Sök i Ratio Lex

Angående lån till utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka

1935-02-15 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:101, Angående lån till utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån

till utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka;

given Stockholms slott den 15 februari 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
-

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprilisen-Iiegeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1935.

K ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Yennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför:

I två vid 1931 års riksdag väckta likalydande motioner hemställdes, att

riksdagen måtte till föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka såsom

bidrag till kostnaderna för anstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och

nytt skolhem för budgetåret 1931/1932 bevilja ett anslag av 210,000 kronor,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 101.

401 35 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

I skrivelse den 27 maj 1931, nr 262, anförde riksdagen, att riksdagen funne

det ändamål, vartill anslag äskats i nämnda motioner, synnerligen behjärtansvärt

men ansåge frågan tarva närmare utredning. Riksdagen hemställde, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och i vilken utsträckning

bidrag av allmänna medel borde utgå till nämnda förening för ifrågavarande

ändamål, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 5 juni 1931 åt medicinalstyrelsen

att inkomma med utredning i ärendet. I skrivelse den 23 oktober

1934 anmälde styrelsen, att dess utlåtande i ärendet kunde väntas inom den

närmaste framtiden samt att styrelsen därvid komme att tillstyrka statsbidrag

för ändamålet med 210,000 kronor, varav för budgetåret 1935/1936

syntes böra anvisas 100,000 kronor.

Vidare har föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka hos Kungl.

Majit hemställt örn statsbidrag för berörda ändamål med 210,000 kronor.

Vid anmälan till årets statsverksproposition av ärendet (Utgifter för

kapitalökning, bil. 2 punkt 5), anförde jag, att jag innan medicinalstyrelsens

utredning inkommit givetvis icke vore beredd att taga definitiv ståndpunkt

till nu förevarande fråga. Då det emellertid syntes i hög grad

önskvärt, att den länge planerade utvidgningen vid ifrågavarande anstalt

komme till stånd samt härför syntes erfordras statens understöd, förordade

jag, att i riksstatsförslaget för nästa budgetår medel för ändamålet beräknades.

Statens medverkan syntes lämpligen kunna lämnas i form av ett lån

till den omförmälda föreningen. Det belopp, som skulle erfordras för nästa

budgetår, kunde uppskattas till 100,000 kronor. På grund härav borde under

fonden för låneunderstöd för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka

preliminärt beräknas ett reservationsanslag av 100,000 kronor, att utgå

av andra statsinkomster än lånemedel.

På min hemställan föreslog också Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, såsom kapitalökning för fonden för låneunderstöd,

till lån till utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka

för budgetåret 1935/1936 beräkna ett reservationsanslag, att utgå av andra

statsinkomster än lånemedel, av 100,000 kronor.

Sedan medicinalstyrelsen numera efter samråd med skolöverstyrelsen inkommit

med utredning i ärendet, över vilken statskontoret avgivit utlåtande,

anhåller jag att få ånyo anmäla denna fråga.

Medicinalstyrelsen framhåller att styrelsen hållit före, att den av riksdagen

begärda utredningen angående anslagsfrågans ekonomiska sida och

konsekvenser i övrigt i första hand borde inriktas på en undersökning av

formen för byggnadsbidraget till en enskild anstalt och de garantier för

ett varaktigt ernående av det med bidraget avsedda ändamålet, som vore

att påräkna. I närmaste samband härmed komme därvid statens eventuella

övertagande av anstalten att kräva beaktande. Det avsteg från statens hittills

vidtagna åtgärder för epileptikervårdens stödjande, som byggnadsbidrag

eller övertagande av anstalten skulle innebära, komme givetvis att medföra

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 101.

principiella förpliktelser, vilkas räckvidd borde genom utredningen belysas,

med nödvändighet förutsättande en allmän överblick över epileptikervårdens

i landet läge och behov.

Yad angår statsmakternas hitintills intagna ställning till epileptikervården,

anför medicinalstyrelsen i huvudsak följande.

Att epileptikervården i vårt land icke nått en tillfredsställande utveckling

har sedan lång tid varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet, men

ännu icke lett till effektiva åtgärder från det allmännas sida, tillsynes i

väsentlig mån beroende därpå, att utredningar, som varit avsedda att klarlägga

vårdfrågan i hela dess vidd icke slutförts.

Staten har ombesörjt epileptikervård endast då komplikation med sinnessjukdom

eller blindhet föranlett intagning å statens sinnessjukhus respektive

statens vårdanstalt för blinda med komplicerat lyte.

Driftsbidrag av statsmedel har sedan år 1908 utgått till uppfostringsanstalter

för epileptiska barn, som tillika voro sinnesslöa.

Vid 1912 års riksdag väcktes motion örn samma bidrag även beträffande

icke sinnesslöa epileptiska barn, avseende sålunda åtgärder för första gången

i vårt land från det allmännas sida för epileptikervård som sådan. Motionen

föranledde, i enlighet med ett av medicinalstyrelsen i infordrat yttrande

framställt förslag, uppdrag till styrelsen örn utredning dels angående antalet

epileptiker, som ej kunde anses såsom sinnessjuka eller sinnesslöa, dels

angående storleken av ifrågavarande statsbidrag.

Förberedande undersökningar ådagalade emellertid, att antalet epileptiker

i landet kunde uppskattas till mellan 5,000 och 10,000, och att en allsidig

utredning, önskvärd för ett definitivt ordnande av epileptikervården, särskilt

örn denna skulle övertagas av staten, skulle bliva betydligt mera kostsam

och tidsödande än styrelsen ursprungligen tänkt sig.

Undersökningen var därför icke fullföljd, då av 1914 års riksdag i anledning

av inom riksdagen väckta motioner anslag beviljades till årligt statsbidrag

för driften av såväl epileptikerasyler som uppfostringsanstalter för

epileptiska barn, enligt väsentligen samma grunder som fastställts för sådant

bidrag till motsvarande anstalter för sinnesslöa.

Under ärendets behandling hade behovet av en omfattande allsidigt organiserad

epileptikervård, betingad av sjukdomens egenart, tillfullo klarlagts.

Det hade sålunda framhållits, att särskilda anordningar borde vidtagas för

undervisningen av psykiskt fullmåliga epileptiska barn, vilka — med hänsyn

till täta anfall av sjukdomen och därav vållad oregelbundenhet i deras

skolgång, lång väg till skolan, av sjukdomen betingad säregen lynnesart, anfallens

för undervisningen störande eller för skolkamraters sinnen menliga

inverkan o. s. v. — icke kunde eller icke borde besöka de vanliga skolorna.

Vidare vore anstaltsvård ofta erforderlig för mer eller mindre arbetsföra

epileptiker, som utan att vara sinnessjuka eller sinnesslöa på grund av anfallens

frekvens, sjukdomen åtföljande lynnesegendomligheter, behov av omvårdnad

och tillsyn vid anfallen eller med dem förenade omtöckningstillstånd

o. s. v., behövde den hjälp, som endast en för ändamålet inrättad anstalt

kunde erbjuda. Dessutom hade erfarenheter från utlandet synts visa, att

en rationell och metodisk anstaltsbehandling av epilepsien i mångå fall

hade en gynnsam inverkan på sjukdomen, av största betydelse för de sjukas

förvärvs- och sociala anpassningsmöjligheter.

Det stöd, som staten jämlikt 1914 års riksdagsbeslut lämnade åt epileptikervården,

blev icke tillfyllest. Visserligen intogos en del icke sinnesslöa

epileptiker i de befintliga enskilda anstalternas skolor och vårdhem, men

platsresurserna i dessa räckte icke till och för större utvidgningar saknades

medel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Jämlikt bemyndigande den 28 maj 1920 uppdrog chefen för civildepartementet

åt särskilda sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag

beträffande såväl lagstiftning örn obligatorisk undersökning och vård åt,

bland annat, fallandesjuka som det för sådan lagstiftnings genomförande

nödiga anslagsväsende. Den 24 november 1922 förordnade Kungl. Majit,

att de sakkunnigas arbete skulle vila från och med den 1 januari 1923 och

därefter icke utan Kungl. Majits medgivande upptagas. Jämlikt Kungl.

Majlis bemyndigande den 20 juli 1924 uppdrogs sedermera åt ledamoten

av riksdagens första kammare professorn Alfred Petrén att, bland annat,

verkställa en utredning angående ordnandet av anstaltsvården för fallandesjuka.

Under följande år gjordes till en början undersökningar, huruvida och i

vad mån ledigblivna kasernbyggnader kunde användas för nämnda ändamål.

Då emellertid utredning för det dåvarande påginge rörande omhändertagande

i statliga specialanstalter för svårskötta obildbara sinnesslöa av dels obildbara

sinnesslöa fallandesjuka, dels ock sinnessjuka med epileptisk demens,

samt en lösning av dessa spörsmål vore ägnad att inverka på sättet för

anordnande av en eventuell statlig centralanstalt för fallandesjuka, ansågs

förslag till epileptikervårdens ordnande icke böra avgivas, förrän utredningen

i berörda ämnen avslutats. Utredningsarbetet blev inriktat på utarbetande

av en översikt av medicinsk behandling av epilepsin med redogörelse från

vissa besökta epileptikeranstalter. En statistisk undersökning rörande antalet

skolpliktiga fallandesjuka barn i riket igångsattes.

Genom beslut den 1 november 1929 förordnade Kungl. Majit, att arbetet

med nu nämnda utredning skulle ligga nere från och med samma dag till

dess annorlunda förordnades, dock att sistnämnda statistiska undersökning

skulle fullföljas och avslutas.

Beträffande otillräckligheten av befintliga möjligheter att bereda undervisning

åt epileptiska barn hänvisar medicinalstyrelsen till resultatet av sistnämnda

undersökning, vilket framlades av professor Petrén i en redogörelse den 19

juli 1930. Häri påvisades med stöd av i september 1929 infordrade uppgifter

från samtliga skoldistrikt i landet bland annat, att i de vanliga skolorna

för det dåvarande funnes åtminstone 68 epileptiska barn, som borde

varit intagna i epileptikerskola, och att minst 119 epileptiska barn i skolåldern

icke kunde bevista de vanliga skolorna och därför vore utan undervisning.

I det sistnämnda antalet inginge visserligen även sådana barn,

som vore på grund av sinnesslöhet obildbara, men då man kunde utgå ifrån,

att i allt fall åtskilliga av de ifrågavarande 119 barnen skulle kunnat hava

gagn av den undervisning, som meddelades i epileptikerskola, vore det att

räkna med, att behovet av ökat antal platser i dylik skola vore avsevärt

större än vad som motsvarade det ovan angivna antalet i vanliga skolor

undervisade barn, vilka i stället bort erhålla undervisning i epileptikerskola.

Antalet behövliga nya platser i epileptikerskola ansågs därför av Ketren humla

uppskattas till minst 100-talet.

Medicinalstyrelsen erinrar vidare örn att i förut nämnda motioner vid 1931

års riksdag berörts även andra brister i epileptikervården i vårt land än

bristen på undervisningsmöjligheter för epileptiska barn.

Sålunda framhölles i motionerna, hurusom det av förhandlingarna vid den

skandinaviska neurologkongressen i september 1930, vid vilken epilepsifrågan

varit huvudtemat, framginge att det ofta funnes stora utsikter till

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majis proposition nr 101.

förbättring i sjukdomstillståndet, därest den vid epilepsien numera brukliga

medicinska behandlingen bleve inledd redan i tidigare barnaåldern och sedan

fortsatt under längre tid. Vid sådant förhållande, yttras i motionerna, vore

det ju av den allra största betydelse, att de epileptiska barn, vilka icke tillhörde

de obildbara sinnesslöas kategori utan både voro mottagliga för undervisning

och kunde förbättras genom medicinsk behandling, kunde vinna inträde

uti uppfostringsanstalt för fallandesjuka barn, så snart de blivit dit

anmälda och icke, som nu ofta vore fallet, först efter lång tids, kanske

åratals väntan.

Behovet att vidga epileptikervården såväl genom utökning av platsutrymmet

för nu tillämpade vårdformer som genom anordnande av nya sådana,

hade, fortsätter medicinalstyrelsen, sedermera ytterligare framhållits och

preciserats under förhandlingarna vid Det 8 Nordiske Sajrforsorgsmöde i

Köpenhamn i juni 1931, vars epileptikersektion beslutit tillställa de nordiska

ländernas regeringar en resolution, däri uppmärksamhet påkallats för följande

förhållanden.

För närvarande funnes i de nordiska länderna ett stort antal epileptiker,

som dels levde under mycket ogynnsamma förhållanden i hemmen, där de

jämväl verkade ytterst skadligt för omgivningen, dels vore omhändertagna

i oändamålsenliga anstalter, till exempel vanliga sjukhus, barnhem och försörjningsinrättningar

till stor olägenhet för dessa institutioner. I de nordiska

länderna funnes omkring 30,000 epileptiker. Av dessa behövde omkring 10

procent asylvård. För närvarande disponerades endast omkring 1,600 platser

härför, och ytterligare behov förelåge sålunda av omkring 1,400 asylplatser.

Vidare vore det i hög grad önskvärt att det övervägande antalet av samtliga

epileptiker, speciellt de unga epileptikerna och de begynnande sjukdomsfallen,

kunde underkastas sjukhusmässig observation och behandling på speciella

vårdanstalter. För sistnämnda ändamål borde ett vart av länderna

kunna disponera 200—500 platser. Som en första åtgärd i den angivna riktningen

ville mötet enträget förorda, att i vartdera landet anordnades en

vårdanstalt för epileptiska barn örn minst 100 platser, samt hemställa örn

erforderlig utvidgning av asylerna.

Medicinalstyrelsen meddelar vidare, att professor Petrén med skrivelse

den 20 november 1933 till styrelsen överlämnat ett av honom vid elfte allmänna

svenska mötet för vården örn de sinnesslöa i juni 1933 hållet föredrag

örn »Brister och önskemål beträffande vår sinnesslö- och epileptikervård»

och med hänvisning till föredraget sammanfattningsvis beträffande

epileptikervården framhållit

1) behovet av ökat antal platser vid epileptikerskola,

2) behovet av småbarnsliem, med sjukhusresurser, för icke-obildbara epileptiska

barn före skolåldern, särskilt med hänsyn till vikten av att sådana

barn lomme i åtnjutande av vård och permanent medicinsk behandling

fortast möjligt,

3) behovet av vårdplatser dels för mera indisciplinära och asociala lckesinnessjuka

fallandesjuka och dels för periodiskt sinnessjuka fallandesjuka

vid någon epileptikeranstalt, som skulle vara skyldig att mottaga dylika från

samtliga statsunderstödda epileptikeranstalter.

Medicinalstyrelsen framhåller, att, enär det vore påtagligt, att åtgärder

för ett önskvärt ordnande av epileptikervården måste komma att ställa stora

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

anspråk på statens medverkan oell antagligen påkalla dess direkta ingripande

för åstadkommande av behövliga ans tält sutrymmen, borde enligt styrelsens

mening med förslag härtill lämpligen anstå, till dess det pågående anskaffandet

av nya platser för statens sinnessjuk- och sinnesslövård enligt 1928 års omfattande

plan närmat sig sin fullbordan. Dessutom anser styrelsen det

ändamålsenligt att avvakta ytterligare erfarenheter från den i Danmark inrättade

kuranstaltsvården för epileptiker.

Medicinalstyrelsen är alltså, anför styrelsen, icke för närvarande i tillfälle

att framlägga en utredning i det förevarande ämnet av den fullständighet,

som med hänsyn till riksdagens uttalande varit påkallad. Av den allmänna

orientering över epileptikerfrågans läge, som förut lämnats, anser styrelsen

emellertid framgå, att det ifrågasatta byggnadsbidraget vore relativt blygsamt

i jämförelse med de kostnader, ett utbyggande i önskvärd utsträckning

av anstaltsväsendet för epileptikervården skulle betinga, ett utbyggande

som näppeligen kunde förväntas komma till stånd utan att staten åtoge sig

eller kraftigt understödde detsamma. Bidraget skulle dock enligt styrelsens

mening möjliggöra en effektiv eller åtminstone mycket väsentlig ökning av

anordningarna för skolundervisning åt epileptiska barn, en åtgärd som, jämte

inrättandet av en kuranstalt för observation och medicinsk behandling av

epileptiska barn, motsvarade de önskemål, vilka inom landets epileptikervård

framstode som såväl de mest trängande som ock de till ett statligt

ingripande mest berättigade.

Angående Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka och den utvidgning av

anstalten, vartill statsanslag ifrågasatts, framgår av handlingarna i ärendet

i huvudsak följande.

Anstalten, som är belägen strax norr örn Jönköping invid järnvägslinjen

till Falköping, grundlädes 1889 av fru Ebba Ramsay och övertogs 20 år

senare av föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka, vilken efterhand

utvidgat densamma genom inköp av angränsande jordbruksfastighet och

uppförande av nybyggnader. För närvarande vårdas i skol- och vårdhemsavdelningar

vid själva anstalten inemot 140 och i närbelägna annex omkring

50 epileptiker.

Ar 1921 hembjöd föreningen anstalten åt staten att utan ersättning övertagas

med villkor att anstaltens verksamhet fortsattes. Pågående utredning

i detta ärende upphörde i samband med nedläggandet år 1929 av utredningen

angående ordnandet av anstaltsvården för fallandesjuka överhuvudtaget.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1932 föranledde föreningens

erbjudande icke vidare åtgärd.

Av de båda byggnader, som nu äro avsedda att uppföras, skulle skolbyggnaden

rymma omkring 100 platser, varav 45 skulle ersätta befintliga i en

äldre oändamålsenlig byggnad förlagda. Skolhemmet bomme att rymma

allenast 32 platser; erforderliga lokaler i övrigt för hysande av det ökade

elevantalet anser föreningen kunha tillsvidare beredas i andra anstaltens

byggnader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 101.

Ritningar till byggnaderna samt förläggningsplan, jämväl omfattande plan

för anstaltens framtida utbyggnad, hava underställts medicinalstyrelsens

prövning och den 20 juni 1930 blivit av styrelsen godkända. Byggnaderna

hava kostnadsberäknats till sammanlagt 394,100 kronor, vari ingår inventariekostnad

med 37,795 kronor. Beträffande kostnadsberäkningen har föreningen

anfört följande.

För bedömande av kostnaderna för anstaltens ifrågasatta utvidgning hava

från lämpliga entreprenörer infordrats kostnadsberäkningar för erforderliga

inventarier. Enligt dessa handlingar skulle byggnadernas uppförande betinga

följande utgifter.

Skolbyggnaden: själva byggnaden................................. kr. 170,000

anordningar för värme, vatten och

avlopp m. m.................................. » 18,000

belysningsanordningar m. m............. » 6,028

inventarier .......................................... » 16,172 2p) 200

Skolhemmet: själva byggnaden ............................ kr. 130,000

anordningar för värme, vatten och

avlopp m. m................................ » 26,000

belysningsanordningar m. m............. » 6,277

inventarier ....................................... » 21,623 }> jgg ggg

Summa kronor 394,100

Härtill komma kostnader för planering och vissa yttre ledningar för avlopp.

Då dessa arbeten till största delen kunna utföras av anstaltens eget

folk, torde ifrågavarande utgifter icke behöva räknas nämnvärt öka förenärnnda

kostnadssumma.

Att föreningen räknat med helt ny uppsättning av inventarier och undervisningsmaterial

för skolan beror därpå, att inventarier och skolmaterial i

den nuvarande skolan äro mycket otidsenliga och i förfallet skick. I den

mån de fortfarande kunna användas, synas de böra hållas i reserv, därest

extra skolsalar mera tillfälligt måste anordnas.

Rörande finansieringen av utvidgningsföretaget har föreningen uppgivit,

att föreningen ämnade mot inteckningar i föreningens fastigheter upplåna

vad som erfordrades utöver det ifrågasatta statsbidraget av 210,000 kronor.

Fastigheternas taxeringsvärden angivas till sammanlagt 332,000 kronor och

inteckningsbelastningen till 141,500 kronor.

SJcolöverstyrelsen framhåller, att överstyrelsen anser det synnerligen önskvärt,

att antalet elevplatser vid särskilda anstalter för undervisning av

fallandesjuka barn ökas, varför överstyrelsen finner ett statsbidrag i enlighet

med föreningens framställning väl motiverat. Rörande skolbyggnaden anför

överstyrelsen, att av ritningar och övriga handlingar framgår, att densamma

skulle bliva fullt lämplig för det avsedda ändamålet. Beträffande gymnastiksalen

vill överstyrelsen dock uttala som ett önskemål, att det tages under övervägande,

huruvida icke rummets höjd och golvyta kunde något ökas. Aven

örn hänsyn tages därtill, att i viss mån modifierade gymnastikövningar torde

bäst lämpa sig för här ifrågavarande lärjungar, anser överstyrelsen gymnastiklokalen

enligt förslaget bliva alltför trång.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen vid prövningen av byggnadsritningarna

och förläggningsplanen tagit hänsyn jämväl till den å situationsplanen

angivna planerade utbyggnaden av anstalten och att styrelsen funnit

anstaltsområdet väl ägnat för anordnandet av en större centralanstalt för

epileptikervård. Denna omständighet, framhåller styrelsen i samband därmed,

är givetvis av betydelse, för den händelse frågan örn statens övertagande

av anstalten i samband med statliga åtgärder för epileptikervården

i ökad omfattning och under nya former ånyo aktualiseras. Utredning och

prövning i dessa hänseenden synas emellertid styrelsen icke bliva föregripna

genom beviljande av det nu begärda byggnadsbidraget, enär ingen anledning

synes föreligga att befara, att icke anstalten kommer att uppehållas och på

tillfredsställande sätt drivas även i föreningens händer, och enär statens ifrågasatta

medverkan sålunda kan anses innebära en visserligen partiell men

bestående åtgärd till epileptikervårdens fromma, utan principiella förpliktelser

till ytterligare åtgärder i sådant avseende och utan avgörande inverkan på

planerandet av dylika åtgärder, därest de eventuellt framdeles komma att

beslutas.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker medicinalstyrelsen beviljandet

av det i föreningens framställning och förutnämnda motioner avsedda

bidraget å 210,000 kronor till uppförande av dels en skolbyggnad dels ett

skolhem vid Yilhemsro anstalt för fallandesjuka. Med anledning av skolöverstyrelsens

förslag beträffande skolbyggnaden förordar medicinalstyrelsen,

att det som villkor för statsbidraget till skolbyggnaden stipuleras, att gymnastiksalens

yta vidgas till samma bredd som den ovanför liggande samlingssalen,

vilket medicinalstyrelsen anser kunna ske genom en omarbetning

av planen för bottenvåningen.

Statskontoret hemställer, att det ifrågasatta lånet lämnas föreningen räntefritt

samt under villkor att före lånets lyftande till statskontoret avlämnas

en av föreningen avgiven förbindelse att senast inom viss angiven tid hava

låtit utföra de med anstaltens utvidgning förenade arbetena, att icke utan

Kungl. Maj:ts särskilda medgivande nedlägga eller väsentligen förändra verksamheten

vid anstalten samt att, örn någon av dessa utfästelser icke fullgöres,

omedelbart återbetala lånet eller så stor del därav, som av Kungl. Majit

bestämmes.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, torde ett rationellt ordnande

av epileptikervården komma att påkalla statens medverkan. Frågan lärer

emellertid av olika skäl icke kunna erhålla en tillfredsställande lösning ännu

på avsevärd tid. Under sådana förhållanden måste det enligt min mening

anses synnerligen önskvärt att redan nu möjliggöra den betydande förbättring

av de epileptiska barnens vård och undervisning, som skulle åstadkommas

genom Vilhelmsroanstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och

nytt skolhem. Denna utvidgning synes nämligen, på sätt medicinalstyrelsen

framhållit, kunna verkställas utan föregripande av blivande prövning av frågan

örn epileptikervårdens ordnande i övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Majus proposition nr 101.

Statens medverkan till utvidgningen av Yilhelmsroanstalten torde, som

jag redan tidigare uttalat, lämpligen kunna lämnas i form av ett lån till föreningen

Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka. Lånet bör avse det sökta beloppet

210,000 kronor. Med hänsyn till det behjärtansvärda ändamålet synes

ränta å lånet icke böra utgå. Vidare torde, såsom också statskontoret

förutsatt, återbetalningsskyldighet beträffande lånet böra inträda endast därest

de av statskontoret föreslagna villkoren ej iakttagas. Särskild säkerhet för

lånet synes icke behöva ställas.

En förutsättning för lånet bör givetvis vara, att utvidgningsarbetena utföras

i huvudsaklig överensstämmelse med ritningar och plan, som den 20

juni 1930 godkänts av medicinalstyrelsen. Örn så utan egentlig kostnadsökning

låter sig göra, bör emellertid den i skolbyggnaden ingående gymnastiksalen

erhålla det större golvutrymme, som av skolöverstyrelsen funnits

önskvärt.

Villkor för lånet bör vidare vara, att föreningen till statskontoret avgiver

sådan förbindelse, som statskontoret i sitt utlåtande föreslagit. Tiden inom

vilken arbetena böra färdigställas torde lämpligen kunna bestämmas till den

1 september 1936.

Lånet synes böra fördelas på budgetåren 1935/1936 och 1936/1937. Den

å budgetåret 1935/1936 fallande andelen av lånebeloppet torde kunna bestämmas

till 100,000 kronor. För beredande av medel till nämnda del av

lånet bör, i enlighet med vad jag tidigare förutsatt, såsom kapitalökning för

fonden för låneunderstöd för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel, av 100,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva, att föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka

må för anstaltens utvidgning med ny skolbyggnad och

nytt skolhem på i huvudsak de av mig förordade villkoren beviljas

ett lån å 210,000 kronor, att utgå med 100,000 kronor

under budgetåret 1935/1936 och 110,000 kronor under budgetåret

1936/1937,

dels ock såsom kapitalökning för fonden för låneunderstöd

för nämnda ändamål för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel,

av......................................................................... kronor 100,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Dagny Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 101.

404 35 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:113 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka. a1 i texten
  2. SU 1935:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående lån för utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka. s. 1 i texten