Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 133

1935-03-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:133, Kungl. Maj:ts proposition nr 133

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

1

Nr 183.

Kungl. Martts proposition till riksdagen nied förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter;

given Stockholms slott den 1 mars 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §

förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter.

Under Hans Majit»

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 133.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 23 oktober

1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter.1

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

Utlänning eller —--handel stadga.

Den utlänning---blivit begången.

Där i fråga örn nu nämnd avgift andra grunder än de här ovan stadgade

finnas böra gälla i förhållande till viss främmande stat, ankommer

på Kungl. Majit att utfärda i anledning härav erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

1 Senaste lydelsen av 3 §, se 1917: 296, 1926:133 och 1928: 402.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 133.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 1 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn viss

ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter och anför därvid:

Enligt 3 § förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter skall bevillningsavgift för rätt att idka handel erläggas

av utlänning, som reser omkring i landet och för egen eller, såsom

utskickad, för annans räkning till inledande av handel, med eller

utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel örn utländska varor att framdeles

från utlandet levereras. Motsvarande skyldighet åvilar jämväl i utlandet

bosatt svensk undersåte, som bedriver sådan verksamhet som nyss

angivits och som icke för det år, varför uppbörd av kommunal inkomstskatt

senast ägt rum, erlagt dylik skatt. Avgift skall utgå med 100 kronor

för den första tidrymden av 30 på varandra följande dagar — oavsett

örn verksamheten skall utövas under hela denna tidrymd eller blott en

del därav — och, örn verksamheten fortsättes utöver de första 30 dagarna,

med 50 kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd

av 15 dagar. Emellertid gäller enligt paragrafens sista stycke, att

där till följd av överenskommelse med främmande stat i fråga örn nu

nämnd avgift andra grunder än de i paragrafen stadgade skola gälla beträffande

den främmande statens undersåtar, Kungl. Maj:t äger utfärda

de för överenskommelsens tillämpning erforderliga föreskrifter, varvid

Kungl. Maj:t tillika må förordna, att motsvarande föreskrifter skola äga

tillämpning jämväl å sådan svensk undersåte, som avses i paragrafen.

Nyssnämnda sista stycke tillkom år 1926 i anledning av den under samma

år ingångna handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och Tyska

riket. Enligt det till traktaten hörande slutprotokollet skulle tyska handelsresande

äga erlägga bevillningsavgifter enligt särskilda, för dem förmånligare

grunder. Och då det icke ansågs lämpligt att i 1908 års för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

ordning infoga de detalj bestämmelser, som till följd härav erfordrades,

föreslogs i proposition till riksdagen (nr 226 år 1926) ett tillägg till förordningens

3 § av det innehåll som nyss återgivits. Härvid avsågs jämväl

att bereda Kungl. Majit möjlighet att utfärda såväl erforderliga föreskrifter

beträffande sådan främmande stats undersåtar, som i förevarande

avseende ägde åtnjuta behandling såsom mest gynnad nation, som ock

föreskrifter i syfte att svensk undersåte i främmande stat icke måtte

bliva sämre ställd i sagda avseende än den främmande statens undersåtar.

Föreskrifter med stöd av 3 § sista stycket av 1908 års förordning lia

sedermera av Kungl. Majit meddelats dels i anledning av 1926 års traktat

med Tyska riket — kungörelserna den 13 juli 1926 (nr 381), den 12

maj 1927 (nr 135), den 4 maj 1928 (nr 104) och den 5 april 1929 (nr 58) —

dels ock, sedan nämnda traktat upphört att gälla och de i anslutning därtill

meddelade kungörelserna blivit upphävda, i anledning av den mellan

Sverige, å ena, samt Storbritannien och Norra Irland, å andra sidan,

slutna bandelsöverenskommelsen av den 15 maj 1933.

Sistnämnda, alltjämt gällande föreskrifter upptagas i kungörelsen den

30 juni 1933 (nr 463). Enligt 1 § i denna kungörelse skall av undersåte

i någon av trettiotvå angivna stater, däribland Brittiska riket, vilken

besöker Sverige i egenskap av resande för ett eller flera företag, som

äro registrerade eller hava sin huvudsakliga verksamhet i den stat resanden

tillhör, sådan avgift av vissa handlande och handelsexpeditör, som

omförmäles i 3 § av 1908 års förordning, erläggas med trettiofem kronor

för den första tidrymden av femton på varandra följande dagar, räknade

från och med den dag avgiften erlägges, med ytterligare trettiofem kronor

för därpå följande tidrymd av femton dagar samt, örn verksamheten

fortsätter utöver trettio dagar, med trettio kronor för den närmast följande

tidrymden av femton dagar och femtio kronor för varje ytterligare

sådan tidrymd. Enligt 2 § i samma kungörelse är undersåte i någon av

ifrågavarande stater, vilken är chef för eller eljest intager ledande ställning

inom företag, som registrerats eller har sin huvudsakliga verksamhet

i den stat undersåten tillhör, befriad från avgift, som i 1 § avses,

därest företaget bedriver affärsverksamhet i Sverige genom en eller flera

härstädes bosatta agenter. Några bestämmelser angående svenska undersåtar

meddelas icke i kungörelsen.

I en inom, finansdepartementet utarbetad promemoria, vilken den 26

januari 1935 remitterades till kommerskollegium för yttrande, framlades

förslag till ändrad lydelse av 3 § sista stycket ifrågavarande förordning,

enligt vilket detta författningsrum endast skulle innehålla, att där i fråga

örn i paragrafen nämnd avgift andra grunder än de förut stadgade finnas

böra gälla i förhållande till viss främmande stat, ankommer det på

Kungl. Majit att utfärda i anledning härav erforderliga föreskrifter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

5

I promemorian anfördes såsom motivering till förslaget följande:

Det lärer kunna ifrågasättas, huruvida bestämmelserna i 3 § sista stycket

av 1908 års förordning på ett i allo tillfredsställande sätt öppna möjlighet

för Kungl. Majit att fastställa särskilda grunder i avseende å de

avgifter, varom nu är fråga. Härutinnan må erinras örn den motsättning,

som — intill dess en författningsändring må komma till stånd —

alltid måste förefinnas mellan, å ena sidan, av Kungl. Majit med stöd av

nämnda författningsrum meddelade föreskrifter samt, å andra sidan,

vissa på tullagstiftningens område genomförda bestämmelser, vilka tillkommit

i syfte att underlätta den internationella handeln.

I sistnämnda hänseende föreskriver den i Genéve den 3 november 1923

undertecknade, av Sverige den 22 januari 1926 ratificerade internationella

konventionen rörande förenkling av tullformaliteterna i artikel 10 första

stycket, att varuprov och mönster, som äro underkastade tull och vilkas

införsel icke är förbjuden, skola, då de införas av fabriksidkare eller

köpmän, etablerade i någon av de fördragsslutande staterna, antingen

personligen eller genom förmedling av handelsresande, åtnjuta temporär

tullfrihet inom varje fördragsslutande stats område mot det att tullen

deponeras eller säkerhet ställes för dess eventuella gäldande. Häremot

svarande närmare föreskrifter återfinnas, såvitt angår den svenska tulllagstiftningen,

i 66—69 §§ kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med

tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen.

Under det att alltså lättnader i fråga örn förberörda bevillningsavgifter

kunna medgivas allenast till förmån för medborgare i viss främmande

stat, förutsatt jämväl att sådant medgivande är betingat av överenskommelse

med denna stat, samt därutöver för svenska medborgare, uppställes

såsom villkor för tillämpning i visst fall av de i tullförenklingskonventionen

avsedda förmånerna, att det företag, handelsresanden företräder,

är etablerat i något av konventionsländerna. Frågan örn handelsresandens

nationalitet är sålunda i sistnämnda fall helt utan betydelse.

För att nu berörda motsättning i den mån så finnes önskvärt må kunna

utjämnas, synes 3 § sista stycket av 1908 års förordning böra underkastas

jämkning av innebörd, att där andra grunder i fråga örn bevillningsavgifter

än de i paragrafen stadgade finnas böra gälla i förhållande till

viss främmande stat, Kungl. Majit tillerkännes befogenhet att utfärda i

anledning härav erforderliga föreskrifter. Dylika föreskrifter, gällande

i förhållande till viss främmande stat, skulle tydligen, därest någon begränsning

ej stadgas, komma att avse jämväl i denna stat etablerade

svenska undersåtar, som i egenskap av handelsresande företräda i samma

stat befintliga företag.

Det må framhållas, att vissa gällande handelsavtal erhållit en avfattning,

som väl lärer kunna giva upphov till den föreställningen, att i sådant

avtal omnämnd handelsresande skall, oavsett hans nationalitet, komma

i åtnjutande av de lättnader, som för närvarande äro medgivna med

avseende å här ifrågavarande bevillningsavgifter. Även oavsett denna

omständighet synas skäl föreligga att genomföra en författningsändring

av nyss angivet innehåll, varigenom bättre överensstämmelse skulle kunna

vinnas med de grundsatser, som gälla i fråga örn rätt till tullfrihet

för varuprov och mönster.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden i ärendet från samtliga

handclskamrar i riket, utom handelskammaren i Gävle, samt från SveBihang

lill riksdagens protokoll /.9,''f.r>. I sand. .Yr I.V! •>

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

riges allmänna exportförening, fullmäktige för Svenska handelsresandeföreningen

och föreningen Sveriges aktiva handelsresande. Under framhållande

av att i dessa yttranden inga erinringar mot den föreslagna författningsändringen

framställts har kommerskollegium förklarat sig finna

denna ändring önskvärd och lämplig samt tillstyrkt densamma.

För egen del får jag, i anslutning till de i promemorian anförda synpunkterna,

tillstyrka det i promemorian framlagda förslaget, vilket utan att

några meningsskiijaktigheter framkommit blivit förordat i alla de avgivna

yttrandena.

Föredraganden hemställer härefter, att inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den

23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bernt Nilsson.

3 50624. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.