Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m

1935-02-26 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:127, Med förslag till lag örn ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn

ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m.; given Stockholms

slott den 26 februari 1935.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag örn ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag örn tillägg till 55 § checklagen; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) örn

beräkning av lagstadgad tid.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 19S5.

1 sami.

Nr 127.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse ar 72 § växellagen.

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

Inträffar växels---å söckendag.

Skall åtgärd---helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt denna lag vare påskafton, midsommarafton

och julafton.

Vid beräkning---ej medräknad.

Uppskovsdagar äge---ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

Förslag

till

Lag

om tillägg till 55 § checklagen.

Härigenom förordnas, att till 55 § checklagen skall fogas ett nytt stycke

av följande lydelse:

Likställda med allmän helgdag enligt denna lag vare påskafton, midsommarafton

och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) örn

beräkning av lagstadgad tid.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 örn beräkning av lagstadgad

tid skall erhålla följande ändrade lydelse:

Infaller tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas,

å söndag eller annan allmän helgdag eller å påskafton, midsommarafton

eller julafton, må åtgärden företagas å nästa söckendag; dock att vad sålunda

stadgats ej skall gälla, där åtgärden skall företagas senast å viss rättegångsdag

eller inskrivningsdag och denna infaller å någon av ovan sist angivna

tre dagar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprins en-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för social-, finans- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Schlyter, riksdagens skrivelse den 7 april 1934, nr 134,

angående vissa åtgärder för införande av »bank fridag ar».

Eöredraganden anför:

»I en motion till 1934 års riksdag (II: 298) hemställdes om utredning angående

införande i Sverige av motsvarighet till ''bank holidays’ i England och

’Bankfeiertage’ i Tyskland. Med anledning därav anhöll riksdagen på hemställan

av andra lagutskottet (utlåt, nr 16) i den nu anmälda riksdagsskrivelsen,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande lämpligheten av

en sådan ändring i gällande lagstiftning rörande bestämd tid för utförande av

vissa rättshandlingar inom affärslivet, att hinder ej mötte att hålla bankerna

stängda påskafton, midsommarafton och julafton, då dessa dagar infölle å söckendag,

samt möjligen ytterligare någon helgfri dag i anslutning till söndag

under den senare hälften av året, ävensom för riksdagen framlägga de förslag

vartill utredningen kunde föranleda.

Det nuvarande antalet helgdagar i vårt land är bestämt genom förordningen

den 4 november 1772. Av helgdagarna infalla vissa alltid å söndag,

medan andra ej med nödvändighet eller aldrig infalla å söndag. Till den senare

gruppen höra nyårsdagen, trettondagen, Marie bebådelsedag, långfredagen,

annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen,

juldagen och annandag jul. Vid flera tillfällen har väckts fråga örn

ändring i helgdagarnas antal eller örn införande av arbetsfria söckendagar.

Vid 1915 års riksdag hemställdes i en motion (II: 125), att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och förslag angående införande

i vårt land av bestämmelser örn helgdagar utan kyrklig karaktär i syfte

att bereda särskilt den å kontor samt i handelsbutiker och fabriker sysselsatta

delen av befolkningen tillfälle till vila och rekreation under den ljusa

och varma årstiden. — Lagutskottet (utlåt, nr 24) gav sin anslutning till mo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

5

tionens syfte och erinrade i detta sammanhang, att alltjämt endast ett jämförelsevis

ringa fåtal personer åtnjöte förmånen av semesterledighet. Därest

med hänsyn till vissa betänkligheter av national- och privatekonomisk natur

en ökning av de arbetsfri dagarnas antal icke läte sig genomföras, syntes det

utskottet böra tagas under övervägande huruvida icke nämnda syfte kunde nås

genom att samtidigt med införandet av arbetsfri vardagar, förlagda till sommaren,

avlysa ett par av de kyrkliga helgdagar som infölle under en i rekreationshänseende

mindre lämplig årstid. — På förslag av utskottet beslöt riksdagen

härefter avlåta skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 125) i huvudsaklig överensstämmelse

med den i motionen gjorda hemställan.

År 1924 yrkades i en inom riksdagen väckt motion (1:20), att riksdagen

ville uttala sig för allhelgonadagens upptagande såsom kyrklig eller borgerlig

helgdag samt hos Kungl. Majit anhålla örn därför erforderliga åtgärder.

Efter hemställan av första lagutskottet (utlåt, nr 11), som bland annat hänvisade

till 1915 års riksdagsskrivelse, blev motionen avslagen av kamrarna. —

I skrivelse till Kungl. Majit den 16 april 1926 hemställde sedermera generalpoststyrelsen,

att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för att den 1 maj, då

denna dag infölle å söckendag, måtte göras till en arbetsfri dag utan kyrklig

karaktär. Socialstyrelsen, järnvägsstyrelsen, landsorganisationen och svenska

bankmannaföreningen tillstyrkte efter remiss förslaget, vilket däremot avstyrktes

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen,

svenska lantarbetsgivarnes centralförbund och Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

Telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, vilka jämväl avgåvo yttranden

i ärendet, togo icke bestämd ställning till förslaget.

Genom lag den 12 juni 1931 (nr 288) infördes i 5 § lagen den 29 juni 1912

om arbetarskydd en bestämmelse av innehåll, att åt arbetare som utan avsevärt

uppehåll användes till arbete året runt och varit anställd hos arbetsgivaren

eller företaget någon längre tid bör, i allmänhet under den varmare årstiden,

beredas semesterledighet under minst fyra söckendagar, vilken ledighet

i regel bör vara sammanhängande och förlagd i omedelbar anslutning till söneller

helgdag. I den proposition (nr 40) till 1931 års riksdag, som låg till

grund för denna lagändring, framhöll föredragande departementschefen, att

genom den föreslagna bestämmelsen örn arbetarsemester det syftemål som legat

till grund för 1915 års riksdagsskrivelse syntes vara i väsentlig mån tillgodosett,

varför han ej ansett vidare åtgärd böra vidtagas i anledning av

skrivelsen.

över den förut omförmälda 1934 års riksdagsmotion inhämtades

yttranden av vissa organisationer. Därvid upplyste svenska bankföreningen,

att de svenska bankerna i syfte att bereda personalen ledighet plägade

hålla sina kontor stängda å dels påskafton, utom då denna infölle vid kvartalsskifte

med därav följande ökat arbete för allmänhetens betjänande, dels ock en

söckendag i anslutning till midsommarhelgen, dock att, med hänsyn till föreskrifterna

örn påföljd av underlåtenhet att i rätt tid vidtaga vissa åtgärder enligt

växel- och checklagarna, varje bank måste å nämnda fridagar hålla en ex
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

pedition på platsen öppen under någon timme. Föreningen ville betona, att

den i motionen väckta frågan hade avsevärt större räckvidd än som av det dittills

sagda franninge, och erinrade att de engelska ''bank holidays’ ingalunda

vore endast växelrättsliga uppskovsdagar utan i själva verket ett slags legaliserade

fridagar för stora delar av det engelska folket, vilka i alla andra avseenden

än det religiösa syntes vara likställda med helgdagar. Slutligen framhölls,

att bankerna vore tjänare åt affärslivet och allmänheten, som av dem

förväntade att de icke uraktläte att tillhandagå med sin förmedlande verksamhet,

då arbetet å övriga områden fortginge. •—- Svenska bankmannaföreningen

erinrade, att införandet av ett antal extra ledighetsdagar utöver de i kalendern

upptagna helgdagarna länge varit ett allmänt omfattat önskemål, vilket delvis

också tillgodosetts genom att vissa helgfria dagar, exempelvis påsk- och midsommaraftnarna

samt sådana dagar som infallit mellan två helgdagar, genom

enskilt initiativ gjorts arbetsfria. Föreningen förmenade, att dessa dagar säkerligen

skolat mera allmänt accepteras såsom arbetsfria såväl inom näringslivet

som av offentliga institutioner, därest icke bestämmelser rörande olika

slag av förrättningar omöjliggjort en sådan utsträckning av ledigheten. Den

av bankerna anlitade utvägen att vid berörda tillfällen hålla öppet en timme,

och då endast för växelinlösen och dylikt, syntes föreningen otillfredsställande

för både bankerna och deras kundkrets, för de förra enär de måste hålla personal

tillgänglig endast för nämnda uppgift, för kundkretsen därför att den

tvingades besöka banklokalerna å tider då annat ärende icke samtidigt kunde

uträttas i banken eller på orten. Under framhållande att försäkringsföretag

hölles stängda å dagar varom nu vore fråga förordade föreningen, att dessa

dagar i lag fastställdes såsom helgdagar, varav automatiskt skulle följa att

växelinlösen och andra ekonomiska handlingar, vilka enligt lag måste ske en

sådan dag, kunde med samma verkan utföras å närmast följande söckendag.

En lagstiftning på området skulle sålunda möjliggöra ett utvidgande av redan

utbildad praxis till andra delar av näringslivet, där den kunde innebära en

fördel för såväl arbetstagare som arbetsgivare, samtidigt som den skulle göra

de nu existerande bankfridagarna mera effektiva för de institutioner som redan

helt eller delvis genomfört sådan ledighet. Det syntes föreningen vara

ett rimligt önskemål, att ett antal extra helgdagar gjordes obligatoriska och

förlädes på helgfria eller eljest särskilt lämpliga tider av året, i vilket hänsende

man förslagsvis kunde tänka sig den 1 maj, första helgfria måndagen efter

den 15 juli, andra måndagen i oktober, påskafton och midsommarafton. -—

Sveriges köpmannaförbund tillstyrkte motionen under förutsättning att en kommande

utredning toge hänsjm till nödvändigheten av att införa särskilda bestämmelser

rörande detaljhandelns ordnande under bankfridagarna.

Ändra lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande örn de

såväl under frågans behandling i riksdagen som tidigare framförda önskemålen

att genom införande av ett antal helt eller delvis arbetsfria dagar bereda

vårt lands arbetande befolkning ökad möjlighet till vila och rekreation.

Utskottet, som ansåg detta syfte i och för sig behjärtansvärt, fann följande

dagar därvid böra i första hand komma i fråga, nämligen påskafton, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IS7.

7

infölle mellan två helgdagar, samt midsommarafton och julafton, möjligen

därutöver någon dag i anslutning till söndag under den senare hälften av aret,

då antalet helgdagar vore väsentligt mindre än under årets tidigare skede.

Med anledning av vissa i yttrandena över 1915 års riksdagsskrivelse gjorda

uttalanden, att lagstiftning i förevarande ämne ej borde föregå sedvänjan utan

att sedvänjan borde gå först och lagstiftningen i mån av behov följa reglerande

efter, hänvisade utskottet till att ett flertal grupper av anställda numera efter

överenskommelse mellan företagare i samma bransch eller i annan ordning

beretts ledighet helt eller delvis å vissa söckendagar i anslutning till helgdagar,

såsom å påsk- och midsommaraftnarna. Utskottet förklarade sig finna anledning

till förmodan, att strävandena att bereda allt bredare lager av vårt folk

utsträckt ledighet vid helger skulle fortsätta och på den privata överenskommelsens

väg förverkligas i allt större utsträckning. Under framhållande att

denna utveckling emellertid i viss man försvarades av särskilda stadganden i

svensk lagstiftning angående bestämd tid för företagande av rättshandlingar

inom affärslivet yttrade utskottet slutligen, att möjligheten att bereda anställda

den ledighet som i och för sig kunde anses önskvärd i ej oväsentlig mån skulle

ökas, därest nämnda hinder i lagstiftningen undanröjdes.

Med föranledande av riksdagens skrivelse har inom justitiedepartementet

utarbetats en promemoria, jämte utkast till bestämmelser i ämnet.

Enligt dessa skulle dels i 72 § växellagen och 55 § checklagen införas

stadganden att påskafton, midsommarafton, andra lördagen i november och

julafton vore likställda med allmän helgdag enligt sagda lagar, dels och 2 §

lagen den 30 maj 1930 (nr 173) örn beräkning av lagstadgad tid sålunda ändras,

att vad där funnes stadgat örn fatalietids infallande å söndag eller annan

allmän helgdag komme att avse jämväl nyssnämnda fyra dagar.

I promemorian anmärktes bland annat, att de svenska växel- och checklagarna

— liksom motsvarande danska, norska och finska författningar tillkommit

efter internationellt samarbete, vilket resulterat i ett flertal den 7 juni

1930 och den 19 mars 1931 dagtecknade konventioner. Enligt bilaga II till

konventionen örn gemensam växellag art. 18 äger envar av de för dragsslutande

staterna föreskriva, att i fråga örn växels uppvisande till godkännande eller

betalning och andra åtgärder nied avseende å växel vissa söckendagar skola

likställas med helgdagar, och i bilaga II till konventionen om gemensam checklag

art. 27 har motsvarande befogenhet tillförsäkrats i fråga örn checks uppvisande

till betalning och andra åtgärder med avseende å° check.

över promemorian och lagutkasten lia efter remiss utlåtanden avgivits av

fullmäktige i riksbanken, svenska bankföreningen, svenska bankmannaföreningen,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, handelskamrarna

i riket, kommerskollegium, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser

samt hovrätterna.

Beträffande förslagets huvudgrunder ha delade meningar gjort sig gällande.

Tanken att genom en lagstiftning efter nyss angivna linjer bereda möjlighet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:is proposition nr 127.

till införande av vissa arbetsfria dagar har dock vunnit anslutning i flertalet

utlåtanden.

Fullmäktige i riksbanken ha sålunda ej funnit anledning till erinran mot de

remitterade lagutkasten, och jämväl svenska bankförening en samt svenska bankmanna

för eningen ha lämnat dessa utan principiella anmärkningar. Bankföreningen

har givit uttryck at den uppfattningen, att det icke borde möta

någon större svårighet att göra vissa av de föreslagna dagarna, vilka redan i

stor utsträckning vore fridagar, till civila helgdagar i egentlig mening. X

detta sammanhang har föreningen emellertid betonat angelägenheten av att ej

genom en lagstiftning av förevarande art skapa sådan möjlighet beträffande

viss dag, utan att dessförinnan skaffats nöjaktig säkerhet för att denna möjlighet

också komme att användas av näringslivet. För bankerna skulle en dylik

sitt syfte icke motsvarande lagstiftning medföra särskilda olägenheter, i det

att a ena sidan bankerna borde anses skyldiga att tillhandagå med sina tjänster

å varje dag som för näringslivet i övrigt vore arbetsdag, medan det å andra

sidan vore förklarligt örn, sedan en viss dag genom lagstiftning förklarats vara

bankfridag, bankpersonalen komme att göra anspråk på att få använda den

såsom sådan. — Bankmannaföreningen har uttalat sin tillfredsställelse med

det framlagda förslaget i huvudsak och, på en detalj när, tillstyrkt bifall till

detsamma.

Sveriges industriförbund åter har motsatt sig vidare åtgärder i förslagets

syfte utan samtidig minskning av antalet helgdagar. Förbundet har särskilt

understrukit att med införandet av arbetarsemester skälen för ett utökande av

antalet arbetsfria dagar väsentligt försvagats och att det alltså numera förelåge

ännu större anledning än förut att inskränka de påkallade förändringarna till

en omflyttning av helgdagarna, vilka i flera fall genom sin olämpliga placering

verkade hindrande och förryckande på det produktiva arbetet. Det missförhållande,

som lage i de nuvarande helgdagarnas ur rekreationssynpunkt

ogynnsamma fördelning på årstiderna, skulle enligt förbundets mening ytterligare

skärpas genom förslaget, vilket förläde tre av de nya fridagarna till den

helgdagsrikare delen av året. — Jämväl Sveriges köpmannaförbund har ställt

sig avvisande och salunda förklarat sig icke kunna tillstyrka lagändringarna

med mindre utredning vidtoges angående behovet av nya bestämmelser för

handeln å sön- och helgdagar. Förbundet har ansett det kunna befaras att,

sedan exempelvis julafton och midsommarafton erhållit karaktär av bankfridagar,

från personalhåll skulle framföras anspråk på att all handel då

borde ligga nere. En sådan anordning skulle emellertid, med hänsyn till att

omsättningen inom vissa affärsgrenar vore särskilt livlig å dessa dagar, innebära

ett svårt slag för detaljhandeln. Följden kunde lätt bliva den, att försäljningen

da överginge till kiosker och utanför köpmannaorganisationerna

stående smärre affärer. Redan nu pagmge en livlig försäljning av allehanda

varor å sön- och helgdagar, då detaljaffärerna måste hållas stängda. Det kunde

under sådana förhållanden icke ligga i detaljhandelns intresse, att antalet

helgdagar ökades utan att rätten till handel å dessa dagar bleve begränsad.

Av handelskamrarna ha åtta (Stockholms, Gotlands, Skånes, Västergötlands

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

9

och norra Hallands samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskamrar,

handelskamrarna i Karlstad, för örebro och Västmanlands län samt i Gävle) uttalat

sig till förmån för lagstiftning i förslagets riktning eller förklarat sig icke

vilja motsätta sig en sådan. Såsom skäl härför har huvudsakligen åberopats, att

åtminstone vissa av de angivna dagarna redan genom sedvänja fått karaktär av

mer eller mindre arbetsfria dagar, samt att några olägenheter för näringslivet

eller allmänheten icke syntes vara att befara till följd av de ifrågasatta bestämmelserna.

En handelskammare har härutinnan yttrat, att den nyssnämnda, ännu

vacklande och långt ifrån allmänna sedvänjan otvivelaktigt komme att få en

kraftig impuls till ytterligare utbredning och fastare utformning genom att

på föreslaget sätt så att säga legaliseras, men att, då sadan tendens redan

förefunnes och ådagalagt växande styrka samt icke visat sig medföra

nämnvärda olägenheter, intet syntes vara att erinra mot ett möjliggörande av

fortsatt utveckling på denna väg. -— Östergötlands och Södermanlands läns

handelskammare har väl funnit förslagets syfte förtjänt att omfattas med

välvilja men samtidigt uttalat att, då handelskammaren likväl hyste

betänkligheter mot förslagets upphöjande till lag, detta närmast berodde därpå

att de ifrågavarande dagarnas förvandling till bankfridagar enligt handelskammarens

mening ej skulle innebära någon lösning av det föreliggande

problemet. Handelskammaren har emellertid icke helt motsatt sig förslagets

genomförande. — Tre handelskamrar (Smålands och Blekinge samt Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskamrar ävensom handelskammaren i Göteborg)

lia däremot avstyrkt lagstiftningen. Särskilt har framhållits, att

något behov av nya arbetsfria dagar icke syntes föreligga, då det nuvarande

antalet helgdagar vore tillräckligt, att den till industriens förfogande stående

arbetstiden redan förut, bland annat till följd av bestämmelsen örn arbetarsemester,

vore mindre i Sverige än i flertalet andra länder, samt att den ökning

av de arbetsfria dagarnas antal, vartill förslaget syftade, skulle bliva

skadlig ur nationalekonomisk synpunkt. Anmärkts har vidare, att ett partiellt

genomförande av ledighet genom frivilliga överenskommelser skulle inverka

menligt för de grupper inom näringslivet, där överenskommelse icke kunde

träffas. I ett av utlåtandena har behovet av bestämmelser örn detaljhandelns

ordnande under bankfridagarna understrukits. Förekomsten av någon mera

utbredd sedvänja, vilken skulle göra lagstiftningen berättigad, har ock bestritts.

Såsom en lämplig lösning av frågan har från en handelskammares

sida förordats, att vissa av de nuvarande helgdagarna förlädes till en för deras

utnyttjande i rekreationssyfte lämpligare årstid samt därvid möjligen finge

karaktär av bankfridagar; dessförutan syntes införandet av sådana fridagar

icke önskvärt.

Kommerskollegium, som tagit del av handelskamrarnas och industriförbundets

utlåtanden, har avstyrkt förslaget. Kollegium har därvid givit sin anslutning

till den från flera håll inom näringslivet hävdade uppfattningen, att

skäl för införande av nya allmänna arbetsfria dagar knappast förelåge och

att en sådan utvidgning av antalet fridagar måste väcka gensagor med hänsyn

till den nationalekonomiska förlust som ledigheten föranledde. Kollegium har

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 127.

vidare ansett, att redan genom den ledighet som för närvarande till följd av

lagstiftning eller sedvänja bereddes det svenska folket behovet av vila och

rekreation vore tillräckligt tillgodosett, och i detta hänseende erinrat om föreskrifterna

angående arbetarsemester samt att enligt gällande kollektivavtal

inom ett flertal industrier påsk-, pingst-, midsommar- och julaftnarna vore arbetslediga

dagar. En utsträckning av ledigheten till övrig näringsverksamhet,

särskilt handeln, mötte enligt kollegii mening ur såväl näringsidkarnas som

allmänhetens synpunkter vida större betänkligheter än vad fallet vore i fråga

örn industrien, där ej sällan arbetets återupptagande exempelvis på en lördag

som infölle mellan två helgdagar kunde vara direkt oekonomiskt, medan för

handelns vidkommande tillskapandet av längre obligatoriska stängningsperioder,

såsom vid jul och påsk, medförde betydande olägenheter och förluster.

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, med undantag av de i Södermanlands,

Jönköpings, Kronobergs och Västmanlands län, lia lämnat förslaget i

princip utan erinran, därvid åberopats väsentligen samma skäl som anförts av

vissa handelskamrar. Uttalats bär ock, att det åsyftade införandet av några

arbetsfria dagar icke syntes kunna medföra nämnvärt hinder för arbetet inom

länsstyrelserna. I vissa av utlåtandena har å andra sidan anmärkts, att de

ifrågasatta lagändringarna i och för sig knappast syntes kunna utöva någon

inverkan pa arbetstiden inom statens verk och inrättningar. Länsstyrelsen i

Hallands län har erinrat om den minskning i arbetsförtjänst, som införandet

av nya arbetsfria dagar komme att medföra för personal med avlöning för

dag eller timme, samt ansett det icke vara uteslutet att i särskilda fall reformen

skulle föranleda utgifter för anställande av ökad arbetskraft. Med hänsyn

till dessa förhållanden, Anika syntes äga tillämpning ej blott beträffande

statstjänst utan i väsentliga delar även å enskild tjänst och näringslivet i allmänhet,

förelåge enligt länsstyrelsens mening verklig anledning att i samband

med den nu föreslagna reformen taga under övervägande en indragning av

någon eller några av de nuvarande helgdagarna. -— Fyra länsstyrelser ha, såsom

redan antytts, ställt sig avvisande till den ifrågasatta lagstiftningen. De

lia därvid framfört betänkligheter av huvudsakligen enahanda innehåll som

kommerskollegium och en del handelskamrar. Länsstyrelsen i Södermanlands

län har därjämte uttalat, att en stängning av riksbankskontoren å dagar, då

länsstyrelsernas olika avdelningar måste hållas öppna för in- och utbetalningar,

vore ägnad att bereda länsstyrelserna allvarliga olägenheter samt att,

även örn de nya bestämmelserna åsyftade att möjliggöra extra fridagar endast

för privatbankerna, olägenheter likväl skulle uppkomma såväl för länsstyrelserna

som i ännu högre grad för allmänheten på grund av svårigheten för de förra

att fullgöra dem författningsenligt åliggande skyldighet att insätta inbetalda

penningmedel i räntegivande bank samt att hålla medlen vederbörande rättsägare

tillhanda vid anmälan.

Hovrätterna slutligen ha lämnat förslaget utan anmärkning ur principiell

synpunkt. Göta hovrätt har ansett det önskvärt, att ett vidmakthållande och

en utsträckt tillämpning av den vid banker, affärsföretag och industrier uppkomna

sedvänjan att i viss utsträckning inställa verksamheten å Anssa dagar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

11

underlättades genom lagstiftningsåtgärder, samt tillika uttalat att den förkortning

eller förlängning av vissa tidsfrister som föresloges icke syntes medföra

någon olägenhet för myndigheter eller allmänheten. Hovrätten har därjämte

framhållit att lagstiftningens syfte skulle befrämjas, därest underdomstolarna

icke sammanträdde å bankfridagarna samt ej heller inskrivningsärenden

då kunde vinna handläggning.

Med avseende å valet av fridagar innehålla de avgivna utlåtandena i korthet

följande.

Samtliga de myndigheter och organisationer, som ej ställt sig avvisande till

lagstiftningen i dess helhet, lia lämnat utan erinran förslaget att göra midsommarafton

till bankfridag. Detsamma gäller, på ett par undantag när, jämväl

i fråga om påskafton. Stockholms handelskammare har, med hänsyn

till de olägenheter ett sammanhängande avbrott i detaljhandeln å fyra dagar

syntes medföra för den köpande allmänheten, förklarat sig endast med tvekan

kunna tillstyrka sistnämnda dags inbegripande under de föreslagna åtgärderna.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare har funnit påskafton

olämplig för det avsedda syftet, då denna dag infölle under en ur rekreationssynpunkt

mindre gynnsam årstid, vilken redan nu finge anses vara

tillräckligt försedd med fridagar, samt därjämte ägde stor betydelse som affärsdag.

Beträffande julafton innehålla utlåtandena i allmänhet ej heller några särskilda

erinringar mot förslaget. Ett mindretal representanter för näringslivet

ha dock ställt sig avvisande på denna punkt. Svenska bankföreningen har salunda

förklarat sig antaga, att varken allmänheten eller handelsidkarna skulle

vilja tänka sig julafton med dess utomordentligt livliga butikshandel förvandlad

till civil helgdag med stängda affärer. Stockholms handelskammare,

som betecknat butikshandeln på ifrågavarande dags förmiddag såsom i viss

mån utgörande ett led i det traditionella julfirandet, har uppgivit det vara

genom erfarenheten ådagalagt, att julaftons infallande på en söndag avsevärt

minskade varuomsättningen, samt framhållit att genom den föreslagna

anordningen skulle skapas ytterligare en ledighetsdag vid en årstid som redan

ansåges alltför rikligt begåvad med helgdagar. Liknande synpunkter ha

framförts av Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt av Skånes

handelskammare, vilken ock anmärkt, att då det från bankernas kunder i

allmänhet syntes föreligga ett bestämt krav att bankerna holle sina expeditioner

öppna i vanlig omfattning på julafton, anledning saknades att i växeloch

checkrättsligt hänseende likställa denna dag med helgdag.

Förslaget att förlägga en bankfridag till andra lördagen i november har

ganska allmänt mött gensagor, särskilt från näringslivets representanter. Fullmäktige

i riksbanken, en handelskammare, fjorton länsstyrelser samt Svea

hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge ha dock lämnat förslaget jämväl

i denna del utan erinran. Såsom skäl mot den ifrågasatta anordningen har

framför allt anförts, att den saknade stöd av sedvänja samt att den föreslagna

dagen infölle vid en för friluftsliv olämplig arstief. Kommerskollegium, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

avstyrkt lagstiftningen i dess helhet, har funnit särskilt betänkligt att inrätta

ett slags borgerlig helgdag på hösten, för vilken anordning traditionsmässig

förutsättning — frånsett det i Skåne gängse firandet av Mårtens gås’ den

10 november — ej förelåge. I varje fall borde detta enligt kollega mening ej

ifrågakomma under annan förutsättning än att någon av de talrika mindre

viktiga helgdagarna under våren indroges. Göta hovrätt har uttalat att, därest

behov‘förelåge att införa en ny fridag under årets senare hälft, detta syntes i

första hand böra ske genom åtgärder i annan ordning, därvid för övrigt en ur

årstidens synpunkt lämpligare dag vore att föredraga. Jämväl enligt flera

andra utlåtanden har behovet av ökad möjlighet till rekreation under höstmånaderna

ansetts bliva bättre tillgodosett genom den ifrågasatta fridagens förläggande

till en tidigare tidpunkt, i vilket hänseende föreslagits olika dagar

under september eller oktober. Från några håll slutligen har, i stället för en

dag under hösten, såsom bankfridag förordats den 1 maj.

Här ma erinras örn vissa bestämmelser angående helgdagar och andra legala

fridagar i några främmande länder.

I Danmark finnas 9 helgdagar, vilka ej med nödvändighet eller aldrig infalla

a söndag. I danska växellagen den 23 mars 1932 § 72 första och andra

styckena stadgas, att örn en växel förfaller på en lagbestämd helgdag, betalning

ma krävas först följande söckendag. Likaledes kunna alla andra handlingar

rörande växeln, såsom uppvisande till accept och upptagande av protest,

företagas endast pa söckendag. Skall en sådan handling företagas inom en

frist vars sista dag är en lagbestämd helgdag, utsträckes fristen till nästkommande

söckendag. Mellanliggande helgdagar medtagas vid fristens beräkning.

I tredje stycket av paragrafen stadgas därjämte, att ’Grundlovsdagen’ — den

5 juni är att likställa med de lagbestämda helgdagarna såvitt angår växelrättsliga

handlingars företagande. 55 § i danska cheeklagen den 23 mars 1932

innehåller motsvarande bestämmelser med avseende å check. ’Grundlovsdagen

är enligt en lag den 7 augusti 1922 även i vissa andra hänseenden likställd

med helgdag.

I hörge uppgår antalet helgdagar, vilka ej med nödvändighet eller aldrig

infalla å söndag, likaledes till 9. Norska växellagen den 27 maj 1932 innehåller

i § 72 första och andra styckena samma bestämmelser som motsvarande

lagrum i den danska växellagen. Den norska lagen stadgar vidare i tredje

stycket av samma paragraf, att som helgdag anses ’i denne förbindelse’ också

den 17 maj. o5 § i norska checklagen den 27 maj 1932 innehåller motsvarande

stadganden beträffande check.

Finland har samma helgdagar som Sverige. Finska växellagen den 14 juli

1932, som i § 72 första och andra styckena innehåller bestämmelser av enahanda

innebörd som motsvarande lagrum i de danska och norska växellagarna,

stadgar i tredje stycket av samma paragraf, att Arnd i paragrafen sägs örn allmän

helgdag skall tillämpas jämväl beträffande ’självständighetsdagen’, den

6 december. 55 § i finska checklagen den 14 juli 1932 innehåller motsvarande

stadganden beträffande check.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

13

I England finnas nied undantag av långfredagen och juldagen inga andra

helgdagar än sådana som sammanfalla med söndagar. Annandag pask, annandag

pingst, första måndagen i augusti och annandag jul utgör s. k. bank holidays;

infaller annandag jul på en söndag, är den därpa följande måndagen bank

holiday. Beträffande innebörden av detta begrepp gäller bland annat, att åtgärder

med avseende å växlar som eljest skulle ha vidtagits a en bank holiday

få med laga verkan företagas nästföljande söckendag, samt att ingen kan

tvingas att på en bank holiday verkställa någon betalning eller eljest företaga

någon handling, som han icke kunnat tvingas att vidtaga långfredagen eller

juldagen. Bank holidays betraktas såsom allmänna ledighetsdagar inom vissa

verk och inrättningar samt lia i viss utsträckning gjorts till obligatoriska fridagar

inom industrien. — Bank holidays finnas även i Skottland och Irland.

I Tyskland bar den 27 februari 1934 utfärdats en lag örn helgdagar, enligt

vilken den 1 maj är tyska folkets nationella högtidsdag med helgdags karaktär.

Förutom denna högtidsdag och söndagarna skola enligt samma lag

finnas 9 helgdagar. Före lagens utfärdande funnos i Tyskland vissa s. k.

Bankfeiertage.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan örn lagstiftningsåtgärder

för införande av vissa arbetsfria dagar i syfte att bereda arbetsanställda

ökade möjligheter till vila och rekreation sedan åtskilliga år stått på

dagordningen. Enligt de förslag, vilka före år 1934 voro föremål för statsmakternas

behandling, skulle fridagarna få karaktär av allmänna helgdagar

— kyrkliga eller borgerliga — och sålunda bliva obligatoriska. Mot dessa

förslag yppades betänkligheter ur ekonomisk synpunkt, och det framhölls

att en lagstiftning på området icke borde föregå sedvänjan. Det vid fjolårets

riksdag motionsvis väckta förslaget att hos oss införa motsvarighet till de i

vissa främmande länder förekommande hankfridagarna avsag däremot närmast

blott att möjliggöra ett inställande av bankernas verksamhet å vissa dagar,

då affärsverksamheten redan nu sedvanemässigt i avsevärd omfattning lage

nere. Andra lagutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande till

denna tanke under framhållande att, efter överkommelse mellan företagare i

samma bransch eller i annan ordning, ledighet numera beretts ett flertal

grupper av anställda å vissa söckendagar i anslutning till helgdagar, samt

att möjligheten till en fortsatt utveckling i sådan riktning på den privata överenskommelsens

väg skulle i ej oväsentlig mån ökas, därest de hinder härför,

som vissa lagstadganden angående bestämd tid för företagande av rättshandlingar

inom affärslivet utgjorde, kunde undanröjas.

De bestämmelser, som i detta sammanhang närmast asyftats, äro föreskrifterna

i växel- och checklagarna örn vidtagande å viss dag eller inom viss tid

av växel- och checkrättsliga åtgärder. De modifikationer som härutinnan

finnas stadgade äga avseende endast å helgdagar. Sålunda gäller enligt 72 §

växellagen, att örn växels förfallodag inträffar å söndag eller annan allmän

helgdag, betalning för växeln ej må krävas förrän nästa söckendag; alla andra

Departe
ments
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

åtgärder med avseende å växel, såsom uppvisande till godkännande oell upptagande

av protest, må likaledes vidtagas allenast å söckendag. Skall åtgärd

som nyss sagts vara vidtagen inom viss tid vars sista dag är allmän helgdag,

utsträckes tiden för åtgärdens vidtagande att omfatta jämväl påföljande söckendag.

Vid tids beräknande skola mellanliggande helgdagar medräknas.

55 § checklagen innehåller motsvarande bestämmelser beträffande check. Enär

uppskov alltså ej kan äga rum i fall då frist enligt växellagen eller checklagen

utgår å annan dag än helgdag, är det tydligen icke möjligt för bankerna att

helt halia sina kontor stängda å sådan dag. Därest på sätt riksdagen

ifrågasatt vissa söckendagar skola kunna göras till bankfridagar, erfordras

därför att dessa dagar i växel- och checkrättsligt avseende likställas med

allmän helgdag. I enlighet härmed hade ock de remitterade utkasten till ändringar

i nyssnämnda båda lagrum avfattats.

Mot en lagstiftning av nu angiven innebörd — vilken allenast åsyftar att

underlätta vidmakthållandet och utsträckt tillämpning på frivillighetens väg

av en redan ganska allmänt utbredd sedvänja -— torde befogade invändningar

icke kunna göras. Härvid måste naturligen förutsättas att de ifrågasatta

åtgärderna icke i och för sig äro ägnade att vålla olägenheter eller eljest få

anses otjänliga för det avsedda ändamålet. De erinringar, som i vissa yttranden

riktats mot de remitterade lagutkasten, synas i allmänhet knappast heller

vara av principiell natur utan fastmera grunda sig därå att, åtminstone inom

vissa grenar av näringslivet, någon sedvänja av angiven art icke skulle föreligga

beträffande de föreslagna dagarna samt ej heller vore önskvärd. I några

fall, särskilt från näringsidkarhåll, har man velat göra gällande att den ökning

av antalet arbetsfria dagar, vartill förslaget ytterst syftade, vore ägnad

att föranleda nationalekonomisk förlust. Till denna uppfattning har kommerskollegium

anslutit sig. Kollegium har ock framhållit, att folkets behov

av vila och rekreation för närvarande syntes väl tillgodosett, samt därvid erinrat

dels om bestämmelserna angående arbetarsemester, dels ock därom att

enligt gällande kollektivavtal inom ett flertal industrier redan nu påsk-,

pingst-, midsommar- och julaftnarna vore arbetsfria dagar. En utsträckning

av ledigheten till övrig näringsverksamhet måste enligt kollegii mening väcka

gensagor; särskilt för handelns vidkommande medförde tillskapandet av längre

obligatoriska stängningsperioder betydande olägenheter och förluster. Vad

sålunda anförts beträffande industrien torde dock näppeligen vara ägnat att

för dess del föranleda betänkligheter mot ett förverkligande av den ifrågasatta

lagstiftningens syfte. Eastmera synes ett allmänt införande av arbetsledighet

å nämnda helgdagsaftnar väl ansluta sig till de rådande förhållandena inom

denna näringsgren. Därest eljest på ett visst område av affärslivet, exempelvis

inom detaljhandeln, ett motsvarande inställande av verksamheten skulle

medföra avsevärda nackdelar i ett eller annat hänseende — något som dock

knappast kan anses vara pa övertygande sätt ådagalagt genom vad i ärendet

förekommit — och på grund därav röna allmänt motstånd från näringsutövarnas

sida, lära de nu ifrågasätta bestämmelserna svårligen kunna tänkas komma

att utöva något avgörande inflytande på utvecklingen härutinnan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

15

Ändra lagutskottet har i sitt utlåtande anfort, att de söckendagar som i första

hand borde ifrågakomma såsom bankfridagar vore påskafton, vilken infölle

mellan två helgdagar, samt midsommarafton och julafton. Dessa dagar

ha jämväl upptagits i de remitterade lagutkasten. Beträffande påsk- och

midsommaraftnarna anknyter förslaget nära till radande praxis vid bankerna,

vilka då pläga hålla öppet endast någon kortare stund för inlösen av växlar

och dylikt. För bankernas egen del torde fördenskull i regel icke förorsakas

några störningar i arbetets gång, örn de helt stänga sina kontor under

de sistnämnda båda dagarna. Något betydande allmänhetens intresse

synes icke heller påkalla att bankerna då hålla öppet i den omfattning som

för närvarande sker. Fastmera lärer det få anses innebära en ej ringa fördel

för allmänheten, att med de ekonomiska angelägenheter varom i detta sammanhang

är fråga kan anstå till nästa normala arbetsdag. Fran bankmannahåll

har emellertid framhållits, att bankerna icke ansett sig böra. inskränka

öppethållandet av sina kontor vid de tillfällen då påskafton infallit vid

kvartalsskifte, och den uppfattningen har kommit till uttryck, att bankerna i

dylikt fall icke lämpligen kunna underlåta att tillhandagå allmänheten med

sin förmedlande verksamhet. Med anledning härav må allenast erinras, hurusom

den omständigheten att växel- och checkrättsliga åtgärder icke behöva vidtagas

å en viss dag tydligen icke utgör något hinder för bankerna att då hålla

sina kontor öppna, därest sådant på grund av särskilda förhållanden skulle

befinnas erforderligt. Någon anledning att i nu nämnda delar frångå det remitterade

förslaget torde alltså ej föreligga. Jämväl i fråga om julafton synes

förslaget böra godtagas. Visserligen kan beträffande denna dag icke åberopas

någon sedvänja att hålla bankkontoren tillgängliga för allmänheten i

mindre omfattning än eljest. Med hänsyn till den livliga detaljhandel som plägar

försiggå under julafton, då denna ej infaller å söndag, och vari några

restriktioner åtminstone för närvarande icke torde böra ifrågakomma, kunde

det ock tänkas föranleda vissa olägenheter, därest bankerna holle stängt den

dagen. Även örn det därför måhända knappast kan förväntas att de nya bestämmelserna

skola, vad julafton angår, komma att sträcka sina verkningar

utom växel- och checkrättens område, torde likväl deras genomförande härutinnan

vara tillräckligt motiverat. Det synes sålunda rimligt att de lättnader

på sagda område, som beredas beträffande påsk- och midsommaraftnarna, jämväl

komma att omfatta julafton med dess särskilda karaktär av högtidsdag.

Erinras må ock, att inom ett stort antal verksamhetsområden så gott som allt

arbete inställes å julafton; örn än på sätt nyss antytts vissa olägenheter kunna

befaras följa av att bankkontoren då hållas stängda, synes detta icke böra

hindra att en möjlighet beredes bankerna att låta sina personal få en längre

sammanhängande ledighet vid julhelgen.

Såsom inledningsvis nämnts har riksdagen — med viss tvekan — ifrågasatt

att även någon helgfri dag i anslutning till söndag under senare hälften av året

borde ifrågakomma i detta sammanhang. Enligt de remitterade lagutkasten

föreslogs i sådant hänseende andra lördagen i november. Förslaget härom har

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

i ett flertal yttranden gjorts till föremål för kritik, därvid särskilt framhållits

att införandet av en dylik fridag saknade stöd av sedvänja samt att dagen infölle

vid en ur rekreationssynpunkt olämplig årstid. Vad sålunda anförts torde

böra vinna beaktande. Då emellertid ej heller någon av de dagar som i olika

yttranden förordats i den förstnämndas ställe synes fylla angivna krav, har jag

ansett mig böra föreslå att den nya lagstiftningen tills vidare inskränkes

till att omfatta allenast de tre omförmälda helgdagsaftnarna.

Det hittills sagda har huvudsakligen ägt avseende å de särskilt för bankernas

verksamhet betydelsefulla bestämmelserna i 72 § växellagen och 55 §

checklagen. Vid en ändring av dessa lagrum i åsyftad riktning torde emellertid

även böra uppmärksammas stadgandena i lagen den 30 maj 1930 (nr

173) örn beräkning av lagstadgad tid. Enligt 2 § sistnämnda lag må, om

tid då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas infaller

på söndag eller annan allmän helgdag, åtgärden företagas å nästa söckendag.

Såsom i den remitterade promemorian anförts lärer, ifall de förut angivna

dagarna skola likställas med helgdagar vid tillämpningen av växel- och checklagarna,

en motsvarande bestämmelse lämpligen böra införas i 2 § lagen örn

beräkning av lagstadgad tid. Därest så sker, synes dock viss tvekan kunna

tänkas uppkomma örn lagens tillämpning då den ifrågavarande åtgärden författningsenligt

skall företagas sist å viss rättegångsdag eller inskrivningsdag,

såsom i fall som avses i 14 § lagen örn inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt

m. m. samt i 4 § inteckningsförordningen. Då det åtminstone för närvarande

icke torde böra. ifrågakomma att införa bestämmelser till förhindrande

a.tt - såsom i undantagsfall kan ske — underrätt sammanträder eller inskrivningsdag

hålles å bankfridag, torde det nu ifrågasatta nya stadgandet

böra fullständigas med en uttrycklig förklaring att detsamma icke skall gälla

i de sist omförmälda fallen.

Det bör anmärkas, att lagen örn beräkning av lagstadgad tid är tillämplig

beträffande alla tider för vidtagande av viss åtgärd, som finnas utsatta i lag

eller särskild författning. Den ifrågasatta ändringen däri komme fördenskull

att i viss mån överskrida ramen för den av 1934 års riksdag begärda utredningen,

vilken endast avsåg ändring i gällande lagstiftning rörande bestämd

tid för utförande av vissa rättshandlingar inom affärslivet. Att i lagen göra

skillnad mellan rättshandlingar inom och utom affärslivet synes dock uteslutet.

—- Å andra sidan bör framhållas, att lagen icke avser tider som bestämts

genom avtal eller viljeförklaringar. Enligt vad föredragande departementschefen

anförde i den proposition (nr 216) till 1930 års riksdag, varigenom

förslag till nämnda lag framlades, ansågos stadganden härom falla utom

dennas ram. Ej heller i övrigt finnes i svensk rätt någon allmän bestämmelse

som reglerar de fall då en rättshandling enligt avtal eller viljeförklaring skall

vidtagas a allmän helgdag. Med hänsyn härtill lärer ej heller böra ifrågakomma

att i förevarande sammanhang meddela en allmän regel för de fall

da en rättshandling enligt avtal eller viljeförklaring skall äga rum å någon

av de förut nämnda söckendagarna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 17

Därest lagstiftningen i ämnet inskränkes till de sålunda angivna åtgärderna,

torde densamma ej motivera indragning av någon av de nuvarande allmänna

helgdagarna.

Med anledning av ett av länsstyrelsen i Uppsala län gjort påpekande må slutligen

understrykas, att de nu ifrågasatta bankfridagarna naturligen i alla

andra hänseenden än dem, varom uttryckliga bestämmelser enligt vad nu sagts

kunna bliva meddelade, bibehålla sin karaktär av söckendagar i rättslig mening.

I enlighet med vad i det föregående anförts hava inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om tillägg till 55 § checklagen; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) örn

beräkning av lagstadgad tid.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schiverin.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, bär här

uteslutiti.

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 1 sami. Nr 127.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majda proposition nr 127.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 februari

1935.

Närvarande :

justitierådet Molin,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 15 februari 1935, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om tillägg till 55 § checldagen; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om

beräkning av lagstadgad tid.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Carl Romberg.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 127.

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 26 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för social-, finans- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Schlyter, lagrådets den 20 februari 1935 avgivna utlåtande

över de den 15 februari 1935 till lagrådet remitterade förslagen till lag

örn ändrad lydelse av 72 § växellagen, lag om tillägg till 55 § checklagen samt

lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) örn beräkning

av lagstadgad tid; därvid föredraganden hemställer att förslagen, som

av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 127 med förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m. a1 i texten