Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken

1934-01-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:68, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken; given

Stockholms slott den 26 januari 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1934.

1 sami. Nr 68.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man eller kvinna,

som är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock

ej lagfaren domare, allmän åklagare eller polisman eller den, som har till

yrke att föra andras talan inför rätta; ej den, som står under förmynderskap eller

annans husbondevälde eller som är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad

ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom

ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag,

vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmärs,

eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan

påföljd; ej heller den, som är dömd ovärdig föra andras talan inför rätta.

Nämndeman väljes för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år avgå.

Flyttar nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må

rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som

berättigad är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida,

till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt

sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig

att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda förr än efter sex år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934; dock må nämndeman, som dessförinnan

valts, utan hinder av den nya lagen utöva sin befattning under tid för

vilken han blivit vald.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 68.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn

viss ändring av villkoren för valbarhet till nämndemansbef attning samt anför:

»Bland personer, vilka äro uteslutna från valbarhet till nämndemansbefattning,

upptager 1 kap. 2 § rättegångsbalken den som är i Konungens eller rikets

tjänst.

Enligt 1734 års lag skulle häradsnämnden bestå av tolv bönder, som i häradet

bodde; några ytterligare valbarhetsregler funnos ursprungligen icke. Det

återgivna undantagsstadgandet tillkom först år 1872, samtidigt med att valbarheten

utsträcktes till andra än bönder. Tanken att, i samband med en utsträckning

av valbarheten, därifrån undantaga den som vore i Konungens eller

rikets tjänst var emellertid vida äldre. En bestämmelse av sådant innehåll är

upptagen redan uti den i lagkommitténs förslag till allmän civillag av år 1826

ingående rättegångsbalken samt återfinnes även i äldre lagberedningens år

1849 avgivna förslag till ny rättegångsbalk och i 1868 års förslag till stadga

angående de allmänna underdomstolarna å landet m. m. Vid såväl 1867 som

1868 års riksdagar väcktes motionsvis förslag örn ändring i nyss angiven riktning

av bestämmelserna om häradsrätts sammansättning, men båda gångerna

blevo motionerna — efter att lia i nu ifrågavarande hänseende tillstyrkts av

lagutskottet — avslagna av kamrarna.

Lagkommitténs och äldre lagberedningens betänkanden innehålla lika litet

som motiven till 1868 års stadgeförslag någon upplysning örn de skäl som föranlett

uppställandet av det omförmälda undantaget från valbarhet till nämndemansbefattning.

Ej heller vid 1872 års riksdag förekommo några vägledande

uttalanden härutinnan. I lagutskottets utlåtanden över 1867 och 1868 års motioner

motiveras emellertid ett dylikt undantag därmed att, därest den som

vore i Konungens eller rikets tjänst tillätes vara nämndeman, utövningen av

sistnämnda befattning kunde råka i kollision med vederbörandes övriga tjänsteåligganden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Processkommissionen uttalade i sitt år 1926 avgivna betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning, att en så vittgående uteslutning från valbarhet

som förevarande stadgande innebure ej längre syntes äga berättigande samt

att det ej heller vore lämpligt att här upptaga kommunallagarnas motsvarande

stadganden i fråga örn valbarhet till kommunala befattningar. Kommissionen

fann det likväl nödvändigt att undantaga innehavare av vissa befattningar,

vilka icke lämpligen borde förenas med nämndemansuppdraget. Hit hörde

lagfarna domare, tjänstemän vid domstol, allmänna åklagare och polistjänstemän.

Ej heller borde advokat vara valbar till nämndeman. Utöver dessa gränser

ansåg kommissionen icke tillräckliga skäl föreligga för uteslutning från

valbarhet.

Inom justitiedepartementet har sedermera utarbetats ett utkast till lag örn

ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken. Enligt detta utkast skulle förbudet

att till nämndeman välja den som är i Konungens eller rikets tjänst bortfalla

och i stället införas en bestämmelse, varigenom från valbarhet uteslötes

lagfaren domare, allmän åklagare och polisman ävensom den som yrkesmässigt

utövade sakförarverksamhet.

Över lagutkastet har utlåtande inhämtats från processlagberedningen, som

funnit intet vara att erinra mot ett upphävande av bestämmelsen att den som är

i Konungens eller rikets tjänst ej är valbar till nämndeman. Ej heller förslaget

att från valbarhet utesluta lagfaren domare, allmän åklagare och polisman har

föranlett någon erinran från beredningens sida. Beredningen har allenast

framhållit, att örn i samband med en allmän rättegångsreform nämnd skulle

komma att införas vid andra domstolar än häradsrätt, därvid torde böra övervägas

huruvida ej jämväl vissa andra befattningshavare skulle undantagas

från valbarhet, men att denna fråga syntes kunna lämnas åsido vid den nu

föreslagna lagändringen. Med avseende å det i departementsutkastet upptagna

stadgandet att fran valbarhet skulle vara utesluten den som yrkesmässigt utövade

sakförarverksamhet har beredningen anfört följande. Ur rättegångsordningens

synpunkt kunde det icke anses lämpligt att den hade säte i rätten,

som hade till yrke att biträda parter i rättegång. Med hänsyn därtill hade ock

processkommissionen föreslagit att från valbarhet skulle uteslutas advokat.

Därvid torde ha avsetts allenast de rättsbildade ombud som vore medlemmar

av en på visst sätt organiserad advokatförening. Emellertid syntes, såsom

jämväl i departementsutkastet iakttagits, förbudet mot valbarhet icke kunna

begränsas till allenast de rättsbildade ombuden. Jämväl andra, vilka hade

till yrke att föra talan inför rätta, borde vara obehöriga såsom nämndemän.

I detta sammanhang borde uppmärksammas, att på landsbygden nämndemän i

stor utsträckning anlitades för upprättande av testamenten, bouppteckningar

och arvskiften, uppsättande och ingivande till rätten av köpehandlingar angående

fast egendom och andra legala handlingar samt även, ehuru i mindre omfattning,

såsom rättegångsombud. Det vore ovisst huruvida icke den i departementsutkastet

använda formuleringen komme att utesluta dessa från valbarhet.

Under nuvarande förhållanden förelåge icke tillräckliga skäl för en så långt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

5

gående begränsning av valbarheten. Till förebyggande av varje tvekan på

denna punkt kunde ifrågasättas att det förevarande undantaget från valbarhet

begränsades att avse allenast den som hade till yrke att biträda parter i rättegång.

Såsom både processkommissionen och processlagberedningen funnit, torde bärande

skäl saknas för bibehållande av bestämmelsen att den som är i Konungens

eller rikets tjänst ej må väljas till nämndeman. Inom de betydande grupper

av medborgare, som genom detta stadgande äro uteslutna från valbarhet, återfinnes

tvivelsutan mången vars erfarenhet och förtrogenhet med ortsförhållandena

skulle göra honom väl skickad att såsom nämndeman taga del i rättsskipningen.

Med nutida uppfattning av nämndemansuppdragets vikt lärer detta

heller icke kunna anses obehörigen inkräkta på vederbörandes övriga tjänsteåligganden.

Fastmera synes det — ej minst i betraktande av att häradsrätternas

domkretsar i allt större utsträckning kommit att omfatta städer, varest förhållandevis

många statsanställda äro bosatta — angeläget att möjliggöra, att även

dessa befolkningsgrupper bliva representerade i nämnden. Erfarenheten giver

också vid handen, att de nuvarande bestämmelserna medfört olägenheter, i

det att fullt lämpliga personer som de i valet deltagande önskat insätta i

nämnden därigenom utestängts, liksom det även vid upprepade tillfällen inträffat

att val av dylik person efter förd klagan måst upphävas. Någon anledning

torde ej föreligga att avvakta en allmän rättegångsreform för genomförande

av den för valbarhetens utvidgning erforderliga lagändringen.

På sätt i departementsutkastet skett böra emellertid innehavare av vissa offentliga

befattningar undantagas från valbarhet. Sålunda lära lagfarna domare,

allmänna åklagare samt polismän icke böra ifrågakomma såsom nämndemän.

Härvid torde man för närvarande böra stanna; med häradsrätternas

nuvarande organisation synes det icke av behovet påkallat att utesluta även

domstolstjänstemän. —- Förutom nyssnämnda befattningshavare hade i departementsutkastet

från valbarhet undantagits jämväl de som yrkesmässigt utöva

sakförarverksamhet. Under det sålunda föreslagna stadgandet lärer knappast

kunna innefattas annan än den som har till yrke att föra andras talan inför

rätta. Till undanröjande av varje ovisshet örn bestämmelsens innebörd torde

emellertid ett förtydligande därav i sådant avseende böra ske.

Det må i detta sammanhang erinras att de för valbarhet till nämndemansbefattning

stadgade villkoren enligt särskilda författningar äro tillämpliga

på vissa andra uppdrag. Sålunda skola enligt 11 kap. 2 § vattenlagen och

21 kap. 2 § lagen örn delning av jord å landet vattenrättsnämndemännen och

ägodelningsnämndemännen vara valbara till nämndemansbefattning. Detsamma

gäller enligt 2 kap. 6 § jorddelningslagen örn gode männen vid lantmäteriförrättning

å landet. Enligt 2 kap. 11 § lagen örn nyttjanderätt till

fast egendom skola synemännen vid av- och tillträdessyn antingen vara nämndemän,

ägodelningsnämndemän eller gode män vid lantmäteriförrättning

eller ock förut ha innehaft sådan befattning samt vara därtill valbara. Liknande

bestämmelser återfinnas i ett flertal andra författningar. En lagänd
-

Departe
ments
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

ring av ifrågasatt innehåll kommer tydligen att inverka på behörigheten även

till dylika uppdrag. Någon olägenhet därav lärer icke uppkomma.

På grund av lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande bestämmelser angående

kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag

kan numera kvinna väljas till nämndeman. Detta förhållande torde vid ändring

av 1 kap. 2 § rättegångsbalken böra föranleda en omredigering av paragrafens

första punkt.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 kap.

2 § rättegångsbalken av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar samt

hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 januari

1934.

«

Närvarande:

justitierådet Eklund,

regeringsrådet Aschan,

j ustitieråden Gellberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tilUiandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 januari

1934, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet Carl Romberg.

Förslaget föranledde följande yttranden.

■v

Justitierådet Forssman, med vilken regeringsrådet Aschan instämde:

Det torde vara sannolikt att, på sätt processkommissionen föreslagit, vid införande

av en ny processordning bestämmelsen att den som är i Konungens

eller rikets tjänst ej må väljas till nämndeman uteslutes. Däremot kan ifrågasättas,

huruvida behov finnes av en sådan lagändring redan nu. I vad man

olägenheter av gällande bestämmelser uppstått kan på grundval av föreliggande

utredning — hovrätter och häradsrätter hava ej haft tillfälle att yttra

sig i ärendet — knappast med erforderlig säkerhet bedömas.

Därest emellertid den föreslagna lagändringen anses böra komma till stånd,

må framhållas, att processkommissionen tillika ansett, att därest den som är

i Konungens eller rikets tjänst icke uteslötes från valbarhet, befogenhet att

avsäga sig val till nämndeman borde utsträckas så, att innehavare av statstjänst

städse vore befogad därtill. För en sådan befogenhet, vilken tillkommer

tjänstemän ifråga örn åtskilliga kommunala uppdrag, finnas ock giltiga skäl.

Tjänstemans rätt härutinnan torde dock få anses i erforderlig utsträckning

säkerställd genom bestämmelsen att nämndeman, som flyttar ur valkretsen

eller eljest visar giltigt hinder, må kunna entledigas; ämbets- eller tjänsteman,

som av sin tjänst är hindrad att fullgöra nämndemansbefattning, bör med åberopande

av sagda bestämmelse kunna avsäga sig val till nämndeman eller påkalla

entledigande i förtid.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Justitierådet Grefberg:

Vad som förekommit i ärendet — däri rikets hovrätter och häradshövdingar

icke blivit hörda — synes knappast på ett fullt övertygande sätt ådagalägga

behovet av den föreslagna lagändringen. Vilka verkningar som ett genomförande

av densamma skulle få låter sig ej heller överblicka. Det torde icke

vara helt uteslutet att den på sina håll skulle kunna medföra en sådan förskjutning

i nämndens sammansättning att tillgången på personer, lämpliga att

anlitas till synemän, varom förmäles i 2 kap. 11 § lagen örn nyttjanderätt till

fast egendom, bleve något knapp. Tänkas kan vidare att olägenheter kunna i

följd av lagändringen uppstå för statstjänsten, helst örn meningen skulle vara

att nämndemannauppdragets fullgörande skall gå före övriga tjänsteåligganden.

Tjänstemännens mångsyssleri har ju dock i olika sammanhang ej så sällan

givit anledning till erinringar. På grund av vad nu anförts måste jag ställa

mig något tveksam inför spörsmålet örn lagändringen lämpligen nu — utan

avbidan på en ny processlagstiftning — bör vidtagas.

Då jag likväl ej vill avstyrka att så sker erinras emellertid därom att processkommissionen

i sitt i remissprotokollet omförmälda betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning uttalat (del I, sid. 141), att, örn icke den som

är i Konungens eller rikets tjänst uteslutes från valbarhet, befogenheten att

avsäga sig val till nämndeman bör utsträckas så, att innehavare av statstjänst

städse är befogad därtill. Någon anledning att icke jämväl i denna del följa

processkommissionen synes icke föreligga, i synnerhet som bestämmelsen torde

vara ägnad att i viss mån motverka sådana mindre gynnsamma verkningar av

lagändringen, som efter vad förut antytts kunna befaras, samt tillika därigenom

överensstämmelse vunnes med vad som gäller i fråga örn kommunala

uppdrag. Det hemställes alltså att lagtexten fullständigas i nyss angivet avseende.

Justitierådet Eklund:

Jag, som beträffande tolkningen av den föreslagna bestämmelsen är ense

med justitierådet Porssman, lämnar förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 januari 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets den

23 januari 1934 avgivna utlåtande över det den 12 januari 1934 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Tre av lagradets ledamöter ha ifragasatt, huruvida behov föreligger att redan

nu genomföra den föreslagna lagändringen. Såsom jag vid förslagets remitterande

framhöll har emellertid, enligt vad erfarenheten givit vid handen, det

ifrågavarande valbarhetshindret vid åtskilliga tillfällen medfört olägenheter.

Het lärer vid sadant förhållande vara önskvärt att lagändringen kommer till

stånd snarast möjligt. Att några ogynnsamma verkningar därav skulle uppkomma

synes icke antagligt. De utav en ledamot av lagrådet yppade farhagorna

för att lagändringen skulle kunna föranleda viss ej önskvärd förskjutning

i häradsnämndens sammansättning torde, i betraktande av de redan nu

gällande valbarhetsreglernas vidsträckta innebörd, näppeligen böra tillmätas

avgörande betydelse. För övrigt må anmärkas att skäl lära saknas att på förevarande

område bibehålla de statsanställda vid en särställning i förhållande

till övriga samhällsmedlemmar. Jag delar den av lagrådets flesta ledamöter

uttalade uppfattningen att gällande bestämmelser örn entledigande från nämndemansbefattning

äro ägnade att i erforderlig utsträckning säkerställa statstjänstemans

rätt till avsägelse av sådant uppdrag. Vid detta förhållande

synes det icke nödigt att, pa sätt en ledamot hemställt, införa ett stadgande

örn ovillkorlig rätt för tjänsteman att avsäga sig val till nämndeman.»

Föredraganden hemställer, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken. a1 i texten
  2. 1LU 1934:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken. s. 1 i texten