borde enligt generalagentens mening tjäna

till förebild. Härigenom skulle även vinnas större likhet mellan de båda ländernas

lagstiftning å ifrågavarande område, vilket borde eftersträvas. Stadgande

borde därför meddelas, att värdet å handling, varom nu vore fråga,

skulle beräknas enligt de i 48 och 149 §§ i lagen örn försäkringsrörelse givna

regler.

Försäkringsinspektionen har i anledning härav erinrat örn sitt i framställningen

till Kungl. Majit gjorda uttalande därom, att de för svenska bolag i

förevarande hänseenden meddelade bestämmelserna knappast vore ägnade att

komma till användning i fråga örn utländska försäkringsanstalter. Inspektionen

har vidare framhållit, att, såsom framginge av 9 § i utkastet, meningen

vore att från inspektionens sida en viss skälighetsprövning skulle komma till

användning, därest de deponerade värdehandlingarna genom en kursförändring,

som kunde antagas vara av tillfällig natur, sjunkit i värde. För att än

tydligare utmärka detta borde nu avsedda bestämmelse i 9 § av utkastet erhålla

den lydelse, att brist i de tillgångar, i vilka försäkringsfond m. m. redovisades,

skulle fyllas, om det enligt försäkringsinspektionens beprövande befunnes,

att de nedsatta tillgångarna ej vore tillräckliga.

Generalagenten för det danska bolaget har vidare yrkat viss ändring av

14 § i utkastat. Det i nämnda paragraf från gällande lag upptagna förbudet

för utländsk anstalt att själv eller genom sina agenter och personal

angiva sig hava genom föreskriven nedsättning av värdehandlingar ställt full
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

29

god säkerhet för sina svenska försäkringstagare borde enligt generalagentens

mening utgå. En sådan regel, som ej funnes i den danska lagen, torde nämligen

efter införandet av de nya depositionsbestämmelserna sakna reell grund.

Dessutom gåve lagen den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal

konkurrens möjlighet att straffa sådant missbruk, som åsyftades med bestämmelsen.

Försäkringsinspektionen bar ansett, att den härutinnan föreslagna bestämmelsen

borde bibehållas. Inspektionen har därom yttrat:

Den olikhet mellan den svenska och den danska lagen, som generalagenten

för det danska bolaget påvisat, hade funnits alltifrån de båda lagarnas tillkomst,

alltså även före 1922, då enahanda depositionsbestämmelser gällde i

de båda ländernas lagar. Det skydd för de svenska försäkringstagarnas intresse,

som bereddes genom det anmärkta stadgandet kunde, såsom inspektionen

förut framhållit, icke genom den ifrågasatta lagstiftningen anses bliva

så utvidgat, att det bleve likvärdigt med det skydd, som staten genom sin

lagstiftning och tillsyn över de inhemska försäkringsbolagen beredde deras

försäkringstagare. Den av generalagenten åberopade lagen med vissa bestämmelser

mot illojal konkurrens torde icke hava avseende å den inom försäkringsväsendet

mycket betydelsefulla individuella agentverksamheten.

Slutligen har försäkringsföreningens sakkunnignämnd framställt erinran

mot den föreslagna ändringen i 21 § i 1903 års lag (21 § 3 stycket i utkastet)

rörande lagens tillämpningsområde, därvid nämnden anfört:

Enligt utkastet skulle all återförsäkring undantagas från lagens giltighetsområde,

medan motsvarande undantag i nu gällande lag endast omfattade utländsk

försäkringsanstalt, som här i riket dreve allenast återförsäkringsrörelse.

Såsom skäl för denna ändring hade åberopats, att därigenom bleve

klart, att den fixa depositionen ej finge tagas i anspråk för gäldande av

fordran på grund av återförsäkringsavtal. Nämnden vore dock icke övertygad

örn att detta vore lyckligt utan skulle fastmera, örn gällande bestämmelse ansåges

otydlig, önska ett förtydligande i den riktning, att nämnda deposition

finge tagas i anspråk jämväl för fordran på grund av återförsäkringsavtal.

Försäkringsinspektionen, som ansett ändring av den i utkastet föreslagna

bestämmelsen ej böra ske, har andragit följande:

Med den i utkastet upptagna ändringen avsåges intet annat än att vinna

erforderlig klarhet i stadgandets avfattning, som genom en redaktionell åtgärd

1903 — uppenbarligen oavsiktligt — formellt fått en annan innebörd

än motsvarande bestämmelse i 1886 års kungörelse, enligt vilken de i kungörelsen

stadgade föreskrifterna ej hade avseende å återförsäkringsrörelse.

Inspektionen ville därjämte betona att genomförandet av nämndens förslag

skulle verka försvagande på enskilda försäkringstagares säkerhet i de av

respektive utländska anstalter här i riket deponerade medlen och alltså i verkligheten

innebära ett steg i riktning rakt motsatt lagens och ändringsförslagets

syftemål.

Mot de föreslagna bestämmelserna rörande överlåtelse av utländsk anstalts

svenska livförsäkringsbestånd samt den ifrågasatta ändringen i lagen örn försäkringsavtal

har någon erinran ej framställts i yttrandena.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Departe
ments
chefen.

Av deri nu lämnade redogörelsen torde framgå, att behov föreligger av ändringar

i gällande lagstiftning rörande här i riket verkande utländska försäkringsanstalter

i syfte att bereda svenska livförsäkringstagare hos sådana anstalter

ökad trygghet. Härom må hänvisas till vad som anförts i den inom

departementet upprättade promemorian. I det yttrande, som avgivits i frågan

av de svenska försäkringsbolagens sammanslutning, har också understrukits

önskvärdheten av att dylika lagbestämmelser komma till stånd. De betänkligheter,

som tidigare från de svenska försäkringsbolagens synpunkt framställts

mot införandet av strängare kontroll över utländska försäkringsanstalter,

ha ej nu kommit till synes. Ej heller ha representanterna för de utländska

försäkringsbolag, som närmast skulle komma att beröras av den ifrågasatta

lagstiftningen, haft något att erinra mot dess genomförande. Vid dessa

förhållanden synes denna lagstiftningsfråga ej längre böra framskjutas.

Enligt det utremitterade utkastet till vissa ändringar i 1903 års lag örn utländska

försäkringsanstalter skall, i enlighet med vad försäkringsinspektionen

föreslagit och i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller angående

svenska försäkringsbolag, utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver

livförsäkringsrörelse, vara skyldig att redovisa försäkringsfonden för livförsäkringar

i tillgångar av vissa slag och deponera dessa här i riket så att försäkringstagarna

däri erhålla panträtt, varjämte sådan anstalts här drivna livförsäkringsrörelse

under vissa förhållanden skall underkastas ett särskilt administrationsförfarande

genom försäkringsinspektionens försorg. Angående

de skäl, som härvidlag varit avgörande, hänvisas till promemorian. Den föreslagna

lagstiftningen överensstämmer i sina huvuddrag med den ändrade lagstiftning,

som år 1922 genomfördes i Danmark. I de avgivna yttrandena ha

ej framställts några erinringar mot utkastets bestämmelser i denna del. I princip

torde sålunda den uppfattning i avseende å denna lagstiftningsfråga, som

kommit till uttryck i promemorian, kunna godtagas.

Vad härefter angår de särskilda detaljerna i lagutkastet i denna del hava

i yttrandena ifrågasatts vissa jämkningar. Sålunda har Svenska försäkringsföreningen

påyrkat strängare regler rörande utländska anstalters depositionsskyldighet.

I detta hänseende har föreningen funnit, att det borde åläggas

sådana anstalter att för sina här i riket meddelade livförsäkringar även

redovisa och pantsätta tillgångar motsvarande säkerhetsfond på samma sätt,

som i utkastet föreslagits örn försäkringsfonden. Enligt de för svenska försäkringsbolag

gällande reglerna skall försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse,

göra avsättning till säkerhetsfond. Syftet med denna fond är, såsom i

det föregående anmärkts, att vid behov tjäna till utfyllning av premiereserven.

Däremot har skyldighet att i vissa tillgångar redovisa säkerhetsfonden och

pantsätta dessa tillgångar för försäkringstagarnas räkning ålagts försäkringsbolag

allenast för det fall, att bolaget vid sidan örn sin livförsäkringsrörelse

driver annan försäkringsverksamhet. Föreningen av livförsäkringsrörelse

med annan försäkringsverksamhet kan nämligen för livförsäkringstagarna

medföra särskild risk, mot vilken dessa ansetts böra beredas skydd genom

deposition jämväl av'' säkerhetsfonden. Försäkringsföreningen har såsom skäl

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

31

för sitt yrkande, att utländska försäkringsanstalter alltid skulle åläggas deponera

säkerhetsfond här i riket, åberopat, att en utländsk anstalts rörelse i

hemlandet eller kanske i vitt skilda andra länder svårligen kunde i detalj kontrolleras

härifrån och måhända utöver livförsäkringen omfattade helt andra

försäkringsbranscher.

Mot föreningens förslag kan, såsom försäkringsinspektionen framhållit, erinras,

att utländska anstalter, som enbart driva livförsäkringsrörelse, därigenom

komme att behandlas strängare i förevarande avseende än motsvarande inhemska

försäkringsbolag. Å andra sidan torde ej kunna bestridas att med hänsyn

till vad föreningen anfört sådana strängare bestämmelser kunna vara befogade.

Försäkringsinspektionen har icke heller velat motsätta sig förslaget.

I avseende härå kunna även åberopas den danska lagstiftningens regler i ämnet.

Då utländska livförsäkringsanstalter i Danmark ålades att utöver deposition

av försäkringsfonden deponera ytterligare ett belopp, motsvarande senaste

årets premieinkomst, anfördes sålunda som skäl därför, bland annat, att

man beträffande utländska anstalter ej fordrat avsättning till säkerhetsfond i

Danmark. Örn således övervägande skäl torde tala för att i nu ifrågavarande

hänseende bestämma strängare regler för utländska livförsäkringsanstalters depositionsskyldighet

än som ifrågasatts i försäkringsinspektionens ursprungliga

förslag och i det utremitterade utkastet, återstår frågan hur långt man därvid

bör gå. Enligt föreningens av försäkringsinspektionen godkända förslag skulle

såsom ersättning för säkerhetsfond ett belopp motsvarande en tjugondedel av

försäkringsfonden redovisas och nedsättas i tillgångar enligt samma regler,

som skulle gälla i fråga örn försäkringsfonden. Då meningen är att allt framgent

bibehålla den fixa depositionen, synas dock så stränga bestämmelser ej

böra meddelas. Enligt den danska lagen tillätes vid deposition av försäkringsfond

och senaste årets premieinkomst avräkning av den fixa depositionen. Det

synes rimligt, att liknande regler införas här. Sålunda torde utöver den redan

nu föreskrivna depositionen och den föreslagna depositionen av försäkringsfond

böra fordras deposition endast av det belopp, varmed en tjugondedel

av nämnda fond överstiger det fixa belopp, som deponerats för livförsäkring.

Detta föranleder ändring i 8 § samt vissa jämkningar i 9 och 12 §§.

Enligt utkastet skulle i överensstämmelse med försäkringsinspektionens förslag

premiereserven beräknas enligt grunder, som av försäkringsinspektionen

godkänts. Försäkringsföreningen har hemställt, att, i likhet med vad som gäller

i fråga örn svenska försäkringsbolag, grunder för utländsk försäkringsanstalts

verksamhet här i riket skulle fastställas av Kungl. Maj:t. Föreningen

synes härvid hava lagt särskild vikt vid att därigenom skulle erhållas garanti

för att premierna ej bestämmas till för låga belopp. Då tillstånd för utländsk

anstalt att driva försäkringsrörelse här i riket enligt gällande lag skall beviljas

av försäkringsinspektionen — beträffande vilket förhållande ändring ej ifrågasatts

— torde det emellertid, såsom försäkringsinspektionen framhållit, vara

mindre lämpligt att prövningen av de försäkringstekniska grunder, enligt vilka

rörelsen skall drivas, ankommer på Kungl. Maj:t. Vad särskilt angår önskemålet

att garanti bör erhållas mot att utländska livförsäkringsanstalter arbeta

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

med så låga premier, att risk föreligger för att betryggande försäkringsverksamhet

ej bedrives, så lära redan gällande bestämmelser jämte det föreslagna stadgandet

att grunderna för premiereservens beräkning skola godkännas av försäkringsinspektionen

innebära tillräcklig garanti i nämnda avseende.

Från försäkringsföreningens sida har även ifrågasatts förtydligande av 5 §

av 1903 års lag, så att klart framginge att före beviljande av tillstånd för

utländsk försäkringsanstalt att här driva försäkringsrörelse skulle tillses, att

anstaltens verksamhet i hemlandet icke vilade på ett system, som uppenbarligen

vore av beskaffenhet att ej medgiva en betryggande försäkringsverksamhet.

I överensstämmelse med den av försäkringsinspektionen uttalade uppfattningen,

torde sådant förtydligande icke vara erforderligt.

Försäkringsf öreningen har vidare förordat, att förbud meddelas mot att till

redovisning av försäkringsfonden använda utländska statsobligationer i vidare

omfattning än att med försäkringsinspektionens medgivande sådana skulle

få användas i den mån anstalten här i landet utställde livförsäkringar i den

utländska valutan. Såsom försäkringsinspektionen erinrat skulle emellertid

dylika värdehandlingar enligt de föreslagna bestämmelserna få användas för

nämnda ändamål endast i den mån försäkringsinspektionen ansåge detta kunna

ur säkerhetssynpunkt medgivas. Med hänsyn härtill och då försäkringsinspektionen

framhållit, att dylikt medgivande ej torde komma att lämnas i

annan omfattning än försäkringsföreningen ifrågasatt, torde den här gjorda

anmärkningen ej böra föranleda ändring i utkastets bestämmelser.

I det remitterade utkastet har föreslagits den bestämmelse att värdehandling,

som användes till redovisning av försäkringsfonden ej må upptagas över sitt

verkliga värde. Ett sådant stadgande förekommer även i lagen örn försäkringsrörelse

beträffande svenska försäkringsbolags tillgångar. Då de tillgångar,

vari försäkringsfond och premieåterbäringsreserv redovisas, endast i mindre

grad behöva vara likvida, innehåller emellertid nämnda lag jämväl den bestämmelse,

att under förutsättning att de värdehandlingar, i vilka sådan fond redovisas,

beräknas kunna å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets

förbindelser prövas tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande

det bokförda värdet, värdehandling, som användes och jämväl näst

föregående år använts till redovisning av sådan fond, må, utan hinder av sagda

stadgande, upptagas till samma värde, som i näst föregående balansräkning,

ändå att marknadsvärdet är lägre (48 och 149 §§). Generalagenten för det

danska bolaget har hemställt att samma bestämmelser som i nämnda hänseende

gälla i fråga örn svenska försäkringsbolag borde meddelas beträffande utländska

försäkringsanstalter. Detta önskemål synes ock värt beaktande. Emellertid

kan i fråga örn utländska anstalter som grund för värderingen icke lämpligen

läggas handlingens i balansräkningen upptagna värde utan i stället

det värde, vartill handlingen upptagits i den av generalagenten till försäkringsinspektionen

avgivna årliga uppgiften angående anstaltens verksamhet här i

riket. Med en sådan modifikation synes nyssnämnda regel böra upptagas i

8 §. Detta torde ock i själva verket överensstämma med den tillämpning av

den i utkastet föreslagna värderingsregeln som försäkringsinspektionen avsett.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

33

Generalagenten för det danska försäkringsbolaget har, såsom förut framhållits,

även hemställt, att det i 14 § 1 mom. i utkastet från gällande lag upptagna

förbudet för utländsk anstalt att själv eller genom sina agenter och personal

angiva sig hava genom föreskriven nedsättning ställt fullgod säkerhet

för sina svenska försäkringstagare finge utgå. Med hänsyn till vad försäkringsinspektionen

yttrat torde bestämmelsen dock böra bibehållas.

Mot det föreslagna stadgandet i 21 §, enligt vilket lagen örn utländska försäkringsanstalter

skall hava avseende endast-å direkt försäkring, således ej

å återförsäkring vare sig denna drives enbart eller vid sidan av direkt försäkring

här i landet, har försäkringsföreningen anmärkt, att det ej vore lyckligt,

örn den fixa depositionen icke finge tagas i anspråk jämväl för fordran

på grund av återförsäkringsavtal. Då emellertid sådan depositionsskyldighet

icke åligger utländsk anstalt, som allenast driver återförsäkringsrörelse här i

riket — varom yrkande ej heller framställts — synes knappast följdriktigt, att

deposition, som fullgjorts på den grund att anstalten driver direkt försäkring

här, skall kunna tagas i anspråk för gäldande av fordran på grund av återförsäkringsavtal.

På grund härav och då annat skäl ej åberopats för att lagen

borde äga tillämpning jämväl å återförsäkringsrörelse, synes ändring ej böra

ske av ifrågavarande i utkastet föreslagna bestämmelse.

Enligt utkastet skulle till 11 § fogas ett tillägg med erinran, att särskilda

bestämmelser meddelas i 12 § angående företrädande av utländsk anstalt vid

särskild administration. Nämnda tillägg torde emellertid kunna föranleda

den oriktiga tolkning av förstnämnda paragraf, att föreskriften i dess första

stycke att ombud skall finnas för utländsk anstalt, som upphört driva rörelse

här, icke är tillämplig för det fall att särskild administration inträtt. Med

anledning härav synes tillägget böra utgå.

De i 13 § föreslagna bestämmelserna örn överlåtelse av utländsk anstalts

svenska livförsäkringsbestånd, mot vilka erinran ej framställts, torde kunna

godkännas. Några redaktionella jämkningar synas dock böra göras bland

annat därutinnan, att hänvisning sker till tillämpliga delar av 237 § lagen örn

försäkringsrörelse. Som skäl för denna jämkning må anföras, att den i sista

stycket av sistnämnda paragraf upptagna bestämmelsen under särskilda förhållanden

kan tänkas få tillämpning även i fråga om utländsk anstalt.

Jämkningar av redaktionell natur torde i övrigt böra vidtagas i 8, 12, 14

19 och 21 §§.

I 27 § lagen örn försäkringsavtal har, såsom förut nämnts, föreslagits en

av de nya administrationsbestämmelserna föranledd ändring. I yttrandena

har ej framställts någon erinran häremot. Införandet av särskilt administrationsförfarande

i fråga om utländska anstalter synes emellertid böra medföra

icke endast den sålunda föreslagna ändringen av 27 § utan även jämkning

av bestämmelserna i 26 § 1 mom. i nyssnämnda lag. I detta lagrum stadgas,

att om försäkringstagaren försättes i konkurs, försäkringsavtalet förfaller tre

månader därefter, och är försäkringstagaren berättigad att före utgången av

sagda tid uppsäga avtalet. Bestämmelser äro ock meddelade angående försäk
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 3.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

ringstagares rätt på grund av försäkringsfall, som inträffar under konkursen.

Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning, då vid livförsäkringsbolags

eller annan försäkringsanstalts konkurs särskild administration för

tillvaratagande av försäkringstagarens rätt enligt lag skall inträda. Enligt

de föreslagna bestämmelserna örn särskild administration av utländsk anstalts

svenska livförsäkringsbestånd har emellertid ej, såsom i lagen om försäkringsrörelse,

uttryckligen föreskrivits att administration skall inträda örn anstalten

försättes i konkurs. Bestämmelserna torde dock alltid komma att föranleda

att administration i dylikt fall inträder. Då vid utländsk anstalts

konkurs administration inträder, böra emellertid samma regler gälla som vid

administration i anledning av svenskt försäkringsbolags konkurs. För att utmärka

detta torde förutnämnda undantagsbestämmelse böra erhålla sådan lydelse,

att den omfattar alla de fall, då vid livförsäkringsbolags eller annan

försäkringsanstalts konkurs särskild administration för tillvaratagande av försäkringstagarens

rätt inträder. Vad i det föregående anförts angående inträdande

av administration vid konkurs äger motsvarande tillämpning för det

fall att försäkringsanstalt träder i likvidation. Då i 27 § andra stycket lagen

örn försäkringsavtal, där frågan om verkan av likvidation regleras, hänvisning

sker till bestämmelserna i 26 §, erfordras med hänsyn till likvidation icke

någon ändring utöver vad redan nämnts.

Rörande de föreslagna lagändringarnas ikraftträdande har i promemorian

övervägts huruvida möjlighet borde beredas anstalt, som enligt de nya bestämmelserna

skulle hava att redovisa och deponera försäkringsfond för redan

tecknade försäkringar, att erhålla någon tids anstånd härmed. Då de

utländska anstalter, för vilka med hänsyn till depositionens storlek sådant

anstånd skulle kunna ifrågasättas, redan hade här i riket tillgängliga tillgångar

till så stort värde, att anstalterna näppeligen kunde göra anspråk på

.anstånd, ansågos dock bestämmelser härom ej erforderliga. Emellertid framhölls,

att vid bestämmandet av tiden för lagens ikraftträdande hänsyn måste

tagas därtill, att de nya bestämmelserna trädde i kraft å sådan tid före utgången

av löpande räkenskapsår, att anstalterna kunde hinna att i god tid

före räkenskapsårets slut få grunder för premiereservens beräkning godkända

av försäkringsinspektionen. Med hänsyn härtill ansågs tiden för ikraftträdandet

böra bestämmas till den 1 oktober 1933. Häremot har i yttrandena ej gjorts

någon erinran. Då förevarande lagstiftningsfråga ej kan föreläggas årets

riksdag torde tiden för ikraftträdandet böra framskjutas till den 1 oktober 1934.

Den omständigheten, att, såsom nu föreslagits, deposition skall ske icke blott

av försäkringsfonden utan även av ett belopp, som skall anses motsvara säkerhetsfond,

torde icke behöva föranleda längre uppskov med ikraftträdandet. I

övergångsbestämmelsen torde emellertid böra infogas uttryckligt stadgande därom

att utländsk försäkringsanstalt, som vid lagens ikraftträdande driver försäkringsrörelse

här i riket, skall fullgöra den föreslagna depositionen av försäkringsfond

m. m. senast åtta månader efter utgången av löpande räkenskapsår.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nrS.

35

I överensstämmelse med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903

(nr 94 s. 61) om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse

här i riket samt till lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den

8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal.»

Föredraganden uppläser härefter nämnda förslag av den lydelse bilagor (A

och B) till detta protokoll utvisa, samt hemställer, att lagrådets utlåtande

över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kunglig Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 3.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 (nr 94 s. 61)

om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här

i riket.

Härigenom förordnas, dels att sista stycket i 4 § lagen den 24 juli 1903

om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse liär i riket,

vilken paragraf senast ändrats genom lagen den 10 maj 1929 (nr 80), skall

upphöra att gälla, dels att till 6 § i nämnda lag skall fogas ett nytt moment

av det innehåll, som nedan angives, dels ock att 8—10, 12—15, 19 och 21 §§

i lagen, av vilka 9 och 10 §§ förut ändrats, 9 § genom lagen den 30 juni

1916 (nr 317) och 10 § genom lagen den 10 maj 1929, skola, 10 § i nedan

angiven del, erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Vidtages ändring — — — allmänna tidningarna.

Har av---underrätta försäkringsinspektionen.

Generalagent vare pliktig:

att när som helst hålla räkenskaper och handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen

eller dess ombud, ävensom att i övrigt lämna de upplysningar,

som av inspektionen äskas i fråga örn anstalten och dess verksamhet

inom riket;

att för varje räkenskapsår, enligt formulär som av försäkringsinspektionen

fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång

till inspektionen insända uppgift angående anstaltens verksamhet inom riket

samt att inom samma tid låta i allmänna tidningarna införa den del av uppgiften,

som inspektionen bestämmer; ävensom

att inom tre månader efter det berättelse örn revision av anstaltens räkenskaper

och förvaltning blivit å sammanträde med anstaltens delägare framlagd,

till försäkringsinspektionen ingiva ett exemplar av denna berättelse.

8 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, skall

redovisa tillgångar, motsvarande försäkringsfonden (premiereserv och ersättningsreserv)

för till rörelsen hörande livförsäkringar med tillägg av det belopp

varmed en tjugondedel av nämnda fond må överskjuta enligt 4 § för livförsäkring

nedsatt belopp, i värdehandlingar av den i 215 § under 1)—6) lagen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

37

om försäkringsrörelse omförmälda beskaffenhet eller ock i följande tillgångar

av annan art, nämligen belopp, som anstalten förskjutit mot säkerhet i livförsäkringsbrev

inom återköpsvärdet, eller, i den mån försäkringsinspektionen

på framställning av anstalten så medgiver, värdet av återförsäkringsbolags

ansvarighet på grund av i återförsäkring övertagna livförsäkringar.

Vid försäkringsfondens beräkning, som hänföres till räkenskapsårets sista

dag, skall iakttagas, att premiereserven beräknas enligt grunder, som försäkringsinspektionen

godkänt, och ersättningsreserven upptages till belopp, motsvarande

beräknade värdet av anstaltens ansvarighet på grund av redan inträffade

försäkringsfall. Värdehandling, som användes till redovisning av

försäkringsfonden jämte i första stycket angivet tillägg, må ej upptagas över

sitt verkliga värde. Under förutsättning att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden

jämte dylikt tillägg redovisas, beräknas kunna å tider, som

med hänsyn till beskaffenheten av anstaltens förbindelser prövas tillfredsställande,

förvandlas i penningar till belopp motsvarande det upptagna värdet, må

dock värdehandling, som jämväl näst föregående år använts till redovisning

av försäkringsfond jämte tillägg, kunna upptagas till samma värde som nästföregående

år, ändå att marknadsvärdet är lägre.

De värdehandlingar, i vilka de i första stycket avsedda tillgångar helt eller

delvis redovisas, skola förvaras här i riket avskilda från anstaltens övriga

tillgångar och under minst två särskilda lås med olika nycklar, av vilka en

innehaves av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud; försäkringsinspektionen

dock obetaget att på framställning av anstalten medgiva, att

värdehandlingarna i stället, på sätt och under villkor som av försäkringsinspektionen

bestämmas, sättas i särskilt förvar i riksbanken eller annan

bank. I de sålunda förvarade handlingarna njute försäkringstagarna panträtt

såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet av anstaltens på

försäkringsavtalen grundade förbindelser.

För varje år skall, senast inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång,

anstalten sätta i sådant förvar, som nyss är sagt, de värdehandlingar, i vilka

redovisas inträdd ökning av försäkringsfonden jämte det i första stycket angivna

tillägg. I fråga örn utlämnande till anstalten av värdehandling, som

satts i särskilt förvar, eller utbyte av sådan värdehandling skola bestämmelserna

i 217 § lagen örn försäkringsrörelse angående utlämnande eller utbyte av

i samma lagrum avsedda värdehandlingar äga motsvarande tillämpning, dock

att vad där sägs örn balansräkning i stället skall avse uppgift från anstalten

till försäkringsinspektionen angående verksamheten här i riket och vad i

3 mom. av samma lagrum sägs örn försäkringsinspektionens ombud skall, då

sådant ombud ej förordnats, i stället avse försäkringsinspektionen. Den i lagrummet

givna bestämmelsen örn anmälningsskyldighet för försäkringsinspektionens

ombud äge motsvarande tillämpning beträffande ombud, som enligt

denna paragraf förordnas.

9 §•

Vad på sätt i 4 § omförmäles blivit av utländsk försäkringsanstalt i riksbanken

nedsatt må allenast användas till gäldande av fordringar på grund

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

av försäkringsavtal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, ävensom av

böter, avgifter och ersättningar, som i anledning av denna rörelse må åläggas

generalagenten eller anstalten, samt, i händelse av särskild administration

av anstalts livförsäkringsrörelse här i riket, av administrationsboets fordran

hos anstalten.

Minskas det salunda nedsatta beloppet i följd därav, att obligationerna avsevärt

nedgå i värde eller att någon del av beloppet åtgår till gäldande av

fordringar, böter, avgifter eller ersättningar eller av annan anledning, eller

finner försäkringsinspektionen, att de till redovisning enligt 8 § avsatta tillgångar

icke äro tillräckliga, skall bristen fyllas inom fyra veckor efter det

generalagenten blivit därom tillsagd av försäkringsinspektionen.

10 §.

Sker avvikelse från denna lag eller inträder förändring i de förhållanden,

som voro bestämmande för meddelande av tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelsen,

ankomme på försäkringsinspektionen eller beträffande trafikförsäkring

på Konungen att återkalla det meddelade tillståndet. Lag samma

vare, örn åtgärd, som föreskrivits enligt 9 § 2 inom., ej varder inom där stadgad

tid vidtagen.

Återkallas tillstånd ----- allmänna tidningarna.

12 §.

Har tillstånd för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva livförsäkringsrörelse

aterkallats, skall, för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas

rätt, en särskild administration inträda; och skall med avseende å denna i

tillämpliga delar gälla vad i 231—233 §§, 234 § 1—4 morn. samt 235 § lagen

örn försäkringsrörelse finnes stadgat, därvid upphörandet av anstaltens rätt

att driva livförsäkringsrörelse här i riket motsvarar livförsäkringsbolags trädande

i likvidation eller beslut om avträdande av dess egendom till konkurs.

T fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till inländskt

försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit tillstånd

att driva livförsäkringsrörelse här i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande eller eljest uppstått överskott, skall

ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant

bidrag, varom i 16 § förmäles, varefter återstoden skall överlämnas till

den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

Ändå att anstalt frivilligt upphört att här i riket driva livförsäkringsrörelse,

vare anstalten pliktig att, på sätt och i den ordning som i denna lag

stadgas, redovisa försäkringsfond för livförsäkringar, som tillhört den här

i riket bedrivna rörelsen, jämte tillägg som i 8 § sägs; och åligge av anstalten

jämlikt 11 § befullmäktiga! ombud att fullgöra vad förut enligt 6 § åvilat generalagenten.

Underlåter anstalten att vederbörligen redovisa försäkringsfonden

för livförsäkringar jämte dylikt tillägg, eller finnes eljest anledning an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 8.

39

taga att livförsäkringstagarnas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras,

ankomme på försäkringsinspektionen att besluta, att administration på sätt i

1 mom. sägs skall inträda, dock må ej på den grund att de till redovisning enligt

8 § avsatta tillgångar finnas icke tillräckliga administration föreskrivas,

förrän försäkringsinspektionen förelagt anstalten att fylla bristen och denna

icke täckts inom fyra veckor efter det anstaltens ombud blivit därom tillsagt

av försäkringsinspektionen. Inträder i fall som nu sagts administration, skall

vad i 1 mom. sägs örn upphörandet av anstaltens rätt att driva livförsäkringsrörelse

här i riket i stället avse meddelandet av beslut om administration.

13 §.

Vill utländsk försäkringsanstalt överlåta samtliga sina till rörelsen här i riket

hörande livförsäkringar till inländskt försäkringsbolag eller till utländsk anstalt,

som erhållit tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i riket, skaili

tillämpliga delar gälla vad i 237 § lagen örn försäkringsrörelse stadgas angående

överlåtelse av försäkringsbolags livförsäkringar.

14 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, vare

pliktig att i alla för allmänheten avsedda meddelanden vid teckning av sin

firma utsätta hemlandet ävensom anstaltens egenskap att vara grundad på

aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder. Ej må sådan anstalt själv

eller genom sina agenter och personal angiva sig hava genom den i 4 eller 8 §

föreskrivna nedsättning av värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för sina

svenska försäkringstagare eller angiva sig vara beträffande hela sin verksamhet

kontrollerad av svenska staten, ej heller må annan beteckning av likartat

innehåll användas.

Eörsäkringsbrev skall innehålla uppgift ej mindre örn de för anstalten, som

meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än även om de

särskilda villkoren för den försäkring, som i brevet avses.

Där uti meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, vid angivande av

anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser av delägare eller garanter,

skall beloppet av sådana förbindelser särskilt utsättas.

15 §.

Är handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen ingives, avfattad

på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika ingivas en bestyrkt

svensk översättning därav.

Innan förhållande, som enligt denna lag skall i allmänna tidningarna kungöras,

blivit sålunda kungjort, må det icke med laga verkan aberopas mot annan

än den, som visas hava därom ägt vetskap. Kungörande, varom nu sagts,

skall bekostas av den anstalt, som tillkännagivandet rörer.

Ombud, som enligt 7, 8 eller 11 § förordnats av försäkringsinspektionen, äge

av anstalten uppbära ersättning med belopp, som av Konungen bestämmes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

19 §.

Underlåter generalagent att fullgöra vad honom enligt 6 § åligger, eller fullgör

av anstalt befullmäktigat ombud ej vad honom enligt 12 § 3 mom. åligger,

eller bryter någon emot föreskrifterna i 14 § 1 eller 2 morn., straffes med böter

från och med fem till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där någon bryter emot föreskriften i 14 § 3 morn., eller

eljest i meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, lämnar oriktiga eller

vilseledande uppgifter angående anstalt, varom i denna lag är fråga.

Den, som i fall, varom i 4 eller 6 § eller 12 § 3 mom. förmäles, emot bättre

vetande lämnar oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till

och med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

21 §.

Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring

för livsfall. Vad i 8 § och följande paragrafer särskilt stadgas angående

livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring,

som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.

_ Angående skyldighet för utländsk försäkringsanstalt, som på grund av trafikförsäkring

skall utgiva livränta, att inköpa sådan ränta hos riksförsäknngsanstalten

eller hos behörigt svenskt försäkringsbolag, gäller vad därom

är särskilt stadgat.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga örn återförsäkringsrörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1934 men skall med undantag av 13 §

och 21 § 3 mom. icke äga tillämpning å anstalt, som vid lagens ikraftträdande

upphört att här i riket driva livförsäkringsrörelse. Utländsk försäkringsanstalt,

som vid lagens ikraftträdande driver försäkringsrörelse här i riket, skall

fullgöra den i 8 § föreskrivna nedsättning av värdehandlingar senast åtta

månader efter utgången av löpande räkenskapsår.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 3.

41

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 26 oell 27 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal.

Härigenom förordnas, att 26 § 1 mom. oell 27 § lagen den 8 april 1927

örn försäkringsavtal skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

26 §.

1 mom. Där försäkringsgivaren---— — i konkursen.

Yad sålunda är stadgat skall icke äga tillämpning, då vid livförsäkringsbolags

eller annan försäkringsanstalts konkurs särskild administration för

tillvaratagande av försäkringstagarens rätt inträder; och gälle i fråga örn

försäkring, som meddelats av understödsförening, vad därom är i lag särskilt

stadgat.

27 §.

Upphör försäkringsgivarens rätt att här i riket driva försäkringsrörelse,

åge, där ej särskild administration för tillvaratagande av försäkringstagarens

rätt inträder, försäkringstagaren uppsäga avtalet; och skall vad i 26 § 3 mom.

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Har försäkringsgivaren---— — likvidationens början.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1934.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Bilaga C.

Utkast

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 (nr 94 s. 61)

om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här

i riket.

Härigenom förordnas, dels att sista stycket i 4 § lagen den 24 juli 1903 örn

utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, vilken

paragraf senast ändrats genom lagen den 10 maj 1929 (nr 80), skall upphöra

att gälla, dels att till 6 § i nämnda lag skall fogas ett nytt moment av

det innehåll, som nedan angives, dels att i 11 § skall mellan första och andra

momenten införas ett nytt moment av nedan angivet innehåll, dels och att 8—

10, 12—15, 19 och 21 §§ i lagen, av vilka paragrafer 9 och 10 §§ förut ändrats,

9 § genom lagen den 30 juni 1916 (nr 317) och 10 § genom lagen den 10 maj

1929, skola, 10 § i nedan angiven del, erhålla följande ändrade lydelse:

6 §.

Vidtages ändring---allmänna tidningarna.

Har av — — — underrätta försäkringsinspektionen.

Generalagent vare pliktig:

att när som helst hålla räkenskaper och handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen

eller dess ombud, ävensom att i övrigt lämna de upplysningar,

som av inspektionen äskas i fråga örn anstalten och dess verksamhet inom

riket;

att för varje räkenskapsår, enligt formulär, som av försäkringsinspektionen

fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång till

inspektionen insända uppgift angående anstaltens verksamhet inom riket samt

att inom samma tid låta i allmänna tidningarna införa den del av uppgiften,

som inspektionen bestämmer; ävensom

att inom tre månader efter det berättelse örn revision av anstaltens räkenskaper

och förvaltning blivit å sammanträde med anstaltens delägare framlagd,

till försäkringsinspektionen ingiva ett exemplar av denna berättelse.

8 §.

Meddelar utländsk försäkringsanstalt här i riket livförsäkring, skola tillgångar

motsvarande försäkringsfonden (premiereserv och ersättningsreserv)

för sådana försäkringar redovisas i värdehandlingar av den i 215 § under

1)—6) lagen örn försäkringsrörelse omförmälda beskaffenhet eller ock i följande

tillgångar av annan art, nämligen belopp, som anstalten förskjutit mot

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

43

säkerhet i livförsäkringsbrev inom återköpsvärdet, eller, i den mån försäkringsinspektionen

på framställning av anstalten det medgiver, värdet av. återförsäkringsbolags

ansvarighet på grund av i återförsäkring övertagna livförsäkringar.

Vid försäkringsfondens beräkning, som bänföres till räkenskapsårets sista

dag, skall iakttagas, att premiereserven beräknas enligt grunder, som försäkringsinspektionen

godkänt, och ersättningsreserven upptages till belopp, motsvarande

beräknade värdet av anstaltens ansvarighet på grund av redan inträffade

försäkringsfall. Värdehandling, som användes till redovisning av försäkringsfonden,

må ej upptagas över sitt verkliga värde.

De värdehandlingar, i vilka försäkringsfond helt eller delvis redovisas, skola

förvaras här i riket avskilda från anstaltens övriga tillgångar och under minst

två särskilda lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av ett av försäkringsinspektionen

förordnat ombud; försäkringsinspektionen dock obetaget att

på framställning av anstalten medgiva, att värdehandlingarna i stället, på sätt

och under villkor, som av försäkringsinspektionen bestämmas, sättas i särskilt

förvar i riksbanken eller annan bank. I de sålunda förvarade handlingarna

njute försäkringstagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för

fullgörandet av anstaltens på försäkringsavtalen grundade förbindelser.

För varje år skall, senast inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång,

anstalten sätta i sådant förvar, som nyss är sagt, de värdehandlingar, i vilka

inträdd ökning av försäkringsfond redovisas. Angående utlämnande till anstalten

av värdehandling, som satts i särskilt förvar, eller utbyte av sådan

värdehandling mot annan värdehandling skall i tillämpliga delar gälla vad i

217 § lagen örn försäkringsrörelse stadgas angående utlämnande eller utbyte

av i samma lagrum avsedda värdehandlingar, och skall vad där stadgas örn anmälningsskyldighet

för försäkringsinspektionens ombud äga motsvarande tilllämpning

beträffande ombud, som enligt denna paragraf förordnas.

9 §.

Vad på sätt i 4 § omförmäles blivit av utländsk försäkringsanstalt i riksbanken

nedsatt må allenast användas till gäldande av fordringar på grund av

försäkringsavtal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, ävensom av böter,

avgifter och ersättningar, som i anledning av denna rörelse må åläggas generalagenten

eller anstalten, samt, i händelse av särskild administration av anstalts

livförsäkringsrörelse här i riket, av administrationsboets fordran hos

anstalten.

Minskas det sålunda nedsatta beloppet i följd därav, ^ att obligationerna avsevärt

nedgå i värde eller att någon del av beloppet åtgår till gäldande av

fordringar, böter, avgifter eller ersättningar eller av annan anledning, eller

finner försäkringsinspektionen, att de till redovisning av föreskriven försäkringsfond

avsatta tillgångar icke äro tillräckliga, skall vad som brister i

nyssnämnda belopp eller i försäkringsfonden fyllas. morn fyra veckor efter

det generalagenten blivit därom tillsagd av försäkringsinspektionen.

10 §.

Sker avvikelse från denna lag eller inträder förändring i de förhallanden,

som voro bestämmande för meddelande av tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelsen,

ankomme på försäkringsinspektionen eller beträffande trafikförsäkring

på Konungen att återkalla det meddelade tillståndet.. Lag samma

vare, örn åtgärd, som föreskrivits enligt 9 § andra momentet, ej varder inom

där stadgad tid vidtagen.

Återkallas tillstånd---— allmänna tidningarna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

11 §•

Upphör utländsk — — — till anstalten.

Angående företrädande av anstalten vid särskild administration av utländsk

anstalts här i riket bedrivna livförsäkringsrörelse stadgas i 12 §.

Har utländsk — ■—- — inspektionen godkännes.

12 §.

. Har tillstånd för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva livförsäkringsrörelse

återkallats, skall, för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt,

en särskild administration inträda; och skall med avseende å denna i tillämpliga

delar gälla vad i 231, 232 och 233 §§, 234 § 1—4 mom. samt 235 § lagen om

försäkringsrörelse finnes stadgat, därvid den dag, då anstaltens rätt att driva

livförsäkringsrörelse här i riket upphörde, skall anses motsvara den i 232 §

2 morn. angivna och^ i 233 § jämväl förekommande tidpunkt. Överlåtelse av

livförsäkringarna må dock kunna ske även till annan utländsk anstalt, som

erhållit tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i riket.

Har vid försäkringarnas överlåtande eller eljest uppstått överskott, skall

ur detta i första hand utgå ersättning för kostnaden för administrationen och

oguldet sådant bidrag, varom i 16 § förmärs, varefter återstoden skall överlämnas^

till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

Ända att anstalt frivilligt upphört att här i riket driva livförsäkringsrörelse,

vare anstalten pliktig att, på sätt och i den ordning, som i denna lag

stadgas, redovisa försäkringsfond för här i riket meddelade livförsäkringar,

och åligge av anstalten jämlikt 11 § befullmäktiga! ombud att fullgöra sådan

uppgiftsskyldighet, som förut enligt 6 § åvilat anstaltens generalagent.

Underlåter anstalten att vederbörligen redovisa försäkringsfonden för livförsäkringar

eller finnes eljest anledning antaga att livförsäkringstagarnas

rätt pa grund av försäkringsavtalen äventyras, ankomme på försäkringsinspektionen

att besluta, att administration enligt 1 mom. skall inträda, dock att,

där sadant fall föreligger, som i 9 § 2 mom. avses, administration ej må beslutas,

förrän försäkringsinspektionen förelagt anstalten att fylla bristen och

denna icke täckts inom fyra veckor efter det anstaltens ombud blivit därom

tillsagt av försäkringsinspektionen. Inträder administration, skall den dag,

då beslutet därom fattats, anses motsvara den i 1 mom. angivna dag.

13 §.

_ Vill utländsk anstalt överlata samtliga sina här i riket meddelade livförsäkringar

till svenskt försäkringsbolag eller till utländsk anstalt, som erhållit

tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i riket, må sådan överlåtelse

kunna ske i den ordning och med den verkan, som i 237 § 1—4 mom. lagen

örn försäkringsrörelse stadgas.

14 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, vare

pliktig att i alla för allmänheten avsedda meddelanden vid teckning av sin

firma utsätta ° hemlandet ävensom anstaltens egenskap att vara grundad på

aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder. Ej må sådan anstalt

själv eller genom sina agenter och personal angiva sig hava genom nedsättning

av de i 4 eller 8 § omförmälda värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för

sina svenska försäkringstagare eller angiva sig vara beträffande hela sin

verksamhet kontrollerad av svenska staten, ej heller må annan beteckning av

likartat innehåll användas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

45

Försäkringsbrev skall innehålla uppgift ej mindre om de för anstalten, som

meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än även örn de

särskilda villkoren för den försäkring, som i brevet avses.

Där uti meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, vid angivande av

anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser av delägare eller garanter,

skall beloppet av sådana förbindelser särskilt utsättas.

15 §.

Är handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen ingives, avfattad

på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika ingivas en bestyrkt

svensk översättning därav.

Innan förhållande, som enligt denna lag skall i allmänna^ tidningarna

kungöras, blivit sålunda kungjort, må det icke med laga verkan åberopas mot

annan än den, som visas hava därom ägt vetskap._ Kungörande, varom nu

sagts, skall bekostas av den anstalt, som tillkännagivandet rörer.

Ombud, som enligt 7, 8 eller 11 § förordnats av försäkringsinspektionen, äge

av anstalten uppbära ersättning med belopp, som av Konungen bestämmes.

19 §.

Underlåter generalagent att fullgöra vad honom enligt 6 § åligger, eller fullgör

av anstalt befullmäktigat ombud ej vad i 12 § 3 mom. stadgas eller bryter

någon emot föreskrifterna i 14 § 1 eller 2 morn., straffes med böter från

och med fem till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där någon bryter emot föreskriften i 14 § 3 morn., eller

eljest i meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, lämnar ^oriktiga eller

vilseledande uppgifter angående anstalt, varom i denna lag är fråga.

Den, som i fall, varom i 4 eller 6 § eller 12 § 3 morn. förmäles, emot bättre

vetande lämnar oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till

och med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

21 §.

Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring

för livsfall. Vad i 8 § och följande paragrafer särskilt stadgas angående

livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn annan personförsäkring,

som meddelas för livstid eller för längre tid än tio ar.

Angående skyldighet för utländsk försäkringsanstalt, som på grund av

trafikförsäkring skall utgiva livränta, att inköpa sadan ränta hos riksförsäkringsanstalten

eller hos behörigt svenskt försäkringsbolag, gäller vad därom

är särskilt stadgat. . .

Denna lag äger icke tillämpning i fråga örn återförsäkrmgsrörelse, som här

i riket drives av utländsk försäkringsanstalt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 oktober 1933 men skall med undantag

av 13 § och 21 § 3 mom. icke äga tillämpning å anstalt, som vid lagens ikraftträdande

upphört att här i riket driva livförsäkringsrörelse.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Bilaga D.

Utkast

till

Lag

angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal.

Härigenom förordnas, att 27 § lagen den 8 april 1927 örn försäkringsavtal

skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

27 §.

Upphör försäkringsgivarens rätt att här i riket driva försäkringsrörelse,

åge, där ej särskild administration för tillvaratagande av försäkringstagarens

rätt inträder, försäkringstagaren uppsäga avtalet; och skall vad i 26 § 3 mom.

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Har försäkringsgivaren--— likvidationens början.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1933.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 3.

47

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Marits lagråd den 13 juni

1933.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 7 april 1933, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 (nr 94, s. 61)

örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;

och

2) lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) örn försäkringsavtal.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av extra ledamoten för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet

Gunnar Dahlman.

Lagrådet yttrade:

Enligt vad i 212 § lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse stadgas

åligger det inländskt försäkringsbolag att i sin balansräkning under benämningen

försäkringsfond såsom skuld upptaga beräknade värdet av bolagets ansvarighet

dels på grund av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv)

och dels på grund av löpande försäkringar (premiereserv). De i 8 § förslaget

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 örn utländsk

försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket upptagna reglerna

örn skyldighet för anstalt, vars rörelse i Sverige omfattar livförsäkring,

att redovisa försäkringsfonden i tillgångar av vissa slag och deponera redovisade

värdehandlingar lära förutsätta att i den redogörelse anstalten enligt

6 § i förslaget årligen skall insända till försäkringsinspektionen angående sin

verksamhet lämnas uppgifter örn försäkringsfonden, svarande mot dem som jämlikt

212 § lagen om försäkringsrörelse skola intagas i inhemskt försäkringsbolags

balansräkning. För att någon tvekan icke skall kunna råda örn vad utländsk

försäkringsanstalt härutinnan har att iakttaga torde en uttrycklig bestämmelse

i ämnet vara erforderlig. Får denna — vilket synes lämpligt —

sin plats såsom ett första stycke i 8 §, blir genom hänvisningen i 21 § första

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

stycket nämnda förslag klart, att bestämmelsen skall äga tillämpning å varje

utländsk försäkringsanstalt som i sin rörelse här i riket meddelar personförsäkring

för livstid eller för längre tid än tio år. Vinnes beaktande för

vad här anförts, torde vissa jämkningar av den i 8 och 12 §§ föreslagna lagtexten

böra vidtagas.

Andra punkten i den föreslagna nya lydelsen av 10 § första stycket torde

såsom överflödig kunna utgå.

I övrigt har lagrådet icke funnit anledning till erinran mot de remitterade

förslagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 8.

49

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 december 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Schlyter, lagrådets den 13 juni 1933 avgivna utlåtande över de den 7 april

1933 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 (nr 94 s.

61) örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i

riket; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) örn försäkringsavtal.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden: Med beaktande av

de av lagrådet gjorda erinringarna hava vissa ändringar vidtagits i 8 och

12 §§ i förstnämnda lagförslag, varjämte med hänsyn till lagrådets anmärkning,

att den föreslagna andra punkten av 10 § första stycket såsom överflödig

kunde utgå, nämnda paragraf bibehållits i sin nuvarande lydelse. I 14, 19

och 21 §§ av lagförslaget hava dessutom vidtagits några jämkningar av formell

natur.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Majit måtte genom proposition, jämlikt

§ 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande båda

lagförslag, det ena jämkat i enlighet med vad nu anförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

nästkommande riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

11. Stefenson.

Bihang till riksdagens protokoll 198-i. 1 sami. Nr 3.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:42 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissn delar av lagen den 24 juli 1903 om utländsk försä a1 i texten
  2. 1LU 1934:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli 1903 om utländsk, försäkring sansta s. 1 i texten