Med förslag till vissa tillägg till gällande tulltaxa
1934-02-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:90, Med förslag till vissa tillägg till gällande tulltaxa
Dokumentets text
Kungl. Ma):ta proposition nr 90.
1
Nr 90.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa tillägg
till gällande tulltaxa; given Stockholms slott den 1 februari
1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Fritjof Ekman.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam
beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
följande:
I propositionen nr 28/1934 har lämnats en redogörelse för de åtgärder,
genom vilka den vid 1933 års riksdag för tiden till och med den 30 september
1935 beslutade regleringen av tillverkningen och avsättningen av po
tatisstärkelse (potatismjöl) satts i tillämpning för tillverkningsåret 1 oktober
1933—30 september 1934. Såsom av redogörelsen framgår har den 12
oktober 1933 mellan statens potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. träffats ett avtal angående ordnandet under
nämnda tillverkningsår av avsättningen av potatisstärkelse. Föreningen
har enligt avtalet förbundit sig att till vissa priser, som bestämts i över
Mhang
lill riksdagens protokoll ISSI. 1 sami. Nr 90.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
ensstämmelse med Kungl. Marits beslut den 29 september 1933, inköpa den
tillverkade potatisstärkelsen jämte stärkelseproducenternas inneliggande
lager samt att vid försäljningen av potatisstärkelsen tillämpa vissa priser.
Vid försäljning av prima potatismjöl skall föreningen i regel tillämpa
ett pris av 28 kronor per deciton. I fråga örn försäljning till tillverkare
av glykos har emellertid i avtalet träffats vissa särskilda bestämmelser.
För prima potatismjöl, som av föreningen levereras för tillverkning av
glykos, skall föreningen sålunda tillsvidare tillämpa ett försäljningspris
av 26 kronor per deciton. Till tillverkare av glykos skall föreningen vidare,
därest tillverkaren så påfordrar, under den tid, tillverkningen av
potatisstärkelse pågår, leverera för glykostillverkningen erforderlig potatisstärkelse
i otorkat tillstånd. Vid dylik leverans skall för prima våtstärkelse
av föreningen tillämpas ett försäljningspris av 24 kronor 50 öre
per 80 kilogram torrsubstans.
I skrivelse den 17 november 1933 hava vissa tillverkare av glykos, nämligen
Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., Aktiebolaget Solfarin,
Nya Aktiebolaget Fermia och Aktiebolaget Svartviks Glykos, hemställt
örn vidtagande av åtgärder till skydd för den svenska glykosindustrien
mot importen av glykos. Till stöd härför har i skrivelsen anförts
bland annat följande.
Till följd av vissa under den senaste tiden inträffade händelser hade
läget för den svenska glykosindustrien undergått en betydande försämring.
Importpriset å glykos inklusive tull hade nedgått från 46.25 öre per
kilogram i augusti 1932 till 40 å 42 öre per kilogram i november 1933. Samtidigt
hade priset å potatisstärkelse stigit med 9 öre per kilogram. Då
för framställning av 1 kilogram glykos åtginge i medeltal 1 kilogram
stärkelse, läge det i öppen dag, att situationen för den svenska glykosindustrien
blivit fullkomligt omkastad.
Prisstegringen å potatisstärkelse vore en följd av statsmakternas stödåtgärder
för potatisodlingen. Syftet med dessa åtgärder komme emellertid
att äventyras, örn den svenska glykosindustrien, som vore den största
industriella konsumenten av potatisstärkelse, skulle tvingas att upphöra
med sin verksamhet. Det måste därför anses vara ett synnerligen viktigt
moment i potatismarknadens reglering, att den inhemska glykostillverkningen
skyddades mot följderna av nyss berörda förhållanden.
Detta skydd kunde beredas antingen genom importförbud kombinerat
med licenssystem, vilket skulle vara det effektivaste medlet, eller genom
införande av en tilläggstull å glykos. Under nuvarande osäkra valutaförhållanden
vore det vanskligt att beräkna vilken tullsats, som skulle
vara för ändamålet tillfyllest. För närvarande syntes emellertid en tillläggstull
av 5 öre per kilogram vara tillräcklig.
Statens potatismjölsnämnd har i en den 16 december 1933 dagtecknad promemoria
avgivit yttrande över denna framställning samt därvid även fäst
uppmärksamheten på angelägenheten av åtgärder jämväl till förekommande
av ökad import av dextrin. Nämnden har anfört huvudsakligen
följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
3
Importen av glykos hade från och med år 1929 visat kraftig nedgång,
nämligen från 2,179 ton år 1928 till 710 ton år 1932, medan den inhemska
tillverkningen samtidigt stigit från 1,496 till 2,867 ton. En huvudanledning
till angivna utveckling syntes ligga däri, att glykostillverkarna
genom avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening den 27 september
1929 beretts viss undantagsställning beträffande priset å potatisstärkelse,
varigenom det av glykostillverkarna betalade stärkelsepriset kommit
att anpassas efter det pris, som med hänsyn till konkurrensen från
utlandet befunnits höra tillämpas för den svenska glykosen. Därtill komme,
att det låga pris å potatisstärkelse, som under tiden närmast före den
statliga regleringens genomförande varit rådande, nämligen 21 å 22 öre
per kilogram år 1932 och 19 å 20 öre per kilogram under förra delen av år
1933, i särskild grad underlättat den inhemska glykosens konkurrens med
den utländska.
I och med den statliga regleringen av tillverkningen oell försäljningen
av potatisstärkelse hade läget i berörda hänseenden avsevärt förändrats.
Glykosindustrien hade enligt till den 1 oktober 1934 gällande bestämmelser
att betala ett pris av 26 öre foll stärkelsefabrik per kilogram prima (torr)
potatisstärkelse, och möjlighet till prisets anpassning efter ett varierande
marknadspris å glykos vore utesluten. Enligt verkställd undersökning
av produktionskostnaderna för glykos syntes marginalen mellan stärkelseoch
glykospriset, örn glykostillverkningen skulle kunna drivas med skälig
räntabilitet, ej kunna sättas lägre än 15 öre per kilogram. Detta innebure,
att tillverkningspriset å glykos med nuvarande stärkelsepris komme upp
i 41 öre per kilogram, vilket betydde en förhöjning med 3 öre, jämfört
med det närmast före statsregleringen tillämpade priset.
Under senare delen av år 1932 hade priset å utländsk glykos förtullad
eif Stockholm—Göteborg utgjort 46 å 47 öre per kilogram. Samtidigt hade
grundpriset å svensk glykos varit 38 öre, vadan en marginal av 8 ä 9 öre
förefunnits till stöd för den inhemska varans konkurrenskraft. I trots av
denna betydande prisskillnad hade dock importerats ej oväsentliga kvän
titeter glykos, beroende på att den utländska varan, vilken som regel vöre
framställd av majs och holle avsevärt lägre vatten- och syrehalt än den
svenska, på grund av sina kvalitativa egenskaper hittills ansetts oumbärlig
för tillverkning av vissa slag av sötsaker.
För närvarande utgjorde importpriset å glykos förtullad eif Stockholm—
Göteborg cirka 45 öre per kilogram. Då grundpriset å den svenska varan
samtidigt utgjorde 41 öre, hade prismarginalen minskats till omkring 4
öre. När härtill komme, att den utländska glykosen, såsom nyss omnämnts,
i kvalitetshänseende ägde viss överlägsenhet, vilken uppskattades
till ett värde av cirka 3 öre per kilogram, torde det vara uppenbart,
att risk inträtt för en ökning av importen. Ifrågavarande risk måste anses
desto större, som under nuvarande labila valutaförhållanden ett läge
lätt kunde uppstå, då den utländska varan kunde köpas till samma pris
som eller till och med billigare än den svenska.
Det läge i sakens natur, att en stigande import av glykos samt därmed
följande minskning av landets egen glykostillverkning och avsättningsmöjligheterna
för potatisstärkelse icke vore förenlig med vare sig potatisodlingens
och stärkelsetillverkningens eller glykosindustriens intres
sen. En dylik utveckling kunde ej heller hava varit avsedd med de för
potatisstärkelsen vidtagna statliga regleringsåtgärderna. Tvärtom torde
det få anses stå i överensstämmelse med berörda åtgärders allmänna syf
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
ten, att avsättningsmöjligheterna för stärkelse och därmed för potatis bibehölles
obeskurna och om möjligt utvidgades.
Under hänvisning till det anförda ville statens potatismjölsnämnd som
sin uppfattning uttala, att åtgärder från statens sida borde vidtagas till
förekommande av en ökning av glykosimporten.
Då det gällde formen för ifrågavarande åtgärder, hade nämnden över
vägt olika alternativ, såsom träffande av överenskommelse med importörerna
rörande begränsning av importen, importreglering genom licenssystem
samt införande av en effektiv tilläggstull av provisorisk natur.
Beträffande förstnämnda alternativ hade nämnden efter överläggningar
med intresserade affärsmän kommit till den slutsatsen, att stora praktiska
svårigheter stöde i vägen för dess realiserande, bestående bland an
nät däri, att avtal med samtliga importörer beträffande visst maximum
för vars och ens import säkerligen bleve synnerligen besvärliga att åstadkomma.
att nya importörer kunde framträda samt att kontrollen av det
hela bleve förenad med mycket besvär. Även systemet med importförbud
och licensgivning funne nämnden mindre lämpligt på grund av de relativt
kostsamma och delvis svårskötta förvaltningsbestyr, som därmed
skulle bliva förenade. Nämnden Adile därför förorda det sista alternativet,
d. v. s. införandet av en provisorisk tilläggstull, såsom den enklaste
och i praktiken lättast framkomliga vägen.
Tilläggstullen syntes höra fastställas till sådant belopp, att densamma
även vid en fortsatt längre gående depreciering av dollarn och andra
utländska valutor kunde bereda åsyftat skydd mot en ökning av glykosimporten.
För sagda syftes vinnande syntes en höjning av den mrvarande
tullsatsen av 23 kronor 50 öre per deeiton till förslagsvis 30 kronor behövlig.
Tilläggstullen syntes lämpligen höra bestämmas att gälla till och
med den 30 september 1935, d. v. s. samma tidpunkt, till vilken den beslutade
regleringen av tillverkningen av potatisstärkelse sträckte sig, samt
syntes höra avse samtliga under nr 290 i statistiska varuförteckningen ingående
varor, alltså druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap.
Införandet av en tilläggstull för glykos på nu angivet sätt borde emellertid
icke få föranleda en obehörig prisförhöjning inom landet å nämnda
vara. Samtidigt med tullförhöjningen torde därför visst högsta pris å
glykos böra bestämmas, vilket pris vid nu gällande stärkelsepris syntes
böra utgöra 41 öre per kilogram eif i poster å minst 5 ton. Ifrågavarande
prisbegränsning torde lämpligen kunna säkerställas genom förbindelser
i avseende å prissättningen från glykostillverkarnas sida. Dylika förbindelser,
avsedda att träda i kraft samtidigt med tullförhöjningen, hade
också av tillverkarna avgivits. Förbindelsernas efterlevnad syntes böra
kontrolleras av lämplig myndighet, vilken för ändamålet borde tillförsäkras
tillgång till erforderliga uppgifter och bokföringssiffror.
Det förstärkta tullskyddet borde ej heller få medföra, att erforderliga
åtgärder för att upprätthålla och förbättra glykosens kvalitet från till
verkarnas sida eftersattes. Att behov förelåge av en kvalitetsförbättring
redan med hänsyn till nuvarande användningsområden för svensk glykos
torde vara otvivelaktigt, och ifrågavarande behoA'' kunde anses än mera
framträdande med tanke på önskvärdheten av att den utländska glykosen
i ökad grad ersattes med inhemsk vara. Nämnden funne därför behövligt,
att uppdrag lämnades åt lämplig myndighet att med uppmärksamhet följa
förevarande fråga samt att meddela de föreskrifter, som kunde befinnas
nödiga för säkerställande av en jämn och tillfredsställande kvalitet på
den inhemska glykosen.
5
Kungl. Muy.ts proposition nr 90.
Det behov av förstärkt skydd mot ökad import, som påvisats beträffande
glykos, kunde anses äga viss motsvarighet för åtskilliga andra stärkelseprodukter,
nämligen d e x t r i n samt liknande klisterämnen och appreturmedel.
Importen av nämnda produkter hade de senaste åren belöpt sig till
omkring 300 å 400 ton per år. Beträffande landets produktion medgåve ej
statistiken någon fullständig översikt bland annat på grund av olikhetei
i varugrupperingen skilda år, men man syntes med ledning av föreliggande
uppgiftsmaterial kunna uppskatta den som självständig industri
bedrivna tillverkningen till omkring 2,000 ton årligen. Dessutom tillverkade
vissa industrier, såsom t. ex. textil- och kartongindustrierna, avsevärda
mängder appretur- och klistermedel av potatisstärkelse för egen
förbrukning.
Hos nämnden hade landets fabrikanter av nämnda produkter framhållit
angelägenheten av åtgärder till förekommande av ökad import särskilt föi
dextrinens vidkommande. Under de överläggningar mellan nämnden och
fabrikanterna, som förekommit i frågan, hade dessa bland annat anfört,
att enligt nuvarande prisbestämmelser för potatisstärkelse deras inköpspris
utgjorde 28 kronor 25 öre per deciton fob stärkelsefabriks närmaste
hamn. Cif dextrinfabrikernas hemorter skulle priset utgöra ungefär 29
kronor 50 öre per deciton. Då för framställning av 100 kilogram dextrin
erfordrades cirka 120 kilogram stärkelse, skulle stärkelsekostnaden för 100
kilogram dextrin belöpa sig till 35 kronor 40 öre. Billigt fabrikanternas
beräkning utgjorde övriga produktionskostnader inklusive mottagningskostnader
för stärkelsen och skälig förräntning av industrikapitalet i genomsnitt
14 kronor 91 öro per 100 kilogram dextrin, vadan totalkostnaden
skulle uppgå till 50 kronor 31 öre per 100 kilogram dextrin.
Priset å utländsk dextrin förtullad cif svensk hamn utgjorde enligt av
nämnden inhämtade upplysningar för närvarande ungefär 49 ä 50 kronor
per deciton. Med hänsyn härtill hade landets dextrinfabrikanter funnit
sig icke kunna tillämpa högre grundpris än 48 kronor, vilket enligt deras
mening icke möjliggjorde en räntabel tillverkning av svensk dextrin. Enligt
nämndens uppfattning ägde denna mening också visst fog, varför åtgärder
syntes behövliga till förekommande av tillverkningens tillbakagång
och ökad dextrinimport, varmed ju bland annat skulle följa motsvarande
minskning av avsättningsmöjligheterna för potatisstärkelse. I
visst avseende hade också anstalter i angivna syfte nu vidtagits, i det
Sveriges stärkelseproducenters förening efter förhandling med nämnden
utfäst sig att till och med den 30 september 1934 till fabrikanterna leverera
för deras tillverkning erforderlig kvantitet stärkelse till ett pris cif deras
hemorter av 28 kronor 25 öre per deciton. Härmed skulle stärkelsekostnaden
per 100 kilogram dextrin nedgå till 33 kronor 90 öre och totala produktionskostnaden
till 48 kronor 81 öre. Den sålunda åstadkomna förbättringen
av fabrikanternas konkurrensläge i förhållande till importen syntes
emellertid icke vara tillfyllest för att trygga den inhemska marknaden
mot risken för stegrad tillförsel av utländsk dextrin. Det inhemska priset
av 48 kronor lage — trots att detsamma även efter nyssnämnda prisreduktion
för stärkelsen torde befinna sig i underkant jiimfört med produktionskostnaderna
— endast obetydligt under importpriset, och valutaläget
kunde lätt förskjutas därhän, att utländsk dextrin kunde köpas till
lägre pris än det för svensk vara gällande.
Nämnden vore på grund av angivna förhållanden av den uppfattningen,
att dextrin liksom glykos borde tillförsäkras förstärkt skydd genom en
provisorisk tilläggstull, gällande till utgången av september 1935. Den
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
nu stadgade tullsatsen, 20 kronor per 100 kilogram, syntes böra höjas till
förslagsvis 25 kronor.
Denna tullförhöjning borde emellertid icke få utnyttjas för en oskälig
prisstegring å den svenska dextrinen till förfång för konsumtionen och
med dennas inskränkning som sannolik följd. Till förhindrande av en
dylik utveckling hade nämnden anmanat fabrikanterna att linder förutsättning
av ett cifpris å stärkelsen av 28 kronor 25 öre och den ifrågasatta
tullförhöjningens genomförande förbinda sig att tillämpa ett grundpris
av högst 49 kronor per 100 kilogram dextrin. Förbindelser av angivna
innehåll hade också avgivits. Uppdrag torde, i händelse av nu herörda
åtgärds genomförande, böra givas lämplig myndighet att övervaka förbindelsens
efterlevnad.
Dextrin vore i tulltaxan sammanförd med stärkelseklister och appreturmedel,
innehållande dextrin, stärkelse och dylikt (nr 281). Det syntes
nämnden lämpligt, att även de senare varuslagen inbegrepes vid tullförhöjningen,
då i annat fall dennas ändamål kunde till viss grad förfelas.
Risk för en därigenom framkallad oskälig prisstegring för ifrågavarande
produkter inom landet syntes på grund av i dessa fall rådande konkurrens-
och marknadsförhållanden icke förefinnas.
I en i anledning av statens potatismjölsnämnds utlåtande inom kommerskollegium
i ämnet upprättad promemoria har anförts i huvudsak
följande.
Efter granskning inom kommerskollegium av de uppgifter rörande
framställningskostnader, importpriser, inhemska priser m. m., som nämnden
lämnat, kunde nämndens uppfattning örn marknadsläget för glykos
och dextrin i huvudsak vitsordas.
Vid val av åtgärder för att kompensera glykos- och dextrintillverkningarna
hade nämnden föreslagit provisoriska tullförhöjningar såsom lämpligare
än importförbud eller avtalsmässig importreglering. Då garanti
mot prisstegring från inhemska fabrikanters sida kunde beredas även vid
marknadsreglering medelst tilläggstull, syntes ur synpunkten av de intressen,
som kommerskollegium hade att närmast företräda, tullmetoden såsom
enklare och beredande näringslivet mindre intrång vara att föredraga
framför de andra båda alternativen.
I avseende å importen till Sverige intoge Tyskland främsta rummet i
fråga örn såväl glykos som dextrin. Närmast efter följde, i fråga örn glykos,
Amerikas Förenta Stater och Danmark samt, i fråga örn dextrin.
Storbritannien, Amerikas Förenta Stater och Norge.
Mot de av nämnden föreslagna tullsatserna vore icke något att i sak
erinra. Tilläggstullarna hade föreslagits skola gälla till och med den 30
september 1935, lika länge som potatismjölsregleringen, eller över två
»tillverkningsår», under det att tillverkarnas prisgarautier vore avfattade
att gälla till och med den 30 september 1934, eller endast över ett
»tillverkningsår». Eftersom potatismjölspriset vore fastställt allenast
för sistnämnda tid, vore det naturligt, att tillverkarna ej kunnat binda
sina produkters pris längre. Denna bristande överensstämmelse mel
lan prisgarantiens och tilläggstullens giltighetstid torde emellertid ej
lägga hinder i vägen för att, såsom nämnden föreslagit, låta tilläggstid
larna gälla lika länge som potatismjölsregleringen. Skulle nämligen
efter prisgarantiens utlöpande sådana förhållanden inträda, att tillverkarna
av glykos och dextrin uppenbarligen icke längre borde åtnjuta det
Kungl. Maj:ts proposition nr 90. 7
förstärkta tullskyddet, syntes Kungl. Majit äga befogenhet att låta motsvarande
provisoriska tilläggstullar träda ur kraft. Det vore ej heller
lämpligt att låta tullprovisoriet utlöpa den 30 september 1934, ty örn vid
denna tid alltjämt förelåge fullgoda skäl att låta det provisoriska tullskyddet
fortsätta, kunde detta icke genomföras utan riksdagens medverkan.
I avseende å nämndens förslag örn statskontroll över glykosens kvalitet
kunde något som helst ingripande genom statliga föreskrifter örn beskaffenheten
av leveransgill glykos icke tillstyrkas. Örn marknaden vore reglerad
genom ett strängt upprätthållet importförbud och all handel med
glykos lagd i en enda, av staten bestämd central myndighets eller nämnds
hand, skulle man möjligen kunna tänka sig enhetliga leveransbestämmelser,
som angåve de förutsättningar levererad vara skulle uppfylla för att
betinga fullt pris och som innehölle föreskrifter örn avdrag för underhaltig
vara och rätt för upphandlaren att vägra mottaga sådan vara m. m.
Men vid det valda systemet med förhöjd skyddstull borde staten icke taga
direkt ansvar för kvaliteten av inhemsk vara. Däremot borde det icke
vara uteslutet, att nämnden t. ex. medverkade till ett avtal mellan tillverkare
och förbrukare örn höjda standardfordringar på leveransgill
svensk glykos, i den mån förbättrad kvalitet ansåges behövlig. I allt fall
torde man ur handelns och industriens synpunkt hava anledning avråda
från en statlig kvalitetsreglering, som givetvis måste bliva relativt mera
stel och osmidig än på enskild överenskommelse grundade leveransföreskrifter.
Vad slutligen beträffade utövningen av kontroll över prisgarantier m. m.,
som i detta samband kunde erfordras till betryggande av den avsedda prisregleringens
genomförande, syntes det böra ankomma på statens potatismjölsnämnd
att i mån av behov vidtaga åtgärder för sådant ändamål.
I en från generaltullstyrelsen infordrad promemoria har rörande frågans
tulltekniska sida anförts följande.
Med glykos syntes i förevarande sammanhang närmast avses glykossirap
eller stärkelsesirap. Denna vara vore upptagen under tulltaxenummer
122. Nämnda taxenummer innefattade bland annat även druv- och stärkelsesocker.
Då emellertid stärkelsesirap utgjordes av druvsocker (dextros,
glykos) eller det i handeln förekommande stärkelsesockret i flytande form,
borde såväl stärkelsesirap som druv- och stärkelsesocker eller samtliga de
varor, vilka innefattades i statistiskt nummer 290, bliva föremål för eventuell
tullförhöjning.
Dextrin upptoges under tulltaxenummer 281 (statistiskt nummer 620)
tillsammans med stärkelseklister och vissa appreturmedel. Dessa varor
bereddes vanligen av potatisstärkelse och vore varandra så närstående, att
den ifrågasatta höjningen av tullsatsen borde omfatta samtliga under statistiskt
nummer 620 fallande varor.
Av den verkställda utredningen framgår, att skillnaden mellan priset å
importerad glykos och det pris, till vilket glykos här i landet kan tillverkas,
nedgått från 8 å 9 öre till omkring 4 öre per kilogram. Då redan
under tiden för den större prisskillnaden avsevärda mängder glykos importerades
på grund av den utländska varans i vissa avseenden kvalitativa
överlägsenhet, är under nuvarande prisdifferens fara för ökad import tyd
-
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 90-
ligen för handen. Såsom av potatismjölsnämndens redogörelse framgår,
råder ett liknande förhållande beträffande vissa andra stärkelseprodukter,
nämligen dextrin samt andra klisterämnen och appreturmedel. Denna
ogynnsamma utveckling av de inhemska produktionsförutsättningarna
har huvudsakligen sin grund i de till stöd för potatisodlingen vidtagna
statliga åtgärderna. Då syftet med dessa åtgärder uppenbarligen skulle
bliva i avsevärd mån förfelat, därest de skulle leda till minskad industriell
förbrukning av potatismjöl genom ökad import av därav framställda
produkter, torde anstalter böra vidtagas för beredande av skydd
åt ifrågavarande tillverkningar. I sådant avseende har ifrågasatts dels
importförbud eller avtalsmässig importreglering, dels provisoriska tullförhöjningar.
Jag biträder de hörda myndigheternas uppfattning, att
det sistnämnda alternativet i detta fall är att föredraga. Med hänsyn till
de osäkra valutaförhållandena och då genom de förbindelser, som avgivits
av tillverkarna under förutsättning att en tullförhöjning kommer
till stånd, säkerhet vunnits mot en oskälig prisstegring till skada för den
inhemska konsumtionen, har jag ej heller någon erinran mot de belopp,
med vilka de ifrågasatta tilläggstullarna skulle utgå. Den kontroll, som
må erfordras i avseende å tillämpningen av prisregleringen å glykos och
dextrin, torde böra utövas av statens potatismjölsnämnd.
Beträffande det av potatismjölsnämnden framställda förslaget angående
meddelande av föreskrifter för säkerställande av en jämn och tillfredsställande
kvalitet å den inhemska glykosen anser jag i likhet med
vad från kommerskollegii sida framhållits statliga åtgärder i sådant syfte
icke erforderliga eller lämpliga. Att kvaliteten på svensk glykos hålles
på en höjd, som gör den inhemska varan i möjligaste mån konkurrenskraftig
med den utländska, lärer även vid ett genomförande av ett ökat
tullskydd vara av så stort intresse för de svenska fabrikanterna, att dessa
ägna denna fråga tillbörlig uppmärksamhet. Det bör emellertid åligga
statens potatismjölsnämnd att uppmärksamma denna fråga samt att, i
den mån så kan ske, stödja strävandena för en kvalitativ förbättring av
den inhemska tillverkningen.
De föreslagna tilläggstullarna torde böra träda i kraft å dag, som Kungl.
Maj:t bestämmer, samt gälla lika länge som potatismjölsregleringen, eller
till och med den 30 september 1935.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen besluta
att från och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes,
till och med den 30 september 1935 vid införsel
från utlandet av varor av nedannämnda slag skola,
utöver enligt tulltaxan utgående tull, utgå följande
tilläggstullar, nämligen!
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
9
Tulltaxe-
nr
Statis-
tiskt
nr
Y aruslag
Tilläggstull
för 100 kg
kronor
ur 122
290
Druv- och stärkelsesocker
samt stärkelsesirap ... T
6: 50
281
620
Dextrin och stärkelseklis-
ter; ävensom appretur-
medel, innehållande
dextrin, stärkelse, gly-
kos, växtslem o. dyl. T/E
5: —
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Einar Engelstedt.
Bihang till riksdagens protokoll 1934
1 sami. Nr 90.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1934:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 90 med förslag till vissa tillägg till gällande tulltaxa. a1 i texten
- BevU 1934:5 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 90 med förslag till vissa tillägg till gällande tulltaxa. s. 1 i texten