Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn mått och vikt

1934-02-09 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:97, Med förslag till lag örn mått och vikt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn

mått och vikt; given Stockholms slott den 9 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag om mått och vikt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami.

Nr 97.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Förslag

till

Lag

om mått och vikt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Med mått avses i denna lag längd-, yt- och rymdmått.

Med mätning och vägning förstås varje bestämmande av längd, yta,

rymd eller vikt (massa) efter någon nu eller tidigare, inom eller utom

riket i lag fastställd eller eljest vedertagen enhet.

Såsom mätnings- och vägningsredskap anses varje redskap, som är avsett

för mätning eller vägning eller eljest för sådant ändamål användes.

2 $.

Enhet för längd är metern och enhet för vikt är kilogrammet.

Metern och kilogrammet representeras i enlighet med definitioner, fastställda

av allmänna konferenser för mått och vikt, av de internationella

prototyperna för metern och kilogrammet, vilka sanktionerats av allmänna

konferensen för mått och vikt i Paris år 1889 och förvaras av internationella

byrån för mått och vikt i Sevres.

3 §.

Kopian nr 29 av den internationella meterprototypen och kopian nr 40

av den internationella kilogramprototypen, vilka kopior överlämnats till

Sverige vid allmänna konferensen för mått och vikt i Paris år 1889, skola

här i riket såsom riksprototyper tjäna till yttersta efterrättelse för bestämning

av längd, yta, rymd och vikt.

Kiksprototypernas längd och vikt skola anses vara de i senaste certifikat

från internationella byrån för mått och vikt angivna.

4 $.

Utom riksprototyperna skola för metern och kilogrammet finnas huvudlikare,

vilka för bestämning av längd, yta, rymd och vikt skola äga högsta

vitsord, därest Konungen icke förordnar örn användande av riksprototyperna.

5 §.

Enhet för yta är kvadratmetern, utgörande ytan av en kvadrat med en

meters sida.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Enhet för rymd är, då metern lägges till grund, kubikmetern, utgörande

rymden av en kub med en meters sida, men, då kilogrammet lägges

till grund, litern, utgörande rymden av ett kilogram vatten vid temperaturen

för dess största täthet och under atmosfäriskt normaltryck, vilket

sistnämnda begrepp definierats av allmänna konferenser för mått och vikt.

6 §.

över- och underenheter av de i 2 och 5 §§ omförmälda enheterna samt

förkortade beteckningssätt äro

1 mil.........................................

.......... =

10 000 meter (m)

1 kilometer (km).....................

.......... —

1 000 »

1 decimeter (dm).....................

.......... =

0,1 »

1 centimeter (cm) .................

.......... =

©

O

v

1 millimeter (mm) ................

.......... =

0,ooi »

1 mikron (/t) ..........................

.......... =

0,000001 »

för yta:

1 kvadratmil (mil2)...............

.......... =

100 000 000 kvadratmeter

1 kvadratkilometer (km2)

.......... —

1 000 000 »

1 hektar (ha) .........................

.......... =

10 000 »

1 ar (a) ....................................

......... =

100 »

1 kvadratdecimeter (dm").....

.......... —

0,oi »

1 kvadratcentimeter (cm2).....

.......... =

0,oooi »

1 kvadratmillimeter (mm2)

.......... —

0,000001 »

för rymd:

1 kubikdecimeter (dm3).........

.......... ==

0,ooi kubikmeter (m3)

1 kubikcentimeter (cm3) .....

.......... =

0,000001 »

1 kubikmillimeter (mm3) .....

.......... =

0,000000001 »

1 hektoliter (hl) ....................

.......... =

100 liter (1)

1 deciliter (dl).........................

.......... =

0,i »

1 centiliter (cl) .....................

........... =

0,oi »

1 milliliter (ml) ...................

.......... =

rH

O

o

©

för vikt:

1 ton (t) .................................

........... =

1 000 kilogram (kg)

1 deciton (dt) .........................

.......... =

100 »

1 hektogram (hg).....................

.......... =

0,1 »

1 gram (g).................................

.......... =

0,ooi »

1 decigram (dg) .....................

.......... =

0,oooi »

1 centigram (cg).....................

.......... =

O.ooooi »

1 milligram (mg) .................

........... —

0,oooooi »

(ms)

Vid handel med äkta pärlor och ädla stenar kallas 200 milligram en

metrisk karat (mk).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

7 $.

Med justering av mätnings- och vägningsredskap förstås av vederbörlig

myndighet företagen åtgärd, varigenom redskapet undersökes och godkännes

samt stämplas med stadgade justeringstecken.

Justering är antingen nyjustering eller omjustering. Nyjustering är

justering av ojusterat redskap eller av redskap, som efter senaste justering

reparerats. Omjustering är förnyad justering av förut justerat

redskap, vilket icke efter senaste justering reparerats.

8 *.

Vid mätning eller vägning, som företages i statlig verksamhet, i yrkesmässig

handel eller rörelse eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats

och som skall ligga till grund för beräknande av ekonomiskt anspråk

efter mått eller vikt, må icke nyttjas andra mätnings- eller vägningsredskap

än sådana, som här i riket blivit vederbörligen justerade för användning,

varom fråga är.

Vad i första stycket stadgas skall icke äga tillämpning å mätning, som

sker uti förvarings- eller transportredskap, i vilket den uppmätta varan

förvaras eller levereras och som med avseende å rymden är märkt på

sätt i 14 § sägs, eller uti sedvanligt emballage, såsom kartonger, korgar,

säckar och flaskor, i vilket den uppmätta varan förvaras eller levereras.

Skola avlöningsförmåner beräknas i förhållande till storleken av arbetsprodukt,

må vid mätning eller vägning, som för detta ändamål sker,

utan hinder av vad i första stycket sägs användas ojusterade redskap,

därest erforderliga justerade redskap finnas att tillgå för nödig kontroll

av de ojusterade redskapen.

9 §.

Justerade mätnings- och vägningsredskap, som nyttjas i fall, då enligt

8 § användande av justerade redskap är föreskrivet, skola, med undantag

för vågar, omjusteras, längdmått före utgången av september månad

sjätte kalenderåret samt övriga redskap före utgången av samma månad

tredje kalenderåret efter det, varunder justering senast verkställts. Omjustering

av vågar må äga rum, då det hos vederbörlig myndighet begäres.

För särskilda mätnings- och vägningsredskap, avsedda för tillgodoseende

av särskilda behov, må Konungen eller den myndighet, som av Konungen

erhåller befogenhet därtill, bestämma annan tid för omjustering än

ovan stadgats ävensom, där fråga är örn vågar, föreskriva omjusteringsplikt

och fastställa tid, inom vilken omjusteringen skall ske.

10 §.

Mätnings- och vägningsredskap skola för att kunna justeras vara inrättade

enbart efter de i 2, 5 och 6 §§ angivna enheterna samt uppfylla de

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 97.

fordringar i övrigt, vilka föreskrivas av Konungen eller den myndighet,

som av Konungen erhåller befogenhet därtill.

11 §.

Justerat mätnings- eller vägningsredskap, vilket undergått sådan förändring,

att det icke enligt vad därom särskilt stadgas må anses riktigt,

må icke nyttjas i lall, då enligt 8 § användande av justerade redskap är

föreskrivet. Har redskapet reparerats, må det i nämnda fall icke nyttjas

innan nyjustering skett eller, där redskapet icke utan olägenhet kan

insändas till justeringsmyndigheten, innan detsamma anmälts till nyjustering.

Har å mätnings- eller vägningsredskap anbragt justeringstecken blivit

borttaget, utplånat eller överkorsat, är justeringen ej längre gällande.

12 §.

Den, som å allmänt tillgänglig försäljningsplats tillhandahåller varor

efter mått eller vikt, skall tillse att erforderliga justerade mätnings- eller

vägningsredskap finnas att tillgå för varornas uppmätande eller uppvägande.

Å allmänt tillgänglig försäljningsplats, där varor avlämnas efter mått

eller vikt, må, med undantag för redskap och emballage, som avses i 8 §

andra stycket, icke finnas mätnings- eller vägningsredskap, som kan användas

vid mätning eller vägning för beräknande av ekonomiskt anspråk

efter mått eller vikt i den å platsen bedrivna rörelsen men som

lagligen icke må för detta ändamål nyttjas. Vad sålunda stadgats har icke

avseende å redskap, som yrkesmässigt hållas till salu eller som uppenbarligen

finnas å platsen för annan användning än nyss sagts.

13 §.

För bestämda slag av rörelse såväl som för handel med bestämda slag

av varor eller för mätning eller vägning med bestämda slag av redskap

må Konungen medgiva undantag från bestämmelserna i 8, 9, 10 och 12 §§.

Konungen äger ock föreskriva, att vissa slag av redskap för bestämmande

av egentlig vikt, vikt per rymdenhet eller volym- eller viktprocent

skola vara här i riket vederbörligen justerade för att få användas, då

ekonomiskt anspråk beräknas enligt någon av nämnda grunder, ävensom

meddela närmare föreskrifter örn sådana redskaps justering.

14 §.

Förvarings- och transportredskap, som tillika äro avsedda att användas

som mätningsredskap, må, därest de uppfylla de fordringar i övrigt, vilka

föreskrivas av Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhåller

befogenhet därtill, kunna av vederbörlig myndighet uppmätas och med

angivande av redskapens rymd märkas; och må dylik märkning även avse

å redskapen förekommande indelning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Märkning av förvarings- ock transportredskap må ock kunna avse redskapens

taravikt.

Rymden och taravikten skola angivas i någon uti 2, 5 eller 6 § omförmäld

enhet.

15 $.

Den som bryter mot föreskrift i 8, 11 eller 12 § straffes, där ej gärningen

är belagd med straff enligt allmänna strafflagen, med böter från och med

fem till och med etthundra kronor, dock att straff för innehav eller användande

av vederbörligen justerat men oriktigt redskap ådömes endast,

då gärningen skett med vetskap örn redskapets oriktiga beskaffenhet.

16 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna

lag, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder lagligen förvunnen,

för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits dömas

till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

17 §.

Åtal för förseelse mot denna lag anhängiggöres vid polisdomstol, där

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,

vid allmän domstol.

18 §.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäldande, förvandlas

de efter allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935, då förordningen den 9 oktober

1885 (nr 62 s. 1) örn mått och vikt samt kungörelsen den 18 juni 1910 (nr

73 s. 1) angående viss ny bestämmelse med avseende å vikt upphöra att

gälla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga angående

ny lagstiftning örn mått och vikt samt anför därvid:

Inledning.

En revision av gällande författningar rörande mått och vikt har länge

ansetts erforderlig. Angående redan tidigare i sådant syfte bedrivna

arbeten torde jag få hänvisa till den översikt, som därutinnan lämnats

i andra lagutskottets vid 1930 års riksdag avgivna utlåtande (nr 25) i

anledning av en samma år inom riksdagens andra kammare väckt motion

(nr 263). Här må endast erinras, hurusom utredningsarbetet till en

början bedrivits med tanke på att utvidga den nu gällande lagstiftningen

till att avse reglering jämväl av måttenheter för elektriska, dynamiska

och optiska mätningar ävensom kontroll över gas-, vatten- och

elektricitetsmätare m. m. men att hinder ansetts föreligga för arbetets

slutförande, sedan det visat sig, att internationell enighet icke kunnat

uppnås rörande den vetenskapliga grundval, varpå ett enhetligt system,

omfattande enheter för alla slags mätningar, borde uppbyggas.

Efter det revisionsarbetet sålunda avbruiits, hemställdes i omförmälda,

vid 1930 års riksdag väckta motion, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla örn skyndsam utredning rörande ny lagstiftning angående

mått och vikt. Motionen avstyrktes emellertid av andra lagutskottet,

som därvid uttalade, att ehuru utskottet delade motionärens uppfattning

att behov förelåge av en ny och tidsenlig lagstiftning på området, utskottet

dock icke ansåge lämpligt att hos Kungl. Maj:t begära utredning

i ämnet, då det kunde förväntas, att utredningsarbetet återupptoges utan

framställning från riksdagens sida, när klarhet vunnits om frågans internationella

läge och förutsättningarna i övrigt för dess lösning. Motionen

avslogs av riksdagen.

I skrivelse den 13 juni 1931 hemställde mynt- och justeringsverket om

utredningsarbetets återupptagande, dock till en början i den begränsa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

de omfattning, att därifrån undantoges frågor rörande fastställande av

nya enheter och eventuell utvidgning av lagstiftningen till nya områden.

I anledning av denna skrivelse bemyndigade Kungl. Maj:t den 19 juni

1931 chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag

att i den begränsade omfattning, som av mynt- och justeringsverket

ifrågasatts, inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva

förslag till ändrad lagstiftning örn mått och vikt.

Vid ärendets föredragning i statsrådet yttrade departementschefen —

efter att hava konstaterat behovet av mera tidsenliga och efter den tekniska

utvecklingen bättre avpassade bestämmelser på ifrågavarande område

ävensom berört de svårigheter, som mött vid tidigare revisionsarbeten

— att därest arbetet begränsades till att avse en omarbetning av

gällande bestämmelser i stort sett inom den nuvarande lagstiftningens

ram, betydande fördelar syntes kunna ernås, i det att dels en ny, efter

handelns och industriens aktuella behov lämpad lagstiftning borde kunna

åstadkommas inom jämförelsevis kort tid, dels ock de områden, som

sammanhängde med vissa olösta internationella spörsmål, tillsvidare

kunde undanskjutas.

Jämlikt förenämnda bemyndigande tillkallade departementschefen sedermera

dels den 2 juli 1931 förste ingenjören i mynt- och justeringsverket

T. Swensson och direktören R. Lindell, dels ock den 29 september 1931 nu

mera hovrättsrådet K. H. Nissen att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande

utredningsarbete.

De sakkunniga avgåvo den 4 december 1931 betänkande i ämnet, innefattande

av motiv åtföljda förslag till

1) lag örn mått och vikt;

2) justeringsförordning;

3) förordning angående befrielse från justeringsplikt för vissa mätnings-

och vägningsredskap;

4) förordning angående justering av mätnings- och vägningsredskap,

inrättade efter andra än metriska enheter;

5) förordning med vissa bestämmelser angående mätning och vägning;
6)

kungörelse angående gottgörelse till mynt- och justeringsverket

för prövning och godkännande av mätnings- och vägningsredskap m. m.,

7) förordning angående bestämning av längd, yta, rymd och massa

m. m.;

8) lag örn ändrad lydelse av 22 kap. 5 och 21 §§ strafflagen; samt

9) förordning angående bestämning av kvalitetsvikt hos spannmål.

De sakkunnigas förslag till lag örn mått och vikt torde få fogas såsom

bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bilaga A). Beträffande

de övriga förslagens innehåll hänvisas till betänkandet, vilket ingår i

serien Statens offentliga utredningar (1931: 36).

över betänkandet avgåvos yttranden av kommerskollegium, mynt- och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 97.

justeringsverket, Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms

län, varjämte vetenskapsakademien utan eget yttrande överlämnade ett

av två av akademiens ledamöter avgivet utlåtande jämte en därvid

fogad, av en utav nämnda ledamöter upprättad bilaga. Beträffande särskilda

delar av betänkandet avgåvos yttranden av medicinalstyrelsen,

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen m. fl. Handelskamrarna

i riket ävensom åtskilliga föreningar och sammanslutningar

samt enskilda företag erböllo genom olika myndigheter tillfälle att

till dessa avgiva yttranden. I anledning härav inkommo yttranden

från samtliga handelskammare utom Västergötlands och norra Hallands

handelskammare ävensom från Sveriges industriförbund, järnkontoret,

svenska teknologföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges allmänna

exportförening, svenska trävaruexportföreningen, Sveriges kemiska

industrikontor, svenska kvarnföreningen, Sveriges juvelerare- och

guldsmedsförbund, verkställande direktören hos Sveriges färghandlares

riksförbund, kooperativa förbundet, svenska aktiebolaget Toledo, aktiebolaget

Stathmos, föreningen statens justerare av mått och vikt, apotekarsocietetens

direktion, landsorganisationen i Sverige, svenska skofabrikantföreningen,

sko- och läderbranschens fabrikant- och grossistförening

m. fl.

Sedan berörda yttranden under början av år 1932 inkommit, anbefallde

Kungl. Majit genom beslut den 8 juli 1932 kommerskollegium att avgiva

och före den 15 november 1932 inkomma med förnyat utlåtande i

ärendet samt därvid foga förslag till de författningsbestämmelser, vartill

utlåtandet kunde giva anledning. Kollegium beredde härefter de

organisationer och fabrikanter, vilka av kollegium tidigare hörts i ärendet,

tillfälle att avgiva förnyade yttranden. Därvid framhöll kollegium

i en den 4 augusti 1932 remitterad promemoria vissa punkter, som vid

den ifrågavarande utredningen förtjänade att tagas under övervägande.

Yttranden inkommo i anledning härav till kollegium från samtliga handelskammare

i riket ävensom från Sveriges industriförbund, järnkontoret,

svenska teknologföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

allmänna exportförening, svenska trävaruexportföreningen, Sveriges kemiska

industrikontor, svenska kvarnföreningen, Sveriges juvelerareoch

guldsmedsförbund, verkställande direktören bos Sveriges färghand

lares riksförbund, kooperativa förbundet, aktiebolagen Toledo och Stathmos,

svenska skofabrikantföreningen och Norrbottens köpmannaförbund

m. fl. Vid uppdragets fullgörande anlitade kollegium vidare såsom

särskilda sakkunniga representanter för vissa av de nyssnämnda

sammanslutningarna, nämligen två representanter för Stockholms handelskammare

samt en representant för vartdera av industriförbundet, Sveriges

köpmannaförbund, kemiska industrikontoret och kooperativa förbundet.

Sedan Kungl. Majit den 28 oktober 1932, med ändring av sitt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

beslut den 8 juli samma år, uppdragit åt kollegium samt mynt- och justeringsverket

att gemensamt avgiva och inkomma med utlåtande i ärendet

samt därvid foga förslag till de författningsbestämmelser, vartill utlåtandet

kunde giva anledning, avhöllo nämnda myndigheter gemensamma

sammanträden, därav ett i närvaro av förenämnda, av kommerskollegium

anlitade sakkunniga. Kollegium samt mynt- och justeringsverket

inkommo därefter vart för sig med förnyade utlåtanden jämte förslag

till omarbetning i vissa delar av den av de sakkunniga föreslagna

lagen örn mått och vikt. Kommerskollegium överlämnade därjämte de

till kollegium inkomna förnyade yttrandena ävensom protokoll m. m.,

innefattande yttranden av de av kollegium anlitade sakkunniga.

Då jag nu går att till behandling upptaga denna lagstiftningsfråga,

vill jag beträffande de särskilda författningsförslagen först anmärka,

att förslaget till lag örn mått och vikt enligt betänkandet är avsett att

antagas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. Detta förslag och

däröver avgivna yttranden utgöra närmast föremålet för min följande

framställning. De under 2)—7) förut nämnda förslagen upptaga följdförfattningar,

som äro avsedda att utfärdas av Kungl. Majit utan riksdagens

hörande. Till dessa förslag torde jag få återkomma, därest förslag

till lag örn mått och vikt blir av Kungl. Majit och riksdagen antaget. I

den följande framställningen komma berörda sex förslag att belysas

endast i den mån så i särskilda fall anses nödigt. Det under 8)

upptagna förslaget till lag örn viss ändring i strafflagen kommer senare

i dag att anmälas av chefen för justitiedepartementet. Förslaget under

9) slutligen reglerar ett tämligen fristående spörsmål, vars behandling

torde kräva riksdagens medverkan; med hänsyn till behovet av ytterligare

utredning torde emellertid härmed få tillsvidare anstå.

Jag skall härefter till en början beröra vissa allmänna synpunkter i

förevarande fråga.

Allmänna synpunkter.

Gällande bestämmelser i förevarande ämne återfinnas huvudsakligen

i förordningen den 9 oktober 1885 örn mått och vikt med däri sedermera

gjorda ändringar. Förordningen återgav i sin ursprungliga lydelse i

stort sett innehållet i dessförinnan gällande förordning örn mått och vikt,

vilken utfärdats den 22 november 1878. I nämnda förordningar upptogos

detaljerade bestämmelser angående beskaffenhet och konstruktion

av de mätnings- och vägningsredskap, som kunde godkännas till justering.

Dessa bestämmelser voro emellertid avfattade med tanke på de

enkla redskap, exempelvis längdmått, målkärl, vikter och likarmade

vågar, vilka voro tillräckliga för dåtida behov. Den oerhörda utvecklingen

inom handel och teknik har sedermera föranlett tillskapande av

andra mera tidsbesparande redskap, vilka för att fylla sin uppgift icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

11

kunnat konstrueras efter samma enkla principer som de äldre redskapen.

För att bereda rum för dylika, i 1885 års förordning ursprungligen icke

upptagna redskap hava upprepade ändringar i förordningen vidtagits.

Genom särskilda kungörelser hava därjämte vid sidan av förordningen

utfärdats bestämmelser beträffande mätnings- och vägningsredskap.

Slutligen hava redskap, vilka icke varit upptagna i förordningen men

som likväl ansetts böra godkännas, i allmänhet till en början godkänts,

genom särskilda av Kungl. Maj:t meddelade resolutioner.

Ursprungligen krävdes riksdagens medverkan för ändringar i förordningen

på flera av de områden, där behovet av ändringar starkast gav

sig till känna. Genom bifall till propositionerna nr 175 år 1922 och nr

169 år 1923 överlät riksdagen emellertid till Kungl. Maj:t att bestämma

dels de slag av vågar, som kunde justeras såsom lagliga vägningsredskap,

dels ock de storheter, för vilka längdmått, målkärl och vikter kunde

justeras såsom lagliga redskap för mätning och vägning.

Kravet på tillbörlig anpassning efter utvecklingen tillgodosågs ytterligare

genom ändringar i 1885 års förordning, som vidtogos genom kungörelser

den 18 juni 1925 och den 14 maj 1926. Därigenom uppdrogs åt

mynt- och justeringsverket att godkänna konstruktionen av mätapparater

för torra och våta varor, automatiska vågar, kombinerade vågar,

vågar med motviktsanordning, vågar för vissa avgifters bestämmande

och pendelvågar.

De sakkunniga hava inledningsvis framhållit, hurusom det ursprungliga

kravet på uttömmande detaljbestämmelser i 1885 års förordning icke

kunnat upprätthållas ens med ett otal författningsändringar. Godkännande

av mätnings- och vägningsredskap hade sålunda jämväl måst ske

genom särskilda författningar och resolutioner, varjämte slutligen åt

mynt- och justeringsverket uppdragits att godkänna konstruktionen hos

vissa mätnings- och vägningsredskap.

De sakkunniga hava ansett, att en ytterligare utvidgning i

skilda hänseenden av mynt- och justeringsverkets bestämmanderätt

vore bäst ägnad att främja en smidig anpassning

av justeringsverksamheten efter utvecklingens gång. Sålunda borde

närmare bestämmelser angående mätnings- och vägningsredskapens

konstruktion ävensom tekniska föreskrifter i övrigt icke i den omfattning,

som hittills skett, fastlåsas i författningar på området utan i stället

utfärdas av mynt- och justeringsverket. Och vidare borde åt nämnda

myndighet anförtros att till justering godkänna vissa slag av redskap.

Härom anföra de sakkunniga följande:

Den största olägenheten vid det praktiska genomförandet av justeringsverksamheton

hade vållats därav, att 1885 års förordning ofta in i minsta

detalj fastslagit redskapens konstruktion. Vid den tidpunkt, då förordningen

kom till stånd, hade detta varit motiverat. I dåtida handel och

teknik behövdes icke den mångfald redskap och den stora variation i ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. May.ts proposition nr 97.

förandet, som den specialiserade verksamheten på alla områden sedermera

orsakat. Därtill komme, att i och med metersystemets införande

genom 1878 och 1885 års förordningar möjligast detaljerade bestämmelser

måste fastslås för att enhetligheten vid en så stor omläggning icke

skulle äventyras. I båda dessa avseenden hade stora förändringar inträffat.

Metersystemets införande vore ett fullbordat faktum. Och beträffande

handelsutbytet hade uppköpandet av varor, vilka i handelsbodarna

uppvägdes eller uppmättes i kundens närvaro, i stor utsträckning

eflerträtts av försäljning av redan i fabrikerna uppmätta eller uppvägda

kvantiteter, vilka levererades i paketerat tillstånd. De enkla

vågar, målkärl och längdmått, som voro tillfredsställande i äldre tiders

handelsbodar, hade i nutida fabriker ersatts med automatiska, snabbt arbetande

vägnings- och mätningsmaskiner, vilka sålunda i sista hand utgjorde

de redskap, efter vilka varornas myckenhet bestämdes. Ett fastställande

i förordningen av dylika redskaps konstruktion vore ej möjligt.

ty ständigt framkomma nya behov av redskap. Men även vid det

direkta avlämnandet till allmänheten av varor, vilka uppvägdes eller

uppmättes i köparens närvaro, hade de enkla redskapen alltmera kommit

ur bruk. Särskilt tydligt framginge detta vid bensiuhandeln. där

så gott som all uppmätning skedde genom mätapparater av mer eller

mindre komplicerad konstruktion. Att under sådana omständigheter i

förordningen fastslå tekniska detaljer för samtliga redskap syntes de

sakkunniga icke lämpligt, då någon enhetlighet beträffande redskapens

konstruktion icke vore möjlig och nya redskap på grund av sin lämplighet

ändock måste godkännas vid sidan av förordningen.

De sakkunniga ville av denna anledning föreslå en uppdelning av redskapen

i två kategorier, nämligen redskap, avsedda att utan inskränkning

användas i allmän handel (allmänna mätni>gs- och vägningsredskap),

och redskap, godkända endast för särskilda ändamål (särskilda

mätnings- och väg ning sredskap).

Beträffande de enkla redskap, såsom längdmått, målkärl och vikter,

vilka vore godkända i 1885 års förordning, syntes icke någon anledning

föreligga att tillåta andra utföranden beträffande form och storlek än

de, som kunde fastslås i en författning. De sakkunniga hade därför i

sitt förslag till justeringsförordning infört bestämmelser angående

form och storlek för dylika allmänna mätnings- och vägningsredskap.

Rörande godkännande av redskap för särskilda ändamål syntes däremot

större frihet böra givas mynt- och justeringsverket. Såsom framginge

av det anförda hade det ansetts nödvändigt att för olika behov

godkänna redskap, vilka både till form och storlek avveke från de i allmän

handel behövliga redskapen, och dylika behov syntes i framtiden

bliva alltmera framträdande. Ett införande av sådana redskap i justeringsförordningen

utan inskränkning i avseende å användning skulle

äventyra enkelheten i systemet samt möjliggöra användning i allmän

handel av redskap, vilka icke vore oundgängligen nödvändiga. Ä andra

sidan skulle, örn dylika redskap icke kunde godkännas utan uppfyllande

av förordningens föreskrifter, en stark hämsko läggas på handel och industri,

då givetvis författningsändringar för varje speciellt ändamål,

även örn behovet skulle vara inskränkt endast till ett fåtal redskap,

måste innebära en tidsödande och onödig omgång. De sakkunniga hade

fördenskull i förslaget till justeringsförordning infört bestämmelser

jämväl angående särskilda mätnings- och vägningsredskap, vilka sålunda

finge justeras för användning allenast för särskilda ändamål.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Därvid hade närmare föreskrifter angående form och storlek meddelats

rörande sådana särskilda redskap, vilka redan blivit godkända genom

särskilda kungörelser, under det att till mynt- och justeringsverket överlåtits

att till justering godkänna särskilda redskap i övrigt.

Därutöver hade enligt de sakkunnigas förslag medgivits mynt- och

justeringsverket att utfärda tekniska föreskrifter i allmänhet.

Bland föreslagna viktigare ändringar i övrigt i förhållande

till nu gällande bestämmelser må nämnas nya definitioner å mätning och

vägning samt å mätnings- och vägningsredskap, förslag örn utvidgad skyldighet

att använda justerade redskap, förslag örn periodisk omjustering

av vågar ävensom nya bestämmelser örn tillåtna felangivelser beträffande

vågar.

Rörande materialets uppdelning på de skilda författningarna

hava de sakkunniga ansett erforderligt att i förslaget till lag om

mått och vikt sammanföra vissa grundläggande, av mätnings- och vägningsteknikens

utveckling mera oberoende bestämmelser, vilka synts

vara av beskaffenhet att böra antagas av Kungl. Majit och riksdagen,

under det att föreskrifter i övrigt av de sakkunniga upptagits i författningar,

avsedda att utfärdas av Kungl. Majit i administrativ ordning.

Vid denna uppdelning hava de sakkunniga sökt följa tidigare tilllämpad

praxis. Därom må i korthet erinras följande.

Vid tillkomsten av 1878 års förordning medverkade riksdagen på det

sätt, att riksdagen, såsom framgår av dess skrivelse nr 67 den 14 maj

1876, beslutade antaga vissa bestämmelser att införas i en allmän stadga

örn mått och vikt. Dessa bestämmelser avsågo i fastställande av metern

och kilogrammet såsom enheter för mått och vikt; indelningen av mått

och vikt; rikslikare; skyldigheten att använda justerade redskap för

mätning och vägning; olika slag av längdmått, mälkärl och viktlod,

vilka kunde bliva föremål för justering; omjustering; samt justering av

förvarings- och transportkärl.

De föreskrifter, som härutöver intogos i 1878 års förordning, utfärdades

alltså i administrativ ordning. Inom det i riksdagens skrivelse utstakade

området har därefter riksdagens medverkan ansetts erforderlig

för ändringar i 1878 och 1885 års förordningar. På sätt i det föregående

omnämnts, har riksdagen emellertid under 1922 och 1923 i vissa betydelsefulla

avseenden överlåtit bestämmanderätten till Kungl. Majit.

I enlighet med vad nu angivits innehåller förslaget till lag örn mått

och vikt — jämte annat — bestämmelser angående! enheter för mått och

vikt och indelning därav; prototyper; justeringspliktens omfattning; omjustering;

samt märkning av förvarings- och transportkärl.

Till möjliggörande av den föreslagna utvidgningen av mynt- och justeringsverkets

befogenhet har i 10 § föreskrivits, att mätnings- och vägningsredskap

för att kunna justeras skola vara inrättade enbart efter de

i lagförslaget angivna metriska enheterna samt uppfylla de fordringar

s. 14 Kontrollera mot PDF

b departement achefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

i övrigt, vilka föreskrivas av Konungen eller den myndighet, som av

Konungen erhåller befogenhet därtill.

I övrigt må här nämnas, att Konungen enligt 14 § i de sakkunnigas

förslag tillerkänts befogenhet dels att i vissa fall medgiva undantag

från lagens föreskrifter, dels ock att i andra fall utvidga justeringsplikten.

I de inkomna yttrandena har allmänt uttalats, att de sakkunnigas förslag

i det stora hela vore väl ägnat att läggas till grund för ifrågavarande

lagstiftning. Sålunda har mynt- och justeringsverket funnit, att

de riktlinjer, som de sakkunniga uppdragit för sitt arbete, vore klara

och ändamålsenliga samt i betraktande av den nutida tekniken jämväl

de enda möjliga. Även i ett flertal andra yttranden hava liknande synpunkter

kommit till uttryck. Mot förslaget i dess helhet hava erinringar

framställts endast såtillvida, att i några av de yttranden, som avgåvos

i anledning av den första remissen i ärendet, hemställts, att förslaget

måtte underkastas ytterligare granskning och följaktligen icke i

då befintligt skick föreläggas 1932 års riksdag. Grundprinciperna i förslaget

hava också lämnats utan erinran i de förnyade utlåtanden, som

av kommerskollegium samt mynt- och justeringsverket avgivits i anledning

av den senare remissen.

De sakkunnigas förslag torde, på sätt jämväl allmänt uttalats i de avgivna

yttrandena, vara av beskaffenhet att böra läggas till grund för en

förnyad lagstiftning i ämnet. Såsom framgår av det anförda hava de

sakkunniga i första hand sökt avhjälpa den brist på anpassning efter

förhållandena, som alltjämt måste anses utmärka den nu gällande förordningen.

De anordningar, som härutinnan föreslagits, synas vara väl

avvägda såväl med hänsyn till det föreliggande behovet som med tanke

på den kommande utvecklingen på området. Jämväl beträffande uppdelningen

av författningsmaterialet finner jag de sakkunnigas förslag

lämpligt. Rörande de ändringar i gällande bestämmelser, som upptagits

i förslaget till lag örn mått och vikt, kan jag i allmänhet ansluta mig

till de sakkunnigas förslag; för de avvikelser därifrån, som jag anser

påkallade, skall jag i det följande redogöra.

Jag övergår nu till en behandling av de särskilda paragraferna i nämnda

lagförslag.

Mått; vikt eller massa; mätning och vägning samt mätnings- och vägning

sredskap (1 §).

I enlighet med den uppgjorda planen för ifrågavarande lagstiftningsarbete

har lagens tillämplighetsområde begränsats till längd-, yt- och

rymdmått samt vikt. Detta har kommit till uttryck i 1 §. Genom den

givna definitionen å mått uteslutas mått för tid, temperatur, elektrisk

energi, ljusstyrka m. m.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Begreppet vikt kan, på sätt i d.e sakkunnigas betänkande (sid. 41) beröres,

tilläggas olika betydelser. Sålunda kan'' med vikt avses dels den

kraft, varmed en kropp attraheras av jorden, och dels mängden av materia.

I sistnämnda mening användes i vetenskaplig terminologi uttrycket

massa, som är en direkt översättning av det franske masse, det

engelska mass och det tyska Masse men som icke vunnit burskap i det allmänna

svenska språkbruket. Vid metersystemets införande avsågs, att kilogrammet

skulle vara enhet för massa. Med hänsyn härtill ävensom till betydelsen

av att internationellt sett samma språkuttryck användes för

samma begrepp hava de sakkunniga ansett, att ordet massa borde införas

i lagen. Då de sakkunniga emellertid funnit, att detta ord icke kunde

i allmänt språkbruk ersätta ordet vikt, har i lagtexten efter ordet

vikt inom parentes tillagts ordet »massa». Härigenom skulle utmärkas,

att vikt, då därmed avses viktstorhet, är liktydigt med massa.

I 1 § definieras vidare begreppen mätning och vägning samt mätnings-

och vägningsredskap.

1885 års förordning innehåller icke någon uttrycklig definition på mätning

och vägning. I förordningens § 5 mom. 2 utsäges däremot, att med

redskap för mätning och vägning i förordningen avses längdmått, målkärl,

vedmått, vikter och vågar.

De sakkunniga erinra örn ett par fall i domstolspraxis, där åtal för begagnande

av ojusterade mätapparater ogillats under motivering, att det

icke blivit ådagalagt att ifrågavarande apparater vore att hänföra till

redskap för mätning. I ena fallet hade varit fråga örn en bensinmätare

så inrättad, att vätskan mättes vid genomgång av apparaten, därvid resultatet

angåves av visare å en graderad skala, indelad i liter. Det andra

fallet hade avsett mätapparater för utskänkning av spirituosa. Apparater

av förstnämnda slag, örn ock av annan tillverkning, hade sedermera

av Kungl. Majit godkänts såsom lagliga mätningsredskap. I anslutning

härtill anföra de sakkunniga:

Att ifrågavarande redskap ansetts icke utgöra mätningsredskap i lagens

mening vore icke tillfredsställande. De sakkunniga tilltrodde sig

icke att göra något uttalande örn, huruvida utgången i nämnda mål berott

på, att diir ifrågakomna redskap icke funnes uppräknade uti § 5 mom.

2 i 1885 års förordning. Bättsfallen hade emellertid föranlett de sakkunniga

att giva en synnerligen vid definition på mätning och vägning. Det

syntes för ett konsekvent genomförande av justeringsförfarandet och för

vinnande av det därmed avsedda ändamålet vara nödvändigt, att såsom

mätnings- och vägningsredskap betecknades alla redskap, som till sin

funktion verkligen vore redskap för mätning och vägning, och detta utan

någon som helst hänsyn till, huruvida justering enligt nu gällande föreskrifter

kunde ske eller ej. Formuleringen av lagtexten erbjöde emellertid

stora svårigheter, bottnande i vad begreppen mätning och vägning avsåge.

I varuutbytet kunde förekomma, att avlämning eller mottagning

av varor skedde med angivande av myckenheter, som icke kunde betecknas

såsom mått eller vikt, exempelvis en påse konfekt, en låda apelsiner

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements*

chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

eller en burk sparris, men att varorna avlämnades i en påse, en låda eller

en burk, vilka i viss mån tjänstgjorde såsom mätningsredskap. Karaktären

av mätningsredskap framträdde tydligare i den mån allmänheten

fått den uppfattningen, att vissa slag av sådana redskap motsvarade ett

visst mått, såsom i fråga örn en flaska öl (V3 Uter), en kartong jordgubbar

(1 liter), en säck ved (1 hektoliter) eller ett mått grädde (1 deciliter).

Att anse samtliga nämnda redskap såsom mätnings- eller vägningsredskap

kunde icke ifrågakomma, ty det skulle orsaka, att ett flertal. för

handeln nödvändiga redskap, som på grund av sin konstruktion icke

kunde godkännas till justering, skulle vara olagliga i bruk. Ett avskiljande

av sådana föremål som påse, burk och låda från mätnings- och vägningsredskap

syntes böra ske genom att mätning och vägning definierades

såsom en åtgärd, som hade till ändamål att fastställa längd, yta, rymd

eller vikt efter en nu eller fordom, inom eller utom riket i lag fastställd

eller eljest allmänt vedertagen enhet. Denna formulering fastställde såsom

mätning och vägning exempelvis bestämning i skålpund eller engelska

pounds och ävenledes bestämning i enheter, vilka i folkmedvetandet

vunnit hävd såsom motsvarande visst bestämt mått eller vikt, exempelvis

mått grädde, stor och liten snaps, kartong jordgubbar.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle med mätnings- och vägningsredskap

iörstås varje redskap, som är avsett för mätning eller vägning. Genom

uttrycket »avsett för» hava de sakkunniga velat utesluta sådana redskap

som exempelvis en tändsticka eller ett mynt, vilka vore avsedda för

helt annat ändamål än mätning och vägning men som av någon tillfällighet

användes vid uppmätning eller uppvägning på grund av att deras

längd eller vikt vore kända.

De sakkunniga erinra, att enligt de föreslagna definitionerna föremål

såsom säckar, kartonger och flaskor utan gradering i vissa fall bleve att

anse såsom mätnings- och vägningsredskap. Enär justering av dylika

redskap emellertid ej kunde fordras och ofta ej vore möjlig att utföra,

hava de sakkunniga i 8 § föreslagit befrielse från justeringsplikt för redskap

av nyss angivet slag under förutsättning, att de brukades såsom emballage

och på grund av sitt utförande icke gåve intryck av att noggrann

mätning därmed företoges.

I den bilaga, som fogats vid det av vetenskapsakademien överlämnade

utlåtandet, har föreslagits, att — på sätt jämväl de sakkunniga ifrågasatt

— mått borde definieras såsom mått även för vikt, i följd varav lagens

rubrik skulle bliva lag örn mått och termen mätning skulle omfatta

även bestämmande av vikt.

Mot den föreslagna definitionen å mätnings- och vägningsredskap har

mynt- och justeringsverket anfört, att användningen av ett redskap, ej

avsikten därmed, borde vara utslagsgivande, då det gällde att avgöra,

örn redskapet vore att hänföra till mätnings- och vägningsredskap eller

ej. Även från andra håll hava liknande synpunkter gjorts gällande.

I förevarande del har jag ingen annan erinran mot de sakkunnigas förslag

än att jag, i anslutning till därom framställd anmärkning, funnit

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr .97.

17

någon jämkning böra vidtagas i definitionen å mätnings- och vägningsredskap.

Huru definitionen lämpligen bör avfattas torde i viss mån vara

beroende av frågan örn justeringspliktens omfattning: örn justeringsplikt

skall föreligga i stort sett endast vid yrkesmässig användning av

redskap eller även vid mera tillfällig användning i det privata livet. Därest

justeringsplikten, såsom jag vid behandlingen av 8 § kommer att förorda,

inskränkes enligt det förra alternativet, lära några allvarliga betänkligheter

ej kunna resas mot att såsom mätnings- och vägningsredskap betecknas

exempelvis även en käpp eller ett mynt, örn i något fall mätning eller vägning

verkligen skulle utföras med hjälp av dylika föremål. Dock torde ett

redskaps karaktär av mätnings- eller vägningsredskap ej böra avgöras enbart

med hänsyn till dess användning, enär sådana redskap som mätband,

litermått och vågar tydligen måste räknas till mätnings- och vägningsredskap,

oavsett örn de användas eller ej. Såsom mätnings- och vägningsredskap

torde följaktligen kunna betecknas varje redskap, som är avsett

för mätning eller vägning eller eljest för sådant ändamål användes. Det

må anmärkas, att denna definition givetvis icke innebär, att under mätnings-

och vägningsredskap må inbegripas jämväl redskap, som vid mätning

eller vägning helt hava karaktären av hjälpredskap, exempelvis en

skovel eller ett kärl, som nyttjas vid ifyllandet av ett målkärl.

Enheter och prototyper m. m. (2—6 §§).

I 2 § angivas enheter för längd och massa och definieras dessa enheter

genom hänvisning till de internationella prototyperna.

I 3 § upptagas bestämmelser örn de kopior av de internationella prototyperna,

som här i riket tjäna till yttersta efterrättelse för bestämmande

av längd, yta, rymd och vikt. Föreskrifter örn förvaring och användning

av dessa kopior återfinnas i förslaget till justeringsförordning.

Förslagets 4 § innehåller stadganden örn huvudlikare för metern och

kilogrammet, vilka äro de första rangens likare, som justeringsmyndigheten

utan särskilt tillstånd kan använda. Även härutinnan upptager

förslaget till justeringsförordning närmare bestämmelser.

I 5 § återfinnas bestämmelser örn enheter för yta och rymd. Dessa enheter

äro i 1885 års förordning icke definierade, och förordningen skiljer

icke mellan kubikdecimeter och liter. Den definition på liter, som förslaget

innehåller, överensstämmer med den av tredje allmänna konferensen

för mått och vikt år 1901 fastställda. De sakkunniga hävda, att en

verklig definition bör givas på enheterna kubikmeter och liter. Den faktiska

skillnaden mellan kubikdecimeter och liter vore emellertid, yttra

de sakkunniga, mycket liten, i det att en liter enligt nuvarande bästa bestämmelser

utgjorde 1.000027 kubikdecimeter, varför någon hänsyn därtill

icke behövde tagas vid justering eller i allmän handel.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 97.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Departementschefen.

I 6 § angivas över- och underenheter jämte förkortade beteckningssätt.

över- och underenheterna äro desamma som de nu förekommande med

tillägg av mikron, motsvarande O.ooi millimeter, och milliliter, utgörande

O.i centiliter, varjämte beteckningarna mil och kvadratmil införts i stället

för de nu gällande myriameter eller ny mil, respektive kvadratmyriameter

eller ny kvadratmil. Förkortade beteckningssätt äro i 1885 års

förordning endast i vissa fall angivna. Därutöver hava emellertid dylika

beteckningar upptagits i ett av justeringsstyrelsen den 10 april 1879 utfärdat

cirkulär. Betänkandet innehåller en utförlig motivering till de

föreslagna förkortningarna.

Beträffande millilitern hava de sakkunniga anfört, att dess införande

föreslagits för konsekvensens skull och då den vore lämplig vid uttryckande

av remedier och vid indelningen av hyretter, mätglas o. d. i liter

och dess underavdelningar.

I fråga örn 2, 3 och 5 §§ hava i yttrandena framställts vissa mera formella

anmärkningar, varemot 4 § lämnats utan erinran. Vad angår 6 §

har införandet av enheten mikron tillstyrkts av mynt- och justeringsverket

under motivering, att den vunnit användning inom nutida verkstadsteknik.

Nämnda myndighet har däremot avstyrkt införandet av enheten

milliliter med förmälan, att denna icke torde vara behövlig för allmän

handel och att inom vetenskapen allmänt användes endast kubikcentimetern.

Liknande synpunkter hava anförts av Stockholms handelskammare,

varemot förslaget i denna del lämnats utan erinran i det av vetenskapsakademien

överlämnade utlåtandet.

Mot föreskrifterna i 2—6 §§ har jag i stort sett intet att erinra. Enär

uttryckssättet i 1 § avser att utmärka, att ordet vikt i lagen användes

liktydigt med massa, synes emellertid lämpligast att även i 2 § första

stycket, 3 § andra stycket och 6 § använda ordet vikt i stället för massa, i

likhet med vad eljest i lagen skett. I 3 § synes böra vidtagas den ändring,

att de däri omförmälda prototyperna benämnas riksprototyper i stället

för, såsom de sakkunniga föreslagit, nationella prototyper.

Vad angår 6 § synes lämpligt att införa enheten mikron. Enheten milliliter

är antagen i lagstiftningen i de övriga nordiska länderna ävensom i

Frankrike, Schweiz och Tyskland samt användes av den internationella

byrån för mått och vikt. Det kan såsom exempel nämnas, att i det av

nämnda byrå utfärdade certifikatet rörande vår svenska kilogramprototyp

dennas rymd är angiven i milliliter och detta med så stor noggrannhet

att rymden uttryckt i kubikcentimeter skulle erhålla ett annat siffervärde.

Av nämnda orsaker synes de sakkunnigas förslag även härutinnan

böra följas. Mot de förkortade beteckningar, som av de sakkunniga föreslagits,

har jag intet att erinra.

I 1885 års förordning talas örn anskaffande av reservprototyper för

riksprototyperna. Enligt kungörelsen den 26 juni 1890 angående förva
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

ring och användande av de i nyssnämnda förordning omförmälda prototyper

och huvudlikare skulle emellertid tillsvidare anstå med anskaffande

av reservprototyper. Dylika omnämnas ej i det föreliggande förslaget.

1 det av vetenskapsakademien överlämnade utlåtandet har ifrågasatts,

örn icke möjligheten att anskaffa sådana borde fastslås i lagen. Skulle

emellertid reservprototyper anskaffas, torde erfordras ytterligare lagbestämmelser

för att angiva de omständigheter, under vilka reservprototyperna

finge träda i stället för riksprototyperna som högsta normer för

bestämning av längd, yta, rymd och vikt. Att nu upptaga sådana bestämmelser

i lagen torde icke vara lämpligt, då de synas böra anknytas

till vissa bestämda prototyper liksom i förslaget skett beträffande riksprototyperna.

Då härtill kommer, att något behov av reservprototyper

icke framträtt, har jag ansett någon ändring i förslagets ståndpunkt i

denna del icke böra göras.

Justering (7 §).

Den i 7 § upptagna definitionen på justering är i sak överensstämmande

med motsvarande definition i § 5 mom. 2 av 1885 års förordning.

Vid justering av mätnings- och vägningsredskap bär förrättningsmannen

att tillse, att eventuell avvikelse från det rätta håller sig inom de felgränser

(remedier), som för varje redskap är o angivna. Enligt gällande

bestämmelser finnas —- med några få undantag — för de olika slagen av

redskap dels strängare, dels ock lindrigare remedier. De strängare tilllämpas,

då ett redskap första gången undergår justering. Sedan justering

skett, anses redskapet däremot riktigt, så länge förefintliga felaktigheter

hålla sig inom de lindrigare remedierna. Befinnes emellertid vid

periodisk omjustering eller vid eljest företagen undersökning, att jämväl

dessa remedier överskridits, skall redskapet ändras så, att felet bringas

inom de snävare felgränserna. Den första justeringen av ett redskap benämnes

i 1885 års förordning enbart justering. Därefter vidtagen justeringsåtgärd

benämnes omjustering, oavsett örn för redskapets godkännande

erfordrats ändring därav eller ej. Förutom att olika remedier gälla,

föreligger emellertid en skillnad mellan de olika slagen av omjustering

även såtillvida, att örn redskapet godkännes först efter ändring, förnyad

stämpling skall ske, d. v. s. alla föreskrivna stämplingstecken, i regel

krona, justerardistriktets tecken och årtal, skola utsättas, under det att,

örn redskapet godkännes utan ändring, endast nytt årtal och eventuellt

nytt distriktstecken skall åsättas. •

De sakkunnigas förslag avser ej att göra någon väsentlig ändring i

detta system. I 7 § har emellertid föreslagits en terminologisk jämkning,

varigenom åt uttrycket omjustering givits en mera begränsad innebörd.

Annan justering än omjustering benämnes nyjustering.

De sakkunnigas förslag innefattar emellertid en nyhet såtillvida, att

nyjustering ej blir erforderlig efter sådan mindre ändring av redskapet,

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

som icke kan betecknas såsom reparation. De sakkunniga erinra i detta

sammanhang, att i 1885 års förordning icke talas om reparation utan blott

örn ändring av redskap samt att sådan ändring torde hava avsetts böra

utföras huvudsakligen av justerare. De sakkunniga anföra vidare:

Med de nu använda komplicerade redskapen måste reparationer ofta

utföras, vilka vore av den art, att de icke lämpligen kunde företagas av

justerare vid dennes justeringsförrättningar. Därtill komme emellertid,

att å dessa redskap stundom behövde vidtagas smärre rättelser, vilka

icke kunde hänföras under begreppet reparation, exempelvis påfyllning

av olja i en oljebroms o. d., efter vilken operation en nyjustering icke

alltid vore av nöden. Ett tvång till nyjustering även för den minsta

ändring skulle orsaka ägaren stora kostnader för kallelse av justerare

och även i många fall vara en onödig pålaga. De sakkunniga hade av

denna anledning genom användande av ordet reparation avsett, att

smärre ändringar, som ej vore hänförliga till reparation, icke skulle behöva

orsaka nyjustering. Lämpligen borde härvid utsägas vad som förstodes

med reparation. Men de sakkunniga hade ansett sig icke böra

göra detta på grund av svårigheten att på ett vid alla tillfällen tillämpbart

sätt kunna uttrycka vad med reparation avsåges. Givetvis innebure

dock detta begrepp, att en förändring av för måtts- och viktsangivelsen

väsentliga delar skulle hava åstadkommits. Däri innefattades dock naturligen

icke sådana förändringar, som enbart avsett inställning av ett

redskap medelst oplomberade och i gällande föreskrifter därför medgivna

anordningar.

De sakkunniga tillägga, att i de fall, där så ansåges erforderligt, myntoch

justeringsverket kunde genom föreskrifter angående plombering av

redskap hindra tillgång till de delar av ett redskap, som vore så viktiga,

att en ändring av dem borde hava nyjustering till följd.

Föreningen statens justerare av mått och vikt har ifrågasatt, örn icke

till förevarande paragraf borde fogas ett tillägg av innehåll, att med reparation

icke menades mindre ändring, utförd av justeringsförrättare.

Önskemål hava även i andra yttranden uttalats örn närmare angivande

av vad som skall förstås med reparation.

De sakkunnigas indelning av justering i nyjustering och omjustering

synes ägnad att befordra reda och underlätta utformandet av författningstexterna.

Jag är även ense med de sakkunniga därom, att endast

verkliga reparationer böra föranleda nyjusteringsskyldighet. Att generellt

närmare bestämma innebörden i begreppet reparation erbjuder så stora

svårigheter, att värdet av en definition bleve tvivelaktigt. Vissa tolkningssvårigheter

torde alltid uppkomma. Det av justerarföreningen föreslagna

tillägget till paragrafen skulle vara vilseledande, då ej heller en

mindre ändring, utförd av annan än justeringsförrättare, bör vara att

hänföra till reparation. Även i förevarande del kan jag således i sak

ansluta mig till förslaget.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Marits proposition nr 97.

Justering spliktens omfattning (8 §).

I 8 § i de sakkunnigas förslag anges justeringspliktens omfattning.

1 mom. innehåller huvudregeln i fråga örn skyldighet att använda justerade

mätnings- och vägningsredskap. I 2 och 3 mom. upptagas vissa undantag

från huvudregeln. Ytterligare undantag skulle med stöd av 14 §

1 mom. kunna i där avsedda fall medgivas av Konungen.

Enligt § 5 mom. 1 i 1885 års förordning gäller, att vid handel eller eljest,

då varor skola avlämnas eller mottagas efter mått eller vikt, endast här i

riket i vederbörlig ordning justerade redskap må användas för mätning

och vägning. Särskilda bestämmelser gälla för s. k. avgiftsvågar, d. v. s.

vågar, som vid tull, post, järnvägsstationer och hamnar användas för avgifters

bestämmande. Dylika vågar skola enligt § 32 vara av justerare

efter undersökning godkända och stämplade såsom avgiftsvågar; detta

är dock icke att anse såsom justering i förordningens mening.

De sakkunniga hava erinrat, hurusom stadgandet i § 5 mom. 1 innebär

allenast, att om vid mätning eller vägning användas mätnings- eller vägningsredskap,

desamma skola vara justerade, såvitt de nyttjas vid handel

eller eljest, då varor skola avlämnas eller mottagas efter mått eller

vikt. Däremot utsäges ej, alt varor skola mätas eller vägas, örn de avlämnas

eller mottagas efter mått eller vikt. En utvidgning av justeringsplikten

utöver vad i detta avseende nu gäller har ej heller synts de sakkunniga

lämplig.

De sakkunniga hava emellertid i annat hänseende funnit en utvidgning

av justeringsplikten erforderlig. Sålunda borde enligt deras mening justeringsplikten

omfatta även de tillfällen, då ekonomiskt anspråk beräknades

efter mått eller vikt utan att avlämnande eller mottagande av varor

ägde rum. Så vore t. ex. förhållandet vid viss beskattning, vid förtullning

och vid fastställande av vissa fraktavgifter. Av sådan anledning

föreslå de sakkunniga, att vid köp och byte, då varor skola avlämnas eller

mottagas efter mått eller vikt, ävensom då eljest ekonomiskt anspråk

skall beräknas efter mått eller vikt, för mätning eller vägning ej må

begagnas andra mätnings- eller vägningsredskap än sådana, som här i

riket blivit vederbörligen justerade för användning, varom fråga är.

Med uttrycket »vederbörligen justerade» avses, att redskapet skall hava

undergått även omjustering, där sådan enligt 9 § i förslaget är föreskriven.

Att redskapet skall vara justerat »för användning, varom fråga är»,

syftar på, att redskap — såsom redan i det föregående berörts — enligt

de sakkunnigas förslag skulle kunna justeras allenast för viss inskränkt

användning.

De i förslagets 2 mom. angivna undantagen äro betingade av de vidsträckta

definitioner, som i 1 § givits på mätning och vägning, respektive

mätnings- och vägningsredskap.

Nämnda definitioner innebära bland annat, att förvarings- och träns
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

portkiirl kunna bliva att anse såsom mätningsredskap. Enligt gällande

bestämmelser få sådana kärl genom justeringsmyndighetens försorg uppmätas

och stämplas, därvid rymden utsättes å kärlen. Detta förfarande

är emellertid ej att likställa med justering och dylika redskap kunna med

hänsyn till sin beskaffenhet icke lämpligen justeras såsom mätningsredskap.

De böra dock enligt de sakkunnigas uppfattning alltjämt få bliva

föremål för uppmätning och »märkning» i enlighet med vad nyss angivits.

Bestämmelser därom återfinnas i 15 § i de sakkunnigas förslag.

Såsom förut vid 1 § berörts blir enligt de sakkunnigas förslag emballage

i vissa fall att anse såsom mätnings- och vägningsredskap. I följd härav

hava de sakkunniga funnit erforderligt att under förevarande moment

medgiva undantag från stadgad justeringsplikt i fråga örn föremål

såsom kartonger, korgar, säckar och ograderade flaskor, allt under förutsättning

att de brukades som emballage samt på grund av sitt utförande

icke gåve intryck av att noggrann mätning därmed företoges. En ölflaska,

som i en affär avlämnas till kunden jämte sitt innehåll, är enligt

nu angivna grunder att betrakta som emballage och såsom sådant ej

justeringspliktig. Örn däremot en handlande medelst en literbutelj uppmäter

fotogen i av kunden medfört kärl, användes buteljen icke som emballage.

I sistnämnda fall hade det sålunda ålegat säljaren att för mätning

använda justerat redskap.

I 3 mom. hava de sakkunniga slutligen föreslagit undantag från justeringsplikt

i fråga örn redskap, avsedda för uppmätning eller uppvägning,

som verkställes för fastställande av avlöningsförmåner, där dessa stå i

förhållande till storleken av arbetsprodukten, dock under förutsättning

att justerade redskap finnas att tillgå för kontroll av de ojusterade

redskapen. De sakkunniga framhålla, att den noggrannhet, som vid här

avsedda tillfällen erfordrades, oftast icke vore så stor som den, vilken

eljest vore behövlig. Därtill komme, att redskapen ofta nyttjades under

yttre förhållanden, som gjorde dem tämligen otillförlitliga.

I de avgivna yttrandena har de sakkunnigas uppfattning, att justeringsplikten

borde omfatta jämväl avgiftsvågar, icke framkallat någon invändning.

Mot innehållet av 1 mom. i de sakkunnigas förslag har däremot

riktats anmärkningar i vissa andra hänseenden.

Mynt- och justeringsverket har sålunda — i anslutning till vad som

rörande periodisk omjustering föreslås i de sakkunnigas 9 § — föreslagit,

att justeringsplikt borde stadgas endast för redskap, som användes vid

mätning eller vägning i statlig verksamhet, vid yrkesmässig handel eller

rörelse eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats, då ekonomiskt anspråk

skulle beräknas efter mått eller vikt. Till utveckling av vad sålunda

föreslagits anförde verket i sitt först avgivna utlåtande:

Justeringsplikten i utlandet vore i allmänhet icke så vidsträckt som de

sakkunniga föreslagit. I Tyskland och Schweiz exempelvis gällde denna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

23

plikt endast, då redskapen användes »ina öffentlichen Verkehr», vilket uttryck

val närmast skulle motsvara statlig verksamhet samt yrkesmässig

handel eller rörelse. Enligt verkets mening hade åtminstone den allmänna

uppfattningen av gällande svensk rätt ingalunda varit den, att lagen

skulle sträcka sina verkningar ända in på privatlivets område, in till de

minsta köp eller byten man och man emellan, så snart därvid mätning

eller vägning förekomme. I allmänhet torde man väl hava tolkat lagen

så, att för justeringspliktens inträdande fordrats en mera yrkesmässigt

bedriven verksamhet och att icke de rent tillfälliga behoven av mätningsoch

vägningsredskap drabbades av densamma. Örn en torpare ett år fått

en ovanligt stor potatisskörd och önskade försälja några kilogram därav

till en granne, förefölle det knappast rimligt, att han skulle bliva lagbrytare,

örn han verkställde uppvägningen av denna potatis på en ojusterad

våg. Det kunde väl heller icke anses vara något statens intresse att med

sin lagstiftning intränga på ett så privat område, i all synnerhet som köparen

ju alltid hade skydd mot uppsåtlig felvägning uti strafflagen 22

kap. 5 §. Och örn han bevisligen fått mindre kvantitet än han betalat för,

kunde han ju föra talan örn utfående av det resterande. Verket ansåge,

att justeringstvånget — frånsett den statliga verksamheten — borde inskränkas

till att avse redskap, som användes vid yrkesmässigt bedriven

verksamhet. Mot denna inskränkning av justeringstvånget skulle kunna

anföras, att allmänheten i större utsträckning skulle förledas att inköpa

billigare redskap, vilka icke kunde justeras. Verket trodde dock icke, att

denna farhåga hade större fog för sig. Så snart exempelvis en lantbrukare

ville försälja sina varor på torget eller han mera stadigvarande försålde

sina produkter, inträdde ju omedelbart justeringstvånget.

En inskränkning i justeringsplikten såtillvida, att densamma ej borde

gälla beträffande redskap, som användes för mätning eller vägning vid

uppgörandet av rent privata mellanhavanden, har även eljest i de inkomna

yttrandena allmänt förordats.

Beträffande frågan örn justeringsplikten bör omfatta all yrkesmässig

verksamhet hava förslag i olika riktningar framkommit. I yttranden,

som avgåvos i anledning av den första remissen i ärendet, anslöto sig

svenska teknologföreningen och aktiebolaget Toledo i huvudsak till myntoch

justeringsverkets nyss angivna uppfattning i denna fråga. Stockholms

handelskammare anförde däremot:

En lagstiftning i förevarande avseende borde tillgodose den köpande

allmänhetens rätt, varemot det icke syntes av omständigheterna påkallat

att härutöver låta det avsedda skyddet omfatta även näringsutövarna inbördes.

Åt dem borde överlämnas att själva tillvarataga sin rätt. Gällande

förordning syntes visserligen i sin 5 § i princip fastslå skyldighet

för näringsidkarna att jämväl vid inbördes transaktioner använda justerade

redskap, örn dylika komme till användning vid mätning eller vägning,

men denna bestämmelse hade merendels icke varit föremål för alltför

sträng tillämpning. Emellertid ville handelskammaren erinra, att enligt

gällande praxis tillverkare av eller handlande med mätnings- och

vägningsredskap icke torde till våra näringsidkare försälja dylika redskap,

innan de blivit vederbörligen justerade, då näringsidkarna sjiilva

i regel torde fordra dylik justering. De fall, då enstaka redskap av antydd

art för individuellt bruk importerades från utlandet, torde vara re
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

lativt sällsynta. I anslutning till det anförda förordade handelskammaren

justeringsplikt endast vid statlig verksamhet, vid yrkesmässigt bedriven

detaljhandel (utminutering) ävensom eljest, då varor vid industriell

tillverkning eller inom handeln paketerades eller eljest emballerades

med angivande å omslag eller emballage av viss viktmängd etc.

I enahanda riktning uttalade sig efter den första remissen även Sveriges

industriförbund och Sveriges allmänna exportförening.

Jämväl kommerskollegium anslöt sig i sitt första yttrande till vad

Stockholms handelskammare och industriförbundet föreslagit. I den promemoria,

som enligt vad tidigare berörts av kommerskollegium utremitterades

i anledning av den senare remissen, hade föreslagits bland annat,

att justeringsplikt skulle gälla allenast beträffande mätnings- och vägningsredskap,

som nyttjades vid detaljhandel i butiker eller å allmänt

tillgängliga försäljningsplatser, vid uppmätning eller vägning av varor,

avsedda att i förpackningar säljas till allmänheten efter mått eller vikt,

samt vid tull, post, järnvägs- och automobilstationer samt hamnar för avgifters

bestämmande.

I därefter till kommerskollegium inkomna yttranden förordades den

sålunda föreslagna begränsningen i huvudsak av Stockholms handelskammare

jämte fem andra handelskamrar ävensom av Sveriges industriförbund,

järnkontoret, Sveriges allmänna exportförening, svenska trävaruexportföreningen,

Sveriges kemiska industrikontor, svenska kvarnföreningen

och kooperativa förbundet.

Smålands och Blekinge handelskammare uttalade, att lagstiftningen

på förevarande område borde erbjuda skydd för alla samhällsmedlemmars

rätt. Felmätning och felvägning vid varuutbyte inom industrien och

grosshandeln samt de skilda affärsmännen emellan borde förekommas,

likaväl som felen i detta hänseende mellan detaljhandeln och den köpande

allmänheten. Ifrågavarande stadgande borde följaktligen formuleras så,

att justeringsplikt skulle föreligga vid vägning och mätning i statlig

verksamhet, vid yrkesmässig handel eller rörelse eller å allmänt tillgänglig

försäljningsplats, då ekonomiskt anspråk skulle beräknas efter mått

eller vikt.

Liknande synpunkter anfördes jämväl av Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare samt Norrbottens köpmannaförbund.

Sveriges köpmannaförbund anförde, att den av kommerskollegium föreslagna

lindringen kunde medföra betänkliga konsekvenser. Så skulle justeringsplikt

icke gälla beträffande redskap, som användes vid s. k. kringföringshandel,

en form av varuförmedling, som under senare tider fått

ökad omfattning. Vidare kunde, örn frihet från justeringsplikt skulle

gälla för grosshandeln, vid varuleveranser föranledas försvårade förhållanden,

i det att ena parten med skäl kunde hävda riktigheten av justerad

våg framför utslag från en ojusterad. Fråga vore, örn ej ordalydelsen i

1885 års förordning vore att föredraga.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Handelskammaren i Gävle föreslog, att justeringsplikt borde stadgas

även i fråga örn handel med varor, som kringfördes i fordon och försåldes

vid köparens hemvist, men anslöt sig i övrigt i huvudsak till kommerskollegii

förslag.

Skånes handelskammare samt handelskammaren för Örebro och Västmanlands

län funno sig endast såvitt anginge handel mellan köpmän inbördes

kunna biträda kommerskollegii förslag, i vad därigenom från justeringsplikt

undantagits försäljningstransaktioner i tiden före den slutliga

försäljningen i detalj till allmänheten. Sålunda anfördes, att ett mejeri,

som mottoge mjölk från sina leverantörer, eller en spannmålshandlare,

som köpte spannmål från jordbrukare, måhända ej borde befrias från

att vid likvidens beräknande använda justerade redskap.

Handelskammaren i Karlstad uttalade likaledes betänkligheter mot att

exempelvis en vedförsäljare från landet ej skulle behöva använda justerade

mått vid yrkesmässig försäljning, så framt han ej sålde veden på torget.

Handelskammaren fann därjämte befrielse från justeringsplikt i

föreslagen omfattning för industrien i vissa fall kunna verka mindre lyckligt.

Aktiebolaget Stathmos förklarade sig anse, att justeringsplikt för industrien

borde bibehållas.

Av svenska kvarnföreningen, kooperativa förbundet och handelskammaren

i Gävle gjordes emellertid i yttrandena till kommerskollegium gällande,

att justeringsplikt för industrien, även örn den begränsades till

redskap för uppvägning och uppmätning av varor, avsedda att säljas i

förpackningar, i åtskilliga fall syntes bereda olägenheter. I sådant avseende

omnämndes, hurusom inom kvarnindustrien samt vid maskinell paketering

av smör, bröd, kakao, såpa, kaffe m. fl. varor användes maskiner

och redskap, vilka icke lämpligen kunde justeras. Avsevärda förluster

skulle uppkomma, därest ifrågavarande maskiner icke det oaktat finge

användas.

Slutligen framhölls av teknologföreningen, att befrielse från justeringsplikt

borde redan i själva lagtexten och ej allenast — såsom de sakkunniga

förutsatt — genom en av Kungl. Majit enligt 14 § meddelad undantagsbestämmelse

föreskrivas beträffande vågar, som inom industrien användes

i fall, då den för varans betalning giltiga vikten bestämdes på annat

ställe, t. ex. beträffande cellulosaindustrien och andra exportindustrier,

där den slutgiltiga vikten bestämdes i mottagningslandet.

I sitt slutliga yttrande har kommerskollegium — efter att, på sätt inledningsvis

berörts, hava samrått med mynt- och justeringsverket samt

särskilda sakkunniga — med ändring av sin först uttalade uppfattning

anslutit sig till mynt- och justeringsverkets förslag samt sålunda förordat

justeringsplikt beträffande redskap, som nyttjades vid mätning eller

vägning i yrkesmässig handel eller rörelse eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats

eller ock i statlig verksamhet, allt under förutsättning, att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Departements
chefen.

ekonomiskt anspråk skulle beräknas efter mått eller vikt. Detta förslag

har enhälligt tillstyrkts av de av kollegium anlitade sakkunniga. Myntoch

justeringsverket har i sitt förnyade utlåtande vidhållit sitt tidigare

förslag på denna punkt.

Mot 2 mom. har i de avgivna yttrandena ej framställts någon anmärkning

såvitt angår förvarings- eller transportkärl.

Beträffande undantag från justeringsplikten i fråga örn emballage anförde

mynt- och justeringsverket i sitt första yttrande:

Med den formulering, som i de sakkunnigas förslag givits åt ifrågavarande

undantagsbestämmelse, kunde det faktiskt bliva tillåtet att exempelvis

i torghandel använda en kartong i stället för ett målkärl för mätning

vid försäljning av bär. Detta vore, såsom även framginge av de

sakkunnigas motivering, givetvis ej avsett. Undantagsbestämmelsen åsyftade

att möjliggöra försäljning av varor i lämpliga förpackningar och

att fastslå, att blotta förpackningen eller ifyllandet av en vara i ett emballage,

även örn detta vore tillverkat med hänsyn till att kunna lagom

rymma en viss myckenhet, icke vore att hänföra till sådan mätning, då

justerade redskap skulle användas. De sakkunniga hade emellertid gjort

den inskränkningen, att emballaget skulle vara så beskaffat, att det ej

gåve intryck av att noggrann mätning därmed företoges. Detta uttryck

vore svävande och syntes kunna giva anledning till olika tolkningar. De

sakkunniga hade gjort gällande, att flaskor, vilka försetts med gradering,

uppenbarligen gåve allmänheten föreställning örn, att noggrann mätning

därmed skedde, varför de ej borde fritagas från justeringsplikt. Verket

ville emellertid erinra om de graderade flaskor, i vilka koncentrerad ättika

plägade försäljas. Graderingen utgjorde i dylika fall ej ett mått på flaskans

innehåll utan hade huvudsakligen till uppgift att bekvämt tillåta avhällande

av en bestämd kvantitet av vätskan, som sedan skulle utspädas

med en viss kvantitet vatten. Verket funne för sin del, att generellt undantag

från justeringsplikt borde kunna medgivas för de fall, då varor

avlämnades eller mottoges i emballage.

Även i andra yttranden hava liknande synpunkter framhållits. Kommerskollegium

samt mynt- och justeringsverket hava i sina slutliga yttranden

föreslagit undantag från justeringsplikt i fråga örn mätning, som

skedde i sedvanligt emballage, såsom kartonger, korgar, säckar eller

flaskor.

Den i 3 mom. föreslagna undantagsbestämmelsen har lämnats utan erinran

av mynt- och justeringsverket, kommerskollegium, Sveriges industriförbund,

landsorganisationen i Sverige m. fl.

För egen del är jag i stort sett ense med de sakkunniga därom, att justeringsplikten

bör omfatta ej blott mätning och vägning i samband med

att varor avlämnas eller mottagas efter mått eller vikt, utan även mätning

och vägning i andra fall, då ekonomiskt anspråk skall beräknas efter

mått eller vikt. Emellertid anser jag, i likhet med vad allmänt uttalats

i de inkomna yttrandena, att från justeringsplikten bör undantagas sådan

mätning och vägning, som tillfälligtvis kan förekomma vid uppgörandet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 97.

27

av rent privata mellanhavanden. Att därutöver begränsa området för

justeringsplikten på sätt, som föreslagits av Stockholms handelskammare

m. fl., synes icke tillrådligt. Mot en dylik inskränkning hava befogade

invändningar framställts i vissa av de avgivna utlåtandena. Att, såsom

får antagas, kontrollmätning eller kontrollvägning inom grosshandel och

industri verkställes oftare än inom detaljhandeln, synes icke tillfyllest

motivera kravet på befrielse från justeringsplikt för grosshandel och industri.

Även vid varuutbyte näringsidkare emellan böra kontrahenterna

kunna göra anspråk på den garanti för tillförlitlig mätning och vägning,

som justeringen innebär. Justeringstvånget synes även vara ägnat att

undanröja anledningar till tvist. Då justerade redskap redan nu i regel

lära användas inom industri och grosshandel, torde justeringsplikten icke

kunna bliva betungande, i synnerhet örn — såsom jag i det följande kommer

att föreslå — periodisk omjustering av vågar icke införes. Skulle

inom någon viss bransch särskilda olägenheter yppa sig, föreligger enligt

lagförslaget möjlighet för Kungl. Majit att medgiva undantag från

justeringsplikten. Enligt den uppfattning jag nu hävdat bör ifrågavarande

stadgande, i överensstämmelse med vad såväl mynt- och justeringsverket

som kommerskollegium föreslagit, givas det innehåll att vid mätning

eller vägning, som företages i statlig verksamhet, i yrkesmässig handel

eller rörelse eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats och som skall

ligga till grund för beräknande av ekonomiskt anspråk efter mått eller

vikt, endast må begagnas vederbörligen justerade redskap. Omfattningen

av det sålunda angivna området för justeringsplikten skall i det följande

ytterligare belysas i samband med redogörelse för de sakkunnigas förslag

till 9 §.

Vad angår de föreslagna undantagen från justeringsplikten må till en

början nämnas, att märkning av förvarings- och transportkarl enligt 15 §

i förslaget torde kunna avse enbart taravikten. I anledning härav synes

i förevarande bestämmelse i 8 § böra tilläggas orden »med avseende å

rymden».

Praktiska hänsyn göra utan tvekan erforderligt, att för de fall, då mätning

sker i emballage, medgiva undantag från regeln örn användande av

justerade redskap. När exempelvis spritdrycker försäljas litervis i flaskor,

vilka ifyllas utan användande av mätningsredskap, sker i och med

själva påtappningen en örn ock ej särskilt noggrann mätning. Att av sådan

anledning uppehålla krav på justeringsplikt för dessa flaskor eller annat

liknande emballage skulle uppenbarligen av ekonomiska skäl omöjliggöra

det nu brukliga förfaringssättet och i själva verket utgöra ett tvång

för vederbörande näringsidkare att med justerade redskap uppmäta varan

före ifyllandet i emballaget. De sakkunnigas förslag att frihet från

justeringsplikten ej skulle medges för sådant emballage, som gåve intryck

av att noggrann mätning därmed företoges, grundas uppenbarligen

på den uppfattningen, att dylikt emballage i själva verket är ett målkärl,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 97.

ehuru i sådant utförande, att det tillika kan användas som emballage.

En dylik tankegång lärer visserligen icke sakna fog; är karaktären av

målkärl verkligen övervägande, synes fordran på justering ej böra eftergivas.

Tillräcklig hänsyn till sådana undantagsfall torde emellertid tagas

genom användande av det av kommerskollegium samt mynt- och justeringsverket

föreslagna uttrycket »sedvanligt emballage». Såsom också

i yttrandena erinrats, bör av formuleringen vidare tydligt framgå, att

mätningsredskap, varom nu är fråga, må obehindrat användas för mätning

endast i det fall att redskapet därvid också nyttjas som emballage för

den uppmätta varan. Med hänsyn till vad jag nu anfört torde förevarande

stadgände böra givas det innehåll, att vad örn justeringsplikt stadgats

icke skall äga tillämpning vid mätning, som sker uti sedvanligt emballage,

såsom kartonger, korgar, säckar och flaskor, i vilket den uppmätta

varan förvaras eller levereras.

Mot de sakkunnigas under 3 mom. upptagna förslag bar jag i sak ej

någon erinran. I anledning av anmärkning, som framställts i vissa av de

inkomna yttrandena, må framhållas, att då ojusterade redskap få användas

i fall, varom bär är fråga, den sålunda medgivna befrielsen från justeringsplikt

tydligen kan avse även redskap, inrättade efter enbart andra

än metriska enheter.

Periodisk omjustering (9 §).

Enligt 1885 års förordning gäller i de fall, då justerade mätnings- eller

vägningsredskap skola användas, att örn sådant redskap genom slitning

eller annorledes blivit behäftat med störrre fel än förordningen medger,

redskapet skall vara underkastat omjustering, som bör ske ofördröjligen

efter tillsägelse av justerare eller sedan kännedom eljest vunnits örn felet.

I stort sett motsvarande bestämmelser återfinnas i 11 § i de sakkunnigas

förslag.

Utöver denna allmänna föreskrift upptager gällande förordning bestämmelser

örn s. k. periodisk omjustering. För vinnande av kontroll

föreskrives sålunda att mått och vikter, som nyttjas i kronans magasin,

vid in- och utlastning å fartyg, på allmänna försäljningsplatser

eller i öppna bodar eller magasin, där bandel och rörelse idkas, skola,

oavsett örn de äro felaktiga eller ej, omjusteras, längdmått vart sjätte år

samt målkärl, vikter och vedmått vart tredje år. Vikter under ett decigram

äro dock undantagna. Beträffande vågar är periodisk omjustering

ej föreskriven.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle periodisk omjustering under vissa

förutsättningar föreskrivas beträffande alla slag av mätnings- och vägningsredskap.

Till en början upptagas här till behandling de i förslagets

9 § 1, 2 och 4 mom. upptagna bestämmelserna, huvudsakligen avseende

periodisk omjustering av andra mätnings- och vägningsredskap

än vågar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Enligt de sakkunniga skulle sådan omjusteringsplikt gälla redskap, som

nyttjas för ändamål, då enligt 8 § användande av justerade redskap är

föreskrivet, därest nyttjandet sker i statlig verksamhet, vid yrkesmässig

handel eller rörelse eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats. De sakkunniga

utgå från, att denna omjustering, såsom nu, bör föreskrivas beträffande

platser, där redskapen kunna antagas vara utsatta för flitig användning

och således även snabb försämring. Härutinnan yttra de sakkunniga:
I

främsta rummet ifrågakomma i detta sammanhang de platser, som

motsvarade »allmänna försäljningsplatser» samt »öppna bodar eller magasin,

där handel och rörelse idkas». Under begreppet allmänna försäljningsplatser

inrymdes emellertid, såsom en jämförelse mellan 1 och 2 §§

i ordningsstadgan för rikets städer utvisade, endast vissa av myndighet

bestämda salutorg och dylika platser, under det att exempelvis en bensinpump,

uppsatt vid en gata vilken som helst, icke stöde å en allmän försäljningsplats.

De sakkunniga hade trott sig kunna sammanfatta ifrågavarande

försäljningsplatser under benämningen »allmänt tillgängliga försäljningsplatser».

Detta uttryck komme då att omfatta ett ställe som det

nyss antydda ävensom vissa lokaler, vilka kanske ej kunde betecknas

som »öppna bodar eller magasin», såsom utskänkningsställen etc. Kronans

magasin torde ur förevarande synpunkt icke hava samma betydelse

som förr, sedan skatteuppbörd in natura ej längre ägde rum. De sakkunniga

hade i förslaget utelämnat dem ävensom bestämmelsen angående

omjustering av redskap, som nyttjades vid in- och utlastning å fartyg.

Därvid vore emellertid att märka, att de sakkunniga utvidgat omjusteringsplikten

till redskap, som användes i statlig verksamhet samt vid

yrkesmässig handel eller rörelse. Av lagtextens formulering framginge,

att omjusteringsplikten ej vore avsedd att gälla för redskap, som inom

industrien användes för internt bruk.

I 2 mom. fastställas omjusteringsperioderna för längdmått samt övriga

redskap utom vågar. Enligt 4 mom. skulle dock Konungen eller den

myndighet, som av Konungen erhölle befogenhet därtill, kunna för särskilda

mätnings- och vägningsredskap fastställa den tid, inom vilken omjustering

skall ske.

Beträffande 2 mom. anföra de sakkunniga, att nu gällande omjusteringsperioder

visat sig lämpligt avvägda och sålunda kunnat upptagas i de

sakkunnigas förslag allenast med den ändring, att omjusteringen skulle

verkställas före september månads utgång i stället lör innan årets slut.

Denna ändring motiveras nied, att enligt gällande bestämmelser givcs

möjlighet att förlänga omjusteringsperioderna med ett år, därest omjusteringen

företages under de första dagarna året efter det, då omjustering

rätteligen skolat ske. Ifrågavarande bestämmelser kompletteras genom

föreskrift i förslaget till justeringsförordning om skyldighet för polismyndigheten

att varje år under sista kvartalet verkställa inspektion.

De sakkunniga hava, i likhet med vad som nu gäller, från omjustering

undantagit vikter under 1 decigram. Föreskrift härom återfinnes i 2 §

av de sakkunnigas förslag till förordning angående befrielse från juste
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

ringsplikt för vissa mätnings- ock vägningsredskap, vilken förordning

jämväl innehåller vissa andra undantag från omjusteringsplikten.

Angående föreskrifterna i 4 mom. — vilka även skulle gälla sådana vågar,

som äro att anse såsom särskilda vägningsredskap — anföra de sakkunniga,

att särskilda mätnings- och vägningsredskap kunde tänkas komma

till användning, vilka vore ekonomiskt fördelaktiga men som vore

utsatta för stark slitning eller ock på grund av komplicerad mekanism

icke erbjöde säker garanti för att de under fastställd omjusteringsperiod

skulle hålla sig inom föreskrivna remedier. Då lämplig omjusteringsperiod

i sådana fall ej kunde i förväg fixeras, syntes vara erforderligt, att

mynt- och justeringsverket kunde medgivas rätt att föreskriva den tid,

inom vilken omjustering skulle ske.

Stadgandet i 1 mom. av de sakkunnigas förslag har i de inkomna yttrandena

i allmänhet ej föranlett särskilt uttalande. Stockholms handelskammare

har emellertid, i anslutning till sin uppfattning beträffande

justeringspliktens omfattning överhuvud, gjort gällande, att omjusteringsplikt

borde stadgas endast i den mån så erfordrades för tillgodoseende av

den köpande allmänhetens rätt eller vid viss statlig verksamhet. Jämväl

Sveriges industriförbund har uttalat sig för en liknande begränsning av

omjusteringsplikten. I sina slutliga utlåtanden hava kommerskollegium

samt mynt- och justeringsverket i denna del förordat de sakkunnigas

förslag. Yad kommerskollegium härutinnan uttalat har jämväl enhälligt

tillstyrkts av de av kollegium anlitade sakkunniga.

Beträffande i 2 mom. stadgade omjusteringsperioder har från vissa håll

anmärkts, att dylika perioder ej ens för allmänna redskap borde fastslås

i lagen, utan att åt Konungen borde överlåtas att allt efter vad som funnits

lämpligt meddela föreskrifter härutinnan. Jämväl i denna del har

emellertid de sakkunnigas förslag biträtts av bland andra mynt- och justeringsverket

samt kommerskollegium och de av kollegium anlitade sakkunniga.

Mot förslaget i 4 mom. har ej framställts någon erinran.

Jag övergår härefter till frågan örn periodisk omjustering

av vågar.

Enligt 9 § 3 mom. i de sakkunnigas förslag skulle sådan omjusterkrg

äga rum vid vart annat år återkommande, av vederbörande besiktningsmyndigheter

anordnade besiktningar å platser, där vågarna funnes. Innehavare

av våg, som vore underkastad omjustering, skulle vara skyldig

göra anmälan örn innehavet. Närmare föreskrifter angående anmälningsskyldighetens

fullgörande samt örn förfarandet vid omjusteringen skulle

meddelas av Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhölle

befogenhet därtill.

Den myndighet, som därvid avses, är mynt- och justeringsverket. Av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 97.

31

skilda orsaker hava de sakkunniga ansett, att omjusteringen av vågar

icke borde anförtros justerarna. I stället skulle densamma under myntoch

justeringsverkets ledning handhavas av särskilda tjänstemän. Det

närmare utformandet av den sålunda erforderliga organisationen borde

enligt de sakkunniga överlåtas å mynt- och justeringsverket. Emellertid

må nämnas, att de sakkunniga tänkt sig en indelning av riket i distrikt

så stora, att varje besiktningsman under loppet av ett år skulle kunna

genomresa hälften av det distrikt, som bleve honom tilldelat. Kostnaden

för förfarandet skulle täckas genom avgifter för vågarnas omjustering.

Enligt de sakkunnigas beräkning borde dessa avgifter kunna sättas till

i medeltal högst 2 kronor 50 öre för våg.

Såsom framgår av de sakkunnigas betänkande i denna del (sid. 55—63),

vartill jag torde få hänvisa, har alltsedan förarbetena till 1878 års förordning

tid efter annan föreslagits införande av periodisk omjustering av

vågar. Dessa förslag hava emellertid icke vunnit bifall.

Beträffande de skäl, som föranlett avslag å dylika framställningar, må

särskilt hänvisas till riksdagens skrivelse nr 90 år 1900 samt det av andra

kammarens femte tillfälliga utskott avgivna utlåtandet nr 6 år 1916.

I sistnämnda utlåtande erinrades örn den risk, som vore förenad med

transport från omjusteringsstället av de ofta mycket ömtåliga visarvågar,

vilka blivit alltmera vanliga i den allmänna handeln. I övrigt anfördes

bland annat:

Den förnämsta garantin mot användande av felvisande vågar syntes

vara den omständigheten, att det läge i såväl säljarens som köparens intresse

i stort sett, att det i handeln vägdes riktigt. För kundkretsens bevarande

och förkovran torde det för köpmannen vara av mycket stor vikt,

att han av egen drift tillsåge, att de vågar han använde ej vore missvisande.

Det torde också vara mycket vanligt, att samtidigt med vikterna

vågarna frivilligt insändes för justering, och självfallet vore, att en våg,

som genom nötning blivit felaktig, lika väl kunde visa ett utslag till köparens

som till säljarens fördel. Det hade emellertid icke lorbisetts, att

även lagstiftningsåtgärder vore erforderliga för att på detta område erhålla

tillbörlig ordning ävensom garanti emot missbruk. Sålunda vore det

stadgat, dels att vågar skulle justeras innan de finge användas i handel,

dels att de skulle omjusteras örn de befunnes vara felaktiga. Kontrollen

däröver vore uppdragen åt mynt- och justeringsverket samt vederbörande

justerare och polismyndighet, vilken senare vore ålagd att verkställa undersökning,

såvitt ske kunde minst en gång varje år. Slutligen vore det

i allmänna strafflagen stadgat straff för användande i handel och rörelse

av medvetet oriktiga vågar. Att därutöver genom lag bestämma, att alla

vågar, som i allmänna handeln nyttjades, skulle omjusteras inom vissa

tider, ansåge utskottet icke skulle avhjälpa undantagsvis förekommande

missbruk men väl förorsaka avsevärda olägenheter.

De sakkunniga framhålla, att innehavaren av en våg ej hade någon

större möjlighet att avgöra, örn vågen blivit så försämrad, att gällande

remedier icke uppfylldes, försåvitt vågen ej blivit till den grad missvisande,

att uppmärksamheten nödvändigtvis måste dragas till förhållan
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

det. Erfarenheten hade jämväl visat, att den kontroll, som utövades genom

polismyndigheterna, icke på långt när vore effektiv. Polismän hade

icke den insikt i hithörande ämnen, som fordrades för undersökning av

mera komplicerade vågar. Och deras verksamhet ginge i allmänhet ut på

att konstatera, örn ett redskap vore justerat eller inom föreskriven tid

omjusterat.

De sakkunniga hänvisa till en år 192S av mynt- och justeringsverket

föranstaltad undersökning rörande tillståndet av i handeln använda vågar.

Undersökningen hade planlagts så, att i Stockholm jämte 12 andra

städer i olika delar av landet utvaldes vissa affärsgator, varefter samtliga

därstädes befintliga vågar undersöktes. Likaså undersöktes samtliga

vågar i en del saluhallar ävensom ett fåtal vågar på landsbygden. Undersökningen

omfattade 500 pendelvågar och 315 likarmade vågar. Beträffande

resultatet torde jag få hänvisa till de tabeller, som finnas intagna

å sid. 59 och 60 i de sakkunnigas betänkande.

Tabellerna giva vid handen, att av pendelvågarna 270 eller 54 procent

kasserades såsom behäftade med icke tillåtna fel, varemot 230 (46 procent)

godkändes. Av de likarmade vågarna kasserades 70, motsvarande

22 procent, och godkändes 245 (78 procent). Vidare framgår, att kassationsprocenten

var större, allteftersom det år justering företagits låg

längre tillbaka i tiden. I detta hänseende visade kassationsprocenten en

hastigare stegring beträffande pendelvågar än i fråga örn likarmade vågar.

Följande siffror må nämnas. Av 71 år 1928 justerade pendelvågar

kasserades 12 eller 17 procent. Motsvarande siffror voro för 1927 79 undersökta

och 36 eller 46 procent kasserade, för 1926 70 undersökta och 37

eller 53 procent kasserade, för 1925 62 undersökta och 40 eller 65 procent

kasserade samt för 1924 45 undersökta och 27 eller 60 procent kasserade.

Av 14 år 1928 justerade likarmade vågar kasserades 1, utgörande 7 procent.

Motsvarande siffror voro för 1927 29 undersökta och 3 eller 10 procent

kasserade, för 1926 31 undersökta och 6 eller 19 procent kasserade,

för 1925 38 undersökta och 6 eller 16 procent kasserade samt för 1924 17

undersökta och 3 eller 18 procent kasserade.

Emellertid befanns, att 72 procent av de kassabla vågarna visade fel

under det rätta, följaktligen till säljarens nackdel. Felen hos de kassabla

vågarna voro så avsevärda, att dessa vågar — såväl de, som visade fel

till säljarens nackdel, som de övriga — i medeltal visade fel, som med 237

procent översteg största tillåtna fel.

De sakkunniga erinra, att en 20 kilograms pendelvåg får hava ett fel

av 30 gram, och att felvisningen för en dylik våg sålunda i medeltal uppgått

till cirka 1 hektogram. Ett så stort fel, yttra de sakkunniga, kunde

understundom uppkomma vid vägning även av jämförelsevis små kvantiteter.

Vid vägning av 2 kilogram skulle detta fel motsvara 5 procent och

vid vägning av 5 kilogram 2 procent.

De sakkunniga hava med hänsyn till vad sålunda framkommit bestämt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

33

förordat periodisk omjustering beträffande vågar. De anordningar, som

i sådant hänseende föreslagits, motiveras bland annat med, att en omjustering

genom justerare skulle orsaka vågägaren avsevärt besvär oell

ej ringa kostnad, vilken skulle ökas väsentligt örn, för undvikande av

skada vid transport av vågen, justeraren skulle kallas till platsen.

I yttranden, som avgåvos i anledning av den första remissen i ärendet,

förordades i allmänhet i princip införandet av periodisk omjustering av

vågar. I sådan riktning uttalade sig sålunda mynt- och justeringsverket,

justerarföreningen, sex handelskammare — en av dessa dock med tvekan

—, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges färghandlares riksförbund,

svenska teknologföreningen — örn ock med viss reservation — samt aktiebolagen

Toledo och Stathmos. Stockholms handelskammare och Sveriges

industriförbund uttalade sig för vissa inskränkningar i omjusteringsplikten,

men motsatte sig ej uttryckligen periodisk omjustering av vågar i

begränsad omfattning. Däremot avstyrktes förslaget örn periodisk omjustering

av kommerskollegium och kooperativa förbundet. Beträffande

avgiftsvågar avstyrktes omjustering av medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen

och järnvägsstyrelsen ävensom apotekarsocietetens direktion,

varemot generaltullstyrelsen lämnade de sakkunnigas förslag utan

erinran.

I den promemoria, som av kommerskollegium utsändes i anledning av

den senare remissen, hade föreslagits, att vågar skulle undantagas från

periodisk omjustering. I anslutning härtill avstyrktes i därefter till kommerskollegium

avgivna yttranden periodisk omjustering av vågar av nio

handelskammare ävensom av industriförbundet, Sveriges allmänna exportförening,

svenska trävaruexportföreningen, järnkontoret, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges färghandlares

riksförbund och kooperativa förbundet. Periodisk omjustering förordades

däremot alltjämt av Smålands och Blekinge handelskammare,

handelskammaren i Karlstad, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare,

Norrbottens köpmannaförbund och aktiebolaget Toledo, varjämte

teknologföreningen vidhöll sitt tidigare yttrande.

Kommerskollegium har i sitt förnyade utlåtande förklarat sig vidbliva

sin förut uttalade mening. Förslaget örn periodisk omjustering av vågar

har därjämte bestämt avstyrkts av de av kollegium anlitade sakkunniga.

Mynt- och justeringsverket har däremot även i sitt sista yttrande förordat

dylik omjustering.

I den mån de sakkunnigas förslag i de inkomna yttrandena avstyrkts

har i allmänhet såsom skäl för avstyrkande i första hand åberopats de

avsevärda kostnader, som förmodades vara förenade med den föreslagna

organisationen. Sålunda anförde kommerskollegium i sitt först avgivna

utlåtande:

Även örn det icke kunde förnekas, att ett visst behov av kontroll över

de i bruk varande vågarna förefunnes, förefölle det dock ganska tveksamt,

om detta behov vore så stort och så oavvisligt, att näringslivet borde

Ilihang till riksdagens protokoll 1934. I sami. Nr 97.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. May.ts proposition nr 97.

betungas nied den omfattande kontrollapparat, som härför erfordrades.

Vid den av de sakkunniga omnämnda undersökningen hade visat sig, att

ej mindre än 17 procent av de nyjusterade pendelvågarna vore kassabla.

Detta kunde möjligen, enligt vad de sakkunniga förmodat, bero på, att

vågarna skadats under transporten eller att de icke blivit rätt monterade.

Huru därmed än förhölle sig, kunde en riktig väg genom lutningsförhållanden,

montering och dylikt bringas i sådant läge, att vägningen

bleve mer eller mindre felaktig. Ville man i samma omfattning som de

sakkunniga sörja för en riktig vägning, skulle sålunda behövas en fortlöpande

kontroll över vågens användning och placering m. m. För den

köpande allmänhetens del måste man ändock i sista hand lita till den kontroll

denna allmänhet själv kunde utöva. Och ville handlanden å sin sida

skydda sig mot, att vågen visade fel till hans nackdel, vore det för honom

en lätt sak att utröna detta genom kontroll med justerade vikter.

Kollegium herörde vidare det betydande arbete, som erfordrades för

uppläggande av ett centralt vågregister för hela landet, samt uttalade,

att närmare utredning syntes erforderlig örn vilka anspråk, som i samband

härmed bomme att ställas på det allmänna. Efter att hava approximativt

uppskattat antalet i bruk varande vågar inom näringslivet till

200,000 och kostnaderna för omjusteringen därav till 500,000 kronor, framhöll

kollegium, att det vore en i sin helhet betraktad ganska avsevärd

utgift, som med en viss periodicitet skulle komma att träffa det redan

hårt tyngda näringslivet. Därtill bomme, att det statliga kontrollväsendet

alltid måste för näringslivet medföra vissa olägenheter, som i görligaste

mån borde undvikas. — Kollegium framhöll vidare, att näringsidkarna

av egen drift hordo ordna med sakkunnig tillsyn över vågarna.

Ville man därjämte, att staten skulle sörja för att tillfälle funnes att anlita

sakkunniga vågreparatörer på olika platser i landet, borde mynt- och

justeringsverket kunna bemyndigas att meddela auktorisation åt reparatörer.

Kontroll över vågarna borde vidare kunna vinnas genom att polismyndigheten

vid de årligen återkommande undersökningarna utrustades

med instruktioner och eventuellt justerade vikter för provbelastning

av vågarna.

Liknande synpunkter hava jämväl berörts i övriga yttranden, som innefatta

avstyrkande av de sakkunnigas förslag i denna del. Av Sveriges

industriförbund har därjämte framhållits, att industrien i allt större

omfattning börjat själv öva kontroll över att använda vågar vore riktiga

samt att det kunde förmodas, att ytterligare behövlig kontroll komme att

utövas av industriidkarna, därest uppmärksamheten fästades på nödvän

digheten därav. I vissa yttranden har erinrats örn förekomsten av s. k.

skötselkontrakt, enligt vilka vågfirmor eller reparatörer åtoge sig att öva

regelbunden tillsyn av vågar. Enligt aktiebolaget Stathmos förekomme

numera inom industrien regelbunden kontroll antingen genom företagarens

egen försorg eller på grund av skötselkontrakt genom vågleverantören.

Härigenom bortfölle enligt nämnda bolags mening strängt taget

för industrien behovet av omjusteringsplikt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Marits proposition nr 97.

Mynt- och justeringsverket — som i huvudsak biträtt de sakkunnigas

förslag även i fråga om den föreslagna organisationen — anförde bland

annat: Med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits under de senaste

årens inspektioner, kunde verket icke annat än på det kraftigaste vitsorda

nödvändigheten av periodisk omjustering av vågar. En dylik kontroll

hade även i snart sagt alla andra länder ansetts erforderlig. Det

kunde möjligen göras gällande, att statens uppgift på detta område huvudsakligen

vore att skydda den köpande allmänheten mot erhållande av

undervikt. Denna synpunkt kunde icke godkännas. En justeringsförordning

borde icke inriktas enhart mot handlandekåren utan avse skydd

för alla samhällsmedlemmars rätt. Detta vore viktigt att fasthålla, sedan

utvecklingen lett till så komplicerade vågkonstruktioner, att det i allmänhet

måste anses uteslutet för en handlande att själv kunna utföra

erforderlig kontroll.

Verket anförde vidare, att någon avsevärd förbättring av rådande missförhållanden

på området icke torde vara att förvänta på frivillighetens

väg, samt hänvisade till en under 1932 i Stockholm företagen undersökning.

Inalles hade därvid besiktigats 730 vågar. Av dessa voro 385 pendelvågar

samt 287 taffelvågar eller andra liknande vågar. 56 vågar voro

av annan konstruktion (decimalvågar, skjutviktsvågar etc.). Av pendelvågarna

kasserades 180 eller 47 procent, av de likarmade vågarna 145 eller

51 procent samt av övriga vågar 12 eller 21 procent. Verket framhöll, att

vid 1928 års undersökning i Stockholm kasserats 49 procent av därvid undersökta

pendelvågar och 30 procent av likarmade vågar. Härav framginge

sålunda, att pendelvågarna vid båda undersökningarna uppvisat i

stort sett samma kassationsprocent. Beträffande de likarmade vågarna

hade den senast företagna undersökningen visat ökad kassationsprocent.

Detta kunde bero på, att handlandena alltmera övergått till pendelvågar,

vilket medförde, att de kvarvarande likarmade vågarna i genomsnitt blivit

äldre och sämre underhållna. Verket erinrade, att resultatet av 1928 års

undersökning bekantgjorts i pressen och delgivits respektive köpmannaorganisationer,

varför man haft skäl att förvänta, att handlandena i eget

intresse sökt ställa sina vågar tillrätta. Enligt verkets uppfattning kunde

den erforderliga kontrollen icke utan personalökning med åtföljande ökade

kostnader utföras av justerare eller polismän.

Övriga sammanslutningar m. fl., som tillstyrkt periodisk omjustering,

hava ansett sådan kontroll erforderlig bland annat med hänsyn till den

ömtåliga beskaffenheten av nu brukliga pendelvågar. Med ett undantag

— aktiebolaget Toledo, som förordat de sakkunnnigas förslag under

uttalande, att kostnaden för omjustering vart annat år vöre en mycket

liten kostnad i förhållande till värdet av den bortvägning, som nu ägde

rum — har från de håll, där omjustering sålunda tillstyrkts, förordats,

att denna måtte utföras vart tredje år av vederbörande justerare. I

anslutning härtill har erinrats, att justerarna för kontroll av mätappa
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

rater redan nu gjorde planmässiga resor till snart sagt alla orter, där

handel dreves.

Mot lämpligheten av att överlåta ifrågavarande kontroll å justerarna

har mynt- och justeringsverket, utöver vad förut angivits, anfört, att

justerarna intoge en ömtålig ställning, i det att deras inkomster vore

beroende av allmänhetens avgifter. Örn en justerare kasserade en våg,

kunde han påräkna en extra inkomst genom förnyad justering efter dess

reparation. Detta förhållande vore ägnat att väcka allmänhetens misstro,

och redan av sådan anledning borde ifrågavarande besiktningar ej få

utföras av justerarna. —- Av verkets yttrande framgår, att antalet erforderliga

besiktningsmän av verket ansetts icke komma att överstiga 17.

Kommerskollegium har för utrönande av möjligheten att anförtro

kontroll över vågar åt polismyndigheterna inhämtat yttranden från

Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser. I inkomna yttranden

har i allmänhet uttalats, att hinder för en dylik ordning ej förefunnes.

Dock har i ett flertal fall framhållits, att ersättning för därigenom uppkomna

resekostnader borde utgå.

Beträffande omjustering av de vid post och järnväg nyttjade avgiftsvågarna

hava generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen framhållit,

att dylika vågar redan nu underkastades periodisk kontroll samt att därutöver

påbjuden periodisk omjustering skulle förorsaka avsevärd olägenhet

och föranleda betydande kostnader. Medicinalstyrelsen och apotekarsocietetens

direktion hava, med hänsyn till bland annat de årligen

förekommande apoteksvisitationerna, funnit periodisk omjustering obehövlig

beträffande apoteksvågarna.

Beträffande de fall, då periodisk omjustering av andra mätnings- och

vägningsredskap än vågar skall föreskrivas, har jag icke anledning göra

någon erinran mot de sakkunnigas förslag, i synnerhet som jag i det

föregående — vid behandling av 8 § — förordat att området för justeringsplikten

begränsas på enahanda sätt. Jämväl i fråga örn tidpunkterna

för sådan omjustering, vilka i huvudsak överensstämma med gällan

de rätt, samt de i förslagets 9 § 4 mom. upptagna bestämmelserna kan

jag i sak ansluta mig till de sakkunniga.

Vad därefter angår frågan örn periodisk omjustering av vågar vill

jag erinra, att detta är den enda fråga av större vikt, där de närmast intresserade

myndigheterna, kommerskollegium samt mynt- och justeringsverket,

i sina slutliga yttranden över förevarande betänkande stannat i

olika meningar. Under det att mynt- och justeringsverket bestämt förordat

de sakkunnigas förslag örn införande av bestämmelser örn periodisk

örn juste ring av vågar, har kommerskollegium i likhet med flertalet

av de hörda representanterna för näringslivet avstyrkt samma förslag.

För egen del har jag i överensstämmelse med den av kommerskollegium

hävdade uppfattningen stannat vid att icke på denna punkt föreslå

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 97.

37

någon ny ordning. Av den lämnade redogörelsen framgår, att denna

skulle föra med sig en ganska betydlig nyorganisation. Kostnaden härför,

fördelad å alla våginnehavare i landet, skulle visserligen knappast

kunna bliva så betungande, att den kunde anföras som ett avgörande

skäl mot förslaget, därest detta skulle medföra mera påtagliga fördelar

ur allmän synpunkt. Jag har emellertid icke blivit övertygad örn,

att denna förutsättning föreligger. Väl utvisa de verkställda undersökningarna,

att i allmänna handeln brukas ett stort antal vågar, vilka

äro så felaktiga att de vid vetskap örn felen icke må nyttjas utan reparation

och omjustering. Med hänsyn till vågarnas ofta ömtåliga beskaffenhet

skulle detta emellertid endast delvis kunna upphjälpas genom periodiska

omjusteringar i föreslagen omfattning. Härtill kommer, att felen

minst lika ofta äro till säljarnas nackdel som till deras fördel. Såväl på

grund av denna omständighet som med hänsyn till handlandenas intresse

av att bevara och utvidga kundkretsen torde enligt min mening behovet av

en anordning av föreslagen art icke ur allmänhetens synpunkt göra sig

alltför starkt gällande. I den mån förekommande felaktigheter innebära

olägenheter för våginnehavarna själva ligger det i dessas eget intresse att

genom sakkunnig kontroll å vågarna undanröja dessa olägenheter.

Jämväl riksdagen har vid tidigare tillfällen, då denna fråga varit under

behandling, ställt sig avvisande mot förslag örn periodisk omjustering

av vågar. Därvid har emellertid också påpekats betydelsen av, att

befintliga möjligheter till kontroll från det allmännas sida icke bliva

obegagnade. Denna kontroll ankommer, förutom å mynt- och justeringsverket

samt justerarna, närmast å vederbörande polismyndigheter,

som enligt 1885 års förordning hava att verkställa undersökning å

ifrågavarande platser, såvitt ske kan minst en gång varje år. Motsvarande

bestämmelser upptagas i de sakkunnigas förslag till justeringsförordning.

Befinnes vid sådan undersökning en våg vara behäftad med

otillåtna fel, inträder för våginnehavaren — liksom då han eljest får

vetskap därom — skyldighet att reparera och justera vågen.

Såväl av de sakkunniga som av mynt- och justeringsverket har framhållits,

att polismyndighetens kontroll, där sådan överhuvud förekommer, i

verkligheten så gott som uteslutande inskränker sig till ett konstaterande

av, att vågarna en gång blivit vederbörligen justerade, och att kontrollen

därför vore av mycket ringa värde ur förevarande synpunkt. Anledningen

till detta förhållande, vars riktighet icke torde kunna bestridas, lärer vara

att söka dels däri, att polismyndigheterna för mera brådskande göromål

hava svårt att medhinna dessa uppgifter, och dels i otillräcklig utbildning

och utrustning hos dessa myndigheter för utövande av en verklig

kontroll å vågarnas beskaffenhet. I yttranden till kommerskollegium hava

emellertid länsstyrelserna allmänt uttalat, att en förbättrad kontroll från

polismyndighetens sida skulle kunna genomföras. Genom statspolisens inrättande

torde, i synnerhet för landsbygdens del, ökade möjligheter härtill

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 97.

hava inträtt, och enligt uppgift har statspolisen redan i flera län med gott

resultat utövat kontroll även å vågarnas beskaffenhet. Då jag ingalunda

vill göra gällande, att förhållandena i fråga om vågarnas tillstånd för närvarande

äro helt tillfredsställande, synes det mig önskvärt, att man i anslutning

till länsstyrelsernas berörda uttalanden samt nämnda erfarenheter

söker i administrativ väg genomföra anordningar, som äro ägnade att

giva ökad effekt åt polisens arbete på detta område. Denna fråga, varom

jag samrått med chefen för socialdepartementet, torde senare komma att

upptagas till behandling i nämnda departement. Det är enligt min mening

jämväl önskvärt, att mynt- och justeringsverket framdeles beredes tillfälle

att i större utsträckning än nu kan ske genom sina tjänstemän öva tillsyn

över i bruk varande vågar; omfattningen av den stickprovskontroll,

som på detta sätt kan anordnas, blir emellertid tydligen i första hand

beroende av de medel, som kunna bliva tillgängliga för ändamålet.

Till de i detta sammanhang i vissa yttranden framställda förslagen

angående offentlig auktorisation av vågreparatörer torde jag få återkomma

vid behandlingen av 11 § i de sakkunnigas förslag.

Då jag på nu anförda skäl ansett bestämmelser örn periodisk omjustering

av vågar icke böra upptagas i lagen, bär härav påkallats en omredigering

av förevarande paragraf. Det har synts mig lämpligt att därvid i

paragrafen införa ett stadgande örn rätt för innehavare av justerad våg

att hos vederbörlig justeringsmyndighet på begäran få vågen omjusterad.

En dylik möjlighet lärer icke vara avsedd enligt gällande förordning men

synes kunna vara ägnad att främja förbättrade förhållanden beträffande

vågarna.

Förutsättningarna för justering (10 §).

I det föregående har närmare berörts, hurusom det kanske viktigaste

syftet med ifrågavarande lagstiftning varit att beträffande formerna

för godkännande av nya mätnings- och vägningsredskap samt meddelandet

av tekniska föreskrifter ernå en bättre anpassning efter behoven

än som hittills varit möjligt. I samband därmed har i stora drag redogjorts

för de anordningar, som härutinnan föreslagits av de sakkunniga.

Sålunda har omnämnts, att i förslaget till justeringsförordning,

vilken skulle utfärdas av Kungl. Majit utan riksdagens hörande, intagits

bestämmelser rörande form och storlek för allmänna mätningsoch

vägningsredskap ävensom för särskilda redskap, som redan blivit

genom särskilda kungörelser godkända, men att utfärdandet av tekniska

föreskrifter rörande nämnda redskap ävensom godkännande av nya

särskilda mätnings- och vägningsredskap skulle ankomma på mynt- och

justeringsverket.

I enlighet härmed innehåller 10 § i förevarande lagförslag allenast

den huvudregeln, att mätnings- och vägningsredskap för att kunna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 39

justeras skola vara inrättade enbart efter de i lagen angivna metriska

enheterna samt uppfylla de fordringar i övrigt, vilka föreskrivas av

Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhåller befogenhet

därtill.

Beträffande arten av de föreskrifter, som skulle meddelas av Kungl.

Majit, må hänvisas till de sakkunnigas förslag till justeringsförordning.

I 3 och 28 §§ av nämnda författningsförslag återfinnas jämväl

föreskrifter angående mynt- och justeringsverkets befogenhet i nu förevarande

hänseenden.

Då praktiska hänsyn kräva, att redskap i vissa fall må vara inrättade

efter andra än metriska enheter, upptages i lagförslagets 14 § ett stadgande,

att Konungen äger medgiva undantag från bestämmelserna i

10 §.

Förevarande paragraf i de sakkunnigas förslag har i åtskilliga av de

inkomna yttrandena uttryckligen förordats samt i övrigt lämnats utan

erinran. Sålunda har mynt- och justeringsverket uttalat, att enligt de

föreslagna anordningarna avgörandet av detaljfrågor rörande speciella

redskap samt tekniska bestämmelser borde kunna ske med den snabbhet,

som vore en så viktig faktor i det nutida industriella livet, samt direkt

av den sakkunniga myndigheten.

De sakkunnigas förslag i denna del vill även jag förorda.

Vissa förhållanden, sorn upphäva verkan av justering (11 §).

I 11 § i de sakkunnigas förslag beröras vissa förhållanden, som upphäva

verkan av justering.

I 1 mom. stadgas förbud att för ändamål, då justerade redskap skola

användas, nyttja dylikt redskap, örn''detsamma undergått sådan förändring,

att omjusteringsremedierna -— sålunda de vidaste felgränserna —

överskridits. Vidare stadgas, att örn redskapet reparerats, detsamma icke

må användas för nyss angivna ändamål, innan nyjustering skett.

Dessa bestämmelser må jämföras med § 7 mom. 1 i 1885 års förordning,

däri föreskrives, att justerat redskap, som överskridit omjusteringsremedierna,

skall vara underkastat omjustering. Den omjustering, som därvid

avses, är emellertid att likställa med nyjustering. Såsom redan i det föregående

berörts må dylik omjustering nämligen ej ske med mindre felet

bringats inom de snävare felgränser, som skolat gälla vid en första justering

av redskap, varom fråga är. Angående innebörden av uttrycket

»reparerats» hänvisas till vad därom i det föregående yttrats vid 7 §.

De sakkunniga säga sig hava haft under övervägande att föreslå införandet

av ett i Schweiz förekommande system, vilket skulle medföra möjlighet

att efter vederbörlig reparation få begagna ett redskap intill dess

nyjustering lämpligen kunde ske. Detta system, som i Schweiz hade till
-

Departe

chefen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 97.

D apart e me n te*

chefen.

lämpning allenast å vissa vågar, medgåve möjlighet för vågfabrikanter

jämte vissa därtill bemyndigade personer att i samband med reparation

av justerade vågar verkställa plombering av vågarna, vilka därefter

finge begagnas till dess vederbörande justerare hunne anlända. De sakkunniga

säga sig emellertid hava funnit svårigheterna alltför stora för

en tillämpning i vårt land av ett liknande system. Därest envar, som

befunnes lämplig, kunde vinna auktorisation, skulle säkerligen ansökningar

göras i mycket stor omfattning och det skulle vara förenat med betydande

svårigheter för mynt- och justeringsverket att utöva en effektiv

övervakning. En tillämpning av systemet i sådan omfattning, att av

vågfabrikanten godkända personer såsom hans ombud finge reparera

vågar av fabrikantens egen tillverkning men icke vågar av andra fabrikat,

skulle åter vara svår att genomföra i vårt land med dess stora utsträckning

och skulle dessutom innebära ett intrång på den fria konkurrensen.

Med 11 § 2 mom. må jämföras 33 § första stycket i förslaget till justeringsförordning,

vari föreskrives, att därest justerat redskap vid undersökning

finnes ej böra godkännas, de därå anbragta justeringstecknen

skola borttagas, utplånas eller överkorsas. Sistnämnda stadgande har

sin motsvarighet i § 41 i 1885 års förordning. De sakkunniga erinra,

att vid reparation av felaktigt redskap ofta förekommer, att endast

några av därå anbragta plomber behöva borttagas, varför ifrågavarande

stadgande borde innehålla en föreskrift jämväl därom, att redskapet

skulle anses ojusterat, även örn anbragta justeringstecken endast delvis

blivit förstörda eller borttagna.

Beträffande förevarande paragraf har 2 mom. lämnats utan erinran i

de avgivna yttrandena. Däremot har i fråga örn 1 mom. från åtskilliga

håll uttalats såsom önskvärt, att en våginnehavare kunde beredas

tillfälle att efter reparation av vågen taga densamma i bruk intill dess

nyjustering lämpligen kunde ske. I sådant syfte har i ett flertal yttranden

förordats auktorisation av reparatörer. Kommerskollegium, som

biträtt ifrågavarande anmärkning, har, efter samråd med mynt- och

justeringsverket samt de av kollegium anlitade sakkunniga, i sitt sist

avgivna yttrande — utan att fullfölja sitt tidigare framförda förslag angående

auktorisation av reparatörer — såsom den lämpligaste utvägen

för avhjälpande av berörda olägenhet föreslagit, att därest ett reparerat

redskap icke lämpligen kunde insändas till justeringsmyndigheten för

nyjustering, redskapet måtte få nyttjas, sedan anmälan örn reparationen

skett hos justeringsmyndigheten. Detta förslag har tillstyrkts jämväl

av mynt- och justeringsverket, förenämnda sakkunniga och Stockholms

handelskammare.

För egen del finner jag erforderligt att, på sätt i ett flertal yttranden

uttalats, söka undanröja de olägenheter, som kunde uppstå, därest en

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

näringsidkare nödgades vara avstängd från bruket av ett reparerat redskap

intill dess nyjustering kan äga rum. Den lämpligaste lösningen

härutinnan torde vara att, i enlighet med vad kommerskollegium samt

mynt- och justeringsverket föreslagit, innehavare av reparerat redskap

medgives rätt att nyttja detsamma, sedan anmälan örn reparation skett

hos vederbörlig justeringsmyndighet, allt under förutsättning att redskapet

icke utan olägenhet kan insändas till nämnda myndighet. Med

denna lösning torde tillräckliga skäl icke föreligga för genomförande av

det i detta sammanhang i åtskilliga yttranden framförda förslaget örn

ett system med auktorisation av vågreparatörer, ett system som det säkerligen

skulle vara förenat med avsevärda svårigheter att effektivt

uppehålla. I enlighet med vad nu anförts torde de sakkunnigas förslag

böra jämkas.

Stadgandet i 2 mom. — som tydligen kan vinna tillämpning även i

fall, där justeringstecknen förstörts eller borttagits annorledes än genom

åtgärd av justeringsmyndighet — torde böra underkastas någon

jämkning för undvikande av att justeringen skulle kunna anses icke

längre gällande så snart justeringstecknen undergått någon, örn än alldeles

betydelselös förändring.

Ordningsföreskrifter med avseende å allmänt tillgängliga försäljningsplatser

(12 §).

Beträffande det i 12 § 1 mom. av de sakkunnigas förslag upptagna

stadgandet anföra de sakkunniga, att då förslaget till 8 § icke innefattade

föreskrift örn, att mätning eller vägning ovillkorligen skulle ske,

örn vid köp eller byte varor avlämnades eller mottoges efter mått eller

vikt, det syntes erforderligt föreskriva, att å allmänt tillgängliga försäljningsplatser,

där varor avlämnades efter mått eller vikt, justerade

redskap skulle finnas att tillgå för varornas uppmätande eller uppvägande.

Det syntes nämligen rimligt, att vid försäljning av paketerade

eller förut uppmätta eller uppvägda varor kunden bereddes tillfälle

att kontrollera, att den av säljaren uppgivna kvantiteten vore riktig.

Någon större pålaga för den säljande allmänheten komme en dylik bestämmelse

icke att innebära, då i de flesta fall justerade redskap för mätning

och vägning redan funnes, där varor försåldes efter mått eller vikt.

Enligt § 47 mom. 2 i 1885 års förordning kan ansvar ådömas, örn mätnings-

eller vägningsredskap, som icke undergått föreskriven justering

eller omjustering, anträffas å något av de ställen, vilka i § 7 mom. 2 omförmälas,

d. v. s. i kronans magasin, vid in- och utlastning å fartyg, på

allmänna försäljningsplatser eller i öppna bodar eller magasin, där handel

och rörelse idkas.

Ett motsvarande stadgande upptages i 12 § 2 mom. i de sakkunnigas

förslag. De sakkunniga anföra i motiven härtill, att anledningen till

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts ''proposition nr 97.

Departements
chefen.

stadgandet i 1885 års förordning uppenbarligen vore att underlätta upprätthållandet

av förbud mot användning å nyss omnämnda platser av

ojusterade redskap vid handel. De sakkunniga hade funnit det redigare,

att i lagen stadgades direkt förbud mot förefintligbeten av ojnsterade

redskap å liknande platser. Uppräkningen i det äldre stadgandet hade

ersatts med det även i förslagets 9 § använda uttrycket »allmänt tillgänglig

försäljningsplats». Det torde vara tydligt, fortsatte de sakkunniga,

att de skäl, som förelåge att förbjuda förekomsten på sådana platser

av ojusterade redskap, ägde samma giltighet beträffande förekomsten

av sådana särskilda redskap, vilkas användning för sitt egentliga ändamål

där ej kunde ifrågakomma, men som kunde tänkas använda i stället

för vanliga justerade redskap.

I några av de inkomna yttrandena bär beträffande 12 § 2 mom. anmärkts,

att enligt den av de sakkunniga föreslagna lydelsen hinder

skulle möta att för försäljning tillhandahålla ojusterade redskap eller

särskilda mätnings- och vägningsredskap å platser, där användning av

justerade redskap tillika kunde ifrågakomma.

I fråga örn 12 § 1 mom. biträder jag de sakkunnigas uppfattning.

Stadgandet torde emellertid i anslutning till av mynt- och justeringsverket

framställd erinran böra något förtydligas för undvikande av sådan

tolkning, att exempelvis en torghandlande skulle kunna till sitt fredande

åberopa att justerade redskap funnes annorstädes å torget. De an

märkningar, som framställts beträffande 12 § 2 morn., har jag funnit befogade.

Stadgandet synes mig dessutom för vidsträckt såtillvida, att

därigenom skulle förbjudas jämväl själva innehavet å en allmänt tillgänglig

försäljningsplats av ett icke vederbörligen justerat redskap,

som alls icke kan nyttjas i det slags rörelse, som å platsen bedrives, t. ex.

ett ojusterat måttband å en bensinstation eller en endast för apoteksbruk

justerad våg i en lokal, där varor säljas endast efter längdmått. En

ytterligare begränsning torde slutligen vara erforderlig i syfte att från

förbudet undantaga redskap, som otvivelaktigt endast tjäna något sådant

ändamål, att justering icke erfordras, exempelvis en brevvåg eller en

graderad linjal, som användes å ett skrivbord i en affärslokal. Riktigast

synes stadgandets innebörd kunna angivas så, att å allmänt till

gänglig försäljningsplats, där varor avlämnas efter mått eller vikt, icke

må finnas mätnings- eller vägningsredskap, som kan användas vid mätning

eller vägning för beräknande av ekonomiskt anspråk efter mått

eller vikt i den å platsen bedrivna rörelsen men som lagligen icke må

för detta ändamål nyttjas, dock att detta icke skall hava avseende å redskap,

som yrkesmässigt hållas till salu eller som uppenbarligen finnas å

platsen för annan användning än nyss sagts, liksom ej heller å förvaringsoch

transportredskap samt sedvanligt emballage.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Verkan av justering vid tvist (13 §).

Under 13 § i de sakkunnigas förslag har upptagits ett stadgande angående

verkan av justering vid tvist. Enligt detta stadgande skulle

justerat redskap, till dess annat förhållande ådagalagts, anses icke visa

otillåten avvikelse från det rätta.

De sakkunniga hava anfört, att en dylik regel föreslagits, enär det

kunde vara av en viss betydelse för lagens efterlevnad, om på angivet

sätt framhölles, att justeringen innebure ej blott fullgörande av en i allmänt

intresse tillkommen skyldighet utan även en förmån för den, som

använde justerade redskap.

Ett stadgande av angivna innehåll synes mig icke hava sin plats i före- Departementsvarande

lag. De hevisregler, som allmänt tillämpas, torde för övrigt utesluta

behovet av ett dylikt stadgande.

Undantag från vissa bestämmelser i lagen (14 §).

Beträffande 14 § 1 mom. i de sakkunnigas förslag'' ^nföres i betänkandet,

att däri föreslagna undantag icke avsåge att möjliggöra någon mera

betydande avvikelse från vad som nu gällde, utan huvudsakligen föranletts

därav, att begreppen mätning och vägning samt mätnings- och vägningsredskap

definierats så vidsträckt, att justeringsplikten enligt lagen

skulle komma att omfatta vissa redskap, som nu icke vore justeringspliktiga

och för vilka justeringsplikt åtminstone för närvarande icke

lämpligen kunde införas. Att i lagen införa fullständiga undantagsbestämmelser

för dylika fall torde, anföres vidare, icke vara

lämpligt, helst behov av nya undantag alltjämt kunde yppa sig, utan

torde avgörandet av dylika frågor böra ligga i Konungens hand. I

fråga örn undantag från 10 § förelåge nu möjlighet att få .redskap inrättade

efter andra än de i lagen antagna enheterna endast beträffande

längdmätningsredskap, som användes vid virkeshandel och trävarurörelse.

Dessa finge enligt en kungörelse den 31 december 1914 vara inrättade

efter den engelska eller den danska foten. Kungörelsen grundade

sig på riksdagens skrivelse den 21 augusti 1914, nr 193, däri riksdagen

medgav, att, i enlighet med vad Konungen närmare förordnade,

vid virkeshandel och trävarurörelse finge tillsvidare användas mätningsredskap,

som vore justerade efter annat måttsystem än det metriska.

Till närmare belysande av <iet ifrågavarande stadgandets innebörd

må här i korthet redogöras för vissa av de sakkunniga föreslagna författningar,

vilka skulle av Kungl. Maj:t utfärdas med tillämpning av

detta stadgande.

Enligt 1 § i förslaget till förordning angående befrielse från justeringsplikt

för vissa mätnings- och vägningsredskap skulle från den före

skrivna nyjusterings- och omjusteringsplikten tillsvidare undantagas:

gasmätare; vattenmätare; vissa lantmäteriredskap; mätband för skepps
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

mätning; inom trävarurörelsen använda s. k. ian; vägmätare, avsedda

för uppmätning av den utav ett fordon tillryggalagda vägsträckan; redskap,

inrättade efter enbart andra än metriska mått- och viktsenheter

för uteslutande användning vid handel till och från utlandet; samt självmätande

pumpar, vilka vederbörligen stämplats enligt föreskrifterna i

kungörelsen den 16 februari 1923 angående rätt att använda självmätande

pump såsom mätningsredskap för eldfarliga oljor.

Beträffande gas-, vatten- och vägmätare skulle enligt de sakkunniga

justeringsplikt ej kunna föreskrivas utan föregående vidlyftiga utredningar.

I fråga örn lantmäteri- och skeppsmätningsredskap står undantagsbestämmelsen

i samband med vissa nu gällande specialförfattningar.

De förenämnda rien, d. v. s. med måttindelning försedda träribbor,

vilka begagnas vid kapning och sortering av trävaror, kunna enligt

de sakkunniga icke utan stort avbräck undvaras inom trävarurörelsen

men kunna å andra sidan på grund av sin beskaffenhet ej heller justeras.

Såväl beträffande lantmäteri- och skeppsmätningsredskap som i

fråga örn mätrin förutsättes emellertid, att erforderliga justerade redskap

skola hållas tillgängliga för kontroll. Vidkommande redskap, inrättade

efter enbart andra än metriska mått- och viktsenheter samt avsedda

för uteslutande användning vid handel till och från utlandet, anföra

de sakkunniga, att det skulle vålla avsevärda olägenheter, örn användningen

av dylika redskap förhindrades. Emellertid kunde justering

här i landet icke lämpligen verkställas beträffande allehanda redskap,

inrättade efter skiftande utländska enheter. Och den legalisering,

som justeringen innebure, borde givas utländska enheter endast i tvingande

undantagsfall och blott då de komme till användning vid den inrikes

handeln såsom fallet vore med den engelska och den danska foten.

Vad slutligen angår de självmätande pumparna stadgas i 1923 års kungörelse,

att de må användas vid handel med eldfarliga oljor eller eljest,

då eldfarliga oljor skola avlämnas efter mått, såvitt de stämplats i enlighet

med kungörelsens föreskrifter.

I avgivna yttranden har framhållits, bland annat, att mätrin kommit

till användning även inom skogsbruket och även där borde vara fria

från justeringsplikt, att frihet från justeringsplikt borde medgivas även

beträffande andra inom skogs- och trävarurörelsen använda mätstänger

av trä samt att s. k. tumklavar, vilka begagnades vid uppmätning av

virke, på grund av sin konstruktion och de förhållanden, varunder de

användes, icke borde vara justeringspliktiga.

I 2 § av nyss berörda författningsförslag stadgas undantag i vissa fall

från den i 9 § av lagen örn mått och vikt föreskrivna omjusteringsplikten.

Rörande dessa undantag, som jämväl skulle gälla tillsvidare, torde

jag få hänvisa till betänkandet. Förslaget har i denna del lämnats

utan erinran i de avgivna utlåtandena.

Undantag från 10 § i lagen om mått och vikt regleras i ett förslag till

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

förordning angående justering av mätnings- och vägningsredskap, inrättade

efter andra än metriska enheter. Jämväl denna författning är

avsedd att utfärdas av Kungl. Majit med stöd av 14 § i lagen örn mått

och vikt. Här medgives, i huvudsaklig överensstämmelse med innehållet

i förenämnda kungörelse av den 31 december 1914, justering av

längdmätningsredskap, inrättade efter den engelska eller danska foten.

I vissa yttranden har påyrkats, att justering måtte medgivas även

för vissa andra redskap, graderade enbart i utländska enheter eller i

dylika enheter jämte metriska enheter. Sålunda har ifrågasatts justering

av längdmätningsredskap, inrättade efter den s. k. franska meterfoten

och avsedda för användning inom virkes- och trävaruhandeln, samt

av vågar, graderade i engelska pounds och använda inom pappers- och

massaindustrierna. Vidare har anmärkts, att inom läderindustrien allmänt

användas ytmätningsmaskiner, inrättade efter engelska kvadratfot.

Enligt den utformning lagförslaget erhållit avser justeringsplikten

endast redskap, som begagnas, då ekonomiskt anspråk skall beräknas

efter längd, yta, rymd eller vikt. Däremot torde icke avses de redskap,

som komma till användning, då ekonomiskt anspråk skall beräknas efter

förhållatide mellan längd, yta, rymd eller vikt, exempelvis areometrar,

varmed utrönes egentliga (specifika) vikten hos en flytande vara, alkoholometrar

och sackarometrar, varmed utrönes volym- eller viktprocent,

samt kvalitetsprovare, avsedda för bestämning av vikten hos en på visst

sätt uppmätt rymdenhet spannmål.

Enligt stadgandet i 14 § 2 mom. i de sakkunnigas förslag skulle Konungen

äga föreskriva justeringsplikt för dylika redskap.

De sakkunniga framhålla, att stadgandet icke innefattar något avsteg

från gällande praxis. Sålunda föreligger enligt en den 21 november

1913 av Konungen utan riksdagens medverkan utfärdad kungörelse

justeringsplikt för areometrar.

Förevarande paragraf, som icke från något håll föranlett någon an- Departementsmärkning,

vill även jag förorda. En lagstiftning enligt de grundlin- chefen.

jer, förslaget innehåller, torde i själva verket icke kunna genomföras

utan undantagsbestämmelser i den riktning, som här avses. För undvikande

av onödig kostnad och omgång synes, i likhet med vad tidigare

skett, bestämmanderätten böra läggas hos Kungl. Majit.

I detta sammanhang må erinras, att frågan örn virkesmätningsföreningarnas

verksamhet och därmed även frågan örn justeringsplikt för redskap,

som komma till användning vid virkesmätning, är föremål för utredning

inom jordbruksdepartementet. I den mån dylika redskap hittills

varit befriade från justeringsplikt synes därför i avhidan på slutförandet

av nämnda utredning undantag från justeringsplikt alltjämt

höra föreskrivas. Härtill lämnar förevarande paragraf möjlighet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Majus proposition nr 97.

Med anledning av vissa uttalanden, som i annat sammanhang gjorts i

några av de inkomna yttrandena, torde slutligen få påpekas, att det

föreliggande lagförslaget icke innehåller något förbud mot angivande

vid handel eller eljest av mått eller vikt i andra än metriska enheter.

Tvånget att vid mätning och vägning använda justerade redskap leder

dock i de flesta fall till ett sådant resultat. När däremot justeringsplikten

är upphävd, såsom enligt de sakkunnigas förslag skulle vara

fallet i fråga örn redskap, inrättade efter enbart andra än metriska enheter

för uteslutande användning vid handel till och från utlandet, eller

när justering av redskap, inrättade efter utländska enheter är medgiven,

blir friheten att begagna andra än metriska enheter även i praktiken

obeskuren.

Märkning av förvarings- och transportredskap (15 §).

Beträffande 15 § i betänkandet må — utöver vad under 7 § anförts —

anmärkas, att uttrycket »märkning» användes i stället för den i 1885

års förordning använda benämningen »stämpling». Sistnämnda uttryck

avser enligt 7 § i lagförslaget åsättande av justeringstecken. Enär ansökning

ofta göres örn uppmätning av förvarings- och transportredskap

för flera volymer och dylik uppmätning motsvaras av ett praktiskt behov,

medgives i förslaget, att märkningen även får avse å redskapet

förekommande indelning. Märkning torde jämväl kunna avse allenast

redskapets taravikt.

Mot vad härutinnan föreslagits har jag i sak intet att erinra.

Övriga frågor (16—19 §§ m. m.).

I 16 § i betänkandet stadgas straff för överträdelse av föreskrifterna

i 8, 11 och 12 §§. Förstnämnda paragraf lärer i fråga örn det straffbara

området icke innebära andra avvikelser i förhållande till nu gällande

straffbestämmelser än sådana som äro betingade av de förändringar i

gällande rätt, som i olika avseenden föreslagits genom de tre sistnämnda

paragraferna. Enligt de sakkunnigas förslag skulle straffet utgöra

böter från och med fem till och med etthundra kronor — således icke

dagsböter —, vilket motsvarar den straffskala, som enligt gällande rätt

är tillämplig, då förseelser av beskaffenhet, varom nu är fråga, bedömas

enligt strafflagen. Såsom redan antytts hava de sakkunniga även

framlagt förslag till viss ändring av förevarande bestämmelser i strafflagen

och kommer chefen för justitiedepartementet att senare i dag anmäla

detta förslag. Därvid kommer även straffbestämmelsernas innebörd

att närmare utvecklas.

För att öka straffhotets effektivitet hava de sakkunniga i 17 §, efter

mönster av vad i åtskilliga andra författningar förekommer, föreslagit

en bestämmelse örn särskilt straff för varje gång stämning delgivits.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition nr 97.

1 18 ■§ upptages en sedvanlig bestämmelse örn vilken domstol, som har

att pröva åtal för förseelser, och i 19 § bestämmelser örn bötesfördelning.

Dessa senare överensstämma med vad nu i 1885 års förordning stadgas.

Mot nu anmärkta bestämmelser har jag i sak icke annat att erinra,

än att den nya lagen icke synes böra medgiva andel i böter för åklagare

och angivare. Jag vill i detta sammanhang nämna att kommerskollegium

föreslagit upptagande i lagen av en bestämmelse örn s. k.

husbondeansvar — efter mönster av vissa rusdrycksförfattningar — av

innehåll att husbonde ansvarar för förseelse, som begåtts av hans husfolk

eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången

av honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen

skett ulan hans vetskap och vilja. Jag har emellertid icke ansett

erforderligt att här upptaga en sådan bestämmelse.

De sakkunniga hava omnämnt, hurusom i 1885 års förordning upptagits

tabeller över förhållandet mellan äldre mått- och viktsenheter

samt motsvarande enheter enligt det metriska systemet. Dylika tabeller

torde emellertid, på sätt de sakkunniga jämväl anfört, icke längre behöva

upptagas i någon författning.

I fråga örn tidpunkten för den föreslagna lagens ikraftträdande hava

de sakkunniga bland annat anfört, att det ur flera synpunkter vore

lämpligt, örn detta ägde rum en icke alltför kort tidrymd efter utfärdandet.

I anslutning härtill får jag föreslå att dagen för ikraftträdandet

sättes till den 1 juli 1935. Jag vill i detta sammanhang erinra, att

i de sakkunnigas förslag till justeringsförordning hava upptagits bestämmelser,

som skulle möjliggöra justering även före lagens ikraftträdande

av vågar, som från denna tidpunkt bliva underkastade justeringsplikt.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde lagens slutbestämmelse även

böra innehålla, att från dagen för ikraftträdandet skall upphöra att

gälla, utom 1885 års förordning, kungörelsen den 18 juni 1910 (nr 73 s. 1)

angående viss ny bestämmelse med avseende å vikt, vilken kungörelses

innehåll antagits av Kungl. Majit och riksdagen. Erinras må, att de

sakkunnigas förslag till övriga författningar förutsätta, att därigenom

skulle upphävas ett flertal i administrativ ordning utfärdade författningar.

Med iakttagande av vad jag i det föregående anfört har jag låtit inom

finansdepartementet överarbeta de sakkunnigas förslag till lag om

mått och vikt, därvid även åtskilliga andra ändringar, huvudsakligen

av redaktionell natur, vidtagits. Det sålunda föreliggande förslaget till

lag om mått och vikt torde få fogas till protokollet i detta ärende såsom

inlaga B.1 Det torde böra framhållas, att jag däremot icke i detalj tagit.

1 Denna bilaga, sorn är lika lydande med det vid propositionen lögade lagförslaget, Ilar

här uteslutits.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

ståndpunkt till de av de sakkunniga framlagda författningsförslag, vilka

enligt vad jag tidigare anfört äro avsedda att såsom följdförfattningar

till nämnda lag utfärdas av Kungl. Maj:t och vilka jag i det föregående

endast i vissa punkter omnämnt.

Emellertid torde det böra anstå med fattande av slutligt beslut i ärendet,

till dess det på föredragning av chefen för justitiedepartementet

beroende förslaget till lag örn ändrad lydelse av 22 kap. 5 och 21 §§ strafflagen

hunnit undergå vederbörlig granskning i lagrådet. Jag anhåller

således att få ånyo upptaga ärendet, sedan nämnda granskning avslutats.

Slutligen hemställer jag, att utdrag av detta protokoll får tillställas

lagrådet till kännedom vid nyssnämnda granskning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall.

Ur protokollet:

R. Borgström.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition nr 97.

49

Bilaga A.

De sakkunnigas förslag

till

Lag om mått och vikt.

1 §.

1 morn* Med mått avses i denna lag längd-, yt- och rymdmått.

2 mom. Med mätning och vägning avses varje bestämmande av längd,

yta, rymd eller vikt (massa) efter någon nu eller fordom, inom eller utom

riket i lag fastställd eller eljest vedertagen enhet.

3 mom. Med mätnings- och vägningsredskap förstås varje redskap, som

är avsett för i 2 mom. angivet ändamål.

2 *.

Enhet för längd är metern och enhet för massa är kilogrammet.

Metern och kilogrammet representeras i enlighet med definitioner, fastställda

av allmänna konferenser för mått och vikt, av de internationella

prototyperna för metern och kilogrammet, vilka förvaras av internationella

byrån för mått och vikt i Sévres och som sanktionerats av allmänna

konferensen för mått och vikt i Paris år 1889.

3 §.

Kopian nr 29 av den internationella meterprototypen och kopian nr 40

av den internationella kilogramprototypen, vilka kopior överlämnats till

Sverige vid allmänna konferensen för mått och vikt i Paris år 1889, skola

här i riket tjäna till yttersta efterrättelse för bestämning av längd, yta,

rymd och vikt.

De nämnda nationella prototypernas längd och massa skola anses vara

de i senaste certifikat från internationella byrån för mått och vikt angivna.

4 $.

Utom de nationella prototyperna skola för metern och kilogrammet finnas

huvudlikare, vilka för bestämning av längd, yta, rymd och vikt skola

äga högsta vitsord, därest Konungen icke förordnar örn användande av

de nationella prototyperna.

5 §.

Enhet för yta är kvadratmetern, utgörande ytan av en kvadrat med en

meters sida.

Enhet för rymd är, då metern lägges till grund, kubikmetern, utgörande

rymden av en kub med en meters sida, men, då kilogrammet lägges till

grund, litern, utgörande rymden av ett kilogram yatten vid temperaturen

för dess största täthet och under atmosläriskt normaltryck, vilket sistnämnda

begrepp definierats av allmänna konferenser för mått och vikt.

6 $.

över- och underenheter av de i 2 och 5 §§ omförmälda enheterna samt

förkortade beteckningssätt äro

Bihang lill riksdagens protokoll !93i. 1 sami. Nr .97.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ta proposition nr 97.

för längd:

1 mil ....................................

1 kilometer (km) ................

1 decimeter (dm) ................

1 centimeter (cm)................

1 millimeter (mm) ...........

1 mikron («) ........................

för yta:

1 kvadratmil (mil3) ............

1 kvadratkilometer (km3)....

1 hektar (ha)........................

1 ar (a) ...............................

1 kvadratdecimeter (dm3)...

1 kvadratcentimeter (cm3)

1 kvadratmillimeter (mm3)

för rymd:

1 kubikdecimeter (dm3) ....

1 kubikcentimeter (cm3) ....

1 kubikmillimeter (mm3)....

1 hektoliter (hl)....................

1 deciliter (dl) ....................

1 centiliter (cl) ....................

1 milliliter (ml)....................

för massa:

1 ton (t) ................................

1 deciton (dt)........................

1 hektogram (hg) ................

1 gram (g) ............................

1 decigram (dg)....................

1 centigram (cg)...................

1 milligram (mg)................

10 000 meter (m)

= 1000

= 0-1

= 0''o i

= 0‘ooi

- O’000001

= 100 000 000

= 1 000 000

= 10 000

= 100

= 0-o i

— 0-oooi

= O-oooooi

2>

»

»

»

»

kvadratmeter (m J

»

»

»

»

»

»

O’000001

O''000000001

100 liter (1)

0*i »

0''oi »

0''ooi »

ÄUuiÄjJLiowr vm >

= 1000

= 100

= 0-1

= 0’ooi

= 0-oooi

= 0''ouooi

= 0’oooooi

kilogram (kg)

7>

Vid handel med äkta pärlor och ädla stenar kallas 200 mg 1 metrisk

karat (mk).

7 §.

1 mom. Med justering av mätnings- och vägningsredskap förstås redskapets

av vederbörlig myndighet iöretagna undersökning, godkännande

och stämpling med stadgade justeringstecken.

2 mom. Justering är antingen ny justering eller örn justering.

Nyjustering är justering av ojusterat redskap eller av redskap, som reparerats,

sedan det senast justerats.

Omjustering är förnyad justering av förut justerat redskap, vilket icke

undergått reparation efter senast företagen justering.

8 §.

1 mom. Vid köp och byte, då varor skola avlämnas eller mottagas efter

mått eller vikt ävensom då eljest ekonomiskt anspråk skall beräknas efter

mått eller vikt, må med här nedan nämnda undantag icke för mätning

eller vägning begagnas andra mätnings- eller vägningsredskap än sådana,,

som här i riket blivit vederbörligen justerade för användning, varom

fråga är.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

51

2 morn* Vad i 1 mom. stadgas skall icke hava avseende å sådan mätning,

som sker uti förvarings- eller transportredskap, i vilket den uppmätta

varan transporteras eller levereras och som är märkt på sätt i 15''

§ sägs, eller uti emballage, såsom kartonger, korgar, säckar och ograderade

flaskor, vilket på grund av sitt utförande icke giver intryck av att

noggrann mätning därmed företages.

3 morn. Skola arbetares eller annans avlöningsförmåner beräknas i förhållande

till storleken av arbetsprodukten, må utan hinder av vad i 1 monn

stadgas vid dennas för dylikt ändamål verkställda uppmätning eller uppvägning

användas ojusterat redskap, dock endast såvitt erforderliga justerade

redskap finnas att tillgå, så att vid anfordran nödig kontroll av de

ojusterade redskapen kan åstadkommas.

9 i

1 mom. Justerade mätnings- och vägningsredskap, som nyttjas för ändamål,

då enligt 8 § användande av justerade redskap är föreskrivet,

skola, därest nyttjandet sker i statlig verksamhet, vid yrkesmässig handel

eller rörelse eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats, vara underkastade

omjustering på sätt här nedan stadgas.

2 mom. Längdmått skola omjusteras före utgången av september månad

det sjätte kalenderåret samt övriga redskap utom vågar före utgången

av samma månad det tredje kalenderåret efter det, varunder redskapet

senast justerats.

3 mom. Omjustering av vågar skall äga rum vid vart annat år återkommande

genom vederbörande justeringsmyndigheters försorg anordnade

besiktningar å platser, där vågarna finnas.

Innehavare av våg, som är underkastad omjustering, vare skyldig att

göra anmälan örn innehavet.

Närmare föreskrifter örn anmälningsskyldighetens fullgörande samt örn

förfarandet vid omjusteringen och vad därvid åligger våginnehavare

meddelas av Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhåller

befogenhet därtill.

Har vid besiktning våg icke blivit omjusterad, oaktat någon försummelse

härutinnan icke ligger innehavaren till last, vare det ansett som örn

vågen vid besiktningen omjusterats. Ligger åter försummelse innehavaren

till last, åligger det denne att omedelbart låta omjustera vågen.

i mom. För särskilda mätnings- och vägningsredskap, avsedda för tillgodoseende

av särskilda behov, må utan hinder av vad ovan stadgats Konungen

eller den myndighet, som av Konungen erhåller befogenhet därtill,

fastställa den tid, inom vilken omjustering skall ske.

10 §.

Mätnings- eller vägningsredskap skola för att kunna justeras vara inrättade

enbart efter de i 2, 5 och 6 §§ angivna enheterna samt uppfylla

de fordringar i övrigt, vilka föreskrivas av Konungen eller den myndighet,

som av Konungen erhåller befogenhet därtill.

11 S.

1 mom. Justerat mätnings- eller vägningsredskap, vilket undergått sådan

förändring, att det icke enligt vad därom särskilt stadgas må anses

riktigt, må icke nyttjas för ändamål, då enligt 8 § användande av justerade

redskap är föreskrivet. Har redskapet reparerats, må det icke användas

för nyss nämnt ändamål, innan nyjustering skett.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

2 mom. Hava å mätnings- eller vägningsredskap anbragta justeringstecken

blivit helt eller delvis borttagna, utplånade eller överkorsade, är

justeringen ej längre gällande.

12 $.

1 mom. Å allmänt tillgängliga försäljningsplatser skola, örn därstädes

varor avlämnas efter mått eller vikt, erforderliga justerade redskap finnas

att tillgå för varornas uppmätande eller uppvägande.

2 mom. Med undantag för i 8 § 2 mom. nämnda redskap må å dylik

plats icke finnas mätnings- eller vägningsredskap, som icke blivit vederbörligen

nyjusterat eller omjusterat inom tid, som i 9 § 2—4 mom. sägs,

eller som undergått sådan förändring, att det icke enligt vad därom särskilt

stadgas må anses riktigt.

Ej heller må mätnings- och vägningsredskap, som blivit justerat allenast

för viss användning, finnas å sådan allmänt tillgänglig försäljningsplats,

där dylik användning ej kan ifrågakomma.

13 §.

Vid tvist har justering av mätnings- och vägningsredskap den verkan,

att redskapet, till dess annat förhållande ådagalagts, anses icke visa sådan

avvikelse från det rätta, att redskapet icke enligt vad därom särskilt

stadgas må anses riktigt.

14 §.

1 menn. Konungen äger att för vissa slag av rörelse såväl som för handel

med bestämda slag av varor eller för mätning eller vägning med bestämda

slag av redskap medgiva undantag från bestämmelserna i 8 § 1

mom. samt 9, 10 och 12 §§.

2 mom. Konungen äger ock föreskriva, att vissa slag av redskap för

bestämmande av egentlig vikt, vikt per rymdenhet eller volyms- eller viktprocent

skola vara här i riket vederbörligen justerade för att få användas,

då ekonomiskt anspråk fastställes enligt någon av nämnda grunder,

ävensom meddela närmare föreskrifter örn sådana redskaps justering.

15 §.

Förvarings- och transportredskap, som tillika äro avsedda att användas

som mätningsredskap, må, därest de uppfylla de fordringar i övrigt, vilka

föreskrivas av Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhåller

befogenhet därtill, kunna efter uppmätning märkas med angivande av

redskapens rymd, och må dylik märkning även avse å redskapen förekommande

indelning.

Märkning av förvarings- och transportredskap må ock kunna avse redskapens

taravikt.

Rymden och taravikten skola angivas i någon uti 2, 5 eller 6 §§ omförmäld

enhet.

16 $.

Den, som överträder någon av föreskrifterna i 8, 11 och 12 §§, straffes

med böter omedelbart i penningar från och med fem till och med etthundra

kronor.

Straff för innehav eller användande av vederbörligen justerat men oriktigt

redskap ådömes endast, då kännedom ägts örn redskapets oriktiga

beskaffenhet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

53

17 $.

Den, som tinder tid, då han är ställd tinder tilltal för förseelse mot denna

lag, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till särskilt ansvar.

18 $.

Åtal för förseelse mot denna lag anhängiggöres vid polisdomstol, där

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,

vid allmän domstol.

19 $.

Av böter, som ådömas enligt denna lag, tillfaller en tredjedel kronan

och två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han hälften

av åklagarens andel. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas

de efter allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den , då förordningen den 9

oktober 1885 örn mått och vikt och kungörelsen den 18 juni 1910 angående

viss ny bestämmelse med avseende å vikt upphöra att gälla.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami.

Nr 97.

B

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 9 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Den 26 januari 1934 anmälde jag för Kungl. Majit inom finansdepartementet

upprättat förslag till lag om mått och vikt. Emellertid erinrade

jag, att med fattande av slutligt beslut i ärendet borde få anstå, till dess

ett på föredragning av chefen för justitiedepartementet beroende förslag

till lag örn ändrad lydelse av 22 kap. 5 och 21 §§ strafflagen hunnit

undergå vederbörlig granskning i lagrådet. Denna granskning har

nu slutförts, såsom framgår av protokollsutdrag, återgivet i Kungl.

Maj:ts proposition nr 98.

Föredragande departementschefen uppläser därefter sagda, av honom

anmälda lagförslag samt hemställer, att detsamma måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Kegenten, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hjalmar Ekengren.

383144. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om mått ock vikt. a1 i texten
  2. 1LU 1934:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om mått och vikt ävensom en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten