Angående lån till utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka
1935-02-15 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:101, Angående lån till utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
1
Nr 101.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån
till utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka;
given Stockholms slott den 15 februari 1935.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
-
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprilisen-Iiegeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 februari 1935.
K ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Yennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Möller, anför:
I två vid 1931 års riksdag väckta likalydande motioner hemställdes, att
riksdagen måtte till föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka såsom
bidrag till kostnaderna för anstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och
nytt skolhem för budgetåret 1931/1932 bevilja ett anslag av 210,000 kronor,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 101.
401 35 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
I skrivelse den 27 maj 1931, nr 262, anförde riksdagen, att riksdagen funne
det ändamål, vartill anslag äskats i nämnda motioner, synnerligen behjärtansvärt
men ansåge frågan tarva närmare utredning. Riksdagen hemställde, att
Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och i vilken utsträckning
bidrag av allmänna medel borde utgå till nämnda förening för ifrågavarande
ändamål, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Med anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 5 juni 1931 åt medicinalstyrelsen
att inkomma med utredning i ärendet. I skrivelse den 23 oktober
1934 anmälde styrelsen, att dess utlåtande i ärendet kunde väntas inom den
närmaste framtiden samt att styrelsen därvid komme att tillstyrka statsbidrag
för ändamålet med 210,000 kronor, varav för budgetåret 1935/1936
syntes böra anvisas 100,000 kronor.
Vidare har föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka hos Kungl.
Majit hemställt örn statsbidrag för berörda ändamål med 210,000 kronor.
Vid anmälan till årets statsverksproposition av ärendet (Utgifter för
kapitalökning, bil. 2 punkt 5), anförde jag, att jag innan medicinalstyrelsens
utredning inkommit givetvis icke vore beredd att taga definitiv ståndpunkt
till nu förevarande fråga. Då det emellertid syntes i hög grad
önskvärt, att den länge planerade utvidgningen vid ifrågavarande anstalt
komme till stånd samt härför syntes erfordras statens understöd, förordade
jag, att i riksstatsförslaget för nästa budgetår medel för ändamålet beräknades.
Statens medverkan syntes lämpligen kunna lämnas i form av ett lån
till den omförmälda föreningen. Det belopp, som skulle erfordras för nästa
budgetår, kunde uppskattas till 100,000 kronor. På grund härav borde under
fonden för låneunderstöd för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka
preliminärt beräknas ett reservationsanslag av 100,000 kronor, att utgå
av andra statsinkomster än lånemedel.
På min hemställan föreslog också Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, såsom kapitalökning för fonden för låneunderstöd,
till lån till utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka
för budgetåret 1935/1936 beräkna ett reservationsanslag, att utgå av andra
statsinkomster än lånemedel, av 100,000 kronor.
Sedan medicinalstyrelsen numera efter samråd med skolöverstyrelsen inkommit
med utredning i ärendet, över vilken statskontoret avgivit utlåtande,
anhåller jag att få ånyo anmäla denna fråga.
Medicinalstyrelsen framhåller att styrelsen hållit före, att den av riksdagen
begärda utredningen angående anslagsfrågans ekonomiska sida och
konsekvenser i övrigt i första hand borde inriktas på en undersökning av
formen för byggnadsbidraget till en enskild anstalt och de garantier för
ett varaktigt ernående av det med bidraget avsedda ändamålet, som vore
att påräkna. I närmaste samband härmed komme därvid statens eventuella
övertagande av anstalten att kräva beaktande. Det avsteg från statens hittills
vidtagna åtgärder för epileptikervårdens stödjande, som byggnadsbidrag
eller övertagande av anstalten skulle innebära, komme givetvis att medföra
3
Kungl. Majus proposition nr 101.
principiella förpliktelser, vilkas räckvidd borde genom utredningen belysas,
med nödvändighet förutsättande en allmän överblick över epileptikervårdens
i landet läge och behov.
Yad angår statsmakternas hitintills intagna ställning till epileptikervården,
anför medicinalstyrelsen i huvudsak följande.
Att epileptikervården i vårt land icke nått en tillfredsställande utveckling
har sedan lång tid varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet, men
ännu icke lett till effektiva åtgärder från det allmännas sida, tillsynes i
väsentlig mån beroende därpå, att utredningar, som varit avsedda att klarlägga
vårdfrågan i hela dess vidd icke slutförts.
Staten har ombesörjt epileptikervård endast då komplikation med sinnessjukdom
eller blindhet föranlett intagning å statens sinnessjukhus respektive
statens vårdanstalt för blinda med komplicerat lyte.
Driftsbidrag av statsmedel har sedan år 1908 utgått till uppfostringsanstalter
för epileptiska barn, som tillika voro sinnesslöa.
Vid 1912 års riksdag väcktes motion örn samma bidrag även beträffande
icke sinnesslöa epileptiska barn, avseende sålunda åtgärder för första gången
i vårt land från det allmännas sida för epileptikervård som sådan. Motionen
föranledde, i enlighet med ett av medicinalstyrelsen i infordrat yttrande
framställt förslag, uppdrag till styrelsen örn utredning dels angående antalet
epileptiker, som ej kunde anses såsom sinnessjuka eller sinnesslöa, dels
angående storleken av ifrågavarande statsbidrag.
Förberedande undersökningar ådagalade emellertid, att antalet epileptiker
i landet kunde uppskattas till mellan 5,000 och 10,000, och att en allsidig
utredning, önskvärd för ett definitivt ordnande av epileptikervården, särskilt
örn denna skulle övertagas av staten, skulle bliva betydligt mera kostsam
och tidsödande än styrelsen ursprungligen tänkt sig.
Undersökningen var därför icke fullföljd, då av 1914 års riksdag i anledning
av inom riksdagen väckta motioner anslag beviljades till årligt statsbidrag
för driften av såväl epileptikerasyler som uppfostringsanstalter för
epileptiska barn, enligt väsentligen samma grunder som fastställts för sådant
bidrag till motsvarande anstalter för sinnesslöa.
Under ärendets behandling hade behovet av en omfattande allsidigt organiserad
epileptikervård, betingad av sjukdomens egenart, tillfullo klarlagts.
Det hade sålunda framhållits, att särskilda anordningar borde vidtagas för
undervisningen av psykiskt fullmåliga epileptiska barn, vilka — med hänsyn
till täta anfall av sjukdomen och därav vållad oregelbundenhet i deras
skolgång, lång väg till skolan, av sjukdomen betingad säregen lynnesart, anfallens
för undervisningen störande eller för skolkamraters sinnen menliga
inverkan o. s. v. — icke kunde eller icke borde besöka de vanliga skolorna.
Vidare vore anstaltsvård ofta erforderlig för mer eller mindre arbetsföra
epileptiker, som utan att vara sinnessjuka eller sinnesslöa på grund av anfallens
frekvens, sjukdomen åtföljande lynnesegendomligheter, behov av omvårdnad
och tillsyn vid anfallen eller med dem förenade omtöckningstillstånd
o. s. v., behövde den hjälp, som endast en för ändamålet inrättad anstalt
kunde erbjuda. Dessutom hade erfarenheter från utlandet synts visa, att
en rationell och metodisk anstaltsbehandling av epilepsien i mångå fall
hade en gynnsam inverkan på sjukdomen, av största betydelse för de sjukas
förvärvs- och sociala anpassningsmöjligheter.
Det stöd, som staten jämlikt 1914 års riksdagsbeslut lämnade åt epileptikervården,
blev icke tillfyllest. Visserligen intogos en del icke sinnesslöa
epileptiker i de befintliga enskilda anstalternas skolor och vårdhem, men
platsresurserna i dessa räckte icke till och för större utvidgningar saknades
medel.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Jämlikt bemyndigande den 28 maj 1920 uppdrog chefen för civildepartementet
åt särskilda sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag
beträffande såväl lagstiftning örn obligatorisk undersökning och vård åt,
bland annat, fallandesjuka som det för sådan lagstiftnings genomförande
nödiga anslagsväsende. Den 24 november 1922 förordnade Kungl. Majit,
att de sakkunnigas arbete skulle vila från och med den 1 januari 1923 och
därefter icke utan Kungl. Majits medgivande upptagas. Jämlikt Kungl.
Majlis bemyndigande den 20 juli 1924 uppdrogs sedermera åt ledamoten
av riksdagens första kammare professorn Alfred Petrén att, bland annat,
verkställa en utredning angående ordnandet av anstaltsvården för fallandesjuka.
Under följande år gjordes till en början undersökningar, huruvida och i
vad mån ledigblivna kasernbyggnader kunde användas för nämnda ändamål.
Då emellertid utredning för det dåvarande påginge rörande omhändertagande
i statliga specialanstalter för svårskötta obildbara sinnesslöa av dels obildbara
sinnesslöa fallandesjuka, dels ock sinnessjuka med epileptisk demens,
samt en lösning av dessa spörsmål vore ägnad att inverka på sättet för
anordnande av en eventuell statlig centralanstalt för fallandesjuka, ansågs
förslag till epileptikervårdens ordnande icke böra avgivas, förrän utredningen
i berörda ämnen avslutats. Utredningsarbetet blev inriktat på utarbetande
av en översikt av medicinsk behandling av epilepsin med redogörelse från
vissa besökta epileptikeranstalter. En statistisk undersökning rörande antalet
skolpliktiga fallandesjuka barn i riket igångsattes.
Genom beslut den 1 november 1929 förordnade Kungl. Majit, att arbetet
med nu nämnda utredning skulle ligga nere från och med samma dag till
dess annorlunda förordnades, dock att sistnämnda statistiska undersökning
skulle fullföljas och avslutas.
Beträffande otillräckligheten av befintliga möjligheter att bereda undervisning
åt epileptiska barn hänvisar medicinalstyrelsen till resultatet av sistnämnda
undersökning, vilket framlades av professor Petrén i en redogörelse den 19
juli 1930. Häri påvisades med stöd av i september 1929 infordrade uppgifter
från samtliga skoldistrikt i landet bland annat, att i de vanliga skolorna
för det dåvarande funnes åtminstone 68 epileptiska barn, som borde
varit intagna i epileptikerskola, och att minst 119 epileptiska barn i skolåldern
icke kunde bevista de vanliga skolorna och därför vore utan undervisning.
I det sistnämnda antalet inginge visserligen även sådana barn,
som vore på grund av sinnesslöhet obildbara, men då man kunde utgå ifrån,
att i allt fall åtskilliga av de ifrågavarande 119 barnen skulle kunnat hava
gagn av den undervisning, som meddelades i epileptikerskola, vore det att
räkna med, att behovet av ökat antal platser i dylik skola vore avsevärt
större än vad som motsvarade det ovan angivna antalet i vanliga skolor
undervisade barn, vilka i stället bort erhålla undervisning i epileptikerskola.
Antalet behövliga nya platser i epileptikerskola ansågs därför av Ketren humla
uppskattas till minst 100-talet.
Medicinalstyrelsen erinrar vidare örn att i förut nämnda motioner vid 1931
års riksdag berörts även andra brister i epileptikervården i vårt land än
bristen på undervisningsmöjligheter för epileptiska barn.
Sålunda framhölles i motionerna, hurusom det av förhandlingarna vid den
skandinaviska neurologkongressen i september 1930, vid vilken epilepsifrågan
varit huvudtemat, framginge att det ofta funnes stora utsikter till
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Majis proposition nr 101.
förbättring i sjukdomstillståndet, därest den vid epilepsien numera brukliga
medicinska behandlingen bleve inledd redan i tidigare barnaåldern och sedan
fortsatt under längre tid. Vid sådant förhållande, yttras i motionerna, vore
det ju av den allra största betydelse, att de epileptiska barn, vilka icke tillhörde
de obildbara sinnesslöas kategori utan både voro mottagliga för undervisning
och kunde förbättras genom medicinsk behandling, kunde vinna inträde
uti uppfostringsanstalt för fallandesjuka barn, så snart de blivit dit
anmälda och icke, som nu ofta vore fallet, först efter lång tids, kanske
åratals väntan.
Behovet att vidga epileptikervården såväl genom utökning av platsutrymmet
för nu tillämpade vårdformer som genom anordnande av nya sådana,
hade, fortsätter medicinalstyrelsen, sedermera ytterligare framhållits och
preciserats under förhandlingarna vid Det 8 Nordiske Sajrforsorgsmöde i
Köpenhamn i juni 1931, vars epileptikersektion beslutit tillställa de nordiska
ländernas regeringar en resolution, däri uppmärksamhet påkallats för följande
förhållanden.
För närvarande funnes i de nordiska länderna ett stort antal epileptiker,
som dels levde under mycket ogynnsamma förhållanden i hemmen, där de
jämväl verkade ytterst skadligt för omgivningen, dels vore omhändertagna
i oändamålsenliga anstalter, till exempel vanliga sjukhus, barnhem och försörjningsinrättningar
till stor olägenhet för dessa institutioner. I de nordiska
länderna funnes omkring 30,000 epileptiker. Av dessa behövde omkring 10
procent asylvård. För närvarande disponerades endast omkring 1,600 platser
härför, och ytterligare behov förelåge sålunda av omkring 1,400 asylplatser.
Vidare vore det i hög grad önskvärt att det övervägande antalet av samtliga
epileptiker, speciellt de unga epileptikerna och de begynnande sjukdomsfallen,
kunde underkastas sjukhusmässig observation och behandling på speciella
vårdanstalter. För sistnämnda ändamål borde ett vart av länderna
kunna disponera 200—500 platser. Som en första åtgärd i den angivna riktningen
ville mötet enträget förorda, att i vartdera landet anordnades en
vårdanstalt för epileptiska barn örn minst 100 platser, samt hemställa örn
erforderlig utvidgning av asylerna.
Medicinalstyrelsen meddelar vidare, att professor Petrén med skrivelse
den 20 november 1933 till styrelsen överlämnat ett av honom vid elfte allmänna
svenska mötet för vården örn de sinnesslöa i juni 1933 hållet föredrag
örn »Brister och önskemål beträffande vår sinnesslö- och epileptikervård»
och med hänvisning till föredraget sammanfattningsvis beträffande
epileptikervården framhållit
1) behovet av ökat antal platser vid epileptikerskola,
2) behovet av småbarnsliem, med sjukhusresurser, för icke-obildbara epileptiska
barn före skolåldern, särskilt med hänsyn till vikten av att sådana
barn lomme i åtnjutande av vård och permanent medicinsk behandling
fortast möjligt,
3) behovet av vårdplatser dels för mera indisciplinära och asociala lckesinnessjuka
fallandesjuka och dels för periodiskt sinnessjuka fallandesjuka
vid någon epileptikeranstalt, som skulle vara skyldig att mottaga dylika från
samtliga statsunderstödda epileptikeranstalter.
Medicinalstyrelsen framhåller, att, enär det vore påtagligt, att åtgärder
för ett önskvärt ordnande av epileptikervården måste komma att ställa stora
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
anspråk på statens medverkan oell antagligen påkalla dess direkta ingripande
för åstadkommande av behövliga ans tält sutrymmen, borde enligt styrelsens
mening med förslag härtill lämpligen anstå, till dess det pågående anskaffandet
av nya platser för statens sinnessjuk- och sinnesslövård enligt 1928 års omfattande
plan närmat sig sin fullbordan. Dessutom anser styrelsen det
ändamålsenligt att avvakta ytterligare erfarenheter från den i Danmark inrättade
kuranstaltsvården för epileptiker.
Medicinalstyrelsen är alltså, anför styrelsen, icke för närvarande i tillfälle
att framlägga en utredning i det förevarande ämnet av den fullständighet,
som med hänsyn till riksdagens uttalande varit påkallad. Av den allmänna
orientering över epileptikerfrågans läge, som förut lämnats, anser styrelsen
emellertid framgå, att det ifrågasatta byggnadsbidraget vore relativt blygsamt
i jämförelse med de kostnader, ett utbyggande i önskvärd utsträckning
av anstaltsväsendet för epileptikervården skulle betinga, ett utbyggande
som näppeligen kunde förväntas komma till stånd utan att staten åtoge sig
eller kraftigt understödde detsamma. Bidraget skulle dock enligt styrelsens
mening möjliggöra en effektiv eller åtminstone mycket väsentlig ökning av
anordningarna för skolundervisning åt epileptiska barn, en åtgärd som, jämte
inrättandet av en kuranstalt för observation och medicinsk behandling av
epileptiska barn, motsvarade de önskemål, vilka inom landets epileptikervård
framstode som såväl de mest trängande som ock de till ett statligt
ingripande mest berättigade.
Angående Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka och den utvidgning av
anstalten, vartill statsanslag ifrågasatts, framgår av handlingarna i ärendet
i huvudsak följande.
Anstalten, som är belägen strax norr örn Jönköping invid järnvägslinjen
till Falköping, grundlädes 1889 av fru Ebba Ramsay och övertogs 20 år
senare av föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka, vilken efterhand
utvidgat densamma genom inköp av angränsande jordbruksfastighet och
uppförande av nybyggnader. För närvarande vårdas i skol- och vårdhemsavdelningar
vid själva anstalten inemot 140 och i närbelägna annex omkring
50 epileptiker.
Ar 1921 hembjöd föreningen anstalten åt staten att utan ersättning övertagas
med villkor att anstaltens verksamhet fortsattes. Pågående utredning
i detta ärende upphörde i samband med nedläggandet år 1929 av utredningen
angående ordnandet av anstaltsvården för fallandesjuka överhuvudtaget.
Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1932 föranledde föreningens
erbjudande icke vidare åtgärd.
Av de båda byggnader, som nu äro avsedda att uppföras, skulle skolbyggnaden
rymma omkring 100 platser, varav 45 skulle ersätta befintliga i en
äldre oändamålsenlig byggnad förlagda. Skolhemmet bomme att rymma
allenast 32 platser; erforderliga lokaler i övrigt för hysande av det ökade
elevantalet anser föreningen kunha tillsvidare beredas i andra anstaltens
byggnader.
7
Kungl. Maj-.ts proposition nr 101.
Ritningar till byggnaderna samt förläggningsplan, jämväl omfattande plan
för anstaltens framtida utbyggnad, hava underställts medicinalstyrelsens
prövning och den 20 juni 1930 blivit av styrelsen godkända. Byggnaderna
hava kostnadsberäknats till sammanlagt 394,100 kronor, vari ingår inventariekostnad
med 37,795 kronor. Beträffande kostnadsberäkningen har föreningen
anfört följande.
För bedömande av kostnaderna för anstaltens ifrågasatta utvidgning hava
från lämpliga entreprenörer infordrats kostnadsberäkningar för erforderliga
inventarier. Enligt dessa handlingar skulle byggnadernas uppförande betinga
följande utgifter.
Skolbyggnaden: själva byggnaden................................. kr. 170,000
anordningar för värme, vatten och
avlopp m. m.................................. » 18,000
belysningsanordningar m. m............. » 6,028
inventarier .......................................... » 16,172 2p) 200
Skolhemmet: själva byggnaden ............................ kr. 130,000
anordningar för värme, vatten och
avlopp m. m................................ » 26,000
belysningsanordningar m. m............. » 6,277
inventarier ....................................... » 21,623 }> jgg ggg
Summa kronor 394,100
Härtill komma kostnader för planering och vissa yttre ledningar för avlopp.
Då dessa arbeten till största delen kunna utföras av anstaltens eget
folk, torde ifrågavarande utgifter icke behöva räknas nämnvärt öka förenärnnda
kostnadssumma.
Att föreningen räknat med helt ny uppsättning av inventarier och undervisningsmaterial
för skolan beror därpå, att inventarier och skolmaterial i
den nuvarande skolan äro mycket otidsenliga och i förfallet skick. I den
mån de fortfarande kunna användas, synas de böra hållas i reserv, därest
extra skolsalar mera tillfälligt måste anordnas.
Rörande finansieringen av utvidgningsföretaget har föreningen uppgivit,
att föreningen ämnade mot inteckningar i föreningens fastigheter upplåna
vad som erfordrades utöver det ifrågasatta statsbidraget av 210,000 kronor.
Fastigheternas taxeringsvärden angivas till sammanlagt 332,000 kronor och
inteckningsbelastningen till 141,500 kronor.
SJcolöverstyrelsen framhåller, att överstyrelsen anser det synnerligen önskvärt,
att antalet elevplatser vid särskilda anstalter för undervisning av
fallandesjuka barn ökas, varför överstyrelsen finner ett statsbidrag i enlighet
med föreningens framställning väl motiverat. Rörande skolbyggnaden anför
överstyrelsen, att av ritningar och övriga handlingar framgår, att densamma
skulle bliva fullt lämplig för det avsedda ändamålet. Beträffande gymnastiksalen
vill överstyrelsen dock uttala som ett önskemål, att det tages under övervägande,
huruvida icke rummets höjd och golvyta kunde något ökas. Aven
örn hänsyn tages därtill, att i viss mån modifierade gymnastikövningar torde
bäst lämpa sig för här ifrågavarande lärjungar, anser överstyrelsen gymnastiklokalen
enligt förslaget bliva alltför trång.
8
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen vid prövningen av byggnadsritningarna
och förläggningsplanen tagit hänsyn jämväl till den å situationsplanen
angivna planerade utbyggnaden av anstalten och att styrelsen funnit
anstaltsområdet väl ägnat för anordnandet av en större centralanstalt för
epileptikervård. Denna omständighet, framhåller styrelsen i samband därmed,
är givetvis av betydelse, för den händelse frågan örn statens övertagande
av anstalten i samband med statliga åtgärder för epileptikervården
i ökad omfattning och under nya former ånyo aktualiseras. Utredning och
prövning i dessa hänseenden synas emellertid styrelsen icke bliva föregripna
genom beviljande av det nu begärda byggnadsbidraget, enär ingen anledning
synes föreligga att befara, att icke anstalten kommer att uppehållas och på
tillfredsställande sätt drivas även i föreningens händer, och enär statens ifrågasatta
medverkan sålunda kan anses innebära en visserligen partiell men
bestående åtgärd till epileptikervårdens fromma, utan principiella förpliktelser
till ytterligare åtgärder i sådant avseende och utan avgörande inverkan på
planerandet av dylika åtgärder, därest de eventuellt framdeles komma att
beslutas.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker medicinalstyrelsen beviljandet
av det i föreningens framställning och förutnämnda motioner avsedda
bidraget å 210,000 kronor till uppförande av dels en skolbyggnad dels ett
skolhem vid Yilhemsro anstalt för fallandesjuka. Med anledning av skolöverstyrelsens
förslag beträffande skolbyggnaden förordar medicinalstyrelsen,
att det som villkor för statsbidraget till skolbyggnaden stipuleras, att gymnastiksalens
yta vidgas till samma bredd som den ovanför liggande samlingssalen,
vilket medicinalstyrelsen anser kunna ske genom en omarbetning
av planen för bottenvåningen.
Statskontoret hemställer, att det ifrågasatta lånet lämnas föreningen räntefritt
samt under villkor att före lånets lyftande till statskontoret avlämnas
en av föreningen avgiven förbindelse att senast inom viss angiven tid hava
låtit utföra de med anstaltens utvidgning förenade arbetena, att icke utan
Kungl. Maj:ts särskilda medgivande nedlägga eller väsentligen förändra verksamheten
vid anstalten samt att, örn någon av dessa utfästelser icke fullgöres,
omedelbart återbetala lånet eller så stor del därav, som av Kungl. Majit
bestämmes.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, torde ett rationellt ordnande
av epileptikervården komma att påkalla statens medverkan. Frågan lärer
emellertid av olika skäl icke kunna erhålla en tillfredsställande lösning ännu
på avsevärd tid. Under sådana förhållanden måste det enligt min mening
anses synnerligen önskvärt att redan nu möjliggöra den betydande förbättring
av de epileptiska barnens vård och undervisning, som skulle åstadkommas
genom Vilhelmsroanstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och
nytt skolhem. Denna utvidgning synes nämligen, på sätt medicinalstyrelsen
framhållit, kunna verkställas utan föregripande av blivande prövning av frågan
örn epileptikervårdens ordnande i övrigt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
i)
Kungl. Majus proposition nr 101.
Statens medverkan till utvidgningen av Yilhelmsroanstalten torde, som
jag redan tidigare uttalat, lämpligen kunna lämnas i form av ett lån till föreningen
Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka. Lånet bör avse det sökta beloppet
210,000 kronor. Med hänsyn till det behjärtansvärda ändamålet synes
ränta å lånet icke böra utgå. Vidare torde, såsom också statskontoret
förutsatt, återbetalningsskyldighet beträffande lånet böra inträda endast därest
de av statskontoret föreslagna villkoren ej iakttagas. Särskild säkerhet för
lånet synes icke behöva ställas.
En förutsättning för lånet bör givetvis vara, att utvidgningsarbetena utföras
i huvudsaklig överensstämmelse med ritningar och plan, som den 20
juni 1930 godkänts av medicinalstyrelsen. Örn så utan egentlig kostnadsökning
låter sig göra, bör emellertid den i skolbyggnaden ingående gymnastiksalen
erhålla det större golvutrymme, som av skolöverstyrelsen funnits
önskvärt.
Villkor för lånet bör vidare vara, att föreningen till statskontoret avgiver
sådan förbindelse, som statskontoret i sitt utlåtande föreslagit. Tiden inom
vilken arbetena böra färdigställas torde lämpligen kunna bestämmas till den
1 september 1936.
Lånet synes böra fördelas på budgetåren 1935/1936 och 1936/1937. Den
å budgetåret 1935/1936 fallande andelen av lånebeloppet torde kunna bestämmas
till 100,000 kronor. För beredande av medel till nämnda del av
lånet bör, i enlighet med vad jag tidigare förutsatt, såsom kapitalökning för
fonden för låneunderstöd för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag,
att utgå av andra statsinkomster än lånemedel, av 100,000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels medgiva, att föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka
må för anstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och
nytt skolhem på i huvudsak de av mig förordade villkoren beviljas
ett lån å 210,000 kronor, att utgå med 100,000 kronor
under budgetåret 1935/1936 och 110,000 kronor under budgetåret
1936/1937,
dels ock såsom kapitalökning för fonden för låneunderstöd
för nämnda ändamål för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av andra statsinkomster än lånemedel,
av......................................................................... kronor 100,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Dagny Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 101.
404 35 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:113 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka. a1 i texten
- SU 1935:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående lån för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka. s. 1 i texten