Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus, m. m

1934-01-03 · 91 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 91 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:31, Med förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 31.

1

Nr 31.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag angående

köttbesiktning och slakthus, m. m.; given Stockholms slott

den 3 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående

köttbesiktning och slakthus,

dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid likaledes fogade förslag

till förordning angående förbud mot viss stämpling eller märkning

av kött och köttvara.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll

1 sami.

Nr III.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Förslag

till

lag angående köttbesiktning och slakthus.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Till kött räknas i denna lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse utan

även blod samt andra till människoföda brukliga delar av djur.

2 §.

1 mom. Köttbesiktningstvång innefattar förbud att inom visst område

till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt kött av

nötkreatur, får, get, svin eller häst eller använda dylikt kött vid beredning

av föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, avsedd

för försäljning till människoföda, eller förvara sådant kött å allmän

saluplats, i salubod med därmed i omedelbart samband varande lagerrum,

å offentligt spisningsställe eller i lokal för tillverkning till avsalu

av matvaror, därest köttet icke godkänts vid besiktning enligt denna lag.

Ej heller må inom område, där dylikt tvång gäller, till människoföda

avsett salt, rökt eller torkat kött av djur, som i första stycket sägs, eller

annan till människoföda avsedd vara, beredd av kött av sådant djur,

saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras, på sätt i första stycket förmäles,

med mindre köttet blivit i färskt tillstånd godkänt vid besiktning,

anställd enligt denna lag.

2 moni. Köttbesiktningstvång skall, såvida ej Konungen med hänsyn

till särskilda omständigheter annorlunda förordnar, gälla för varje stad

och annat samhälle, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad i

tillämpliga delar gälla, med ett invånarantal av 4,000 eller däröver.

För stad eller annat samhälle, som nyss sagts, med lägre invånarantal än

4,000, för kommun, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande landet gälla,

eller för visst område av sådant samhälle eller sådan kommun må köttbesiktningstvång

på framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande

myndighet stadgas av Konungens befallningshavande efter hörande

av hushållningssällskapets förvaltningsutskott; börande vid framställningen

fogas förslag till besiktningens ordnande. I fråga örn ändring av

sådant stadgande iakttages enahanda förfarande. På framställning av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

stadsfullmäktige eller motsvarande myndighet må jämväl föreskrift örn

upphävande av lcöttbesiktningstvånget av Konungens befallningshavande,

efter hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, meddelas.

3 morn. I samhälle med köttbesiktningstvång skola genom samhällets

försorg och på dess bekostnad finnas anställt nödigt antal besiktningsveterinärer

och vara vidtagna de övriga åtgärder, som erfordras för att

köttbesiktning inom samhället må kunna äga rum utan större vare sig

tidsutdräkt eller annan olägenhet, Konungen dock obetaget att, där den

för samhället erforderliga besiktningen finnes kunna utan olägenhet

verkställas inom annat eller andra samhällen eller i kontrollslakteri, varom

stadgas i 9 §, medgiva befrielse från skyldighet, som här avses. Vad

nu sagts örn samhälle skall jämväl hava avseende å kommun.

Har köttbesiktningstvång införts enligt bestämmelserna i 2 mom. andra

stycket, äger Konungens befallningshavande att, därest i denna lag eller

särskild författning meddelade föreskrifter rörande besiktningens ordnande

ej iakttagas samt rättelse, efter av Konungens befallningshavande

gjord erinran, ej inom föresatt tid visas vara vidtagen, förklara stadgandet

örn införande av köttbesiktningstvång icke vara vidare gällande.

3 §.

1 moni. Slakthustvång innefattar förbud att slakta djur av de slag,

som äro nämnda i 2 §, annorledes än i särskilt för ändamålet inrättat

och till allmänt begagnande upplåtet offentligt slakthus. Dylikt tvång

kan, under de i andra stycket angivna förutsättningar, för stad eller visst

område därav på framställning av stadsfullmäktige stadgas av Konungens

befallningshavande efter hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Slakthuset kan vara beläget inom eller utom den stad eller

det område därav, som slakthustvånget omfattar.

Slakthustvång må beslutas skola gälla, sedan offentligt slakthus enligt

av medicinalstyrelsen, efter Konungens befallningshavandes hörande, gillad

plan blivit uppfört och efter av medicinalstyrelsen föranstaltad avsyning

godkänt, samt under villkor att genom stadens försorg och på

dess bekostnad anställas de besiktningsveterinärer och vidtagas de övliga

åtgärder, som för slakthusets behöriga skötsel äro nödiga. Därest

köttbesiktningstvång för stad eller det område därav, inom vilket slakthustvång

är avsett att införas, icke redan är gällande, skall köttbesiktningstvång

i samband med slakthustvång införas. Innefattar beslutet

inrättande av slakthus utom stadens område, varde beslutet i denna del

underställt Konungens prövning.

Förbud, varom i första stycket förmäles, utgör ej hinder för att djur

av de slag, som här avses, nodslaktas utom det offentliga slakthuset, örn

nedslaktandet föranledes av hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse;

skolande dock i sådant fall köttet, örn det är avsett att användas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

till människoföda, genast efter djurets nedslagning ostyckat jämte alla

därtill hörande inälvor utom tarmar föras till det offentliga slakthuset

för att där besiktigas. Utan hinder av förbudet må jämväl person, bosatt

inom stad med slakthustvång men utanför dess planlagda område,

för förbrukning i eget hushåll slakta honom tillhöriga djur av ovannämnda

slag utom det offentliga slakthuset.

2 mom. Till människoföda avsett färskt kött av djur, som i 2 § sägs,

må icke inom område, där slakthustvång gäller, saluhållas, utbjudas, användas

eller förvaras, på sätt i nämnda paragraf förmäles, med mindre

djuret slaktats i offentligt slakthus eller i kontrollslakteri, varom stadgas

i 9 §.

Vad i första stycket sägs skall ej äga tillämpning beträffande djur, som

nedslaktats till följd av hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse

och vars kött genast efter nedslaktningen ostyckat jämte alla därtill hörande

inälvor utom tarmar förts till det offentliga slakthuset för området

i fråga för att där besiktigas.

Konungen kan, örn till följd av ogynnsamma transportförhållanden

eller eljest synnerliga skäl därtill äro, medgiva ytterligare undantag

från stadgandet i första stycket i den utsträckning och på de villkor, som

med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

3 morn. Beträffande ändring i eller upphävande av stadgande örn

slakthustvång gälle i tillämpliga delar vad angående köttbesiktningstvång,

som införts enligt 2 § 2 mom. andra stycket, är bestämt.

4 mom. Offentligt slakthus skall stå under förvaltning av en särskild

styrelse. Ledamöterna skola vara fem, av vilka en utses bland tre av

hushållningssällskapet föreslagna personer.

4 §.

Närmare föreskrifter angående besiktningsveterinärs tillsättande och

entledigande meddelas av Konungen.

5 §.

1 moni. Vid slakt av djur av de slag, som äro nämnda i 2 §, i offentligt

slakthus, varom stadgas i 3 §, skall besiktningsveterinär anställa undersökning

före nedslaktningen å djuret med hänsyn till dess hälsotillstånd

samt efteråt å dess kött med avseende å dettas duglighet till människoföda.

2 moni. Vid annan besiktning enligt denna lag skall undersökning

av besiktningsveterinär anställas å minst halv kropp, som dock beträffande

häst eller större nötkreatur än kalv kan vara delad i fram- och bakdelspart.

3 morn. Närmare föreskrifter örn besiktning av kött meddelas av Ko
-

nungen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 31. 5

6 $.

1 morn. Färskt kött, som vid besiktning enligt denna lag finnes vara

till människoföda tjänligt, skall, i den utsträckning Konungen bestämmer,

genom stämpling eller märkning av köttet eller dess emballage betecknas

såsom godkänt. Enahanda förfarande skall, likaledes i den utsträckning

Konungen bestämmer, iakttagas beträffande salt, rökt eller

torkat kött, vilket i färskt tillstånd godkänts vid besiktning som nyss

nämnts, ävensom beträffande annan vara, beredd av sålunda godkänt

kött.

2 moni. Anträffas vid besiktning enligt denna lag kött, som först efter

särskild behandling kan godkännas, skall köttet, innan stämpling eller

märkning äger rum, genom besiktningsveterinärens försorg och under

hans kontroll undergå sådan behandling.

3 mom. Färskt kött, som blivit vid besiktning, anställd enligt denna

lag, godkänt, må utan ytterligare besiktning saluhållas, utbjudas, användas

eller förvaras, såsom i 2 § omförmäles, inom annat område med köttbesiktningstvång,

allenast örn besiktningen skett vid slakt i offentligt

slakthus eller eljest med tillämpning av enahanda föreskrifter, som gälla

angående besiktning för nämnda område.

Salt, rökt eller torkat kött, vilket i färskt tillstånd godkänts vid besiktning,

anställd enligt denna lag, ävensom annan vara, beredd av sålunda

godkänt kött, må saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras, på sätt

i 2 § sägs, jämväl inom annat område med köttbesiktningstvång.

4 mom. Närmare föreskrifter angående stämpling och märkning meddelas

av Konungen.

5 mom. Finnes vid besiktning enligt denna lag kött vara till människoföda

otjänligt, skall detsamma, utan kostnad för köttets ägare, genom besiktningsveterinärens

försorg och under hans kontroll användas till tekniskt

bruk eller, där så ej kan ske, på annat sätt oskadliggöras. I förra

fallet är köttets ägare berättigad utfå ersättning, svarande mot köttets

värde vid sådant användande.

7 §.

1 morn. Därest vid besiktning, anställd enligt denna lag, köttets ägare

icke åtnöjes med besiktningsveterinärs åtgärd eller beslut, må han däri

söka ändring genom besvär, vilka böra vid talans förlust till Konungens

befallningshavande ingivas inom tio dagar efter det klaganden av åtgärden

eller beslutet erhöll del, dagen då delgivningen skedde likväl oräknad;

börande emellertid, utan hinder av besvär, det överklagade beslutet lända

till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda förordnat.

2 mom. Besiktningsveterinär är skyldig, då framställning därom göres,

till klaganden utan lösen lämna skriftligt meddelande om klandrade

åtgärden eller beslutet och skälen därför; skolande dock, diirest klagan

avser beslut enligt G § 2 eller 5 morn., sådan framställning göras omedel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

bart efter besiktningen, och må sådan behandling av köttet, som i berörda

lagrum sägs, i dylikt fall ej företagas förr än 48 timmar förflutit efter

besiktningen.

8 §.

1 morn. För köttbesiktning, anställd på grund av 2 §, för sådan behandling

av kött, som omförmäles i 6 § 2 morn., samt för begagnande av

offentligt slakthus, varom i 3 § sägs, äger samhället eller kommunen uppbära

avgifter enligt taxa, som Konungen fastställer för minst ett år i

sänder. Förslag till dylik taxa avgives, i fråga om köttbesiktning och

sådan behandling, som ovan sägs, av hälsovårdsnämnden eller särskild

myndighet, under vars inseende köttbesiktningen är ställd, efter hörande

av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, samt, i fråga örn begagnande

av offentligt slakthus, av slakthusets styrelse. Avgifterna må ej

sättas högre än som kan anses erforderligt till täckande av kostnaderna

under taxans giltighetstid för köttets besiktning jämte stämpling eller

märkning samt ovanberörda behandling och, där fråga är örn begagnande

av offentligt slakthus, till täckande jämväl av kostnaden för slakthusets

förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Ej heller må avgifterna för besiktning och behandling, varom

ovan sägs, fastställas till högre belopp än som motsvarar de avgifter,

vilka under det närmast före taxans fastställande tilländalupna kalenderåret

i medeltal erfordrats inom samhällen och kommuner med köttbesiktningstvång

i riket; dock må beloppet beträffande samhälle eller

kommun, vars ifrågavarande å tiden för taxans giltighet belöpande kostnader

ej skulle täckas med tillämpning av sistnämnda avgifter, kunna

sålunda höjas, att täckning erhålles för, utöver de kostnader till vilkas

gäldande sagda avgifter skulle förslå, högst hälften av återstående kostnaderna.

2 morn. Där särskild marknadsplats för kreaturshandel blivit anordnad

i sammanhang med offentligt slakthus, varom i 3 § sägs, må i enahanda

ordning och efter liknande grunder som i fråga örn slakthusets

begagnande bestämmas avgifter till staden för nyttjande av marknadsplatsen

och vid densamma uppförda stallar ävensom för kreaturens utfodring,

skötsel och vägning.

9 §.

Utan hinder av bestämmelserna i denna lag må Konungen meddela föreskrifter

angående kontroll av kött samt utav kött beredda varor vid införsel

till eller utförsel ur riket.

Ej heller må lagens bestämmelser utgöra hinder för Konungen att, örn

i stad med slakthustvång det offentliga slakthuset icke är tillfyllest för

ortens behov, medgiva, att nedslagning av djur av de slag, som äro

nämnda i 2 §, må i staden verkställas, förutom i det offentliga slakthuset,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts ''proposition nr 31.

7

i enskild, på av Konungen fastställda villkor under offentlig kontroll

ställd slakteriinrättning (kontrollslakteri).

Kött av djur, slaktat i kontrollslakteri vare sig i stad eller på landet,

skall, om det godkänts vid besiktning, som Konungen föreskriver, så anses

som örn det besiktigats och godkänts vid slakt i offentligt slakthus.

Är beredning av salt, rökt eller torkat kött eller tillverkning av annan

vara, vid vars beredning användes kött, på av Konungen fastställda villkor

ställd under offentlig kontroll, skall, örn köttet godkänts vid besiktning,

som Konungen föreskriver, så anses som örn det godkänts vid besiktning,

anställd enligt denna lag.

10 §.

Där i följd av slakthustvångs införande byggnad eller annan inrättning

för bedrivande av slakterirörelse, som i stad lovligen idkas och vars utövande

icke medgivits blott tills vidare eller till dess annorlunda bleve

föreskrivet, ej längre kan för därmed avsett ändamål användas, vare ägaren

berättigad att av staden undfå ersättning för den värdeminskning,

hans fastighet och övriga ifrågavarande inrättningar därigenom undergå.

11

Bryter någon mot förbud, som i 2 eller 3 § avses, bote från och med fem

till och med trehundra kronor.

12 §.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

lag, fortsätter samma förseelse, skall för var gång åtal därför anliängiggöres

fällas till särskilt ansvar.

13 §.

Högsta tillsynen å denna lags efterlevnad utövas av medicinalstyrelsen,

som jämväl meddelar råd och anvisningar rörande köttbesiktning och

därmed sammanhängande frågor.

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare vid polisdomstol,

där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan

icke finnes, vid allmän domstol.

14 §.

Emot beslut eller åtgärd, som enligt denna lag eller på grund av i densamma

givna föreskrifter meddelats eller vidtagits av Konungens befallningshavande

eller medicinalstyrelsen, äger den, som anser sin rätt därav

förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär hos Konungen

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är stadgad; börande dock, utan hinder av besvär, beslutet

lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda förordnat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

15 §.

Böter, som ådömas efter denna lag, tillfalla samhällets eller kommunens

kassa.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

Denna lag, varigenom upphäves lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående

köttbesiktning och slakthus, träder i kraft den 1 januari 1935.

Beslut, vilka meddelats med stöd av bestämmelserna i lagen den 10 oktober

1913, skola efter den nya lagens trädande i kraft gälla som örn de meddelats

enligt sistnämnda lag.

I fråga örn den nya lagens tillämpning skall iakttagas följande:

1) Under tiden till den 1 januari 1936 skall, i stället för stadgandet i

första stycket av 2 § 2 morn., jämväl beträffande städer och andra samhällen,

som där avses, iakttagas vad i andra stycket av samma moment

är föreskrivet.

2) Bestämmelserna i 3 § 2 mom. skola icke äga tillämpning förrän från

och med den 1 januari 1939.

3) Har samhälles köttbesiktning före lagens ikraftträdande gått med

förlust, må belopp, motsvarande den brist, som härigenom uppkommit,

utan hinder av stadgandet i 8 §, under tio år närmast efter det lagen

trätt i kraft medräknas i de kostnader för besiktningen, varom i nämnda

paragraf förmäles, med en tiondel örn året.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

9

Förslag

till

förordning angående förbud mot viss stämpling eller märkning

av kött och köttvara.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst eller av sådant kött beredd

vara må icke, därest varan är avsedd för försäljning inom riket och densamma

ej enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus är av beskaffenhet

att få saluhållas inom område med köttbesiktningstvång,

förses med stämpel eller märke, som genom färg eller utseende i övrigt

föranleder, att förväxling lätt kan äga rum med sådan stämpel eller sådant

märke, som enligt av Kungl. Maj:t med stöd av bestämmelserna i

nämnda lag meddelade föreskrifter utmärker vara, beträffande vilken

dylikt saluhållande må äga rum.

Med kött avses i denna förordning icke allenast kött i vanlig bemärkelse

utan även blod samt andra till människoföda brukliga delar.

2 §.

Den, som bryter mot stadgandet i 1 § eller som inom riket saluhåller

vara, vilken i strid mot nämnda stadgande stämplats eller märkts, straffes

med böter från och med fem till och med trehundra kronor, där ej

gärningen enligt allmän lag eller särskild författning eljest är belagd

med straff.

3 §.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse, skall för var gång åtal därför anhängiggöres

fällas till särskilt ansvar.

4 *.

Förseelse mot denna förordning ligger under allmänt åtal, som anhängiggöres

vid allmän domstol.

5 $.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1935.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Utdrag av protokollet över jordbruksar enden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari

1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Med anledning närmast dels av en framställning den 8 november 1892

från stadsfullmäktige i Stockholm dels ock av vissa framställningar från

stadsfullmäktige i åtskilliga andra städer avlät Kungl. Maj:t till 1896

•års riksdag proposition, nr 28, med förslag till förordning angående köttbesiktnings-

och slakthustvång. Förslaget godtogs av första men avstyrktes

av andra kammaren, och frågan förföll alltså för den riksdagen. Vid

1897 års riksdag blev emellertid förslaget ordagrant upptaget av motionärer

i båda kamrarna. Efter omarbetning i vissa delar godkändes förslaget

nu av riksdagen, och lag i ämnet utfärdades den 22 december 1897.

Med ledning av vunnen erfarenhet örn lagens verkningar framlade Kungl.

Maj:t vid 1913 års riksdag proposition, nr 177, med förslag till ändrade

bestämmelser i åtskilliga hänseenden i förevarande ämne. Sedan riksdagen

förklarat sig i huvudsak biträda förslaget, utfärdades den 10 oktober

1913 lag (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus. Denna lag, varigenom

lagen den 22 december 1897 upphävdes, är alltjämt gällande med vissa

genom lagen den 1 juni 1923 (nr 156) vidtagna ändringar. Tillämpningsföreskrifter

till 1913 års lag äro givna huvudsakligen i kungörelsen den

10 oktober 1913 (nr 240) med särskilda föreskrifter örn besiktning och

stämpling av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus,

vilken kungörelse i vissa delar ändrats genom kungörelserna den 23 januari

1922 (nr 30) och den 15 december 1922 (nr 573).

I sitt den 16 december 1932 avgivna betänkande angående produktionsoch

avsättningsförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk (stat. off.

utr. 1933:12) har jordbruksutredningen ifrågasatt ändringar i olika avseenden

i nyssnämnda nu gällande bestämmelser. Åtskilliga av de spörsmål,

jordbruksutredningen berört, hava kommit till uttryck jämväl i framställningar

från andra håll. Redan i skrivelse den 15 september 1919 har

föreningen svenska städers offentliga slakthus framfört ett flertal änd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

ringsförslag på området i fråga. Riksdagarna 1932, skrivelse nr 297, och

1933, skrivelse nr 116, hava hemställt örn utredningar och förslag i vissa

delar. Också flera andra framställningar i ämnet föreligga.

över framställningarna hava yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter

och sammanslutningar. Sålunda hava med anledning av skrivelsen

från föreningen svenska städers offentliga slakthus yttranden avgivits

dels den 23 februari 1923 av medicinalstyrelsen, som tillika överlämnat

i ärendet infordrade utlåtanden från samtliga länsstyrelser, kommunala

myndigheter i städer och andra samhällen med köttbesiktningstvång,

vissa länsveterinärer m. fl., dels ock den 26 oktober 1923 av lantbruksstyrelsen

efter hörande av hushållningssällskapen i riket. Över jordbruksutredningens

betänkande hava avgivits yttranden av lantbruksstyrelsen,

medicinalstyrelsen, kommerskollegium efter hörande av liandelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, samtliga länsstyrelser och

hushållningssällskap, svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkliygien,

svenska exportslakteriernas förening u. p. a., Sveriges charkuteri&

slakteriidkares riksförbund, föreningen svenska städers offentliga slakthus,

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, interimsstyrelsen för Sveriges

slakteriförbund, förening u. p. a., styrelserna för de offentliga slakthusen

i riket, andra kommunala myndigheter m. fl.

Ärendet har varit föremål för beredning inom jordbruksdepartementet.

I de överläggningar, som under hösten 1933 härvid ägt rum, hava såsom

sakkunniga deltagit statsinspektören över köttkontrollen Johan Hjalmar

Hansson, ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren Emil

August Gustafson i Vimmerby, direktören för Malmö stads offentliga

slakthus E. Osberg, föreståndaren för konsumtionsföreningen i Göteborg

direktören Verner Pehrzon, ordföranden i Sveriges charkuteri- & slakteriidkares

riksförbund fabrikören Hjalmar Andersson i Stockholm samt

organisationschefen i Sveriges slakteriförbund förre förvaltaren H.

Alexandersson likaledes i Stockholm. Sakkunniga hava sammanfattat

sina synpunkter i ett den 9 december 1933 dagtecknat utlåtande.

Jag anhåller nu att få framlägga resultatet av den utredning, som sålunda

verkställts, och torde jag härvid få anmäla de olika frågor, vilka

varit upptagna till behandling, under särskilda avdelningar.

1. Innebörden av köttbesiktningstvång.

Köttbesiktningstvång innebär, enligt § 2 mom. 1 i lagen angående köttbesiktning

och slakthus, sådant detta moment lyder efter 1923 års ändring,

förbud att inom visst område till salu hålla eller utbjuda till människoföda

avsett färskt rått kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst eller

använda dylikt kött vid beredning av föda för utspisning å offentligt spisningsställe

eller av vara, avsedd för försäljning till människoföda, eller

förvara sådant kött å allmän saluplats, i salubod med därmed i omedel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 31.

bart samband varande lagerrum, å offentligt spisningsställe eller i lokal

för tillverkning till avsalu av matvaror, därest köttet icke är, efter undersökning

av besiktningsman, försett med stämpel, som omförmäles i lagen.

I § 6 mom. 1 stadgas, att kött, som vid besiktning enligt lagen finnes vara

till människoföda tjänligt, genom åsättande av stämpel skall betecknas

såsom godkänt. Närmare bestämmelser angående besiktning och stämpling

äro meddelade i förut omförmälda kungörelse med särskilda föreskrifter

örn besiktning och stämpling av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning

och slakthus. Enligt § 1 i lagen avses med kött dels kött i vanlig

bemärkelse dels huvud med tunga, lungor, hjärta, lever och njurar

samt, beträffande kött av kor, juver.

Jämlikt stadgande i lagens § 9 tredje stycket äger Kungl. Maj:t förordna,

att kött av kreatur, slaktat i huvudsakligen för utförsel av kött

ur riket avsedd och på av Kungl. Majit fastställda villkor under offentlig

kontroll ställd slakteriinrättning (exportslakteri), ävensom kött av kreatur,

slaktat i annan, utom stad belägen och på av Kungl. Majit fastställda

villkor under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning, må efter besiktning

och stämpling, som Kungl. Majit föreskriver, till salu hållas, utbjudas,

användas eller förvaras, såsom i § 2 omförmäles, jämväl inom samhälle

med köttbesiktningstvång. Närmare bestämmelser angående dylika

under offentlig kontroll ställda slakterier hava meddelats i förordningen

den 10 oktober 1913 (nr 241) angående exportslakterier samt andra enskilda,

under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar. Exportslakterier

funnos den 31 december 1933 till ett antal av 30. Några andra enskilda

under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar finnas för närvarande

ej.

I 1897 års lag fanns någon definition å begreppet kött ej upptagen. Under

förarbetena till den nuvarande lagen påtalades detta och gjordes gällande,

att i lagen borde införas en förklaring, att med kött förstodes varje

till människoföda användbar del av djuret. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

ansåg, att det vore välbetänkt, att en definition fastställdes,

men fann vad härutinnan föreslagits alltför vittomfattande. Han

framhöll, att vissa djurdelar, exempelvis hjärna och blod, ej kunde åsättas

stämpel. Visserligen kunde varan betecknas såsom godkänd annorledes

än genom stämpling, såsom genom dess förseende med bevis, fästade med

plomberad metalltråd, eller genom märkning av emballaget, men ett dylikt

förfarande vore tidsödande och kunde lätt föranleda missbruk. Departementschefen

ansåg därför, att man borde nöja sig med att under

ordet kött inbegripa de mest betydande av de djurdelar, som kunde åsättas

stämpel, samt föreslog den nu gällande bestämmelsen.

Såsom nyss nämnts innefattar köttbesiktningstvång förbud, bland annat»

att inom område för tvånget vid beredning av vara, avsedd för försäljning

till människoföda, använda annat än vederbörligen besiktigat och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 31.

13

stämplat kött. Däremot möter enligt lagen ej hinder att i samhälle med

köttbesiktningstvång salubjuda beredda köttvaror, tillverkade utom samhället

av kött, som ej undergått besiktning. Ett visst skydd skapas dock

genom bestämmelserna i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919. Enligt 10 §

1 och 3 mom. samt 45 § 1 och 3 mom. nämnda stadga är sålunda i hela

riket förbjudet att vid tillverkning till avsalu av korv eller andra matvaror

använda kött av djur, som självdött, eller annat kött, som skäligen

är att anse såsom otjänligt till människoföda. Ej heller må korv eller

andra matvaror, tillverkade av sådant kött, eller eljest otjänliga födoämnen

i syfte att användas till människoföda hållas till salu eller överlämnas

till annan. Med kött jämställas inälvor, blod och andra sådana

delar av djur, som användas till människoföda. Av betydelse för kontrollen

över beredda köttvaror är vidare förordningen den 31 december 1897

<nr 120 s. 1) angående åtgärder mot missbruk i vissa fall vid bedrivandeav

slakterirörelse m. m. Enligt denna förordnings § 1, sådan den lyder

enligt kungörelsen den 18 juni 1915 (nr 202), äger länsstyrelsen, örn i samhälle,

där köttbesiktningstvång är gällande, särskild fara i hälsoväg

till följd av någon utanför samhället bedriven slakterirörelse eller yrkesmässig

beredning av köttvaror uppstår, på framställning av samhällets

hälsovårdsnämnd föreskriva anordningar och vidtaga åtgärder till farans

undanröjande. I sådant avseende äger länsstyrelsen låta ställa rörelsen

under särskild tillsyn ävensom förelägga vitén samt, om rättelse på sådant

sätt ej synes stå att vinna, meddela förbud mot rörelsens drivande

till dess rättelse sker.

Under förarbetena till nuvarande lag angående köttbesiktning oell slakthus

väcktes förslag, att i lagen skulle inrymmas rätt för stadsfullmäktige

eller däremot svarande myndighet i samhälle med köttbesiktningstvång

att förbjuda införsel dit av vissa tillredda köttvaror, därest ej de djurkroppar,

från vilka varorna härstammade, vederbörligen besiktigats. Förslaget

föranledde, i enlighet med föredragande departementschefens hemställan,

ej någon Kungl. Maj:ts eller riksdagens åtgärd. Såsom skäl för

sitt ståndpunktstagande anförde departementschefen, att förbudets efterlevnad

och kontrollen därå skulle erbjuda många praktiska svårigheter.

Uppsikten över förbudets efterlevnad skulle äga rum först sedan varan

vore färdig till försäljning och således i flertalet fall först sedan stämplarna

försvunnit. För att bevis från säljarens sida, att råmaterialet besiktigats,

skulle kunna förebringas, skulle fordras en stadigvarande kontroll

å tillverkningsplatsen samt märkning av den färdiga produkten. En

sådan anordning skulle särskilt för de mindre tillverkarna utom samhällen

med besiktningstvång medföra alltför betungande kostnader.

I sin skrivelse den 15 september 1919 bar föreningen svenska städers offentliga

slakthus hemställt, att salta eller på annat Sätt beredda köttvaror,

som ej besiktigats och stämplats, icke måtte få hållas till salu i samhälle

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

med köttbesiktningstvång. Föreningen framhåller, att 1897 års förordning

angående åtgärder mot missbruk i vissa fall vid bedrivande av slakterirörelse

m. m. ej kunnat avlägsna det missförhållandet, att köttet efter

nödslaktade eller t. o. m. självdöda djur saltades ned eller användes till

korv och därefter, utan besiktning, infördes till samhälle med köttbesiktningstvång.

Det allmänna rättsbegreppet fordrade, att dylikt ofog stävjades.

Inom alla samhällen med köttbesiktningstvång funnes tillräckligt

med yrkesutövare för att tillgodose dessa platsers behov av tillredda köttvaror.

Önskade någon utanför sådant samhälle driva tillverkning och försäljning

av köttvaror, borde han förpliktas att vidkännas de ringa kostnader,

erforderlig kontroll över rörelsen kunde medföra.

I yttranden över föreningens framställning hava länsstyrelserna

i allmänhet tillstyrkt densamma eller lämnat den utan erinran. Länsstyrelsen

i Västmanlands län har ställt sig tveksam med hänsyn till svårigheterna

att utöva en effektiv kontroll å tillverkning av köttvaror. Jämväl

länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge och Örebro län hava framhållit,

att betydande svårigheter förelåge att övervaka det ifrågasatta

förbudets efterlevnad. Överståthållarämbetet avstyrker bifall till framställningen.

Av de kommunala myndigheter, som yttrat sig i ärendet, har

flertalet ställt sig på samma ståndpunkt som föreningen. Härvid har

framhållits, bland annat, att nuvarande förhållanden inbjöde till illojal

konkurrens från de utom samhällen med köttbesiktningstvång boende

fabrikanternas sida. Det bär även hetonats, att hälsovårdsstadgans omförmälda

bestämmelser ej vore tillfyllest, enär man vid besiktning av redan

beredda varor huvudsakligen allenast örn varan vore skämd kunde konstatera

dess hälsofarlighet.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 23 februari 1923 förklarat

sig anse starka skäl tala för att frågan bragtes till en lösning.

Förordningen den 31 december 1897 vore enligt medicinalstyrelsens

mening av mycket ringa värde såsom skyddsmedel mot de av föreningen

påtalade missförhållandena. Vad anginge sättet för dessas avlägsnande

och kontrollen därvid borde huvudvikten läggas på övervakande att till

samhälle med köttbesiktningstvång ej infördes andra konserverade eller

beredda köttvaror än sådana, som härrörde från besiktigat kött, under det

tillverkningen inom vederbörande samhälle av dylika varor skulle vara

fri, bortsett från att den kontrollerades av hälsovårdsnämnden. Beträffande

det närmare anordnandet av berörda åtgärder tiar medicinalstyrelsen

hänvisat till av styrelsen upprättade förslag till ändring i lagen angående

köttbesiktning och slakthus samt en särskild kungörelse i ämnet.

Förslagen innebära följande.

Från nötkreatur, får, get, svin eller häst härrörande saltat, rökt eller

torkat kött samt från samma djurslag härrörande korv och köttkonserver

må icke i samhälle med köttbesiktningstvång försäljas, utbjudas eller an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

vändas för ändamål, som omförmäles i § 2 i lagen, med mindre varan utgöres

av sådant kött, som vid besiktning enligt lagen godkänts till människoföda.

Ej heller må kött, korv eller köttkonserver av angivet slag för

försäljning, utbjudande eller användande, som nyss sagts, införas till samhälle

med köttbesiktningstvång, örn ej å varan eller, därest den är emballerad,

å emballage! finnes anbragt stämpel eller märke, som Kungl.

Maj:t föreskriver. Stämpel, varom här är fråga, skall utgöras av någon

av de köttkontrollstämplar, vilka jämlikt gällande bestämmelser berättiga

varan till försäljning i det samhälle, dit varan införes. Märke, som

nyss nämnts, må åsättas varan eller dess emballage endast å offentligt

slakthus, i enskilt slakteri, som står under offentlig kontroll, eller i lägenhet,

som är avsedd för tillverkning av köttvaror och belägen inom samhälle

med köttbesiktningstvång, samt allenast under förutsättning att

varan ej härrör från annat kött av ifrågavarande djur än sådant, som får

säljas i samhälle med köttbesiktningstvång. Efter tillstånd av medicinalstyrelsen

må dock märket i särskilda fall anbringas jämväl å vara, som

tillverkats å fabrik, belägen utom sådant samhälle. Såsom villkor härför

skall emellertid gälla, att betryggande kontroll är anordnad däröver, att

vid tillverkning av köttvara inom fabriken ej användes annat kött än

sådant som får säljas i samhälle med köttbesiktningstvång. I övrigt skola

de villkor gälla, som medicinalstyrelsen fastställer. Övervakandet att otilllåtna

varor ej införas skall ankomma på hälsovårdsnämnderna.

Över medicinalstyrelsens förslag hava avgivits yttranden den 27 september

192S av Sveriges charkuteri- & slakteriidkares riksförbund och

den 19 maj 1927 av kommerskollegium. Vid sistnämnda yttrande hava

fogats utlåtanden av Sveriges köpmannaförbund och av handelskamrarna

i riket.

Sveriges charkuteri- & slakteriidkares riksförbund

har tillstyrkt medicinalstyrelsens förslag under förutsättning att konserver,

eller i hermetiskt tillslutna kärl konserverade köttvaror, undantoges.

från kontrollen. Förbundet har framhållit, att fabrikationen av konserver

i och för sig förutsatte användning av uteslutande prima råvaror..

Konkurrensen mellan de olika fabrikerna utgjorde ett automatiskt skydd

för konservernas hygieniska beskaffenhet. För övrigt vore de flesta konservfabrikerna

belägna i samhällen med köttbesiktningstvång. I fråga örn

verkningarna av medicinalstyrelsens förslag har förbundet anfört, att yrkesutövare

utom samhälle med köttbesiktningstvång praktiskt taget skulle

bliva avstängda från möjligheten att avsätta varor i dylika samhällen. I

regel vore dock yrkesutövarnas verksamhet inskränkt till det egna samhället,

och det vore dessutom rättvist, att samhälle med köttbesiktningstvång

skyddade sina yrkesutövare från konkurrens med i hygieniskt avseende

ej likvärdiga varor.

1 huvudsak samma synpunkter som de nu nämnda hava framhållits av

Sveriges köp m a n n a förb u n d.

Handelskamrarna hava i allmänhet tillstyrkt medicinalstyrelsens

förslag. Endast Skånes samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

hava ställt sig avvisande. Sistnämnda handelskammare har

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

ansett, att något behov av lagstiftning i förevarande hänseende ej förelåge,

enär liandelsidkarna köpte endast från fabriker, som stöde under

hälsovårdsmyndigheternas ganska noggranna kontroll. Skånes handelskammare

har anfört, att det, örn medicinalstyrelsens förslag genomfördes,

på grund av kontrollkostnaderna knappast skulle låta sig göra att utom samhälle

med köttbesiktningstvång driva slakteriverksamhet med sådant samhälle

som avsättningsort, utan slakteriidkarna skulle bliva nödsakade att

flytta sina fabriker till dylikt samhälle. I trakten av Malmö funnes flera

fabriker, som begagnade sig av offentligt slakthus och underkastade sina

varor besiktning, men dessa fabriker skulle det oaktat falla under de föreslagna

bestämmelserna, vilka syntes nödvändiggöra särskild kontrollant

för varje fabrik. Bestämmelsernas verkan vore vidare beroende på kontrollen

över införseln till samhällena. Att utöva en effektiv sådan kontroll

bleve emellertid med hänsyn till automobiltrafikens omfattning

omöjligt.

Kommerskollegium har ansett det önskvärt, att heredda köttvaror

med undantag för konserver underkastades kontroll, innan de tillfördes

konsumtionen i samhälle med köttbesiktningstvång, därest detta läte sig

göra utan alltför svåra ingrepp i tillverkningen och handeln. På grundval

av den föreliggande utredningen kunde kollegiet emellertid ej tillstyrka

medicinalstyrelsens förslag. Kostnaderna för kontroll i fabrik utom

samhälle med köttbesiktningstvång skulle nämligen enligt kollegiets mening

sannolikt bliva så stora, att de fabriker, som för sin avsättning vore

hänvisade till sådana samhällen, troligen bleve, med undantag möjligen

för några större anläggningar, nödsakade att nedlägga sin verksamhet

eller att flytta den till dylikt samhälle.

I nytt yttrande den 25 juli 1927 har medicinalstyrelsen förklarat

sig vidhålla 1923 års förslag. Medicinalstyrelsen har framhållit, att

det av styrelsen föreslagna kontrollmärket, som skulle användas vid en

varas försändande till samhälle med köttbesiktningstvång, behövde utgöras

allenast av en vanlig etikett, som av varuägaren själv påklistrades

exempelvis ett större fat saltat kött eller en låda med flera originalförpackningar.

Ett dylikt förfarande vore likartat med det som tillämpades vid

kontroll över införsel från utlandet av beredda köttvaror, vilket enligt

vunnen erfarenhet fungerat tillfredsställande. Det behövde ej bliva förenat

med avsevärd kostnad eller större besvär för varuägaren. Vad anginge

de i närheten av Malmö belägna, i yttrandet från Skånes handelskammare

omförmälda charkuterifabrikerna vore styrelsen beredd att lämna

innehavarna av dessa fabriker rätt att å sina varor anbringa föreskrivet

märke under villkor endast, att i fabrikerna ej användes annat än vederbörligen

besiktigat kött och att uppsikt över verksamheten utövades genom

inspektioner av Malmö stads hälsovårdspolis. I fråga örn konserver

läge det i sakens natur, att mindre noggranna leverantörer, därest ej kontroll

utövades även vid konservfabrikerna, skulle söka till dessa avyttra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Ku neji. Maj:ts proposition nr 31. 17

sådana varor, som de ej vågade sända till samhälle med köttbesiktningstvång.

I skrivelse den 19 januari 1925 hava vidare Stockholms stadsfullmäktige

hemställt örn åtgärder för effektivare hygienisk kontroll å till samhälle

med köttbesiktningstvång införda beredda köttvaror.

I skrivelse den 7 juli 1930 har Sveriges charkuteri- & slakter iidkares riksförbund,

under åberopande av medicinalstyrelsens uttalanden i dess skrivelse

den 23 februari 1923, hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för undanröjande

av de faror och olägenheter, som för såväl allmänheten som

charkuteri- och slakteriyrkenas utövare vore förenade därmed, att till

samhälle med köttbesiktningstvång finge införas saltade eller på annat

sätt konserverade köttvaror ävensom korv, tillverkade å ort, där dylikt

tvång ej funnes.

I infordrat och den 13 september 1930 avgivet yttrande över sistnämnda

skrivelse har medicinalstyrelsen åberopat sitt utlåtande av år

1923.

Även jordbruksutredningen har upptagit förevarande spörsmål till behandling.

I sitt omförmälda betänkande (sid. 192—194) har utredningen

framhållit såsom obestridligt, att den tillsyn, som i hygieniskt avseende utövades

å den yrkesmässiga tillverkningen av beredda köttvaror, vore alltför

ofullständig och bristfällig. Denna omständighet torde enligt utredningens

mening kraftigt hava bidragit till den återhållsamhet i fråga örn

användningen av fabriksmässigt tillredda köttvaror, som kunde iakttagas

hos betydande grupper av landets befolkning. Det syntes utredningen, att

en skärpt statlig tillsyn över den fabriksmässiga tillverkningen av köttvaror

vore nödvändig, därest det ökade förtroende för dylika varor skulle

vinnas, som utgjorde en förutsättning för en stegring av konsumtionen

därav. Till grund för ifrågavarande tillsyn borde i första hand ligga enhetliga

bestämmelser rörande tillverkning av korv och andra köttvaror,

önskvärt vore också, att för avsalu beredd köttvara städse vore åsatt ursprungsbeteckning.

För vinnande av ökad säkerhet i hygieniskt avseende

vore det vidare av vikt, att full motsvarighet rådde i fråga örn den sanitära

kontrollen över färskt kött och över beredda köttvaror.

Vad angår de närmare bestämmelserna för den sanitära kontrollens ordnande

har jordbruksutredningen föreslagit i huvudsak följande (sid. 206—

210).

Nuvarande stadgande angående förbud mot saluhållande, utbjudande, au

vändning eller förvaring i samhälle med köttbesiktningstvång av färskt

rått kött, som ej vederbörligen besiktigats och stämplats, borde kompletteras

med en liknande föreskrift beträffande annan köttvara. Sådan vara,

varmod förstodes ej endast i vanlig mening beredda varor utan ock saltat,

rökt eller torkat kött av ifrågavarande djur, borde sålunda ej få i dylikt

samhälle till salu hållas, utbjudas, användas eller förvaras, på sätt för
H

i hang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits proposition nr 31.

mäles i lagen angående köttbesiktning och slakthus, med mindre å varan

eller, örn denna vore avsedd att försäljas i emballerat skick, å emballaget

särskilt märke funnes anbragt. Dylikt märke finge åsättas allenast vara,

i vilken ej annat kött av hithörande djur inginge än sådant som undergått

besiktning och stämplats. Ur kontrollsynpunkt borde föreskrivas, att

märket finge anbringas endast inom samhälle med köttbesiktningstvång.

Därest inrättning för tillverkning av beredda köttvaror ställdes under

offentlig kontroll, syntes dock hinder ej föreligga för att i dylik inrättning

märket åsattes varan. Vid sådan inrättning skulle av särskild tillsyningsman

utövas tillsyn därå, att endast tillåtna råvaror användes. Tilisyningsmannen

borde utses av medicinalstyrelsen, och ersättning åt honom

borde bestämmas av medicinalstyrelsen, att gäldas av inrättningens innehavare.

Då syftet med förutberörda krav, att endast stämplat kött finge

ingå i märkt köttvara, vore, att otjänligt kött undvekes, men detta syfte

vunnes jämväl, örn vid inrättning som nyss nämnts ordnades betryggande

kontroll över att endast till människoföda tjänligt kött användes, torde

sagda krav ej böra gälla under alla förhållanden. Möjlighet borde sålunda

föreligga att genom förordnande av särskild besiktningsman vid inrättningen

ernå, att även icke officiellt stämplat kött finge komma till användning.

Närmare föreskrifter härutinnan borde det ankomma på medicinalstyrelsen

att meddela.

I de över jordbruksutredningens betänkande avgivna yttrandena har

förevarande fråga i allmänhet ej mera ingående berörts. Tämligen enhälligt

synes dock anses, att behov av åtgärder i åsyftade riktning föreligger.

Emellertid hava vissa erinringar framkommit.

Sveriges charkuteri- & släkteriidkares riksförbund

har anfört, att rörande de föreslagna märkningbestämmelserna meningarna

bland förbundets medlemmar vore delade. Medan tillverkarna i

Stockholm och å vissa andra orter holle före, att förslaget innebure en garanti

för kvalitetsproduktion eller i varje fall ett skydd för platser med

köttbesiktningstvång, ansåge däremot tillverkarna i bland annat Göteborg,

att märkningen borde avstyrkas, enär den i praktiken torde vara

ogenomförbar beträffande en hel del artiklar. Förslaget innebure också

en orättvisa mot många, som ej vore eller bleve i tillfälle att uteslutande

använda besiktigade köttvaror. Även örn dessa skulle få anordna någon

kontroll genom av medicinalstyrelsen godkänd kontrollör, borde en sådan

kontrollör vara väl kvalificerad, varför kostnaderna i många fall skulle

bliva alltför höga. Förbundet hemställde med hänsyn härtill, att frågan

örn märkningstvång gjordes beroende av lokala myndigheters beslut. Örn

märkningstvång beträffande charkuterivaror genomfördes, borde kostnaden

för kontrollen ej åvila tillverkarna.

Svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien

har uttalat, att, då understundom även annat kött än sådant av

nötkreatur, får, get, svin eller häst, såsom renkött och älgkött, komme till

användning vid beredning av vissa köttvaror, detta borde beaktas vid utformningen

av ifrågavarande märkningsbestämmelser.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

I detta sammanhang må nämnas, att jordbruksutredningen jämväl i

annat hänseende än nu berörts framkommit med förslag till ändring i

gällande bestämmelser angående köttkontrollens tillämplighetsområde.

Utredningen har sålunda ansett (sid. 204), att begreppet kött borde utvidgas

att avse ej blott, såsom för närvarande är fallet, kött i vanlig bemärkelse

jämte vissa uppräknade organ utan alla till människoföda brukliga

djurdelar. En sådan utvidgning har synts utredningen befogad ej minst

med hänsyn till att enligt dess förslag även beredda köttvaror skulle inordnas

under kontrollen. Att denna bleve i möjligaste mån fullständig

har utredningen funnit vara av stor vikt. Olägenheterna av den ifrågasatta

utvidgningen skulle enligt utredningens mening i huvudsak vara

av praktisk art och kunna i allt väsentligt undanröjas genom lämpliga föreskrifter

angående kontrollens handhavande.

Frågan har i yttrandena icke avhandlats.

Ytterligare ett köttkontrollen avseende spörsmål torde i detta samband

få upptagas till behandling. I en till medicinalstyrelsen ställd skrivelse

den 30 maj 1923 framhöll sydvästra Skånes andelsslakteriförening

u. p. a., att vid uppskäruing av bacon för export till England

åtskilligt avfall uppkomme, såsom fläskliare, ryggar, ben och fötter. På

grund av den ringa storleken och beskaffenheten av sådant avfall vore en

effektiv stämpling svår att utföra och minskade i många fall varans värde.

Föreningen begärde besked, hur nödig kontroll skulle kunna anordnas utan

dylik påföljd. I till medicinalstyrelsen avlåtet yttrande över föreningens

skrivelse föreslog svenska vete rinör förening en för köttoch

mjölk hygien den 18 juni 1923, att utskuret kött och slaktavfall

skulle befrias från stämpeltvång, under villkor att det dels försändes i

plomberat emballage dels ock åtföljdes av veterinärintyg till styrkande

av att varan vederbörligen besiktigats och godkänts.

Medicinalstyrelsen har härefter i skrivelse till Kungl. Majit den 28 april

1925 anfört: Vid uppstyckande av stämplade djurkroppar kunde ej undvikas,

att en del stycken bleve utan stämpel. Strängt taget skulle dylika

ostämplade varor ej få säljas i samhällen med köttbesiktningstvång. Vid

övervakande inom sådana samhällen av föreskrifterna örn köttkontroll

plägade hälsovårdsmyndigheterna ej ingripa mot saluhållande av ostämplade

varor, örn anledning funnes antaga, att de härrörde från inom samhället

stämplade djurkroppar. Då till samhälle med köttbesiktningstvång

för försäljning infördes köttvaror, hade däremot hälsovårdsmyndigheterna

i vissa fall fordrat, att även kött i små stycken och slaktavfall skulle

vara stämplat. Emellertid vore stämpelns anbringande å sådana varor

som filéer, fötter och istrar förenade med vissa olägenheter. Kontrollen

över försändandet av dylika varor till samhälle med köttbesiktningstvång

borde därför ordnas på annat sätt. Enligt medicinalstyrelsens mening

borde spörsmålet lösas så, att kött i mindre stycken och slaktavfall från

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 31.

vederbörligen besiktigade djurkroppar finge fritt införas i samhälle med

köttbesiktningstvång, om det emballage, vari varan försändes, vore försett

med ett av besiktningsman vid den offentliga köttkontrollen anbragt

märke, angivande att varan härrörde från i vederbörlig ordning stämplade

djurkroppar. Styrelsen hemställde, att bestämmelser i sådant hänseende

måtte utfärdas.

Över medicinalstyrelsens framställning hava under år 1928 avgivits

yttranden av lantbruksstyrelsen, kommerskollegium och länsstyrelserna

ävensom av Sveriges charkuteri- & slakteriidkares riksförbund. Fram

ställningen har i samtliga yttranden, med undantag för yttrandet från

länsstyrelsen i Blekinge län, tillstyrkts eller lämnats titan erinran. Nämnda

länsstyrelse har förklarat, att länsstyrelsen visserligen ej ansåge sig

böra avstyrka bifall till medicinalstyrelsens förslag, men att länsstyrelsen

ej ville underlåta påpeka, att de garantier, de föreslagna bestämmelserna

komme att giva, säkerligen bleve ganska små. Ett användande på illegitimt

sätt av samma kontrollmärke flera gånger vore ej uteslutet, och än

mindre kunde förhindras, att okontrollerad vara sammanfördes med och

avyttrades samtidigt med kontrollerad vara, sedan denna lämnat emballaget.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har ansett, att även tunga, hjärta

och njurar, vilka organ endast med svårighet kunde stämplas, och vilka

kunde säljas skilda från övriga delar av djurkroppen, skulle kunna befrias

från stämpeltvånget och få säljas under de av medicinalstyrelsen

föreslagna kontrollbestämmelserna.

Omförmälda, vid ärendets beredning inom jordbruksdepartementet deltagande

särskilda sakkunniga hava biträtt jordbruksutredningens förslag,

att den nuvarande definitionen å begreppet kött enligt lagen angående

köttbesiktning och slakthus måtte så ändras, att till kött komme att räknas

alla till människoföda brukliga djurdelar. I samband därmed hava sak

kunniga tagit upp till behandling såväl frågan örn stämpling av mindre

stycken av kött och slaktavfall som även frågan örn stämplingstvångets

betydelse över huvud. Sakkunniga hava beträffande nu nämnda spörsmål

anfört följande.

Sakkunniga utginge från, att bestämmelserna i lagen angående köttbesiktning

och slakthus jämväl i fortsättningen endast skulle omfatta

kött av nötkreatur, får, get, svin och häst. För erhållande av möjligast

fullständiga kontroll borde till kött i lagens mening hänföras ej blott

kött i vanlig bemärkelse utan alla till människoföda brukliga delar av

ifrågavarande djur. Enligt sakkunnigas mening borde en dylik utvidgning

av lagens tillämpning emellertid ej föranleda, att jämväl gällande

stämplingsf öreskrifter utvidgades i motsvarande omfattning. Sakkunniga

ville i detta sammanhang föreslå ändring av det stadgande i § 2 av

lagen, enligt vilket den omständigheten, huruvida en vara vore stämplad

eller ej, tillmättes avgörande betydelse för frågan örn den skulle få

förekomma inom område med köttbesiktningstvång. Av vikt i sådant

hänseende borde i stället allenast vara, huruvida varan blivit enligt la
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

21

gen vederbörligen besiktigad oell godkänd. Stämplingen borde blott tillerkännas

värde såsom bevismedel härutinnan samt såsom medel att underlätta

hälsovårdsmyndigheternas kontroll, att endast besiktigad och

godkänd vara utbjödes. Ur dessa synpunkter torde, beträffande vara.

som stannade inom det område, där besiktningen ägt rum, vara tillfyllest,

att stämpling skedde i samma utsträckning som nu, oaktat örn be

greppet kött utvidgades på föreslaget sätt. härav följde, att ej alla delar

av djuret bleve stämplade eller märkta.

Därest, på sätt sakkunniga föreslagit, stämplingen ej vidare, såsom

nu vore fallet, gjordes till en ovillkorlig förutsättning för en varas tilllåtlighet

inom område med köttbesiktningstvång, bortfölle den grund,

varå vissa hälsovårdsmyndigheter nu stödde sig, då de, enligt vad som

uppgivits, stundom fordrade, att även mindre köttstycken och slaktavfall

skulle vara försedda med stämpel. Såsom sakkunniga förut anfört

borde den omständigheten, att begreppet kött utvidgades att avse alla

till människoföda brukliga delar av djuret, icke, örn varan stannade inom

det område, där besiktningen ägt rum, föranleda stämpling i större utsträckning

eller av andra delar av djuret än nu skedde. Skulle den besiktigade

varan däremot transporteras till annan ort med besiktningstvång,

syntes det sakkunniga nödvändigt, att, därest varans egenskap av

besiktigad ej framginge av stämpel, som redan enligt gällande bestämmelser

skulle anbringas, varan eller dess emballage åsattes eller vidhäftades

särskilt märke såsom tecken därå, att besiktning vederbörligen

företagits. Sådant märke underlättade kontrollen inom den ort, dit varan

fördes. Samtidigt tjänade det varuhavaren till bevis örn att varan

blivit i behörig ordning besiktigad. För att underlätta förfarandet och

begränsa kostnaderna till de minsta möjliga borde märket få anbringas

av den, vilken ombesörjde avsändandet av varan från det område, där

besiktningen skett. Möjligheter till missbruk komme härigenom visserligen

att föreligga. Risken för upptäckt torde emellertid vara så stor, att

förefintligheten av sagda möjligheter ej borde tillmätas större betydelse.

Förseelse borde för övrigt naturligtvis vara belagd med straff jämväl i

fall, där ej ansvar följde redan enligt allmänna strafflagen. Framhållas

finge, att ett förfarande enligt angivna riktlinjer redan sedan länge

tillämpats på åtskilliga håll inom landet.

Närmare bestämmelser angående märkningen borde meddelas av

Kungl. Majit i tillämpningsföreskrifter till lagen samt, enligt Kungli

Majlis förordnande, av medicinalstyrelsen.

Beträffande kontrollen å salta, eller annorledes beredda köttvaror hava

sakkunniga anfört som följer.

Köttbesiktningstvångets begränsning till att avse allenast färskt rått

kött vore utan tvivel för snäv. Till en början ville sakkunniga förorda,

att den inskränkning, som läge däri. att köttet skulle vara rått, borttoges.

Vidare tillstyrkte sakkunniga, att det förbud, köttbesiktningstvånget

innebure, utvidgades att omfatta jämväl salt, rökt oell torkat kött

samt över huvud taget charkuterivaror, vid vilkas beredning kött använts.

Något undantag för konserver borde ej göras. Sakkunniga föresloge

alltså förbud mot saluhållande, utbjudande, användande eller förvarande,

såsom i § 2 av lagen sägs, av beredda köttvaror inom område

mod köttbesiktningstvång, därest ej det vid varans beredning använda

köttet godkänts vid besiktning enligt lagen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Skulle den beredda varan stanna inom område, där tillverkningen

skett, torde någon märkning av varan till betecknande av att endast besiktigat

kött använts vid framställningen ej erfordras. Avsåges varan

däremot skola införas till annat område med köttbesiktningstvång.

borde, i likhet med vad som föreslagits beträffande oberett kött. varan

eller dess emballage förses med särskilt märke. Dylikt märke borde, liksom

då fråga vore örn oberett kött, kunna anbringas av avsändaren

själv. Märkningens ändamål vore naturligtvis även bär att underlätta

kontrollen vid införsel till samhällen med köttbesiktningstvång samtidigt

som märket, där annat ej styrktes, tjänade som bevis för att det i

varan ingående köttet vore besiktigat oell godkänt.

Ägde tillverkningen rum utom område, där köttbesiktningstvång gällde,

borde märkning ej få företagas med mindre tillförlitlig kontroll vore

anordnad därå, att allenast besiktigat och godkänt kött användes. Kontrollen

borde lämpligen ske i den form, att allt kött, som användes vid

vederbörande fabrik, innan det infördes i fabriken uppvisades för särskild

tillsyningsman, som kontrollerade att köttet blivit i behörig ordning

godkänt. Tillsyningsmannen, som måste intaga en i förhållande

till fabrikens ledning oberoende ställning, borde jämväl i övrigt hava

uppsikt över och kontrollera tillverkningen vid fabriken.

Örn ock med en viss tvekan ansåge sakkunniga sig böra tillstyrka, att

till område med köttbesiktningstvång jämväl finge införas vara, tillverkad

av kött, som enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser godkänts

vid besiktning å eharkuterifabriken, jämbördig med den för den offentliga

köttkontrollen gällande. Förutsättning härför borde tillika vara, att

tillverkningen vid fabriken vore ställd under offentlig kontroll.

Vid utformande av de kontrollbestämmelser som erfordrades beträffande

fabriker, varom i det föregående nämnts, borde tillses, att kostnaderna

icke bleve för fabrikanten oskäligt betungande.

Den uppfattning, som uttalats av de för ärendets beredning tillkallade

sakkunniga, att såsom villkor för tillstånd att inom område med köttbesiktningstvång

saluhålla, utbjuda, använda eller förvara viss köttvara

bör krävas ej att varan är försedd med stämpel utan allenast att den

efter vederbörlig besiktning godkänts såsom tjänlig till människoföda, finner

jag naturlig och riktig. Ur kontrollens synpunkt fordras dock, såsom

sakkunniga också förutsatt, att stämpling eller märkning i viss utsträckning

äger rum. Nuvarande stämplingsförfarandc bör därför bibehållas,

men gällande bestämmelser böra på sätt sakkunniga föreslagit ändras

därhän, att förekomsten inom område med köttbesiktningstvång av

ostämplat kött ej medför annan påföljd än att vederbörande får vara beredd

att enligt vanliga bevisregler styrka sitt påstående, att köttet blivit

besiktigat och godkänt.

Tyngdpunkten av hälsovårdsmyndigheternas kontroll synes enligt utredningen

i ärendet vara förlagd till sådant kött, som ej besiktigats vid

vederbörande samhälles egen köttbesiktningsbyrå utan som, under uppgift

att besiktning annorstädes företagits, införes till samhället. I varuhavarens

eget intresse torde ligga, att anordningar träffas för att riktigheten

av sådan uppgift lätt kan konstateras. Jag anser mig därför

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Martts proposition nr 31.

böra biträda sakkunnigas förslag om särskilda märkningsföreskrifter beträffande

vara, som skall införas till område med köttbesiktningstvång.

Ej heller i detta fall torde frånvaron av stämpel eller märke emellertid

böra medföra annan påföljd än att varuhavaren, örn så fordras, får i annan

ordning styrka varans tillåtlighet. Omförmälda särskilda föreskrifter

torde ankomma på Kungl. Maj:t att i administrativ väg meddela.

Sakkunnigas förslag, att avsändaren av varan själv får ombesörja märkningen,

bör härvid godtagas. Med en sådan anordning komma kostnaderna

för märkningen att bliva obetydliga. Faran för missbruk torde, såsom

sakkunniga framhållit, ej heller behöva bliva stor.

Mot jordbruksutredningens av sakkunniga understödda förslag, att till

kött i lagens mening böra räknas ej blott de delar av djuret, som nu

hänföras dit, utan varje till människoföda användbar del av detsamma,

har jag ej något att erinra. Stadgandet i lagens § 1 torde alltså böra undergå

viss jämkning. I anslutning till de synpunkter, jag nyss framhållit,

utgår jag härvid i likhet med sakkunniga från att några särskilda bestämmelser

angående stämpling eller märkning av de nya djurdelar,

som sålunda komma att inbegripas under lagen, icke erfordras, i den

mån dylika bestämmelser ej föranledas redan av det förut sagda. De

betänkligheter, som med hänsyn till stämplingssvårigheterna tidigare

rests mot ifrågavarande utvidgning av lagens tillämpningsområde, torde

alltså väsentligen bortfalla.

Enligt en i stort sett enhällig uppfattning är den nuvarande begränsningen

av begreppet köttbesiktningstvång ej tillfredsställande, utan synes

en ändring härutinnan påkallad. Meningarna bryta sig däremot

något, då det gäller att finna det lyckligaste sättet för lösningen av

spörsmålet. Sakkunniga hava i stort sett anslutit sig till jordbruksutredningen,

som i sin ordning väsentligen byggt sitt utlåtande på medicinalstyrelsens

förslag. För egen del finner jag det resultat, vartill sakkunniga

sålunda kommit, ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Jag förordar alltså, att såsom regel stadgas förbud mot saluhållande,

utbjudande, användande eller förvarande, på sätt i § 2 av lagen

sägs, inom område med köttbesiktningstvång av färskt, salt, rökt eller torkat

kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, med mindre köttet besiktigats

och godkänts enligt lagens föreskrifter. Förbudet bör jämväl gälla

övriga charkuterivaror, däri kött ingår, varvid fordran på besiktning

och godkännande bör avse det för tillverkningen av varan använda köttet.

Den sålunda tillstyrkta utvidgningen av köttbesiktningstvångets

innebörd föranleder vissa ändringar i § 2 mom. 1 samt § 9 första stycket

av lagen. Att, såsom bland andra kommerskollegium föreslagit,

göra undantag för konserver finner jag icke tillrådligt. Ett dylikt un

dantag kunde, på sätt medicinalstyrelsen framhållit, leda till, att till konservfabriker

avyttrades sådant kött, som varuhavaren ej vågade införa

till område med köttbesiktningstvång. Anledning att i detta samman
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

hang utsträcka förbudet att omfatta även kött av andra djur än de bär

förut nämnda har jag ej ansett föreligga.

Har vid tillverkningen av salt, rökt eller torkat kött eller annorledes

beredd vara använts kött, som besiktigats och godkänts inom område

med köttbesiktningstvång, synes, såsom sakkunniga föreslagit, den örn

ständigheten att tillverkningen ägt rum utom område med besiktningstvång

ej böra hindra, att varan införes till sådant område. Det av sakkunniga

såsom förutsättning härför uppställda kravet att tillförlitlig

kontroll anordnas därå, att endast besiktigat och godkänt kött användes

vid fabriken, torde emellertid ej kunna eftersättas. Det synes ej vara en

obillig fordran, att tillverkare, som önskar komma i åtnjutande av sådan

rätt, varom här är fråga, underkastar sig de kostnader, vilka för

dylik kontroll kunna bliva erforderliga. Kungl. Majit, som framdeles

torde hava att utfärda närmare bestämmelser angående sagda kontroll,

torde låta sig angeläget vara att tillse, att bestämmelserna ej bliva

mera tyngande än som av omständigheterna oundgängligen betingas.

Charkuterifabrik, som så önskar, torde vidare, på sätt sakkunniga angivit,

böra beredas möjlighet att få det för sin tillverkning erforderliga

köttet besiktigat och godkänt vid själva fabriken. Förutsättning för att

dylik besiktning skall medföra rätt att inom område med köttbesiktningstvång

saluföra vara, beredd av sålunda besiktigat kött, måste naturligtvis

vara, att besiktningen i alla hänseenden blir lika noggrann och

tillförlitlig som vid den offentliga köttkontrollen. Kravet på kvalifikationer

hos den veterinär, som utför besiktningen, måste sålunda i båda

fallen ställas lika högt, och samma regler för besiktningen måste tilllämpas.

Vidare torde, örn varan skall få införas till område med köttbesiktningstvång,

bliva nödvändigt fordra, att tillverkningen ställes

under kontroll till vinnande av garanti, att endast besiktigat kött därvid

kommer till användning. Utfärdandet av erforderliga besiktnings- och

kontrollbestämmelser torde ankomma på Kungl. Maj :t i administrativ

väg. Även i detta fall måste beaktas angelägenheten av att kostnaderna

i görligaste mån nedbringas. I anslutning till det anförda torde i

§ 9 av lagen böra intagas ett fjärde stycke av innehåll, att, därest beredning

av salt, rökt eller torkat kött eller av annan köttvara blivit på av

Kungl. Majit fastställda villkor ställd under offentlig kontroll, det vid

beredningen använda köttet skall, örn det godkänts vid besiktning, som

Kungl. Majit föreskriver, så anses som örn det godkänts vid besiktning

enligt lagen.

Vad angår frågan örn stämpling eller märkning av beredda köttvaror

böra även här de synpunkter, sakkunniga framhållit, vinna tillämpning.

Allenast för det fall att vara, som tillverkats å viss ort, skall därifrån

införas till annat område och köttbesiktningstvång inom detta är gällande,

torde sålunda märkning av varan eller dess emballage böra föreskrivas.

Underlåten märkning bör här lika litet som i tidigare avhand
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

25

lade fall medföra annan påföljd än att varuhavaren riskerar att nödgas

på annat sätt än genom påvisande av märkningen styrka, att

endast besiktigat och godkänt kött använts vid beredningen av varan.

Att, såsom Sveriges charkuteri- & slakteriidkares riksförbund föreslagit,

låta märkningen bliva beroende av de lokala myndigheternas beslut,

finner jag ej lämpligt. Märkningen torde liksom beträffande oberett

kött få utföras av varuhavaren själv och på hans bekostnad.

Vad jag i det föregående anfört angående stämpling och märkning såväl

beträffande kött som i fråga om beredda köttvaror förutsätter vissa

ändringar och tillägg i lagens § 2 mom. 1 samt § 6 mom. 1, 2 och 4.

2. Örn införande av köttbesiktningstvång och därmed sammanhängande

spörsmål.

Jämlikt § 2 mom. 2 i lagen angående köttbesiktning och slakthus kan

köttbesiktningstvång stadgas allenast för stad eller annat samhälle, där

hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla,

eller för visst område av stad eller sådant samhälle. Införande av dylikt

tvång ankommer på länsstyrelsen och förutsätter framställning från

stadsfullmäktige eller annan motsvarande kommunalmyndighet. Köttbesiktningstvång

införes under villkor att genom samhällets försorg och

på dess bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän och vidtagas de

övriga åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning inom ifrågavarande

område må kunna äga rum utan större tidsutdräkt eller annan

olägenhet.

I kungörelsen med särskilda föreskrifter örn besiktning och stämpling

av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus

stadgas bland annat, i kungörelsens § 2, att i samhälle, där köttbesiktningstvång

är infört, skall finnas för besiktning och stämpling erforderligt

antal köttbesiktningsbyråer med därtill hörande inrättningar för

särskild behandling och oskadliggörande av kött.

Den 31 december 1933 var köttbesiktningstvång infört i 113 samhällen.

I skrivelse den 15 juni 1929 har styrelsen för svenska landskommunernas

förbund anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att

rätten att erhålla köttbesiktningstvång utsträcktes till kommun, där

hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande landsbygden gällde. Till stöd

för denna framställning har anförts, att behov av köttbesiktningstvång

kunde förefinnas även i rena landskommuner, särskilt då fråga vore örn

orter, gränsande till samhällen med dylikt tvång, eller örn större tätare

bebyggda samhällen utan stads eller municipalsamhälles karaktär.

Fullt effektiva skyddsåtgärder vore med nuvarande lagstiftning ej möjliga

att vidtaga för dessa kommuner.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kunol. Maj:ts ''proposition nr 31.

Efter hörande av svenska distriktsveterinärföreningen och svenska

veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien har medicinalstyrelsen

i utlåtande över framställningen den 2 december 1929 tillstyrkt

bifall till densamma. Särskilt har medicinalstyrelsen framhållit betydelsen

av att rätt till införande av köttbesiktningstvång erhölles för sådana

tättbebyggda samhällen på landsbygden, vilka läge invid eller i

närheten av ett större samhälle med köttbesiktningstvång, enär fara eljest

förelåge, att förstnämnda samhällen finge mottaga det sämre kött,

som yrkesidkarna insåge, att de ej skulle få godkänt vid besiktning inom

det större samhället.

Jämväl jordbruksutredningen (sid. 205) har uttalat önskvärdheten av

att möjlighet att införa köttbesiktningstvång i egentliga landskommuner

förefunnes. Med hänsyn till den betydelse, frågan örn ett ändamålsenligt

ordnande av besiktningsväsendet hade för jordbrukarna, vore det

emellertid enligt utredningens mening av vikt, att dessa genom någon

sin organisation bereddes inflytande vid hithörande frågors handläggning.

Det borde därför uttryckligen föreskrivas, att länsstyrelse, innan

beslut örn införande av köttbesiktningstvång meddelades, skulle höra förvaltningsutskottet

hos vederbörande hushållningssällskap. Jordbruksutredningen

har vidare framhållit (sid. 187), att gällande bestämmelser,

enligt vilka det i viss utsträckning överlätes å de särskilda kommunerna

att ordna sina angelägenheter i hälsovårdsavseende, haft till följd,

att de i de skilda kommunerna tillämpade föreskrifterna i alltför stor utsträckning

präglats av lokala hänsyn samt på grund därav blivit synnerligen

olikartade, vilket i hög grad vore störande för den allmänna

omsättningen av köttvaror. Så kunde t. ex. den omständigheten, att i

flera städer med ett efter svenska förhållanden högt invånarantal köttbesiktningstvång

ej funnes infört, medan dylikt tvång gällde i åtskilliga

relativt små samhällen, icke anses tillfredsställande. Utredningen

ifrågasatte, att detta missförhållande avhjälptes genom ett stadgande, att

köttbesiktningstvång skulle gälla i varje samhälle av viss storlek, förslagsvis

samhällen med minst 4,000 invånare. Vägande invändningar

mot en dylik anordning kunde enligt utredningens åsikt knappast framställas.

Vid den omständigheten, att därigenom frågan örn köttbesiktningstvång

helt undandroges kommunernas bestämmanderätt, borde ej

alltför stort avseende fästas, då denna fråga berörde ej endast invånarna

i vederbörande samhälle utan jämväl de jordbrukare, vilka dit införde

kött och fläsk, samt, med hänsyn till den livliga handeln med dessa

varor, även övriga samhällen med köttbesiktningstvång.

I de över jordbruksutredningens betänkande avgivna yttrandena har

vad jordbruksutredningen anfört i allmänhet icke ur principiella synpunkter

föranlett erinran. Vad angår frågan örn obligatoriskt köttbesiktningstvång

i samhällen av viss storlek har mot införande av ett stad
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Martts proposition nr 31.

gande i sådant hänseende allenast Stockholms handelskammare

yttrat sig avstyrkande. Nämnda handelskammare har anfört, att

utanför de av köttkontrollens utövande närmast intresserade kretsarna

den uppfattningen torde vara tämligen allmän, att den nuvarande kontroll-

och besiktningsverksamheten beredde all den garanti, som skäligen

kunde begäras. Erfarenheten hade icke givit stöd för antagandet, att i

dessa hänseenden några risker av mera framträdande art förefunnes, och

längre gående åtgärder vore ej påkallade av något hos förbrukarna

mera allmänt tillkännagivet behov. Under sådana omständigheter

skulle ett förverkligande av jordbruksutredningens förslag innebära ett

onödigt kringskärande av rörelsefriheten hos en mycket betydande grupp

av de näringsidkare, som nu ombesörjde mottagandet och avsättningen

av en stor del av slaktdjursproduktionen. Det komme jämväl att medföra

minskade försäljningspris för vissa grupper bland producenterna

eller ökad kostnad för konsumenterna.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att en utsträckt köttkontrolb

indirekt skulle komma att verka lättande på marknaden, då därigenom

antagligen icke obetydliga mängder kött komme att kasseras. Styrelsen

har emellertid framhållit, att det icke borde lämnas helt obeaktat, att

ett genomförande i praktiken av en dylik kontroll i de speciella fallen

ofta nog måste medföra ganska kännbara ekonomiska konsekvenser för

slaktdjurens ägare.

Medicinalstyrelsen har ansett gränsen för invånarantalet i de

samhällen, där obligatoriskt köttbesiktningstvång skulle gälla, kunna utan

olägenhet sänkas till 3,000 eller 2,000, under förutsättning att föreskrift

samtidigt lämnades därom, att Kungl. Maj:t ägde efter framställning av

stadsfullmäktige eller motsvarande kommunalmyndighet i särskilt fall

medgiva undantag från stadgandet i fråga. Dylikt undantag borde dock

enligt medicinalstyrelsens mening ej lämnas med mindre fullt giltiga skäl

förelåge, såsom att kostnaderna skulle bliva alltför höga eller att kompetent

besiktningsman ej vore eller kunde väntas bliva bosatt i samhället

eller dess närhet.

Jämväl från åtskilliga andra håll, såsom Sveriges allmänna lantbrukssällskap

och Sveriges slakteriförbund, har föreslagits, att köttbesiktningstvång

borde göras obligatoriskt även i samhällen med lägre antal invånare

än det av jordbruksutredningen angivna. Såsom skäl härför har

ej sällan åberopats, förutom de av utredningen anförda synpunkterna,

den omständigheten, att genom sådan utsträckning av köttbesiktningstvånget

ökad betydelse och rättvisare resultat skulle tillförsäkras ett av

utredningen i dess omförmälda betänkande framlagt förslag örn upptagande

av viss avgift för åstadkommande av bättre avsättningsförhållanden

för slaktdjur och slakteriprodukter s. k. slaktdjursavgift. Jag vill

i detta sammanhang erinra därom, att nämnda förslag, i huvudsakligen

oförändrat skick, av Kungl. Maj:t förelädes 1933 års riksdag och av riks
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

dagen antogs. Förslaget ligger till grund för förordningen den 26 juni

1933 (nr 387.) angående slaktdjursavgift, enligt vilken förordning dylik

avgift skall upptagas för kött, som godkänts antingen vid besiktning en

ligt lagen angående köttbesiktning och slakthus eller vid besiktning å

slakteriinrättning, ställd under offentlig kontroll.

I skrivelse den 24 oktober 1924 har svenska veterinärföreningen för köttoch

mjölkhygien hemställt örn sådan ändring av § 2 mom. 2 i lagen, att

möjlighet bereddes för ett samhälle att införa köttbesiktningstvång utan

därmed förenad ovillkorlig skyldighet att vidtaga åtgärder för köttbesiktning

inom samhället. Såsom motiv anför föreningen, att i närheten

av större städer ofta bildades stadsliknande samhällen. Enligt gällande

bestämmelser kunde köttbesiktningstvång ej införas i dylikt samhälle

— som visserligen till stor del köpte sitt behov av kött i staden, men inom

vilket dock en viss handel med obesiktigat kött ägde rum — utan att köttbesiktningsbyrå

inrättades därstädes. Inrättandet av köttbesiktningsbyrå

vore ej sällan förenat med sådana kostnader, att det verkade avskräckande.

Då köttbesiktningstvång införts för en stad, borde emellertid

ofta köttbesiktningen för närliggande samhälle kunna utan olägenhet

försiggå i stadens köttbesiktningsbyrå.

Medicinalstyrelsen, som med skrivelse den 15 december 1924 överlämnat

nyssberörda framställning till Kungl. Majit, har såsom sin mening uttalat,

att intet hinder borde föreligga, att en köttbesiktningsbyrå, där så

funnes lämpligt, fungerade för två eller flera samhällen, oberoende av

huruvida något av dessa vore stad. Medicinalstyrelsen har föreslagit, att

i § 2 mom. 2 upptoges ett stadgande av innehåll, att örn flera samhällen,

där köttbesiktningstvång avsåges skola införas, vore så belägna i förhållande

till varandra, att den för samhällena erforderliga köttbesiktningen

kunde utan olägenhet äga rum inom allenast ett av dem, köttbesiktningstvång

kunde stadgas jämväl för de övriga samhällena utan hinder av att

åtgärder ej vidtagits för anordnande av köttbesiktning därstädes.

Över veterinärföreningens och medicinalstyrelsens framställningar hava

yttranden under år 1928 avgivits av lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,

samtliga länsstyrelser samt Sveriges charkuteri- & slakteriidkares

riksförbund.

Lantbruksstyrelsen har förklarat sig ur synpunkten av de intressen,

styrelsen hade att bevaka, ej hava något att erinra mot medicinalstyrelsens

förslag.

Kommerskollegium har ej heller haft något att erinra mot ändringar

i av medicinalstyrelsen angivet hänseende, därvid kollegiet

dock framhållit, att möjligheterna att för ändamålet anlita anordningar

i även flera än ett närliggande samhälle ej borde anses förhindrade

genom de nya bestämmelserna. Kollegiet har vidare förklarat sig

förutsätta, att det samhälle, vars anordningar för köttbesiktning företrä
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

29

desvis skulle tillgodose besiktningsbehovet för köttvaror, avsedda för

konsumtion, i samhälle, där köttbesiktningstvång utan skyldighet att inrätta

egen köttbesiktningsbyrå skulle införas, bleve i tillfälle att hos den

beslutande myndigheten yttra sig, innan fråga örn sådant köttbesiktningstvång

avgjordes. Bland annat för åstadkommande av likformig behandling

av dylika frågor, där två eller flera samhällens intressen kunde kräva

beaktande, kunde det möjligen sättas i fråga att förbehålla avgörandet

av ärenden av detta slag åt Kungl. Majit.

Jämväl länsstyrelserna hava i princip godtagit vad medicinalstyrelsen

föreslagit. Vissa erinringar hava dock framförts. Sålunda har

Överståthållarämbetet ifrågasatt, huruvida ej bestämmelserna borde gigas

sådan utformning, att köttbesiktningen kunde även för samhällen, i

vilka köttbesiktningstvång redan vore infört, förläggas till allenast ett

av samhällena. Länsstyrelserna i Södermanlands och Blekinge län hava

gjort gällande, att förmånen av gemensam köttbesiktningsbyrå borde örn

fatta även det fall, att samhälle, där köttbesiktningstvång avsåges skola

införas, ville begagna sig av anordningarna inom samhälle, där sådant

tvång redan funnes infört. Länsstyrelsen i Uppsala län har framhållit,

att köttbesiktningstvång för visst samhälle ej borde stadgas mot bestridande

av det samhälle, vars anstalter för köttbesiktning avsåges skola

i främsta rummet anlitas. Länsstyrelsen i Västernorrlands län slutligen

har ansett rimligt, att, då ett samhälle anlitade ett annat samhälles anstalter

för köttbesiktning, samhällena gemensamt bekostade dessa anstalter,

samt uttalat, att det förty borde fordras, att samhällena träffade

överenskommelse angående fördelningen av kostnaderna, innan förordnande

örn köttbesiktningstvång i förevarande fall meddelades.

Sveriges charkuteri- & slakteriidkares riksförbund

har anslutit sig till medicinalstyrelsens förslag.

Sedermera hava i skrivelse den 4 november 1931 kommin wlnämndsordföranden

K. J. Söderberg i Norrviken och länsveterinären E. Dunge anmält,

att representanter för hälsovårdsnämnderna i städerna Sundbyberg

och Lidingö, Hässelby köping samt Sollentuna och Solna kommuner med

däri ingående municipalsamlnillena Norrviken, Hagalund, Råsunda, Huvudsta

och Lilla Alby vid sammanträde den 22 oktober 1931 beslutat hem

ställa om ändring i lagen angående köttbesiktning och slakthus i det av

medicinalstyrelsen angivna syfte, därvid lagrummet i fråga borde givas

sådan lydelse, att hinder icke mötte för införande av köttbesiktningstvång

inom hela landskommuner, där så prövades utan olägenhet kunna äga

rum, med hänvisning till en eller flera inom kommunen eller inom intill

liggande kommuner förefintliga köttbesiktningsbyråer.

Jordbruksutredningen (sid. 205) har funnit önskemålet att två eller flera

kommuner eller samhällen skulle kunna förena sig örn gemensam besiktningsbyrå

värt beaktande. Utgående från att ordnandet av köttbesiktningsväsendet

vore en kommunal förvaltningsuppgift, har utredningen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 31.

ansett, att det borde beredas möjlighet för flera kommuner eller samhällen

att handhava nämnda uppgift enligt bestämmelserna i lagen den 13

juni 1919 örn kommunalförbund.

Slutligen har riksdagen i skrivelse den 31 mars 1933, nr 116, med anledning

av en inom andra kammaren väckt motion, nr 275, däri hemställts,

att lagändring måtte vidtagas i enlighet med medicinalstyrelsens förslag,

anhållit, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning rörande sagda

ändring samt skyndsamt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning. I riksdagsskrivelsen har åberopats

jordbruksutskottets över motionen avgivna utlåtande, nr 31, enligt vilket

utskottet funnit önskvärt, att en lagändring i det i motionen angivna syftet

komme till stånd.

Innan jag redogör för de sakkunnigas ställning till förevarande spörsmål,

vill jag nämna, att enligt Sveriges officiella statistik den 31 december

1932 inom riket funnos 82 städer samt 9 köpingar och municipalsamhällen

med över 4,000 invånare, 90 städer samt 19 köpingar och municipalsamhällen

med över 3,000 invånare, 104 städer samt 50 köpingar och

municipalsamhällen med över 2,000 invånare och 10 städer samt 212 köpingar

och municipalsamhällen med mindre än 2,000 invånare. Av de

113 samhällen, inom vilka köttbesiktningstvång gällde den 31 december

1933, hade den 31 december 1932 64 städer mer än 4,000 invånare, 70 städer

samt 4 köpingar och municipalsamhällen mer än 3,000 invånare, 80

städer samt 11 köpingar och municipalsamhällen mer än 2,000 invånare

samt en stad och 21 köpingar och municipalsamhällen mindre än 2,000

invånare.

Sakkunniga hava tillstyrkt, att köttbesiktningstvång i viss utsträckning

gjordes obligatoriskt, att möjlighet bereddes till införande av köttbesiktningstvång

jämväl i egentliga landskommuner, att hushållningssällskapets

förvaltningsutskott finge yttra sig, innan köttbesiktningstvång infördes,

ändrades eller upphävdes för område, där sådant tvång ej skulle

vara obligatoriskt, samt att nuvarande bestämmelser angående skyldighet

för varje särskilt område med köttbesiktningstvång att hava egna anordningar

för besiktningens verkställande modifierades. Sakkunniga

hava i förevarande hänseenden anfört:

Sakkunniga tillstyrkte, att köttbesiktningstvång gjordes obligatoriskt

för samhällen över viss storlek. Ett dylikt påbud torde dock böra begränsas

till att avse städer och sådana samhällen, där hälsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gällde. Dess utsträckande

till att gälla även de egentliga landskommunerna kunde redan på grund

av de tekniska svårigheter, en sådan åtgärd skulle möta, ej ske. Vad

kravet på visst lägsta invånarantal beträffade, syntes gränsen böra sättas

vid 4,000 invånare. Ur enhetlighetens synpunkt vore visserligen önskvärt

att kunna nå även städer och andra samhällen med lägre invånarantal

än nu nämnts. Då sakkunniga likväl stannat vid sagda siffra, hade

detta berott därpå, att sakkunniga befarat, att längre gående bestämmel
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majda proposition nr lil.

31

ser skulle komma att beröra samhällen med väl ringa ekonomisk bärkraft.

Tänkbart vore, att också enligt sakkunnigas förslag det i något

fall, på grund av särskilda omständigheter, t. ex. att det skulle medföra

oskäligt stora kostnader, bleve obilligt eller eljest olämpligt att ett stadgande

örn obligatoriskt köttbesiktningstvång strängt genomfördes. Med

hänsyn härtill torde Kungl. Majit böra givas befogenhet att för sådant

fall medgiva undantag från stadgandet i fråga.

För att städer och andra samhällen, vilka berördes av de föreslagna

bestämmelserna, skulle bliva i tillfälle att inrätta sig efter desamma, torde

viss, ej alltför kort, övergångstid erfordras. Under förutsättning att ändringsförslaget

godkändes av 1934 års riksdag, torde det därför i denna del

ej böra bringas i tillämpning förrän från och med den 1 januari 1937.

Hade stad eller sådant annat samhälle, där hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad i tillämpliga delar gällde, ej 4,000 invånare, borde

samhället naturligtvis ej därigenom, att, på sätt föreslagits, köttbesiktningstvång

gjordes obligatoriskt för de större samhällena, betagas den

möjlighet, som redan nu tillkomma detsamma att frivilligt införa besiktningstvång.

Sakkunniga tillstyrkte, att liknande möjlighet bereddes jämväl

samhällen och kommuner, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande

landet gällde. Tillika tillstyrkte sakkunniga emellertid, att hushållningssällskapets

förvaltningsutskott bereddes tillfälle att yttra sig, innan

köttbesiktningstvång infördes för område, där sådant tvång ej skulle vara

obligatoriskt. Önskade vederbörande samhälle eller kommun, att meddelat

stadgande om besiktningstvång skulle ändras eller upphävas, borde

förvaltningsutskottet höras jämväl i denna fråga.

För de fall, då den köttbesiktning, som vore erforderlig för ett samhälle

med köttbesiktningstvång, kunde utan tidsutdräkt eller annan olägenhet

utföras inom ett eller flera andra samhällen, syntes intet vara att

erinra mot att förstnämnda samhälle befriades från den skyldighet att

anordna besiktning, som enligt gällande bestämmelser ålåge detsamma.

Vore ett samhälles anordningar för köttbesiktning sådana, att de utan

vidare medgåve besiktning jämväl för ett annat, torde det uteslutande

vara till förmån för samhället att få denna senare besiktning sig anförtrodd.

Redan nu verkställdes inom åtskilliga samhällen köttbesiktning

långt utöver det egna behovet. Kunde däremot ett samhälle ej utan fara

för ökade kostnader utföra besiktning jämväl för tillgodoseende av annat

samhälles behov, syntes det bliva nödvändigt, att samhällena träffade

överenskommelse angående kostnadernas fördelning sinsemellan. Uttrycklig

bestämmelse härutinnan syntes dock ej behöva intagas i lagen, liksom

det ej heller syntes lämpligt med en ovillkorlig föreskrift, att, på

sätt ifrågasatts, samhällena skulle handhava den gemensamma köttbesiktningen

i den ordning, som stadgades i lagen om kommunalförbund. Sakkunniga

förutsatte emellertid, att ett samhälle ej under hänvisning till

köttbesiktningen inom ett annat samhälle fritoges från skyldighet att

hava egna besiktningsanordningar, med mindre det senare samhället först

hörts i ärendet. För att säkra ett förutsättningslöst bedömande och en

enhetlig lagtillämpning syntes det böra ankomma på Kungl. Majit att

avgöra frågor av förevarande slag. Kommun, som ej voro samhälle, borde

i samtliga dc hänseenden, vilka här avsåges, betraktas lika med samhälle.

En landskommun och en stad borde sålunda exempelvis kunna hava gemensam

köttbesiktningsbyrå. Bestämmelserna borde vidare gälla även

sådana samhällen eller kommuner, inom vilka köttbesiktningstvång re
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

dan vore infört, ela fråga om ordnande av gemensam köttbesiktning upp

stöde.

Likvärdigt därmed, att den för samhället eller kommunen erforderliga

köttbesiktningen kunde verkställas inom annat samhälle eller annan kommun,

borde anses den omständigheten, att besiktningen kunde äga rum

vid någon under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning. Även

för sådant fall borde Kungl. Maj:t följaktligen kunna meddela befrielse

från den samhället eller kommunen eljest åliggande besiktningsskyldigheten.

Utan betydelse syntes härvid vara, huruvida slakteriinrättningen

läge inom eller utom det område, som omfattades av besiktningstvånget,

blott den vore så belägen, att besiktningen utan olägenhet kunde ske vid

inrättningen.

Sakkunniga hava slutligen framhållit, att de av sakkunniga i annat

sammanhang förordade bestämmelserna angående märkning av vara, som

transporterades till annan ort med köttbesiktningstvång, icke borde hava

avseende å det fall, att transporten ägde rum allenast mellan samhällen

eller kommuner, vilka på sätt nu nämnts anordnat gemensam köttbesiktning.

Såväl av hygieniska skäl som med hänsyn till betydelsen för kötthandeln

av en enhetlig livsmedelslagstiftning vore det önskligt, att köttbesiktningstvång

kunde göras allmänt gällande. En bestämmelse örn obligatoriskt

köttbesiktningstvång för egentliga landskommuner torde dock.

såsom sakkunniga framhållit, icke kunna genomföras. Kompetenta besiktningsmän

till det antal, som härför skulle erfordras, torde ej stå att

uppbringa, i varje fall ej örn kostnaderna för besiktningen skulle stanna

inom skäliga gränser. Av kostnadsskäl torde köttbesiktningstvång ej heller

kunna göras obligatoriskt för samtliga städer och stadsliknande sam

hällen. Förslaget att en gräns här sättes vid ett invånarantal av 4,000

finner jag lämpligt avvägt. Jag tillstyrker också, att Kungl. Maj:t tillerkännes

befogenhet att i ömmande fall medgiva jämväl samhällen med

högre invånarantal befrielse från skyldighet att införa köttbesiktnings

tvång. Nyssberörda förslag innebär i praktiken, att 18 städer samt 9 köpingar

och municipalsamhällen, vilka nu ej hava köttbesiktningstvång,

skulle bliva skyldiga införa sådant. Härtill kunna komma vissa andra

tättbebyggda samhällen, där hälsovårdsstadgans föreskrifter örn stad i

tillämpliga delar gälla. Med anledning av vad i ett flertal yttranden

anförts rörande angelägenheten att med hänsyn till sättet för slaktdjursavgiftens

uppbärande köttbesiktningstvånget vunne än större utbredning,

vill jag erinra, att förordningen angående slaktdjursavgift är av allenast

tillfällig natur. Den torde därför ej böra påverka avfattningen av förevarande

lag. Däremot synes det som örn den av sakkunniga föreslagna

övergångstiden för bestämmelsernas ikraftträdande vore onödigt frikostigt

tillmätt. Bestämmelserna torde enligt mitt förmenande kunna bringas

i tillämpning redan från och med den 1 januari 1936.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Jag tillstyrker förslaget, att köttbesiktningstvång må, till skillnad från

vad nu är fallet, efter framställning av vederbörande kommunala myndigheter

införas även i egentliga landskommuner eller visst område av

sådan kommun. Mot vad sakkunniga anfört angående hörande av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott har jag intet att erinra.

Förslaget att område med köttbesiktningstvång i vissa fall må, om

Kungl. Majit så medgiver, befrias från skyldighet att hava egna besiktningsanordningar

synes böra genomföras. Härvid torde, under beaktande

av de synpunkter, sakkunniga framhållit, kunna tillåtas såväl att

flera än två samhällen eller kommuner förena sig örn gemensamma

dylika anordningar som även att visst område anlitar besiktningsanordningarna

inom flera samhällen eller kommuner. Bestämmelserna böra

vidare, på sätt sakkunniga föreslagit, äga tillämpning jämväl å områden,

för vilka vid ikraftträdandet av ifrågavarande bestämmelser besiktningstvång

redan är gällande. Kan besiktningen utan olägenhet ilga rum vid

enskild under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning, synes tillika, i

överensstämmelse med sakkunnigas förslag, hinder ej böra möta för tillstånd

till besiktningsfrågans lösning på dylik väg.

Genomförandet av nu tillstyrkta förslag föranleder vissa ändringar i

lagens § 2 mom. 2. Härvid synes lämpligt, att sagda moment uppdelas

på två, sålunda att det nya andra momentet kommer att innehålla föreskrifter

angående införande, ändring och upphävande av köttbesiktningstvång,

samt att i ett tredje moment intagas bestämmelser örn besiktningens

anordnande och därmed sammanhängande spörsmål. I anslutning

till att möjlighet öppnas för de egentliga landskommunerna att införa

köttbesiktningstvång synes vidare jämkning böra företagas av nuvarande

stadgande i § 15 mom. 1, enligt vilket böter, som ådömas för förseelse

mot lagen, skola tillfalla samhällets kassa.

Bland sakkunniga har uttalats såsom önskvärt, att benämningen besiktningsman

måtte utbytas mot beteckningen besiktningsveterinär. Förverkligandet

av berörda önskemål, vilket jag ansett mig kunna tillmötesgå,

föranleder ändringar i åtskilliga paragrafer i lagen.

3. Slakthustvång.

Slakthustvång innefattar enligt § 3 mom. 1 i lagen angående köttbesiktning

och slakthus förbud att slakta nötkreatur, får, get, svin eller häst

annorledes än i särskilt för ändamålet inrättat och till allmänt begagnande

upplåtet offentligt slakthus. Dylikt tvång kan stadgas allenast för stad

eller visst område därav. Föreskrift angående införande av slakthustvång

meddelas av länsstyrelsen i den ordning och under lie villkor, som gälla örn

köttbesiktningstvång, sedan offentligt slakthus enligt av medicinalstyrelsen,

efter länsstyrelsens hörande, gillad plan blivit uppfört och godkänt.

Ligger slakthuset utom stadens område, skall ärendet underställas Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 193''i. I saini. Nr 31. o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Marits prövning. Är köttbesiktningstvång icke redan gällande för stad

eller det område därav, inom vilket slakthustvång är avsett att införas,

bör köttbesiktningstvång föreskrivas i sammanhang med slakthustvånget.

Utan hinder av slakthustvång får enligt samma moment djur nedslaktas

utom det offentliga slakthuset, örn nedslaktandet föranledes av hastigt

inträffad sjukdom eller olyckshändelse. I sådant fall skall dock köttet, örn

det är avsett att användas till människoföda, genast efter nedslaktningen

ostyckat jämte alla därtill hörande inälvor utom tarmar föras till det offentliga

slakthuset för att där besiktigas. Enligt § 3 mom. 2 får vidare

person, bosatt inom stad med slakthustvång men utanför dess planlagda

område, för förbrukning i eget hushåll slakta honom tillhöriga djur utom

det offentliga slakthuset.

Jämlikt § 9 andra stycket äger Kungl. Majit utan hinder av lagens bestämmelser

medgiva, att i stad med slakthustvång nedslaktning av kreatur

må verkställas, förutom i det offentliga slakthuset, i exportslakteri,

varom tidigare nämnts.

Slakthustvång är infört i åtta städer, nämligen Stockholm, Göteborg,

Malmö, Eskilstuna, Linköping, Karlskrona, Hälsingborg och Norrköping.

Exportslakteri är ej inrättat i någon av dessa städer.

Jordbruksutredningen har föreslagit (sid. 206), att i lagen måtte upptagas

en bestämmelse, enligt vilken i stad med slakthustvång endast sådant

färskt kött, vilket härrörde av nötkreatur, får, get, svin eller häst, som

slaktats i offentligt slakthus eller enskild under offentlig kontroll ställd

slakteriinrättning, finge saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras på

sätt i § 2 stadgas. Genom en sådan bestämmelse skulle enligt utredningens

mening konsumenterna i städer med slakthustvång komma att beredas

det skydd i hygieniskt avseende, som vore avsett med slakthustvångets

införande. Vidare skulle åstadkommas en bättre ordning å avsättningsmarknaden

för kött, enär reglering av utbuden i de större konsumtionsorterna

skulle underlättas. Till utveckling av sin mening bär utredningen

anfört följande (sid. 163—165).

Enligt vad jordbruksutredningen kunnat utröna, vore fackmännen tämligen

eniga örn den uppfattningen, att köttbesiktningens huvuduppgift —- att skydda allmänheten för de faror, som kunde medfölja förtärandet av

kött från sjuka djur — fylldes bäst, örn först slaktdjuret och sedan köttet

undersöktes på slaktplatsen. Genom att i stad införa föreskrift örn slakthustvång

hade man ock sökt att så långt möjligt bereda innevånarna dylikt

skydd. För att i stad med slakthustvång säkerhet skulle föreligga,

att det med tvångets införande avsedda syftet vunnes, borde emellertid

endast kött från djur, som slaktats i under offentlig kontroll stående slakteriinrättning,

tillföras staden. Någon anledning antaga, att köttet för

konsumenterna därigenom skulle fördyras, förelåge icke. Ej heller torde

risk finnas för att knapphet i tillgången å kött i staden skulle uppstå.

Redan för närvarande överstege slakten av storboskap och svin vid offentliga

slakthus och under kontroll stående slakterier avsevärt behovet

i de åtta städer, i vilka slakthustvång vore gällande. För kalv vore vis
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 31.

35

serligen den kontrollerade slakten rätt obetydlig, roen en bestämmelse

som den förordade skulle med all sannolikhet komina att föranleda en ökning

i tillförseln av kalvar till slakthusen och de kontrollerade slakterierna.

Man torde även kunna vänta, att åtskilliga större slakterier, vilka

för närvarande ej vore underställda kontroll, komme att göra framställning

härom för att bliva i stånd att försälja sin slakt över hela landet

utan inskränkning. För att möjliggöra en dylik utveckling, vilken givetvis

ur allmän hygienisk synpunkt vore till fördel, torde i lagen böra vidtagas

den ändringen, att även slakteri i stad skulle kunna utan att vara

exportslakteri ställas under kontroll.

Även för köttproducenterna skulle ett dylikt företräde för i slakthus

eller kontrollerat slakteri uppslaktat kött innebära stora fördelar. Då de

smärre slakterierna av ekonomiska skäl i regel ej kunde ställa sig under

kontroll, skulle dessa förhindras att sälja sitt kött till de större avsättningsorter,

varest slakthustvång vöre föreskrivet. De mindre slakteriidkarnas

verksamhet komme därför att som sig borde i huvudsak inriktas

på att täcka det lokala behovet. Genom att försörjningen av de större

avsättningsorterna med kött överlätes å de vid de offentliga slakthusen

verksamma partihandlarna samt de större slakterierna, kunde man vänta,

att stabilitet i handeln med kött och priserna därå i dessa orter skulle

kunna i viss omfattning åvägabringas. Den osäkerhet, som för närvarande

vidlådde därvarande köttmarknader, komme på så sätt att delvis försvinna

och förlustriskerna inom handeln att minskas. Någon berättigad anmärkning

mot intrång i näringsfriheten syntes ej heller kunna göras, då genom

den vidtagna anordningen endast en bättre likställighet mellan olika slakteriidkare

genomfördes. Avsättningsmarknaden i riket uppdelades på visst

sätt för att därigenom i anslutning till de olika slakteriernas förutsättningar

genomförandet av en bättre ordning inom handeln skulle underlättas.

För att de i närheten av stad med slakthustvång boende jordbrukarnas

rätt att försälja egna produkter ej skulle kränkas, kunde det möjligen

ifrågasättas, att medgivande borde lämnas dem att efter i vanlig

ordning verkställd besiktning och stämpling själva försälja s. k. hemslaktat

kött. En dylik bestämmelse syntes emellertid olämplig, då den skulle

försvåra kontrollen av den föreslagna anordningen samt därjämte, till

följd av att särskild besiktningsbyrå måste inrättas, medföra extra kostnader.

Slutligen finge även framhållas, att de ifrågasatta ändringarna i

gällande lagstiftning angående köttbesiktning och slakthus komme att

underlätta för andelsrörelsen att så småningom erhålla det önskade inflytandet

på kreaturspriserna. Det torde nämligen kunna förutsättas, att

flertalet av de större slakterierna komme att ägas eller drivas av andelsföreningar.

Jordbruksutredningen har vidare — i överensstämmelse med dess förslag

rörande införande av köttbesiktningstvång — föreslagit (sid. 200), att

vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott hördes, innan beslut

om införande av slakthustvång fattades av länsstyrelsen. Då det

enligt utredningens förmenande vore till påtaglig fördel för de offentliga

slakthusens förvaltning, örn jordbruksintresset bereddes visst inflytande

därå, har utredningen ytterligare uttalat önskan (sid. 174—175, 207),

att i varje slakthusstyrelse en ledamot utsåges såsom representant för

jordbrukets intressen. Utredningen bär ansett antalet styrelseledamöter

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

böra fixeras till fem. Representanten för jordbruksnäringen borde tillsättas

av förvaltningsutskottet hos det hushållningssällskap, inom vars

område slakthuset vore beläget. Det skulle tillkomma denne ledamot samma

befogenhet som övriga ledamöter i styrelsen att deltaga i handliavandet

av slakthusets angelägenheter och åvila honom samma ansvar för styrelsens

åtgärder. För uppdragets utövande borde han åtnjuta arvode av

hushållningssällskapet.

I yttrandena över jordbruksutredningens betänkande hava olika meningar

kommit till uttryck. Jag torde till en början få uppehålla ungvid

de synpunkter, som anlagts på frågan örn utvidgning av slakthustvånget

till att avse jämväl förbud att saluhålla, utbjuda, använda eller

förvara kött av djur, som ej slaktats i offentligt slakthus eller under offentlig

kontroll ställd enskild slakteriinrättning.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att styrelsen funne den koncentration

av djurslakten, som förslaget avså ge att vinna, önskvärd och ägnad

att stärka köttmarknaden samt stabilisera priserna. Särskilt skulle de

producenter gynnas, vilka hade sin naturliga avsättning på de större avsättningsorterna.

Saken borde emellertid ses jämväl från de producenters

sida, vilkas avsättningsförhållanden genom de ifrågasatta åtgärderna

skulle försämras. Styrelsen funne framför allt den föreslagna inskränkningen

i möjligheten för producent att i samhälle med slakthustvång

salubjuda kött av hemslaktade djur betänklig. Endast tungt vägande

skäl kunde motivera ett sådant ingrepp i gällande näringsfrihet.

Ett förbud i berörda avseende bleve särskilt kännbart för småproducenterna,

som därigenom avskures från möjligheten att genom hemslakt tillförsäkra

sig för förbrukning i det egna hushållet slakteriavfall eller viss

del av slakten.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt förslaget. Enligt styrelsens

mening borde dock uppmärksammas, att ett förbud att i samhälle med

slakthustvång sälja annat kött än sådant från offentligt slakthus eller

kontrollslakteri skulle komma att åtminstone i vissa fall föranleda olägenheter

för den i samhällets närhet boende lantbefolkningen. Styrelsen har

härvid särskilt nämnt städerna Stockholm, Göteborg och Karlskrona, därvid

styrelsen erinrat örn dessa städers vidsträckta skärgårdar. Störst torde

enligt styrelsens uppfattning olägenheterna bliva för Karlskrona, vars

förbindelse med skärgården åtminstone vintertiden förmedlades med

mindre, för djurtransport olämpliga båtar. Styrelsen har därför ansett, att

till närmare prövning borde upptagas frågan huruvida ej undantag från

förbudet borde göras i någon form, exempelvis sålunda att från stadens

närmaste omgivning härrörande kött finge, under villkor att köttets ursprung

från viss närbelägen socken styrktes, undergå besiktning å det

offentliga slakthuset samt efter godkännande och förseende med viss stämpel

försäljas inom staden. För samtliga slakthussamhällen borde vidare

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj-.ts proposition nr 31.

göras undantag i fråga om försäljning av köttet efter s. k. nödslaktade

djur, d. v. s. djur, som måst slaktas på grund av hastigt inträffad sjukdom

eller olyckshändelse.

Stockholms handelskammare har avstyrkt jordbruksutredningens

förslag i förevarande avseende av samma skäl, vilka föranlett

handelskammarens avstyrkande uttalande gentemot förslaget örn obligatoriskt

köttbesiktningstvång i alla samhällen av viss storlek. Däremot har

Skånes handelskammare tillstyrkt förslaget, och handelskammaren

i Göteborg har förklarat sig icke hava några erinringar att

anföra mot detsamma.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har tillstyrkt förslaget.

Sveriges charkuteri- & slakter iid kar es riksförbund

har uttalat, att hinder ej borde läggas för att även andra än offentliga

slakthus och kontrollslakterier sände kött till andra orter inom riket.

Vad hushållningssällskapen beträffar har förslaget i allmänhet

ej föranlett erinran. Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har dock avstyrkt detsamma, under motivering att den i

sagda län betydelsefulla uppföduingen för försäljning till större konsumtionsorter

utanför länet av gödkalvar och slaktfår, örn förslaget genomfördes,

skulle komma att lida ett betänkligt avbräck, enär dylika djur

knappast kunde transporteras levande så långa avstånd, som här bomme

i fråga. Vidare hava förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra och

Älvsborgs läns norra hushållningssällskap framhållit, att hänsyn borde

tagas till att förslaget innebnre försämrade avsättningsmöjligheter för

jordbrukarna å orter, där för närvarande relativt god avsättning för hemslaktade

djur funnes.

Även flertalet länsstyrelser har lämnat förslaget utan erinran.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har emellertid, under åberopande av samma

skäl som länets hushållningssällskap, intagit en från pluraliteten avvikande

ståndpunkt. Jämväl länsstyrelsen i Blekinge län har uttalat sig

avstyrkande. Förslaget skulle enligt sistnämnda länsstyrelse icke lända

till fördel vare sig för avnämare eller för köpare. Länsstyrelsen i Hallands

län har funnit förslaget visserligen ägnat att medföra beaktansvärda

fördelar men å andra sidan förenat med vissa vanskligheter, varför

detsamma icke borde bifallas utan närmare övervägande och utredning.

De kommunala myndigheter, som yttrat sig över betänkandet,

hava i allmänhet ej framställt erinran. Yttranden i avstyrkande riktning

hava inkommit huvudsakligen från Jönköpings län. Även inom andra län

hava dock vissa samhällen, såsom städerna Motala, Vimmerby och Skövde,

ställt sig avvisande. Slakthusstyrelsen i Karlskrona har avstyrkt, att

i stad med slakthustvång köttbesiktningsbyrå för kött av hemslaktat

djur borttoges. Såsom motivering bär slakthusstyrelsen anfört, att, örn

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Majlis proposition nr 31.

förslaget genomfördes, sådan stad lomme, örn den hade en köttproducerande

skärgård, att berövas ett icke oväsentligt handelsutbyte, enär pro?

ducenterna bomme att söka sig till andra orter. Tillförseln ej blott av

kött utan även av övriga jordbruksprodukter bleve sålunda försvårad

till nackdel både för staden och för landsbygden. Slakthusstyrelsen i

Linköping har påpekat, att bifall till jordbruksutredningens förslag medförde

försvåring av omsättningen av slaktdjur å alla orter, som vöre mera

avlägset belägna från slakthus och slakterier. Från ett par andra slakthusstyrelsers

sida har framhållits, att vid s. k. nödslakt jordbrukare, boende

i närheten av stad med slakthustvång, borde äga den rätt, medicinalstyrelsen

för dylikt fall föreslagit. Slakthus- och saluhallsstyrelsen i

Stockholm har ej tagit ställning till förslaget.

Vidkommande härefter jordbruksutredningens förslag dels därom att,

innan slakthustvång infördes i ett samhälle, vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott skulle höras i ärendet, dels ock angående

slakthusstyrelsernas sammansättning har i yttrandena förslaget i förstnämnda

hänseende i allmänhet ej mött några invändningar. Vad förslagets

senare del beträffar har föreningen svenska städers offentliga

slakthus framhållit, att det redan nu i flera städers slakthusstyrelser

funnes en representant för jordbrukarna. Föreningen kar

vidare förklarat, att föreningen, i likhet med jordbruksutredningen, funne

det vara av vikt, att jordbrukarna bereddes tillfälle att göra sina synpunkter

gällande i slakthusstyrelserna. Enligt föreningens åsikt skulle

detta dock ej fordras i rena förvaltningsfrågor utan allenast i frågor,

som rörde jordbrukarnas trafik å slakthuset, såsom beträffande slakthusets

och marknadsplatsens öppethållande, tillträde till ifrågavarande

inrättningar, taxefrågor, notering och klassificering samt överhuvudtaget

beträffande frågor, som anginge handelns organisation å slakthusen

och med dem förenade marknadsplatser. Samma ståndpunkt har i allmänhet

intagits av slakthusstyrelserna. Slakthus- och saluhallsstyrelsen

i Stockholm bär tillagt, att jordbrukarrepresentantens verksamhet

borde bliva av allenast rådgivande natur, och slakthusstyrelsen, i

Eskilstuna har gjort gällande, att sagda representant borde utses av vederbörande

stadsfullmäktige och vara oavlönad i likhet med styrelsens

övriga ledamöter. Med undantag för Överståthållarämbetet, som åberopat

slakthus- och saluhallsstyrelsens i Stockholm uttalande, har från

länsstyrelserna ej framförts erinran mot jordbruksuti*edningens

förslag. Ej hellar hushållningssällskapen hava i allmänhet

haft något att erinra. Älvsborgs läns norra hushållningssällskap har

emellertid avstyrkt förslaget under motivering, att en slakthusstyrelse

ej borde mot sin vilja påtvingas någon av hushållningssällskapet utsedd

ledamot. Hushållningssällskapet i Malmöhus län har anfört, att den av

hushållningssällskapet utsedde ledamoten borde bekostas av vederbörande

slakthus.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

För erhållande av en bättre föreställning angående verkningarna av

bifall till jordbruksutredningens förslag om förbud att i stad med slakthustvång

saluhålla, utbjuda, använda eller förvara färskt kött av annat

djur av ifrågavarande slag än sådant som slaktats i offentligt slakthus

eller under offentlig kontroll stående enskild slakteriinrättning, har jag

låtit verkställa undersökning angående vilka vägar, tillförseln av kött

för närvarande går till Stockholm, den stad i riket som konsumerar ojämförligt

mest kött. Hela årskonsumtionen i Stockholm 1932 av inhemskt

kött av nötkreatur, får, svin och häst uppgick till 41,871.4 ton. Härav utgjordes

27,888.5 ton av kött, som redan vid ankomsten till Stockholm var

besiktigat och stämplat. Vid Stockholms köttbesiktningsbyråer besiktigades

under året 5,308 ton. Återstoden, eller 8,916.7 ton, härrörde av djur,

slaktade vid Stockholms stads offentliga slakthus. Fördelningen över landet

av de tillförselområden, från vilka nyssnämnda myckenheter 27,888.5

ton och 5,308 ton inkommit till staden, framgår av däröver upprättade

tabeller, vilka torde få fogas såsom bilagor A och B till protokollet, och

till vilka jag tillåter mig hänvisa.

Till ytterligare belysning av jordbruksutredningens sistberörda förslagvill

jag nämna, att exportslakterier äro belägna å följande 30 orter:

Askeröd, Borlänge, Eslöv, Falkenberg, Hallsberg, Halmstad, Hässleholm,

Hörby, Kalmar, Kil, Kristianstad, Kävlinge, Landskrona, Nyköping,

Sege, Skara, Stenstorp, Svenljunga, Sävsjö, Tomelilla, Trälleberg, Uddevalla,

Ulricehamn, Varberg, Visby, Värnamo, Ystad, Åstorp, Ängelholm

och Äsperöd.

Av sakkunniga har majoriteten, bestående av herrar Hansson, Osberg,

Pehrzon och Alexandersson, tillstyrkt utvidgning av begreppet

slakthustvång på sätt jordbruksutredningen föreslagit, dock först från

och med den 1 januari 1939. Nämnda sakkunniga hava härutinnan anfört:

Sakkunniga delade jordbruksutredningens uppfattning, att det såväl

med hänsyn till hygienens krav som för vinnande av bättre ordning å

köttmarknaden vore önskvärt med förbud mot saluhållande, utbjudande,

användande eller förvarande, såsom i lagens § 2 omförmäles, i stad med

slakthustvång av kött efter annat djur av ifrågavarande slag än sådant

som slaktats i offentligt slakthus eller under offentlig kontroll ställd enskild

slakteriinrättning. Sakkunniga insåge väl, att de skärpta villkor

för saluförande av kött på åtskilliga av landets största avsättningsorter,

särskilt Stockholm och Göteborg, som ett sådant förbud innebure, samt

den omläggning av kötthandeln, som därigenom kunde förorsakas, på

sina håll måste väcka betänkligheter. Enligt sakkunnigas mening lcundé

bestämmelser i förevarande riktning ej heller omedelbart genomföras. Ett

förbud av angivet slag förutsatte förefintligheten av ett tillräckligt antal

lämpligt belägna slakthus och slakterier. Redan nu funnes visserligen

exportslakterier tämligen väl spridda över de delar av landet, som av förbudet

huvudsakligen skulle beröras. Genomfördes förbudet, syntes dock

lämpligt, att offentligt slakthus eller under offentlig kontroll ställd enskild

slakteriinrättning inrättades å ytterligare en del orter. Utan att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

härutinnan framlägga något förslag ville sakkunniga i sådant hänseende

erinra om städerna Uppsala, Vimmerby, Västerås och Örebro. För ett

gott resultat av förbudets genomförande torde vidare krävas, att jordbrukarnas

organisationer för avsättning av kött och slaktdjur stärktes och

utbyggdes. Slutligen ville sakkunniga understryka vikten av att transportkostnaderna

i fråga örn levande djur nedbringades. Nuvarande höga

kostnader för frakt av djur i levande tillstånd vore avgjort ägnade att

försvåra genomförandet av förbudet.

Då sakkunniga på först anförda skäl likväl ville förorda upptagande i

lagen av en förbudsbestämmelse av angiven innebörd, ansåge sakkunniga

det med hänsyn till åberopade omständigheter nödvändigt, att en

tämligen lång övergångstid beräknades. Sakkunniga föresloge därför,

att förbudet trädde i kraft först den 1 januari 1939.

I överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen föreslagit borde undantag

från förbudet göras beträffande kött av djur, som nedslaktats

till följd av hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse. En förutsättning

för dylikt undantag borde dock vara, att köttet genast efter nedslaktningen,

ostyckat jämte alla därtill hörande inälvor utom tarmar, för

besiktning fördes till det offentliga slakthus, som tillhörde det område

med slakthustvång, inom vilket varan skulle saluföras. Härigenom torde,

åtminstone i viss utsträckning, undgås, att kött av nödslaktade djur infördes

till samhällen med slakthustvång, för den händelse ej vederbörande

samhälle med hänsyn till sin belägenhet vore det naturliga avsättningsområdet

för varan.

Sakkunniga tillstyrkte vidare, att Kungl. Majit erköllo befogenhet att

medgiva ytterligare undantag från förbudet, där så på grund av särskilda

omständigheter prövades skäligt. Härvid tänkte sakkunniga närmast

på sådana fall, då, såsom understundom i våra skärgårdar, transporten

av levande djur vore förenad med svårigheter av den art, att förbudets

vidhållande skulle medföra uppenbara obilligheter. I dylika fall

borde Kungl. Majit kunna, exempelvis beträffande kött från viss socken

eller vissa socknar, medgiva befrielse från eller lättnad i förbudet. Kungl.

Majit borde härvid hava möjlighet att föreskriva de särskilda villkor

för undantagets åtnjutande, som för kontrollens skull och ur hygieniska

samt andra synpunkter kunde erfordras.

Kött, som enligt vad nu sagts finge saluhållas i stad med slakthustvång,

oaktat det härrörde av djur, som ej nedslaktats i offentligt slakthus eller

under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning, torde böra åsättas

stämpel av annat utseende än den, som användes för kött av sålunda

slaktat djur.

I konsekvens med vad sakkunniga förut anfört borde rätteligen tillika

stadgas, att beredd vara icke finge införas till stad med slakthustvång,

med mindre köttet härrörde av djur slaktat i offentligt slakthus eller under

offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning. Så långt gående

bestämmelser ansåge sakkunniga sig dock ej böra förorda. Såväl tillverkningen

som kontrollen skulle därigenom i icke önskvärd grad försvåras.

Två av de sakkunniga, herrar Gustafson och Andersson, hava avstyrkt

genomförande av det av majoriteten föreslagna förbudet. Till stöd för

sin mening hava dessa sakkunniga anfört:

»Det kan icke bestridas, att det för vinnande av en bättre ordning på

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

köttmarknaden, i vissa hänseenden, vore önskvärt med ett förbud sådant

som det här föreslagna. Att vi det oaktat icke kunna biträda förslaget

beror därpå, att man i stora delar av landet icke har några kontrollslakterier.

Man kail också befara, att det icke blir möjligt åstadkomma

sådana i de län. där skogsbygden dominerar och avstånden äro

stora. Norra Kalmar län är Iliand annat ett sådant område. Det är också,

i fråga om kött- och fläskproduktion, ett typiskt överskottsområde.

Lyckas man icke inom ett sådant område få till stånd ett kontrollslakteri,

bliva jordbrukarna nödsakade att sända sin slaktboskap levande

till slakthus. Med de stora avstånden, varom det då i regel blir fråga,

och de höga frakttaxorna för transport av levande djur, bliver detta i

ekonomiskt hänseende mycket ofördelaktigt. Härtill kommer, att hemslakten,

särskilt av svin, är av stor betydelse vid det mindre jordbruket.

Genom tillvaratagande och utnyttjande av organ och slaktavfall vid

svinslakten få lanthushållen ett betydande tillskott av animaliska livsmedel,

vilket för dem är av ett icke ringa värde.»

Vad härefter angår jordbruksutredningens förslag att hushållningssällskapets

förvaltningsutskott skulle höras, innan framställd begäran

örn införande av slakthustvång avgjordes, hava sakkunniga enhälligt

förklarat sig icke hava något häremot att erinra. Beträffande frågan

örn slakthusstyrelsernas sammansättning hava sakkunniga, likaledes enhälligt,

anfört följande.

Åtskilliga frågor, sammanhängande med förvaltningen av de offentliga

slakthusen, berörde ej blott slakthusens utan även jordbrukarnas

intressen. Det vore därför viktigt, att jordbrukarna hade garantier för,

att deras synpunkter bleve vederbörligen framförda och tillvaratagna

vid sagda frågors behandling. Sådana garantier vännes säkrast genom

att en representant för jordbrukarna insattes i vederbörande slakthusförvaltning.

Ehuru bestämmelse därom ej funnes införd i lagen, stöde

samtliga nuvarande offentliga slakthus under förvaltning vart och ett

av sin särskilda på kommunal väg valda styrelse. Deu praxis, som sålunda

utbildat sig, syntes lämpligen kunna stadfästas genom lagstadgande.

Styrelseledamöterna borde liksom nu tillsättas av vederbörande

kommunala myndighet, men denna borde vara skyldig iakttaga, att en

av ledamöterna utsåges bland tre av hushållningssällskapet föreslagna

personer. För att den sålunda utsedde representantens inverkan på styrelsens

beslut icke skulle kunna göras helt illusorisk, borde sammanlagda

antalet ledamöter fastställas till fem. Vad anginge frågan om rätt

till ersättning för uppdraget borde jordbrukarrepresentanten ej gentemot

samhället intaga någon särställning i förhållande till övriga ledamöter.

Önskade hushållningssällskapet gottgöra honom hans kostnader,

vore det dess ensak. Någon skyldighet härutinnan borde ej stadgas.

Dc av jordbruksutredningen föreslagna och av sakkunnigas flertal Departementslillstyrkta

skärpta bestämmelserna angående saluhållande, utbjudande,

användande och förvarande i städer med slakthustvång av kött efter

nötkreatur, får, get, svin och häst kunna naturligtvis, irman anpassning

efter de ändrade förhållandena hunnit ske, komma att i vissa fall medföra

besvärligheter. De fördelar, som torde följa av bestämmelsernas

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 31’.

genomförande, och vilka utförligt framhållits i jordbruksutredningems

betänkande, hava dock synts mig vara av den art, att jag i likhet med

sakkunnigas majoritet vill tillstyrka bifall till förslaget. Jag förutsätter

emellertid härvid, att en övergångsperiod medgives på sätt föreslagits

av de sakkunniga eller till den 1 januari 1939. Den allvarligaste

invändning, som kan resas mot bestämmelserna i fråga, torde vara den,

vilken anförts av de två sakkunniga, som reserverat sig mot de fyra

övrigas beslut, och vilken hänför sig till antalet och belägenheten av de

under offentlig kontroll ställda enskilda slakterierna i riket. Även sakkunnigas

majoritet har beaktat denna fråga men utgått från att under

övergångstiden skulle medhinnas att nya slakterier inrättades i den uB

sträckning, som kunde finnas nödig. Med det uppsving, som jordbrukarnas

andelsrörelse på slakterinäringens område under senare tid tagit,

torde en dylik utveckling också skäligen kunna förutsättas. Jag vill

härvid jämväl erinra om det stöd från statens sida, som enligt beslut

av 1933 års riksdag i förevarande hänseende lämnats genom inrättande

av en slakterilånefond, från vilken lån kunna utlämnas för anläggande,

inköp och ombyggnad m. m. av slakterier. Göres övergången till de nya

bestämmelserna så långsam som föreslagits, synas jordbrukarna vidare

få god tid på sig att, på sätt sakkunniga jämväl förutsatt, utbygga sina

organisationer till den fasthet, som erfordras för en verklig rationalisering

av slaktdjursmarknaden. Vad angår den tredje av sakkunniga i

detta sammanhang berörda frågan eller frakttaxorna vid transport av

levande djur må erinras, att järnvägsstyrelsen i ett under förra hälften

av 1933 avgivet yttrande över jordbruksutredningens betänkande framhållit,

att en revidering av djurtarifferna då påginge inom styrelsen.

Ifrågavarande arbete har ännu ej hunnit avslutas, men enligt vad jag

inhämtat torde förslag i ärendet inom kort vara att emotse.

Att, på sätt i vissa yttranden ifrågasatts, allmänt medgiva undantag

från förevarande bestämmelser beträffande hemslaktade djur kan jag

ej tillstyrka. Ett dylikt undantagsstadgande skulle äventyra hela anordningen,

då någon möjlighet att upprätthålla en tillfredsställande

kontroll under sådana förhållanden ej torde föreligga. Däremot biträder

jag sakkunnigas förslag, att under vissa förutsättningar undantag

från förbudsbestämmelserna må åtnjutas i fråga örn kött efter s. k. nödslaktade

djur, ävensom att åt Kungl. Majit lämnas befogenhet att i vissa

fall medgiva de ytterligare undantag, som kunna finnas påkallade.

Bestämmelserna torde såsom sakkunniga föreslagit böra begränsas

till att avse färskt kött. Vad angår saluhållande, utbjudande, användande

eller förvarande inom samhälle med slakthustvång av salt, rökt

och torkat kött samt annan beredd köttvara bliva sålunda allenast de

tidigare föreslagna bestämmelserna angående köttbesiktningstvång att

tillämpa. Jag vill i detta sammanhang förorda, att nuvarande föreskrift,

att köttbesiktningstvång, örn sådant tvång ej redan gäller, b ö r i sam
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

band med slakthustvång införas, utbytes mot ett stadgande, att köttbesiktningstvång

alltid skall gälla inom område med slakthustvång.

Jag anser mig också bör erinra, att, örn än, sedan de skärpta bestämmelserna

angående städer med slakthustvång trätt i kraft, köttbesiktning

utan förening med nedslagning endast undantagsvis kommer att äga

rum i sådana städer, möjlighet till dylik besiktning dock med hänsyn

till berörda undantag alltjämt måste hållas öppen.

Vad sakkunniga anfört dels angående hörande av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott, innan slakthustvång införes, dels ock angående

de offentliga slakthusens styrelse anser jag mig kunna biträda. Bifall

till förslaget i sistberörda hänseende torde böra föranleda, att ett i

§ 3 mom. 1 upptaget stadgande därom, att Kungl. Majit, då offentligt

slakthus förlägges utom stadens område, äger giva särskilda föreskrifter

angående vilka myndigheter, som skola utöva i lagen omförmäld befattning

med slakthuset, icke vidare skall äga tillämpning.

Bestämmelserna i § 3 torde i övrigt böra omarbetas i anslutning till

vad jag i det föregående tillstyrkt, därvid jämväl vissa redaktionella

jämkningar i anledning av ändringarna i § 2 böra vidtagas. Paragrafen

synes lämpligen kunna givas sådan avfattning, att stadgandena i nuvarande

första och andra momenten sammanföras under mom. 1 samt

att under mom. 2 upptagas de föreslagna bestämmelserna örn förbud mot

saluhållande, utbjudande, användande eller förvarande i stad med slakthustvång

av kött av djur, som ej slaktats i offentligt slakthus eller under

offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning. Nuvarande mom.

3 torde kunna bibehållas oförändrat. Föreskrifterna angående slakthusens

styrelse torde lämpligen kunna införas under ett fjärde moment.

4. Organtvång och besiktning av lösa organ.

I § 3 mom. 1. kungörelsen med särskilda föreskrifter örn besiktning

och stämpling av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning oell

slakthus stadgas bland annat, att, då kött i vanlig bemärkelse förelägges

till besiktning å köttbesiktningsbyrå, till köttet hörande bröst- eller

bukhinna, njure och ben ej få vara borttagna. Vidare föreskrives, att

vid besiktning av lungor, hjärta, lever, njurar och juver, vare sig dessa

inälvor företes i förening med kött i vanlig bemärkelse eller föreläggas

till besiktning utan dylikt samband, ej någon del får vara avlägsnad.

Enligt mom. 2 av samma paragraf kan härutöver på framställning av

stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet i samhälle.

där köttbesiktningstvång gäller, Kungl. Majit för samhället föreskriva

s. k. organtvång, innebärande att vid föreläggande till besiktning

av kött i vanlig bemärkelse lungor, hjärta och lever samt, beträffande

kött av kor, även juver jämte till dessa organ hörande lymfkörtlar

skola åtfölja köttet organiskt förenade med detsamma och att därjämte

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

kött av svin och häst skall åtföljas av huvud samt kött av större nötkreatur

än kalv av underkäkar med tuggmuskler.

Jag torde i detta sammanhang få meddela, att den 31 december 1933

organ tvång var gällande i 36 av rikets 113 samhällen med köttbesiktningstvång.

Jämlikt stadgande i § 6 mom. 3 av lagen får kött, som undergått besiktning

inom samhälle med köttbesiktningstvång och försetts med

föreskriven stämpel, sedermera utan förnyad besiktning och stämpling

saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras inom annat sådant samhälle,

oberoende av huruvida den i förstnämnda samhälle verkställda besiktningen

och stämplingen skett enligt, samma föreskrifter som de

vilka gälla för det senare samhället. Sålunda kan, örn besiktning verkställts

utan tillämpning av bestämmelserna örn organtvång, köttet det

oaktat, utan ny besiktning, införas till samhälle, för vilket organtvång

är föreskrivet.

1897 års lag angående köttbesiktning och slakthus intog med avseende

å frågan om giltigheten av köttbesiktning utanför det samhälle, där

den verkställts, enahanda ståndpunkt som nuvarande lag. Vid 1913 års

riksdag väcktes i samband med behandlingen av förslaget till sistnämnda

lag i motionen 11:341 yrkande därom, att med hänsyn till de olägenheter,

organtvånget medförde för producenterna, dylikt tvång ej vidare

skulle få tillämpas. På hemställan av lagutskottet, utlåtande nr 32, avslogs

motionen av riksdagen. Vidare framfördes vid samma riksdag i

de lika lydande motionerna 1:140 och 11:327 förslag att kött, som besiktigats

å ort utan organtvång, ej skulle få säljas å annan ort, där organtvång

vore gällande. Jämväl dessa motioner avstyrktes av lagutskottet

i dess förenämnda utlåtande under motivering att bifall till desamma

skulle medföra, att beträffande orter med organtvång införseln och försäljningen

av kött från andra platser skulle underkastas mycket stora

svårigheter, ja så gott som omöjliggöras, med mindre även dessa platser

underkastades organtvång. Riksdagen avslog motionerna.

Föreningen svenska städers offentliga slakthus yrkade i skrivelsen

den 15 september 1919, att antingen organtvång måtte föreskrivas skola

gälla i alla samhällen med köttbesiktningstvång eller ock köttbesiktning,

som verkställts i samhälle utan organtvång, måtte frånkännas giltighet

i samhälle med sådant tvång. Såsom skäl för förstnämnda yrkande anförde

föreningen, bland annat, att fackmännen vore ense örn att tillförlitlig

köttbesiktning kunde äga rum endast under förutsättning, att

de till köttet hörande organen jämväl besiktigades. Till stöd för det

senare yrkandet framhöll föreningen, att ett samhälle med organtvång

borde hava rätt fordra, att allt kött, som saluhölles i samhället,, underkastades

lika god kontroll, som den samhället inom sitt eget område föranstaltat.

Föreningen påpekade jämväl, att nuvarande anordning medförde

fara för illojal konkurrens från samhällen utan organtvång.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

I de över föreningens framställning avgivna yttrandena hava länsstyrelserna

samtliga tillstyrkt eller lämnat utan erinran yrkandet att

köttbesiktning, som verkställts i samhälle utan organtvång, måtte betagas

giltighet i samhälle med organtvång. Framställningen i dess helhet har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 16 länsstyrelser. Härvid har en

länsstyrelse framhållit, att dispens från organtvånget borde kunna meddelas

i ömmande fall efter prövning av hälsovårdsnämnd eller slakthusstyrelse,

samt en annan länsstyrelse uttalat, att veterinärbesiktning avorganen

på slaktplatsen borde vara tillfyllest, även örn själva köttbesiktningen

försigginge på annat håll.

Av 43 samhällen med köttbesiktningstvång, som yttrat sig i ärendet,

har flertalet tillstyrkt föreningens hemställan. Framställningen i dess

helhet har avstyrkts av allenast 3 samhällen, medan 6 avstyrkt yrkandet

örn obligatoriskt organtvång i alla samhällen med köttbesiktningstvång

samt 4 avstyrkt det alternativa yrkandet.

Medicinalstyrelsen, som i sin skrivelse den 23 februari 1923 yttrat

sig i frågan, har vid ärendets behandling smårätt med vissa av medicinalstyrelsen

såsom sakkunniga tillkallade fackmän på köttbesiktningens

område. Nämnda sakkunniga hava enhälligt uttalat sig för införande avobligatoriskt

organtvång i alla samhällen med köttbesiktningstvång. För

att minska de olägenheter, som kunde vidlåda organtvånget i dess nuvarande

form, föreslogo de sakkunniga, att organtvånget skulle mildras på

det sätt, att djurägaren befriades från skyldighet att vid besiktning förete

följande organ, nämligen beträffande kött av häst huvud, i fråga örn kött

av ko juver med därtill hörande lymfkörtlar samt beträffande kött efter

större nötkreatur än kalv underkäkar och tuggmuskler.

Jämväl medicinalstyrelsen förordade, att organtvång gjordes obligatoriskt

i alla samhällen med köttbesiktningstvång. Såsom skäl för sin ståndpunkt

åberopade styrelsen dels betydelsen för en köttbesiktningsman att

vid besiktningen kunna undersöka även organen dels ock att organtvång

medförde möjlighet att oskadliggöra och sålunda undandraga konsumtionen

sjukligt förändrade organ, vilka vore otjänliga till människoföda.

Styrelsen förutsatte dock, att i ett eller annat fall undantag från ett stadgande

om obligatoriskt organtvång kunde bliva erforderligt. Därest sådant

undantag medgåves för vissa orter, borde emellertid föreskrivas, att

kött, som där besiktigats, skulle förses med särskild stämpel, som ej medförde

rätt att sälja köttet i samhälle med organtvång. Styrelsen anförde i

detta sammanhang, att det inträffat, att, då i samhälle med organtvång

stämpling av kött enligt gällande bestämmelser vägrats, enär organen e.j

medföljt eller ej varit naturligt förenade med köttet, ägaren sänt köttet till

närmaste samhälle utan organtvång, fått köttet där besiktigat och stämplat

samt därefter sålt det i förstnämnda samhälle. Styrelsen förklarade

ytterligare, att styrelsen ej ville motsätta sig, att organtvånget mildrades

på sätt de sakkunniga föreslagit, örn därigenom kunde vinnas, att organtvånget

allmänt genomfördes.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition n,r 31.

Med anledning av föreningens framställning oell omförmälda, däröver

avgivna yttranden föreslogs i proposition nr 186 till 19 2 3 års riksdag

sådan ändring av stadgandet i lagens § 6 mom. 3, att köttbesiktning,

verkställd i samhälle utan organtvång, ej skulle äga giltighet i samhälle

med organtvång. Samtidigt uttalades, att en lindring i gällande organtvångsbestämmelser

borde komma till stånd i överensstämmelse med vad

de av medicinalstyrelsen tillkallade sakkunniga föreslagit.

I ett över propositionen avgivet utlåtande, nr 2, avstyrkte sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottet bifall till densamma. Utskottet hänvisade

till en av de båda föreståndarna vid Stockholms stads köttbesiktningsbyråer

samt två där anställda besiktningsveterinärer den 3 april 1922 till

slakthus- och saluhallsstyrelsen i Stockholm avlåten, vid utlåtandet såsom

bilaga fogad skrivelse, däri nämnda befattningshavare anhöllo, att styrelsen

måtte taga i övervägande lämpligheten av att det sedan år 1914 fastställda

organtvånget för Stockholm upphörde att gälla. Under åberopande

av innehållet i denna skrivelse, för vilket jag senare skall redogöra, framhöll

utskottet, att värdet av organtvångets tillämpning vore omtvistat, medan

det däremot vore obestridligt, att berörda tillämpning vöre förenad

med avsevärda olägenheter för landets köttproducenter, särskilt inom

orter på längre avstånd från samhällen med organtvång. Risken vore

särskilt under den varma årstiden stor för köttproducenterna, att organen

under transporten förskämdes eller eljest på grund av svårigheten att

vinna snabb avsättning förfores till ingen nytta eller försåldes till underpris.

Härigenom förhindrades ock organens användande i producentens

eget hushåll, vilket särskilt för de mindre producenterna medförde en

kännbar olägenhet. Den lindring av organtvånget, som i propositionen

ställts i utsikt, medförde ej i någon större grad minskning i angivna olägenheter.

I en vid utlåtandet fogad reservation, som jämväl utmynnade i avstyrkande

av det genom propositionen framlagda lagförslaget, anfördes beträffande

motiveringen till utskottets hemställan, att utskottet i stället

borde uttalat, att ifrågavarande spörsmål stöde i sådant samband till andra

av medicinalstyrelsen framförda förslag till ändringar i lagen angående

köttbesiktning och slakthus, att nämnda spörsmål lämpligen icke borde till

prövning upptagas, innan ståndpunktstagande skett till de andra därmed

sammanhängande ändringsförslagen.

Vid omröstningen i riksdagen godkände första kammaren utskottets

utlåtande med 48 röster mot 41, som avgåvos för reservationen, medan andra

kammaren biföll reservationen med 74 röster mot 41 för utskottets yttrande.

Den 26 oktober 1923, eller efter det nämnda proposition sålunda av riksdagen

avslagits, avgav, med anledning av remiss, lantbruksstyrelsen utlåtande

över omförmälda skrivelse från föreningen svenska städers offentliga

slakthus. Enligt vid utlåtandet fogade yttranden från hushållningssällskapen.

anslöto sig Gotlands läns, Blekinge läns, Malmöhus

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

47

läns och Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott

till den uppfattning, som kommit till uttryck i 1923 års proposition. Däremot

uttalade sig förvaltningsutskotten i 11 hushållningssällskap i avstyrkande

riktning under framhållande av i huvudsak enahanda synpunkter,

som de vilka gjorts gällande i sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets

utlåtande. Övriga hushållningssällskap yttrade sig ej beträffande

spörsmålet i fråga.

Lantbruksstyrelsen avstyrkte skärpning av organtvånget på huyudsakligen

samma skäl, som framförts i övriga avstyrkande utlåtanden.

Dock anförde styrelsen, att i trakter med väl ordnat kommunikationsväsende

och korta transporter samt för de större lantbrukarna, som på en

gång kunde sända ett större parti slaktboskap, olägenheterna av dylik

skärpning bleve jämförelsevis obetydliga.

I en till medicinalstyrelsen ställd skrivelse den 21 september 1923 har

svenska veterinär föreningen för kött- och mjölkhygien,

under förmälan att dess ledamöter med endast få undantag gillade

medicinalstyrelsens förslag såväl örn obligatoriskt organtvång som

örn inskränkning av samma tvång, anhållit, att medicinalstyrelsen ville

befordra dessa frågors förnyade framläggande för riksdagen. Skrivelsen

har av medicinalstyrelsen överlämnats till jordbruksdepartementet.

Till belysning av förevarande spörsmål torde jag här få redogöra för

vissa uttalanden, gjorda i samband med framställning den 19 januari 1925

av stadsfullmäktige i Stockholm örn upphävande av organtvånget därstädes.

Framställningen torde närmast vara föranledd av den tidigare omförmälda

skrivelsen den 3 april 1922 från fyra befattningshavare

vid köttbesiktningsbyråerna i Stockholm. I nämnda skrivelse

anfördes i huvudsak följande: Organtvångets fördelar framträdde

särskilt vid tuberkulos, nötkreatursdynt och blodförgiftning (septikämi).

Vad anginge tuberkulosen kunde, till följd av den ingående undersökning

av köttet, som ägde rum vid besiktning utan organ, endast ett ytterligt fåtal

tuberkulöst kött, i vilket tuberkulosen skulle upptäckts örn organen

varit med, tänkas komma att, örn organtvång ej gällde, gå vidare till konsumtion.

Å andra sidan möjliggjordes genom organtvång, att vintertiden

tuberkulösa organ och därav förorenat kött komme ut i handeln. Organtvångets

upphävande kunde därför ej innebära ökad fara för tuberkulos

smitta genom kött. Vidkommande dyntbesiktningen minskades dess värde

genom svårigheten dels att rätt sammanpara huvud och kött dels ock att

upptäcka dynt i frusna organ. Även utan organtvång torde en mera riklig

invasion av dynt upptäckas. Då tekniken vid all dyntbesiktning vore

grov, bleve uppspårandet av fådyntigt kött alltid mycket beroende på slumpen.

I fråga örn septikämin kunde aldrig någon byråbesiktning giva ett

fullt effektivt skydd utom möjligen i förening med anmälningsplikt vid

nedslaktning av sjukt djur. Att en septikämi verkligen vore för handen

avgjordes först genom bakteriologisk undersökning med kultur. Koncentrerade

veterinären sin iakttagelse på septikämitecken hos själva köttet

med tillhörande leder, njurar, lymfkörtlar och serösa hinnor, och under
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 31.

läte lian icke att göra bakteriologisk undersökning vid minsta misstanke,

torde risken för att septikämikötten skulle förbigås ej nämnvärt ökas, örn

organen saknades. Däremot bortfölle med organtvångets upphörande faran

för postmortal infektion av friskt kött genom förorening från sjuka

djur under transporten. Såsom med organtvånget förenade olägenheter

framhölles, att under de länga transporterna några organ lössletes, en del

försvunne och själva köttet sölades av smutsiga och sjukligt förändrade

organ. Vintertiden vore organen frusna, vilket försvårade Undersöknin

gen, så att den gav ett tämligen klent hygieniskt utbyte. Sommartiden

vore massor av organ skämda, och ofta tog själva köttet skada av organen.

För Stockholms vidkommande vore besiktning utan organ, kompletterad

med väl genomförd bakteriologisk köttkontroll, det lämpligaste och mest

berättigade kontrollsystemet vid sidan av slakthusbesiktningen, som dock

alltid lämnade den bästa hygieniska garantien.

I skrivelse den 4 december 1923 gjorde Stockholms stads slakthus-

och sal u hallsst yr else, under åberopande av omförmälda

skrivelse från de fyra befattningshavarna vid köttbesiktningsbyråerna, hos

stadsfullmäktige framställning örn organtvångets upphävande. Direktören

för slakthuset var skiljaktig och ansåg, att organtvånget borde bibehållas.

Samma ståndpunkt intogs av samtliga slakthusveterinärer.

Över slakthus- och saluhallsstyrelsens framställning avgavs den 13 februari

1924 yttrande av Stockholms stads hälsovårdsnämnd,

som åberopade utlåtande av förste stadsveterinären. I detta utlåtande avstyrktes

organtvångets upphävande. Däremot föreslogs modifiering av

organtvånget på sätt medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 23 februari

1923 tillstyrkt samt dess komplettering med vissa tillämpningsföreskrifter.

Dessa föreskrifter borde omfatta dels hur kött skulle vara uppslaktat, em

ballerat och transporterat för att i tillfredsställande skick föreläggas till

besiktning, dels hur vid avsändande av kött från slakteri skulle förfaras,

örn vid uppslaktningen i något av de organ, som skulle medfölja köttet, påträffades

sjukliga förändringar, vilka kunde inverka skadligt på detsamma.

I yttrande den 4 september 1924 beträffande frågan örn eller i vad mån

köttbesiktning med eller utan organtvång kunde anses äga inflytande å

den allmänna sjukligheten i Stockholm, anförde Karolinska institutets

lärarkollegium, att de sjukdomar, som direkt läte härleda

sig från förtärande av animalisk föda, endast i mycket ringa grad vore

beroende av huruvida organ tvång gällde eller ej, oell att därför enligt

kollegiets mening ett upphävande av organtvånget i Stockholm ej i påvisbar

grad skulle inverka på hälsoförhållandena i staden. Kollegiet framhöll

beträffande tuberkulosen, att faran för tuberkulos infektion av människa

genom förtärande av kött säkerligen vore mycket ringa, beroende

därpå att tuberkelbaciller endast sällan kunde påvisas i köttet, och att

köttet genom tillagning mer eller mindre steriliserades. Vidare tilläte de

organ, som även utan organtvång skulle företes, ett säkert bedömande av

köttet. I fråga örn dynten och septikämin anförde kollegiet i huvudsak

.samma synpunkter, som de vilka kommit till uttryck i skrivelsen från förutnämnda

fyra befattningshavare vid köttbesiktningsbyråerna, varjämte

kollegiet, vad angår dynten, erinrade, att, dä nötkött endast i ringa mängd

förtärdes i rått tillstånd, risken för smitta av dynt i varje fall vore ringa.

Lärarkollegiet vid veterinär högskolan anförde den 11

september 1924 i utlåtande till medicinalstyrelsen angående det hygieniska

värdet av organtvång följande: Då vid sjukdomar de sjukliga förändring
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

49

arna huvudsakligen hade sitt säte i organen, franninge därav angelägenheten

av att vid köttbesiktning åtminstone de viktigare organen medföljde

köttet. Vid en del sjukdomar av septikämisk natur, såsom mjältbrand och

paratyfus, saknades ofta förändringar i köttet, och utan besiktning av organen

vore därför ej möjligt att avgöra, örn djuret varit sjukt vid slakten.

Vad anginge besiktningen av frusna organ kunde även å dylika en mångfald

patologiska anatomiska förändringar konstateras. Förskämningen

sommartid och föroreningen genom sjuka organ kunde i det närmaste undvikas

genom lämplig emballering av organen. Den bakteriologiska köttkontrollen

vore visserligen i och för sig mycket värdefull, men den kunde

ej fullt ersätta organtvånget. Det vore nämligen mestadels förefintligheten

av förändringar i organen, som gåve anledning till sådan kontroll.

Vidare komme genom organtvånget vederbörande i tillfälle att oskadliggöra

sjukliga organ, som eljest ginge till konsumtion.

I en den 22 september 1924 dagtecknad skrivelse förklarade därefter tre

av de fyra omförmälda befattningshavarna vid köttbesiktningsbyråerna,

att de frångingo sitt yrkande örn organtvångets upphävande

enligt skrivelsen den 3 april 1922 samt i stället förordade en lösning

av frågan i enlighet med de i hälsovårdsnämndens yttrande angivna

riktlinjerna. De anförde, att frågans läge sedan den tidigare framställningen

avsevärt förändrats. Svårigheterna vid besiktning vintertid kunde

i väsentlig mån avhjälpas, då möjlighet beretts att få fruset kött upptina!

Vidare hade från medicinalstyrelsens sida åtgärder igångsatts för

anordnande av upplysningsverksamhet beträffande lämpligaste sättet för

uppslagning och emballering av kött med vidhängande organ. Farhågor

hade yppats, att organtvångets borttagande i Stockholm skulle medföra

dess slopande även i övriga orter i riket, där det vore infört. Detta skulle

medföra, att till Stockholm komme att införas en stor mängd kött, besiktigat

utan vare sig organundersökning eller bakteriologisk kontroll, ett i

hygieniskt avseende synnerligen otillfredsställande förhållande. I skrivelsen

anfördes slutligen, att den fjärde undertecknaren av skrivelsen

den 3 april 1922, som av sjukdom hindrats deltaga i de senare förda överläggningarna

i frågan, före sitt insjuknande jämväl kommit till den åsikten,

att den nu förordade lösningen vore den bästa.

I utlåtande till Kungl. Majit den 25 oktober 1924 angående det hygieniska

värdet av organ tvånget anförde medicinalstyrelsen: I fråga

örn tuberkulosen vore i lungorna förekommande tuberkulösa förändringar

av utomordentlig betydelse, då det gällde att avgöra, huruvida kött skulle

anses innehålla tuberkelbaciller eller ej. Det vore mycket svårt att uppleta

någon enda auktoritet på köttkontrollens område till stöd för den

uppfattning, som uttalats av Karolinska institutets lärarkollegium, eller

att de av kollegiet angivna organen tilläte ett säkert bedömande av örn

köttet vore behäftat med tuberkulos. Vad anginge nötkreatursdynt vore

det visserligen riktigt, att verkligt höggradiga fall kunde upptäckas utan

besiktning av organen. Varje köttbesiktningsman med mera avsevärd

erfarenhet kunde emellertid vitsorda hur mycket tillförlitligare en undersökning

vore, örn ej blott köttet utan även de delar av djuret, där dynten

helst holle till, nämligen huvud och hjärta, besiktigades. Uppfattningen

att tillagningen av köttet med tämligen stor säkerhet dödade befintliga

tuberkelbaciller oell dynt vore ej heller riktig. Inom veterinära fackkretsar

vore väl känt, att vid kokning och i synnerhet vid stekning köttet myc

ket ofta steriliserades endast i dess yttre delar. Beträffande septikämi

vore att märka, att vid en del sjukdomar av septikämisk natur ofta ej

Bihang lill riksdagens protokoll UKUi. I sami. Nr 111. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

några förändringar funnes i själva köttet, under det däremot i de organ,

som skulle företes vid organtvång, särskilt levern, ofta påträffades förändringar,

som kunde giva anledning till en närmare undersökning. De

påstådda olägenheterna av organtväng hade ej sin orsak i organtvånget

i och för sig utan i det sätt, varpå organen emballerades. Då den bakteriologiska

undersökningen ej vunnit någon mera avsevärd tillämpning,

skulle, örn organtvånget i större utsträckning borttoges, köttkontrollen betydligt

försämras.

Genom beslut den 7 februari 1930 blev organtvånget för Stockholm av

Kungl. Maj:t upphävt.

Ett annat spörsmål, som med organtvånget äger vissa beröringspunkter,

torde jag i detta samband få i korthet upptaga till behandling.

Enligt stadgande i lagens § 5 mom. 2 skall vid besiktning å köttbesiktningsbyrå

av kött i vanlig bemärkelse undersökning av besiktningsman

anställas å minst halv kropp, som dock beträffande bäst eller

större nötkreatur än kalv kan vara delad i fram- och bakdelspart.

Stadgandet innebär en avvikelse från motsvarande bestämmelse i 1897

års lag, som innehöll, att vid all besiktning å köttbesiktningsbyrå undersökning

skulle anställas, när fråga var örn häst eller större nötkreatur

än kalv, å minst fjärdedels kropp, men eljest å minst halv kropp. Ändringen

tillkom efter förslag av vederbörande departementschef. Som motivering

till ändringen, i vad den avsåg begränsning av bestämmelsen i

§ 5 mom. 2 till att gälla allenast besiktning av kött i vanlig bemärkelse,

anförde departementschefen, att de i § 1 omförmälda djurdelarna huvud

med tunga, lungor, bjärta, lever, njurar och juver utan svårighet torde

kunna besiktigas utan att samtidigt andra delar av djurkroppen förelädes

till undersökning.

I sitt utlåtande den 23 februari 1923 bar medicinalstyrelsen föreslagit

återgång till 1897 års bestämmelse så tillvida, att den av ändringen föranledda

skyldigheten för besiktningsman att besiktiga lösa organ skulle

upphöra och besiktning av organ kunna påfordras allenast örn de företeddes

i naturligt samband med köttet. Medicinalstyrelsen har anfört, att

en god undersökning och bedömning av organ åtminstone i vissa fall ej

kunde verkställas utan att jämväl det till organen hörande köttet företeddes

för undersökning. Örn exempelvis köttet vore varförgiftat, syntes

detta understundom ej å organen. Bland besiktningsveterinärerna vid

den offentliga köttkontrollen hade, anför medicinalstyrelsen, alltsedan

ikraftträdandet av 1913 års lag rått ett vitt utbrett missnöje med ifrågavarande

bestämmelse. Några verkliga olägenheter av bifall till medicinalstyrelsens

förslag behövde ej befaras. Vid en mängd köttbesiktningsbyråer

bade besiktning av lösa organ antingen ej alls eller också i mycket

ringa omfattning förekommit. De orter, där dylik besiktning i något

större utsträckning ägde rum, vore orter utan organtvång.

Av de inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga har majoriteten,

herrar Hansson, Osberg, Pehrzon och Alexandersson, biträtt förslå
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

get om förbud mot saluhållande, utbjudande, användande eller förvarande

inom område med organtvång av kött, som besiktigats utan organ. Beträffande

ifrågavarande spörsmål har från nämnda sakkunnigas sida anförts

följande.

Enligt den allmänna uppfattningen inom veterinärkretsar innebure köttbesiktning

enligt för organtvång gällande bestämmelser avsevärt störretrygghet

ur kontrollsynpunkt än besiktning utan organ. Detta gällde åtminstone

för de fall, där ej bakteriologisk undersökning företoges. Att

märka vore emellertid, att även örn möjlighet till bakteriologisk undersökning

funnes, en besiktningsman ofta nog, med mindre jämväl organen

företeddes, saknade anledning misstänka en varas hälsovådlighet och

därför underläte att undersöka den bakteriologiskt. Den bakteriologiska

kontrollen medförde vidare den olägenheten, att därigenom köttets godkännande

praktiskt taget fördröjdes ett dygn. Med hänsyn till det anlörda

ansåge sakkunniga det icke kunna anses tillfredsställande att, såsom nu

vore fallet, kött, som blivit besiktigat utan organ, finge obehindrat införas

till samhällen med organtvång. Samhälle av sistnämnda slag syntes hava

rätt kräva, att kött, som dit infördes, vore besiktigat enligt lika tillförlitliga

grunder som de, efter vilka besiktning inom samhället företoges. Sakkunniga

insåge väl de svårigheter, som kunde vara förenade med transporten

av kött med vidhängande organ. Dessa svårigheter vore dock av

beskaffenhet att kunna övervinnas, och deras betydelse finge därför ej

överskattas. Frågan torde för övrigt för jordbrukarnas vidkommande icke

få samma intresse, som den för närvarande ägde, därest förslaget örn förbud

mot saluförande i städer med slakthustvång av annat kött än elter

djur, som slaktats i offentligt slakthus eller under offentlig kontroll ställd

enskild slakteriinrättning, bifölles. Sakkunniga ville i detta sammanhang

framhålla, att kött, som godkänts efter besiktning vid sådan slakt, uppenbarligen

borde utan ytterligare besiktning få införas till samhälle, där

organtvång gällde. Sakkunniga ville också erinra, att intet hindrade, att

den, som så önskade, kunde få besiktning enligt de för organtvång gällande

bestämmelserna verkställd vid vilken köttbesiktningsbyrå som helst,

oavsett huruvida organtvång vore stadgat för det område, till vilket byrån

hörde. Sedan köttet väl besiktigats med vidhängande organ, behövde dessa

naturligtvis ej medfölja vid fortsatt transport,

I anslutning därtill att, på sätt sakkunniga sålunda tillstyrkte, förbud

meddelades mot saluhållande, utbjudande, användande eller förvarande,

såsom i § 2 av lagen förmäles, inom område, där organtvång gällde, av

kött, som ej besiktigats med organ, borde organtvånget lämpligen modifieras

i enlighet med vad inom medicinalstyrelsen föreslagits. Sakkunniga

förordade alltså sådan lättnad i nuvarande regler, att vid besiktning

med organ ej behövde företes i fråga örn häst huvud, i fråga om ko juver

samt i fråga örn nötkreatur underkäkar med tuggmuskler.

Avsåges kött, som besiktigats enligt de för organtvång gällande bestämmelserna,

skola införas till annan ort än den, där besiktningen skett, borde

vid den märkning av varan eller emballaget, som, på sätt i annat sammanhang

föreslagits, i vissa fall skulle verkställas, användas ett annat märke

än det, som brukades för att utmärka, att köttbesiktning utan organ ägt

rum.

Beträffande beredd köttvara hava sakkunniga, i överensstämmelse

med vad de, på sätt tidigare nämnts, anfört vid frågan örn utvidgad in
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

nebörd av slakthustvånget, framhållit, att med en konsekvent tillämpning

av nyss angivna ståndpunkt till organtvångsbestämmelserna, beredd vara

ej borde få införas till område med organtvång, utan att det vid tillverkningen

använda köttet blivit besiktigat med organ. Av fruktan att i

icke önskvärd grad försvåra såväl tillverkningen som kontrollen hava

sakkunniga likväl ansett sig ej böra förorda så långt gående bestämmelser.

Minoriteten, herrar Gustafson och Andersson, hava avstyrkt den skärpning

av begreppet organtvång, som den av övriga sakkunniga förordade

förbudsbestämmelsen innebär.

Herr Gustafson har till stöd för sin mening anfört:

»Den av sakkunniga föreslagna ändringen av bestämmelserna rörande

organtvång innebär visserligen icke formellt, att obligatoriskt organtvång

förordas. Praktiskt taget medför dock förslaget, att organtvång måste

tillämpas vid alla köttbesiktningsbyråer, där tillförseln av slaktade djurkroppar

är större än vad som konsumeras inom det samhälle, där besiktningen

äger rum. Överskottet måste nämligen avyttras till större konsumtionsplatser,

där organtvång redan är eller också sannolikt blir infört.

Med den av sakkunniga föreslagna bestämmelsen får kött icke införas där

organtvång gäller, med mindre det besiktigats med vidhängande organ.

Sakkunniga erinra, att besiktning av kött med vidhängande organ kan

ske även vid besiktningsbyrå där organtvång icke föreligger. Härigenom

undanröjas dock icke de svårigheter av betydande räckvidd, som ett fakultativt

organtvång medför.

Hemslakten av djur äger ofta rum på många mils avstånd från närmaste

besiktningsbyrå, varför det uppenbart blir förenat med stora olägenheter

att transportera kött med vidhängande organ. Även med den

mest omsorgsfulla emballering kan det icke undvikas, att i organen förefintligt

blod pressas ut under transporten och gör köttet osnyggt samt

nedsätter dess kvalitet. Organen äro också lätt utsatta för förskämning

under den tid, som förflyter mellan slakten och besiktningen. Särskilt under

sommartiden blir härigenom organens användning som födoämne omöjliggjord.

Fråga är, örn de hygieniska fördelar, som vinnas med organbesiktningen,

icke uppvägas av de olägenheter densamma för med sig.

Någon enhetlig mening rörande behovet av organbesiktning förefinnes

ej heller bland de speciellt sakkunniga på besiktningsområdet. Sålunda

har man vid Stockholms stads besiktningsbyråer borttagit organtvånget,

på framställning av vederbörande besiktningsmän. Det må också framhållas,

att under vintertiden, då organen oftast äro frusna, dessa icke

lämna någon ledning för bedömandet av örn djuret varit friskt vid nedslaktningen.

Det kan alltså med fog göras gällande, att organtvånget under

vintertiden icke fyller sitt ändamål och att olägenheterna för producenterna,

särskilt under sommartiden, bliva så betydande att förslaget ej

lämpligen bör genomföras.»

Herr Andersson bär anfört:

»Jag vill icke förneka, att köttbesiktning med organ är mera tillförlitlig,

men då i praktiken ej något sjukdomsfall kunnat härledas till förtärandet

av kött, därför att detta besiktigats utan organ, vill jag bestämt avråda,

att organtvång stipuleras i den blivande lagen.

Enligt egen erfarenhet är det förenat med stora olägenheter att införa

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

53

organtvång. T. ex. vid köttransporter, i synnerhet per bil, bli organen

sammanpi*essade så att det kvarvarande blodet rinner ut och sölar ner

köttet, vilket därav får ett mindre tilltalande utseende, varjämte under

den varma årstiden såväl organ som kött utsättes för förskämning.

Även ur ekonomisk synpunkt är det fördelaktigare att producenterna

tillgodogöra sig organen än att de hopas i stora mängder i städer och samhällen,

där de, speciellt den varma årstiden, komma till ringa eller ingen

nytta. Som ytterligare bevis för min ståndpunkt vill jag nämna, att 77

städer och köpingar besiktiga utan organ, då däremot endast 36 hava organtvång.

»

Vidkommande det av medicinalstyrelsen föreslagna förbudet mot besiktning

av organ, som ej företes i naturligt samband med köttet i övrigt,

hava sakkunniga enhälligt förklarat sig icke hava något däremot att erinra.

Sakkunniga hava härvid framhållit, att sådan besiktning endast

sällan förekommit.

Vid ställningstagandet till förevarande spörsmål synes största vikt böra

läggas å svaret på frågan vilket värde, som besiktning enligt de för organtvång

gällande bestämmelser kan äga framför besiktning utan organ. I

sådant hänseende torde numera — sedan förenämnda befattningshavare

vid köttbesiktningsbyråerna i Stockholm, vilkas yttrande särskilt åberopats

i sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande 1923,

frångått samma yttrande — den veterinära fackkunskapen vara enig örn

att betryggande kontroll ej vinnes vid besiktning utan organ, därest ej

samtidigt bakteriologisk undersökning företages. Möjlighet till bakteriologisk

undersökning föreligger emellertid blott vid ett fåtal köttbesiktningsbyråer.

Vidare är att märka, att dylik undersökning, enligt vad som

framhållits av de i ärendets beredning deltagande sakkunniga, medför en

ganska avsevärd förlängning av besiktningsförfarandet. Vill man med

hänsyn härtill undvika bakteriologisk undersökning annat lin i misstänkta

fall, torde, på sätt framgår av bland annat lärarkollegiets vid veterinärhögskolan

utlåtande, vara erforderligt, att jämväl organen företes, då det

mestadels synes vara besiktningen av dessa, som giver anledning misstänka

förefintligheten av sjukliga förändringar.

Ett från de veterinär sakkunnigas åsikt avvikande utlåtande angående

betydelsen av organtvång har avgivits av Karolinska institutets lärarkollegium.

Enligt mitt förmenande torde dock i denna fråga avgörande vitsord

böra tillerkännas den uppfattning, som uttalats av de veterinära myndigheterna

och fackmännen, vilka under årens lopp hunnit samla ett rikt

mått av ej blott teoretisk utan även — och detta synes i förevarande fall

särskilt viktigt — praktisk erfarenhet på köttkontrollens område. Ihågkommas

må också, att medicinalstyrelsen, som underkastat utlåtandet från

sistnämnda lärarkollegium en kritisk granskning, intagit en gentemot den

åsikt, som däri framkommit, bestämt avvisande ståndpunkt.

Med hänsyn till det nu anförda torde de önskemål, vilka fram förts därom,

Departements
chefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

att all köttbesiktning borde vara förbunden nied organtvång, ingalunda

kunna anses oberättigade. Vill man emellertid ej gå så långt — och skäl

synas tala för att vederbörande samhälle eller kommun bör, i likhet med

vad nu är fallet, få avgöra, huruvida köttbesiktningen för dess vidkommande

bör förenas med organtvångsbestämmelser eller ej — förefaller det

dock ej rimligt, att det samhälle eller den kommun, som önskar tillförsäkra

sig den särskilda garanti för en betryggande kontroll, som köttbesiktning

med organtvång enligt vad nyss anförts torde få anses innebära, skall nödgas

finna sig i tillförsel från andra orter av ej organbesiktigat kött. Uppenbart

synes vara, att med nuvarande bestämmelser skapas en form

av illojal konkurrens mot såväl köttbesiktningsbyråerna inom områden,

där organtvång gäller, som även dem, vilka anlita sagda byråer. Det

torde ej vara förhastat att antaga, att anledningen till framställningen

örn organtvångets upphävande för Stockholms vidkommande i icke ringa

grad är att söka i sistberörda missförhållanden. Dessa synas mig också

vara av den art, att, därest man drager sig för att, på sätt sakkunniga

förordat och jag för min del vill tillstyrka, utbygga gällande organtvångsbestämmelser

med förbud mot tillförsel av icke organbesiktigat kött till

område med organtvång, det torde vara överensstämmande med konsekvens

och billighet att helt avskaffa bestämmelserna i fråga.

Att transport av kött med vidsittande organ kan vara förenad med vissa

svårigheter skall icke bestridas. Mycket torde dock härvid bero på sättet

för emballeringen. Vad särskilt angår transporterna vintertiden, framgår

vidare av utredningen, att möjlighet nu föreligger att upptina fruset

kött. Erinras må också att, på sätt sakkunniga anfört, organbesiktning,

örn så önskas, utföres på vilken köttbesiktningsbyrå som helst, samt att

organen efter besiktningen ej behöva medfölja en fortsatt transport till

den ort med organtvång, för vilken varan är avsedd. Jag vill också understryka

vad sakkunniga anfört därom, att förevarande spörsmål torde

komma att för köttproducenternas del förlora i betydelse, därest förslaget

örn förbud mot införande i städer med slakthustvång av annat kött än

efter djur, som slaktats i offentligt slakthus eller under offentlig kontroll

ställd enskild slakteriinrättning, genomföres. Härtill kommer, att en modifiering

av de i § 3 av kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till lagen

upptagna organtvångsbestämmelserna synes böra företagas i enlighet

med vad de sakkunniga tillstyrkt. Denna fråga, vars avgörande ankommer

på Kungl. Majit i administrativ ordning, torde få ånyo anmälas, då

riksdagens beslut rörande de föreslagna lagändringarna föreligger.

På grund av vad nu anförts torde stadgandet i § 6 mom. 3 av lagen böra

sålunda ändras, att för saluhållande, utbjudande, användande eller förvarande

såsom i § 2 sägs av färskt kött inom område med köttbesiktningstvång

fordras, att köttet godkänts vid besiktning, verkställd med tillämpning

av enahanda föreskrifter, som gälla angående besiktning för området

i fråga. Besiktning, som verkställts vid slakt i offentligt slakthus, bör

dock, såsom sakkunniga framhållit, alltid godtagas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Vad angår salt, rökt och torkat kött samt andra beredda köttvaror torde,

i anslutning till vad sakkunniga anfört, om det vid beredningen använda

köttet godkänts vid besiktning enligt lagen, sagda varor böra få utan

ytterligare besiktning införas till annat område med köttbesiktningstvång,

oavsett huruvida besiktningen ägt rum enligt de för sistnämnda område

gällande bestämmelser eller ej. Föreskrift härom torde jämväl böra upptagas

i § 6 mom. 3.

Beträffande slutligen frågan örn förbud mot besiktning av lösa organ

biträder jag medicinalstyrelsens av sakkunniga utan erinran lämnade för-*

slag härutinnan. Stadgandet i § 5 mom. 2 torde böra ändras i överensstämmelse

härmed.

5. Köttbesiktnings- och slakthustaxorna.

Enligt stadgande i 1897 års lag angående köttbesiktning och slakthus,

sådant detta stadgande ursprungligen lydde, skulle vederbörande samhälle

vidkännas kostnaden för köttbesiktning utan rätt att uppbära någon

avgift därför. För begagnande av offentligt slakthus däremot fingo avgifter

uppbäras enligt taxa, som, sedan länsstyrelsen, efter hörande av

hälsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning

var ställd, uppgjort förslag därtill, skulle fastställas av Kungl.

Maj:t för minst ett år i sänder. I denna taxa skulle avgifterna ej få sättas

högre, än som kunde anses erforderligt för täckande av kostnaderna

för slakthusets förvaltning och underhåll jämte 3 procent ränta å anläggningskapitalet.

Efter förslag av Kungl. Maj:t antogs vid 1899 års riksdag sådan ändring

av nu angivna bestämmelser, att avgifter fingo upptagas jämväl för

täckande av samhällets kostnader för köttbesiktning. Vidare stadgades,

att vid bestämmande av avgifterna för begagnande av offentligt slakthus

skälig ränta å anläggningskapitalet finge beräknas, ävensom att avgifter

finge uppbäras för nyttjande av marknadsplats och vid denna uppf olda

stallar samt för kreaturens utfodring, skötsel och vägning.

I propositionen till 1913 års riksdag ifrågasattes ej någon ändring i de

år 1899 godtagna principerna för köttbesiktnings- och slakthustaxornas bestämmande.

I en vid riksdagen väckt motion, II: 340, yrkades, att i samhälle

med slakthustvång räkenskaperna för köttbesiktningen och för slakthuset

skulle särskiljas, så att köttbesiktningsavgilterna måtte kunna sättas

allenast till det belopp, som täckte själva omkostnaderna för besiktningen.

Till stöd för detta yrkande anfördes, att, såsom bestämmelserna i

Kungl. Maj:ts förslag vore avfattade, köttbesiktningsavgifterna komme

att, i strid mot vad som vore avsett, användas även till täckande av kostnaderna

för anskaffande av slakthuset samt för dess förvaltning och underhåll.

I över propositionen avgivet utlåtande, nr 32, tillstyrkte emellertid

lagutskottet Kungl. Maj:ts förslag, därvid utskottet i anledning av

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

motionen anförde, att de föreskrifter, som meddelades i sagda förslag, utan

något vidare tillägg vore tillfyllestgörande för vinnande av det ändamål,

som i motionen avsåges. Kungl. Maj:ts förslag antogs också av riksdagen.

Bestämmelserna i förevarande ämne, sådana de vid 1913 års riksdag antogos,

äro upptagna i § 8 av gällande lag. I proposition nr 149 till 1915

års riksdag föreslog Kungl. Maj:t den ändring i grunderna för beräkningen

av köttbesiktningsavgifterna, att dessa i samhällen med slakthustvång

finge bestämmas till belopp, som kunde anses erforderligt för täckande ej

blott av de kostnader, som köttbesiktningen och i samband härmed stående

åtgärder i och för sig betingade, utan jämväl av kostnaderna för det offentliga

slakthusets förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Såsom stöd för förslaget anfördes bland annat, att

köttkontrollväsendets alla grenar inom samma samhälle borde betraktas

såsom en enhet och avgifternas belopp bestämmas från en dylik utgångspunkt.

Slakthusväsendets upprätthållande och utveckling skulle allvarligt

hindras och de avsedda fördelarna äventyras, därest, på grund av de

lägre kostnaderna för besiktning, avgifterna härför sattes lägre än slakthusavgifterna.

Sistnämnda avgifter kunde å andra sidan ej lämpligen

sättas till lägre belopp, än som motsvarade slakthusdriftens självkostnader,

ty ville man främja inrättande av slakthus, finge man icke ordna så,

att dessa anläggningar bleve en för vederbörande samhälle i hög grad

förlustbringande affär.

Propositionen tillstyrktes av lagutskottet i dess utlåtande, nr 47, med

den ändring, att avgifterna för svinkött skulle beräknas enligt bestämmelserna

i 1913 års lag. Första kammaren biföll utskottets hemställan,

men andra kammaren avslog densamma med 99 röster mot 96. Frågan

hade sålunda fallit.

Föreningen svenska städers offentliga slakthus anhöll i sin skrivelse

den 15 september 1919, att ny proposition måtte framläggas för riksdagen

med förslag i enahanda syfte som propositionen år 1915. Såsom stöd för

denna anhållan anfördes, att de synpunkter och skäl, vilka föranledde

sistnämnda proposition, fortfarande vore gällande och genom de senaste

årens erfarenheter kunde anses ytterligare stärkta. Särskild vikt hade

frågan för samhällen, vilka nyligen inrättat eller framdeles komma att

inrätta offentligt slakthus, enär en avsevärt lägre taxa å besiktningsavgifter

än å slakthusavgifter fördröjde den önskvärda ökningen av frekvensen

å slakthuset. För de äldre slakthusen vore frågan i allmänhet av

mindre betydelse, då det visat sig, att jordbrukare och andra slakthusens

trafikanter så småningom komme till allt större insikt örn de fördelar för

dem, som slakthusen medförde framför användande av köttbesiktningsbyråer.

I en senare skrivelse den 10 mars 1923 framhöll föreningen, under åberopande

av tablåer över resultatet av verksamheten vid de offentliga slakt
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 31.

57

husen i vederbörande städer och vid de i samma städer befintliga köttbesiktningsbyråerna,

att slakthusen i regel åsamkat städerna ej obetydliga

förluster, medan besiktningsbyråerna i många fall kunde bestrida de med

besiktningen förenade kostnaderna och även lämna ränta å nedlagt kapital.

Föreningen anförde i anslutning härtill, att vederbörande slakthusstyrelser,

till förekommande av att en för slakthusen menlig konkurrens

skulle uppstå mellan dessa och köttbesiktningsbyråerna, i sina förslag

till taxor för slakthusen ej kunde upptaga avgifterna till belopp, som

täckte utgifterna för slakthusen.

I yttrandena över föreningens framställning den 15 september 1919 blev

densamma av 18 länsstyrelser tillstyrkt eller lämnad utan erinran.

En länsstyrelse avstyrkte framställningen, medan övriga länsstyrelser ej

yttrade sig i frågan.

De kommunala myndigheter, vilka i sina yttranden över

föreningens skrivelse uttalade sig beträffande förevarande spörsmål, sammanlagt

ett tjugutal, tillstyrkte bifall till vad föreningen föreslagit.

Jämväl medicinalstyrelsen tillstyrkte föreningens förslag. Styrelsen

framhöll, att tillgodoseendet av detsamma vore nödvändigt för tryggande

av vissa av de redan befintliga slakthusens ekonomiska förhållanden

och för säkrande av tillkomsten av flera offentliga slakthus.

Lantbruksstyrelsen åter avstyrkte förslaget. Såsom skäl härför

anfördes huvudsakligen, att förslaget avsåge ej att bereda konsumenterna

ytterligare sanitär hygien utan endast att tillföra slakthusen okade inkomster.

Förslaget innebure alltså en betungande beskattning, som hårdast

drabbade de mindre jordbrukarna.

I skrivelse den 5 juni 1931 har riksförbundet landsbygdens folk hemställt,

att, enär de avgifter, vilka skulle erläggas vid slakthus och köttbesiktningsbyråer

för besiktning av slaktade djur, vore mycket olika å olika

orter, samt berörda förhållande vore ur jordbrukssynpunkt mindre önskvärt,

enhetliga avgifter för landet i dess helhet måtte fastställas och i

samband därmed de högre besiktningsavgifterna reduceras.

Med anledning av en vid 1932 års riksdag väckt motion, II: 401, har vidare

riksdagen i skrivelse den 7 juni 1932, nr 297, anhållit, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma likformighet i på olika

orter gällande köttbesiktningstaxor. Kiksdagen anför, att taxorna för

närvarande vore alltför olikformiga. Visserligen vore samhällenas utgifter

för köttbesiktningen icke alltid desamma, liksom också omfånget av

det arbete, för vilket avgiften vore avsedd att vara ersättning, kunde vara

olika. Men dessa förhållanden kunde näppeligen till fullo motivera den

väsentliga skillnad, som nu funnes mellan å olika orter gällande taxor.

Riksdagen ansåge, att större likformighet borde kunna vinnas genom sänkning

av de högre taxorna. Riksdagen vore vidare av den uppfattningen,

att även producenterna, lämpligen genom hushållningssällskapen, borde

berodas tillfälle att yttra sig örn taxornas storlek, innan de fastställdes.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Sedan Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen att, efter verkställd utredning,

till Kungl. Majit inkomma med förslag till åtgärder i det av riksdagen

avsedda syftet, avgav medicinalstyrelsen med skrivelse den 10 december

1932 sådant förslag, därvid medicinalstyrelsen tillika, med anledning

av remiss, yttrade sig över förenämnda framställning från riksförbundet

landsbygdens folk. Medicinalstyrelsens anförande är av i huvudsak

följande innehåll.

Enligt nuvarande grunder för fastställande av köttbesiktningstaxorna

komme storleken av taxebeloppen att vara beroende dels av samhällets

kostnader för besiktningen dels av antalet djurkroppar, som tillfördes vederbörande

köttbesiktningsbyrå. Ju större antalet djurkroppar vore, dess

billigare bleve taxan, och ju lägre taxa en byrå kunde hålla, dess lättare

hade den att draga till sig ytterligare tillförsel av kött från andra närbelägna

byråer med högre taxa. Dessa sistnämnda finge därigenom sin tillförsel

minskad och tvingades kanske att ytterligare höja sina avgifter i

syfte att få sina kostnader för köttbesiktningen täckta. Berörda förhållanden

talade kraftigt för bifall till det av riksdagen och riksförbundet

landsbygdens folk framförda önskemålet angående större likformighet i

köttbesiktningstaxorna. Medicinalstyrelsen utginge härvid från aft i sådant

syfte vidtagna åtgärder skulle beröra endast de taxor, som hade avseende

å köttbesiktningsbyråerna, men däremot ej de offentliga slakthusens

taxor. De offentliga slakthusen hade nämligen, förutom sin huvuduppgift

att utöva god kontroll å den sanitära beskaffenheten av köttet

efter å slakthusen uppslaktade djur, tillika en hel del andra för de olika

slakthusen varierande uppgifter, som föranledde betydande olikheter i de

olika slakthusens förvaltningsförhållanden, med därav betingade avgifter

av olika slag. Detta utgjorde ett avsevärt hinder för tillämpande av lika

taxor vid samtliga slakthus, varför medicinalstyrelsen ansåge sig bora

avstyrka åtgärder för åstadkommande av sådan likformighet. Vad anginge

de åtgärder, som borde vidtagas för vinnande av likformighet i köttbesiktningstaxorna,

skulle en enbär sänkning av de högre taxorna medföra

risk, att en del samhällen, som infört köttbesiktningstvång, såge sig

nödsakade att av ekonomiska skäl avstå från de sanitära fördelar, som

dylikt tvång innebure, och att köttbesiktningstvång ej komme till stånd

i samhällen, som eljest tänkt begagna sig därav. Medicinalstyrelsen kunde

därför ej giva sin anslutning till en sådan åtgärd. I stället föresloge medicinalstyrelsen

såsom ett sätt att lösa ifrågavarande spörsmål, att, i samband

med genomförande av likformig taxa för hela riket, ett clearingsystem

anordnades sålunda, att å köttbesiktningsbyrå uppstående överskott

inlevererades till statlig myndighet (medicinalstyrelsen), medan i sådana

fall, då besiktningsavgifterna tillsamman med andra eventuella inkomster

ej vore tillräckliga för gäldande av byråns utgifter, byrån erhölle gottgörelse

för felande belopp av de till medicinalstyrelsen inlevererade överskottsmedlen.

Vad angår den närmare utformningen av nämnda clearingsystem innebär

medicinalstyrelsens förslag följande.

Det skulle åligga den köttbesiktningen förvaltande kommunala myndigheten

att varje år till länsstyrelsen insända till medicinalstyrelsen ställd

ansökan örn godkännande av statförslaget för köttbesiktningsbyrån för

det kommande året och därvid foga redovisning över den ekonomiska

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

verksamheten vid byrån under närmast föregående år oell de gångna månaderna

av det löpande året. Sedan statförslag oell redovisningar från

länsstyrelserna inkommit till medicinalstyrelsen och där granskats, skulle

medicinalstyrelsen tillställa varje samhälle ävensom vederbörande länsstyrelse

sitt beslut med godkännande av samhällets statförslag med eller

utan av medicinalstyrelsen vidtagna ändringar. Utgiftsbelopp, som sålunda

fastställdes, finge ej överskridas utan tillstånd av medicinalstyrelsen.

Med ledning av de fastställda statförslagen beräknade medicinalstyrelsen

storleken av de besiktningsavgifter, som erfordrades, samt föreläde

Kungl. Maj:t förslag till taxa å avgifter att tillämpas vid samtliga byråer.

För att avvärja, att ett samhälle anordnade en dyrare köttbesiktningsbyrå

oell organiserade driften vid densamma på ett kostsammare sätt än

som vore nödvändigt och sålunda bidroge att höja avgifterna enligt den

gemensamma taxan, borde medgivas befogenhet för Kungl. Majit att, örn

så vore påkallat, för visst samhälle påbjuda, att samhället ej av clearingmedlen

finge erhålla gottgörelse för å köttbesiktningsverksamheten uppkommen

brist, eller att dylik gottgörelse skulle utgå med mindre belopp

än det för täckande av hela bristen erforderliga. Medicinalstyrelsen beräknade,

att år 1931 besiktningsavgifterna i en gemensam taxa sådan som

den här föreslagna, skulle hava utgjort för kött av storboskap och häst 3

kronor, för svin 2 kronor, för större kalv och föl 1 krona samt för mindre

kalv, får, get, lamm och spädgris 50 öre. Till bemötande av de invändningar,

som mot införande av en gemensam taxa för hela riket kunde väntas

framkomma från sådana samhällen, där för närvarande tillämpades lägre

avgifter än de, som i en dylik gemensam taxa komme att fastställas, framhåller

medicinalstyrelsen, att enligt § 6 mom. 3 lagen angående köttbesiktning

och slakthus den i samhälle med köttbesiktningstvång använda kontrollstämpeln

vore en riksstämpel med giltighet över hela riket. Berörda

förhållande har synts medicinalstyrelsen utgöra ett mycket starkt skäl

för att samma taxa komme till användning vid samtliga köttbesiktningsbyråer.

Med anledning av riksförbundet landsbygdens folks omförmälda framställning

och medicinalstyrelsens förslag i frågan hava yttranden avgivits

av svenska stadsförbundets styrelse, föreningen svenska städers offentliga

slakthus, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Västernorrlands

och Norrbottens län, samtliga efter hörande av vissa kommunala

myndigheter. Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings,

Hallands, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län hava vid sina

yttranden fogat infordrade utlåtanden från hushållningssällskapens förvaltningsutskott.

Svenska stadsförbundets styrelse Ilar, under avstyrkande

av medicinalstyrelsens förslag, bland annat anfört.

Hå besiktningsavgifternas storlek enligt bestämmelserna i gällande lag

vore beroende av vederbörande samhälles kostnader för besiktningen,

måste man uppenbarligen räkna med betydande variationer av olika anledningar.

Det vore icke möjligt att vinna en utjämning av avgifterna

utan större eller mindre avståndstagande från de grundläggande principer,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 31.

efter vilka systemet hittills varit utformat. En lösning av spörsmålet, enligt

vilken, där avgifter av viss begränsad storlek ej vore tillräckliga för

bekostande av besiktningsverksamheten, vederbörande samhälle skulle

vara hänvisat att genom uttaxering av kommunalskatt bestrida överskjutande

delen av kostnaden, skulle, såsom medicinalstyrelsen påpekat, medföra

köttbesiktningstvångets slopande i åtskilliga samhällen oell motverka

tillkomsten av sådant tvång å andra håll. Vad åter anginge medicinalstyrelsens

förslag, måste starka betänkligheter hysas mot detsamma. Det

läge i sakens natur, att det föreslagna clearingsystemet vore ägnat att

minska för att ej säga helt omintetgöra de enskilda samhällenas intresse

för det ekonomiska resultatet av den egna besiktningsbyråns verksamhet.

Vidkommande förslaget att köttbesiktningsbyråernas stater skulle fastställas

av medicinalstyrelsen, vore innebörden av detsamma, att köttbesiktningen

fullständigt förlorade sin karaktär av kommunal uppgift. Skulle

medicinalstyrelsen vid granskningen av statförslagen kunna nedsätta enskilda

utgiftsposter, vore nödvändigt att samtidigt gåves anvisningar angående

de åtgärder, som erfordrades för att kostnaderna skulle kunna hållas

inom den fastställda statens ram. Då de kommunala myndigheterna

ej skulle hava annat val än att ställa sig dessa anvisningar till efterrättelse,

kunde här ej vidare bliva tal örn någon kommunal självbestämmanderätt.

Det vore vidare anledning befara, att det föreslagna systemet

skulle hava till följd en höjning av avgifternas genomsnittliga storlek.

En allmän erfarenhet vore nämligen, att utbytandet av kommunal självstyrelse

mot ett centraliserat förvaltningssystem i fråga örn uppgifter, liknande

den här omförmälda, ökade kostnaderna för ändamålet. Man torde

också, örn det föreslagna clearingförfarandet genomfördes, få räkna med,

att åtskilliga samhällen, vilka hittills ej infört köttbesiktningstvång, enär

för bestridande av kostnaderna skulle krävas mycket höga besiktningsavgifter,

komme att göra anspråk på att få sådant tvång infört.

I de övriga yttrandena har allmänt framhållits, att nuvarande förhållanden

icke kunde anses tillfredsställande, samt att det vore önskligt med

större likformighet i besiktningstaxorna å olika orter i landet. Meningarna

rörande medicinalstyrelsens förslag till lösning av spörsmålet gå

dock övervägande i avstyrkande riktning.

Föreningen svenska städers offentliga slakthus avstyrker

förslaget. Föreningen anför, att det syntes otvivelaktigt, att clearingsystemet,

då därigenom all ekonomisk risk komme att bortfalla, skulle

i hög grad befordra en ökning av köttbesiktningsbyråernas antal. En sådan

ökning komme att gå ut över de offentliga slakthusens och andelsslakteriernas

verksamhet, vilket, utom andra olägenheter, skulle innebära

ett avsevärt steg tillbaka i utvecklingen ur hygienisk synpunkt. Förslaget

komme vidare att ur administrativ synpunkt medföra stora olägenheter,

framför allt därigenom att den ekonomiska kontrollen över byråverksamheten

och dess detaljer flyttades till en central myndighet, som knappast

hade möjlighet att upprätthålla den nödiga kontakten med alla över landet

kringspridda köttbesiktningsbyråer. Föreningen ansåge det kunna

ifrågasättas, huruvida ej den enklaste lösningen läge däri, att en enhetlig

taxa fastställdes för all byråbesiktning samtidigt som det bestämdes, att

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 31.

61

byråstämpeln ej berättigade till införsel oell försäljning av kött i sådana

samhällen, som genom en effektivare — och därmed kostsammare — kontroll

velat bereda sina innevånare en större hygienisk trygghet.

Jämväl Överståthållarämbetet samt flertalet länsstyrelser

avstyrka medicinalstyrelsens förslag. Såsom skäl härför åberopas

huvudsakligen, att genom clearingförfarandet samhällenas intresse att

nedbringa sina besiktningskostnader skulle förminskas. Vidare framhålles,

att samhällen, vilka på grund av att avgifterna skulle bliva väl höga ej

velat införa köttbesiktningstvång, kunde väntas komma att, därest förslaget

genomfördes, införa dylikt tvång, då detta under sådana omständigheter

kunde ske utan ekonomisk risk för dem. Det kunde därför befaras,

att anordningen komme att föranleda en genomsnittlig höjning i stället

för sänkning av taxorna. Såsom mera ändamålsenligt har från flera håll

föreslagits allenast sänkning av de nuvarande högre taxorna genom fastställande

av en maximitaxa. Enligt detta förslag borde, örn kostnaderna

för köttbesiktningen inom visst samhälle ej täcktes av inflytande besiktningsavgifter,

vederbörande samhälle bära den förlust, som härigenom

uppstode. Onödiga kostnader, föranledda av opraktiska anordningar, för

dyra lokaler eller eljest olämplig administration borde nämligen uteslutande

drabba samhället självt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser medicinalstyrelsens förslag

tilltalande, och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker detsamma.

Även länsstyrelsen Västernorrlands län tillstyrker förslaget,

under förutsättning dock att besiktningsavgiften för storboskap av fjällras

sättes lägre än motsvarande avgift för mera storvuxna raser. Länsstyrelsen

i Skaraborgs län har ej något att erinra mot förslaget, därest

tillförlitlig kontroll från statens sida över köttbesiktningsbyråernas inkomst-

och utgiftsstater kan åvägabringas.

Av de i ärendet hörda hushållningssällskapens förvaltningutskott

har allenast det i Hallands län tillstyrkt förslaget. Förvaltningsutskottet

i Göteborgs och Bohus län föreslår, att för hela landet

lika besiktningstaxor fastställas, samt att de inflytande avgifterna

oavkortade redovisas till statsverket. Kommun, som anordnat köttbesiktning,

skulle därefter enligt sistnämnda förslag äga att av statsmedel

erhålla täckning till viss procent för sina av medicinalstyrelsen godkända

besiktningskostnader; återstående delen av kostnaderna skulle

kommunen själv vidkännas. Förvaltningsutskottet i Norrbottens län

gör gällande, att samhälle, som önskade skydda sig genom köttkontroll,

själv borde bekosta denna samt att rätten att pålägga producenterna

köttbesiktningsavgifter sålunda borde upphöra.

De kommuner, uppgående till ett antal av omkring 60, vilka uttalat

sig i frågan, synas i allmänhet hava låtit sina yttranden dikteras av

hänsyn till de verkningar, genomförandet av medicinalstyrelsens förslag

skulle hava för vederbörande kommuns ekonomi. Sålunda har förslå
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

get i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kommuner,, vilka

kunna beräknas vid förslagets genomförande erhålla sänkning i nuvarande

besiktningsavgifter eller i varje fall ej behöva vidkännas ökning

av desamma, medan förslaget merendels avstyrkts av kommuner, där

avgifterna för närvarande utgå med förhållandevis låga belopp.

I skrivelse den 1 februari 1933 har riksförbundet landsbygdens

folk med anledning av medicinalstyrelsens förslag — under förmälan

att detsamma ej innebure någon besparing för jordbrukarna —

hemställt, dels att, enär producenterna ej erhölle någon som helst ekonomisk

fördel av den besiktning, som utfördes vid köttbesiktningsbyråerna,

besiktningen måtte förklaras vara ett rent konsumentintresse, som

skulle bekostas av vederbörande kommun, dels att en allmän revision

måtte företagas av de grunder, efter vilka arvode beräknades för veterinärerna

vid slakterier, så att arvodet komme att stå i skäligt förhållande

till det utförda arbetet, ävensom att tillfälle till större inflytande

å arvodets bestämmande lämnades dem, vilka skulle betala detsamma,

dels ock att den trikinundersökning, som för närvarande ägde rum i

samband med köttbesiktningen, måtte såsom överflödig avskrivas och

att i stället ett mera ändamålsenligt och mindre dyrbart system måtte

utarbetas.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att jordbruksutredningen

i sitt betänkande (sid. 174 och 187) utan att yttra sig angående

medicinalstyrelsens förslag uttalat sig för att förvaltningsutskottet i

vederbörande hushållningssällskap hördes över upprättade taxeförslag,

samt att i samband med genomförande av obligatoriskt köttbesiktningstvång

för samhällen av viss storlek stadgades, att besiktningsavgifterna

skulle vara lika i de olika samhällena.

Angående de offentliga slakthusens och köttbesiktningsbyråernas ekonomiska

ställning ävensom angående slakthus- och köttbesiktningstaxornas

storlek år 1932 får jag hänvisa till häröver upprättade tablåer,

vilka torde få såsom bilagor C och D fogas till protokollet.

Sakkunniga hava beträffande förevarande spörsmål anfört och föreslagit

som följer.

Sakkunniga ansåge det uppenbart, att nuvarande förhållanden i förevarande

hänseenden icke vore tillfredsställande. Genomfördes vad sakkunniga

tidigare föreslagit, särskilt förbudet mot införande i stad med

slakthustvång av kött, som ej härrörde av djur, slaktat i offentligt slakthus

eller under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning, torde

visserligen kunna förväntas, att någon utjämning av de olikheter,

som nu rådde mellan taxorna vid olika köttbesiktningsbyråer, komme

till stånd. Huruvida resultatet härutinnan bleve av större betydelse

vore dock ovisst. För att nå det mål, som borde eftersträvas, nämligen

låga och likformiga taxor över hela landet, torde särskilda åtgärder erfordras.

Ett clearingförfarande sådant som det av medicinalstyrelsen

föreslagna kunde sakkunniga dock ej biträda. Sakkunniga befarade, att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

63

ett dylikt system skulle medföra en höjning av den genomsnittliga

taxan. I stället föresloge sakkunniga, att en maximitaxa för köttbesiktningen

fastställdes. I den mån kostnaderna för besiktningen ej täcktes

genom inflytande avgifter, finge samhället eller kommunen vidkännas

sagda kostnader. Detta innebure enligt sakkunnigas mening ej någon

orättvisa, eftersom besiktningen vore till fördel för vederbörande samhälle

eller kommun. I maximitaxan borde avgifterna lämpligen bestämmas

till de belopp, som i medeltal erfordrades för att täcka besiktningskostnaderna

inom samhällen och kommuner med köttbesiktningstvång

i riket, under det vid tiden för taxans fastställande senast tilländalupna

året. Sakkunniga utginge därvid från att taxeförslagen uppgjordes

och behandlades i sådan tid, att de kunde fastställas före början

av det år, taxan skulle tillämpas. För samhälle eller kommun, vars

kostnader kunde täckas genom upptagande av vissa lägre avgifter än

de, vilka fastställdes i maximitaxan, borde nämnda lägre avgifter bestämmas,

så att liksom nu i intet fall högre avgiftsbelopp komme att

uppbäras än som beräknades motsvara utgifterna. Vid beräknande av

kostnaderna vid viss köttbesiktningsbyrå borde allenast sådana kostnader

få tagas i betraktande, som belöpte å den för taxans giltighet bestämda

tiden. Förlust, som kunde hava uppkommit under föregående

tidsperiod, finge sålunda ej medräknas. Undantag från denna regel

torde dock såtillvida böra göras beträffande förlust, som förelåge redan

vid tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande, förslagsvis den

1 januari 1935, att beloppet finge inräknas i besiktningskostnaderna för

de närmaste tio åren med en tiondel varje år.

Vad sakkunniga nu föreslagit gällde icke avgifterna för begagnande

av de offentliga slakthusen. Förhållandena därstädes syntes vara så

olikartade i de särskilda fallen, att någon maximitaxa icke lämpligen

kunde fastställas. I fråga örn avgifter för enbart köttbesiktning skulle

naturligtvis dock gälla vad örn avgifter vid köttbesiktningsbyråer i det

föregående anförts.

Fastställandet av såväl köttbesiktnings- som slaktbustaxorna borde liksom

nu ankomma på Kungl. Majit. Däremot funne sakkunniga skäl

tala för att förslag till taxorna uppgjordes, ej, såsom för närvarande

vore föreskrivet, av länsstyrelsen, utan av den myndighet, under vars

inseende köttbesiktningen eller slakthuset stöde. Sakkunniga tillstyrkte,

att, då fråga vore örn köttbesiktningstaxa, vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hördes, innan förslag upprättades. Som,

enligt vad sakkunniga föreslagit, en representant för hushållningssällskapet

komme att vara ledamot av styrelsen för offentligt slakthus, syntes

däremot ej nödvändigt, att hushållningssällskapet hördes jämväl angående

slakthusavgifter. Sakkunniga förutsatte vidare, att nuvarande

praxis, enligt vilken Kungl. Majit alltid inhämtade medicinalstyrelsens

yttrande rörande underställda taxeförslag, komme att tillämpas även i

fortsättningen.

De avvikelser, som för närvarande förefinnas mellan köttbesiktnings- Departementstaxorna

å olika orter, äro stundom ganska betydande. Jag delar den i chefen.

ärendet allmänt uttalade uppfattningen, att ett missförhållande bär

föreligger. Jag anser också, att statsmakterna böra göra vad på dem

kan bero för vinnande av rättelse i förevarande hänseende.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

På sätt sakkunniga framhållit torde de tidigare omförmälda, av dem

föreslagna åtgärderna, innefattande bland annat skärpta bestämmelser

angående saluförande av kött i samhälle med slakthustvång, vara ägnade

att verka utjämnande på besiktningsavgifterna. Vidkommande

de åtgärder av beskaffenhet att mera direkt främja ifrågavarande syfte,

vilka därjämte kunna tagas under övervägande, synas, vad angår det

av medicinalstyrelsen föreslagna clearingförfarandet, de invändningar,

som mot detta förslag framkommit, vara av den art, att förslaget icke

lämpligen bör bringas i verkställighet. Den av sakkunniga anvisade

vägen för lösning av spörsmålet, vilken väg jämväl förordats i ett flertal

yttranden i ärendet, torde däremot få anses framkomlig. Härvid

torde likväl böra beaktas den fara, som med hänsyn till angelägenheten

av en allmänt utbredd köttkontroll kan ligga däri, att besiktningsavgifterna

bestämmas så låga, att vederbörande samhälle eller kommun ej

genom desamma kunna erhålla täckning för sina utgifter för besiktningen.

Detta förhållande kan, såsom i vissa yttranden framhållits, medföra,

att man på sina håll, hellre än att nödgas av kommunala medel

bidraga till berörda utgifter, avstår från de fördelar, köttbesiktningen

innebär. Enligt det av mig tidigare tillstyrkta förslaget blir det visserligen

för samhällen med ett invånarantal av 4,000 eller därutöver ej

möjligt att förfara på angivet sätt. Å andra sidan synes emellertid ej

tilltalande att, i samband med införande av obligatoriskt köttbesiktningstvång

för vissa samhällen, genomföra bestämmelser, enligt vilka

dylikt tvång skulle kunna för dem leda till oskäligt stora ekonomiska

uppoffringar. Det synes i betraktande av det anförda som örn, därest

sakkunnigas förslag i övrigt godtages, viss garanti borde skapas för att

de av besiktningstvånget föranledda kostnaderna för vederbörande samhälle

eller kommun ej bliva alltför betungande. Ifrågavarande syfte

har lämpligen synts mig kunna vinnas genom att till de av de sakkunniga

föreslagna reglerna för avgifternas bestämmande fogas ett stadgande

av innehåll, att beträffande sådant område, där de enligt sakkunnigas

förslag beräknade avgifterna blott förslå till täckande av vissa

med besiktningsanordningen förenade kostnader, avgifterna må kunna

höjas så att täckning ytterligare erhålles för hälften av det återstående

kostnadsbeloppet. Genom en dylik bestämmelse bibehålies intresset för

vederbörande samhälle eller kommun att nedbringa sina besiktningskostnader,

samtidigt som dock en viss trygghet vinnes för att förlusterna icke

kunna bliva alltför stora.

Med den avvikelse, som följer av det nu anförda, har jag ansett mig

böra tillstyrka bifall till sakkunnigas förslag, däri inbegripet förslaget

örn fördelning över en period av tio år av sådana utav köttbesiktningen

redan orsakade förluster, som vid ändringarnas ikraftträdande kunna

för visst samhälle föreligga. I likhet med sakkunniga finner jag någon

motsvarande maximering av avgifterna för begagnande av de offent
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 31.

65

liga slakthusen — såvitt fråga ej är om enbart köttbesiktning — icke

lämpligen kunna vidtagas. Å andra sidan har jag, på sätt av det anförda

torde framgå, ej kunnat ansluta mig till det förslag angående

köttbesiktningsavgifternas beräknande, som framlagts av föreningen

svenska städers offentliga slakthus i dess skrivelse den 15 september 1919.

Mot vad sakkunniga föreslagit angående ordningen för köttbesiktningsoch

slakthustaxornas upprättande och fastställande har jag intet att erinra.

Med anledning av vad riksförbundet landsbygdens folk i förevarande

sammanhang anfört angående avskaffande av den trikinundersökning,

som för närvarande äger rum i samband med köttbesiktningen, må framhållas,

att medicinalstyrelsen på Kungl. Maj:ts föranstaltande den 30

augusti 1930 avgivit utlåtande med förslag till epizootilag och epizootilorordning

(stat. off. utr. 1930: 22, jmfr 1929:18), innefattande bland annat

förslag till åtgärder för trikinsjukdomens utrotande ur landet. Förslaget

har ännu ej varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. I avvaktan

på resultatet av sådan prövning torde med ändringar i gällande bestämmelser

angående trikinundersökning vid köttbesiktning skäligen

kunna anstå.

Vidkommande härefter vad förbundet anfört angående slakteriveterinärernas

arvoden, vill jag erinra, att fastställande av ersättning åt veterinärer

vid offentligt slakthus är en rent kommunal uppgift, medan

åter arvode åt veterinär vid enskild under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning

bestämmes av medicinalstyrelsen efter hörande av slakteriinrättningens

innehavare samt gäldas av den sistnämnde. Några

grunder för arvodets bestämmande äro ej stadgade. Uppenbarligen bör

emellertid noga beaktas, att högre belopp ej fastställes än som med hänsyn

till arbetets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses

skäligt. Jag förutsätter, att medicinalstyrelsen har sin uppmärksamhet

riktad på angelägenheten av att berörda synpunkter strängt tillämpas,

ävensom att styrelsen i förekommande fall vidtager den jämkning

i redan fastställda arvoden, som av förhållandena kunna betingas.

6. Under offentlig kontroll ställda enskilda slakterier.

Av vad tidigare anförts framgår, att enligt § 9 lagen angående köttbesiktning

och slakthus exportslakteri, eller således enskild under offentlig

kontroll ställd slakteriinrättning, som huvudsakligen är avsedd för utförsel

av kött ur riket, kan anläggas såväl i stad som på landet, men att

inrättande av dylikt slakteri i stad med slakthustvång förutsätter särskilt

tillstånd av Kungl. Maj:t. Annan under offentlig kontroll ställd enskild

slakteriinrättning än exportslakteri får finnas allenast utom stad. Enligt

förordningen angående exportslakterier samt andra enskilda, under offentlig

kontroll ställda slakteriinrättningar § 1 ankommer det på medicinal
Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 samt. Nr 31.

6

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

styrelsen att lämna medgivande till slakteriinrättnings ställande under

offentlig kontroll, som utövas närmast av besiktningsman, förordnad av

medicinalstyrelsen.

I 1897 års lag angående köttbesiktning och slakthus voro upptagna föreskrifter

rörande enskilda under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar

av i huvudsak samma innehåll som nu gällande bestämmelser i

ämnet. I propositionen nr 177 till 1913 års riksdag föreslogs visserligen

borttagande av rätten att få även andra enskilda slakteriinrättningar än

exportslakterier ställda under offentlig kontroll. Departementschefen anförde

såsom motivering till berörda förslag, att stadgandet, enligt vilket

sådan rätt förefunnes, ej syntes hava fyllt något verkligt behov, samt att

det i varje fall borde utgå av den anledning, att det icke vore lämpligt, att

de offentliga slakthusen, i vidare mån än hänsynen till exporten krävde,

utsattes för konkurrens av privata, av staten kontrollerade slakterier. I

sammanhang därmed framhöll departementschefen, bland annat, under

erinran att med exportslakteri avsåges slakteriinrättning, som vore avsedd

huvudsakligen för utförsel av kött, att lagen ej uteslöte möjligheten

för exportslakteri att i ringare omfattning arbeta även för den inhemska

marknaden.

Efter förslag av lagutskottet antog emellertid 1913 års riksdag de nuvarande

bestämmelser i ämnet, för vilka nyss redogjorts. I sitt utlåtande nr

32 anförde lagutskottet, att, då såväl exportslakterier som andra enskilda

slakterier under senare år tillkommit i rätt avsevärt antal och för köttproducenter

i de orter, där de vore belägna, erhållit en ganska stor ekonomisk

betydelse, det syntes utskottet angeläget, att möjlighet ej uteslötes

för dylika slakterier att fortfarande utöva sin verksamhet eller att nya

finge anordnas, där förhållandena gjorde sådant önskvärt och lämpligt.

I sin skrivelse den 15 september 1919 anförde föreningen svenska städers

offentliga slakthus, att exportslakterierna, vilka ursprungligen inrättats

för export av svinkött, efter upphörande av de under världskriget rådande

goda konjunkturerna på fläskmarknaden alltmera övergått till siaktning

av nötkreatur, får och kalvar för hemmamarknaden och sålunda i stor utsträckning

frångått sin egentliga uppgift för att i stället uppträda såsom

konkurrenter till de offentliga slakthusen. Härtill komme, att exportslakterierna

genom myndigheternas tillmötesgående tillerkänts rätt att

fungera såsom ett slags offentliga slakthus för de samhällen, där slakterierna

vore belägna, samt att verkställa besiktning och stämpling av kroppar

efter utanför slakteriet och samhället slaktade djur, härigenom övertagande

uppgiften som organ för samhällets obligatoriska köttbesiktning.

Denna utveckling vore i strid mot lagens anda och innebure ett oberättigat

gynnande av enskilda intressen på bekostnad av de offentliga slakthusen. I

samband härmed hade även tendenser framträtt att genom organiserad

samverkan mellan exportslakterierna skapa ett monopol på den inhemska

köttmarknaden liksom dessa slakterier faktiskt redan monopoliserat fläsk
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

67

exporten. Det enda sättet att motverka dylika strävanden vore att bereda

de offentliga slakthusen de ursprungligen avsedda möjligheterna för dessa

att existera och utvecklas.

Med anledning av förenämnda skrivelse hava exportslakterierna

i Tomelilla, Trälleberg, Kristianstad, Askeröd och

Åstorp i skrivelse till Kungl. Majit den 3 januari 1920 hemställt, att vad

föreningen svenska städers offentliga slakthus anfört ej måtte föranleda

inskränkning i exportslakteriernas rättigheter. Gentemot föreningens uppgifter

har i sistnämnda skrivelse framhållits, att exportslakterierna vore

nödvändiga för ordnad animalisk produktion och i hygieniskt hänseende

jämställda med de offentliga slakthusen.

Enahanda synpunkter hava gjorts gällande i skrivelse den 21 januari

1920 från exportslakterierna i Ängelholm, Halmstad,

Falkenberg, Varberg, Stenstorp, Landskrona, Ystad,

Uddevalla och Skara.

I yttrandena över föreningens framställning hava 11 länsstyrelser

uttalat sin anslutning till syftet med densamma eller icke haft något däremot

att erinra, varemot 8 länsstyrelser haft uttalanden i avstyrkande

riktning. Övriga länsstyrelser hava ej yttrat sig i frågan. Såsom skäl för

avslag å föreningens hemställan har särskilt framhållits, att exportslakterierna

vore till hygieniskt gagn för de samhällen, där de vore inrättade,

samt att någon kännbar konkurrens genom exportslakterierna i varje fall

ej kunde tillskyndas de offentliga slakthusen annat än då exportslakteri

vore beläget i samma stad som dylikt slakthus.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 23 februari 1923 med

anledning av föreningens framställning i förevarande del anfört i huvudsak

följande.

Föreningens påstående, att exportslakterierna tillerkänts rätt att fungera

såsom ett slags offentliga slakthus åsyftade det förhållandet, att i ett

par städer med exportslakteri vederbörande kommunala myndigheter överenskommit

med slakteriet, att detta skulle till uppslaktning, besiktning och

stämpling mottaga djur, tillhörande andra personer än slakteriets intressenter.

. Överenskommelsen innebure alltså ej något tvång att slakta å

slakteriet. Örn ett samhälle, som ej ansåge sig hava råd att uppföra ett

offentligt slakthus, i stället sökte vinna de med ett sådant avsedda fördelarna

utan kostnader för samhället genom dylik överenskommelse, borde

statsmakterna ej hindra detta. Vad auginge föreningens påstående, att

exportslakterier övertagit uppgiften som organ för vederbörande samhällens

obligatoriska köttbesiktning, förhölle det sig så, att hälsovårdsnämnden

i några samhällen, där exportslakteri funnes, förlagt sin köttbesiktningsbyrå

till en vid slakteriet belägen, av nämnden förhyrd lokal. Blott

lokalen fyllde de fordringar, vilka ur hygienisk synpunkt borde ställas på

densamma, vore det emellertid utan betydelse vem som vore ägare till den.

— Bestämmelsen att exportslakteri skulle vara avsett huvudsakligen för

utförsel av kött ur riket hade tillkommit i syfte att skydda de offentliga

slakthusen för konkurrens från exportslakteriernas sida. Bestämmelsen

tillkom vid en tidpunkt, då kontrollen vid dessa slakterier knappast kunde

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.

anses tillfredsställande. Numera kunde sanitära skäl emellertid ej anföras

som stöd för att icke de under offentlig kontroll ställda enskilda slakterierna

skulle vara berättigade att konkurrera med de offentliga slakthusen

likaväl som dessa kunde konkurrera med varandra. Medicinalstyrelsen

funne det därför ej erforderligt att i fråga örn statskontrollerade enskilda

slakterier i samhällen, där det ej funnes offentligt slakthus, upprätthålla

kravet på att dylikt slakteri skulle ur riket utföra minst hälften av det

kött, som uppslaktades därstädes. Vad anginge samhällen med offentligt

slakthus däremot, torde rent ekonomiska skäl tala för att beträffande enskild

slakteriinrättning därstädes bibehölles såväl nyssnämnda krav som

även det nu stadgade villkoret, att anordnande av dylik inrättning ej

finge ske utan tillstånd av Kungl. Majit.

I anslutning till vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen föreslagit,

att exportslakterier och andra enskilda under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar

skulle sammanföras till ett enda slag av slakterier, benämnda

kontrollslakterier, samt att dessa ej skulle vara skyldiga att utföra

kött ur riket. I samhälle med offentligt slakthus skulle dock allenast

få anläggas sådant kontrollslakteri, som huvudsakligen vore avsett för

export av kött.

Över medicinalstyrelsens förslag hava, efter remiss, yttranden avgivits

dels under år 1924 av Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Blekinge, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län ävensom av de städer, där slakthustvång är infört, dels ock den 6 maj

1927 av lantbruksstyrelsen efter hörande av hushållningssällskapens i riket

förvaltningsutskott.

Av länsstyrelserna har allenast länsstyrelsen i Malmöhus

län obetingat tillstyrkt medicinalstyrelsens förslag under framhållande,

att de offentliga slakthusens ställning ej skulle genom förslaget försämras,

medan däremot genom förslaget skulle vinnas, att inrättande

av slakterier under offentlig kontroll uppmuntrades, och att de samhällen,

som så önskade, kunde utan att uppföra offentligt slakthus i väsentlig

mån nå samma fördelar, som följde av slakthustvånget. Länsstyrelserna

i Södermanlands samt Göteborgs och Bobus

län hava tillstyrkt förslaget under förutsättning, huvudsakligen,

att såsom villkor för inrättande av kontrollslakteri i stad med slakthustvång

föreskreves skyldighet för slakteriet att exportera minst hälften

av avverkningen för varje kalenderår eller verksamhetsår med påföljd

för underlåtenhet härutinnan, att medicinalstyrelsen skulle äga fråntaga

slakteriet rätten att stå under offentlig kontroll. Länsstyrelsen

i Östergötlands län har uttalat sig för en genomgående omarbetning

av hithörande författningar i syfte bland annat att undanröja hindren

för de offentliga slakthusens utveckling. Överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Blekinge län hava avstyrkt förslaget

under hänvisning till den ofördelaktiga inverkan dess genomförande

skulle hava på de offentliga slakthusens ekonomi.

Vad angår de städer, vilka yttrat sig i frågan, hava stadsfullmäk
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. May.ts proposition Nr 31.

lige i Stockholm förklarat sig ej hava anledning att motsätta sig medicinalstyrelsens

förslag. Yttrandena från de övriga sju städerna med

slakthustvång gå däremot i avstyrkande riktning. Vid avfattandet av

sistnämnda yttranden har i allmänhet följts ett av kommitterade, utsedda

vid årsmöte med föreningen svenska städers offentliga slakthus

den 3 augusti 1923, utarbetat förslag till uttalande i ämnet. Häri framhålles

i huvudsak följande.

Det komme från sanitär synpunkt alltid att vara en betydelsefull skillnad

mellan de offentliga slakthusen, vilka tillkommit och förvaltades uteslutande

ur hygieniska synpunkter, samt de enskilda slakterierna, som

tillkommit och dreves uteslutande från affärssynpunkt. Vidare kunde genomförandet

av medicinalstyrelsens förslag medföra fara för den fria

prisbildningen å köttvaror i samhälle med dylikt enskilt slakteri, särskilt

för det fall, att de privata slaktarna i samhället utövade sin verksamhet

inom slakteriet. Därjämte skulle genom förslaget de enskilda slakteriinrättningarna

komma i åtnjutande av ökade förmåner och stegrade möjligheter

till konkurrens med de offentliga slakthusen. Behovet av skydd mot

sådan konkurrens hade ej minskats därigenom att köttkontrollen vid exportslakterierna

under årens lopp förbättrats. Städer, vilka inrättat offentliga

slakthus, kunde med fog förvänta, att statsmakterna ej gjorde

sådana ändringar i de bestämmelser, vilka möjliggjort slakthusens tillkomst,

att sagda städer sattes i ännu ogynnsammare läge än det nuvarande.

Framhållas borde också, att de enskilda slakterierna kunde, örn

rörelsen ej ginge med vinst, inskränka sin verksamhet, under det de offentliga

slakthusen även i händelse av minskad frekvens svårligen kunde

nedläggas. Det syntes därför riktigast, att den för exportslakterierna

gällande skyldigheten att exportera uppslaktat kött i stället för att såsom

regel upphävas förtydligades därhän, att ifrågavarande slakterier skulle

vara skyldiga att utföra minst hälften av sin avverkning för varje kalenderår

eller verksamhetsår vid äventyr att rätten att stå under offentlig

kontroll fråntoges vederbörande slakteri.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott har

allenast det i Stockholms län avstyrkt medicinalstyrelsens förslag. Sistnämnda

förvaltningsutskott har såsom skäl för sin ståndpunkt anfört, att

det vore mindre lämpligt att befria exportslakterierna från den föreskrivna

exportskyldigheten, enär det vore av synnerligen stor vikt för landets

exportmarknad, att en jämn utförsel ägde rum. Förvaltningsutskotten

i Kronobergs läns, Kalmar läns norra, Kristianstads, Hallands och Gävleborgs

läns hushållningssällskap hava ifrågasatt lämpligheten av det föreslagna

stadgandet, att kontrollslakteri ej skulle få anläggas i stad med

slakthustvång, med mindre vissa särskilda villkor uppfylldes. Förvaltningsutskottet

i Malmöhus län har anfört, att kontrollslakteri i stad, som

efter kontrollslakteriets inrättande anlade offentligt slakthus, borde få

fortsätta sin rörelse oberoende därav. Förvaltningsutskottet i Göteborgs

och Bohus län slutligen har gjort gällande, att samma villkor hordo vara

föreskrivna för inrättande av offentligt slakthus i stad med kontrollslakteri

som för anläggande av kontrollslakteri i stad med offentligt slakthus.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Från övriga förvaltningsutskott kar någon erinran mot medicinalstyrelsens

förslag ej framförts.

Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt förslaget med den ändringen,

att kontrollslakteri, beläget i samhälle som senare införde slakthustvång,

skulle vara befriat från skyldigheten att exportera minst hälften av det

uppslaktade köttet.

Efter förnyad remiss har medicinalstyrelsen i skrivelse den 25

juli 1927 förklarat den förebragta utredningen icke giva medicinalstyrelsen

anledning att frångå sitt förslag. Till bemötande av vad från vissa

håll erinrats mot förslaget har medicinalstyrelsen anfört, att förslaget ej

lade hinder i vägen för ett kontrollslakteri att på av Kungl. Maj:t fastställda

villkor fortsätta sin rörelse även efter det slakthustvång införts

i det samhälle, där slakteriet vore beläget. Medicinalstyrelsen har dock

framhållit, att det knappast komme att inträffa, att offentligt slakthus

uppfördes i samhälle, där kontrollslakteri redan funnes.

På sätt i annat sammanhang nämnts har även jordbruksutredningen

föreslagit (sid. 164), att jämväl enskilt slakteri i stad skulle

kunna utan att vara exportslakteri ställas under offentlig kontroll. Förslaget

har framförts i samband med vad utredningen anfört därom, att

i stad med slakthustvång endast borde få saluföras, utbjudas, användas

eller förvaras kött av djur, som slaktats i offentligt slakthus eller annan

under offentlig kontroll stående slakteriinrättning. Jordbruksutredningen

har i likhet med medicinalstyrelsen ansett (sid. 207), att endast ett

slag av under offentlig kontroll ställda enskilda slakterier borde finnas,

och att dessa lämpligen kunde benämnas kontrollslakterier.

I sitt över jordbruksutredningens betänkande avgivna yttrande har

medicinalstyrelsen ej haft annat att erinra mot vad utredningen

i förevarande hänseende anfört, än att till skydd för de offentliga slakthusen

uttryckligen borde föreskrivas, att kontrollslakteri ej finge anordnas

i samhälle med slakthustvång, med mindre Kungl. Maj :t efter hörande

av kommunala myndigheter därtill lämnade tillstånd på villkor, att

slakteriet utförde minst hälften av det där uppslaktade köttet. — Svenska

veternärföreningen för kött- och mjölkhygien har

framhållit, att en generell rätt att anlägga kontrollslakteri i stad med

slakthustvång sannolikt vore ägnad att hindra tillkomsten av offentliga

slakthus, samt att på grund därav en dylik rätt ej borde medgivas. —

Svenska exportslakteriernas förening har understrukit vikten

av att, innan nytt slakteri godkändes, noga undersöktes, huruvida slakteriet

finge tillräckligt stort tillförselområde för att trygga ekonomisk

drift utan att tillförseln miskades och därmed ekonomien försämrades för

intilliggande slakteriinrättning. — Föreningen svenska städers

offentliga slakthus har anfört, att jordbruksutredningen icke tillräckligt

beaktat följderna av tillstånd att inrätta kontrollslakterier även

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31. 71

i städer med offentligt slakthus. Enligt föreningens övertygelse skulle

därmed slakthusidéns utveckling kunna anses avslutad, enär all säker

ekonomisk beräkning bleve omöjliggjord. Beträffande de städer, som redan

med betydande kostnader inrättat offentligt slakthus, innebure den

ifrågasatta lagändringen ett allvarligt bot mot deras fortsatta bestånd.

Av länsstyrelserna har länsstyrelsen i Malmöhus län hemställt,

att annat slakteri än exportslakteri ej skulle få anläggas i stad med offentligt

slakthus, medan däremot övriga länsstyrelser ej framställt någon erinran

i ämnet. — Ej heller från de kommunala myndigheterna

har i allmänhet framkommit någon erinran. Slakthusstyrelserna hava

dock samtliga — med undantag av slakthusstyrelsen i Karlskrona, som ej

berört förevarande spörsmål i sitt yttrande — hävdat i huvudsak samma

synpunkter som dem, vilka kommit till uttryck i utlåtandet från föreningen

svenska städers offentliga slakthus.

Sakkunniga hava tillstyrkt, att nuvarande skillnad mellan exportslakterier

och andra enskilda under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar

hortfölle, samt vidare anfört:

Någon fordran på viss export borde ej uppställas. Till skydd för de

offentliga slakthusen borde i stället stadgas, att i stad med slakthustvång

nedslaktning finge företagas i enskild slakteriinrättning, som nyss nämnts,

allenast örn det offentliga slakthuset ej vöre tillfyllest för ortens behov

samt under förutsättning av Kungl. Maj:ts tillstånd. Med den begränsning,

som följde av det nu sagda, borde slakteriinrättningar, varom här

vore fråga, få inrättas såväl i stad som på landet. Hade kött av djur, som

slaktats i dylikt slakteri — lämpligen betecknat såsom kontrollslakteri —

blivit vid besiktning i vederbörlig ordning godkänt, borde det utan vidare

likställas med kött, som godkänts vid slakt i offentligt slakthus. Det

borde sålunda ej möta något hinder för dess införande i stad med slakthustvång.

I övrigt borde angående kontrollslakterier i tillämpliga delar

gälla samma regler som de, vilka nu gällde angående exportslakterier.

I detta sammanhang må nämnas, att inom sakkunniga såsom ett önskemål

framförts, att stämplarna vid såväl de under kontroll ställda enskilda

slakterierna som även de offentliga slakthusen erhölle sådant utseende,

att därav lättare än vad för närvarande vore fallet kunde utläsas,

från vilket slakteri eller slakthus varan härrörde.

Örn och i den mån offentligt slakthus förmår fylla sin uppgift att tillgodose

ortens behov av nedslaktning och uppslagning, bör även enligt

min mening förhindras, att i stad med slakthustvång inrättas enskilt slakteri.

Den av sakkunniga i detta hänseende föreslagna bestämmelsen synes

väl ägnad att tjäna ifrågavarande syfte. Jag erinrar, att ett liknande

stadgande upptagits bland föreskrifterna för lån från statens slakterilånefond.

I samband med att bestämmelse av angiven innebörd kommer till stånd

torde, såsom föreslagits, den nu stadgade skyldigheten för exportslakte
-

Departements
chefen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

rier att ur riket utföra viss myckenhet kött kunna bortfalla och alla enskilda

slakteriinrättningar under offentlig kontroll även i övriga avseenden

jämställas, därvid, på sätt ifrågasatts, beteckningen kontrollslakterier

synes kunna användas för dem samtliga.

Med anledning av vissa uttalanden i de i ärendet avgivna yttrandena

vill jag framhålla, att den omständigheten, att inom visst samhälle finnes

kontrollslakteri, icke synes böra utgöra hinder för samhället att, örn det

så önskar, införa slakthustvång. Sannolikheten för att i stad med kontrollslakteri

skulle anläggas offentligt slakthus förefaller dock ytterst

ringa. Erinras må emellertid, att örn slakthustvång föreskrives för stad,

där kontrollslakteri är beläget, ägaren enligt § 10 i lagen kan bliva berättigad

att av staden erhålla ersättning för värdeminskning, som hans

fastighet och övriga inrättningar därigenom undergå. Närmast till hands

synes dock i förevarande fall ligga, att, för den händelse orten ej har behov

av såväl kontrollslakteri som offentligt slakthus, kontrollslakteriet

omändras till offentligt slakthus. Kontrollslakteriet torde härvid komma

att helt förlora sin karaktär av enskilt företag och i allo underkastas de

för offentligt slakthus gällande bestämmelserna.

Meddelandet av erforderliga närmare bestämmelser angående villkoren

för enskild slakterinrättnings ställande under offentlig kontroll ävensom

angående besiktningen av därstädes nedslaktade djur torde liksom hittills

ankomma på Kungl. Maj:! Bestämmelserna torde, på sätt sakkunniga

framhållit, böra ansluta sig till de nu gällande. Jag biträder sakkunnigas

förslag, att kött av djur, som slaktats i kontrollslakteri, skall, örn

det godkänts vid besiktning, som nyss nämnts, utan att särskilt medgivande

av Kungl. Maj:t erfordras, i alla avseenden så anses, som örn det

besiktigats och godkänts vid slakt i offentligt slakthus.

I överensstämmelse med vad nu anförts torde ändringar böra vidtagas i

§ 9 andra och tredje styckena.

7. Diverse köttkontrollen och kötthanteringen berörande frågor.

I lagen angående köttbesiktning och slakthus är medicinalstyrelsens befattning

med hithörande spörsmål icke i vidare mån angiven, än att, enligt

§ 3, medicinalstyrelsen skall granska plan för offentligt slakthus samt,

sedan sådant slakthus blivit uppfört, avsyna detsamma. Enligt följdförfattningarna

till lagen, eller kungörelsen med särskilda föreskrifter örn

besiktning och stämpling av kött m. m. samt förordningen angående exportslakterier

samt andra enskilda, under offentlig kontroll ställda slakterinrättningar,

äro emellertid ett flertal viktiga uppgifter i detta ämne

anförtrodda medicinalstyrelsen. Sålunda tillkommer det medicinalstyrelsen

bland annat att förordna besiktningsmän, att meddela anvisningar

rörande besiktningens verkställande och utfärda köttbedömningsföreskrifter

samt att meddela vissa bestämmelser örn stämplingen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31. 73

Jordbruksutredningen har anfört (sid. 207), att det, i likhet med vad

i hälsovårdsstadgan funnes hestämt angående högsta tillsynen över allmänna

hälsovården i riket, torde tillkomma medicinalstyrelsen att utöva

överinseende över att föreskrifterna angående kontroll å kött och andra

köttvaror iakttoges. För ernående av likformig tillämpning horde medicinalstyrelsen

meddela hälsovårdsnämnderna nödiga råd och anvisningar.

I de över jordbruksutredningens betänkande avgivna yttrandena har

denna fråga ej närmare berörts.

Sakkunniga hava i anslutning till vad jordbruksutredningen anfört uttalat,

att den befattning, medicinalstyrelsen sedan gammalt utövade med

avseende å de spörsmål, vilka avhandlades i lagen angående köttbesiktning

och slakthus, horde direkt angivas genom ett stadgande i lagen. Ett

sådant stadgande har synts sakkunniga kunna vara medicinalstyrelsen

till stöd i dess arbete på köttkontrollens främjande. Sakkunniga hava

tillstyrkt införande av en bestämmelse, att högsta tillsynen över lagens

efterlevnad skulle utövas av medicinalstyrelsen, samt att medicinalstyrelsen

skulle äga meddela råd och anvisningar rörande köttbesiktning och

därmed sammanhängande frågor.

Sakkunniga hava i detta sammanhang föreslagit, att nuvarande straffstadgande

i lagens § 11, böter från och med 2 till och med 100 kronor, sålunda

skärptes, att böterna kunde bestämmas till lägst 5 och högst 300

kronor.

Mot vad sålunda tillstyrkts och föreslagits har jag intet att erinra. Den

av sakkunniga förordade bestämmelsen angående medicinalstyrelsens befattning

med lagens tillämpning torde lämpligen kunna upptagas i § 13.

Jordbruksutredningen har vidare förordat viss skärpning av gällande

bestämmelser i fråga örn rätten att idka yrkesmässig verksamhet, avseende

hantering av kött eller fläsk (sid. 188—189 och 204—205). För att garantier

skulle föreligga, att rörelsen, särskilt när den vore av mindre

omfattning, hedreves under hygieniskt fullt betryggande former, har det

synts utredningen vara av vikt, att det prövades, huruvida vederbörande

näringsutövare, även i vad rörde hans personliga egenskaper, uppfyllde

de fordringar, som i detta hänseende borde uppställas. Det vore därför

önskvärt, att föreskrift meddelades därom, att en var, som ville idka slakterirörelse

eller annan yrkesmässig verksamhet, som hade till föremål beredning

eller försäljning av köttvara, skulle vara skyldig söka tillstånd

därtill hos hälsovårdsnämnden i orten. Skyldighet att ansöka örn tillstånd

borde åvila den, som för egen räkning dreve angiven verksamhet.

Under den ifrågasatta bestämmelsen skulle sålunda ej falla yrkesutövning

av s. k. hjälpslaktare vid offentligt slakthus. Undantagna vore även jordbrukare

och andra, som ombesörjde slakt av egna djur och försäljning av

Departements
chefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

därvid erhållna produkter utan att verksamheten kunde anses bedrivas

yrkesmässigt. Tillstånd finge ej förvägras, såvida ej sökanden uppenbarligen

vore olämplig att utöva verksamheten eller ock näringens bedrivande

eljest kunde anses medföra sanitära olägenheter. Meddelat tillstånd

skulle gälla tills vidare och återkallas, när skäl därtill förelåge.

I sitt i anledning av jordbruksutredningens betänkande avgivna yttrande

har lantbruksstyrelsen ej haft något att erinra mot vad

utredningen i förevarande hänseende föreslagit. Medicinalstyrelsen

har tillstyrkt förslaget men framhållit, att det borde utsträckas att

avse ej blott fast verksamhet inom vissa lokaler utan även kringföringshandel.

Samma ståndpunkt har intagits av svenska veternärf öreningen

för kött- och mjölkhygien samt av Sveriges charkuteri-

& slakteriidkares riksförbund.

Å andra sidan har emellertid från flera håll framförts erinran mot förslaget.

Sålunda har handelskammaren i Göteborg avstyrkt

förslagets genomförande, under förmälan att bärande skäl därtill saknades

ur hygienisk synpunkt samt att de ifrågasatta bestämmelserna skulle

möjliggöra godtycke och tillämpande av ovidkommande hänsyn vid meddelande

av tillstånd. Jämväl andra yttranden, såsom från länsstyrelserna

i Skaraborgs och Örebro län, gå i avstyrkande riktning.

Förstnämnda länsstyrelse ifrågasätter, örn ej de av jordhruksutredningen

föreslagna bestämmelserna skulle innebära ett alltför stort ingrepp i näringsfriheten

samt anför, att, därest förslaget genomfördes, motsvarande

föreskrifter borde meddelas jämväl beträffande beredning och försäljning

av vissa andra livsmedel såsom fisk, mejeriprodukter, bröd och konditorivaror.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett det avsedda målet bäst kunna

vinnas genom att i hälsovårdsordningarna för vederbörande samhällen intoges

lämpliga bestämmelser i ämnet. Länsstyrelserna i Södermanlands

samt Göteborgs och Bohus län hava ställt sig

mycket betänksamma mot jordbruksutredningens förslag med hänsyn till

det ingrepp i näringsfriheten, detsamma innebure. Länsstyrelsen i

Malmöhus län slutligen har anmärkt, att svårigheter skulle möta att

avgöra, huruvida en verksamhet vore yrkesmässig eller ej i den mening,

utredningen avsett.

Jordbruksutredningen har ytterligare föreslagit (sid. 188), att, innan i

anslutning till hälsovårdsstadgans bestämmelser föreskrifter i de särskilda

samhällena meddelades med avseende å kötthanteringen därstädes, även

— i olikhet med vad som för närvarande vore fallet — representanter för

andra intressen än konsumenternas bereddes tillfälle att framföra sina

synpunkter. I detta syfte borde stadgas, att länsstyrelse, innan fastställelse

å förslag till kommunala stadgar angående kötthanteringen meddelades,

skulle höra vederbörande hushållningssällskap. Därjämte borde

föreskrivas, att hälsovårdsnämnden hade att, samtidigt som förslag till

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

75

nyssnämnda stadgar ingåves till länsstyrelsen, översända desamma till en

central statsmyndighet, förslagsvis medicinalstyrelsen, som ägde att, därest

förslaget i något avseende gåve anledning till erinran, därom underrätta

länsstyrelsen. Av länsstyrelsen fastställda stadgar borde i två exemplar

tillställas medicinalstyrelsen.

Vidare har jordbruksutredningen — under förmälan, att det för att

distributionen av uppslaktat kött och fläsk skulle ske med minsta möjliga

kostnader vore nödvändigt, att densamma försigginge under lugna och

stabila förhållanden samt att den ej heller vore alltför starkt splittrad på

olika företagare inom branschen — föreslagit vissa bestämmelser till reglering

av den s. k. kringföringshandeln. Utredningen har härutinnan anfört

följande (sid. 190):

I samband med motorismens utbredning hade kringföringshandeln med

kött och fläsk nått en stor omfattning och utövade för närvarande ett betydande

inflytande å prisläget för samma varor å landsbygden. Även örn

den på grund av sin stora rörlighet samt sin ännu ofta rent tillfälliga karaktär

vore ägnad att i hög grad försvåra en jämn avsättning av slakteriprodukter,

vilket vore en huvudförutsättning för en ändamålsenlig distribution

av samma varor, fyllde dock ifrågavarande handelsform otvivelaktigt

ett visst behov i stora delar av landet. Det torde ej heller kunna

bestridas, att efter densammas införande förbrukningen av kött och köttvaror

å landsbygden stigit. Ehuru därför hinder mot kringföringshandeln

såsom sådan ej borde läggas, vore det dock önskvärt, att föreskrifter meddelades,

varigenom ökade garantier för hygienisk behandling av varan vid

densamma ernåddes. Dessa föreskrifter, vilka lämpligen torde få sin plats

i hälsovårdsstadgan, borde i huvudsak innehålla, att fordon, som användes

för kringföringshandel med kött och fläsk, skulle vara täckta, väl ventilerade

och så anord.nade, att varorna vore skyddade för regn, solhetta och

förorening samt i övrigt icke rönte menlig påverkan. Därjämte kunde

lämpligen i analogi med vad som gällde i fråga örn för kötthandel avsedd

lägenhet i stad stadgas, att fordon, som mera regelbundet användes för

kringföring till avsalu av kött och fläsk, skulle godkännas av hälsovårdsnämnden

i orten.

I de över jordbruksutredningens betänkande avgivna yttrandena hava,

vad först angår förslaget örn ordningen för fastställande av kommunala

stadgar beträffande kötthanteringen, huvudsakligen följande erinringar

framförts: Svenska veterinärföreningen för kött och

mjölkhygien samt Stockholms stads hälsovårdsnämnd

hava anfört, att då lokala hälsovårdsstadgar alltid måste hålla sig inom

ramen av för riket gällande författningar det vore överflödigt, att förslag

till sådana stadgar hänskötes till hushållningssällskapet för yttrande.

Hälsovårdsnämnden och magistraten i Örebro hava beträffande

samma spörsmål erinrat, att kommuns rätt att i enlighet med

hälsovårdsstadgans föreskrifter ordna sina hälsovårdsangelägenheter ej

borde kunna på något sätt beskäras av hushållningssällskapet. Länsstyrelsen

i Östergötlands län har ansett det onödigt, att medicinalstyrelsen

hördes i ärenden av förevarande art; det vore tillräckligt, att

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj-.ts proposition nr 31.

Departements
chefen.

förste provinsialläkaren i länet gåves tillfälle att yttra sig. Av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län slutligen har framhållits,

att ifrågavarande spörsmål enklast löstes genom att staten tillhandahölle

normalförslag till hälsovårdsstadgar och åt länsstyrelserna överlätes att

i mån av behov höra förste provinsialläkaren och länsveterinären.

Vad jordbruksutredningen föreslagit i fråga örn kringföringshandeln

har nära nog allmänt mötts med gillande eller lämnats utan erinran. Av

de yttranden, som beröra denna fråga, går allenast ett yttrande från

Stockholms handelskammare i avstyrkande riktning. Handelskammaren

förmenar, att, även örn det icke vore osannolikt, att utredningens

förslag kunde äga visst fog, dess genomförande utan tvivel närmast

skulle leda till ökade omkostnader för sagda handel och således till fördyrande

av varan utan motsvarande fördel för jordbrukaren.

För egen del har jag, örn än skäl kunna anses tala för åtgärder i av

jordbruksutredningen föreslagna syften, likväl ej funnit tillräcklig anledning

föreligga för vidtagande av sådana åtgärder i nu förevarande sammanhang.

Jag erinrar, att motsvarande synpunkter som dem utredningen

framhållit kunna i större eller mindre grad anläggas jämväl beträffande

andra livsmedel än kött och köttvaror.

De ändringar i lagen angående köttbesiktning och slakthus, jag i det

föregående tillstyrkt, äro av genomgripande natur såväl sakligt som rent

lagtekniskt sett. Med hänsyn härtill har det synts mig mest ändamålsenligt,

att ifrågavarande lag upphäves och att en helt ny lag i ämnet får

träda i dess ställe. Ett förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus

har i anslutning till vad jag i det föregående anfört utarbetats inom

jordbruksdepartementet. Härvid hava, utöver vad som följer av det

förut sagda, vissa jämkningar i nuvarande bestämmelser av redaktionell

natur ansetts böra äga rum. Beslut angående införande av köttbesiktnings-

eller slakthustvång eller beträffande annan i lagen avhandlad

fråga, vilka fattats med stöd av bestämmelserna i nu gällande lag, böra

efter den nya lagens ikraftträdande så anses som örn de meddelats enligt

sistnämnda lag. Erinran härom har upptagits i övergångsbestämmelserna

till lagen. Lagändringarna föranleda, på sätt i vissa fall redan framhållits,

motsvarande ändringar i ett flertal i administrativ ordning utfärdade

författningar. Förslag till sistberörda ändringar torde få sedermera

underställas Kungl. Majit.

Lagförslaget torde böra föreläggas riksdagen för antagande. Innan jag

hemställer härom, får jag emellertid anmäla ytterligare en fråga, som i

detta sammanhang är av intresse.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

77

8. Användande av icke officiella köttkontrollstämplar.

I skrivelse den 15 oktober 1923 har medicinalstyrelsen anhållit om utfärdande

av förbud mot att i samhälle, där hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad gällde, salubjuda kött, försett med annan stämpel, angivande

hygieniskt god beskaffenhet, än den officiella köttkontrollstämpeln, såvida

ej köttet även vore försett med stämpel av sistnämnda slag. Officiell

köttkontrollstämpel i medicinalstyrelsens mening är allenast sådan

stämpel, som avses i lagen angående köttbesiktning och slakthus eller dess

följdförfattningar. Till stöd för sin hemställan har medicinalstyrelsen

anfört följande.

I en del samhällen, som ej ville införa köttbesiktningstvång, förekomme,

att efter uppdrag av samhället kött underkastades viss undersökning och

till bevis därom försåges med stämpel. Sådan undersökning vore ej sällan

av mycket underhaltig beskaffenhet, även då den företoges av veterinär.

Veterinärerna vore nämligen ej alltid kompetenta att verkställa köttbesiktning.

Genom stämplingen vilseleddes allmänheten, som ytterst sällan

hade kännedom örn utseendet av de officiella köttkontrollstämplarna. Ofta

användes också stämplar, mycket lika de officiella. I samhälle med köttbesiktningstvång

vållades härigenom betydande olägenheter vid kontrollen

över salufört kött. Dylik privat köttbesiktning borde därför ej få förekomma

i samhällen, vilka hade möjlighet att ordna sin köttkontroll genom

införande av köttbesiktningstvång, d. v. s. sådana samhällen, där hälsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad gällde. Då särskilda omständigheter

förelåge, såsom att samhället ej hade råd att ordna offentlig köttkontroll,

eller att sakkunnig veterinär ej funnes att tillgå, borde dock dispens

från förbudet kunna erhållas av Kungl. Majit.

över medicinalstyrelsens framställning avgåvos under åren 1923—1924

yttranden av länsstyrelserna efter hörande av kommunala myndigheter.

Av länsstyrelserna hava 18 tillstyrkt förslaget eller lämnat det

utan erinran. Övriga 7 länsstyrelser, nämligen de i Stockholms, Uppsala,

Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands och Kopparbergs län, hava

ställt sig avvisande. Sistnämnda länsstyrelser hava anfört bland annat,

att det ej vore tillfredsställande att, på sätt bleve följden örn förslaget

godtoges, ställa samhällena inför valet att införa köttbesiktningstvång

eller avstå från varje kontrollåtgärd. Det vore bättre, att samhällena ordnade

kontroll vid sidan av den officiella, än att varje form av kontroll utebleve.

De flesta av de samhällen, som skulle betagas den dem dittills tillkommande

rätten att använda icke officiella stämplar, torde ej äga sådan

ekonomisk bärkraft, att de kunde bekosta införande av köttbesiktningstvång.

Dispensmöjligheterna vore ej tillräckligt vidsträckta för att förslaget

med hänsyn härtill skulle kunna anses antagligt. Å andra sidan

kunde den omständigheten, att den privata kontrollen i vissa samhällen

dispensvis legaliserades, motverka införande av köttbesiktningstvång därstädes.

Vissa av sistnämnda länsstyrelser hava föreslagit, att de officiella

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

köttkontrollstämplarna i stället bereddes skydd på det sättet, att förbud

utfärdades mot att vid besiktning, som ej utfördes enligt lagen angående

köttbesiktning och slakthus, använda stämpel, som icke tydligt skilde sig

från de officiella stämplarna.

Av de samhällen, sammanlagt bortåt 300, vilka genom länsstyrelserna

beretts tillfälle att yttra sig i frågan, har flertalet tillstyrkt vad medicinalstyrelsen

föreslagit eller icke haft något däremot att erinra. Ett

mycket stort antal har dock yttrat sig i avstyrkande riktning. Härvid har

åberopats i huvudsak samma skäl som de länsstyrelser anfört, vilka intagit

denna ståndpunkt. Särskilt hava kostnadssynpunkterna varit avgörande,

då på många håll genomförandet av medicinalstyrelsens förslag ansetts

liktydigt med införande av obligatoriskt köttbesiktningstvång. Utfärdande

av bestämmelser, varigenom förbjödes att vid besiktning annat

än i offentligt slakthus eller köttbesiktningsbyrå använda stämplar, lika

de officiella, har däremot från flera håll förordats såsom en lämplig åtgärd

till vinnande av det åsyftade målet.

Sedan länsstyrelsernas och de kommunala myndigheternas yttranden

remitterats till medicinalstyrelsen, avgav medicinalstyrelsen den 14 juni

1924 nytt förslag i ärendet. Enligt detta förslag skall förbud stadgas

mot att färskt rått kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst åsättes annan

stämpel eller beteckning, avsedd att utmärka, att köttet varit föremål

för sanitär kontroll, än — förutom stämpel, utvisande att köttet får säljas

inom område med köttbesiktningstvång — särskild, av medicinalstyrelsen

till form och utseende i övrigt fastställd stämpel. För användande av

sistnämnda stämpel skall dock fordras, att köttet undersökts av veterinär

enligt av medicinalstyrelsen meddelade köttbedömningsföreskrifter. Vidare

får i stad eller köping dylik stämpel ej användas utan efter tillstånd

av Kungl. Maj:t, därest varan ej samtidigt är försedd med stämpel, utvisande

att den får säljas inom område med köttbesiktningstvång. En legalisering

för städers och köpingars vidkommande av den lindrigare formen

av köttkontroll skulle nämligen, enligt vad medicinalstyrelsen befarar,

komma att motverka eller fördröja införande av köttbesiktningstvång i

sådana samhällen.

I utlåtande den 13 april 1927 har lantbruksstyrelsen förklarat

sig ej hava något att erinra mot medicinalstyrelsens sist framlagda förslag.

Sakkunniga hava förordat, att förbud utfärdades mot användande av

annan stämpel, angivande hygieniskt god beskaffenhet, än den officiella

köttkontrollstämpeln. Såsom motivering härtill hava sakkunniga anfört,

att användande av inofficiella stämplar vore ägnat att vilseleda allmänheten,

samt att en legalisering i enlighet med medicinalstyrelsens förslag

den 14 juni 1924 av den i sagda förslag omförmälda lindrigare formen av

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

79

köttkontroll stöde i strid mot lagens anda och skulle hindra den önskvärda

utbredningen av köttbesiktningstvånget.

Liksom medicinalstyrelsen anser jag, att annan stämpling av kött av Depariementsnötkreatur,

får, get, svin eller häst till utmärkande av hygieniskt god be- cAe^n''

skaffenhet än sådan, varom förmäles i lagen angående köttbesiktning och

slakthus samt i dess 1''öljdförfattningar, kan vara ägnad att vilseleda allmänheten

och försvåra köttkontrollen, även örn förfarandet enligt gällande

bestämmelser icke är straffbart. Jag anser också, att åtgärder böra

vidtagas för undanröjande av de olägenheter, som härutinnan förefinnas.

I likhet med sakkunniga håller jag emellertid före, att förverkligandet av

medicinalstyrelsens förslag den 14 juni 1924 skulle innebära fara för att

på sina håll köttkontroll enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus

komme att ersättas med den enklare form av kontroll, varom i förslaget

förmäles. Vad åter angår medicinalstyrelsens först avgivna förslag

förefaller det, såsom i vissa yttranden framhållits, ej tillfredsställande

att, på sätt skulle följa örn detta förslag förverkligades, samhällen, där

hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad gälla, bleve nödsakade att

välja mellan att införa köttbesiktningstvång och att ej alls ordna någon

köttkontroll. Frågan synes enligt mitt förmenande kunna vinna en lyckligare

lösning genom att, i anslutning till vad i åtskilliga yttranden föreslagits,

förbud meddelas mot användande av stämpel eller märke, som genom

sin färg eller sitt utseende i övrigt föranleder, att förväxling lätt kan äga

rum med den officiella köttkontrollens stämplar eller märken. Ett dylikt

förbud torde böra avse ej blott kött — däri inbegripet såväl färskt kött

som salt, rökt och torkad vara — i den mening detta begrepp skall äga

enligt de av mig i det föregående tillstyrkta bestämmelserna, utan varje

av kött beredd vara. Det torde dock vara tillfyllest, örn under förbudet

inbegripes allenast sådan vara, som är avsedd att försäljas inom riket,

samt förbudet begränsas att gälla det fall, att varan är av beskaffenhet

att icke få saluhållas inom område med köttbesiktningstvång. Uppenbarligen

bör förbudet avse anbringande av stämpel eller märke ej blott å

själva varan utan även å emballage till densamma.

Det med förbudet avsedda skyddet torde böra omfatta alla stämplar och

märken, vilka författningsenligt användas för att utmärka sådan besiktning,

att varan får saluföras inom område med köttbesiktningstvång. Redan

nu kan i vissa fall vilseledande stämpling eller märkning föranleda

ansvar. Förfarandet kan sålunda bliva att anse såsom bedrägeri eller

hemfalla under straffstadgandena i lagen med vissa bestämmelser mot

illojal konkurrens. Förutsättning härför är dock, att vederbörande handlat

i avsikt att vilseleda, överträdelse av förbud, varom här är fråga,

synes emellertid böra beläggas med straff, oavsett huruvida sådan avsikt

förelegat. Förbudet torde vidare böra kompletteras med stadgande örn

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

ansvarspåföljd för envar, som inom riket saluhåller vara, vilken stämplats

eller märkts i strid mot förbudet.

I anslutning till vad nu anförts har inom jordbruksdepartementet utarbetats

ett förslag till förordning angående förbud mot viss stämpling eller

märkning av kött och köttvara. Över förslaget torde riksdagens yttrande

böra inhämtas.

Föredraganden uppläser härefter förenämnda förslag till lag angående

köttbesiktning och slakthus samt till förordning angående förbud mot viss

stämpling eller märkning av kött och köttvara samt hemställer, att Kungl.

Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att antaga nämnda lagförslag,

dels ock besluta inhämta riksdagens yttrande över omförmälda förslag

till förordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

* förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31,

81

Bilaga A.

Under 1932 har till Stockholm från nedannämnda orter anlänt följande

antal besiktigade och stämplade djurkroppar:

Stor-

boskap

Större

kalvar

Mindre

kalvar |

Får

Svin

Hästar

Samma

i ton

101

1

538

405 ''

1,061

137.8

Askeröd E. .....................

7 |

25

65

7.7

Deje ..............................

n

15

3.8

Eksjö............................

79 ,

21

123

146

17.1

Eslöv E.........................

204 ;

201

18,681

1,381.2

Falkenberg E...................

014 |

2,171

59

23,779

2

1,953.1

Hallsberg E. .................

388

3,134

30

586

3,024

3

492.9

Halmstad E...................

336

260 .

16,246

1,245.8

Hälsingborg 0................

1,365

199

13

4,393

5

666.9

Hässleholm E................

250

451

23

16,172

9

1,232.1

Hörby E.........................

8

795

58.1

.Jönköping .....................

2

26

3

820

59.9

Kalmar E......................

50

3,292

245.0

Karlskrona 0...................

504

234

68

681

19

195.0

Karlstad ........................

21

2

1.3

Katrineholm ..................

66

387

5

115

45.9

Kisa ..............................

167

3,814

2,882

1,735

1

420.1

Kävlinge E......................

196

35

1,755

175.2

Laholm........................

780

859

103

6,783

16

729.0

Landskrona E. ...............

106

34

7,058

526.9

Linköping O...................

7,342

19,417

10

5,774

18,359

10

4,301.2

Ljungby .......................

546

2,640

160

3,702

6,295

931.9

Långebro (Kristianstad) E. •. •

167

32

9,114

687.3

Malmö 0.........................

3,373

187

7

3,344

2

1,097.3

Norrköping 0...................

446

1,527

25

324

913

265.8

Nybro ..........................

368

1,030

40

750

2,833

362.1

Nyköping E...................

3,049

4,404

856

2,132

9,708

1,747.4

Nynäshamn.....................

17

40

790

64.1

Nässjö ..........................

6

27

63

2

4.2

Olskroken (Göteborg) 0.

1,351

75

53

5,355

723.6

Sege E............................

942

297

13,912

1,235.8

Skara E.........................

6

58

1,261

93.7

Skövde.........................

304

1,686

104

901

12

237.4

Slöinge..........................

36

115

130

3,023

230.9

Stenstorp E. ..................

223

387

33

3,286

6

311.7

Sävsjö E.........................

232

4,971

1,839

2,174

512.6

Stockaryd.......................

15

1

67

5.6

Tomelilla E. ..................

45

2,314

174.7

Tranås ..........................

569

5,748

405

7,159

6,058

3

1,012.6

Trälleberg E...................

30

5

245

25.1

Uddevalla E. ..................

9

45

236

21.4

Varberg E......................

433

455

20

3,159

357.2

Veinge ...........................

5

25

2

3.7

Vetlanda ........................

119

1,140

5

1,581

680

1

166.7

Vimmerby .....................

257

1,789

195

2,264

2,880

407.3

Värnamo E...................

567

3,900

271

3,014

10,601

8

1,151.1

Ystad E.........................

66

57

3,159

242.8

Åseda ...........................

30

100

60

1,655

130.8

Åstorp E.........................

11

210

17.6

Ängelholm E...................

694

861

12,109

1,076.6

Äsperöd E......................

435

1,594

87

6,596

2

664.0

Olme ...........................

28

27

5

8.9

Örebro ...........................

25

251

10

20.6

Summa 1932

26,886

65,170

2,083

33,407

237,897

101

1 27,888.5

mcdelvikt kg.

252.1

54.a

21.8

16.7

70. o

318.8

E . = exportslaktcri finnes. O. = offentligt slakthus finnes.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. i sami. Nr 31. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 31

Bilaga B.

Under 1932 har till Stockholms köttbesiktningsbyråer från nedannämnda

delar av riket anlänt följande myckenhet (ton) obesiktigade djurkroppar.

Stor-

boskap

Större

kalvar

Mindre

kalvar

Får

Svin

Späd-

grisar

Hästar

Föl

Summa

Stockholm med

omgivningar

0.2

0.2

Stockholms

län............

388.2

461.7

120.7

35.3

272.9

5.5

162.0

0.2

1,446.6

Södermanlands

* ............

70.3

528.2

13.2

4.1

84.4

2.0

15.9

718.1

Uppsala

» ............

43.4

62.e

36.0

2.9

54.4

0.7

27.1

0.1

227.2

Västmanlands

» ............

22.9

170.0

14.1

1.2

30.4

1.2

11.2

251.0

Örebro

» ............

29.2

561.1

5.3

3.8

26.3

1.2

2.9

629.3

Kopparbergs

» ............

0.3

0.7

0.4

1.4

Värmlands

» ............

32.0

142.2

4.7

6.1

10.7

0.4

6.4

202.6

Östergötlands

» ............

6.1

24.2

0.6

1.2

5.6

0.3

38.0

Skaraborgs

» ............

12.9

109.7

lO.o

5.8

26.7

2.0

3.8

170.9

Älvsborgs

» ............

0.8

21.3

0.1

1.6

7.8

31.6

Kronobergs

» ............

59.2

509.9

5.8

64.2

125.7

2.6

5.1

772.0

Jönköpings

» ............

1.0

39.8

l.l

3.1

1.7

0.6

47.8

Kalmar

» ............

19.7

49.2

1.3

22.o

17.6

0.1

4.1

114.0

Gotlands

» ............

33.0

131.s

17.0

81.5

162.6

0.7

5.4

432.0

Göteborgs och

Bohus län...

0.6

O.i

0.7

Hallands

län ...........

14.4

15.9

0.7

1.7

169.8

0.3

15.0

217.8

Gävleborgs

» ............

0.2

0.4

0.1

0.7

Blekinge

» .......

0.3

1.2

0.6

2.1

Kristianstads

» ...........

0.2

0.1

0.8

Malmöhus

» ............

0.3

0.2

0.5

Jämtlands

» ............

2.8

2.8

Norrbottens

» ............

1.2

1.2

Summa

734.0

2,830.7

230.3

239.0

996.8

17.1

259.8

0.8

5,308.0

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

83

Bilaga C.

Ekonomisk översikt över de offentliga slakthusens och köttbesiktningsbyråernas

ställning.

Slakthus- och

Summa

Summa

U t g i

i t e r

Överskott

Brist

besikti- gade djur

besiktningsbyrå

Ar

in-

komster

Löner

Hyra

Övriga

Summa

In-

gående

Ut-

gående

Ingående

Utgående

Stockholm

Slakthus ......

1926

—

702,611

255,949

316,071

263,984

836,004

133,392

K. b. byrå......

1926

—

192.304

146,680

19,234

21,335

187,249

5,054

Slakthus ......

1930

71,803

675,918

103,907

309,032

372,001

784,940

4,032,170

4,141,192

K. b. byrå......

1930

113,367

181,590

131,591

21,672

45,175

198,438

112,257

129,104

Göteborg

Slakthus ......

1927

108,288

446,868

81.993

184,884

227,141

494,018

731,046

778,195

K. b. byrå......

1927

52,902

83,487

40,253

27,835

21,400

89,488

67,714

73,714

Slakthus ......

1929

110,254

446,606

83,816

192,229

240,470

516,515

829,849

899,757

K. b. byrå......

1929

59,087

85,631

41,112

28,078

25,190

94,380

54,575

63,323

1,008,920

Slakthus ......

1931

138,702

493,922

87,765

193,322

252,482

533,569

969,274

K. b. byrå......

1931

52,637

78,179

39,411

26,781

22,548

88,740

73,721

83,565

Malmö

Slakthus ......

1927

85,914

403,988

171,631

83,222

133,862

388,715

15,273

K. b. byrå......

1927

6,200

6,336

5,621

500

116

6,237

99

Slakthus ......

1929

88,452

468,227

174,745

5,804

83,218

187,932

445,895

182,338

160,006

K. b. byrå......

1929

7,598

7,804

500

169

6,473

33,558

396,900

32,227

Slakthus ......

1931

84,863

383,477

171,726

85,270

119,780

376,776

390,198

K. b. byrå......

1931

7,144

7,477

6,474

750

234

7,458

31,316

31,297

Eskilstuna

Slakthus ......

1928

24,202

113,394

45,773

21,084

27,977

94,834

83,304

63,149

K. b. byrå------

1928

2,027

4,965

—

4,965

—

4,965

Slakthus ......

1930

25,550

116,116

46,553

21,084

34,584

102,221

61,119

47,224

K. b. byrå......

1930

1,391

3,061

2.616

2,235

114

4,965

1,672

3,576

Slakthus ......

1931

28,041

121,044

44,526

25,879

36,425

106,830

47,224

33,011

K. b. byrå......

Linköping

1931

1,144

2,437

1,234

2,400

100

3,734

174,219

33,112

3,576

4,873

Slakthus ......

1927

52,942

192,745

64,730

54,030

55,459

K. b. byrå......

1927

22,144

30,743

16,911

3,160

8,054

28,125

2,617

Slakthus ......

1929

56,783

192,118

71,443

54,190

60,431

186,064

75,971

82,024

K. b. byrå......

1929

15,732

20,208

14,385

3,160

4,902

22,447

5,525

3,286

Slakthus ......

1931

79,046

207,303

92,817

56,523

62,646

211,986

74,804

70,121

K. b. byrå,1......

1931

11,281

16,452

9,921

3,160

2,809

15,890

1,480

2,041

Karlskrona

Slakthus ......

1926

—

62,721

27,431

24,450

34,452

86,341}!

K. b. byrå......

1926

—

29,989

19,176

6,392

6,250

31,818}!

Slakthus ......

1928

15,535

81,050

27,742

33,311

48,922

109,975,

316,160

345,085

K. b. byrå] .....

1928

16,489

31,545

18,715

7,521

4,275

30,511

42,334

43,367

Slakthus \......

1931

15,630

76,058

32,726

33,311

40,589

106,626

402,395

432,963

K. b. byrå......

1931

14,664

30,124

17,973

7,521

4,225

29,719

:

38,244

37,839

Hälsingborg

Slakthus ......

1927

30,660

118,343

42,702

45,350

29,955

118,007

r>,68o

6,022

K. b. byrå......

1927'' 18,612

41,941

27,108

7,166

8,380

42,654

713

Slakthus ......

1929

29,654

114,979

43,888

45,350

27,683

116,921

156,211

158,153

K. b. byrå......

1929

16,659

37,592

25,327

7,166

6,465

38,958

7,214

155,137

8,580

Slakthus ......

1931

32,514

123,401

44,661

45,350

42,048

139,059

163,794

K. b. byrå......

Norrköping

1931

16,042

35,358

22,579

7,166

9,569

39,314

17,442

15,571

19,526

Slakthus .....

1927

24,301

192,538

61,886

65,878

82,216

209,980

K. b. byrå ......

1927

7,093

12,056

6,563

447

5,046

12,056

Slakthus ......

1929

25,709

161,000

53,287

48,421

62,304

164,072

4,029

5,720

957

K. b. byrå......

1929

6,709

11,041

6,000

850

5,149

11,999

Slakthus ......

1931

30,433

157,762

58,875

49,111

50,476

158,462

699

K. b. byrå......

1931

6,339

10,784

6,100

160

4,512

10,772

11

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 31

Besiktningsbyrå

Summa

besikti- gade djur

Summa

Utgifter

Överskott

B r

i s t

Ål*

in-

komster

Löner

m, m.

Lokal-

hyra

Övriga

Summa

In-

gående

Ut-

gående

Ingående

j Utgående

Stockholms län

Norrtälje

1929

9,255

13,028

6,432

1,200

10,746

18,378

8,059

2,708

1931

10,362

11,799

6,865

1,200

11,397

19,462

11,080

3,417

Södertälje

1927

13,313

23,826

9,740

4,000

7,247

20,987

5,333

8,172

1929

13,119

20,993

10,991

4,000

5,981

20,972

8,782

8,802

1931

14,875

22,642

10,515

4,000

11,689

26,204

11,578

8,015

Sundbyberg

1927

3,841

5,023

2,481

2,700

2,446

7,627

9,586

12,190

1929

6,118

9,025

3,805

2,700

5,736

11,241

7,536

9,751

1930

2,726

5,349

4,531

2,700

1,287

8,518

9,751

12,920

Vaxholm

1927

1,336

3,486

2,680

900

257

3,837

525

173

1928

1,357

3,350

2,354

900

212

3,466

173

57

1930

1,262

3,174

2,257

900

207

3,364

247

437

Uppsala län

Tierp

—

—

—

—

—

—

—

—

Uppsala

1931

37,547

56,232

22,526

15,000

9,592

47,118

0

9,144

Södermanl, län

Katrineholm

1926

6,471

11,268

6,869

1,500

1,187

9,556

990

2,702

1928

7,303

11,017

8,767

1,500

1,327

11,594

4,373

3,796

1931

6,938

11,185

9,658

1,500

814

11,973

1,570

782

Nyköping

1927

4,348

10,462

5,920

600

2,770

9,290

_

1,172

1928

4,561

9,506

6,345

550

2,647

9,542

1,172

1,136

1930

6,239

11,464

7,759

600

3,105

11,464

2,308

2,308

Strängnäs

1928

4,157

9,710

5,192

1,220

2,050

8,462

376

1,624

1929

4,736

11,110

5,250

1,220

2,012

8,482

1,624

4,251

1930

4,186

8,837

7,146

1,220

2,716

11,082

4,251

2,006

Östergötlands län

Borensberg

1927

2,265

5,481

4,700

1,200

92

5,992

511

1929

1,493

3,634

2,984

600

259

3,843

208

Kisa

1927

16,342

14,188

8,465

4,000

1,767

14,232

7,117

7,074

1928

17,308

13,108

8,777

4,000

1,320

14,097

7,074

6,086

1931

19,637

16,009

8,665

4,000

1,397

14,062

5,262

7,209

Mjölby

1927

7,091

9,778

6,487

1,200

1,598

9,285

1,105

1,599

1929

6,685

9,113

6,596

1,800

804

9,200

1,969

1,881

1931

7,255

10,005

6,727

1,800

1,413

9,940

2,008

2,073

Motala

1926

10,851

19,430

14,864

3,000

456

18,878

4,433

3,881

1928

8,851

16,302

14,419

3,000

1,241

18,660

1,843

1,201

1931

10,849

18,926

14,190

3,000

1,026

18,216

5,712

6,422

Skänninge

1928

3,333

4,766

2,988

1,006

770

4,764

30

32

1929

3,710

5,389

2,971

2,000

240

5,211

32

210

1931

3,655

5,441

2,950

1,500

642

5,092

476

825

Söderköping

1927

5,463

7,589

5,200

1,020

371

6,591

2,196

3,194

1929

5,681

5,010

5,266

1,345

612

7.223

3,462

1,248

1931

4,828

7,928

4,500

2,200

838

7,538

462

852

Vadstena

1927

3,013

5,155

3,286

700

1,423

5,409

794

539

1929

2,822

4,777

3,310

857

316

4,483

539

832

1931

2,865

5,076

3,275

1,200

1,037

5,512

1,436

1,000

Valdemarsvik

1927

6,287

12,128

4,950

4,575

2,648

12,173

329

373

1929

6,688

10,781

5,330

4,500

669

10,499

3

285

1931

6,106

10,484

5,200

4,000

1,379

10,579

102

197

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31

85

Besiktningsbyrå

År

Summa

besikti- gade djur

Summa

in-

komster

U t g i

f t e r

!

Överskott

B r i

s t

Löner

m. m.

Lokal-

hyra

Övriga

Summa

In- | Ut- gående gående

Ingående

Utgående

Åtvidaberg

1927

4,477

9,412

3,963

993

3,225

8,081

0

1,330

1929

6,714

12,371

5,372

2,679

953

9,004

624

2,743

193)

7,530

11,380

6,422

3,000

1,490

10,912

1,661

2,129

Ödeshög

1928

6,531

7,611

4,928

1,150

541

6,619

1,604

2,596

1929

5,887

6,115

5,086

1,000

482

6,568

2,596

2,143

1931

6,129

6,787

5,132

1,000

1,157

7,289

1,761

1,259

Jönköpings län

Eksjö

1927

15,398

15,376

9,488

3,000

2,377

14,865

511

0

1929

13,615

13,370

9,312

3,000

1,293

13,605

1,041

805

1931

12,742

13,986

8,989

3,000

1,254

13,243

785

1,528

Jönköping

1927

23,028

28,588

14,883

3,000

4,307

22,190

0

6,397

1929

23,495

20,939

15,956

3,000

3,462

22,418

15,766

14,288

1931

23,898

21.304

16,255

3,000

3,175

22,430

14,219

13,093

Nässjö

1927

9,234

10,869

4,899

3,600

1,651

10,050

0

819

1929

9,382

11,152

5,585

3,127

2,030

10,742

816

1,225

1931

9,449

10,876

6,138

3,000

1,878

11,016

254

114

Sävsjö

1928

9,477

9,611

6,906

2,000

1,568

10,474

4,406

2,542

1929

9,568

8,746

6,876

2,000

1,261

10,137

2,542

1,150

1931

11,484

12,371

8,360

2,000

1,534

11,894

3,714

4,190

Tranås

1927

27,577

29,139

16,592

3,000

4,963

24,555

3,287

7,872

1929

29,330

28,866

16,401

3,500

2,675

22,576

1,743

8,033

1931

34,171

26,877

20,746

4,000

2,874

27,620

11,234

10,491

Vetlanda

1928

19,542

18,668

10,889

5,000

2,012

17,901

554

1,221

1929

21,323

20,387

10,680

5,000

3,034

18,714

1,221

2,894

1931

20,900

17,327

11,313

5,000

2,559

18,872

3,043

1,497

Värnamo

1927

5,265

5,728

3,531

1,503

745

5,779

0

0

50

1929

8,862

8,973

6,100

2,000

885

8,985

1,342

1,330

1931

8,349

8,874

6,800

2,000

744

9,544

428

242

Kronobergs län

Ljungby

1927

24,511

16,398

11,082

3,500

1,916

16,498

403

503

1929

22,179

14,784

10,560

3,500

1,444

15,504

0

720

6931

26,757

19,133

11,620

3,500

2,282

17,402

583

2,314

Tingsryd

1931

428

768

475

218

101

794

0

26

Växjö

1929

21,617

25,9oi

14,328

5,000

6,573

25,901

0

0

1930

21,062

26,210

13,944

5,000

7,266

26,210

0

0

1931

20,236

23,720

14,521

6,000

2,464

22,985

0

735

Åseda

1930

12,291

11,942

7,316

1,300

1,370

9,986

568

2,523

1931

13,221

10,438

7,722

1,300

831

9,853

2,523

3,108

Älmhult

1931

1,681

2,000

1,462

60

500

2,022

0

22

Kalmar län

Borgholm

1927

3,558

3,832

2,500

1,000

739

4,239

0

407

1929

4,619

5,025

2,800

1,200

627

4,627

0

397

1931

5,162

5,091

3,155

1,200

779

5,135

255

211

Gamleby

1930

2,428

4,333

2,835

2,708

406

5,949

0

1,616

1931

2,345

4,535

2,210

1,500

415

4,125

1,616

1,206

Mönsterås

1927

529

1,046

450

75

430

95n

0

91

1929

2,201

2,665

1,900

300

627

2,527

87

225

1931

2,279

2,780

2,088

300

238

2,626

242

396

Nybro

1928

15,221

11,096

9,113

300

1,880

11,293

5,370

5,172

1929

17,173

12,796

9,664

300

2,92b

13,090

5,172

4,877

1931

18,041

13,805

11,308

700

4,766

16,774

4,549

1,580

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 31

Besiktningsbyrå

År

Summa

besikti- gade djur

Summa

in-

komster

Utsi

f t e r

Överskott

B r

8 t

Löner

m. m.

Lokal-

hyra

Övriga

Summa

In- Ut-

gående |gående

Ingående

U tgående

Oskarshamn

19*8

10,454

15,984

8,000

4,500

2,394

14,894

4,357

5,447

1929

9,576

12,243

8,075

4,500

2,560

15,135

5,447

2,555

1931

8,900

12,710

6,750

4,500

671

11,921

569

219

Torsås

1928

1,574

2,806

2,270

440

123

2,833

50

22

1929

1,855

3,579

2,290

450

259

2,999

168

748

1931

2,065

4,042

2,295

450

480

3,225

928

1,745

Vimmerby

1927

26,723

18,362

11,849

3,000

1,372

16,221

3,847

5,988

1929

26,355

13,450

11,271

1,200

3,087

15,5*8

2,493

386

1931

21,944

14,880

11,938

3,000

1,942

16,880

665

2,000

Västervik

1928

7,895

10,788

6,«3l

1,350

526

8,707

1,446

3,427

1929

6,827

10,665

7,813

1,700

608

10,121

3,427

3,961

1931

8,917

11,797

8,749

1,700

3,818

14,267

2,385

4,855

Blekinge län

Karlshamn

1928

10,945

15,593

10,380

2,400

3,826

16,606

6,726

5,713

1929

10,828

15,750

10,279

2,400

1,944

14,623

5,713

6,839

1931

10,132

14,672

10,071

4,000

2,362

16,440

1,128

638

Ronneby

1928

6,381

9,168

5,579

1,500

759

7,838

1,083

2,412

1929

6,400

9,424

5,504

1,500

788

7,792

2,412

4,044

1931

9,112

11,616

5,815

1,500

1,063

8,378

6,722

9,961

Sölvesborg

1926

3,872

5,208

3,520

1,500

498

5,518

310

1928

4,727

6,397

3,840

1,000

1,522

6,362

94

130

1930

4,496

6,310

4,140

1,500

1,434

7,074

882

118

Kristianstads län

Båstad

1928

2,248

2,758

2,160

400

194

2,754

281

285

1929

2,714

3,232

2,160

500

259

2,919

285

597

1931

3,408

4,789

3,160

500

724

4,384

170

574

Hässleholm

1927

4,944

7,528

5,050

1,590

881

7,521

0

7

1930

4,659

7,282

5,050

1,200

879

7,129

604

757

Klippan

1929

4,478

9.017

3,795

1,080

2,257

7,127

0

1,985

1930

4,618

6,992

4,094

1,080

1,073

6,247

1,985

2,730

1931

5,238

7,174

4,381

1,080

2,043

7,504

2,730

2,399

Kristianstad

1926

23,151

20,206

10,490

2,500

4,437

17,427

2,202

577

1927

21,206

23,197

12,947

2,500

7,890

23,437

2,202

1,962

1930

26,426

29,371

13,664

5,000

6,158

24,822

5,637

10,186

Osby

1930

2,516

4,107

3,920

1,000

850

5,770

0

1,662

1931

2,624

6,395

3,860

1,200

1,250

6,310

1,662

1,577

Simrishamn

1931

1,564

3,104

1,894

750

460

3,104

Ängelholm

1926

11,332

13,940

10,000

2,000

1,189

13.189

3,585

4,346

1931

9,642

12,897

9,392

2,500

353

12,245

574

1,224

Malmöhus län

Arlöv

1926

2,332

3,965

3,054

600

411

4,065

0

100

1928

1,291

2,147

2,575

600

103

3,579

0

1,431

1930

1,160

1,963

2,178

450

117

2,745

1,387

2,169

Eslöv

1928

5,810

8,514

5,004

3,200

432

8,636

122

1932

4,472

7,840

3,923

3,000

200

7,123

570

1,287

Hörby

1926

6,096

10.732

5,409

2,500

3,059

10,968

239

0

1928

7.407

10,950

4,802

2,500

3,353

10,655

208

503

1930

6,366

9,395

4,620

2,500

3,083

10,203

244

56 4

Höör

1927

2,110 3,279

1,950

450

821

3,221

6

64

1928

2,078! 3,275

1,950

450

612

3,012

64

327

1931

1,906

| 3,2451 1,950

450

497

2,897

78

426

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 31

87

! Bcsiktningsbyrå

År

Summa

besikti- gade djur

Summa

in-

komster

u t g

f t e r

Överskott

B r

i s t

Löner

m. m.

Lokal-

hyra

Övriga

Summa

In-

gående

Ut-

gående

Ingående

Utgående

Landskrona

1928

14,421

18,421

10,946

4,500

1,152

16,598

2,115

292

1929

14,700

18,344

10,763

4,500

1,413

16,676

1,376

292

1931

15,467

18,116

11,024

4,500

2,349

17,873

2,536

2,778

Lund

1928

27,490

36,225

15,244

9,235

10,533

35,012

13,006

14,219

1929

25,517

33,655

17,000

9,235

4,833

31,068

14,219

16,806

1931

25,782

37,314

17,000

9,535

2,918

29,45£

13,324

21,185

Löberöd

1927

624

1,075

600

250

225

1,075

0

0

1929

1,112

1,684

600

300

269

1,169

325

189

;

1931

933

1,438

1,050

350

285

1,685

477

230

1 Sjöbo

1927

1,797

3,446

2,530

1,000

166

3,696

0

259

1930

3,795

7,529

3,916

1,200

2,068

7,184

223

121

Trelleborg

1927

8,532

9,096

3,592

2,000

5,712

11,304

2,838

630

1928

8,816

7,345

3,533

2,000

2,235

7,768

630

207

1931

10,592

11,066

5,251

2,000

2,369

9,620

3,492

4,938

Veberöd

1928

3,591

5,986

3,675

1,000

606

5,281

410

234

1931

3,745

6,436

4,095

1,000

205

5,300

531

1,666

Ystad

1926

9,446

10,642

8,180

750

1,757

10,688

0

45

1929

10,663

16,807

8,263

3,000

5,54 4

16,807

0

0

1931

9,122

15,014

7,928

3,000

4,209

15,137

1,377

1,501

Hallands län

I Falkenberg

1926

9,461

7,667

1,272

5,834

14,773

5,528

216

1929

11,213

7,347

1,272

2,371

10,990

1,423

1,200

Halmstad

1921

19,765

7,400

10,500

3,700

827

15,037

7,637

0

1931

18,319

14,750

11,050

3,700

846

15,596

139

706

Kungsbacka

1926

9,559

14,619

—

—

—

14,494

3,031

3,156

1929

9,898

14,833

7,500

4,500

2,685

14,685

7,149

7,296

1931

8,237

9,447

7,796

4,500

3,129

15,425

1,416

4,562

Laholm

1929

13,225

11,416

6.060

2,400

1,483

9,943

2,263

3,736

1930

14,544

10,779

9,863

2,400

2,670

14,934

3,736

418

1931

15,609

13,550

8,600

2,400

1,482

12,482

648

418

Varberg

1928

10,197

12,388

5,475

3,500

1,240

10,215

2,955

5,127

1

1931

10,164

11,751

6,317

3,500

1,904

11,721

7,251

7,279

1

Götebo.Bohus län

Strömstad

1926

2,395

4,728

2,668

670

934

4,272

466

1931

3,129

6,706

4,505

1,000

1,141

6,646

281

341

Uddevalla

1927

13,167

21,477

10,632

4,140

4,430

19,202

1,135

3,409

’

1928

15,019

20,576

10,875

4,140

3,587

18,602

3,409

5,383

1931

15,271

26,054

15,613

4,000

4,180

23,793

1,857

4,118

Älvsborgs län

Alingsås

1927

13,168

17,308

9,529

1,600

1,758

12,887

2,822

7,243

1929

13,794

12,242

10,235

1,600

1,924

13,759

5,280

3,763

1931

14,587

13,872

10,260

1,675

1,795

13,73(

3,062

3,204

Mellerud

1931

1,893

2,846

2,020

549

266

2,835

0

11

Trollhättan

1928

10,344

14,213

6,059

3,825

6,154

16,038

_

1,825

1930

11,598

16,617

11,025

3,927

1,500

16,452

2

167

1931

12,446j

18,429

12,000

4,677

1,500

18,177

167

419

Vänersborg

1928

11,561

17,564

6,817

4,500

6,247

17,564

0

0

1930

10,634

17,088

9,040

4,500

3,834

17,374

774

488

1931

12,849

20,339

10,575

4,500

5,704

20,779

488

48

Amål Vio 1931—

80/o

1932

5,727

8,836

3,540

1,000

7,336

11,876

— |

3,040

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Besiktningsbyrå

År

Summa

besikti- gade djur

Summa

in-

komster

Utsi

f t e r

Överskott

B r

i s t

Löner

m. m.

Lokal-

hyra

Övriga

Summa

In-

gående

Ut-

gående

Ingående

Utgående

Skaraborgs län

Falköping15/» -

8l/t»

1930

8,182

12,478

6,935

4,800

1,937

13,672

0

1,194

1931

9,904

15,016

7,459

5,132

2,053

14,644

1,194

822

Hjo maj —dec.

1930

2,011

3,225

2,166

467

648

3,281

0

121

193 J.

3,048

5,028

3,300

700

418

4,418

488

121

Lidköping

1928

9,040

14,354

7,915

3,000

5,345

16,260

3,704

1,797

1931

9,486

15,834

9,985

3,000

2,394

15,379

3,436

3,890

Mariestad

1929

6,907

11,069

5,114

1,760

3,323

10,197

90

780

1930

5,608

9,021

5,286

2,640

2,514

10,440

901

1,320

1931

6,516

10,652

5,174

2,640

2,698

10,512

1,320

1,180

Skövde''

1927

16,848

13,857

8,059

2,800

2,594

13,453

474

69

1929

20,084

12,250

8,231

2,850

3,966

15,047

7,124

4,326

1931

21,741

14,604

10,300

2,850

3,271

16,421

3,086

1,269

Tidaholm

1929

5,675

9,011

4,400

2,000

1,749

8,149

0

862

1930

5,719

9,374

4,400

2,500

1,574

8,474

862

1,762

1931

6,332

9,491

4,500

2,500

1,316

8,316

1,762

2,037

Värmlands län

Karlstad

1927

16,510

26.817

10,121

6,650

8,249

25,020

236

1,560

1929

18,787

30,746

11,751

8,300

8,678

28,729

5,698

7,715

1931

19,952

29,860

17,452

10,000

2,579

30,031

1,927

1,756

Örebro län

Hallsberg

1926

2,032

5,031

3,166

850

1,026

5,042

11

1929

6,078

13,930

4,012

850

9,068

13,930

0

0

0

0

1931

4,858

9,676

4,901

850

3.935

9,686

0

0

0

0

Kumla

1931

4,903

10,196

6,821

1,500

1,123

9,444

3,033

2,287

Vestmanls län

Arboga

1926

3,767

8,810

4,991

2,131

1,665

8,787

23

1928

4,530

10,085

5,774

2,325

1,734

9,833

629

881

1931

4,761

11,073

5,689

2,326

2,613

10,628

3,061

3,505

Köping

1926

4,472

9,065

5,400

2,300

959

8,659

155

561

1928

4,684

9,763

5,400

2,000

1,396

8,796

962

1,928

1930

4,690

8,702

5,910

2,000

1,092

9,002

3,124

2,824

Sala

1927

5,919

11,342

6,263

3,000

1,547

10,810

2,040

2,573

1929

5,377

10,942

7,661

3,000

1,655

12,316

3,470

2,095

1931

5,598

11,872

7,723

3,000

2,010

12,733

1,039

177

Västerås

1928

22,017

32,776

21,781

3,000

3,531

28,312

2,634

7,098

1929

21,577

32,280

19,033

3,000

6,121

28,154

7,098

11,224

1931

24,903

31,167

19,850

5,000

7,150

32,000

14,218

13,385

Gävleborgs län

Gävle

1931

9,134

14,315

5,110

1,750

3,459

10,319

—

3,995

Våsternorrl. län

Härnösand

1932

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Kramfors

1931

2,196

4,462

2,985

700

773

4,458

79

83

Sollefteå

1931

4,578

8,548

4,400

1,400

2,444

8,244

0

303

Sundsvall

1926

19,090

22,125

16,787

3,000

3,048

22,835

16,165

15,455

1928

22,597

22,956

17,730

3,000

2,787

23,517

17,554

16,994

1930

23,037

24,123

17,630

3,000

4,702

25,332

16,234

15,024

Örnsköldsvik

1930

8,497

11,671

5,472

1,600

2,508

9,580

—

2,090

1931

8,652

9,190

5,680

1,600

1,008

8,288

2,090

2,992

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 31

89

Besiktningsbyrå

År

Summa

besikti- gade djur

Summa

in-

komster

U t g i

f t e r

Överskott

iB r

i s t

Löner

m. m.

Lokal-

hyra

Övriga

Summa

In-

gående

Ut-

gående

Ingående

Utgående

Jämtlands län

Östersund

1928

14,477

19,817

12,881

1,800

2,829

17 510

4,061

6,368

1930

14,057

19,155

13,309

1,800

3,791

18,900

6,576

6,830

Västerbottens län

Umeå

1927

15,064

18,980

9,958

3,000

2,335

15,293

0

3,687

1929

16,108

17,252

10,708

3,000

3,258

16,966

7,072

7,357

1931

16,594

15,058

12,526

3,000

2,088

17,614

3,224

668

Norrbottens län

Boden

1927

4,702

7,884

7,597

1,657

2,638

11,892

2,350

1,658

1929

5,668

10,526

8,363

1,800

863

11,026

4,220

4,720

1931

6,196

10,864

7,500

1,500

844

9,844

4,792

. 3,772

Luleå

1931

5,049

8,170

6,262

2,500

1,479

10,241

4,860

6,931

Bihang till riksdagens protokoll 193i

t sami.

Nr 31.

T

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Slakthus- och kött
Kronor

per hel kropp.

Samhälle

Stor-

boskap

Häst

Större

kalv

Mindre

kalv

Föl

Får,

get,

lamm

Svin

Späd-

gris

Stockholm: slakthus.........

4.50

4.50

1.50

0.75

1.50

0.7 5

2.25—0.76

0.7 5

besiktningsbyrå

4.00

4.oo

1.50

0.75

1.50

0.75

2.26—1.00

0.76

Göteborg:1 slakthus.........

4.50—3.50

4.60

1.60

0.7 5

1.50

0.75

2.oo

1.00

besiktningsbyrå

4.60

4.50

1.50

0.7 5

1.60

0.75

2.oo

1.00

Malmö:1 slakthus........

4.60

4.50

2.25

1.00

1.50

1.00

2.26

0.7 5

besiktningsbyrå

3.oo

3.oo

1.25

0.7 5

1.25

0.76

2.oo

0.7 5

Eskilstuna:1 slakthus.........

H.oo

6.oo

3.00

1.60

2.00

1.50

3.oo

1.00

besiktningsbyrå

6.oo

6.00

3.00

1.60

2.oo

1.60

3.oo

1.00

Linköping: slakthus.........

3.oo

3.oo

1.00

0.50

1.00

0.50

1.76

0.60

besiktningsbyrå

3.oo

3.oo

1.00

0.50

1.00

0.50

1.60

0.60

Karlskrona:1 slakthus.........

6.50

6.50

3.oo

1.60

2.50

1.60

3.oo

1.00

besiktningsbyrå

6.50

6.60

2.60

0.75

2.26

0.76

3.oo

1.00

Helsingborg:1 slakthus .........

B.oo

5.oo

2.oo

1.00

2.oo

1.00

2.6 0

1.00

besiktningsbyrå

4.50

4.50

2.oo

1.00

2.oo

1.00

2.25

1.00

Norrköping: slakthus.........

ö.oo

5.oo

2.50

1.00

2.oo

1.00

2.oo

1.00

besiktningsbyrå

5.oo

5.00

2.oo

0.85

2.oo

0.86

2.oo

0.85

Besiktningsbyråer:

Alingsås ...........................

1.50

1.60

0.50

0.25

0.60

0.2 5

1.40

0.35

Alvesta..............................

1.76

1.75

1.00

0.50

1.00

0.60

1.00

0.6 0

Arboga..............................

4.oo

4.oo

1.50

0.75

1.50

1.00

3.oo

0.76

Arlöv 1 ..............................

3.25

3.26

1.25

0.7 5

1.26

0.76

2.60

0.76

Askersund ........................

3.oo

3,oo

1.50

0.60

1.60

0.6 0

2.oo

0.60

Boden ..............................

3.50

3.50

2.oo

0.80

1.75

0.80

3.oo

0.80

Borensberg ........................

4.oo

4.oo

1.75

1.00

1.75

1.00

2.60

0.75

Borgholm..........................

2.oo

2.oo

1.00

0.50

1.00

0.5 0

1.50

0.50

Burträsk ...........................

2.50

2.50

1.75—1.25

0.75

1.50

0.7 5

2.50

1.00

Båstad1..............................

2.oo

2.oo

1.00

0.50

1.00

0.50

1.76

0.60

Eksjö ..............................

1.50

1.50

0.75

0.4 0

0.7 5

0.40

1.60

0.50

Eslöv 1 ..............................

3.oo

3.oo

1.60

0.7 5

1.50

0.7 5

2.60

0.7 5

Falkenberg1........................

2.oo

2.oo

1.25

0.76

1.25

0.75

1.00

0.75

Falköping 1.......................

2.60

2.50

1.25

0.7 0

1.26

0.7 0

2.oo

0.7 0

Gamleby ...........................

3.oo

3.oo

1.50

0.75

1.60

0.75

2.oo

0.7 5

Gävle ..............................

2.50

2.50

1.25

0.76

1.25

0.75

2.oo

0.50

Hallsberg..........................

3.oo

3.oo

1.50

0.75

1.50

0.76

2.oo

0.76

Halmstad1 ........................

1.50

1.60

0.7 0

0.60

0.60

0.50

l.to

0.50

Hjo .................................

2.50

2.60

1.25

0.6 5

1.26

0.6 5

2.oo

0.50

Härnösand ........................

2.60

2.60

1.50

0.60

1.00

0.50

2.50

0.7 5

Hässleholm1 .....................

3.oo

3.oo

1.50

0.75

1.00

0.75

2.oo

0.50

Hörby1..............................

3.oo

3.oo

1.25

0.6 5

1.25

0.6 6

2.2 5

0.65

Höör ..............................

2.50

2.50

1.60

0.75

1.00

0.76

2.oo

0.75

Jönköping ........................

1.00

1.00

0.60

0.85

0.60

0.35

0.76

0.35

Karlshamn ........................

2.oo

2.oo

1.00

0.60

1.00

0.50

2.oo

0.5 0

Karlstad ...........................

2.oo

2.oo

1.00

0.70

1.00

0.70

2.oo

0.70

Katrineholm .....................

3.oo

3.oo

1.10

0.60

1.10

0.6 0

1.75

0.50

Kisa .................................

1.50

1.50

0.75

0.30

0.7 5

0.30

1.25

0.50

Klippan1 ........................

2.oo

2.oo

0.9 0

0.6 0

0.90

0.60

1.25

0.50

Kramfors..................

3.oo

3.oo

2.00—1.50

0.7 0

1.50

0.6 0

2.50

0.75

Kristianstad1 ............

1.50

1.50

0.50

0.4 0

0.5 0

0.4 0

1.50

0.60

Kumla .........................

2.50

2.50

1.50

0.76

1.50

0.75

2.00

0.7 5

Kungsbacka1 ....................

2.26

2.25

1.00

0.6 0

1.00

0.6 0

1.25

0.60

Köping.....................

3.60

3.50

1.25

0.65

1.25

0.66

2.50

0.6 5

Laholm1 ..................

1.25

1.25

0.6 0

0.3 6

0.60

0.36

0.90

0.8 0

Landskrona1 ..........

1.50

1.50

0.7 5

0.40

0.60

0.4 0

1.15

0.40

Lidköping1 ............

2.60

2.60

1.00

0.50

1.00

0.75

2.oo

0.76

Ljungby ...........................

1.00

1.00

0.60

0.35

0.6 0

0.85

1.00

0.8 5

Luleå ..............................

3.50

3.50

2.oo

0.80

1.76

0.80

3.oo

0.8 0

Lund1 ...............

2.00

2.oo

1.60

0.75

1.00

0.50

1.60

0.60

Löberöd 1.........

2.oo

2.oo

1.00

0.7 0

1.00

0.7 0

2.oo

0.70

1 Organtvång. — 7 Taxan sänkt från 1 juni 1932.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31

91

Bilaga D.

besiktningstaxor år 1932.

Kronor per hel kropp.

Samhälle

Stor-

boskap

Häst

Större

kalv

Mindre

kalv

Föl

Får,

get,

lamm

Svin

Späd-

gris

Mariestad 1 .......................

3.00

3.oo

1.50

0.7 5

1.50

0.7 5

2.oo

0.76

Mellerud ...........................

2.oo

2.oo

1.50

0.60

1.00

0.50

2.oo

0.5 0

Mjölby..............................

2.50

2.50

1.25

0.50

0.75

0.50

1.60

0.50

Motala ..............................

3.oo

3.oo

1.25

0.7 5

1.25

0.76

2.oo

0.75

Mönsterås ........................

2.oo

2.oo

1.00

0.50

1.00

0.25

1.50

0.60

Norrtälje ...........................

1.50

1.50

0.7 6

0.80

0.75

0.80

1.60

0.4 0

Nybro .............................

1.00

1.00

0.50

0.25

0.50

0.25

1.00

0.8 0

Nyköping 1 ........................

3.25

3.25

1.40

0.60

1.25

0.50

2.oo

0.50

Nässjö ..............................

1.75

1.60

0.80

0.40

0.4 0

0.4 0

1.40

0.5 0

Osby 1 ..............................

4.oo

4.00

2.oo

1.25

1.50

1.26

3.oo

0.7 6

Oskarshamn .....................

3.oo

3.oo

1.50

0.7 5

1.50

0.60

1.50

0.7 6

Ronneby ...........................

1.75

1.76

1.00

0.50

1.00

0.6 0

1.26

0.6 0

Sala .................................

3.75

3.7 5

1.50

0.75

1.00

0.7 5

2.7 5

0.60

Simrishamn 1 .....................

3.oo

3.oo

1.50

0.7 5

1.2 5

0.75

2.00

0.6 0

Sjöbo 1 .............................

3.26

3.25

1.26

0.7 5

1.26

0.75

2.50

0.75

Skara1........,.....................

3.oo

3.oo

2.oo

0.7 5

2.00

0.7 5

2.oo

0.76

Skurup 1 ..........................

3.oo

3.oo

1.26

0.76

1.25

0.75

2.oo

0.76

Skänninge .......................

2.60

2.50

1.00

0.6 0

1.00

0.6 0

1.50

0.50

Skövde.............................

1.00

1.00

0.8 0

0.2 0

0.30

0.2 0

1.00

0.26

Sollefteå ...........................

2.50

2.50

1.50

0.60

1.50

0.60

2.50

0.60

Strängnäs...........................

4.oo

4.00

2.oo

1.00

2.oo

1.00

2.76

1.00

Strömstad ........................

3.50

3.50

1.50

1-00

1.50

1.00

3.oo

1.00

Sundbyberg........................

4.oo

4.oo

1.50

0.7 6

1.60

0.76

2.26—1.00

0.75

Sundsvall.........................

1.50

1.50

0.75

0.4 0

0.7 5

0.4 0

1.60

0.6 0

Sävsjö ..............................

1.25

1.25

0.60

0-85

0.60

0.85

0.90

0.85

Söderköping .....................

2.70

2.7 0

1.85

0.75

1.35

0.76

2.25

0.75

Södertälje ........................

2.75

2.7 5

1.00

0-40

1.00

0.40

1.75

0.75

Sölvesborg ........................

2.oo

2.oo

1.00

0-50

1.00

0.50

2.oo

0.60

Tidaholm 1 ........................

2.26

2.25

1.00

0.5 0

1.00

0.60

1.76

0.50

j Tierp3 ..............................

2.50

2.50

1.25

0-7 5

1.25

0.75

2.oo

0.50

Tingsryd .........................

3.oo

3.oo

1.50

0.75

1.50

0.7 5

2.oo

0.7 5

Torsås 1..............................

3.60

3.50

2.oo

0-75

2.oo

0.7 5

2.26

0.75

Tranås ..............................

1.00

1.00

0.6 0

0-85

0.60

0.86

0.7 5

0.36

Trollhättan ........................

2.oo

2.oo

1.50

0.60

1.00

0.50

2.oo

0-6 0

Trälleberg 1........................

1.00

1.00

0.50

0-25

0.50

0.2 6

1.00

0.50

Uddevalla1 .....................••

2.75

2.75

1.26

0.7 0

1.00

0.70

1.75

0.7 0

Umeå ..............................

2.oo

2.oo

1.00

0.50

1.00

0.60

2.oo

0.50

Uppsala ...........................

2.25

2.25

1.00

0.50

1.00

0.50

2.oo

0.50

Vadstena...........................

3.00

3.oo

1.25

0-7 5

1.25

0.76

2.oo

0.75

Valdemarsvik.....................

3.50

3.50

1.25

0.50

1.00

0.5 0

2.25

1.00

Varberg 1 ..........................

1.50

1.50

0.60

0.40

0-60

0.40

1.00

0.40

Vaxholm ..........................

4.oo

4.oo

2.oo

1.50

2.oo

1.00

3.oo

1.00

Veberöd1 ..........................

3.0 0

3.oo

1.25

0.7 5

1.25

0.75

2.oo

0.76

Vetlanda ........................

1.25

1.2 5

1.00

0.4 0

1.00

0.4 0

1.00

0.50

Vimmerby .......................

1.26

1.25

1.00

0.8 5

0.75

0.86

1.25

0.60

Vänersborg........................

2.oo

2.oo

1.50

0.6 0

1.00

0.50

2.oo

0.60

Värnamo ...........................

2.oo

2.oo

0.75

0.40

0.6 0

0.40

1.60

0.60

Västervik...........................

2.60

2.50

1.50

0.7 5

1.00

0.7 5

2.2 5

0.75

Västerås ...........................

2.50

2.50

0.75

0.60

0.76

0.50

1.50

0.50

Växjö ..............................

1.75

1.75

1.00

0.50

1.00

0.6 0

1.00

0.50

Ystad 1 ..............................

3.oo

3.oo

1.50

0.75

1.00

0.7 5

2.oo

1.00

Åmål.................................

2.50

2.60

1.00

0.50

1.00

0.60

2.50

0.60

Åseda .............................

1.50

1.50

1.00

0.40

1.00

0.40

1.00

0.50

Åtvidaberg ........................

2.60

2.50

0.90

0.40

0.90

0.40

1.76

0.4 0

Älmhult ...........................

2oo

2.oo

0.90

0.50

0.9 0

0.60

1.50

0.60

Ängelholm 1........................

3.oo

2.50

1.00

0.50

0.75

0.50

2.oo

0.50

Ödeshög ...........................

2.oo

2.oo

1.00

0.60

1.00

0.60

1.26

0.60

Örnsköldsvik .....................

2.25

2.25

1.00

0.50

1.00

0.60

2.oo

0.60

Östersund ........................

2.00

2.oo

1.26

0.60

1.00

0.50

1.76

O.oo

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1934:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten