Sök i Ratio Lex

Angående understöd till förre eleven vid Stora Tuna samrealskola K. J. H. Petersson m. m

1935-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:116, Angående understöd till förre eleven vid Stora Tuna samrealskola K. J. H. Petersson m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

1

Nr 116.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd till

förre eleven vid Stora Tuna samrealskola K. J. H. Petersson

m. m.; given Stockkolms slott den 22 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF’ ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen- Beg euten i statsrådet å Stockholms

slott den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför härefter:

Hos Kungl. Majit har överpostiljonen i Karlstad John Petersson anhållit,

att hans son Kjell Johan Hans Petersson, vilken, född den 13 november

1912, såsom elev vid Stora Tuna samrealskola den 12 februari 1931 deltagit

i en av skolan anordnad idrottsdag och därvid svårt skadats, måtte

erhålla ersättning för havda kostnader och liden skada i övrigt.

Rörande förloppet av den olyckshändelse, som drabbat Kjell Petersson,

har rektor vid samrealskolan meddelat i huvudsak följande:

Den 12 februari 1931 hade vid samrealskolan varit anordnad vederbörlig

idrottsdag. En avdelning lärjungar, i vilken Petersson befunnit sig, hade

Bihang till riksdagen» protokoll 1935. 1 sami. Nr 116. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

sysselsatts med bobsleighåkning i en backe några kilometer från Borlänge.

De två första gångerna hade en av de deltagande flickorna styrt kälken.

Tredje gången styrde Petersson, som var van att föra bobsleigh. Mot slutet

av backen svängde vägen och nedanför kröken stod vid sidan av vägen en

telefonstolpe. Petersson märkte, då han passerat vägkröken, att kälken

skulle komma att stryka nära intill telefonstolpen och att, om han svängde

för häftigt åt sidan, de bakom honom sittande skulle löpa fara att krossas

mot stolpen. Han föredrog då att låta kälken gå rakt mot stolpen med

påföljd, att hans vänstra ben kom mellan kälken och stolpen och gick av

på två ställen. Sedan ett första förband anlagts, fördes han i ambulans

till lasarettet i Falun.

Då Petersson drabbats av ett komplicerat benbrott av svårare art, hade

sjukhusvistelsen blivit mycket lång och dyrbar. Petersson tillbragte sålunda

hela återstoden av vårterminen 1931 på lasarettet, där han avlade sin

realskolexamen. Ur skolans premie- och fattigkassa utbetalades 360 kronor

som bidrag till sjukhusvistelsen. Sedermera hade han vårdats dels i hemmet

och dels på lasarettet i Karlstad. Våren 1932 hade han å vanföranstalten i

Stockholm erhållit ett ortopediskt bandage för att kunna gå bättre. Den

långvariga behandlingen hade blivit dyrbar och för fadern hade utgifterna

varit mycket kännbara. Plärtill komme, att Petersson icke kunnat ägna sig

åt någon verksamhet.

_ Rektor funné detta fall synnerligen behjärtansvärt och ville för sin del

tillstyrka den gjorda ansökningen.

Från ett av legitimerade läkaren Einar Hjorth den 19 januari 1935 avgivet

läkarintyg inhämtas dels beträffande de objektiva symtomen på skada

i huvudsak följande: vänstra benet har genom olycksfallet blivit 4 centimeter

kortare än det högra samt är betydligt smalare än det sistnämnda;

gröva kraften är mycket nedsatt i vänstra benet; knäleden företer en obetydlig

kapselförtjockning på vänstra sidan, leden böjes och sträckes fullt

och lika med högra benets motsvarande led; gröva krepitationer vid rörelser,

speciellt vid sträckning; dels ock beträffande de subjektiva symtomen, att den

skadade uppgiver sig bliva mycket trött i vänster ben och för övrigt i hela

vänstra kroppshalvan (speciellt axeln) vid längre promenader, att han ej

orkar gå mer än 2—3 kilometer, att knäet därvid efter en stund vanligen

låser sig i cirka 145 graders vinkel och får »ryckas loss», att den skadade

använder hålfotsinlägg på vänster fot, men sedan några månader går utan

stödjebandage, samt att benet numera kännes något stadigare än förut och

att den skadade på det hela taget anser sig något förbättrad.

Enligt ett av stadsfogden i Karlstad den 17 oktober 1933 avgivet intyg

har den skadades fader, över postil jonen Petersson, för år 1932 taxerats till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för 3,830 kronors inkomst med ett

beskattningsbart belopp av 1,530 kronor och äger icke, såvitt intygsgivaren

kunnat utröna, någon förmögenhet utan är helt beroende av sin lön som

överpostiljon vid postverket.

På begäran av skolöverstyrelsen har riksförsäkringsanstalten den 5 januari

1934 avgivit yttrande i ärendet och därvid anfört i huvudsak följande:

I anslutning till ett av riksförsäkringsanstalten avgivet utlåtande den 17

februari 1928 angående understöd till förre eleven vid folkskoleseminariet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

i Uppsala B. E. L. Hellström, vilket till huvudsaklig del funnes återgivet

i Kungl. Maj:ts proposition nr 181 till 1928 års riksdag, syntes det anstalten

skäligt, att Kjell Petersson bereddes ersättning enligt grunderna i förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, samt att härvid den arbetsförtjänst,

efter vilken ersättningen beräknades, jämlikt 8 § första stycket a) i förordningen

fastställdes till 2,160 kronor.

Jämlikt 6 § omförmälda förordning skulle utgå dels ersättning för erforderlig

läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans höjande

eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga särskilda

hjälpmedel, dels sjukpenning under tiden för den av olycksfallet förorsakade

sjukdomen, dels ock för tiden.därefter livränta, motsvarande den bestående

nedsättning av arbetsförmågan, olycksfallet medfört.

I fråga om utgifterna för läkarvård och läkemedel i anledning av förevarande

olycksfall hade i ärendet blivit styrkt, att Kjell Petersson för skadan

varit intagen för vård å sjukhus under följande tider och mot nedannämnda

kostnader:

under tiden 12/s — 6/<s 1931, 115 dagar å kronor 4: — ... . kroi

» » 29 /t — •/« 1931, 4 » » » 1:50... . »

» t 17/u—22/u 1931, 5 » » » 1:50.... »

» » 12/i —13/2 1932, 32 » » » 1:50.... *

Vidare hade ersättning utgivits för stödjebandage med 50

kronor, för kryckor m. m. med 22 kronor 50 öre, för känga

med 50 kronor samt för två läkarintyg, varav ett, utfärdat

den 30 november 1933, infordrats av anstalten, med tillhopa

20 kronor, sammanlagt...........................

Slutligen borde ersättning beräknas för ett av doktor

Olof Odén den 27 september 1933 på anmodan av anstalten

lämnat meddelande med.......................... ;

Summa kronor 669: —

*7

aou

6

7

48

50

142: 50

5: —

Samtliga nämnda kostnader finge anses skäliga och syntes böra ersättas.

Riksförsäkringsanstalten funne emellertid avdrag härvid böra äga rum för

det bidrag å 360 kronor till kostnaderna för sjukhusvistelsen, vilket lämnats

från Stora Tuna samrealskolas premie- och fattigkassa.

Då enligt vad riksförsäkringsanstalten inhämtat Kjell Petersson hitintills

åtnjutit skolundervisning och icke haft något förvärvsarbete eller arbetsinkomst,

förelåge enligt anstaltens mening icke tillräckliga skäl för utgivande

av sjukpenning till honom.

I anledning av den efter sjukdomens upphörande förefintliga bestående

nedsättningen i arbetsförmågan skulle enligt omförmälda förordning livränta

utgå med ^360 kronor för år under tiden från och med den 1 augusti 1932

till och med den 31 juli 1933 och med 288 kronor för år under tiden från

och med den 1 augusti 1933 till och med den 31 juli 1935, varvid arbetsförmågan

under förstnämnda tid ansetts nedsatt med 25 procent och under

sistnämnda med 20 procent. Sådan livränta syntes böra utgå till Kjell

Petersson. Huruvida och i vad mån ersättning kunde tillerkännas honom

för tid efter den 31 juli 1935, funne riksförsäkringsanstalten då böra upptagas

till prövning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

I utlåtande den 11 januari 1934 har skolöverstyrelsen anfört följande:

Överstyrelsen erinrade om att överstyrelsen i skrivelse den 30 november

1932 angående försäkring för elever vid läroanstalter m. m. förklarat, att

överstyrelsen visserligen icke ansåge sig för det dåvarande kunna påyrka

några generella eller mera omfattande åtgärder från statens sida för att

reglera frågan örn ersättning för olycksfall under skolarbetet. Huru man

emellertid än i princip ställde sig till frågan örn det allmännas skyldighet

att svara för de ekonomiska följderna av olycksfall, som drabbade lärjungarna

under fullgörandet av i lag stadgad skolplikt, så syntes man dock

nödgas medgiva, att billighet och rättvisa åtminstone i vissa fall fordrade,

att den enskilde finge åtnjuta lättnad i den börda, som eljest skulle tvneä

honom. J 6

Av den utredning, som bifogats i förevarande ärende, syntes framgå, att

ett dylikt fall nu förelåge. Då ifrågavarande lärjunge under obligatoriskt

deltagande i den i läroverksstadgan föreskrivna idrotts- och friluftsverksamheten

råkat ut för ett olycksfall, för vilket varken han själv eller någon

annan torde kunna göras ansvarig, och då detta olycksfall vållat honom

dels allvarligt avbräck i hans utbildning och för lång tid nedsatt hans

arbetsförmåga, dels i förhållande till hans och hans målsmans ekonomiska

bärkraft betydande utgifter, syntes billigheten bjuda, att det allmänna trädde

hjälpande emellan. Överstyrelsen finge alltså tillstyrka bifall till framställningen

i enlighet med de av riksförsäkringsanstalten gjorda beräkningarna.

Under erinran örn sitt utlåtande i ärendet angående understöd åt den i

riksförsäkringsanstaltens ovannämnda utlåtande omförmälde seminarieeleven

Hellström har statskontoret i utlåtande den 24 februari 1934 avstyrkt bifall

till förevarande ansökning. Härvid har ämbetsverket anfört bland annat

följande:

Ehuru omständigheterna i fallet Hellström varit synnerligen ömmande,

hade statskontoret med hänsyn till konsekvenserna närmast ställt sig avvisande

till tanken att ersättning skulle utgå. Det nu föreliggande fallet

skiljde sig från det nyssberörda så till vida, att skadan syntes vara av övergående

art och tillkommen under omständigheter, som lika väl kunnat inträffa

under fritid. Såvitt ämbetsverket kunnat finna, vore de här till stöd

för ansökningen åberopade skälen avsevärt svagare än i det förut omförmälda

fallet.

I detta sammanhang ville ämbetsverket tillika framhålla, att en principiell

skillnad syntes föreligga mellan olycksfall under skolutbildning och olycksfall

i arbete, varför de på sistberörda område gällande skadeståndsreglerna

icke ägde giltighet vid bedömandet av frågor om ersättning för olycksfall

under skolutbildning. I och med att en elev sökt och vunnit inträde i ett

läroverk, måste han anses hava underkastat sig de för undervisningen gällande

bestämmelserna och därmed också tagit ansvaret för den risk, som

utbildningen i fråga kunde föra med sig, det finge nu gälla andlig överansträngning

eller kroppslig skada.

Slutligen har riksförsäkringsanstalten, som i anledning av förnyad remiss

införskaffat ovannämnda, av legitimerade läkaren Einar Hjorth avgivna

intyg, i utlåtande den 22 januari 1935 anfört bland annat följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Av det av riksförsäkringsanstalten nu införskaffade läkarintyget hade

anstalten funnit, att viss förbättring av Peterssons tillstånd inträtt tidigare

än anstalten vid avgivandet av yttrandet den 5 januari 1934 ansett sannolikt.

På grund härav funne anstalten, med ändring av sitt föregående

yttrande, i vad detsamma avsåge tiden efter den 31 december 1934, understödet

böra utgå efter en invaliditetsgrad av 15 procent med 216 kronor

för år. Detta understödsbelopp borde fastställas att utgå för tiden till och

med den 31 december 1936. Huruvida och i vad mån Kjell Petersson

borde tillerkännas ersättning för tid efter sistnämnda dag, funne riksförsäkringsanstalten

då böra upptagas till prövning. Framhållas kunde att, då olycksfallet

medfört avsevärd förkortning av vänster underben, full återställelse

icke kunde förväntas.

Enligt vad riksförsäkringsanstalten inhämtat, hade Kjell Petersson ännu

icke ägnat sig åt förvärvsarbete utan vore fortfarande studerande.

Under åberopande av vad riksförsäkringsanstalten sålunda och tidigare

anfört har anstalten hemställt, att — därest understöd funnes böra utgå

— Kjell Petersson måtte tillerkännas, förutom ersättning för havda kostnader

för läkarvård och läkemedel med 309 kronor, understöd på grund

av bestående nedsättning i arbetsförmågan för tiden från och med den 1

augusti 1932 till och med den 31 december 1934 med tillhopa 768 kronor

och för tiden från och med den 1 januari 1935 till och med den 31 december

1936 med 216 kronor för år. Riksförsäkringsanstalten funne vidare

under enahanda förutsättning ersättning böra utgå till doktor Hjorth med

10 kronor för det av honom den 19 januari 1935 utfärdade läkarintyget.

Såsom inhämtas av det föregående har Kjell Petersson såsom elev vid''

Stora Tuna samrealskola allvarligt skadats under det han deltagit i en vid

skolan anordnad obligatorisk idrottsdag. Någon skuld till olycksfallet torde

enligt utredningen varken åvila Petersson eller någon lärare, som hade tillsyn

över lärjungarna vid tillfället ifråga.

Då olycksfallet står i omedelbart samband med åtgärder, som vidtagits

i enlighet med gällande föreskrifter för skolundervisningen, synes mig billigheten

kräva, att det allmänna i någon mån ingriper till lindrande av olyckans

följder. Jag anser sålunda, att staten i det föreliggande fallet i första

hand bör deltaga i bestridande av de direkta kostnaderna för sjukvården,

läkemedel och dylikt. Vidare torde det vara rimligt att Petersson beviljas

ett mindre årligt understöd åtminstone under de närmaste åren efter olycksfallet,

då dess verkningar gjort och göra sig mera direkt kännbara för

honom och innan han kunnat skaffa sig något förvärvsarbete. Beträffande

storleken av det understöd, som nu bör beviljas honom, ansluter jag mig

till vad riksförsäkringsanstalten i detta avseende föreslagit. Petersson skulle

alltså erhålla ersättning för kostnader för läkarvård och läkemedel med 309

kronor samt dessutom understöd på grund av nedsatt arbetsförmåga under

tiden den 1 augusti 1932—den 31 december 1934 med tillhopa 768 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 116. 2

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is proposition Nr 116.

och den 1 januari 1935—den 31 december 1936 med 216 kronor för år.

A nämnda understödsbelopp böra icke utgå dyrtidstillägg.

Frågan, huruvida understöd bör utgå jämväl för tid efter sistnämnda

dag, synes böra komma under prövning först längre fram, då säkrare bedömningsgrunder

föreligga såväl beträffande det framtida menets omfattning

som angående Peterssons förvärvsmöjligheter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till förre eleven vid samrealskolan i Stora Tuna Kjell

Johan Hans Petersson må ur det under elfte huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. utgå dels ersättning för kostnader för läkarvård

och läkemedel i samband med det i ärendet omförmälda

olycksfallet med sammanlagt 309 kronor, dels och understöd

på grund av bestående nedsättning i arbetsförmågan i följd

av olycksfallet för tiden från och med den 1 augusti 1932

till och med den 31 december 1934 med tillhopa 768 kronor

samt för tiden från och med den 1 januari 1935 till och

med den 31 december 1936 med 216 kronor för år, utan

rätt för Petersson att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Stockholm 1935, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

340667

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1935:45 Bankoutskottets utlåtande Nr 45 s. 61 i texten