Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för förste reparatören E. Hägglund från skyldighet att till statens järnvägar återgälda vissa ersättningsbelopp

1934-01-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:57, Angående befrielse för förste reparatören E. Hägglund från skyldighet att till statens järnvägar återgälda vissa ersättningsbelopp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr <57.

1

tfr 57.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för förste reparatören E. Hägglund från skyldighet

att till statens järnvägar återgälda vissa ersättningsbelopp;

given Stockholms slott den 19 januari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 januari 1934.

Närvarande;

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Förste reparatören vid statens järnvägar Erik Hägglund i Gransjö samt

ledningsvakten Jonas Emanuel Lundberg och banarbetaren Anders Eeinhold

Friberg voro den 10 augusti 1933 under Hägglunds förmansskap sysselsatta

med revision av kontaktledningen och matarledningen samt den å samma

stolpar och ledningsbryggor som nämnda ledningar monterade belysningsledningen

örn 10,000 volt å den i riksgränsbanan ingående bansträckan

Gransjö transformatorstation—norra ändan av Sandträsks bangård. Arbetet,

som utfördes från en s. k. revisionsvagn med svängbar brygga, pågick mellan

klockan 13.13 och 16.60 å Sandträsks järnvägsstation och linjen närmast söder

därom samt fortsattes efter ett uppehåll klockan 18.07 å bandelen närmast norr

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr <57—58.

in 3i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 51.

om nämnda station för att pågå till klockan 20.15. Under den förra arbetsperioden

voro både kontakt- och belysningsledningarna nrkopplade och jordförbundna

vid Gransjö transformatorstation, varjämte kontaktledningen jordförbundits

vid arbetsplatsen av Lundberg. På Hägglunds order inkopplades

kontaktledningen vid första arbetsperiodens slut, för att två ordinarie tåg

skulle kunna passera bansträckan. Efter begäran av enskild person inkopplades

på Hägglunds order även belysningsledningen. Sedan det sista av de

båda tågen klockan 18.07 lämnat bansträckan gjordes på Hägglunds order

kontaktledningen ånyo spänningslös genom att ledningen i södra ändan av

Sandträsks bangård urkopplades och jordförbands av Lundberg och Friberg;

däremot glömde Hägglund att giva order till transformatorstationen örn

urkoppling av belysningsledningen, vilken kunde urkopplas och jordförbindas

endast vid transformatorstationen och alltså under det fortsatta arbetet var

strömförande. Revisionsarbetet, som därefter ånyo igångsattes vid en ledningsbrygga

strax norr örn Sandträsk, omfattade emellertid i fortsättningen

icke belysningsledningen eller kontaktledningen utan endast den s. k. matarledningen,

vilken reglementsenligt var urkopplad. Under arbetet gick vid

ett tillfälle Lundberg från revisionsvagnens brygga över till en stolpe, som

uppbär nämnda ledningsbrygga, för att undersöka en å stolpen monterad

kontaktledningsisolator. Då Lundberg skulle återvända till revisionsvagnen,

tog han vägen över ledningsbryggan, å vilken belysningsledningen är monterad,

varvid han kom i beröring med den elektriska strömmen och ljöt en

ögonblicklig död.

Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Hägglund under åtal

vid Överluleå tingslags häradsrätt under yrkande örn ansvar å honom för det

han genom grov vårdslöshet och försummelse varit vållande till Lundbergs

död samt för tjänstefel. Utslag meddelades den 27 oktober 1933. Häradsrätten

ansåg Hägglund såsom förman hava varit ansvarig för att belysningsledningen

vederbörligen urkopplats och jordförbundits även vid början av

andra arbetsperioden, och genom sin underlåtenhet att föranstalta därom

måste Hägglund anses hava varit vållande till Lundbergs död, varjämte han

genom sin försummelse gjort sig skyldig till tjänstefel. Häradsrätten, som

fann omständigheterna i målet mildrande, prövade rättvist döma Hägglund

för vållande till annans död samt för försummelse i tjänsten till sammanlagt

trettiofem dagsböter ä sju kronor. Därjämte prövade häradsrätten, oavsett

örn jämväl Lundberg varit vållande till olycksfallet, rättvist förplikta Hägglund

att till statens järnvägar dels genast utgiva vad desamma utbetalt som

begravningshjälp till Lundbergs stärbhus eller 280 kronor 20 öre, dels och

återgälda desamma vad de utgivit eller kunde komma att utgiva i pension

ej mindre till Lundbergs änka, så länge hon levde ogift, dock ej längre än

till den dag, då Lundberg, därest han levat, skolat ingå i pensionsåldern,

än även till Lundbergs båda barn, födda respektive den 7 oktober 1917 och

den 25 augusti 1919. Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft.

Genom riksförsäkringsanstaltens beslut den 21 september 1933 hava Lundbergs

hustru och yngsta barn, Margit Karolina, tillerkänts årliga livräntor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

hustrun med 750 kronor, så länge hon lever ogift, samt barnet med 500

kronor till uppnådda 16 års ålder, vilka livräntor det åligger statens järnvägar

att utgiva.

Hägglund har sedermera i en till järnvägsstyrelsen ingiven skrift, under

åberopande av att han med hänsyn till sin försörjningsplikt icke kunde

fullgöra den honom ålagda skyldigheten att till statens järnvägar återgälda

i utslaget angivna belopp, hemställt att bliva befriad från denna ersättningsskyldighet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hägglund, som är född år 1891

och sedan den 1 juni 1915 innehar ordinarie anställning vid statens järnvägar,

den 1 juni 1933 befordrades till förste reparatör och för närvarande

åtnjuter avlöning efter 3,474 kronor örn året enligt löneklassen 13 med

placering å D-ort jämte dyrtidstillägg därå. Hägglund är gift och har tre

oförsörjda barn, födda en dotter år 1917 samt två söner respektive 1919

och 1925.

Distriktschef en i femte distriktet, som frånsett det i ärendet avsedda tjänstefelet,

vilket enligt distriktschefens mening helt syntes få tillskrivas en tillfällig

oaktsamhet, lämnar Hägglund synnerligen goda vitsord för hans förhållande

i tjänsten, har med hänsyn till den förebragta utredningen tillstyrkt

den av Hägglund gjorda framställningen.

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 29 december 1933, med överlämnande

av handlingarna i ärendet, anfört i huvudsak följande:

Ehuru i häradsrättens utslag i enlighet med av statens järnvägars ombud

framställt yrkande talas örn »pension», torde vid det förhållandet, att

någon pension till änkan och barnen icke utgår eller lagligen kan komma

att utgå från statens järnvägar, Hägglund få anses jämlikt utslaget skyldig

att i stället ersätta statens järnvägar de av riksförsäkringsanstalten bestämda

livräntorna.

Då av utredningen uppenbarligen framgår, att statens järnvägars fordran

hos Hägglund måste anses praktiskt taget värdelös samt det för Hägglund,

vilken av distriktschefen lämnats synnerligen goda vitsord för hans förhållande

i tjänsten (frånsett nu ifrågakomna försummelse), helt naturligt

skulle verka nedtryckande och oförmånligt påverka hans arbete, därest hans

ersättningsskyldighet till statens järnvägar skulle kvarstå, får järnvägsstyrelsen

hemställa, att Kungl. Majit ville hos riksdagen göra framställning om dess

medgivande — i likhet med vad tidigare i åtskilliga fall skett — till att

statsverkets här omförmälda ersättningsanspråk må efterskänkas och fordringen

ur statens järnvägars räkenskaper avföras.

Statskontoret har i utlåtande den 9 januari 1934 anfört, att i detta fall

förelåge sådana omständigheter — särskilt hänsynen till svårigheten för

Hägglund att med sin jämförelsevis låga avlöning försörja sin av hustru

och tre barn bestående familj — att statskontoret ansåge sig kunna tillstyrka

den gjorda framställningen örn utverkande av riksdagens medgivande

till efterskänkande av statens järnvägars förevarande ersättningsanspråk,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

Lika med järnvägsstyrelsen och statskontoret finner jag skäl föreligga att

tillstyrka, att Hägglund befrias från skyldigheten att till statens järnvägar

återgälda vad de enligt häradsrättens utslag utgivit eller må komma att

utgiva till Lundbergs efterlämnade familj.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste reparatören vid statens järnvägar Erik Hägglund

må befrias från honom jämlikt Överluleå tingslags häradsrätts

utslag den 27 oktober 1933 åliggande skyldighet att till statens

järnvägar återgälda vissa ersättnings- och livräntebelopp samt

att statens järnvägars ifrågavarande fordran hos Hägglund

må ur nämnda järnvägars räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:56 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående befrielse för förste reparatören E. Hägglund från skyldighet att till statens järnväga s. 1 i texten
  2. SU 1934:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för förste reparatören E. Hägglund från skyldighet att till statens järnvägar återgälda vi s. 1 i texten