Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande av återbetalningsskyldigliet beträffande vissa av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetala dyrtidstillägg

1934-01-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:76, Angående efterskänkande av återbetalningsskyldigliet beträffande vissa av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetala dyrtidstillägg

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 76.

Nr 76.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående efterskänkande

av återbetalningsskyldigliet beträffande

vissa av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetala dyrtidstillägg;

given Stockholms slott den 26 januari 1934.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Hos Kungl. Majit hava framlidne generaldirektören F. V. Hansens änka

Tyra Hansen, född Benckert, m. fl. anhållit örn befrielse från dem åliggande

återbetalningsskyldighet för belopp, som under åren 1920 och 1921 utbetalts

i dyrtidstillägg till lantbrukaren P. H. Sjöblom såsom ledamot av vattenfallsstyrelsen.

Ifrågavarande framställning hänför sig till den fråga örn befrielse från

återbetalningsskyldighet för till vattenfallsstyrelsens ledamöter under åren

tn si

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 76.

1919—1922 utbetalta dyrtidstillägg, i vilken Kungl. Majit år 1929 framlade

proposition, nr 152, till riksdagen. Innan jag ingår på den föreliggande framställningen

torde jag, med hänvisning i övrigt till nyssnämnda proposition,

få erinra örn följande:

Chef för statens vattenfallsverk under åren 1919—1922 var förenämnde

generaldirektören Hansen och ledamöter av styrelsen voro: under hela denna

tid numera avlidne professorn vid tekniska högskolan C. J. Magnell, numera

avlidne kabinettskammarherren A. Herlenius och vice häradshövdingen E. O.

Hagelin samt under år 1919 och första halvåret 1920 numera avlidne skeppsredaren

D. Broström och under andra halvåret 1920 ävensom åren 1921 och

1922 lantbrukaren P. H. Sjöblom.

I § 1 av kungörelsen den 30 maj 1919 (nr 262) med allmänna grunder för

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst upptogs arvode bland de i

avlöningen ingående slag av kontanta förmåner, varå dyrtidstillägg finge uppbäras.

Motsvarande stadgande fanns i kungörelserna den 30 juni 1920 (nr 364),

den 29 juni 1921 (nr 344) och den 15 juni 1922 (nr 356) med allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

Enligt instruktionen den 30 juni 1920 (nr 594) för vattenfallsstyrelsen med

underlydande lokalförvaltningar av statens vattenfallsverk utgöres vattenfallsstyrelsen

av generaldirektören och chefen för statens vattenfallsverk, såsom

ordförande, samt fyra ledamöter; samtliga förordnas av Kungl. Majit

för viss tid. I instruktionen stadgas, att styrelseledamöterna med generaldirektören

dela ansvaret för statens vattenfallsverks förvaltning på sätt i instruktionen

angives samt att vissa närmare angivna ärenden avgöras av styrelsen

samfällt och övriga ärenden av generaldirektören.

Ledamöterna av vattenfallsstyrelsen åtnjuta enligt avlöningsreglementet den

19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk med däri genom kungörelse den 4 juni

1920 (nr 253) gjord ändring arvode till belopp av 4,000 kronor för år.

Vid granskning inom riksräkenskapsverket av vattenfallsstyrelsens räkenskaper

för åren 1919, 1920 och 1921 framställdes under år 1923 bland annat anmärkningar,

att Herlenius, Hagelin, Broström och Sjöblom under dessa år fått

uppbära dyrtidstillägg å dem i egenskap av ledamöter i vattenfallsstyrelsen tillkommande

arvoden. Då bemälda ledamöter icke i denna sin egenskap varit att

anse såsom sådana befattningshavare, som avsåges i kungörelsen den 23

december 1918 (nr 1013) samt förberörda kungörelser den 30 maj 1919, den

30 juni 1920 och den 29 juni 1921, samt förty icke varit berättigade till de

utgivna arvodestilläggen, anmärkte revisionen de uppburna beloppen till betalning

av dem, som deltagit i besluten om de anmärkta medlens utbetalning.

Med gillande av anmärkningarna ålade kammarrätten genom särskilda utslag

de ledamöter av vattenfallsstyrelsen, som deltagit i de beslut, vilka legat

lill grund för dessa utbetalningar, att gemensamt eller vilka av dem gälda

gitte till statsverket inbetala de anmärkta beloppen med öppen lämnad rätt

för dem att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.

Beträffande de i kammarrättens utslag utdömda beloppen samt de personer,

som ålagts att inbetala de särskilda beloppen, ma hänvisas till följande

sammanställning:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

lr,

under rilket

beloppen ut- betalats

Tillhopa

utbetalt

till

Kammar-

Enligt utslagen

Herlenius

Kronor

Hagelin

Kronor

Broström

Kronor

Sjöblom

Kronor

Summa

Kronor

rättens

utslag

den

ningsskyldiga leda- möter av vatten- fallsstyrelsen

1919.........

2,111

98

2,111

98

[

9111 Q8

6,335

94

1924

(Hansen, Magnell,

( Herlenius och Hage- | lin.

1920........

2,909

49

2,846

94

1,056

1,978

59

8,791

02

8% 1924

Hansen, Magnell,

Herlenius och Hage- lin för 3,168 kro- nor ; nämnda perso- ner jämte Sjöblom

för 5,623 kronor

2 öre.

1921.........

2,811

13

2,713

93

—

—

2,985

73

8,510

79

8% 1924

I Hansen, Magnell,

v Herlenius, Hagelin

1 och Sjöblom.

1919-1921

7,832

60

7,672

85

3,167

98

4,964

32

23,637 |75

—

Solidariskt betalningsskyldiga voro alltså Hansen, Magnell, Herlenius oell

Hagelin för tillhopa 9,503 kronor 94 öre samt Hansen, Magnell, Herlenius,

Hagelin och Sjöblom för tillhopa 14,133 kronor 81 öre.

Sedan samtliga vederbörande anfört besvär över kammarrättens nyssberörda

utslag, meddelade Kungl. Maj:t i regeringsrätten utslag den 11 september

1928, varvid ändring ej gjordes. I samtliga målen fann en ledamot av regeringsrätten,

att klagandena i sin egenskap av ledamöter i vattenfallsstyrelsen

måste anses vara att hänföra till befattningshavare i statens tjänst, vilka i

åberopade kungörelser avsåges, samt — vad beträffar samtliga mål utom målet

rörande vattenfallsstyrelsens räkenskaper för år 1919 — att icke, såvitt visats,

i annan ordning för i målen ifrågakomma tider meddelats bestämmelse, att

dyrtidstillägg enligt kungörelserna ej skulle till ledamot i vattenfallsstyrelsen

utgå. På grund härav fann bemälde ledamot av regeringsrätten skäligt att

med ändring av kammarrättens utslag förklara riksräkenskapsverkets i målet

förda talan icke kunna bifallas.

I särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter hemställde dels Ilatisen, Herlenius,

Hagelin och Sjöblom och dels stärbhusdelägarna efter Magnell, vilken

avlidit den 12 september 1928, örn befrielse från dem enligt regeringsrättens

nyssnämnda utslag åliggande betalningsskyldighet ävensom att, därest de utdömda

beloppen av dem uttoges, ersättning måtte beredas för vad de visade

sig hava utgivit på grund av sagda utslag. Till stöd härför åberopades vad

förut i målen anförts samt att med hänsyn till förekomna omständigheter

starka billighetsskäl talade för bifall till ansökningarna.

Statskontoret anförde i utlåtande den 29 januari 1929 följande:

På därom väckt motion hade 1928 års riksdag medgivit (skrivelse nr 104),

att till vissa befattningshavare oriktigt utbetalt dyrtidstillägg å dem i egenskap

av vikarierande undervisningsråd hos skolöverstyrelsen tillkommande dagarvode

finge efterskänkas i de fall, där utbetalningarna skett, innan de som

redogörare ansvariga första gången erhållit del av riksräkenskapsverkets anmärkningar

rörande ifrågavarande utbetalningar. För bifall till den föreliggande

ansökningen talade billighetsskäl. som syntes lika vägande som de, vilka

torde hava föranlett nyssberörda medgivande av riksdagen. Det syntes näm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

13

ligen otvivelaktigt, att de felaktiga utbetalningarna föranletts därav, att vederbörande

författningsbestämmelse varit svårtolkad. Vid sådant förhållande och

då anmärkning från riksräkenskapsverkets sida framställts först efter det

samtliga ifrågavarande utbetalningar blivit gjorda, måste vederbörande sakägare

anses hava i god tro mottagit ifrågavarande avlöningsbelopp, som för

visso redan för länge sedan vore konsumerade. Genom den stegring i penningvärdet.

som under de senare åren ägt rum, skulle en återbetalning av sagda

belopp ställa sig mycket mera betungande nu än om den skett kort tid efter

det beloppen uppburits.

Statskontoret hemställde, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ifrågavarande, till ledamöter i vattenfallsstyrelsen utbetalta dyrtidstillägg

måtte efterskänkas.

Sedan Kungl. Majit den 1 februari 1929 föreskrivit, att regeringsrättens

uti ålande skulle inhämtas över ansökningarna, hemställde regeringsrätten den

4 februari 1929, att Kungl. Majit måtte med avseende å förekomna omständigheter

bereda vederbörande ersättning för vad som visades hava utgivits på

grund av förberörda utslag den 11 september 1928.

I förenämnda proposition, nr 152, till 1929 års riksdag föreslog Kungl.

Majit riksdagen medgiva, att återbetalningsskyldigheten beträffande ifrågavarande,

till ledamöter av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta dyrtidstillägg

finge efterskänkas. Förslaget vann emellertid icke riksdagens bifall (riksdagens

skrivelse nr 232).

Frågan, huruvida omförmälda under åren 1919—1921 utbetalta dyrtidstillägg

rätteligen bort utgå eller icke, har därefter varit föremål för domstols

prövning.

Så instämde Hagelin, Sjöblom, professorn Magneli änka Ellen Magnell,

född Schiller, samt Hansens och Herlenius’ dödsbodelägare — under åberopande

beträffande Ellen Magnell av en mellan henne och professorn Magnells

övriga dödsbodelägare träffad överenskommelse, enligt vilken Ellen Magnell

övertagit dödsboets samtliga tillgångar mot förbindelse att svara för boets alla

skulder — Kungl. Majit och kronan till Stockholms rådhusrätt. Efter att

hava erinrat örn förut omförmälda revisionsanmärkningar samt om kammarrättens

och regeringsrättens utslag anförde kärandena följande:

För förra halvåret 1923, under vilken tid Hagelin, Herlenius och Sjöblom

jämväl varit ledamöter av vattenfallsstyrelsen, hade dyrtidstillägg icke utbetalats

till dem. Enligt de författningar, som för omförmälda tidsperioder

gällt i fråga om krigstids- och dyrtidstillägg, hade emellertid dylika tillägg

skolat utgå till ledamöterna av vattenfallsstyrelsen. I varje fall hade författningarnas

avfattning givit sådant stöd åt besluten att utbetala dylika tillägg,

att dessa beslut icke kunde anses såsom fel av beskaffenhet att för dem, som

deltagit i besluten, medföra skyldighet att till statsverket återgälda de utbetalade

beloppen.

På grund av vad sålunda anförts yrkade kärandena, att Hagelin, Herlenius

och Sjöblom måtte förklaras berättigade till förut omförmälda, för åren

1919-—1921 av dem uppburna belopp samt att kronan måtte varda ålagt dels

att i oguldet dyrtidstillägg för förra halvåret 1923 utgiva till Hagelin 577

kronor 95 öro, till Herlenius’ dödsbo 599 kronor 55 öre och till Sjöblom 621

kronor 15 öre, dels ock att till Hagelin och hans nyssberörda medparter återställa

en av dem till vattenfallsstyrelsen den 14 december 1929 överlämnad,

av järnkontoret den 28 november 1929 utfärdad förbindelse, i vilken förbin
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

delse med därtill den 12 juni 1930 gjort tillägg järnkontoret utfäst sig att,

därest Hagelins och hans nyssberörda medparters talan i förevarande mål

bleve genom laga kraftägande dom helt eller delvis ogillad, till kronan utbetala

vad som i överensstämmelse med dylik dom ålåge dem att av omförmälda

krigstids- och dyrtidstillägg för åren 1919—1921 utgiva till kronan, dock

högst tillhopa 23,637 kronor 75 öre.

Rådhusrätten utlät sig genom dom den 30 juli 1930:

Enär Hagelin och Sjöblom ävensom Herlenius och Broström, vilka varit förordande

såsom ledamöter i vattenfallsstyrelsen under åren 1919—1921 och

förra halvåret 1923 eller en del av dessa tider, icke i sådan egenskap kunde

anses hava varit att hänföra till befattningshavare, som avsåges i de i målet

åberopade, vid samma tider gällande författningar angående krigstidstillägg,

respektive dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, samt omständigheterna

i målet icke föranledde att, det oaktat, omförmälda personer, vilka

för åren 1919—1921 eller en del därav uppburit dylika tillägg, skulle blivit

berättigade att behålla desamma eller Hagelin, Sjöblom och Herlenius skulle

erhållit rätt till dyrtidstillägg för förra halvåret 1923, alltså och då Hagelin,

Sjöblom och Herlenius ävensom Hansen och Magnell blivit, i mån som de

deltagit i de vattenfallsstyrelsens beslut, på grund varav tilläggen för åren

1919—1921 utbetalats, skyldiga att ersätta statsverket ifrågavarande obehörigen

utbetalade belopp, funne rådhusrätten den av Hagelin, Sjöblom, Ellen

Magnell, Hansens dödsbodelägare och Herlenius’ dödsbodelägare mot kronan

i målet förda talan icke kunna bifallas.

Svea hovrätt, där samtliga kärande hos rådhusrätten efter vad fullföljt

talan, yttrade i dom den 27 mars 1931:

Hovrätten, som ansåge Hagelins och hans nyssberörda medparters i målet

förda talan örn återfående av omförmälda, av järnkontoret utfärdade förbindelse

innefatta jämväl yrkande örn befrielse från den dem genom Kungl. Maj:ts

förberörda utslag den 11 september 1928 ålagda betalningsskyldighet, funne

ej skäl att i rådhusrättens dom i huvudsaken göra annan ändring än att -—- enär det felaktiga förfarande, vartill vattenfallsstyrelsen genom besluten örn

utbetalande av krigs- eller dyrtidstillägg för åren 1919—1921, på sätt rådhusrätten

funnit, gjort sig skyldig, med hänsyn till den otydliga avfattningen av

åberopade författningar angående dylika tillägg och övriga vid tiden för besluten

gällande hithörande bestämmelser icke kunde anses vara av den beskaffenhet,

att de för besluten ansvariga ledamöterna på grund av sitt deltagande

däri ådragit sig ersättningsskyldighet till statsverket för de i anslutning

till samma beslut utbetalta belopp — dels Ellen Magnell ävensom Hansens

dödsbodelägare förklarades icke vara betalningsskyldiga till kronan för

någon del av ifrågavarande, av Hagelin, Sjöblom, Herlenius och Broström uppburna

belopp, dels ock Hagelin, Sjöblom och Herlenius’ dödsbodelägare förklarades

icke vara betalningsskyldiga för högre belopp därav än Hagelin för

7.672 kronor 85 öre, Sjöblom för 4,964 kronor 32 öre och Herlenius’ dödsbodelägare

för 7,832 kronor 60 öre.

Sedan dels Hagelin, Sjöblom och Herlenius’ dödsbodelägare, dels ock kronan

sökt ändring i hovrättens dom, har Kungl. Maj.t i högsta domstolen meddelat

dom i målet den 23 november 1933. Kungl. Maj:ts dom är av följande lydelse:

Enär frågan, huruvida Hansen, Magnell, Hagelin, Herlenius och Sjöblom

genom besluten örn utbetalande av krigstids- och dyrtidstillägg för åren

1919—1921 ådragit sig ersättningsskyldighet gent emot kronan, blivit slutligen

avgjord genom Kungl. Maj:ts i målet åberopade utslag den 11 september

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 76.

15

1928 och följaktligen den i förevarande mål anhängiggjorda talan icke hort

av domstolarna upptagas i vidare mån än vad angår yrkandena att Hagelin,

Herlenius och Sjöblom måtte förklaras hava varit berättigade till de av dem

för åren 1919—1921 uppburna beloppen ävensom till dyrtidstillägg för. förra

halvåret 1923 samt kronan förpliktas att återställa den till vattenfallsstyrelsen

avlämnade förbindelsen,

ty och som vidkommande sistnämnda yrkanden Hagelin, Herlenius och Sjöblom

icke kunna anses hava varit att hänföra till sådana befattningshavare i

statens tjänst, som avses i de åberopade författningarna angående krigstidsoch

dyrtidstillägg,

prövar Kungl. Majit rättvist att dels undanröja domstolarnas domar såvitt

de innefatta yttrande i fråga, som enligt vad nyss sagts icke bort i målet

komma under bedömande, dels fastställa hovrättens domslut i vad den mot

kronan förda talan beträffande huvudsaken i övrigt lämnats utan bifall.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift hava änkorna Tyra Hansen, Alice

Herlenius, född Lilliehöök, och Ellen Magnell samt vice häradshövdingen

Hagelin anfört följande:

På grund av Kungl. Majits omförmälda dom den 23 november 1933 ålåge

det Hansen, Magnell, Hagelin och Herlenius, vilka deltagit i beslutet örn utbetalningarna

för år 1919 och förra halvåret 1920, att gemensamt eller vem

gälda förmådde till statsverket inbetala 9,503 kronor 94 öre samt Hansen,

Magnell, Hagelin, Herlenius och Sjöblom, vilka deltagit i beslutet örn utbetalningarna

för senare halvåret 1920 och år 1921, att gemensamt eller vem gälda

förmådde till statsverket inbetala 14,133 kronor 81 öre, allt med öppen lämnad

rätt för dem, som betalningsskyldighet sålunda ålagts, att hos vederbörande

söka sitt åter efter befogenhet. Hansen, Magnell och Herlenius vore numera

avlidna. Vad sålunda oriktigt utbetalats till Hagelin, Herlenius och Broström

hade till statsverket återgäldats av Hagelin samt dödsboen efter Herlenius och

Broström.

Vad Sjöblom beträffade, hade han genom vattenfallsstyrelsens beslut tillerkänts

i dylika tillägg sammanlagt 4,964 kronor 32 öre. Emellertid hade av

detta belopp Sjöblom uppburit endast 4,297 kronor 65 öre. Återstoden, 666

kronor 67 öre, utgörande Sjöbloms sista arvode i vattenfallsstyrelsen, hade innehållits

och tillsvidare inreverserats till verkets kassakontor. Vidare hade vattenfallsstyrelsen

genom utdelning i Sjöbloms konkurs uppburit 346 kronor 11 öre.

Sjöbloms skuld till styrelsen utgjorde således nu 3,951 kronor 54 öre. Enligt

av landsfiskalen i Vätö distrikt den 9 december 1933 utfärdat intyg saknade

Sjöblom tillgångar till gäldande av sin skuld till statsverket, och betalningsansvaret

drabbade därför sökandena.

Med hänsyn till den otydliga avfattningen av åberopade författningar angående

dylika tillägg och övriga vid tiden för besluten gällande, dithörande bestämmelser

— ett sakförhållande, som Svea hovrätt understrukit i sin förut

omförmälda dom den 27 mars 1931 — förefölle den tolkning, vartill de beslutande

ledamöterna gjort sig skyldiga, synnerligen förlåtlig och förklarlig.

Vidare kunde framhållas, att regeringsrätten i yttrande över den år 1929

gjorda framställningen från Hansen, Herlenius, Hagelin, Sjöblom och stärbhusdelägarna

efter professorn Magnell om befrielse från dem i förevarande avseende

åliggande betalningsskyldighet enhälligt hemställt, att Kungl. Majit

med avseende å förekomna omständigheter måtte bereda vederbörande ersättning

för vad som visades hava utgivits på grund av här angivna utbetalningar,

samt att statskontoret likaledes tillstyrkt bifall till framställningen. Vid sådant

förhållande syntes det icke obilligt begärt, att statsverket ville avstå från att

återkräva det belopp, som utbetalats till Sjöblom och som sålunda kommit

endast honom till godo.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departemontschefen.

16 Kungl. Majus proposition nr 76.

På grund av det anförda hava sökandena hemställt om befrielse från dem

åliggande betalningsskyldighet beträffande det belopp, som utbetalts till

Sjöblom och som han icke förmått återgälda, eller 3,951 kronor 54 öre.

I utlåtande den 29 december 1933 har statskontoret under erinran örn sitt

förut återgivna utlåtande den 29 januari 1929 anfört att, då numera en väsentlig

del av de anmärkta beloppen blivit till statsverket inlevererad, det syntes statskontoret

rimligt, att sökandena befriades från betalningsskyldighet för det

belopp, som icke kunnat av Sjöblom återbetalas.

Då förenämnda proposition nr 152 avläts till 1929 års riksdag, gällde framställningen

fullständig befrielse för vederbörande från skyldigheten att återbetala

omförmälda, till ledamöter i vattenfallsstyrelsen under åren 1919—1921

oriktigt utbetalta dyrtidstillägg. Saken har nu såtillvida kommit i ett ändrat

läge, som av dessa belopp, tillhopa 23,637 kronor 75 öre, till statsverket inbetalats

sammanlagt 18,673 kronor 43 öre, utgörande vad som oriktigt utbetalats

till Herlenius, Hagelin och Broström. Därjämte har utdelning i Sjöbloms konkurs

erhållits med 346 kronor 11 öre samt av Sjöblom tillkommande arvode ett

belopp av 666 kronor 67 öre aldrig utbetalts till honom.

Nu föreliggande framställning avser befrielse från återbetalningsskyldighet

av återstående 3,951 kronor 54 öre, som utgått till Sjöblom och som på grund

av dennes bristande betalningsförmåga sökandena hava att återgälda. Lika

med statskontoret finner jag det rimligt, att i vad det gäller sökandena dessa

befrias från ifrågavarande, dem åvilande betalningsskyldighet för dyrtidstillägg,

som utbetalts till Sjöblom. Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den generaldirektören F. V. Hansens, kabinettskammarherren

A. Herlenius’ och professorn C. J. Magnells efterlevande

samt vice häradshövdingen E. O. Hagelin åliggande återbetalningsskyldigheten

beträffande ifrågavarande, till lantbrukaren

P. H. Sjöblom såsom ledamot av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbetalta

dyrtidstillägg om tillhopa 3,951 kronor 54 öre må efterskänkas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm 1034. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:45 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av åt erb et åkning sskyldighet beträffande vissa av vattenfallsstyrels a1 i texten
  2. SU 1934:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av återbetalning sskyldighet beträffande vissa av vattenfallsstyrelsen oriktigt utbet s. 3 i texten