Angående ändring i vissa postavgifter
1934-01-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:70, Angående ändring i vissa postavgifter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
1
Nr 70.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring
i vissa postavgifter; given Stockholms slott den 19
januari 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 §
förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse;
dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
GUSTAF.
Henning Leo.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 70.
149 34
2
Kungl. Majis proposition nr 70.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378)
angående postgirorörelse.
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 11 juli 1924 angående
postgirorörelse skall hava följande ändrade lydelse:
6 §•
Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:
1) för varje inbetalning av högst 5 kronor ......................................... 10 öre,
för varje inbetalning överstigande 5 men ej 50 kronor................. 15 öre,
för varje inbetalning överstigande 50 kronor.................................... 20 öre;
2) för varje utbetalning ............. 10 öre.
För girering utgår ingen avgift.
Inbetalningsavgift utgår icke för belopp, som med posten försänts till
kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till honom av postanstalt, men
som, på hans begäran, i stället gottskrives hans postgirokonto.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1934.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 januari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:
I skrivelse den 28 november 1933 har generalpoststyrelsen framlagt förslag
till ändringar beträffande avgifterna i postgiro- och postförskottsrörelserna.
Därvid har styrelsen även, utan att föreslå någon ändring, yttrat
sig i fråga örn avgifterna i postanvisningsrörelsen.
I likhet med generalpoststyrelsen upptager jag först till behandling de
frågor, som angå postgirorörelsen.
Postgiro rö reisen.
I sin skrivelse erinrar generalpoststyrelsen till en början örn vad som vid
postgirorörelsens införande år 1924 anfördes rörande denna nya rörelsegrens
organisation samt örn vidtagna åtgärder för vinnande av nöjaktig överblick
över rörelsens ekonomiska bärighet. Styrelsen anför i dessa avseenden
följande:
Under förarbetena för införande i Sverige av postgirorörelsen rådde i
viss mån olika meningar örn den lämpligaste formen för den nya rörelsens
organisation och dess ställning i förhållande till postverkets övriga rörelsegrenar,
en fråga, som sammanhängde med spörsmålet örn, huru den centrala
ledningen över rörelsen skulle utövas. I proposition (nr 209) till 1924 års
riksdag fann sig föredragande departementschefen icke kunna tillstyrka, att
för ändamålet från början en ny byrå inrättades i generalpoststyrelsen, men
ansåg, att frågan örn till vilken byrå postgirorörelsen skulle anslutas vore
en generalpoststyrelsens inre organisationsangelägenhet. Sammansatta statsoch
bankoutskottet vid samma riksdag fann (utlåtande nr 2), att postgirorörelsen
lämpligast borde anknytas till den inom generalpoststyrelsen nyinrättade
postsparbanksbyrån, som ansågs öppna möjlighet att utan större
omgång kunna i sig upptaga ifrågavarande nya rörelsegren. Till denna
uppfattning anslöt sig riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 173).
I fråga om den nya rörelsens ekonomiska bärighet förutsattes i propositionen,
att rörelsen skulle ingå i postverket på samma sätt som andra postala
rörelsegrenar, till exempel paketrörelsen och postanvisningsrörelsen. Det
skulle emellertid åligga generalpoststyrelsen att över inkomster och utgifter
i postgirorörelsen föra sådana räkenskaper, att därav kunde vinnas en tillförlitlig
ledning för bedömande av rörelsens ekonomiska bärighet. Utskottet
däremot fann, i överensstämmelse med sin uppfattning i övrigt örn postgirorörelsens
ställning i postverket, att postgirorörelsen skulle särskiljas från
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
generalpoststyrelsens övriga rörelsegrenar med särskild redovisning för inkomster
ock utgifter. Riksdagen uttalade sig i enlighet med utskottets
förslag i ämnet.
På grund av de sålunda meddelade direktiven i fråga örn postgirorörelsens
ställning i postverket har alltsedan postgirorörelsens införande särskilt
bokslut upprättats för denna rörelsegren. Då postgirorörelsen helt förmedlas
av postverket, måste självfallet bland rörelsens driftkostnader beräknas ersättning
till postverket för kostnaderna för postgirorörelsens liandhavande.
Vissa kostnader hänföra sig direkt till postgirorörelsen, såsom personal-,
lokal-, inventarie- och liknande kostnader för postgirokontoret, och kunna
på grund härav utan svårighet fastställas. I den mån kostnaderna hänföra
sig till postanstalternas medverkan i rörelsen, äro de svårare att beräkna,
enär de av postgirorörelsen föranledda göromålen utföras jämsides med
övriga uppgifter, som åligga postanstalterna. Innan postgirorörelsen vunnit
en livligare anslutning och de därav föranledda göromålen intagit en mera
betydande plats i postverkets samlade rörelse, fann generalpoststyrelsen
anledning icke föreligga att underkasta frågan örn kostnaderna för postanstalternas
medverkan i girorörelsen en mera ingående undersökning. Styrelsen
ansåg tillfyllest att till en början grunda beräkningen på det resultat,
som en tidigare verkställd utredning örn kostnaderna för olika rörelsegrenar
givit i fråga örn postanvisningsrörelsen, dock givetvis med beaktande av
postgirorörelsens vid jämförelse med postanvisningsrörelsen i vissa avseenden
olikartade byggnad. Efter den sålunda tillämpade, mera summariska
beräkningsmetoden — som dock under de första åren av postgirorörelsens
utveckling kan anses hava varit tillfredsställande — har i bokslutet för
postgirorörelsen denna påförts kostnader för rörelsens liandhavande vid
postanstalterna. Bortsett från rörelsens första år (1925) hava de sammanlagda
kostnaderna för rörelsen understigit intäkterna och rörelsen sålunda
redovisat vinst.
Sedan postgirorörelsen år från år vuxit i omfattning och blivit en allt
viktigare faktor såväl i det allmännas som den enskildes betalningsrörelse
och de av postgirorörelsen föranledda göromålen tagit en allt större andel
av postanstalternas tjänster i anspråk, har generalpoststyrelsen funnit det
angeläget att verkställa en mera ingående undersökning av ifrågavarande
kostnader. För den sålunda företagna undersökningen, som omfattade ej
endast postgirorörelsen utan även postanvisningsrörelsen och postsparbanken,
lämnas redogörelse i häftet nr 2 av tidskriften Postala meddelanden för år
1933. På grund av såväl den härvid använda metoden som det undersökta
materialets omfattning torde utredningens resultat kunna anses så tillförlitligt
som gärna är möjligt med hänsyn till de många svårbedömbara faktorer,
som alltid spela in vid utredningar av dylik art.
Den sålunda verkställda undersökningen har liksom undersökningar åren
1920 och 1929 rörande bärigheten av postverkets rörelsegrenar grundats på
den s. k. delkostnadsprincipen, vilken innebär, att varje rörelsegren belastas
med en av dess omfattning och karaktär betingad andel av postverkets
totala omkostnader. Nu ifrågavarande utredning, beträffande vars närmare
detaljer torde få hänvisas till den av styrelsen omförmälda redogörelsen i
Postala meddelanden, Ilar givit vid handen, att postgirorörelsen icke kan
anses till fullo bära den å rörelsen belöpande delen av postverkets samtliga
kostnader utan att åtminstone för år 1932 — utredningen grundar sig på
rörelsen under nämnda år — uppstått en förlust, vilken beräknats till inemot
900,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
5
Innan generalpoststyrelsen ingår på frågan om åtgärder för vinnande av
ett förbättrat ekonomiskt resultat av postgirorörelsen, gör styrelsen följande
allmänna uttalanden rörande avgiftsbestämningen inom de olika rörelsegrenarna
vid postverket oell särskilt för postgirorörelsen:
1 princip måste det anses riktigt, att avgifterna så avvägas, att varje
postverkets rörelsegren förmår bära sin andel av verkets kostnader. Tidigare
verkställda utredningar hava ådagalagt, att i detta hänseende stora olikheter
föreligga mellan postverkets olika rörelsegrenar. Medan sålunda brevrörelsen
utvisar ett betydande överskott, förete andra rörelsegrenar, exempelvis tidningsrörelsen
och postanvisningsrörelsen, avsevärda underskott, om beräkningen
verkställes på grundval av delkostnaderna. Den ena rörelsegrenen
får därför hjälpa den andra. Att åstadkomma en sådan avvägning av postavgifterna,
att varje rörelsegren till fullo bär sin andel av samtliga kostnader
samt dessutom lämnar skälig vinst, lärer icke vara möjligt. Vid ali taxesättning
måste hänsyn tagas till vilka avgifter en viss rörelse eller ett visst
försändelseslag kan bära. Särskilt då fråga är örn en icke monopoliserad
verksamhet, är detta av avgörande betydelse. För allmänheten är det av
intresse, att avgifterna så avvägas, att användningen av postverkets tjänster
icke blir för ekonomiskt betungande, och ur statsfinansiell synpunkt torde
det väsentligaste intresset vara, att postverket såsom helhet betraktat ger
ett tillfredsställande resultat.
Med sistnämnda betraktelsesätt kan det icke anses vara av större betydelse,
örn inkomsterna i postgirorörelsen till fullo täcka utgifterna för
rörelsen. I fråga örn denna rörelsegren har emellertid riksdagen i förevarande
hänseende meddelat så tydliga direktiv, att det torde åligga generalpoststyrelsen
att vidtaga åtgärder för att inkomster och utgifter i postgirorörelsen
skola bringas i bättre överensstämmelse med varandra.
Generalpoststyrelsen har i första hand undersökt, i vad män postgirorörelsens
driftkostnader kunna nedbringas. I sådant hänseende anför styrelsen,
att det konstaterade underskottet beräknades kunna till viss del utjämnas
genom förenklingar i arbetet. Sådana förenklingar kunde nämligen åvägabringas
beträffande postanstalternas medverkan i rörelsen. Däremot vore
arbetet å postgirokontoret redan så ändamålsenligt ordnat, att några ytterligare
förenklingar där icke kunde genomföras. Styrelsen yttrar:
Då fråga är örn sådana in- och utbetalningar i postanvisnings-, postgirooch
postsparbanksrörelserna, som verkställas vid poststationerna, inträda
även de överordnade postkontoren sorn förmedlande organ. Det härav
föranledda arbetet vid postkontoren är mycket betydande och kräver avsevärda
kostnader. Förfaringssättet nödvändiggör även ett ständigt försändande
av penningar och handlingar mellan postkontoret och underlydande poststationer.
Generalpoststyrelsen har vid skilda tillfällen under senare år
undersökt möjligheterna att förenkla detta förfarande utan att släppa kravet
på säkerhet i expeditionen och eftersätta den nödvändiga kontrollen över
poststationernas penningrörelse. De överordnade postkontorens medverkan
i och tillsyn över poststationernas penningrörelse är desto mera betydelsefull
som poststationsföreståndarna före antagandet i regel icke erhållit någon
postal utbildning, varjämte de oftast ensamma sköta sina stationer och
sålunda den kontroll, som är möjlig, då flera funktionärer äro anställda på
samma arbetsplats, för deras del icke kan åstadkommas. Många poststationer
äro därjämte inrymda i lokaler av rätt primitiv beskaffenhet utan betryggande
kassaförvaringsrum, varför de icke iiro rustade för en mera själv
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
ständig penningrörelse. Av nu nämnda skäl är generalpoststyrelsen icke
beredd att vidtaga åtgärder, som skulle mera avsevärt förändra poststationernas
ställning i förhållande till postkontoren. Styrelsen har emellertid
för avsikt att i all den mån så kan befinnas möjligt och lämpligt successivt
förenkla expeditionsförfarandet vid poststationerna och därigenom minska
kostnaderna för detta arbete. Vissa åtgärder i sådan riktning hava av styrelsen
redan beslutats.
Generalpoststyrelsen framhåller, att det givetvis icke kunde i förväg beräknas,
1 vilken mån ett förenklat expeditionssätt vid postanstalterna skulle nedbringa
kostnaderna för postgirorörelsen. Styrelsen vore emellertid övertygad
örn att det belopp, som kunde beräknas bliva på denna väg inbesparat, icke
kunde ens tillnärmelsevis uppskattas till det belopp av inemot 900,000 kronor,
som enligt den förutnämnda utredningen utgjort postverkets förlust på postgirorörelsen.
För att denna förlust skulle helt eller åtminstone till väsentlig del
täckas, funne styrelsen nödvändigt, att åtgärder jämväl vidtoges för ökning av
inkomsterna. För den del av postgirorörelsens inkomster, som härrörde av
influtna räntor, vore självfallet det allmänna ränteläget av avgörande betydelse.
Då de för utlåning disponibla medlen givetvis redan nu placerades
på sådant sätt, att de inom ramen av de härför utfärdade föreskrifterna gåve
rörelsen största möjliga ränteinkomst, kunde denna del av postgirorörelsens
inkomster icke ökas genom åtgärder från styrelsens sida. För att ernå en
inkomstökning återstode således ingen annan utväg än en höjning av avgifterna
i postgirorörelsen. Härom anför styrelsen följande:
Avgifterna för inbetalning hava alltsedan rörelsens införande utgjort 10
öre för belopp av högst 50 kronor och 20 öre för belopp, överstigande 50 kronor.
Dessa avgifter måste anses vara synnerligen billiga. Att de över huvud
kunnat fastställas till belopp, som icke på långt när täcka kostnaderna för
det med inbetalningen förenade arbetet, beror givetvis därpå, att postgirorörelsen
i ränteavkastningen av utlånade medel har en betydande inkomst.
Då det flir genom den förut nämnda utredningen blivit styrkt, att postgirorörelsens
inkomster icke täcka utgifterna, synes en mindre höjning av inbetalningsavgifterna
böra tagas under övervägande. I den med postgirorörelsen
närbesläktade postanvisningsrörelsen utgår avgiften för ett belopp av högst
5 kronor med 15 öre. Örn jämväl för inbetalningar i postgirorörelsen gränsen
för den lägsta avgiften sattes vid 5 kronor och för belopp överstigande 5
men ej 50 kronor infördes en ny avgift av 15 öre, medan avgiften för belopp
överstigande 50 kronor bibehölles oförändrad, beräknas inkomsten av inbetalningsavgifterna
komma att ökas med omkring 300,000 kronor för år.
Efter prövning av olika alternativ har generalpoststyrelsen stannat vid
detta förslag såsom ägnat att tillföra postgirorörelsen en relativt betydande
inkomstökning utan att hårt betunga de korrespondenter, som verkställa inbetalningar
i postgirorörelsen.
För utbetalning utgår en grundavgift av 5 öre samt en tilläggsavgift av
2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som skall utbetalas,
dock att utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget konto är avgiftsfri.
Sistnämnda bestämmelse infördes i förordningen genom beslut av 1925 års
riksdag. Enligt den ursprungliga förordningen rådde i avgiftshänseende ingen
olikhet mellan uttagning från eget konto och utbetalning till annan.
Den nu tillämpade avgiftsskalan är enligt styrelsens mening onödigt starkt
graderad och i tillämpningen rätt besvärlig. Örn för alla utbetalningar fast
-
7
Kungl. Majus proposition nr 70
ställdes en enda avgift, skulle arbetet å postgirokontoret i viss mån förenklas.
Införandet av en sådan avgift, vilken lämpligen skulle bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet av samtliga förekommande utbetalningar,
skulle givetvis medföra, att avgiften för vissa utbetalningar bleve lägre än för
närvarande, under det att den för andra bleve högre. Utbetalningsavgifternas
sammanlagda belopp fördelat på samtliga förekommande utbetalningar ger
för närvarande en medelavgift av 7.6 öre och fördelat på de avgiftspliktiga utbetalningarna
en medelavgift av 8.7 6 öre. En lämplig fast avgift vore då 10
öre. I samband med införandet av en dylik fast avgift torde, enligt styrelsens
mening, avgift böra utgå även för utbetalningar till kontoinnehavaren
själv. Anledningen till borttagandet av utbetalningsavgiften för kontoinnehavarens
egna uttagningar var, att för de kontoinnehavare, som huvudsakligen
använde sina konton för uppsamling av inflytande medel, vilka sedan
uttogos i stora summor, avgiften blev så hög, att den ansågs hindra rörelsens
utveckling. För ett belopp av 10,000 kronor blev utbetalningsavgiften
icke mindre än 2 kronor 5 öre. En till 10 öre bestämd avgift för utbetalning
även till kontoinnehavaren själv måste däremot anses mycket blygsam.
Det förtjänar också framhållas, att nuvarande avgiftssystem, enligt vilket
kontoinnehavaren har att betala avgift vid insättning å eget konto men åtnjuter
avgiftsfrihet för uttagning från eget konto, icke står i överensstämmelse
med girorörelsens intresse att i så stor utsträckning som möjligt få
medel innestående i rörelsen.
Den jämkning i utbetalningsavgiften, som här blivit ifrågasatt, beräknas
medföra en inkomstökning av omkring 100,000 kronor för år.
De föreslagna ändringarna av in- och utbetalningsavgifterna i postgirorörelsen
beräknas sålunda lämna en ökad inkomst av i runt tal 400,000
kronor. Huruvida denna inkomstökning i förening med förut omförmälda åtgärder
för att nedbringa kostnaderna för postanstalternas medverkan i postgirorörelsen
komme att helt uppväga det underskott, som på grundval av
1932 års rörelse beräknats årligen uppstå av girorörelsen, kan icke för närvarande
förutses med större säkerhet. I allt fall anser sig styrelsen böra
avvakta resultatet av de redan beslutade eller planlagda förenklingarna i postanstalternas
arbetssätt, innan styrelsen i anledning av det beräknade underskottet
av postgirorörelsen vill ifrågasätta ytterligare förändringar av de i
rörelsen utgående avgifterna.
Generalpoststyrelsen hemställer, att i G § av förordningen den 11 juli
1924 angående postgirorörelse måtte vidtagas de ändringar, som erfordrades
för genomförande av styrelsens sålunda framställda förslag.
Såsom framhölls i den proposition, nr 209, varmed förslag till förordning Departementsom
postgirorörelse år 1924 framlades för riksdagen, var det givetvis svårt att cbefeni
förväg bedöma, huruvida de i berörda förslag intagna, av riksdagen sedermera
godkända avgifterna i nämnda rörelse voro lämpligt avvägda. Någon
särskild anledning till tvekan härutinnan torde dock ej hava förelegat, ity
att i den till 1925 års riksdag avlåtna propositionen nr 185 med förslag örn
borttagande av avgiften vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes
eget konto uttalades, att det av verkställd utredning ville synas, som örn
bärigheten av postgirorörelsen icke skulle äventyras, därest sagda avgift borttoges;
såsom nämnts bifölls förslaget av riksdagen.
Den ingående, med tillämpning av den s. k. delkostnadsprincipen verkställda
utredning rörande vissa postala rörelsegrenars bärighet, som nu före
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
ligger, Ilar emellertid givit vid handen, att postgirorörelsen såsom sådan
med den arbetskrävande omfattning, den numera vunnit, icke helt bär sina
omkostnader och att under år 1932, då inkomsterna av denna rörelse uppgingo
till omkring 5,570,000 kronor, å densamma uppkommit en till omkring
900,000 kronor beräknad förlust. Aven örn, såsom styrelsen antytt, det på
grund av skilda omständigheter icke alltid är möjligt att göra en viss postal
rörelsegren bärig, synas dock skäl föreligga att beträffande den verksamhet,
varom här är fråga, upprätthålla krav att så skall vara fallet.
För ernående av en förbättring i postgirorörelsens ekonomi avser nu
generalpoststyrelsen att vidtaga vissa kostnadsbesparande åtgärder och föreslår
därjämte en reglering av avgifterna. Sålunda liemställes örn höjning
från 10 till 15 öre av inbetalningsavgiften för belopp, överstigande 5 men ej
50 kronor. Då en sådan höjning synes, bland annat vid en jämförelse med
postanvisningsavgifterna, väl motiverad, biträder jag styrelsens förslag.
Vidare ifrågasätter styrelsen beträffande utbetalningarna, att i stället folden
nuvarande avgiftsskalan fastställes en enhetlig avgift av 10 öre och att
denna avgift skall utgå även vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes
eget konto. De skäl, som generalpoststyrelsen härutinnan anfört, synas övertygande,
och jag har därför ansett mig böra förorda styrelsens förslag även
i denna del.
Posta nvisning »rörelsen.
Beträffande postanvisningsrörelsen har generalpoststyrelsen anfört följande:
Vid tidigare verkställda utredningar angående kostnaderna för postverkets
olika rörelsegrenar har konstaterats, att de i postanvisningsrörelsen utgående
avgifterna icke täcka å denna rörelse belöpande andel av postverkets samlade
kostnader. Den senast verkställda utredningen har ytterligare bestyrkt detta
förhållande. Det beräknade underskottet av postanvisningsrörelsen är till
och med större än av postgirorörelsen. Med hänsyn härtill har generalpoststyrelsen
tagit under övervägande, vilka åtgärder som kunna vidtagas för att
åvägabringa bättre överensstämmelse mellan inkomster av och kostnader för
denna rörelse. De förut berörda förenklingarna i postanstalternas arbetssätt
komma givetvis att i viss mån förbättra det ekonomiska resultatet av postanvisningsrörelsen,
dock säkerligen icke i den utsträckning, att det på 1932
års förhållanden beräknade årliga underskottet av nära 1,900,000 kronor på
denna väg skulle kunna utjämnas. Styrelsen har med anledning härav prövat
förutsättningarna för att genom en avgiftsförliöjning öka rörelsens inkomster.
Postanvisningsavgifterna äro emellertid redan nu synnerligen höga, särskilt
för högre belopp. I skrivelse till Kungl. Majit den 11 februari 1929
om sänkning av vissa inrikes postavgifter har styrelsen föreslagit nedsättning
även av postanvisningsavgiften, i samband varmed det onödigt stora
antalet avgiftsgrupper skulle minskas. Förslaget föranledde emellertid icke
någon åtgärd. Styrelsen är alltjämt av den uppfattningen, att ifrågavarande
avgifter äro ganska betungande, särskilt för högre belopp, och att en höjning
av dem icke bör företagas utan synnerligen starka skäl. Postanvisningsavgifterna
äro jämväl av relativt mindre betydelse än de tidigare varit.
Ar 1924 uppgick antalet vanliga portopliktiga postanvisningar till 18.2 miljoner.
Påföljande år, postgirorörelsens första verksamhetsår, utvisade redan någon
minskning i antalet postanvisningar. Därefter har jämsides med postgiro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
9
rörelsens utveckling antalet postanvisningar år från år sjunkit. För år 1932
uppgick antalet till omkring 11.7 miljoner. Denna utveckling är ur postverkets
synpunkt fördelaktig. Omsättningarna i postgirorörelsen förorsaka
postverket mindre kostnader än transaktionerna i postanvisningsrörelsen,
och den ränteinkomst, som de i postgirorörelsen innestående medlen avkasta,
har icke någon motsvarighet i postanvisningsrörelsen.
I efterföljande tabell äro de nuvarande avgifterna för postanvisningar
sammanställda med nuvarande och föreslagna inbetalningsavgifter i postgirorörelsen
:
Belopp kronor
Avgifter för
postan visning
öre
Avgifter för inbetalning i
postgirorörelsen
nuvarande
öre
föreslagna
öre
Högst 5...........................................................
15
10
10
5— 50.........................................................
25
10
15
50- 100 ........................................................
35
20
20
100- 250 .........................................................
45
20
20
250— 500 .........................................................
55
20
20
500— 750 ........................................................
65
20
20
750—1,000...............................................■..........
75
20
20
Såsom av tabellen framgår, äro även de föreslagna inbetalningsavgifterna
i postgirorörelsen avsevärt lägre än avgifterna i postanvisningsrörelsen, varför
det redan nu måste ligga i allmänhetens intresse att, där så är möjligt,
använda sig av postgirorörelsen vid verkställande av likvider. Genom införande
av den särskilda postförskottsavgift, som styrelsen i det följande
föreslår, torde postgirorörelsen komma att vinna ytterligare anslutning,
varigenom möjligheterna att verkställa likvider medelst inbetalning till postgirokonto
komma att ökas. Aven denna åtgärd torde sålunda komma att
bidraga till minskning av postanvisningsrörelsen. Trots de fördelar, postgirorörelsen
erbjuder vid jämförelse med övriga betalningssätt, kan det givetvis
icke förväntas, att postanvisningsrörelsen skall helt avlösas av postgirorörelsen.
Av skilda anledningar kommer säkerligen postanvisningen allt
framgent att i viss utsträckning användas för översändande av likvider, särskilt
av personer, som icke driva affärsverksamhet eller som eljest icke äga
förutsättningar att välja det fördelaktigaste betalningssättet. Att för denna
kategori av personer höja avgifter, som redan nu måste anses vara rätt betungande,
finner styrelsen icke lämpligt.
Generalpoststyrelsen har sålunda funnit sig icke böra i förevarande sammanhang
föreslå någon ändring i postanvisningsavgifterna.
Av de skäl, som generalpoststyrelsen i sin skrivelse angivit, synes någon
ändring i postanvisningsavgifterna nu icke böra vidtagas. Ehuru jag alltså
icke har något förslag att framställa, har jag ansett mig här böra, på sätt
som skett, även i denna del redogöra för vad styrelsen anfört.
Postforukot tsr&relsen•
I fråga örn postförskottsrörelsen och avgifterna i densamma har generalpoststyrelsen
anfört följande:
För postförskottsförsändelse utgår, utöver vanliga avgifter allt efter försändelsens
art, en så kallad postförskottsavgift. Denna har alltsedan post
-
Departements
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
förskottsrörelsen år 1866 infördes varit densamma som postanvisningsavgiften.
Postförskotten föranleda emellertid väsentligt mera arbete och kostnader
än postanvisningarna.
Postförskott kan av avsändaren begäras å — med några få undantag —
samtliga slag av brevförsändelser samt å paket. Hedan å inlämningspostanstalten
påkallas åtskilliga åtgärder på grund av en försändelses egenskap
av postförskottsförsändelse. I motsats till vad fallet är med vanliga brevförsändelser
och paket, bliva postförskottsförsändelserna bokförda å adresspostanstalterna.
Örn de icke inlösas inom viss tid efter ankomsten, bliva
de ånyo aviserade, och under hela den tid, de förvaras å adresspostanstalten,
föranleda de åtskilligt arbete ur kontrollsynpunkt. Sedan ett postförskott
utlösts, tillställes beloppet försändelsens avsändare i den ordning, som
gäller för översändande av belopp medelst postanvisning respektive inbetalningskort.
Örn postförskottsförsändelse icke utlösts, återsändes den till inlämningspostanstalten
och utlämnas mot kvitto till avsändaren.
För de många särskilda åtgärder, som en postförskottsförsändelse föranleder,
erhåller postverket icke någon annan ersättning än den, som utgår
för postanvisning, en avgift således, som kan anses vara avsedd endast för
det inkasserade beloppets översändande från försändelsens adressat till dess
avsändare.
Då efter postgirorörelsens införande möjlighet bereddes kontoinnehavare
att få inkasserat postförskottsbelopp gottskrivet hans postgirokonto, framställdes
från många kontoinnehavares sida önskemål att för sådant postförskott,
som skulle redovisas till avsändarens postgirokonto, avgift skulle beräknas
endast såsom för vanlig inbetalning å kontot. Då postverket icke
upptoge annan avgift för postförskott än den postanvisningavgift, som ansåges
vara avsedd endast för beloppets redovisning medelst postanvisning
till försändelsens avsändare, borde, då beloppet redovisades till postgirokonto,
vanlig avgift för postgiroinbetalning utgå. Ett bifall till dessa önskemål
skulle hava föranlett en synnerligen stark nedgång i postverkets inkomster
av postförskottsrörelsen, som redan med nuvarande avgifter, vilka
tillämpas å samtliga postförskott oberoende av redovisningssättet, ger ett
ur ekonomisk synpunkt mindre tillfredsställande resultat.
Generalpoststyrelsen har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på
önskvärdheten av att kunna tillämpa andra och billigare avgifter för sådana
postförskott, som redovisas till postgirokonto, än för sådana, som redovisas
med postanvisning. Efter prövning av olika alternativ har styrelsen kommit
till den uppfattningen, att det mest ändamålsenliga vore att fastställa en
särskild postförskottsavgift, som skulle utgå för varje postförskottsförsändelse,
oberoende av det sätt, på vilket medlen redovisas till avsändaren.
För själva redovisningen skulle däremot utgå olika avgifter, postan visningsavgift
respektive avgift för inbetalning å postgirokonto. En sådan åtgärd
skulle tillgodose förutnämnda önskemål örn billigare avgifter för de postförskott,
som redovisas till postgirokonto, än för dem, som redovisas med postanvisning.
En särskild postförskottsavgift, vilken lämpligen kunde bestämmas
till 10 öre, bomme givetvis att innebära en förhöjning med samma
belopp av nuvarande avgifter för samtliga postförskott, som redovisas med
listan visning. För de postförskott, som redovisas till postgirokonto, skulle
det föreslagna avgiftssystemet medföra en mindre höjning för belopp intill
5 kronor, oförändrad avgift för belopp mellan 5 och 50 kronor samt lägre
avgifter för högre belopp. Förslagets verkningar framgå närmare av efter
följande tablå:
Kungl. Majus proposition nr 70.
11
Belopp kronor
Nuvarande
avgifter för
postförskott
öre
Föreslagn
För postför- skott, som
redovisas till
postgirokonto
öro
avgifter
För postför- skott, som
redovisas med
postanvisning
öre
Högst 5............................................................
15
20
25
5— 50........................................................
25
25
35
50- 100........................................................
35
30
45
100— 250.......................................................
45
30
55
250— 500.........................................................
55
30
65
500— 750.........................................................
65
30
75
750-1,000........................................................
75
30
85
För den lägsta avgiftsgruppen, för belopp av högst 5 kronor, skulle såsom
av tabellen framgår den föreslagna avgiftsskalan medföra en höjning
av 5 öre, även örn beloppet redovisas till postgirokonto. Med hänsyn till
det av postförskottsförfarandet föranledda arbetet måste emellertid höjningen
anses vara synnerligen lindrig. Då de nu föreslagna avgifterna medföra, att
för postförskott, som redovisas till postgirokonto, avgifterna bliva genomgående
lägre än för andra postförskott, är det anledning antaga, att postförskotten
skola i stor utsträckning överföras till postgirorörelsen, vilket är
ur postverkets synpunkt önskvärt.
Det högsta belopp, varå postförskott må lyda, är för närvarande bestämt
till 1,000 kronor eller lika med maximibeloppet för postanvisning. Då inbetalningar
i postgirorörelsen icke äro underkastade denna begränsning,
skulle det kunna ifrågasättas, att även postförskott, som redovisas till postgirokonto,
skulle kunna lyda å högre belopp. Behov att sända postförskott
å högre belopp än 1,000 kronor yppas emellertid mycket sällan. Då jämväl
praktiska skäl tala för bibehållande av samma maximibelopp för alla postförskott
oberoende av sättet för redovisningen, anser sig styrelsen icke böra
föreslå någon ändring i detta avseende.
Systemet med en särskild postförskottsavgift tillämpas i stor utsträckning
i främmande länders poströrelse. I vissa länder uttages emellertid avgiften
för redovisning av postförskottsbeloppet först då postförskottsbeloppet erlägges
och då genom att fråndragas detta belopp. Postförskottsavgiften, som
är avsedd att täcka kostnaderna för de särskilda åtgärderna med postförskottet,
erlägges däremot vid försändelsens inlämnande till postbefordran.
Genom denna metod framhäves den olika karaktären av dessa båda avgifter.
Metoden medför emellertid, att avsändaren icke får till sig redovisat det
belopp, för vilket han begärt postförskott, utan detta belopp minskat
med avgiften för beloppets redovisning. Då här i landet postförskottsavgiften
alltid erlagts vid postförskottsförsändelsens avlämnande till postbefordran,
ett system, som jämväl i regel tillämpas i den internationella utväxlingen,
synes det mindre lämpligt att uttaga den ena avgiften vid försändelsens
avlämnande och den andra vid beloppets redovisning. Det kan
visserligen häremot invändas, att avgift för beloppets redovisning icke bör
utgå, då försändelsen icke utlöses, men även de outlösta postförskotten föranleda
ett betydande arbete. Avgiftsförhöjningen kan icke heller anses vara
så stor, att man på den grund behöver frångå det hittills tillämpade systemet
att avgifterna för postförskott erläggas vid försändelsens inlämnande. Det
må jämväl framhållas, att en omläggning av nuvarande förfaringssätt därhän,
att en del av postförskottsavgiften skulle fråndragas det hos adressaten in
-
Departementschefen
-
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
kasserade beloppet, skulle medföra ett så betydande merarbete vid postanstalterna,
att den beräknade inkomstökningen av postförskottsrörelsen skulle
i hög grad reduceras eller måhända helt bortfalla.
Den nya avgift, som här föreslagits, torde komma att giva en rätt avsevärd
inkomstökning, vilken dock i väsentlig grad blir beroende på den förskjutning
i antalet med postanvisning och till postgirokonto redovisade postförskott,
som skillnaden i avgifter kan komma att medföra. Generalpoststyrelsen
anser sig emellertid kunna räkna med att inkomstökningen icke
kommer att understiga 200,000 kronor för år.
På grund av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt örn
sådan ändring i gällande bestämmelser i ämnet, att för postförskottsförsändelse
skall, utöver belöpande befordringsavgift, erläggas dels å postförskottsbeloppet
beräknad postanvisningsavgift eller, örn beloppet skall redovisas
till postgirokonto, inbetalningsavgift i postgirorörelsen, dels ock en särskild
postförskottsavgift av 10 öre.
Enligt den förut omförmälda, av generalpoststyrelsen verkställda utredningen
beräknas postförskottsrörelsen hava under år 1932 medfört en förlust
av omkring 475,000 kronor. Åtgärder för vinnande av ett bättre ekonomiskt
resultat av denna verksamhet synas därför behövliga. Å andra
sidan framstår emellertid såsom ett befogat önskemål, att lägre avgifter införas
för postförskott i sådana fall, då postförskottsbeloppet redovisas till
avsändarens postgirokonto. Generalpoststyrelsens nu framlagda förslag åsyftar
att tillgodose båda dessa ändamål. För postförskott, som redovisas medelst
postanvisning, skulle avgiften i samtliga fall höjas med 10 öre. För postförskott,
som redovisas till avsändarens postgirokonto, skulle avgifterna beträffande
postförskottsbelopp å mer än 50 kronor bliva lägre än de nuvarande,
under det att avgiften i fråga örn belopp av högst 5 kronor komme
att höjas från 15 till 20 öre samt beträffande belopp, överstigande 5 men ej
50 kronor, bliva densamma som den nuvarande. Den sålunda föreslagna avgiftsregleringen
synes godtagbar. Jag anser mig alltså böra förorda dess
genomförande.
De förordade ändrade bestämmelserna torde lämpligen böra träda i kraft
den 1 juli 1934.
Departementschefen uppläser härefter upprättat förslag till förordning örn
ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående
postgirorörelse samt hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
l:o) antaga nämnda förslag,
2:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli
1934, att för inrikes försändelse, varå postförskott begäres,
avsändaren skall, utöver belöpande befordringsavgift, erlägga dels
å postförskottsbeloppet beräknad postanvisningsavgift eller, örn
beloppet skall redovisas till postgirokonto, inbetalningsavgift i
postgirorörelsen, dels ock en särskild avgift av 10 öre.
13
Kungl. Majlis proposition nr 70.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1934:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i vissa postavgifter. a1 i texten
- BevU 1934:39 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i vissa postavgifter. s. 1 i texten