Sök i Ratio Lex

Angående likviderandet av vissa av vattenfallsstyrelsen utfärdade reverser

1934-01-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:75, Angående likviderandet av vissa av vattenfallsstyrelsen utfärdade reverser

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 75.

TSr ?5.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående likviderandet

av vissa av vattenfallsstyrelsen utfärdade

reverser; given Stockholms slott den 26 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Genom två kontrakt åren 1910 och 1911 jämte ett tilläggskontrakt år 1912

utarrenderade vattenfallsstyrelsen för tiden till utgången av år 1939 till Trollhättans

elektrotermiska aktiebolag 13,242 kilowatt energi för elektrokemisk

verksamhet a det sa kallade Stallbackaområdet. Den sammanlagda kraftavgiften

utgjorde 589,800 kronor för år. Den till bolaget levererade energien skulle utgöra

så kallad prima kraft, innebärande att bolaget garanterades kraft alla

tider på året och dygnet med reservation endast för force majeure och vissa

kortare avbrott på grund av reparation och liknande åtgärder.

Med bemyndigande av Kungl. Maj :t den 8 oktober 1920 träffade vattenfallsstyrelsen

med förenämnda bolag avtal, dagtecknat den 7 i samma månad, örn

annullering av nyssnämnda kontrakt, varigenom alltså de i kontrakten avsedda

kraftleveranserna blevo disponibla för andra ändamål samt de fastställda

817 34

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 75.

kraftavgifterna icke vidare skulle utgå. Enligt 1920 års avtal skulle vattenfallsstyrelsen

till bolaget eller dess rättsinnehavare under vart och ett av åren

1921—1939 erlägga en kontant summa av 650,000 kronor sålunda, att en fjärdedel

av beloppet betalades var och en av dagarna den 15 februari, den 15 maj,

den 15 augusti och den 15 november.

I skrivelse den 5 juli 1921 anmälde vattenfallsstyrelsen till Kungl. Majit,

att bolaget överlåtit berörda fordran till Skandinaviska kreditaktiebolaget, i

det följande kallat banken, som sedermera hos styrelsen anhållit, att styrelsen

ville till banken utfärda reverser, ställda att betalas å respektive, nyss angivna

förfallodagar och lydande å belopp av 50,000, 25,000 eller 12,500 kronor. Vattenfallsstyrelsen,

som ansett sig böra tillmötesgå denna begäran mot det att

banken förbunde sig att mottaga vederbörande likvider och till styrelsen utfärda

interimskvitto, intill dess reverserna kunde företes, ville emellertid, då

förfarandet i viss mån innebure en ändring av 1920 års avtal, göra anmälan

därom till Kungl. Majit.

Genom beslut den 22 juli 1921 lät Kungl. Majit vid denna anmälan bero.

I samma juli månad överlämnade vattenfallsstyrelsen till banken 408 till

banken eller order ställda reverser, till belopp och förfallodagar svarande mot

likviderna enligt 1920 års avtal. Reverserna löpa utan ränta. Å varje förfallodag

har vattenfallsstyrelsen att erlägga ett belopp av 162,500 kronor.

I skrivelse den 11 september 1933 har vattenfallsstyrelsen anmält, att Lifförsäkringsaktiebolaget

Nordstjernan, som år 1921 av nyssnämnda bank förvärvat

en post av ifrågavarande reverser till ett sammanlagt belopp av 1,700,000

kronor, underlåtit att före preskriptionstidens utgång den 21 juli 1931 erinra

vattenfallsstyrelsen örn dess betalningsskyldighet beträffande reverser om tillhopa

600,000 kronor, förfallande till betalning med 100,000 kronor den 15

februari ett vart av åren 1934—1939, ävensom att bolaget hos vattenfallsstyrelsen

anhållit örn bekräftelse, att dessa reverser komme att av styrelsen å

respektive förfallodagar inlösas. Därjämte hade bolaget, därest beslut i ärendet

icke komme att fattas före närmaste förfallodag, den 15 februari 1934, anhållit

om ränta å förfallet belopp till betalningsdagen. I sin skrivelse anför vattenfallsstyrelsen

bland annat följande:

Innan banken avhänt sig äganderätten till skuldebreven, hade banken å

varje efter den 21 juli 1931 till betalning förfallet skuldebrev låtit teckna följande:

»Jämlikt § 1 i kungl, förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription

och om årsstämning åligger det innehavaren av denna revers att

senast den 21 juli 1931 erinra kungl, vattenfallsstyrelsen om den på reversen

grundade fordran».

Likviden för de utfärdade skuldebreven fullgjordes från vattenfallsstyrelsens

sida på det sätt, att det å varje förfallodag till betalning förfallna beloppet

inbetalades till bankens kontor i Stockholm. Sedan inlösen av skuldebreven

skett, överlämnade banken de inlösta skuldebreven i makulerat skick till vattenfallsstyrelsen.

Samtliga dittills till betalning förfallna skuldebrev vore

inlösta.

Under tiden den 15 november 1933—15 november 1939 aterstode salunda att

inlösa ett belopp om sammanlagt 4,062,500 kronor.

Vattenfallsstyrelsen hade verkställt en undersökning för utrönande av, huruvida

innehavare av några ytterligare skuldebrev skulle hava uraktlåtit att er
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 75.

irna vattenfallsstyrelsen om dess betalningsskyldighet. Så vore emellertid ej

förhållandet, ty vattenfallsstyrelsen hade kontrollerat, att ännu utelöpande

skuldebrev till ett sammanlagt belopp av 3,462,500 kronor blivit inom föreskriven

tid för vattenfallsstyrelsen uppvisade för fordringsrättens bevarande.

Vid omförmälda undersökning, fortsätter styrelsen, hade det visat sig, att Lifförsäkringsaktiebolaget

Nordstjernan den 15 februari 1932 och den 15 februari

1933 av de av vattenfallsstyrelsen till banken överlämnade medlen erhållit

likvid för skuldebrev å sammanlagt 200,000 kronor, oaktat den på dessa skuldebrev

grundade fordringsrätten icke blivit för vattenfallsstyrelsen anmäld före

preskriptionstidens utgång. I anledning av dessa utbetalningar hade två skrivelser

växlats mellan vattenfallsstyrelsen och banken rörande bankens ansvarighet

för sålunda utbetalade belopp.

Vidare framhåller vattenfallsstyrelsen, att styrelsen vid förenämnda återköp

av kraftleverans från Trollhättans elektrotermiska aktiebolag givetvis

räknat med att gälda hela den skuldsumma, varom nu vore fråga, och att styrelsen

således skulle, örn styrelsen fritoges från betalningsskyldighet för de

skuldebrev, vilkas innehavare underlåtit att före preskriptionstidens utgång''

erinra styrelsen örn dess betalningsskyldighet, göra en vinst på nämnda skuldebrevsinnehavares

bekostnad. Enligt styrelsens förmenande saknade kronan vid

sådant förhållande anledning att vägra inlösa dessa skuldebrev å respektive förfallodagar.

Vattenfallsstyrelsen ansåge sig emellertid icke kunna utan Kungl.

Maj:ts medgivande ikläda kronan det betalningsansvar, varom nu vore fråga.

Däremot hade kronan enligt styrelsens uppfattning ej skäl bifalla försäkringsbolagets

framställning örn bekommande av ränta från närmaste förfallodag till

betalningsdagen, därest beslut i ärendet icke skulle föreligga före betalningsdagen

den 15 februari 1934.

Vattenfallsstyrelsen hemställer dels örn bemyndigande för styrelsen att,

utan hinder av att fordringsrätten ej blivit bevarad, till Lifförsäkringsaktiebolaget

Nordstjernan utbetala förenämnda belopp örn 600,000 kronor å respektive

förfallodagar, dels ock örn godkännande av betalningen för de skuldförbindelser

å tillhopa 200,000 kronor, vilka inlösts den 15 februari 1932 och den

15 februari 1933.

Statskontoret har i utlåtande den 22 september 1933 anfört, att det syntes

vara uppenbart, att ifrågavarande skuldebrev, som icke blivit inom vederbörlig

tid förnyade, icke längre vore för statsverket bindande. Emellertid ville det

synas statskontoret, som borde statsverket knappast begagna sig av denna möjlighet

att undslippa gäldande av ifrågavarande skuldbelopp. Statskontoret

finge därför tillstyrka den av vattenfallsstyrelsen i ärendet gjorda hemställan;

riksdagens medgivande i ämnet syntes dock böra inhämtas.

Justitiekansler sämbetet har i utlåtande den 24 januari 1934 anfört, bland

annat, följande:

Den å ifrågavarande reverser grundade fordringsrätten kan genom borgenärens

underlåtenhet att inom tio år erinra örn densamma bliva föremål för

preskription, oaktat förfallodagen redan vid reversernas tillkomst bestämts till

tidpunkt mer än tio år efter reversernas utfärdande. Just i ett sådant säreget

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 75.

9

fall och då tillika fordringsrättens bevarande icke kunnat ske i den sedvanliga

formen av periodiskt återkommande räntebetalningar, synes det icke tillbörligt

att begagna sig av rätten till preskriptionsinvändning. Bifall till vattenfallsstyrelsens

hemställan tillstyrkes därför. Intyg därom att bolaget förvärvat

reverserna före preskriptionstidens utgång bifogas.

Det i utlåtandet omnämnda intyget är avgivet av bokföraren hos bolaget,

S. Pettersson, och innehåller i huvudsak, att förberörda reverser å tillhopa

1.700.000 kronor införts i bolagets handelsböcker den 1 februari 1922 samt att

enligt samma handelsböcker bolaget därefter icke gjort ytterligare förvärv av

dylika reverser.

Såsom av justitiekanslersämbetet i dess utlåtande närmare utvecklats, är

fordringsrätten på grund av de av Lifförsäkringsaktiebolaget Nordstjernan

innehavda, av vattenfallsstyrelsen ännu icke inlösta reverserna å tillhopa

600.000 kronor preskriberad jämlikt förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig

preskription och om årsstämning. Samma var förhållandet beträffande de av

bolaget innehavda reverser å sammanlagt 200,000 kronor, som den 15 februari

åren 1932 och 1933 inlösts av vattenfallsstyrelsen genom Skandinaviska kreditaktiebolaget.

I likhet med myndigheterna finner jag dock, att staten med hänsyn

till föreliggande omständigheter icke bör begagna sin rätt att göra invändning

om preskription av betalningsskyldigheten för de i reverserna angivna

skuldbeloppen. Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Yad åter angår bolagets hos vattenfallsstyrelsen gjorda framställning att

erhålla ränta å eventuellt förfallande belopp till betalningsdagen, därest beslut

i ärendet icke skulle meddelas före nästa förfallodag, den 15 februari 1934,

synas, såsom även vattenfallsstyrelsen framhållit, skäl icke förefinnas att tillmötesgå

bolaget i sådant avseende.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen förklara,

att den omständigheten, att Lifförsäkringsaktiebolaget Nordstjernan

icke inom laga tid erinrat vattenfallsstyrelsen örn dess

betalningsskyldighet för de i statsrådsprotokollet omförmälda,

åren 1932—1939 förfallna eller förfallande reverserna å tillhopa

800,000 kronor, icke skall utgöra hinder för gäldandet av de i

reverserna angivna skuldbeloppen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:44 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående likviderandet av vissa av vattenfallsstyrelsen utfärdade reverser. a1 i texten
  2. SU 1934:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition angående likviderandet av vissa av vattenfallsstyrelsen utfärdade reverser. s. 1 i texten