Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till styckjunkaren J. Ohlsson för visst av honom till kronan inbetalt belopp

1934-02-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:82, Angående ersättning till styckjunkaren J. Ohlsson för visst av honom till kronan inbetalt belopp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 82.

1

Nr 82.

Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till styckjunkaren J. Ohlsson för visst av

honom till kronan inbetalt belopp; given Stockholms

slott den 1 februari 1934.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Magit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Den 6 juni 1929 förordnade Kungl. Maj:t, att det av förutvarande positionsartilleriregementet

i Stockholm dittills disponerade kasernområdet jämte därå

befintliga, staten tillhöriga byggnader skulle från och med den 1 juli 1929 stå

under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning.

Från och med den 1 oktober 1931 anställdes av byggnadsstyrelsen såsom

vicevärd vid artillerikasernen styckjunkaren J. Ohlsson med en årlig ersättning

av 1,200 kronor. I ett mellan byggnadsstyrelsen och Ohlsson rörande

denna anställning den 3 juni 1931 upprättat kontrakt intogs under § 1 en instruktion,

enligt vilken det skulle åligga Ohlsson i hans egenskap av vicevärd

bland annat att för styrelsens räkning uppbära och utkvittera hyror för uthyrda

lokaler samt omedelbart insätta hyresbeloppen å statsverkets giroräkning i riks
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 82--83.

244 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 82.

banken för styrelsens räkning ävensom att på egen bekostnad ställa överenskommen

säkerhet för redovisningen av ifrågavarande medel.

Kontrollen över hyresuppbörden beträffande, jämte andra, här ifrågavarande

fastighet ålåg bokhållaren hos byggnadsstyrelsen S. Andreen. Sedan Andreen

den 20 november 1932 avlidit, befanns vid företagen undersökning, att bland

annat ett sammanlagt hyresbelopp av 2,300 kronor, avseende artillerikasernen,

icke kommit statsverket tillgodo. Ohlsson hördes med anledning härav av byggnadsstyrelsen

och företedde därvid ett av honom den 7 november 1931 utfärdat

levereringsreversal å 2,300 kronor, försett med kvitto. Efter det vid förfrågan

i riksbanken befunnits, att beloppet ifråga icke inreverserats, underkastades

Ohlsson polisförhör den 4 februari 1933. Av polisförhörsprotokollet framgår

bland annat följande:

Andreen hade den 7 november 1931 sammanträffat med Ohlsson, vilken då

ämnat sig till riksbanken för att inleverera ifrågavarande belopp, 2,300 kronor.

Andreen hade då, under uppgift att han samtidigt ämnade gå till riksbanken,

föreslagit Ohlsson att lämna beloppet till Andreen, som skulle verkställa insättningen.

Ohlsson hade ej velat motsätta sig Andreens erbjudande, då denne

varit hans förman, samt alltså till Andreen lämnat beloppet jämte utskrivet

reversal, varefter Ohlsson av Andreen mottagit kvitto på beloppet i fråga. Vid

Ohlssons besök i byggnadsstyrelsen några dagar senare hade Andreen till

Ohlsson återställt reversalet, försett med kvitto. Det på reversalet anbragta

kvittot hade emellertid varit förfalskat, efter allt att döma av Andreen.

Den förlust, som således åsamkats statsverket genom Ohlssons åtgärd att till

Andreen överlämna de inkasserade hyresavgifterna i stället för att, enligt föreskriften

i kontraktet med byggnadsstyrelsen, insätta beloppet å giroräkning i

riksbanken, har, enligt vad i ärendet upplysts, ersatts genom realiserandet av

ett av Ohlsson såsom säkerhet ställt depositionsbevis å 2,000 kronor samt en

kontant inbetalning från Ohlsson av 300 kronor jämte ränta, uppgående till

153 kronor 65 öre. Det sammanlagda beloppet, 2,453 kronor 65 öre, har den

6 april 1933 insatts på statsverkets giroräkning i riksbanken och i byggnadsstyrelsens

räkenskaper uppdebiterats såsom inkomst på inkomsttiteln A. II. 5:

Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar.

I en av byggnadsstyrelsen med utlåtande den 28 november 1933 till Kungl.

Maj:t överlämnad skrift har Ohlsson hemställt, att Kungl. Majit måtte medgiva

att det belopp, som Ohlsson sålunda nödgats utgiva eller tillhopa 2,453

kronor 65 öre, måtte få till honom återgäldas.

Till stöd för denna sin framställning har Ohlsson anfört huvudsakligen följande:
Anledningen

till att Ohlsson utlämnat beloppet till Andreen hade varit den,

att Andreen enligt Ohlssons uppfattning varit hans överordnade och förman,

till vilken han stått i ovillkorligt lydnadsförhållande. Andreen hade nämligen

tjänstgjort på byggnadsstyrelsens intendentsbyrå, varunder kasernetablissementet

sorterade och under vilken byrå Ohlsson i sin egenskap av vicevärd hörde.

Då Ohlsson i sina tjänsteangelägenheter vänt sig till intendentsbyrån, hade

han företrädesvis och i regel haft med Andreen att göra. Att Ohlsson med sin

militära uppfattning kommit att i Andreen se sin överordnade och förman vore

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

sålunda helt naturligt. Som en följd härav hade det kommit sig, att då Andreen,

enligt uppgift till Ohlsson, å tjänstens vägnar den 7 november 1931 besökt

etablissementet i och för besiktning av vissa lokaler och därvid förklarat, att

han kunde emottaga hyresmedlen ifråga, Ohlsson ansett sig böra utlämna dem

till honom. Såväl Ohlssons ställning som underordnad som ock hans lydnadsplikt

gent emot förmannen hade bjudit Ohlsson att handla som han gjort. Att

han svävat i en ursäktlig villfarelse kunde svårligen förnekas.

Från Andreens dödsbo, som komme att avträdas till konkurs, kunde Ohlsson

ej återfå något.

Ohlsson befunne sig i blygsamma ekonomiska omständigheter. Förutom lön

å övergångsstat, omkring 3,500 kronor örn året, hade Ohlsson ingen, annan inkomst

än från den tillfälliga tjänsten såsom vicevärd vid kasernetablissementet.

Ohlsson hade att försörja sig och sin familj, bestående av hustru och två barn,

tvillingar, i åldern 4 år. Enskild förmögenhet hade varken Ohlsson eller

hustrun, som icke heller hade egen inkomst. Det belopp, Ohlsson nödgats inbetala

till statsverket, utgjordes av medel, som han under årens lopp med

stora försakelser besparat av sin lön som underofficer. Beloppet hade avsetts

till bestridande av kostnaderna för barnens utbildning. Genom att.det nu berövats

honom såge han sig icke i stånd att kunna fullfölja denna sin plan.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande meddelat, att efter Andreen anhängiggjord

urarvakonkurs avskrivits på grund av bristande tillgångar. Vidare har

styrelsen anfört bland annat:

Andreen hade tydligen för sina syften begagnat sig av sin ställning av förman

i förhållande till Ohlsson. Detta kunde sägas bekräftas av Andreens tillvägagångssätt

gent emot Ohlsson vid det nu omhandlade tillfället, da han lyckats

förmå denne att, mot Ohlssons instruktion, till Andreen utlämna hyresmedel.

Det kunde med skäl förmodas, att Andreens åtgärd härvidlag underlättats

genom Ohlssons från militärtjänsten skärpta känsla av underordnads lydnadsplikt

i förhållande till överordnad. Detta styrelsens antagande bekräftades

av vad vid polisförhöret framkommit och av vad Ohlsson nu anfört.

Styrelsen vore angelägen understryka, att det inträffade icke rubbat, styrelsens

förtroende för Ohlsson, som i övrigt skött sina åligganden på ett nitiskt

och samvetsgrant sätt och till styrelsens fulla belåtenhet och som alltjämt vore

anställd såsom vicevärd vid etablissementet.

Med hänsyn till dessa omständigheter och i betraktande av vad Ohlsson i

övrigt i sin framställning anfört har byggnadsstyrelsen, som funne det särdeles

behjärtansvärt, att Ohlsson återbekomme det belopp, som han genom sin

i god tro vidtagna åtgärd gått förlustig, tillstyrkt bifall till Ohlssons förevarande

framställning.

I ärendet har statskontoret den 8 januari 1934 avgivit utlåtande och därvid

anfört huvudsakligen följande:

Av den i ärendet lämnade utredningen syntes framgå, att den omständigheten

att Ohlsson icke i enlighet med fastställd instruktion insatt de hyresmedel,

varom i ärendet vore fråga, i riksbanken utan överlämnat dem till den

tjänsteman hos byggnadsstyrelsen, som omhänderhaft redovisningen av medlen,

icke borde föras Ohlsson till last i så måtto, att icke en återbetalning av dessa,

av honom sedermera ersatta medel borde kunna ifrågakomma. Då någon anmärkning

mot Ohlssons tjänstgöring såsom vicevärd och uppbördsman för vissa

hyresmedel och avgifter icke i övrigt förekommit och då Ohlsson hade försörjningsplikt

mot hustru och två barn, ville statskontoret förorda bifall till

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

hans ansökning om återbekommande av den utav honom till statsverket inbetalta

ersättningen.

Det av Ohlsson inlevererade ersättningsbeloppet hade av byggnadsstyrelsen

tillgodoförts inkomsttiteln »Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård

stående egendomar». För den händelse ersättningsbeloppet icke av Ohlsson inlevererats

utan han i stället erhållit befrielse från inbetalningen därav, hade

nämnda inkomsttitel drabbats av motsvarande förlust. Statskontoret ansåge

därför skäligt, att den återbetalning, varom nu vore fråga, skedde med anlitande

av medel under nyssnämnda inkomsttitel, såvida icke Kungl. Majit av

anslaget till extra utgifter under sjätte huvudtiteln anvisade erforderligt belopp.

Därest anslaget till extra utgifter icke för ifrågavarande ändamål disponerades,

syntes spörsmålet örn ersättningsbeloppets återbetalande till Ohlsson

böra underställas riksdagen.

Med hänsyn till de närmare omständigheterna vid det tillfälle, då styckjunkaren

Ohlsson — i stället för att i enlighet med för honom fastställd instruktion

själv insätta de hyresmedel, varom här är fråga, i riksbanken — överlämnade

dessa medel till den tjänsteman hos byggnadsstyrelsen, som då omhänderhade

redovisningen av medlen, finner jag billighetsskäl tala för att en återbetalning

till Ohlsson av ifrågavarande, av honom sedermera ersatta medel äger rum.

På grund härav och i betraktande jämväl av de goda vitsord, vilka byggnadsstyrelsen

lämnat Ohlsson, samt Ohlssons försörjningsplikt mot maka och två

barn vill jag tillstyrka, att till Ohlsson återbetalas vad han av här förevarande

anledning måst utgiva till statsverket eller tillhopa 2,453 kronor 65 öre.

Då sjätte huvudtitelns anslag till extra utgifter med hänsyn till den jämförelsevis

ringa, odisponerade behållningen å anslaget icke lämpligen bör tagas

i anspråk för ändamålet, vill jag i anslutning till statskontorets förslag förorda,

att återbetalningen sker med anlitande av medel under inkomsttiteln

»Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar».

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att såsom ersättning till styckjunkaren J. Ohlsson för ett av

honom till kronan inbetalt belopp må, med anlitande av medel

under inkomsttiteln »Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens

vård stående egendomar», utgå 2,453 kronor 65 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:86 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till styckjunkaren J. Ohlsson för visst av honom till kronön inbetalt belo a1 i texten
  2. SU 1934:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Magd proposition angående ersättning till styckjunkaren J. Ohlsson för visst av honom till kronan inbetalt belopp. s. 1 i texten