Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m

1934-01-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:56, Med förslag till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn fullgörande

i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till

utlandet m. m.; given Stockholms slott den 12 januari 1934.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet

i förhållande till utlandet m. m.

GUSTAF.

Fritjof Ekman.

Bihang till riksdagens protokoll l9Si.

t sami

Nr 56.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Förslag

till

Lag

om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 i

Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,

åge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning

(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken

förordna, att den, som är betalningsskyldig för vara, härrörande från den

främmande staten, eller eljest är pliktig att utgiva betalning för fordran,

som tillkommer någon i den staten eller som från sådan fordringsägare

övergått å annan, skall fullgöra betalningsskyldigheten

a) örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom att på

villkor, som stadgas i avtalet, inbetala beloppet i riksbanken eller i annan

av Konungen angiven bank eller ock i särskild för ändamålet inrättad

kassa; samt

b) i annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa, varom

under a) förmäles, å räkning, varöver förfogande icke må ske i vidare

mån än Konungen bestämmer.

I förordnande, som nu sagts, äge Konungen föreskriva, att betalningen

skall fullgöras i svenskt mynt.

2 $.

I fall då förordnande meddelas örn insättning av medel å räkning, som

i 1 § under b) avses, äge Konungen, där omständigheterna därtill föranleda,

tillika förordna, att den, som har fordran hos någon i den fram man - de staten men på grund av där vidtagna inskränkningar i rätten att förfoga

över betalningsmedel ej kan erhålla betalning, skall äga utbekomma

betalning av insatta medel mot det att han för clearing av fordringar,

för vilkas gäldande insättningar skett, avstår så mycket av sin egen fordran,

som svarar mot uppburet belopp.

3 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för verkställande av förordnande,

varom ovan sägs, meddelas av Konungen.

/

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tills vidare

till och med den 30 juni 1935.

Genom denna lag upphäves lagen den 10 mars 1933 (nr 73) angående

fortsatt giltighet av lagen den 17 juni 1932 (nr 244) örn fullgörande i vissa

fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari 193i.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för

justitie- och finansdepartementen:

Genom lag den 17 juni 1932 (nr 244) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet

i förhållande till utlandet har Konungen bemyndigats

att, därest i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,

i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning

(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna, att

den, som på grund av köp eller eljest är pliktig att erlägga betalning till

någon i den främmande staten, skall fullgöra betalningsskyldigheten

a) örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom beloppets

inbetalande i riksbanken på villkor, som stadgas i avtalet; samt

b) i annat fall genom beloppets insättande i riksbanken eller i annan

av Konungen angiven bank å räkning, varöver borgenären icke må förfoga

i vidare mån än Konungen bestämmer.

Tillika har Konungen genom lagen bemyndigats att meddela de närmare

föreskrifter, som erfordras för verkställande av förordnande, varom

ovan sagts.

Lagen, som trädde i kraft genast efter utfärdandet och skulle gälla

tillsvidare till och med den 31 mars 1933, har genom lag den 10 mars 1933

(nr 73) erhållit fortsatt giltighet till och med den 31 mars 1934.

Då lagbestämmelserna således upphöra att gälla vid sistnämnda tidpunkt,

har inom handelsdepartementet till övervägande upptagits frågan

örn utsträckande av lagens giltighetstid. I samband därmed har även

ansetts böra komma under omprövning, huruvida vid en fortsatt lagstiftning

å ifrågavarande område nu gällande bestämmelser böra ändras eller

utvidgas.

Inom departementet har därvid upprättats en den 2 november 1933 dagtecknad

promemoria, för vars huvudsakliga innehåll här torde få lämnas

en redogörelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

5

I promemorian anföres till en början, att lagen den 17 juni 1932 örn fullgörande

i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet —

vilken tillkommit av handelspolitiska skäl — hittills icke behövt användas.

Läget vore emellertid alltjämt sådant, att behov av lagens tillämpning

kunde göra sig gällande. Frågan, vilka åtgärder i det särskilda

fallet kunde bliva erforderliga för tillvaratagande av våra ekonomiska

intressen, sammanhängde med det handelspolitiska läget vid den tidpunkt,

då åtgärderna skulle vidtagas, och bleve således beroende på de omständigheter,

som kunde föranleda till att den Kungl. Maj:t givna fullmakten

toges i bruk. Ur beredskapssynpunkt vore det därför givetvis angeläget,

att Kungl. Majit ägde en vidsträckt handlingsfrihet. Den Kungl.

Majit genom nyssnämnda lag lämnade fullmakten hade visserligen redan

i sin nuvarande avfattning en betydande räckvidd. Kisk förelåge likväl,

att densamma under vissa förhållanden kunde visa sig vara för snävt

avfattad och av sådan anledning icke alltid möjliggöra vidtagande av

åtgärd, som kunde vara önskvärd.

I promemorian upptages därefter till behandling en ifrågasatt utvidgning

av rätten att förordna örn clearingförfarande till att omfatta jämväl

s. k. tvångsclearing. Härom uttalas följande:

»Enligt lagen äger Kungl. Majit i fall, då clearingavtal icke föreligger,

meddela förordnande, varigenom fordringar, som tillkomma fordringsägare

i främmande stat, tillsvidare spärras. Ett dylikt förordnande

kan finnas påkallat i syfte att framtvinga ett clearingavtal med den

främmande staten. Emellertid kan det inträffa, att ett spärrförfarande

icke med önskvärd snabbhet leder till överenskommelse. I sådant fall kan

det vara av värde att kunna anordna ett clearingförfarande utan medverkan

av den främmande staten (s. k. tvångsclearing). Dä gällande lagstiftning

icke lämnar möjlighet härtill, synes önskvärt att Kungl. Majit

erhåller bemyndigande att förordna om clearingförfarande i fall, då

clearingavtal icke föreligger.

Bestämmelser rörande tvångsclearing hava tidigare funnits i Italien

och finnas alltjämt i Nederländerna.

I Italien har regeringen genom en lag den 21 december 1931 bemyndigats

att i fråga örn import av varor härrörande från stat, som infört valutakontroll,

uppställa de villkor, som kunna bliva erforderliga för tillvaratagande

av italienska exportörers intressen i sådan stat. Med stöd av detta

bemyndigande förordnades genom ett dekret den 22 september 1932, att

betalning för importerade varor av tyskt ursprung eller kommande från

Tyskland finge erläggas allenast genom förmedling av italiensk bank.

Sådan betalning skulle i första hand fullgöras genom anvisning å tillgodohavanden,

som spärrats i Tyskland. I den män dylika tillgodohavanden

saknades, finge italiensk eller annan valuta intill 25 procent av

skuldbeloppet överföras till Tyskland. Återstoden skulle genom bankens

försorg i fordringsägarens namn insättas i ett särskilt institut å ett för

banken upplagt spärrat konto. Sålunda insatta belopp finge av banken

utbetalas till italienska fordringsägare, vilkas tillgodohavanden spärrats

i Tyskland. Sedan emellertid kort tid efter utfärdandet av ifrågavarande

dekret clearingavtal slutits mellan Italien och Tyskland, upphävdes dekretet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

I Nederländerna har regeringen genom en lag den 25 juli 1932 bemyndigats

att förordna örn betalningsutjämning jämväl i fall, då avtal med

främmande stat icke föreligger. Med stöd härav har regeringen genom en

lag den 5 juli 1933, vilken emellertid hittills icke kommit i tillämpning,

föreskrivit, att betalning av skuld, som uppkommit i samband med import

av vara från stat, som vidtagit valutarestriktioner, skall verkställas

genom beloppets inbetalande i nederländska gulden till Nederländska banken.

Sålunda inbetalade belopp få enligt bestämmelser, som utfärdas i

administrativ ordning, användas till betalande av nederländska fordringar,

som beröras av de vidtagna valutarestriktionerna. Därvid skall iakttagas,

att den, som utbekommer dylikt belopp, skall avstå sitt fordringsanspråk

i den främmande staten till förmån för de utländska fordringsägare,

vilkas tillgodohavanden i Nederländerna blivit spärrade. För lagens

tillämpning erfordras, att regeringen genom särskilt beslut angiver

vara och stat, beträffande vilka lagen skall träda i tillämpning.

För att bereda möjlighet för Kungl. Majit att utan att clearingavtal

föreligger vidtaga anordningar för genomförande av ett clearingförfarande

torde Kungl. Majit genom särskilt stadgande böra bemyndigas att

i fall, då clearingavtal icke slutits, förordna, att den, som har fordran

i den främmande staten men på grund av där vidtagna valutarestriktioner

ej kan erhålla betalning för densamma, skall äga utbekomma fordringens

belopp av de medel, som blivit insatta å spärrkonto. Såsom förutsättning

härför torde böra stadgas, att den, som utbekommer dylikt belopp,

skall avstå motsvarande del av sin fordran i den främmande staten

till förmån för dem, vilkas fordringar användas för betalningen.»

Slutligen framhålles i promemorian, att den Kungl. Majit genom clearinglagen

givna fullmakten jämväl i vissa andra hänseenden synes böra

utvidgas eller förtydligas, och anföres härom följande:

»Fullmakten omfattar skuld, som någon på grund av köp eller annat

förhållande har till någon i främmande stat, mot vilken lagen kan komma

till användning. Emellertid skulle fullmakten understundom icke bereda

möjlighet att förhindra fullgörande av betalningar, sorn strida mot syftet

med ett enligt lagen meddelat förordnande, nämligen i sådana fall, då

betalning för vara härrörande från den främmande staten skall erläggas

till annan än någon i nämnda stat. Sålunda kan lagen kringgås därigenom,

att dylik vara säljes genom mellanhand i annat land, vilken uppträder

såsom säljare för egen räkning. Till förhindrande härav torde lagen,

oavsett huruvida inköp skett från någon i den främmande staten

eller från annan, böra avse betalningsskyldighet för vara, som härrör

från nämnda stat.

Har den utländske fordringsägaren efter det förordnande meddelats örn

betalningsspärr överlåtit sin fordran å någon i annat land, torde lagen

medgiva, att dylik fordran omfattas av spärren. Emellertid synes av

lämplighet sskäl önskvärt, att nämnda förhållande i lagen uttryckligen

angives.

Uttrycklig bestämmelse synes jämväl böra intagas därom, att förordnande,

som Kungl. Majit enligt lagen äger meddela örn fullgörande av

betalningsskyldighet, även kan innefatta, att betalning skall ske i svenskt

mynt.

Såsom tidigare nämnts, äger Kungl. Majit enligt lagen förordna, att

betalningsskyldighet skall fullgöras i fall, då clearingavtal icke kommit

till stånd, genom insättning å s. k. spärrkonto antingen i riksbanken eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

7

i annan av Konungen angiven bank men i fall, då sådant avtal träffats, allenast

genom inbetalning i riksbanken. Det torde emellertid av praktiska

skäl vara önskvärt, att jämväl i sistnämnda fall betalningsskyldighet

skall kunna fullgöras även genom inbetalning till annan bank än riksbanken.

Rätten att bestämma de banker, som förutom riksbanken skola

för sagda ändamål få anlitas, bör tillkomma Kungl. Maj:t. Lämpligt synes

ock vara, att möjlighet öppnas att för ändamålet inrätta ett särskilt

clearinginstitut, till vilket inbetalning sålunda skall kunna verkställas.»

I anslutning till vad i promemorian anförts har inom departementet

upprättats utkast till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet

i förhållande till utlandet.

Över utkastet, vilket frånsett vissa redaktionella jämkningar överensstämmer

med det i det följande omförmälda förslaget till lag, hava

kommerskollegium, traktatberedningen och generaltullstyrelsen ävensom

fullmäktige i riksbanken avgivit utlåtanden. På föranstaltande av kommerskollegium

hava därjämte styrelsen för Sveriges allmänna exportförening

samt handelskammaren i Göteborg, Stockholms handelskammare

och Skånes handelskammare yttrat sig i ärendet.

Styrelsen för Sveiäges allmänna exportförening anför i sitt yttrande,

bland annat, att styrelsen, även örn det av naturliga skäl vore önskvärt,

att näringslivet finge arbeta under så normala och fria former som möjligt

utan att bliva insnört i olika lag- och andra bestämmelser, funne det

angeläget, att en clearinglag i den nu föreslagna utvidgade formen komme

till stånd och vid behov även vunne tillämpning.

Förenämnda handelskamrer uttala sig alla i tillstyrkande riktning över

förslaget.

Kommerskollegium förklarar sig med hänsyn till rådande förhållanden

icke hava något att erinra mot införande i lagen av ändringar och tilllägg

i huvudsaklig överensstämmelse med det remitterade författningsförslaget.

Traktatberedningen anför i sitt utlåtande beträffande den ifrågasatta

möjligheten att förordna örn tvångsclearing, bland annat, att då förhandenvaron

av en sådan möjlighet under vissa förhållanden obestridligen

kunde vara av värde såsom påtrycknings- och förhandlingsmedel, traktatberedningen,

trots de betänkligheter, som kunde hysas mot användningen

av detta institut, funnit sig böra förorda detsammas införlivande med vår

handelspolitiska beredskapslagstiftning. Övriga i utkastet framlagda

förslag till ändringar i nu gällande clearinglag hava icke föranlett någon

erinran från beredningens sida. Beredningen tillstyrker därför det föreliggande

lagförslaget.

(I ener altullstyrelsen, som allenast yttrat sig i vad till styrelsens ämbetsområde

hörer, har i sådant hänseende uttalat sig beträffande frågan

örn medverkan från tullverkets sida för utövande av kontroll å efterlevnaden

av meddelat förordnande, varom i 1 och 2 §§ i författningsutkastet

sägs, och i samband därmed meddelade föreskrifter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Departements
chefen.

Fullmäktige i riksbanken framhålla — under erinran om fullmäktiges tidigare

mot clearingavtal överhuvudtaget framförda principiella betänkligheter,

vilka alltjämt vore oförändrade — att de nya bestämmelser, som

i vissa länder införts för transferering av utlänningar tillhöriga fordringar,

enligt fullmäktiges mening gjorde det önskvärt, att ifrågavarande

lag erhölle en avfattning, som öppnade möjlighet att, örn särskilda förhållanden

så skulle påkalla, vidtaga de i ändringsförslaget avsedda åtgärderna.

Fullmäktige förklara sig icke hava något att erinra mot det

remitterade förslaget och anföra vidare:

Emellertid ville fullmäktige understryka lämpligheten av att, på sätt

lagutkastet avsåge, möjlighet öppnades att överlämna clearingarbetet åt

ett särskilt clearinginstitut. Riksbankens nuvarande organisation lämpade

sig ej för den mycket stora ökning i arbetsuppgifterna, som ett övertagande

av clearingarbetet med all sannolikhet komme att medföra. Dessutom

syntes erfarenheterna i utlandet giva vid handen, att olägenheterna

av centralbankernas övertagande av clearingarbetet i andra avseenden

vore betydande.

De befogenheter, vilka genom ifrågavarande lagstiftning tillerkänts

Kungl. Majit, hava ännu icke vid något tillfälle behövt tagas i anspråk,

men med hänsyn till det handelspolitiska läget finner jag det önskvärt,

att dylika befogenheter alltjämt stå till Kungl. Maj:ts förfogande. Jag

anser mig därför böra tillstyrka, att lagstiftningen erhåller förlängd giltighet.

I samband härmed synes böra övervägas att i vissa avseenden

utvidga den åt Kungl. Majit givna fullmakten. Den inom handelsdepartementet

upprättade promemorian med tillhörande utkast till ny lag i

ämnet har tagit sikte på önskvärdheten härav.

Den mest betydelsefulla ändringen i förhållande till nuvarande lagstiftning

innefattas i den föreslagna befogenheten för Kungl. Majit att förordna

örn s. k. tvångsclearing, varigenom möjliggöres för borgenär, som

på grund av valutarestriktioner i en främmande stat ej kan erhålla betalning

för sin fordran, att på visst villkor erhålla betalning av de med

stöd av lagen spärrade medel, som tillkomma borgenärer i den främmande

staten. Innebörden härav är, att Kungl. Majit skulle icke blott,

såsom hittills, äga befogenhet att under angivna betingelser spärra utländska

borgenärers fordringar i Sverige utan därjämte hava i sin hand

att under vissa förutsättningar tvångsvis förfoga över på sådant sätt här

i landet spärrade betalningsmedel.

I syfte att bereda möjlighet att förhindra kringgående av eventuellt

clearingförfarande har vidare föreslagits, att förordnande örn fullgörande

av betalningsskyldighet skall kunna avse fall, då sådan skyldighet

föreligger beträffande vara, härrörande från den främmande stat, gentemot

vilken förordnandet är riktat, alltså oberoende av örn betalningsskyldigheten

skall fullgöras mot någon i nämnda stat eller mot någon i annat

land. Samma syfte tjänar det föreslagna förtydligandet, att förordnande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 56.

9

skall kunna avse jämväl betalningsskyldighet gentemot någon, å vilken

den ursprunglige fordringsägaren överlåtit sin fordran.

Slutligen framhålles i promemorian, att möjligheten att för clearingförfarande

anlita annan bank än riksbanken bör utsträckas till att avse

jämväl fall, då clearingavtal slutits, samt att möjlighet bör öppnas

att för ändamålet inrätta särskilt clearinginstitut, varjämte föreslås uttrycklig

föreskrift örn att förordnande enligt lagen skall kunna innefatta,

att betalning skall ske i svenskt mynt.

Samtliga i ärendet hörda myndigheter och organisationer, vilka uttalat

sig angående förevarande spörsmål, hava tillstyrkt de föreslagna ändringarna.

För egen del instämmer jag i de synpunkter, vilka kommit till uttryck

i promemorian. Jag finner ur beredskapssynpunkt synnerligen angeläget,

att Kungl. Majit äger en vidsträckt handlingsfrihet å ifrågavarande område.

De föreslagna utvidgningarna av lagen anser jag vara väl motiverade.

Jämväl övriga i promemorian upptagna förslag till ändringar

synas mig böra genomföras.

Mot det i anslutning till promemorian upprättade lagutkastet har jag

i huvudsak ej funnit anledning till erinran. Dock har jag låtit detsamma

undergå redaktionella jämkningar. Den nya lagen torde böra träda i kraft

genast efter utfärdandet och gälla till och med den 30 juni 1935. Samtidigt

med ikraftträdandet bör den nu gällande lagen upphöra.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om fullgörande i vissa

fall av betalningsskyldighet i förhållande Ull utlandet m. m. av den lydelse

den vid detta protokoll fogade bilagan utvisar, samt hemställer, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall.

Ur protokollet!

N. Tolstoy.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami.

■Yr 56.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 56.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,

äge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning

(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna,

att den, som på grund av köp eller eljest är pliktig att erlägga betalning

till någon i den främmande staten eller till annan, å vilken dennes fordran

blivit överlåten, så ock den, som — utan att fall som nu sagts föreligger —

är betalningsskyldig för vara, härrörande från nämnda stat, skall fullgöra

betalningsskyldigheten

a) örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom beloppets

inbetalande i riksbanken eller i annan av Konungen angiven bank eller

ock i särskild för ändamålet inrättad kassa på villkor, som stadgas i avtalet;

samt

b) i annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa,

varom under a) förmäles, å räkning, varöver borgenären icke må förfoga i

vidare mån än Konungen bestämmer.

I förordnande, som nu sagts, åge Konungen föreskriva, att betalningen

skall fullgöras i svenskt mynt.

2 §.

Finnas omständigheterna föranleda därtill, må Konungen i fall, som i

1 § under b) avses, tillika förordna, att den, som har fordran hos någon

i den främmande staten men på grund av där vidtagna inskränkningar i

rätten att förfoga över betalningsmedel ej kan erhålla betalning för densamma,

skall äga utbekomma sådan betalning av medel, som blivit insatta

å särskild räkning, mot skyldighet att för clearing av sådana fordringar,

för vilka betalning erlagts genom medels insättande å nämnda räkning,

avstå motsvarande belopp av sin fordran i den främmande staten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

11

3 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för verkställande av förordnande,

varom ovan sägs, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare

till och med den 30 juni 1935.

Genom denna lag upphäves lagen den 10 mars 1933 (nr 73) angående

fortsatt giltighet av lagen den 17 juni 1932 (nr 244) örn fullgörande i vissa

fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 56.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 januari

1934.

Närvarande:

justitierådet Eklund,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Grimberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över handelsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 3 januari

1934, hade Kungl. Majit för ordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. expeditionschefen Gösta Engzell.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än att formuleringen av

lagtexten syntes höra jämkas dels i 1 § bland annat för undvikande av

det under b) använda uttrycket »borgenären», vilket särskilt med hänsyn''

till innehållet i den föreslagna nya 2 § vore mindre lämpligt, dels och i 2 §

till tydligare utmärkande av att med bestämmelsen åsyftas att giva

Konungen rätt att, i fall då förordnande meddelas örn insättning av medel

å räkning som i 1 § under b) avses, tillika förordna att den, som har fordran

hos någon i den främmande staten, skall äga under angiven förutsättning

utfå betalning av insatta medel mot det att han för clearing av fordringar,

för vilkas gäldande insättningar skett, avstår så mycket av sin

egen fordran som svarar mot uppburet belopp.

In fidem:

Ragnar Kihlgren.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

13

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maid

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för

justitie- och finansdepartementen lagrådets den 10 januari 1934 avgivna

utlåtande över det den 3 januari 1934 till lagrådet remitterade förslaget

till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Efter redogörelse för utlåtandet hemställer departementschefen, att förslaget

— sedan detsamma med beaktande jämväl av vad lagrådet anfört

undergått vissa jämkningar av redaktionell art — måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19,14. 1 sami. Nr GG
-

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:15 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utl a1 i texten
  2. 1LU 1934:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m. s. 1 i texten