Sök i Ratio Lex

Angående gäldande i vissa fall ur kyrkofonden av understöd i anledning av olycksfall i arbete å skogar till sådana ecklesiastika boställen, som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932

1934-02-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:86, Angående gäldande i vissa fall ur kyrkofonden av understöd i anledning av olycksfall i arbete å skogar till sådana ecklesiastika boställen, som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition''Nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gäldande i vissa

fall ur kyrkofonden av understöd i anledning av olycksfall

i arbete å skogar till sådana ecklesiastika boställen,

som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932; given Stockholms slott den 1 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

för sin del lämna det medgivande, som omförmäles i föredragande departementschefens

hemställan.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

Genom ikraftträdandet den 1 maj 1933 av den nya ecklesiastika boställslagstiftningen

har domänverkets förvaltningsuppgift beträffande de i ecklesiastik

boställsordning omförmälda boställen överflyttats, i fråga örn löneboställen,

å vederbörande pastorat samt, i fråga örn allmänna kyrkohemman,

å vederbörande stiftsnämnd.

Den förändrade förvaltaingsordningen innebär, bland annat, i avseende å

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 86. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

skogen, att de förvaltningskostnader, som enligt den tidigare gällande ordningen

bestredos av kyrkofondens medel, oavsett de särskilda skogarnas

bruttoinkomster, numera skola för löneboställena gäldas beträffande varje

särskild skog av det pastorat, för vilket bostället utgör avlöningstillgång. A

de allmänna kyrkohemmanen åter skola dessa förvaltningskostnader jämlikt

stadgande i 6 § kyrkofondslagen alltfort — men särskilt för varje skog —

gäldas av kyrkofonden.

Fråga har emellertid nu uppkommit angående sättet för gäldande för tiden

från och med den 1 maj 1933 av viss förvaltningskostnad för dessa boställen,

nämligen dels av en till en f. d. kronojägare å ett allmänt kyrkohemman

genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1926 beviljad pension ur

kyrkofonden och dels av olycksfallsersättningar och livräntor, som tillerkänts

vissa personer på grund av olycksfall i arbete före den 1 maj 1933 å skogar,

hörande till ifrågavarande boställen. Sagda utgifter hava intill nyssnämnda

tid utgjorts av domänstyrelsen med av ämbetsverket omhänderhavda

kyrkofondsmedel.

Genom beslut den 28 april 1933 anbefalldes domänstyrelsen att verkställa

och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående

gäldandet efter den 1 maj 1933 av berörda utgifter. Till åtlydnad härav

har styrelsen med skrivelse den 8 juli 1933 såsom utredning i ärendet överlämnat

tre skrivelsen bilagda förteckningar.

Enligt dessa förteckningar utgå understöden med följande belopp, nämligen
omförmälda

pension till en f. d. kronojägare å ett allmänt

kyrkohemman...............................kronor 1,368:—,

varå beräknas dyrtidstillägg, som för närvarande uppgår

till omkring............................... » 200: —;

livräntor enligt vederbörliga beslut av riksförsäkringsan
stalten,

tillhopa.............................. » 3,582:19,

varav 171 kronor 67 öre belöpa å en arbetare, som skadats

å ett allmänt kyrkohemman; samt

andra av riksförsälcringsanstalten tillerkända olycksfallsersättningar,

som icke slutligt reglerats före den 1 maj

1933, tillhopa............................... > 374:50,

varav 42 kronor 40 öre belöpa å en likaledes på ett allmänt

kyrkohemman skadad arbetare.

Olycksfallsersättningarna avse redan utgivna sjukpenningar, ersättningar

för behandling och läkarintyg m. m.; krav på ytterligare sådan ersättning

kunna i vissa fall emotses.

Spörsmålet angående sättet för bestridandet av omförmälda utgifter efter

den 1 maj 1933 upptogs av domänstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den

22 mars 1933 angående avveckling av domänverkets ifrågavarande förvalt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

ningsuppgift. Styrelsen hemställde därvid, att Kungl. Majit måtte meddela

föreskrift angående utgifternas fortsatta bestridande.

I utlåtande den 15 april 1933 anförde kammarkollegiet beträffande domänstyrelsens

nyssberörda hemställan i huvudsak följande:

Det syntes kollegiet synnerligen tvivelaktigt, om den nya lagen örn kyrkofond

lämnade utrymme för möjligheten att på kyrkofonden lägga några

kostnader av ifrågavarande slag, med undantag givetvis för fall då kostnaden

hänförde sig till allmänt kyrkohemman, eller örn det icke måste anses

förutsatt, att dylika kostnader måste för framtiden behandlas som annan

förvaltningskostnad å skogen.

Därest emellertid möjlighet skulle anses föreligga att låta kyrkofonden i

större utsträckning än nyss berörts för framtiden ansvara för utgörande av

redan utgående pensioner och andra kostnader som nu sagts, syntes det

kollegiet som kunde ifrågavarande spörsmål icke lösas generellt vare sig

genom att lägga hela den kostnad, varom fråga vore, på kyrkofonden eller

genom att belasta vederbörande skog eller skogar med den i varje fall förekommande

särskilda utgiften. Förhållandena syntes nämligen kunna vara

väsentligt olika i olika fall. Örn exempelvis en extra kronojägare vid pensionerandet

sedan en längre tid tjänstgjort uteslutande å en och samma

skog, syntes det knappast kunna ifrågasättas annat än att denna skog i

fortsättningen skulle få ansvara för pensionens utgörande. Om däremot ett

ersättningsbelopp skulle utgå för ett olycksfall, som inträffat för en arbetare

som haft ett tillfälligt arbete å en obetydlig skog, kunde det måhända

vara obilligt att låta denna skog framdeles ansvara för utgiften.

Kollegiet ifrågasatte därför, huruvida icke utredning borde verkställas,

huru i varje särskilt fall utgående understöd borde bestridas. I händelse

åter Kungl. Majit ej skulle finna skäl härför, tillstyrkte kollegiet meddelande

av föreskrift att fullgörandet av utbetalningen av berörda understöd

skulle, då fråga vore örn kostnad som hänförde sig till allmänt kyrkohemman,

åligga kyrkofonden, samt i avseende å kostnad, som hänförde sig

till skog till löneboställe, åligga vederbörande pastorat att såsom annan

förvaltningskostnad bestridas av vederbörande boställes medel; och borde

Kungl. Majit tillika förklara sig vilja på ansökning i förekommande fall

i händelse av fog bestämma annorledes rörande utgifternas bestridande.

Statskontoret har vidare den 17 oktober 1933 avgivit utlåtande över den

av domänstyrelsen med skrivelsen den 8 juli 1933 överlämnade utredningen.

Ämbetsverket anför därvid följande:

De pensioner m. m., örn vilka här vore fråga, torde för framtiden böra

bestridas av kyrkofondens medel och utbetalningarna verkställas av statskontoret

såsom förvaltare av nämnda fond.

Då kyrkofondslagens bestämmelser om utgifter, som skola av kyrkofonden

gäldas, emellertid icke ansetts kunna utan vidare medgiva bestridande

av utgifter av nu förevarande slag, torde särskilt stadgande i lagen

vara erforderligt.

Ovan omförmälda pension samt ifrågavarande understöd, vare sig de sistnämnda

ännu äro till sina belopp slutligt fastställda eller icke, hava samtliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.

avseende å personer, som varit sysselsatta med arbete å ecklesiastika skogar.

I egenskap av förvaltare av skogarna och arbetsgivare för arbetarna därå

Ilar domänverket i vederbörlig ordning förpliktats bestrida utbetalningarna,

för vilket ändamål tillgängliga kyrkofondsmedel tagits i anspråk. Sedan förvaltningsuppgiften

numera upphört, disponerar domänverket icke längre medel

ur kyrkofonden för utgifternas fortsatta gäldande, varför bestämmelser

härför torde erfordras.

De utgifter av förevarande slag, som avse allmänna kyrkohemman, d. v. s.

sådana boställen, som indragits till kyrkofonden, torde jämlikt 6 § kyrkofondslagen

böra bestridas ur samma fond. Av detta slag är ovannämnda

pension samt en livränta och en oreglerad olycksfallsersättning. Föreskrift

torde erfordras allenast beträffande den myndighet, som skall verkställa utbetalningarna.

Beträffande övriga understöd —- enligt den ovan lämnade redogörelsen

återstående livräntor och ännu ej reglerade olycksfallsersättningar — råda

däremot olika meningar angående sättet för deras fortsatta bestridande.

För min del vill jag ansluta mig till statskontorets uppfattning, att jämväl

dessa utgifter, som successivt komma att minskas till dess de inom en

relativt begränsad tid helt upphöra, alltfort böra bestridas av kyrkofondens

medel. Att i enlighet med vad kammarkollegiet ifrågasatt fastställa, huruvida

i det enskilda fallet vederbörande pastorat eller kyrkofonden rättvisligen

bör utgöra understöden, torde bliva vanskligt och tillika medföra betydande

utredningsarbeten. Då därjämte i det övervägande antalet fall, även

om vederbörande pastorat i första hand skulle åläggas gälda desamma,

kyrkofonden genom ökade tillskott till pastoratet i allt fall slutligen komme

att få bära utgifterna därför, anser jag starka skäl tala för statskontorets

förslag. Då dessutom de ecklesiastika löneboställenas normalavkastningsvärden

redan äro fastställda, skulle det medföra avsevärda praktiska svårigheter

örn pastoraten nu ålades att i första hand gälda dessa utgifter, vilka i så fall

skulle belasta boställsavkastningen.

Ifrågavarande understöd, i den mån de ej avse allmänna kyrkohemman,

torde såsom statskontoret angivit icke med kyrkofondslagens nuvarande

avfattning utan vidare kunna utgöras av kyrkofonden. Med hänsyn till

utgifternas tillfälliga karaktär finner jag det ej erforderligt att föreslå ett

särskilt lagstadgande örn deras bestridande ur kyrkofonden, utan torde ett

medgivande härom av riksdag och kyrkomöte vara tillfyllest.

I fråga om vilken myndighet, som skall handhava utbetalningarna, torde,

vid bifall till mitt förslag, Kungl. Majit framdeles utfärda föreskrifter.

Under åberopande av vad som sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit ville föreslå riksdagen att för sin del medgiva

att understöd, som tillerkänts eller må varda i vederbörlig

ordning tillerkända personer på grund av olycksfall i

arbete före den 1 maj 1933 å skogar till sådana ecklesia
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 86.

stikå boställen, som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932, må gäldas ur kyrkofonden, i den mån

de ej redan enligt gällande bestämmelser kunna bestridas

ur nämnda fond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall och

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 86.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:122 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser rörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker. s. 6 i texten
  2. 1LU 1934:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande i vissa fäll ur kyrkofonden av understöd i anledning av olycksfall i arbete å skogar till s s. 1 i texten