Sök i Ratio Lex

Angående ändring i vissa postavgifter

1934-01-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:70, Angående ändring i vissa postavgifter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

1

Nr 70.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring

i vissa postavgifter; given Stockholms slott den 19

januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 §

förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse;

dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 70.

149 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majis proposition nr 70.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378)

angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 11 juli 1924 angående

postgirorörelse skall hava följande ändrade lydelse:

6 §•

Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 5 kronor ......................................... 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 5 men ej 50 kronor................. 15 öre,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor.................................... 20 öre;

2) för varje utbetalning ............. 10 öre.

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår icke för belopp, som med posten försänts till

kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till honom av postanstalt, men

som, på hans begäran, i stället gottskrives hans postgirokonto.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1934.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

I skrivelse den 28 november 1933 har generalpoststyrelsen framlagt förslag

till ändringar beträffande avgifterna i postgiro- och postförskottsrörelserna.

Därvid har styrelsen även, utan att föreslå någon ändring, yttrat

sig i fråga örn avgifterna i postanvisningsrörelsen.

I likhet med generalpoststyrelsen upptager jag först till behandling de

frågor, som angå postgirorörelsen.

Postgiro rö reisen.

I sin skrivelse erinrar generalpoststyrelsen till en början örn vad som vid

postgirorörelsens införande år 1924 anfördes rörande denna nya rörelsegrens

organisation samt örn vidtagna åtgärder för vinnande av nöjaktig överblick

över rörelsens ekonomiska bärighet. Styrelsen anför i dessa avseenden

följande:

Under förarbetena för införande i Sverige av postgirorörelsen rådde i

viss mån olika meningar örn den lämpligaste formen för den nya rörelsens

organisation och dess ställning i förhållande till postverkets övriga rörelsegrenar,

en fråga, som sammanhängde med spörsmålet örn, huru den centrala

ledningen över rörelsen skulle utövas. I proposition (nr 209) till 1924 års

riksdag fann sig föredragande departementschefen icke kunna tillstyrka, att

för ändamålet från början en ny byrå inrättades i generalpoststyrelsen, men

ansåg, att frågan örn till vilken byrå postgirorörelsen skulle anslutas vore

en generalpoststyrelsens inre organisationsangelägenhet. Sammansatta statsoch

bankoutskottet vid samma riksdag fann (utlåtande nr 2), att postgirorörelsen

lämpligast borde anknytas till den inom generalpoststyrelsen nyinrättade

postsparbanksbyrån, som ansågs öppna möjlighet att utan större

omgång kunna i sig upptaga ifrågavarande nya rörelsegren. Till denna

uppfattning anslöt sig riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 173).

I fråga om den nya rörelsens ekonomiska bärighet förutsattes i propositionen,

att rörelsen skulle ingå i postverket på samma sätt som andra postala

rörelsegrenar, till exempel paketrörelsen och postanvisningsrörelsen. Det

skulle emellertid åligga generalpoststyrelsen att över inkomster och utgifter

i postgirorörelsen föra sådana räkenskaper, att därav kunde vinnas en tillförlitlig

ledning för bedömande av rörelsens ekonomiska bärighet. Utskottet

däremot fann, i överensstämmelse med sin uppfattning i övrigt örn postgirorörelsens

ställning i postverket, att postgirorörelsen skulle särskiljas från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

generalpoststyrelsens övriga rörelsegrenar med särskild redovisning för inkomster

ock utgifter. Riksdagen uttalade sig i enlighet med utskottets

förslag i ämnet.

På grund av de sålunda meddelade direktiven i fråga örn postgirorörelsens

ställning i postverket har alltsedan postgirorörelsens införande särskilt

bokslut upprättats för denna rörelsegren. Då postgirorörelsen helt förmedlas

av postverket, måste självfallet bland rörelsens driftkostnader beräknas ersättning

till postverket för kostnaderna för postgirorörelsens liandhavande.

Vissa kostnader hänföra sig direkt till postgirorörelsen, såsom personal-,

lokal-, inventarie- och liknande kostnader för postgirokontoret, och kunna

på grund härav utan svårighet fastställas. I den mån kostnaderna hänföra

sig till postanstalternas medverkan i rörelsen, äro de svårare att beräkna,

enär de av postgirorörelsen föranledda göromålen utföras jämsides med

övriga uppgifter, som åligga postanstalterna. Innan postgirorörelsen vunnit

en livligare anslutning och de därav föranledda göromålen intagit en mera

betydande plats i postverkets samlade rörelse, fann generalpoststyrelsen

anledning icke föreligga att underkasta frågan örn kostnaderna för postanstalternas

medverkan i girorörelsen en mera ingående undersökning. Styrelsen

ansåg tillfyllest att till en början grunda beräkningen på det resultat,

som en tidigare verkställd utredning örn kostnaderna för olika rörelsegrenar

givit i fråga örn postanvisningsrörelsen, dock givetvis med beaktande av

postgirorörelsens vid jämförelse med postanvisningsrörelsen i vissa avseenden

olikartade byggnad. Efter den sålunda tillämpade, mera summariska

beräkningsmetoden — som dock under de första åren av postgirorörelsens

utveckling kan anses hava varit tillfredsställande — har i bokslutet för

postgirorörelsen denna påförts kostnader för rörelsens liandhavande vid

postanstalterna. Bortsett från rörelsens första år (1925) hava de sammanlagda

kostnaderna för rörelsen understigit intäkterna och rörelsen sålunda

redovisat vinst.

Sedan postgirorörelsen år från år vuxit i omfattning och blivit en allt

viktigare faktor såväl i det allmännas som den enskildes betalningsrörelse

och de av postgirorörelsen föranledda göromålen tagit en allt större andel

av postanstalternas tjänster i anspråk, har generalpoststyrelsen funnit det

angeläget att verkställa en mera ingående undersökning av ifrågavarande

kostnader. För den sålunda företagna undersökningen, som omfattade ej

endast postgirorörelsen utan även postanvisningsrörelsen och postsparbanken,

lämnas redogörelse i häftet nr 2 av tidskriften Postala meddelanden för år

1933. På grund av såväl den härvid använda metoden som det undersökta

materialets omfattning torde utredningens resultat kunna anses så tillförlitligt

som gärna är möjligt med hänsyn till de många svårbedömbara faktorer,

som alltid spela in vid utredningar av dylik art.

Den sålunda verkställda undersökningen har liksom undersökningar åren

1920 och 1929 rörande bärigheten av postverkets rörelsegrenar grundats på

den s. k. delkostnadsprincipen, vilken innebär, att varje rörelsegren belastas

med en av dess omfattning och karaktär betingad andel av postverkets

totala omkostnader. Nu ifrågavarande utredning, beträffande vars närmare

detaljer torde få hänvisas till den av styrelsen omförmälda redogörelsen i

Postala meddelanden, Ilar givit vid handen, att postgirorörelsen icke kan

anses till fullo bära den å rörelsen belöpande delen av postverkets samtliga

kostnader utan att åtminstone för år 1932 — utredningen grundar sig på

rörelsen under nämnda år — uppstått en förlust, vilken beräknats till inemot

900,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

5

Innan generalpoststyrelsen ingår på frågan om åtgärder för vinnande av

ett förbättrat ekonomiskt resultat av postgirorörelsen, gör styrelsen följande

allmänna uttalanden rörande avgiftsbestämningen inom de olika rörelsegrenarna

vid postverket oell särskilt för postgirorörelsen:

1 princip måste det anses riktigt, att avgifterna så avvägas, att varje

postverkets rörelsegren förmår bära sin andel av verkets kostnader. Tidigare

verkställda utredningar hava ådagalagt, att i detta hänseende stora olikheter

föreligga mellan postverkets olika rörelsegrenar. Medan sålunda brevrörelsen

utvisar ett betydande överskott, förete andra rörelsegrenar, exempelvis tidningsrörelsen

och postanvisningsrörelsen, avsevärda underskott, om beräkningen

verkställes på grundval av delkostnaderna. Den ena rörelsegrenen

får därför hjälpa den andra. Att åstadkomma en sådan avvägning av postavgifterna,

att varje rörelsegren till fullo bär sin andel av samtliga kostnader

samt dessutom lämnar skälig vinst, lärer icke vara möjligt. Vid ali taxesättning

måste hänsyn tagas till vilka avgifter en viss rörelse eller ett visst

försändelseslag kan bära. Särskilt då fråga är örn en icke monopoliserad

verksamhet, är detta av avgörande betydelse. För allmänheten är det av

intresse, att avgifterna så avvägas, att användningen av postverkets tjänster

icke blir för ekonomiskt betungande, och ur statsfinansiell synpunkt torde

det väsentligaste intresset vara, att postverket såsom helhet betraktat ger

ett tillfredsställande resultat.

Med sistnämnda betraktelsesätt kan det icke anses vara av större betydelse,

örn inkomsterna i postgirorörelsen till fullo täcka utgifterna för

rörelsen. I fråga örn denna rörelsegren har emellertid riksdagen i förevarande

hänseende meddelat så tydliga direktiv, att det torde åligga generalpoststyrelsen

att vidtaga åtgärder för att inkomster och utgifter i postgirorörelsen

skola bringas i bättre överensstämmelse med varandra.

Generalpoststyrelsen har i första hand undersökt, i vad män postgirorörelsens

driftkostnader kunna nedbringas. I sådant hänseende anför styrelsen,

att det konstaterade underskottet beräknades kunna till viss del utjämnas

genom förenklingar i arbetet. Sådana förenklingar kunde nämligen åvägabringas

beträffande postanstalternas medverkan i rörelsen. Däremot vore

arbetet å postgirokontoret redan så ändamålsenligt ordnat, att några ytterligare

förenklingar där icke kunde genomföras. Styrelsen yttrar:

Då fråga är örn sådana in- och utbetalningar i postanvisnings-, postgirooch

postsparbanksrörelserna, som verkställas vid poststationerna, inträda

även de överordnade postkontoren sorn förmedlande organ. Det härav

föranledda arbetet vid postkontoren är mycket betydande och kräver avsevärda

kostnader. Förfaringssättet nödvändiggör även ett ständigt försändande

av penningar och handlingar mellan postkontoret och underlydande poststationer.

Generalpoststyrelsen har vid skilda tillfällen under senare år

undersökt möjligheterna att förenkla detta förfarande utan att släppa kravet

på säkerhet i expeditionen och eftersätta den nödvändiga kontrollen över

poststationernas penningrörelse. De överordnade postkontorens medverkan

i och tillsyn över poststationernas penningrörelse är desto mera betydelsefull

som poststationsföreståndarna före antagandet i regel icke erhållit någon

postal utbildning, varjämte de oftast ensamma sköta sina stationer och

sålunda den kontroll, som är möjlig, då flera funktionärer äro anställda på

samma arbetsplats, för deras del icke kan åstadkommas. Många poststationer

äro därjämte inrymda i lokaler av rätt primitiv beskaffenhet utan betryggande

kassaförvaringsrum, varför de icke iiro rustade för en mera själv
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

ständig penningrörelse. Av nu nämnda skäl är generalpoststyrelsen icke

beredd att vidtaga åtgärder, som skulle mera avsevärt förändra poststationernas

ställning i förhållande till postkontoren. Styrelsen har emellertid

för avsikt att i all den mån så kan befinnas möjligt och lämpligt successivt

förenkla expeditionsförfarandet vid poststationerna och därigenom minska

kostnaderna för detta arbete. Vissa åtgärder i sådan riktning hava av styrelsen

redan beslutats.

Generalpoststyrelsen framhåller, att det givetvis icke kunde i förväg beräknas,

1 vilken mån ett förenklat expeditionssätt vid postanstalterna skulle nedbringa

kostnaderna för postgirorörelsen. Styrelsen vore emellertid övertygad

örn att det belopp, som kunde beräknas bliva på denna väg inbesparat, icke

kunde ens tillnärmelsevis uppskattas till det belopp av inemot 900,000 kronor,

som enligt den förutnämnda utredningen utgjort postverkets förlust på postgirorörelsen.

För att denna förlust skulle helt eller åtminstone till väsentlig del

täckas, funne styrelsen nödvändigt, att åtgärder jämväl vidtoges för ökning av

inkomsterna. För den del av postgirorörelsens inkomster, som härrörde av

influtna räntor, vore självfallet det allmänna ränteläget av avgörande betydelse.

Då de för utlåning disponibla medlen givetvis redan nu placerades

på sådant sätt, att de inom ramen av de härför utfärdade föreskrifterna gåve

rörelsen största möjliga ränteinkomst, kunde denna del av postgirorörelsens

inkomster icke ökas genom åtgärder från styrelsens sida. För att ernå en

inkomstökning återstode således ingen annan utväg än en höjning av avgifterna

i postgirorörelsen. Härom anför styrelsen följande:

Avgifterna för inbetalning hava alltsedan rörelsens införande utgjort 10

öre för belopp av högst 50 kronor och 20 öre för belopp, överstigande 50 kronor.

Dessa avgifter måste anses vara synnerligen billiga. Att de över huvud

kunnat fastställas till belopp, som icke på långt när täcka kostnaderna för

det med inbetalningen förenade arbetet, beror givetvis därpå, att postgirorörelsen

i ränteavkastningen av utlånade medel har en betydande inkomst.

Då det flir genom den förut nämnda utredningen blivit styrkt, att postgirorörelsens

inkomster icke täcka utgifterna, synes en mindre höjning av inbetalningsavgifterna

böra tagas under övervägande. I den med postgirorörelsen

närbesläktade postanvisningsrörelsen utgår avgiften för ett belopp av högst

5 kronor med 15 öre. Örn jämväl för inbetalningar i postgirorörelsen gränsen

för den lägsta avgiften sattes vid 5 kronor och för belopp överstigande 5

men ej 50 kronor infördes en ny avgift av 15 öre, medan avgiften för belopp

överstigande 50 kronor bibehölles oförändrad, beräknas inkomsten av inbetalningsavgifterna

komma att ökas med omkring 300,000 kronor för år.

Efter prövning av olika alternativ har generalpoststyrelsen stannat vid

detta förslag såsom ägnat att tillföra postgirorörelsen en relativt betydande

inkomstökning utan att hårt betunga de korrespondenter, som verkställa inbetalningar

i postgirorörelsen.

För utbetalning utgår en grundavgift av 5 öre samt en tilläggsavgift av

2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som skall utbetalas,

dock att utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget konto är avgiftsfri.

Sistnämnda bestämmelse infördes i förordningen genom beslut av 1925 års

riksdag. Enligt den ursprungliga förordningen rådde i avgiftshänseende ingen

olikhet mellan uttagning från eget konto och utbetalning till annan.

Den nu tillämpade avgiftsskalan är enligt styrelsens mening onödigt starkt

graderad och i tillämpningen rätt besvärlig. Örn för alla utbetalningar fast
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 70

ställdes en enda avgift, skulle arbetet å postgirokontoret i viss mån förenklas.

Införandet av en sådan avgift, vilken lämpligen skulle bestämmas

med hänsyn till medelbeloppet av samtliga förekommande utbetalningar,

skulle givetvis medföra, att avgiften för vissa utbetalningar bleve lägre än för

närvarande, under det att den för andra bleve högre. Utbetalningsavgifternas

sammanlagda belopp fördelat på samtliga förekommande utbetalningar ger

för närvarande en medelavgift av 7.6 öre och fördelat på de avgiftspliktiga utbetalningarna

en medelavgift av 8.7 6 öre. En lämplig fast avgift vore då 10

öre. I samband med införandet av en dylik fast avgift torde, enligt styrelsens

mening, avgift böra utgå även för utbetalningar till kontoinnehavaren

själv. Anledningen till borttagandet av utbetalningsavgiften för kontoinnehavarens

egna uttagningar var, att för de kontoinnehavare, som huvudsakligen

använde sina konton för uppsamling av inflytande medel, vilka sedan

uttogos i stora summor, avgiften blev så hög, att den ansågs hindra rörelsens

utveckling. För ett belopp av 10,000 kronor blev utbetalningsavgiften

icke mindre än 2 kronor 5 öre. En till 10 öre bestämd avgift för utbetalning

även till kontoinnehavaren själv måste däremot anses mycket blygsam.

Det förtjänar också framhållas, att nuvarande avgiftssystem, enligt vilket

kontoinnehavaren har att betala avgift vid insättning å eget konto men åtnjuter

avgiftsfrihet för uttagning från eget konto, icke står i överensstämmelse

med girorörelsens intresse att i så stor utsträckning som möjligt få

medel innestående i rörelsen.

Den jämkning i utbetalningsavgiften, som här blivit ifrågasatt, beräknas

medföra en inkomstökning av omkring 100,000 kronor för år.

De föreslagna ändringarna av in- och utbetalningsavgifterna i postgirorörelsen

beräknas sålunda lämna en ökad inkomst av i runt tal 400,000

kronor. Huruvida denna inkomstökning i förening med förut omförmälda åtgärder

för att nedbringa kostnaderna för postanstalternas medverkan i postgirorörelsen

komme att helt uppväga det underskott, som på grundval av

1932 års rörelse beräknats årligen uppstå av girorörelsen, kan icke för närvarande

förutses med större säkerhet. I allt fall anser sig styrelsen böra

avvakta resultatet av de redan beslutade eller planlagda förenklingarna i postanstalternas

arbetssätt, innan styrelsen i anledning av det beräknade underskottet

av postgirorörelsen vill ifrågasätta ytterligare förändringar av de i

rörelsen utgående avgifterna.

Generalpoststyrelsen hemställer, att i G § av förordningen den 11 juli

1924 angående postgirorörelse måtte vidtagas de ändringar, som erfordrades

för genomförande av styrelsens sålunda framställda förslag.

Såsom framhölls i den proposition, nr 209, varmed förslag till förordning Departementsom

postgirorörelse år 1924 framlades för riksdagen, var det givetvis svårt att cbefeni

förväg bedöma, huruvida de i berörda förslag intagna, av riksdagen sedermera

godkända avgifterna i nämnda rörelse voro lämpligt avvägda. Någon

särskild anledning till tvekan härutinnan torde dock ej hava förelegat, ity

att i den till 1925 års riksdag avlåtna propositionen nr 185 med förslag örn

borttagande av avgiften vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes

eget konto uttalades, att det av verkställd utredning ville synas, som örn

bärigheten av postgirorörelsen icke skulle äventyras, därest sagda avgift borttoges;

såsom nämnts bifölls förslaget av riksdagen.

Den ingående, med tillämpning av den s. k. delkostnadsprincipen verkställda

utredning rörande vissa postala rörelsegrenars bärighet, som nu före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

ligger, Ilar emellertid givit vid handen, att postgirorörelsen såsom sådan

med den arbetskrävande omfattning, den numera vunnit, icke helt bär sina

omkostnader och att under år 1932, då inkomsterna av denna rörelse uppgingo

till omkring 5,570,000 kronor, å densamma uppkommit en till omkring

900,000 kronor beräknad förlust. Aven örn, såsom styrelsen antytt, det på

grund av skilda omständigheter icke alltid är möjligt att göra en viss postal

rörelsegren bärig, synas dock skäl föreligga att beträffande den verksamhet,

varom här är fråga, upprätthålla krav att så skall vara fallet.

För ernående av en förbättring i postgirorörelsens ekonomi avser nu

generalpoststyrelsen att vidtaga vissa kostnadsbesparande åtgärder och föreslår

därjämte en reglering av avgifterna. Sålunda liemställes örn höjning

från 10 till 15 öre av inbetalningsavgiften för belopp, överstigande 5 men ej

50 kronor. Då en sådan höjning synes, bland annat vid en jämförelse med

postanvisningsavgifterna, väl motiverad, biträder jag styrelsens förslag.

Vidare ifrågasätter styrelsen beträffande utbetalningarna, att i stället folden

nuvarande avgiftsskalan fastställes en enhetlig avgift av 10 öre och att

denna avgift skall utgå även vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes

eget konto. De skäl, som generalpoststyrelsen härutinnan anfört, synas övertygande,

och jag har därför ansett mig böra förorda styrelsens förslag även

i denna del.

Posta nvisning »rörelsen.

Beträffande postanvisningsrörelsen har generalpoststyrelsen anfört följande:

Vid tidigare verkställda utredningar angående kostnaderna för postverkets

olika rörelsegrenar har konstaterats, att de i postanvisningsrörelsen utgående

avgifterna icke täcka å denna rörelse belöpande andel av postverkets samlade

kostnader. Den senast verkställda utredningen har ytterligare bestyrkt detta

förhållande. Det beräknade underskottet av postanvisningsrörelsen är till

och med större än av postgirorörelsen. Med hänsyn härtill har generalpoststyrelsen

tagit under övervägande, vilka åtgärder som kunna vidtagas för att

åvägabringa bättre överensstämmelse mellan inkomster av och kostnader för

denna rörelse. De förut berörda förenklingarna i postanstalternas arbetssätt

komma givetvis att i viss mån förbättra det ekonomiska resultatet av postanvisningsrörelsen,

dock säkerligen icke i den utsträckning, att det på 1932

års förhållanden beräknade årliga underskottet av nära 1,900,000 kronor på

denna väg skulle kunna utjämnas. Styrelsen har med anledning härav prövat

förutsättningarna för att genom en avgiftsförliöjning öka rörelsens inkomster.

Postanvisningsavgifterna äro emellertid redan nu synnerligen höga, särskilt

för högre belopp. I skrivelse till Kungl. Majit den 11 februari 1929

om sänkning av vissa inrikes postavgifter har styrelsen föreslagit nedsättning

även av postanvisningsavgiften, i samband varmed det onödigt stora

antalet avgiftsgrupper skulle minskas. Förslaget föranledde emellertid icke

någon åtgärd. Styrelsen är alltjämt av den uppfattningen, att ifrågavarande

avgifter äro ganska betungande, särskilt för högre belopp, och att en höjning

av dem icke bör företagas utan synnerligen starka skäl. Postanvisningsavgifterna

äro jämväl av relativt mindre betydelse än de tidigare varit.

Ar 1924 uppgick antalet vanliga portopliktiga postanvisningar till 18.2 miljoner.

Påföljande år, postgirorörelsens första verksamhetsår, utvisade redan någon

minskning i antalet postanvisningar. Därefter har jämsides med postgiro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

9

rörelsens utveckling antalet postanvisningar år från år sjunkit. För år 1932

uppgick antalet till omkring 11.7 miljoner. Denna utveckling är ur postverkets

synpunkt fördelaktig. Omsättningarna i postgirorörelsen förorsaka

postverket mindre kostnader än transaktionerna i postanvisningsrörelsen,

och den ränteinkomst, som de i postgirorörelsen innestående medlen avkasta,

har icke någon motsvarighet i postanvisningsrörelsen.

I efterföljande tabell äro de nuvarande avgifterna för postanvisningar

sammanställda med nuvarande och föreslagna inbetalningsavgifter i postgirorörelsen

:

Belopp kronor

Avgifter för

postan visning

öre

Avgifter för inbetalning i

postgirorörelsen

nuvarande

öre

föreslagna

öre

Högst 5...........................................................

15

10

10

5— 50.........................................................

25

10

15

50- 100 ........................................................

35

20

20

100- 250 .........................................................

45

20

20

250— 500 .........................................................

55

20

20

500— 750 ........................................................

65

20

20

750—1,000...............................................■..........

75

20

20

Såsom av tabellen framgår, äro även de föreslagna inbetalningsavgifterna

i postgirorörelsen avsevärt lägre än avgifterna i postanvisningsrörelsen, varför

det redan nu måste ligga i allmänhetens intresse att, där så är möjligt,

använda sig av postgirorörelsen vid verkställande av likvider. Genom införande

av den särskilda postförskottsavgift, som styrelsen i det följande

föreslår, torde postgirorörelsen komma att vinna ytterligare anslutning,

varigenom möjligheterna att verkställa likvider medelst inbetalning till postgirokonto

komma att ökas. Aven denna åtgärd torde sålunda komma att

bidraga till minskning av postanvisningsrörelsen. Trots de fördelar, postgirorörelsen

erbjuder vid jämförelse med övriga betalningssätt, kan det givetvis

icke förväntas, att postanvisningsrörelsen skall helt avlösas av postgirorörelsen.

Av skilda anledningar kommer säkerligen postanvisningen allt

framgent att i viss utsträckning användas för översändande av likvider, särskilt

av personer, som icke driva affärsverksamhet eller som eljest icke äga

förutsättningar att välja det fördelaktigaste betalningssättet. Att för denna

kategori av personer höja avgifter, som redan nu måste anses vara rätt betungande,

finner styrelsen icke lämpligt.

Generalpoststyrelsen har sålunda funnit sig icke böra i förevarande sammanhang

föreslå någon ändring i postanvisningsavgifterna.

Av de skäl, som generalpoststyrelsen i sin skrivelse angivit, synes någon

ändring i postanvisningsavgifterna nu icke böra vidtagas. Ehuru jag alltså

icke har något förslag att framställa, har jag ansett mig här böra, på sätt

som skett, även i denna del redogöra för vad styrelsen anfört.

Postforukot tsr&relsen•

I fråga örn postförskottsrörelsen och avgifterna i densamma har generalpoststyrelsen

anfört följande:

För postförskottsförsändelse utgår, utöver vanliga avgifter allt efter försändelsens

art, en så kallad postförskottsavgift. Denna har alltsedan post
-

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

förskottsrörelsen år 1866 infördes varit densamma som postanvisningsavgiften.

Postförskotten föranleda emellertid väsentligt mera arbete och kostnader

än postanvisningarna.

Postförskott kan av avsändaren begäras å — med några få undantag —

samtliga slag av brevförsändelser samt å paket. Hedan å inlämningspostanstalten

påkallas åtskilliga åtgärder på grund av en försändelses egenskap

av postförskottsförsändelse. I motsats till vad fallet är med vanliga brevförsändelser

och paket, bliva postförskottsförsändelserna bokförda å adresspostanstalterna.

Örn de icke inlösas inom viss tid efter ankomsten, bliva

de ånyo aviserade, och under hela den tid, de förvaras å adresspostanstalten,

föranleda de åtskilligt arbete ur kontrollsynpunkt. Sedan ett postförskott

utlösts, tillställes beloppet försändelsens avsändare i den ordning, som

gäller för översändande av belopp medelst postanvisning respektive inbetalningskort.

Örn postförskottsförsändelse icke utlösts, återsändes den till inlämningspostanstalten

och utlämnas mot kvitto till avsändaren.

För de många särskilda åtgärder, som en postförskottsförsändelse föranleder,

erhåller postverket icke någon annan ersättning än den, som utgår

för postanvisning, en avgift således, som kan anses vara avsedd endast för

det inkasserade beloppets översändande från försändelsens adressat till dess

avsändare.

Då efter postgirorörelsens införande möjlighet bereddes kontoinnehavare

att få inkasserat postförskottsbelopp gottskrivet hans postgirokonto, framställdes

från många kontoinnehavares sida önskemål att för sådant postförskott,

som skulle redovisas till avsändarens postgirokonto, avgift skulle beräknas

endast såsom för vanlig inbetalning å kontot. Då postverket icke

upptoge annan avgift för postförskott än den postanvisningavgift, som ansåges

vara avsedd endast för beloppets redovisning medelst postanvisning

till försändelsens avsändare, borde, då beloppet redovisades till postgirokonto,

vanlig avgift för postgiroinbetalning utgå. Ett bifall till dessa önskemål

skulle hava föranlett en synnerligen stark nedgång i postverkets inkomster

av postförskottsrörelsen, som redan med nuvarande avgifter, vilka

tillämpas å samtliga postförskott oberoende av redovisningssättet, ger ett

ur ekonomisk synpunkt mindre tillfredsställande resultat.

Generalpoststyrelsen har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på

önskvärdheten av att kunna tillämpa andra och billigare avgifter för sådana

postförskott, som redovisas till postgirokonto, än för sådana, som redovisas

med postanvisning. Efter prövning av olika alternativ har styrelsen kommit

till den uppfattningen, att det mest ändamålsenliga vore att fastställa en

särskild postförskottsavgift, som skulle utgå för varje postförskottsförsändelse,

oberoende av det sätt, på vilket medlen redovisas till avsändaren.

För själva redovisningen skulle däremot utgå olika avgifter, postan visningsavgift

respektive avgift för inbetalning å postgirokonto. En sådan åtgärd

skulle tillgodose förutnämnda önskemål örn billigare avgifter för de postförskott,

som redovisas till postgirokonto, än för dem, som redovisas med postanvisning.

En särskild postförskottsavgift, vilken lämpligen kunde bestämmas

till 10 öre, bomme givetvis att innebära en förhöjning med samma

belopp av nuvarande avgifter för samtliga postförskott, som redovisas med

listan visning. För de postförskott, som redovisas till postgirokonto, skulle

det föreslagna avgiftssystemet medföra en mindre höjning för belopp intill

5 kronor, oförändrad avgift för belopp mellan 5 och 50 kronor samt lägre

avgifter för högre belopp. Förslagets verkningar framgå närmare av efter

följande tablå:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 70.

11

Belopp kronor

Nuvarande

avgifter för

postförskott

öre

Föreslagn

För postför- skott, som

redovisas till

postgirokonto

öro

avgifter

För postför- skott, som

redovisas med

postanvisning

öre

Högst 5............................................................

15

20

25

5— 50........................................................

25

25

35

50- 100........................................................

35

30

45

100— 250.......................................................

45

30

55

250— 500.........................................................

55

30

65

500— 750.........................................................

65

30

75

750-1,000........................................................

75

30

85

För den lägsta avgiftsgruppen, för belopp av högst 5 kronor, skulle såsom

av tabellen framgår den föreslagna avgiftsskalan medföra en höjning

av 5 öre, även örn beloppet redovisas till postgirokonto. Med hänsyn till

det av postförskottsförfarandet föranledda arbetet måste emellertid höjningen

anses vara synnerligen lindrig. Då de nu föreslagna avgifterna medföra, att

för postförskott, som redovisas till postgirokonto, avgifterna bliva genomgående

lägre än för andra postförskott, är det anledning antaga, att postförskotten

skola i stor utsträckning överföras till postgirorörelsen, vilket är

ur postverkets synpunkt önskvärt.

Det högsta belopp, varå postförskott må lyda, är för närvarande bestämt

till 1,000 kronor eller lika med maximibeloppet för postanvisning. Då inbetalningar

i postgirorörelsen icke äro underkastade denna begränsning,

skulle det kunna ifrågasättas, att även postförskott, som redovisas till postgirokonto,

skulle kunna lyda å högre belopp. Behov att sända postförskott

å högre belopp än 1,000 kronor yppas emellertid mycket sällan. Då jämväl

praktiska skäl tala för bibehållande av samma maximibelopp för alla postförskott

oberoende av sättet för redovisningen, anser sig styrelsen icke böra

föreslå någon ändring i detta avseende.

Systemet med en särskild postförskottsavgift tillämpas i stor utsträckning

i främmande länders poströrelse. I vissa länder uttages emellertid avgiften

för redovisning av postförskottsbeloppet först då postförskottsbeloppet erlägges

och då genom att fråndragas detta belopp. Postförskottsavgiften, som

är avsedd att täcka kostnaderna för de särskilda åtgärderna med postförskottet,

erlägges däremot vid försändelsens inlämnande till postbefordran.

Genom denna metod framhäves den olika karaktären av dessa båda avgifter.

Metoden medför emellertid, att avsändaren icke får till sig redovisat det

belopp, för vilket han begärt postförskott, utan detta belopp minskat

med avgiften för beloppets redovisning. Då här i landet postförskottsavgiften

alltid erlagts vid postförskottsförsändelsens avlämnande till postbefordran,

ett system, som jämväl i regel tillämpas i den internationella utväxlingen,

synes det mindre lämpligt att uttaga den ena avgiften vid försändelsens

avlämnande och den andra vid beloppets redovisning. Det kan

visserligen häremot invändas, att avgift för beloppets redovisning icke bör

utgå, då försändelsen icke utlöses, men även de outlösta postförskotten föranleda

ett betydande arbete. Avgiftsförhöjningen kan icke heller anses vara

så stor, att man på den grund behöver frångå det hittills tillämpade systemet

att avgifterna för postförskott erläggas vid försändelsens inlämnande. Det

må jämväl framhållas, att en omläggning av nuvarande förfaringssätt därhän,

att en del av postförskottsavgiften skulle fråndragas det hos adressaten in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departementschefen
-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

kasserade beloppet, skulle medföra ett så betydande merarbete vid postanstalterna,

att den beräknade inkomstökningen av postförskottsrörelsen skulle

i hög grad reduceras eller måhända helt bortfalla.

Den nya avgift, som här föreslagits, torde komma att giva en rätt avsevärd

inkomstökning, vilken dock i väsentlig grad blir beroende på den förskjutning

i antalet med postanvisning och till postgirokonto redovisade postförskott,

som skillnaden i avgifter kan komma att medföra. Generalpoststyrelsen

anser sig emellertid kunna räkna med att inkomstökningen icke

kommer att understiga 200,000 kronor för år.

På grund av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt örn

sådan ändring i gällande bestämmelser i ämnet, att för postförskottsförsändelse

skall, utöver belöpande befordringsavgift, erläggas dels å postförskottsbeloppet

beräknad postanvisningsavgift eller, örn beloppet skall redovisas

till postgirokonto, inbetalningsavgift i postgirorörelsen, dels ock en särskild

postförskottsavgift av 10 öre.

Enligt den förut omförmälda, av generalpoststyrelsen verkställda utredningen

beräknas postförskottsrörelsen hava under år 1932 medfört en förlust

av omkring 475,000 kronor. Åtgärder för vinnande av ett bättre ekonomiskt

resultat av denna verksamhet synas därför behövliga. Å andra

sidan framstår emellertid såsom ett befogat önskemål, att lägre avgifter införas

för postförskott i sådana fall, då postförskottsbeloppet redovisas till

avsändarens postgirokonto. Generalpoststyrelsens nu framlagda förslag åsyftar

att tillgodose båda dessa ändamål. För postförskott, som redovisas medelst

postanvisning, skulle avgiften i samtliga fall höjas med 10 öre. För postförskott,

som redovisas till avsändarens postgirokonto, skulle avgifterna beträffande

postförskottsbelopp å mer än 50 kronor bliva lägre än de nuvarande,

under det att avgiften i fråga örn belopp av högst 5 kronor komme

att höjas från 15 till 20 öre samt beträffande belopp, överstigande 5 men ej

50 kronor, bliva densamma som den nuvarande. Den sålunda föreslagna avgiftsregleringen

synes godtagbar. Jag anser mig alltså böra förorda dess

genomförande.

De förordade ändrade bestämmelserna torde lämpligen böra träda i kraft

den 1 juli 1934.

Departementschefen uppläser härefter upprättat förslag till förordning örn

ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående

postgirorörelse samt hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

l:o) antaga nämnda förslag,

2:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli

1934, att för inrikes försändelse, varå postförskott begäres,

avsändaren skall, utöver belöpande befordringsavgift, erlägga dels

å postförskottsbeloppet beräknad postanvisningsavgift eller, örn

beloppet skall redovisas till postgirokonto, inbetalningsavgift i

postgirorörelsen, dels ock en särskild avgift av 10 öre.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition nr 70.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i vissa postavgifter. a1 i texten
  2. BevU 1934:39 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i vissa postavgifter. s. 1 i texten