Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa tillägg till gällande tulltaxa

1934-02-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:90, Med förslag till vissa tillägg till gällande tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma):ta proposition nr 90.

1

Nr 90.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa tillägg

till gällande tulltaxa; given Stockholms slott den 1 februari

1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritjof Ekman.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam

beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

följande:

I propositionen nr 28/1934 har lämnats en redogörelse för de åtgärder,

genom vilka den vid 1933 års riksdag för tiden till och med den 30 september

1935 beslutade regleringen av tillverkningen och avsättningen av po

tatisstärkelse (potatismjöl) satts i tillämpning för tillverkningsåret 1 oktober

1933—30 september 1934. Såsom av redogörelsen framgår har den 12

oktober 1933 mellan statens potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenters

förening u. p. a. träffats ett avtal angående ordnandet under

nämnda tillverkningsår av avsättningen av potatisstärkelse. Föreningen

har enligt avtalet förbundit sig att till vissa priser, som bestämts i över
Mhang

lill riksdagens protokoll ISSI. 1 sami. Nr 90.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

ensstämmelse med Kungl. Marits beslut den 29 september 1933, inköpa den

tillverkade potatisstärkelsen jämte stärkelseproducenternas inneliggande

lager samt att vid försäljningen av potatisstärkelsen tillämpa vissa priser.

Vid försäljning av prima potatismjöl skall föreningen i regel tillämpa

ett pris av 28 kronor per deciton. I fråga örn försäljning till tillverkare

av glykos har emellertid i avtalet träffats vissa särskilda bestämmelser.

För prima potatismjöl, som av föreningen levereras för tillverkning av

glykos, skall föreningen sålunda tillsvidare tillämpa ett försäljningspris

av 26 kronor per deciton. Till tillverkare av glykos skall föreningen vidare,

därest tillverkaren så påfordrar, under den tid, tillverkningen av

potatisstärkelse pågår, leverera för glykostillverkningen erforderlig potatisstärkelse

i otorkat tillstånd. Vid dylik leverans skall för prima våtstärkelse

av föreningen tillämpas ett försäljningspris av 24 kronor 50 öre

per 80 kilogram torrsubstans.

I skrivelse den 17 november 1933 hava vissa tillverkare av glykos, nämligen

Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., Aktiebolaget Solfarin,

Nya Aktiebolaget Fermia och Aktiebolaget Svartviks Glykos, hemställt

örn vidtagande av åtgärder till skydd för den svenska glykosindustrien

mot importen av glykos. Till stöd härför har i skrivelsen anförts

bland annat följande.

Till följd av vissa under den senaste tiden inträffade händelser hade

läget för den svenska glykosindustrien undergått en betydande försämring.

Importpriset å glykos inklusive tull hade nedgått från 46.25 öre per

kilogram i augusti 1932 till 40 å 42 öre per kilogram i november 1933. Samtidigt

hade priset å potatisstärkelse stigit med 9 öre per kilogram. Då

för framställning av 1 kilogram glykos åtginge i medeltal 1 kilogram

stärkelse, läge det i öppen dag, att situationen för den svenska glykosindustrien

blivit fullkomligt omkastad.

Prisstegringen å potatisstärkelse vore en följd av statsmakternas stödåtgärder

för potatisodlingen. Syftet med dessa åtgärder komme emellertid

att äventyras, örn den svenska glykosindustrien, som vore den största

industriella konsumenten av potatisstärkelse, skulle tvingas att upphöra

med sin verksamhet. Det måste därför anses vara ett synnerligen viktigt

moment i potatismarknadens reglering, att den inhemska glykostillverkningen

skyddades mot följderna av nyss berörda förhållanden.

Detta skydd kunde beredas antingen genom importförbud kombinerat

med licenssystem, vilket skulle vara det effektivaste medlet, eller genom

införande av en tilläggstull å glykos. Under nuvarande osäkra valutaförhållanden

vore det vanskligt att beräkna vilken tullsats, som skulle

vara för ändamålet tillfyllest. För närvarande syntes emellertid en tillläggstull

av 5 öre per kilogram vara tillräcklig.

Statens potatismjölsnämnd har i en den 16 december 1933 dagtecknad promemoria

avgivit yttrande över denna framställning samt därvid även fäst

uppmärksamheten på angelägenheten av åtgärder jämväl till förekommande

av ökad import av dextrin. Nämnden har anfört huvudsakligen

följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

3

Importen av glykos hade från och med år 1929 visat kraftig nedgång,

nämligen från 2,179 ton år 1928 till 710 ton år 1932, medan den inhemska

tillverkningen samtidigt stigit från 1,496 till 2,867 ton. En huvudanledning

till angivna utveckling syntes ligga däri, att glykostillverkarna

genom avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening den 27 september

1929 beretts viss undantagsställning beträffande priset å potatisstärkelse,

varigenom det av glykostillverkarna betalade stärkelsepriset kommit

att anpassas efter det pris, som med hänsyn till konkurrensen från

utlandet befunnits höra tillämpas för den svenska glykosen. Därtill komme,

att det låga pris å potatisstärkelse, som under tiden närmast före den

statliga regleringens genomförande varit rådande, nämligen 21 å 22 öre

per kilogram år 1932 och 19 å 20 öre per kilogram under förra delen av år

1933, i särskild grad underlättat den inhemska glykosens konkurrens med

den utländska.

I och med den statliga regleringen av tillverkningen oell försäljningen

av potatisstärkelse hade läget i berörda hänseenden avsevärt förändrats.

Glykosindustrien hade enligt till den 1 oktober 1934 gällande bestämmelser

att betala ett pris av 26 öre foll stärkelsefabrik per kilogram prima (torr)

potatisstärkelse, och möjlighet till prisets anpassning efter ett varierande

marknadspris å glykos vore utesluten. Enligt verkställd undersökning

av produktionskostnaderna för glykos syntes marginalen mellan stärkelseoch

glykospriset, örn glykostillverkningen skulle kunna drivas med skälig

räntabilitet, ej kunna sättas lägre än 15 öre per kilogram. Detta innebure,

att tillverkningspriset å glykos med nuvarande stärkelsepris komme upp

i 41 öre per kilogram, vilket betydde en förhöjning med 3 öre, jämfört

med det närmast före statsregleringen tillämpade priset.

Under senare delen av år 1932 hade priset å utländsk glykos förtullad

eif Stockholm—Göteborg utgjort 46 å 47 öre per kilogram. Samtidigt hade

grundpriset å svensk glykos varit 38 öre, vadan en marginal av 8 ä 9 öre

förefunnits till stöd för den inhemska varans konkurrenskraft. I trots av

denna betydande prisskillnad hade dock importerats ej oväsentliga kvän

titeter glykos, beroende på att den utländska varan, vilken som regel vöre

framställd av majs och holle avsevärt lägre vatten- och syrehalt än den

svenska, på grund av sina kvalitativa egenskaper hittills ansetts oumbärlig

för tillverkning av vissa slag av sötsaker.

För närvarande utgjorde importpriset å glykos förtullad eif Stockholm—

Göteborg cirka 45 öre per kilogram. Då grundpriset å den svenska varan

samtidigt utgjorde 41 öre, hade prismarginalen minskats till omkring 4

öre. När härtill komme, att den utländska glykosen, såsom nyss omnämnts,

i kvalitetshänseende ägde viss överlägsenhet, vilken uppskattades

till ett värde av cirka 3 öre per kilogram, torde det vara uppenbart,

att risk inträtt för en ökning av importen. Ifrågavarande risk måste anses

desto större, som under nuvarande labila valutaförhållanden ett läge

lätt kunde uppstå, då den utländska varan kunde köpas till samma pris

som eller till och med billigare än den svenska.

Det läge i sakens natur, att en stigande import av glykos samt därmed

följande minskning av landets egen glykostillverkning och avsättningsmöjligheterna

för potatisstärkelse icke vore förenlig med vare sig potatisodlingens

och stärkelsetillverkningens eller glykosindustriens intres

sen. En dylik utveckling kunde ej heller hava varit avsedd med de för

potatisstärkelsen vidtagna statliga regleringsåtgärderna. Tvärtom torde

det få anses stå i överensstämmelse med berörda åtgärders allmänna syf
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

ten, att avsättningsmöjligheterna för stärkelse och därmed för potatis bibehölles

obeskurna och om möjligt utvidgades.

Under hänvisning till det anförda ville statens potatismjölsnämnd som

sin uppfattning uttala, att åtgärder från statens sida borde vidtagas till

förekommande av en ökning av glykosimporten.

Då det gällde formen för ifrågavarande åtgärder, hade nämnden över

vägt olika alternativ, såsom träffande av överenskommelse med importörerna

rörande begränsning av importen, importreglering genom licenssystem

samt införande av en effektiv tilläggstull av provisorisk natur.

Beträffande förstnämnda alternativ hade nämnden efter överläggningar

med intresserade affärsmän kommit till den slutsatsen, att stora praktiska

svårigheter stöde i vägen för dess realiserande, bestående bland an

nät däri, att avtal med samtliga importörer beträffande visst maximum

för vars och ens import säkerligen bleve synnerligen besvärliga att åstadkomma.

att nya importörer kunde framträda samt att kontrollen av det

hela bleve förenad med mycket besvär. Även systemet med importförbud

och licensgivning funne nämnden mindre lämpligt på grund av de relativt

kostsamma och delvis svårskötta förvaltningsbestyr, som därmed

skulle bliva förenade. Nämnden Adile därför förorda det sista alternativet,

d. v. s. införandet av en provisorisk tilläggstull, såsom den enklaste

och i praktiken lättast framkomliga vägen.

Tilläggstullen syntes höra fastställas till sådant belopp, att densamma

även vid en fortsatt längre gående depreciering av dollarn och andra

utländska valutor kunde bereda åsyftat skydd mot en ökning av glykosimporten.

För sagda syftes vinnande syntes en höjning av den mrvarande

tullsatsen av 23 kronor 50 öre per deeiton till förslagsvis 30 kronor behövlig.

Tilläggstullen syntes lämpligen höra bestämmas att gälla till och

med den 30 september 1935, d. v. s. samma tidpunkt, till vilken den beslutade

regleringen av tillverkningen av potatisstärkelse sträckte sig, samt

syntes höra avse samtliga under nr 290 i statistiska varuförteckningen ingående

varor, alltså druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap.

Införandet av en tilläggstull för glykos på nu angivet sätt borde emellertid

icke få föranleda en obehörig prisförhöjning inom landet å nämnda

vara. Samtidigt med tullförhöjningen torde därför visst högsta pris å

glykos böra bestämmas, vilket pris vid nu gällande stärkelsepris syntes

böra utgöra 41 öre per kilogram eif i poster å minst 5 ton. Ifrågavarande

prisbegränsning torde lämpligen kunna säkerställas genom förbindelser

i avseende å prissättningen från glykostillverkarnas sida. Dylika förbindelser,

avsedda att träda i kraft samtidigt med tullförhöjningen, hade

också av tillverkarna avgivits. Förbindelsernas efterlevnad syntes böra

kontrolleras av lämplig myndighet, vilken för ändamålet borde tillförsäkras

tillgång till erforderliga uppgifter och bokföringssiffror.

Det förstärkta tullskyddet borde ej heller få medföra, att erforderliga

åtgärder för att upprätthålla och förbättra glykosens kvalitet från till

verkarnas sida eftersattes. Att behov förelåge av en kvalitetsförbättring

redan med hänsyn till nuvarande användningsområden för svensk glykos

torde vara otvivelaktigt, och ifrågavarande behoA'' kunde anses än mera

framträdande med tanke på önskvärdheten av att den utländska glykosen

i ökad grad ersattes med inhemsk vara. Nämnden funne därför behövligt,

att uppdrag lämnades åt lämplig myndighet att med uppmärksamhet följa

förevarande fråga samt att meddela de föreskrifter, som kunde befinnas

nödiga för säkerställande av en jämn och tillfredsställande kvalitet på

den inhemska glykosen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Muy.ts proposition nr 90.

Det behov av förstärkt skydd mot ökad import, som påvisats beträffande

glykos, kunde anses äga viss motsvarighet för åtskilliga andra stärkelseprodukter,

nämligen d e x t r i n samt liknande klisterämnen och appreturmedel.

Importen av nämnda produkter hade de senaste åren belöpt sig till

omkring 300 å 400 ton per år. Beträffande landets produktion medgåve ej

statistiken någon fullständig översikt bland annat på grund av olikhetei

i varugrupperingen skilda år, men man syntes med ledning av föreliggande

uppgiftsmaterial kunna uppskatta den som självständig industri

bedrivna tillverkningen till omkring 2,000 ton årligen. Dessutom tillverkade

vissa industrier, såsom t. ex. textil- och kartongindustrierna, avsevärda

mängder appretur- och klistermedel av potatisstärkelse för egen

förbrukning.

Hos nämnden hade landets fabrikanter av nämnda produkter framhållit

angelägenheten av åtgärder till förekommande av ökad import särskilt föi

dextrinens vidkommande. Under de överläggningar mellan nämnden och

fabrikanterna, som förekommit i frågan, hade dessa bland annat anfört,

att enligt nuvarande prisbestämmelser för potatisstärkelse deras inköpspris

utgjorde 28 kronor 25 öre per deciton fob stärkelsefabriks närmaste

hamn. Cif dextrinfabrikernas hemorter skulle priset utgöra ungefär 29

kronor 50 öre per deciton. Då för framställning av 100 kilogram dextrin

erfordrades cirka 120 kilogram stärkelse, skulle stärkelsekostnaden för 100

kilogram dextrin belöpa sig till 35 kronor 40 öre. Billigt fabrikanternas

beräkning utgjorde övriga produktionskostnader inklusive mottagningskostnader

för stärkelsen och skälig förräntning av industrikapitalet i genomsnitt

14 kronor 91 öro per 100 kilogram dextrin, vadan totalkostnaden

skulle uppgå till 50 kronor 31 öre per 100 kilogram dextrin.

Priset å utländsk dextrin förtullad cif svensk hamn utgjorde enligt av

nämnden inhämtade upplysningar för närvarande ungefär 49 ä 50 kronor

per deciton. Med hänsyn härtill hade landets dextrinfabrikanter funnit

sig icke kunna tillämpa högre grundpris än 48 kronor, vilket enligt deras

mening icke möjliggjorde en räntabel tillverkning av svensk dextrin. Enligt

nämndens uppfattning ägde denna mening också visst fog, varför åtgärder

syntes behövliga till förekommande av tillverkningens tillbakagång

och ökad dextrinimport, varmed ju bland annat skulle följa motsvarande

minskning av avsättningsmöjligheterna för potatisstärkelse. I

visst avseende hade också anstalter i angivna syfte nu vidtagits, i det

Sveriges stärkelseproducenters förening efter förhandling med nämnden

utfäst sig att till och med den 30 september 1934 till fabrikanterna leverera

för deras tillverkning erforderlig kvantitet stärkelse till ett pris cif deras

hemorter av 28 kronor 25 öre per deciton. Härmed skulle stärkelsekostnaden

per 100 kilogram dextrin nedgå till 33 kronor 90 öre och totala produktionskostnaden

till 48 kronor 81 öre. Den sålunda åstadkomna förbättringen

av fabrikanternas konkurrensläge i förhållande till importen syntes

emellertid icke vara tillfyllest för att trygga den inhemska marknaden

mot risken för stegrad tillförsel av utländsk dextrin. Det inhemska priset

av 48 kronor lage — trots att detsamma även efter nyssnämnda prisreduktion

för stärkelsen torde befinna sig i underkant jiimfört med produktionskostnaderna

— endast obetydligt under importpriset, och valutaläget

kunde lätt förskjutas därhän, att utländsk dextrin kunde köpas till

lägre pris än det för svensk vara gällande.

Nämnden vore på grund av angivna förhållanden av den uppfattningen,

att dextrin liksom glykos borde tillförsäkras förstärkt skydd genom en

provisorisk tilläggstull, gällande till utgången av september 1935. Den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

nu stadgade tullsatsen, 20 kronor per 100 kilogram, syntes böra höjas till

förslagsvis 25 kronor.

Denna tullförhöjning borde emellertid icke få utnyttjas för en oskälig

prisstegring å den svenska dextrinen till förfång för konsumtionen och

med dennas inskränkning som sannolik följd. Till förhindrande av en

dylik utveckling hade nämnden anmanat fabrikanterna att linder förutsättning

av ett cifpris å stärkelsen av 28 kronor 25 öre och den ifrågasatta

tullförhöjningens genomförande förbinda sig att tillämpa ett grundpris

av högst 49 kronor per 100 kilogram dextrin. Förbindelser av angivna

innehåll hade också avgivits. Uppdrag torde, i händelse av nu herörda

åtgärds genomförande, böra givas lämplig myndighet att övervaka förbindelsens

efterlevnad.

Dextrin vore i tulltaxan sammanförd med stärkelseklister och appreturmedel,

innehållande dextrin, stärkelse och dylikt (nr 281). Det syntes

nämnden lämpligt, att även de senare varuslagen inbegrepes vid tullförhöjningen,

då i annat fall dennas ändamål kunde till viss grad förfelas.

Risk för en därigenom framkallad oskälig prisstegring för ifrågavarande

produkter inom landet syntes på grund av i dessa fall rådande konkurrens-

och marknadsförhållanden icke förefinnas.

I en i anledning av statens potatismjölsnämnds utlåtande inom kommerskollegium

i ämnet upprättad promemoria har anförts i huvudsak

följande.

Efter granskning inom kommerskollegium av de uppgifter rörande

framställningskostnader, importpriser, inhemska priser m. m., som nämnden

lämnat, kunde nämndens uppfattning örn marknadsläget för glykos

och dextrin i huvudsak vitsordas.

Vid val av åtgärder för att kompensera glykos- och dextrintillverkningarna

hade nämnden föreslagit provisoriska tullförhöjningar såsom lämpligare

än importförbud eller avtalsmässig importreglering. Då garanti

mot prisstegring från inhemska fabrikanters sida kunde beredas även vid

marknadsreglering medelst tilläggstull, syntes ur synpunkten av de intressen,

som kommerskollegium hade att närmast företräda, tullmetoden såsom

enklare och beredande näringslivet mindre intrång vara att föredraga

framför de andra båda alternativen.

I avseende å importen till Sverige intoge Tyskland främsta rummet i

fråga örn såväl glykos som dextrin. Närmast efter följde, i fråga örn glykos,

Amerikas Förenta Stater och Danmark samt, i fråga örn dextrin.

Storbritannien, Amerikas Förenta Stater och Norge.

Mot de av nämnden föreslagna tullsatserna vore icke något att i sak

erinra. Tilläggstullarna hade föreslagits skola gälla till och med den 30

september 1935, lika länge som potatismjölsregleringen, eller över två

»tillverkningsår», under det att tillverkarnas prisgarautier vore avfattade

att gälla till och med den 30 september 1934, eller endast över ett

»tillverkningsår». Eftersom potatismjölspriset vore fastställt allenast

för sistnämnda tid, vore det naturligt, att tillverkarna ej kunnat binda

sina produkters pris längre. Denna bristande överensstämmelse mel

lan prisgarantiens och tilläggstullens giltighetstid torde emellertid ej

lägga hinder i vägen för att, såsom nämnden föreslagit, låta tilläggstid

larna gälla lika länge som potatismjölsregleringen. Skulle nämligen

efter prisgarantiens utlöpande sådana förhållanden inträda, att tillverkarna

av glykos och dextrin uppenbarligen icke längre borde åtnjuta det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90. 7

förstärkta tullskyddet, syntes Kungl. Majit äga befogenhet att låta motsvarande

provisoriska tilläggstullar träda ur kraft. Det vore ej heller

lämpligt att låta tullprovisoriet utlöpa den 30 september 1934, ty örn vid

denna tid alltjämt förelåge fullgoda skäl att låta det provisoriska tullskyddet

fortsätta, kunde detta icke genomföras utan riksdagens medverkan.

I avseende å nämndens förslag örn statskontroll över glykosens kvalitet

kunde något som helst ingripande genom statliga föreskrifter örn beskaffenheten

av leveransgill glykos icke tillstyrkas. Örn marknaden vore reglerad

genom ett strängt upprätthållet importförbud och all handel med

glykos lagd i en enda, av staten bestämd central myndighets eller nämnds

hand, skulle man möjligen kunna tänka sig enhetliga leveransbestämmelser,

som angåve de förutsättningar levererad vara skulle uppfylla för att

betinga fullt pris och som innehölle föreskrifter örn avdrag för underhaltig

vara och rätt för upphandlaren att vägra mottaga sådan vara m. m.

Men vid det valda systemet med förhöjd skyddstull borde staten icke taga

direkt ansvar för kvaliteten av inhemsk vara. Däremot borde det icke

vara uteslutet, att nämnden t. ex. medverkade till ett avtal mellan tillverkare

och förbrukare örn höjda standardfordringar på leveransgill

svensk glykos, i den mån förbättrad kvalitet ansåges behövlig. I allt fall

torde man ur handelns och industriens synpunkt hava anledning avråda

från en statlig kvalitetsreglering, som givetvis måste bliva relativt mera

stel och osmidig än på enskild överenskommelse grundade leveransföreskrifter.

Vad slutligen beträffade utövningen av kontroll över prisgarantier m. m.,

som i detta samband kunde erfordras till betryggande av den avsedda prisregleringens

genomförande, syntes det böra ankomma på statens potatismjölsnämnd

att i mån av behov vidtaga åtgärder för sådant ändamål.

I en från generaltullstyrelsen infordrad promemoria har rörande frågans

tulltekniska sida anförts följande.

Med glykos syntes i förevarande sammanhang närmast avses glykossirap

eller stärkelsesirap. Denna vara vore upptagen under tulltaxenummer

122. Nämnda taxenummer innefattade bland annat även druv- och stärkelsesocker.

Då emellertid stärkelsesirap utgjordes av druvsocker (dextros,

glykos) eller det i handeln förekommande stärkelsesockret i flytande form,

borde såväl stärkelsesirap som druv- och stärkelsesocker eller samtliga de

varor, vilka innefattades i statistiskt nummer 290, bliva föremål för eventuell

tullförhöjning.

Dextrin upptoges under tulltaxenummer 281 (statistiskt nummer 620)

tillsammans med stärkelseklister och vissa appreturmedel. Dessa varor

bereddes vanligen av potatisstärkelse och vore varandra så närstående, att

den ifrågasatta höjningen av tullsatsen borde omfatta samtliga under statistiskt

nummer 620 fallande varor.

Av den verkställda utredningen framgår, att skillnaden mellan priset å

importerad glykos och det pris, till vilket glykos här i landet kan tillverkas,

nedgått från 8 å 9 öre till omkring 4 öre per kilogram. Då redan

under tiden för den större prisskillnaden avsevärda mängder glykos importerades

på grund av den utländska varans i vissa avseenden kvalitativa

överlägsenhet, är under nuvarande prisdifferens fara för ökad import tyd
-

Departements

chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 90-

ligen för handen. Såsom av potatismjölsnämndens redogörelse framgår,

råder ett liknande förhållande beträffande vissa andra stärkelseprodukter,

nämligen dextrin samt andra klisterämnen och appreturmedel. Denna

ogynnsamma utveckling av de inhemska produktionsförutsättningarna

har huvudsakligen sin grund i de till stöd för potatisodlingen vidtagna

statliga åtgärderna. Då syftet med dessa åtgärder uppenbarligen skulle

bliva i avsevärd mån förfelat, därest de skulle leda till minskad industriell

förbrukning av potatismjöl genom ökad import av därav framställda

produkter, torde anstalter böra vidtagas för beredande av skydd

åt ifrågavarande tillverkningar. I sådant avseende har ifrågasatts dels

importförbud eller avtalsmässig importreglering, dels provisoriska tullförhöjningar.

Jag biträder de hörda myndigheternas uppfattning, att

det sistnämnda alternativet i detta fall är att föredraga. Med hänsyn till

de osäkra valutaförhållandena och då genom de förbindelser, som avgivits

av tillverkarna under förutsättning att en tullförhöjning kommer

till stånd, säkerhet vunnits mot en oskälig prisstegring till skada för den

inhemska konsumtionen, har jag ej heller någon erinran mot de belopp,

med vilka de ifrågasatta tilläggstullarna skulle utgå. Den kontroll, som

må erfordras i avseende å tillämpningen av prisregleringen å glykos och

dextrin, torde böra utövas av statens potatismjölsnämnd.

Beträffande det av potatismjölsnämnden framställda förslaget angående

meddelande av föreskrifter för säkerställande av en jämn och tillfredsställande

kvalitet å den inhemska glykosen anser jag i likhet med

vad från kommerskollegii sida framhållits statliga åtgärder i sådant syfte

icke erforderliga eller lämpliga. Att kvaliteten på svensk glykos hålles

på en höjd, som gör den inhemska varan i möjligaste mån konkurrenskraftig

med den utländska, lärer även vid ett genomförande av ett ökat

tullskydd vara av så stort intresse för de svenska fabrikanterna, att dessa

ägna denna fråga tillbörlig uppmärksamhet. Det bör emellertid åligga

statens potatismjölsnämnd att uppmärksamma denna fråga samt att, i

den mån så kan ske, stödja strävandena för en kvalitativ förbättring av

den inhemska tillverkningen.

De föreslagna tilläggstullarna torde böra träda i kraft å dag, som Kungl.

Maj:t bestämmer, samt gälla lika länge som potatismjölsregleringen, eller

till och med den 30 september 1935.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen besluta

att från och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes,

till och med den 30 september 1935 vid införsel

från utlandet av varor av nedannämnda slag skola,

utöver enligt tulltaxan utgående tull, utgå följande

tilläggstullar, nämligen!

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

9

Tulltaxe-

nr

Statis-

tiskt

nr

Y aruslag

Tilläggstull

för 100 kg

kronor

ur 122

290

Druv- och stärkelsesocker

samt stärkelsesirap ... T

6: 50

281

620

Dextrin och stärkelseklis-

ter; ävensom appretur-

medel, innehållande

dextrin, stärkelse, gly-

kos, växtslem o. dyl. T/E

5: —

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Majit Konungen, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1934

1 sami. Nr 90.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 90 med förslag till vissa tillägg till gällande tulltaxa. a1 i texten
  2. BevU 1934:5 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 90 med förslag till vissa tillägg till gällande tulltaxa. s. 1 i texten