Angående pension åt kaptenen i Värmlands regementes reserv G. W. Falk
1935-02-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:118, Angående pension åt kaptenen i Värmlands regementes reserv G. W. Falk
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
1
Nr 118.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension
åt kaptenen i Värmlands regementes reserv
G. W. Falk; given Stockholms slott den 22 februari
1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Feg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 22 februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Vennerström anför:
Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 26 juli 1934, har
rullföringsbefälhavaren vid Arvika rullföringsområde nr 48, kaptenen i Värmlands
regementes reserv Gustaf Wenzel Falk gjort ansökning örn erhållande
av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Falk, som är född den 19 oktober
1870 och den 5 mars 1888 antagits till volontär vid Värmlands regeBihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 118.
438 33
2
Kungl. Majus proposition nr 118.
mente, den 7 november 1890 utnämnts till underlöjtnant vid regementet;
att han sedermera befordrats till löjtnant och kapten av första klassen vid
regementet samt den 25 juni 1909 erhållit avsked från sin beställning såsom
kapten vid regementet; att han den 29 januari 1915 erhållit tillstånd
att inträda såsom kapten i regementets reserv; att han den 1 juni
1916 förordnats till rullföringsbefälhavare vid Arvika rullföringsområde nr 48,
vilken befattning han efter sistnämnda dag i oavbruten följd uppehållit; att
sagda förordnande upphör från och med den 1 oktober 1935; att han i
egenskap av rullföringsbefälhavare åtnjuter ett arvode av 3,180 kronor för
år jämte dyr tids tillägg; samt att han uppbär pension i egenskap av reservofficer,
vilken pension för närvarande utgår med 576 kronor för år jämte
dyrtidstillägg.
Arméförvaltningen civila departement har i utlåtande den 27 november
1934 över ansökningen anfört bland annat följande.
Befattningarna såsom rullföringsbefälhavare och rullföringsbiträden vore
huvudsakligen avsedda för militärer, som avgått från aktiv stat med pension
och fyllnadspension. Innehades sådana befattningar av dylik personal, syntes
tjänstgöring i nämnda befattningar, med vilka vore förenade allenast arvoden
och i vissa fall arvodestillägg, icke böra medföra särskild pension.
I sådana fall, där rullföringsbiträdesbefattningar innehafts av underofficerare,
vilka icke kommit i åtnjutande av pension och fyllnadspension, hade
emellertid särskild pension för tjänstgöring i befattningarna i fråga ansetts
böra utgå. Så till exempel hade 1924 års riksdag medgivit, att rullföringsbiträdet
vid Kristinehamns rullföringsområde nr 40 J. P. Borg finge från
allmänna indragningsstaten komma i åtnjutande av en årlig pension av 600
kronor, vilket pensionsbelopp motsvarade en nyreglerad pension av 996 kronor
(riksdagens skrivelse nr 306 p. 13 c). Borg hade innehaft manskapsbeställning
omkring 6 år, underofficersbeställning på stat (sergeant av 2. klass)
omkring 8’/2 år samt tjänstgjort som rullföringsbiträde omkring 221/2 år,
vadan hans anställningstid i statens tjänst uppgått till omkring 37 år. Vidare
hade 1933 års riksdag jämlikt dess skrivelse den 3 juni 1933, nr 271, medgivit,
att rullföringsbiträdet, löjtnanten i armén Gustaf Georg Svensson finge
från och med månaden näst efter den, varunder hans förordnande såsom
rullföringsbiträde upphörde, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 996 kronor. Svensson hade
innehaft manskapsbeställning i nära 8 år, underofficersbeställning i omkring
5!2 år samt tjänstgjort såsom rullföringsbiträde i omkring 30 år, varför han
kunnat åberopa en anställningstid i statens tjänst av omkring 43 år.
I analogi härmed syntes en rullföringsbefälhavare, som icke kommit i åtnjutande
av pension och fyllnadspension samt tjänstgjort å aktiv stat och
såsom rullföringsbefälhavare i ungefär lika lång tid som Borg och Svensson i
motsvarande beställningar eller befattningar, böra erhålla någon pension för
tjänstgöring såsom rullföringsbefälhavare.
Vad anginge här ifrågavarande ndlföringsbefälhavare, hade denne icke
avgått från aktiv stat med pension och fyllnadspension. Av det ovan anförda
framginge vidare, att han innehaft volontär- och officersbeställning i sammanlagt
omkring 21 år samt vid sin avgång från befattningen såsom rullföringsbefälhavare
den 1 oktober 1935 bomme att kunna räkna 19 tjänstår i
nämnda befattning, vadan hans anställningstid i statens tjänst vid nämnda
tidpunkt bomme att uppgå till omkring 40 år. Det syntes departementet i
Kungl. Majus proposition nr 118. 3
anledning härny och i anslutning till vad ovan anförts, som Falk borde tillerkännas
någon pension från allmänna indragningsstaten i hans egenskap
av rullföringsbefälhavare.
Vidkommande beloppet av pension åt Falk, syntes detsamma, enär Falks
arvode såsom rullföringsbefälhavare utgjorde 3,180 kronor för år, men ovannämnde
Svenssons arvode såsom Tullföringsbiträde uppgått till allenast 2,730
kronor för år, böra beräknas till något högre belopp än 996 kronor, förslagsvis
1,200 kronor.
I egenskap av officer i reserven åtnjöte Falk pension, som nu utginge
med 576 kronor för år men som från och med månaden näst efter den, då
Falk upphört att åtnjuta arvode som rullföringsbefälhavare, bomme att uppgå
till *68 kronor för år. Med sistnämnda belopp syntes, enär reservpensionen
hänförde sig till Falks tjänstgöring såväl å aktiv stat som i reserven, ovan
angivna pensionsbelopp å 1,200 kronor böra minskas. I enlighet härmed
skulle Falk tillkommande pension från allmänna indragningsstaten komma
att uppgå till (1,200 — 768 =) 432 kronor.
På grund av vad sålunda anförts finge departementet hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Falk finge från och med månaden
näst efter den, varunder hans förordnande såsom rullföringsbefälhavare upphörde,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 432 kronor.
Direktionen över arméns pensionskassa har i utlåtande den 9 januari 1935
i ärendet anfört bland annat följande.
Vid sitt avsked såsom kapten vid Värmlands regemente räknade Falk en
levnadsålder av 38 år 8 månader 6 dagar och en tjänstetid av 20 år 8 månader
6 dagar efter adertonde åldersåret och var följaktligen icke berättigad
att jämlikt reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 komma
i åtnjutande av någon pension från arméns pensionskassa och sålunda ej
heller av någon fyllnadspension av statsmedel. Hade Falk kvarstått i tjänst
till uppnådd pensionsålder, skulle han vid sitt avsked varit berättigad åtnjuta
pensionsförmåner med 3,990 kronor, därav 600 kronor pension i 5. klassen
av arméns pensionskassa och 2,120 kronor fyllnadspension jämte 1,270 kronor
pensionsförbättring av statsmedel, varjämte han jämlikt kungörelsen den 18
juni 1925 med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fi. pensionärer från och med den 1 juli
samma år därå skulle hava erhållit pensionsförhöjning med 522 kronor.
Slutligen har statskontoret i utlåtande den 15 februari 1935 anfört i huvudsak
följande:
Ämbetsverket hade vid flera tillfällen framhållit, att befattningarna vid
försvarsväsendets rullföring vore avsedda för pensionerade militärer och att
tjänstgöringen vid denna rullföring ansetts icke böra föranleda till beviljande
av pension. Endast i några fall, där Tullföringsbiträde tidigare varit i militärtjänst,
men avgått utan åtnjutande av pension, hade tjänstgöringen vid
rullföringen föranlett till beviljande av pension av statsmedel.
Falk hade avgått från beställning å aktiv stat år 1909 vid nära 39 års
ålder, återinträtt som officer i reserven år 1915 och kornme att vid avgången
fran sin befattning vid rullföringen kunna räkna 19 års tjänstgöring vid
densamma. De i detta ärende föreliggande omständigheterna syntes alltså
äga stor likhet med dem, som framkommit i de av arméförvaltningens civila
departement åberopade precedensfallen. Vid sådant förhållande ansåge sig
statskontoret icke böra motsätta sig, att åt Falk utverkades någon pension
fran allmänna indragningsstaten. I fråga om beloppet av denna pension
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.
hade statskontoret intet att erinra mot den av arméförvaltningen gjorda
hemställan.
Då befattningarna såsom rullföringsbefälhavare torde få anses vara huvudsakligen
avsedda för pensionerade militärer, synes tjänstgöring av ifrågavarande
art i regel icke böra föranleda beviljande av pension. Med hänsyn
därtill att Falk innehaft volontär- och officersbeställning sammanlagt cirka
21 år samt vid sin avgång från befattningen såsom rullföringsbefälhavare
den 1 oktober 1935 kommer att kunna räkna 19 tjänstår i nämnda befattning,
i följd varav hans anställningstid i statens tjänst vid berörda tidpunkt
kommer att uppgå till omkring 40 år, anser jag likväl i detta fall skäl föreligga
för utverkande av pension. I fråga örn storleken av pensionen ansluter
jag mig till arméförvaltningens civila departements av statskontoret biträdda
förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kaptenen i Värmlands regementes reserv Gustaf Wenzel
Falk må från och med månaden näst efter den, varunder hans
förordnande såsom rullföringsbefälhavare upphör, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 432 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Edsberg.
Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1935:45 Bankoutskottets utlåtande Nr 45 s. 13 i texten