Sök i Ratio Lex

Angående skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning m. m

1934-01-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:48, Angående skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

1

Nr 48.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skyldighet för

lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning

m. m.; given Stockholms slott den 12 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

januari 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg härefter:

I skrivelse den 11 februari 1927 hemställde skolöverstyrelsen om verkställande

av utredning i frågan örn rätt för vederbörande skolmyndighet

att vid behov införskaffa läkarbetyg beträffande lärares hälsotillstånd oberoende

av dennes egen önskan.

Till stöd för framställningen, som överstyrelsen gjort i anledning av ett

då nyligen inträffat fall, anförde överstyrelsen sammanfattningsvis följande:

Örn den myndighet, som hade ansvaret för arbetet inom något visst område

av statens verksamhet, hade anledning till den uppfattningen, att någon

befattningshavare på grund av sjukdom, vanförhet, lyte eller minskad ar
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 48—50. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

betsförmåga icke kunde sköta sin tjänst, vore det givetvis myndighetens

plikt att förskaffa sig såvitt möjligt fullständig visshet i detta avseende och

att, om sagda uppfattning skulle befinnas riktig, sörja för att befattningshavaren

befriades från sitt arbete. Den för befattningshavaren lindrigaste

och även ur andra synpunkter riktigaste formen för en dylik befrielse vore

i regeln tjänstledighet på grund av sjukdom. För att nyssnämnda visshet

skulle kunna vinnas och i händelse av behov tjänstledighet beviljas, erfordrades

vederbörligt läkarbetyg. Men det bomme helt an på befattningshavaren

själv, huruvida han ville underkasta sig den läkarundersökning, som

vore förutsättning för ett dylikt betygs utfående. Alltså: det vore myndighetens

plikt att införskaffa läkarbetyg, men det vore befattningshavarens

rätt att förhindra sådant införskaffande.

En dylik situation vore uppenbarligen orimlig och det stöde överstyrelsen

klart, att här förelåge ett tydligt och trängande behov av förändrade bestämmelser.

— Den föreliggande frågan borde emellertid icke lösas fristående

för sig utan en allsidig prövning borde ske, som bland annat toge

hänsyn ej endast till de konstitutionella synpunkterna (§ 36 Regeringsformen)

utan även till vad som härom borde gälla för statliga och kommunala

tjänstemän i allmänhet.

Över denna framställning avgåvos yttranden den 16 mars 1929 av justitiekanslersämbetet,

och den 9 oktober 1930 av 1930 års pensionssakkunniga,

varjämte styrelsen för läroverkslärarnas riksförbund och centralstyrelsen för

Sveriges allmänna folkskollärarförening i skrivelse till Kungl. Majit hemställde,

att skolöverstyrelsens framställning, i den mån den avsåge en utredning

endast beträffande lärarkårerna, icke måtte föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

I anledning av en inom riksdagens andra kammare under hänvisning till

skolöverstyrelsens ovannämnda framställning väckt motion har nu riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit den 15 april 1931, nr 98, gjort framställning

örn utredning, huruvida icke sådana bestämmelser borde införas såväl i

stadgan för rikets allmänna läroverk som ock i folkskolestadgan, som ginge

ut på att lärare, som på grund av sjukdom, vanförhet, lyte eller minskad

arbetsförmåga av vederbörande skolmyndighet ansåges oförmögen att på ett

tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skulle vara skyldig att för frågans

bedömande underkasta sig sådan läkarundersökning, som vederbörande skolstyrelse

eller skolöverstyrelsen ansåge nödigt föreskriva.

Sedan Kungl. Majit härefter genom beslut den 30 april 1931 anbefallt

skolöverstyrelsen att skyndsamt verkställa den av riksdagen begärda utredningen

samt att därmed inkomma till Kungl. Majit- tillika med de förslag,

som kunde därav föranledas, har skolöverstyrelsen i skrivelse den 8 april

1932 avlämnat utredning och förslag i ämnet.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för skolöverstyrelsens utredning

och förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

Överstyrelsen yttrar sig till en början beträffande behovet av författningsbestämmelser

i ämnet och anför i huvudsak följande:

Överstyrelsen hade sedan länge haft sin uppmärksamhet fäst på frågan

om ett ändamålsenligt ordnande av undervisningen vid folk- och småskolor

i sådana fall, då vederbörande lärare drabbades av sådan sjukdom, som

visserligen icke hindrade honom, men gjorde honom i hög grad olämplig

att uppehålla sin tjänst. Särskilt genom vad som framkommit vid handläggning

av gång efter annan till överstyrelsen från Kungl. Majit remitterade

besvärsmål, avseende fall då skoldistrikt nödgats vidtaga åtgärder för

att från tjänstgöring avstänga sinnessjuk eller med epilepsi behäftad lärare,

som icke godvilligt velat begära sjuktjänstledighet, hade överstyrelsen blivit

styrkt i den uppfattningen, att den nuvarande lagstiftningen i fråga örn

såväl skoldistriktens som lärarnas rätt i dylika fall företedde vissa brister,

som det måste vara argeläget att få avhjälpta. Icke sällan hade inträffat,

att skolstrejk igångsatts av föräldrar, som icke velat skicka barnen till sinnessjuk

eller med smittsam sjukdom behäftad lärare.

För att erhålla erforderligt material till frågans närmare belysning och utredning

hade överstyrelsen redan år 1924 från vederbörande folkskolinspektörer

införskaffat vissa uppgifter och yttranden rörande detta spörsmål.

Härav hade bland annat framgått, att i ej mindre än sammanlagt 173 fall,

så vitt inspektörerna kunnat erinra sig, under deras tjänstetid förekommit,

att ingripande varit påkallat i uppfostrans och undervisningens intresse för

lärares försättande ur tjänstgöring och eventuellt entledigande.

Det stöde överstyrelsen fortfarande klart, att ett tydligt och trängande

behov förelåge av förändrade bestämmelser. Under erinran att överstyrelsen

i sin skrivelse den 11 februari 1927 ansett det föreliggande spörsmålet böra

vinna sin lösning i ett större sammanhang, hade överstyrelsen likväl med

hänsyn till riksdagens och Kungl. Majus direktiv begränsat utredningen till

lärarkåren. Överstyrelsen hade vidare beaktat vad första kammarens vederbörande

utskott uttalat, att de författningsbestämmelser, som kunde komma

till stånd i ämnet, borde göras tillämpliga på lärare även vid andra läroanstalter,

som kunde jämställas med allmänna läroverk och folkskolor. De

under skolöverstyrelsen lydande statliga och kommunala läroanstalter, som

sålunda borde ifrågakomma, vore: högre allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminariet småskoleseminariet tekniska fackskolor och

tekniska gymnasier, kommunala yrkesskolor, kommunala rnellanskolor, kommunala

flickskolor, folk- och småskolor, nomadskolor, fortsättningsskolor,

högre folkskolor, folkhögskolor, blindskolor, dövstumskolor samt vissa statsunderstödda

skolhem.

Överstyrelsen övergår härefter till en redogörelse för hittills på förevarande

område vidtagna statliga åtgärder och anför i detta hänseende i huvudsak

följande:

Spörsmålet om lärares avstängning från tjänstgöring och i samband därmed

tvång för honom att underkasta sig läkarundersökning hade hittills

varit föremål för utredning endast för så vitt gällde sjukdom, som kunde

medföra smittofara. Den år 1905 tillsatta kommittén för verkställande av

utredning angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande hade

år 190K avgivit förslag örn bland annat avstängning eller entledigande av

sådan lärare, som vore behäftad med smittosam lungsot samt örn avlöning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

åt och pensionering av sådan lärare. I häröver avgivet yttrande framlade

1912 års lärarlönenämnd förslag till särskild författning, innehållande jämväl

bestämmelse örn lärares skyldighet att underkasta sig undersökning av

läkare, som av vederbörlig skolmyndighet bestämdes. Till lönenämndens

förslag anslöto sig i allt väsentligt läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen

i utlåtande den 12 juli 1917.

I de författningar, som utfärdades i anledning av 1918 års riksdags beslut

örn nya löneregleringar för lärarna vid statliga och kommunala läroanstalter,

infördes i enlighet med lärarlönenämndens förslag en bestämmelse av

följande lydelse: »Lärare skall vara pliktig att underkasta sig de bestämmelser,

som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittsam lungsot».

Några dylika bestämmelser hade emellertid icke kommit till stånd.

I detta sammanhang erinrade överstyrelsen om de bestämmelser i fråga

örn tvångsundersökning av läkare, som gällde för vissa andra tjänstemannagrupper.

Vid statens järnvägar förelåge sålunda skyldighet för tjänsteman, som

kunde antagas i avsevärd mån icke uppfylla de fordringar i kroppsligt avseende,

som utgjorde villkor för antagande i den av honom innehavda befattningen,

att underkasta sig läkarundersökning, varefter vederbörande distriktsförvaltning

hade att vidtaga erforderliga åtgärder. — Vidare hade Kungl.

Majit i proposition (nr 54) till 1932 års riksdag föreslagit åtgärder i syfte

att legitimerad läkare, beträffande vilken förefunnes grundad anledning till

antagande, att han vore ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten, skulle

vara skyldig att enligt medicinalstyrelsens förordnande undergå läkarundersökning

för avgörande, huru härmed förhölle sig.1)

I det praktiska livet hade det vidare inom folkskoleväsendet förekommit

icke så få fall, då vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse nödgats ingripa

mot lärare, som drabbats av sinnessjukdom, epilepsi eller annan sjukdom

av sådan art, att fortsatt tjänstgöring uppenbarligen varit till men icke

blott för undervisningen utan också för lärjungarna. Förloppet hade därvid

i regeln varit detta, att sedan läraren vägrat att låta undersöka sig av

läkare, till vilken skolstyrelsen hänvisat, skolstyrelsen på grund av intyg,

som utfärdats av vederbörande skolläkare eller provinsialläkare, tvångsvis

givit läraren sjuktjänstledighet. Dylika beslut hade, så vitt vore överstyrelsen

bekant, efter överklagande i alla instanser slutligen blivit av Kungl.

Majit efter hörande av medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen fastställda.

Enahanda hade resultatet blivit i de fall, då vederbörande skolstyrelse vägrat

att låta lärare, som erhållit dylik tvångstjänstledighet, återinträda i tjänst,

med mindre han företedde friskbetyg, som utfärdats av läkare, till vilken

han blivit av skolstyrelsen (i vissa fall medicinalstyrelsen) hänvisad för undersökning.

Exempel på sådana fall återfunnes i regeringsrättens årsbok 1923,

not E 15, 1924, not E 96, och 1927, not E 91.

De nu anförda exemplen på hittills följd praxis vore ägnade att ytterligare

understryka olägenheterna av, att nödiga författningsbestämmelser på

området saknades. Aven om ett ingripande från de ansvariga skolmyndigheternas

sida ledde till åsyftat resultat, dröjde det dock ofta oskäligt länge,

innan rätten till dylikt ingripande bleve slutgiltigt fastslagen. Exempel funnes

ock därpå, att ett skolråd tvekade att handla, enär skolrådet riskerade att

självt få bära den ekonomiska konsekvens, som vore förenad med vikaries

anställande, därest beslutet om tvångstjänstledighet för läraren icke skulle

komma att stå sig.

'') Se numera lag den 11 mars 1932, nr 54.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

Beträffande de vansHigheter, som kunna vara förenade med utfärdande

av bestämmelser på förevarande område, anför skolöverstyrelsen härefter i

huvudsak följande:

Vid ett närmare betraktande framginge det oförtydbart, att det praktiska

syftet med de ifrågasatta åtgärderna vore att vid behov kunna få en lärare

avstängd från tjänstgöring. Tvånget till läkarundersökning skulle därvid

utgöra det förberedande steget till att möjliggöra avstängningen, därest en

objektiv och grundlig undersökning gå ve stöd för vederbörande skolmyndighets

uppfattning, att dylik avstängning vore nödvändig. En utredning i

ärendet kunde givetvis icke underlåta att beakta denna omständighet. Det vore

också i främsta rummet med hänsyn härtill, som man från olika håll under

ärendets förberedande behandling ansett sig böra fästa uppmärksamheten

på frågans ömtåliga beskaffenhet och mana till varsamhet vid en dylik lagstiftning,

så att garantier mot missbruk i tillämpningen gent emot lärarna

icke komme att saknas. Dessa synpunkter hade blivit starkt framhållna i

de förenämnda skrivelserna från styrelsen för läroverkslärarnas riksförbund

och centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, som yttrat

bland annat, att det torde bliva nödvändigt att införa bestämmelser örn

vilka myndigheter som i olika fall skulle äga rätt att begära tvångsundersökning,

och örn de grunder, på vilka dylik begäran skulle kunna framställas.

Vidare skulle någon annan, högre myndighet beklädas med rätten

att besluta örn tvångsundersökning, och en annan myndighet, sannolikt

medicinalstyrelsen, skulle få i uppdrag att ombesörja dylika undersökningar.

Aven i övrigt skulle ett realiserande av det ifrågasatta tvångsundersökningsinstitutet,

anförde styrelserna vidare, medföra svårigheter av olika art. Särskilt

ville styrelserna fästa uppmärksamheten på, att, när fråga vore örn

konstaterande av sinnessjukdom, intyg från en enda person knappast kunde

anses vara tillfyllest, utan att man finge räkna med anlitandet av flera på

området i fråga speciellt sakkunniga läkare.

Riksdagen hade vidare i sin skrivelse beaktat att såsom »minskad arbetsförmåga»

i förevarande hänseende icke finge betraktas den normalt minskade

arbetsförmåga, som hörde en högre ålder till.

Överstyrelsen anslöte sig för sin del till de allmänna synpunkter, som

sålunda framförts. Bestämmelserna borde så formuleras, att det fullt tydligt

komme att framgå, att ett tvångsingripande icke vore avsett att förekomma

annat än i sådana undantagsfall, då lärarens kroppsliga eller psykiska

tillstånd vore sådant, att hänsynen till lärjungarnas rätt och bästa

uppenbarligen krävde en snar ändring.

Överstyrelsen erinrar vidare, att med de nu behandlade frågorna äro förenade

ett par spörsmål av ekonomisk innebörd. Överstyrelsen anför härom

i huvudsak följande:

I samband med anskaffande av läkarbetyg kunde vissa kostnader uppkomma.

Överstyrelsen hyste den meningen, att kostnader, som föranleddes

av läkarundersökning i enlighet med föreskrifter, som härom kunde bliva

utfärdade, borde bestridas av allmänna medel. Det syntes överstyrelsen

riktigast, att dessa kostnader, när fråga vöre om kommunalt anställda lärare,

dock icke lades på skoldistrikten utan finge bestridas av statsmedel. Saken

syntes lämpligen kunna ordnas sålunda, att läraren tillförsäkrades rätt att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

av skoldistriktet utbekomma ersättning för de kostnader, vilka förorsakades

honom genom tvånget till läkarundersökning, och att skoldistriktet ägde rätt

att hos statskontoret eller vederbörande länsstyrelse rekvirera motsvarande

statsmedel, allt i enlighet med föreskrifter, som Kungl. Majit kunde komma

att utfärda. Några nya anslag för ändamålet torde icke böra uppföras i

riksstaten, utan syntes det överstyrelsen lämpligast att nu ifrågavarande

utgifter, vilka med all sannolikhet bomme att bliva relativt obetydliga,

bestredes ur de nuvarande till de olika läroanstalterna utgående huvudanslagen.

Även ersättning för mistade avlöningsförmåner, som omförmäldes

i av överstyrelsen utarbetade författningsförslag, borde utgå ur samma

anslag.

Skolöverstyrelsen upptager härefter till behandling frågan om erforderliga

författningsbestämmelser och yttrar sig närmare örn de förslag till ändringar

i läroverksstadgan och folkskolestadgan, vilka såsom bilagor åtfölja överstyrelsens

utlåtande: Dessa förslag innebära i korthet följande:

Därest vederbörande skolmyndighet finner anledning antaga, att en lärare

lider av sjukdom eller lyte, som gör honom oförmögen att behörigen sköta

sin tjänst, bör myndigheten, därest läraren icke i vanlig ordning begär ledighet,

anmäla förhållandet för skolöverstyrelsen, som äger föreskriva, att läraren

skall underkastas undersökning av vederbörande skolläkare eller annan

läkare, som överstyrelsen bestämmer. Om så finnes erforderligt, må läraren

meddelas ledighet såsom på grund av sjukdom, intill dess att läkarundersökningen

blivit slutförd och vederbörande myndighet med stöd av densamma

fattat beslut om eventuell fortsatt ledighet för läraren. Skulle det

vid undersökningen visa sig, att tillräcklig grund icke förelegat för redan

beviljad ledighet, skall läraren av allmänna medel uppbära ersättning för

de avlöningsförmåner, som han till följd av ledigheten avstått. Jämväl

kostnaderna för läkarundersökning skola bestridas av allmänna medel. — Därest

lärare gentemot intyg av den för undersökningen anvisade läkaren åberopar

intyg av annan läkare, skall saken underställas medicinalstyrelsens

prövning. Dock må med stöd av det förra intyget åt läraren kunna meddelas

ledighet såsom på grund av sjukdom, intill dess att medicinalstyrelsen

fattat beslut i ärendet. Örn detta beslut skulle innebära, att tillräcklig

grund för ledighet icke förelegat, skall läraren av allmänna medel uppbära

ersättning som nyss sagts. — Om lärare vägrar underkasta sig sådan läkarundersökning,

som av överstyrelsen anbefallts, må han kunna tills vidare

avstängas från utövande av sin befattning. Vid sådan avstängning må på

Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida läraren skall av sina avlöningsförmåner

avstå mer, än vad som är stadgat rörande ledighet på grund av

sjukdom.

Över skolöverstyrelsens utredning och förslag hava utlåtanden avgivits av

medicinalstyrelsen, statskontoret och justitiekanslersämbetet.

Medicinalstyrelsen har sålunda i utlåtande den 10 december 1932 förklarat,

att de av överstyrelsen framlagda förslagen till bestämmelser i ämnet

syntes i princip kunna godkännas. Styrelsen funne det vara av vikt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.

att garantier mot missbruk bleve i möjligaste mån iakttagna. Styrelsen

borde sålunda få anvisa den läkare, till vilken läraren hänvisades för undersökning.

I utlåtande den 13 april 1933 har vidare statskontoret — som ifrågasätter

huruvida icke tekniska skolan i Stockholm och bergsskolan i Filipstad borde

innefattas i de bestämmelser, som kunde bliva utfärdade — tillstyrkt de av

skolöverstyrelsen föreslagna bestämmelserna, varvid statskontoret gentemot

medicinalstyrelsens erinran att det skulle åt styrelsen uppdragas att anvisa

den läkare, till vilken lärare skola hänvända sig för undersökning, ansett lämpligare

att vederbörande chefsmyndighet, eventuellt efter samråd med medicinalstyrelsen,

meddelade dylik anvisning. Beträffande frågans ekonomiska

sida anför statskontoret i huvudsak:

Enligt vad skolöverstyrelsen föreslagit skulle vissa av den ifrågasatta anordningen

föranledda kostnader gäldas av statsmedel. Det syntes kunna

ifrågasättas, örn så borde ske, när det gällde icke statliga läroanstalter; det

skulle måhända kunna sägas, att ansvarskänslan vid anställandet av lärare

stegrades, därest vederbörande visste med sig, att kostnaderna för eventuellt

erforderlig läkarundersökning m. m. ökade omkostnaderna för skolan. Då

emellertid det föreslagna förfarandet måste anses påkallat av ett allmänt

intresse, och kostnaderna för detsamma torde bliva ganska obetydliga, ansåge

sig statskontoret icke böra direkt motsätta sig vad skolöverstyrelsen i

sådant avseende föreslagit.

Berörda kostnader skulle gäldas av de anslag, som vore anvisade till bestridande

av de med de statliga institutionerna förenade utgifterna eller av

statsbidrag till de övriga. Mot detta förslag syntes intet vara att erinra, i

vad det gällde anslag, som hade förslagsanslags karaktär. Då emellertid

en del av ifrågavarande anslag vore i riksstaten upptagna utan beteckning

eller såsom reservationsanslag, syntes den ifrågasatta anordningen knappast

vara tillrådlig, enär det kunde vara ovisst, huruvida i förekommande fall

dessa anslag försloge till utgifternas gäldande. Ifrågavarande kostnader

torde därför böra bestridas från ett för ändamålet i riksstaten uppfört

förslagsanslag, som till en början syntes kunna bestämmas till ett jämförelsevis

lågt belopp, förslagsvis 2,000 kronor. Anslaget torde kunna

upptagas under åttonde huvudtitelns avdelning H. Allmänna läroverken

m. m.

Justitiekanslersämbetet slutligen anför i utlåtande den 22 juni 1933 bland

annat:

Justitiekanslersämbetet antoge, att ämbetets utlåtande närmast vore avsett

att lämna svar på huruvida, utan hinder av innehållet i § 36 regeringsformen,

föreskrift i den riktning förslagen angåve kunde med förbindande verkan

meddelas i förevarande ordning.

Uppfattningen om räckvidden av det rättsskydd § 36 regeringsformen

lämnade ämbetsmän, på vilka densamma vore tillämplig — så vore ju ej

förhållandet med alla de befattningshavare örn vilka här vore fråga — hade

efter dess tillkomst modifierats. I viss utsträckning hade statsmakterna

säkrat sig mot verkningarna av nämnda paragraf genom villkor i löne- och

pensionsbestämmelser. I sådan ordning hade i stor utsträckning införts

flyttningsskyldighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 48.

Grundlagsstadgandet avsåge att skydda vederbörande mot att genom administrativt

godtycke berövas sitt ämbete. Men stadgandet torde åtminstone

icke numera så tolkas, att detsamma skulle garantera vederbörande att bibehållas

vid ämbetet utan hänsyn till exempelvis hälsotillstånd.

Intet syntes vara att erinra mot att, om så ansåges erforderligt, genom

allmän författning föreskriva skyldighet för ämbetsman att avhålla sig från

tjänsten vid sjukdom, som medförde oförmåga till tjänstens behöriga utövande.

Och det torde då ock vara rimligt att en sådan föreskrift kunde

kompletteras med bestämmelse, som, under erforderliga garantier för ämbetsmannen,

beredde vederbörande myndighet möjlighet att konstatera dylik

oförmåga. Bestämmelse härutinnan borde kunna göras omedelbart tillämplig

även på redan anställda utan samband med antagande av ändrade löneeller

andra anställningsvillkor.

Beträffande de av skolöverstyrelsen avgivna förslagen ginge ämbetet till

en början ut från, att däri icke avsetts att införa en rätt att under andra

förutsättningar än sinnessjuklagen angåve ordna undersökning genom vederbörandes

intagande tvångsvis å sinnessjukhus.

Full ersättning för mistade löneförmåner borde lämnas lärare i alla de

fall, då den företagna prövningen icke ådagalade, att sjukdom eller lyte

förelåge, som gjorde vederbörande oförmögen att behörigen sköta sin tjänst.

Författningsförslagens formulering syntes emellertid kunna tolkas på det

sätt, att läraren saknade rätt till ersättning, såväl då läkaren ej kunde positivt

konstatera obelintligheten av sjukdom, varom fråga nu vore, som ock

i det fall, att tillräcklig grund verkligen förelegat för den provisoriskt beviljade

ledigheten i så måtto, att omständigheterna givit rektor berättigad

anledning antaga förefintligheten av sjukdom, oaktat undersökningen sedan

jävat detta antagande. Det ifrågasatta förfarandet borde icke få inverka

på lärarens avlöningsförmåner i annat fall än då undersökningen utvisade,

att läraren lede av sjukdom eller lyte, som gjorde honom oförmögen att

sköta sin tjänst.

Det kunde möjligen ifrågasättas, huruvida särskild bestämmelse erfordrades

för det fall att vederbörande vägrade underkasta sig läkarundersökning.

Huvudsyftet med förslagen torde i allmänhet därförutan vinnas, enär underlåtenhet

att åtlyda meddelad föreskrift kunde medföra ansvar för tjänstefel,

och myndigheten ägde befogenhet att preliminärt besluta sjukledighet med

därav följande ekonomiska konsekvenser för läraren. Då emellertid möjligheten

av vägran ej vore helt utesluten samt det ur flera synpunkter vore

olämpligt att frågans avgörande hölles öppen under oviss tid, ansåge sig

ämbetet ej böra avstyrka den föreslagna bestämmelsen örn skärpt avstängningsåtgärd.

Det syntes dock kunna övervägas, huruvida icke — vad beträffade

frågan om lärarens avlöningsförmåner —- en prövning av Kungl.

Majit i varje särskilt fall borde undvikas. Denna bedömning syntes kunna

ske av skolöverstyrelsen efter grunder, som Kungl. Majit bestämde. En

dylik regel syntes lämpligen kunna genomföras jämväl beträffande avstängning

på annan grund.

Slutligen ville ämbetet framhålla, att de olika beslut, som kunde meddelas

enligt förslagen, borde gå i verkställighet utan hinder av besvärs anförande.

Den verkställda utredningen synes hava ådagalagt behovet av föreskrifter,

som möjliggöra för den ansvariga skolmyndigheten att oberoende av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 48. 9

vederbörande lärares egen önskan införskaffa läkarbetyg angående hans

hälsotillstånd.

- Tvivelsutan torde behov av liknande bestämmelser föreligga beträffande

andra tjänstemannagrupper. Härutinnan tarvas emellertid närmare utredning,

varom chefen för finansdepartementet torde komma att föranstalta.

Att i avvaktan på resultatet härav låta anstå med prövningen av det föreliggande

spörsmålet beträffande lärarkårerna synes icke nödvändigt.

Jag vill alltså nu förorda, att åtgärder i förevarande avseende till en början

vidtagas i den huvudsakliga omfattning, myndigheterna föreslagit.

Beträffande frågan örn vilka lärare, som böra underkastas de ifrågasatta

bestämmelserna, vill jag ansluta mig till skolöverstyrelsens ståndpunkt därutinnan.

Sålunda böra bestämmelserna bliva tillämpliga icke allenast på

lärarna vid de allmänna läroverken och folkskolorna utan även på dem vid

andra undervisningsanstalter, som kunna jämställas med nämnda skolor.

Jämväl i fråga örn innehållet av de föreskrifter rörande undersökningen,

som böra meddelas, anser jag mig i stort sett kunna förorda vad överstyrelsen

föreslagit. De erinringar, som framförts av de hörda myndigheterna,

böra dock bliva föremål för beaktande vid den slutliga utformningen av

bestämmelserna i ämnet.

I fråga om en detalj torde emellertid riksdagens samtycke vara erforderligt.

Jag syftar då på den föreslagna bestämmelsen, att Kungl. Maj:t,

därest vederbörande lärare vägrar underkasta sig undersökning och till följd

därav avstänges från tjänstgöring, må kunna förordna, att han skall av

sina avlöningsförmåner avstå mer än vad som är stadgat rörande ledighet

på grund av sjukdom. Ehuruväl det knappast är sannolikt, att en dylik

åtgärd annat än i undantagsfall behöver tillgripas, torde på de skäl justitiekanslersämbetet

anfört en bestämmelse i angivna riktning icke vara omotiverad.

På grund härav och med hänsyn till vad justitiekanslersämbetet

vidare i denna del yttrat förordar jag, att förslag förelägges riksdagen örn

rätt för Kungl. Majit eller, där Kungl. Majit så finner lämpligt, skolöverstyrelsen

att meddela föreskrift av omförmälda innebörd.

Aven frågan om bestridandet av de kostnader, som enligt vad överstyrelsen

framhållit äro förenade med de ifrågasatta tvångsundersökningarna, är

av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning.

De kostnader, som i sådant hänseende kunna uppkomma, utgöras främst

av utgifter för anskaffande av läkarbetyg i enlighet med tvångsförfarandet.

Emellertid bör dessutom ersättning för mistade avlöningsförmåner i samband

med undersökningen få utgå till tvångspermitterad lärare, som därvid

icke befinnes vara behäftad med sjukdom eller lyte, som gör honom oförmögen

att sköta sin tjänst.

I likhet med myndigheterna anser jag övervägande skäl tala för att samtliga

ifrågavarande kostnader bestridas av statsmedel.

Skolöverstyrelsen har därvid föreslagit, att omförmälda utgifter — som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition Nr 48.

beräknas bliva relativt obetydliga — skola gäldas från de till de olika läroanstalterna

utgående huvudanslagen. Häremot har statskontoret framfört

vissa betänkligheter. Ämbetsverket anser att, då vederbörande anslag i riksstaten

är upptaget utan beteckning eller såsom reservationsanslag, det kunde

vara ovisst, huruvida i förekommande fall anslagen försloge till kostnadernas

gäldande; ett särskilt anslag för ändamålet borde i stället uppföras i riksstaten.

För egen del finner jag mig böra förorda, att anslagsfrågan, åtminstone

tills vidare, löses i enlighet med skolöverstyrelsens förslag. Förevarande

kostnader torde sålunda böra få bestridas av vederbörande skolanslag, vilka

i regel äro förslagsanslag eller ock reservationsanslag, varå reservationer finnas,

som kunna tagas i anspråk för ändamålet. I det fåtal fall, då vederbörande

anslag ej skulle lämna utrymme för gäldandet av dylika kostnader,

torde vid behov Kungl. Majit äga möjlighet att av till Kungl. Majits förfogande

stående medel anvisa för ändamålet erforderliga belopp.

I anslutning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels besluta att, därest lärare vid ovan angiven undervisningsanstalt

vägrar underkasta sig i vederbörlig ordning

anbefalld läkarundersökning för utrönande av huruvida han

lider av sjukdom eller lyte, som gör honom oförmögen att

behörigen sköta sin tjänst, och därest han i anledning

därav varder i vederbörlig ordning avstängd från utövande

av sin lärarbefattning, det skall ankomma på Kungl. Majit

eller, där Kungl. Majit så finner lämpligt förordna, på skolöverstyrelsen

att pröva och avgöra, huruvida läraren under

tiden för avstängningen skall av sina avlöningsförmåner avstå

mer än vad som är stadgat i fall av ledighet på grund

av sjukdom;

dels och medgiva, att kostnad för läkarundersökning, som

nyss sagts, samt ersättning, som prövas böra utgå till från

tjänstgöring avstängd lärare för mistade avlöningsförmåner,

må gäldas från för vederbörande skolform i riksstaten uppfört

anslag, i den mån detta härtill lämnar tillgång.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen bifalla och förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning m. m. s. 6 i texten
  2. SU 1934:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning m. m. s. 1 i texten