Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av konvention för skydd av den industriella äganderätten samt antagande av förslag till lag om ändring i 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj 1884 angående patent m. m

59 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:4, Angående godkännande av konvention för skydd av den industriella äganderätten samt antagande av förslag till lag om ändring i 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj 1884 angående patent m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av

konvention för skydd av den industriella äganderätten samt

antagande av förslag till lag om ändring i 7, 11, 15 och 16 §§

förordningen den 16 maj 1884 angående patent m. m.; given

Stockholms slott den 15 december 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed

dels äska riksdagens godkännande av bifogade Pariskonvention den

20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten, reviderad i

Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni 1911 och i Haag

den 6 november 1925,

dels ock, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag örn ändring i 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj 1884

(nr 25) angående patent;

2) lag angående ändring i 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1)

örn skydd för vissa mönster och modeller;

3) lag angående ändring i 4, 9 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29)

örn skydd för varumärken; samt

4) lag örn skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Nr 4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten,

reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2

juni 1911 och i Haag den 6 november 1925.

(Översättning.)

Convention d’Union de Paris du

20 mars 1883 pour la protection

de la propriété industrielle, revisée

å, Bruxelles le 14 décembre 1900,

å Washington le 2 juin 1911 et å

La Hays le 6 novembre 1925.

Le Président du Reich Allemand;

le Président de la République d’Autriche;

Sa Majesté le Roi des Beiges;

le Président des États-Unis du

Brésil; le Président de la République

de Cuba; Sa Majesté le Roi de Danemark;

le Président de la République

Dominicaine; Sa Majesté le Roi

d’Espagne; le Président de la République

d’Esthonie; le Président des

États-Unis d’Amérique; le Président

de la République de Finlande; le

Président de la République Francaise;

Sa Majesté le Roi du RoyaumeUni

de Grande-Bretagne et delande

et des Territoires Britanniques au

dela des Mers, Empereur des Indes;

Son Altesse Sérénissime le Gouverneur

de Hongrie; Sa Majesté le Roi

d’Italie; Sa Majesté 1’Empereur du

Japon; Sa Majesté le Sultan dn

Maroc; le Président des États-Unis

du Mexique; Sa Majesté le Roi de

Norvége; Sa Majesté la Reine des

Pays-Bas; le Président de la République

Polonaise, au nom de la Pologne

et de la Ville Libre de Dantzig; le

Président de la République Portugal;

Sa Majesté le Roi des Serbes,

Croates et Slovénes; Sa Majesté le

Unionskonvention i Paris den 20

mars 1883 för skydd av den industriella

äganderätten, reviderad i

Bryssel den 14 december 1900, i

Washington den 2 juni 1911 och i

Haag den 6 november 1925.

Tyska Rikets President; Republiken

Österrikes President; Hans Majestät

Belgiernas Konung; Brasiliens

Förenta Staters President; Republiken

Cubas President; Hans Majestät

Konungen av Danmark; Dominikanska

Republikens President; Hans Majestät

Konungen av Spanien; Republiken

Estlands President; Amerikas

Förenta Staters President; Finska

Republikens President; Franska

Republikens President; Hans Majestät

Konungen av det Förenade Konungariket

Stora Britannien och Irland

samt de Brittiska besittningarna

hinsides haven, Kejsare av Indien;

Hans Höghet Riksföreståndaren i

Ungern; Hans Majestät Konungen

av Italien; Hans Majestät Kejsaren

av Japan; Hans Majestät Sultanen av

Marocco; Mexikos Förenta Staters

President; Hans Majestät Konungen

av Norge; Hennes Majestä'' Drottningen

av Nederländerna; Polska

Republikens President i Polens och

Fria staden Danzigs namn; Portugisiska

Republikens President; Hans

Majestät Serbernas, Kroaternas och

Slovenernas Konung; Hans Majestät

Konungen av Sverige; Förbundsrå
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 4.

Roi de Suéde; le Conseil Fédéral de

la Confédération Suisse; les Stats de

Syrie et du Grand Liban; le Président

de la République Tchécoslovamlie;

Son Altesse le Bey de Tunis; le Président

de la République Turque,

Ayant jugå utile d’apporter certaines

modifications et additions å la

Convention internationale du 20 mars

1883, portant création d’une Union

internationale pour la protection de

la propriété industrielle, revisée å

Bruxelles le 14 décembre 1900 et å

Washington le 2 juin 1911, ont nommé

pour Leurs Plénipotentiaires, savoir:

det i Schweiziska Edsförbundet; Staterna

Syrien och Stora Libanon;

Tjeckoslovakiska Republikens President;

Hans Höghet Beyen av Tunis;

Turkiska Republikens President,

som funnit lämpligt att göra vissa

ändringar i och tillägg till den internationella

konventionen av den 20

mars 1883 angående stiftande av en

internationell union för skydd av den

industriella äganderätten, reviderad

i Bryssel den 14 december 1900 och i

Washington den 2 juni 1911, hava till

sina befullmäktigade ombud utsett:

Lesquels, apres s’étre communiqué

leurs pleins pouvoirs respectifs, trouvés

en bonne et due forme, sont convenus

des artides suivants;

Artide premier.

Les pays contractants sont constitués

å l’état d’Union pour la protection

de la propriété industrielle.

La protection de la propriété industrielle

a pour objet les brevets d’invention,

les modéles d’utilité, les

dessins et modéles industriels, les

marques de fabrique ou de commerce,

le nom commercial et les indications

de provenance ou appellations

d’origine, ainsi que la répression

de la concurrence déloyale.

La propriété industrielle s’entend

dans 1’aeception la plus large, et

s’applique non seulement å l’industrie

et au commerce proprement

dits, mais également au domaine des

industriös agricoles (vins, grains,

feuilles de tabac, fruits, bestiaux,

etc.) et extractives (minéraux, eaux

minérales, etc.).

Parmi les brevets d’invention sont

comprises les diverses espéces de

brevets industriels admises par les

législations des pays contractants,

telles que brevets deportation, brevets

de perfectionncment, brevets et

certificats d’addition, etc.

vilka, efter att hava meddelat varandra

sina i god och behörig ordning

funna fullmakter, överenskommit örn

följande artiklar;

Art. 1.

De fördragsslutande länderna bilda

en union för skydd av den industriella

äganderätten.

Skyddet av den industriella äganderätten

har till föremål patent, nyttighetsmodeller,

industriella mönster

och modeller, fabriks- eller handelsmärken,

firma samt ursprungsbeteckningar

ävensom undertryckande

av illojal konkurrens.

Industriell äganderätt är att fatta

i vidsträcktaste bemärkelse och avser

icke blott industri och handel i egentlig

mening utan även området för

lantbruksindustri (vin, spannmål, tobaksblad,

frukt, boskap etc.) och

extraktiv industri (mineral, mineralvatten

etc.).

Till patent räknas de olika slag av

industriella patent, som enligt de fördragsslutande

ländernas lagstiftningar

kunna förekomma, såsom importpatent,

förbättringspatent, tilläggspatent,

tilläggsbevis etc.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Art. 2.

Les ressortissants de chacun des

pays contractants jouiront dans tous

les antres pays de rumon, en ce qui

concerne la protection de la propreté

industrielle, des avantages

que les lois respectives accordent

actuellement ou accorderont par la

suite aux nationaux, le tout sans

préjudice des droits spécialement

prévus par la présente Convention.

En conséquence, ils auront la méme

protection que ceux-ci et le méme recours

légal contre toute atteinte portée

å leurs droits, sous réserve de

1’accomplissement des conditions et

formalités imposées aux nationaux.

Toutefois, aucune condition de domicile

ou d’établissement dans le

pays ou la protection est réclamée ne

peut étre exigée des ressortissants de

Filmon, pörn la jouissance d’aucun

des droits de propriété industrielle.

Sont expressément réservées les

dispositions de la législation de chacun

des pays contractants relatives

å la procédure judiciaire et administrative

et å la compétence, ainsi

qu’å 1’élection de domicile ou å la

constitution d’un mandataire, qui

seraient requises par les lois sur la

propriété industrielle.

Art. 3.

Sont assimilés aux ressortissants

des pays contractants les ressortissants

des pays ne faisant pas partie

de 1’Union, qui sont domiciliés ou

ont des établissements industriels ou

commerciaux effectifs et sérieux sur

le territoire de l’un des pays de

1’Union.

Art. 4.

a) Celui qui aura réguliérement

fait le dépöt d’une demande de brevet

d’invention, d’un modéle d’utilité,

d’un dessin ou modéle industriel,

d’une marque de fabrique ou de

Art. 2.

De, som tillhöra något av de fördragsslutande

länderna, skola i samtliga

övriga unionsländer i fråga örn

skyddet av den industriella äganderätten

åtnjuta de förmåner, som de

särskilda lagstiftningarna för närvarande

tillerkänna eller framdeles

komma att tillerkänna landets egna

medborgare, och detta utan intrång

i de rättigheter, som särskilt tillförsäkras

genom denna konvention. De

skola följaktligen äga samma skydd

som dessa och tillgång till samma

rättsmedel mot varje förekommande

rättskränkning, under förbehåll att

de uppfylla de villkor och formaliteter,

som åligga landets egna medborgare.

Av dem, som tillhöra ett unionsland,

kan dock icke fordras, att de

skola vara bosatta eller driva rörelse

inom det land, där skydd begäres,

för att få åtnjuta de rättigheter, som

inbegripas under den industriella

äganderätten.

Uttryckligt förbehåll göres för bestämmelserna

i varje fördragsslutande

lands lagstiftning örn det judiciella

och det administrativa förfarandet

samt myndigheternas kompetens

ävensom örn val av boningsort eller

förordnande av ombud, då sådant

fordras enligt lagarna örn den industriella

äganderätten.

Art. 3.

Likställda med dem, som tillhöra

de fördragsslutande länderna, äro de,

vilka tillhöra i unionen ej ingående

länder men äro bosatta eller äga

verkliga industri- eller handelsföretag

inom något unionslands område.

Art. 4.

a) Den, som i ett av de fördragsslutande

länderna i behörig ordning

gjort ansökan örn erhållande av patent

eller örn skydd för nyttighetsmodell

eller för industriellt mönster

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 4.

5

commerce, dans l’un des pays contractants,

ou son ayant cause, jouira,

pour effectuer le dépöt dans les

autres pays, et sous réserve des

droits des Hers, d’un droit de priorité

pendant les délais déterminés

ci-aprés.

b) En conséquence, le dépöt ultérieurement

opéré dans l’un des

autres pays de 1’Union, avant l’expiration

de ees délais, ne pourra étre

invalidé par des faits accomplis dans

1’intervalle, soit, notamment, par un

autre dépöt, par la publication de

l’invention ou son exploitation, par

la mise en vente d’exemplaires du

dessin ou du modéle, par 1’emploi de

la marque.

c) Les délais de priorité mentionnés

ci-dessus seront de douze mois

pour les brevets d’invention et les

modéles d’utilité et de six mois pour

les dessins et modéles industriels et

pour les marques de fabrique ou de

commerce.

Ces délais commencent å courir de

la date du dépöt de la premiére demande

dans un pays de l’Union; le

jour du depot 11’est pas compris dans

le délai.

Si le dernier jour du délai est un

jour férié légal dans le pays oii la

protection est réclamée, le délai sera

prorogé jusqu’au premier jour

ouvrable qui suit.

d) Quiconque voudra se prévaloir

de la priorité d’un dépöt antérieur

sera tenn de faire une déclaration

indiquant la date et le pays de ce

dépöt. Chaque pays déterminera å

quel moment, au plus tard, cette déclaration

devra étre effectuée.

Ces indications seront mentionnées

dans les publications émanant de

1’Administration compétente, notamment

sur les brevets et les descriptions

y relatives.

Les pays contractants pourront

exiger de celui qui fait une déclaration

de priorité la produetion d’une

copie de la demande (description,

dessins, etc.) déposée antérieurement.

eller modell eller för fabriks- eller

kandelsmärke, eller hans rättsinnehavare

skall, under förbehåll av

tredje mans rätt, för ansökan i de

övriga länderna äga en prioritetsrätt

under tid, som här nedan bestämmes.

b) Till följd härav skall ansökan,

som sedermera före utgången av denna

tid göres i annat unionsland, icke

anses kraftlös på grund av åtgärder,

vidtagna under mellantiden, sålunda

speciellt icke genom annan ansökan,

genom uppfinningens offentliggörande

eller utövande, genom hållande

till salu av exemplar av mönstret eller

modellen, genom begagnande av

märket.

c) Tiden för ovannämnda prioritetsrätt

utgör i fråga örn patent och

nyttighetsmodeller tolv månader

samt i fråga örn industriella mönster

och modeller ävensom fabriks- eller

handelsmärken sex månader.

Dessa frister löpa från tidpunkten

för ingivande av den första ansökningen

i unionsland; dagen för ingivandet

medräknas ej i fristen.

Örn fristens sista dag är en laga

helgdag i det land, där skydd begäres,

förlänges fristen till nästföljande

söckendag.

d) Den, som vill taga i anspråk prioritetsrätt

på grund av tidigare ansökning,

åligger att lämna uppgift

rörande den tid och det land, där

denna ansökning blivit gjord. Varje

land äger bestämma den tidpunkt, då

denna uppgift senast skall lämnas.

Sådan uppgift skall angivas i de

av vederbörande myndighet utgivna

publikationer, särskilt i patenten och

därtill hörande beskrivningar.

De fördragsslutande länderna kunna

fordra, att den, som gör anmälan

örn! prioritetsrätt, ingiver en kopia

av den tidigare gjorda ansökningen

(beskrivning, ritningar etc.). Denna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Martts proposition nr 4.

La copie, certifiée conforme par

FAdministration qui aura regu cette

demande, sera dispensée de toute

légalisation, et elle pourra en tous

cas étre déposée å n’importe quel

moment dans le délai de trois mois

å dater du dépöt de la demande ultérieure.

On pourra exiger quille soit

accompagnée d’un certificat de la

date du dépöt émanant de cette Administration

et d’une traduction.

D’autres formalités ne pourront

étre requises pour la déclaration de

priorité au moment du dépöt de la

demande. Chaque pays contractant

déterminera les conséquences de

1’omission des formalités prévues

par le présent article, sans que ees

conséquences puissent excéder la

perto du droit de priorité.

Ultérieurement d’autres justifications

pourront étre demandées.

e) Lorsqu’un dessin ou modéle industriel

aura été déposé dans un

pays en vertu d’un droit de priorité

basé sur le dépöt d’un modéle d’utilité,

le délai de priorité ne sera que

celin fixé pour les dessins et modéles

industriels.

En outre, il est permis de déposer

dans un pays un modéle d’utilité en

vertu d’un droit de priorité basé sur

le dépöt d’une demande de brevet et

inversement.

f) Si une demande de brevet contant

la revendication de priorités

multiples, ou si Fexamen révéle

qu’une demande est complexe, FAdministration

devra, tout au moins,

autoriser le demandeur å la diviser

dans des conditions que déterminera

la législation intérieure, en conservant

comme date de chaque demande

divisionnaire la date de la demande

initiale et, s’il y a lieu, le bénéfice

du droit de priorité.

Art. 4 bis.

Les brevets demandés dans les différents

pays contractants par des

kopia, till riktigbeten bestyrkt av

den myndighet, som mottagit ansökningen,

behöver icke vara legaliserad,

och den skall i varje fall kunna

ingivas när som helst inom tre månader

från den senare ansökningens

ingivande. Det må kunna föreskrivas,

att den skall vara åtföljd av bevis

örn tiden, då den tidigare ansökningen

gjordes, utfärdat av vederbörande

myndighet, ävensom av översättning.

Andra formaliteter kunna ej vid

den tidpunkt, då själva ansökningen

göres, fordras för anmälan örn prioritetsrätt.

Varje fördragsslutande

land äger bestämma den påföljd, som

ett försummat iakttagande av i denna

artikel omnämnda formaliteter

skall medföra, dock att denna påföljd

ej må sträcka sig längre än till

förlust av prioritetsrätten.

Senare må annan bevisning kunna

fordras.

e) Då i ett land skydd sökes för industriellt

mönster eller modell under

åberopande av rätt till prioritet på

grund av ansökan örn skydd för nyttighetsmodell,

skall prioritetstiden

vara den, som är bestämd för industriella

mönster och modeller.

Vidare är det tillåtet att i ett land

söka skydd för nyttighetsmodell med

anspråk på prioritet, grundad på en

ansökning örn patent, och omvänt.

f) Örn i en patentansökning göres

anspråk på flera olika prioritetsrätter,

eller örn prövningen giver vid

handen, att en ansökning är oenhetlig,

skall vederbörande myndighet åtminstone

tillåta sökanden att uppdela

ansökningen under villkor, som den

inhemska lagstiftningen må bestämma,

med bibehållande såsom inlämningsdag

för varje delansökning av

den ursprungliga ansökningsdagen

och i förekommande fall av prioriteten.

Art. 4 bis.

Patent, som i de olika fördragsslutande

länderna begäras av dem, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 4.

ressortissants de milion seront indépendants

des brevets obtenus pour

la méme invention dans les autres

pays, adhérents ou non ä l’Union.

Cette disposition doit s’entendre

d’une faqon absolue, notamment en

ce sens que les brevets demandés

pendant le délai de priorité sont indépendants,

tant au point de vue des

causes de nullité et de déchéance,

qu’au point de vue de la durée normale.

Elle s’applique å tous les brevets

existant au moment de sa mise en

vigueur.

Il en sera de méme, en cas d’acession

de nouveaux pays, pour les brevets

existant de part et d’autre au

moment de 1’accession.

Art. 5.

L’introduction par le breveté, dans

le pays ou le brevet a été délivré,

d’objets fabriqués dans l’un ou

I’autre des pays de 1’Union, n’entrainera

pas la déchéance.

Toutefois chacun des pays contractants

aura la faculté de prendre les

mesures législatives nécessaires pour

prévenir les abus qui pourraient

résulter de 1’exercice du droit exclusif

conféré pär le brevet, par

exemple taute d’exploitation.

Ces mesures ne pourront prévoir la

déchéance du brevet que si la concession

de licences obligatoires ne suffisait

pas pour prévenir ces abus.

En tout cas, le brevet ne pourra

pas faire bobiet de telles mesures

avant l’expiration d’au moins trois

années å compter de la date ou il

a été accordé et si le breveté justitie

d’excuses légitimes.

La protection des dessins et modess

industriels ne peut étre atteinte

par uno déchéance queleonque

pour introduetion d’objets conformes

å ceux qui sont protégés.

Aucun signe ou mention d’enregistrement

ne sera exigé sur le produit,

pour la reconnaissance du

droit.

tillhöra unionen, skola vara oberoende

av patent, som för samma uppfinning

erhållits i andra länder, vare

sig tillhörande unionen eller icke.

Denna bestämmelse skall gälla

utan, inskränkning, särskilt så att

patent, som sökts under prioritetstiden,

äro oberoende såväl i fråga örn

skälen till ogiltighet och förverkande

som beträffande deras normala giltighetstid.

Den är tillämplig på patent, som

äga bestånd vid tidpunkten för dess

ikraftträdande.

Detsamma skall, i händelse av nya

länders anslutning, gälla för de vid

tidpunkten för anslutningen å ömse

sidor bestående patent.

Art. 5.

Patent förverkas icke därigenom,

att patenthavaren till det land, i vilket

patent erhållits, inför föremål,

som blivit tillverkade i annat unionsland.

Dock skall varje fördragsslutande

land äga rätt att vidtaga erforderliga

lagstiftningsåtgärder till förebyggande

av missbruk vid utnyttjandet

av den genom patentet förlänade uteslutanderätten,

exempelvis försummelse

att utöva uppfinningen.

Dessa åtgärder skola icke kunna gå

ut på patentets förverkande i annat

fall, än då meddelande av tvångslicenser

icke skulle vara tillräckligt

för att hindra sådana missbruk.

I varje fall skall patentet icke kunna

göras till föremål för sådana åtgärder,

förrän minst tre år förflutit

från det patentet beviljades, och icke

heller örn patenthavaren förmår visa

giltigt skäl för sin underlåtenhet.

Skydd för industriella mönster och

modeller skall icke kunna på något

sätt förverkas genom införsel av föremål,

överensstämmande med de

skyddade.

För åtnjutande av sådan skyddsrätt

må icke fordras, att föremålet är

åsatt märke eller uppgift örn registreringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts -proposition nr 4.

Si, dans un pays, 1 utilisation dG Därest i ett land användande av

la marque enregistrée est obliga- registrerat märke är föreskrivet,

toire, 1’enregistrement ne pourra skall registreringen icke kunna uppétre

annulé qu’aprés un délai équi- hävas förrän efter skälig tid ock entable

et si 1’intéressé ne justitie pas dast örn vederbörande icke visar skäl

des causes de son inaetion. för sin underlåtenhet.

Art. 5 bis.

Un délai de gräce, qui devra étre

au minimum de trois mois, sera accordé

pour le payement des taxes

prévues pour le maintien des droits

de propriété industrielle, moyennant

le versement d’une surtaxe, si la législation

nationale en impose une.

Pour les brevets d’invention, les

pays contractants s’engagent en

outre, soit å porter le délai de gräce

å six mois au moms, soit å prévoir

la restauration du brevet tombé en

déchéance par suite de non payement

de taxes, ees mesures restant

soumises aux conditions prévues par

la législation intérieure.

Art. 5 ter.

Dans chacun des pays contractants

ne seront pas considérés comme

portant atteinte aux droits du breveté:
1°

1’emploi, å bord des navires des

autres pays de l’Union, des moyens

faisant l’objet de son brevet dans

le corps du navire, dans les mackines,

agres, apparaux et autres accessoires,

lorsque ees navires pénétreront

temporairement ou accidentellement

dans les eaux du pays,

sous réserve que ees moyens y soient

employés exelusivement pour les besoins

du navire;

2° Femploi des moyens faisant

1’objet du brevet dans la construction

ou le fonetionnement des engins

de locomotion adrienne ou terrestre

des autres pays de 1’Union ou des

accessoires de ees engins, lorsque

ceux-ci pénétreront temporairement

ou accidentellement dans ce pays.

Art. 6.

Toute marque de fabrique ou de

commerce réguliérement enregistrée

Art. 5 bis.

En respittid örn minst tre månader

skall medgivas för betalning av föreskrivna

avgifter för upprätthållande

av rättigheter, som inbegripas under

den industriella äganderätten, mot

erläggande av en tilläggsavgift, örn

sådan är föreskriven i den inhemska

lagstiftningen.

Beträffande patent förbinda sig de

fördragsslutande länderna dessutom

att antingen utsträcka respittiden till

minst sex månader eller också medgiva

återupplivning av patent, som

förfallit på grund av underlåten avgiftsbetalning;

skolande härutinnan

gälla de villkor, som den inhemska

lagstiftningen föreskriver.

Art 5 ter.

I intet av de fördragsslutande länderna

skall såsom intrång i patenthavares

rättigheter anses:

1) användande ombord å andra unionsländers

fartyg av anordningar,

som utgöra föremål för hans patent, i

fartygsskrovet, maskinerna, tackling,

don och andra tillbehör, då dessa

fartyg tidvis eller tillfälligtvis inkomma

i det ifrågavarande landets

farvatten, under förutsättning att användandet

sker uteslutande för fartygets

behov;

2) användande av anordningar,

som utgöra föremål för patentet, i

konstruktion eller drift av andra

unionsländers luft- eller lantfordon

eller tillbehör till sådana fordon, då

dessa tidvis eller tillfälligtvis inkomma

i vederbörande land.

Art. 6.

Varje i hemlandet vederbörligen

registrerat fabriks- eller handels
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

9

dans le pays d’origine sera admise

au dépöt et protégée telle quelle

dans les autres pays de l’Union.

Toutefois, pourront étre refusées

ou invalidées:

1° les marques qui sont de nature

å porter atteinte å des droits acquis

par des tiers dans le pays ou la pretention

est réclamée;

2° les marques dépourvues de tout

caractére distinetif, ou bien composées

exelusivement de signes ou d’indications

pouvant servir, dans le

commerce, pour désigner 1’espéce, la

qualité, la quantité, la destination,

la valeur, le lieu d’origine des produits

ou 1’époque de produetion, ou

devenus usuels dans le langage courant

ou les habitudes loyales et constantes

du commerce du pays ou la

protection est réclamée.

Dans 1’appréciation du caractére

distinetif d’une marque on devra tenir

compte de toutes les circonstances

de falt, notamment de la durée

de l’usage de la marque;

3° les marques qui sont contraires

å la morale ou å l’ordre public.

Il est entendu qu’une marque ne

pourra étre considérée comme contraire

å 1’ordre public pour la seule

raison quille n’est pas conforme å

quelque disposition de la législation

sur les marques, sauf le cas ou cette

disposition elle-méme concerne

1’ordre public.

Sera considéré comme pays d’origine:
le

pays de l’IJnion ou le déposant

a un établissement industriel ou

commercial effeetif et sérieux, et,

s’il n’a pas un tel établissement, le

pays de 1’Union ou il a son domicile

et, s’il n’a pas de domicile dans

nimon, le pays de sa nationalité, au

cas ou il est ressortissant d’un pays

de rUnion.

En audin cas le renouvellement

de 1’enregistrement d’une marque

dans le pays d’origine n’entrainera

1’obligation de renouveler 1’enregistrement

dans les autres pays de

märke skall kunna registreras samt

erhålla skydd i sin ursprungliga

form (telle quelle) i övriga unionsländer.

Dock kan registrering vägras eller

förklaras ogiltig för:

1) märken, vilka äro av beskaffenhet

att göra intrång i av tredje man

förvärvad rätt i det land, där skydd

begäres;

2) märken, helt och hållet saknande

egenartad karaktär eller uteslutande

sammansatta av tecken eller

benämningar, vilka i handeln kunna

tjäna till att angiva varors art, beskaffenhet,

mängd, bestämmelse, värde,

ursprungsort eller tidpunkten för

deras framställande eller som blivit

vanliga i gängse språkbruk eller i lojalt

och konstant handelsbruk i det

land, där skydd är begärt.

Vid bedömandet av ett märkes

egenartade karaktär bör avseende fästas

vid alla faktiska omständigheter,

särskilt vid den tidslängd, under vilken

märket varit i bruk;

3) märken, som äro stridande mot

god sed eller allmän ordning.

Ett märke skall dock icke kunna

anses strida mot allmän ordning endast

därför, att det icke står i överensstämmelse

med något visst stadgande

i lagstiftningen örn varumärken,

såframt ej detta stadgande just

har avseende å allmän ordning.

Som hemland skall anses:

det unionsland, där sökanden har

ett verkligt industri- eller handelsföretag,

och, örn han icke har något

sådant företag, det unionsland, där

han är bosatt, och, örn han icke är bosatt

i något unionsland, det land, där

han är medborgare, såvida han tillhör

ett unionsland.

I intet fall skall förnyelse av ett

märkes registrering i hemlandet

medföra skyldighet att förnya registreringen

i de andra unionsländer,

där märket är registrerat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Martts proposition nr 4.

l’Union ou la marque aura été enregistrée.

Le bénéfice de la priorité reste

acquis aux dépöts de marques effectués

dans le délai de 1’article 4,

méme lorsque 1’enregistrement dans

le pays d’origine n’intervient

qu’aprés 1’expiration de ce délai.

La disposition de 1’alinéa 1 n’exclut

pas le droit d’exiger du déposant

un certificat d’enregistrement

régulier, délivré par 1’autorité compétente

du pays d’origine, mais

aucune légalisation ne sera requise

poul- ce certificat.

Art. 6 bis.

Les pays contractants s’engagent

å refuser ou å invalider soit d’office

si la législation du pays le permet,

soit å la requéte de 1’intéressé, l’enregistrement

d’une marque de fabrique

ou de commerce qui serait la

reproduction ou 1’imitation susceptible

de faire confusion, d’une marque

que 1’autorité compétente du

pays de 1’enregistrement estimera y

étre notoirement connue Gömme

étant déjå la marque d’un ressortissant

d’un autre pays contractant

et utilisée pour des produits du

méme genre ou d’un genre similaire.

Un délai minimum de trois ans

devra étre accordé pour réclamer la

radiation de ees marques. Le délai

courra de la date de l’enregistrement

de la marque.

Il ne sera pas fixé de délai pour réclamer

la radiation des marques enregistrées

de mauvaise foi.

Art. 6 ter.

Les pays contractants conviennent

de refuser ou d’invalider l’enregistrement

et d’interdire, par des mesures

appropriées, 1’utilisation, å défaut

d’autorisation des pouvoirs compétents,

soit comme marques de fabrique

ou de commerce, soit comme

éléments de ees marques, des armoiries,

drapeaux et autres emblémes

Förmånen av prioritet bibehålies

för varumärkesansökningar, som

gjorts inom den i artikel 4 bestämda

fristen, även örn registreringen i

hemlandet icke sker förrän efter utgången

av denna frist.

Bestämmelsen i första stycket utesluter

icke rätt att av sökanden fordra

ett av vederbörande myndighet i

hemlandet utfärdat bevis örn behörig

registrering, men legalisering av

detta bevis skall ej kunna krävas.

Art. 6 bis.

De fördragsslutande länderna förbinda

sig att vägra eller förklara

ogiltig, vare sig ex officio, örn landets

lagstiftning sådant tillåter, eller

på yrkande av målsägande, registrering

av ett fabriks- eller handelsmärke,

som utgör en kopia eller efterbildning,

ägnad att framkalla förväxling,

av ett märke, som vederbörande

myndighet i registreringslandet finner

därstädes vara notoriskt känt såsom

redan tillkommande någon, som

tillhör ett annat av de fördragsslutande

länderna, och använt för varor

av samma eller liknande slag.

En frist av minst tre år skall medgivas

för anhängiggörande av talan

örn dylik registrerings upphävande.

Denna frist räknas från dagen för

märkets registrering.

För fall, då registreringen erhållits

i ond tro, må icke bestämmas någon

frist, inom vilken sådan talan skall

vara anhängiggjord.

Art. 6 ter.

De fördragsslutande länderna överenskomma

att, när vederbörligt tillstånd

icke lämnats, vägra eller förklara

ogiltig registrering samt medelst

lämpliga åtgärder ingripa mot

användande såsom fabriks- eller handelsmärken

eller delar därav av de

fördragsslutande ländernas vapen,

flaggor och andra statsemblem, av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

d’État des pays contractants, signes

et poingons officiels de contröle et

de garantie adoptés par eux, ainsi

que toute imitation au point de vue

héraldique.

L’interdiction des signes et poingons

officiels de contröle et de garantie

s’appliquera seulement dans

les cas oii les marques qui les comprendront

seront destinées å étre utilisées

sur des marchandises dii méme

genre ou d’un genre similaire.

Poul- 1’application de ees dispositions

les pays contractants conviennent

de se communiquer réciproquement,

par l’intermédiaire du Bureau

international de Berne, la Uste des

emblémes d’État, signes et poingons

officiels de contröle et de garantie,

qu’ils désirent ou désireront placer,

d’une fagon absolue ou dans certaines

limites, sous la protection du

présent article, ainsi que toutes modifications

ultérieures apportées ä

Gette Bste. Chaque pays contractant

mettra å la disposition du public, en

temps utile, les listes notifiées.

Tout pays contractant pourra, dans

un délai de douze mois å partir de

la réception de la notification, transmettre,

par 1’intermédiaire du Bureau

international de Berne, au pays

intéressé, ses objections éventuelles.

Pour les emblémes d’État notoirement

connus les mesures prévues ä

1’alinéa 1 s’appliqueront seulement

aux marques enregistrées apres la

signature du présent Aete.

Pour les emblémes d’État qui ne

seraient pas notoirement connus, et

pour les signes et poingons officiels,

ees dispositions ne seront applicables

qu’aux marques enregistrées plus de

deux mois aprés réception de la notification

prévue par 1’alinéa 3.

En cas de mauvaise foi, les pays

auront la faeulté de faire radier

méme les marques enregistrées avant

la signature du présent Aete et com
-

dessa länder antagna officiella kontroll-

och garantimärken och -stämplar

ävensom allt, som ur heraldisk

synpunkt utgör efterbildning därav.

Förbudet i fråga örn officiella kontroll-

oell garantimärken och -stämplar

är endast tillämpligt, örn de varumärken,

som innehålla sådana, äro

avsedda att användas för varor av

samma eller liknande slag.

För tillämpningen av dessa bestämmelser

överenskomma de fördragsslutande

länderna att genom förmedling

av internationella byrån i Bern ömsesidigt

tillställa varandra en lista,

upptagande de statsemblem samt

officiella kontroll- och garantimärken

och -stämplar, som de för närvarande

eller framdeles önska att,

helt och hållet eller inom vissa gränser,

ställa under skydd enligt denna

artikel, ävensom alla senare ändringar

i denna lista. Vart och ett av de

fördragsslutande länderna skall under

lämplig tid hålla de notificerade

listorna tillgängliga för allmänheten.

Varje fördragsslutande land kan

under tolv månader från notifikationens

mottagande genom förmedling

av internationella byrån i Bern till

vederbörande land överlämna sina

eventuella invändningar.

I fråga örn notoriskt kända statsemblem

äga de i första stycket avsedda

åtgärderna tillämpning endast

å varumärken, som registreras efter

undertecknandet av föreliggande akt.

I fråga örn statsemblem, som icke

äro notoriskt kända, samt officiella

märken och stämplar äro dessa bestämmelser

icke tillämpliga å andra

varumärken än sådana, som registreras

mer än två månader efter mottagandet

av den i tredje stycket avsedda

notifikationen.

I händelse av ond tro äga länderna

att låta upphäva registrering även av

sådana märken, som registrerats före

undertecknandet av förevarande akt

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

portant des emblémes d’État, signes

et poinqons.

Les nationaux de chaque pays qui

seraient autorisés å faire usage des

emblémes d’État, signes et poinqons

de leur pays, pourront les utiliser,

méme s’il y avait similitude avec

ceux d’un autre pays.

Les pays contractants s’engagent

å interdire l’usage non autorisé, dans

le commerce, des armoiries d’État

des autres pays contractants, lorsque

cet usage sera de nature å induire

en erreur sur 1’origine des produits.

Les dispositions qui précédent ne

font pas obstacle å 1’exercice, par les

pays, de la faculté de refuser ou

d’invalider, par application du numéro

3 de 1’alinéa 2 de 1’article 6,

les marques contenant, sans autorisation,

des armoiries, drapeaux, décorations

et autres emblémes d’État

ou des signes et poinqons officiels

adoptés par un pays de nimon.

Art. 7.

La nature du produit sur lequel

la marque de fabrique ou de commerce

doit étre apposée ne peut,

dans aucun cas, faire obstacle å l’enregistrement

de la marque.

Art. 7 bis.

Les pays contractants s’engagent

å admettre au dépöt et å protéger

les marques appartenant å des collectivités

dont 1’existence n’est pas

contraire å la loi du pays d’origine,

méme si ees collectivités ne possédent

pas un établissement industriel

ou commercial.

Cependant chaque pays sera juge

des conditions particuliéres sous

lesquelles une collectivité pourra

étre admise å faire protéger ses marques.

Art. 8.

Le nom commercial sera protégé

dans tous les pays de l’Union sans

obligation de dépöt ou d’enregistre
-

och innehålla statsemblem eller officiella

märken och stämplar.

De medborgare i ett land, som äro

berättigade att använda sitt eget

lands statsemblem, märken och

stämplar, äga begagna dessa, även

örn de förete likhet med ett annat

lands.

De fördragsslutande länderna förbinda

sig att förbjuda användande i

handeln, utan vederbörligt tillstånd,

av andra fördragsslutande länders

statsvapen, då detta användande är

ägnat att vilseleda angående varors

ursprung.

Förestående bestämmelser medföra

ej inskränkning i ländernas befogenhet

att, med tillämpning av artikel 6

stycket 2 nr 3, vägra eller förklara

ogiltig registrering av märken, som

utan tillstånd innehålla vapen, flaggor,

utmärkelsetecken och andra

statsemblem eller av något unionsland

antagna officiella märken och

stämplar.

Art. 7.

Beskaffenheten av det föremål,

varå fabriks- eller handelsmärke är

avsett att anbringas, må icke i något

fall utgöra hinder för registrering av

märket.

Art. 7 bis.

De fördragsslutande länderna förbinda

sig att tillåta registrering av

och förläna skydd åt märken, som

tillhöra sammanslutningar, vilkas

tillvaro icke strider mot hemlandets

lagstiftning, även örn dessa sammanslutningar

icke besitta något industri-

eller handelsföretag.

Varje land skall dock äga bestämma

de särskilda villkor, under vilka

en sammanslutning må tillåtas att

skydda sina märken.

Art. 8.

Firma skall, vare sig den ingår i

fabriks- eller handelsmärke eller

icke, utan villkor av anmälan eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

13

ment, qu’il fässe ou non partie (Tune registrering åtnjuta skydd i samtliga

marque de fabrique ou de commerce, unionsländer.

Art. 9.

Tout produit portant illicitement

une marque de fabrique ou de commerce,

ou un nom commercial, sera

saisi å 1’importation dans ceux des

pays de l’Union dans lesquels Gette

marque ou ce nom commercial ont

droit å la protection légale.

La saisie sera également effectuée

dans le pays ou 1’apposition illicite

aura eu lieu, ou dans le pays ou aura

été importé le produit.

La saisie aura lieu å la requete

soit du ministére public, soit de toute

autre autorité compétente, soit d’une

partie intéressée, personne pbysique

ou morale, conformément å la législation

intérieure de chaque pays.

Les autorités ne seront pas tenues

d’effectuer la saisie en cas de transit.

Si la législation d’un pays n’admet

pas la saisie å 1’importation, la saisie

sera remplacée par la prohibition

d’importation ou la saisie å l’intérieur.

Si la législation d’un pays n’admet

ni la saisie å 1’importation, ni la prohibition

d’importation, ni la saisie

å 1’intérieur, et en attendant que

nette législation soit modifiée en

conséquence, ees mesures seront

remplacées par les actions et moyens

que la loi de ce pays assurerait en

pareil cas aux nationaux.

Art. 10.

Les dispositions de 1’article précédent

seront applicables å tout produit

portant faussement, comme indication

de provenance, le nom d’une

localité ou d’un pays déterminé,

lorsque Gette indication sera jointe

å un nom commercial fictif ou emprunté

dans une intention frauduleuse.

Sera en tous cas reconnu comme

partie intéressée, que ce soit une personne

physique ou morale, tout pro
-

Art. 9.

Varor, å vilka olovligen finnes anbragt

fabriks- eller handelsmärke

eller firma, skola tagas i beslag vid

införseln till de unionsländer, i vilka

ifrågavarande märke eller firma äger

rätt till laga skydd.

Beslag skall likaledes verkställas

inom det land, där den olovliga beteckningen

anbragts, eller inom det

land, till vilket varan blivit införd.

Beslag skall ske på begäran vare

sig av allmän åklagare eller av annan

behörig myndighet eller av målsägande,

fysisk eller juridisk person,

i enlighet med varje lands inre lagstiftning.

Myndigheterna skola icke vara

skyldiga att verkställa beslag å transitogods.

Örn lagstiftningen i något land icke

medgiver beslag vid införseln, skall

sådant beslag ersättas med införselförbud

eller beslag inom landet.

Därest lagstiftningen i något land

icke medgiver vare sig beslag vid

införseln eller införselförbud eller beslag

inom landet, skola sådana åtgärder,

till dess att detta lands lagstiftning

ändrats i enlighet härmed,

ersättas med de rättsmedel, som det

ifrågavarande landets lagstiftning i

jämförliga fall tillförsäkrar landets

egna medborgare.

Art 10.

Föreskrifterna i föregående artikel

äro tillämpliga å varor, på vilka falskeligen

finnes såsom ursprungsbeteckning

anbragt namnet å en bestämd

ort eller ett bestämt land, då

denna beteckning är fogad till en

uppdiktad eller i bedräglig avsikt

lånad firma.

Såsom målsägande skall alltid anses

varje producent, fabrikant eller

handlande, vare sig fysisk eller juri
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts

ducteur, fabricant ou commerQant

engagé dans la production, la fabrication

ou le commerce de ce produit

et établi soit dans la localité faussement

indiquée comme lieu de provenance,

soit dans la région ou cette

localité est située, soit dans le pays

faussement indiqué.

Art. 10 bis.

Les pays contractants sont tenus

d’assurer aux ressortissants de

nimon une protection effective

contre la concurrence déloyale.

Constitue un aete de concurrence

déloyale tout aete de concurrence

contraire aux usages honnétes en

matiére industriel^ ou commerciale.

Notamment devront étre interdits:

1° tous fälts queleonques de nature

å créer une confusion par n’importe

quel moyen avec les produits d’un

concurrent;

2° les allégations fausses, dans

1’exercice du commerce, de nature å

discréditer les produits d’un concurrent.

Art. 10 ter.

Les pays contractants s’engagent

å assurer aux ressortissants des

autres pays de l’Union des recours

légaux appropriés pörn réprimer efficacement

tous les aetes visés aux

artides 9, 10 et 10bis.

Ils s’engagent, en outre, å prévoir

des mesures pörn permettre aux syndicats

et associations représentant

l’industrie ou le commerce intéressé

et dont 1’existence dest pas contraire

aux lois de leur pays, d’agir en

justiee ou auprés des autorités administratives,

en vue de la répression

des aetes prévus par les arthies

9, 10 et 10b!s, dans la mesure

ou la loi du pays dans lequel la protection

est réclamée le permet aux

syndicats et associations de ce pays.

Art. 11.

Les pays contractants accorderont,

conformément å leur législation in
-

proposition nr 4.

disk person, som sysselsätter sig med

produktion eller fabrikation av eller

handel med varor av ifrågavarande

slag och som idkar rörelse å den såsom

ursprungsort falskeligen angivna

orten eller i den trakt, där denna

ort är belägen, eller i det falskeligen

angivna landet.

Art. 10 bis.

De fördragsslutande länderna äro

pliktiga att tillförsäkra dem, som tillhöra

något unionsland, verksamt

skydd mot illojal konkurrens.

Varje konkurrenshandling, som

strider mot god affärssed, utgör en

handling av illojal konkurrens.

Särskilt skola förbjudas:

1) alla handlingar av beskaffenhet

att, genom vilket medel det vara må,

framkalla förväxling med en konkurrents

varor;

2) oriktiga påståenden i utövning

av liandelsverksamhet, ägnade att

misskreditera en konkurrents varor.

Art. 10 ter.

De fördragsslutande länderna förbinda

sig att tillförsäkra dem, som

tillhöra andra unionsländer, lämpliga

rättsmedel för verksamt undertryckande

av alla i artiklarna 9, 10 och

10 bis avsedda handlingar.

De förbinda sig därjämte att vidtaga

åtgärder, som tillåta korporationer

och föreningar, vilka företräda

den av saken berörda industrien eller

handeln och vilkas tillvaro icke strider

mot lagstiftningen i hemlandet,

att föra talan vid domstol eller inför

administrativ myndighet örn undertryckande

av sådana handlingar, som

avses i artiklarna 9, 10 och 10 bis, i

den mån lagstiftningen i det land,

där skydd begäres, medgiver sådant

för detta lands korporationer och föreningar.

Art 11.

De fördragsslutande länderna skola

med avseende å varor, som utställas

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition nr 4.

térieure, line protection temporaire

aux inventions brevetables, aux modéles

d’utilité, aux dessins ou modiks

industriels ainsi qu’aux marques

de fabrique ou de commerce,

pour les produits qui figurerout aux

expositions internationales officielles

ou officiellement reconnues, organisées

sur le territoire de l’un

d’eux.

Cette protection temporaire ne prolongera

pas les délais de 1’article 4.

Si plus tard le droit de priorité est

invoqué, 1’Administration de cliaque

pays pourra faire partir le délai de

la date de Pintroduction du produit

dans 1’exposition.

Cliaque pays pourra exiger, comme

preuve de 1’identité de l’objet

exposé et de la date d’introduction,

les piéces justificatives qu’il jugera

nécessaires.

Art. 12.

Chacun des pays contractants

s’engage å établir un service spécial

de la propriété industrielle et un

dépöt central pour la communication

au public des brevets d’invention,

des modéles d’utilité, des dessins ou

modéles industriels et de marques

de fabrique ou de commerce.

Ce service publiera une feuille

périodique officielle.

Art. 13.

L’Office international institué å

Berne sous le nom de Bureau international

pour la protection de la

propriété industrielle est placé sous

la haute autorité du Gouvernement

de la Confédération suisse, qui en

regie 1’organisation et en surveille

le fonctionnement.

La langue officielle du Bureau

international est la langue francaise.

Le Bureau international centralise

les renseignements de toute nature

relatifs å la protection de la propriété

industrielle, il les réunit et les

å internationella, officiella eller officiellt

erkända utställningar, anordnade

inom något av dem, i överensstämmelse

med varje lands inre lagstiftning

meddela provisoriskt skydd åt

patenterbara uppfinningar, nyttigketsmodeller,

industriella mönster

eller modeller ävensom åt fabrikseller

liandelsmärken.

Detta provisoriska skydd skall icke

förlänga de i artikel 4 angivna fristerna.

Örn prioritetsrätt senare åberopas,

skall varje lands regering kunna

låta fristen löpa från tidpunkten

för varans införande å utställningen.

Varje land skall till bevis örn det

utställda föremålets identitet och tidpunkten

för dess införande å utställningen

kunna fordra de intyg, som

det finner erforderliga.

Art. 12.

Vart och ett av de fördragsslutande

länderna förbinder sig att anordna

ett särskilt förvaltningsorgan för

ärenden rörande den industriella

äganderätten ävensom ett centralställe

med ändamål att hålla patent,

nyttighetsmodeller, industriella mönster

eller modeller och fabriks- eller

liandelsmärken tillgängliga för allmänheten.

Detta förvaltningsorgan skall publicera

en officiell periodisk tidskrift.

Art. 13.

Den under namnet »Internationella

byrån för skydd av den industriella

äganderätten» i Bern inrättade internationella

anstalten är ställd under

det höga skyddet av Schweiziska edsförbundets

regering, vilken reglerar

dess organisation och övervakar dess

verksamhet.

Det franska språket är den internationella

byråns officiella språk.

Den internationella byrån samlar

alla slags upplysningar angående

skyddet av den industriella äganderätten

samt sammanfattar och offent
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

publie. Il procéde aux études d’utilité

commune intéressant 1’Unioii et

rådige, ä l’aide de doeuments qui

sont mis å sa disposition par les diverses

Administrations, une feuille

périodique, en langue francaise, sur

les questions concernant l’objet de

rumon.

Les numéros de Gette feuille, de

méme que tous les doeuments publids

par le Bureau international, sont

répartis entre les Administrations

des pays de 1’Union dans la proportion

du nombre des unités contributives

ci-dessous mentionnées. Les

exemplaires et doeuments supplémentaires

qui seraient réclamés, soit

par lesdites Administrations, soit

par des sociétés ou des partieuliers,

seront payés å part.

Le Bureau international dolt se tenn*

en tout temps å la disposition

des pays de 1’Union, poul* leur fourir,

sur les questions relatives au

service international de la propriété

industrielle, les renseignements spéciaux

dont ils pourraient avoir besoin.

Le Directeur du Bureau international

falt sur sa gestion un rapport

annuel qui est communiqué å

tous les pays de 1’Union.

Les dépenses du Bureau international

seront supportées en commun

par les pays contractants. Jusqu’å

nouvel ordre, elles ne pourront pas

dépasser la somme de cent vingt

mille francs suisses par année. Cette

somme pourra étre augmentée, au

besoin, par décision unanime d’une

des Conférences prévues å 1’article

14.

Pour déterminer la part contributive

de chacun des pays dans cette

somme totale des frais, les pays contractants

et ceux qui adhéreront ultérieurement

å l’Union sont divisés en

six classes, contribuant chacune dans

la proportion d’un certain nombre

d’unités, savoir:

lre Glasse ........ 25 unités

2e » ........ 20 »

3e » 15 »

liggör dessa. Den företager allmännyttiga

undersökningar av intresse

för unionen samt utgiver med stöd av

de handlingar, som av de olika regeringarna

ställas till dess förfogande,

en tidskrift på franska språket

rörande de frågor, som angå unionens

föremål.

Denna tidskrifts häften ävensom

alla handlingar, som utgivas av den

internationella byrån, utdelas till

unionsländernas regeringar i förhållande

till antalet nedan omförmälda

bidragsenlieter. Begäras ytterligare

exemplar och handlingar, vare sig av

nämnda regeringar eller av sammanslutningar

eller enskilda personer,

skola de betalas särskilt.

Den internationella byrån skall alltid

stå till unionsländernas förfogande

för att skaffa dem sådana särskilda

upplysningar beträffande frågor

om det internationella handliavandet

av den industriella äganderätten, varav

de kunna hava behov. Den internationella

byråns direktör avgiver

årligen över sin verksamhet en redogörelse,

vilken skall delgivas samtliga

unionsländer.

Omkostnaderna för den internationella

byrån bestridas gemensamt av

de fördragsslutande länderna. Tills

vidare må de icke överskrida en summa

av etthundratjugutusen schweiziska

francs årligen. Denna summa

kan i händelse av behov höjas genom

enhälligt beslut vid sådan konferens,

som avses i artikel 14.

För bestämmande av varje lands

bidrag till denna totala kostnadssumma

indelas de fördragsslutande

länderna ävensom de länder, som senare

ansluta sig till unionen, i sex

klasser, av vilka var och en skall lämna

bidrag i förhållande till ett visst

antal enheter, nämligen:

l:a klassen...... 25 enheter,

2:a » 20 »

3:e » 15 »

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

4e classe ........10 unités

5e » 5 »

6e » 3 »

Ces coefficients sont multipliés par

le nombre des pays de chaque classe,

et la somme des produits amsi obtenus

fournit le nombre d’unités par

lemuel la dépense totale doit étre divisée.

Le quotient donne le montant

de 1’unité de dépense.

Chacun des pays contractants désignera,

au moment de son accession,

la classe dans laquelle il désire étre

rangé.

Le Gouvernement de la Confédération

suisse surveille les dépenses du

Bureau international, fait les avances

nécessaires et établit le compte

annuel qui sera communiqué å toutes

les autres Administrations.

Art. 14.

La présente Convention sera soumise

å des revisions périodiques, en

vue d’y introduire les améliorations

de nature å perfectionner le systéme

de TOnion.

A cet effet, des Conférences auront

lieu, successivement, dans l’un des

pays contractants entre les Délégués

desdits pays.

L’Administration du pays oii doit

siéger la Conférence préparera, avec

le concours du Bureau international,

les travaux de Gette Conférence.

Le Directeur du Bureau international

assistera aux séances des Conférences,

et prendra part aux discussions

sans voix délibérative.

4:e klassen......10 enheter

5:e » 5 »

6:e » 3 »

Dessa koefficienter multipliceras

med antalet länder i varje klass.

Summan av de sålunda erhållna produkterna

angiver antalet enheter,

varmed hela kostnaden skall delas.

Kvoten angiver storleken av det på

varje enhet belöpande bidrag.

Vart och ett av de fördragsslutande

länderna skall vid sitt inträde i unionen

tillkännagiva, till vilken klass

det önskar bliva räknat.

Schweiziska edsförbundets regering

övar tillsyn över den internationella

byråns utgifter, lämnar nödiga förskott

och uppgör de årliga räkenskaperna,

vilka skola delgivas samtliga

övriga regeringar.

Art. 14.

Denna konvention skall underkastas

periodiskt återkommande revisioner

i syfte att däri införa förbättringar

av beskaffenhet att fullkomna

unionens system.

För sådant ändamål skola successivt

hållas konferenser i något av de

fördragsslutande länderna mellan delegerade

för dessa länder.

Det åligger regeringen i det land,

där konferens skall hållas, att med

biträde av den internationella byrån

förbereda konferensens arbeten.

Direktören för den internationella

byrån skall å konferenserna närvara

vid sammankomsterna samt äger taga

del i förhandlingarna men icke i

besluten.

Art. 15.

Il est entendu que les pays contractants

se réservent respectivement

le droit de prendre séparément,

entre eux, des arrangements particuliers

pour la protection de la propreté

industrielle, en tant que ees

arrangements ne contreviendraient

point aux dispositions de la présente

Convention.

Art 15.

De fördragsslutande länderna förbehålla

sig rätt att sinsemellan träffa

särskilda överenskommelser för

skydd av den industriella äganderätten;

dock må sådana överenskommelser

icke stå i strid med föreskrifterna

i denna konvention.

Bihang till riksdagens protokoll 193''t. 1 sami. Nr 4.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Art. 16.

Les pays qui n’ont point pris part

å la présente Convention seront

admis å y adhérer sur leur demande.

Cette adhésion sera notifiée par la

voie diplomatique au Gouvernement

de la Confédération suisse et par

celui-ci å tous les autres.

Elle emportera, de plein droit, accession

å toutes les elauses et admission

å tous les avantages stipulés

par la présente Convention, et produira

ses effets un mois apres l’envoi

de la notification faite par le

Gouvernement de la Confédération

suisse aux autres pays unionistes,

å moins qu’une date postérieure n’ait

été indiquée par le pays adliérent.

Art. 16 bis.

Les pays contractants ont le droit

d’accéder en tout temps å la présente

Convention poul- leurs colonies, possessions,

dépendances et protectorats,

ou territoires administrés en vertu

a’un mandat de la Société des Nations,

ou poul- eertains d’entre eux.

Ils peuvent å cet effet soit faire

une déclaration générale par laquelle

toutes leurs colonies, possessions,

dépendances et protectorats et les

territoires visés å l’alinéa 1 sont

compris dans 1’accession, soit nommer

expressément ceux qui y sont

compris, soit se borner å indiquer

ceux qui en sont exclus.

Cette déclaration sera notifiée par

écrit au Gouvernement de la Confédération

suisse et par celui-ci å tous

les autres.

Les pays contractants pourront,

dans les mémes conditions, dénoncer

la Convention pour leurs colonies,

possessions, dépendances et protectorats,

ou pour les territoires visés å

1’alinéa 1, ou pour eertains d’entre

eux.

Art. 16.

De länder, vilka icke deltagit i denna

konvention, äga att på begäran ansluta

sig till densamma.

Sådan anslutning skall på diplomatisk

väg tillkännagivas för Schweiziska

edsförbundets regering och av

denna för samtliga övriga regeringar.

Anslutning medför utan vidare åtgärd

biträdande av alla bestämmelser

och rättighet att komma i åtnjutande

av alla förmåner, som finnas

stadgade i denna konvention, samt erhåller

gällande kraft en månad efter

det Schweiziska edsförbundets regering

avsänt meddelande därom till

övriga unionsländer, såvida icke ett

senare datum angivits av det tillträdande

landet.

Art. 16 bis.

De fördragsslutande länderna äga

rätt att när som helst biträda denna

konvention för sina kolonier, besittningar,

biländer och protektorat eller

för områden, som de förvalta på

grund av mandat av Nationernas förbund,

eller för vissa av dem.

De kunna för detta ändamål antingen

avgiva en allmän förklaring, varigenom

alla deras kolonier, besittningar,

biländer och protektorat samt

övriga i första stycket avsedda områden

inbegripas i biträdandet, eller

uttryckligen nämna dem, som äro

däri inbegripna, eller inskränka sig

till att angiva dem, som äro därifrån

uteslutna.

Denna förklaring skall skriftligen

tillkännagivas för Schweiziska edsförbundets

regering och genom denna

för samtliga övriga regeringar.

De fördragsslutande länderna kunna

på samma sätt uppsäga konventionen

för sina kolonier, besittningar,

biländer och protektorat eller för övriga

i första stycket avsedda områden

eller för vissa av dem.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 4.

19

Art. 17.

L’exécution des engagements réciproques

contenus dans la présente

Convention est subordonnée, en tant

que de besoin, ä raccomplissement

des formalités et régles établies par

les lois constitutionnelles de ceux des

pays contractants qui sont tenus d’en

provoquer 1’application, ce qu’ils

s’obligent å faire dans le plus bref

délai possible.

Art. 17 bis.

La Convention demeurera en vigueur

pendant un temps indéterminé,

jusqu’å 1’expiration d’ime année

å partir du jour oii la dénonciation

en sera faite.

Cette dénonciation sera adressée

au Gouvernement de la Confédération

suisse. Elle ne produira son

effet qu’ä 1’égard du pays qui l’aura

faite, la Convention restant exécutoire

pour les autres pays contractants.

Art. 18.

Le présent Aete sera ratifié et les

ratifications en seront déposées å La

Haye au plus tard le lcr mai 1928.

Il entrera en vigueur, entre les pays

qui l’auront ratifié, un mois apres

cette date. Toutefois si auparavant

il était ratifié par six pays au moms,

il entrerait en vigueur, entre ees

pays, un mois apres que le dépöt de

la sixiéme ratification leur aurait

été notifié par le Gouvernement de

la Confédération suisse et, pour les

pays qui ratifieraient ensuite, un

mois apres la notification-de chacune

de ees ratifications.

Cet Aete remplacera, dans les rapports

entre les pays qui 1’auront ratifié,

la Convention d’TJnion do Paris

de 1883 revisée å Washington le

2 juni 1911 et le Protocole de elöture,

lesquels resteront en vigueur dans

les rapports avec les pays qui lauron!

pas ratifié le présent Aete.

Art. 17.

Genomförandet av de i denna konvention

innehållna ömsesidiga förbindelserna

är, i den mån det kan vara

nödigt, beroende därav, att sådana

formaliteter och regler blivit behörigen

iakttagna, vilkas användning de

fördragsslutande länderna i och för

dylikt genomförande må vara grundlagsenligt

förpliktade att påkalla;

vilket de härmed förbinda sig att

göra så snart som möjligt.

Art. 17 bis.

Denna konvention skall förbliva i

kraft under obestämd tid, till dess ett

år förflutit från den dag, då uppsägning

därav skett.

Uppsägning skall ske hos Schweiziska

edsförbundets regering. Den gäller

endast i avseende å det land, som

verkställt densamma. För övriga

fördragsslutande länder förbliver

konventionen i kraft.

Art. 18.

Denna akt skall ratificeras och ratifikationerna

skola deponeras i Haag

senast den 1 maj 1928. Den skall mellan

de länder, som ratificerat densamma,

träda i kraft en månad efter

nämnda dag. Örn den emellertid förut

blivit ratificerad av minst sex

länder, skall den träda i kraft mellan

dessa länder en månad efter det deponeringen

av den sjätte ratifikationen

meddelats dem genom Schweiziska

edsförbundets regering och för de

länder, som sedermera ratificera, en

månad efter notilikationen örn var

och en av dessa ratifikationer.

Denna akt skall, vad angår förhållandet

mellan de länder, som ratificerat

densamma, ersätta konventionen i

Paris av år 1883, reviderad iWashington

den 2 juni 1911, jämte slutprotokoll,

vilka sistnämnda akter fortfarande

skola gälla beträffande de länder,

som icke hava ratificerat förevarande

akt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Art. 19.

Le présent Aete sera signé en un

seul exemplaire, lemuel sera déposé

aux archives du Gouvernement des

Pays-Bas. Une copie certifiée sera

remise par ce dernier å chacun des

Gouvernements des pays contractants.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

respectifs ont signé le présent

Aete.

Fait å La Haye, en un seul exemplaire,

le 6 novembre 1925.

(Underskrifter.)

Art. 19.

Denna akt skall undertecknas i ett

enda exemplar, vilket skall deponeras

i nederländska regeringens arkiv.

En bestyrkt avskrift skall av nämnda

regering tillställas envar av de fördragsslutande

ländernas regeringar.

Till bekräftelse bärav bava vederbörande

befullmäktigade ombud undertecknat

denna akt.

Som skedde i Haag, i ett enda

exemplar, den 6 november 1925.

(Underskrifter.)

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 4.

21

Förslag

till

Lag

om ändring i 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)

angående patent.

Härigenom förordnas, att 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj

1884 angående patent, av vilka lagrum 7 och 11 §§ senast ändrats, den

förra genom lag den 5 juni 1931 (nr 192) och den senare genom lag den 3

maj 1929 (nr 67), samt 15 § ändrats genom lag den 9 maj 1902 (nr 45), skola

— 7, 11 och 16 §§ i nedan angivna delar — hava följande ändrade lydelse:

7 §.

Äro ansökningshandlingarna---taga kännedom.

Under två---mot patentansökningen.

Före utgången av nämnda tid skall sökanden till patentmyndigheten inbetala

en avgift (utfärdningsavgift) av femtio kronor ävensom till stämpel

å patentbrevet tio kronor. Dock må dessa avgifter, den förra förhöjd

med tjugufem kronor, erläggas inom två månader därefter. Fullgöres icke

vad sålunda föreskrivits, skall ansökningen såsom återtagen avföras. I

händelse patent ej varder meddelat, återbetalas vad i utfärdnings- och

stämpelavgifter må hava erlagts.

Sedan tiden för framställande av invändning tilländagått samt de stadgade

avgifterna erlagts eller den medgivna längsta tiden härför utgått,

företage patentmyndigheten ärendet till avgörande.

Möter ej---tryck offentliggöras.

11 §.

Förutom de---trehundra kronor.

Avgiften, som må i betalt brev insändas, skall för varje patentår erläggas

före det årets början. Dock må avgiften, förhöjd med en femtedel,

erläggas inom de tre första manaderna av patentaret och, förhöjd med

ytterligare en femtedel dock minst tjugufem kronor, inom därpå följande

tid av tre månader.

Fullgöres ej inbetalning av den förhöjda avgiften inom sistnämnda tid,

vare det erhållna patentet förfallet.

Patenthavare vare---beskrivningens offentliggörande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

15 $.

Varder, sedan tre år förflutit från det att patent beviljades, den paten - terade uppfinningen ej inom riket utövad i ett mot förhållandena därstädes

väsentligen svarande omfång, åge den, som vill erhålla tillstånd att

utan hinder av patentet utöva uppfinningen, därom emot patenthavaren

föra talan vid domstol. Visas ej giltig anledning till underlåtenheten

att utöva uppfinningen, föreskrive domstolen, efter ty skäligt prövas, under

vilka inskränkningar och villkor samt mot vilken ersättning uppfinningen

må av käranden utövas.

16 §.

Patent vare---väsentliga åtgärder.

Utan hinder av patent må å fartyg eller annat transportmedel, som utan

att vara hemmahörande i riket vid regelbunden trafik eller eljest dit tillfälligt

inkommer, den patenterade uppfinningen utövas för transportmedlets

behov.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall icke

tillämpas i fråga örn avgift, för vilken jämlikt äldre föreskrifter betalningstiden

dessförinnan utgått.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) om skydd

för vissa mönster och modeller.

Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 10 juli 1899 örn skydd för vissa

mönster och modeller, vilket lagrum ändrats genom lag den 7 augusti

1914 (nr 155), skall hava följande ändrade lydelse:

20 $.

Med avseende å mönster, skyddat i stat, som för här i riket registrerat

mönster gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna, att, örn

någon här i riket sökt registrering av ett mönster, varå han tidigare sökt

skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning i förhållande

till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder mot

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

registrering, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt

med ansökningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen

här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet bestämmas

antingen till högst sex månader från det skyddet söktes i den

främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet

där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden hos registreringsmyndigheten

här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt

inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 4, 5) och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) om

skydd för varumärken.

Härigenom förordnas, att 4, 9 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 örn skydd

för varumärken, vilka lagrum ändrats, 4 och 16 §§ senast genom lag den

7 augusti 1914 (nr 154) samt 9 § genom lag den 25 februari 1921 (nr 50),

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

4 %.

Varumärke må ej registreras:

1) örn det---eller pris;

2) örn däri —---fasta egendom;

3) örn däri utan vederbörligt tillstånd intagits statsvapen, statsflagga

eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller garantibeteckning för varor

av samma eller liknande slag som de, vilka rätten till varumärket skulle

komma att omfatta, annan beteckning, vilken såsom hänsyftande på svenska

staten giver märket en officiell karaktär, svenskt kommunalt vapen

eller ock beteckning, som lätt kan förväxlas med de nu omförmälda;

4) örn det---väcka förargelse;

5) örn det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för annans

räkning registrerat eller behörigen anmält till registrering, eller med dylikt

märke företer sådan likhet, att, oaktat skiljaktigheter i vissa delar,

märkena i sin helhet lätt kunna förväxlas;

6) om det är helt och hållet likt eller lätt kan förväxlas med märke,

som redan är här i riket för annan inarbetat såsom i handeln gällande

varukännetecken.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

I de under 5) och 6) angivna fall må dock registrering icke vägras, om

likheten beror av sådana beteckningar, som avses i 7 §, eller såframt ej

bägge märkena gälla varor av samma eller liknande slag.

9 *.

Varumärke registreras för en tid av tio år, räknat från registreringsdagen.

Registreringen kan förnyas, varje gång för tio år från dagen för

förnyelsen. Sker ej förnyelse, upphör skyddet vid registreringsperiodens

utgång.

Vill någon----märket styrkas.

Ansökan örn förnyelse skall hava inkommit före utgången av löpande

registreringsperiod. Dock kan sådan ansökan med laga verkan göras under

tre månader därefter, i vilket fall ansökningsavgiften utgår med trettio

kronor.

Förnyelse skall--— omförmälda intyg.

Finner registreringsmyndigheten något vara underlätet av vad här

föreskrivits, skall förnyelse vägras. Angående delgivande av beslutet

och klagan däröver gäller vad för motsvarande fall stadgas i 5 §.

16 §.

Konungen äger---som registreras:

1) ansökan örn ----åt varumärket;

2) den, för---sådant ombud;

3) varumärket skyddas---främmande staten.

Med avseende ----följande bestämmelser:

4) varumärket må---främmande staten;

5) har någon här i riket sökt registrering av ett varumärke, som han

tidigare anmält till registrering i den främmande staten, då må den ansökning

i förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till

sådant hinder mot registrering, som i 4 § 6 mom. omförmäles, betraktas

så, som vore den gjord samtidigt med anmälningen i den främmande staten,

för så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid,

som kan i förordnandet bestämmas antingen till högst sex månader från

anmälningen i den främmande staten eller till högst tre månader från det

vederbörande myndighet där kungjorde, att registreringen beviljats, samt

sökanden hos registreringsmyndigheten här i riket framställt anspråk på

sådan företrädesrätt inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet

bestämmes;

6) vägras registrering---nämnda tid;

7) varumärke, som---sin firma.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Vad i 9 § tredje stycket sista punkten stadgas skall dock icke gälla i

fråga örn varumärken, för vilka skyddet upphört innan lagen trätt i kraft.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

25

Ej heller må, så vitt angår varumärke som före lagens ikraftträdande

registrerats i överensstämmelse med äldre föreskrifter, bestämmelserna i

4 § 3 och 6 mom. utgöra grund för registreringens avförande eller upphävande

jämlikt 10 har varumärke, däri utan vederbörligt tillstånd intagits

statsflagga eller beteckning som lätt kan därmed förväxlas, registrerats

först efter den 6 november 1925, må emellertid förordnande örn

varumärkets avförande kunna meddelas, dock ej före utgången av år 1937.

Förslag

till

Lag

om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Den, som i utövning av näringsverksamhet

å varor, vilka han saluför eller eljest tillhandahåller, eller å kärl eller

omslag (emballage), i vilka de förvaras, utan vederbörligt tillstånd sätter

märke, som honom veterligen utgöres av eller innehåller statsvapen, statsflagga

eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller garantibeteckning

för varor av samma eller liknande slag som det, för vilket märket av

honom brukas, annan beteckning, vilken såsom hänsyftande på svenska

staten giver märket en officiell karaktär, eller svenskt kommunalt vapen;

eller

för kännetecknande av sina varor utan vederbörligt tillstånd brukar sådant

märke å anslag, skylt eller därmed jämförlig anordning eller i annons,

cirkulär, prospekt, priskurant, bruksanvisning eller annan affärshandling;

eller

inför till riket, saluför eller eljest tillhandahåller varor, vilka honom

veterligen äro, enligt vad ovan sägs, olagligen märkta,

straffes med dagsböter, där ej gärningen enligt annat lagrum är belagd

med strängare straff.

Lag samma vare örn den, som eljest utan vederbörligt tillstånd i handelsändamål

brukar märke, vilket honom veterligen utgöres av eller innehåller

statsvapen.

Vad ovan sagts örn vapen och andra officiella beteckningar gälle ock

i fråga örn beteckningar, som med de omförmälda förete sådan likhet, att

förväxling lätt kan äga rum.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

2 §.

Det åligger allmän åklagare att åtala förseelse mot denna lag.

3 $.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men är, vad

angår märke som före lagens utfärdande brukades av näringsidkare, tilllämplig

endast därest

1) i märket ingår schweiziska statsvapnet (vitt kors å röd botten) eller

därmed lätt förväxlingsbar beteckning, dock att sådant märke må, örn det

börjat användas före den 8 maj 1931, fortfarande brukas till den 1 januari

1936, eller

2) märket innehåller annat statsvapen än det schweiziska, statsflagga

eller därmed lätt förväxlingsbar beteckning och börjat användas först efter

den 6 november 1925, dock att sådant märke må fortfarande brukas till

den 1 januari 1938.

Genom denna lag upphäves 1 § andra stycket lagen den 2 juni 1911

(nr 43 sid. 1) örn skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar,

sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 8 maj 1931 (nr 87).

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

27

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 7 april 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

chefen för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Schlyter, ett av särskild inom handelsdepartementet tillkallad

sakkunnig den 23 november 1932 avgivet betänkande med förslag

till lag om vissa ändringar i förordningen angående patent m. m. (Statens

offentliga utredningar 1932:32).

Härvid anför chefen för justitiedepartementet:

»Under år 1885 tillträdde Sverige den internationella Pariskonventionen

den 20 mars 1883 för skydd av den industriella

äganderätten. Konventionen har reviderats vid konferenser i Bryssel

1897/1900, i Washington 1911 och i Haag 1925.

Enligt konventionens första artikel bilda de kontraherande länderna en

union för skydd av den industriella äganderätten, varmed förstås

rättsreglerna örn patent, nyttighetsmodeller, prydnadsmönster, varumärken,

firma samt ursprungsbeteckningar ävensom undertryckande av illojal

konkurrens. Unionen omfattar för närvarande ett fyrtiotal länder,

däribland alla europeiska stater av större industriell betydelse utom Sovjet-Ryssland

samt åtskilliga utomeuropeiska länder, bl. a. Amerikas förenta

stater och Japan. Samtliga unionsländer hava biträtt den reviderade

konventionstexten av 1911 jämte tillhörande slutprotokoll; för Sveriges

del skedde detta år 1916.

Den vid Haagkonferensen antagna reviderade konventionstexten

av den 6 november 1925 skulle enligt artikel 18 i

konventionen ratificeras senast den 1 maj 1928. Unionsländer, som icke

inom denna tid ratificerat, kunna emellertid i annan ordning tillträda den

nya konventionen. En ganska stor minoritet av unionsländerna har ännu

icke anslutit sig till Haagkonventionen. Detta gäller bl. a. Sverige samt

övriga nordiska länder. Sverige var företrätt å Haagkonferensen, och

den svenska delegationen undertecknade den nya konventionstexten.

Pariskonventionen är av mycket stor betydelse för det industriella rättsskyddet.

Dess grundregel är, att medborgare i unionsländer samt de,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

som där äro bosatta eller äga industri- eller handelsföretag, i övriga

unionsländer skola i avseende å det industriella rättsskyddet äga samma

förmåner som landets egna undersåtar (artiklarna 2 och 3). Vid sidan

härav föreskriver konventionen (artiklarna 4—-11) ett visst mått av rättigheter,

som skall i varje unionsland tillförsäkras dem vilka tillhöra andra

unionsländer. Därigenom skapar konventionen en materiell unionsrätt

och bidrager sålunda till utjämnande av motsatser mellan olika länders

lagar på det industriella rättsskyddets område. De i konventionen stipulerade

rättigheterna bruka nämligen i regel göras tillämpliga även på

vederbörande lands egna undersåtar.

I enlighet härmed iakttogs vid tillkomsten av förordningen den 16 maj

1884 angående patent, lagen den 5 juli 1884 örn skydd för varumärken

och lagen den 10 juli 1899 örn skydd för vissa mönster och modeller, att

dessa författningar blevo i överensstämmelse med 1883 års konvention.

Före tillträdandet av Bryssel- och Washingtontexterna vidtogos även de

lagstiftningsåtgärder, som ansågos av nöden i följd av ändringarna i konventionen.

På samma sätt erfordras vissa lagändringar, innan Haagkonventionen

kan biträdas.

Sedan lång tid tillbaka har i vårt land pågått arbete för en omfattande

revision av lagstiftningen angående det industriella rättsskyddet. Sålunda

må erinras örn den 1908—1922 verksamma s. k. patentlagstiftningskommittén,

som bl. a. avgav betänkanden med förslag till lagar örn oriktiga

ursprungsbeteckningar (1911 och 1913), illojal konkurrens (1915), mönster

och modeller (1916) samt patent (1919). Kommittén färdigställde även

före sin upplösning ett icke publicerat utkast till ny lagstiftning på varumärkesrättens

område.

På grundval av kommittéförslagen örn oriktiga ursprungsbeteckningar

tillkommo lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket

av varor med oriktig ursprungsbeteckning samt lagen den 9 oktober 1914

angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor. Förslaget i fråga

örn illojal konkurrens realiserades delvis genom lagen den 19 juni 1919 med

vissa bestämmelser mot illojal konkurrens, vilken lag sedermera ersatts

av den mer omfattande lagen den 29 maj 1931 med samma rubrik. Över

förslagen till nya mönster- och patentlagar infordrades yttranden från

åtskilliga myndigheter och sammanslutningar, varefter uppdrogs åt särskild

sakkunnig inom justitiedepartementet att med ledning av inkomna

anmärkningar verkställa över arbetning av förslagen. Uppdraget avbröts

emellertid med utgången av 1922.

Strävandena att få till stånd en generell revision av hithörande lagstiftning

fullföljdes i och med att numera generaldirektören H. Hjertén den

4 september 1926 erhöll uppdrag att såsom sakkunnig inom handelsdepartementet

biträda med utredning angående erforderliga lagstiftningsåtgärder

på det industriella rättsskyddets område.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Sedermera hava under åren 1926 och 1927 på svenskt initiativ hållits

överläggningar mellan delegerade för de nordiska länderna — Danmark,

Finland, Norge och Sverige — rörande huvudgrunderna för ny lagstiftning

angående varumärken och mönsterskydd. Patentlagstiftningskommitténs

förutnämnda utkast och förslag i dessa ämnen lågo till grund för

förhandlingarna. Vid dessa var även frågan örn de nordiska ländernas

biträdande av Haagkonventionen föremål för särskild behandling. De

delegerade voro eniga örn att länderna borde ansluta sig till denna konvention.

Såsom ett led i fullgörandet av sitt uppdrag har den sakkunnige med

skrivelse den 23 november 1932 till chefen för handelsdepartementet överlämnat

betänkande med förslag till:

1) lag örn ändring i 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr

25) angående patent;

2) lag angående ändring i 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) örn

skydd för vissa mönster och modeller;

3) lag angående ändring i 4, 9 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) örn

skydd för varumärken; och

4) lag örn skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

över den sakkunniges betänkande hava kommerskollegium, patent- och

registreringsverket samt riksheraldikerämbetet avgivit infordrade utlåtanden.

Kommerskollegium har därjämte överlämnat yttranden från

fullmäktige i järnkontoret ävensom från Sveriges industriförbund, svenska

föreningen för industriellt rättsskydd och samtliga handelskamrar

i riket med undantag av handelskammaren i Gävle. Patent- och registreringsverket

har införskaffat yttranden från svenska patentombudsföreningen

och svenska uppfinnareföreningen.

Lagförslagens huvudsyfte är att möjliggöra Sveriges biträdande av den i

Haag reviderade konventionen. De viktigaste av de i betänkandet föreslagna

lagbestämmelserna äro föranledda av de nya artiklarna 6 bis och

6 ter. Förstnämnda artikel medför förpliktelse att inskrida mot registrering

av varumärke, som redan är i registreringslandet för varor av samma

eller liknande slag inarbetat för ett till annat unionsland hörande rättssubjekt.

I anledning av denna artikel föreslås införandet i 4 § varumärkeslagen

av ett nytt mom. 6, innefattande förbud mot registrering av varumärke,

som redan är inarbetat för annan. Artikel 6 ter innebär i huvudsak

skyldighet att hindra obehörig registrering och användning såsom varumärke

av vissa officiella beteckningar i unionsländerna. Genom ändring

i 4 § 3 mom. varumärkeslagen införes enligt betänkandet förbud mot registrering

av varumärke, vari utan vederbörligt tillstånd intagits sådan

beteckning. I betänkandet föreslås vidare en ny lag om skydd för vapen

och vissa andra officiella beteckningar; lagen stadgar under vissa förutsättningar

straff för obehörigt användande av dylik beteckning såsom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

varumärke. Betänkandet innehåller dessutom — merendels till uppfyllande

av den nya konventionen — förslag till bestämmelser, varigenom ökad

tidsfrist beredes för erläggande av vissa patent- ocb varumärkesavgifter,

prioritetstiden i fråga örn mönster och varumärken utsträckes, någon

mildring inträder i nuvarande föreskrift örn påföljd för underlåtenhet att

utöva patenterad uppfinning och viss begränsning i patentskyddet stadgas

vid uppfinnings användande för utländska transportmedel. — Tillträdande

av den reviderade konventionen kan enligt betänkandet ske utan

att hos oss vidtagas andra lagstiftningsåtgärder än de nu nämnda.

Den sakkunnige anför beträffande frågan, huruvida de lagstiftningsåtgärder,

som erfordras för att biträda Haagkonventionen,

böra genomföras utan avbidan på en

allmän revision av lagstiftningen örn det industriella

rättsskyddet, följande:

Avsikten torde tidigare hava varit, att de för ett tillträdande av den reviderade

konventionen nödiga lagändringarna skulle genomföras i samband

med åstadkommande av helt nya lagar på det industriella rättsskyddets

område. Emellertid måste man räkna med att sådana lagar näppeligen

kunde komma till stånd under de närmaste åren. Ett så långt dröjsmål

med biträdande av den reviderade konventionen syntes icke böra

komma i fråga.

Efter att hava omnämnt, att flertalet unionsländer biträtt den nya konventionen

och att förarbeten till de för ett tillträdande erforderliga lagändringarna

pågå i åtskilliga andra länder, däribland våra grannländer

Danmark, Finland och Norge, fortsätter den sakkunnige:

Å Haagkonferensen hade beslutats, att nästa revisionskonferens skulle

äga rum i London, och tiden för denna hade preliminärt utsatts till 1933,

vilket år man kunde fira 50-årsminnet av konventionens tillblivelse. Under

1932 hade offentliggjorts den engelska regeringens och unionsbyråns

i Bern gemensamma förslag till överläggningsämnen vid denna konferens.

Men det bade meddelats, att engelska regeringen tvekade att

sammankalla konferensen, innan så gott som alla unionsländerna anslutit

sig till den reviderade konventionen. Ett dröjsmål från några få unionsländers

sida med att biträda denna kunde alltså komma att fördröja konferensen.

Det offentliggjorda förslaget förordade på flera punkter ändringar,

vilka inom intresserade kretsar i Sverige vunnit gillande.

På. grund av det sålunda anförda syntes böra tillses, att Sverige snarast

möjligt kunde tillträda den i Haag reviderade konventionen. Det bleve

då nödvändigt att ur det pågående revisionsarbetet utbryta och särskilt

genomföra de lagändringar, som vore erforderliga härför. Detta syntes

ej heller giva anledning till större betänkligheter, då av de behövliga lagändringarna

endast några inom varumärkesrätten vore av mer genomgripande

betydelse och även sistnämnda ändringar kunde genomföras självständigt,

utan föregripande av revisionsarbetet i andra delar. För ett

lagstiftningsarbete under dylika förhållanden borde emellertid gälla den

regeln, att — örn ej särskilda skäl annat påkallade — endast sådana änd
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

31

ringar vidtoges, som vore för ändamålet nödvändiga. Mot ett alltför långt

uppskov med Sveriges anslutning till den reviderade konventionen talade

även, att denna innehölle flera bestämmelser, vilka kunde bereda svenska

innehavare av industriella skyddsrätter ökade fördelar i utlandet.

Den sakkunnige erinrar därjämte, att konventionen enligt artiklarna 16

och 18 måste antagas i sin helhet. Det vore ej tillåtet att göra reservationer

på särskilda punkter.

De över betänkandet hörda myndigheterna och sammanslutningarna

hava allmänt ansett ett biträdande av Haagkonventionen önskvärt. I intet

av yttrandena hava framförts betänkligheter mot ett sådant biträdande

eller mot att vidtaga de härför behövliga lagändringarna utan att avvakta

det pågående revisionsarbetets slutförande.

Fullmäktige i järnkontoret framhålla de stora fördelar för Sveriges vidkommande,

som kunna vinnas genom en anslutning till Haagkonventionen,

och förklara sig därför vilja livligt tillstyrka, att sådana lagstiftningsåtgärder

snarast vidtagas, vilka äro erforderliga för en ratificering av konventionen.

Svenska patentombudsförellingen, svenska uppfinnareföreningen och styrelsen

för svenska föreningen för industriellt rättsskydd hava gjort liknande

uttalanden.

Sveriges industriförbund anför:

Alldenstund Sverige inträtt som medlem av den internationella unionen,

som varit till obestridligt gagn för vårt lands näringsliv, syntes det principiellt

riktigt att också biträda de förändringar i konventionen, som erfarenheten

under de mellanliggande åren givit vid handen lämpligen borde

vidtagas. Vissa av de föreslagna förändringarna innebure för övrigt uppenbara

fördelar för vårt land såsom tillförsäkrande svenska rättsägare

ökade förmåner i andra unionsländer.

Stockholms handelskammare förklarar sig vara av den bestämda åsikten,

att den reviderade konventionen till övervägande del erbjuder betydande

fördelar för svenska medborgare, även örn den möjligen i ett par

fall kan sägas gå längre, än som ur svensk synpunkt varit önskvärt. Handelskammaren

anser angeläget, att svenska medborgare med det snaraste

komma i åtnjutande av dessa fördelar. Smålands och Blekinge handelskammare,

Västergötlands och norra Hallands handelskammare, handelskammaren

i Karlstad samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

framhålla även önskvärdheten av att Sverige kan tillträda den

nya konventionen.

Kommerskollegium anför:

I likhet med de hörda korporationerna funne kollegium det angeläget,

att Sverige genom erforderliga lagändringars vidtagande snarast möjligt

sattes i stånd att biträda den reviderade konventionen. För Sveriges anslutning

till konventionen talade icke minst näringslivets behov av att

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Departementschefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

den svenska lagstiftningen å förevarande rättsområde i största möjliga

utsträckning och där hinder eljest icke förelåge bringades i överensstämmelse

med den inom flertalet övriga kulturländer gällande lagstiftningen

å området. Ett beaktansvärt skäl för anslutning utgjorde även de fördelar

ur olika synpunkter, av vilka svenska innehavare av industriella

skyddsrätter därigenom skulle komma i åtnjutande i övriga unionsländer.

Av den föregående redogörelsen för Haagkonventionen och de av Sveriges

anslutning betingade lagändringarna framgår, att dessa senare icke

beröra centralare frågor inom det industriella rättsskyddets område. I

likhet med den sakkunnige anser jag det önskvärt, att vårt land biträder

den reviderade konventionen och att i sådant syfte nödiga lagändringar

vidtagas utan avvaktande av en mera allmän revision av den svenska

lagstiftningen på detta område.

Jag övergår nu till de särskilda lagförslagen och behandlar därvid först

förslaget till

Lag om ändring i 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj 1884

angående patent.

7 $.

I tredje stycket av denna paragraf enligt dess nuvarande lydelse föreskrives,

att en sökande har att inom två månader efter kungörandet av

hans ansökning till patentmyndigheten inbetala en avgift, utfärdningsavgift,

av femtio kronor ävensom till stämpel å patentbrevet

tio kronor, vid äventyr att ansökningen eljest såsom återtagen avföres.

Den sakkunnige föreslår här en respittid för avgiftsbetalningen av ytterligare

två månader, därvid dock utfärdningsavgiften, örn den extra

respittiden begagnas, förhöjes med tjugufem kronor. Den sakkunnige

framhåller (sid. 27), att ändringen icke är betingad av Haagkonventionen.

Förslaget motiveras med att stadgandet i sin nuvarande

form, utan någon extra respittid, visat sig kunna verka obilligt.

Vidare anföres, att frågan har ett visst sammanhang med den ökning

av respittiden för betalning av årsavgifterna, som föreslås i 11 § till uppfyllande

av konventionens artikel 5 bis.

Patent- och registreringsverket anser den föreslagna ändringen synnerligen

önskvärd. Flera av de hörda korporationerna uttala även sin stora

tillfredsställelse över den ifrågasatta respittiden.

På de i betänkandet anförda skälen torde förslaget böra biträdas, dock

med viss jämkning i redaktionellt hänseende.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 4. 33

lii

Den nya artikeln 5 bis i konventionen, varom närmare må hänvisas till

betänkandet (sid. 24), förpliktar i sitt andra stycke unionsländerna att i

fråga örn årsavgifterna för patent antingen medgiva en respittid

av sex månader för avgiftsbetalningen eller också tillåta återupplivning

av patent, som förfallit på grund av underlåten betalning.

Andra och tredje styckena av 11 § patentförordningen innehålla för

närvarande, att avgift skall för varje patentår erläggas före det årets

början, vid påföljd att avgiften för samma år eljest höjes med en femtedel.

Örn inbetalning av den förhöjda avgiften ej fullgöres inom tre månader

efter patentårets början, förfaller patentet.

Patentförordningen står sålunda nu icke i överensstämmelse med den

nya konventionsbestämmelsen. Antingen måste respittiden utsträckas

till sex månader eller också återupplivning medgivas.

Den sakkunnige redogör (sid. 24—26) närmare för frågan örn återupplivning

och kommer till det resultatet, att sådan icke nu bör införas. Det

anföres, att vissa olägenheter äro förbundna med ett återupplivningsinstitut,

samt att ett sådant, örn det dock införes, kan vara motiverat även

beträffande andra frister på det industriella rättsskyddets område. Slutlig

ställning till frågan anses därför böra tagas först i samband med den

allmänna revisionen av lagstiftningen å detta område.

I betänkandet föreslås i stället en förlängning av respittiden med tre

månader och anföres såsom skäl härför följande:

Genom förlängningen erhölles nödigt rådrum i sådana fall, då patenthavarens

uraktlåtenhet att inom den vanliga respittiden erlägga avgiften

på grund av särskilda förhållanden framstode såsom i viss mån ursäktlig.

Det kunde invändas, att efter reformens genomförande patenthavarna

mer eller mindre komme att ställa in sig på att betala årsavgifterna först

vid utgången av den förlängda respittiden och därför komme att bliva

utsatta för samma olägenheter som för närvarande, örn de särskilda omständigheterna

förelåge vid sistnämnda tidpunkt. För att såvitt möjligt

förebygga en sådan utveckling och inskärpa, att den förlängda respittiden

vore avsedd endast för undantagsfall, borde för avgiftens erläggande

under den nytillkomna tiden fordras en ytterligare tilläggsavgift. Den

nuvarande tilläggsavgiften utginge med en femtedel av den ordinarie avgiften.

För den nya respittiden syntes den ytterligare tilläggsavgiften

böra beräknas efter samma grund, dock med fastställande av visst minimum,

enär den eljest icke bleve tillräckligt hög under de första patentåren.

Ett minimibelopp av tjugufem kronor syntes vara tillräckligt men

å andra sidan för ändamålet erforderligt.

Införande av ett återupplivningsinstitut har icke förordats i något av

yttrandena över förslaget. Mot den sakkunniges förslag har däremot

från vissa håll invänts, att det ifrågasatta minimum för den ytterligare

tilläggsavgiften vore för högt.

Svenska patentombudsf föreningen hemställer sålunda örn strykning av

orden ''dock minst tjugufem kronor’ samt anför till stöd härför:

Bihang till riksdagens protokoll 193b. t sami Nr b.

H

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 4.

En dylik kraftig ökning av förhöjningen, som skulle komma att gälla

för de första årens avgifter, kunde enligt föreningens mening bliva mycket

betungande för patentinnehavarna, särskilt med hänsyn därtill att

två eller flera av de första årens avgifter oftast, för att ej säga i regel,

måste inbetalas på en gång. Då genom lagen den 3 maj 1929 årsavgifterna

för de första patentåren väsentligt sänktes, motiverades denna sänkning

därmed, att mindre bemedlade patentinnehavare därigenom skulle få

lättare att upprätthålla sina patent, till dess det bleve möjligt att få en

exploatering av desamma till stånd. Den nu föreslagna kraftiga förhöjningen

av de första årsavgifterna skulle till stor del kunna omintetgöra

detta syftemål.

Svenska uppfinnareföreningen gör samma hemställan och förklarar, att

den föreslagna minimiavgiften skulle i alldeles särskild grad verka betungande

för föreningens medlemmar, bland vilka många mindre bemedlade

finnas, och för dem försvåra möjligheten att under de första åren upprätthålla

sina patent.

Inom styrelsen för svenska föreningen för industriellt rättsskydd hava

framkommit olika meningar; flertalet har dock icke velat föreslå någon

ändring i förslaget på denna punkt.

Stockholms handelskammare ifrågasätter, örn icke minimiavgiften såsom

under vissa förhållanden mycket betungande för patenthavaren kunde betydligt

nedsättas, utan att syftet med densamma i nämnvärd grad äventyrades.

Smålands och Blekinge handelskammare uttalar, att höjningen i sådana

fall, då flera årsavgifter på en gång måste betalas, blir mycket oproportionerlig,

enär de första årsavgifterna utgöra tio kronor.

Kommerskollegium anför:

De i vissa yttranden framförda invändningarna mot den föreslagna minimiavgiften

och beloppet för denna syntes kollegium mindre tungt vägande.

Nämnda avgift anknöte sig till en helt ny bestämmelse örn förlängd

respittid. Bestämmelsen örn sådan ytterligare tidsfrist måste givetvis

vara i patentinnehavarens intresse och till hans förmån. Genom de

föreslagna bestämmelserna skulle denne näppeligen försättas i oförmånligare

ställning än för närvarande vore fallet.

Patent- och registreringsverket yttrar i anledning av kritiken:

Ämbetsverket ville först framhålla, att patenthavarna i jämförelsevis

ringa grad begagnade sig av den nu medgivna respittiden av tre månader.

En verkställd utredning hade givit vid handen, att under år 1931 erlagts

7,656 årsavgifter med normal avgift och 679 årsavgifter med tilläggsavgift.

Under år 1932 hade motsvarande siffror varit 7,445 respektive 652.

Av samtliga erlagda årsavgifter under dessa båda år vore det således ej

fullt 9 procent, som erlagts med förhöjda avgifter. Och det torde väl få

antagas, att patenthavarna i än mindre utsträckning komme att begagna

sig av den ytterligare respittiden, varför den föreslagna minimiavgiften

ur ekonomisk synpunkt hade en jämförelsevis ringa betydelse. A andra

sidan vore det från det allmännas synpunkt av intresse, att kännedom

utan onödig tidsutdräkt erhölles om huruvida en patenthavare komme att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

35

upprätthålla sitt patent, eller om detsamma komme att upplåtas åt allmänhetens

fria begagnande. Med hänsyn till nu anförda omständigheter syntes

det föreslagna minimibeloppet vara väl avvägt.

Liksom den sakkunnige finner jag, att införande av ett återupplivnings- epartementsinstitut

icke livi bör komma i fråga. chefen.

De framkomna invändningarna mot förslaget örn stadgande av ett särskilt

minimum för den ytterligare tilläggsavgiften finner jag icke bärande.

Till en början må framhållas, att den förlängda respittiden innebär

uteslutande en fördel för patenthavaren, huru än tilläggsavgiften

bestämmes. Avgiften under nuvarande respittid av tre månader föreslås

ej ändrad, och bestämmelsen kan sålunda icke under några förhållanden

komma att för patenthavaren försvåra upprätthållandet av patentet.

Den förlängda respittiden erfordras icke och bör därför ej heller komma

till användning annat än i undantagsfall. Men tilläggsavgiften under

den nya respittiden får då icke sättas så låg, att patenthavaren frestas att

i normala fall utnyttja även denna respittid. Skall förlängningen av den

gällande respittiden kunna fylla sitt syfte att i viss mån ersätta ett återupplivningsinstitut,

får ej tilläggsavgiften under de första patentåren vara

alltför obetydlig.

I flera uttalanden beröras särskilt sådana fall, då patenthavaren har att

på en gång erlägga flera årsavgifter. Därmed avses följande förhållande:

Årsavgift utgår från och med andra året av patenttiden, som räknas från

den dag, då ansökningen inkom. Den första årsavgiften skulle alltså förfalla

till betalning ett år från ansökningsdagen. Den genomsnittliga behandlingstiden

för ett beviljat patent är emellertid omkring två och ett

halvt år. Nu anses det, att skyldighet att erlägga årsavgift icke inträder,

förrän patentet beviljats. Enligt ett av patent- och registreringsverket utfärdat

cirkulär skola sådana årsavgifter, vilkas normala förfallotider inträffat

under behandlingstiden, betalas före ingången av det näst efter

beviljandet följande patentåret. Respittid räknas från sistnämnda tidpunkt.

I genomsnitt har alltså patenthavaren att då erlägga tre årsavgifter,

och vid utnyttjande av respittiden beräknas tilläggsavgift för var

och en av dessa. Men det må framhållas, att de årsavgifter, som då

skola erläggas, äro mycket låga. Det kan sålunda icke för patenthavaren

vara förenat med alltför stor svårighet att i rätt tid betala dessa,

särskilt som han här från beviljandet räknat i allmänhet har en ganska

lång tid på sig. Det brukar nämligen tillses, att patent ej beviljas vid en

tidpunkt, då skyldighet att erlägga årsavgifterna är nära förestående.

Någon speciell bestämmelse för dessa fall synes därför knappast motiverad.

Ur allmänhetens synpunkt är det av ett visst intresse, att den nya respittiden

icke alltför mycket tages i anspråk. När denna användes, måste

nämligen den, som vill igångsätta utövning av ifrågavarande uppfinning,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

vänta tre månader längre än för närvarande, innan klarhet vinnes i frågan,

om patentet upprätthålles. Vidare kan på talan av patenthavaren

den, som under löpande respittid använder uppfinningen, dömas för intrång.

Detta influeras ej därav, att patentet vid respittidens utgång får

förfalla på grund av utebliven avgiftsbetalning. Patenthavaren åtnjuter

alltså under de sex respitmånaderna ett avgiftsfritt patentskydd.

15 §.

Bestämmelserna örn åtgärder vid underlåten utövning av patenterad

uppfinning i artikel 5 hava i den nya konventionen undergått åtskilliga

förändringar, vilket närmare framgår av betänkandet (sid. 21). Bland

annat föreskrives i fjärde stycket, att ingen som helst åtgärd i anledning

av bristande utövning — ej heller meddelande av s. k. tvångslicens,

d. v. s. rätt att utan hinder av patentet utöva uppfinningen — får förekomma,

örn patenthavaren visar giltigt skäl för sin underlåtenhet.

Sistnämnda ändring påkallar, såsom i betänkandet (sid. 22) framhållits,

en ändring i 15 § patentförordningen.

16 $.

Den nya artikeln 5 ter i konventionen bestämmer, att användande

av patenterad uppfinning för utländska transportmedel

i vissa fall icke skall kunna anses utgöra intrång i patenthavarens

rättigheter.

I betänkandet (sid. 28—29) redogöres utförligare för artikeln samt för

svensk rätts hittillsvarande ståndpunkt. Den sakkunnige föreslår i anledning

av denna artikel en ny bestämmelse i 16 enligt vilken patenterad

uppfinning utan hinder av patentet må å fartyg eller annat transportmedel,

som utan att vara hemmahörande i riket vid regelmässig trafik

eller eljest dit tillfälligt inkommer, utövas för transportmedlets behov.

Departements- Liksom den sakkunnige finner jag en uttrycklig bestämmelse med hänchefen.

Syn till konventionen erforderlig.

Denna lag har liksom övriga nu föreslagna lagar ansetts böra träda

i kraft den 1 juli 1933.

Den sakkunnige föreslår för tydlighets skull en särskild övergångsbestämmelse

av innehåll, att de nya respittiderna för avgiftsbetalning

icke skola gälla i fråga örn ansökningar och patent, beträffande vilka

redan före lagens ikraftträdande då gällande betalningstider utgått.

Departements- Lagförslagen torde icke kunna föreläggas årets riksdag, varför den

chefen. av (jen sakkunnige föreslagna dagen för ikraftträdandet måste förskjutas.

Då det emellertid måste anses önskvärt, att vårt land snarast möjligt

kan biträda den nya konventionen, synes det böra stadgas, att lagar

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

lia skola träda i kraft den dag Konungen bestämmer. I övergångsbestämmelsen

till nu ifrågavarande lag torde viss redaktionell jämkning

böra vidtagas.

Lag angående ändring i 20 § lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa

mönster och modeller.

I konventionens artikel 4 mom. c) har den s. k. prioritetstiden

beträffande mönster utsträckts från fyra till sex månader (betänkandet

sid. 18). Motsvarande ändring bar därför måst företagas i 20 § mönsterlagen.

Lag angående ändring i 4, 9 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 om skydd

för varumärken.

4 § 3).

Enligt de båda första styckena i konventionens nya artikel 6 ter skola

unionsländernas vapen, flaggor och andra statsemblem samt

vad som ur heraldisk synpunkt utgör efterbildning därav icke få utan

vederbörligt tillstånd intagas i varumärke; registrering därav skall vägras

eller förklaras ogiltig samt användande, frånsett registrering, medelst

lämpliga åtgärder hindras. Detsamma gäller örn officiella kontrolloch

garantimärken och -stämplar, som av unionsländerna antagits,

såframt det ifrågavarande varumärket är avsett att användas för

varor av samma eller liknande slag som de, för vilka den officiella beteckningen

gäller. Artikeln innehåller vidare bl. a. en del tillämpningsföreskrifter

samt övergångsbestämmelser. Härom hänvisas till betänkandet

(sid. 39—40).

Den sakkunnige anför örn artikelns betydelse:

Den nya artikeln vore resultatet av ingående överläggningar vid Haagkonferensen.

Från svensk sida hade det endast varit med stor tvekan

man medverkat till denna reglering, som krävde betydande ändringar i

gällande rätt. Emellertid måste det erkännas, att starka skäl kunde anföras

för de nya reglerna. Det kunde icke vara lämpligt, att t. o. m. statsemblem

fritt finge användas för betecknande av enskilda näringsidkares

varor. Detta kunde ej sällan verka stötande; ifrågavarande statliga symboler

borde vara omgärdade med en viss helgd. Ett varumärke, som innehölle

officiella beteckningar, kunde vidare tänkas vilseleda allmänheten

genom bibringande av den uppfattningen, att särskild statlig sanktion i

fråga örn de betecknade varorna förelåge. En sådan officiell beteckning

kunde även ibland verka såsom oriktig ursprungsbeteckning. På det sättet

k emme de nya bestämmelserna att komplettera gällande föreskrifter

angående illojal reklam och oriktiga ursprungsbeteckningar; de bleve

därigenom ett led i kampen mot illojal konkurrens i vidsträckt mening.

Det kunde emellertid icke nekas, att konventionsförbuden kunde bliva ett

band även på den lojala handeln. Härtill borde man givetvis taga stor

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen,

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

hänsyn vid övervägande av de i svensk rätt erforderliga nya och ändrade

föreskrifterna. Särskilt skyddet för främmande staters officiella beteckningar

borde ej sträckas längre än konventionen otvetydigt krävde, såframt

ej speciella skäl talade härför.

I de från fullmäktige i järnkontoret och från svenska patentombudsförellingen

inkomna yttrandena hava uttalats betänkligheter i anledning

av de långt gående bestämmelser, som den sakkunnige föreslagit på grund

av denna artikel. I betraktande av att ändringarna vore ofrånkomliga,

örn Haagkonventionen skulle biträdas, har man emellertid icke velat göra

invändningar mot desamma.

Riksheraldiker ämbetet anför örn den sakkunniges lagförslag, i vad de

avse skydd för vapen och andra officiella beteckningar:

Reformer i den riktning, lagförslagen utvisade, syntes vara av behovet

starkt påkallade, enär möjlighet därigenom bereddes myndigheter att ingripa

emot illojala förfaranden, vilka med nuvarande begränsade lagstiftning

icke kunde åtkommas. Detta bestyrktes för ämbetets vidkommande

därav, att framställningar ofta gjordes om dess medverkan till stävjande

av oberättigad användning av varumärke i form av vapen och andra officiella

beteckningar. Då emellertid ingripande i dylika fall icke funnit

stöd i gällande lagar, hade någon medverkan från ämbetets sida icke

kunnat lämnas.

Dea nya artikeln 6 ter torde måhända gå längre, än som varit önskvärt.

Emellertid måste det erkännas, att vår nuvarande lagstiftning till

förhindrande av missbruk av officiella beteckningar är otillräcklig. Och

betänkligheterna mot de lagändringar, som erfordras på grund av den

nya artikeln, synas icke så starka, att de motivera underlåtenhet från

Sveriges sida att ansluta sig till Haagkonventionen.

I detta sammanhang är närmast fråga örn betydelsen för svensk rätt

av den nya artikelns föreskrifter, såvitt angår vägran av varumärkesregistrering;

jämsides härmed bör dock lämpligen behandlas vad som

har avseende å upphävande av vunnen registrering. Vad artikeln innehåller

örn användande, frånsett registrering, av officiella beteckningar,

nödvändiggör hos oss en del nya bestämmelser, för vilka i fortsättningen

en särskild redogörelse kommer att lämnas.

Redan i gällande varumärkeslag finnas vissa stadganden rörande de

båda förstnämnda frågorna. I 4 § 3) bestämmes, att registrering ej må ske,

örn i varumärke utan vederbörligt tillstånd intagits offentliga vapen eller

stämpla!-, och i 10 § första stycket föreskrives, att örn Konungen på därom

gjord anmälan finner, att varumärke på grund av nyssnämnda bestämmelse

icke bort registreras, detsamma skall avföras ur registret. För stadgandena

i varumärkeslagen, deras tillkomst och innebörd samt framställda

ändringsförslag lämnas en ingående redogörelse i betänkandet (sid. 41—43).

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som uttalades vid de nordiska

förhandlingarna 1926—1927 (betänkandet sid. 43) föreslår den sakkunnige

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 4.

till uppfyllande av konventionen, att registreringsförbudet i 4 § 3) skall

gälla märke, däri utan vederbörligt tillstånd intagits in- eller utländskt

statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem eller ock statlig kontroll

eller garantibeteckning för varor av samma eller liknande slag som de.

vilka rätten till varumärket skulle komma att omfatta. Angående förhållandet

mellan den sålunda föreslagna bestämmelsen och gällande rätt må

hänvisas till betänkandet (sid. 46—47).

Registreringsförbudet är avsett att gälla även officiella beteckningar i

länder, som ej anslutit sig till den nya konventionen. För konventionsländerna

kommer emellertid att finnas en fastare grund för tillämpning

av bestämmelserna genom de listor över de skyddade beteckningarna, som

enligt konventionen skola utbytas mellan länderna (betänkandet sid. 48).

I fråga om den lista, som skall upprättas i Sverige, torde det i enlighet

med vad som uttalats vid de nordiska konferenserna vara lämpligt, att

de nordiska länderna vid utarbetandet stå i kontakt med varandra.

Den föreslagna bestämmelsen gäller utöver de nu nämnda en del svenska

beteckningar, nämligen beteckning, vilken såsom hänsyftande på svenska

staten giver märket en officiell karaktär, och svenskt kommunalt vapen,

såsom landskaps, läns, härads och städers vapen.

Beträffande innehållet av den sakkunniges förslag till 4 § 3) i övrigt

hänvisas till betänkandet (sid. 48). Där framhålles bl. a., att bestämmelsen

såsom förut endast gäller under förutsättning, att vederbörligt tillstånd

icke föreligger.

Riksheraldiker ämbetet yttrar:

Under uttrycket ''svenskt kommunalt vapen’ inbegrepes givetvis landskaps,

läns och kommuners vapen. Dessa vore emellertid, med undantag

av landskapsvapnen, icke samtliga av Kungl. Majit fastställda och. saknade

därför i stor utsträckning nödig precision. Länsvapnen vöre visserligen

med förslag från ämbetet ingivna till Kungl. Majit men ännu icke

fastställda. Beträffande städers vapen funnes en del, som likaledes icke

blivit av Kungl. Majit fastställda. I vissa städer användes för närvarande

t. o. m. olika vapen för olika grenar av stadsförvaltningen, utan

att det vore möjligt fastslå, vilket av alternativen som vore det riktigaste.

Av nämnda anledningar föresloge ämbetet, att uttrycket ''svenskt kommunalt

vapen’ i lagförslagen utbyttes mot ’av Kungl. Majit fastställt

svenskt kommunalt vapen’. Denna formulering vore otvivelaktigt ägnad

att skapa ytterligare fasthet åt lagbestämmelserna genom sin ökade pre
I

den sakkunniges förslag inginge orden ''utan vederbörligt tillstånd’,

men det sades icke, vilken myndighet som ägde att utfärda detta tillstånd.

Då det gällde svenska statsemblem, läge det i sakens natur, att det

erfordrades Kungl. Majits medgivande för användande av dessa, sa ock

beträffande landskapsvapnen på grund av landskapens avsaknad av administrativ

myndighet. Men även för länsvapnen, därest dessa bleve fastställda,

samt för övriga fastställda kommunala vapen syntes Kungl. Majits

tillstånd för dessas brukande böra vara erforderligt. Såsom skäl härför

kunde anföras, att det torde vara ofrånkomligt att skapa likformighet vid

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departements

chefen.

Kungl. Martts proposition nr 4.

bedömandet av vapenbilder, enär desamma till synes kunde i heraldiskt

avseende förete stora avvikelser från fastställda original men ändock vara

fullt korrekta, på samma sätt som vapen för icke heraldiskt kunniga personer

kunde te sig som korrekta, då de tvärtom företedde väsentliga avvikelser.

Av sist anförda skäl ansåge sig ämbetet tillika böra framhålla

nödvändigheten av att ämbetet hördes i sådana fall där det gällde att

bedöma, örn en beteckning vore lätt förväxlingsbar med skyddad officiell

beteckning.

Redan den nuvarande bestämmelsen i 4 § 3) varumärkeslagen omfattar

svenska kommunala vapen. Såsom den sakkunnige (sid. 42) erinrar, innehöll

propositionen till 1884 års riksdag ett uttalande, som synes avse en

begränsning till sådana hithörande vapen, som blivit av Kungl. Majit

stadfästa. I praxis torde dock anses, att även andra svenska kommunala

vapen, som otvetydigt vunnit hävd, äro inbegripna under registreringsförbudet

enligt gällande rätt. Vad riksheraldikerämbetet anfört synes mig

icke tillräckligt motivera en ändring härutinnan. Spörsmålet torde i fråga

örn länsvapnen sakna praktisk betydelse, då dessa undantagslöst innehålla

ett eller flera landskapsvapen. Vad åter beträffar städernas vapen, äro

dessa till större delen av Kungl. Majit stadfästa. Motsatsen gäller dock

örn icke så få städer, bl. a. flera av de äldsta, vilkas vapen använts sedan

flera hundra år tillbaka. Det skulle vara obilligt, örn sistnämnda städers

vapen skulle få fritt intagas i varumärken av den anledningen att städerna

underlåtit att söka stadfästelse å sina vapen. I så fäll skulle dessa

vapen rent av förlora det nu bestående skyddet, vilket vore föga följdriktigt,

då avsikten med den ifrågasatta lagstiftningen är en avsevärd

ökning av skyddet. Det är sant, att i några av de här ifrågavarande

städerna varierande vapentyper användas, men dessa äro i regel så lika

varandra, att de utan tvekan äro ur varumärkesrättslig synpunkt förväxlingsbara.

Patent- och registreringsverket synes dock endast böra taga

hänsyn till sådana icke fastställda vapen, örn vilka det är notoriskt eller

blir fullt utrett att de utgöra en stads rätta vapen.

Liksom riksheraldikerämbetet anser jag, att i fråga örn svenska statsemblem,

landskaps- och länsvapen Kungl. Majits tillstånd till användande

i varumärke bör vara erforderligt, Däremot synes det rimligt, att åt städerna

själva överlåtes att bestämma, örn de vilja tillåta användande av

sina vapen i varumärken. Det torde dock vara lämpligt att innan stad

träffar sådant avgörande yttrande inhämtas från riksheraldikerämbetet.

Därigenom befordras tillkomsten av en enhetlig praxis, och man vinner

vissa garantier för att de heraldiska synpunkterna bliva vederbörligen

uppmärksammade. Det synes böra tagas under övervägande att i detta

syfte utfärda en särskild föreskrift i administrativ ordning.

4 § 6).

Detta moment, som är nytt, avser s. k. inarbetade märken, varmed

enligt betänkandet förstås märke, som inom en bransch är allmänt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

känt såsom visst rättssubjekts särskilda varukännetecken. Bestämmelsen

har tillkommit för att uppfylla den nya artikeln 6 bis i konventionen.

Artikeln avser varje varumärke, som vederbörande myndighet — registreringsmyndighet

eller domstol — i det land, där registrering sökes eller

sådan beviljats, finner vara därstädes notoriskt känt såsom redan tillkommande

annat unionslands rättssubjekt och använt för varor av samma

eller liknande slag som de, vilka omfattas av den sökta eller beviljade

registreringen. Örn denna avser samma märke eller efterbildning därav,

ägnad att framkalla förväxling, skall den vägras eller förklaras ogiltig,

vare sig ex officio, örn landets lagstiftning sådant tillåter, eller på yrkande

av målsägande.

Den sakkunnige anför örn artikeln följande:

Artikeln gåve en viss företrädesställning åt märken, vilkas begagnande

nått en sådan intensitet, att inarbetande kunde anses föreligga. Men det

räckte enligt artikeln icke, att märket inarbetats i hemlandet och eventuellt

i andra länder. På hemställan bl. a. från svensk sida hade uttryckligen

fastslagits, att märket också skulle hava blivit känt i det land, där

den konkurrerande registreringen söktes eller beviljats. Endast i så fall

inträdde unionsländernas förpliktelse enligt artikeln. Och denna förpliktelse

inskränkte sig till att vägra, respektive förklara ogiltig en obehörig

registrering av samma eller liknande märke. Det hade däremot icke pålagts

unionsländerna att inskrida mot begagnande utan vederbörligt tillstånd

av inarbetat märke, ej heller att garantera det registrering, sedan

den konkurrerande registreringen bragts ur världen. Trots dessa inskränkningar

måste nog artikel 6 bis betecknas såsom en av de viktigaste nyheterna

i den reviderade konventionen. Olika länders varumärkesrättsliga

system kunde med hänsyn till skyddsrättens uppkomst delas i två

huvudgrupper. Enligt den ena gruppen uppkomme rätten till ett märke

genom dettas begagnande, oberoende av registrering; dit hörde Frankrike

och flertalet romanska länder samt — åtminstone i viss mån — de engelskspråkiga

staterna. I de till den andra gruppen hörande länderna åter, där

Tyskland ursprungligen varit den ledande staten, uppbyggdes varumärkesskyddet

principiellt på registrering. Den här förevarande artikeln innebure

nu, att alla unionsländer förpliktades att göra ett avsteg från det

rena registreringssystemet. Detta system vore gällande i Sverige, där

man genom 1884 års varumärkeslag uppgivit de ansatser att tillägga begagnandet

varumärkesrättslig betydelse, som funnits i de under tiden närmast

dessförinnan gällande ofullständiga varumärkesbestämmelserna,

och principiellt låtit registreringen vara avgörande.

Sedan den sakkunnige redogjort för den ståndpunkt, som intagits under

förarbetena till gällande varumärkeslag (betänkandet sid. 32—33),

samt påpekat, att denna lag dock redan från början oberoende av varumärkesregistrering

givit skydd åt de s. k. naturliga varubeteckningarna

(en näringsidkares namn eller firma eller namnet å honom tillhörig fast

egendom), framhåller den sakkunnige, att 1884 års lag, som ursprungligen

endast avsett s. k. figurmärken, genom lagändring 1897 utvidgats till att

även gälla s. k. ordmärken.

Den sakkunnige anför vidare:

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Enligt 4 § 1) fordrades det emellertid för registrering av ett ordmärke,

att det ord, för vilket registrering söktes, vore en för ifrågavarande varuslag

särskilt uppfunnen benämning. I praxis hade numera — se t. ex.

N. J. A. 1929 sid. 44 — fastslagits, att örn vid den tidpunkt, då någon

erhölle registrering av ett ordmärke för vissa varuslag, detta ord redan

vöre inom handeln här i riket med sådana varor allmänt känt och an

vänt såsom annans särskilda benämning för varor av samma slag, den

förre icke kunde göra anspråk på varumärkesrätt till detta ord såsom en

för sagda varor särskilt uppfunnen benämning. Registreringen kunde

därför upphävas. Genom denna praxis foges alltså en viss hänsyn till

inarbetade oregistrerade ordmärken. Däremot vore läget ett annat i

fråga örn figurmärken, där det icke funnes någon motsvarighet till den

för ordmärken gällande undantagsbestämmelsen. Den olika behandlingen

av ord- och figurmärken vore icke sakligt motiverad. I patentlagstiftningskommitténs

utkast till ny varumärkeslag föresloges också ett generellt

och betydligt vidgat skydd för inarbetade varumärken, samtidigt som

även åt första begagnandet av varumärke givits viss, örn också mycket

begränsad rättslig betydelse.

Den sakkunnige kommer för sin del till den slutsatsen, att svensk rätt

vid en kommande fullständig revision av varumärkeslagen icke bör bibehållas

vid sin nuvarande ståndpunkt att varken åt begagnandet eller ens

åt inarbetandet av ett varumärke tillmäta större betydelse. Därvid framliålles,

att man numera knappast någonstädes utomlands helt vidhåller den

stränga registreringsgrundsatsen.

Sedan i betänkandet förordats, att de erforderliga bestämmelserna

göras tillämpliga även på märken, som inarbetats för svenska medborgare

eller för personer i länder, vilka icke biträtt den nya konventionen, anföres

vidare:

Först och främst vore att giva en föreskrift örn registreringsvägran.

Det hade visserligen varit föremål för olika meningar, örn konventionen

medförde skyldighet i detta avseende. Men enligt den tolkning av artikel

6 bis, som vid de nordiska konferenserna särskilt framförts från

svenskt håll, förelåge sådan skyldighet, örn ansökningslandets lagstiftning

gåve plats för registreringsvägran på materiella grunder, d. v. s.

örn därstädes en saklig förprövning ägde rum. I enlighet härmed föresloges

såsom ett nytt mom. 6 i 4 § en bestämmelse örn registreringsvägran.

Patent- och registreringsverket skulle ex officio till prövning och

avgörande upptaga frågan, örn varumärke, för vilket registrering söktes,

kolliderade med inarbetat varumärke, d. v. s. märke, som vore här i riket

allmänt känt och använt såsom annans särskilda varukännetecken. Det

syntes bäst att ej i lagen söka att mera ingående definiera begreppet inarbetat

märke, vars närmare klarläggande lämpligen kunde ske av dok

trin och praxis. Givetvis kunde det icke fordras, att patent- och registreringsverket

skulle anställa vidlyftiga undersökningar till utrönande sär

skilt av frågan, örn märke vore att anse som inarbetat. Emellertid hade

icke i bestämmelsen upptagits det av patentlagstiftningskommittén ifrå

gasatta ordet ''uppenbarligen’ (sid. 34), dä det nämligen icke synts lörup

ligt att uttryckligen binda registrerings vägrande vid strängare förutsättningar

än dess upphävande. Och om den bestämmelsen skulle gälla

för domstolarna, att registreringen endast finge upphävas, när inarbe
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Marits proposition nr 4.

tande uppenbarligen funnes vara för handen, skulle detta kunna leda till

en alltför snäv användning av stadgandet. Det syntes dock vara tydligt,

att patent- och registreringsverket endast jämförelsevis sällan kunde komma

att finna sådan utredning föreligga, att en ansökan borde avslås jämlikt

det förevarande stadgandet.

Örn den ståndpunkt, den sakkunnige sålunda intagit, hava i viss mån

olika uppfattningar kommit till synes i de avgivna yttrandena.

Sveriges industriförbund anför:

Nu föreliggande lagändring vore den ojämförligt viktigaste av de ifrågasatta.

I brist på lagbestämmelser hade förekommit fall, då registrering

måst meddelas för varumärke, oaktat allmän kännedom förelegat

örn att märket tidigare använts såsom beteckning för varor av samma

slag, härrörande från annan än sökanden. Inom näringskretsar hade registrering

under dylika omständigheter väckt livligt ogillande. Den ändring

i förenämnda hänseende, som nu föresloges, stöde för den skull helt

j överensstämmelse med industriens egna önskemål.

Skånes handelskammare yttrar:

Handelskammaren ansåge sig särskilt böra uttala sin tillfredsställelse

med den föreslagna ändringen i varumärkeslagens 4 § i fråga örn skydd

för inarbetade varumärken. Handelskammaren hade nämligen vid prövning

av för yttrande till handelskammaren remitterade ansökningar örn

varumärkesregistrering ofta kunnat konstatera en strävan att tillägna

sig av andra firmor inarbetade märken, vilket i saknad av det nu föreslagna

skyddet mången gång ej kunnat förhindras.

Smålands och Blekinge handelskammare uttalar:

Handelskammaren hade med tillfredsställelse anslutit sig till den nya

principen örn skydd för inarbetat varumärke. Det kunde dock ifrågasättas,

örn det borde tillkomma patentverket att pröva, huruvida ett varumärke

vore inarbetat och vem som borde hava företrädesrätt till ett sådant märke.

Lämpligen borde det tillkomma domstol att pröva frågan. En ändring

av förslaget i denna del syntes icke kunna hindra anslutning till

Haagkonventionen.

Svenska patentombudsföreningen anför:

Föreningen vore av den uppfattningen, att det i praktiken skulle hilva

mycket svårt för patentverket att avgöra, örn kollision med inarbetat

märke förelåge, då för avgörande av frågan, huruvida ett märke verkligen

vore inarbetat och av vem, ofta torde erfordras vidlyftiga utredningar

och sannolikt även vittnesförhör inför domstol. Föreningen hemställde

därför, att det föreslagna mom. (i måtte strykas och i stället i 10 §

införas en bestämmelse, som möjliggjorde att vid domstol föra klandertalan

mot registrering i förevarande fall. Införandet av en sådan bestämmelse

vore fullt tillräckligt för att möjliggöra ett biträdande av

Haagkonventionen. Enligt artikel G bis krävdes endast, att unionsländerna

skulle vägra eller förklara ogiltig registrering av varumärke, som

före ansökningen vore inom registreringslandet inarbetat för annan än

sökanden. Då en näringsidkare försummat att begagna den i lagen anvisade

möjligheten till registrering, syntes det onödigt att gå honom till

mötes så långt, att patentverket skulle vara skyldigt att företaga en i

många fall kanske vidlyftig undersökning för att hjälpa honom att reparera

hans försummelse.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Inom styrelsen för svenska föreningen för industriellt rättsskydd hava

två ledamöter anslutit sig till patentombudsföreningens förslag. Styrelsens

flertal har dock avvisat den där ifrågasatta jämkningen i sakkunnigförslaget.

En ledamot bar därvid uttalat:

En föreskrift örn registreringsvägran syntes erforderlig för att uppfylla

artikel 6 bis, örn denna artikel gåves den vid Haagkonferensen avsedda

och i allmänhet omfattade innebörden. Det vore en obestridlig fördel,

att patentverket kunde vägra registrering, örn det vore klart, att

kollision med ett inarbetat märke förelåge. Därigenom undvekes i sådana

fall tidsödande rättegångar. Farhågorna för en alltför vidsträckt

tillämpning av stadgandet från patentverkets sida borde kunna motverkas

genom att under lagärendets vidare behandling från auktoritativt

håll ytterligare underströkes de mot en sådan utveckling riktade uttalandena

i betänkandets motivering.

Kommerskollegium anför:

Kollegium delade icke de betänkligheter, som från olika håll framförts

mot den åt patent- och registreringsverket anförtrodda prövningsrätten.

Med hänsyn bland annat till den sakkunskap och erfarenhet å förevarande

område, som funnes företrädd inom ämbetsverket, torde fullt betryggande

förutsättningar förefinnas för en tillfredsställande handläggning

mom ämbetsverket av ifrågavarande registreringsärenden. Sagda omständigheter

tillika med de fördelar av praktisk natur, som denna ordning

medförde, syntes kollegium avgjort motväga eventuella betänkligheter

ur rent principiell synpunkt mot att prövningen och avgörandet av frågor

av här avsedd beskaffenhet enligt densamma skulle ankomma å administrativ

myndighet.

Patent- och registreringsverket förklarar sig ej kunna biträda de mot

den sakkunniges förslag framställda invändningarna samt yttrar därvid

bl. a.:

^ vålt land, där saklig förprövning förekomma vid varumärkesregistrering,

syntes principiellt skyldighet till registreringsvägran böra finnas i

detta fall. Det torde vara tydligt, att ämbetsverket endast jämförelsevis

sällan kunde bliva i tillfälle att avslå en ansökan i enlighet med det nu

förevarande stadgandet. Men det syntes för såväl allmänheten som myndigheterna

vara en bestämd fördel, att redan under behandlingen i ämbetsverket

en varumärkesregistrering vägrades i fall av tydlig kollision

med ett inarbetat märke.

Jag konstaterar till en början, att själva principen örn ett sådant skydd

för inarbetade märken, som den nya konventionen nödvändiggör, icke

i de inkomna yttrandena mötts av motstånd. Den uppfattningen synes alltså

vara allmän, att vårt land icke bör stanna kvar på en obetingad registreringsståndpunkt.

Till detta enhälliga ställningstagande torde i viss män

hava bidiagit, att den nu föreslagna reformen, örn den än måste sägas vara

av icke ringa principiell betydelse, dock ej innebär någon fullständig nyhet.

I betraktande av den praxis beträffande ordmärken, för vilken den sakkunnige

redogjort och som ytterligare fastslagits genom Kungl. Maj:ts

dom den 23 november 1932 (refererad i Nordiskt industriellt rättsskydd

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 45

1932 sid. 68), innebär förslaget för ordmärkenas del knappast något nämnvärt

nytt.

Kritik har däremot riktats mot förslaget att meddela en bestämmelse

örn registreringsvägran och sålunda giva patent- och registreringsverket

rätt och skyldighet att pröva en kollision mellan registreringsansökan och

inarbetat märke. Anledning torde emellertid ej föreligga att härutinnan

avvika från den sakkunniges förslag.

Artikel 6 bis synes böra tolkas på det sätt, att länder med materiell

förprövning äro pliktiga att vägra registrering. Visserligen kan

det icke förnekas, att artikelns ordalag tyckas medgiva även dessa länder

att inskränka sig till en föreskrift örn upphävande efter talan vid

domstol av registrering, som vunnits trots kollision med inarbetat märke.

Men formuleringen torde hava valts för att medgiva en anslutning från

de länder, som sakna materiell förprövning. Den här angivna tolkningen

synes också vara den vedertagna. På sätt den sakkunnige erinrar, gjorde

den sig även gällande vid de nordiska konferenserna 1926—1927, och i överensstämmelse

med den då uttalade uppfattningen innehålla i Danmark

och Norge framlagda lagförslag bestämmelser örn att registrering skall kunna

vägras av registreringsmyndigheten. Ytterligare må framhållas, att

man i föreliggande tyska lagförslag ansett sig böra med hänsyn till konventionen

införa ett stadgande örn registreringsvägran i nu förevarande

fall.

Gällande varumärkeslag överlämnar för övrigt åt registreringsmyndighetens

prövning andra frågor, som måste anses lika svårbedömliga som den

här föreliggande. Och i själva verket äger redan nu myndigheten till stor

del den prövningsrätt, örn vilken här är fråga. Sedan det nämligen fastslagits

i praxis, att registrering av ordmärke, som kolliderar med inarbetat sådant,

står i strid med 4 § 1) varumärkeslagen, har registreringsmyndigheten

att vid sin förprövning beakta detta. Enligt vad jag inhämtat, är

myndigheten också av denna uppfattning.

Beträffande stadgandets detaljer och den redaktionella avfattningen av

4 § i övrigt hänvisar jag till betänkandet (sid. 38).

Talan örn vunnen registrerings upphävande i detta fall kan utan lagändring

föras enligt 10 § andra stycket.

Konventionen medgiver unionsländerna att stadga preklusionstid för

sådan talan, örn registreringen ej bevisligen vunnits i ond tro. Liksom

den sakkunnige (betänkandet sid. 39) anser jag emellertid, att det icke

finnes tillräcklig anledning att göra bruk av detta medgivande.

9 §.

Första stycket av den nya artikeln 5 bis i konventionen stadgar, att en

respittid örn minst tre månader skall medgivas för betalning av föreskrivna

avgifter för upprätthållande av rättigheter, som falla inom det indu
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Departements

chefen.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

stixelia rättsskyddets område. Detta stadgande blir bl. a. tillämpligt

å den avgift, som skall erläggas vid förnyelse av varumärkesregistrering.

Bestämmelserna i 9 § varumärkeslagen innehålla för närvarande intet

örn respittid. En sådan måste alltså införas. Den sakkunnige har föreslagit

densamma till tre månader och förordat en tilläggsavgift av tjugu

kronor vid betalning under respittiden (sid. 27). Häremot synes ej vara

något att erinra. Emellertid torde i redaktionellt avseende höra vidtagas

någon jämkning i paragrafens avfattning.

16 §.

I mom. 5 av denna paragraf föreslås två ändringar, den ena på grund

av prioritetstidens utsträckande från fyra till sex månader

i artikel 4 mom. c) av Haagkonventionen och den andra i följd av det

nya mom. 6 i 4 § varumärkeslagen (betänkandet sid. 18 och 39).

I övergångsbestämmelserna har det till en början ansetts

böra utsägas, att den nya respittiden i 9 § icke gäller sådana varumärken,

för vilka skyddet upphört redan före lagens ikraftträdande.

Sista stycket innehåller såsom huvudregel, att de nya eller utvidgade

registreringsförbuden i 4 § 3 och 6 mom. icke få föranleda upphävande

jämlikt 10 § av registreringar, som i överensstämmelse med nu gällande

lag vunnits före den nya lagens ikraftträdande.

Emellertid har i fråga örn de officiella beteckningarna ett undantag

måst göras från denna regel, vilket beror på femte stycket av artikel 6 ter

i konventionen. Där stadgas, att bestämmelserna i artikelns första stycke

skola beträffande notoriskt kända sfatsemblem äga tillämpning å alla vai

umärken, som registrerats efter undertecknandet av Haagkonventionen.

den 6 november 1925.

En viss retroaktiv verkan är alltså ofrånkomlig. Men undantagsbestämmelsen

synes höra begränsas så snävt som möjligt. Härvid har jag

funnit mig kunna biträda den sakkunniges förslag (betänkandet sid. 49),

dock med viss redaktionell jämkning. Till kategorien notoriskt kända

statsemblem hänföras alitsa endast statsvapen och statsflaggor, varigenom

— då redan det nuvarande registreringsförbudet i 4 § 3 mom. avser både

in- och utländska statsvapen — den retroaktiva regeln endast behöver omfatta

statsflaggorna. För de varumärken, som falla under denna regel,

medgives viss respittid, nämligen till utgången av år 1937. Denna tid

torde oberoende av den förskjutna tidpunkten för lagens ikraftträdande

böra bibehållas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

47

Lag om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

1 §.

Vid behandlingen av 4 § 3) varumärkeslagen har omnämnts, att de två

lörsta styckena av artikel 6 ter i konventionen icke blott skydda de där

omiörmälda beteckningarna — statsvapen, statsflaggor och andra statsemblem

samt statliga kontroll- och garantibeteckningar — mot kolliderande

variimärkesregistreringar utan även förbjuda användande, frånsett

registrering, av varumärken, innehållande ifrågavarande statliga beteckningar

eller sådana, som ur heraldisk synpunkt äro därmed förväxlingsbara.

Artikelns nionde stycke ålägger för övrigt unionsländerna i fråga

örn statsvapen att förbjuda allt användande därav i handeln, då detta användande

är ägnat att vilseleda angående varors ursprung.

Den sakkunnige framhåller, att dessa bestämmelser nödvändiggöra vittgående

ändringar i svensk rätt, då det för närvarande icke finns några

generella föreskrifter, direkt avsedda att träffa varumärkesanvändning

av officiella beteckningar. I betänkandet erinras, att sådant användande

dock kan vara ett led i annat straffbart förfarande, samt att det finns

en del specialbestämmelser, som kunna vara av betydelse i förevarande

avseende. Härom må vidare hänvisas till betänkandet (sid. 50—52). Den

sakkunnige påpekar där bl. a., att det enligt lagen den 2 juni 1911 örn

skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar — 1 § andra stycket

i dess lydelse enligt lag den 8 maj 1931 — är förbjudet att såsom

märke å handelsvaror eller eljest i handelsändamål bruka märke, som består

av vitt kors å röd botten, d. v. s. schweiziska statsvapnet, samt att i

förordningen den 30 mars 1901 angående förbud mot anbringande av vissa

stämplar eller märken å förgyllda och försilvrade med flera arbeten av

oädel metall m. m. finnes en del bestämmelser mot användande av de

svenska kontrollstämplarna för guld-, silver- eller platinaarbeten å sådana

arbeten, som i sitt inre innehålla oädel metall.

Den sakkunnige föreslår till uppfyllande av konventionsreglerna en särskild

ny lag örn skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

De lagstiftningsåtgärder, som påkallas av nyssnämnda konventionsbe- Departementsstämmelser,

torde böra vidtagas genom utfärdandet av en särskild lag i chefenämnet,

såsom i sakkunnigbetänkandet förordats.

Den nya lagen måste först och främst omfatta de statliga beteckningar,

som konventionen avser, varmed böra jämställas motsvarande beteckningar

i Sverige och länder, som ej tillhöra konventionen.

På sätt i betänkandet framhålles, kan det däremot vara föremål för

olika meningar, örn lagen även bör avse de beteckningar, vilka blott såsom

svenska skola vara uteslutna från varumärkesregistrering, alltså de

kommunala vapnen och beteckningar, vilka såsom hänsyftande på sven

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ska staten giva märken, vari de användas, en officiell karaktär. Den sakkunnige

anser det dock på sin plats att ställa även dessa beteckningar

under skydd i förevarande hänseende. Han framhåller ock, att uttalanden

vid olika tillfällen gjorts till förmån för en lagstiftning av denna räckvidd.

I de inkomna yttrandena hava icke gjorts några erinringar mot förslaget

i denna del, och jag finner övervägande skäl tala för detsamma.

Lagen skulle således komma att omfatta samma beteckningar som registreringsförbudet

i 4 § 8) varumärkeslagen enligt dess föreslagna nya

lydelse. Angående dessa beteckningar hänvisar jag till det vid nyssnämnda

lagrum anförda.

Det, som skall förbjudas, är användande såsom kännetecken för varor

av märke, vari skyddad beteckning intagits. För gärningens karakterisering

har använts i huvudsak samma avfattning som i 12 § varumärkeslagen

enligt dess lydelse efter 1930 års lagändring. Beträffande första

stycket i övrigt hänvisar jag till betänkandet (sid. 52—53).

Andra stycket har tillkommit i anledning av nionde stycket i artikel

6 ter av Haagkonventionen och avser endast statsvapen. Genom lagbestämmelsen

förbjudes i fråga örn dessa allt användande i handelsändamål

utan vederbörligt tillstånd. Konventionen medgiver en begränsning till

fall, då användandet är ägnat att vilseleda angående varors ursprung.

Liksom den sakkunnige (sid. 53) anser jag dock icke skäl föreligga att

upptaga denna restriktion, som icke finnes i den gällande bestämmelsen

örn schweiziska statsvapnet. Sistnämnda stadgande bör i samband med

den nya lagens ikraftträdande upphävas; i överensstämmelse härmed är

sista stycket av övergångsbestämmelserna utformat.

I övergångsbestämmelserna regleras dessutom den viktiga

frågan örn den nya lagens tillämpning på äldre märken.

Den sakkunnige anför härom:

Åtskilligt kunde tala för att här, särskilt örn vunnen registrering ej

kunde åberopas, göra de nya bestämmelserna för alla fall tillämpliga

även på äldre märken, dock under medgivande av viss respittid. Emellertid

skulle ett generellt tillämpande av den nya lagen på äldre märken

nog innebära alltför starka ingrepp i bestående förhållanden. I ändamål

att förebygga antagande i ond tro av märken, som förbjödes först

genom den nya lagen, under tiden mellan dennas utfärdande och dess

ikraftträdande föresloges dock, att lagen gjordes tillämplig å märken av

ifrågavarande slag, som börjat användas först efter lagens utfärdande.

Riksheraldikerämbetet uttalar örn lagens tillämplighet å äldre märken:

Det vore betänkligt, att ett så stort skydd gåves åt äldre innehavare

av oriktiga varumärken, att desamma kunde för all framtid använda sina

märken till skada för konkurrenter. Det vore enligt ämbetets åsikt högeligen

önskvärt, att det fastställdes en viss tidrymd, efter vilken även

äldre varumärken av här avsett slag bleve otillåtna.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 49

Efter övervägande av här berörda fråga har jag stannat vid att biträda

den sakkunniges förslag. Även detta innebär en viss, ehuru begränsad,

tillämplighet å äldre märken; härför skall jag strax närmare redogöra.

Framhållas må, att fullmäktige i järnkontoret synas hava betänkligheter

redan mot denna undantagsbestämmelse i förslaget. Örn lagen

i större utsträckning komme att avse även sådana märken, som tagits i

bruk före dess utfärdande, skulle den sannolikt medföra olägenheter för

åtskilliga näringsidkare.

Från huvudregeln göras två undantag. Av dessa är det första hämtat

från övergångsbestämmelsen till den lag, varigenom skyddet för schweiziska

statsvapnet infördes i 1911 års lag örn skydd för vissa internationella

sjukvårdsbeteckningar. Det andra är i huvudsak utformat i analogi med

den sista av övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen örn ändring

i varumärkeslagen, dock att här jämte statsflaggor upptagits statsvapen.

Jag hänvisar därför till vad jag anfört rörande sistnämnda övergångsbestämmelse

samt till betänkandet (sid. 54).

I den sakkunniges förslag torde visst förtydligande tillägg böra ske.

Den sakkunnige omnämner, att en ny bestämmelse i konventionen, ehuru

den ej strider mot gällande svensk rätt, dock möjligen kan giva anledning

till betänkligheter såsom hinderlig vid en framtida lagstiftning.

Detta gäller det nya femte stycket i artikel 5, där det föreskrives, att

mönsterskydd icke skall kunna förverkas genom införsel av föremål,

överensstämmande med de skyddade.

I betänkandet anföres:

Såvitt unionsländerna anginge, hindrades härigenom införandet av den

bestämmelse örn förbud i dylika fall, som funnes i 22 § av patentlagstiftningskommitténs

år 1916 framlagda förslag till ny mönsterlag. Kommittén

hade genom denna bestämmelse bl. a. velat tillgodose det önskemål

örn fri tillgång till utländska mönster, som till den framförts av representanter

för åtskilliga industrier, främst textil-, glas- och porslinsindustrierna.

Detta omöjliggjordes av det nya konventionsstadgandet. Ett

biträdande av den nya texten kunde därför möjligen komma att förstärka

motståndet mot en sådan hela industrien omfattande mönsterlag, som

ifrågasatts att komma till genomförande. Enär det vid ett biträdande av

konventionen ej funnes möjlighet att göra reservationer på särskilda punkter,

borde dock icke avgörande vikt läggas vid dessa betänkligheter. Vid

de nordiska förhandlingarna 1926—1927 hade enighet rått därom, att konventionens

nu förevarande bestämmelse borde godkännas.

Sveriges industriförbund yttrar i denna fråga:

De förutnämnda industrierna torde icke längre resa samma starka motstånd

mot en mönsterlag som tidigare. Åtminstone torde glas- och porslinsindustrierna

numera i stor utsträckning vara oberoende av utländska

mönster.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 4. 4

Departements
chefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Vad sålunda upplysts från industriellt håll lärer berättiga till den uppfattningen,

att det från svensk synpunkt icke är förenat med allvarligare

olägenheter att binda sig på den föreliggande punkten genom en anslutning

till den nya konventionen.»

Med förmälan att han låtit i enlighet med vad i det föregående anförts

omarbeta ovannämnda förslag till 1) lag om ändring i 7, 11, 15 och 16 §§

förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent, 2) lag angående

ändring i 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) örn skydd för vissa mönster

och modeller, 3) lag angående ändring i 4, 9 och 16 §§ lagen den 5 juli

1884 (nr 29) örn skydd för varumärken samt 4) lag örn skydd för vapen

och vissa andra officiella beteckningar, uppläser härefter föredraganden

samma förslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, samt

hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 4.

51

Bilaga.

Förslag

till

Lag

Olli ändring i 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående

patent.

Härigenom förordnas, att 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj

1884 angående patent, av vilka lagrum 7 och 11 §§ senast ändrats, den

förra genom lag den 5 juni 1931 (nr 192) och den senare genom lag den 3

maj 1929 (nr 67), samt 15 § ändrats genom lag den 9 maj 1902 (nr 45), skola

— 7, 11 och 16 §§ i nedan angivna delar — hava följande ändrade lydelse:

7 §.

Arn ansökningshandlingarna---taga kännedom.

Under två---mot patentansökningen.

Före utgången av nämnda tid skall sökanden till patentmyndigheten inbetala

en avgift (utfärdningsavgift) av femtio kronor ävensom till stämpel

å patentbrevet tio kronor. Dock må dessa avgifter, den förra förhöjd

med tjugufem kronor, erläggas inom två mannder därefter. Fullgöres icke

vad sålunda föreskrivits, skall ansökningen såsom återtagen avföras. I

händelse patent ej varder meddelat, återbetalas vad i utfärdnings- och

stämpelavgifter må hava erlagts.

Sedan tiden för framställande av invändning tilländagått samt de stadgade

avgifterna erlagts eller den medgivna längsta tiden härför utgått,

företage patentmyndigheten ärendet till avgörande.

Möter ej---tryck offentliggöras.

11 $.

Förutom de--— trehundra kronor.

Avgiften, som må i betalt brev insändas, skall för varje patentar erläggas

före det årets början. Dock må avgiften, förhöjd med en femtedel,

erläggas inom de tre första månaderna av patentåret och, förhöjd med

ytterligare en femtedel, dock minst tjugufem kronor, inom därpå följande

tid av tre månader.

Fullgöres ej inbetalning av den förhöjda avgiften inom sistnämnda tid,

vare det erhållna patentet förfallet.

Patenthavare vare---beskrivningens offentliggörande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

15 $.

Varder, sedan tre år förflutit från det att patent beviljades, den patenterade

uppfinningen ej inom riket utövad i ett mot förhållandena därstädes

väsentligen svarande omfång, åge den, som vill erhålla tillstånd att

utan hinder av patentet utöva uppfinningen, därom emot patenthavaren

föra talan vid domstol. Visas ej giltig anledning till underlåtenheten

att utöva uppfinningen, föreskrive domstolen, efter ty skäligt prövas, under

vilka inskränkningar och villkor samt mot vilken ersättning uppfinningen

må av käranden utövas.

16 §.

Patent vare---väsentliga åtgärder.

Utan hinder av patent må å fartyg eller annat transportmedel, som utan

att vara hemmahörande i riket vid regelbunden trafik eller eljest dit tillfälligt

inkommer, den patenterade uppfinningen utövas för transportmedlets

behov.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer; dock skola de

i 7 och 11 §§ enligt dessa lagrums nya lydelse medgivna längre anståndstiderna

icke gälla i fråga örn avgifter, beträffande vilka redan före den

nya lagens ikraftträdande då gällande betalningstider utgått.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) om skydd för

vissa mönster och modeller.

Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 10 juli 1899 örn skydd för vissa

mönster och modeller, vilket lagrum ändrats genom lag den 7 augusti

1914 (nr 155), skall hava följande ändrade lydelse:

20 $.

Med avseende å mönster, skyddat i stat, som för här i riket registrerat

mönster gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna, att, örn

någon här i riket sökt registrering av ett mönster, varå han tidigare sökt

skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning i förhållande

till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder mot

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition nr 4.

registrering, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt

med ansökningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen

här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet bestämmas

antingen till högst sex månader från det skyddet söktes i den

främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet

där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden hos registreringsmyndigheten

här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt

inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 4, 9 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) örn skydd

för varumärken.

Härigenom förordnas, att 4, 9 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 örn skydd

för varumärken, vilka lagrum ändrats, 4 och 16 §§ senast genom lag den

7 augusti 1914 (nr 154) samt 9 § genom lag den 25 februari 1921 (nr 50),

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

4 §.

Varumärke må ej registreras:

1) örn det---eller pris;

2) örn däri---fasta egendom;

3) örn däri utan vederbörligt tillstånd intagits statsvapen, statsflagga

eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller garantibeteckning för varor

av samma eller liknande slag som de, vilka rätten till varumärket skulle

komma att omfatta, annan beteckning, vilken såsom hänsyftande på

svenska staten giver märket en officiell karaktär, svenskt kommunalt vapen

eller ock beteckning, som lätt kan förväxlas med de nu omförmälda;

4) örn det---väcka förargelse;

5) örn det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för annans

räkning registrerat eller behörigen anmält till registering, eller med dylikt

märke företer sådan likhet, att, oaktat skiljaktigheter i vissa delar,

märkena i sin helhet lätt kunna förväxlas;

6) om det är helt och hållet likt eller lätt kan förväxlas med märke,

som redan är här i riket för annan inarbetat såsom i handeln gällande

varukännetecken.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

I de under 5) och 6) angivna fall må dock registrering ej vägras, om

likheten beror av sådana beteckningar, som avses i 7 §, eller örn bägge

märkena gälla olika varuslag.

9 §.

Varumärke registreras för en tid av tio år, räknat från registreringsdagen.

Registreringen kan förnyas, varje gång för tio år från dagen för

förnyelsen. Sker ej förnyelse, upphör skyddet vid registreringsperiodens

utgång.

Vill någon —--märket styrkas.

Ansökan örn förnyelse skall hava inkommit före utgången av löpande

registreringsperiod. Dock kan sådan ansökan med laga verkan göras under

tre månader därefter, i vilket fall ansökningsavgiften utgår med trettio

kronor.

Förnyelse skall---omförmälda intyg.

Finner registreringsmyndigbeten något vara underlätet av vad här

föreskrivits, skall förnyelse vägras. Angående delgivande av beslutet

och klagan däröver gäller vad för motsvarande fall stadgas i 5 §.

16 %.

Konungen äger---som registreras:

1) ansökan örn----åt varumärket;

2) den, för---sådant ombud;

3) varumärket skyddas--- — främmande staten.

Med avseende---följande bestämmelser:

4) varumärket må---främmande staten;

5) bar någon här i riket sökt registrering av ett varumärke, som han

tidigare anmält till registrering i den främmande staten, då må den ansökning

i förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till

sådant hinder mot registrering, som i 4 § 6 mom. omförmäles, betraktas

så, som vore den gjord samtidigt med anmälningen i den främmande staten,

för så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid,

som kan i förordnandet bestämmas antingen till högst sex månader från

anmälningen i den främmande staten eller till högst tre månader från det

vederbörande myndighet där kungjorde, att registreringen beviljats, samt

sökanden hos registreringsmyndigheten här i riket framställt anspråk på

sådan företrädesrätt inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet

bestämmes;

6) vägras registrering---nämnda tid;

7) varumärke, som---sin firma.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Vad i 9 § tredje stycket sista punkten stadgas skall dock icke gälla i

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

55

fråga om varumärken, för vilka skyddet upphört redan före den nya

lagens ikraftträdande.

Ej heller må, så vitt angår varumärke som före den nya lagens ikraftträdande

registrerats i överensstämmelse med den äldre lagens föreskrifter,

de nya bestämmelserna i 4 § 3 och 6 mom. utgöra grund för registreringens

avförande eller upphävande jämlikt 10 har varumärke, däri

utan vederbörligt tillstånd intagits statsflagga eller beteckning som lätt

kan därmed förväxlas, registrerats forst efter den 6 november 1925, må

emellertid förordnande örn varumärkets avförande kunna meddelas, dock

ej före utgången av år 1937.

Förslag

till

Lag

om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Den, som i utövning av näringsverksamhet

å varor, vilka han saluför eller eljest tillhandahåller, eller å kärl eller

omslag (emballage), i vilka de förvaras, utan vederbörligt tillstånd sätter

märke, som honom veterligen utgöres av eller innehåller statsvapen, statsflagga

eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller garantibeteckning

för varor av samma eller liknande slag som det, för vilket märket av

honom brukas, annan beteckning, vilken såsom hänsyftande på svenska

staten giver märket en officiell karaktär, eller svenskt kommunalt vapen;

eller

för kännetecknande av sina varor utan vederbörligt tillstånd brukar sådant

märke å anslag, skylt eller därmed jämförlig anordning eller i annons,

cirkulär, prospekt, priskurant, bruksanvisning eller annan affärshandling;

eller

inför till riket, saluför eller eljest tillhandahåller varor, vilka honom

veterligen äro, enligt vad ovan sägs, olagligen märkta,

straffes med dagsböter, där ej gärningen enligt annat lagrum är belagd

med strängare straff.

Lag samma vare örn den, som eljest utan vederbörligt tillstånd i handelsändamål

brukar märke, vilket honom veterligen utgöres av eller innehåller

statsvapen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Vad ovan sagts om vapen och andra officiella beteckningar galle ock

i fråga om beteckningar, som med de omförmälda förete sådan likhet, att

förväxling lätt kan äga rum.

2 *.

Det åligger allmän åklagare att åtala förseelse mot denna lag.

3 *.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men är, vad

angår märken som redan före lagens utfärdande brukas av näringsidkare,

tillämplig endast å:

1) märke, vari ingår schweiziska statsvapnet (vitt kors å röd botten)

eller därmed lätt förväxlingsbar beteckning, dock att sådant märke må,

örn det börjat användas före den 8 maj 1931, fortfarande brukas till den

1 januari 1936; och

2) annat märke, innehållande statsvapen, statsflagga eller därmed lätt

förväxlingsbar beteckning, vilket börjat användas först efter den 6 november

1925, dock att sådant märke må fortfarande brukas till den 1 januari

1938.

Genom denna lag uppbäves 1 § andra stycket lagen den 2 juni 1911

(nr 43 sid. 1) örn skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteekningar,

sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 8 maj 1931 (nr 87).

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

57

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Martts lagråd den 31 maj 1933.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 7 april 1933, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättade förslag till

1) lag örn ändring i 7, 11, 15 och 16 §§ förordningen den 16 maj 1884

(nr 25) angående patent;

2) lag angående ändring i 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) örn

skydd för vissa mönster och modeller;

3) lag angående ändring i 4, 9 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29)

örn skydd för varumärken; samt

4) lag örn skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av juris kandidaten Åke von Zweigbergk.

Lagrådet fann förslagen icke föranleda andra erinringar än följande. I

slutbestämmelsen till förslaget till lag örn ändringar i förordningen angående

patent borde det heta att denna lag träder i kraft den dag Konungen

bestämmer, men skall icke tillämpas i fråga örn avgift, för vilken jämlikt

äldre föreskrifter betalningstiden dessförinnan utgått. Motsvarande

omformulering borde äga rum i slutbestämmelserna i förslaget till lag

örn ändringar i varumärkeslagen. I sistnämnda lagförslag borde det avslutande

uttrycket i 4 § »olika varuslag» jämkas till tydligare utmärkande

av motsatsförhållandet till vad som under 3) i samma paragraf betecknas

med uttrycket »varor av samma eller liknande slag».

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 193''i. 1 sami. Nr i.

5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15

december 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet

dels Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av

den industriella äganderätten, reviderad i Bryssel den 14 december 1900,

i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925, dels ock

lagrådets den 31 maj 1933 avgivna utlåtande över de den 7 april 1933 till

lagrådet remitterade förslagen till 1) lag örn ändring i 7, 11, 15 och 16 §§

förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent, 2) lag angående

ändring i 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1) örn skydd för vissa mönster

och modeller, 3) lag angående ändring i 4, 9 och 16 §§ lagen den 5 juli

1884 (nr 29) örn skydd för varumärken samt 4) lag örn skydd för vapen och

vissa andra officiella beteckningar.

Föredraganden anför:

»Lagförslagen avse huvudsakligen att bringa den svenska rätten i överensstämmelse

med Pariskonventionen enligt dess i Haag år 1925 beslutade

lydelse. Redan vid remissen till lagrådet har lämnats en redogörelse för

de viktigare nyheterna i den reviderade konventionen och uttalats den

uppfattningen, att vårt land bör ansluta sig till denna.

Lagrådet har endast framställt några smärre erinringar, nämligen mot

slutbestämmelserna i förslagen till lag örn ändringar i förordningen angående

patent och till lag angående ändringar i lagen örn skydd för varumärken

samt mot sista stycket av 4 § i sistnämnda lagförslag. I anledning

av vad lagrådet anfört har jag låtit omarbeta övergångsbestämmelserna

i förstnämnda lagförslag ävensom berörda stadgande i lagförslaget

örn ändringar i varumärkeslagen, varjämte redaktionella jämkningar

vidtagits i slutbestämmelserna dels i sistnämnda lagförslag, dels ock i

förslaget till lag örn skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

»

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Majit måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention, dels, jämlikt

§ 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga de fyra ovan omförmälda

delvis jämkade lagförslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till nästkommande års riksdag skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Doktrin (1)

  1. Martin Sunnqvist, Det rättsliga skyddet för statssymboler och andra officiella symboler, SvJT 2025 s. 759, på s. 761, 778 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:54 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositon angående godkännande av konvention får skydd av den industriella äganderätten saint antagande av a1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. SvJT 2025 s. 759 Martin Sunnqvist, Det rättsliga skyddet för statssymboler och andra officiella symboler s. 761 · s. 778 i texten