Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om virkesmätning

1935-03-08 · 189 sidor, varav 179 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 179 av 189 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:140, Med förslag till lag om virkesmätning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

1

Nr 140.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

virkesmätning; given Stockholms slott den 8 mars 1935.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag örn virkesmätning.

•

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami. Nr HO.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Förslag

till

Lag

om virkesmätning.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §.

Konungen äger då skäl därtill äro, efter hörande av virkessäljare och

virkesköpare samt vederbörande hushållningssällskap och handelskammare,

förordna att inom Stockholms, Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län eller viss del av dessa län mätning av

sådant runt virke av barrträd, som är avsett för industriellt bruk, förädling

eller export i oförädlat skick, må, där mätningen skall ligga till

grund för bestämmande av köpeskilling eller annat vederlag för virket,

ombesörjas allenast av virkesmätningsnämnd varom i denna lag förmäles.

Finnas särskilda slag av runt virke lämpligen böra undantagas från

förordnandet eller påkallas eljest av förhållandena särskilda inskränkningar,

såsom i fråga örn virke som är avsett att förädlas vid mindre sågverk

eller andra mindre träförädlingsverk, skola därav föranledda begränsningar

i förordnandet göras.

Med mätning av virke förstås i denna lag dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket

mätes i s. k. löst (travat) mått, av antalet och dimensionerna av de staplar,

travar eller vältor, vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida

och i vad mån virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall

tagas, ävensom av virkets beskaffenhet i övrigt. Mätning, som påkallas

på grund av avtal, varigenom virke försålts eller eljest avyttrats på villkor,

att mätning därav skall verkställas, kallas i denna lag mätning av

köpvirke.

2 §.

Virkesmätningsnämnd äger, örn skäl därtill äro, för särskilt fall medgiva,

att mätning av virke, som jämlikt förordnande enligt 1 § ankommer

på nämnden, må ske annorledes än genom nämndens försorg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ls proposition nr 140.

3 §.

Virkesmätningsnämnd äger att inom nämnden anvisat verksamhetsområde

ombesörja även annan mätning av virke än sådan som omfattas av

förordnande enligt 1 §, såframt mätningen kan ske utan förfång för nämndens

verksamhet i övrigt.

Virkesmätningsnämnd må, där Konungen för viss tid eller tillsvidare

det medgiver, ombesörja mätning av virke inom särskilt distrikt utom

nämndens verksamhetsområde, såframt mätningen kan ske utan förfång

för nämndens verksamhet inom sistnämnda område.

• 4 §.

Hos virkesmätningsnämnd skall finnas anställd en mätningschef, vik

ken har att under nämndens inseende leda på nämnden ankommande mätning

samt tillse, att denna utföres på ändamålsenligaste sätt.

Härförutom skall hos nämnden finnas anställd erforderlig mätnings- och

annan personal.

Mätningschefen och övrig mätningspersonal skola hava förvärvat god

insikt och praktisk erfarenhet i fråga örn virkesmätning.

5 §.

Konungen fastställer, efter hörande av virkesmätningsnämnd, reglemente

för nämnden.

Konungen utfärdar ock, efter hörande av virkesmätningsnämnd, instruktion

rörande förfarandet vid mätning, så ock till ledning för virkessäljare

och virkesköpare mätning sregler för olika slag av virke (normalregler

rörande mätningsmetod och bedömning av virkes beskaffenhet med mera).

Örn mätningsförrättning.

6 §.

Mätning påkallas hos virkesmätningsnämnd av virkets ägare eller, där

fråga är örn mätning av köpvirke, av säljaren och köparen gemensamt.

Ansökan skall, där ej för särskilda fall i mätningsinstruktionen medgivas

undantag, göras skriftligen samt innehålla uppgift å sökandes namn

och hemvist, det eller de slag av virke som ansökningen avser, virkets beräknade

eller beträffande mätning av köpvirke dess i avtalet bestämda

mängd, mätningsplatsen samt huruvida mätningen skall ske enligt de av

Konungen utfärdade mätningsreglerna eller på annat sätt, så ock i fråga

örn mätning av köpvirke dagen för avtalets ingående samt beträffande

virke som är avsett att flottas i allmän flottled det eller de flottningsmärken

som skola, anbringas å virket.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

7 §.

Har mätning i behörig ordning påkallats, åligger det virkesmätningsnämnden

att skyndsamt föranstalta örn den sökta mätningens företagande.

Möter hinder för bifall till ansökningen, skall sökande därom ofördröjligen

underrättas. I underrättelsen skall hindrets beskaffenhet angivas.

8 $.

Det åligger sökanden eller, där fråga är örn mätning av köpvirke, säljaren:
1.

att på sätt i mätningsinstruktionen föreskrives göra anmälan örn uppläggande

å mätningsplatsen av virke som ansökningen avser;

2. att iordningställa virket för mätning på sätt i mätningsinstruktionen

föreskrives, så ock att utgöra nödig hantlangning; samt

3. att, där ej annorlunda bestämmes i mätningsinstruktionen, förse inmätt

virke med tydliga märken enligt vad i instruktionen föreskrives.

Underlåter sakägare att fullgöra vad honom enligt 2 eller 3 åligger, skall

arbetet utföras på sakägarens bekostnad.

9 $.

Sedan sakägare gjort anmälan enligt 8 § 1 samt erlagt i 20 § stadgad förskottsersättning,

skall mätning av det virke anmälan avser, såvitt på virkesmätningsnämnden

beror, hava verkställts inom tjugu dagar efter det

anmälan skett, där ej annan tid föreskrivits i mätningsinstruktionen.

10 $.

Mätning skall verkställas av ojäviga mätare. De skola, där ej i mätningsinstruktionen

annorlunda föreskrives, vara två, av vilka en skall

vara förman. Mätningen skall utföras enligt de i ansökningen angivna

mätningsreglerna med iakttagande av de anvisningar, som meddelas av

mätningschefen eller annan därtill bemyndigad befattningshavare. Denne

må efter omständigheterna själv verkställa mätningen.

Äro flera förrättningsmän och stanna dessa i olika meningar, gälle vad

de flesta säga. Har var sin mening och kan jämkning ej ske, gälle förmannens.

Förmannen utsätter tid för mätningen samt kallar sakägare till denna

på sätt i mätningsinstruktionen föreskrives. Ej vare erforderligt att,

där fråga är om mätning av köpvirke, kalla köparen, om han skriftligen

förklarat, att han ej fordrar kallelse, samt skyldighet att förse virket med

märken ej åvilar honom. « 1

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majda proposition nr 140.

11 $.

Är sakägare missnöjd med det sätt varpå mätning verkställes och påkallar

han till följd därav mätningens avbrytande för utverkande av förordnande

för andra mätare eller tillkallande av mätningschefen eller annan

befattningshavare som erhållit bemyndigande enligt 10 § första stycket,

skall förrättningen, örn ej annan sakägare därigenom uppenbarligen

tillskyndas förfång, vila i avbidan å prövningen av det framställda yrkandet.

Sådan prövning ankommer, där den ej företages av virkesmätningsnämnden,

på mätningschefen eller den som nämnden därtill bemyndigat.

Förmannen anmäle ofördröjligen saken för denne för erforderliga

åtgärders vidtagande.

Finnes sakägare hava utan fog påkallat mätningens avbrytande, åligger

det sakägaren att ersätta nämnden därav föranledd kostnad.

12 §.

Möter på grund av virkets beskaffenhet eller eljest hinder för mätning,

åligger det sökanden eller, där flera äro sökande, dessa en för alla och

alla för en att ersätta nämnden därav föranledd kostnad.

13 §.

över allt vad vid mätningsförrättning förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked), som undertecknas av förrättningsmännen. Mätbeskedet

skall tillika innehålla vad den som ej åtnöjes med förrättningen

har att iakttaga enligt 15 §. Av mätbeskedets innehåll skola närvarande

sakägare före förrättningens avslutande erhålla del.

Mätbeskedet skall av förmannen skyndsamt insändas till virkesmätningsnämnden,

som har att inom tjugu dagar efter förrättningens avslutande

eller den kortare tid som bestämts i mätningsinstruktmnen tillställa

varje sakägare en bestyrkt avskrift av beskedet.

Mätbeskedet jämte övriga förrättningen rörande handlingar skall av

nämnden förvaras under tio år från förrättningens avslutande

14 §.

Genom virkesmätningsnämndens försorg skall mängden av det virke,

som enligt mätbesked varit föremål för mätning, uträknas samt underrättelse

därom lämnas vederbörande sakägare, allt i den utsträckning och

på sätt i mätningsinstruktionen föreskrives.

15 §.

Åtnöjes ej sakägare med mätningsförrättning, äger han att däröver

föra klagan hos virkesmätningsnämnden sist före klockan tolv å trettionde

dagen efter förrättningens avslutande, såframt han icke vid avslutan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

det eller sedermera före klagotidens utgång hos nämnden skriftligen godkänt

förrättningen.

Finner nämnden besiktning av det virke förrättningen avser vara av

nöden, har nämnden, där denna ej själv verkställer besiktningen, att förordna

en eller flera ojäviga och sakkunniga personer att skyndsamt företaga

besiktningen samt däröver till nämnden avgiva redogörelse. Där flera

förordnas, skall en utses till förman. Denne har att på sätt mätningsinstruktionen

föreskriver kalla part till besiktningen. Nödig hantlangning

skall av klaganden utgöras vid äventyr att arbetet utföres på dennes

bekostnad. Kostnaden för besiktningen skall förskjutas av nämnden men

kan genom nämndens slutliga beslut åläggas klaganden.

Prövas ändring böra vidtagas i mätningen, har nämnden att utfärda

nytt mätbesked. Finnes utförd märkning böra ändras, har nämnden att

därom föranstalta. Nämndens slutliga beslut i ärende som avses i denna

paragraf skall ofördröjligen tillställas part.

16 $.

I fråga örn jäv mot förrättningsman, sakkunnig eller ledamot av virkesinätningsnämnd

skola stadgandena i 5 § första stycket punkterna 3—5

samt andra och tredje styckena lagen den 14 juni 1929 örn skiljemän äga

motsvarande tillämpning.

17 §.

Mätbesked, som upprättats vid mätningsförrättning, vilken vunnit laga

kraft, eller som utfärdats av virkesmätningsnämnd, skall beträffande mätning

av köpvirke lända till efterrättelse mellan säljaren och köparen.

Om mätniugsutgifter.

18 §.

Virkesmätningsnämnds utgifter skola för varje räkenskapsår inom tid,

som i reglementet bestämmes, av nämnden fördelas å de mätningar, som

under året vunnit laga kraft eller av nämnden slutligen prövats. Fördelningen

skall verkställas i förhållande till mängden av det inmätta

virket på sätt i reglementet närmare bestämmes. Har mätning på grund

av de därvid tillämpade mätningsreglerna eller annan omständighet, som

beror av sökande, för nämnden medfört utgifter, vilka avsevärt över- eller

understiga de för mätning vanliga, äger nämnden bestämma, att fördelningen,

såvitt angår den mätningen, skall verkställas efter större eller

mindre virkesmängd än nyss sagts. Virkesmängden må dock ej av nämnden

så fastställas, att det utgiftsbelopp, som enligt fördelningen belöper

å mätningen, uppenbarligen över- eller understiger nämndens utgifter

för denna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 140.

Finnes viss utgift ej lämpligen böra i sin helhet fördelas för det år,

då utgiften ägt rum, äger nämnden besluta örn utgiftens fördelning för

två eller flera år.

Vad i denna paragraf stadgats gäller ej sådana nämndens utgifter, som

enligt 8 § andra stycket, 11 § andra stycket, 12 § och. 15 § andra stycket

skola återgäldas till nämnden.

19 §.

Det åligger den som sökt mätning att gälda utgiftsbelopp som vid fördelning

enligt 18 § belöper å mätningen. Äro flera sökande, svare de en

för alla och alla för en för sagda belopp.

20 §.

Mätningssökande är pliktig att till nämnden erlägga förskottsersättning

för mätningen. Sådan ersättning skall utgå enligt grunder som bestämmas

i reglementet.

Har nämnden tillställt sökanden eller, där mätning sökts av flera, envar

av dem räkning å stadgad förskottsersättning men underlåter

sökanden eller sökandena att sist inom tio dagar därefter till nämnden

inbetala ersättningen, äger nämnden vägra mätning, intill dess ersättningen

guldits. Nämndens beslut skall ofördröjligen tillställas sökande.

Fordrar nämnden, sedan mätning ägt rum, förskottsersättning för mätningen

och underlåter sökande att betala ersättningen inom tio dagar efter

det räkning därå blivit honom tillställd, äger på framställning av

nämnden överexelcutor låta hos sökanden omedelbart uttaga ersättningen.

Nöjes ej sökanden däråt, instämme sitt klander till domstol inom tre manader

efter det uttagning av beloppet ägt rum eller havé förlorat sin

talan.

Om virkesmätningsnämnd.

Sammansättning.

21 %.

Virkesmätningsnämnd skall enligt Konungens bestämmande bestå av

fem eller sju ledamöter, som för tre år i sänder förordnas av Konungen.

För ledamöterna förordnas på samma sätt suppleanter, i förra fallet nio

och i senare fallet tretton.

Ordförande jämte en suppleant för denne utses, efter förslag av övriga

ledamöter, bland personer som ej kunna anses företräda virkessäljare- eller

virkesköpareintressen.

övriga ledamöter och suppleanter, därav hälften skall företräda virkessäljare-

och andra hälften virkesköpareintressen, utses efter förslag, avgivna

i den ordning som i 24—27 §§ stadgas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

22 $.

Ledamot eller suppleant i virkesmätningsnämnd, så ock befattningshavare

som tillhör mätningspersonalen skall vara svensk medborgare. Ej

må dylik befattning innehavas av den som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd,

ej heller av den som på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, som ännu icke vunnit

laga kraft, är dömd till påföljd som nu är sagd eller som blivit dömd

ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Ledamot eller suppleant skall hava uppnått tjugufem års ålder.

23 §.

Avgår ledamot av virkesmätningsnämnd och finnes ej suppleant, förordnar

Konungen annan för återstående delen av den tid för vilken den

avgångne varit utsedd. Härvid skall vad i 21 § samt 24—27 §§ stadgas

örn förslag äga motsvarande tillämpning.

Förslag å ledamöter.

24 §.

Förslag å de ledamöter av virkesmätningsnämnd, som skola företräda

virkessäljareintressen, jämte suppleanter för dem avgivas av det eller

de hushållningssällskap som finnas inom nämndens verksamhetsområde.

Där flera sällskap finnas inom området, har varje sällskap att föreslå

hela antalet av dessa ledamöter och suppleanter.

över förslag som nu sagts skall domänstyrelsen höras.

Förslag må upprättas av hushållningssällskap allenast vid ordinarie

sammanträde, där ej i händelse av avgång av ledamot extra sammanträde

påkallas. Beslut må fattas utan hinder därav att det antal röstberättigade,

som eljest erfordras för sällskapets beslutförhet, ej är närvarande.

25 §.

Finnes inom hushållningssällskaps område sammanslutning av virkes6äljare,

som i fråga örn virkesmätning kan anses nöjaktigt företräda virkessäljareintressena

inom området, och hava stadgar för sammanslutningen

blivit av Konungen godkända, äger Konungen förordna, att sammanslutningen

skall i stället för hushållningssällskapet utöva sällskapet enligt

denna lag tillkommande befogenheter; och skall därefter vad i denna

lag finnes stadgat i fråga örn hushållningssällskap hava avseende å sammanslutningen.

26 $.

Förslag å de ledamöter av virkesmätningsnämnd, som skola företräda

virkesköpareintressen, jämte suppleanter för dem avgivas av dem vilka

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

vid mätning, som under det senast förflutna räkenskapsåret vunnit laga

kraft eller av nämnden slutligen prövats, fått inom nämndens verksamhetsområde

virke inmätt såsom köpare.

Virkesköpares rätt att avgiva sådant förslag så ock att deltaga i beslut

enligt 32, 35 och 37 §§ utövas å stämma. Rösträtt å stämman tillkommer,

med de begränsningar som äro bestämda i reglementet för virkesmätningsnämnden,

envar i förhållande till mängden av det åt honom

inmätta virket. Vid stämman skall genom nämndens försorg finnas tillgänglig

en längd över de röstägande med uppgift för envar å inmätt

virkesmängd och den rösträtt som tillkommer honom. Sedan längden

godkänts, länder den till efterrättelse å stämman. År röstägande frånvarande,

må hans rösträtt å stämman utövas genom ombud.

Förslag må upprättas allenast å ordinarie stämma, där ej i händelse

av avgång av ledamot extra stämma påkallas.

27 §.

Stämma med virkesköpare hålles en gång örn året å tid som bestämmes

i reglementet för virkesmätningsnämnden. Stämman sammanträder

på kallelse av nämnden å den ort inom donnas verksamhetsområde, som

nämnden bestämt eller stämman för visst fall beslutat. Kallelsen skall ske

på sätt reglementet föreskriver samt innehålla uppgift örn tid och ort för

stämman samt ärende, som skall företagas till behandling. Stämman väljer

själv ordförande. Såsom stämmans beslut gälle den mening, för vilken

de flesta rösterna avgivits. Vid lika röstetal avgöras val samt fråga

örn uppsättande av någon å förslag genom lottning men i övriga frågor

gälle den mening, som biträdes av de flesta röstande eller, om jämväl

antalet röstande är lika, av stämmans ordförande. Genom nämndens

försorg föres protokoll, som underskrives av ordföranden och minst en

därtill utsedd röstägande eller ombud för sådan. Protokollet hålles tillgängligt

för de röstägande senast fjorton dagar efter stämman a plats

som stämman bestämt.

Nämnden må, då anledning därtill föreligger, kalla till extra stämma.

När så finnes nödigt, må stämma utlysas av länsstyrelsen i det län, där

nämndens verksamhetsområde i sin helhet eller till största delen är beläget.

Beslutförhet.

28 %.

Virkesmätningsnämnd är, där ej annorlunda stadgas i reglementet, beslutför

med ordförande och det antal övriga ledamöter av nämnden, som

motsvarar hela antalet av dessa ledamöter, minskat med två. Av sistnämnda

ledamöter skola lika många närvara för vardera sidan.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Såsom nämndens beslut galle den mening, örn vilken vid sammanträde

de flesta röstande förena sig. Äro ordföranden och vardera sidans

ledamöter av skilda meningar och kan jämkning ej ske, gälle ordförandens.

29 §.

Ledamot av virkesmätningsnämnd äge ej deltaga i behandling av fråga

rörande avtal mellan honom och nämnden, ej heller angående avtal mellan

nämnden och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse

som kan vara stridande mot nämndens. Vad sålunda stadgats äge motsvarande

tillämpning beträffande fråga örn rättegång eller annan talan

mot ledamoten eller tredje man.

Ansvarighet för förvaltningen.

30 §.

Virkesmätningsnämnd skall årligen inom tid, som i reglementet bestämmes,

till revisorerna avlämna en av nämndens ledamöter underskriven

förvaltningsberättelse för det förflutna räkenskapsåret tillika med redovisning

över nämndens inkomster och utgifter under året samt över dess

tillgångar och skulder vid årets början och vid dess slut.

31 $.

Ledamöter av virkesmätningsnämnd, som genom att överskrida den

dem tillkommande befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskynda de mätningssökande skada, svare för skadan en för alla och

alla för en; svare ock på sätt nu nämnts för den skada som de genom

överträdelse av denna lag, reglementet eller annan föreskrift, som Konungen

enligt denna lag meddelat, tillskynda tredje man.

Revision.

32 §.

Virkesmätningsnämnds förvaltning och räkenskaper skola granskas av

tre revisorer, som årligen förordnas av Konungen vid början av det räkenskapsår

granskningen avser. Av revisorerna skall en företräda virkessågare-

och en virkesköpareintressen. Sistnämnda två revisorer utses

efter förslag, avgivna i den ordning som i 24—27 §§ sägs. I beslut örn

upprättande av förslag å revisor må ledamot av nämnden ej deltaga.

För revisorerna förordnas på samma sätt tre suppleanter.

Till revisor eller suppleant må ej utses den som är i tjänst hos nämnden

eller någon av dess ledamöter.

Avgår revisor och finnes ej suppleant, förordnar Konungen annan för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 140.

återstående delen av den tid för vilken den avgångne varit utsedd. Härvid

skall vad i första stycket stadgas om förslag äga motsvarande tillämpning.

33 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår inom den i reglementet föreskrivna

tid över granskningen avgiva och till virkesmätningsnämnden

överlämna en av dem underskriven berättelse.

34 §.

Hava revisorerna i sin berättelse eller annan handling, som tillställes

vederbörande hushållningssällskap eller domänstyrelsen eller framlägges

å stämma med virkesköpare, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i

handling, som av dem granskats, eller vid fullgörande av sitt uppdrag

visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, de mätningssökande

ansvariga för all därav uppkommande skada en för alla

och alla för en.

Beviljande av ansvarsfrihet.

35 §.

Virkesmätningsnämnds förvaltningsberättelse för det senast förflutna

räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning samt revisorernas berättelse

för samma år skola inom tid, som bestämmes i reglementet, genom

nämndens försorg tillställas det eller de hushållningssällskap, som

finnas inom nämndens verksamhetsområde, ävensom domänstyrelsen, så

ock framläggas å den ordinarie stämman med virkesköpare.

Hushållningssällskap, domänstyrelsen och stämman hava därefter var

för sig att besluta, huruvida ansvarsfrihet skall beviljas nämnden för

den tid förvaltningsberättelsen omfattar. Örn sadant beslut skall nämnden

ofördröjligen underrättas.

Beslut örn ansvarsfrihet skall fattas av hushållningssällskap vid det

ordinarie sammanträde, som hålles näst efter en månad från den i första

stycket angivna tid, och av domänstyrelsen inom en månad från samma

tid. Beslut av hushållningssällskap må fattas utan hinder därav att det

antal röstberättigade, som eljest erfordras för sällskapets beslutförhet, ej

är närvarande. Ledamot av nämnden må ej deltaga i beslut, som fattas

av hushållningssällskap eller å stämman angående ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,

för vilken ledamoten är ansvarig.

36 §.

Ett exemplar av de i 35 § första stycket angivna handlingar jämte uppgifter

från vederbörande, huruvida ansvarsfrihet blivit beviljad för den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

tid förvaltningsberättelsen omfattar, skall inom tid, som i reglementet

bestämmes, av nämnden insändas till länsstyrelsen i det län, där nämndens

verksamhetsområde i sin helhet eller till största delen är beläget.

Länsstyrelsen har att med eget utlåtande skyndsamt överlämna'' handlingarna

till Konungen.

Örn talan mot nämnden och revisorerna.

37 $.

Talan å virkesmätningsnämndens förvaltning eller mot revisorerna enligt

34 § må anställas allenast av vederbörande hushållningssällskap eller

av domänstyrelsen eller efter beslut å stämma med virkesköpare.

38 §.

Varder talan å virkesmätningsnämndens förvaltning under den tid förvaltningsberättelsen

omfattar ej anställd inom sex månader från utgången

av det kalenderår varunder berättelsen avgivits, vare så ansett, som

örn ansvarsfrihet blivit nämnden beviljad.

Utan hinder därav att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därå att ledamot av nämnden begått brottslig

handling, kunna mot honom anställas.

Talan mot revisorerna enligt 34 § må ej anställas, sedan två år förflutit

från utgången av det kalenderår varunder revisorernas berättelse

avgivits, utan så är att talan grundas därå att brottslig handling blivit

begången.

Straffbestämmelser.

39 %.

Företager någon obehörigen mätning av virke, som uteslutande ankommer

på virkesmätningsnämnd, straffes med dagsböter.

Böterna tillfalla kronan. Saknas medel till deras gäldande, förvandlas

de enligt allmän strafflag.

40 $.

Vad i 25 kap. strafflagen är stadgat örn statens ämbets- och tjänstemän

skall ock gälla örn ledamöter av virkesmätningsnämnd samt mätningschefen

och övrig mätningspersonal.

Särskilda bestämmelser.

41 $.

Ledamöter av virkesmätningsnämnd och revisorer äga åtnjuta ersättning

enligt grunder som bestämmas i reglementet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 140.

42 §.

Angående befogenhet för ledamot av virkesmätningsnämnd att mottaga

stämning i mål som rör nämnden så ock annat meddelande i fråga

örn denna skall vad i 11 kap. 15 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

43 §.

Är någon missnöjd med beslut, varigenom virkesmätningsnämnd funnit

hinder möta mot bifall till mätningsansökan eller avslagit ansökan

enligt 2 § om mätnings verkställande annorledes än genom nämndens

försorg eller vägrat mätning på grund av stadgandet i 20 § andra stycket,

åge han däröver hos Konungen föra klagan genom besvär, som skola hava

inkommit till jordbruksdepartementet sist före klockan tolv å trettionde

dagen från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

Över annat beslut av virkesmätningsnämnd eller över beslut, som i annat

fall än i 15 § sägs meddelats av befattningshavare hos sådan nämnd,

må klagan ej föras. Ej heller må klagan föras över överexekutors åtgärd

enligt 20 § tredje stycket.

44 $.

Menar röstägande, att beslut, som enligt denna lag fattats av hushållningssällskap

eller å stämma med virkesköpare, icke tillkommit i behörig

ordning eller eljest strider mot lag eller författning eller mot reglementet

för virkesmätningsnämnden eller annan föreskrift, som Konungen

enligt denna lag meddelat, äge han däröver hos Konungen föra klagan

genom besvär, som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet sist

före klockan tolv å trettionde dagen från beslutets dag. Ändå att talan

föres mot beslutet, gånge det i verkställighet, där ej Konungen annorlunda

förordnar.

Beslut, varigenom Konungen upphävt eller ändrat hushållningssällskaps

eller stämmas beslut, gällö jämväl för de röstägande som ej besvärat

sig.

45 $.

Enskilds förhållande till virkesmätningsnämnd må ej i oträngt mål

yppas.

Övergångsbestämmelser.

46 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

47 §.

Den befogenhet att till Konungen avgiva förslag å ledamöter av virkesmätningsnämnd

och revisor jämte suppleanter, som enligt denna lag

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

tillkommer stämma med virkesköpare, skall, då ledamöter av sådan

nämnd och revisorer första gången skola förordnas, i stället utövas av

den eller de handelskamrar som finnas inom nämndens verksamhetsområde.

Där flera handelskamrar finnas inom området, har varje kammare

att föreslå hela det antal ledamöter, som skall i nämnden företräda virkesköpareintressen,

samt en revisor jämte suppleanter för dem.

De förordnanden av ledamöter i nämnden och revisor jämte suppleanter,

som Konungen meddelat efter förslag varom i första stycket förmäles,

skola gälla intill dess efter utgången av nämndens första räkenskapsår

förslag å ledamöter och revisor jämte suppleanter upprättats å ordinarie

stämma med virkesköpare och förordnanden i anledning av förslaget

meddelats av Konungen. Sistnämnda förordnanden skola i fråga

örn ledamöter och suppleanter för dem avse en tid av två år.

Avgår ledamot eller revisor, som förordnats efter förslag varom i första

stycket förmäles, och finnes ej suppleant, förordnar Konungen efter nytt

sådant förslag annan för återstående delen av den tid för vilken den avgångne

varit utsedd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

15

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 januari

1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ebefen för justitiedepartementet anför

departementschefen, statsrådet Sköld:

I en till Kungl. Majit ställd skrivelse den 18 november 1925 hemställde

Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet, att Kungl. Majit måtte

snarast möjligt låta verkställa utredning rörande lagligt reglerande av

förfarandet vid mätning av timmer samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning.

Sedan yttranden över denna skrivelse avgivits av ett flertal myndigheter

och korporationer, överlämnades skrivelsen jämte yttrandena för

behandling till de sakkunniga, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 4 november 1927 tillkallats att inom justitiedepartementet biträda

vid utredning av vissa frågor rörande ändring i flottningslagstiftningen

och därmed sammanhängande ämnen.

De sakkunniga avgåvo den 21 april 1928 utlåtande i ämnet, däri de förordade,

att lagstiftningsåtgärder i saken ej för det dåvarande måtte företagas

och att frågans återupptagande gjordes beroende av huruvida framdeles

några missförhållanden av den betydelse att kunna motivera en

lagstiftning påvisades.

En av de sakkunniga, ledamoten av riksdagens andra kammare kamreraren

C. O. Johansson i Sollefteå, var av skiljaktig mening och tillstyrkte

vidtagande av lagstiftningsåtgärder i ämnet.

Sedermera anhöll riksdagen i skrivelse den 15 april 1932 nr 116, med

anledning av en av kamreraren C. O. Johansson inom riksdagen väckt

motion 11:270, att Kungl. Majit ville föranstalta om skyndsam och allsidig

utredning rörande virkesmätniugsföreningarnas verksamhet samt för

riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

I anledning av denna skrivelse avgåvos yttranden av domänstyrelsen,

centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, länsstyrelserna och

skogsvårdsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs län samt de norr
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ländska länen, vederbörande skogsstatstjänstemän samt ett flertal sammanslutningar

på skogsbrukets och trävaruindustriens områden m. fl.

Vid anmälan i statsrådet den 20 oktober 1933 av berörda riksdagsskrivelse

förordnade Kungl. Maj:t hovrättsrådet i Svea hovrätt Thor Sjöfors

att, i enlighet med vissa av föredragande departementschefen i anförande

till statsrådsprotokollet berörda dag angivna riktlinjer, såsom utredningsman

inom jordbruksdepartementet verkställa utredning rörande virkesmätningsföreningarnas

verksamhet. Jämlikt Kungl-, Maj:ts bemyndigande

samma dag tillkallade sedermera chefen för jordbruksdepartementet

generaldirektören och chefen för domänstyrelsen G. Kuylenstjerna,

ledamoten av styrelsen för Skogsägareföreningarnas riksförbund, e. o.

hovrättsnotarien Gunnar Hedlund, hemmansägaren Ernst Johansson i

Hemavan, sekreteraren i Sveriges Skogsägareförbund, jägmästaren Nils

Schager, direktören i Wivstavarvs aktiebolag J. W. R. Lilliestråle och

ledamoten av riksdagens andra kammare, kamreraren C. O. Johansson i

Sollefteå att, på kallelse av utredningsmannen, i egenskap av sakkunniga

inom jordbruksdepartementet deltaga i överläggningar i ämnet.

Utredningsmannen och de sakkunniga, vilka antagit benämningen virkesmätningskommissionen,

hava till fullgörande av det dem lämnade

uppdraget den 21 september 1934 avlämnat betänkande med förslag till

lag örn virkesmätning jämte motiv ävensom förslag örn anvisande av

medel för bestridande av vissa organisationskostnader, som föranledas av

den föreslagna lagen örn virkesmätning (st. off. utr. 1934: 32).

Vid betänkandet hava fogats särskilda yttranden av herrar Hedlund,

Ernst Johansson och C. O. Johansson, vilka i vissa avseenden varit av

skiljaktig mening rörande nämnda lagförslag.

Över betänkandet hava till följd av remisser yttranden avgivits av

kommerskollegium, domänstyrelsen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

vederbörande skogsstatstjänstemän, de inom nyssnämnda län verksamma

handelskamrarna, Sveriges Industriförbund, Sveriges Skogsägareförbund,

Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska Cellulosaföreningen, Svenska

Trämasseföreningen, Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet,

Svenska Flottledsförbundet, styrelserna för ett flertal 1''lottningsföreningar

inom omiörmälda län, Skogsägareföreningarnas riksförbund, Värmländska

Skogsägareföreningen, örebro läns Skogsägareförening, Dalarnas

Skogsägareförening, Gävleborgs läns Skogsägareförening, Västernorrlands

läns Skogsägareförening, Ådalarnas Skogsägareförening, Västra

Jämtlands Skogsägareförening, Jämtlands Provinsförbund av Riksförbundet

landsbygdens folk, Föreningen Tall & Gran, Norrbottens läns

Skogsägareförening, Wermländska Inmätningsföreningen, Dalälvarnas

Tumningsförening, Sundsvalls Virkesmätningsförening samt Ångerman
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

älvens, Örnsköldsviks, Umeå och överbottens tumningsföreningar, ordföranden

i styrelsen för Ångermanälvens Tumningsförening, å kommunalstämmor

utsedda ombud för nio socknar i Härjedalen, ett stort antal

skogsägare inom Storsjöns vattenområde med tillflöden i Jämtlands län,

ett antal skogsägare i örebro län samt vissa trävarubolag och enskilda

personer.

Sedan sagda yttranden avgivits, bar förevarande lagstiftningsfråga

varit föremål för beredning inom justitie- och jordbruksdepartementen.

På grundval av virkesmätningskommissionens betänkande och de avgivna

yttrandena bar därvid utarbetats förslag till lag om virkesmätning, i

det följande benämnt departementsförslaget, vilket förslag jag nu torde

få anmäla för Kungl. Majit.

De nuvarande virkesmätningsföreningarnas organisation

och verksamhet.

Innan jag ingår på berörda förslag, torde jag med ledning av kommissionens

betänkande (sid. 27—53) få lämna en översikt av de nuvarande

virkesmätningsföreningarnas organisation och verksamhet.

Försäljning av avverkat virke sker i vårt land regelmässigt på det villkor,

att köpeskillingen skall utgå i förhållande till virkets mängd. I anslutning

härtill plägar vid sådan försäljning avtalas, att virket skall senare

inmätas för fastställande av köpeskillingens belopp. Vanligen sker

dylik mätning i samband med virkets emottagande av köparen.

De större virkesköparna i landet, de trävaruförädlande bolagen, plägade

tidigare vid sina virkesköp förbehålla sig att genom hos dem anställd

personal inmäta det köpta virket. Denna metod visade sig emellertid

i många fall vara oekonomisk, i det ett flertal bolag ofta köpte

virke från skogar inom samma ådal och den särskilda mätningen för

varje köpare medförde, att en onödigt stor mätningspersonal användes.

Metoden skapade även missförhållanden i fråga örn sättet för mätningens

utförande. Till följd av den inbördes konkurrensen beträffande det salubjudna

virket föranleddes bolagen och andra större virkesköpare, i syfte

att stimulera skogsägarna till virkesförsäljningar, att erbjuda dessa »liberal

tumning» av det försålda virket. Härigenom skapades ett osunt mätningssystem,

innebärande att vid mätningen virkets dimensioner till förmån

för säljarna angåvos vara större än de verkliga eller att skadat eller

felaktigt virke inmättes såsom fullgott.

Såsom en reaktion mot detta system uppkom tanken att genom sammanslutande

av trävarubolagen och andra större virkesköpare i särskilda

virkesmätningsföreningar söka åstadkomma enhetliga och objektiva metoder

i fråga örn virkets mätning samt tillika nedbringa mätningskostnaderna.

Inom de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera

betydande utveckling, vann denna tanke småningom allt större anslutning

från de virkesköpande bolagens sida, och efterhand bildades inom

Bihang till riksdagens protokoll 1035. 1 samt. Nr 1''i0. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 140.

olika grupper av dessa, representerande skilda inköpsområden, ett flertal

virkesmätningsföreningar. För närvarande äro sju virkesmätningsföreningar

verksamma i landet, nämligen Wermländska Inmätningsföreningen,

Dalälvarnas Tumningsförening u. p. a., Sundsvalls Virkesmätningsförening

u. p. a., Ångermanälvens Tumningsförening, Örnsköldsviks Tumningsförening,

Umeå Tumningsförening ock Överbottens Tumningsförening.

Samtliga föreningar kava antagit stadgar, varigenom föreningarnas

organisation ock verksamhet reglerats.

De särskilda föreningarnas verksamhetsområden kava i stort sett bestämts

efter sträckningen av de vattendrag eller belägenheten av de sjöar,

där mätning av virke för vederbörande medlemmars räkning väsentligen

äger rum. Wermländska Inmätningsföreningens verksamhetsområde

omfattar sålunda Värmlands län, vissa delar av Örebro och Kopparbergs

län samt vissa gränstrakter av Norge. Inom nämnda områden verkställer

föreningen mätning av virke dels invid eller på vattendrag ock sjöar ock

dels vid järnvägsstationer ock för allmän trafik upplåtna vägar. Inom

Örebro län kar föreningen dock hitintills ombesörjt virkesmätning allenast

vid vissa vägar ock järnvägslinjer. (Enligt föreningens stadgar ingå

även Västergötland, Bohuslän ock Dalsland i föreningens verksamhetsområde,

men inom dessa landskap bedriver föreningen enligt uppgift ej

någon verksamhet.) Enligt stadgarna för Dalälvarnas Tumningsförening

ombesörjer denna förening inmätning av virke invid eller på vattendrag

inom Dalälvarnas Bodområde samt vid järnvägar och landsvägar inom

Kopparbergs län. Sundsvalls Virkesmätningsförening är verksam inom

»Sundsvalls sågverksdistrikts flodområden», omfattande huvudsakligen

Indalsälvens, Ljungans ock Gimåns flodområden, samt inom Medelpads

kustområde. Ångermanälvens Tumningsförening bedriver sin verksamhet

inom Ångermanälvens ock Helgum—Gådeåns flodområden med undantag

av Skogs, Nora och Hemsö socknar, samt Örnsköldsviks Tumningsförening

inom Moälven ock Norrmjöleån samt de mellan dessa befintliga

vattendrag ävensom å den kuststräcka, som avgränsas av förstnämnda

två vattendrag. Umeå Tumningsförening är verksam inom

Urnans ock Vindelns flodområden och Överbottens Tumningsförening

har enligt stadgarna sitt verksamhetsfält »inom flodområdena från och

med Bure älv i söder till och med Torne och Muonio gränsälvar i norr».

Av det anförda framgår, att virkesmätningsföreningarnas verksamhetsområden

omfatta flertalet större vattendrag i Värmlands och Kopparbergs

län samt de norrländska länen. Vissa norrländska vattendrag av

betydenhet äro dock undantagna från föreningarnas verksamhet. Detta

är sålunda fallet med Ljusne och Voxna älvar.

Virkesmätningsföreningarnas medlemmar utgöras i regel av de trävarubolag,

som i större omfattning inköpa virke för förädlingsänaamål

inom föreningarnas verksamhetsområden. Det övervägande flertalet av

dessa bolag, som i regel jämväl äro stora skogsägare, äro medlemmar i

föreningarna. Undantagsvis tillhöra även enskilda större virkesköpare

ifrågavarande föreningar. Härförutom har domänverket inträtt såsom

medlem i vissa föreningar. Medlemmarnas rätt att deltaga i kandhavandet

av de särskilda föreningarnas angelägenheter utövas å sammanträde,

vartill medlemmarna skola i viss ordning kallas. Vid sammanträde äger

medlem i allmänhet rösträtt i förhållande till mängden av det virke, som

han under nästföregående år låtit inmäta genom föreningen, eller till

det belopp, varmed han deltagit i föreningens omkostnader under föregående

år, dock med den inskränkning, att medlem ej äger rösta för mera

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 140.

19

än en femtedel eller, ifråga om Dalälvarnas Tunniingsf(hening, en tiondel

av det vid sammanträdet representerade röstetalet.

Föreningarnas angelägenheter handhavas närmast av styrelser, vilka

utses av respektive föreningars medlemmar vid föreningssammanträde.

Styrelseledamöterna skola i allmänhet vara medlemmar i respektive föreningar

eller tjänstemän hos medlemmarna. Enligt stadgarna för Wermländska

Inmätningsföreningen samt Ångermanälvens, Örnsköldsviks och

Umeå tumningsföreningar må dock i styrelsen för envar av dessa föreningar

å allmänt föreningssammanträde inväljas en utanför föreningen

varande person såsom representant för allmänna intressen. Den sålunda

utsedde styrelseledamoten äger, enligt stadgarna för sistnämnda tre föreningar,

att beträffande ekonomiska frågor allenast deltaga i överläggningar

men ej i beslut. Vidare må erinras, att enligt stadgarna för Dalälvarnas

Tumningsförening i styrelsen för föreningen må inväljas en

utom föreningen stående person såsom representant för skogsägareintresset

samt att enligt stadgarna för Överbottens Tumningsförening denna

skall årligen hos Konungens befallningshavande i Västerbottens och Norrbottens

län göra framställning örn utseende av en ledamot i styrelsen

jämte suppleant för viss tid.

För fullgörande av de uppgifter, som ankomma å virkesmätningsföreningarna,

hava hos samtliga föreningar anställts särskilda tjänstemän

och biträden. Såsom ledare och chef för arbetet finnes hos varje förening

en verkställande direktör (disponent, tumningschef). Under denne sorterar

kontors- och mätningspersonal. Mätningspersonalen utgöres dels av

distriktschefer eller distriktstummare, av vilka var och en handhar den

närmaste ledningen av mätningsverksamheten inom ett distrikt — varje

förenings verksamhetsområde är uppdelat i ett antal distrikt, vanligen

fyra å fem — dels av mätare (tummare) och skrivare jämte längdtagare

för det egentliga mätningsarbetets utförande, dels ock av kontrollanter

(kontrolltummare), vilka utöva en fortlöpande kontroll å mätarnas och

skrivarnas arbete.

Såsom förut antytts, hava virkesmätningsföreningarna till sin huvudsakliga

uppgift att verkställa mätning av virke, som inköpts av föreningarnas

medlemmar. Denna uppgift bär i föreningarnas stadgar utformats

sålunda, att det är ej blott en rätt utan även en plikt för medlem att hos

vederbörande förening begära mätning av dylikt virke. Virkesmätningsföreningarnas

verksamhet är emellertid ej begränsad till mätning av medlemmarnas

köpvirke. I fråga örn samtliga föreningar gäller, att vederbörande

medlemmar äga att genom föreningarna erhålla mätning även

av sådant virke, som medlemmarna avverkat å dem tillhöriga fastigheter

eller å skogar, vartill medlemmarna förvärvat avverkningsrätt. I särskilda

fall hava föreningarna därjämte åtagit sig att mäta virke åt köpare,

som ej varit föreningsmedlemmar.

Den mätning av virke, som ombesörjes av virkesmätningsföreningarna,

avser ej blott ett uppmätande av virkets dimensioner och en därpå grundad

beräkning av virkets kubikmassa utan även i regel ett bedömande av

virkets beskaffenhet. I de tumningsinstruktioner, som av de särskilda föreningarna

fastställts att gälla i fråga örn mätningen, meddelas ingående

bestämmelser, huru de olika virkessortiment, som av respektive föreningar

emottagas till mätning, skola vara beskaffade. Förekomma fel å virket,

angives, i vilka fall virket skall vrakas och sålunda ej må inmätas.

Medgives mätning av felaktigt virke, föreskrives — där ej felet är så obetydligt,

att virket må inmätas såsom fullgott — antingen att vid berak
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ningen av virkets kubikmassa sådant avdrag skall göras, som svarar mot

felet eller, i vissa fall, att det för virket bestämda grundpriset skall nedsättas

i förhållande till den värdeminskning å virket, som föranledes av

felet. Det bedömande av virkets beskaffenhet, som virkesmätningsföreningarna

sålunda hava att verkställa, tillämpas ej allenast i fråga örn

det av respektive föreningars medlemmar inköpta virket utan i allmänhet

även beträffande virke, som föreningsmedlem låtit avverka å egen

fastighet eller å skog, vartill han äger avverkningsrätt. Beträffande vissa

föreningar gäller dock, att vid mätning av virke, som sist angivits, avvikelse

från de för mätning av köpvirke gällande regler härutinnan må efter

medgivande av föreningens verkställande direktör eller annan chefstjänsteman

äga rum.

Enligt tumningsinstruktionerna hava virkesmätningsföreningarna jämväl

vissa andra uppgifter än de förut angivna. Det ankommer sålunda

å varje förening att genom sin personal dels tillse, att det virke, som skall

genom föreningen inmätas, vid avverkningen behandlats enligt de bestämmelser,

som härutinnan meddelats i tumningsinstruktionen eller det rörande

virket upprättade köpekontraktet, ävensom å den plats, där mätningen

skall äga rum, upplagts på sätt i instruktionen eller kontraktet föreskrivits,

dels ock ombesörja eller övervaka, att virket i samband med

mätningen förses med föreskrivna flottnings- och andra märken, i den

mån sådana ej anbragts före mätningen.

En förutsättning för att tumningsinstruktionernas bestämmelser i förenämnda

avseenden skola erhålla giltighet i fråga örn föreningsmedlemmarnas

köpvirke är, att i köpekontrakten angående sådant virke förbehåll

härom införas. Med anledning härav hava ock samtliga föreningar låtit

för respektive medlemmars räkning utarbeta formulär till köpekontrakt,

upptagande dylika förbehåll, vilka formulär av medlemmarna användas

vid inköp av virke. I fråga om vissa föreningar äro medlemmarna stadgeenligt

förpliktade att använda sålunda utarbetade formulär. Beträffande

de föreningar, vilkas stadgar ej innehålla bestämmelser i detta

syfte, hava medlemmarna genom särskilda avtal eller annorledes förbundit

sig att vid inköp av virke använda de kontraktsformulär, som

respektive föreningars styrelser låtit utarbeta.

Enligt stadgarna för samtliga virkesmätningsföreningar skall av sådan

förening verkställd mätning av köpvirke principiellt vara bindande för

vederbörande säljare och köpare. Från denna regel gäller dock enligt

stadgarna det undantag, att, sedan mätning av medlems köpvirke i vanlig

ordning ägt rum och tumsedel häröver utfärdats till köparen och säljaren,

envar av dessa äger att, omedelbart eller inom viss tid därefter, påkalla

kontrollmätning av virket. Sådan mätning verkställes av vederbörande

förenings kontrollerande personal eller, i vissa fall, av föreningens

disponent eller distriktschefer. Utvisar kontrollmätningen, att virkets

kubikmassa med fem procent eller mera över- eller understiger den vid

första mätningen erhållna massan, skall kontrollmätningen i allmänhet

vara gällande och läggas till grund för likviden. I annat fall skall den

första mätningen regelrätt gälla.

Den av virkesmätningsföreningarna bedrivna verksamheten Ilar erhållit

en betydande omfattning. I kommissionens betänkande har å sid. 53—

62 lämnats en närmare redogörelse härutinnan ävensom ifråga om vissa

föreningar för resultatet av de kontrollmätningar av virke, som under

senare år verkställts genom föreningarnas försorg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr liO.

21

Behovet av lagstiftning rörande virkesmätningsföreningarnas

verksamhet.

I motiveringen till det av kommissionen framlagda lagförslaget har

kommissionen i första hand diskuterat, huruvida en legal reglering av

virkesmätningsföreningarnas verksamhet kunde anses av behovet påkallad.

Kommissionen har härom anfört:

Den organisation för mätning av köpvirke, som genomförts inom de

områden av landet, där virkesmätningsföreningar funnes, hade otvivelaktigt

i flera avseenden varit till gagn för denna verksamhet. Genom

berörda organisation hade vunnits större noggrannhet och enhetlighet

beträffande mätningens verkställande samt motverkats användande av

de osunda mätningsmetoder, som tidigare praktiserats inom dessa områden.

Därjämte hade bättre förutsättningar skapats för utbildande av

kunniga och erfarna virkesmätare samt tekniska framsteg inom virkesmätningen

främjats. Ifrågavarande organisation hade även medfört,

att mätningskostnaderna kunnat hållas vid en jämförelsevis låg nivå

samt att mätningsarbetet i stort sett bedrivits med snabbhet och precision.

Örn virkesmätningsföreningarna sålunda i flera hänseenden beiorurat

en ändamålsenlig utveckling av ifrågavarande mätningsverksamhet, vore

å andra sidan obestridligt, att sagda föreningar, som nästan uteslutande

vore sammansatta av större virkesköpare, utgjort ett betydelsefullt medel

för tillvaratagande av dessas intressen med avseende a nämnda

verksamhet. Den starka ställning gentemot virkessäljarna, som de större

virkesköparna i här avsedda trakter vunnit genom trävaruindustriens

och den därmed förbundna virkeshandelns koncentration till ett mindre

antal stora bolag, hade genom virkesmätningsföreningarnas verksamhet

ytterligare befästats. På grund härav hade sagda föreningar i stort sett

kunnat fastställa såväl efter vilka regler medlemmarnas köpvirke skulle

inmätas som huru dessa regler i det särskilda fallet skulle tillämpas.

Då föreningarna erhållit anslutning från det övervägande flertalet av

de mera betydande virkesköparna inom. ifrågavarande delar av landet,

voro den mätningsverksamhet beträffande köpvirke, som de särskilda

föreningarna utövade inom sina verksamhetsområden, ofta av monopolliknande

karaktär. En följd härav vore, att mångå virkessågare i praktiken

ej kunde gentemot föreningarna hävda sina intressen i fråga örn

mätningen av det av dem försålda virket utan föranleddes att godtaga

denna, även då mätningen enligt deras mening vore oriktig.

Jämlikt do formulär till köpekontrakt, som användes av virkesmätningsföreningarnas

medlemmar, torde säljare av virke få anses berättigad,

där mätningen av virket av vederbörande förening utfördes i strid

med köpeavtalets bestämmelser, att avbryta mätningen, och häva köpet.

Begagnade sig säljaren av denna rätt, torde emellertid i allmänhet stora

svårigheter möta för honom att mot den uppfattning, som hävdades av

föreningens mätningspersonal, bevisa, att mätningen utförts på ett avtalsstridigt

sätt. Skulle säljaren likväl förmå åstadkomma dylik bevisning

och sålunda styrka, att han varit befogad laiva köpet, vore han

oftast urståndsatt att finna ny köpare till virket. Härtill komme, att,

örn säljaren i särskilt fall lyckades ånyo avyttra virket, även den lije

Kommis
sionen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

köparen regelrätt förbehölle sig, att virket skulle inmätas genom förenmgen,

och att säljaren sålunda hade att emotse, att virket vid den nya

matningen komme att bedömas på samma sätt som vid den första Vid

nu angivna förhållanden vore det naturligt, att virkessäljarna mycket

begagnade sig av den rätt att avbryta mätningen, som enligt de

traiiade köpeavtalen tillkomma dem.

Då mätningen av köpvirke i realiteten innebure ett närmare bestämmande

av den köpeskilling, som skulle erläggas för virket, och sålunda

i lika grad berörde säljarens och köparens intressen, kunde den organisällön

av mätningen, som genomförts inom virkesmätningsföreningarnas

verksamhetsområden och enligt vilken bestämmanderätten över mätningen

i huvudsak tillkomme virkesköparna, ej anses tillfredsställande.

Aven örn virkesmätningsföreningarna eftersträvade att verkställa de å

dem ankommande mätningarna av köpvirke i överensstämmelse med vederbörande

mätningsinstruktioner, vore dock uppenbart, att vid den stora

mangel dylika mätningar, som varje förening årligen hade att verkställa,

felaktigheter och förbiseenden kunde förekomma. Att säljarna i dylika

fall praktiskt taget saknade möjlighet att göra gällande sin rätt gentemot

köparna, kunde ej anses förenligt med skäliga krav på rättssäkerhet.

De yrkancien, som från säljarnas sida framställts på åstadkommande

av ett mera opartiskt mätningsförfarande, kunde därför ej frånkännas

fog.

Såsom den närmast till hands liggande utvägen att vinna sådan änd*

omförmälda organisation, att berörda syfte förverkligades, erbjode

sig möjligheten att genom frivilliga överenskommelser mellan säljare

och köpare av virke ordna virkesmätningen på det sätt, att säljarna

oell köparna erhölle ett likvärdigt inflytande å denna oell sålunda båda

gruppernas intressen därvid i lika mån tillgodosåges. Ernåendet av dylika

överenskommelser torde dock möta stora svårigheter. På grund av den

stärka ställning, som de större virkesköparna i här avsedda delar av landet

vunnit gentemot de många små och spridda skogsägarna därstädes, hade

dessa näppeligen möjlighet att effektivt bevaka sina intressen mot köparna.

Det torde ock kunna befaras, att, därest frågan örn virkesmätningens

organisation lämnades att helt regleras genom förhandlingar

mellan parterna, detta kunde leda till samhällsskadliga ekonomiska konflikter

samt jämväl i övrigt medföra resultat, som från nationalekonomisk

synpunkt ej vore önskvärda.

Med den omfattning, som handeln med virke ägde inom ifrågavarande

trakter, måste det anses vara ett betydande allmänt intresse, att denna

bedreves i former, som vore ändamålsenliga och omfattades med förtroende

från såväl säljarnas som köparnas sida. Detta gällde särskilt

virkets mätning, vars riktiga utförande i regel krävde ett betydande mårt

av insikt och erfarenhet och med avseende varå meningsskiljaktigheter

mellan säljarna och köparna ofta förekomme. En från teknisk och ekonomisk

synpunkt tillfredsställande mätning av köpvirke inom dessa

landsdelar torde i allmänhet ej kunna vinnas, med mindre mätningen därstädes

organiserades såsom en gemensam angelägenhet för de särskilda

flodområdena eller grupper av sådana. Endast på denna väg syntes

kostnaderna för mätningen kunna nedbringas till önskvärd nivå samt

säkerhet vinnas för mätningens riktiga och lämpliga utförande. En dylik

organisation av mätningen, vilken tillika innefattade garantier, att

säljarnas och köparnas intressen därvid i lika mån tillgodosåges, torde ej

kunna ernås utan lagstiftningens medverkan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

I de yttranden, som avgivits över kommissionens förslag, har från vissa

håll gjorts gällande, att någon laglig reglering av virkesmätningsföreningarnas

verksamhet icke vore av behovet påkallad. Uttalanden i sådan

riktning hava gjorts av kommerskollegium, länsstyrelserna i Värmlands

och Norrbottens län, hushållningssällskapets förvaltningsutskott i

Värmlands län, Wermländska Inmätningsföreningen, Överbottens Tumningsförening

och Dellarnas flottningsförening.

Kommerskollegium har till utveckling av sin ståndpunkt anfört:

Kollegium vore av den uppfattningen, att på virkesmätningens område

något statligt ingripande genom lagstiftningsåtgärder ej för närvarande

påkallades. Enligt mätningsföreningarnas stadgar stöde det redan nu i

viss omfattning de virkessäljandc skogsägarna öppet att vinna tillträde i

virkesmätningsförening. Inom styrelserna för vissa av dem funnes av

hushållningssällskap, länsstyrelse eller annan korporation utsedd eller

föreslagen representant för virkessäljarna eller det allmänna. Förhoppningar

kunde hysas, att utvecklingen genom dylika och andra liknande

på frivillighetens väg genomförda reformer men främst genom en praktiskt

och samtidigt objektivt arbetande mätningsorganisation skulle gå i

riktning mot ett ökat förtroende till mätningsföreningarna jämväl från

virkessäljarnas sida. Kollegium ville alltså framhålla, att några mera

allmänna statliga ingripanden för reglering av virkesmätningen icke

syntes för närvarande påkallade.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i förevarande avseende uttalat, att

virkesmätningen och därtill hörande frågor icke i större utsträckning

borde kringgärdas av lagbestämmelser. Länsstyrelsen holle fastmera

före, att dessa frågor vore av sådan art, att de i största möjliga mån

borde lösas genom anpassning efter de lokala förhållandena. För närvarande

vore lagbestämmelser i ämnet icke behövliga. I nära anslutning

härtill har hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Värmlands län

framhållit, att ett ingripande genom lagstiftning varken vore behövligt

eller tillrådligt. Utskottet föreställde sig, att denna fråga bäst löstes på

frivillighetens väg.

Vidare har i en del yttranden från Örebro och Gävleborgs län samt

vissa trakter av Jämtlands län —- under erinran att mätning av virke

genom virkesmätningsförening för närvarande antingen ej alls eller endast

i ringa utsträckning därstädes förekomma — påpekats, att för dessa

landsdelars vidkommande något behov av lagstiftning i ämnet icke förelåge.

I motsats till den ståndpunkt, som sålunda intagits i vissa av de avgivna

yttrandena, har i ett stort antal av dessa tillgripandet av lagstiftningsåtgärder

på området tillstyrkts. Ett flertal myndigheter och korporationer,

däribland länsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län, har framhållit,

att det vore nödvändigt, att åtgärder vidtoges för åstadkommande

av ett objektivt och rättvist mätningsförfarande. Särskilt har

Yttranden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Kommis
sionen.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

påpekats angelägenheten av att det misstroende mot virkesköparna, som

i förevarande hänseende på vissa håll förelåge, bleve avlägsnat.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har härutinnan anfört:

Då de försök, som vidtagits för undanröjande av förefintligt misstroende

mot virkesmätningsföreningarnas förmåga att åstadkomma en fullt

opartisk virkesmätning, bland annat genom intagande i föreningarnas

stadgar och instruktioner av vissa bestämmelser för att bereda virkessäljarna

inflytande på virkesmätningen, icke syntes hava skapat önskvärt

och nödigt ömsesidigt förtroende mellan köpare och säljare av virke, torde

för vinnande i görligaste mån av rättssäkerhet på området intet annat

återstå än att genom särskild lagstiftning söka åstadkomma reglering av

virkesmätningen.

Den organisation för mätning av köpvirke, som genomförts i de delar av

landet, där virkesmätningsföreningar finnas, har, såsom av utredningen

framgår, haft till följd, att virkessäljarna i sagda landsdelar praktiskt

taget sakna möjlighet att i fråga örn mätningen göra gällande sin rätt

gentemot virkesköparna. En dylik ordning är ej förenlig med skäliga

krav på rättssäkerhet. Den är ock ägnad att skapa och vidmakthålla

misstroende mellan säljarna och köparna samt hindra ett önskvärt samarbete

mellan dem för virkeshandelns ändamålsenliga ordnande. Med

den omfattning, som virkeshandeln äger i berörda landsdelar, måste avhjälpandet

av nämnda missförhållanden betraktas såsom en viktig angelägenhet

för det allmänna. Med hänsyn härtill och då en sådan ändring

i den nuvarande mätningsorganisationen, att säljarnas rätt vid mätningen

effektivt skyddas, ej torde kunna ernås på frivillighetens väg, finner

jag lika med kommissionen lagstiftningens medverkan påkallad för

vinnande av berörda syfte.

Förslaget till lag om virkesmätning.

Förslagets allmänna grunder.

Jag övergår nu till att redogöra för det inom departementet utarbetade

förslaget till lag örn virkesmätning, därvid jag först ämnar uppehålla

mig vid de allmänna grunder, varpå enligt min mening en lagstiftning

i ämnet hör byggas.

Monopol å mätning av köpvirke inom vissa områden.

Det av kommissionen framlagda lagförslaget åsyftar, att mätning av

köpvirke inom de områden, där virkesmätningsföreningar för närvarande

äro verksamma, skall till skydd för virkessäljarnas berättigade

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

intressen kunna uppdragas åt särskilda nämnder, i vilka virkessäljaieoch

virkesköpare tillförsäkrats likvärdigt inflytande oell vilka nämnder

skola hava uteslutande rätt att, var inom sitt verksamhetsområde, verkställa

mätning av sådant virke. Enligt förslaget skall Kungl. Maj .t sålunda

äga förordna, att inom Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

eller viss del av dessa län befogenhet att verkställa mätning av sådant

virke, som i allmänhet är föremal för försäljning till trävaruindustiien,

skall med vissa undantag och inskränkningar tillkomma allenast sådan

virkesmätningsnämnd, som i förslaget angives. Dylik nämnd skall bestå

av fem ledamöter, därav en, som tillika skall vara nämndens ordförande,,

utses av Kungl. Majit samt övriga ledamöter väljas, två av virkessäljare

och två av virkesköpare, enligt vissa i förslaget upptagna regler. \ id

meddelande av förordnande, som nyss sagts, bestämmer Kungl. Maj.t det

antal virkesmätningsnämnder, som skall finnas inom det område förordnandet

avser, samt varje nämnds verksamhetsområde.

I motiveringen till förslaget i denna del har kommissionen anfört.

En legal reglering av mätningen av köpvirke i ändamål att organisera

mätningen såsom en gemensam angelägenhet för de särskilda flodområderia

eller grupper av sådana samt att tillika skapa garantier, att säljärnäs

och köparnas intressen därvid i lika mån tillgodosåges, förutsatte

meddelande av tvingande föreskrifter dels örn de organ, som skulle handhava

mätningen inom olika flodområden, dels ock örn dessas befogenhet.

Regleringen skulle sålunda innebära, att det faktiska monopol i fråga örn

denna mätning, som virkesmätningsföreningarna i stort sett förskaffat

sig, ersattes med ett legalt sådant, anordnat i syfte att bereda skydd at

virkessäljarna. Den nuvarande formella avtalsfriheten pa ifrågavarande

område skulle följaktligen, åtminstone i viss utsträckning, upphävas och

vederbörande kontrahenter underkastas skyldignet att i fråga Gin vnkets

mätning anlita vederbörande mätningsorgan. Ett ingripande av

denna art för värnande av den svagare parten i ett avtalsförhållande

vore ej okänt i vår lagstiftning. Särskilt finge erinras, att arrendelagstiftningen

innehölle långtgående stadganden i detta syfte.

De betänkligheter, som i allmänhet reste sig mot genomförande pa lagstiftningens

väg av begränsningar i avtalsfriheten inom näringslivets område,

gjorde sig i förevarande fall ej gällande med samma styrka som

eljest. Den ifrågasatta regleringen åsyftade i stort sett att för här avsedda

delar av landet lagfästa en organisation av virkesmätningen, som

i väsentliga avseenden redan genomförts och som under den tid, organisationen

tillämpats, på sätt kommissionen i annat sammanhang framhållit,

befunnits utgöra ett steg i rätt riktning för ernående av en ändamålsenlig

mätning. De ändringar i den bestående mätningsorganisationen,

som måste anses önskvärda och som genom regleringen vore_ avsedda

att komma till stånd, inneburc ej en omläggning av själva matnmgsverksamheten

utan hade till huvudsakligt ändamål att trygga, att denna utövades

på ett sådant sätt, att såväl virkessäljarnas som virkesköparnas

intressen behörigen tillgodosåges. Därest dessa ändringar gåyes en ändamålsenlig

utformning, torde den legitima virkeshandeln i här avsedda

trakter ej därigenom tillskyndas förfång.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition nr 140.

Med avseende å anordnandet av ett legalt mätningsmonopol i förut angivet

syfte vore i huvudsak två olika vägar tänkbara. Enligt den ena

skulle rätten att verkställa mätning av köpvirke inom visst område vara

ovillkorligt förbehållen vederbörande mätningsorgan, medan enligt den

andra sådan rätt skulle tillkomma nämnda organ, allenast örn köpare eller

säljare av virke därom gjorde framställning. Den förra metoden innebure,

att säljare och köpare av virke, där enligt köpeavtalet mätning

av virket skulle ske, vore pliktiga att för mätningens verkställande hänvända

sig till mätningsorganet, under det den senare åsyftade, att i berörda

fall envar av dem vore berättigad att göra sådan hänvändelse.

Ett genomförande av sistnämnda alternativ torde näppeligen vara ägnat

att åt en blivande lagstiftning i ämnet förläna önskvärd effektivitet.

Därest mätning av köpvirke finge vid enighet därom mellan kontrahenterna

verkställas av annan än det legala mätningsorganet, måste man

räkna med, att överenskommelser i denna riktning komme att träffas i ej

obetydlig utsträckning och mätningsorganets verksamhet sålunda begränsades.

På grund av den ställning, som de större virkesköparna inom

ifrågavarande trakter intoge i förhållande till virkessäljarna, torde de

förra i många fall kunna förmå de senare att avstå från rätten att påkalla

mätning genom mätningsorganet. Då kostnaderna för dettas verksamhet

borde bestridas av deni, som hos mätningsorganet begärde virkesmätMag,

skulle, örn dylika strävanden fran virkesköparnas sida finge framgång,

följden därav bliva, att avgifterna för mätning genom sagda organ

komme att stegras och måhända växa till sådan höjd, att organets

anlitande för mätning bleve ekonomiskt omöjligt. Värdet av den nya

lagstiftningen skulle sålunda bliva illusoriskt. Risken för en dylik utveckling

borde ej underskattas, då på denna väg en möjlighet att bibehålla

de nuvarande virkesmätningsföreningarna skulle erbjuda sig. Det

enda säkra medlet att undvika en sådan konsekvens torde vara att, på

satt förstnämnda alternativ asyftade, tillerkänna det legala mätningsorganet

uteslutande rätt att verkställa mätning av köpvirke inom dess

verksamhetsområde. Härigenom vunnes garanti, att organets mätningsverksamhet

bleve av sådan omfattning, att avgifterna för denna kunde

hållas vid skälig nivå.

Jämväl i fråga, örn sättet för anordnande av legala mätningsorgan erbjöde

sig väsentligen två skilda lösningar. Den ena innebure, att handhavandet

av det föreslagna mätningsmonopolet anförtroddes åt funktionärer,

som tillsatts av statliga myndigheter samt stöde under dessas kontroll

och som verkställde mätningen utan medverkan av vederbörande

intressentgrupper.. Den andra åsyftade, att berörda uppgift överlämnades

åt organisationer, som helt eller huvudsakligen tillsatts av sagda

grupper och vilka salunda bleve att betrakta såsom särskilda skiljenämnder

för avgörande av hithörande frågor.

Det torde böra antagas, att en statlig mätningsorganisation rent tekniskt

sett skulle kunna ombesörja virkesmätningen lika tillfredsställande

som av parterna tillsatta mätningsnämnder samt jämväl hava förutsättningar

att vinna parternas förtroende. Å andra sidan torde kravet på

kontroll göra sig starkare gällande i fråga örn statliga mätningsorgan

än beträffande mätningsnämnder av berörda beskaffenhet och sålunda

nödvändiggöra tillämpande av mera tyngande former för mätningens

utförande genom de förra än genom de senare. Jämväl i övrigt syntes

dylika nämnder hava större möjlighet än statliga organ att anordna mätningen,

så att mätningskostnaderna hölles låga. Härtill komme, att en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 140. 2*

mätningsnämnd av förut angiven karaktär torde vara bättre lämpad än

ett statsorgan att upptaga och förmedla förhandlingar mellan parterna

rörande frågor, som ägde samband med mätningen, samt att åstadkomma

uppgörelse härutinnan mellan dem. Övervägande skäl syntes darior tala

för virkesmätningens uppdragande åt mätningsnämnder, som förut sagts.

Då, såsom tidigare framhållits, dylik nämnd, i det följande benämnd

virkesmätningsnämnd, borde hava till uppgift att vid mätningen i lika

mån tillgodose virkessäljarnas och virkesköparnas intressen, torde harav

folia att dessa två intressen borde i nämnden vara likvärdigt toretradda.

Värne nämnd torde alltså böra sammansättas av lika mångå representanter

för vartdera intresset. För utjämning av motsättningar mekali

berörda intressen och främjande i övrigt av nämndens verksamhet torde

därjämte en ledamot i denna böra utses av statlig myndighet, vilken ledamot

borde fungera såsom nämndens ordförande.

Verksamhetsområdet för virkesmätningsnämnd torde bora bestammas

efter väsentligen enahanda synpunkter. som de nuvarande virkesmatnings

föreningarnas arbetsområden. Varje nämnd syntes sålunda bora

hava att ombesörja mätning av köpvirke inom visst flodområde e. er viss

grupp av dylika områden. För att vinna ökad enhetlighet i matningen

och möjliggöra dess anordnande på ett rationellt sätt borde de särskilda

nämndernas verksamhetsområden ej givas en alltför begränsad omfattning.

Tydligt vore, att vid bestämmandet av dessa områden hänsyn jamväl&iiorde

tagas till förefintliga produktions- och inköpsförhållanden i

fråga örn virke. , , . .f „

Kommissionen hade utgått ifrån, att den föreslagna regleringen av ifrågavarande

mätning skulle vinna tillämpning allenast inom de delar av

landet där virkesmätningsföreningar för närvarande vöre verksamma.

Blott inom dessa delar hade trävaruindustriens och virkeshandelns organisation

hitintills nått en sådan utveckling, att ett mera patagligt behov

av lagbestämmelser i förevarande syfte förelåge. Aven mom sagda landsdelar

rådde emellertid på förevarande område i viss man varierande mrr

hållanden. I fråga örn vissa betydande norrländska flodområden hade

sålunda gemensam mätning av köpvirke ej anordnats från virkeskoparnas

sida utan mätningen bedreves därstädes individuellt, sa att varje

virkesköpare inmätte genom sin personal det av honom inköpta virket.

Enligt vad utredningen i ärendet gåva-vid handen och järnväg för kommissionen

blivit upplyst vore såväl säljarna som köparna av virke inom

nämnda flodområden tillfredsställda med den därstädes radande ordningen

i förevarande avseende. Med hänsyn härtill och da de förhållanden,

varunder virkesliandeln bedreves inom berörda områden, ej syntes

vara fullt identiska med dem. som rådde inom övriga norrländska flodområden,

torde tillräckliga skäl ej föreligga att för närvarande inordna

förstnämnda områden under den föreslagna nya lagstiftningen. Möjlighet

härtill torde dock böra lämnas öppen, då nuvarande praxis inom dessa områden

i fråga örn mätningen av köpvirke framdeles kunde komma att andras

och behov av en legal reglering av denna mätning salunda kunde inträda

Det vore vidare tänkbart, att även beträffande sådana trakter, dar

mätningen av köpvirke för närvarande handhades av virkesmatningsföreningar,

överenskommelse kunde komma att träffas mellan voaerborande

virkessågare och virkesköpare örn mätningens utförande. Därest

benoni dylik överenskommelse mätningen ordnades pa ett tor bada kontrahenterna

ändamålsenligt oell betryggande sätt. torde möjlighet bora finnas

att undantaga även de områden, som omfattades av dylik overenskommel
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

se, från den föreslagna lagstiftningen. Med hänsyn härtill torde denna

lagstiftning ej böra förlänas ovillkorlig giltighet inom förenämnda landsdelar

utan dess tillämpning därstädes böra göras beroende på förordnande

av Kungl. Maj:t.

Kommissionens ifrågavarande förslag har i ett stort antal av de avgivna

yttrandena föranlett erinringar.

Ett flertal myndigheter och korporationer har avstyrkt förslaget. Denna

ståndpunkt har intagits av kommerskollegium, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, länsstyrelserna i Värmlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i

förstnämnda tre län ävensom i Kopparbergs län, skogsvårdsstyrelsen i

Västerbottens län, överjägmästarna i övre oell nedre Norrbottens, Skellefteå

och mellersta Norrlands distrikt, sex jägmästare, Sveriges Skogsägareförbund,

Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen,

Svenska Cellulosaföreningen. Svenska Trämasseföreningen, handelskamlarna

i Örebro och Gävle, ett flertal flottningsföreningar ävensom samtliga

virkesmätningsföreningar. Jämväl flera andra myndigheter och korporationer

hava utan att direkt avstyrka förslaget uttalat betänkligheter

mot detsamma.

De myndigheter och korporationer, som avstyrkt förslaget, hava såsom

skäl därför huvudsakligen anfört, att det av kommissionen föreslagna mätuingsmonopolet

visserligen tillgodosåge virkessäljarnas och virkesköparnas

rättsliga likställighet men nödvändigggjorde en synnerligen omfattande

organisation, som måste bliva tungt arbetande och medföra ökade kostnader

för virkesmätningen. Monopolet vore sålunda ej ägnat att underlätta

eller befordra handeln med rundvirke. Ej heller eljest kunde monopolet

antagas bliva till gagn för skogsbruket. Genomförande av kommissionens

förslag i förevarande avseende kunde i varje fall ej anses såsom

ett önskemål för virkessäljarna, då det ytterst bleve dessa, som bomme att

drabbas av de av monopolet föranledda ökade mätningskostnaderna.

Såsom förut framhållits, har ett stort antal myndigheter och korporationer

ansett en reglering av virkesmätningsföreningarnas verksamhet vara

påkallad för skyddande av virkessäljarnas berättigade intressen. Åtskilliga

av dessa myndigheter och korporationer hava emellertid hävdat, att

ett dylikt skydd kunde vinnas på enklare väg än genom införande av mätningsmonopol

enligt kommissionens förslag. I fråga örn sättet att utan

stadgande av monopol tillgodose berörda syfte hava olika förslag framställts.

Från flera håll har sålunda gjorts gällande, att nämnda ändamål kunde

vinnas, därest de nuvarande virkesmätningsföreningarna bibehölles såsom

organ för virkesmätningens liandhavande men genom lagstiftning

sådan ändring i föreningarnas organisation åvägabragtes, att virkessäljarna

erhölle ett skäligt antal representanter i föreningarnas styrelser. I

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr 140.

enlighet härmed borde såsom villkor för virkesmätningsförenings befogenhet

att verkställa mätning av virke föreskrivas, att föreningen vore auktoriserad

av statlig myndighet, vilken auktorisation skulle göras beroende

därav, att virkessäljarna ägde sådan representation i föreningens styrelse

som nyss sagts. I nu angiven riktning hava uttalanden gjorts, förutom av

ett flertal av de myndigheter och korporationer, som avstyrkt kommissionens

förslag, jämväl av domänstyrelsen, länsstyrelserna i Örebro och

Kopparbergs län, skogsvårdsstvrelserna i Värmlands och Kopparbergs

län, jägmästaren i Storbackens revir samt handelskammaren i Luleå.

En del av ifrågavarande myndigheter och korporationer har framhållit,

att förutom virkessäljarna även det allmänna borde erhålla representation

i virkesmätningsföreningarnas styrelser samt att bestämmelser jämväl

borde meddelas örn rätt för den, vilken vore missnöjd med mätning,

som verkställts av auktoriserad virkesmätningsförening, att anföra besvär

över mätningen hos ett opartiskt och sakkunnigt organ. I ett yttrande,

avgivet av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, har uttalats,

att en lagstiftning örn skyldighet för virkesmätningsförening att förvärva

auktorisation borde äga tillämpning allenast i fråga örn sådan förening,

som förskaffat sig monopol i viss omfattning å virkesmätning inom sitt

verksamhetsområde .

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Norrbottens län hava ifrågasatt, huruvida ej det skydd för virkessäljarna,

som kommissionen åsyftade med sitt förslag, skulle kunna ernås

genom tillsättande av officiella eller auktoriserade virkesmätare. I samma

riktning har överjägmästaren i övre Norrbottens distrikt uttalat sig under

framhållande, att anlitandet av dylika mätare ej borde vara obligatoriskt

utan bero på parternas fria vilja.

I vissa yttranden, avgivna av representanter för trävaruindustrien, har

hävdats, att de nuvarande virkesmätningsföreningarna borde bibehållas

oförändrade samt att lagstiftningen i ämnet borde begränsas till inrättande

av lämpliga organ för avgörande av tvister rörande mätningar, som

verkställts av sådan förening. I fråga om sättet för anordnande av dylika

organ har Mackmyra Sulfitaktiebolag föreslagit, att särskilda skiljenämnder

skulle för ändamålet tillsättas antingen länsvis eller en för varje virkesmätningsnämnds

verksamhetsområde. Ångermanälvens, Örnsköldsviks

och Umeå tumningsföreningar hava ifrågasatt, huruvida icke för avgörande

av dylika tvister kunde inrättas ett lätt tillgängligt, enkelt och snabbt

rättegångsförfarande. Ett sådant kunde ernås, därest det anförtroddes åt

domstol, sammansatt av domaren i orten och förslagsvis två virkesmätningssakkunniga

bisittare, att upptaga och pröva dessa tvister. Då mål örn

virkesmätning anliängiggjordes vid sådan mätningsrätt, vilken skulle

sammanträda så ofta behov yppades, borde domaren äga förordna de två

bisittarna att omedelbart företaga besiktning och, där så befunnes nödigt,

tumning av det virkesparti, om vars rätta mätning tvistades. Eegelmässigt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

torde väl parterna komma att åtnöjas med en på grundval av sådan besiktning

ock mätning avkunnad dom. Tillräckliga skäl syntes emellertid

saknas att förmena missnöjd part att i vanlig ordning överklaga mätningsrätts

dom.

Slutligen kar överjägmästaren i Bergslagdistriktet ifrågasatt, kuruvida

ej en lösning av förevarande lagstiftningsfråga skulle kunna vinnas på

det sätt, att en allmängiltig mätningsinstruktion utfärdades samt därjämte

föreskreves, att varje avtal örn virkesförsäljning skulle känföra sig

till vad i instruktionen kestämts rörande virkets mätning ock klassificering.

Därest vid mätning enligt instruktionen endera parten ansåge sin

rätt trädd för nära, borde denne äga att föra klagan hos en mätningsnämnd,

som efter verkställd undersökning skulle kava att slutligt avgöra

tvisten.

I de avgivna yttrandena kava jämväl vissa erinringar framställts mot

de av kommissionen föreslagna organen för mätningsmonopolets handhavande

samt det sätt, varpå den ifrågasatta lagens giltighetsområde bestämts.

I det förra avseendet kar överjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt

framhållit, att en organisationsform med statlig, sakkunnig myndighet

såsom högsta instans syntes vara bättre lämpad för ifrågavarande

verksamhet än de av kommissionen föreslagna virkesmätningsnämnderna.

Mot dessa kar överjägmästaren anmärkt, att, därest nämndernas domslut

skulle äga avsett reellt värde ock mötas med förtroende från intresserade

parters sida, det fordrades, att sådan nämnds ordförande och ledamöter

besutte, förutom alla för detta grannlaga värv nödiga allmänna ock

personliga förutsättningar, jämväl högsta mått av sakkunskap i praktiska

tumningsfrågor. Kommissionens förslag gåve emellertid inga garantier

på denna punkt. Tillsättandet av nämnden, d. v. s. val av ledamöter

i densamma, torde i praktiken bliva en procedur, där även andra

intressen än rent sakliga kunde komma att spela en avgörande roll; närmast

vore härvid att tänka på det oberättigade inflytande, som politiska

ock ekonomiska intressen lätt kunde få vid en organisationsform sådan

som den föreslagna, vilket enligt överjägmästarens mening vöre en synnerligen

allvarlig olägenhet.

I det senare avseendet kava ändringar i olika riktningar påyrkats i

förslaget.

Överjägmästaren i Bergslagsdistriktet kar sålunda ansett, att giltighetsområdet

för den ifrågasatta lagstiftningen tillsvidare borde begränsas

till Norrland. Till stöd härför har framhållits, att lagstiftningen hade

tydlig prägel av försökslagstiftning samt att densamma närmast föranletts

av de missförhållanden i fråga örn inmätning av timmer, som förekomma

vid flottlederna i Norrland. Några missförhållanden, som nödvändiggjorde

ett omedelbart antagande av lagen för Värmlands, Örebro och

Kopparbergs län, förefunnes i varje fall icke.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition nr 140.

Vissa trävarubolag och ilottningsföreningar i Jämtland hava framhållit,

att lagen ej borde få tillämpas inom annat flodområde (eller del av

flodområde) än sådant, där nu befintlig virkesmätningsförening som regel

verkställde förekommande virkesmätning.

Å andra sidan hava åtskilliga myndigheter och korporationer, särskilt

i Värmlands och Örebro län, framhållit, att en blivande lag i ämnet borde

givas sådan avfattning, att möjlighet funnes att tillämpa densamma även

inom andra delar av landet än dem, där virkesmätningsföreningar för

närvarande vore verksamma.

I flera yttranden har yrkats, att vissa särskilda län eller delar av län,

som enligt kommissionens förslag omfattas av lagens giltighetsområde,

borde därifrån undantagas eller att sagda område borde utsträckas att

avse även vissa andra län eller delar av län än dem, som enligt kommissionens

förslag ingå i området. För nu angivna yrkanden skall jag närmare

redogöra i det följande.

En grundläggande synpunkt för en lagstiftning, som åsyftar att skydda Departement«•- virkessäljärnäs berättigade intressen i fråga örn mätning av köpvirke, cilert.

bör enligt min mening vara, att en gemensam organisation för denna mätning

bibeliålles inom de särskilda flodområden eller grupper av flodområden,

där en sådan organisation nu finnes. På sätt kommissionen

framhållit, torde endast genom en dylik organisation kostnaderna för mätningen

kunna nedbringas till önskvärd nivå och säkerhet vinnas för mätningens

riktiga och ändamålsenliga utförande.

Från denna utgångspunkt lärer den ifrågasatta lagstiftningen ej kunna

begränsas allenast till sådana organisatoriska ändringar av de nuvarande

virkesmätningsföreningarna, att virkessäl jama berndes skäligt inflytande

å dessas verksamhet. En dylik reglering, som skulle innefatta förbud

för virkesmätningsförening att verkställa mätning av köpvirke, med

mindre föreningen eller dess styrelse ägde sådan sammansättning, att virkessäljarna

vore tillförsäkrade här avsett inflytande, skulle ej skänka någon

trygghet för den gemensamma mätningens bibehållande i de trakter,

varest föreningarna utöva sin verksamhet. Där verkningarna av en sådan

reglering i något avseende befunnes ogynnsamma för virkesköparna,

skulle dessa vara oförhindrade att upplösa föreningen och återgå till individuell

mätning av köpvirket. En upplösning av föreningen skulle

kunna framkallas allenast därigenom, att några få större virkesköpare

utträdde ur densamma och började själva ombesörja mätningen av sitt

köpvirke. En lagstiftning, som medförde den konsekvens, att de nuvarande

virkesmätningsföreningarna bragtes att upphöra och att köparna

allmänt återginge till ett individuellt mätningssystem, kan ej anses förenlig

med det allmännas intresse. Den enhetlighet och noggrannhet i virkesmätningen,

som vunnits genom virkesmätningsföreningarnas arbete,

skulle då sannolikt gå förlorad. Med den utveckling, som trävaruindustrien

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

numera erhållit, och den tendens till koncernbildning, som under senare år

framträtt inom denna industri, skulle det åsyftade rättsskyddet för virkessäljarna

näppeligen vinnas genom ett återupptagande av ett individuellt

mätningssystem. Härtill kommer, att, därest virkesmätningsföreningarna

under trycket av en lagstiftning av nyss angiven innebörd

gunge sin upplösning till mötes, virkesköparna skulle hava möjlighet att

i annan form samverka i fråga örn köpvirkets mätning. Att förhindra en

dylik samverkan genom stadgande av förbud mot anordnande av gemensam

mätning från virkesköparnas sida, med mindre sådant skedde i föreningsform,

skulle medföra så stora bevisningssvårigheter vid förbudets

tillämpning, att detta sannolikt bleve ineffektivt.

På grund av vad sålunda anförts bar jag ej kunnat ansluta mig till de

från vissa båll framställda förslagen att söka lösningen av den föreliggande

lagstiftningsfrågan genom en på legal väg skedd ombildning av

de nuvarande virkesmätningsföreningarna. Ej heller torde en tillfredsställande

sådan lösning kunna vinnas genom att, utan ändring av föreningarnas

organisation, inskränka lagstiftningsåtgärden till inrättande

av ett särskilt organ för upptagande och avgörande av tvister rörande

mätningar, som verkställts genom föreningarna. Även örn ett dylikt organ

anordnades på sådant sätt, att prövningen av berörda tvister kunde

ske snabbt och under enkla former, skulle dock med hänsyn till de förhållanden,

varunder nämnda mätningar äga rum, binder i många fall möta

för virkessäljarna att påkalla sådan prövning, varjämte de kostnader, som

måste bliva förenade med ett förfarande av denna art, skulle särskilt

för de mindre virkessäljarna verka avskräckande.

Vid nu angivna förhållanden finner jag någon annan lämplig och effektiv

utväg för skyddande av virkessäljarnas ifrågavarande intressen

ej stå till buds än att handhavandet av mätningen av köpvirke inom

bär avsedda delar av landet uppdrages åt särskilda organ med uteslutande

befogenhet att, vart inom sitt verksamhetsområde, verkställa sådan

mätning.

Jag ansluter mig till kommissionens uppfattning, att mätningsorgan,

som nyss sagts, lämpligen bör anordnas såsom en nämnd, sammansatt

av lika antal representanter för virkessågare och virkesköpare

samt en opartisk ordförande, ävensom att sådan nämnds verksamhetsområde

bör bestämmas efter väsentligen enahanda synpunkter som de nuvarande

virkesmätningsföreningarnas arbetsområden. Till frågan örn

nämndens ledamotsantal och sättet för ledamöternas utseende skall jag

senare återkomma.

En lagstiftning av nu angiven innebörd torde principiellt böra förlänas

giltighet inom de trakter av landet, där förutsättningar för anordnande

av gemensam mätning av köpvirke inom större områden äro för

banden och virkessäljarnas skyddande ifråga örn sådan mätning sålunda

kan anses av behovet påkallat. Då en detaljerad undersökning, inom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 33

vilka trakter dylika förutsättningar föreligga, skulle möta stora svårigheter

och ej synes nödig lör tillgodoseendet av lagstiftningens väsentliga

syfte, torde, i nära anslutning till vad kommissionen föreslagit, lagstiftningen

böra begränsas att gälla inom de områden, där virkesmätningsföreningar

äro eller varit verksamma. Dessa områden torde i stort sett

sammanfalla med förenämnda trakter. Att, såsom från ett håll förordats,

inskränka lagstiftningens giltighetsområde till Norrland och sålunda

från dennas tillämpning helt utesluta de delar av Svealand, där

Wermländska Inmätningsföreningen och Dalälvarnas Tumningsförening

utöva sin verksamhet, synes ej följdriktigt. Även inom sistnämnda landsdelar

torde virkessäljarna vara i behov av det skydd, som lagstiftningen

avser att skänka. Huru med tillämpning av nu angivna synpunkter lagstiftningens

geografiska giltighetsområde bör bestämmas, skall jag närmare

angiva i det följande.

På sätt kommissionen framhållit, bör det ifrågasatta mätningssystemet

ej äga ovillkorlig tillämpning inom den föreslagna lagens giltighetsområde

utan dess införande därstädes vara beroende på förordnande av Kungl.

Maj:t.

Monopolets omfattning.

Beträffande omfattningen av det mätningsmonopol, som enligt kommissionens

förslag tillkommer virkesmätningsnämnd inom dess verksamhetsområde,

har kommissionen framhållit, att en bestämmelse, varigenom

monopolets giltighet uttryckligen begränsades till köpvirke, skulle erbjuda

rika möjligheter att kringgå den nya lagstiftningen, varjämte vid överträdelse

av monopolet svårigheter i många fall skulle uppstå att bevisa,

att det obehörigen inmätta virket verkligen varit köpvirke. För att, utan

väsentlig ändring i monopolets avsedda omfattning, skänka den nya lagstiftningen

erforderlig effektivitet torde det vara nödigt, att monopolet

fastställdes att principiellt gälla allt sådant virke inom nämndens verksamhetsområde,

som överhuvud vore föremål för försäljning från de enskilda

skogsägarna till trävarubolag och andra större virkesköpare, d. v. s.

runt och bilat virke, men att samtidigt sådana undantag från monopolet

stadgades, att detta i realiteten komme att huvudsakligen gälla köpvirke.

I enlighet med vad kommissionen sålunda anfört skall monopolet enligt

kommissionens förslag principiellt gälla mätning av allt runt eller

bilat virke. Denna regel har emellertid i förslaget underkastats vissa undantag

i syfte att faktiskt begränsa monopolet till köpvirke. Dessa undantag

innebära, att från monopolets tillämpning skall uteslutas dels

virke, som avverkats för tillgodoseende av fastighetens eller därmed sambrukad

fastighets husbehov eller av rätt till husbeliovsfång från fastigheten,

dels ock virke, som avverkats av den, vilken driver verksamhet för

förädling av virke, å honom tillhörig fastighet eller å mark, varå han

Bihang lill riksdagens protokoll 19,15. 1 sami. Nr HO. 3

Kommis
sionen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Yttranden.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 140.

äger avverkningsrätt, oell som uppenbarligen är avsett att användas i

nämnda verksamhet.

I fråga om berörda undantag har kommissionen anfört:

Vad anginge det föreslagna undantaget i fråga örn virke, som trävarubolag

eller annan, vilken dreve förädlingsverksamhet i fråga örn virke,

avverkat å egen fastighet eller å mark, vartill han ägde avverkningsrätt,

i och tor användning i nämnda verksamhet, vore att märka, att virke av

denna kategori mättes i stor omfattning av virkesmätningsföreningarna.

Då emellertid virket ej i oförädlat skick vore föremål för försäljning, borde

virkesägaren hava frihet att mäta detsamma på sätt han funne lämplig.

Självfallet vore, att, därest husbehovsvirke eller virke av nyss berörda

kategori ej komme till användning för det avsedda ändamålet utan

gjordes till föremål för försäljning, virket bleve underkastat nämndens

mätningsmonopol.

Med de inskränkningar i monopolet, som kommissionen föreslagit, koning

dettas giltighet att väsentligen begränsas till köpvirke. Till sådant

virke hänfördes dock här ej blott köpvirke i egentlig mening, d. v. s. virke,

varom försäljningsavtal redan slutits på villkor, att köpeskillingen

skulle erläggas elter inmätt kvantitet, utan även virke, som vore avsett,

att försäljas på nämnda villkor.

Förutom nu angivna undantag har kommissionen jämväl föreslagit den

inskränkning i monopolet, att detta ej skall äga tillämpning beträffande

mätning av virke, som uteslutande verkställes i ändamål att bestämma

avlöning åt arbetare, vilka ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning.

Till stöd för förslaget i denna del har kommissionen anfört:

Mätning av virke verkställdes ej sällan i ändamål att bestämma avlöning

åt arbetare, som ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning. Mätningen

avsåge i detta fall att fastställa omfattningen av viss arbetsprestation

och berodde helt på innehållet av det mellan vederbörande arbetsgivare

och arbetare träffade avtalet. Mätningen skedde sålunda principiellt

efter andra grunder än dem, som gällde för mätning av köpvirke,

och vore i allmänhet av väsentligt enklare beskaffenhet än sagda mätning.

De skäl, som talade för en legal reglering av sistnämnda mätning,

ägde därför ej giltighet i fråga örn mätning för bestämmande av avlöning

åt huggare eller körare. Denna mätning torde följaktligen böra undantagas

från mätningsmonopolet. Det nu anlörda gällde under förutsättning,

att mätningen uteslutande verkställdes i nyssangivet syfte. Hade

mätningen jämväl till ändamål att utgöra grundval för fastställande av

köpeskillingen för virket, borde den anses såsom mätning av köpvirke

och sålunda ankomma å virkesmätningsnämnden.

Utöver de undantag, som i det föregående angivits, kan monopolet enligt

kommissionens förslag jämväl underkastas inskränkningar genom beslut

av Kungl. Maj:! Till frågan örn Kungl. Maj:ts befogenhet härutinnan

återkommer jag i det följande.

Jämväl i nu förevarande avseende har kommissionens förslag föranlett

anmärkningar i de avgivna yttrandena. Dessa anmärkningar åsyfta, å

ena sidan att monopolets omfattning borde i lagen bestämmas snävare

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

35

än vad kommissionen föreslagit, ock å den andra att monopolet borde

givas en vidsträcktare tillämpning än kommissionens förslag innebär.

Anmärkningarna i det förra hänseendet hänföra sig dels till frågan,

för vilka slag av virke monopolet bör gälla, dels ock till spörsmålet, huruvida

beträffande virke, som enligt förslaget är underkastat monopolet,

fri mätning bör vara medgiven jämväl i vissa andra fall än i kommissionens

förslag angivits. För de anmärkningar, som angå sistnämnda spörsmål,

torde jag senare få redogöra.

Med avseende å frågan, för vilka slag av virke monopolet bör gälla,

hava vissa myndigheter, däribland skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län,

framhållit, att bilat virke, som väsentligen omfattade bjälkar, sparrar

och slipers, ej borde inbegripas under monopolet. Sagda virkessortiment

tillreddes numera ej uteslutande genom bilning utan framställdes i stor

omfattning vid sågverken. Det syntes oformligt, att, därest nämnda sortiment

vore bilade, de skulle vara underkastade mätningsmonopol men

att, örn de framställts genom sågning, monopolet ej skulle gälla i fråga

örn dem. Härtill komme, att det ej kunde anses vara av behovet påkallat

att förbjuda individuell tumning i fråga om berörda sortiment. Då

köparna ofta hade skiljaktiga fordringar på kvaliteten och beskaffenheten

i övrigt av slipers, sparrar och andra specialsortiment, vore det tvärtom

önskvärt, att köparna själva finge inmäta dylikt virke.

Vidare har från några håll ifrågasatts, huruvida icke monopolet borde

i lagen begränsas att omfatta allenast s. k. industrivirke. Uttalanden i

denna riktning hava gjorts av skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län,

Wermländska Inmätningsf öreningen och över jägmästaren i Gävle-Dala

distrikt. Inmätningsföreningen har till utveckling av sin ståndpunkt

härutinnan framhållit, att monopolet borde inskränkas tili de två stora

huvudgrupperna av runt virke, nämligen sågtimmer och massaved eller,

med andra ord, sådant rundvirke, som vore avsett för förädling vid sågverk,

cellulosafabriker eller träsliperier. I fråga örn dessa båda grupper

hade ett korrekt utförande av mätningen verkligt allmän betydelse. Örn

ett flertal specialsortiment av oftast begränsad, lokal betydelse skulle

mätas genom virkesmätningsnämnd, komme därigenom nämndens verksamhet

att i onödigt hög grad försvåras och fördyras.

I vissa yttranden från skogsstatstjänstemän har hävdats, att mätningsmonopolet

endast borde omfatta runt eller bilat virke av barrträd samt

att bestämmelse härom borde meddelas i lagen.

Jägmästaren i Karlstads revir har i detta avseende anfört:

Ingenstädes i kommissionens förslag hade antytts, att endast barrvirke

avsåges eller att mätningen skulle omfatta även lövvirke. Lövskog avverkades

och försåldes i ett flertal sortiment, varav de vanligaste vore

sågtimmer, stolpar, tändsticksvirke av björk och asp, bobinvirke, fanérvirke,

kol- och brännved. Mycket olika kvalitetsfordringar ställdes på de

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majds proposition nr 140.

olika sortimenten och några större kvantiteter levererades sällan av en

och samma säljare eller inom samma mätningsdistrikt, varför det syntes

olämpligt, att lövvirket inom de delar av landet, där mätningsnämnder enligt

förslaget skulle kunna inrättas, gjordes till föremål för inmätningstvång.

Lövvirke syntes därför böra undantagas från sådant tvång.

I nära anslutning till detta uttalande har överjägmästaren i Bergslagsdistriktet

framhållit, att monopolet antingen borde fastställas att

överhuvud ej gälla iövträdsvirke eller ock i fråga örn sådant virke inskränkas

att gälla endast asp till tändsticksvirke.

Sveriges Industriförbund m. fl. hava ansett, att tändsticksvirke borde

generellt undantagas från monopolet.

I flera yttranden har gjorts gällande, att brännved och kolved eller

endera av dessa sortiment borde, helt eller i viss omfattning, uteslutas

från lagens tillämpning.

Överjägmästarna i Gävle-Dala och Bergslagsdistrikten samt vissa jägmästare

hava sålunda ansett, att brännved borde helt undantagas från

monopolet. Den förstnämnde har därvid framhållit, att något allmänt

behov av en legal reglering av mätningen av brännved ej torde föreligga

samt att den omständigheten, att den föreslagna lagstiftningen avsåge

de norra delarna av landet jämte Värmlands och Örebro län, där

handeln med brännved hade en långt mindre omfattning än vad fallet vore

inom övriga delar av landet, jämväl talade för att brännveden ej borde

ingå bland de sortiment, med vilka virkesmätningsnämnd skulle hava att

taga befattning.

Dalälvarnas Tumningsförening har ansett, att det vore synnerligen

olämpligt att lägga brännved och sådan kolved, som vore att hänföra till

milved, under mätningsmonopol.

I liknande riktning har skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län uttalat sig.

Jägmästaren i Hälsinglands revir har härutinnan anfört:

Med brännved förstodes som regel så kallad kastved för eldning i kakelugnar,

kokspislar och värmeledningspannor. Detta sortiment vore oftast

föremål för försäljning i en mångfald småpartier, vadan det borde

få anses uteslutet, att mätningsnämnd skulle taga befattning med mätning

av dylik brännved. Den brännved, som kunde tänkas bliva föremål

för mätning av mätningsnämnd, torde vara industribränsle såsom masugnsved

m. m. Kolved försåldes ofta i skogen för kolning å platsen. Det

finge anses omotiverat, att kolved i dylikt fall inmättes av mätningsnämnd

eller att skyldighet skulle föreligga för ägaren att begära befrielse

från sådan mätning. Kolved torde för att falla under eventuell virkesmätningslag

böra ha framforslats till flottled, lastplats, vägar eller

dylikt. Virke, som skulle behandlas av mätningsnämnd, torde således

böra närmare angivas, och platser, vartill det skulle forslas, fastare bestämmas.

Sveriges Industriförbund m. fl. hava hävdat, att brännved och kolved,

vilka sortiment till övervägande del mättes i skogen, borde generellt undantagas

från monopolet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition nr 140.

I nära anslutning härtill har jägmästaren i Grönsinka revir uttalat,

att, därest mätning genom mätningsnämnd över huvud skulle förekomma

i fråga örn brännved eller kolved, vilken anordnings lämplighet jägmästaren

starkt betvivlade, någon kvantitetsbegränsning beträffande monopolets

omfattning måste införas.

I några yttranden har föreslagits, att vissa specialsortiment av runt

eller bilat virke skulle undantagas från monopolets tillämpning. För

dessa förslag redogöres i det följande.

Slutligen hava överjägmästaren i Bergslagsdistriktet och jägmästaren

i Degerfors revir hemställt, att virke, som oförädlat exporterades till

utlandet, måtte undantagas från monopolet.

Vad härefter angår de i yttrandena framställda anmärkningarna, att

monopolet borde förlänas en vidsträcktare tillämpning än kommissionen

föreslagit, har från vissa håll ifrågasatts lämpligheten av det av kommissionen

föreslagna undantaget från monopolet för virke, som avverkats

av den, vilken driver verksamhet för förädling av virke, å honom tillhörig

fastighet eller å mark, varå han äger avverkningsrätt, och som uppenbarligen

är avsett att användas i nämnda verksamhet.

Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet har sålunda framhållit,

att ett lagfästande av en dylik undantagsbestämmelse innebure, att

virkesmätningsfrågan bleve i stor utsträckning olöst för arbetarnas vidkommande.

Enligt förbundets mening borde all virkesmätning, som

skulle ligga till grund för betalning av virke eller gäldande av arbetslön

för avverkning eller utdrivning av virke, underkastas ifrågavarande

lagstiftning.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län har ifrågasatt, huruvida ej med

hänsyn såväl till arbetarnas intresse som till önskvärdheten att nedbringa

mätningskostnaderna ifrågavarande undantagsbestämmelse borde

utgå.

Jägmästaren i Arjeplogs revir, som jämväl ansett, att sagda bestämmelse

borde uteslutas, har till stöd därför anfört:

De virkesköpaude bolagen vöre i stor utsträckning ägare till skogsfastigheter,

varifrån betydande virkesfångster tillfördes flottlederna. Det

framstode som ett önskemål, att om möjligt allt virke, som nedlades på

flottled, inmättes efter fullt enhetliga principer, varigenom skulle vinnas

ökade möjligheter till kontroll å till flottning anmält virkes kubikinnehåll

och härmed en fullt rättvis fördelning av flottningskostnaderna.

De fastighetsägande bolagen kunde knappast härigenom tillfogas någon

egentlig skada. En rationell arbetsorganisation vid tumningen av

virket efter de olika flottlederna kunde genom nämnda tillvägagångssätt

ernås.

Jägmästaren i Vilhelmina revir har ifragasatt, huruvida ej allt virke,

som nedlades i eller skulle framföras genom allmän flottled, borde inmätas

av virkesmätningsnämnd. Därest föreskrift härom meddelades, skulle

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Mårds proposition nr 140.

för att tillmötesgå den skogsägande industrien kunna stadgas, att industriens

egna tjänstemän skulle på begäran kunna av nämnden förordnas

att mata sådana virkespartier, som komme från industriens egna skogar

och skulle gå till dess egna verk.

DeF<Xefennt> Tillgodoseendet av det syfte, som den föreslagna lagstiftningen avser

att främja, kräver, att virkesmätniugsnämnds mätningsmonopol principiellt

fastställes att omfatta köpvirke, d. v. s. virke, som av enskilda

skogsägare eller med dem likställda avyttrats till trävarubolag eller

andra större virkesköpare. En regel, varigenom monopolet begränsades

att gälla sådant virke, skulle emellertid, såsom kommissionen

framhållit, medföra stora svårigheter vid tillämpningen och äventyra

lagstiftningens effektivitet. I likhet med kommissionen finner jag

därför en mera bestämd avgränsning av monopolet vara påkallad.

Den omfattning av monopolet, som kommissionen föreslagit, synes dock

ej i alla avseenden vara ändamålsenlig.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida bilat virke bör vara

underkastat^ mätning genom virkesmätningsnämnd. Beträffande detta

spörsmål må erinras, att dylikt virke allenast i mindre utsträckning är

föremål för försäljning från enskilda skogsägare till trävarubolag, samt

att något större behov att till skydd för virkessäljarna inordna bilat

vilke under monopolet sålunda ej föreligger. Därjämte är att märka,

att vid försäljning av slipers, sparrar och andra sortiment av bilat virke

det ofta avtalas, att särskilda bestämmelser skola gälla i fråga örn virkets

mätning, vilket förhållande tydligen är ägnat att försvåra monopolets

tillämpning beträffande sådant virke. Härtill kommer, att kvalitetsbedömningen

för bilat virke i allmänhet är väsentligt enklare än för

runt virke, vadan säljaren beräffande det förra virkesslaget lättare kan

kontrollera mätningens riktighet. Vid nu angivna förhållanden synas

övervägande skäl tala för undantagande av bilat virke från den föreslagna

lagstiftningen.

Av väsentligen enahanda grunder, som tala för uteslutande av bilat

virke från monopolets tillämpning, torde därifrån böra undantagas jämväl

runt virke av lövträd. För de olika slag av dylikt virke, som försäljas

från enskilda skogsägare till större virkesköpare, såsom tändsticksvirke,

virke för snickeriändamål och bobinvirke, tillämpas mycket olika

mätningssätt. Därjämte är att märka, att de enskilda skogsägarna i allmänhet

avyttra blott små kvantiteter dylikt virke samt att de olika virkespartierna

ofta uppläggas för mätning på spridda ställen. Monopolets

tillämpning å här avsett virke skulle därför medföra omgång och draga

avsevärd kostnad. Med hänsyn härtill och då lövträdsvirke allenast i

ringa omfattning mätes genom virkesmätningsföreningarna, har jag ansett

fri mätning böra medgivas i fråga örn sådant virke.

Virkesmätningsnämnds mätningsmonopol synes vidare ej böra äga till
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 140.

lämpning i fråga om alla slag av runt barrträdsvirke. Sådana sortiment

av dylikt virke, som ej i någon mån äro föremål för försäljning från de

enskilda skogsägarna till trävaruindustrien, böra tydligen ej vara underkastade

monopolet, oell i fråga örn de sortiment, för vilka dylik försäljning

förekommer allenast i mindre utsträckning, torde monopolet ej böra

förlänas ovillkorlig giltighet. En ändamålsenlig avgränsning av monopolet

i fråga örn runt barrträdsvirke torde i stort sett vinnas, därest

detta i viss anslutning till den i Norge gällande lagstiftningen i ämnet

principiellt fastställes att gälla i fråga örn sådant virke av nämnda slag,

som är avsett för industriellt bruk eller förädling eller för export i oförädlat

skick. Genom en dylik avgränsning komma från monopolets tillämpning

att i stor utsträckning undantagas pålar, stolpar och stänger,

vilka oftast ej äro avsedda för ändamål, som nyss sagts. Detsamma kommer

att gälla i fråga örn brännved. Allenast där sådan ved säljes okluven

och av dess tillredning eller av omständigheterna i övrigt framgår,

att den är avsedd för industriellt bruk eller export, bliver den underkastad

monopolet. Vidare kommer kolved att inbegripas under monopolet blott

i det fall, att kolningen av veden är avsedd att verkställas under sådana

förhållanden, som kunna betecknas såsom industriell användning av veden.

Kolved, avsedd att kolas i mila, kommer följaktligen regelrätt att

uteslutas från monopolets tillämpning.

Ett bestämmande av monopolets omfattning på sätt nyss angivits förutsätter,

att ett tillförlitligt bedömande, huruvida runt barrträdsvirke är

avsett för industriellt bruk eller förädling eller för export i oförädlat

skick, vid mätningstillfället kan äga rum. I allmänhet torde ett dylikt

bedömande ej möta svårighet. Där i undantagsfall tveksamhet i berörda

avseende skulle kunna yppas, lärer möjlighet linnas att i viss mån undanröja

sådan tveksamhet genom den instruktion angående här avsedd

mätning, som, på sätt i det följande skall närmare beröras, Kungl. Majit

bör hava att utfärda för monopolområde eller viss del därav och i vilken

instruktion bör angivas, bland annat, det eller de slag av virke instruktionen

avser.

Av det anförda framgår, att jag ej kunnat biträda de från vissa håll

framställda yrkandena, att mätningsmonopolet skulle givas en ännu snävare

omfattning än förut sagts och inskränkas till vissa särskilda slag

av industrivirke. En dylik avgränsning av monopolet synes ej lämplig,

särskilt i betraktande av den snabba utveckling inom trävaruindustrien,

som under senare år ägt rum och alltjämt pågår, och den alltmera ökade

användning av rundvirke för industriella ändamål, som därigenom

möjliggöres. Ej heller Ilar jag kunnat ansluta mig till det av vissa

skogsstatstjänstemän framförda förslaget, att runt virke, som oförädlat

exporterades, skulle undantagas från monopolet. Såsom jag senare skall

angiva, torde visserligen i fråga om dylikt virke undantag från monopolet

böra i vissa fall kunna medgivas av Kungl. Majit, men att från lagens

tillämpning helt utesluta sådant virke synes ej tillrådligt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. May.ts proposition nr 140.

Även med den begränsade omfattning av monopolet, som jag nu förordat,

komma att därunder inbegripas vissa särskilda slag av runt barrträdsvirke,

avsedda för ändamål som förut sagts, vilka ej böra ovillkorligen

vara underkastade mätningsmonopol. Till frågan, i vad mån undantag

från monopolet i fråga örn dylika virkesslag bör stadgas, återkommer

jag i det följande.

Ett fastställande av monopolets gränser enligt förenämnda grunder

medför, att virke, som trävarubolag eller annan virkesförädlare avverkar

å egen fastighet eller å mark, varå denne äger avverkningsrätt, i och

för användning i förädlingsverksamketen, principiellt kommer att underkastas

monopolet. Ett inordnande av dylikt virke under monopolet

är emellertid tydligen ej påkallat för skyddande av virkessäljarnas intressen.

Ej heller eljest synas tillräckliga skäl för närvarande föreligga att

inbegripa dylikt virke under monopolet. I likhet med kommissionen

anser jag därför, att undantag från monopolets tillämpning bör medgivas

i fråga örn här avsett virke. Såsom senare skall närmare angivas,

åsyftar departementsförslaget, att virkesmätningsnämnd skall äga befogenhet

att inom sitt verksamhetsområde på begäran av vederbörande virkesägare

verkställa även sådan mätning av virke, som jämlikt förslaget

är undantagen från monopolets tillämpning. Det torde kunna förutsättas,

att virkesägarna ofta finna med sin fördel förenligt att hos nämnden påkalla

dylik mätning och att sålunda även virke, som avverkats av virkesförädlare

å dennes egen fastighet eller å mark, varå han äger avverkningsrätt,

i och för användande i förädlingsverksamheten, på nyss angivna

väg i ej oväsentlig omfattning bliver föremål för mätning av virkesmätningsnämnd.

Vad angår kommissionens förslag, att mätning av virke, som uteslutande

verkställes i ändamål att bestämma avlöning åt arbetare, vilka

ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning, skall undantagas från

monopolets tillämpning, vill jag erinra, att dylik mätning i allmänhet

är av mycket enklare beskaffenhet än mätning av köpvirke. Mätningen

avser nämligen i detta fall i regel allenast ett fastställande av det avverkade

virkets kvantitet, ej ett bedömande av kvaliteten. Riktigheten

av mätningen är därför oftast väsentligt lättare att kontrollera än då fråga

är örn mätning av köpvirke. De skäl, som tala för införande av mätningsmonopol

i fråga örn den senare mätningen, föreligga därför ej beträffande

den förra. Det är jämväl att marka, att, då virkesmätningsnämnds

monopol till övervägande del kommer att omfatta kvalitetsmätning,

ett inordnande av mätning för bestämmande av skogsarbetares

avlöning under monopolet skulle kunna få till följd, att vid sådan mätning

hänsyn i ökad omfattning komme att tagas till virkets kvalitet.

En dylik utveckling bör tydligen ej befrämjas genom lagstiftningen.

Av dessa skäl har jag i likhet med kommissionen ansett ifrågavarande

mätning böra uteslutas från monopolet. Med här avsedd mätning torde

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

böra likställas sådan mätning av virke, som verkställes på grund av

avtal, varigenom någon åtagit sig att på entreprenad verkställa avverkning

eller utdrivning av virke mot ersättning, som skall utgå etter

virkets mängd, sådan denna bestämts genom mätning, eller varigenom

någon eljest förbundit sig att ombesörja torsling av virke mot ersättning

efter nämnda grund.

Även med nu angivna undantag torde emellertid monopolets omfattning

i vissa avseenden bliva för vid. Förutom den virkesmätning, som

enligt det nyss anförda bör vara utesluten från monopolets tillämpning,

bör sålunda därifrån undantagas exempelvis även sådan mätning, som

verkställes i undervisningssyfte eller i ändamål att kontrollera riktigheten

av en genom virkesmätningsnämnds försorg verkställd mätning

eller som företages av virkesägare allenast för hans egen information

rörande storleken av visst virkesparti.

Med hänsyn härtill och då ett fullständigt angivande av de olika fall,

då mätning av virke bör vara undantagen från monopolet, ej lämpligen

kan ske, torde den av kommissionen föreslagna metoden för bestämmande

av monopolets omfattning, enligt vilken monopolet principiellt skall fastställas

att gälla vissa slag av virke, som i allmänhet äro föremål för försäljning

från de enskilda skogsägarna till de större virkesköparna, men

samtidigt sådana undantag från monopolet stadgas, att detta i verkligheten

kommer att väsentligen gälla köpvirke, näppeligen böra följas. Det

synes visserligen lämpligt, att monopolet, såsom jag i det föregående angivit,

bestämmes att äga tillämpning allenast i fråga örn sådant runt barrträdsvirke,

som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export i

oförädlat skick, men härutöver lärer monopolet jämväl böra begränsas

med. hänsyn till det ändamål, för vilket mätning av dylikt virke föietages.

Med beaktande av den allmänna synpunkt, som ligger till grund

för den föreslagna lagstiftningen, torde sagda begränsning böra åsyfta,

att monopolet fastställes att gälla blott sådan mätning av här avsett virke,

som skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling eller annat vederlag

för virket. Med en dylik omfattning av monopolet komma samtliga

de mätningar, som enligt det förut anförda böra vara undantagna fran

dettas tillämpning, att därifrån uteslutas. Jämväl mätning av liusbehovsvirke,

vilken enligt kommissionens förslag ej skall vara underkastad

monopol, kommer att falla utanför den föreslagna lagstiftningen.

Det bör ej förbises, att införande av nu angiven begränsning av monopolet

i särskilda fall kan medföra svårigheter att avgöra, huruvida mätning

av virke företages i sådant syfte, som nyss sagts. Med hänsyn till

do förhållanden, varunder mätning av här avsett runt virke i allmänhet

äger rum, torde dessa svårigheter dock ej vara av den art, att lagstiftningens

effektivitet därigenom äventyras eller annan större olägenhet

därav föranledes.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kommis
sionen.

Departementschefen.

Kommis
sionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Mätning av virke, som ej är underkastad monopol.

Kommissionen har föreslagit, att virkesmätningsnämnd skall äga att

inom sitt verksamhetsområde verkställa även sådan mätning av runt

eller bilat virke, som enligt förslaget är undantagen från nämndens mätningsmonopol,

under förutsättning att mätningen kan ske utan förfång

för nämndens verksamhet i övrigt. Kommissionen har till stöd härför

anfört:

En förutsättning för vinnande av erforderlig begränsning av virkesmatningsnämnds

mätningskostnader vore, såsom tidigare berörts, att

nämndens mätningsverksamliet bleve av nöjaktig omfattning. I samma

man som den hos nämnden anställda personalen kunde effektivt utnyttjas,

minskades nämndens mätningskostnad per inmätt kubikenhet, under det i

motsatt fall denna kostnad ökades. Det vore därför önskvärt, att de hos

nämnden anställda tjänstemännen kunde i lämplig omfattning tagas i

anspråk jämväl för utförande av annan virkesmätning inom nämndens

verksamhetsområde än den, som folie under nämndens mätningsmonopol.

Kommissionen ville erinra, att virkesmätningsföreningarna ej inskränkt

sm verksamhet till mätning av köpvirke utan jämväl i betydande ommätte

virke, som föreningarnas medlemmar låtit avverka å dem

tillhöriga fastigheter eller å marker, vartill de ägde avverkningsrätt, i

ändamål att förädla vid medlemmarnas industriella verk. Genom verksamhetens

anordnande på detta sätt hade föreningarna relativt sett kunnat

nedbringa sina mätningskostnader till en låg nivå. Enligt kommissionens

åsikt borde virkesmätningsnämndernas arbete ordnas efter liknande

grunder. Dessa borde sålunda tilläggas befogenhet att, envar inom

sitt verksamhetsområde, verkställa även sadan mätning av virke, som ej

vöre underkastad nämndens mätningsmonopol. Härvid borde dock det

förbehåll uppställas, att dylik mätning ej finge av nämnden utföras, med

mindre den kunde ske utan förfång för nämndens verksamhet i övrigt.

Tydligt vöre, att, där nämnden atagit sig att verkställa här avsedd mätnihg>

mätningen principiellt borde av nämnden verkställas i samma ordning

och med samma skyndsamhet som annan å nämnden ankommande

mätning.

Den av kommissionen föreslagna befogenheten för virkesmätningsnämnd

att under viss förutsättning inom sitt verksamhetsområde verkställa även

sådan mätning av runt eller bilat virke, som är undantagen från nämndens

mätningsmonopol, finner jag välgrundad. Med hänsyn till den

begränsning av monopolet, som jag i det föregående förordat, torde ifrågavarande

befogenhet böra bestämmas att generellt avse mätning av

virke, som är undantagen från monopolet.

Virkesmätningsnäinnds organisation.

Nämndens sammansättning och ledamotsantal saint sättet för utseende av

dess ledamöter.

Såsom förut berörts skall enligt kommissionens förslag virkesmätningsnämnd

bestå av fem ledamöter, därav en, tillika ordförande, utses av

Kungl. Maj:t samt övriga ledamöter väljas, två av virkessäljare och två

av virkesköpare, enligt vissa i förslaget upptagna regler.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majlis proposition nr 140.

Ordföranden skall, efter förslag av nämndens övriga ledamöter, utses

för viss tid bland personer, som ej kunna anses företräda virkessäljareeller

virkesköpareintressen.

Nämndens övriga ledamöter skola årligen väljas, två å mätningsstämma

med virkessäljare oell två å sådan stämma nied virkesköpare.

Å mätningsstämma med virkessäljare utövas valrätten principiellt genom

särskilda säljareombud (distriktsombud). För val av distriktsombud

skall nämndens verksamhetsområde vara indelat i distrikt, omfattande

en eller flera kommuner. För värjo distrikt skall å distriktsstämma årligen

väljas ett eller flera distriktsombud. Ä distriktsstämma äger regelrätt

envar, vilken under det senast förflutna räkenskapsåret fått inom

distriktet virke inmätt såsom säljare, med vissa begränsningar rösträtt

i förhållande till mängden av det virke, som inmätts åt honom genom

nämnden. Sedan för samtliga distrikt inom verksamhetsområdet distriktsombud

sålunda utsetts, sammanträda dessa till mätningsstämma

för valrättens utövande. Å sådan stämma äger distriktsombud rösta för

det röstetal, som sammanlagt tillkommer de röstägande inom det distrikt,

för vilket ombudet utsetts. Företrädes å stämman distrikt av flera ombud,

äga dessa rösta för lika andel av sagda röstetal. Enskild röstägande

är dock obetaget att, med vissa begränsningar, själv eller genom ombud

å stämman utöva rösträtt för honom tillkommande röstetal, som i dylikt

fall avräknas från vederbörande distriktsombuds röstetal.

Å mätningsstämma med virkesköpare äger principiellt envar, som under

det senast förflutna räkenskapsåret fått inom nämndens verksamhetsområde

virke inmätt såsom köpare, med vissa begränsningar rösträtt i förhållande

till mängden av det virke, som nämnden inmätt åt honom.

I motiveringen till sitt förslag i denna del har kommissionen till en

början diskuterat frågan, huruvida skogsarbetarna borde tillerkännas representation

i virkesmätningsnämnderna. Kommissionen, som besvarat

frågan nekande, har till stöd för sin ståndpunkt anfört:

Kommissionen ville till en början erinra, att virkesmätningsnämnds

mätningsmonopol ej vore avsett att äga tillämpning i fråga örn sådan

mätning av virke, som verkställdes uteslutande i syfte att bestämma avlöning

åt arbetare, vilka ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning.

Dylik mätning bomme därför sannolikt ej att bliva föremål för virkesmätningsnämndernas

verksamhet. Väl borde sådan nämnd äga att verkställa

även mätning, som nyss sagts, men det torde med säkerhet kunna antagas,

att nämnden ej bomme att anlitas för detta ändamål. Med hänsyn till nu

angiven mätning hade skogsarbetarna sålunda ej något intresse av virkesmätningsnämnds

sammansättning.

Det förekomma emellertid ej sällan, att mätning av virke avsåge såväl

bestämmande av avlöning åt de arbetare, vilka avverkat eller utdrivit

virket, som fastställande av köpeskillingen för virket. I dylikt fall vore

mätningen underkastad virkesmätningsnämndens mätningsmonopol och

skogsarbetarna hade intresse av det sätt, varpå mätningen av nämnden

utfördes. Med avseende å detta fall vore att märka, att, där skogsarbearnas

avlöning, såsom vanligen vore händelsen, utginge i förhållande till

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 140.

den uppmätta totala kvantiteten av virket eller i förhållande till sagda

kvantitet, minskad med den kubikmassa, som svarade mot å virket förekommande

s. k. kvantitativa fel, eller efter liknande grund, skogsarbetarnas

intressen av representation i virkesmätningsnämnd vore skäligen

ringa. Det torde nämligen ej böra förutsättas, att själva uppmätningen

av virket skulle av nämnden verkställas felaktigt; oell vad anginge de

fall, då arbetarnas avlöning reducerades i den mån avdrag å kubikmassan

gjordes för s. k. kvantitativa fel, finge erinras, att dylika avdrag vore av

jämförelsevis ringa omfattning i förhållande till den totala kubikmassan

— av utredningen syntes framgå, att dessa avdrag understundom ej ens

uppginge till en procent av kubikmassan - samt att vid sådant förhållande

frågan om dessa avdrags bestämmande allenast i mycket obetydlig

grad inverkade på avlöningens storlek. Om däremot nedsättning i

skogsarbetarnas avlöning enligt gällande avtal skulle ske jämväl i den

män s. k. kvalitativa fel föranledde avdrag å virkets kubikmassa, ägde

arbetarna otvivelaktigt ett verkligt intresse av virkesmätningens utförande.

Enligt de i ärendet avgivna yttrandena syntes emellertid en dylik

avlöningsgrund förekomma allenast inom vissa enstaka län. Då det i

och för sig vore föga rationellt att bestämma storleken av den ersättning,

som skulle utgå för huggning och körning av virke, efter virkets kvalitet,

vore det tydligen mindre lämpligt att lägga en dylik avlöningsmetod till

grund för medgivandet åt skogsarbetarna av en lagbestämd representation

i virkesmätningsnämnd. Det torde böra antagas, att denna metod,

som redan övergivits i flertalet av de län, där virkesmätningsföreningar

vöre verksamma, ej komme att för framtiden bibehållas i de trakter, där

den fortfarande vore i bruk. Med hänsyn härtill och då skogsarbetarnas

intressen i fråga om virkesmätning väsentligen sammanfölle med virkessäljärnäs

och sålunda i förekommande fall kunde antagas bliva tillgodosedda

genom de senares representanter i en legal virkesmätningsnämnd,

hade kommissionen funnit tillräckliga skäl ej föreligga att medgiva

skogsarbetarna särskild representationsrätt i dylik nämnd.

Kommissionen ville i detta sammanhang erinra, att, därest virkessäljare

träffat avtal med skogsarbetare örn avverkning och utdrivning av

virke på villkor, att avlöning till arbetarna skulle utgå i förhållande till

virkets mängd, sådan cenna bestämts genom mätning av virkesmätningsnämnd,

ett dylikt avtal borde anses innebära, att arbetarna ägde att, då

avlöning till dem utbetalades, taga del av det över mätningen upprättade

beskedet för utövande av kontroll, att avlöningen riktigt beräknats.

Till stöd för förslaget rörande antalet ledamöter av virke smetning snämnd

har kommissionen yttrat:

Med den sammansättning, som virkesmätningsnämnd enligt kommissionens

förslag skulle äga, borde antalet ledamöter av nämnden städse vara

udda. I betraktande av det stora antal virkessågare och virkesköpare,

som skulle representeras i nämnden, och de delvis olikartade intressen,

som inom envar av dessa grupper förefunnes, torde för varje grupp minst

två ledamöter av nämnden böra utses. Å andra sidan vore det av vikt, att för

nedbringande av nämndens administrationskostnader samt ökande av dess

arbetsduglighet nämndens ledamotsantal i möjligaste mån begränsades.

Med dessa utgångspunkter torde antalet ledamöter av nämnden böra bestämmas

till fem, därav två borde utses för envar av nämnda grupper

samt den femte ledamoten, såsom förut nämnts, borde tillsättas av statlig

myndighet med uppdrag att tillika vara nämndens ordförande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition nr 140.

I fråga om sättet för utseende av ordförande i virkesmätningsnämnd

och dennes kvalifikationer har kommissionen anfört:

Ordföranden i virkesmätningsnämnd borde utses på sådant sätt, att

lian erhölle största möjliga auktoritet och tillika möttes med förtroende

från vederbörande virkessäljares och virkesköpares sida. Detta önskemål

torde tillgodoses, om befogenheten att utse ordförande förbehölles Kungl.

Maj:t samt övriga ledamöter av nämnden medgaves rätt att före valet avgiva

förslag å en eller flera personer, som enligt deras mening vore lämpade

för uppdraget. Det borde förutsättas, att, därest sistnämnda ledamöter

kunde enas örn förslaget och den eller de föreslagna funnes lämpliga,

någon av dem bomme att av Kungl. Majit förordnas.

Ä ordföranden i nämnden ankomme i främsta rummet att tillse, att

nämnden på ett opartiskt sätt fyllde sin uppgift, samt att verka för ett

gott samarbete mellan virkessäljarnas och virkesköparnas representanter

i nämnden. Ordföranden borde därför självfallet väljas bland personer,

som ej kunde anses företräda någondera av berörda intressegrupper.

Det torde därjämte — särskilt med hänsyn till arten av nämndens

verksamhet och då nämnden borde huva att slutligt avgöra de. mätningsärenden,

som ankomme å denna — kunna ifragasättas, huiuvida ej oidföranden

borde äga juridisk sakkunskap och domarerfarenhet. Att ovillkorligen

uppställa fordran å dylika kvalifikationer ifråga örn ordföranden

mötte dock vissa betänkligheter, enär det i särskilda fall kunde möta svårighet

att bland kretsen av de personer, som vore boende inom virkesmätningsnämnds

verksamhetsområde eller i närheten därav och ägde nyssnämnda

kvalifikationer, finna någon, som vore fullt lämplig för uppdraget

och tillika oförhindrad att åtaga sig detsamma. Med .hänsyn härtill

hade kommissionen ansett sig ej böra föreslå upptagande i lagen av någon

bestämmelse i nyss angivna syfte. Kommissionen förutsatte emellertid,

att vid utseende av ordförande i virkesmätningsnämnd valet företrädesvis

bomme att göras bland personer, som ägde förut angivna kvalifikationer,

och i främsta rummet bland dem, som vöre eller hade varit innehavare

av ordinarie domarämbeten. Vid utövande av den rätt att avgiva

förslag å ordförande, som enligt det förut anförda borde tillkomma

de av virkessäljare och virkesköpare utsedda ledamöterna av nämnden,

borde följaktligen enahanda förfaringssätt, tillämpas. Det syntes även

kunna förutsättas, att, örn i särskilt fall juridisk sakkunskap ej funnes

representerad bland nämndens ledamöter, nämnden vid behandling av

frågor av juridisk natur före avgörandet av sådan fråga inhämtade utlåtande

från person med dylik sakkunskap. ^ __

För bevarande av önskvärd kontinuitet i nämndens arbete torde ordföranden

i allmänhet böra förordnas för ett flertal år i sänder. Det syntes

böra ankomma å Kungl. Majit att härutinnan besluta efter vad i varje

fall funnes lämpligt.

gåsom motivering till förslaget örn sättet för utseende av de ledamöter

av virkesmätningsnämnd, som. skola representera virkessäljare och virkesköparc,

har kommissionen anfört:

Vad anginge sättet för utseende av virkessäljarnas och virkesköparnas

representanter i virkesmätningsnämnd borde denna fråga bedömas med

hänsyn till arten av nämndens verksamhet. Nämndens uppgift, att i väsentlig

utsträckning ombesörja mätningen av runt eller bilat virke inom

ett eller flera större flodområden i förut angivna delar av landet förut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition nr 140.

satte anställande av en talrik personal för mätningsarbetets utförande

samt handhavande av en betydande medelsförvaltning. Kostnaderna för

nämndens verksamhet torde böra bestridas av dem, vilka anlitade nämnden

såsom mätningsorgan, oell dessa erli olle sålunda ett omedelbart ekonomiskt

intresse, att nämnden beöreve sin verksamhet på sådant sätt, att

sagda kostnader hölles vid en låg nivå. Vid dylikt förhållande torde det

böra åligga nämnden att årligen avgiva redovisning för sin förvaltning

till vederbörande intressenter, och det borde ankomma å dessa att pröva

frågan om ansvarsfrihet åt nämnden för förvaltningens handhavande.

Härvid torde såsom intressenter böra anses allenast de, vilka i fråga örn

virkesmätning vöre underkastade nämndens mätningsmonopol och på

denna guine! anlitade nämndon såsom mätningsorgan, eller, närmare bestand,

de fysiska eller juridiska personer, åt vilka nämnden inmätte virke

såsom säljare eller köpare. Virkesägare, som enligt den föreslagna lagstiftningen

ägde att själva mäta sitt virke men som frivilligt påkallade

nämndens åtgärd i detta avseende, intoge en annan ställning än berörda

intressenter och syntes ej böra äga deltaga i beslut örn ansvarsfrihet åt

nämnden.

Htt anordnande av nämndens förvaltning enligt nu angivna grunder

syntes böra hava till följd, att jämväl uppgiften att utse virkessäljarnas

och virkesköparnas representanter i nämnden anförtroddes åt nyssangivna

intressenter. Detta innebure, att de virkessågare och virkeskörare’

åt vilka nämnden inmätt virke under visst räkenskapsår Och som

på grund härav hade att besluta örn ansvarsfrihet åt nämnden för sagda

år, i samband därmed ägde att utse representanter i nämnden för ett

kommande år. Då kretsen av ifrågavarande intressenter vore underkastad

växlingai ar från ar, särskilt i fråga örn virkessäljarna, leonline den

nu angivna valmetoden att medföra, att en del av de intressenter, sorn

hade att utse representanter i nämnden för visst år, ej bomme att’uppträda

såsom säljare eller köpare av virke under sagda år oell följaktligen

ej då hade något omedelbart intresse av nämndens verksamhet. Häri

torde dock näppeligen ligga något skäl att underkänna metoden. Vid

ett bedömande på lång sikt vore uppenbart, att de virkessågare och virkeskörare,

^ åt vilka nämnden inmätte virke, vore de verkliga intressenterna

i fråga örn denna verksamhet. Då nian vid tiden för valet av ledamötei

i nämnden ej kände, vilka personer under det kommande året

amadé sälja eller köpa virke och hos nämnden påkalla mätning därav,

vore uteslutet, att dessa personer skulle kunna tillerkännas rösträtt vid

valet. De virkessågare oell virkesköpare, åt vilka nämnden inmätt virke

under ett förflutet räkenskapsår, hade en pa erfarenhet grundad kännedom,

huruvida de ledamöter av nämnden, som under sagda år representerat

virkessågare- respektive virkesköpa/reintresset, vore lämpade att

handhava det dem lämnade förtroendeuppdraget, och syntes därför böra

beklädas med belogenhet att avgöra, huruvida sagda ledamöter skulle

omväljas eller ersättas med andra. I fråga örn virkessäljarna vöre därjämte

att märka, att inom det moderna skogsbruket tendensen ginge mot

ofta återkommande huggningar i varje bestånd samt att, i den mån dylika

strävanden vunne allmän anslutning bland skogsägarna, man torde

kunna emotse, att flertalet av dem, som hade avsalusltog, återkomme såsom

säljare med ganska korta mellanrum. Beträffande virkesköparna

linge erinras, att trävarubolag och andra, som i större omfattning inköpte

virke och som i första hand hade intresse av virkesmätningsnämndernas

verksamhet, i allmänhet företoge dylika inköp årligen.

Ett genomförande av berörda ordning för val av virkessäljarnas och

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majlis proposition nr 140.

virkesköparnas representanter i virkesmätningsnämnd medförde, att de

till dessa grupper hörande intressenterna borde hava att årligen var för

sig sammanträda för företagande av dylikt val. Med hänsyn till att

nämndens förvaltning väsentligen vore av ekonomisk karaktär syntes

rösträtt vid dylikt sammanträde, i det följande benämnt mätningsstämma,

principiellt böra tillkomma vardera gruppens intressenter i förhållande till

mängden av det åt envar inmätta virket. En oinskränkt tillämpning av

denna röstgrund skulle dock kunna få till följd, att en eller några få

stora virkessäljare eller virkesköpare skulle kunna utan hänsyn till övriga

röstägandes mening diktera mätningsstämmans beslut. I detta hänseende

finge erinras, att den kvantitet saluvirke, som domänverket under ett

vart av räkenskapsåren 1931/1932 och 1932/1933 fått inmätt genom Överbottens

Tumningslörening, vöre väsentligt större än den av föreningen

under samma är åt samtliga enskilda skogsägare (bolag ej inbegripna)

inmätta kvantiteten samt att Umeå Tumningslörening under berörda år

åt domänverket inmätt virke till en myckenhet, som lör år 1931/1932 överstege

och för år 1932/1933 blott obetydligt understege den totala virkesmängd,

som föreningen under samma år inmätt åt enskilda fastighetsägare.

Även för olika virkesköpare vore skiljaktigheterna i fråga örn inmätt

virkesmängd ofta mycket betydande. Skäliga hänsyn till de mindre

virkessäljarnas och virkesköparnas intressen torde därför kräva, att rätten

att rösta för inmätt virkesmängd underkastades vissa begränsningar.

Då de för olika säljare och köpare inmätta virkesmängderna i hög grad

växlade inom skilda trakter, syntes nämnda begränsningar ej böra fastställas

efter samina grunder för alla virkesmätningsnäHinders verksamhetsområden

utan särskilda bestämmelser härutinnan utlärdas för varje

sådant område. Med hänsyn härtill torde dessa bestämmelser lämpligen

böra meddelas i administrativ ordning. Vid utformningen av sagda bestämmelser

borde självfallet tillses, ej blott att de mindre intressenternas

rätt skyddades utan även att de större intressenterna tillerkändes skäligt

inflytande å avgörandet av de frågor, som mätningsstämma hade att behandla.

Den nu föreslagna ordningen för utseende av virkessäljarnas och virkesköparnas

representanter i virkesmätningsnämnd torde utan olägenhet

kunna oförändrad tillämpas å köparesidan. Då antalet köpare av här

avsett virke vore relativt begränsat samt köparna i allmänhet hade sin

verksamhet förlagd till orter med goda kommunikationer, torde svårigheter

ej möta att inom <?e särskilda nämndernas verksamhetsområden

samla köparna eller ombud för dem till mätningsstämmor. I fråga om

virkessäljarna ställde sig saken däremot annorlunda. Virkessäljarna

vore mångdubbelt talrikare än virkesköparna samt bodde mycket spridda,

varjämte flertalet av dem befunne sig i små ekonomiska förhållanden.

Kommissionen ville erinra, att antalet virkessäljare, at vilka de nuvarande

virkesmätningsföreningarna under räkenskapsåren 1930/1933 inmätt

virke, i medeltal per år utgjort, för Wermländska Inmätningsföreningen

5,766, för Dalälvarnas Tumningsförening 1,791, för Sundsvalls Virkesmätningsförening

3,046, för Ångermanälvens Tumningslörening 1,543,

för Örnsköldsviks Tumningsförening 1,332, för Umeå Tumningslörening

1,217 samt för Överbottens Tumningsförening 634. Från virkessäljarnas

synpunkt torde därför en ordning, som berättigade dem att inom varje

virkesmätningsnämnds verksamhetsområde årligen sammanträda för val

av representanter i nämnden, näppeligen vara fullt ändamålsenlig. Med

hänsyn till den omfattning, do särskilda nämndernas verksamhetsområ
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Reser
vanterna.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

den torde komma att erhålla, skulle ett deltagande i sådant sammanträde

för de särskilda virkessäljarna ej sällan ställa sig ganska betungande —

detta gällde, även örn virkessäljarna medgåves rätt att rösta genom ombud

— vadan det måste befaras, att många virkessäljare ej skulle bliva

i tillfälle att infinna sig vid sammanträdet och där utöva sin rösträtt.

För undanröjande av denna brist i den föreslagna metoden syntes varje

virkesmätningsnämnds verksamhetsområde böra indelas i distrikt samt

de virkessäljare, som inom sådant distrikt under visst räkenskapsår fått

virke inmätt genom nämnden, berättigas att, själva eller genom ombud,

å distriktsstämma utse ett eller flera distriktsombud, vilka sedermera

sammanträdde till mätningsstämma. Genom en dylik anordning torde

möjlighet kunna beredas de särskilda virkessäljarna inom varje nämnds

verksamhetsområde att utan större omgång eller kostnad begagna dem

tillkommande rösträtt. Då ersättning borde utgå till distriktsombud för

deltagande i mätningsstämma, komma ett genomförande av sagda anordning

visserligen att få till följd, att nämndens kostnader för hållande

av mätningsstämmor med virkessäljarna bleve större än örn beslutanderätten

å stämmorna direkt utövades av dessa, men berörda kostnadsökning

torde ej böra tillmätas avgörande betydelse. Den lättnad, som genom

ifrågavarande system bereddes virkessäljarna, syntes väl uppväga

olägenheten av en dylik merutgift, som i varje tall komme att uppgå till

ett obetydligt belopp i jämförelse med de totala kostnaderna för virkesmätningsnämndernas

verksamhet.

Distriktsombud borde äga att å mätningsstämma rösta för hela det

röstetal, som sammanlagt tillkomme virkessäljarna inom distriktet. Till

skydd lör minoriteten borde det dock vara enskild virkessäljare obetaget

att å stämman själv eller genom ombud rösta för honom tillkommande

röstetal, eventuellt med den begränsning i röstetalet, som fastställts till

förhindrande av ett dominerande inflytande å stämmans beslut. I fråga

örn utövande av rösträtt å distriktsstämma borde liknande begränsningar

gälla, som enligt det förut anförda borde i motsvarande avseende föreskrivas

beträffande mätningsstämma.

I de särskilda yttranden, som fogats vid kommissionens betänkande

av herrar Hedlund, Ernst Johansson och C. O. Johansson, hava dessa

varit av skiljaktig mening i fråga örn sättet för utseende av virkessäljarnas

representanter i virkesmätningsnämnd. jC. O. Johansson har därjämte

framställt viss erinran mot kommissionens uttalanden rörande de

kvalifikationer, som borde krävas av ordförande i sådan nämnd.

Hedlund och Ernst Johansson hava föreslagit, att vid sidan av den av

kommissionen förordade metoden för utseende av virkessäljarnas representanter

i virkesmätningsnämnd även ett annat valsätt skulle efter förordnande

av Kungl. Majit kunna tillämpas i fråga örn dessa representanter.

Enligt sagda reservanters mening borde sålunda Kungl. Majit, därest

inom virkesmätningsnämnds verksamhetsområde funnes sådan sammanslutning

av virkessäljare, som kunde anses nöjaktigt representera de enskilda

säljarna inom gruppen, äga förordna, att den beslutanderätt, som

enligt den av kommissionen föreslagna lagen skulle utövas å mätningsstämma

med virkessäljare, i stället skulle tillkomma sammanslutningen

och domänstyrelsen. Hade sådant förordnande meddelats, skulle enligt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mtij:ts proposition nr 140. 49

reservanternas förslag sammanslutningen och domänstyrelsen utse ledamöter

av nämnden i förhållande till de virkesmängder, som de enskilda

säljarna å ena sidan och kronan som säljare å andra sidan genom miran

dens försorg fått inmätt under de tre sista verksamhetsåren.

Hedlund och Ernst Johansson hava till stöd för det av dem framlagda

förslaget anfört, bland annat:

Inom vart och ett av de nuvarande tumningsföreningarnas verksamhetsområden

uppginge antalet säljare till minst ett eller annat tusen, lie före

slagna mätningsnämndernas verksamhetsområden torde icke bliva mindre.

Antalet röstberättigade å mätningsstämma med säljarna bleve således avsevärt

och även med den föreslagna möjligheten att å distriktsstämma utse

elektorer torde de röstberättigades medverkan vid. mätningsstämmas beslut

komma att bliva tämligen betungande. Eftersom det ofta vore fråga

om trakter med gles bebyggelse, nödgades nämligen de röstande, även örn

distrikten gjordes så små, att de omlattade endast en socken, ofta resa flera

mil för att bliva i tillfälle att deltaga i distriktsstämma. Het underlätta^

de av rösträttens utövande, som möjligheten att rösta genom ombud in

nebure, torde icke bliva av den betydenhet, att nu framhållna olägenheter

kunde lämnas ur räkningen.

Eftersom samtliga säljare hade samma intresse, nämligen att vid virkets

inmätning tillvarataga säljarnas rätt gentemot köparna, kunde möj

ligen den invändningen göras, att det vore av mindre vikt, huruvida flertalet

röstberättigade bomme att utöva sin rösträtt. I och för sig syntes

ett sådant betraktelsesätt icke obefogat, men beaktade man, att vid ett

ringa deltagande från säljaresidan ett obehörigt inflytande på densamma

kunde komma att göra sig gällande, ställde sig saken annorlunda. Ett

dylikt inflytande kunde tänkas komma till stånd på det sätt, att vid de i

stor utsträckning förekommande köpen av träd på rot den verklige köparen

företräddes av en mellanhand, som formellt sålde det avverkade

virket till den verklige köparen. Härigenom bereddes den

av den verklige köparen beroende mellanhanden rösträtt å säljaresidan.

Att föra bevisning härom vore naturligtvis i regel omöjligt.

Köparna hade emellertid möjlighet att även på annat sätt

påverka säljaresidan vid dess utövande av beslut. Kommissionen

hade framhållit, att köparna gentemot säljarna intoge en så stark

ställning, att de i stort sett kunnat fastställa såväl efter vilka regler

medlemmarnas köpvirke skulle inmätas som huru dessa regler i det

särskilda fallet skulle tillämpas. Uttalandet vore förvisso icke i någon

mån överdrivet. Med hänsyn härtill torde det icke få anses uteslutet, att

vissa köpare i samband med avtal om virkesleverans, kunde utverka, att

säljaren till person, som anvisades av köparen, lämnade fullmakt att utöva

sin ifrågavarande rösträtt. Visserligen syntes risken för obehörigt

inflytande å säljaresidan minska i den mån begränsningar infördes i rätlen

att rösta i förhållande till inmätt virkesmängd, men ixteslutas kunde

den icke med en sådan åtgärd.

Det torde‘sålunda vara anledning taga under övervägande, huruvida

bär berörda olägenheter, ett relativt betungande förfarande och risk för

obehörigt inflytande å säljaresidan, kunde undkommas, därest säljarnas

beslutanderätt utövades i annan ordning än å mätningsstämma.

1 stora delar av de trakter, för vilka lagen enligt kommissionens förslag

vöre avsedd, hade virkessäljarna under de senaste åren bildat sammanslutningar

med uppgift att i olika hänseenden, bland annat beträffande

H i kaup lill riksdagens protokoll lik/ sami. Nr 140. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 140.

inmätning av virke, tillvarataga säljarnas intressen. Pä sina hall hade

dessa sammanslutningar redan vunnit en betydande anslutning. Det

läge nära tillhands att tänka sig, att virkessäljarnas nu ifrågavarande

befogenheter utövades av dylika sammanslutningar. Visserligen kunde

mot en sådan tanke anföras, att personer, som hade ett berättigat intresse

att få utöva rösträtt, komme att sakna sådan av den anledningen, att de

icke vore medlemmar i sammanslutning. Emellertid komme såväl vid beslutanderättens

utövande genom säljarnas sammanslutningar som vid

densammas utövande av dem, vilka tidigare fått virke inmätt genom

nämnden, det stundom att inträffa, att rösträtt icke tillkomma person,

som därav ägde ett verkligt intresse. I det senare fallet kunde personen

i fråga icke på något sätt förskaffa sig rösträtt men väl i det förra genom

vinnande av medlemskap i sammanslutningen. Kungl. Majit, pa

vilken det enligt reservanternas förslag ankomme att förordna om beslutanderättens

utövning genom dylik sammanslutning, borde nämligen därvid

tillse bland annat, att det stöde varje intressent öppet att vinna inträde

i sammanslutningen samt att medlemsavgifter och andra medlem

möjligen åvilande skyldigheter icke vore sa beskaffade, att de innebure

någon tunga av betydenhet.

Reservanterna ansåge emellertid den omständigheten, att vissa verkliga

intressenter icke bleve i tillfälle att utöva sin rösträtt, icke av avgörande

betydelse, eftersom samtliga sådana intressenter i själva A’erket

hade samma intresse. Betydligt väsentligare ansåge reservanterna däremot

synpunkterna örn röstningsprocedurens vidlyftighet och örn risken

för obehörigt inflytande å säljaresidan. Sammanslutningarna hade åtskilliga

arbetsuppgifter och sammanträdde därför årligen för dessas tillgodoseende.

Ifrågavarande beslutanderätts upptagande bland dessa uppgifter

skulle följaktligen medföra en väsentlig lättnad för säljarna samtidigt

som risken för obehörigt inflytande å säljaresidan torde med fog

kunna sägas bliva helt utesluten.

Avgörande skäl syntes alltså tala för att, därest det inom mätningsnämnds

verksamhetsområde funnes representativ sammanslutning av säl

lare, denna ägde utöva säljarnas beslutanderätt. Det vore därvid självfallet

en väsentlig förutsättning, att sammanslutningen antagit stadgar

av nödig omfattning och beskaffenhet.

För förhållandet mellan kronan såsom säljare och de enskilda virkes

säljarna medförde den av kommissionen intagna ståndpunkten örn röstning

efter inmätt virkesmängd principiellt, att kronan kunde göra sig

gällande endast, örn för dess räkning under föregående år inmätts minst

hälften av allt köpvirke. Införandet av sammanslutningarna som valorgan

för de enskilda säljarna torde icke i och för sig motivera någon förändring

i den sålunda intagna ståndpunkten. Emellertid syntes ett be

aktande av den tanke, som lage till grund för kommissionens förslag örn

begränsningar i rätten att rösta efter inmätt virkesmängd, skäligen föranleda

en sådan jämkning, att beslutanderätten fördelades mellan sammanslutningen

och kronan i förhållande till mängden av inmätt virke.

Härigenom skulle kronan äga rätt att av två ledamöter i nämnden utse

en under förutsättning att för dess räkning inmätts minst P, av allt

virke. — För att i möjligaste mån borteliminera den oegentlighet, som

läge däruti, att tidigare inmätt virkesmängd lades till grund för fördelningen,

torde det vara lämpligt, att denna virkesmängd blivit inmätt under

ett flertal, minst tre år.

Örn virkessäljarnas sammanslutningar skulle tilldelas rätten att i nu

ifrågavarande hänseende företräda säljarna, måste man emellertid ford
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

51

ra, att sammanslutningarna erhållit en viss tillslutning. Prövningen härav

syntes emellertid böra överlämnas åt Kungl. Maj:t. Därest inom

samma virkesmätningsnämnds verksamhetsområde funnes mer än en

sammanslutning, borde det likaledes ankomma på Kungl. Majit att fördela

beslutanderätten mellan dessa.

Där representativa sammanslutningar saknades, syntes även enligt reservanternas

mening beslutanderätten böra utövas av dem, som under föregående

verksamhetsår fått virke inmätt genom nämnden.

C. O. Johansson har förklarat, att han allenast med tveksamhet biträdde

Hedlunds och Ernst Johanssons förslag i fråga örn utseende av virkes

säljarnas representanter i virkesmätningsnämnd. Enligt O. O. Johanssons

mening vore den av kommissionen föreslagna organisationen för val av

nämnda representanter onödig, varförutom densamma komme att draga

stora årliga kostnader. Förrättande av dylika val kunde lämpligen uppdragas

åt hushållningssällskapen, vilkas medlemmar till övervägande del

bestode av jordbrukare. Det vore emellertid även tänkbart, att det anförtroddes

åt Kungl. Majit att efter förslag av virkessäljarnas organisationer

utse ifrågavarande representanter. Vare sig det ena eller andra

alternativet valdes, borde dock gälla, att rätten att utse dessa representanter

skulle efter Kungl. Majits medgivande kunna överflyttas å virkessäljarnas

organisationer (skogsägareföreningarna). I vissa fall torde

dessa föreningar redan för närvarande vara tillräckligt representativa

för att beklädas med sagda befogenhet.

Med anledning av kommissionens uttalande, att, enligt vad kommissionen

förutsatte, val av ordförande i virkesmätningsnämnd företrädesvis

komme att göras bland personer, som ägde juridisk sakkunskap och domarerfarenhet,

och i främsta rummet bland dem, som vore eller förut

varit innehavare av ordinarie domarämbeten, har C. O. Johansson framhållit,

att han funne detta uttalande onödigt. Enligt C. O. Johanssons

mening borde ifråga örn val av ordförande gälla, att, örn virkessäljarnas

och virkesköparnas representanter i nämnden enhälligt hos Kungl. Majit

förordat en eller flera personer till ordförande, någon av de sålunda föreslagna

.skulle av Kungl. Majit förordnas.

Fragan örn virkesmätningsnämnds sammansättning och ledamotsantal

samt sättet för utseende av dess ledamöter har i de avgivna yttrandena

ägnats ett särskilt intresse. Även härutinnan hava erinringar i olika

avseenden framställts mot kommissionens förslag.

Vad först angår virkesmätningsnämnds sammansättning har förslaget,

att sådan nämnd skall bestå av en opartisk ordförande samt lika antal representanter

för virkessäljare och virkesköpare vunnit allmän anslutning i

de yttranden, i vilka frågan örn virkesmätningsnämnds organisation berörts.

En från förslaget avvikande mening har dock framförts av Svenska

Skogs- och Flottningsarbetareförbundet, som ansett, att förutom virkessäljaro

och virkesköpare jämväl skogsarbetare borde vara representerade

i virkesmätningsnämnd.

Yttranden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Beträffande antalet ledamöter av sådan nämnd Ilar från flera håll gjorts

gällande, att det av kommissionen föreslagna ledamotsantalet, fem, vore

för ringa. Sagda antal borde ökas till sju eller nio, så att envar av de

två intressentgrupperna, säljare och köpare, finge utse tre eller fyra ledamöter.

Förslag örn ledamotsantalets bestämmande till sju bar särskilt

framförts av skogsägareföreningar och skogsstatstjänstemän och har till

stöd därför anförts, att, därest sagda antal fastställdes till fem samt de

enskilda virkessäljarna och domänstyrelsen sålunda hade att tillsammans

utse allenast två ledamöter, en tillfredsställande representation i nämnden

i vissa fall ej kunde beredas berörda två intressen å virlcessäljaresidan.

I fråga örn sättet för utseende av ordförande i virkesmätningsnämud

hava vissa skogsägareföreningar föreslagit, att de ledamöter av nämnden,

som representerade vederbörande intressenter, borde äga att själva utom

sig välja ordförande, därest ledamöterna kunde enas örn valet. Allenast

i det fall, att sådan enighet ej kunde vinnas, borde det av kommissionen

föreslagna sättet för ordförandens utseende tillämpas.

Med avseende å frågan, vilka kvalifikationer ordförande i virkesmätningsnämnd

bör äga, hava i vissa yttranden invändningar gjorts mot

kommissionens uttalande, att valet av ordförande företrädesvis borde ske

bland personer, som ägde juridisk sakkunskap och domarerfarenhet. Pitt

flertal skogsägareföreningar har sålunda förklarat, att de ej kunde ansluta

sig till nämnda uttalande, samt såsom skäl härför anfört, att frågor,

för vilkas avgörande juridisk sakkunskap vore önskvärd, endast i undan

tagsfall torde förekomma hos virkesmätningsnämud samt att i dylika

fall nämnden kunde erhålla tillförlitliga råd av någon utom densamma

stående person med dylik sakkunskap. Å andra sidan hava Sveriges

Industriförbund samt åtskilliga sammanslutningar inom trävaruindustrien

— under framhållande att ordförande i virkesmätningsnämnd i

verkligheten bleve den avgörande i många svåra och ömtåliga frågor av

juridisk art — gjort gällande, att fordran å domarkompetens och domarerfarenhet

hos sådan ordförande måste anses oeftergivlig samt att en uttrycklig

bestämmelse härom därför borde upptagas i lagen.

Vidare hava i ett flertal yttranden erinringar framställts mot den av

kommissionen föreslagna metoden för utseende av de ledamöter av virkesmätningsnämnd,

som skola representera virkessäljare och virkesköpare.

Det har sålunda framhållits, att sagda metod vore alltför omständlig, tyngande

och kostsam samt ändock i visst hänseende ineffektiv. Det har även

anmärkts, att enligt förslaget virkesköpare saknade rösträtt å mätningsstämma

för inmätt virke, som avverkats å virkesköparens egen skog. För

avhjälpande av do sålunda anmärkta bristerna i förslaget hava olika

förslag framställts. — I fråga örn sättet för utseende av virkessäljarnas

representanter har ett flertal myndigheter och korporationer, däribland

länsstyrelserna i Kopparbergs och Västerbottens län samt hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Västernorrlands och Västerbottens län,

föreslagit, att valet av nämnda representanter lämpligen syntes kunna an
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

förtios ät det eller de hushållningssällskap, som funnes inom nämndens

verksamhetsområde. En del av hithörande myndigheter och korporationer

har därjämte föreslagit, att, därest representativa skogsägareföreningar

funnes inom virkesmätningsnämnds verksamhetsområde, dessa borde

kunna medgivas befogenhet att i stället för vederbörande hushållningssällskap

utse virkessäljärnäs representanter i nämnden. Skogsägareföreningarnas

riksförbund samt flertalet skogsägareföreningar, som yttrat sig

i ärendet, hava givit sin anslutning till det förslag i förevarande fråga,

som framlagts i den vid kommissionens betänkande fogade reservationen

av herrar Hedlund och Ernst Johansson. Två jägmästare hava ansett, att

virkessäljarnas representanter lämpligen borde utses av Kungl. Majit,

dock att, där representativa skogsägareföreningar bildats inom nämndens

verksamhetsområde, valrätten borde tillkomma dessa föreningar. Överjägmästaren

i Bergslagsdistriktet har framhållit, att ifrågavarande representanter

borde under betryggande former väljas av hushållningssällskap,

skogsägareföreningar och domänstyrelsen. — Beträffande sättet för

utseende av de ledamöter av virkesmätningsnämnd, som skola företräda

virkesköparna, har länsstyrelsen i Västerbottens län uttalat, att, då virkesköparna

i regel hade fasta organisationer, det syntes kunna anförtios

åt dessa att utse sagda ledamöter. — Länsstyrelsen i Gävleborgs län har

framhållit, att såväl virkessäljarnas som virkesköparnas representanter i

virkesmätningsnämnd torde enklare än enligt kommissionens förslag

kunna utses under medverkan av länsstyrelse, landsting eller hushållningssällskap

eller ock av vederbörande lokala intresseorgan, där dessa

vore tillräckligt representativa.

Slutligen hava vissa myndigheter och korporationer, däribland länsstyrelsen

och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västerbottens län,

uttalat, att de ledamöter av virkesmätningsnämnd, som skulle företräda

virkessäljare och virkesköpare, ej, såsom kommissionen föreslagit, borde

utses årligen utan att valet av dessa ledamöter lämpligen borde ske för

tre eller fyra år i sänder.

Vad först angår frågan örn virkesmätningsnämnds sammansättning

har jag redan i det föregående angivit min anslutning till kommissionens

ståndpunkt, att sådan nämnd bör bestå av lika antal representanter

för virkessäljare och virkesköpare samt en opartisk ordförande. Jag

kan sålunda ej biträda den av Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet

framförda, åsikten, att representation i virkesmätningsnämnd

bör tillerkännas även skogsarbetare. De skäl, som kommissionen anfört

mot medgivande av sådan representation, synas ej kunna frankännas

giltighet.

Beträffande frågan örn virkesmätningsnämnds ledamotsantal finner

jag lika med kommissionen detta antal — som enligt de av mig förut angivna

grunderna för nämndens sammmansättning mäste vara udda — i re

gel böra utgöra fem. Med hänsyn till de delvis olikartade intressen, som

Jjepariemwt schefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.ts proposition nr 140.

kunna förefinnas särskilt å virkessäljaresidan, oell den omfattning, som

sadan nämnds verksamhetsområde i särskilda fall kan komma att erhålla,

synes dock möjlighet höra i lagen beredas att bestämma antalet högre än

fem. Ledamotsantalet synes dock ej i något fall böra överstiga sju. På

grund av de stegrade administrationskostnader, som ett större ledamotsantal

medför, torde ett fastställande av ledamotsantalet till sju böra

ifrågakomma allenast där en dylik åtgärd finnes oundgängligen nödig för

att bereda en nöjaktig representation i nämnden åt vederbörande intressentgrupper.

Befogenhet att avgöra, huruvida virkesmätningsnämnd skall

bestå av fem eller sju ledamöter, synes böra förbehållas Kungl. Majit. Sådant

avgörande torde regelrätt komma att träffas i samband med utfärdande

av förordnande örn inrättande av virkesmätningsnämnd inom visst

område.

I likhet med kommissionen anser jag, att ordförande i virkesmätningsnämnd

bör utses av Kungl. Majit efter förslag av nämndens övriga

ledamöter. På sätt kommissionen framhållit bör det förutsättas, att, därest

sistnämnda ledamöter enhälligt uppsatt en eller flera personer å förslag

till ordförande samt den eller de föreslagna finnas lämpliga, någon

av deni kommer att av Kungl. Majit förordnas.

I fråga örn de kvalifikationer, som ordförande bör äga, följer av kravet

på ordförandens opartiskhet, att denne, såsom kommissionen föreslagit,

skall väljas bland personer, som ej kunna anses företräda virkessågare-

eller virkesköpareintressen. Med avseende å förevarande fråga

framgår i övrigt av kommissionens motivering, att val av ordförande enligt

kommissionens åsikt företrädesvis bör göras bland personer, som

äga juridisk sakkunskap och domarerfarenhet, och i främsta rummet

bland dem, som äro eller varit innehavare av ordinarie domarämbeten,

detta dock under förutsättning att dessa personer äro fullt lämpliga för

uppdraget. Den av kommissionen sålunda uttalade uppfattningen finner

jag mig böra biträda.

Vad härefter angår sättet för utseende av vivkessäljarnas och virkesköparnas

lepresentanter i virkesmätningsnämnd anser jag kommissionens

föislag kunna i princip godtagas, såvitt angår köparesidans representanter.

Erinras må, att från virkesköparehåll någon ändring i förslaget

härutinnan ej ifrågasatts. Beträffande säljaresidans representanter finner

jag däremot förslaget — oaktat detta från rent juridisk synpunkt

synes vara välmotiverat och följdriktigt —- möta vägande praktiska betänkligheter

med hänsyn till den omfattande och tyngande organisation,

som förslagets genomförande medför. Det synes därför böra övervägas,

huruvida ej virkessäljarnas representanter kunna utses på ett enklare

sätt. Enligt min åsikt bör hinder principiellt ej möta mot att anförtro

denna uppgift, såvitt angår de enskilda virkessäljarnas representation, åt

det eller de hushållningssällskap, som finnas inom nämndens verksamhetsområde,

samt, i fråga örn representationen för kronan såsom virkessäljare,

åt domänstyrelsen. Att hushållningssällskapen i de delar av Ian
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

det,, varom nu är fråga, Lava erforderliga förutsättningar att tillvarataga

de enskilda virkessäljarnas intressen i förevarande avseende framgår

därav, att enligt inhämtade uppgifter av nämnda sällskaps medlem

mar i medeltal cirka 75 procent utgöras av enskilda ägare eller innehavare

av jordbruksfastigheter. Ett tillämpande av den nu antydda

valmetoden å säljaresidan medför visserligen, vid bibehållande, av det

av kommissionen föreslagna valsättet a köparesidan, att likformighet ej

vinnes i fråga örn utseendet av de båda intressentgruppernas representanter

i nämnden. Denna formella brist synes dock ej böra tillerkännas

avgörande betydelse, särskilt i betraktande därav att de särskilda gruppernas

sammansättning företer väsentliga skiljaktigheter. Under det

köparna sålunda i stort sett kunna uppdelas i två kategorier, omfattande

den ena ett fåtal stora trävarubolag och den andra ett stort antal mindre

köpare, för vilka kategorier de av kommissionen föreslagna bestämmelserna

örn rösträtt a mätningsstämma i huvudsak kunna anses väl avpassade,

bestå däremot virkessäljarna — bortsett från kronan och de trävarubolag,

som tillika äro skogsägare och i denna egenskap sälja virke,

samt ett mindretal personer, som yrkesmässigt driva virkeshandel

väsentligen av en enda kategori, omfattande en mängd mindre skogsägare,

För dessa senare lärer näppeligen vara nödvändigt att i fråga

örn utseende av representanter i virkesmätningsnämnd föreskriva tillämpande

av särskild röstskala utan torde för deras del röstning efter huvudtalet

lämpligen kunna äga rum. Avgörande principiella betänkligheter

synas därför ej böra möta mot att, med bibehållande av kommissionens förslag

i fråga örn utseende av köparesidans representanter i virkesmätningsnämnd,

uppdraga ät vederbörande hushållningssällskap, för vilka

enligt gällande bestämmelser röstning efter huvudtalet tillämpas vid

sammanträden och valförrättningar, att utse de enskilda yirkessäljarnas

representanter i nämnden. Det må härvid framhållas, att jämlikt hushållningssällskapens

stadgar envar kommunalt röstberättigad jordbrukare

äger att mot en relativt obetydlig avgift vinna medlemskap i sådant

sällskap.

Vid genomförande av den av mig nu ifrågasatta valmetoden a säljaresidan

uppslå emellertid svårigheter att bestämma, dels huru representationen

för säljaresidan skall fördelas mellan de enskilda virkessäljarna,

ä ena, och kronan såsom virkessågare, å andra sidan, och dels, där vir

kesmätningsnämuds verksamhetsområde omfattar tva eller flera hushållningssällskaps

områden, huru de enskilda virkessäljarnas rcpresenta1ion

skall fördelas mellan de olika hushållningssällskapen.

Beträffande fördelningen av säljaresidans representation mellan de en

skilda virkessäljarna och kronan anser jag i anslutning till den ståndpunkt,

som intagits i den av herrar Hedlund och Ernst Johansson avgivna

reservationen, denna fördelning principiellt böra ske i förhållande till de

mängder köpvirke, som under viss period, ex. de tre år, som tilländagå^

närmast före fördelningens verkställande, inmätts från de enskilda vir
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj-.ts proposition nr 140.

kessäljarna respektive kronan. Tillämpningen av en dylik fördelnings

grand förutsätter emellertid, att berörda virkesmängder äro kända. Är

detta ej fallet, synes fördelningen principiellt böra ske i förhållande til!

de arealer produktiv skogsmark inom nämndens verksamhetsområde, som

innehavas av enskilda virkessågare respektive kronan. Till skogsmark,

som innehaves av kronan, torde härvid böra hänföras allenast sådan kro

nan tillhörig skogsmark, som förvaltas av domänstyrelsen. All annan

skogsmark inom området bör sålunda anses tillhöra eller innehavas av

enskilda virkessågare.

I fråga om fördelningen av de enskilda virkessäljarnas representation

i nämnden mellan olika hushållningssällskap är att märka, att virkes

mätningsnämnds verksamhetsområde, såsom förut berörts, i allmänhet

bör omfatta visst flodområde eller viss grupp av sådana områden och alltså

fastställas utan hänsyn till administrativa gränser. Det kan följaktligen

inträffa, att i sådan nämnds verksamhetsområde ingå två eller flera

hushållningssällskaps områden eller delar därav. Därest det antal representanter

i nämnden, som de enskilda virkessäljarna hava att utse, är mindre

än det antal hushållningssällskap, vilkas områden helt eller delvis omfattas

av nämndens verksamhetsområde, och sålunda en fördelning mellan

dessa hushållningssällskap ej kan ske på det sätt, att varje sällskap har att

utse minst en representant i nämnden, skulle en tillämpning av den nu

ifrågasatta valmetoden nödvändiggöra, antingen att ett eller flera av hus

hållningssällskapen uteslötes från rätten att välja representanter eller att

hushållningssällskapen eller vissa av dem finge hålla gemensamma sammanträden

för representanternas utseende. Intetdera av dessa tillväga

gångssätt synes tillfredsställande.

För undanröjande av de olägenheter, som sålunda uppstå, därest uppgiften

att utse de enskilda virkessäljarnas representanter skulle överlämnas

ät vederbörande hushållningssällskap, Ilar jag övervägt, huruvida ej

med bevarande ät hushållningssällskapen av ett avgörande inflytande ä

nämnda val en annan anordning för utseende av berörda representanter

kunde träffas. Enligt min åsikt kan en godtagbar lösning av frågan vinnas

på det sätt, att i stället för att tillerkänna de hushållningssällskap, vilkas

områden helt eller delvis inga i virkesmätningsnämnds verksamhetsområde,

någon uttrycklig valrätt i förevarande avseende varje sådant säll

skap medgives befogenhet att till viss statsmyndighet avgiva förslag a

samtliga de ledamöter av nämnden, som skola företräda de enskilda vir

kessäljarnas intressen, samt att åt myndigheten uppdrages att med ledning

av sålunda avgivna förslag utse nämnda ledamöter. Det torde böra

antagas, att, örn en dylik anordning införes, hushållningssällskapen i allmänhet

överenskomma örn upprättande av gemensamma förslag, i vilket

fall någon svårighet regelrätt ej möter för vederbörande myndighet att

utse ledamöterna. Kan dylik överenskommelse ej träffas och komma så

lunda olika förslag att avgivas av de särskilda hushållningssällskapen,

bör myndigheten vid valet av ledamöter tillse, att de olika hushållnings
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majda proposition nr 140.

sällskapen i stort sett erhålla representation i nämnden i förhållande till

omfattningen av de intressen inom respektive sällskaps områden, som beröras

av nämndens verksamhet. Vid bedömandet av dessa intressen tolde

de mängder köpvirke, som inom berörda områden under viss föregående

period inmätts från enskilda virkessågare, eller, örn dessa mängder

ej äro kända, de arealer produktiv skogsmark, tillhörig eller disponerad

av enskilda virkessågare, som finnas inom respektive områden, böra läggas

till grund.

Då, såsom förut nämnts, det bör ankomma å Kungl. Majit att förordna

ordförande i virkesmätningsnämnd, torde den nu angivna uppgiften att

efter förslag av vederbörande hushållningssällskap utse de enskilda virkessäljarnas

representanter i nämnden jämväl böra anförtros åt Kungl.

Majit.

Den nu förordade ordningen för utseende av de enskilda virkessäljarnas

representanter borde hava till följd, att en motsvarande ordning tillämpades

jämväl i fråga örn den eller de representanter, som domänstyrelsen enligt

det förut anförda bör hava att utse. Detta skulle emellertid förutsätta,

att de grunder, enligt vilka de enskilda virkessäljarna, å ena, samt

kronan såsom virkessäljare, å andra sidan, skola vara representerade i

nämnden, utformades i lagen samt att sedermera valet av säljaresidans

representanter i nämnden vöre strängt bundet vid de sålunda fastställda

grunderna. Med den varierande omfattning, som virkesmätningsnämndernas

verksamhetsområden kunna beräknas få, skulle en dylik anordning

medföra ej ringa svårigheter vid tillämpningen och måhända även leda

till tvistighet^’ mellan de enskilda virkessäljarna och kronan. En lämpligare

väg synes vara, att det överlämnas åt Kungl. Majit att med ledning

av de fördelningsgrunder, som jag i det föregående angivit, bestäm

ma, huru säljaresidans representation i virkesmätningsnämnd skall fördelas

mellan de enskilda virkessäljarna och kronan. I enlighet härmed

och då vid avgivande av förslag å säljaresidans representanter ett sådant

förfarande bör tillämpas, att träffande av överenskommelse mellan

vederbörande hushållningssällskap och domänstyrelsen örn förslaget befrämjas,

synes bestämmelserna örn utseende av säljaresidans representanter

i virkesmätningsnämnd lämpligen böra givas det innehåll, att värjo

hushållningssällskap, vars område helt eller delvis ingår i nämndens verksamhetsområde,

tillerkännes befogenhet att till Kungl. Majit avgiva förslag

å samtliga dessa representanter, att över sålunda avgivna förslag yttrande

skall av Kungl. Majit infordras från domänstyrelsen samt att Kungl.

Majit därefter med ledning av förslagen och domänstyrelsens yttrande ut

ser representanterna. Det bör förutsättas, att Kungl. Maj.t härvid föidelar

säljaresidans representation mellan do enskilda virkessäljarna och

kronan i anslutning till förut angivna fördelningsgrunder samt att ifråga

om de enskilda virkessäljarnas representanter de av hushållningssällska

pen avgivna förslagen följas, såvitt ej för uppdraget olämpliga personer

föreslagits.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Ett lagfästande av det nu angivna sättet för utseende av virkessäljarnas

representanter i virkesmätningsnämnd synes böra hava till följd, att en

motsvarande ordning stadgas i fråga om virkesköparnas representanter i

nämnden. Det bör sålunda ankomma å mätningsstämma med virkesköpare

att avgiva förslag å dessa representanter till Kungl. Majit, som därefter

bör hava att utse representanterna. I fråga örn förslagets beaktande

vid valet bör vad nyss anförts rörande hushållningssällskapens förslag äga

motsvarande tillämpning.

Ben befogenhet att avgiva förslag å säljaresidans representanter i virkesmätningsnämnd,

som enligt det förut anförda skall tillkomma hushållningssällskap,

torde, i anslutning till den av reservanterna i kommissionen

samt åtskilliga myndigheter hävdade uppfattningen, under vissa förutsättningar

böra kunna överflyttas å sammanslutning av virkessågare inom

sällskapets område. Att i lagen bereda möjlighet för en sådan överflyttning

synes betingat särskilt med hänsyn till den organisationsrörelse, som

under de senare åren ägt rum bland de enskilda skogsägarna. Det torde

ej vara uteslutet, att de sammanslutningar av skogsägare, som redan finnas

inom nu ifrågavarande delar av landet eller framdeles må komma att

bildas därstädes, kunna vinna en sådan anslutning, att de lämpligen böra

anförtros uppgiften att i stället för de där verksamma hushållningssällskapen

tillvarataga de enskilda virkessäljarnas intressen i förevarande

avseende. Såsom villkor för att en dylik överflyttning må ske torde dock

böra gälla, att vederbörande sammanslutning kan anses nöjaktigt företräda

virkessäljareintressena inom det hushållningssällskaps område,

varom fråga är, samt att stadgar för sammanslutningen blivit av statlig

myndighet godkända. Stadgarnas godkännande av sådan myndighet är

påkallat för utövande av kontroll därå, att medlemskap i sammanslutnin

gen kan utan betungande avgifter vinnas av vederbörande intressenter

samt att stadgarna innehålla ändamålsenliga regler örn sättet för utövau

de av medlemmarnas beslutanderätt ävensom rörande sammanslutningens

organisation i övrigt. Uppgiften att pröva, huruvida stadgar, som antagits

av här avsedd sammanslutning, äro av beskaffenhet att från berörda

synpunkter kunna godkännas, torde böra ankomma på Kungl. Majit. Det

synes jämväl böra förbehållas Kungl. Majit att avgöra, huruvida hushållningssällskaps

befogenhet i förevarande avseende lämpligen må överflyttas

å sammanslutning, som här avses.

Tillräckliga skäl att i lagen bereda möjlighet för överflyttande av den

förslagsrätt, som enligt vad förut angivits bör tillkomma mätningsstämma

med virkesköpare, å sammanslutning av dylika köpare torde ej föreligga.

Med hänsyn till köparegruppens sammansättning och de grunder för utövande

av rösträtt, som böra tillämpas inom denna grupp, lärer bildande

av sådana sammanslutningar inom gruppen, som kunna anses skickade att

övertaga mätningsstämmans befogenhet i förevarande avseende, näppeligen

ifrågakomma.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majlis proposition nr 140.

Med den ordning för utseende av säljare- oell köparerepresentanter i vii - kesmätningsnämnd, sorn jag i det föregående förordat, torde dessa representanter

böra utses för längre tid än ett år. För vinnande av önskvärd

kontinuitet och stadga i nämndens arbete synas sagda representanter

lämpligen böra förordnas för tre år i sänder. Då ordföranden i nämnden

såsom tidigare berörts, bör utses efter förslag av nämndens övriga ledamöter,

torde ordföranden böra förordnas för enahanda tid som berörda

ledamöter.

Av den ståndpunkt, som jag nu intagit med avseende ä sättet för utseende

av säljaresidans representanter i virkesmätningsnämnd, torde

följa, att det bör anförtros åt vederbörande hushållningssällskap och

domänstyrelsen att för nämnda sida pröva frågan örn beviljande av ansvarsfrihet

åt nämnden för dess förvaltning. Att bibehålla den av kommissionen

föreslagna mätningsstämman med virkessågare endast för

verkställande av sådan prövning har jag ej ansett nödigt. I den man

befogenhet i nyss angivna avseende tillkommer hushållningssällskap

torde den, i likhet med vad jag tillstyrkt i fråga örn hushållningssällskaps

befogenhet att avgiva förslag å ledamöter i virkesmätningsnämnd,

böra kunna överflyttas å sammanslutning av virkessågare inom hushållningssällskapets

område.

VirkesmUtningsnämnds tjänstemän.

I kommissionens förslag hava upptagits vissa bestämmelser angående

de tjänstemän, som skola finnas hos virkesmätningsnämnd. Enligt dessa

bestämmelser skall hos sådan nämnd vara anställd en mätningschef, vilken

skall hava att under nämndens inseende leda på nämnden ankommande

mätning samt tillse, att denna utföres på ändamålsenligaste sätt. Här

förutom skola enligt sagda bestämmelser hos nämnden finnas anställda mätare

och kontorsbiträden samt annan erforderlig personal. Såsom mätningschef

eller mätare må anställas allenast den, vilken förvärvat görl

insikt och nöjaktig praktisk erfarenhet i fråga örn virkesmätning.

I motiveringen till sitt förslag i denna del har kommissionen framhållit,

att med hänsyn till omfattningen av de mätningsarbeten, som åvilade vii

kesmätningsnämnd, hos sådan nämnd borde finnas en tjänsteman i chefsställning,

lämpligen benämnd mätningschef, vilken skulle hava att under

nämndens inseende leda å nämnden ankommande mätning samt tillse, att

denna utfördes på ändamålsenligaste sätt. Själva mätningen bolde hand

havas av särskilda mätare, vilka det skulle åligga att på eget ansvar utföra

därtill hörande arbete. Kommissionen har vidare rörande förslaget

härutinnan anfört:

Enligt förslaget skulle hos virkesmätningsnämnd finnas en mätningschef

samt mätare och kontorsbiträden. I övrigt ankomme det på nämnden

i den mån föreskrifter härutinnan ej meddelats i nämndens reglemente,

att själv besluta örn arten av de tjänstemän, som skulle biträda

nämnden. I vissa fall torde vara lämpligt, att virkesmätmngsnamnds

Kommis
sionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Yttrande.

D ep w t tuten t .*

åke fen.

Kou$m\s
aionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

verksamhetsområde uppdelades i särskilda distrikt oell att ledningen av

mätningsarbetet inom varje distrikt under mätningsckefens uppsikt anförtroddes

åt en distriktschef. Därjämte torde för utövande av kontroll å

mätarnas arbete anställandet av särskilda kontrollanter i regel vara erforderligt.

För de hos nämnden anställda tjänstemännen torde särskilt

tjanstgoringsreglemente böra av nämnden utfärdas.

Jägmästaren i västra Stensele revir har framhållit, att tjänstemannagruppen

kontrollanter vore så betydelsefull, att densamma borde angivas

i lagen.

Mot vad kommissionen i förevarande avseende föreslagit har jag ej

funnit anledning till erinran. Då det är önskvärt, att virkesmätningsnämnd

för att kunna bedriva det å nämnden ankommande arbetet på ett

ändamålsenligt och effektivt sätt äger största möjliga frihet i fråga örn

organisationen av sin personal, har jag ej funnit lämpligt, att de olika

tjänstemannagrupperna i lagen närmare angivas än som skett i kommissionens

förslag.

Mätningssättet.

Kommissionen har i sitt betänkande även behandlat frågan örn det mätuingssätt,

som skall tillämpas av virkesmätningsnämnd. Rörande denna

fråga, som avser, huru virke, som mätes av sådan nämnd, skall vara beskaffat

och upplagt, huru hänsyn vid mätningen skall tagas till å virket

förekommande fel samt huru den egentliga mätningen av virket skall verkställas,

har kommissionen ej föreslagit någon inskränkning i nu rådande

avtalsfrihet. Vid mätning av virke genom virkesmätningsnämnd skall

salunda det mätningssätt användas, som begäres av den eller de parter,

vilka hos nämnden påkalla mätning. För främjande av enhetlighet och

likformighet i mätningssättet har kommissionen dock föreslagit, att för

område, för vilket förordnande örn tillämpande av mätningsmonopol meddelats,

mätningsinstruktion, upptagande bland annat bestämmelser örn

mätningssättet, skall efter hörande av vederbörande virkesinätningsnämn

der utfärdas av Kungl. Majit. Där så finnes lämpligt, må för olika delar

av området skilda instruktioner utfärdas, dock att varje instruktion skall

omfatta en eller flera virkesmätningsnämnders verksamhetsområden. 1

anslutning till den allmänna grund, varpå kommissionens förslag härutinnan

vilar, skola instruktionens bestämmelser rörande mätningssättet

ej ovillkoi ligen gälla utan lända till efterrättelse, allenast örn vederbörande

parter därom hos nämnden göra framställning.

I motiveringen till sitt förslag i denna del har kommissionen anfört:

En betydelsefull fråga vid regleringen av virkesmätningsnämnds verk

samhet vore spörsmålet, huruvida de normer, varefter virkesmätning

skulle verkställas av nämnden, borde i lagstiftningen fastställas eller den

nuvarande avtalsfriheten på detta område bibehållas.

Inom handeln med virke för trävaruindustriens behov åsyftade virkesmätningen

regelrätt ej allenast ett bestämmande genom räkning och mät
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. May.ts proposition nr lin.

ullig uv virkets stycketal och dimensioner utan även undersökning, huruvida

och i vad mån virket vore behäftat med fel, samt bedömande i övrigt

uv virkets beskaffenhet. Fastställandet av virkesmätningens ändamål i

det särskilda fallet ankomme på vederbörande säljare och köpare, och de

bestämmelser, som härutinnan upptoges i köpeavtalet, kunde självfallet

växla i olika fall. Då sagda bestämmelser vore att anse såsom köpevillkor,

påverkades naturligen köpeskillingens belopp av det sätt, varpå desamma

i köpeavtalet utformades.

Virkesmätningsföreningarna hade utarbetat utförliga föreskrifter i

detta ämne, vilka upptagits i de av föreningarna antagna tumningsinstruk

Sönerna.

Vid bedömande av förevarande spörsmål borde beaktas, att här avsedda

bestämmelser vore av två väsentligen olika slag. Det ena slaget angåve,

huru virke, varom bär vore fråga, skulle vara beskaffat eller huru vid

virkets mätning hänsyn skulle tagas till därå förekommande fel. Det andra

slaget avsåge själva mätningsmetoden, d. v. s. huruvida virket skulle mätas

i fast eller löst mått, vilka måttenheter vid mätningen finge användas

samt huru den egentliga mätningen av virket i övrigt skulle verkställas.

Från nationalekonomisk synpunkt måste anses önskvärt, att största

möjliga enhetlighet i fråga örn båda dessa slag av bestämmelser åstadkommes.

Härigenom skapades ökade förutsättningar att jämföra virkespriserna

inom olika områden, varigenom ett bedömande av prisernas skälighet

underlättades och avsättningen av virke främjades. Det vore ock tydligt,

att ett genomförande av enhetliga mätningsbestämmelser vore ägnat

att förenkla och förbilliga mätningsarbetet.

Att genom lagstiftning framtvinga en dylik enhetlighet i fråga örn bestämmelser

av det förra slaget mötte dock stora betänkligheter. Svårigheten

att riktigt avväga dylika bestämmelser, sa att trävaruindustriens

fria utveckling och konkurrensförmåga ej lode intrång, lage i öppen dag.

Det, torde ock vara ofrånkomligt, att en reglering av denna art skulle få

ogynnsamma verkningar i fråga örn virkespriserna och sålunda ytterst gå

ut över virkessäljarna. Något trängande behov av en dylik reglering torde

näppeligen kunna anses föreligga. Genom de av virkesmätningsföreningarna

antagna bestämmelserna i ämnet hade en oj oväsentlig enhetlighet

på detta område redan skapats, och det torde böra antagas, att dessa

bestämmelser, örn ej annat föreskreves, komme att utgöra grundval

även för mätning av köpvirke genom virkesmätningsnämnderna. I stort

sett torde sagda bestämmelser hava utformats med hänsyn till respektive

föreningsmedlemmars legitima intresse att erhålla virke av sådan kvalitet.

att den därav framställda produkten bleve konkurrensduglig. 1 den

man bestämmelserna sträckte sig utöver de krav, som betingades av hänsyn

till sagda intresse, och sålunda direkt åsyftade att bereda köparna.fördel

nr på säljarnas bekostnad, torde säljarna hava möjlighet att vinna

ändring i bestämmelserna genom sa m ia lif uppträdande gentemot köparna.

Upptagande av förhandlingar härom mellan säljarna och köparna torde

underlättas genom inrättande av de av kommissionen föreslagna virkesmätningsnämnderna.

Med hänsyn härtill torde något ingripande fran

lagstiftningens sida i ändamål att upphäva eller inskränka, avtalsfriheten

på förevarande område ej för närvarande böra vidtagas.

Mot en legal reglering av mätningsmetoden yppade sig däremot e;i sådana

betänkligheter, som förut sagts. Kommissionen ville framhålla, att

i Norge mod stöd av den därstädes gällande lagen örn virkesmätnmg den

2-2 juni 1928 utfärdats ett allmänt mätningsreglemonto, upptagande lvm

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

gande föreskrifter i nyssberörda ämne. Det torde ej kunna förnekas, att

de skiljaktigheter i fråga om mätningsmetoden, som förelåge mellan virkesmätningslöreningarnas

olika tumningsinstruktioner, vore större än

som kunde anses sakligt motiverat oell att större likformighet i de nuvarande

bestämmelserna i ämnet sålunda vore önskvärd. Det vore emellertid

att märka, att dessa bestämmelser understundom utformats i anslutning

till de sedvanemässiga regler, som på olika orter under tidernas lopp

utbildat sig inom virkeshandeln, och sålunda i vissa fall vunnit ett starkt

fäste i den å respektive orter rådande uppfattningen bland virkessäljare

och virkesköpare. Vidtagandet av ändringar i dessa bestämmelser borde

därför ske med viss varsamhet. Det torde vidare böra antagas, att de strävanden

för enhetliggörande av hithörande bestämmelser, som redan framträtt

inom virkesmätningsföreningarna och lett till upprättande av en

gemensam tumningsinstruktion för övre Norrland, komme att fullföljas

och medföra ytterligare resultat i detta avseende. Det torde få anses sannolikt,

att den organisationsrörelse bland skogsägarna, som under senare

år framträtt, komme att skänka dessa strävanden ökad aktualitet. Då sålunda

förenämnda önskemål åtminstone i viss utsträckning torde komma

att tillgodoses på frivillighetens väg, torde tillräckliga skäl ej föreligga

att för närvarande meddela tvingande lagföreskrifter i berörda syfte.

Önskemålet örn vinnande av större enhetlighet i fråga örn de normer,

varefter virkesmätning skulle av virkesmätningsnämnd företagas, torde

emellertid i ej oväsentlig mån kunna främjas genom lagstiftningsåtgärder

utan tvingande karaktär. En sådan verkan torde kunna uppnås, därest

befogenhet medgåves statlig myndighet att fastställa instruktion rörande

mätning av runt eller bilat virke för det område, där det föreslagna mätningssystemet

komme att äga tillämpning — eller, där så funnes lämpligt,

särskilda instruktioner för olika delar av sagda område, varje instruktion

omfattande en eller flera virkesmätningsnämnders verksamhetsområden

— men tillämpningen av dylik instruktion gjordes beroende på överenskommelse

mellan vederbörande säljare och köpare av virke. Det torde

med fog kunna antagas, att, örn sådan instruktion gåves en avfattning, som

möjliggjorde en från teknisk och ekonomisk synpunkt tillfredsställande

virkesmätning och tillika i skälig mån tillgodosåge båda sidornas intressen,

vid inköp av virke inom instruktionens giltighetsområde förbehåll i

allmänhet komme att träffas örn virkets mätning enligt instruktionens bestämmelser.

Befogenhet att utfärda dylik instruktion syntes böra förbehållas

Kungl. Majit, Innan instruktionen utfärdades, torde den eller de

virkesmätningsnämnder, som ärendet anginge, böra dari höras.

liesta c anten

C. O Johansson.

I det vid betänkandet fogade särskilda yttrandet av herr C. O. Johansson

har denne framhållit, att det för främjande av ett enhetligt mätningsförfarande

vore önskvärt, att i lagen upptoges bestämmelser därom, vilka

måttenheter skulle komma till användning vid mätning av virke.

Yttranden. i vissa yttranden har uttalats, att den strävan till enhetlig och likformig

mätning, som kännetecknat virkesmätningsföreningarnas hittillsvarande

verksamhet, komme att försvåras eller rent av omöjliggöras, därest köpare

och säljare, på sätt förslaget förutsatte, själva finge bestämma rörande

mätningssättet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 140. ho

Werinländska Inmätningsföreningen har härutinnan anfört:

Föreningen hade under hela sin verksamhet strävat efter att inom sitt

område åstadkomma en enhetlig mätning. Föreningen hävdade bestämt,

att detta vore en utomordentligt viktig sak för att befrämja sunda metoder

inom virkeshaudeln. Mätningen borde organiseras oell bedrivas så, att

alla säljare och alla köpare skulle kunna räkna med att allt timmer och

ali massaved, sorn såldes och köptes inom ett visst område, inmättes elter

lika principer. Ett sådant »lika för alla»-system hade tydligen lagens författare

tänkt sig'', då de förutsatt en standardinstruktion utiärdad av Konungen.

Från denna sunda och riktiga tanke hade de emellertid gjort avste<*

då de i lagförslaget infört bestämmelser som för köpare och säljare

möjliggjorde att kunna för varje särskilt köp överenskomma om särskilda,

av säsongens prisförhållanden mer eller mindre påverkade instruktionei.

enligt vilka nämnden skulle vara skyldig att inmäta virket. Örn kommissionens

lagförslag antoges, måste man tyvärr befara, att till följd av sadana

undantagsbestämmelser en förbättring av hittills rådande torhälla!!- den vore utesluten. I stället torde man få räkna med en återgång tili de

osunda förhållanden, som rådde före mätningsiöreningarnas tillkomst. Ilo

möjligheter att åvägabringa en eftersträvansvärd enhetlighet, som ett lagligt

mätningsmonopol utan tvivel hesutte, hade således lagförslaget, asi

dosatt. Föreningen ansåge, att mätningsinstruktionen allt mätnmgsarbetes

ryggrad — skulle vara obligatorisk för alla och att den borde toreskriva

vissa tvingande fordringar beträffande virkets behandling, 101

ningställande för mätning, måttagning, minimimått samt maximiskador

beträffande rötskador m. m., allt givetvis så, att köparens berättigade krav

på olika kvaliteter, måttenheter m. m. beaktades. . Inga andra undantag

än som betingades av rent praktiska skäl borde beviljas.

Jämväl Dalälvarnas Tumningsförening har ansett, att nu pågående utveckling

mot alltmer enhetlig mätning av virke lätteligen komme att motverkas

genom den föreslagna lagstiftningen. Föreningen har därvid

rörande förevarande fråga framfört i huvudsak samma synpunkter som

Wermländska Inmätningsföreningen.

Sundsvalls Virkesmätningsförening Ilar framhållit, att det i fråga örn

köpvirke måste anses oeftergivligt, att samma mätningsinstruktion tilllämpades

inom visst mätningsområde, enär i motsatt fall matnmgsarbetet

komme att avsevärt försvåras och möjligheten till kontroll äventyras.

Ordföranden i styrelsen för Ångermanälvens Tumningsförening har i

förevarande avseende anfört, att icke minst säljarna hade fördel av att en

och samma mätningsinstruktion komme till användning i fråga om allt

virke. Berörda förhållande underlättade deras strävan att komma till

klarhet rörande instruktionens tillämpning. Även avverkarna torde hava

nytta av att all mätning skedde efter samma bestämmelser.

I vissa yttranden från flottningsföreningar, i vilka frågan örn mätningssättet

diskuterats från speciell flottningssynpunkt, har jämväl med styrka

framhållits vikten av ett enhetligt mätningssätt.

Kölaälvens, Vrångälvens och Älgåns flottningsföreningar hava härut

innan anfört, bland annat:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Departement schefen.

Kungl. Martts proposition nr 140.

Flottningsföreningarna hade att jämlikt flottningslagens bestämmelser

riktigt och rättvist mellan de flottande fördela föreningarnas kostnader

för byggnader, flottning m. m. Till grund för denna fördelning lades de

uppgifter örn virkets myckenhet och beskaffenhet, som varje flottande enligt

flottningslagen vore skyldig lämna. Enligt nämnda lag ålåge det de

flottande att föra och vid anfordran till flottningsstyrelsen avlämna fullständiga

virkes journaler och tumningslistor, utvisande för varje flottledsoch

utflottningsdistrikt det tillförda virkets mängd och dimensioner. Då

förslag örn en laglig reglering av virkesmätningen nu förelåge, syntes anledning

vara för handen att genom bestämmelser örn en enhetlig mätning

skapa en gemensam grundval för nyssnämnda virkesuppgifter. Detta hade

så långt ifrån skett, att i stället stora kvantiteter virke undantagits från

virkesmätningsnämndens monopol, samtidigt som frågan örn mätningssättet

praktiskt taget lämnats öppen; envar hade enligt förslaget obegränsad

frihet att bestämma reglerna för mätning av sitt virke. Genom användandet

av olika principer vid måttagningen eller av olika måttenheter

kunde mycket väl skiljaktigheter i mätningen uppstå på 10 procent eliminera.

Olika bedömande av förefintliga felaktigheter hos virket kunde

ytterligare öka differenserna i mätningsresultaten. Denna sak vore därför

ej utan betydelse. Fara vore för handen, att verkan av lagen bleve en

helt annan än den avsedda och att man bomme tillbaka till de osunda förhållanden.

som man för flera decennier sedan arbetat sig ur. Starka skäl

talade således för, att, då virkesmätningen nu genom lagstiftning skulle

regleras, ett genomgående enhetligt system, lika för allt virke, genomfördes

endast med de modifieringar, som av praktiska och kommersiella skäl

påkallades.

I liknande riktning hava även andra flottningsföreningar uttalat sig.

Sveriges Industriförbund m. fl. hava ansett, att, då den av Kungl. Majit

utfärdade tumningsinstruktionen upptoge ett ämne, som det i varje fall

skulle ankomma på parterna att avtala om, fråga vore, örn ej lagstiftningen

ingripit i parternas avtalsfrihet i detta hänseende och inlåtit sig på att

normera de krav, industrien mäste ställa på sin råvara. Blotta tillvaron axen

a\T Kungl. Majit utfärdad detaljbestämmelse i hithörande avseende vore

ägnad att i hög grad försvåra avtalsuppgörelser mellan parterna.

Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet har framhållit önskvärdheten

axr att frågan, vilken eller vilka måttenheter vid mätningen

skulle användas, upptoges till särskild prövning, detta för att örn möjligt

åstadkomma enhetliga bestämmelser på ifrågavarande område.

I nära anslutning härtill har jägmästaren i västra Stensele rex-ir ansett,

att föreskrift borde meddelas örn tillämpning ax^ metersystemet x-id virkesmätning.

I likhet med kommissionen finner jag tillräckliga skäl ej föreligga att

meddela tvingande bestämmelser rörande det inätningssätt, som skall

tillämpas axr virkesmätningsnämud. Denna bör sålunda hava att verkställa

mätning enligt de regler, som angivas axr den eller de parter, vilka

hos kommissionen påkalla mätning. För främjande a\r enhetlighet och

likformighet i mätningen bör dock, såsom kommissionen föreslagit,

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Kungl. Maj:t hava att för område, där mätningsmonopol skall införas,

eller, om så finnes lämpligt, för viss del av sådant område utfärda mätningsinstruktion,

upptagande anvisningar rörande det mätningssätt, som

bör tillämpas vid mätning genom virkesmätningsnämnd inom området

eller sagda del. Dessa anvisningar böra följaktligen ej ovillkorligen

lända till efterrättelse vid dylik mätning, utan tillämpningen av dem bör

vara beroende på framställning av vederbörande parter.

De farhågor, som från vissa håll uttalats, att ett bibehållande av avtalsfriheten

på förevarande område skulle vara ägnat att motverka den

enhetlighet i virkesmätningen, som vunnits genom virkesmätningsföreningarnas

verksamhet, synas näppeligen grundade. Det bör antagas, att även

efter införande av den mätningsorganisation, som jag i det föregående

förordat, överenskommmelser örn tillämpande för de särskilda virkesmätningsnämndernas

områden eller grupper av sådana områden av enhetliga

regler rörande sättet för mätning av köpvirke komma att träffas

mellan virkessäljare och virkesköpare. Uppenbart är, att ingåendet

av dylika överenskommelser underlättas genom berörda organisation, i

vilken såväl säljare som köpare skola vara representerade. I varje fall

synes vidtagandet av lagstiftningsåtgärder av tvingande karaktär på

förevarande område böra anstå, intill dess närmare erfarenhet vunnits

rörande den föreslagna lagens verkningar. Sannolikt är, att de av virkesmätningsföreningarna

antagna tumningsinstruktionerna till följd

av sådana överenskommelser komma att i huvudsak läggas till grund

även för den å virkesmätningsnämnderna ankommande mätningen, intill

dess nya eller ändrade regler i detta ämne genom samverkan mellan intressenterna

kommit till stånd. Det är tydligen önskvärt, att i mätningsinstruktion,

som utfärdas av Kungl. Majit, sådana anvisningar rörande

mätningssättet lämnas, som ansluta sig till vad härutinnan överenskommits

mellan virkessäljare och virkesköpare inom det område instruktionen

avser.

Mätningsförfarandet.

I kommissionens förslag regleras även det förfarande, som skall tilllämpas

av virkesmätningsnämnd vid den å nämnden ankommande mätning.

Kommissionens förslag härutinnan innebär, att sådan mätning i

allmänhet ej skall verkställas av nämnden såsom sådan utan handhavas

av särskild hos nämnden anställd mätningspersonal. Nämndens uppgift

är enligt förslaget begränsad till att ordna, leda och övervaka mätningspersonalens

arbete samt att i förekommande fall vidtaga rättelse däri.

Mätningsförfarandet har i förslaget utformats närmast med hänsyn till

mätning av köpvirke, d. v. s. virke, som försålts på villkor, att mätning

därav skall verkställas. Med köpvirko är emellertid enligt förslaget likställt

virke, som avyttrats genom annat avtal än köp på villkor, som

nyss sagts. Kommissionen har erinrat, att avtal om byte av runt eller

lii hauf) lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr HO. 5

Komtnisaio - nen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

bilat virke nied föreskrift, att virket skall mätas, (s. k. likvidstumningar),

träffas understundom mellan trävarubolag i de delar av landet, varom

här är fråga.

Beträffande de allmänna riktlinjer, som kommissionen följt vid utarbetandet

av de i förslaget upptagna bestämmelserna rörande förfarandet

vid mätning av köpvirke, har kommissionen anfört:

Vid utformningen av reglerna för mätningsförfarandet borde beaktas,

att mätning av köpvirke i verkligheten innebure ett fastställande av

köpeskillingen för virket samt att mätningen med hänsyn härtill principiellt

borde vara bindande för kontrahenterna. Mätningen borde därför

företagas i former, som från rättssäkerhetssynpunkt vore betryggande.

. Å andra sidan vore för tillgodoseende av kravet på en ändamålsenlig

virkesmätning nödigt, att reglerna för mätningsförfarandet gåves en

sådan avfattning, att mätningen kunde utföras snabbt och för skälig kostnad.

För vinnande av nödig rättssäkerhet torde befogenhet att överklaga

mätning, som verkställts av nämndens mätningspersonal, böra medgivas.

Ett beaktande av fordran å mätningens snabbhet förutsatte emellertid,

att nämnda befogenhet i möjligaste mån begränsades. En dylik begränsning

vore desto mera påkallad, som virke, varom här vore fråga, i regel

vore avsett att flottas och för sådant ändamål i allmänhet måste vattenläggas

och sammanblandas med annat virke kort tid efter mätningens

verkställande. Sedan berörda åtgärder vidtagits, vore ett bedömande av

mätningens riktighet oftast uteslutet.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de av kommissionen föreslagna

bestämmelserna örn förfarandet vid mätning av köpvirke och därmed

likställt virke erhållit i huvudsak följande innehåll. Ansökan örn

mätning av sådant virke skall i allmänhet göras hos nämnden av säljaren

och köparen gemensamt samt avfattas skriftligen. I ansökan skall uppgivas,

huruvida mätningen skall verkställas enligt den för nämndens

verksamhetsområde gällande mätningsinstruktionen eller på annat sätt

och, i senare fallet, efter vilka regler mätningen skall ske. Sökes ej mätning

på föreskrivet sätt eller prövas hinder eljest möta mot bifall till

ansökningen, skall denna av nämnden genast avslås. I annat fall har

nämnden att skyndsamt föranstalta örn den sökta mätningens företagande.

För mätningens underlättande har säljaren att till nämnden göra anmälan

örn uppläggande å mätningsplatsen av virke, som ansökningen avser.

Mätning, som ankommer å nämnden, verkställes vid mätningsförrättning.

Till företagande av sådan förrättning förordnar nämnden eller,

efter dess bemyndigande, mätningschefen eller annan tjänsteman hos

nämnden minst två hos nämnden anställda ojäviga mätare, därav en utses

till förman. Förmannen har att i föreskriven ordning till förrättningen

kalla vederbörande sakägare, dock att i visst fall köparens kallande

ej erfordras. Skriftligt erkännande av sakägare, att han behörigen

kallats, skall anses såsom laglig kallelse. Förrättningsmännen hava att

verkställa mätningen på sätt i mätningsansökningen angivits, över allt

vad vid förrättningen förekommit skall upprättas skriftlig handling (mät
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition nr 140. 67

besked), som undertecknas av förrättningsmännen. Mätbeskedet skall

av förmannen ofördröjligen insändas till virkesmätningsnämnden, som

har att inom tio dagar efter förrättningens avslutande tillställa varje

sakägare en bestyrkt avskrift av beskedet. Är sakägare missnöjd med förrättningen,

äger han att inom trettio dagar efter förrättningens avslutande

däröver anföra besvär hos nämnden. Finner nämnden i anledning

av anförda besvär ändring böra vidtagas i mätning, som verkställts vid

förrättningen, utfärdar nämnden nytt mätbesked. Mot nämndens beslut

i sådant mål må talan ej föras.

Nu angivna regler skola enligt förslaget äga giltighet även i fråga örn

mätning av annat virke än köpvirke och därmed likställt virke, dock

att ansökan örn mätning av dylikt virke skall göras av virkets ägare

samt att anmälan örn sådant virkes uppläggande å mätningsplatsen skall

verkställas av sökanden.

Enligt förslaget skall mätbesked, som upprättats vid mätningsförrättning,

vilken vunnit laga kraft, eller som utfärdats av virkesmätningsnämnd,

äga verkan av laga bevis samt beträffande mätning av köpvirke

eller därmed likställt virke lända till efterrättelse mellan säljaren och

köparen.

Det av kommissionen sålunda föreslagna mätningsförfarandet har i

ett flertal yttranden blivit föremål för kritik.

Såsom en allmän anmärkning mot förfarandet har framhållits, att

detta utformats på ett altför omständligt och stelt sätt. Ett upphöjande

av förslaget till lag skulle därför medföra, att mätningsverksamheten

inom de delar av landet, där förfarandet vunne tillämpning, komme att

försvåras, försenas och fördyras.

Sveriges Skogsägareförbund, som hävdat en dylik uppfattning, har till

utveckling därav anfört:

Förbundet trodde, att den organisation, genom vilken kommissionen

velat skapa trygghet för parternas vid rundvirkesmätningen rätt, ur rent

teoretisk synpunkt borde vara ägnad att skänka sådan trygghet. Men

samtidigt måste förbundet uttala, att man här hade att göra med ett

praktiskt verksamhetsområde, där det av praktiska skäl helt enkelt icke

ginge att tvinga in varje detalj av verksamheten under rättsligt reglerade

och bindande former, örn denna verksamhet över huvud taget skulle

kunna för rimliga kostnader upprätthållas. Förbundet ville i korthet belysa

detta. Antalet säljare av virke, vilkas rätt förslaget i första hand

ville skydda, växlade inom de olika tilltänkta virkesmätningsnämndsområdena

mellan 1,500 och 5,000 per år. Antalet särskilda mätningsförrättningar

för varje säljare växlade även men vore säkerligen i genomsnitt

minst 4. Nämnderna skulle sålunda handlägga 6,000 å 20.000 mätningsförrättningar

under en arbetssäsong, som visserligen totalt varade

i sex månader men vars tyngdpunkt dock folie på de fyra månaderna

januari—april. Dessa tusentals förrättningar vöre spridda över vidsträckta

och stundom svårtillgängliga skogsområden, där särskilt postförbindelserna

ej sällan vore långsamma. Förrättningarnas utförande

Yttranden.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

och deras frekvens och brådska påverkades i mycket hög grad av väderleksförhållandena.

Vid gynnsamt väder för timmerkörningarna, särskilt

på eftervintern, framforslades det till mätning avsedda virket i hastigt

ökat tempo, vilket, när tiden lede mot islossningen i vattendragen, nödvändiggjorde

en utomordentlig forcering av mätningsverksamheten.

Tidsåtgången för mätningsförrättningarna bleve beroende ej enbart av

virkespartiernas storlek utan även av virkets beskaffenhet samt i ej

ringa grad av väderleksförhållandena. En följd av sagda förhållanden

bleve, att det ej ginge för sig att hinda själva proceduren i mätningsverksamheten

vid rättsligt noga förutbestämda former och framför allt

icke att centralisera de expeditionsmässiga detaljerna till ett kansli, beläget

på långt avstånd från arbetsfältet och utan snabba förbindelser därmed.

Detta syntes kommissionen ej hava i tillräcklig grad beaktat. I

rättsäkerhetens intresse hade den, i enlighet med sin principiella inställning

att göra mätningen till ett bindande rättsförfarande, krävt, att obetydliga,

expeditionsmässiga förfaranden skulle handläggas av nämnden

själv eller dess chefstjänsteman. Varje mätningsansökans »laglighet»

skulle sålunda exempelvis prövas av nämnden, varvid skulle undersökas,

att ansökan fyllde i lagen noga angivna krav. Anmälningarna örn virkes

partiernas framkörning och uppläggning för mätning skulle jämväl insändas

till centralkansliet, varifrån förrättningsmän skulle förordnas,

sedan en noggrann jävsprövning av dessa skett. Till förrättningen skulle

parterna »bevisligen kallas», sålunda genom rekommenderade brev. Vid

förrättningens handläggande skulle förrättningsmannen i protokollet

anteckna en mängd uppgifter. Förbundet ville visserligen icke bestrida,

att det kunde bliva möjligt att efterleva den av kommissionen föreslagna

noga normerade proceduren. Men förbundet måste samtidigt med all

kraft uttala, att organisationen komrne att fungera oerhört tungt och

långsamt samt att arbetet oavbrutet bomme att haka upp sig på en

mängd punkter. För närvarande ordnades hithörande förhållanden —

utan någon som helst centralisering —- genom mätningsföreningarnas

förmän ute på distrikten, vilka stöde i oavlåtlig kontakt med både virkesägare

och mätare och därför genom telefonsamtal och budskickningar

kunde ordna verksamheten så, att arbetskrafterna utnyttjades, onödig

spilltid undvekes och hela verksamheten ginge smidigt i lås. Kommissionens

förslag däremot måste ofrånkomligt leda till, att förrättningarnas

jämna gång rubbades, onödiga resor fram och åter nödvändiggjordes

och mycken spilltid uppstode. Härigenom nedginge arbetseffekten, ökad

personal nödvändiggjordes och kostnaderna stege. Förbundet nödgades

därför att om kommissionens förslag till regler för mätningsarbetets

organisation fälla det omdömet, att strävan efter juridiskt tillrättalagda

former i varje detalj medfört en byråkratisk tyngd och stelhet, som

komme att försvåra, försena och fördyra mätningsverksamheten.

Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska

Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen hava framfört väsentligen

enahanda synpunkter som Sveriges Skogsägareförbund.

Kommerskollegium har i nära anslutning till skogsägareförbundets

uttalanden framhållit, att enligt kommissionens förslag inmätningen av

de skilda virkesposterna skulle utan hänsyn till dessas storlek och deras

belägenhet utmed de vidsträckta flottlederna eller annorstädes få karaktären

av en rätt omständlig, obligatorisk offentlig förrättning, som för
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

utsatte skriftligt ansökningsförfarande, inmätning av minst två tjänstemän,

klagorätt o. s. v. Det nya tumningsförfarandet, sådant detsamma

utformats av kommissionen, innebure i själva verket uppbyggandet av

en ny offentlig organisation, vars kostnader helt vore avsedda att belasta

virkeshandeln.

Handelskammaren i Gävle har gjort gällande, att den stelhet, som

kännetecknade kommissionens förslag i förevarande avseende, medförde

särskilt kännbara olägenheter för de sydligare delarna av de områden,

som förslaget avsåge. Handelskammaren har härom anfört:

Kommissionen hade icke tagit tillräcklig hänsyn till de olikheter, som

i flera avseenden rådde mellan övre Norrland och de sydligare trakter,

som berördes av kommissionens förslag. Av särskild betydelse vore, att

söderut tiden för mätningens utförande vanligen voro mycket knapp,

enär vårfloden där komme betydligt hastigare än i de norra delarna av

landet. Särskilt under de senare åren hade drivningarna under vinterns

sista veckor måst ytterligt forceras dels emedan föret kommit sent, dels

på grund av arbetarnas blockader. Det folie av sig självt, att mätningen

under sådana förhållanden måste forceras. Genom den smidiga anpassning,

som tumningsföreningarna förstått att genomföra, hade mätningen

hittills i detta avseende fungerat klander fritt, men om den skulle

omläggas på föreslaget sätt med kallelsetid och ända till 30 dagars klagotid,

måste man vara beredd på att betydande virkesmassor icke vore inmätta

och inmärkta, då vårfloden helt hastigt inställde sig oell sköljde

bort virket. Det vore att antaga, att nämnderna för att i någon mån råda

bot för detta missförhållande komme att engagera ett mycket stort antal

mätare, vilket måste fördyra mätningen. Kommissionens betänkande

toge ej heller sikte på den stora skillnad mellan norra och mellersta Sverige,

som läge däri, att inköpen, särskilt i Värmland och Dalarna, ofta

gjordes vid järnvägsstationerna och vid landsvägarna eller vid de små

sågverken, som här ofta läge inne i landet. Det hade av tumningsföreningarna

ansetts nödvändigt, att ett enklare förfaringssätt i dylika, fall

tillämpades, för att kostnaderna icke oskäligt skulle springa i höjden.

Betänkandet, som framför allt krävde en fullt klar juridisk behandling

av varje fall, fordrade samma procedur, då det gällde dessa småposler, som

i fråga örn de stora virkeskvantiteterna vid flottlederna. På grund av

vad nu anförts bleve förfaringssättet, särskilt i södra delarna av området,

i fråga örn kallelsen till mätningen opraktiskt och tungrott, i fråga

örn anpassningen till drivningen och flottningen —- som dock vöre de

väsentliga arbetena — ytterst illa organiserat och i fråga örn kostnaderna

synnerligen betungande.

I vissa yttranden har anmärkts, att den instansordning, som föreslagits

av kommissionen, vore ägnad att medföra minskad enhetlighet och

likformighet vid mätningarna samt sänkt kompetens hos mätningspersonalen.

Sveriges Skogsägareförbund har i detta avseende anfört:

Kommissionen hade organiserat mätarna som en rättslig första instans,

vars beslut rent av hade karaktären av ett domslut. I konsekvens

härmed hade kommissionen måst tilldela mätarna en gent . emot nästa

instans, virkesmätningsnämnden, mycket fri och självständig ställning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Mätarna skulle visserligen vid början av sin verksamhet undervisas och

instrueras av nämndens högre tjänstemän, men deras handläggande av

mätningsförrättningarna skulle ske helt enligt deras eget bedömande i

deras egenskap av första instans. Nämndens högre tjänstemän, mätningschefen

och kontrollanterna, ägde sålunda icke ingripa i sagda förrättningar.

Detta kommissionens förslag antydde, att kommissionen påtagligen

överskattat mätarnas förmåga att utan kontinuerlig handledning

och kontroll utföra ett likformigt och jämnt arbete. Mätning inlärdes

knappast vid isolerade instruktionskurser utan vid själva mätningsarbetet

under kvalificerad ledning. Erfarenheten hade jämväl visat, att

även gamla beprövade mätare behövde stå under kontinuerlig kontroll,

om mätningen skulle bliva likformig och förskjutningar i resultaten ej

inträda. Detta nödvändiggjorde, enligt förbundets förmenande, att chefstjänstemannen

och kontrollanterna skulle hava ej blott rättighet utan

även skyldighet att vid oavlåtliga inspektioner direkt ingripa i mätningen,

i samverkan med mätarna verkställa denna samt därigenom samtidigt

erhålla kontroll över mätarnas kompetens och giva dem nödig instruktion

och handledning. En kontinuerlig samverkan mellan chefspersonalen

och mätarna på vältan vore enligt förbundets mening nödvändig,

örn mätarnas kompetens och mätningens likformighet skulle kunna

bevaras. Enär kommissionens hela uppläggning av organisationen syntes

avstänga möjligheterna för en dylik samverkan, måste man befara,

att dess förslag kunde leda till sänkt kompetens hos mätarna.

Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska

Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen ävensom en del virkesmätningsföreningar

hava anslutit sig till den av Sveriges Skogsägareförbund

hävdade uppfattningen. Förstnämnda fyra föreningar hava därvid

rörande arten och betydelsen av det kontroll- och inspektionssystem,

som virkesmätningsföreningarna tillämpade vid mätningen, anfört:

Kravet på en enhetlig och rättvis tumning kunde upprätthållas endast

tack vare en strängt systematiskt genomförd, under hela tumningssäsongen

pågående övervakning och inspektion av de skilda tummarlagen,

utförd genom en talrik kår av kontrollanter, som var i sitt distrikt och

med bilar till sitt förfogande besökte upplagsplats efter upplagsplats,

överallt ingripande och tillrättaläggande, ofta nog genom att företaga

omedelbar omtumning. där tumning icke skett nöjaktigt — allt i syfte

att genomföra en såvitt möjligt enhetlig tillämpning av utfärdad tumningsinstruktion.

Och kontrollanterna i sin tur kontrollerades av andra

kontrollanter, s. k. flygande, ävensom av tumningschefen, och pyramidens

spets utgjordes av styrelsen. Det hade vittnats, att den sålunda

fungerande kontrollen vore själva nerven i tumningsväsendets organisation

och att det endast vore tack vare denna kontrollapparat som tumningsväsendet

kunde åstadkomma ett enhetligt och rättvist resultat. Berövad

denna kontrollapparat skulle tumningsväsendet åter nedsjunka till

sin tidigare låga nivå.

Vidare har från flera håll såsom en brist i det av kommissionen föreslagna

mätningsförfarandet påpekats, att detsamma ej inrymde befogenhet

för sakägare vid mätningsförrättning att, därest han funne mätningen

verkställas på ett oriktigt sätt, påkalla förrättningens avbrytande

och begära kontroll eller tillkallande av andra mätare.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 71

Ångermanälvens, Örnsköldsviks och Umeå tumningsföreningar, som

biträtt denna anmärkning, hava till stöd därför anfört:

Enligt en av virkesmätningsföreningarna stadigt tillämpad praxis ansåges

vederbörande kontrahenter äga rätt att avbryta pågående tumning, en

rätt, av vilken emellertid köparen ytterst sällan torde begagna sig. Där

kontrahent använde sig av sagda rätt, företoges en summarisk undersökning,

huruvida anledning till missnöje med tummarna hade förekommit.

Funnes så vara fallet, tillkallades nya tummare och förrättningen fortsattes.

Det vore utan vidare klart, huru praktisk och nödvändig en sådan anordning

vore. Genast i början av en förrättning märkte sakägarna, att

tumningen bedreves på oriktigt sätt. Det vore ju då i allra högsta grad

motbjudande för dem, att hela partiet skulle tummas igenom på samma

oriktiga sätt. Spontant och självfallet hade i praxis utbildat sig befogenheten

för sakägarna att avbryta en sådan tumning. Det sprunge lätt i ögonen,

att, därest en dylik avbrytningsrätt inlemmades i det av kommissionen

föreslagna mätningsförfarandet, en sådan anordning skulle i någon mån avhjälpa

förfarandets brister. Korrektivet mot okynnesanvändning av rätten

att avbryta skulle väl ligga i befogenheten för mätningsnämnden att

debitera den, som avbröte förrättningen, alla de av avbrottet föranledda

kostnader. Om möjlighet öppnades för sakägarna att på detta sätt redan

på ett tidigt stadium påkalla nämndens mellankomst, bleve avsaknaden

av en tryggad klagorätt till högre instans mindre kännbar.

Förutom de anmärkningar mot mätningsförfarandet, som nu angivits,

har ett flertal sådana av mera speciell natur framställts. Till dessa återkommer

jag i det följande.

En följd av den föreslagna befogenheten för virkesmätningsnämnd att

inom sitt verksamhetsområde under viss förutsättning äga monopol å

mätningen av sådant runt virke, som förut sagts, är, att det förfarande,

som skall av nämnden tillämpas vid dylik mätning, bör till skydd för de

mätningssökande i lagen regleras.

I likhet med kommissionen anser jag, att å virkesmätningsnämnd ankommande

mätning av köpvirke och därmed likställt virke bör, där mätningen

skall fylla sitt ändamål, principiellt vara bindande för vederbörande

kontrahenter. De regler, som kommissionens förslag upptager rörande

förfarandet vid dylik mätning, ansluta sig i väsentliga avseenden

till den praxis, som utbildat sig inom virkesmätningsföreningarna,

och innefatta enligt min mening en i stort sett godtagbar lösning av den

föreliggande frågan.

Enligt kommissionens förslag skola nämnda regler i huvudsak äga tilllämpning

jämväl i fråga om mätning genom virkesmätningsnämnd av

annat virke än köpvirke och därmed likställt virke. Kommissionens

ståndpunkt härutinnan synes välgrundad, då större enkelhet i mätningsförfarandet

därigenom vinnes.

Den i vissa yttranden uttalade uppfattningen, att den av kommissionen

föreslagna ordningen, enligt vilken vederbörande mätare hava att på eget

ansvar verkställa vid mätningsförrättning förekommande mätning, skulle

Departements

chefen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

vara ägnad att minska mätarnas kompetens eller äventyra mätningens

likformiga utförande, kan jag ej dela. Tillämpande av en dylik ordning

medför ej, såsom i berörda yttranden förutsatts, hinder för lämnande av

instruktioner och anvisningar till mätarna rörande mätningens rätta utförande

under pågående mätningsförrättning. Kommissionen torde hava

förutsatt, att meddelande av dylika anvisningar i främsta rummet skulle

ankomma på mätningschefen, vilken enligt kommissionens förslag har

att under nämndens inseende leda den mätning, varmed nämnden har att

taga befattning, samt tillse, att mätningen utlöres på ändamålsenligaste

sätt. Kommissionen torde emellertid hava avsett, att även de kontrollanter,

som enligt vad kommissionen framhållit regelrätt böra anställas

hos virkesmätningsnämnd, skola äga att under mätningschefens ledning

lämna anvisningar, som nyss sagts. Underlåter mätare att efterkomma

dylika av överordnad tjänsteman vid mätningsförrättning lämnade an

visningar, medför detta visserligen ej enligt kommissionens förslag, att

förrättningen varder ogin, men mätaren utsätter sig uppenbarligen för

risken av disciplinära åtgärder från nämndens eller mätningschefens

sida. Häri torde i allmänhet ligga tillräcklig garanti, att anvisningarna

av mätaren iakttagas. Det bör emellertid ej förbises, att det i särskilda

fall kan vara önskvärt, att, där mätare vid förrättning verkställer mätning

på ett oriktigt sätt, mätningschefen eller vederbörande kontrollant

skall kunna omedelbart inträda såsom förrättningsman och vidtaga rättelse.

En dylik befogenhet för mätningschefen eller kontrollanten förefinnes

ej enligt kommissionens förslag och detta utgör enligt min åsikt en

brist i förslaget, som bör avhjälpas.

_ Vad angår de från vissa håll uttalade farhågorna, att det av kommissionen

föreslagna mätningsförfarandet skulle medföra betydande svårigheter

och kostnader vid tillämpningen, torde dessa farhågor, på sätt jag

i det följande skall närmare angiva, till väsentlig del vara grundade på

missuppfattning av innebörden av kommissionens förslag i förevarande

avseende. Med en riktig tolkning av förslagets bestämmelser härutinnan

torde dessa i stort sett möjliggöra mätningsförfarandets anpassning ettel

olika förhållanden och i normala fall medgiva tillämpningen av en

enkel, snabb och billig procedur. I verkligheten torde skillnaden mellan

denna procedur och det av virkesmätningsföreningarna nu tillämpade

mätningsförfarandet vara skäligen obetydlig. Utan äventyrande av rätts

säkerheten torde emellertid vissa förenklingar i proceduren kunna vidtagas

i fråga örn sättet för meddelande av förordnande till förrättning

och det antal mätare, som må förordnas att handlägga förrättning. Där

jämte torde, såsom i vissa yttranden föreslagits, sakägare vid mätningsförrättning

böra medgivas befogenhet att under vissa förutsättningar

kräva förrättningens avbrytande för verkställande av omedelbar prövning,

huruvida nya mätare böra förordnas eller särskild förrättningsman

bör tillkallas.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 140. 73

I enlighet med vad sålunda anförts har jag funnit de av kommissionen

föreslagna reglerna angående mätningsförfarandet med vissa av mig

nu antydda ändringar och tillägg, för vilka jag senare skall närmare

redogöra, vara ägnade att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Det föreslagna mätningssystemets ekonomiska verkningar.

Jag torde härefter få något närmare beröra de ekonomiska verkningarna

av det föreslagna mätningssystemet.

Kommissionen har i sitt betänkande framhållit, att kostnaderna för

virkesmätningsnämndernas verksamhet icke torde komma — i allt fall

ej i nämnvärd mån — att överstiga de mätningsutgifter, som de mätningssökande

nu finge vidkännas.

I motsats härtill har i ett stort antal yttranden gjorts gällande, att det

av kommissionen föreslagna mätningssystemet komme att medföra betydligt

ökade kostnader jämfört med det nuvarande systemet.

Till utveckling härav har i yttrandena i huvudsak anförts:

Virkesmätningsföreningarnas kostnader, som vore olika för varje förening,

växlade för närvarande mellan 0.4 och 1 öre per kubikfot inmätt

virke. Därest kommissionens förslag genomfördes, komme dessa kostnader

att flerdubblas. Fördyringen komme att inträda i mätningsförfarandets

olika faser och på organisationens alla områden. Undantagandet av

det rotköpta och egna virket från virkesmätningsnämndens mätningsmonopol

komme ävenledes att medverka till en stegring av mätningskostnaderna.

Vad först anginge själva mätningsförfarandet, så vore detta alltför

omständligt. De många och ofta invecklade bestämmelserna komme att

verka tyngande på mätningsarhetet med en fördyring av kostnaderna såsom

oundviklig iöljd. Vid tillämpning av dessa bestämmelser bleve det

icke möjligt att såsom hittills låta tummarnas avlöning utgå i form av

dagtraktamenten och provision å inmätt virke. Förekomsten av obetydliga

virkespartier med spridd belägenhet i förening med stelheten i formerna

för organisationen av mätningsförrättningarna omöjliggjorde

nämligen att i förväg kunna fastslå någon dagsprestation för de enskilda

mätarlagen. Arbetstakten komme otvivelaktigt att nedsättas.

Vidkommande organisationen och då först virkesmätningsnämnden hade

till denna förlagts prövningen av en mängd ärenden av expeditionsmässig

natur. Även örn en del av dessa ärenden finge överlämnas at mätningsche

fen, forde nämnden få en mycket stor arbetsbörda, som nödvändiggjorde

täta sammanträden. Då åtskilliga av nämndens ledamöter torde komma

att vara bosatta å annan ort än där nämnden hade sitt säte, orsakades

härav betydande resekostnader, vartill komme dagarvoden. Beträffande

organisationen i övrigt komme den föreslagna anordningen med distrikts

och mätningsstämmor, distriktsombud och röstlängder att medföra dryga

utgifter.

Vad anginge det rotköpta och egna virket vore det allvarligt att be

fara, att, örn den föreslagna lagen genomfördes, inmätning av sådant

virke genom virkesmätningsnämnd komme att utebliva. Sagda virke upp
-

Hommma

loner i.

Yttranden.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Departementseketen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ginge inom flera virkesmätningsföreningars verksamhetsområden till en

hög procent av de av de särskilda föreningarna inmätta totala virkeskvantiteterna.

Ginge utvecklingen i denna riktning och virkesmätningsnämnderna

således linge arbeta med mindre virkeskvantiteter än som

tilliördes de nuvarande virkesmätningsföreningarna, komme med all säkerhet

mätningskostnaderna därigenom att stiga.

I yttrandena har vidare allmänt framhållits, att ökade kostnader för

virkesmätningen komme att gå ut över säljarna och minska virkets rotvärde

samt föranleda till minskad avsättning, framför allt i det inre av

Lappland, av svagare virkessortiment.

Domänstyrelsen har i förevarande avseende anfört:

I allt skogsbruk och all skogshantering drabbade alla de kostnader, som

där ifiågakomme, i sista hand skogen och rotvärdet på de skilda virkessortimenten.

Med kännedom härom torde det för virkesköparna beträffande

köpvirket icke spela någon större roll, örn genom statsmakternas ingripande

kostnaderna för inmätning av detsamma ökades. Ty dessa ökade

kostnader ginge ut över säljaren och hans skog. Däremot syntes det

förklarligt, att från skogsägarehåll skulle resas opposition mot att få

betala ökade kostnader för intumning av virke utdrivet från egna skogar.

Såge man åter frågan från säljarens, enkannerligen de mindre skogsägarnas

sida, så torde det icke kunna förnekas, att, även örn genom ett

noggrannare och fullt opartiskt mätningsförfarande dessa skulle kunna

i en del fall erhålla något högre pris för sitt virke, ingen säkerhet funnes

för att icke de kostnader, som vore förenade med denna noggrannare

mätning, komme att helt borteliminera den beräknade vinsten. Den extra

pålaga å skogsbruket, som med säkerhet kunde förutsägas bliva en följd

av ett inmätningsförfarande i enlighet med det föreliggande lagförslaget,

vore, syntes det styrelsen, av allra största och helt visst avgörande

betydelse för, huruvida förslaget borde upphöjas till lag eller icke. Särskilt

framträdde denna synpunkt beträffande Norrbotten och de delar av

vårt land i.övrigt, där skogarna läge mera avlägset från avsättningsorterna

för virket. Här vore vinstmarginalen utomordentligt liten och

"napp! tillmätt. Även med relativt små prisfluktuationer på världsmarknaden

för exempelvis sulfatmassa ökades, respektive minskades de områden,

från vilka råvaran för denna industri kunde hämtas. Samma vore förhållandet

beträffande props och övriga klenare virkessortiment med i

regel sa laga rotvärden, att de täckte endast relativt billiga utdrivniugskostnader.

Skulle nu vid genomförandet av ifrågasatt monopol på virkesmätning

de stora skogsägare industrierna avstå från att begagna sig

av mätningsnämnderna för inmätning av virke från de egna skogarna,

komme tydligen kostnaden för inmätning av köpvirket att väsentligen

inskränka på de arealer, varifrån detsamma hämtats, och på de områden.

^ vilka ett mera intensivt skogsbruk kunde bedrivas. Förutsättningarna

för ett intensivare skogsbruk vore nämligen, att virke även av små dimensioner

skulle kunna avsättas. Det bleve synbarligen de mindre skogsägarna,

som i första hand på detta sätt drabbades av de menliga följderna

av ett statligt ingripande i den privata affärsuppgörelsen.

De i yttrandena uttalade farhågorna, att ett lagfästande av kommissionens

förslag skulle medföra en väsentlig ökning av kostnaderna för virkesmätningen

i här avsedda delar av landet, synas näppeligen grundade.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Till ej ringa del torde dessa farhågor bero på missuppfattning av förslagets

innebörd. Särskilt hava föreskrifterna om mätningsförfarandet, såsom

jag i det föregående omnämnt, i flera yttranden blivit föremål för

misstolkning, till följd varav de med förfarandet förenade kostnaderna

felaktigt bedömts. Med en riktig tillämpning av dessa föreskrifter torde

ej finnas skäl antaga, att kostnaderna för mätning enligt samma föreskrifter

komma att nämnvärt överstiga de mätningskostnader, som debiteras

av virkesmätningsiöreningarna. Vad angår virkesmätningsnämnds

organisation har jag i det föregående förordat vissa ändringar i kommissionens

förslag, vilka ändringar komma att leda till minskning i

nämndens administrationskostnader. Med dessa ändringar lära sistnämnda

kostnader, i vilka de egentliga mätningskostnaderna bär ej inbegripas,

näppeligen böra beräknas bliva avsevärt högre än motsvarande

kostnader bos virkesmätningsföreningarna. Ej heller torde grund föreligga

för det från vissa båll framställda påståendet, att vid genomförande

av det föreslagna nya mätningssystemet s. k. rotköpt virke och eget

virke komme att undandragas virkesmätningsnämndernas mätningsverksamhet

samt att härigenom en fördyring av den å nämnderna ankommande

mätningen skulle uppstå. Det synes nämligen föreligga giltiga skäl

att antaga, att mätning av sådant virke kommer att i stor utsträckning

anförtros åt nämnderna. Därest dylik mätning regelrätt skulle ske genom

virkesägarens egen försorg, skulle detta medföra, att virkesägaren

i många fall finge för mätningen vidkännas en avsevärt högre kostnad

än örn denna skedde genom vederbörande virkesmätningsnämnd. En dylik

onödig merutgift lärer virkesägaren ej underkasta sig. Skulle vid den

nya lagens tillämpning mot förmodan mätningen av här avsett virke ej

komma att uppdragas åt virkesmätningsnämnderna i den omfattning jag nu

förutsatt samt till följd härav dessas mätningskostnader komma att bliva

avsevärt högre än virkesmätningsföreningarnas motsvarande kostnader,

synes detta förhållande kunna utgöra anledning att till prövning upptaga

frågan örn utvidgning av virkesmätningsnämnds befogenhet beträffande

sådant virke.

I överensstämmelse med de grunder, som jag i det föregående angivit,

har det inom departementet upprättade lagförslaget utarbetats.

Förslagets särskilda bestämmelser.

Jag övergår nu till att redogöra för de särskilda bestämmelserna i departementsförslaget.

Allmänna bestämmelser.

1 §-

Första stycket i denna paragraf, som motsvarar 1 § första stycket i

kommissionens förslag, upptager den grundläggande bestämmelsen örn

s. 76 Kontrollera mot PDF

Innebörden

av begreppet

Tunt virke.

Departements
chefen.

-Förordnande

orri monopol.

76 Kungl. Martts proposition nr 140.

befogenhet för Kungl. Majit att beträffande vissa delar av landet förordna

om tillämpning därstädes av monopol i fråga örn mätning av

visst virke.

I fråga örn monopolets omfattning avviker förevarande stycke från

kommissionens förslag därutinnan, att i anslutning till vad jag i det föregående

anfört monopolet begränsats att avse allenast mätning av sådant

runt virke av barrträd, som är avsett för industriellt bruk eller förädling

eller för export i oförädlat skick, samt att monopolet gäller blott mätning,

som skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling eller annat

vederlag för virket. Därjämte har en i kommissionens förslag upptagen

bestämmelse örn befogenhet för Kungl. Maj:t att föreskriva inskränkningar

i monopolet av redaktionella skäl flyttats till 2 §.

Vad angår innebörden av begreppet runt virke har kommissionen uttalat,

att, då sagda begrepp ''inom virkeshandeln erhållit en bestämd och

strängt avgränsad innebörd, ett närmare angivande i lagtexten av vad

därmed förstodes ej vore erforderligt. Till runt virke vore i främsta

rummet att hänföra sågtimmer, massaved (papperstimmer), fanérvirke.

props samt kol- och brännved.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett, att vad med begreppet runt virke

avsages borde till allmänhetens ledning och till förebyggande av missförstånd

ingå i lagen.

Två jägmästare hava gjort gällande, att det strede mot den flerstädes

rådande uppfattningen, att till runt virke hänföra även brännved. Då

olika uppfattningar alltså rådde örn innebörden av ifrågavarande begrepp,

syntes ett angivande i lagtexten av vad därmed avsåges vara av

behovet påkallat.

Kommissionens uttalande, att till runt virke vöre att hänföra, förutom

andra sortiment, jämväl brännved, har tydligen avseende allenast å rund

brännved, ej kluven sådan. Att rund brännved bör betraktas såsom rundvirke,

torde näppeligen kunna bliva föremål för tvekan. Ej heller eljest

torde berättigad tvekan kunna uppstå örn innebörden av begreppet runt

virke. Ett angivande i lagen av vad därmed förstås har jag därför ej

funnit nödigt, så mycket mindre som den mätningsinstruktion, vilken

Kungl. Majit jämlikt 8 § har att utfärda för monopolområde eller viss

del därav, skall innehålla uppgift å de olika slag av virke instruktionen

avser och sålunda i denna ett angivande av de sortiment av runt virke,

som avses i förevarande stycke, kommer att äga rum.

Beträffande de förhållanden, som böra beaktas vid meddelande av

förordnande enligt förevarande stycke, har kommissionen framhållit, att

hänsyn därvid borde tagas till den uppfattning i frågan, som inom vederbörande

område vore rådande bland virkessäljare och virkesköpare,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kunni. Majlis proposition nr 140.

saint till de överenskommelser örn virkesmätning, som inom området

kunde hava träffats mellan dessa två intressentgrupper. Innan förordnandet

utfärdades, torde därför de sammanslutningar av virkessågare och

virkesköpare, som funnes inom området, ävensom de korporationer, som

kunde anses företräda dessa grupper, böra beredas tillfälle att yttra sig i

ärendet.

Ett flertal trävarubolag och flottningsföreningar i Jämtland, företrädande

skogsintresset inom de trakter av Jämtland, varifrån virket utdrives

till Storsjön med tillhörande vattensystem och tillflöden, hava i detta

ämne anfört:

Man torde kunna förutspå, att de virkesmätningsnämnder, som

inrättades, komme att sträva efter att utvidga sina verksamhetsområden

även mot ett övervägande ortsintresse. Till undvikande

härav syntes det därför önskvärt, att, därest lagen genomfördes, förordnande

örn virkesmätningsnämnds inrättande ej finge meddelas, örn ett

övervägande ortsintresse uttalat sig däremot, och under inga förhållanden

utan vederbörandes hörande. Å andra sidan syntes i den föreslagna

lagen jämväl böra finnas en bestämmelse, att, därest inom område,

för vilket förordnande givits örn virkesmätningsnämnd, sedermera

skulle yppa sig ett övervägande intresse örn dess avskaffande, Konungen

därom skulle äga förordna.

Mot kommissionens uttalanden i förevarande avseende finner jag ej

anledning till erinran. Dessa uttalanden synas i sak nära ansluta sig till

den uppfattning, som hävdats av berörda bolag och flottningsföreningar

i Jämtlands län. Att, såsom dessa föreslagit, genom direkta bestämmelser

i lagen göra utövningen av Kungl. Maj:ts ifrågavarande befogenhet beroende

av opinionen å vederbörande ort synes ej nödigt eller lämpligt. Utan

särskild föreskrift är tydligt, att Kungl. Majit äger, när skäl därtill finnas

föreligga, återkalla förordnande, som meddelats enligt förevarande

stycke.

Beträffande frågan, i vilka delar av landet det föreslagna mätningsmonopolet

må efter förordnande av Kungl. Majit vinna tillämpning, har

kommissionen föreslagit, att sådant förordnande må meddelas i fråga örn

Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län eller viss del av dessa län.

Mot kommissionens förslag i denna del hava i yttrandena erinringar

i olika avseenden framförts. I vissa yttranden har sålunda hemställts,

att vissa län eller delar av län, som enligt kommissionens förslag skola

vara underkastade den föreslagna lagen, måtte därifrån undantagas, under

det i andra yttranden föreslagits, att vissa län eller länsdelar, där enligt

kommissionens förslag lagen ej skall äga giltighet, måtte inordnas

under densamma. Yrkanden i det förra avseendet hava framställts i fråga

örn Värmlands, Örebro och Gävleborgs län samt vissa delar av Jämt
-

Departements
chefen.

Lagens giltighet

»område.

Kommissionen.

Yttranden.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

lands län, yrkanden i det senare avseendet beträffande Uppsala län och

Dalsland.

I fråga om Värmlands län hava länsstyrelsen och hushållningssällskapets

iöivaltningsutskott i länet framhållit, att den därstädes verksamma

Wermländska Inmätningsföreningen kunde anses fullt tillgodose kravet

på en från det allmännas synpunkt tillfredsställande virkesmätning, vadan

behov av lagstiftning i förevarande avseende för länet ej förelåge.

I nära anslutning härtill har handelskammaren i Karlstad framhållit,

att av de yttranden, som under utredningens gång avgivits från skilda

håll i Värmland, syntes otvetydigt framgå, att något trängande behov av

ett obligatoriskt, av myndigheterna kontrollerat organ för virkesmätningen

där icke förefunnes.

Värmländska Skogsägareföreningen har under åberopande av geografiska

skäl hemställt, att sadant förordnande, som i förevarande paragraf

omförmäldes, icke måtte för Värmlands del meddelas. Något lagstiftningsingripande

inom Wermländska Inmätningsföreningens område vöre.

med hänsyn till träffad överenskommelse, för närvarande icke erforderligt.

Beträffande Örebro län har handelskammaren i Örebro anfört:

Skulle den föreslagna lagstiftningen komma till stånd, ville handelskammaren

bestämt hävda, att örebro län borde undantagas från de områden,

inom vilka lagen skulle vinna tillämpning. Kommissionen hade

utgått från, att den föreslagna regleringen av mätningen skulle vinna

tillämpning allenast inom de delar av landet, där virkesmätningsföreningar

för närvarande vöre verksamma, samt att nämndernas verksamhet

borde vara lokaliserad till visst flodområde eller viss grupp av dylika

områden. Man finge väl antaga, att förstnämnda förutsättning endast

borde gälla det fall, att respektive förening inom området vore verksam

i någon betydande omfattning och ej endast i enstaka fall. Inom Örebro

län funnes,. såvitt handelskammaren kunnat utröna, ingen medlem av

någon mätningsförening och de fall, då dylik förening vore verksam inom

länet, mäste betecknas som relativt fataliga. Icke heller förekomme

några större flottleder, efter vilka virkesinköpen skedde och där alltså

mätnings!öreningar hade ett lämpligt verksamhetsfält. Kommissionens

egen motivering kunde därför med skäl åberopas som stöd för ståndpunkten,

att Örebro län borde undantagas från lagens tillämpningsområde.

Bortsett härifrån kunde emellertid synnerligen tungt vägande skäl anföras

såsom motivering för att Örebro län ej borde införlivas med lagens

tillämpningsområde. Länets virkesköpande industrier, vilka konsumerade

största delen av virket, vore icke, liksom Norrlandsindustrierna.

i huvudsak koncentrerade till flottledernas slutpunkter utan saknade i

regel fördelaktig förbindelse med flottled och läge spridda inom länet.

Varje industri hade därför sitt särskilda inköpsområde, vars gränser

bestämdes av järnvägarnas och numera i stor utsträckning även av lastbilarnas

fraktsatser. Inom dessa områden skedde mätningen av ombud

för köpare och säljare, och kostnaderna härför kunde hållas relativt låga,

emedan köparens ombud samtidigt vore mätare, i regel vore fast avlönad

av denne samt bosatt i närheten av mätningsplatsen och sysselsattes med

annat arbete på de tider mätning ej ägde rum. Endast en ringa del av

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

avlöningen utginge därför som mätningskostnad, och resekostnaderna

bleve obetydliga. Skulle det föreslagna mätningsmonopolet iniöras, bleve

situationen en helt annan, och mätningskostnaderna komme att springa

upp till en höjd, som sannolikt skulle beröva säljaren en avsevärd del av

hans redan nu knappa förtjänst. Detta sammanhängde med det förhållandet,

att försäljningarna inom länet i varje särskilt fall ofta uppginge

till relativt små kvantiteter, beroende på att flertalet säljare endast ägde

smärre skogsområden. Dessa kvantiteter, vilka kunde variera Irén 5 kbm.

till 200 å 300, hade, sedan lastbilarna börjat tågås i anspråk för virkestransporter,

fördelats på ett stort antal mätningsplatser. För att mätningskostnaderna

med det föreslagna förfarandet skulle kunna hållas

inom rimliga gränser, vore det tydligt, att varje mätningsresa måste läggas

så, att kostnaderna iördelades på ett mycket stort antal enheter. Att

detta med de i örebro län rådande förhållanden, vilka här berörts, skulle

möta hart när oöverstigliga svårigheter, läge i öppen dag. Det vore ej

möjligt att kunna förena så stort antal av dessa små virkesleverantörer

till en gemensam mätningsdag, att kostnaderna med särskilt anställda

yrkesmålare hålles pä rimlig nivå. Kvantiteterna bleve för små och avståndet

mellan mätningsplatserna för stora, ett förhållande, som lätteligen

kunde resultera i att mätningskostnaderna, örn det gällde en obetydlig

kvantitet, komme att överstiga försäljningssumman. Ett förhållande,

som ytterligare talade till nackdel för införandet av mätningsmonopol

inom länet, vore, att detta i regel skulle komma att medföra ett väsentligt

uppskov med likviderna. över virkesmätningsnämnds beslut kunde kontrahenterna

inom 30 dagar anföra besvär och föga sannolikt vöre väl,

att köparen ville lämna likvid förrän klagotiden utgått. De små virkessäljarna

önskade nu oftast, att de olika delarna av försålda virkesposter

inmättes successivt i den mån de vore leveransklara, och krävde likvid, så

snart leveransen skett, önskemål som för dem ofta vore av stor ekonomisk

betydelse och även av köparna uppfylldes. Med ett mätningsmonopol

bleve dessa successiva inmätningar en ekonomisk omöjlighet och virkeslikviderna

i följd därav och i följd av bestämmelsen örn klagotid till

stort men för särskilt de ekonomiskt svagare, mindre skogsägarna avsevärt

fördröjda. Kommissionen hade såsom ett bärande skäl för införandet

av mätningsmonopol aniört, att virkets mätning i regel krävde ett betydande

mått av insikt och erfarenhet, och att en från teknisk och ekonomisk

synpunkt tillfredsställande mätning av köpvirke i allmänhet ej

torde kunna vinnas, med mindre mätningen organiserades på av kommissionen

löreslaget sätt. Dessa skäl ägde ej tillämpning på Örebro län.

Inom detta län skedde nämligen inmätningen av t. ex. massaved, i motsats

till vad som vore fallet elter dc stora flottlederna, i löst mått. Härigenom

förenklades mätningsförfarandet i hög grad och kunde lätt kontrolleras.

Någon mer kvalificerad mätningspersonal än den som nu lunnes

vore därför överflödig. Slutligen förtjänade framhållas, att inom

länet intet missnöje yppats med de former, under vilka mätningen för

närvarande bedreves, utan såväl köpare som säljare vore fullt tillfreds

med rådande förhållanden. Såsom ett slutomdöme torde kunna sagås, att

ett mätningsmonopol för örebro län skulle mediöra ytterst olyckliga konsekvenser,

framiör allt för skogsägarna själva. En eventuell mätningsnämnds

arbete inom länet måste bliva ytterst tungrott och i hög grad

oekonomiskt utan att, så vitt man kunde se. medföra några påtagliga fördelar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 14U.

Sverkestaåns flottningsförening har uttalat sig i enahanda riktning

som handelskammaren i Örebro.

överjägmästaren i Bergslagsdistriktet har ansett, att Örebro län lämpligen

kunde uteslutas från lagens giltighetsområde.

Länsstyrelsen i länet har under framförande av delvis samma synpunkter

som handelskammaren i Örebro förklarat, att åtminstone för närvarande

något behov av tillämpning av den föreslagna lagstiftningen

inom Örebro län icke förelåge.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott och länets skogsägareförening

hava förbehållit sig rätt att framdeles få inkomma med yttrande,

huruvida och i vilken utsträckning lagen borde få tillämpning inom länet.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har särskilt framhållit,

att från lagens tillämpning borde undantagas det virke, som försåldes till

andra köpare än dem, som hade sin förädlingsindustri förlagd till Värmland

och Dalarna.

Skogsvårdsstyrelsen har förklarat sig ej hava någon erinran mot den

föreslagna lagen.

Slutligen hava Ramsbergs lokalavdelning av Riksförbundet landsbygdens

folk saint ett antal skogsägare från skilda delar av örebro län

uttalat, att den föreslagna lagtstiftningen icke borde erhålla tillämpning

inom länet.

I fråga örn Gävleborgs län har skogsvårdsstyrelsen i länet såsom sin

mening uttalat, att styrelsens verksamhetsområde borde undantagas från

ifrågavarande lagstiftning.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i länet har yttrat, att något

behov av virkesmätningsförening syntes icke hava förefunnits inom

länet, varför den ifrågasatta lagstiftningen icke för detta kunde anses

vara någon trängande angelägenhet.

Länsstyrelsen har ansett, att ett genomförande av förslaget skulle för

länet ej medföra några fördelar men väl risk för meningsbrytningar samt

i vissa fall tidsförlust och kostnader.

Jägmästaren i Hälsinglands revir har uttalat, att inom nämnda revir,

sorn genomflötes av Ljusne och Voxna älvar med biflöden samt Dellarnas

vattendrag, någon tumningsförening ej funnes och ej heller, så vitt känt

vore, varit påkallad. Någon mätningsnämnd torde därför icke för närvarande,

därest den föreslagna lagen skulle bliva gällande, böra förordnas

i Hälsingland.

Gävleborgs läns Skogsägareförening har anfört:

Under nuvarande förhållanden saknade visserligen kommissionens lagförslag

aktuellt intresse för största delen av föreningens verksamhetsområde.

Tumningsförening saknades nämligen helt inom Hälsingland och

inom Gästrikland funnes sådan endast inom avforslingsområdet till Dalälven.

Därtill komme, att föreningen, åtminstone för närvarande, funne

de rådande förhållandena inom länet i stort sett tillfredsställande. Enligt

lagförslagets motivering ägde Kungl. Maj:t förordna örn virkesmätnings
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

nämnd, när säljare- eller köpareparten sådant påyrkade. Då en dylik

eventualitet mycket väl kunde tänkas och då föreningen, särskilt med hänsyn

till avforslingsområdet till Dalälven, vore direkt intresserad av lagförslaget,

syntes det föreningen angeläget, att lagen utformades i sådan

riktning, att den komme i samklang med inom länet rådande förhållanden.

Beträffande Jämtlands län har ett stort antal skogsägare och virkesleverantörer

inom Storsjöns vattenområde med tillflöden hemställt, att den

föreslagna lagen icke måtte vinna tillämpning inom sagda område. Virkesmätningen

därstädes ombesörjdes av köparna i bästa samförstånd med

säljarna.

Flottningsföreningarna i Härjedalen hava anfört:

Inom Härjedalen funnes icke och hade aldrig funnits någon virkesmätningsförening,

och behov av inrättande av sådan hade aldrig avhörts från

vare sig virkessäljare eller virkesköpare. Alla affärer örn runt eller bilat

virke uppgjordes kontrahenterna emellan enligt kontrakt, vari föreskrifter

och regler för inmätningen intoges. Inmätningen verkställdes därefter

av köparna eller deras ombud, varvid säljarna vore närvarande själva

eller genom ombud och bevakade sina intressen. Härvid möjligen uppkomna

meningsskiljaktigheter bleve efter överenskommelser parterna

emellan ordnade, och så hade allt sedan trävaruhandelns början praktiserats

inom Härjedalen. Någon annan ordning ansåges icke önskvärd eller

erforderlig. Föreningarna hemställde, att därest laglig reglering av virkesmätningen

komme till stånd, den inom Härjedalen rådande ordningen i

förevarande avseende måtte få bibehållas.

Å kommunalstämmor utsedda ombud för nio socknar i Härjedalen hava

uttalat sig i liknande riktning samt hemställt, att från lagens giltighetsområde

måtte undantagas Ljusne älvs med bivatten område inom Härjedalen.

I fråga örn Uppsala län hava länsstyrelsen i Kopparbergs län samt Dalälvarnas

Tumningsförening framhållit, att en blivande lagstiftning om

virkesmätning borde omfatta även Uppsala län. Dalälvarnas Tumningsförening

utförde redan nu virkesmätningar efter Upplands kustland och

de närmast Dalälven belägna delarna av berörda län. Den föreslagna

lagstiftningen borde ej avbryta denna verksamhet.

Uttalanden i enahanda riktning hava gjorts av Sveriges Industriförbund

och Korsnäs Sågverksaktiebolag m. fl.

Vad slutligen angår Dalsland har handelskammaren i Karlstad anfört:

Den i kommissionens förslag uppdragna gränslinjen för lagens tillämpningsområde

syntes godtycklig. Så hade exempelvis Dalsland uteslutits,

oaktat förhållandena där ur virkesmätningssynpunkt vore fullt analoga

med dem i Värmland. Trävaruindustrien i Dalsland köpte mycket

virke i sydvästra Värmland, medan å andra sidan trävaruindustrien i

Värmland ibland köpte virke i Dalsland. Natur-, skogs- och transportförhållandena

vore inom båda landskapen likartade. Detta torde även

gälla den virkesförädlande industrien därstädes. Wermländska Inmätningsföreningen

hade tidvis verkat i Dalsland i ganska stor omfattning.

Under sådana förhållanden förefölle det onaturligt, örn den föreslagna

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami- Nr ViO. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

Uppgift av

Dalälvarnas

Tumningslörening.

Departements
chefen.

82 - Kungl. May.ts proposition nr 140.

lagstiftningen skulle komma att gälla inom det ena landskapet men icke

i det andra.

Nordmarksälvarnas flottningsförening har i samma fråga anfört:

Upperudsälvens flodsystem, inom vars norra del föreningen hade sin

verksamhet, omfattade områden belägna dels i Norge, dels i Värmland och

Dalsland. Enligt kommissionens förslag ägde Konungen icke förordna örn

inrättande av virkesmätningsnämnd i Dalsland. Detta kunde komma att

innebära, att inom nämnda flodområde, vilket i fråga örn produktions- och

inköpsförhållanden vore en för sig ganska väl avgränsad trakt, icke mindre

än tre olika organ skulle bliva anlitade för mätningen. En dylik utveckling

kunde enligt föreningens åsikt ej anses lycklig. Inom distriktets

svenska del borde i varje fall mätningarna verkställas på enhetligt sätt.

Antingen borde Kungl. Maj:t äga rätt i visst fall förordna örn mätningsnämnd

även utom de i förslaget upptagna landsdelarna eller ock borde

den del av västra Värmland, som avlämnade virke till Upperudsälven, vara

undantagen från förslagets bestämmelser.

Under ärendets beredning har Dalälvarnas Tumningsförening inkommit

med preciserad uppgift å de trakter, där föreningen utför mätning

av köpvirke för sina medlemmars räkning. Av uppgiften fx-amgår, att

sådan mätning av föreningen bedrives — förutom i Kopparbergs län —

dels inom Västmanlands län från och med södra sidan av Bysjön vid

Näs bruk ned till upplandsgränsen vid Hedesundafjärden inklusive sjöarna

Hallaren och Ingsjön med utflöden, dels inom Uppsala län från

västmanlandsgränsen vid Hedesundafjärden ned till Marma och efter

kusten till Öregrund och Gräsön och dels inom Gävleborgs län från Kopparbergs

läns gräns till Karskär och Skutskär med de biflöden, som däremellan

utmynna i Dalälven. Härförutom har föreningen inom Stockholms

län under fem års tid inmätt massaved från Östanå gods och

Ljusterö. Utefter Olandsån mottog föreningen år 1932 cirka 300,000

timmer för Svenska Cellulosaaktiebolagets räkning, vilket bolag emellertid

icke är eller varit medlem i föreningen.

Såsom jag i det föregående framhållit, bör den föreslagna lagen principiellt

förlänas giltighet inom de trakter av landet, där virkesmätningsföreningar

äro eller varit verksamma. Vid avgörande, huru med denna

utgångspunkt lagstiftningens geografiska giltighetsområde bör fixeras,

synes uppenbart, att, då enligt lagen mätningsmonopolet ej skall äga

ovillkorlig tillämpning inom sagda område utan frågan, huruvida och

inom vilka delar av området monopolet skall införas, är beroende på

Kungl. Maj:ts förordnande, giltighetsområdet ej bör i lagen bestämmas

att avse de särskilda flodområden, sjöar, kuststräckor eller kommunikationsleder,

inom eller vid vilka virkesmätningsföreningarna utöva verksamhet.

I nära anslutning till kommissionens förslag synes giltighetsområdet

lämpligen böra fastställas att omfatta de län, inom vilka sådan

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

verksamhet äger eller ägt rum. Den omständigheten, att virkesmätningsförening

allenast i mindre utsträckning ombesörjer virkesmätning inom

visst län, synes ej — förutsatt att mätningen ej är av rent tillfällig art

och sålunda i detta sammanhang kan lämnas å sido — böra medföra, att

länet undantages från lagens giltighetsområde utan det lärer i dylikt

fall höra ankomma å Kungl. Majit att pröva, huruvida och i vilken omfattning

mätningsmonopolet skall tillämpas inom länet. Med dessa utgångspunkter

och då enligt vunnen upplysning mätning genom virkesmätningsförening

utövas, förutom i de i kommissionens förslag angivna

länen, jämväl i Stockholms, Uppsala och Västmanlands län samt Wermländska

Inmätningsföreningen tidigare utövat verksamhet i dalslandsdelen

av Älvsborgs län, vilken del i fråga örn förutsättningarna för anordnande

av gemensam virkesmätning torde vara väsentligen likartad med

Värmlands län, har jag ansett, att den föreslagna lagens giltighetsområde

bör utsträckas att omfatta, jämte de i kommissionens förslag upptagna

länen, även Stockholms, Uppsala, Älvsborgs och Västmanlands län.

I några yttranden har framhållits, att ett genomförande av den föreslagna

lagstiftningen kunde komma att medföra svårigheter i fråga örn

virkesmätningen i vissa svenska gränstrakter.

Sveriges Industriförbund m. fl. hava härutinnan anfört:

I de inom Värmland belägna gränstrakterna mellan Sverige och Norge

samt jämväl i gränsbygden mellan Sverige och Finland försigginge transport

av rundvirke i båda riktningarna över gränsen. Det måste därför

vid den nya ordningens genomförande tillses, att utfärdade bestämmelser

ej finge sådant innehåll, att tillförseln av råvara till de svenska industrierna

försvårades och de utländska gränsföretagen gynnades.

Wermländska Inmätningsföreningen har beträffande detta spörsmål

yttrat:

Föreningen önskade påtala rådande förhållanden i gränstrakterna till

Norge. Kommissionen syntes anse, att rundvirke, som exporterades, borde

ligga utanför lagstiftningen. Föreningen kunde ej biträda denna uppfattning

i vad avsåge sågtimmer och massaved från gränstrakterna mot

Norge alldenstund svenska köpare av dylikt virke vid köp inom norskt

område endast dispensvägen och med svårighet kunde befrias från norsk

mätning enligt i Norge gällande lag. För norska köpare borde alitsa vid

köp inom svenskt område motsvarande bestämmelser gälla.

Vid meddelande av förordnande enligt förevarande stycke i fråga örn

trakter, som gränsa till Finland eller Norge, bör självfallet tillses, att förordnandet

gives en sådan avfattning, att det ej försvårar virkeshandeln

mellan Sverige och utlandet eller medför den verkan, att utländska företag

gynnas på bekostnad av svenska. Då, såsom jag förut framhållit, före

utfärdande av dylikt förordnande de sammanslutningar av virkessäljare

och virkesköpare, som linnas inom vederbörande område, ävensom de

korporationer, som inom området kunna anses företräda dessa grupper,

Lagen8 tilllämpning

i

vista gränstrakter.

Departements
chef*».

s. 84 Kontrollera mot PDF

Gräns flir

virkesmätningsnämnda

verksamhetsområde.

Departements
chefen.

Rätt för

Kungl. Maj:t

att stadga

inskränkningar

i monopolet.

Kommissionen.

84 Kungl. Martts proposition nr 140.

böra beredas tillfälle att yttra sig i ärendet, torde erforderliga garantier

föreligga, att virkeshandelns och trävaruindustriens intressen komma

att behörigen beaktas vid förordnandets utfärdande.

Andra stycket i denna paragraf, enligt vilket Kungl. Majit har att vid

meddelande av förordnande enligt första stycket tillika bestämma det antal

virkesmätningsnämnder, som skall finnas inom monopolområdet, samt

varje nämnds verksamhetsområde, överensstämmer med 1 § andra stycket

i kommissionens förslag.

I motiveringen till sitt förslag i denna del har kommissionen uttalat,

att gränserna för virkesmätningsnämnds verksamhetsområde borde för

underlättande av lagens tillämpning fastställas på det sätt, att de sammanfölle

med kommungränser.

Häremot har i några yttranden erinran gjorts under framhållande, att

det icke sällan inträffade, att en kommun berördes av olika flottleder, för

vilka olika virkesmätningsnämnder kunde bliva förordnade. Gränsen för

virkesmätningsnämnds verksamhetsområde borde därför icke sammanfalla

med kommungräns utan med gräns för ådal.

I likhet med kommissionen finner jag för underlättande av lagens tilllämpning

vara önskvärt att, där så lämpligen kan ske, gränserna för virkesmätningsnämnds

verksamhetsområde bestämmas på det sätt, att de

sammanfalla med kommungränser. Denna regel kan dock uppenbarligen

ej iakttagas i det fall, att olika delar av en kommun på grund av topografiska

förhållanden eller av annan anledning finnas böra tillhöra

skilda virkesmätningsnämnders verksamhetsområden. I dylikt fall bör

tydligen gränsen mellan sagda områden i fråga örn kommunen noggrant

angivas i förordnandet.

Tredje stycket, vari införts en definition å vad enligt den föreslagna

lagen förstås med mätning av virke, motsvarar 1 § tredje stycket i kommissionens

förslag.

2 §.

I förevarande paragraf har inrymts en bestämmelse örn rätt för Kungl.

Majit att föreskriva inskränkningar i virkesmätningsnämnds befogenhet

enligt 1 §. I kommissionens förslag har en motsvarande bestämmelse

upptagits i 1 § första stycket.

I motiveringen till sitt förslag i denna del har kommissionen — efter

erinran örn de inskränkningar i virkesmätningsnämnds monopol, som

upptagits i 2 § av kommissionens förslag beträffande husbehovsvirke

samt virke, som avverkats av virkesförädlare å honom tillhörig fastighet

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

85

eller å mark, varå denne ägde avverkningsrätt, ävensom beträffande mätning

av virke, som uteslutande verkställdes i ändamål att bestämma avlöning

åt skogsarbetare — anfört:

Genom dessa inskränkningar torde nämnda monopol ej i alla avseenden

erhålla den begränsning, som vore påkallad för vinnande av en ändamålsenlig

virkesmätning. Tillgodoseendet av detta syfte förutsatte, att

monopolet jämväl underkastades vissa inskränkningar av speciell natur

eller att i allt fall möjlighet att genomföra sådana bereddes genom lagstiftningen.

. .

I främsta rummet torde runt eller bilat virke, som försåldes till innehavare

av egentliga husbehovssågar eller andra små fasta sågverk eller

som eljest avyttrades till mindre virkesförbrukare, såsom byggmästare,

hantverkare, vissa fastighetsägare m. fl., regelrätt böra vara undantaget

från mätningsmonopolet. En föreskrift örn skyldighet att inmäta dylikt

virke genom virkesmätningsnämnd skulle verka betungande för den

mindre virkeshandeln och ofta medföra oskäligt höga mätningskostnader.

Liknande olägenheter skulle i vissa fall uppstå, därest virke, som inköptes

för försågning vid flyttbara sågar å avverkningsplatserna eller som

utdreves till avlägset belägna sjöar, vattendrag eller andra transportleder,

ovillkorligen måste mätas genom virkesmätningsnämnd Vidare vore att

märka, att props och andra sortiment av runt eller bilat virke som exporterades

till utlandet i oförädlat skick, för närvarande å flera orter inmättes

av särskilda, av handelskamrarna auktoriserade mätare. Denna mätning,

som anordnats i samförstånd med vederbörande exportörer i ändamål att

befrämja utförseln av dylikt virke och som i vissa fall erhållit en ej

obetydlig omfattning, syntes ej böra omöjliggöras genom den nya lagstiftningen.

Jämväl i övrigt kunde särskilda begränsningar i mätningsmonopolet

vara påkallade. Då ifrågavarande begränsningar borde avvägas

efter de växlande förhållanden, som förelåge inom olika virkesmätningsnämnders

verksamhetsområden, torde ett preciserande av dem i själva

lagen ej vara lämpligt utan den närmare utformningen därav böra ske i

administrativ väg. Det torde böra ankomma å Kungl. Majit att. da förordnande

örn tillämpande av ifrågavarande mätningsmonopol för visst

område meddelades, jämväl angiva de speciella begränsningar i monopolet,

som inom området skulle gälla.

I yttrandena har frågan om stadgande av inskränkningar i monopolet

utöver dem, som angivits i 2 § av kommissionens förslag, utförligt diskuterats.

Från vissa håll har sålunda betonats, att en del specialsortiment av

Tunt eller bilat virke borde undantagas från monopolets tillämpning.

I det av Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna yttrandet har i detta

avseende framhållits, att monopolet ej borde gälla i fråga örn åtskilliga

dylika sortiment, såsom telegrafstolpar, pålar samt egyptiska och danska

sparrar. Beträffande dessa virkessortiment varierade mätningsbestämmelser

och mätningspraxis ej blott för olika länder utan även för skilda importörer

inom samma land. Det vore otänkbart, att virkesmätningsnämndens

personal skulle kunna behärska alla dessa specialbestämmelser. För

övrigt krävde många utländska köpare att få mäta genom eget folk.

Yttranden.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Jämväl i en del andra yttranden liava yrkanden framställts örn undantagande

från den föreslagna lagstiftningen av vissa speeialsortiment

av runt eller bilat virke. Dessa yrkanden avse, förutom de i förenämnda

yttrande av Sveriges Industriförbund m. fl. angivna sortimenten, jämväl

buffers, plywoodvirke, färdigkapad props, tyska sparrar, hässjevirke,

stolpar av olika slag, slanor, spiror, stör, flaggstänger och fiskstänger.

Jägmästaren i Råneå revir bar framhållit, att för ett flertal specialsortiment

av runt virke utginge betalningen som regel efter visst pris

per styck. Tumningen inskränkte sig därför ofta till uppmätning av

stycketalet samt konstaterande av att för leveransen gällande bestämmelser

örn minimidimensioner iakttagits.

Vidare har i vissa yttranden från skogsstatstjänstemän framhållits, att

monopolet ej borde äga tillämpning i fråga om sådant runt eller bilat

virke, som i små poster avyttrades å avverkningsplatsen eller i skogen.

Jägmästaren i Hälsinglands revir har härom anfört:

Sulfat- och suliitved samt timmer avyttrades ofta i småpartier i skogen

till mellanhänder, varefter virket framforslades till flottled eller annan

plats för att än en gång försäljas. Det vore omotiverat, att virket i dylikt

fall inmättes av virkesmätningsnämnd. Virke, som nu sagts, borde

för att falla under den föreslagna lagen hava framforsiats till flottled,

lastplats, väg eller dylikt.

I yttrandena har även diskuterats, huruvida och i vad mån virke, som

försåldes till innehavare av egentliga husbehovssågar eller andra små

fasta sågverk, eller virke, som inköptes för försågning vid flyttbara sågar

å avverkningsplatserna, borde undantagas från mätningsmonopolet.

Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska

Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen hava härutinnan

anfört:

Beträffande den av kommissionen ifrågasatta rätten för Kungl. Maj:t

att generellt undantaga små sågar från mätningstvånget hyste föreningarna

stora betänkligheter. I vad en dylik undantagsbestämmelse bomme

att avse rena husbehovssågar, torde den få anses motiverad, ty dessa sågar

vöre i nu ifrågavarande delar av landet så få och små, att de saknade

betydelse. Beträffande den affärsmässigt bedrivna sågverksrörelse, som

ägde rum vid lasta eller ambulatoriska s. k. småsågar inne i landet, rådde

ett helt annat förhållande. Dessas antal vore mycket stort och bleve för

varje år större. Såsom exempel härpå kunde nämnas, att endast inom

Jörns revir i Västerbottens län funnes ett hundratal dylika sågar. I

många trakter vore virkesförsäljningen till dem större än försäljningen

till de stora verken vid kusten. Deras sammanlagda tillverkning torde i

många län uppgå till flera tiotusental standards sågat virke. Den sammanlagda

råvaruförbrukningen vid berörda sågar vore sålunda mycket

stor och utgjorde en betydande procent av totala kvantiteten köptimmer.

Örn blott de medelstora och mindre av dessa sågar lritoges från mätningsmonopolet,

torde detta komma att högst avsevärt kringskära omfattningen

av virkesmätningsnämndens verksamhet. Den monopoliserade

mätningen komme därigenom att fördyras. Då det under alla omständig
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majlis proposition nr 140.

heter finge emotses, att nämndens mätning bleve mycket dyrare an privat

sådan, erhölle småsågarna genom befrielsen från den monopoliserade

mätningen ett direkt företräde i konkurrensen örn råvaran, lhågkommas

borde även, att lagstiftningens syftemål vore att skydda säljareparten.

Detta behov av skydd förefunnes i samma mån beträffande säljare,

som avyttrade sitt virke till småsågar, som beträffande skogsägare, vilka

sålde sitt virke till storindustrien. Måhända hade motivet . för kommissionens

ställningstagande på denna punkt varit, att mätningen vid

spridda små sågarna inne i landet skulle fördyra nämndens verksamhe .

Föreningarna kunde icke godtaga ett sådant argument. Nödvändigheten

av att erhålla en något så när billig utfrakt för det sågade virket gjorde,

att berörda sågverk nästan alltid läge vid bilväg. De vore i detta hänseende

ofta mycket lättare tillgängliga än avlägset liggande backar och

småsjöar, där monopoliserad mätning skulle äga runi. . För armens behöriga

gång vid småsågarna vore det alls icke nödvändigt, att en matare

stöde till hands att mottaga och inmäta varje timmerlass, som kördes

fram till sågplatsen. Även vid dessa sågar måste inan i regel ha timmerförråd

i förlag, innan sågen kördes igång. Verksamheten behövde

icke i någon som helst mån bliva lidande av att tillfört timmer upplades

på sågbacken och inmättes av nämndens mätare på lämpliga tider.

En sådan mätning bleve för nämnden icke dyrare än inmätningen av de

ej sällan mycket obetydliga partier, som mätarna ofta till fots linge uppsöka

på avlägset liggande småvattendrag inne i skogarna. I enlighet

med det ovan sagda påyrkade föreningarna, att i motiven till lagen tydligt

utsädes, att endast rena husbehovssågar finge generellt fritagas fran

mätningsmonopolet.

Överbottens Tumningsförening har rörande denna fråga yttrat:

Föreningen tillstyrkte undantag från monopolet för husbehovssågar

men ansåge sig med skärpa böra framhålla, att sådant undantag .ej borde

gälla virke, som vid dylika sågar eller flyttbara sågar å avverknmgsplatserna

sågades för export. Enligt en i svenska flottledsforbundets årsbok

nr 8 lämnad uppgift av statens flottledsmgenjor P. Silverbrand hade

från Skellefteå tullkammardistrikt, kuststräckan Byske—Gumboda, under

vissa år exporterats över 20,000 stds klingsågat virke eller omkring

30 procent av hela kvantiteten skeppat sågvirke. Under 19,>3 hade dar

skeppats 8,000 stds klingsågad vara eller 26.:: procent av hela kvantiteten.

Dessutom hade med järnväg avsänts 2,000 stds. Dessa sistnämnda kvantiteter

för 1933 motsvarade omkring 3,300,000 rundvirkeskubikfot. Enligt

inhämtade uppgifter för kuststräckan Piteå—Haparanda hade ar 1934 vid

klingsågar för skeppning försågats cirka 30,000 stds, vilket motsvarade

cirka 10,000.000 kubikfot sågtimmer. Den fördyring av matnmgskostnaden,

som måste drabba övrigt exportvirke, därest dessa omkring 40000

stds undandroges mätningstvång, kunde varken vara rättvis eller std i

överensstämmelse med lagförslagets andemening.

Skogsvård sstyrelsen i Norrbottens län, över jägmästaren i övre Norrbottens

distrikt och Dalälvarnas Tumningsförening hava i förevarande

avseende hävdat samma mening som överbottens Tumningsförening. Dalälvarnas

Tumningsförening har därvid upplyst, att inom Kopparbergs

län funnes över 100 fasta mindre sågverk, som under normala förhållanden

hade en årlig råvaruanskaffning på sammanlagt cirka 4,300,000 såg
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

timmer. Härav mtummades genom tumningsföreningens försorg cirka

1,300,000. Skillnaden, cirka 3,000,000 sågtimmer, inmättes av dessa sågverks

egen personal.

I motsats till den uppfattning, som uttalats i nyssangivna yttranden,

,5. länsstyrelsen. i Kopparbergs län gjort gällande, att det förelåge goda

skal att från mätningsmonopolet undantaga liusbehovssågar och andra

mindre sågverk.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Jämtlands län har ansett,

att sådana mindre sågar, som försågade exempelvis under 20,000

timmer per år, borde undantagas från monopolet.

Jägmästaren i Arjeplogs revir har funnit önskvärt, att undantag från

monopolet i vissa fall kunde medgivas ifråga örn virke, som försågades

vid flyttbara sågar. Jägmästaren har härom anfört:

De flyttbara motorsågarna syntes inom stora områden av virkesmätmngsimmndernas

blivande verksamhetsområden växa i antal. Det erbjode

stora svårigheter och skulle förorsaka avsevärda kostnader att på

de otta tränga upplagsplatserna verkställa upprepade tumningar under

sagningens gang. Oftast torde virkesinköpen till dessa sågar ske genom

rotkop men aven köp av rundtimmer förekomma ofta.

Vissa myndigheter, däribland länsstyrelsen i Örebro län, hava framhållit,

att de av kommissionen ifrågasatta undantagen från monopolet i

fråga örn virke, som försåldes till innehavare av mindre sågverk eller

som eljest avyttrades till mindre virkesförbrukare, borde uttryckligen angivas

i lagen.

* flera yttranden har hemställts, att monopolet ej måtte förlänas

tillämpning beträffande virke, som av kommunikationsverk, vägdistrikt,

allmänna, flottleder m. fl. inköptes för egen förbrukning. I yttrandena

ar härvid framhållits, att inmätning av slipersvirke för statens järnvägars

behov och telefonstolpsvirke för telegrafverkets räkning hittills

verkställts utan anlitande av mätningsorganisationer. Några olägenheter

harav hade icke förmärkts. Virke, som inköptes av flottningsföreningar

och vägdistrikt, utgjordes i allmänhet av jämförelsevis små partier.

Vad särskilt angår virke, som erfordras för byggande eller underhåll

av flottled, har Byske och Åby älvars flottningsförening anfört:

För flottledernas underhåll eller utbyggande inköpte flottningsföremngarna

ärligen virke av varierande omfattning. Då det gällde avsevärdare

kvantiteter, torde virket i allmänhet inköpas på rot och således icke

lalla under lagens tillämpning. Förutom sådana större inköp vore det dock

massor av små virkesposter örn något eller några tiotal klampar och fördelade

har och var efter flottlederna, som för flottledernas underhåll årligen

och under alla tider av året inköptes från olika skogsägare. I stor

utsträckning upptoges desslikes byggnadsvirke i småpartier ur flottlederna

och ersattes efter inmätning till virkesägarna. Sådana till antaiet

manga men till innehållet högst obetydliga virkesinköp skulle

enligt lagförslaget drabbas av inmätningstvånget. Då detta virke i regel

inköptes for kompletterande av nära slutförda byggnader, vilka i allmän
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

het omedelbart vid inträdande flod måste tagas i bruk, eller för reparation

av förstörda anläggningar, ofta utförda under pågående flottningar,

skulle tiden sällan medgiva hänvändelse till mätningsnämnden vare sig

det gällde begäran örn inmätning eller befrielse därifrån. Det orimliga

i mätningstvång för sådant virke syntes påtagligt.

Slutligen bar i åtskilliga yttranden, som avgivits av representanter

för trävaruindustrien, yrkats, att mätning av virke, som gjorts till föremål

för försäljning eller byte mellan bolag, måtte undantagas från monopolet.

Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska

Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen, vilka anslutit sig

till berörda yrkande, hava till utveckling därav anfört:

Det förekomme årligen, att stora virkespartier bytte ägare och sålunda

vore köpvirke, utan att den säljande parten kunde betraktas som svagare

eller hade behov av eller själv önskade det allmännas mellankomst för

hävdande av sina intressen. Föreningarna syftade på de stora affärer i

runt virke, som ägde rum mellan bolag inbördes. Allmännast vore måhända

dessa affärer mellan verk tillhörande en koncern eller samarbetande

företag. Till formen vore dessa virkesaffärer mellan olika dotterbolag i

en koncern stundom regelrätta köp, men ofta skedde de även i form av

byte av virke, varvid uppkomna värdedifferenser reglerades i penningar.

I realiteten vore berörda affärer att betrakta som virkesfångst från egna

skogar, vilken genom försäljningar och köp mellan dotterbolagen inbördes

dirigerades till de lämpligaste förädlingsverken. Så som lagförslaget

vore skrivet, lydde dylika virkesaffärer under mätningsmonopolet.

Detta vore uppenbarligen olämpligt. Det funnes ingen anledning att under

det allmännas kontroll tvinga in mätningar, som vöre transaktioner i

en och samma ägares inre förvaltning. Dessutom ägde även stora rundvirkesaffärer

rum mellan bolag, som ej i övrigt hade gemensamma intressen.

Företag, som saknade egna massafabriker, plägade sålunda

exempelvis i stora poster sälja den massaved, som utlölle från deras skogar,

till företag, som ägde dylika fabriker. Sådana affärer skedde i fullt

samförstånd mellan likvärdiga parter. Önskemål örn mätningens läggande

under allmän kontroll bade aldrig framställts. Några sociala intressen

att bevaka hade statsmakterna i detta fall icke. Föreningarna hemställde

därför, att i lagen måtte upptagas en bestämmelse, att virkesaffärer

mellan bolag inbördes skulle undantagas från mätningsmonopolet. Kunde

detta ej bifallas, borde i varje fall i motiven tydligt utsägas, att Kungl.

Majit vid utfärdande av förordnande enligt 1 § i regel borde meddela generellt

undantag för rundvirkesaffärer mellan bolag inbördes.

Korsnäs Sågverksaktiebolag bar framhållit, att försäljning eller byte

av virke mellan bolag ägde rum, exempelvis då två bolag bade intressen

i två flottleder och sinsemellan bytte flottningsvirket, så att vartdera bolaget

finge virke endast i en flottled. Dylika transaktioner uppgjordes i

regel i form av köp.

Även med den begränsade omfattning, som virkesmätningsnämnds Departementsmonopol

enligt 1 § skall erhålla, torde inskränkningar i monopolet i vissa chefen''

fall vara påkallade.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

På sätt kommissionen framhållit, torde sålunda i den föreslagna lagen

möjlighet böra beredas att medgiva fri mätning i fråga örn props. Den

särskilda mätning av detta virkesslag, som å vissa orter anordnats under

medverkan av handelskamrarna, torde ej böra omöjliggöras genom

lagen. Jämväl i fråga örn vissa andra särskilda slag av runt barrträdsvirke,

avsedda för ändamål som i 1 § sägs, torde på grund av det mätningssätt,

som tillämpas i fråga örn dem, eller den ringa förekomsten av

respektive virkesslag eller av andra orsaker möjlighet att helt eller i viss

utsträckning undantaga dem från monopolet böra förefinnas. Vad särskilt

angår brännved, avsedd för industriellt bruk, lärer den mätning, som

tillämpas i fråga örn dylik ved, oftast vara så enkel, att ett anlitande av

virkesmätningsnämnd för mätningens verkställande ej är påkallat. I

fråga örn sådan ved torde därför undantag från monopolet i regel böra

medgivas, där ej veden upplagts för mätning i samband med annat virkesslag,

som är underkastat monopolet.

Vidare torde, jämväl i viss anslutning till vad kommissionen anfört,

undantag från monopolets tillämpning i vissa fall böra medgivas i fråga

om virke, som försäljes till innehavare av egentliga husbehovssågar eller

andra mindre fasta sågverk eller liknande träförädlingsverk eller som

inköpes för försågning vid flyttbara sågar å avverkningsplatserna.

En ovillkorlig tillämpning av monopolet beträffande dylikt virke skulle

understundom medföra oskäligt höga mätningskostnader eller alltför stor

tidsutdräkt eller omgång i fråga örn mätningens utförande. Av praktiska

skäl torde det undantag från monopolets tillämpning, som med hänsyn

härtill är motiverat, i första hand böra åsyfta, att fri mätning medgives

i fråga örn virke, som inköpes för förädling vid sådana mindre fasta

eller flyttbara sågverk eller andra träförädlingsverk, vilkas årliga förbrukning

av köpvirke understiger viss myckenhet. Erinras må, att enligt

den norska lagen örn virkesmätning vederbörande departement äger

bestämma, huruvida och i vilken utsträckning virke, som inköpes till

mindre lokala sågverk och liknande träförädlingsanläggningar, skall vara

underkastat lagen samt att departementet med stöd av denna befogenhet

ifråga örn Glommens virkesmätningsförening föreskrivit, att föreningens

styrelse äger medgiva befrielse från lagens tillämpning beträffande

dylik anläggning inom föreningens distrikt, för vilken högst 500

tolfter timmer årligen inköpas. Storleken av den årliga förbrukning av

köpvirke, som sålunda torde böra utgöra förutsättning för monopolets

tillämpning i fråga örn här avsedda sågverk eller andra verk, synes böra

bestämmas med hänsyn till, bland annat, kommunikationsväsendets utveckling

inom vederbörande trakt samt, där fråga är örn fasta anläggningar,

dessas belägenhet. I vissa fall torde jämväl andra faktorer än

den årliga förbrukningen av köpvirke böra läggas till grund för

medgivande av undantag från monopolet i fråga örn här avsedda mindre

verk. Vid fastställandet av dessa undantag bör tydligen tillses,

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

att genom undantagen ej så stora virkesmängder undandragas monopolet,

att kostnaderna för den monopoliserade mätningen komma att överstiga

vad som är skäligt.

Kommissionen har ansett, att undantag från monopolets tillämpning

regelrätt borde medgivas beträffande virke, som avyttrades till en del

mindre virkesförbrukare, såsom byggmästare, hantverkare, vissa fastighetsägare

m. fl. Därjämte har i åtskilliga yttranden hemställts, att monopolet

ej måtte förlänas giltighet i fråga örn virke, som inköptes av

kommunikationsverk, vägdistrikt, allmänna flottleder m. fl. för egen förbrukning.

Med den begränsning i monopolets omfattning, som jag i det

föregående tillstyrkt och varom bestämmelse upptagits i 1 §, torde virke,

som nu sagts, ej bliva underkastat monopolet, med mindre nämnda virkesförbrukare

driva förädlingsverksamhet i fråga örn virke. För sådant

fall komma emellertid beträffande denna verksamhet de föreskrifter örn

undantag från monopolet för mindre sågverk och andra mindre träförädlingsverk,

som enligt det nyss anförda böra meddelas, att äga tillämpning.

I likhet med kommissionen och vissa skogsstatstjänstemän finner jag

påkallat, att fri mätning må kunna medgivas i fråga örn virke, som utdrivits

till avlägset belägna sjöar, vattendrag eller andra transportleder, eller

som eljest upplagts för mätning å avlägset liggande eller otillgängliga

platser.

Härförutom torde, på sätt i åtskilliga yttranden framhållits, monopolet

principiellt ej böra äga tillämpning beträffande mätning, som verkställes

på grund av avtal rörande köp eller byte av virke, slutna mellan

trävarubolag eller andra, vilka i större omfattning driva förädlingsverksamhet

i fråga örn virke. Medgivande av undantag från monopolet i

nu angivet avseende torde dock böra lämnas allenast i den mån ej därigenom

möjlighet öppnas att kringgå den föreslagna lagstiftningen.

Jämväl i vissa andra fall än de här förut omförmälda kunna inskränkningar

i monopolet vara motiverade. Behov av sådana inskränkningar

kan sålunda ex. föreligga i fråga örn särskilt förädlingsverk eller särskild

transportled eller exporthamn.

Då ett närmare angivande i lagen av alla de fall, då undantag från

monopolet äro påkallade för vinnande av en ändamålsenlig virkesmätning,

ej lämpligen kan ske, synas erforderliga föreskrifter härutinnan

böra meddelas i administrativ väg. Härför talar även den omständigheten,

att ifrågavarande undantag böra utformas med hänsyn till de växlande

förhållanden, som i skilda fall föreligga, och jämväl böra kunna

jämkas efter inträdande förändringar i dessa förhållanden. Befogenhet

att meddela dylika föreskrifter synes böra förbehållas Kungl. Majit. En

bestämmelse härom har upptagits i förevarande paragraf.

Vid meddelande av föreskrifter, som nyss sagts, torde i allmänhet de

sammanslutningar av virkessäljare och virkesköpare samt de korpora
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

tioner, företrädande dessa grupper, som finnas inom det område föreskrifterna

avse, böra beredas tillfälle att yttra sig i ärendet.

3 §.

Förevarande paragraf, som motsvarar 3 § i kommissionens förslag,

handlar örn rätt för virkesmätningsnämnd att i särskilt fall medgiva undantag

från nämndens mätningsmonopol.

Enligt 3 § i kommissionens förslag skall rätt att medgiva sådant undantag

tillkomma nämnden allenast örn synnerliga skäl därtill föreligga.

I motiveringen till sagda paragraf har kommissionen anfört:

De fall, då möjlighet att verkställa mätning av runt eller bilat virke

utan anlitande av vederbörande virkesmätningsnämnd borde stå öppen,

vore så mångskiftande, att de ej kunde uttömmande angivas vare sig i

lagen eller i administrativa föreskrifter. Berörda syfte torde därför ej

i full utsträckning kunna vinnas, med mindre befogenhet medgåves virkesmätningsnämnden

eller annan att i fråga örn särskilda mätningsfall pröva,

huruvida undantag från monopolet vore påkallat. Dylika undantag

kunde vara motiverade exempelvis därav, att med hänsyn till visst virkespartis

ringa storlek eller belägenhet eller av annan orsak mätningen av

partiet genom nämnden droge alltför stor omgång eller kostnad eller att,

sedan virke i och för sådan mätning upplagts på isbelagt vattendrag, islossningen

därå försigginge så snabbt, att mätning genom nämnden ej

medhunnes. För möjliggörande att prövning, varom nu vore fråga, kunde

ske under enkla former och med erforderlig skyndsamhet, syntes densamma

böra ankomma å nämnden själv. Befogenhet att medgiva här

avsett undantag borde dock tillkomma nämnden allenast i det fall, att

framställning därom gjorts av virkets ägare eller, där fråga vore örn

mätning av köpvirke eller annat virke, som avyttrats på villkor, att mätning

av virket skulle ske, vederbörande kontrahenter. Såsom villkor för

nämndens befogenhet att lämna sådant medgivande borde gälla, att synnerliga

skäl därtill förelåge.

Mot kommissionens förslag i denna del hava jägmästarna i Grönsinka

och Garpenbergs revir erinrat, att förslaget icke lämnade utrymme för

beviljande av undantag i tillräcklig omfattning. Särskilt ifråga om

mindre sågverk, träullsfabriker och andra liknande företag, beträffande

vilka lagringsmöjligheterna av virke i avvaktan på mätning ofta kunde

vara begränsade, skulle en mätning genom virkesmätningsnämnden komma

att verka betungande och medföra dryga kostnader. Ur denna synpunkt

vore det mindre lämpligt, att rätten för nämnden att bevilja dispens

från monopolet skulle göras beroende av att ''synnerliga’ skäl därtill

förelåge.

I det av Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna yttrandet har rörande

kommissionens förslag härutinnan anförts:

Det syntes önskvärt, att i lagens motiv tydligt angåves vissa andra fall

än de av kommissionen omnämnda, då dispens finge av virkesmätningsnämnden

meddelas. Härvid syftades på virke, som utfölle vid rågångs
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

och mätningslinjestakningar saint vid upphuggning av kraftledningsgator.

Dylikt virke såldes ofta men kunde knappast göras till föremål för

nämndens mätning.

Vad kommissionen anfört till stöd för medgivande åt virkesmätnings- Departementsnämnd

av befogenhet att i särskilt fall bevilja undantag från nämndens c e en''

mätningsmonopol finner jag äga giltighet. De av kommissionen angivna

exempel å omständigheter, som enligt kommissionens mening borde utgöra

skäl för medgivande av sådant undantag, synas inbegripa även de

fall, som omförmälas i det av Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna

yttrandet. Jag delar jämväl kommissionens uppfattning, att här avsedd

befogenhet bör tillkomma nämnden allenast där framställning örn beviljande

av undantag från monopolet gjorts hos nämnden av virkets ägare

eller, i fråga örn mätning av köpvirke eller därmed likställt virke, av

vederbörande kontrahenter. Bestämmelser örn sökande av sådant undantag

hava upptagits i 25 §. På sätt i vissa yttranden framhållits, torde

dock sagda befogenhet i kommissionens förslag hava erhållit en väl snäv

begränsning genom det i förslaget uppställda förbehållet, att synnerliga

skäl för beviljande av sökt undantag skola föreligga. Rätt att medgiva

sådant undantag synes böra tillkomma nämnden i alla fall, då skäl därtill

äro. I enlighet härmed har förevarande paragraf avfattats.

4 $.

Första stycket, som motsvarar 4 § i kommissionens förslag, upptager

bestämmelse örn rätt för virkesmätningsnämnd att inom sitt verksamhetsområde

under viss förutsättning verkställa även annan mätning av

virke än sådan, som enligt den föreslagna lagen uteslutande ankommer

på nämnden. Beträffande denna bestämmelse hänvisar jag till vad i

redogörelsen för förslagets allmänna grunder anförts.

I vissa fall torde vara önskvärt, att virkesmätningsnämnd äger verkställa

mätning av virke jämväl utom det område, där nämnden har mätningsmonopol.

Det är sålunda tänkbart, att med hänsyn till de förhållanden,

som enligt vad jag vid 1 § anfört böra beaktas vid fastställande av

monopolområde, från sådant område kunna komma att uteslutas vissa

trakter, där mätning av virke med fördel kan utföras av virkesmätningsnämnd.

Därjämte må erinras, att Wermländska Inmätningsföreningen

under en följd av år verkställt mätning av virke inom vissa ådalar i

Norge, vilka avbörda sitt vatten till svenska vattendrag, samt att det synes

önskvärt, att, därest virkesmätningsnämnd skulle komma att inrättas

i Värmlands län, sådan nämnd må kunna medgivas befogenhet att fortsätta

den av sagda förening bedrivna mätningsverksamheten i Norge,

under förutsättning att tillstånd därtill lämnas från norsk sida. Befogenhet

för virkesmätningsnämnd att verkställa mätning av virke utom sitt

monopolområde synes böra avse visst bestämt distrikt samt gälla för viss

tid eller tillsvidare. Virkesmätning inom sådant distrikt torde böra få

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 140.

utföras av nämnden allenast under förutsättning, att mätningen kan ske

utan förfång för den å nämnden ankommande mätningen inom dess monopolområde.

Det synes böra anförtros åt Kungl. Majit att avgöra, huruvida och i

vilken omfattning befogenhet, som nu sagts, bör tillerkännas virkesmätningsnämnd.

Utan särskild föreskrift lärer vara tydligt, att sådan befogenhet

ej må avse distrikt, som är beläget inom annan virkesmätningsnämnds

monopolområde. Hinder synes ej böra möta, att, där så finnes

lämpligt, virkesmätningsnämnd tillägges här avsedd befogenhet ifråga

örn visst distrikt utom de i 1 § angivna län.

Enligt nu angivna grunder har bestämmelsen i andra stycket avfattats.

5 $.

Förevarande paragraf motsvarar 5 § i kommissionens förslag.

I första stycket hava inrymts föreskrifter örn antalet ledamöter och

suppleanter i virkesmätningsnämnd, örn befogenhet för Kungl. Majit att

förordna dessa samt örn den tid, för vilken dylika förordnanden skola meddelas.

För innehållet av dessa föreskrifter och de skäl, som ligga till

grund för dem, har jag i huvudsak redogjort i det föregående.

Antalet suppleanter i virkesmätningsnämnd har i departementsförslaget

bestämts till nio eller tretton. Denna bestämmelse innebär, att en

suppleant skall förordnas för ordföranden i nämnden samt två suppleanter

för varje ledamot, som är säljare- eller köparerepresentant. Departementsförslaget

överensstämmer i detta hänseende med kommissionens

förslag.

Andra stycket upptager bestämmelser örn sättet för utseende av ordförande

i virkesmätningsnämnd samt dennes suppleant, vilken senare tilllika

skall vara vice ordförande i nämnden. I fråga örn dessa bestämmelser

hänvisas såvitt angår ordföranden till vad jag i redogörelsen för förslagets

allmänna grunder anfört. Vice ordföranden skall enligt departementsförslaget

utses på samma sätt som ordföranden. Vad jag i sagda

redogörelse anfört örn de kvalifikationer, som ordföranden bör äga, gäller

självfallet även vice ordföranden.

Enligt tredje stycket skola virkesmätningsnämnds ledamöter och suppleanter,

med undantag av ordföranden och vice ordföranden, företräda,

hälften virkessäljare- och andra hälften virkesköpareintressen, samt utses

efter förslag, avgivna i den ordning, som stadgas i vissa följande bestämmelser

i förslaget. Även rörande detta stycke åberopar jag vad i nyssnämnda

redogörelse anförts.

6 §.

Förevarande paragraf, som upptager bestämmelser örn virkesmätningsnämnds

tjänstemän, överensstämmer, på sätt jag i det föregående framhållit,

med kommissionens förslag, däri föreskrifter i ämnet upptagits i

6 §.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 95

7 $.

Denna paragraf, enligt vilken reglemente skall i viss ordning fastställas

för virkesmätningsnämnd, är likalydande med 7 § i kommissionens

förslag.

Örn mätningsinstruktion.

8 §.

Enligt 8 § första stycket i kommissionens förslag har Kungl. Majit att, Sättet för utefter

hörande av vederbörande virkesmätningsnämnder, för område, för ^''atningsvilket

förordnande enligt 1 § meddelats, utfärda instruktion angående instruktion.

mätning av runt eller bilat virke samt förfarandet därvid. Där så finnes

lämpligt, må enligt förslaget skilda instruktioner utfärdas för olika delar

av området.

Beträffande förslaget i denna del hava vissa myndigheter och korporationer,

däribland Svenska Flottledsförbundet och ett flertal flottningsföreningar,

framhållit, att, då bestämmelserna i sådan mätningsinstruktion,

som Kungl. Majit enligt förslaget hade att utfärda, i åtskilliga avseenden

berörde de inom instruktionens tillämpningsområde verksamma

flottningsföreningarna, det borde föreskrivas, att före utfärdandet av dylik

instruktion även vederbörande flottningsföreningar skulle höras i ärendet.

Då det bör förutsättas, att Kungl. Majit, innan mätningsinstruktion ut- Departementsfärdas

för visst område, utan särskild föreskrift kommer att, när anledning

därtill föreligger, bereda tillfälle för de flottningsföreningar, som äro

verksamma inom området, att yttra sig i ärendet, finner jag meddelande

av uttrycklig bestämmelse härom ej vara erforderligt.

Ej heller eljest har jag funnit skäl till erinran mot bestämmelserna i

8 § första stycket av kommissionens förslag. Dessa hava därför, allenast

med en mindre jämkning, som föranletts av den av mig föreslagna ändrade

omfattningen av virkesmätningsnämnds monopol, samt vissa redaktionella

ändringar upptagits i departementsförslaget och inrymts i första

stycket av förevarande paragraf.

I 8 § andra stycket av kommissionens förslag hava inrymts bestämmelser

angående mätningsinstruktions innehåll. Enligt dessa bestämmelser,

som avfattats i viss anslutning till innehållet av de av virkesmätningsföreningarna

fastställda mätningsinstruktionerna, skall av Kungl. Majit

utfärdad mätningsinstruktion upptaga bestämmelser dels örn sättet för

mätning av runt eller bilat virke och dels om förfarandet därvid. I det

förra avseendet skall i instruktionen angivas, huru vid mätning av virke,

som instruktionen avser, bedömning skall ske av virkets beskaffenhet

samt vilken mätningsmetod därvid skall anlitas. Bestämmelser härom upptagas

i andra stycket punkterna 1, 2, 6, 7 och 8. I det senare avseendet skall

enligt förslaget instruktionen innehålla föreskrifter rörande vissa detal
-

Mätningsinatr

viktioria

innehåll.

Kommis
sionen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

jer i förfarandet, som ansetts ej lämpligen böra regleras i själva lagen.

Stadganden härom hava inrymts i andra stycket punkterna 3, 4, 5, 9 och

10. Då kommissionen förutsatt, att utöver de föreskrifter, som avses i

nu angivna punkter, ytterligare bestämmelser kunde finnas nödiga för

mätnings riktiga och ändamålsenliga verkställande, har en anvisning örn

instruktionens kompletterande med dylika bestämmelser upptagits i

punkten 11.

Mot vissa av de nu angivna punkterna i kommissionens förslag hava

erinringar gjorts i de avgivna yttrandena.

Beträffande punkten 2, enligt vilken mätningsinstruktion skall angiva,

bland annat, huru virke, som instruktionen avser, skall vara å mätningsplatsen

upplagt, har Svenska Flottledsförbundet anfört:

Frågan örn uppläggning av virke å mätningsplatsen ginge icke att generellt

bestämma för ett instruktionsområde och särskilt icke, då det inmätta

virket skulle tillsläppas till flottled. De lokala förhållandena vore

härvidlag synnerligen växlande och erfordrades olika föreskrifter såväl

för de skilda flottlederna som inom olika sträckor av en och samma flottled.

Förhållandena kunde även skifta från det ena året till det andra

genom utskärningar i stränderna, förändringar i älvbottnen m. m. På

grund härav måste det bliva flottningsledningen, som i varje fall finge

det avgörande ordet i fråga örn flottgodsets uppläggande vid eller på

flottled.

I enlighet härmed har förbundet hemställt, att ett tillägg till förevarande

punkt måtte göras av innehåll, att flottningsvirke skulle uppläggas

ä mätningsplatsen efter anvisning av flottningsförening.

Uttalanden i liknande riktning hava gjorts av Sveriges Industriförbund

m. fl.

Indals och Ljunga älvars samt Gimåns flottningsföreningar hava framhållit,

att uppläggning av virke, varom här vore fråga, horde, utan åsidosättande

av dess behöriga torkning eller för mätningsförfarandet erforderligt

tillvägagångssätt, äga rum i överensstämmelse med de av flottningsföreningarna

för flottningskostnadernas nedbringande utfärdade bestämmelserna.

I fråga örn punkten 6, enligt vilken mätningsinstruktion skall angiva,

huru beträffande virke, som instruktionen avser, mätning i egentlig mening

skall verkställas, hava Indals och Ljunga älvars samt Gimåns flottningsföreningar

anfört, att de förutsatte, att virkesmätningen komme att

ske på sådant sätt, att de för virkets beräkning till deltagande i flottningskostnader

m. m. erforderliga faktorerna angåves i det mätbesked,

som enligt förslaget skulle utfärdas vid mätningsförrättning.

Svenska Flottledsförbundet har rörande samma punkt uttalat, att de däri

avsedda bestämmelserna vore i hög grad beroende av den för varje flottled

gällande virkesindelningen, vilken alltså borde noga beaktas vid instruktionens

utformning i denna del.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 97

Med avseende ä punkten 9, sorn. föreskriver, att i mätningsiustruktion

skall angivas, kuru virke, som varit föremål för mätning, i samband

därmed skall märkas, hava Svenska Flottledsförbundet ock en del flottningsföreningar

påpekat, att virkets märkning borde ske i noggrann

överensstämmelse med de hos flottningsföreningarna registrerade virkesmärkena.

Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska

Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen hava angående

denna punkt anfört, att, då märkningen vore tämligen tidsödande, det

syntes vara lämpligt, att i mätningsinstruktionen föreskreves, att huggyxa

märken i förekommande fall skulle vara anbragta å virket före inmäta

ningen, vid vilken mätaren följaktligen endast hade att kontrollera, att

märkena funnes. Enligt föreningarnas åsikt vore det nödvändigt, att

sagda märken anbragtes före mätningstillfället. Upptagandet i mätningsinstruktionen

av föreskrifter i berörda avseende förutsatte en jämkning

i nu ifrågavarande punkt i förslaget.

Enligt punkten 10 skall i mätningsinstruktion angivas, huru mängden

av virke, som varit föremål för mätning, skall av virkesmätningsnämnden

uträknas samt underrättelse därom lämnas sakägare vid mätningsförrättning.

I fråga örn denna punkt har Svenska Flottledsförbundet framhållit, att

däri berördes en omständighet, som krävde särskild uppmärksamhet,

nämligen önskvärdheten av snabba underrättelser till sakägarna. Vid

avfattandet av de i förevarande punkt avsedda bestämmelserna borde

hänsyn tagas till den tid, inom vilken enligt flottningsföreningarnas reglementen

de exakta flottningsuppgifterna skulle avlämnas. Ett tillägg torde

erfordras till denna punkt, som klargjorde, att instruktionen ej finge

innehålla sådana bestämmelser, att avgivandet av exakt flottningsupp1

gift i rätt tid äventyrades.

Liknande uttalanden hava gjorts av vissa flottningsföreningar.

Slutligen har i fråga örn punkten 11 jägmästaren i Kalix revir uttalat,

att, då det syntes vara av vikt, att virkesmätningsnämnden så fort

ske kunde erhölle kännedom örn storleken.av årets blivande inmätning,

i instruktionen möjligen borde intagas bestämmelse örn tiden för virkesanmälans

inlämnande.

Den ram för mätningsinstruktions innehåll, som angivits i 8 § andra

stycket av kommissionens förslag, synes lämplig och väl avvägd.

De erinringar i fråga örn vissa punkter i berörda stycke, som framställts

i en del yttranden, avse väsentligen frågan, huru de särskilda

mätningsinstruktioner, som Kungl. Maj:t enligt förevarande paragral

har att utfärda, böra utformas. Ett närmare ståndpunkttagande till denna

fråga synes ej nu böra ske. Beträffande de erinringar, som härutinnan

framförts av Svenska Flottledsförbundet och vissa flottnings
-

Departements
chofen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Kr 150

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

föreningar, må dock framhållas, att vid mätningsinstruktions utfärdande

skälig hänsyn självfallet bör tagas till flottningsintresset inom instruktionens

tillämpningsområde.

I fråga örn punkten 2 i kommissionens förslag, enligt vilken punkt i

mätningsinstruktionen skall angivas, huru virke, som instruktionen avser,

skall vara å mätningsplatsen upplagt, har Svenska Flottledsförbundet föreslagit

ett tillägg av innehåll, att flottningsvirke skulle uppläggas å mätningsplatsen

efter anvisning av flottningsförening. Ett dylikt tillägg finner

jag obehövligt, då utan särskild föreskrift torde vara tydligt, att de bestämmelser

örn virkets uppläggning å mätningsplatsen, som enligt sagda punkt

skola upptagas i mätningsinstruktionen, i fråga om flottningsvirke böra

anpassas efter de föreskrifter, som med stöd av flottningslagstiftningen

meddelats i detta ämne. Med anledning av de erinringar, som flottledsförbundet

i övrigt framfört mot bestämmelsen i förevarande punkt, må

framhållas, att enligt departementsförslaget hinder ej möter att för olika

delar av mätningsinstruktionens tillämpningsområde skilda föreskrifter

meddelas rörande uppläggning av däri avsett virke å mätningsplatsen

eller att virkesmätningsnämnden bemyndigas att härutinnan meddela

detalj föreskrifter.

Beträffande punkten 9 i förslaget, enligt vilken i mätningsinstruktion

skall angivas, huru virke, som varit föremål för mätning, i samband därmed

skall märkas, har av Sveriges Industriförbund m. fl. föreslagits sådan

jämkning, att hinder ej mötte för upptagande i mätningsinstruktionen

av föreskrift, att huggyxmärken skulle i förekommande fall vara

anbragta å virket före mätningen. Då en föreskrift av angivet innehåll

ar att betrakta som en bestämmelse rörande virkets behandling vid avverkningen

samt stadgande om inrymmande av dylika bestämmelser i

mätningsinstruktionen upptagits i punkten 2 av förslaget, synes den av

industriförbundet m. fl. föreslagna jämkningen ej vara motiverad.

Ej heller eljest har jag, bortsett från vissa mindre redaktionella jämkningar,

funnit anledning föreslå ändring i kommissionens förslag i denna

del. Förslaget har därför, med berörda jämkningar, upptagits i departementsförslaget

och inrynjts i andra stycket i förevarande paragraf.

Bestämmelsen i tredje stycket av kommissionens förslag, som innehåller,

att mätningsinstruktion skall lända till efterrättelse enligt vad i den

föreslagna lagen stadgas, har uteslutits såsom obehövligt

Om mätningsförrättning.

9 §.

Bestämmelserna i denna paragraf, som handla om rätt att hos virkesmätningsnämnd

påkalla mätning, motsvara stadgandena i 9 § av kommissionens

förslag.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Enligt kommissionens förslag skall sagda rätt tillkomma virkets ägare Kommission*»,

eller, där mätning påkallas på grund av avtal, varigenom virke försålts

eller eljest avyttrats på villkor, att mätning av virket skall verkställas,

(mätning av köpvirke), kontrahenterna gemensamt. För det fall, att

domstol genom lagakraftvunnet beslut förordnat, att mätning av köpvirke

skall verkställas av virkesmätningsnämnd, äger dock enligt förslaget

envar av kontrahenterna påkalla mätningen.

I motiveringen till dessa bestämmelser har kommissionen anfört:

Förslagets ståndpunkt, att mätning av köpvirke skulle påkallas av

kontrahenterna gemensamt, hade betingats av önskemålet att vinna ett

snabbt och enkelt mätningsförfarande. Därest framställning om mätning

i berörda fall skulle hos nämnden kunna göras av eu av kontrahenterna,

skulle en sådan ordning förutsätta, att nämnden, innan prövning

av mätningsansökan kunde av nämnden företagas, måste över ansökningen

höra den kontrahent, som ej undertecknat ansökningen, varigenom

besvär och betydande tidsutdräkt vid ärendets behandling skulle förorsakas.

Den nu angivna ordningen för sökande av mätning av köpvirke .^unde

emellertid ej förlänas ovillkorlig giltighet. För det fall, att en av

kontrahenterna obehörigen vägrade att underteckna mätningsansökningen,

borde tydligen den andre kontrahenten hava möjlighet att mot den

förres vilja påkalla mätning genom nämnden. Då det ej kunde anförtros

åt nämnden att i dylikt fall avgöra,_ huruvida den förres vägran

strede mot avtalet, syntes berörda syfte ej lämpligen kunna tillgodoses

på annat sätt, än att den kontrahent, som krävde mätning, ägde att efter

stämning å d6n andre hos domstol utverka förordnande, att virket skulle

mätas av nämnden, samt att, sedan sådant förordnande meddelats och

vunnit laga kraft, den förre berättigades att ensam hos nämnden påkalla

mätningen. _ lii.

Bestämmelsen, att mätning av köpvirke skulle pakallas av kontrahenterna

gemensamt, torde i praktiken enklast fullgöras på det sätt, att

kontrahenterna samtidigt med avtalets slutande upprättade och undertecknade

ansökan örn mätning av det avyttrade virket.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län och överjägmästaren i övre Yttrandet..

Norrbottens distrikt hava betecknat den av kommissionen föreslagna rätten

för kontrahent att efter förordnande av domstol ensam hos virkesmätningsnämnd

påkalla mätning av köpvirke såsom värdelös pa grund

av den långa tid, som måste beräknas åtgå, innan lagakraftvunnet domstolsbeslut

kunde föreligga. Lämpligare vore, om dylika rättstvister, som

fordrade ett snabbt avgörande, finge hänskjutas till överexelcutor eller

domstolsordförande.

Dalälvarnas Tumningsförening har ansett, att om skriftligt avtal funnes

mellan kontrahenterna, virkesmätningsnämnden borde vara oförhindrad

att på yrkande av endera kontrahenten inmäta virket.

Därest, såsom departementsförslaget åsyftar, mätning av köpvirko ge- iicpartcmentBnora

virkesmätningsnämnd skall lända till efterrättelse mellan säljaren

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

och köparen, lärer nämnden ej kunna medgivas någon generell befogenhet

att verkställa dylik mätning på ansökan allenast av en av kontrahenterna,

med mindre nämnden tillika ålägges skyldighet att över ansökningen

höra den andre kontrahenten. Enär fullgörande av en dylik

skyldighet skulle medföra betydande omgång och tidsutdräkt vid ärendets

behandling, har jag, i likhet med kommissionen, funnit nämnden ej

höra tillerkännas någon sådan befogenhet.

Då ansökan örn mätning av köpvirke, såsom kommissionen påpekat,

kan av kontrahenterna upprättas och undertecknas samtidigt med köpeavtalets

ingående, torde den av kommissionen föreslagna skyldigheten för

kontrahenterna att gemensamt söka sådan mätning näppeligen i praktiken

bliva nämnvärt betungande.

Vad angår kommissionens förslag, att, då domstol genom lagakraftvunnet

beslut förordnat örn mätning av köpvirke genom virkesmätningsnämnd,

envar av kontrahenterna skall äga påkalla mätningen, synes

kunna ifrågasättas, huruvida upptagande i lagen av en dylik bestämmelse

är av behovet påkallad. Därest, såsom jag nyss förutsatt, mätning av

köpvirke genom virkesmätningsnämnd i lagen bindes vid det villkor, att

kontrahenterna gemensamt hos nämnden påkallat mätningen, lärer vid

obehörig vägran från kontrahents sida att underteckna mätningsansökan

den andre kontrahenten utan särskild föreskrift få anses befogad att vid

domstol yrka den tredskandes förpliktande vid vite att underteckna ansökningen.

Den förre saknar sålunda enligt gällande rätt ej medel att

mot den senares vilja framtvinga en behörig mätningsansökan. På grund

härav och då, såsom nyss påpekats, mätningsansökan regelrätt torde komma

att upprättas och undertecknas samtidigt med köpeavtalets slutande

och sålunda vägran från kontrahents sida att efter avtalets ingående

underteckna sådan ansökan blott i undantagsfall kan tänkas förekomma,

har jag ansett den av kommissionen föreslagna bestämmelsen i ämnet

kunna utgå.

I övrigt har jag ej funnit anledning till erinran mot kommissionens förslag

i denna del.

10 i

Denna paragraf, som upptager bestämmelser örn mätningsansökans form

och innehåll, motsvarar 10 § i kommissionens förslag.

Enligt sistnämnda paragraf skall mätningsansökan innehålla uppgift,

bland annat, å den eller de fastigheter, varå virket avverkats.

Mot denna bestämmelse hava hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Örebro län samt länets skogsägareförening anmärkt, att lämnandet

av ifrågavarande uppgift, särskilt för större skogsägare, mången gång

kunde möta svårighet. Då dessutom sagda uppgift syntes vara för själva

mätningsförrättningen skäligen ovidkommande, hemställdes att bestämmelsen

måtte utgå.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maurts proposition nr 140.

Införande i mätningsansökan av uppgift å den eller de fastigheter, vara D*p^te®“Bent*

virket avverkats, torde i mångå fall vara ägnat att vid mätningen underlätta

identifieringen av det virkesparti, som ansökningen avser. Å andra

sidan torde sådan identifiering ej sällan utan svårighet kunna äga runn

även örn dylik uppgift saknas. Med hänsyn härtill och då upptagande i

mätningsansökan av uppgift i förevarande avseende understundom. kan

bliva betungande för de mätningssökande, torde sådan nppgiftsskyldighet

ej böra stadgas i lagen. Däremot synes lämpligt, att föreskrifter, huruvida

och i vilka fall här avsedd uppgift skall intagas i mätningsansökan,

meddelas i mätningsinstruktionen. I enlighet härmed har den av kommissionen

föreslagna bestämmelsen i ämnet uteslutits.

I övrigt företer förevarande paragraf, bortsett från en redaktionell

jämkning, ej annan avvikelse från kommissionens förslag än att dels

en mindre ändring vidtagits i fråga örn den av kommissionen föreslagna

skyldigheten att i ansökan örn mätning av köpvirke lämna uppgift

å säljarens och köparens fullständiga namn och hemvist, dels ock

en i 10 § andra stycket av kommissionens förslag införd bestämmelse

örn skyldighet att, då mätning sökes enligt 9 § på grund av domstols förordnande,

vid ansökningen foga vissa handlingar till följd av uteslutningen

av berörda bestämmelse i 9 § ansetts böra utgå.

11 $.

Enligt 11 § i kommissionens förslag åligger det virkesmätningsnämnd

att, där mätning ej sökes såsom i 9 och 10 §§ sägs eller hinder eljest prövas

möta mot bifall till ansökningen, med angivande av skälen genast avslå

ansökningen.

I motiveringen till denna bestämmelse har kommissionen anfört:

Bestämmelsen åsyftade, att, då mätningsansökan ej gjorts i föreskriven

ordning eller eljest vore av beskaffenhet att ej kunna av nämnden upptagas,

det skulle åligga virkesmätningsnämnden att, med angivande av skälen

för sitt beslut, genast avslå ansökningen, så att sökanden eller sökandena

bleve i tillfälle att inkomma med ny lagenlig ansökan. Behovet av en

dylik bestämmelse läge i öppen dag, då uppskov med mätning av virke,

som höljes i beredskap därför, kunde tillskynda virkesägaren stor ekonomisk

förlust.

Hinder för bifall av mätningsansökan kunde möta, bland annat, pä

grund därav, att de mätningsregler, som upptagits i ansökningen, vore så

ofullständiga eller otydliga eller eljest av det innehåll, att nämnden funné

mätning enligt dessa regler ej kunna verkställas. Ville sökanden eller sökandena

i dylikt fall fullfölja mätningsärendet, hade de att påkalla mätning

av virket enligt andra regler, sorn vore tjänliga att laggas till grund

för mätningens verkställande.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har — under erinran, att av kommissionens

berörda motivering framginge, att prövning av mätningsansökning

mången gång komme att äga rum på formella grunder framhållit,

att en dylik prövning borde mycket viii kunna överlåtas på mät
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Otputements

ohefen.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ningschefen. Ifrågavarande bestämmelse i kommissionens förslag borde

därför kompletteras, så att virkesmätningsnämnden åtminstone till någon

del kunde meddela mätningschefen den befogenhet, som tilldelats

nämnden.

I enahanda riktning har överjägmästaren i övre Norrbottens distrikt

uttalat sig.

Ångermanälvens, Örnsköldsviks och Umeå tumningsföreningar hava

framhållit, att kommissionen ej givit anvisning å sättet för lösning av den

konflikt, som uppkomme, därest virkesmätningsnämnden ej ansåge sig

kunna företaga mätning enligt de i ansökningen angivna mätningsreglerna

och kontrahenterna ej kunde enas örn några andra regler.

Ifrågavarande bestämmelse i kommissionens förslag har, bortsett från

en redaktionell jämkning, som jag senare skall närmare beröra, oförändrad

upptagits i förevarande paragraf.

Med anledning av vad skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län anfört vill

jag påpeka, att nämnda bestämmelse ej innebär, att granskningen av de

till virkesmätningsnämnd inkomna mätningsansökningarna skall verkställas

av nämnden såsom sådan. Intet hinder möter, att denna granskning

efter nämndens uppdrag utföres av mätningschefen eller annan

tjänsteman. Endast i det fall, att mätningsansökan är oriktigt avfattad,

så att vederbörande tjänsteman finner ansökningen ej kunna bifallas,

samt rättelse under hand ej kan vinnas, har nämnden att pröva, huruvida

ansökningen skall avslås. Dylika fall torde i verkligheten bliva mycket

sällsynta. På grund härav och då frågan örn avslag å mätningsansökan

synes vara av den natur, att den bör prövas av nämnden själv, har jag ej

funnit skäl föreslå medgivande av rätt för nämnden att å mätningschefen

eller annan tjänsteman överlåta den nämnden enligt förevarande paragraf

tillkommande befogenhet.

Såsom jag nyss antytt, bör vid granskningen av inkomna mätningsnnsökningar

det förfaringssätt regelrätt tillämpas, att, därest mätningsansökan

i något avseende befinnes bristfällig, sökanden eller sökandena beredes

tillfälle att avhjälpa bristen. Då den i kommissionens förslag upptagna

bestämmelsen i ämnet, enligt vilken nämnden, där mätning ej sökes

såsom i 9 och 10 §§ i förslaget stadgas, genast har att avslå ansökningen,

möjligen kunnat giva anledning till den missuppfattning, att ett

dylikt förfaringssätt ej vore medgivet, har en redaktionell jämkning i bestämmelsen

vidtagits.

Beträffande den av vissa tumningsföreningar väckta frågan, huru enligt

den föreslagna lagen borde förfaras, där ansökan örn mätning av köpvirke

gjorts hos nämnden och denna funnit sig ej kunna företaga mätning

enligt de i ansökningen angivna mätningsreglerna samt kontrahenterna

ej kunde enas örn några andra regler, må framhållas, att, örn de

i ansökningen upptagna reglerna äro så ofullständiga eller otydliga, att

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

nämnden ej Ber sig i stånd att företaga mätning enligt dessa regler, kontrahenterna

själva ej heller torde kunna mäta efter samma regler. Kunna

kontrahenterna i dylikt fall ej enas örn avtalets tolkning, i vilket fall mätning

genom nämnden måste antagas kunna äga rum. hava de att tvista

vid domstol örn avtalets innebörd.

12 §.

Förevarande paragraf upptager bestämmelser om virkesmätningsnämnds

skyldighet att, där mätningsansökan av nämnden upptages, föranstalta

örn den sökta mätningens verkställande.

Första stycket, enligt vilket såsom allmän regel gäller, att nämndeu

har att skyndsamt ombesörja företagande av sökt mätning, är likalydande

med 12 § första stycket i kommissionens förslag.

I andra stycket har upptagits ett stadgande om skyldighet för mätningssökande

eller, där fråga är örn mätning av köpvirke, för säljaren att göra

anmälan örn uppläggande å mätningsplatsen av virke, som ansökningen

avser.

Ett motsvarande stadgande har införts i 12 § andra stycket av kommissionens

förslag. Enligt detta stadgande skall anmälan, som nyss sagts,

göras till nämnden och ske på sätt i mätningsinstruktionen föreskrives.

I motiveringen till detta stadgande har kommissionen anfört:

Hos nämnden sökt mätning kunde ej av nämnden verkställas, förrän

det virke, varom fråga vore, upplagts å vederbörande mätningsplats. l)et

borde därlör åligga mätningssökanden eller, där fråga vöre om mätning

av köpvirke, säljaren att, då sådan uppläggning skett, darom göra anmälan

till nämnden. Med avseende å denna skyldighet vore att marka,

att varje mätningsansökan regelrätt torde komma att avse en större virkeskvantitet

— ex. allt det virke, som virkessågare enligt visst kontrakt

förbundit sig att leverera under påföljande vinter, eller allt det virke,

som en virkesförädlare under pålöljande vinter amadé avverka å en eller

flera honom tillhöriga fastigheter lör användning i sin förädlingsverksamhet.

Då nämnda kvantitet successivt utdreves under avverkningsperioden

samt mätningen därav borde verkställas allteftersom virkespartier

av lämplig storlek upplades å mätningsplatsen, torde berörda skyldighet

böra åsyfta, att anmälan skulle göras till nämnden varje gång ett

sådant parti därstädes upplagts. Ett närmare fastställande av skyldighetens

innebörd syntes med hänsyn härtill böra ske i mätningsinstruktionen.

I lagen torde allenast böra upptagas ett allmänt stadgande, att sökanden

eller, där fråga vore örn mätning av köpvirke, säljaren vöre pliktig

att på sätt i mätningsinstruktionen föreskreves göra här avsedd anmälan.

Jägmästaren i Jörns revir har ansett, att ifrågavarande stadgande i

kommissionens förslag borde uteslutas. Såsom skäl härför har anförts,

att det vore lämpligast, att det i samband med fastställande av mätningsinstruktion

och reglemente toges i övervägande, huru anmälningsskyldigheten

skulle fullgöras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Oepartements

chefen.

I®4 Kungl. Majus proposition nr 140.

I det av Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna yttrandet har framhållits,

att ifrågavarande stadgande, enligt vilket anmälan örn värja särskilt

virkespartis framkörning och uppläggning skulle ingivas till

nämnden själv och behandlas av denna eller å dess vägnar av inätningschefen,

torde bliva omöjligt att tillämpa i praktiken. Till utveckling

härav har anförts:

Anmälningar bomme att inströmma i tusental. Tid spilldes på anmälningsbrevens

sändande från ofta avlägset boende säljare till nämndens

kontor. Därifrån skulle brev gå till mätarna, som läge ute på förrättningar

och kanske ej bomme i förbindelse med posten på flera dagar.

Denna apparat vore för tung och långsam. För närvarande tillginge

så, att säljarna gjorde sina anmälningar till förmännen på distrikten,

vdka de vanligen stöde i kontakt och vilkas vistelseorter de väl

kande. Det vöre från praktisk synpunkt oeftergivligt, att så finge förtaras

även i fortsättningen.

Jägmästaren i Storbackens revir har anfört:

Ett strikt tillämpande av bestämmelsen, att anmälan skulle göras för

varje gång ett virkesparti blivit upplagt, bomme att verka betungande

tor sakägarna, särskilt vid stora avverkningar med trånga avlägg. Det

torde vala tillfyllest, att anmälan för hela det till inmätning avsedda

virkespartiet gjordes på en gång, samt att tidpunkten för första tumningen

angåves, varefter det mätarlag, som ombestyrde inmätningen, avpassade

intervallen mellan tumningarna efter de lokala förhållandena.

I likhet med kommissionen anser jag, att för underlättande av virkesmätningsnämndens

arbete skyldighet bör i lagen stadgas för mätningssökande

eller, där fråga är örn mätning av köpvirke, för säljaren att göra

anmälan örn uppläggande å mätningsplatsen av virke, som mätningsansökningen

avser.

I fråga örn sättet för verkställande av dylik anmälan kan det av kommissionen

föreslagna stadgandet i ämnet ej, såsom i vissa yttranden antagits,

anses innebära, att här avsedd anmälan skall ske skriftligen. Vill

mätningssökanden eller säljaren göra sådan anmälan muntligen, exempelvis

genom telefon eller budskickning, står det honom fritt. Ej heller

torde stadgandet hava den innebörd, att anmälan, som nu sagts, ovillkorligen

skall göras direkt till nämnden eller dess kansli, utan åsyfta, att,

där nämndens verksamhetsområde är uppdelat i distrikt, vederbörande

distriktschef eller annan lokal tjänsteman av nämnden må bemyndigas

att mottaga dylika anmälningar.

Med en dylik innebörd lärer fullgörandet av den ifrågasatta anmälningsskyldigheten

ej bliva betungande för de mätningssökande. Ej heller

torde därigenom föranledas tidsutdräkt i fråga örn mätningens utförande.

Det av kommissionen föreslagna stadgandet i ämnet har därför upptagits

i departementsförslaget, därvid dock till förebyggande av missuppfattning

rörande stadgandets innebörd den i kommissionens förslag in
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Martts proposition nr 140.

rymda föreskriften, att anmälan, varom nu är fråga, skall göras till nämnden,

uteslutits. Enligt departementsförslaget skall sålunda frågan, kuru

här avsedd anmälan skall göras, regleras i mätningsinstruktionen. Jag

förutsätter, att i instruktionen kommer att föreskrivas, att, där virkesmätningsnämnds

verksamhetsområde är indelat i distrikt, berörda anmälan

skall göras till vederbörande distriktschef eller annan inom distriktet anställd

tjänsteman.

Tredje stycket överensstämmer, bortsett från en mindre jämkning, som

föranletts av den ändrade avfattningen av andra stycket, samt vissa redaktionella.

ändringar, med 12 § tredje stycket i kommissionens förslag.

13 $.

Bestämmelsen i första stycket, enligt vilken mätning, som ankommer

å virkesmätningsnämnd, verkställes vid mätningsförrättning, är likalydande

med stadgandet i 13 § första stycket av kommissionens förslag.

Enligt 13 § andra stycket i berörda förslag har virkesmätningsnämnd

att bestämma, huruvida hos nämnden sökt mätning skall verkställas vid förrättning.

en eller flera förrättningar samt, i senare fallet, huru mätningen skall

fördelas å de särskilda förrättningarna. Nämndens beslutanderätt härutinnan

må enligt förslaget uppdragas åt mätningschefen eller annan hos

nämnden anställd tjänsteman.

Då jag funnit meddelande av särskilda föreskrifter i de ämnen, som av- Dep^tef“®nts''

ses i nu angivna bestämmelser, obehövligt, hava bestämmelserna ej upptagits

i departementsförslaget. Såsom jag strax skall närmare beröra,

torde befogenhet att förordna förrättningsmän vid mätningsförrättning

böra förbehållas virkesmätningsnämnden själv eller hos nämnden anställd

tjänsteman, som av nämnden därtill bemyndigats. Sådan befogenhet lärer,

örn ej annat stadgas, jämväl få anses innefatta rätt att bestämma omfattningen

av mätningsförrättning, vartill förordnande med stöd av befogenheten

meddelas.

Andra stycket, som upptager bestämmelser örn förordnande av förräitningsmän

vid mätningsförrättning, motsvarar 14 § första och andra styckena

i kommissionens förslag. Tredje stycket, som handlar örn extra förrättningsman,

saknar motsvarighet i nämnda förslag.

Enligt 14 § första stycket i kommissionens förslag skall befogenhet att Befogenhet att

förordna förrättningsmän vid mätningsförrättning principiellt tillkomma lottning"^

virkesmätningsnämnden själv. Nämnden äger dock enligt 14 § amira

stycket i förslaget bemyndiga mätningschefen eller annan hos nämnden

anställd tjänsteman att meddela sådant förordnande. I förslagets motivering

har kommissionen framhållit, att den föreslagna rätten för nämn
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Majlis proposition nr 140.

den att uppdraga sin beslutanderätt i förevarande avseende åt mätningschefen

eller annan tjänsteman vore betingad av önskemålet att vinna nödig

enkelhet och snabbhet i mätningsförfarandet.

Vad kommissionen i förevarande avseende föreslagit finner jag välgrundat.

De av kommissionen föreslagna bestämmelserna i ämnet hava

därför oförändrade upptagits i departementsförslaget. För att förrättningsmän

må kunna förordnas med minsta omgång och tidsutdräkt torde,

där nämndens verksamhetsområde är indelat i distrikt, bemyndigande att

meddela sådant förordnande regelrätt böra av nämnden lämnas de distriktstjänstemän,

som av nämnden anförtrotts att emottaga de i 12 §

andra stycket omförmälda virkesanmälningar.

Seht)rigott att j fråga om behörighet att utses till förrättningsman innebär kommis
Tiuninyeman.

sionens förslag, att sådan behörighet tillkommer allenast de hos virkesmätningsnämnd

anställda mätarna. I motiveringen till förslaget i denna

del har kommissionen framhållit, att mätningschefen, med hänsyn till den

ledande ställning, som han enligt förslaget skulle intaga, ej borde förordnas

till förrättningsman.

Mot kommissionens förslag härutinnan har Dalälvarnas Tumningsförening

erinrat, att mätningschefen borde äga rätt att, där han så funne

lämpligt, själv verkställa mätningsförrättning och utöva kontroll å

mätning, som utförts av hos nämnden anställd tjänsteman.

Jämväl från åtskilliga andra håll har, på sätt framgår av redogörelsen

för förslagets allmänna grunder, uttalats, att nämndens högre tjänstemän,

mätningschefen och kontrollanterna, borde äga rätt att ingripa i handläggningen

av mätningsförrättning.

DePcheefra.ntS Lika med kommissionen anser jag, att behörighet att förorduas till förrättningsman

vid särskild förrättning bör tillkomma blott de hos virkesmätningsnämnd

anställda mätarna. Föreskrift härom har införts i andra

stycket av denna paragraf.

Däremot torde, såsom jag tidigare framhållit, det utgöra en brist i kommissionens

förslag, att, där mätare vid förrättning verkställer mätning

på ett oriktigt sätt, mätningschefen eller hos nämnden anställd kontrollant

skall vara förhindrad att omedelbart inträda såsom förrättningsman och

vidtaga rättelse. För avhjälpande av denna brist har i tredje stycket upptagits

en bestämmelse om rätt för nämnden att bemyndiga mätningschefen

eller mätare att vara extra förrättningsman. Sådan förrättningsman är

befogad att, när han så finner lämpligt, utan särskilt förordnande och

utan hinder av att annan därtill förordnats, ensam företaga mätningsförrättning.

Den befogenhet, som sålunda tillkommer extra förrättningsman,

innebär, att han äger företaga mätningsförrättning dels beträffande

virke, som ej är föremål för annan förrättning, och dels ifråga

örn virke, beträffande vilket förrättning handlägges av särskilt

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Martts proposition nr 140.

förordnade förrättningsmän. Befogenheten innefattar dock ej rätt att

i sistnämnda fall företaga mätning av virket, sedan den av de

särskilt förordnado förrättningsmännen handlagda förrättningen avslutats.

Ifrågavarande befogenhet innebär även, att extra förrättningsmän

äger bestämma omfattningen av mätningsförrättning, som han i nämnda

egenskap företager. Därest extra förrättningsmän begagnar sig av sin

rätt att direkt ingripa i mätningsförrättning, som företages av särskilt

förordnade förrättningsmän, medför detta, att den mätning, som vid förrättningen

av de särskilt förordnade förrättningsmännen verkställts före

ingripandet, varder ogin, där den ej godkännes av den extra förrättningsmannen.

Nämnda ingripande torde dock ej böra anses medföra, att därförut

vidtagna kallelseåtgärder bliva utan verkan.

Enligt kommissionens förslag ankommer det å virkesmätningsnämnden

eller vederbörande tjänsteman att, innan mätare förordnas till förrättningsman,

pröva, huruvida denne är ojävig. I motiveringen till förslaget

har kommissionen framhållit, att en dylik ordning för jävsprövningen

vöre betingad av nödvändigheten att tillgodose kravet på enkelhet och

snabbhet i mätningslörfarandet. Där i något fall jäv mot förrättningsman

skulle yppas efter det förordnandet för honom utfärdats, borde självfallet

nämnden eller vederbörande tjänsteman, då anmälan örn jävet

skedde, förordna annan förrättningsmän i den jäviges ställe.

Ordföranden i styrelsen för Ångermanälvens Tumningsförening bär rörande

kommissionens förslag härutinnan anfört:

Det torde vara omöjligt att vid prövningen av jäv i praktiken tillämpa

ett förfaringssätt sådant som det av kommissionen föreslagna. Enligt

ordförandens förmenande borde denna sak kunna ordnas på samma sätt

som nu skedde och tidigare skett inom Ångermanälvens och andra tumningsföreningar.

För dessa föreningar gällde härutinnan, att, där tummare

vore jävig, han ovillkorligen och vid risk av tjänstens förlust vore

skyldig frånsäga sig tumningen i det eller de fall jävet berörde. Då

nämndens personal skulle utföra sitt arbete under tjänstemannaansvar,

syntes denna väg för jävsprövningen vara framkomlig. Den jävsprövning,

som enligt förslaget åvilade nämnden, komme denna i det stora

flertalet fall icke att hava möjlighet att vederbörligen verkställa.

Den uppgift att förordna förrättningsmän, som enligt det förut anförda

hör tillkomma virkesmätningsnämnden och, efter dess bemyndigande,

jämväl hos nämnden anställda tjänstemän, synes även böra innefatta

skyldighet att vid meddelande av sådant förordnande tillse, att den förordnade

är ojävig. Då det bör förutsattas, att bemyndigande att iörordna

förrättningsmän oftast kommer att lämnas distriktschefer eller

andra lokala tjänstemän, torde fullgörandet av berörda skyldighet i allmänhet

ej komma att medföra omgång eller svårighet. Kommissionens

förslag i förevarande avseende har därför upptagits i departementsfÖrtaget.

Föreskrift i ämnet har inrymts i andra stycket.

Provning av

jäv mot lärrättning

uma»

Pepartementseli

«£«u.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kunyl. Majlis proposition nr 140.

I departementsförslaget bär ej upptagits någon bestämmelse om sättet

för prövning av jäv mot extra förrättningsman. Där sådan förrättningsman

finner sig jävig att företaga mätningsförrättning, bör han självfallet

avstå från att handlägga förrättningen. Har extra förrättningsman

avslagit av sakägare mot honom framställd jävsinvändning, lärer utan

särskild föreskrift vara tydligt, att sakägaren äger överklaga detta beslut

genom anförande av besvär över förrättningen enligt 21 §.

Antalet för- Enligt kommissionens förslag skall antalet förrättningsman vid mäträttmngsmän.

nin^förrättning vara minst två,

skonen. stöd för förslaget i denna del har kommissionen anfört:

Antalet förrättningsmän vid varje förrättning torde i anslutning till

den praxis, som i allmänhet tillämpades av de nuvarande virkesmätningsföreningarna,

böra vara minst två, därav en borde utses till förman. En

dylik grund för antalets bestämmande överensstämde med vad i lagstiftningen

vöre stadgat angående liknande förrättningar. Särskilt erinrades

om den i 2 kap. nyttjanderättslagen omförmälda syn. Att anförtro handläggningen

av mätningsförrättning åt en enda förrättningsman syntes

ej tillrådligt, därest förrättningen skulle tillerkännas den verkan, som

förut sagts. Å andra sidan torde ej vara nödigt, att förrättningsmännen

vore flera än två. Erfarenheten från virkesmätningsföreningarnas verksamhet

gåve vid handen, att virkesmätning kunde snabbt och tillförlitligt

verkställas av två i sådant arbete kunniga och erfarna personer.

Yttranden. Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska

Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen hava rörande denna

fråga yttrat:

_ Kommissionens förslag i denna del torde hava motiverats av kommissionens

grundinställning, att mätarna utgjorde en mellan parterna dömande

första instans. Vad beträffade mätning i fast mått, funne även

föreningarna det lämpligt, att denna instans utgjordes av två personer.

Vid mätning av virke i löst mått torde det, enligt vad erfarenheten givit

vid handen, emellertid vara fullt tillräckligt med en mätare. Genom

en sådan förenkling i organisationen kunde kostnaderna nedbringas. Föreningarna

ansåge, att de allmänna principer, varå förslaget byggts, ej

behövde rubbas av att man vid lösmätning kunde, eventuellt efter nämndens

särskilda övervägande, nöjas med en mätare.

Dalälvarnas Tumningsförening bär ansett, att i den föreslagna lagen

borde upptagas en bestämmelse av innehåll, att vid mätning av virke i

löst (travat) mått samt av smärre virkespartier på spridda ställen en ojävig

mätare i regel skulle förordnas.

Till utveckling härav har föreningen anfört:

Vid mätning i löst mått samt av smärre virkespartier på spridda stalleri,

mätning på järnvägsvagn och vid upplag i vedgårdar, där Önskvärt

utrymme saknades, skulle mätningskostnaderna komma att fördyras avsevärt

genom bestämmelsen, att minst två mätare skulle utföra mätningen.

Vid många mätningsplatser, särskilt där tillräckligt utrymme

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Majus proposition nr 140.

saknades, medhunne i regel en mätare utföra det arbete, som enligt för

slaget lörutsattes skola uträttas genom två personer.

I liknande riktning Ilar Korsnäs Sågverksaktiebolag uttalat sig.

Överjägmästaren i nedre Norrbottens distrikt har anfört, att hittills

vid virkesmätning icke erfordrats flera än två mätare, varför uttrycket

i kommissionens förslag »minst två ojäviga mätare» syntes kunna ändras

till »två ojäviga mätare». Ett liknande uttalande har gjorts av jägmästaren

i Bodens revir.

Med hänsyn till vad i yttrandena anförts synes i lagen befogenhet böra Depirteme»t*- medgivas virkesmätningsnämnd samt, elter dess bemyndigande, även hos

nämnden anställd tjänsteman att till företagande av mätningsförrättning

förordna allenast en mätare. Att i lagen begränsa denna befogenhet till

vissa särskilda fall finner jag ej lämpligt. Dels torde det näppeligen vara

möjligt att med erforderlig noggrannhet i lagen angiva alla de skiftande

omständigheter, som kunna motivera förrättnings uppdragande åt en mätare,

och dels resa sig betänkligheter mot en dylik begränsning med hänsyn

till faran, att en på nämnda sätt begränsad befogenhet kan komma

att överskridas och sålunda medföra den ej önskvärda konsekvens, att

vissa mätningsförrättningar, för vilka en förrättningsman obehörigen

förordnats, komma att sakna giltighet. Det synes därför böra ankomma

å virkesmätningsnämnden eller de tjänstemän, som erhållit bemyndigande

att förordna förrättningsmän, att pröva, i vilka fall mätningsförrättning

lämpligen kan uppdragas åt en förrättningsman. Till ledning

för denna prövning torde anvisningar böra meddelas i mätningsinstruktionen.

I enlighet härmed har i andra stycket stadgats, att till företagande

av mätningsförrättning skall förordnas en eller flera mätare.

Med avseende å frågan, i vilken form förordnande till förrättning skall Formen för

meddelas, innehåller kommissionens förslag ej någon uttrycklig bestämmelse.

Då förslaget förutsätter, att förordnandet meddelas på sådant sätt, namie.

att det är bevislig!, torde förslaget innebära, att förordnandet skall ske

skriftligen.

För vinnande av erforderlig snabbhet i mätningsiörf arande t torde det Dep‘^‘neat>‘

vara önskvärt, att förordnande till mätningsförrättning ej i lagen ovillkorligen

bindes vid skriftlig form utan att sådant förordnande även må

kunna ske muntligen. Särskilt i sådana fall, då mätning till följd av naturförhållandena

(ex. tidig islossning) hastigt påfordras eller till följd av

särskilda omständigheter (ex. överleverans) bör företagas i omedelbart

sammanhang med pågående förrättning, synes en bestämmelse, att förordnande

till förrättning må meddelas muntligen, kunna bliva av stort praktiskt

värde. Ifråga örn muntligt förordnande torde dock böra gälla,

s. 110 Kontrollera mot PDF

Kommis
sionen.

Yttranden.

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

att detsamma skall omgående skriftligen bekräftas. Ett stadgande, avfattat

i enlighet med vad nu anförts, har upptagits i andra stycket.

Bestämmelsen i fjärde stycket är föranledd av den ändrade lydelse,

som andra och tredje styckena erhållit i departementsförslaget.

Femte stycket, vilket angiver den omröstningsregel, som skall gälla vid

mätningsförrättning, motsvarar 14 § tredje stycket i kommissionens förslag.

Då antalet förrättningsmän vid mätningsförrättning ej torde

komma att överstiga tre, har berörda regel avfattats med hänsyn härtill.

14 §.

Denna paragraf, som upptager bestämmelser örn utsättande av tid för

mätningslörrättning och örn kallelse till sådan förrättning, motsvarar

15 § i kommissionsförslaget.

Enligt sagda förslag åligger det den, som förordnats till förman vid mätningsförrättning,

dels att, med iakttagande av vad i förordnandet angående

förrättningen därom bestämts, utsätta tid tor denna, dels ock att.

på sätt mätningsinstruktionen föreskriver, till förrättningen kalla vederbörande

sakägare. Avser förrättningen mätning av köpvirke och svarar

ej köparen vid förrättningen för skyldighet, som i 16 § andra stycket

sågs, är dock enligt förslaget köparens kallande ej erforderligt, örn denne

skriftligen meddelat virkesmätningsnämnden, att han ej påfordrar kallelse.

Skriftligt erkännande av sakägare, att han behörigen kallats, skall

utan hinder av nyss angivna bestämmelser anses såsom laglig kallelse.

I motiveringen till förslaget i denna del har kommissionen anfört, bland

annat:

På grund av den veiman, som enligt förslaget skulle tillkomma mätningsförrättning,

och den betydelse i övrigt, som sådan förrättning ägde

för vederbörande sakägare, borde dessa principiellt kallas till förrättningen.

Ombesörjandet av sådan kallelse borde åligga förmannen.

I fråga om sättet för kallelses verkställande borde gälla, att denna

skulle ske bevisligen samt att kallelsen skulle tillställas sakägare inom sådan

tid före förrättningen, att han erbölle tillräckligt rådrum att iordningställa

virket lör mätning på sätt i 16 § föreskreves. Då berörda arbete

kunde vara av mer eller mindre tidskrävande beskaffenhet, borde-kallelsetiden

fastställas olika för skilda fall. Erforderliga bestämmelser om

sättet för kallelses verkställande torde på grund härav ej böra upptagas

i lagen utan meddelas i mätningsinstruktionen.

Mot kommissionens förslag i förevarande avseende hava erinringar

gjorts av Ångermanälvens, Örnsköldsviks och Umeå tumningsföreningar,

som därvid anfört:

För att prestera ett fortlöpande arbete uppgjorde tummaren arbetsschema,

omfattande i regel en veckas arbete. Förslagets bestämmelser bomme

att medföra, att tummaren ej vågade utfärda kallelse till mätning, med

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

mindre han med säkerhet kunde fastställa förrättningsdagen. Otjänlig

väderlek i form av snöfall eller virkets nedvattning m. m. åstadkomme

ofta nog, att, där visst arbete beräknats taga en dag, både två och tre

kunde komma att tagas i anspråk. Att med sådana riskmoment för handen

kalla till flera lörrättningar på samma dag vore praktiskt taget uteslutet.

I de flesta fall skulle nämndens mätare vid uppgörande av arbetsschema

nödgas beräkna så lång tid för varje mätningslörrättning, att

schemat icke riskerade att rubbas till följd av nyss antydda vidrigheter.

överhuvud taget förelåge för tummaren stora svårigheter att mer än

några dagar i förväg kunna bestämma örn tiden för mätning. När nu

kallelse skulle delgivas bägge parterna — köparna komme att normalt

fordra kallelse till förrättning i likhet med säljarna — måste den nog

beräknas utgå minst en vecka före förrättningsdagen. På sina håll förekommande

stora distanser framtvunge kallelse till mätning ännu längre

tid i förväg. Detta komme att medföra en spatiöst tilltagen arbetstid lör

varje förrättning. Att mätningsarbetet genom dessa bestämmelser komme

att i mycket hög grad fördröjas, därom rådde väl ingen tvekan. I

det nuvarande tumningsarbetet verkställdes ofta tumningar till flera

kontrahenter på samma dag. Kallelse till sådan förrättning skedde per

telefon eller ofta nog genom budskickning. Någon tidsutdräkt eller kostnad

för sådan kallelse behövde sällan uppstå.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län och överjägmästaren i övre Norrbottens

distrikt hava i likhet med sistnämnda tumningsföreningar ansett

det vara sannolikt, att virkesköparna åtminstone i början av den nya lagens

tillämpning ville på nära håll kontrollera mätningarna och därför

komme att närvara genom ombud.

I det av Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna yttrandet har uttalats,

att en bestämmelse, att kallelse till mätningslörrättning skulle vara bevislig,

måhända vore en nödvändig konsekvens av att mätningen bleve

ett rättsförfarande med laga verkan. Starka tvivel hystes dock, att en

dylik bestämmelse ginge att tillämpa i praktiken.

I likhet med kommissionen anser jag, att vederbörande sakägare regelrätt

böra kallas till mätningslörrättning.

Vad angår sättet för kallelses verkställande skall enligt kommissionens

förslag skriftligt erkännande av sakägare, att han behörigen kallats till

förrättning, anses såsom laglig kallelse. En följd härav är, att det av

kommissionen föreslagna formliga kallelsesättet, enligt vilket sakägare

skall bevisligen och viss tid i förväg av förmannen kallas till förrättning,

ej torde komma att tillämpas i andra fall än då sakägare vägrar lämna

dylikt erkännande eller sådan vägran från hans sida måste befaras. Då

dylika fall blott sällan lära förekomma, innebära nu angivna bestämmelser

i kommissionens förslag, att kallelse till mätningslörrättning i allmänhet

kan av förmannen verkställas formlöst, ex. genom budskickning eller

telefonmeddelande. Kravet på att kallelsen skall vara bevislig tillgodoses

då genom sakägarens skriftliga erkännande. Där sakägaren till8tädeskommer

vid förrättningen, lämnas sådant erkännande enklast på

Departements
chefen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj:ts preposition nr 140.

det sätt, att sakägaren undertecknar ett av förmannen tillhandahållet

formulär av vederbörligt innehåll. I stort sett torde kommissionens förslag

i förevarande avseende sålunda medgiva tillämpande av ett lika en

keit kallelselörfarande som det av virkesmätningsföreningarna nu praktiserade.

Den skillnad föreligger dock mellan förslaget och det av sagda

föreningar använda tillvägagångssättet, att, där fråga är om mätning

av köpvirke, enligt förslaget även köparen, örn han ej förklarat sig avstå

från kallelse, måste kallas till förrättningen, under det vid mätning

genom virkesmätningsförening köparen ej kallas. Då köparna, där de ej

lämna sådan förklaring som nyss sagts, regelrätt torde komma att vid

förrättning för mätning av köpvirke låta sig företrädas genom ombud

från den ort, där förrättningen äger rum, lärer emellertid förmannens

skyldighet att till förrättningen kalla även köparen ej medföra större

omgång eller tidsutdräkt.

På grund av vad sålunda anförts och då jag ej heller i övrigt funnit

anledning till erinran mot kommissionens förslag i denna del, har detta

allenast med en mindre redaktionell jämkning upptagits i departementsförslaget.

15 §.

1 denna paragraf meddelas föreskrift örn skyldighet för mätningssökande

att iordningställa virket för mätning samt att vid förrättning utgöra

nödig hantlangning. Paragrafen motsvarar 16 § i kommissionens förslag.

Enligt sagda förslag åligger det mätningssökanden eller, där fråga är

örn mätning av köpvirke, säljaren att, sedan han erhållit kallelse till förrättningen,

iordningställa virket för mätning på sätt i mätningsinstruktionen

föreskrives ävensom att vid förrättningen utgöra nödig hantlangning.

Kommissionen har i motiveringen till dessa bestämmelser erinrat, att

vid mätning av virke åtskilliga hantlangningsgöromål förekomme, som ej

lämpligen kunde ombesörjas av förrättningsmännen, samt vidare härom

anfört:

Det torde principiellt böra åligga vederbörande mätningssökande att

svara för dessa göromåls utförande. Denna regel torde dock ej böra gälla

i fråga örn förrättning för mätning av köpvirke. Då hantlangningsgöro

målen vid dylik förrättning väsentligen vore av den art, att de borde ombesörjas

av den part, som vid förrättningen ägde förfoga över virket,

samt enligt de avtal, som komme att ligga till grund för ansökningar örn

mätning av köpvirke, köparen regelrätt torde erhålla besittningen till

virket, först sedan detta inmätts och försetts med köparens märke, torde

ifrågavarande skyldighet beträffande förrättning, som nyss sagts, böra

åvila säljaren. Hinder mötte dock tydligen ej, att, där i särskilda fall,

såsom exempelvis då köpvirke av säljaren skulle levereras vid köparens

förädlingsverk och mätning av virket skulle därstädes verkställas, avtal

träffades mellan parterna, att köparen skulle tillhandahålla säljaren erforderlig

personal för hantlangningsgöromålens utförande eller att kö
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Majus proposition nr 140.

paren eljest i förhållande till säljaren förbunde sig att gälda kostnaderna

för hantlangningen.

Beträffande den av kommissionen föreslagna bestämmelsen örn skyldighet

för säljaren att vid förrättning för mätning av köpvirke utgöra

nödig hantlangning har Jämtlands Provinsförbund av Riksförbundet

landsbygdens folk anfort, att denna bestämmelse borde utgå ur lagen.

Det syntes lämpligt, att avtal i berörda hänseende för varje särskilt fall

träffades mellan parterna. Ansåges det dock önskvärt, att bestämmelser

härutinnan utfärdades, kunde dessa lämpligen införas i mätningsinstruktionen.

I samma riktning hava hushållningssällskapets förvaltningsutskott i

Västernorrlands län samt Västernorrlands läns och Västra Jämtlands

skogsägareföreningar uttalat sig.

Skogsägareföreningarnas riksförbund samt Gävleborgs läns, Ådalarnas

och Norrbottens läns skogsägareföreningar hava framhållit, att enligt

deras åsikt ifrågavarande stadgande örn skyldighet för säljaren att

utgöra hantlangning borde ändras, så att berörda skyldighet bleve beroende

på överenskommelse mellan parterna.

Vad kommissionen anfört till stöd för sitt förslag örn skyldighet för Peparfemenusäljaren

att vid förrättning för mätning av köpvirke utgöra nödig hant- chefen''

langning anser jag äga giltighet. På grund härav och då jag ej heller

i övrigt funnit anledning till erinran mot de i 16 § av kommissionens förslag

upptagna bestämmelserna, hava dessa oförändrade upptagits i denar

tern en tsförslaget.

16 $.

Bestämmelsen i första stycket angiver, huru, örn hinder ej möter, mätning

skall verkställas vid mätningsförrättning. Bestämmelsen överensstämmer,

bortsett från viss ändring, som föranletts av uteslutningen av

bestämmelsen i 9 § av kommissionens förslag örn sökande av mätning på

grund av domstols förordnande, med stadgandet i 17 § första stycket av

sagda förslag.

Kommissionen har i motiveringen till 17 § första stycket anfört, att hin- Matning av

der för mätning kunde möta bland annat av den anledning, att den vir- ieveranf.

kesmängd, som vid förrättning för mätning av köpvirke anvisades till

mätning, översköte den virkesmängd, som angivits i mätningsansökningen.

I dylikt fall finge ej vid förrättningen den överskjutande virkesmängden

inmätas, med mindre ny mätningsansökan, som omfattade även

denna mängd, gjordes och förordnande att verkställa mätning enligt den

nya ansökningen meddelades.

Kommissionens berörda uttalande har i några yttranden blivit föremål

för erinringar.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län bär sålunda anfört:

Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr IM).

s

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Departemen tsehefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Att en säljare till flottleden framkört precis den virkesmängd, varom avtalats,

torde höra till undantagen. Tumningens uppgift vore ju just att

exakt fastställa den levererade virkesmängden, och det vore fullkomligt

uteslutet, att varje säljare före förrättningen kunde hava en fullt säker

uppfattning örn hur mycket av det nedkörda virket, som kunde godkännas

för leverans. Därför måste som regel den nedkörda virkesmängden

över- eller understiga den kontrakterade. Att under sådana förhållanden

lämna en kvantitet, som åtminstone icke mer än rimligt översköte

den i ansökningen angivna, utan mätning och föreskriva ny ansökan

örn mätning och nytt förordnande komma att på ett oskäligt sätt

tynga hela mätningsapparaten, i all synnerhet under en tid, då handläggning

av mätningarna måste på allt sätt forceras och onödig omgång undvikas.

Överjägmästaren i övre Norrbottens distrikt har uttalat sig i samma

riktning.

I det av Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna yttrandet har i förevarande

avseende anförts:

Kommissionens uttalande, att såsom hinder även skulle räknas, att till

matning upplagts virkesmängd, som översköte den kontrakterade, vore

i och för sig riktigt. Mätarna finge ej utan vidare inmäta mer än som

kopts. I praktiken vore emellertid det av kommissionen för detta fall

föreslagna förfaringssättet ogenomförbart, i varje fall på eftervintern, då

islossningen vore nära. Berörda förhållande reddes för närvarande upp genom.

ett telefonsamtal med köparens närmaste skogsförvaltning. Något

dylikt torde få tillämpas även i fortsättningen.

Angel manälvens m. fl. tumningsföreningar hava härutinnan yttrat:

Då självfallet kännedom örn överleveranser först kunde erhållas vid

sluttumningen, som beträffande köpvirke så gott som alltid infölle i april

och t. o. ni. maj månader, bleve det synnerligen svårt att hinna inmäta

sadant virke, örn förslagets bestämmelser skulle följas. Virket komme

i de liesta fall att, innan lagproceduren hunnit genomgås, följa med islossningen

eller hopblandas med annat, inmätt virke. Visserligen ägde

nämnden enligt lagförslagets 3 § att i sådant fall överlåta mätningen

“t sakägarna. Men hur skulle det bliva möjligt för dessa att under vårbradskan

uppbringa tummare och hinna inmäta överleveransen —• det

rörde sig dock örn betydande kvantiteter, år 1933/1934 för Umeå Tumnmgsförening

cirka 4 å 500,000 stockar —- när inte ens mätningsnämnden,

som hade monopol och en storartad apparat, hunne mäta? Såsom

nu vöre ordnat, satte sig tumlaren per telefon i förbindelse med vederbolande

köpare, som därvid tilläte eller avböjde inmätning av överleveransen.

De svårigheter i avseende å inmätning av överleverans, som i yttrandena

framhållits, torde väsentligen kunna bortelimineras, därest i anslutning

till den praxis, som tillämpas inom vissa virkesmätningsföreningar,

redan i mätningsansökningen medgives, att en viss virkesmängd

utöver den i avtalet bestämda mängden köpvirke må inmätas.

Även om dylikt medgivande lämnas, kunna dock fall förekomma, då inmätning

av överleverans icke må företagas på grund av den föreliggande

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

mätningsansökningen. Därest omgång i dylikt fall möter att omedelbort

upprätta ny mätningsansökan, undertecknad av båda kontrahenterna,

har säljaren alltid möjlighet att, efter muntlig överenskommelse

med köparen, med mindre tidsutdräkt upprätta ansökan örn mätning av

det överskjutande virket för egen räkning och på denna ansökan få virket

inmätt. Genom de av mig föreslagna ändringarna i 14 § av kommissionens

förslag kunna mätare omedelbart förordnas att företaga mätningen.

Med nu angivet tillvägagångssätt torde i fråga örn mätning av

överleverans en ändamålsenlig och snabb procedur vinnas.

Andra stycket motsvarar 17 § andra stycket i kommissionens förslag.

Enligt sistnämnda stycke skall virke, som varit föremål för mätning,

förses med tydliga märken enligt vad i mätningsinstruktionen föreskrives.

Sådan skyldighet åligger, där ej annorlunda stadgas i mätningsinstruktionen,

sökanden eller, i fråga örn mätning av köpvirke, säljaren.

I motiveringen till förslaget i denna del har kommissionen anfört:

Såsom allmän regel borde gälla, att virke, som vid mätningsförrättning

varit föremål för mätning, skulle förses med erforderliga märken samt

att denna märkningsskyldighet principiellt skulle åvila mätningssökanden

eller, där fråga vore örn mätning av köpvirke, säljaren. Tydligt

vore, att vid förrättning för mätning av köpvirke säljaren, som enligt

16 § hade att därvid utgöra nödig hantlangning, i allmänhet hade möjlighet

att verkställa här avsedd märkning för billigare kostnad än köparen.

Från berörda regel borde dock undantag kunna stadgas i syfte, att

det skulle åligga förrättningsmännen samt, beträffande mätning av köpvirke,

även köparen att i viss omfattning ombesörja virkets märkning.

Särskilt syntes önskvärt, att förrättningsmännen kunde förpliktas att i

vissa fall utföra sådan märkning, som avsåge att utvisa virkets kvalitet

eller klass eller huru virket behandlats för fel. I den mån undantagsbestämmelser

av nu angivet innehåll funnes påkallade, torde dessa böra

upptagas i vederbörande mätningsinstruktion.

Beträffande den av kommissionen föreslagna skyldigheten för säljaren

att, då fråga vore örn mätning av köpvirke, utföra märkning av virket har

Jämtlands Provinsförbund av Riksförbundet landsbygdens folk gjort

samma yrkande och anfört enahanda synpunkter, som förbundet, på

sätt jag under nästföregående paragraf angivit, framfört i fråga örn

skyldigheten för säljaren att vid förrättning för mätning av köpvirke

utgöra nödig hantlangning.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västernorrlands län

samt Västernorrlands läns och Västra Jämtlands skogsägareföreningar

hava uttalat sig i samma riktning som nämnda förbund.

Skogsägareföreningarnas riksförbund samt Gävleborgs läns och Ådalarnas

skogsägareföreningar hava uttalat, att förevarande stycke i kommissionens

förslag borde ändras, så att skyldigheten att utföra märkning,

vilket vöre en köparens angelägenhet, tillkomme denne.

Märkning av

inmätt virke.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

116 Kungl. Majus proposition nr 140.

Slutligen tiar Norrbottens läns Skogsägareförening ansett, att i berörda

stycke sådan ändring borde vidtagas, att skyldigheten att utföra märkning

bleve beroende på överenskommelse mellan parterna.

Då vad kommissionen anfört till stöd för sitt förslag i denna del synes

äga giltighet, har jag ej funnit skäl föreslå ändring i förslaget. Detta

har sålunda med allenast en redaktionell jämkning upptagits i departementsförslaget.

17 %.

Denna paragraf, som upptager en bestämmelse örn skyldighet för förmannen

att, där sakägare underlåter att fullgöra honom enligt 15 § eller

16 § andra stycket åliggande arbete, på dennes bekostnad föranstalta om

arbetets utförande, överensstämmer med 18 § i kommissionens förslag.

18 §.

I första och andra styckena hava inrymts vissa bestämmelser i syfte,

att, örn sakägare vid mätningsförrättning är missnöjd med därvid verkställd

mätning, han äger utverka sig omedelbar prövning, huruvida nya

förrättningsmän skola förordnas eller extra förrättningsman skall tillkallas

att verkställa den mätning, som förrättningen avser. Beträffande

de skäl, som ligga till grund för dessa bestämmelser, vilka sakna motsvarighet

i kommissionens förslag, hänvisas till vad jag i redogörelsen

för förslagets allmänna grunder anfört.

Enligt ifrågavarande bestämmelser skall sådan rätt, som nyss sagts,

tillkomma sakägare allenast vid förrättning, som företages på grund av

förordnande enligt 13 § andra stycket. Att medgiva dylik rätt ifråga örn

förrättning, som redan handlägges av extra förrättningsman, synes ej

motiverat.

Såsom villkor för den sakägare i förevarande avseende tillkommande

rätten skall enligt departementsförslaget gälla, att annan sakägare ej

uppenbarligen tillskyndas förfång genom det uppskov i förrättningens

handläggning, som föranledes av prövningen av frågan örn förordnande

av nya förrättningsmän eller tillkallande av extra förrättningsman. Denna

prövning kan självfallet ej utövas av de förrättningsmän, som förordnats

att handlägga förrättningen, utan måste, såsom senare skall närmare

beröras, anförtros åt nämnden eller särskilda tjänstemän hos denna.

Då anstånd med förrättningens fortsatta handläggning för möjliggörande

av nämnda prövning sålunda ej kan undvikas, synes för skyddande

av annan sakägares intresse utövningen av ifrågavarande rätt böra göras

beroende av nyss angivna villkor. Skydd för nämnda intresse skulle visserligen

även kunna vinnas genom införande av skyldighet för den sak-,

ägare, som vid förrättningen anmäler missnöje med mätningen, att ersätta

annan sakägare den skada, som denne tillskyndas genom anståndet

med förrättningens handläggning, men en förutsättning för anlitande av

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Majus proposition nr 140.

denna utväg synes vara, att den förre ålägges att vid förrättningen ställa

säkerhet för fullgörande av berörda ersättningsskyldighet. Då en dylik

anordning skulle väsentligen inveckla proceduren och i praktiken sannolikt

medföra det resultat, att sakägare komme att begagna sig av ifrågavarande

rätt allenast i de fall, då annan sakägare ej tillskyndades skada

genom förrättningens uppskjutande, har jag ansett lämpligare att binda

rätten vid förstnämnda villkor. Framhallas må, att departementsförslagets

bestämmelser i ämnet bereda möjlighet för sakägare, som vid förrättningen

anmäler missnöje, att genom erläggande av ersättning föi annan

sakägare i omförmälda avseende tillskyndad skada undanröja det

hinder för erhållande av här avsedd prövning, som berörda villkor kan

medföra.

Prövning, varom nu är fråga, har principiellt ansetts höra tillkomma

nämnden. För möjliggörande av den enkelhet och snabbhet, i förfarandet,

som är önskvärd, har dock nämnden i förslaget tillerkänts befogenhet

att bemyndiga mätningschefen eller annan tjänsteman att verkställa sådan

prövning.

Om vid prövningen befinnes, att fog för den gjorda missnöjesanmälan förelegat

och att alltså nya förrättningsmän böra förordnas eller extra förrättningsman

tillkallas, torde sådant förordnande eller uppdrag böra avse

företagande av ny förrättning för mätning av hela det virkesparti, som

den tidigare förrättningen avsett. Mätning, som verkställts vid denna

förrättning, bör sålunda vara utan verkan.

Till förebyggande av missbruk av den här medgivna rätten att utverka

förordnande av nya förrättningsmän eller tillkallande av extra förrättningsman

torde böra gälla, att, örn vid förrättning gjord missnöjesanmälan

befinnes sakna fog, virkesmätningsnämnden skall hava att pröva, i

vad mån nämndens utgifter för förrättningen skola till nämnden återgäldas

av sakägare, som gjort sådan anmälan. En bestämmelse i detta

syfte har upptagits i tredje stycket.

19 §.

Första stycket, som handlar örn upprättande av mätbesked vid mätningsförrättning,

motsvarar 19 § första stycket i kommissionens förslag.

Enligt förevarande stycke skall vid mätningsförrättning skriftlig handling

(mäfbesked) upprättas över allt vad vid förrättningen förekommit.

Mätbesked skall undertecknas av förrättningsmännen.

Nu angivna bestämmelser i departementsförslaget överensstämma med

kommissionens förslag.

I motiveringen till sitt förslag i denna del har kommissionen anfört:

Mätbesked vore enligt förslaget närmast att anse såsom ett förrättningsprotokoll,

som jämväl upptoge förrättningsmännens beslut I beskedet

borde sålunda, bland annat, angivas tid och ort för förrättningen, sökan
-

MätbesJceäti

innehåll.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Departements

chefen.

Kungl. May.ts proposition nr 140.

dens eitel-, ifråga om mätning av köpvirke, köparens oell säljarens fullständiga

namn och hemvist, det eller de virkesslag, förrättningen avsett,

den eiler de fastigheter, varå virket avverkats, sättet för sakägares kallande

till förrättningen, därvid närvarande sakägare, av dessa framställda

yrkanden efter vilka regler mätningen ägt rum, de erhållna mätningsresultaten

och forrattnmgsmännens beslut i övrigt samt sättet för märknmgens

utförande. Avsåge förrättningen mätning av köpvirke, borde i

matbeskedet jämväl angivas dagen för avtalets ingående. Där förrättningsmännen

funnit sig böra vägra mätning, borde skälen för beslutet angivas

i beskedet. Vore förrättningsman av skiljaktig mening, borde denna

självfallet antecknas.

För möjliggörande av nnitningsarbetets bedrivande med erforderlig

snabbhet borde formulär till mätbesked utarbetas av virkesmätningsnämnderna

och tillhandahallas vederbörande förrättningsmän.

Med anledning av kommissionens berörda uttalanden har i några yttranden

påpekats, att intagandet i mätbeskeden av uppgifter i alla de hänseenden,

som i dessa uttalanden angivits, skulle verka tyngande på mätningsarbetet.

I det av Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna yttrandet har sålunda

framhållits, att det vore uteslutet, att förrättningsmännen utan tidsödande

efterforskningar skulle kunna anskaffa nämnda uppgifter. Särskilt

kunde angivandet av do fastigheter, från vilka virket härrörde, bliva

omöjligt.

Sveriges Skogsägareförbund har anfört, att de i kommissionens uttalanden

angivna uppgifterna i mätbeskedet måhända kunde för en juridiskt

bindande procedur vara av betydelse men att flera av dem ur rent

praktisk synpunkt saknade allt intresse.

Ordföranden i styrelsen för Ångermanälvens Tumningsförening har påpekat,

att, da tumsedlarna redan förut beträffande formatet vore tilltagna

i överkant, av praktiska skäl en utökning av innehållet icke kunde ske.

Intagandet i mätbesked av flertalet av de uppgifter, som angivits av

kommissionen, torde, där mätbeskedet skall fylla sitt ändamål, vara nödvändigt.

Vissa av dessa uppgifter synas dock utan större olägenhet

kunna uteslutas. Sålunda torde det ej vara oundgängligt, att i mätbeskedet

angives den eller de fastigheter, varå virket avverkats. Ej heller

synes det vara nödigt, att sättet för sakägares kallande till förrättningen

däri antecknas, då uppgift härom kan inhämtas av förrättningshandiingarna.

Vidare må påpekas, att kommissionens uttalande, att de

regler, efter vilka mätning ägt rum, böra angivas i mätbeskedet, ej torde

innebära, att sagda regler skola däri i sin helhet upptagas, utan

åsyfta, att i beskedet upplysning örn dessa regler skall lämnas genom hänvisning

till viss mätningsinstruktion eller på liknande sätt. Det är även

att märka, att vissa av de sakförhållanden, som enligt kommissionens uttalanden

böra antecknas i mätbeskedet, allenast undantagsvis torde förekomma

vid mätningsförrättning. Att sakägare därvid utöver vad mät
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ningsansökningen innehåller framställer särskilt yrkande torde sålunda

sällan inträffa liksom att förrättningsmännen vid förrättningen meddela

andra beslut än dem, som innefattas i de därvid erhållna mätningsresultaten.

Med hänsyn till vad nu anförts och då, såsom kommissionen framhållit,

det bör förutsättas, att formulär till mätbesked komma att utarbetas

av virkesmätningsnämnderna och tillhandahållas vederbörande förrättningsmän,

torde upprättandet av dylika besked ej komma att medföra

större besvär eller tidsutdräkt.

Enligt kommissionens förslag skall mätbeskedet vid förrättningen uppläsas

för närvarande sakägare. förrättning.

I motiveringen till nämnda stadgande har kommissionen framhållit, att

det utan särskild föreskrift torde vara tydligt, att uppläsning av mätbesked

erfordrades allenast ifall någon av sakägarna framställde begäran

därom.

Kommissionens förslag i denna del har i vissa yttranden rönt kritik.

Jägmästaren i Medelpads revir har salunda ansett, att ifrågavarande

stadgande borde utgå, enär sakägarna enligt 20 § i kommissionens förslag

efter förrättningen erhölle avskrift av mätbeskedet.

Enahanda yrkande har framställts av Dalälvarnas Tumningsförening,

som till stöd därför anfört:

Att vid mätningsförrättning för närvarande sakägare uppläsa mätningsresultatet

skulle komma att avsevärt försena mätningsförrättningen. Det

kunde icke vara lämpligt att tvinga förrättningsmännen att på förrättningsplatsen

verkställa uträkning och därefter tillkännagiva de olika timmerdimensionsklasserna,

som under förrättningen blivit antecknade, i mätbeskedet.

En timmermätning, bestående av furu, gran och .torrtimmer,

kunde i många fall få en specifikation, som vore inprickad pa cirka 500 rutor

i mätbeskedet. Väderleksförhållandena kunde även utgöra hinder för

verkställande av sådan uträkning på platsen. För undvikande, såvitt

möjligt, av felräkning, som kunde giva anledning till tvist, borde, förrättningsmannen

lämnas tillfälle att i lugn och ro inomhus få utskriva mätbeskedet,

vilket, innan det utlämnades till sakägaren, borde underkastas

virkesmätningnämndens kontroll. För sakägaren torde det vara tillfyllest,

att han. om han så önskade, vid förrättningen finge kännedom örn det

stycketal, som förrättningsmännen uppräknat i varje virkesvälta av de

olika virkessortimenten.

Angermanälvens m. fl. tumningsföreningar hava i förevarande, avseende

uttalat, att mätbesked ovillkorligen borde, såsom hittills varit förhållandet,

omedelbart efter verkställd tumning överlämnas till sakägarna.

Till stöd härför hava föreningarna framhållit, att, därest dylikt överlämnande

ej ägde rum utan avskrift av mätbesked, på sätt i 20 § av kommissionens

förslag föreskreves, först inom viss tid efter förrättningen

skulle tillställas sakägarna, detta komme att innebära risk för ohederlig

tumning i de fall, där genom dröjsmålet jämförelse mellan mätbesked och

tumning bleve utesluten. Föreningarna hava vidare härutinnan anfört:

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Sakägares granskning av tumningen omfattade icke enbart klavarens

arbete utan i lika grad skrivarens, och om dennes prestation vore köpare

° jj jare ®kunaiSa’ så länee de ej erhållit mätbesked. Som bekant berodde

de s. k. luittumningarna till största delen ej på klaven, utan på

pennan. _ Inom t. ex. Umeå respektive Ångermanälvens tumningsiöreningar

utgjorde sadan! köpvirke, som kunde beräknas bliva underkastat monopolets

matning, cirka 5 miljoner stockar årligen, inom Örnsköldsviks

lumningsforenmg vore motsvarande kvantitet cirka 4 miljoner. Av nämnda

kopvirkesmängd inmättes under april och maj år 1934 av Umeå Tumningsförening

cirka 80 procent, av Örnsköldsviks Tumningsförening cirka

75 procent och av Ångermanälvens Tumningsförening cirka 50 procent.

Den virkeskvantitet, som säljare och köpare vid genomförande av kommissionens

förslag i förevarande avseende icke skulle hava möjlighet att

s^?,d.av erhåIlaa mätbesked kontrollera, kunde komma att uppgå

anda till inemot 30 till 50 procent av hela köpvirkesmängden.

I det av Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna yttrandet har likaledes

framhållits, att det vore en brist i förslaget, att mätaren ej skulle, såsom

nu alltid skedde, vid förrättnings avslutande tillställa parterna genomslagskopior

av mätsedlarna. Sakägarna torde regelbundet påfordra

och även böra berättigas att omedelbart efter förrättning erhålla uppgift

örn antalet mätta bitar av olika sortiment och dimensioner, avtumning

o. dyl.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har ansett, att en bestämmelse

örn uppläsande av mätbesked vore värdelös, enär det mesta i beskedet

komme att gå sakägarna spårlöst förbi. Det sagda ägde särskilt tillämpning,

då uppläsningen, såsom ofta bleve fallet, försigginge ute på avlägget

i blåst och köld. Det borde utan större svårighet kunna ordnas så.

att sakägarna omedelbart finge en kopia av mätbeskedet.

Liknande uttalande har gjorts av överjägmästaren i övre Norrbottens

distrikt.

På sätt kommissionens förslag innebär, torde sakägare böra beredas

möjlighet att vid mätningsförrättning få del av det därvid upprättade

matbeskedets innehåll. En sådan ordning är påkallad dels för att sätta

sakägaren i tillfälle att omedelbart kontrollera riktigheten av den vid

förrättningen verkställda mätningen dels ock för att möjliggöra ett snabbt

besvärsförfarande. Därest sakägaren redan vid Inrättningen kan få del

av mätbeskedets innehall, medför detta, att tiden för anförande av besvär

över förrättningen kan räknas från dess avslutande, varigenom förrättningen

kan vinna laga kraft tidigare än eljest vore möjligt.

Vad angar det sätt, varpå mätbeskeds innehåll vid förrättning bör

delgivas närvarande sakägare, torde, i anslutning till den i vissa yttranden

uttalade uppfattningen, sådan delgivning ofta med fördel kunna ske

sålunda, att en kopia eller avskrift av mätbeskedet därvid överlämnas

till sakägarna. Att genom föreskrift i lagen göra ett dylikt delgivningssätt

obligatoriskt synes dock ej motiverat. Erinras må, att enligt de be
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 121

stämmelser, som för närvarande gälla för Dalälvarnas Tumningsförening,

tumsedel efter verkställd mätning regelrätt insändes till föreningens kontor

och först därefter från kontoret översändes till vederbörande sakägare

samt att en liknande ordning gäller för Wermländska Inmätningsföreningen

beträffande vissa mätningar. Det synes därför önskvärt, att

i lagen möjlighet lämnas öppen att vid förrättningen giva sakägarna del

av mätbeskedet även på annat sätt än genom överlämnande av kopia

eller avskrift därav. Den föreskrift i ämnet, som synes böra upptagas i

lagen, torde alltså allenast böra åsyfta, att vid förrättning närvarande

sakägare skola erhålla del av det därvid upprättade mätbeskedets innehåH.

En föreskrift, avfattad i enlighet med vad nu anförts, har upptagits i

första stycket av förevarande paragraf.

Andra stycket, som angiver, att mätningsförrättning skall avslutas med

lämnande av besvärshänvisning, överensstämmer med 19 § andra stycket

i kommissionens förslag.

20 §.

Enligt 20 § första stycket i kommissionens förslag skall mätbesked av

förmannen ofördröjligen insändas till virkesmätningsnämnden, som har

att inom tio dagar efter förrättningens avslutande tillställa varje sakägare

en bestyrkt avskrift av beskedet.

Beträffande denna bestämmelse har kommissionen framhållit, att den

avfattats med hänsyn därtill, att förrättningsmännen för att kunna med

erforderlig skyndsamhet bedriva å dem ankommande mätningsarbete ej

borde betungas med expeditionsgöromål i större utsträckning än som

vore nödigt. Ett ytterligare skäl till det föreslagna expeditionssättet läge

däri, att virkesmätningsnämnden därigenom bereddes tillfälle dels att,

innan avskrift av mätbesked tillställdes sakägare, låta uträkna och a avskriften

anteckna mängden av det vid förrättningen inmätta virket, dels

ock att utöva en fortlöpande kontroll å förrättningsmännens arbete.

Mot föreskriften, att mätbesked skall ofördröjligen insändas till virkesmätningsnämnden,

har Dalälvarnas Tumningsförening anmärkt, att ordet

»ofördröjligen», borde utbytas mot orden »snarast möjligt» eller »senast

inom en vecka», samt till stöd härför anfört:

Det inträffade rätt ofta, att förmannen finge förrättningar under en

hel vecka på ort, därifrån ingen postbefordran funnes. Hade han flera

förrättningar under denna tid, innebure bestämmelsen, att han skulle

vara skyldig ordna med budskickning efter varje fullbordad förrättning.

Detta lörfarande skulle komma att betydligt lördyra mätningen särskilt

i de fall, då avståndet till närmaste postanstalt vore stort, vilket i många

fall vore förhållandet.

Expediering

av mätbesked.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

122 Kungl. May.ts proposition nr 140.

I fråga örn bestämmelsen, att virkesmätningsnämnden skall inom tio

dagar efter förrättningens avslutande tillställa varje sakägare en bestyrkt

avskrift av mätbeskedet, har Ångermanälvens m. fl. tumningsföreningar

anfört:

Att inom 10 dagar efter förrättningens avslutande tillställa parterna

mätbesked skulle för nämnden bliva möjligt allenast i mycket begränsad

utsträckning. Postgången inom skogsområdena ägde rum i regel 1

till 3 gånger i veckan, vartill komme den tid tummaren behövde för budskickning

till närmaste postanstalt. Skulle därjämte nämndens arbete

omfatta tumsedlarnas kubering — vid föreningarnas kontor åtginge enbart

för kuberingsarbetet omkring en vecka — och skulle tumsedlarna

därefter översiindas till avlägset boende säljare, torde dessa icke kunna påräkna

mätbeskedet förrän tidigast efter 15 dagar, sannolikt 18 till 20 dagar.

Köparens ställning vore givetvis gynnsammare, men torde icke heller

denne kunna erhålla något mätbesked förrän 12 å 15 dagar efter tumningen.

I det av Sveriges Industriförbund m. fl. avgivna yttrandet har uttalats,

att det bleve fullkomligt omöjligt för virkesmätningsnämnden, såvida

icke en orimligt stor kontorspersonal anställdes, att under den egentliga

mätningssäsongen hinna summera och kubera samt till parterna

översända alla mätbesked inom den i förslaget angivna tiden av tio dagar.

Det av kommissionen föreslagna expeditionssättet i fråga örn mätbesked,

enligt vilket sådant besked skall av förmannen insändas till virkesmätningsnämnden,

som därefter bär att tillställa varje sakägare en

bestyrkt avskrift av beskedet, finner jag ändamålsenligt.

Vad angår den i kommissionens förslag upptagna bestämmelsen, att

mätbesked skall av förmannen ofördröjligen insändas till virkesmätningsnämnden,

har jag med hänsyn till de erinringar, som Dalälvarnas Tumningsförening

framställt mot denna bestämmelse, ansett den ändring böra

däri vidtagas, att ordet ofördröjligen utbytes mot skyndsamt. Då det

för vinnande av önskvärd snabbhet i mätningsförfarandet är av vikt, att

mätbeskedet expedieras från förmannen till nämnden med all den skyndsamhet,

som de lokala förhållandena lämpligen medgiva, synes önskvärt,

att virkesmätningsnämnderna i de tjänstgöringsreglementen, som nämnderna

torde komma att utfärda för sin personal, lämna närmare anvisningar,

huru ifrågavarande expeditionsskyldighet skall av förmännen i

olika fall fullgöras.

Beträffande den av kommissionen föreslagna skyldigheten för nämnden

att inom tio dagar efter mätningsförrättnings avslutande tillställa varje

sakägare en bestyrkt avskrift av mätbeskedet, synas vägande skäl tala

för medgivande av en längre frist för fullgörande av sagda skyldighet.

På grund av de mycket växlande kommunikationsförhållandena inom de

delar av landet, där den föreslagna lagen är avsedd att gälla, torde i

denna möjlighet böra beredas att fastställa fristen olika för skilda områden,

dock att den ej i något fall synes böra sättas längre än tjugu

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kunell. May.ts proposition nr 140.

dagar. I enlighet härmed har ifrågavarande skyldighet i departementsförslaget

hestämts på det sätt, att det åligger nämnden att inom tjugu

dagar efter mätningsförrättnings avslutande eller den kortare tid, som

föreskrivits i mätningsinstruktionen, tillställa varje sakägare här avsedd

avskrift.

Ifrågavarande bestämmelser hava inrymts i första stycket av denna

paragraf.

I 20 § andra stycket av kommissionens förslag stadgas, att genom virkesmätningsnämndens

försorg mängden av det virke, som enligt mätbesked

varit föremål för mätning, skall uträknas samt underrättelse därom

lämnas vederbörande sakägare, allt på sätt i mätningsinstruktionen föreskrives.

Till stöd för denna bestämmelse har kommissionen anfört:

Kommissionens förslag förutsatte oj, att vid mätningsförrättning uträkning

av det inmätta virkets rymd verkställdes av förrättningsmännen

elier att rymden av det virke, som därvid varit föremal för mätning,

angåves i mätbeskedet. Grunden härtill vore, att utförandet av detta

arbete i många fall skulle draga så lång tid, att förrättningsmännen ej

skulle kunna bedriva mätningsgöromålen med nödig skyndsamhet. Då

enligt förslaget mängden av inmätt virke skulle ligga till grund såväl

för utövande av rösträtt å distrikts- och mätningsstämmor som för fördelning

av virkesmätningsnämnds utgifter å de mätningssökande, mäste

emellertid regelrätt för varje mätningsförrättning uträkning verkställas

genom virkesmätningsnämndens försorg av den mängd, uttryckt i viss

kubikenhet eller annan för rösträttens utövande och. utgiftsfördelningen

fastställd enhet, som det vid förrättningen inmätta virket utgjorde._ Avsåge

förrättningen mätning av köpvirke och hade i mätningsansökningen

uppgivits, att köpeskillingen för virket skulle utgå efter virkets kubikmängd,

torde uträkning av sådan mängd städse böra göras. Det vore tydligen

önskvärt, att här avsedd uträkning i allmänhet verkställdes omedelbart

elter det mätbesked rörande förrättningen insänts till virkesmätningsnämnden

samt att anteckning örn den uträknade virkesmängden

gjordes å de avskrifter av beskedet, som skulle tillställas vederbörande

sakägare. Vore sakägarna identiska i fråga om två eller flera mätningsförrättningar,

torde dock för underlättande av nämndens arbete ifrågavarande

uträkning i regel böra verkställas gemensamt. för sådan grupp

förrättningar och anteckning örn den därvid erhållna virkesmängden göras

å avskrifterna av det mätbesked, som upprättats vid den sista förrättningen.

Närmare bestämmelser i dessa ämnen torde lämpligen böra meddelas

i mätningsinstruktionen.

Såväl mot omförmälda, av kommissionen föreslagna bestämmelse som

mot den därför anförda motiveringen hava i yttrandena erinringar framställts.

Över jägmästaren i nedre Norrbottens distrikt har salunda uttalat, att

ifrågavarande bestämmelse icke torde böra upptagas i lagen, enär ett

flertal virkessäljare och virkesköpare föredroge att med egen personal

verkställa sådan uträkning, som i bestämmelsen avsåges.

Uträkning av

virkrsmängd

m. m.

Kommiss)©

nen

Y fctrandon,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr MO.

Byske och Åby älvars flottningsförening bär gjort gällande, att be

stämm elsen ifråga vore onödig och endast ägnad att förorsaka nämnden

avsevärda kostnader.

Ordföranden i styrelsen för Ångermanälvens Tumningsförening har uttalat,

att, då det vore antagligt, att köpare med egen arbetskraft, som

utan extra kostnad disponerades, själv kunde utföra detta arbete, mono

pol på uträkningen icke syntes vara lämpligt.

Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska

Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen hava föreslagit, att

uttalandena i kommissionens motivering örn kubering av virke, som upptagits

i mätbesked, måtte utgå, samt till utveckling härav anfört:

Henia innebörden av ifrågavarande stadgande och de av kommissionen

gjorda uttalanden i motiven vore, att virkesmätningsnämnden så gott

som städse skulle kubera det å mätbeskeden upptagna virket. Övervägande

delen av köpvirket såldes och prisberäknades nämligen efter kubikinnehåll,

och det under mätningsmonopolet lydande köpvirket torde

komma att bliva huvudparten av nämndens arbetsobjekt. Man kunde

alltså utgå från, att så gott som allt virke, som av nämnden inmättes,

skulle kuberas på nämndens kontor. Föreningarna ansåge berörda lagstadgande

och motivuttalanden, som ledde till detta resultat, mindre lyckliga.

På mätbeskedens innehåll grundades i praktiken ett antal var'' för

sig helt skilda beräkningar och transaktioner; först och främst prisberäkningen

för likviden mellan köpare och säljare, vidare köparens bokföring

och kalkyler över sin virkesfångst samt slutligen även de exakta

uppgifterna till vederbörande flottningsiörening örn varje flottandes virkesmängd.

. Alla dessa skilda kalkyler och därur framkomna siffror vore

icke identiskt lika. Köpekontrakten inneliölle ofta bestämmelser örn

tillägg eller rabatter i priset efter olika grunder och anslöte sig sålunda

ej direkt till kubikmassorna. I köparnas virkesbokföring med hänsyn

till planläggning av de industriella verkens råvaruförsäljning gjordes

sammanställningar ur mätbeskeden efter sortiment och dimensioner. För

flottningsuppgifterna behövdes ej sällan helt andra sammanställningar

och uträkningar, än som erhölles ur kuberado mätbesked. Av dessa an

ledningar mäste köparna med egen personal utföra speciella bearbetningar

av mätbeskeden. Dessa arbeten kunde icke ersättas med den kubering

av beskeden, som kommissionen föresloge, utar^torde få av varje

köpare för sig utföras även i fortsättningen. Kommissionens förslag

komme alltså att leda till ett betydande dubbelarbete, som torde välla

virkesmätningsnämnden stora kostnader utan motsvarande gagn för de

enskilda. Visserligen rådde redan nu det förhållandet, att några mätningsföreningar

vid sidan av sin egentliga verksamhet samt mot särskild

ersättning verkställde kubering. Men denna kubering hade föga

gemensamt med den av kommissionen föreslagna. Den vore" fullt frivillig,

d. v. s. utfördes blott åt part, som sa önskade, och den verkställdes

helt på det sätt, varje sökande själv begärde. Man kunde säga, att föreningen

utförde på beställning de kalkyler, som virkesägaren själv behövde.

Därigenom bleve arbetet effektivt och nyttigt, vilket icke kunde

sägas örn den av kommissionen föreslagna kuberingen. Denna hade, efter

vad föreningarna kunde finna, endast ett gagnande syfte, nämligen

att skaffa ett underlag för dels röstning å distrikts- och mätningsstämmor

samt dels fördelningen av mätningsutgifterna. Detta ändamål torde

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Martts proposition nr 140.

emellertid kunna på ett avsevärt enklare saint framför allt billigare sätt

nås genom annan kvantitetsberäkning än kubikinnehållet. Föreningarna

finge av dessa anledningar föreslå, att uttalandena örn kubering av mätbeskeden

måtte utgå.

I enahanda riktning har handelskammaren i Luleå uttalat sig.

Mot kommissionens uttalande, att uträkning av virkesmängd i visst

fall torde kunna verkställas gemensamt för särskilda grupper av förrättningar,

har Dalälvarnas Tumningsförening framhållit, att dylikt förfarande

syntes kunna äga rum, endast örn virket läge på samma utflottningsdistrikt

och sakägarna därom vöre eniga.

Ordföranden i styrelsen för Ängermanälvens Tumningsförening har anfört,

att varken köpare eller säljare torde vara betjänta av en sådan anordning,

som kommissionen i nu förevarande avseende föreslagit. Att

nämnden genom uträknandet av varje mätbesked för sig finge sin arbetsbörda

utökad, torde i detta fall få anses vara av underordnad betydelse.

Även från speciell flottningssynpunkt hava vissa erinringar framställts

mot kommissionens förslag i denna del.

Svenska Flottledsförbundet har sålunda anfört:

Mätbeskedens inlämnande i god tid i fråga örn virke, som skulle flottas,

vore en så viktig angelägenhet ur flottningssynpunkt, att det i förevarande

paragraf borde uttryckligen hänvisas till flottningslagens 66 §

om flottningsuppgiiters avlämnande, vilken tidpunkt enligt samma lags

34 § 12 punkt skulle fastställas i llottningsföreningsreglemente. Det borde

sålunda bestämmas, att mätbesked för virke till allmän flottled skulle

lämnas senast 10 dagar före vederbörande flottningsförenings reglemen- - terade datum för de exakta flottningsuppgifternas avlämnande.

I enahanda riktning hava åtskilliga flottningsföreningar uttalat sig.

Skellefteå, Bure älvs, Kåge älvs och Kolabodaåns flottningsföreningar

hava framhållit, att vid virkesmätningsnämndens uträkning måste tagas

i beaktande, att denna skedde på sådant sätt och i så god tid, att vederbörande

flottande kunde å i flottningsreglementena angivna tider inkomma

med föreskrivna uppgifter å flottgodsets mängd, beskaffenhet

och läge m. m., vilka uppgifter skulle ligga till grund för utdebitering av

flottningsumgälderna, rösträtt å flottningsstämma etc.

Byske och Åby älvars flottningsförening har ansett, att det med skäl

syntes kunna befaras försening av de till flottningsföreningarna inkommande

virkesuppgifter, som läge till grund för uttaxering av flottningsförlag,

rösträtt vid flottningsstämma m. m. Då själva mätningen av virket

vore det väsentliga, syntes det vara tillräckligt, örn mätbcskedet upptoge

en specifikation av det uppmätta virket, som då i avskrift omedelbart

kunde överlämnas till parterna.

Då enligt departementsförslaget mängden av inmätt virke skall ligga Departement*

till grund för utövande av rösträtt å mätningsstämma med virkesköpare c e en

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ävensom för fördelning av virkesmätningsnämnds utgifter å de mätningssökande

samt virkesmätningsnämnden till följd härav regelrätt

måste för varje mätningsförrättning verkställa uträkning av mängden

av det vid förrättningen inmätta virket, har jag i likhet med kommissionen

ansett skyldighet principiellt böra stadgas för nämnden att i

samband med expediering av mätbesked rörande förrättningen verkställa

sådan uträkning samt lämna underrättelse därom till vederbörande sakägare.

Pa sätt kommissionen framhållit, torde närmare bestämmelser,

huru dylik uträkning och underrättelse skall ske, lämpligen böra meddelas

i mätningsinstruktionen. Ett stadgande, avfattat i enlighet med

vad nu anförts och överensstämmande med den av kommissionen föreslagna

bestämmelsen i ämnet, har upptagits i andra stycket av förevarande

paragraf.

Vad angar frågan, huru de bestämmelser i ämnet, som skola upptagas

i mätningsinstruktionen, lämpligen böra utformas, torde närmare ståndpunkt

till denna fråga ej nu böra tagas. Det torde böra överlämnas åt

Kungl. Majit att vid utfärdande av sadan instruktion, efter hörande av

vederbörande virkesmätningsnämnder, pröva, huruvida och i vilka fall

uträkning av inmätt virkes mängd skall ske efter kubikenhet eller annan

enhet samt underrättelse örn uträkningen lämnas särskilt för varje

förrättning eller gemensamt för flera förrättningar. Jag vill här blott

betona, att det i många fall torde vara av stor betydelse för virkessäljarna

att få kubikmängden av det inmätta virket angivet å mätbeskeden,

då säljarna härigenom erhålla ökad möjlighet att kontrollera riktigheten

av köparnas likvider för virket.

Då företagande av mätning genom virkesmätningsnämnd är beroende

därav, att ansökan örn mätning inkommit till nämnden samt att det virke,

ansökningen avser, upplagts å vederbörande mätningsplats och anmälan

därom behörigen gjorts, kan nämnden självfallet ej, såsom vissa flottningsföreningar

m. fl. yrkat, åläggas skyldighet att före viss tid varje

vår dels hava slutfört å nämnden ankommande mätning av flottningsvirke,

dels ock hava expedierat över mätningen upprättade mätbesked.

Det torde emellertid böra antagas, att nämnden kommer att bliva i stånd

att bedriva mätningsarbetet med samma skyndsamhet som virkesmätningsföreningarna

och att sålunda förutsättningarna för slutförande av

flottningsvirkets mätning inom erforderlig tid före flottningens början

varje vår ej genom den föreslagna lagtstiftningen komma att försämras.

förvaring av Enligt 20 § tredje stycket i kommissionens förslag skall mätbesked

mätbesked. jämte övriga mätningsförrättning rörande handlingar av nämnden förvaras.

I några yttranden har hemställts, att tidsbegränsning i fråga örn förvaring

av mätbesked och övriga förrättningshandlingar måtte föreskrivas.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

127

Då de rättsförhållanden, som hänföra sig till mätbesked, regelrätt torde Dep^“£nts

bliva slutligen reglerade inom en jämförelsevis kort tid efter mätningsförrättningens

avslutande, synes tillräcklig anledning ej föreligga att

ålägga virkesmätningsnämnden att under en obegränsad tid förvara

förrättningshandlingarna. Det synes vara tillfyllest, att nämndens skyldighet

i detta avseende bestämmes att avse en tid av tio år från förrättningens

avslutande. En föreskrift, avfattad i enlighet härmed, har upptagits

i tredje stycket av förevarande paragraf.

21 $.

I förevarande paragraf upptagas bestämmelser örn fullföljd av talan

mot mätningsförrättning.

Enligt 21 § första stycket i kommmissionens förslag äger sakägare,

där han är missnöjd med mätningsförrättning, att däröver hos virkesmätningsnämnden

anföra besvär, som skola hava inkommit till nämnden

sist före klockan tolv å trettionde dagen efter förrättningens avslutande.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i örebro län och samma

läns skogsägareförening hava föreslagit, att besvär över mätningsförrättning

skulle få anföras allenast under förutsättning, att missnöje med

förrättningen anmälts omedelbart efter densamma och anteckning därom

gjorts å mätbeskedet. Såsom skäl härför har framhållits, att köpare

borde beredas tillfälle att tidigare än enligt förslaget syntes kunna ske

disponera över det inmätta virket.

Handelskammaren i örebro har framhållit, att en nackdel med mätningsmonopol

vore, att detta i regel komme att medföra ett väsentligt

uppskov med likviderna. Då kontrahenterna kunde anföra besvär över

virkesmätningsnämnds beslut inom trettio dagar, vore föga sannolikt,

att köparen ville lämna likvid förrän klagotiden utgått.

Väsentligen enahanda synpunkter hava framförts av Sverkestaåns flottningsförening

och Mackmyra Sulfitaktiebolag.

Sesvärsrättens

omfattning.

På sätt framgår av min redogörelse för departementsförslagets all- Departements
•

chefen

männa grunder torde sakägare, som ej åtnöjes med mätningsförrättning,

principiellt böra äga rätt att hos virkesmätningsnämnden anföra

besvär över förrättningen. Med hänsyn till virkessäljarnas intresse att

snabbt få likvid för inmätt virke ävensom för tillgodoseende av virkesköparnas

behov att utan omgång disponera över sådant virke är emellertid

önskvärt, att, örn sakägare godkänner mätningsförrättning, denna

må kunna vinna laga kraft mot honom före besvärstidens utgång.

En möjlighet härtill synes därför böra beredas i lagen. En föreskrift

i detta ämne torde böra åsyfta, att, om sakägare vid mätningsförrättnings

avslutande avgivit skriftlig förklaring, att han godkänner förrätt
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Besvärstideub

längd.

Departements
chefen.

Besiktning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ningen, eller sådan förklaring sedermera av honom gjorts hos nämnden

före besvärstidens utgång, rätt att anföra besvär över förrättningen ej

skall tillkomma sakägaren.

Såsom motivering för den av kommissionen föreslagna besvärstiden

bar kommissionen anfört, att med hänsyn till den relativt glesa bebyggelsen

i de områden av landet, där det föreslagna mätningssystemet vore

avsett att vinna tillämpning, och de mindre goda kommunikationer, som

inom dessa områden mångenstädes vore för banden, kortare besvärstid

än i förslaget angivits ansetts ej böra fastställas.

Mot kommissionens förslag i denna del bar Dalälvarnas Tumningsförening

anmärkt, att, då mätningsförrättningarna icke sällan komme

att verkställas å virkespartier å sådan tid före deras utflottande, att den

föreslagna besvärstiden icke kunde iakttagas, sagda tid borde avkortas

till ett minimum eller annat förfaringssätt föreskrivas för klagomålens

prövning.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Örebro län har ansett,

att besvärstiden borde bestämmas olika för skilda län.

På sätt kommissionen föreslagit, torde för den ifrågasatta lagen3 giltigbetsområde

besvärstiden böra vara enhetlig. Att fastställa denna

tid kortare än i kommissionens förslag angivits synes ej lämpligt. Jag

vill emellertid erinra, att oavsett besvärstidens längd hinder ej möter för

sakägare att omedelbart efter mätningsförrättnings avslutande anföra besvär

över förrättningen. Där så skett, äger virkesmätningsnämnden, på

sätt strax kommer att närmare beröras, utan avvaktande av besvärstidens

utgång föranstalta örn besiktning av det virkesparti, besvären avse.

Härigenom torde syftet med den av Dalälvarnas Tumningsförening framförda

anmärkningen kunna tillgodoses.

Bestämmelser rörande sakägares rätt att anföra besvär över mätningsförrättning

och besvärstidens längd, avfattade i enlighet med vad

nu anförts, hava upptagits i första stycket av denna paragraf.

I 21 § andra stycket av kommissionens förslag stadgas, att, örn virkesmätningsnämnden

i anledning av besvär över mätningsförrättning finner

besiktning av det virke, förrättningen avser, vara av nöden, nämnden

har, där denna ej själv verkställer besiktningen, att förordna minst

två ojäviga och sakkunniga personer, därav en utses till förman, att

skyndsamt företaga besiktningen samt däröver till nämnden avgiva

redogörelse.

Till stöd för förslaget i denna del har kommissionen anfört:

För prövning av besvär över mätningsförrättning torde ofta erfordras,

att besiktning företoges av det virke, som dea överklagade mätningsförrättningen

avsett. Ehuru virkesmätningsnämnden borde vara

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 129

berättigad att själv företaga sådan besiktning, torde dock vara uppenbart,

att med hänsyn till den omgång och kostnad, som vöre förenade

med ett dylikt tillvägagångssätt, besiktningen allenast i undantagsfall

kundo verkställas av nämnden såsom sådan. I regel torde uppgiften

att på stället granska den utförda mätningen böra anförtros åt särskilda,

besiktningsmän samt nämudens prövning sålunda begränsas till att med

ledning av besiktningsmännens redogörelse och den utredning, som i

övrigt förebragts i målet, bedöma förrättningens laglighet.

Funnes dylik besiktning böra äga rum, borde det ankomma å nämnden

att utse besiktningsmän. Vid valet av dessa borde nämnden ej vara

hänvisad att anlita tjänstemän bland nämndens egen mätningspersonal

utan hava frihet att hänvända sig till andra personer, som ägde erforderlig

sakkunskap i fråga örn virkesmätning, exempelvis tjänstemän hos

annan virkesmätningsnämud. Det bordo dock härvid tillses, att de personer,

som tillkallades, ej vore så avlägset boende, att kostnaderna för

besiktningen överstege vad som kunde anses skäligt. I likhet med vad

enligt förslaget gällde örn förrättningsmän borde besiktningsmännen

vara minst två, av vilka en borde utses till förman. Det borde ankomma

å nämnden att, innan någon tillkallades såsom besiktningsman, pröva,

huruvida denne vore ojävi g.

Vad kommissionen härutinnan föreslagit har i vissa yttranden föranlett

erinringar.

Jägmästaren i Bjurholms revir har sålunda anfört:

Det i kommissionens förslag angivna tillvägagångssättet för erhållande

av kontrolltumning och rättelse av en oriktigt utförd tumningsförrättning

vore enligt jägmästarens förmenande alltför tidsödande och omständligt.

En bättre möjlighet att uppfylla kravet på snabb och effektiv kontrolltumning

syntes kunna ernås genom tillsättande av ett fast, opartiskt

och sakkunnigt kontrollorgan, i förhållande till virkesmätarna självständigt

arbetande men sorterande direkt under virkesmätningsnämnden. Detta

organ, som borde bestå av edsvurna, synnerligen väl kvalificerade mätare,

skulle hava att omedelbart behandla inkomna besvär över mätningsförrättning,

verkställa besiktning samt ommätning av de virkespartier, varom

fråga vore, samt däröver till nämnden skyndsamt avgiva redogörelse. På

nämnden skulle ankomma att pröva, huruvida nytt mätbesked skulle utfärdas

eller ej.

Överjägmästaren i Umeå distrikt har framhållit, att här avsedd besiktning

borde utföras av i virkesmätning fullt kunnig person, som vore obunden

av kamrathänsyn till de mätare, vilka verkställt den överklagade förrättningen.

I enlighet härmed syntes vissa mätarekontrollanter böra anställas,

vilka med hänsyn till arten av deras arbete borde sortera direkt

under virkesmätningsnämnden såsom dennas förtroendemän.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län och överjägmästaren i övre

Norrbottens distrikt hava uttalat, att, då besiktning i anledning av anförda

besvär skulle företagas, virkesmätningsnämnden borde ej allenast

vara berättigad utan rent av skyldig att, där den ej själv verkställde

besiktningen, hänvända sig till andra sakkunniga personer än nämndens

egna tjänstemän, exempelvis tjänstemän hos annan nämnd. Ett sådant

/Winny till riksdagens protokoll 19.75. / sand. Nr Pd).

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Hinder för

saklig prövning

av anförda

besvär.

130 Kungl. Muj:ts proposition nr 140.

förfarande torde emellertid stöta på stora svårigheter, i det att all sakkunnig

personal under avverkningssäsongen komme att vara strängt upptagen,

varför knappast någon nämnd torde vara villig att avstå tjänstemän

tili annan.

Jägmästaren i Korpilombolo revir Ilar framhållit, att besiktning i anledning

av besvär, som avsåge tolkning av mätningsinstruktionen, borde

verkställas av sakkunniga personer, som ej vore anställda i virkesmätningsnämndens

tjänst. En kontrollbesiktning av nämndens egen personal

skulle med största sannolikhet i dylikt fall aldrig föranleda till ändring

i det mätbesked, som utfärdats vid den överklagade förrättningen.

Det av kommissionen löreslagna sättet för verkställande av besiktning

i anledning av besvär över mätningsförrättning finner jag i stort sett

vara lämpligt. På sätt kommissionens förslag innebär, bör virkesmätningsnämnden

äga att till besiktningsmän utse de ojäviga oell sakkunniga

personer, som i varje fall finnas mest lämpade för uppdraget. Jag

kan därför ej biträda de i vissa yttranden framställda yrkanden, att

nämndens befogenhet härutinnan skulle i lagen underkastas begränsningar

i olika avseenden. Erinras må, att enligt kommissionens förslag

hinder ej möter för nämnden att anställa särskilda tjänstemän för utförande

av ifrågavarande besiktningar.

En följd därav att enligt 33 § andra stycket i departementsförslaget

till företagande av mätningsförrättning må, där så finnes lämpligt, förordnas

allenast en mätare, synes vara, att här avsedd besiktning bör

kunna av virkesmätningsnämnd uppdragas åt en enda besiktningsman. I

enlighet härmed har i departementsförslaget nämnden medgivits befogenhet

att till företagande av dylik besiktning förordna en eller flera

ojäviga och sakkunniga personer. I övrigt har kommissionens förslag

i denna del oförändrat upptagits. Bestämmelserna i ämnet hava inrymts

i andra stycket av förevarande paragraf.

I motiveringen till de i kommissionens förslag upptagna bestämmelserna

örn fullföljd av talan mot mätningsförrättning har kommissionen

framhållit, att hinder i vissa fall komme att möta att verkställa en saklig

prövning av besvär över sådan förrättning. Till belysning härav har

kommissionen anfört:

I fråga örn de mätningsförrättningar, som ägde rum under senvintern,

torde på grund av rådande flottningsförhållanden möjligheten för vederbörande

sakägare att få förrättningarnas laglighet reellt prövad av virkesmätningsnämnden

i vissa fall ej föreligga. Avgörande praktiska hinder

mötte, nämligen att genom lagstiftning förbjuda vattenläggning och

bortflottning av virke, som varit föremål för mätningsförrättning, vilken

ännu ej vunnit laga kraft. Självfallet vore, att nämnden i möjligaste

mån borde tillse, att å nämnden ankommande mätningsförrättningar

verkställdes så tidigt, att sakägarna erhölle nödigt rådrum att anföra be
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Majlis proposition nr 140.

svär över förrättningarna oell att prövningen av sålunda anförda besvär

kunde äga rum, innan det inmätta virket bortflottades. På grund av rådande

naturförhållanden måste det emellertid förutsättas, att detta önskemål

ej kundo förverkligas i fråga örn alla mätningsförrättningar, utan

att årligen i fråga örn vissa förrättningar prövning av besvär över förrättningarna

ej kunde ske före det inmätta virkets bortllottning. I den

mån prövningen i dylikt fall förutsatte undersökning av det inmätta virket,

kunde denna tydligen i realiteten ej äga rum. Giltigheten av den

verkställda mätningsförrättningen borde dock ej härav beröras, utan

nämnden borde hava att pröva målet i befintligt skick och sålunda, örn

skäl för ändring i den verkställda förrättningen ej förebragts, fastställa

denna.

De av kommissionen sålunda anförda synpunkterna hava i vissa yttranden

ytterligare utvecklats.

Ängermansälvens m. fl. tumningsföreningar hava härutinnan anfört:

Av 21 § i kommissionens förslag framginge icke med önskvärd tydlighet,

att, sä snart besvär inkommit till mätningsnämnden, denna skulle

omedelbart och utan att avvakta besvärstidens utgång och eventuella besvär

från andra parten handlägga ärendet och, där besiktning funnes

nödig, omedelbart förordna därom. Att invänta besvärstidens utgång

vore desto mindre nödvändigt, som av nämnden utfärdat mätbesked skulle

gälla emot båda parterna, således jämväl där beskedet ginge klagande

emot. Ofta förekomme förhållanden, som nödvändiggjorde, att, örn besiktning

över huvud skulle äga rum, denna måste ske omedelbart efter

tumningen. Virke, som avlastades å nipor, måste ofta utrullas kort tid

efter tumningen för att bereda plats för nytt virke; å trånga avlägg

måste virkesvältorna av utrymmesskäl påbyggas efter varje mätning, å

sjöar och älvar vore ofta isens bärkraft icke tillräcklig, utan virket komme

efter kort tid i vattenläge och bleve nedfruset; snöstormar örn icke

omöjliggjorde så i allt fall försvårade och fördyrade besiktningen av virket

o. s. v. Av allt detta framginge, att nämndens möjligheter att genom

besiktning av virket pröva anförda besvär bleve minimala, utan finge

nämnden i regel avgöra ärendet i befintligt skick.

I huvudsak enahanda synpunkter hava framförts av Sundsvalls Virkesmätningsförening,

Sveriges Industriförbund m. fl.

De bestämmelser örn besiktning, som upptagits i förevarande paragraf, Departement*- böra enligt min mening anses innebära, att, där virkesmätningsnämnd för chefen,

prövning av besvär över mätningsförrättning finner besiktning av det därvid

inmätta virket påkallad samt sådan besiktning till följd av rådande

naturförhållanden eller annan dylik omständighet kan äga rum allenast

under viss kortare tid, nämnden är pliktig att, såvitt möjligt, låta förelaga

besiktningen under denna tid, oavsett att besvärstiden ej gått till

ända. Dill- fara föreligger, att virke, som varit föremål för mätningsförrättning,

flyter bort eller nedisas eller utsättes för annan kalamitet, som

hindrar besiktning av virket, har sålunda sakägare möjlighet att genom

anförande av besvär genast efter förrättningens avslutande och påvisande

av nämnda fara utverka sig omedelbar besiktning av virket genom

s. 132 Kontrollera mot PDF

Mätning företagen

av part

t bevisningstyft*.

Departements
chefen.

132 Kunni. Maj:ts proposition nr 140.

nämndens försorg. Däremot äger nämnden, där fråga är örn mätning av

köpvirke, ej företaga besvären till slutligt avgörande förrän efter besvärstidens

utgång, med mindre besvär inkommit även från den eller

de övriga sakägarna eller dessa i den ordning förevarande paragraf

stadgar förklarat sig godkänna förrättningen. Att i fråga om mätning

av köpvirke medgiva, att slutlig prövning av besvär må före besvärstidens

utgång äga rum även i andra fall än nyss angivits, torde med hänsyn

till beskaffenheten av ifrågavarande ärenden ej lämpligen kunna ske.

Genom tillämpande av förenämnda tillvägagångssätt torde de fall, då

saklig prövning av besvär över mätningsförrättning ej kan äga rum på

grund av naturförhållandena eller andra dylika omständigheter, kunna

begränsas till ett minimum.

Ångermanälvens, Örnsköldsviks och Umeå tumningsföreningar hava

— under erinran att enligt kommissionens förslag part städse måste anses

berättigad att själv företaga sådan mätning av virke, som vore avsedd

att tjäna såsom bevismedel — framhållit, att ett auktoritativt uttalande

härom vore påkallat med hänsyn till avfattningen av den i 57 § av förslaget

upptagna straffbestämmelsen. Tumningsföreningarna hava till utveckling

av sin mening härutinnan anfört:

Det vore tydligt, att kommissionen tänkte sig möjligheten, att för styrkande

av besvär över mätningsförrättning annan bevisning förebragtes

än sådan, som läge i besiktning efter nämndens förordnande. Den bevisning,

som härvidlag företrädesvis kunde tänkas komma i fråga, vore givetvis

en på säljares eller köpares föranstaltande eller, varför icke, på

bådas föranstaltande företagen tumning, verkställd av tillkallade tummare

utanför mätningsnämnden. Förelåge instrument över tumning av beskaffenhet,

att densamma skäligen borde tillerkännas vitsord, gjordes ju

överflödig en genom nämndens försorg anordnad besiktning, innebärande

att samma virkesparti skulle tummas för tredje gången; och vore

de faktiska omständigheterna sådana, att besiktning icke längre kunde

äga rum, skulle den genom parternas försorg åvägabragta tumningen

visa sig vara ett ytterst värdefullt och nödvändigt material vid nämndens

prövning av besvären. Det vore självklart, att varje på parts eget

föranstaltande företagen tumning i syfte att tjäna såsom bevismedel vore

tillåten, alldeles oberoende av i vilken ordning den skett och huruvida

den skett före eller efter den lagstadgade mätningen eller till och med

kommit att ersätta denna på grund av att mätningsnämndens apparat

icke fungerat. Detta borde emellertid auktoritativt utsägas, så att icke

parterna av innehållet i 57 § bibragtes den vanföreställningen, att en sådan

tumning, varom här talats, vore kriminaliserad.

Av det sätt, varpå virkesmätningsnämnds mätningsmonopol bestämts

i departementsförslaget, följer, att sakägare vid mätningsförrättning är

oförhindrad att verkställa mätning av virke för styrkande av besvär

över förrättningen eller för kontrollerande av riktigheten av mätning,

som därvid företagits.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Marits proposition nr 140.

Jägmästaren i Kalix revir Ilar uttalat, att tvister rörande tolkning oell särskilt t*.

tillämpning av mätningsinstruktionens kvalitetsbestämmelser och frågor

av större ekonomisk räckvidd ej syntes höra prövas av virkesmätnings- frigör.

nämnden utan böra hänvisas till en högre instans, exempelvis ett mätningscentralråd.

En sådan institution skulle även kunna biträda vid

granskning och komplettering av mätningsinstruktionerna, innan de av

Kungl. Majit fastställdes. I ett sådant centralråd skulle givetvis den

högre förstuga och tekniska sakkunskapen vara representerad.

Det torde kunna förutsättas, att i fråga örn tolkningen av viktigare be- Departementestämmelser

i mätningsinstruktionerna liksom rörande tillämpningen i övrigt

av den föreslagna lagstiftningen samverkan kommer att äga rum

mellan vederbörande virkesmätningsnämnder. Att inrätta ett särskilt

organ för detta ändamål synes ej vara påkallat.

Enligt 21 § tredje stycket i kommissionens förslag åligger det virkes- utfärdando

mätningsnämnden att, där ändring prövas böra vidtagas i mätning, som av

verkställts vid överklagad mätningsförrättnmg, utfärda nytt mätbesked

ävensom att föranstalta örn ändring i den vid förrättningen utförda

märkningen, örn sådan finnes påkallad.

Med anledning av kommissionens förslag härutinnan hava Ångermanälvens

m. fl. tumningsföreningar framhållit, att bestämmelse borde meddelas

örn den maximiskillnad i resultatet mellan ordinarie mätning och

besiktningsmätning, som finge vara tillåten utan att föranleda utfärdandet

av nytt mätbesked.

Det bör ankomma på virkesmätningsnämnden att pröva, i vilka fall Departementaskillnaden

mellan mätningsresultaten vid den överklagade mätningsför- felrättningen

och den genom nämndens försorg verkställda kontrollmätningen

är så framträdande, att nytt mätbesked bör utfärdas. Någon föreskrift

härutinnan synes ej böra införas i lagen. Då jag ej heller i övrigt

funnit anledning till erinran mot kommissionens ifrågavarande förslag,

har detta oförändrat upptagits i departementsförslaget och inrymts

i tredje stycket av denna paragraf.

22 §.

Förevarande paragraf, som upptager föreskrifter örn jäv mot ledamot

av virkesmätningsnämnd, förrättningsman och i 21 § omförmäld sakkunnig,

motsvarar 22 § i kommissionens förslag.

Enligt sistnämnda paragraf skola i fråga örn funktionär, som nyss

sagts, de jäv, som stadgas i 5 § första stycket punkterna 3—5 samt andra

och tredje styckena lagen den 14 juni 1929 örn skiljemän liga motsvarande

tillämpning.

I motiveringen till förslaget i denna del har kommissionen anfört:

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Med hänsyn till här avsedd funktionärs ställning hade de jävsgrunder,

som stadgades i 5 § första stycket punkterna 3—5 samt andra och tredje

styckena av 1929 års skiljemannalag ansetts vara mera ägnade att tillgodose

kravet på opartiskhet i handläggningen av hithörande ärenden

än de i rättegångsbalken stadgade domarejäven. Särskilt finge erinras,

att vid motsvarande tillämpning av berörda jävsgrunder funktionär,

varom nu vore fråga, vore jävig, där han av sakägare åtnjöte lön eller

underhåll elier lydde under sakägares förmanskap. Då det borde förutsättas,

att till ledamöter av virkesmätningsnämnd i vissa fall komme

att utses personer, som vore anställda hos större virkesköpare, samt att

de hos sådan nämnd anställda mätarna i regel komme att tagas i anspråk

för mätning allenast under viss del av året och under återstoden av detta

ägde frihet att taga tjänst hos annan arbetsgivare, vore tillämpande i fråga

örn dem av nyssangivna jävsgrunder av stor praktisk betydelse.

I en del yttranden hava erinringar framställts mot kommissionens förslag

i förevarande avseende.

Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska

Cellulosaföreningeu och Svenska Trämasseföreningen hava sålunda anfört

:

Innebörden av de av kommissionen i förslagets motivering gjorda uttalandena

syntes ej vara fullt tydlig. Avsåge kommissionen, att personer

vilka sommartid vore anställda i bolagstjänst, ej finge arbeta som virkesmätare

under avverkningssäsongen, så torde kommissionens förslag bliva

praktiskt ogenomförbart. Mätningen påginge högst 6 månader örn året.

Mätningspersonalen måste förskaffa sig arbetsförtjänst även under återstående

6 månader, ty det vore av kostnadsskäl otänkbart, att mätarna

betalades så högt, att deras 6 månaders arbetssäsong kunde giva dem försörjning

för hela året. Mätarna måste då skaffa sig anställning hos enskild

skogsägare eller bolag under sommaren såsom förmän vid skogsarbeten

eller vid sågverk och brädgårdar. Givetvis plägade samma personer

därvid årligen söka sig tillbaka till samma arbetsgivare, varigenom

cn viss permanens i anställningsförhållandet uppstode, även om detta

blott skulle räcka ett halvt år i taget. Skulle nu alla dessa mätare falla

för jävsbestämmelsen i 22 §, bleve följden, att praktiskt taget hela den

nuvarande mätarepersonalen finge avskedas vid den nya ordningens införande.

Att skaffa ny personal, som icke vore bolagsanställd men ändock

besutte virkeskännedom samt erfarenhet i mätning, torde ej vara

möjligt. De nya virkesmätningsnämnderna finge sätta i gång sitt arbete

med en personal av idel nybörjare på mätningens område; att detta skulle

vara till skada torde få anses uppenbart. Hade kommissionen icke avsett,

att hos part sommaranställd personal skulle utan vidare falla för

jävsbestämmelsen, utan hade kommissionens syfte blott varit, att

det vid varje särskild mätningsförrättning skulle tillses, att mätaren ej

vore anställd hos den köpare, vars virke skulle mätas, kunde det måhända

förefalla, som jävsbestämmelserna ej behövde vara till hinder. Undersökte

man frågan närmare, så visade det sig emellertid, att svårigheterna

även i detta fall kvarstode. De olika virkesköparnas till mätning

avsedda partier läge nämligen i flertalet fall intill och örn varandra på

vältplatserna. Mätarlaget måste av praktiska skäl och med hänsyn till

arbetets snabba bedrivande mäta å samma vältplats liggande partier efter

varandra. Jäv komme då att föreligga för de olika mätarna än här

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Majlis proposition nr 140.

och än där, oell mätarlaget nödgades kanske av sådan anledning under

arbetets gång gå förbi vartannat virkesparti, för vars mätning annat matolag

måste sändas till platsen, ett förfarande, som städse aterkomme

samt bleve ytterst tidsödande och dyrbart. Huru man jin tolkade javsbestämmelserna,

komme dessa sålunda att bliva till avsevärt hinder tor

verksamhetens rationella organiserande. För att ej nödgas arbeta med

ny och oerfaren personal torde nämnden därför hilva tvungen att hclarsanställa

huvudparten av sina mätare. Vad detta bomme att betyda i

kostnadsliänseende behövde knappast påpekas. Vidare framholles, att

jäv på grund av släktskap mellan mätare och säljare av virke redan nu

-vöre och även i fortsättningen torde bliva mycket vanligt _ Avensa iorekomrne,

att personer, tidvis anställda hos den storste saljaren, domänverket,

arbetade som mätare. Det torde vara i lika man betydelsefullt,

att dessa jävsanledningar observerades.

Delvis likartade synpunkter hava framförts av skogsvardsstyrelsen i

Norrbottens län, Sveriges Skogsägareförbund, Sundsvalls Virkesmatningsförening

och ordföranden i styrelsen för Ångermanälvens Tumningsförening.

I likhet med kommissionen anser jag, att vägande skäl tala för att för- Departementaläna

de i omförmälda punkter och stycken av 5 § skiljemannalagen angivna

jävsgrunder motsvarande tillämpning i fråga örn ledamot av virltesmätningsnämnd,

förrättningsman och i 21 § omförmäld sakkunnig. De

i vissa yttranden uttalade farhågorna, att ett lagfästande av kommissionens

förslag härutinnan skulle medföra stora svårigheter vid lagens

tillämpning och hindra ett rationellt organiserande av virkesmätningsnämndernas

verksamhet, torde näppeligen vara grundade. Till väsentlig

del synas dessa farhågor bero på missuppfattning av innebörden av de

föreslagna jävsbestämmelserna. Enligt dessa bestämmelser är visserligen

mätare, som åtnjuter lön eller underhåll av visst företag eller lyder

under viss företagslednings förmanskap, jävig att handlägga förrättning

för mätning av företaget tillhörigt eller för dess räkning inköpt

virke, men det synes uppenbart, att dylika jävsgrunder regelrätt ej komma

att föreligga i fråga örn de hos virkesmätningsnämnd anställda matarna.

Det bör visserligen antagas, att dessa komma att under den tid

av året, då virkesmätning ej alls eller blott i ringa omfattning äger ruin,

i viss utsträckning taga anställning hos trävarubolag eller andra större

virkesköpare, men denna omständighet medför ej i och för sig, att de bliva

jäviga att under annan tid av året, då berörda anställning upphört, såsom

förrättningsmän verkställa mätning åt dessa bolag eller köpare. Allenast

om mätares anställning hos visst bolag eller virkesköpare erhållit en så

permanent eller fast karaktär, att den kan anses utgöra en omständighet,

som är ägnad att minska förtroendet till hans opartiskhet med avseende

å mätning för bolagets eller köparens räkning, medför anställningen enligt

kommissionens förslag jäv för mätaren att verkställa sådan mätning.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj-.ts proposition nr 140.

Däremot ar mätaren oförhindrad att företaga mätning åt andra bolän

eller köpare Beträffande frågan, i vilket fall mätarens anställning hos

ag eller köpare erhållit sådan karaktär, att jäv bör anses föreligga, har

flrfeS“atmfn+gSnamnden eller de tjänstemän hos nämnden, som äga förordna

orrattnmgsmän, en mycket fri prövningsrätt, oell det lärer böra

orutsattas, att nämnden och omförmälda tjänstemän på grund av de förhållanden

varunder ifrågavarande mätning kommer att äga rum, vid be
«llämpningaV

^ berÖrda 3avsgruild en relativt begränsad

På grund av vad sålunda anförts och då med en riktig tillämpning av

ifrågavarande javsbestämmelser dessa ej torde komma att i mera nämnvärd

man fördyra eller försvåra virkesmätningsnämndernas verksamhet,

hava bestämmelserna oförändrade upptagits i departementsförslaget.

23 i

Denna paragraf, som upptager bestämmelse örn skyldighet för virkesmatnmgsnämnd

att i ärende, som avses i 11 eller 21 $, ofördröjligen tillställa

envar sökande eller part nämndens slutliga beslut i ärendet, överensstämmer

med 23 § i kommissionens förslag.

24 §.

Beträffande förevarande paragraf, som handlar örn verkan av mätbesked,

hanvisas till vad härom anförts i redogörelsen för förslagets allmänna

grunder. Paragrafen överensstämmer med 24 § i kommissionen»

förslag.

Om mätnings undantagande från virkesmätningsnämnds befogenhet.

25 §.

Förevarande paragraf är likalydande med 25 § i kommissionens förslag.

Örn mätningsutgifter.

26 $.

i 1 paragraf’ som motsvarar 26 § i kommissionens förslag, medde
las

bestämmelser om fördelningen av de utgifter, som virkesmätningsnämnden

får vidkännas i och för sin verksamhet.

Kommis
sionen.

Enligt 26 § forsta stycket i kommissionens förslag skola virkesmätningsnamndens

utgifter för varje räkenskapsår av nämnden fördelas å de mätmngsforrattnmgar

inom nämndens verksamhetsområde, vid vilka mätning

agt rum och som under året vunnit laga kraft eller av nämnden slutligen

provats. Där två eller flera förrättningar företagits efter framställ
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ning av samma sökande, skall dock fördelningen avse sådan grupp av förrättningar.

Såsom allmän grund för fördelningen gäller enligt förslaget,,

att den skall verkställas i förhållande till mängden av det vid varje förrättning

eller grupp av förrättningar inmätta virket på sätt i nämndens reglemente

närmare bestämmes. Har mätningsförrättning på grund av det därvid

tillämpade mätniugssättet eller annan omständighet, som beror av vederbörande

sökande, för nämnden medfört utgifter, som avsevärt överstiga

de för mätningsförrättning vanliga, äger dock nämnden bestämma, att fördelningen

skall i fråga om förrättningen verkställas efter större virkesmängd

än nyss sagts. Virkesmängden för förrättningen må dock i dylikt

fall ej av nämnden fastställas till sådan storlek, att det utgiftsbelopp, som

enligt fördelningen belöper å förrättningen, uppenbarligen överstiger

nämndens utgifter för denna.

I motiveringen till förslaget i denna del bar kommissionen — efter erinran,

att utgifterna för virkesmätningsnämnds verksamhet borde gälda»

av dem, vilka anlitade nämnden såsom mätningsorgan, samt att de mätningssökandes

skyldighet att bestrida dessa utgifter borde bestämmas

på det sätt, att nämndens utgifter under viss period, exempelvis ett år,

efter fastställda normer fördelades å samtliga mätningssökande under

sagda period — vidare anfört:

Då virkesmätningsnämnd borde hava att för varje räkenskapsår avgiva

redovisning för sin förvaltning, torde även fördelning av nämndens

utgifter lämpligen böra ske för räkenskapsår.

Enär virkesmätningsnämnds utgifter under visst räkenskapsår i allt

väsentligt vore beroende på antalet oell omfattningen av de mätningsförrättningar,

som under året verkställts inom nämndens verksamhetsområde,

torde ifrågavarande fördelning principiellt böra åsyfta att fastställa,

huru stor del av sagda utgifter belöpte å varje sådan förrättning.

För utrönande av de utgiftsbelopp, för vilka de särskilda mätningssökande

bade att svara, vore dock ej erforderligt att i alla fall sträcka fördelningen

så långt, att uträkning skedde av det å varje förrättning fallande

beloppet. Bär sökanden eller sökandena vore identiska i fråga om

två eller flera förrättningar, torde dessa förrättningar vid fördelningen

böra betraktas såsom en enbet och bär avsett utgiftsbelopp uträknas gemensamt

för förrättningarna.

I anslutning till de regler, som tillämpades av virkesmätningsföreningarna

i fråga örn uttaxering av föreningarnas utgifter, torde såsom grund

för fördelning av virkesmätningsnämnds utgifter å de mätningsförrättningar,

som ägt rum under visst räkenskapsår, böra gälla, att utgifterna

skulle fördelas å förrättningarna i förhållande till mängden av det virke,

sorn inmätts vid varje förrättning eller sådan grupp av förrättningar,

som nyss sagts. Närmare föreskrifter örn fördelningens verkställande

enligt denna grund torde böra meddelas i virkesmätningsnämnds reglemente.

En rättvis avvägning av de mätningssökandes ansvar för virkesmätningsnämnds

utgifter torde emellertid förutsätta, att i fråga om vissa

mätningsförrättningar utgiftsfördelningen verkställdes efter annan grund

än nu angivits. Därest vid mätningsförrättning på vederbörande mät
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

138 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 140.

ningssökandes begäran tillämpades ett särskilt invecklat oell tidsödande

mätningssätt eller eljest till följd av omständighet, som berodde av de

mätningssökande, kostnaden för förrättningen bleve avsevärt högre än

den för mätningsförrättning vanliga, torde nämnden böra äga befogenhet

att bestämma, att utgiftsfördelningen i fråga om sådan förrättning skulle

verkställas efter större virkesmängd än den, som vid förrättningen inmätts.

Till skydd för de mätningssökande syntes dock nämndens befogenhet

därutinnan böra begränsas på det sätt, att den virkesmängd, varefter

fördelningen i fråga örn sådan förrättning skulle ske, ej finge av

nämnden fastställas till sådan storlek, att det å förrättningen belöpande

utgiftsbeloppet uppenbarligen överstege nämndens kostnad för förrättningen.

Ett genomförande i den nya lagstiftningen av nu angivna fördelningsgrunder

innebure, att utgiftsfördelningen borde omfatta allenast de mätningsiörrättningar,

vid vilka mätning av virke ägt rum och som under

vederbörande räkenskapsår vunnit laga kraft eller av virkesmätningsnämnden

slutligen prövats. Innan laga kraft åkommit mätningsförrättning

eller förrättningen av nämnden slutligen prövats, vore mängden av

det därvid inmätta virket ej definitivt bestämd.

Med anledning av den av kommissionen föreslagna bestämmelsen, att

virkesmätningsnämnden skall äga att under viss förutsättning i fråga örn

särskild mätningsförrättning bestämma, att utgiftsfördelningen beträffande

förrättningen skall verkställas efter större virkesmängd än den,

som vid förrättningen inmätts, har Dalälvarnas Tumningsförening framhållit,

att möjlighet borde beredas till nedsättning i mätningskostnaden

för virkesparti, som berett nämnden avsevärt mindre kostnader än de för

mätningsförrättning vanliga.

Till utveckling härav har tumningsföreningen anfört:

I reglementet borde inrymmas bestämmelse, huru allmänna omkostnader

skulle fördelas mellan köpvirke och virke från egna fastigheter och

skogar, varå avverkningsrätt innehades. Det virke, som avverkades å

köparnas egna fastigheter och arrendeskogar, tillreddes vid avverkningen

på sådant sätt, att det i möjligaste mån fyllde kravet i fråga örn den tillverkning,

vartill det vore avsett. Sådant virke framkördes i större poster

och på färre ställen än förhållandet vöre beträffande köp virke. Härigenom

underlättades mätningarna, och större partier medhunnes per dag

än vid mätning av köpvirke. För att i möjligaste mån befordra, att även

ägare till virke från egna och arrendeskogar komma att anlita virkesmätningsnämnderna,

borde en rättvis jämkning i kostnaderna för mätning

av virke från sådana skogar ske.

Enahanda synpunkter hava framförts av ordföranden i styrelsen för

Ångermanälvens Tumningsförening.

Dalälvarnas Tumningsförening har vidare gjort gällande, att virkesmätningsnämnds

verksamhetsområde borde uppdelas i särskilda kostnadsdistrikt,

inom vilka kostnaderna för nämndens verksamhet borde fördelas

enligt de av kommissionen föreslagna grunderna. Föreningen har

till utveckling härav anfört:

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Majlis proposition nr 140.

Dalälvarnas Tumningsförenings verksamhetsområde voro för närvarande

uppdelat i lern kostnadsdistrikt. I detta verksamhetsområde läge

icke förädlingsverken vid kusten, såsom förhållandena vöre i de norrländska

vattendragen ovan Ljusnan. För en rättvis fördelning av kostnaderna

hade indelningen i kostnadsdistrikt hos tumningsföreningen skett

i huvudsak i förhållande till förädlingsverkens läge. Förutom ett kostnadsdistrikt,

avseende mätning av virke för transport å järnvägar och

landsvägar, hade föreningen ett distrikt för Västerdalälven, ett för Österdalälven,

ett för den förenade Dalälven till havet och ett för AmungenHosjö

vattendrag.

I likhet med kommissionen anser jag, att en rättvis avvägning av de Departement»- mätningssökandes ansvar för virkesmätningsnämnds utgifter förutsätter,

att i fråga cm vissa mätningsförrättningar utgiftsfördelningen verkställes

efter annan grund än den av kommissionen som regel föreslagna. Kommissionen

har i sitt förslag genomfört denna synpunkt på det sätt, att,

därest vid mätningsförrättning på vederbörande mätningssökandes begäran

tillämpas ett särskilt invecklat och tidsödande mätningssätt eller eljest

till följd av omständighet, som beror av de mätningssökande, kostnaden

för förrättningen bliver avsevärt högre än den för mätningsförrättning vanliga,

nämnden äger- befogenhet att bestämma, att utgiftsfördelningen i ira

ga om sådan förrättning skall verkställas efter större virkesmängd än den,

som vid förrättningen inmätts. En konsekvent tillämpning av berörda synpunkt

torde emellertid böra föranleda, att nämnden ej blott tillerkännes

sådan befogenhet, som nyss sagts, utan även medgives rätt att, där till

följd av omständighet, som beror av vederbörande mätningssökande, kostnad

för mätningsförrättning bliver avsevärt lägre än den för mätningsförrättning

vanliga, föreskriva, att utgiftsfördelningen i fråga om förrättningen

skall verkställas efter mindre virkesmängd än den vid förrättningen

inmätta. På grund härav och då, på sätt omförmälda av Dalälvarnas Tumningsförening

gjorda uttalanden giva vid handen, mätning, som virkesmätningsnämnd

med stöd av den nämnden i 4 § medgivna befogenheten

kommer att företaga, ej sällan torde draga avsevärt lägre kostnad

än mätning, som är underkastad nämndens monopol, har jag ansett

virkesmätningsnämnd böra medgivas en dylik rätt. En bestämmelse

härom bär därför upptagits i förevarande stycke. I samband härmed har

det av kommissionen föreslagna stadgandet örn viss inskränkning i virkesmätningsnämnds

befogenhet att fastställa virkesmängden för förrättning,

beträffande vilken nämnden funnit utgiftsfördelningen böra verkställas

efter större virkesmängd än den inmätta, underkastats erforderlig

jämkning.

Vad angår det av Dalälvarnas Tumningsförening framställda förslaget,

att virkesmätningsnämnds verksamhetsområde skulle med hänsyn till utgiftsfördelningen

vara indelat i särskilda distrikt, sa att de a varje distrikt

belöpande utgifterna fördelades å de mätningssökande inom distriktet, må

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj-.ts proposition nr 140.

erinras, att genom den i departementsförslaget virkesmiitningsnämnd tillerkända

befogenheten att i viss utsträckning avväga utgiftsfördelningen

med hänsyn till den större eller mindre kostnad, som nämnden fått vidkännas

för mätningsförrättning, syftet med sagda förslag kan delvis tillgodoses.

Att möjliggöra en dylik avvägning även på grund av omständigheter,

som ej bero av vederbörande mätningssökande, såsom avverkningstrakternas

och förädlingsverkens läge, kommunikations- och väderleksförhållanden

etc., finner jag ej lämpligt. En sådan regel, vilken

för övrigt ej synes väl förenlig med den allmänna grund, varpå den föreslagna

lagen vilar, skulle, örn den konsekvent genomfördes, i utomordentlig

grad inveckla fördelningen av nämndens utgifter samt draga stora

kostnader. Att, såsom berörda förslag närmast åsyftar, verkställa avvägningen

allenast med hänsyn till förädlingsverkens belägenhet synes

skäligen godtyckligt, varförutom en sådan bestämmelse vid tillämpningen

kan befaras leda till tvistigheter mellan de mätningssökande inom

olika trakter av virkesmätningsnämndens verksamhetsområde. På grund

härav och då lagen bereder möjlighet att vid fastställande av virkesinä

t n ings nä lunds verksamhetsområde i viss mån beakta de synnunkter,

som ligga till grund för omförmälda förslag, har jag funnit detta ej kunna

förordas.

Mot kommissionens förslag i denna del har jag i övrigt ej funnit anledning

till erinran.

Nämnda förslag har därför med förut angivna samt vissa redaktionella

ändringar ävensom en mindre jämkning, som föranletts av den i 4 §

andra stycket införda bestämmelsen örn rätt för Kungl. Majit att medgiva

virkesmätningsnämnd befogenhet att verkställa mätning inom särskilt

distrikt utom nämndens verksamhetsområde, upptagits i departementsförslaget

och inrymts i första stycket av denna paragraf.

Andra och tredje styckena överensstämma, bortsett från en mindre

jämkning i tredje stycket, vilken betingats av den i 18 § tredje stycket

upptagna bestämmelsen örn skyldighet för sakägare att i visst fall till

virkesmätningsnämnden delvis återgälda nämndens utgifter för förrättning,

med 26 § andra och tredje styckena i kommissionens förslag.

27 §.

I 27 § första stycket av kommissionens förslag stadgas, att utgiftsbelopp,

som enligt fördelning, varom i 26 § förmäles, belöper å mätningsförrättning

eller grupp av mätningsförrättningar, skall gäldas av sökanden.

Äro flera sökande, skola de solidariskt svara för sagda belopp.

Till stöd för dessa bestämmelser har kommissionen anfört:

. F.ör »tgatsbelopp, som enligt fördelning, varom i 26 § förmäldes, belöpte

å viss förrättning eller grupp av förrättningar, borde i enlighet med vad

tidigare anförts sökanden vara betalningsskyldig. Hade förrättningen

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Majda proposition nr 140.

eller förrättningarna sökts av flera, torde dessa böra vara solidariskt betalningsskyldiga

för utgiftsbeloppet. I fråga om förrättning för mätning

av köpvirke borde följaktligen såväl säljaren som köparen vara därför

ansvariga. ....

I överensstämmelse med nu rådande praxis, enligt vilken virkesköparna

i allmänhet bestrede kostnaderna för köpvirkets inmätning genom

virkesmätniifgsföreningarna, torde köparna även efter införandet av det

föreslagna nya mätningssystemet i allmänhet komma att i förhållande

till säljarna åtaga sig att gälda mätningskostnaderna för det försålda

virket. Oavsett huruvida sådant åtagande från virkesköpares sida ägt

rum eller ej, torde emellertid virkesmätningsnämnden oftast komma att

i första hand hänvända sig till denne för utfående av mätningskostnad,

för vilken han jämte vederbörande säljare svarade. Virkesköparen vore

nämligen i allmänhet ansvarig för kostnaderna för ett stort antal mätningsförrättningar,

under det sådan ansvarighet i regel åvilade varje säljare

allenast i fråga örn en eller ett fåtal förrättningar. Ett uttagande

av här avsedda kostnader hos köparen underlättade sålunda väsentligt

nämndens arbete.

Mot kommissionens förslag i denna del hava erinringar framställts i

några yttranden.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västerbottens län har

sålunda uttalat, att mätningskostnaderna borde till förvaltningskostnadernas

nedbringande erläggas av endast en sakägare, säljaren eller köparen.

Då det bleve enklast att utkräva dem av köparen, borde en regel

härom finnas.

överjägmästaren i Bergslagsdistriktet har i nära anslutning härtill

hävdat, att köparen ensam borde betala alla mätningskostnader, enär

han ändock alltid komme att räkna med dessa kostnader vid prissättningen

å virket.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län och handelskammaren i Karlstad

hava framhållit, att förslaget icke tillräckligt klart angåve, huru mätningskostnaderna

skulle fördelas mellan köpare och säljare inbördes.

Då departementsförslaget i likhet med kommissionens förslag innebär,

att förrättning för mätning av köpvirke skall av virkesmätningsnämnd

företagas efter ansökan av kontrahenterna gemensamt samt i bådas intresse,

böra dessa, på sätt kommissionen föreslagit, i förhållande till virkesmätningsnämnden

solidariskt svara för det utgiftsbelopp, som enligt

fördelning, varom i 26 § förmäles, belöper å förrättningen. Beträffande

frågan, huru sagda belopp skall fördelas mellan kontrahenterna, innebär

kommissionens förslag, att denna fråga ej skall regleras i lagstiftningen

utan att kontrahenterna skola hava frihet att härom avtala. Även

härutinnan finner jag förslaget välgrundat. Kommissionens förslag i

denna del har därför allenast med vissa redaktionella jämkningar upptagits

i departementsförslaget och inrymts i första stycket av denna

paragraf.

DepartemenU
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Andra stycket är likalydande nied 27 § andra stycket i kommissionens

förslag.

28 §.

Denna paragraf, vari meddelas bestämmelser örn skyldighet för de mätningssökande

att tillhandahålla virkesmätningsnämnden erforderliga förlagsmedel

för verksamhetens bedrivande, överensstämmer, bortsett från

en redaktionell jämkning, med 28 § i kommissionens förslag.

Om reglemente.

29 §.

Första oell andra styckena, i vilka meddelas föreskrifter rörande innehållet

av virkesmätningsnämnds reglemente, överensstämma, bortsett

från vissa jämkningar, vilka huvudsakligen föranletts av de i departementsförslaget

upptagna ändrade bestämmelserna rörande sättet för utseende

av säljare- och köparerepresentanter i virkesmätningsnämnd, med

29 § första och andra styckena i kommissionens förslag.

Tredje och fjärde styckena, som upptaga bestämmelser, tredje stycket

örn sättet för uppgörande av förslag till reglemente samt förslagets prövning

och fastställelse samt fjärde stycket örn ändring i fastställt reglemente,

motsvara 29 § tredje och fjärde styckena i kommissionens förslag.

FattstälUise I 29 § tredje stycket av kommissionens förslag stadgas, att förslag

\*icmenteV ^ reglemente skall uppgöras av nämnden samt underställas Kungl.

Maj :ts prövning och fastställelse. I 29 § fjärde stycket föreskrives, att

ändring av fastställt reglemente må efter förslag av nämnden eller ledamot

av denna medgivas av Kungl. Majit.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län har ansett, att förslag till reglemente

för virkesmätningsnämnd borde fastställas av vederbörande länsstyrelse

eller, där nämndens område berörde flera län, länsstyrelserna i

dessa län, allt efter respektive skogsvårdsstyrelsers hörande. Såsom skäl

för denna mening har styrelsen erinrat örn de mycket växlande förhållanden,

som vore rådande inom de olika områden, för vilka virkesmätningsnämnder

kunde komma att bliva förordnade.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län och överjägmästaren i övre

Norrbottens distrikt hava uttalat, att ändring av fastställt reglemente

borde kunna medgivas även på förslag av mätningsstämma.

Departements- Med hänsyn till de befogenheter, som i departementsförslaget tillagts

Kungl. Majit, torde även uppgiften att fastställa förslag till reglemente

för virkesmätningsnämnd böra tillkomma Kungl. Majit. Då enligt kommissionens

förslag de särskilda säljare- och köparerepresentanterna i virkesmätningsnämnd

äga föreslå ändring i det för nämnden fastställda

reglementet, synas tillräckliga skäl ej föreligga att jämväl tillerkänna

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Majds proposition nr 14.0.

mätningsstämma eller annan korporation, som äger avgiva förslag n

nämnda representanter, dylik befogenhet. Kommissionens förslag i denna

del har därför allenast med vissa redaktionella jämkningar upptagits i

departementsförslaget.

Om virkesmätningsnämnd och revisorer.

30 %.

Denna paragraf, som inrymmer bestämmelser örn de kvalifikationer,,

vilka ledamot eller suppleant i virkesmätningsnämnd samt vissa hos sadan

nämnd anställda tjänstemän skola äga, överensstämmer med 30 §

i kommissionens förslag utom därutinnan, att, då enligt 2 § lagen den 10

februari 1934 (nr 16) örn upphävande av 17 kap. 32 § första punkten rättegångsbalken

vad i lag eller författning är stadgat örn verkan därav att

någon ställts under framtiden för brott skall upphöra att gälla, en i kommissionens

förslag upptagen föreskrift, att den, som blivit ställd under

framtiden för brott, i visst fall skall vara obehörig att innehava i förevarande

paragraf avsedd befattning, uteslutits.

31 $.

Förevarande paragraf, i vilken bestämmelser meddelats örn utseende

av efterträdare, då ledamot av virkesmätningsnämnd avgår och suppleant

ej finnes, motsvarar 31 § i kommissionens förslag.

32 §.

Den i förevarande paragraf upptagna bestämmelsen örn befogenhet

för ledamot av virkesmätningsnämnd att mottaga stämning i mål, som

rör nämnden, samt annat meddelande i fråga örn denna är likalydande

med stadgandet i 32 § av kommissionens förslag.

33 $.

Bestämmelserna i denna paragraf, som handla örn virkesmätningsnämnds

beslutförhet och sättet för fattande av beslut av sådan nämnd,,

motsvara stadgandeua i 33 § av kommissionens förslag. Berörda stadganden

hava i departementsförslaget underkastats viss omarbetning med

hänsyn till det ändrade ledamotsantal för virkesmätningsnämnd, varom

bestämmelse upptagits i 5 §.

34 i

Denna paragraf, enligt vilken ledamot av virkesmätningsnämnd i vissa

fall skall anses jävig att deltaga i behandlingen av å nämnden ankommande

förvaltningsärende, överensstämmer med 34 § i kommissionens förslag.

35 §.

Förevarande paragraf, som upptager bestämmelser om skyldighet för

virkesmätningsnämnd att årligen till revisorerna avlämna förvaltnings
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Departements

chefen.

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ls proposition nr 140.

berättelse för det förflutna räkenskapsåret jämte redovisning ävensom

att insända ett exemplar av förvaltningsberättelsen jämte redovisningen

till vederbörande länsstyrelse, överensstämmer med 35 § i kommissionens

förslag.

I motiveringen till sistnämnda paragraf har kommissionen anfört:

1 förvaltningsberättelsen borde angivas, bland annat, mängden av det

virke, som nämnden under räkenskapsåret inmätt, de utgifter, som nämnden

enligt 26 § låtit fördela för sagda år, ävensom det utgiftsbelopp, som

enligt fördelningen belöpte å varje kubikenhet av den inmätta virkesmangden

eller annan enhet därav, vilken enligt reglementet skulle ligga

till grund för fördelningen. Hade nämnden i fråga örn vissa mätningsförrättningar

jämlikt 26 § första stycket tredje punkten föreskrivit, att fördelningen

skulle verkställas efter större virkesmängd än den inmätta,

borde för dessa förrättningar angivas dels den inmätta och dels den av

nämnden fastställda större virkesmängden. I dylikt fall borde därjämte

uppgift lämnas å den totala virkesmängd, å vilken nämndens utgifter för

året fördelats, samt det utgiftsbelopp, som enligt fördelningen belöpte å

varje kubikenhet eller annan fastställd enhet av sagda mängd.

De i berörda anförande lämnade anvisningar rörande sättet för förvaltningsberättelsens

avfattande i det fall, att virkesmätningsnämnd i fråga

örn vissa mätningsförrättningar jämlikt 26 § första stycket tredje punkten

föreskrivit, att där angiven fördelning skall verkställas efter större

virkesmängd än den inmätta, böra tydligen äga motsvarande tillämpning,

därest nämnden beträffande särskilda förrättningar enligt samma punkt

bestämt, att fördelningen skall ske efter mindre virkesmängd än den vid

förrättningarna inmätta.

36 §.

Denna paragraf, enligt vilken ledamöter av virkesmätningsnämnd under

vissa förutsättningar äro solidariskt ansvariga för skada, som av dem

tillskyndas de mätningssökande eller tredje man, är likalydande med

36 § i kommissionens förslag.

37 §.

Första stycket, som upptager bestämmelser örn revision av virkesmätningsnämnds

förvaltning och räkenskaper, motsvarar 37 § första stycket

i kommissionens förslag.

Enligt sistnämnda stycke skola nämndens förvaltning och räkenskaper

granskas av tre revisorer, därav en för viss tid skall utses av Kungl.

Majit samt de två övriga skola årligen i viss ordning väljas, en av virkessågare

och en av virkesköpare. För revisorerna skola på enahanda

sätt utses tre suppleanter.

Med hänsyn till det ändrade sätt för utseende av virkessäljarnas och

virkesköparnas representanter i virkesmätningsnämnd, som jag i det föregående

föreslagit och varom bestämmelser upptagits i departements
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

förslaget, har jag ansett berörda föreskrifter i kommissionens förslag böra

ändras därhän, att samtliga de tre revisorer, som skola hava att granska

virkesmätningsnämnds förvaltning, förordnas av Kungl. Majit. Sådant

förordnande hör meddelas årligen vid början av det räkenskapsår, som

granskningen avser. Av revisorerna bör en företräda virkessäljare- och

en virkesköpareintressen, vilka två revisorer böra utses efter förslag, avgivna

i den ordning, som förordats i fråga örn förslag å säljare- och

köparerepresentanter i virkesmätningsnämnd. I enlighet härmed har

första stycket i denna paragraf avfattats.

Andra stycket överensstämmer med 37 § andra stycket i kommissionens

förslag.

Tredje stycket, som handlar örn utseende av efterträdare, då revisor

avgått och suppleant ej finnes, motsvarar 37 § tredje stycket i kommissionens

förslag.

38 §.

Denna paragraf överensstämmer med 38 § i kommissionens förslag.

39 §.

Förevarande paragraf, enligt vilken revisorerna i vissa fall äro solidariskt

ansvariga för skada, som genom deras förvållande tillskyndas de

mätningssökande, motsvarar 39 § i kommissionens förslag. Sistnämnda

paragraf har undergått en mindre jämkning med anledning av det ändrade

sätt för prövning av frågan örn beviljande av ansvarsfrihet för nämndens

förvaltning, som jag i det föregående förordat.

Om vissa beiogenlieter, som enligt denna lag tillkomma hushållningssällskap

eller domänstyrelsen.

40 $.

Beträffande första och andra styckena, som upptaga bestämmelser

örn avgivande av förslag å de ledamöter av virkesmätningsnämnd och

den revisor, som skola företräda virkessäljareintressen, jämte suppleanter

för dem, hänvisas till den redogörelse för den ändrade organisation

av nämnden, som jag i det föregående lämnat.

Enligt tredje stycket må här avsett förslag regelrätt upprättas av hushållningssällskap

allenast vid ordinarie sammanträde.

41 §.

I första och andra styckena meddelas dels bestämmelser om skyldighet

för virkesmätningsnämnd att tillställa vederbörande hushållningssällskap

och domänstyrelsen nämndens förvaltningsberättelse för det senast förflutna

räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning samt revisorernas

berättelse för samma år, dels ock föreskrifter om befogenhet för hushåll
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr liro.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

ningssällskapet och domänstyrelsen att pröva, huruvida ansvarsfrihet

skall av sällskapet eller styrelsen beviljas nämnden. Även beträffande

dessa stadganden hänvisas till den förut lämnade redogörelsen. Jämväl

frågan örn beviljande av ansvarsfrihet har ansetts vara av den vikt, att

det synts böra tillkomma hushållningssällskap att fatta beslut därom

allenast vid ordinarie sammanträde.

Enligt tredje stycket skall underrättelse örn hushållningssällskapets

eller domänstyrelsens beslut rörande frågan örn ansvarsfrihet genom

sällskapets eller styrelsens försorg ofördröjligen tillställas nämnden.

42 §.

Enligt gällande allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation

må sådant sällskap ej fatta beslut, därest icke minst hälften av de

röstberättigade äro närvarande. Örn av sådan anledning beslut ej kan

fattas, skall för ärendets förnyade behandling sammanträdet i allmänhet

ajourneras till viss bestämd dag, därvid tillstädeskommande röstberättigade

avgöra ärendet.

Då de regler, som sålunda gälla angående sättet för fattande av beslut

av hushållningssällskap, ej lämpligen kunna tillämpas i fråga örn

beslut, som sällskapet har att fatta enligt 40 eller 41 §, samt det ej synts

nödigt att för dylikt beslut fordra närvaro av visst antal av sällskapets

röstberättigade ledamöter, har i förevarande paragraf stadgats, att i

fråga, som avses i 40 eller 41 §, hushållningssällskap äger fatta beslut

utan hinder därav, att det antal röstberättigade, som eljest erfordras för

sällskapets beslutförhet, ej är närvarande.

43 $.

Första stycket första punkten upptager bestämmelse örn rätt för Kungl.

Maj:t att under viss förutsättning medgiva, att de befogenheter, som enligt

40 och 41 §§ tillkomma hushållningssällskap, i stället må utövas av

sammanslutning av virkessäljare inom sällskapets område. För de skäl,

som ligga till grund för denna bestämmelse, har jag redogjort i det föregående.

I andra punkten har meddelats en föreskrift, att Kungl. Maj:t

vid lämnande av sådant medgivande bestämmer den tid, inom vilken beslut

i fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt nämnden årligen skall av

sammanslutningen fattas och meddelande därom lämnas virkesmätningsnämnden.

Har ej sådant meddelande inom den bestämda tiden kommit

nämnden tillhanda, skall enligt tredje punkten ansvarsfrihet anses vara

av sammanslutningen beviljad. Dessa bestämmelser hava ansetts påkallade

för att trygga, att frågan örn beviljande av ansvarsfrihet avgöres i behörig

tid och att underrättelse därom lämnas nämnden, och att sålunda

de olägenheter förebyggas, som en underlåtenhet från sammanslutningens

sida att behandla denna fråga eller att meddela nämnden sitt beslut

därom skulle medföra för nämndens verksamhet.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. ÅIaj:ts proposition nr 140.

Har Kungl. Majit lämnat sammanslutning av virkessågare inom visst

hushållningssällskaps område sådant medgivande, som avses i första

stycket första punkten, lärer utan särskild föreskrift vara tydligt, att

virkesmätningsnämnds skyldighet enligt 41 § första stycket att tillställa

hushållningssällskapet där angivna handlingar i stället skall gälla sammanslutningen.

Enligt andra stycket skall domänstyrelsen höras över förslag, som

sammanslutning av virkessäljare avgivit med stöd av befogenhet, varom

i första stycket förmäles. Även rörande denna bestämmelse hänvisas till

vad i det föregående anförts.

Om mätningsstämma.

44 $.

Enligt denna paragraf skall befogenhet att till Kungl. Majit avgiva

förslag å de ledamöter av virkesmätningsnämnd och den revisor, som

skola företräda virkesköpareintressen, jämte suppleanter för dem tillkomma

mätningsstämma. För motiven till denna bestämmelse har tidigare

redogjorts.

45 §.

Förevarande paragraf, som upptager bestämmelser örn utövande av rösträtt

å mätningsstämma, motsvarar 45 § i kommissionens förslag. För det

huvudsakliga innehållet av dessa bestämmelser och skälen för desamma

har jag förut redogjort.

Vad i sistnämnda paragraf stadgats örn utövande av rösträtt för omyndig

eller samfällighet har såsom obehövligt uteslutits.

46 §.

Denna paragraf, som inrymmer bestämmelser örn jäv för röstägande

och ombud för röstägande samt ledamot av virkesmätningsnämnd att å

mätningsstämma deltaga i behandlingen av vissa frågor, motsvarar 46 §

i kommissionens förslag.

47 och 48 §§.

Förevarande paragrafer, som upptaga bestämmelser örn sammanträdesort

för mätningsstämma, örn kallelse till sådan stämma samt örn

ärenden, som må företagas till avgörande å stämman eller skola hänskjutas

till prövning å denna, motsvara 47 och 48 §§ i kommissionens förslag.

49 §.

Denna paragraf, som upptager föreskrifter örn utseende av ordförande

vid mätningsstämma, om sättet för fattande av beslut å sådan stämma

samt örn förande av protokoll över sådant beslut och protokollets tillhandahållande

för de röstägande, motsvarar 49 § i kommissionens förslag.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

50 §.

Förevarande paragraf, vari meddelas bestämmelser örn hållande avordinarie

mätningsstämma och örn ärenden, vilka å sådan stämma skola

företagas till avgörande, motsvarar 50 § i kommissionens förslag.

51 %.

De här upptagna bestämmelserna örn rätt för virkesmätningsnämad

att utlysa extra mätningsstämma samt örn befogenhet för röstägande

eller ombud för röstägande med visst sammanlagt röstetal att påfordra

utlysande av sådan stämma äro likalydande med 51 § första och andra

andra styckena i kommissionens förslag.

52 §.

Enligt 51 § tredje stycket i kommissionens förslag äger länsstyrelse, som

i 35 § sägs, att, när den så finner nödigt, anmoda virkesmätningsnämnden

att utlysa extra mätningsstämma samt, örn nämnden ej inom en

vecka efterkommer sådan anmodan, själv utlysa stämman. Därjämte

stadgas i 52 § första stycket av kommissionens förslag, att, örn virkesmätningsnämnden

underlåter att i föreskriven ordning utlysa ordinarie

mätningsstämma, länsstyrelsen har att på anmälan ofördröjligen utlysa

stämma.

Nu angivna bestämmelser i kommissionens förslag hava i departementsförslaget

sammanförts till ett stadgande, som upptagits i 52 § första

stycket. Enligt detta stadgande äger länsstyrelse, som i 35 § sägs, att,

när så finnes nödigt, anmoda virkesmätningsnämnden att utlysa mätningsstämma

samt, örn nämnden ej inom en vecka efterkommer sådan

anmodan, själv utlysa stämman.

Andra stycket överensstämmer med 52 § andra stycket i kommissionens

förslag.

Om talan mot virkesmätningsnämnd och revisorer.

53 §.

I denna paragraf meddelas bestämmelser örn rätt att anställa talan å

virkesmätningsnämndens förvaltning eller mot revisorerna enligt 39 §.

Bestämmelserna ansluta sig till de i departementsförslaget upptagna

stadgandena örn befogenhet för hushållningssällskap, domänstyrelsen

eller mätningsstämma eller, efter Kungl. Maj:ts medgivande, samman»’

slutning av virkessäljare att pröva frågan örn ansvarsfrihet för nämn*

dens förvaltning. Paragrafen motsvarar 54 § i kommissionens förslag.

54 §.

Första stycket, som upptager bestämmelse örn viss fatalietid för anställande

av talan å virkesmätningsnämnds förvaltning, motsvarar 55 §

första stycket i kommissionens förslag.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

1 sistnämnda stycke stadgas, att, om talan å virkesmätningsnämnds förvaltning

under den tid förvaltningsberättelsen omfattar ej anställes inom

sex månader från det bei-ättelsen senast framlades å mätningsstämma, det

skall anses, som örn ansvarsfrihet blivit nämnden beviljad.

Med hänsyn till de ändrade regler örn sättet för prövning av frågan Departementsom

beviljande av ansvarsfrihet åt virkesmätningsnämnd, som upptagits

i departementsförslaget, kan enligt detta förslag fatalietiden för anställande

av talan å nämndens förvaltning ej lämpligen räknas från det

nämndens förvaltningsberättelse framlades å mätningsstämma. Då till

följd av arten av nämndens förvaltning nämndens räkenskaper måste

avslutas och förvaltningsberättelse avgivas under sommaren samt frågan

örn beviljande av ansvarsfrihet för förvaltningen följaktligen kommer

att prövas av vederbörande under senare hälften av året — hushållningssällskapens

ordinarie sammanträden infalla regelrätt under november

eller december månad — synes ifrågavarande fatalietid lämpligen böra

räknas från utgången av det kalenderår, varunder nämndens förvaltningsberättelse

avgivits. En bestämmelse härom har införts i förevarande

stycke.

Andra stycket, som handlar örn sådan talan å förvaltningen, som grundas

därå, att ledamot av nämnden begått brottslig handling, överensstämmer

med 55 § andra stycket i kommissionens förslag.

Tredje stycket lämnar föreskrift örn viss fatalietid för anställande av

talan mot revisorerna enligt 39 §. Stycket motsvarar 55 § tredje stycket

i kommissionens förslag. Bestämmandet av den tidpunkt, från vilken

fatalietiden skall räknas, har skett i anslutning till stadgandet i första

stycket.

Straffbestämmelser.

55 *.

Förevarande paragraf överensstämmer, bortsett från viss jämkning,

som föranletts av den av mig föreslagna ändrade omfattningen av virkesmätningsnämndens

mätningsmonopol, med 57 § i kommissionens förslag.

56 §.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma med stadgandena i

58 § andra stycket av kommissionens förslag. Föreskriften i 58 § första

stycket av sagda förslag har såsom obehövlig uteslutits.

57 $.

Kommissionen har i 59 § i sitt förslag upptagit en bestämmelse av innehåll,

att vad i 25 kap. strafflagen är stadgat om statens ämbets- och

s. 150 Kontrollera mot PDF

Departements

»helen.

150 Kungl. May.ts proposition nr 140.

tjänstemän ock skall gälla örn ledamöter av virkesmätningsnämnd samt

de hos sådan nämnd anställda tjänstemän, som omförmälas i 30 §.

Mot nämnda bestämmelse har skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands

län anmärkt, att det vore att gå för långt att i straffrättsligt hänseende

jämställa de förrättningsmän, som hade till uppgift att verkställa virkets

intumning, med statens ämbets- och tjänstemän, särskilt örn man

toge i betraktande, att deras tjänster icke toges i anspråk mer än omkring

en tredjedel av året.

Då kommissionens förslag härutinnan enligt min mening är välgrundat,

har detsamma oförändrat upptagits i departementsförslaget.

Särskilda bestämmelser.

58 §.

korsta stycket, som handlar örn rätt att föra klagan över virkesmätningsnämnds

beslut enligt 11 eller 25 § eller 28 § andra stycket, överensstämmer,

bortsett från en redaktionell jämkning, med 60 § första stycket

i kommissionens förslag. Prövningen av besvär, som avses i förevarande

stycke, torde böra ankomma på regeringsrätten.

I 60 <§ andra stycket av kommissionens förslag stadgas, att över beslut,

som i annat fall än i första stycket sägs meddelats av virkesmätningsnämnd

eller hos sådan nämnd anställd tjänsteman, eller över överexekutors

åtgärd enligt 28 § tredje stycket klagan ej må föras.

I motiveringen till förslaget i denna del har kommissionen anfört:

.Virkesmätningsnämnds beslut örn tillämpande i fråga örn vissa mutningsförrättningar

av den i 26 § första stycket tredje punkten angivna särskilda

fördelningsgrund utgjorde ett led i den fördelning av mätningsutgifter,

som nämnden enligt 26 § hade att verkställa, och borde lika litet

som nämnda fördelning i övrigt kunna av mätningssökande överklagas.

Frågan örn lagljglieten av sådant''beslut kunde emellertid bliva föremål för

domstols prövning i samband med krav från nämndens sida att av mätningssökande,

som beslutet anginge, utfå det utgiftsbelopp, som vid fördelningen

fallit på honom. Vägrade mätningssökanden att betala sagda belopp,

_ vöre nämnden hänvisad att för beloppets utfående i sista hand anhängiggöra

fordringsanspråket vid domstol, och denna hade då att pröva,

huruvida nämnden vid beslutets fattande handlat inom gränserna för sin

befogenhet.

I några yttranden hava erinringar framförts mot berörda av kommissionen

föreslagna bestämmmelse.

Sveriges Industriförbund, Svenska Trävaruexportföreningen, Svenska

Cellulosaföreningen och Svenska Trämasseföreningen hava sålunda

hävdat, att i lagen borde medgivas rätt att vid domstol anföra klander

mot virkesmätningsnämnds beslut i anledning av besvär över mätningsförrättning.

Föreningarna hava till stöd härför anfört:

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Köpare eller säljare hade i kommissionens förslag betagits möjlighet att

genom stämning till domstol fullfölja besvär över mätningsförrättning,

som enligt hans uppfattning vore felaktig. Föreningarna kunde icke biträda

detta förslag. Det vore visserligen icke behövligt eller önskvärt, att

överklagningsrätt till administrativ myndighet genomfördes, men klagovägen

till domstol borde i detta fall som i all annan civillagstiftning sta

öppen. Sagda utväg bomme säkerligen icke ofta att användas, men den

borde finnas. Bevismedel behövde ej saknas, ty klagande part kunde låta

på egen bekostnad köra i land och för fortsatt undersökning upplägga omstritt

virkesparti.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län och överjägmästaren i övre Norrbottens

distrikt hava framhållit, att besvärsrätt borde tillerkännas

sakägare dels för det fall, att virkesmätningsnämnden ålagt honom att

betala förrättningskostnad i anledning av hållen besiktning jämlikt 21 §,

dels ock då nämnden enligt 26 § verkställt fördelning av mätningskostnaderna

efter större virkesmängd än den som inmätts.

Då enligt min mening tillräckliga skäl ej föreligga att i lagen medgiva DePa;“t6- vare sig rätt att vid domstol klandra virkesmätningsnämnds beslut i anledning

av besvär över mätningsförrättning eller befogenhet att hos administrativ

myndighet föra klagan över sådan nämnds beslut i andra fall

än dem, som i kommissionens förslag särskilt angivits, har ifrågavarande

av kommissionen föreslagna stadgande allenast med en av bestämmelserna

i 21 § föranledd mindre jämkning upptagits i departementsförslaget

och inrymts i andra stycket av denna paragraf.

59 §.

Förevarande paragraf upptager bestämmelser örn rätt att föra talan mot

beslut, som enligt den föreslagna lagen fattats av hushållningssällskap eller

å mätningsstämma.

I 56 § av kommissionens förslag stadgas, att, örn röstägande menar, att

beslut, som fattats å mätningsstämma, icke tillkommit i behörig ordning

eller eljest strider mot lag eller författning eller mot reglementet eller

annan föreskrift, som Kungl. Majit enligt lagen meddelat, han äger tala

därå genom stämning å virkesmätningsnämnden inom trettio dagar från

beslutets dag.

I motiven till denna bestämmelse har kommissionen framhållit, att rätt

att föra talan mot mätningsstämmas beslut ansetts böra tillkomma röstägande

under väsentligen enahanda villkor, som enligt 9o § aktiebolagslagen

gällde för klander av bolagsstämmas beslut.

Enligt departementsförslaget skall den beslutanderätt, som jämlikt kom- Dep^teef”en

missions förslaget tillkommer mätningsstämmor med virkessäljare och

virkesköpare, utövas, för säljaresidan av hushållningssällskap och domänstyrelsen

samt för köparesidan av mätningsstämma. Den hushållningssällskap

tillkommande beslutanderätten kan efter Kungl, Maj:ts medgivande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

uppdragas åt sammanslutning av virkessågare inom hushållningssällskapets

område.

Enligt gällande allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation

må klagan över sådant sällskaps beslut i vissa fall föras hos Kungl.

Maj:t genom besvär. Det synes skäligt, att röstberättigad ledamot av

sådant sällskap må äga överklaga även beslut, som sällskapet fattar enligt

den nu föreslagna lagen, såframt beslutet icke tillkommit i behörig

ordning eller eljest strider mot lag eller författning eller föreskrift, som

Kungl. Majit enligt lagen meddelat. Jämväl sådan klagan synes böra

föras hos Kungl. Majit genom besvär.

Vad angår mätningsstämmas beslut lärer i anslutning till vad. kommissionen

föreslagit rätt att överklaga sådant beslut även böra medgivas

under de förutsättningar, som enligt det nyss anförda böra gälla ifråga

örn besvär över hushållningssällskaps bär avsedda beslut. Följdriktigheten

synes kräva, att klagan över mätningsstämmas beslut föres i samma

ordning som föreslagits i fråga örn talan mot hushållningssällskaps beslut.

I enlighet härmed hava bestämmelserna i förevarande paragraf avfattats.

Jämväl besvär, som enligt denna paragraf anförts bos Kungl. Majit,

torde böra prövas av regeringsrätten.

Vad angår beslut av sådan sammanslutning av virkessäljare, som efter

medgivande av Kungl. Majit äger utöva hushållningssällskaps beslutanderätt

enligt förevarande lag, lärer Kungl. Majit såsom villkor för godkännande

av stadgar för sådan sammanslutning komma att kräva, att i

stadgarna upptagits bestämmelser örn rätt för medlem att under förenämnda

förutsättningar klandra av sammanslutningen fattat beslut. Upptagandet

i lagen av föreskrifter i detta ämne synes därför ej erforderligt.

60 §.

Bestämmelserna i denna paragraf, som åsyfta att underlätta utövande

av tillsyn å virkesmätningsnämnds förvaltning från Kungl. Majits sida.

motsvara stadgandena i 53 § av kommissionens förslag.

61 §.

Denna paragraf, som upptager bestämmelse örn tystnadsplikt i fråga

om enskilds förhållande till virkesmätningsnämnd, är likalydande med

61 § i kommissionens förslag.

Övergångsbestämmelser.

62 §.

I 62 § a\ kommissionens förslag har tidpunkten för lagens ikraftträdande

föreslagits till den 1 juli 1935. Enligt förslaget må dock förordnande

enligt 1 § dessförinnan av Kungl. Majit utfärdas att träda i tillämpning

tidigast sagda dag.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i örebro län och samma

läns skogsägareförening hava ifrågasatt, örn ej den 1 juli 1936 vore en

lämpligare tidpunkt för lagens ikraftträdande, särskilt med hänsyn till

att uppbyggandet av en så vidlyftig organisation, som förslaget innebure,

komme att taga lång tid i anspråk.

I liknande riktning har överjägmästaren i Bergslagsdistriktet uttalat

sig.

I likhet nied kommissionen anser jag, att tidpunkten för den nya la- Dei>^t*”nents''

gens ikraftträdande bör, under förutsättning att proposition i ämnet avlåtes

till 1935 års riksdag, fastställas till den 1 juli 1935.

Vad angår den tid, då det i lagen stadgade nya mätningssystemet hör

träda i tillämpning, ankommer det på Kungl. Majit att vid utfärdande

av förordnande enligt 1 § bestämma den tid, då förordnandet skall träda

i kraft inom det område förordnandet avser. Det bör förutsättas, att

Kungl. Majit därvid kommer att tillse, att tillräckligt rådrum beredes

för upprättande av föreskrivna mätningsinstruktioner och reglementen

samt för vidtagande av de övriga åtgärder, som erfordras för det nya

mätningssystemets införande.

Innan förordnande enligt 1 § utfärdas för visst område, torde, såsom

jag vid 1 § framhållit, de sammanslutningar av virkessäljare och virkesköpare

och de korporationer, företrädande dessa grupper, som finnas

inom området, böra beredas tillfälle att yttra sig i ärendet. Då med hänsyn

härtill och den undersökning i övrigt, som bör verkställas, innan sådant

förordnande meddelas, det ej synes kunna antagas, att utfärdande

av här avsett förordnande kan ifrågakomma före den 1 juli 1935, har den

i kommissionens förslag upptagna bestämmelsen örn befogenhet för

Kungl. Majit att före sagda dag meddela dylikt förordnande uteslutits.

63 $.

Då ledamöter och suppleanter i virkesmätningsnämnd samt revisorer

första gången skola av Kungl. Majits förordnas, kan den i departementsförslaget

upptagna bestämmelsen örn befogenhet för mätningsstämma

att avgiva förslag å de ledamöter av nämnden och den revisor, som skola

företräda virkesköpareintressen, jämte suppleanter för dem ej tillämpas,

enär sådan stämma ej kan konstitueras förrän efter utgången av nämndens

första räkenskapsår. Vid övervägande av frågan, huru förslag å

nämnda ledamöter och revisor jämte suppleanter första gången bör

avgivas, har jag funnit vägande skäl tala för att denna uppgift anförtros

åt den eller de handelskamrar, som finnas inom nämndens verksamhetsområde.

I anslutning till vad enligt departementsförslaget skall

gälla i fråga örn avgivande av förslag av hushållningssällskap torde, där

flera handelskamrar finnas inom sagda område, varje kammare böra medgivas

befogenhet att föreslå hela det antal ledamöter, som skall i nämn
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

den företräda virkesköpareintressen, samt en revisor jämte suppleanter

för dem. De förordnanden av ledamöter och revisor jämte suppleanter,

sorn Kungl. Majit meddelar efter förslag av handelskammare, torde böra

gälla allenast intill dess efter utgången av nämndens första räkenskapsår

förslag å ledamöter och revisor jämte suppleanter upprättats å ordinarie

mätningsstämma samt förordnanden i anledning av förslaget meddelats

av Kungl. Majit. Sistnämnda förordnanden böra i fråga örn ledamöter

och ledamotssuppleanter avse en tid av två år.

I enlighet med vad nu anförts hava bestämmelserna i denna paragraf

avfattats.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över

ifrågavarande förslag till lag örn virkesmätning, av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj it Konungen.

Ur protokollet!

Hugo Nordlander.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 140.

155

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om virkesmätning.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §.

Konungen äger förordna, att inom Stockholms, Uppsala, Älvsborgs,

Värmlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län eller viss del av

dessa län mätning av sådant runt virke av barrträd, som är avsett för

industriellt bruk, förädling eller export i oförädlat skick, må, där mätningen

skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling eller annat

vederlag för virket, verkställas allenast av virkesmätningsnämnd

varom i denna lag förmäles.

Då sådant förordnande meddelas, bestämmer Konungen tillika det antal

virkesmätningsnämnder, som skall finnas inom det område, förordnandet

avser, samt varje nämnds verksamhetsområde.

Med mätning av virke förstås i denna lag dels bestämmande genom

räkning och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där

virket mätes i s. k. löst (travat) mått, av antalet och dimensionerna av

de staplar, travar eller vältor, vari virket upplagts, dels ock undersökhuruvida

och i vad mån virket är behäftat med fel, samt bedömande

i övrigt av virkets beskaffenhet.

2 §.

Konungen äger från virkesmätningsnämnds befogenhet enligt 1 §

undantaga mätning av särskilda slag av runt virke eller av virke, som

är avsett att förädlas vid mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk,

så ock i övrigt stadga de inskränkningar i befogenheten, som

finnas erforderliga för en ändamålsenlig virkesmätning.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

3 §.

Virkesmätningsnämnd äger, om skäl därtill äro, för särskilt fall medgiva,

att mätning undantages från nämndens befogenhet enligt 1 §.

4 $.

Virkesmätningsnämnd äger att inom sitt verksamhetsområde verkställa

även annan mätning av virke än sådan som enligt denna lag uteslutande

ankommer på nämnden, såframt mätningen kan ske utan förfång för

nämndens verksamhet i övrigt.

Virkesmätningsnämnd må, där så finnes lämpligt, av Konungen medgivas

befogenhet att under viss tid eller tillsvidare verkställa mätning

av virke inom särskilt distrikt utom nämndens verksamhetsområde, såframt

mätningen kan ske utan förfång för nämndens verksamhet inom

sistnämnda område.

5 $.

Virkesmätningsnämnd skall enligt Konungens bestämmande bestå av

fem eller sju ledamöter, som för tre år i sänder förordnas av Konungen.

För ledamöterna förordnas på samma sätt suppleanter, i förra fallet nio

och i senare fallet tretton.

En ledamot jämte en suppleant utses efter förslag av nämndens

övriga ledamöter bland personer, som ej kunna anses företräda virkessäljare-

eller virkesköpareintressen. De sålunda utsedda skola vara, den

förre ordförande och den senare vice ordförande i nämnden.

övriga ledamöter och suppleanter, därav hälften skall företräda virkessågare-

och andra hälften virkesköpareintressen, utses efter förslag, avgivna

i den ordning nedan stadgas.

6 *.

Hos virkesmätningsnämnd skall finnas anställd en mätningschef, vilken

har att under nämndens inseende leda på nämnden ankommande mätning

samt tillse, att denna utföres på ändamålsenligaste sätt.

Härförutom skola hos nämnden finnas anställda mätare och kontorsbiträden

samt annan erforderlig personal.

Såsom mätningschef eller mätare må anställas allenast den, vilken förvärvat

god insikt och nöjaktig praktisk erfarenhet i fråga örn virkesmätning.

7 §.

För virkesmätningsnämnd skall i den ordning nedan sägs fastställas

reglemente.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

157

Örn mätningsinstruktion.

8 §.

För område, beträffande vilket förordnande enligt 1 § meddelats, utfärdar

Konungen, efter hörande av vederbörande virkesmätningsnämnder,

instruktion angående mätning av runt virke som i 1 § sägs

samt förfarandet därvid. Där så finnes lämpligt, må för olika delar av området

skilda instruktioner utlärdas; dock skall varje instruktion omfatta

en eller flera virkesmätningsnämnders verksamhetsområden.

Sådan instruktion skall angiva:

1. de olika slag av virke instruktionen avser;

2. huru sådant virke bör vara behandlat vid avverkningen och i

övrigt beskaffat samt å mätningsplatsen upplagt;

3. huru anmälan örn virkets uppläggande å mätningsplatsen skall göras

till virkesmätningsnämnden;

4. huru virket skall iordningställas för mätning;

5. huru kallelse till mätningsförrättning skall ske;

6. huruvida mätning av virket bör ske i fast eller löst (travat) mått,

vilken eller vilka måttenheter därvid böra användas, huru måttagning

bör ske samt huru virkets mätande i övrigt bör verkställas;

7. huruvida de särskilda virkesslagen vid mätningen böra indelas i

olika kvaliteter eller klasser samt, för sådant fall, på vilket sätt indelningen

bör verkställas;

8. huru vid mätningen bör undersökas, örn och i vad mån virket är

behäftat med fel, samt huru därvid i fråga örn olika virkesslag, kvaliteter

eller klasser hänsyn bör tagas till förekommande fel;

9. huru virke, som varit föremål för mätning, i samband därmed skall

märkas;

10. huru mängden av virke, som varit föremål för mätning, skall av

virkesmätningsnämnden uträknas samt underrättelse därom lämnas sakägare

vid mätningsförrättning; samt

11. vad i övrigt finnes nödigt för mätningens riktiga och ändamålsenliga

verkställande.

Om mätningsförrättning.

9 §.

Rätt att hos virkesmätningsnämnd påkalla mätning tillkommer virkets

ägare eller, där mätning påkallas på grund av avtal, varigenom virke

försålts eller eljest avyttrats på villkor att mätning därav skall verkställas,

(mätning av köpvirke), de parter gemensamt, som slutit avtalet.

Den som genom avtal varom i första stycket förmäles avyttrat virke,

benämnes i denna lag säljaren och den, till vilken avyttringen skett,

köparen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

10 §.

Ansökan om mätning skall göras skriftligen samt innehålla uppgift å

virkesägarens eller, där fråga är örn mätning av köpvirke, säljarens och

köparens namn och hemvist, det eller de slag av virke som ansökningen

avser, virkets beräknade eller, beträffande köpvirke, dess i avtalet bestämda

mängd samt mätningsplatsen, så ock huruvida mätningen skall

verkställas enligt den för orten gällande mätningsinstruktionen eller på

annat sätt samt, i senare fallet, efter vilka regler mätningen skall ske.

Avser ansökningen mätning av köpvirke, skall däri jämväl angivas

dagen för avtalets ingående. Är fråga örn virke som är avsett att flottas

i allmän flottled, skall ansökningen innehålla uppgift å det eller de flottningsmärken

som skola anbringas å virket.

11 *.

Prövas hinder möta mot bifall till mätningsansökning, varde denna

med angivande av skälen av virkesmätningsnämnden genast avslagen.

12 §.

Är ej sådant fall för handen som i 11 § omförmäles, har virkesmätningsnämnden,

där ej annat följer av bestämmelsen i 28 § andra stycket,

att skyndsamt föranstalta örn den sökta mätningens företagande.

Det åligger sökanden eller, där fråga är örn mätning av köpvirke, säljaren

att pa sätt i mätningsinstruktionen föreskrives göra anmälan örn

uppläggande å mätningsplatsen av virke som ansökningen avser.

Har sökande till nämnden erlagt i 28 § stadgad förskottsersättning,

skall mätning av virke, som enligt anmälan varom i andra stycket förmäles

upplagts å mätningsplatsen, såvitt på nämnden beror hava verkställts

inom tjugu dagar efter det anmälan behörigen gjorts eller, där

annan tid härför föreskrivits i mätningsinstruktionen, inom den tiden.

13 $.

Mätning, som ankommer på virkesmätningsnämnd, verkställes vid mätningsförrättning.

Till företagande av mätningsförrättning förordnar virkesmätningsnämnden

en eller flera ojäviga mätare. Där flera förordnas, skall en

utses till förman. Förordnande som nu sagts må ock efter nämndens

bemyndigande meddelas av mätningschefen eller annan hos nämnden

anställd tjänsteman. Gives förordnande muntligen, skall det omgående

skriftligen bekräftas.

Nämnden äger bemyndiga mätningschefen eller mätare att vara extra

förrättningsman. Sådan förrättningsman äger utan särskilt förordnande

och utan hinder av att annan därtill förordnats företaga mätningsförrättning.

Där mätningsförrättning handlägges av en förrättningsman, skall

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140. 159

vad nedan stadgas om förrättningsmännen eller förmannen i stället gälla

förrättningsmannen.

Äro liera iörrättningsmän och stanna dessa i olika meningar, gälle vad

de liesta säga. Har var sin mening och kan jämkning ej ske, gälle förmannens.

14 $.

Förmannen har dels att, med iakttagande av vad i förordnandet angående

förrättningen därom bestämts, utsätta tid för denna, dels ock att

på sätt mätningsintruktionen föreskriver till förrättningen kalla vederbörande

sakägare. Dock vare, där förrättningen avser mätning av köpvirke

och köparen vid förrättningen ej svarar för skyldighet som i 16 §

andra stycket sägs, köparens kallande ej erforderligt, örn denne skriftligen

meddelat virkesmätningsnämnden, att han ej påfordrar kallelse.

Skriftligt erkännande av sakägare, att han behörigen kallats, skall

anses såsom laglig kallelse.

15 $.

Det åligger sökanden elier, där fråga är örn mätning av köpvirke, säljaren

att, sedan han erhållit kallelse till förrättningen, iordningställa

virket för mätning på sätt i mätningsinstruktionen föreskrives ävensom

att vid förrättningen utgöra nödig hantlangning.

16 $.

Vid förrättningen skall, örn hinder ej möter, mätning verkställas på

sätt i mätningsansökningen angivits.

Virke som varit föremål för mätning skall förses med tydliga märken

enligt vad i mätningsinstruktionen föreskrives. Sådan skyldighet åligge,

där ej annorlunda stadgas i instruktionen, sökanden eller i fråga örn

köpvirke säljaren.

17 $.

Underlåter sakägare att fullgöra honom enligt 15 § eller 16 § andra

stycket åliggande arbete, har förmannen att på sakägarens bekostnad

föranstalta örn arbetets utförande.

18 $.

Anmäler sakägare vid förrättning som företages på grund av förordnande

enligt 13 § andra stycket missnöje med därvid verkställd mätning,

skall förrättningen, örn ej annan sakägare därigenom uppenbarligen tillskyndas

förfång, förklaras vilande i avbidan på prövning, huruvida andra

förrättningsmän skola förordnas eller extra iörrättningsmän tillkallas

för att verkställa den mätning förrättningen avser. Sådan prövning an
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

kommer på virkesmätningsnämnden eller den tjänsteman som nämnden

därtill bemyndigat.

Det åligger förmannen att, där förrättningen förklaras vilande, därom

ofördröjligen göra anmälan till nämnden eller tjänsteman som i första

stycket sägs.

Beiinnes av sakägare enligt första stycket gjord anmälan sakna fog,

laar nämnden att pröva, i vad mån nämndens utgifter för förrättningen

skola till nämnden återgäldas av sakägaren.

19 $.

Över allt vad vid förrättningen förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked), som undertecknas av förrättningsmännen. Av

mätbeskedets innehåll skola närvarande sakägare erhålla del.

Sist förklaras förrättningen avslutad med tillkännagivande vad sakägare

enligt 21 § har att iakttaga för bevarande av talan mot förrättningen.

20 §.

Mätbesked skall av förmannen skyndsamt insändas till virkesmätningsnämnden,

som har att inom tjugu dagar efter förrättningens avslutande

eller den kortare tid som bestämts i mätningsinstruktionen tillställa

varje sakägare en bestyrkt avskrift av beskedet.

Genom virkesmätningsnämndens försorg skall mängden av det virke,

som enligt mätbesked varit föremål för mätning, uträknas samt underrättelse

därom lämnas vederbörande sakägare, allt på sätt i mätningsinstruktionen

föreskrives.

Mätbesked jämte övriga mätningsförrättning rörande handlingar skall

av nämnden förvaras under tio år från förrättningens avslutande.

21 §.

Åtnöjes ej sakägare med mätningsförrättning, äger han att däröver

hos virkesmätningsnämnden anföra besvär, som skola hava inkommit till

nämnden sist före klockan tolv å trettionde dagen efter förrättningens

avslutande. Har sakägaren vid förrättningens avslutande avgivit skriftlig

förklaring att han godkänner förrättningen, eller har sådan förklaring

sedermera av sakägaren gjorts hos nämnden före besvärstidens utgång,

äger han ej tala å förrättningen.

Finner nämnden besiktning av det virke förrättningen avser vara av

nöden, har nämnden, där denna ej själv verkställer besiktningen, att förordna

en eller flera ojäviga och sakkunniga personer att skyndsamt företaga

besiktningen samt däröver till nämnden avgiva redogörelse. Där

flera förordnas, skall en utses till förman. I fråga örn parts kallande till

besiktningen äga bestämmelserna i 14 § första stycket första punkten

och andra stycket tillämpning. Nödig hantlangning skall av klaganden

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

utgöras vid äventyr sorn. i 17 § sägs. Kostnaden för besiktningen skall

förskjutas av nämnden men kan genom nämndens slutliga beslut åläggas

klaganden.

Prövas ändring böra vidtagas i mätning som verkställts vid förrättningen,

bar nämnden att utfärda nytt mätbesked. Finnes därvid utförd

märkning böra ändras, har nämnden att härom föranstalta.

22 $.

I fråga örn ledamot av virkesmätningsnämnd, förrättningsman eller i

21 § omförmäld sakkunnig skola de jäv, varom stadgas i 5 § första stycket

punkterna 3—5 samt andra och tredje styckena lagen den 14 juni 1929

örn skiljemän, äga motsvarande tillämpning.

23 §.

Yirkesmätningsnämndens slutliga beslut i ärende som avses i 11 eller

21 § skall ofördröjligen tillställas envar sökande eller part i ärendet.

24 §.

Mätbesked, som upprättats vid mätningsförrättning vilken vunnit laga

kraft, eller som utfärdats av virkesmätningsnämnd, skall äga verkan av

laga bevis samt beträffande mätning av köpvirke lända till efterrättelse

mellan säljaren och köparen.

Om mätnings undantagande från virkesmätningsnämnds befogenhet.

25 $.

I fråga örn rätt att påkalla mätnings undantagande från virkesmätningsnämnds

befogenhet i fall som i 3 § avses samt ansökan därom skall

vad i 9 och 10 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Över dylik ansökan skall nämnden meddela beslut så fort ske kan.

Nämndens beslut skall ofördröjligen tillställas envar sökande i ärendet.

Örn mätningsutgifter.

26 §.

Virkesmätningsnämnds utgifter skola för varje räkenskapsår inom tid,

som i reglementet bestämmes, av nämnden fördelas å de mätningsförrättningar

inom nämndens verksamhetsområde samt nämnden enligt 4 §

andra stycket anvisat distrikt, vid vilka mätning ägt rum och som under

året vunnit laga kraft eller av nämnden slutligen prövats, eller, där

två eller flera förrättningar företagits efter framställning av samma sökande,

å varje sådan grupp av förrättningar. Fördelningen skall verkställas

i förhållande till mängden av det vid varje förrättning eller grupp

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lid.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

av förrättningar inmätta virket på sätt i reglementet närmare bestäm^

mes. Har mätningsförrättning på grund av det därvid tillämpade mätningssättet

eller annan omständighet, som beror av sökande, för nämnden

medfört utgifter, vilka avsevärt över- eller understiga de för mätningsförrättning

vanliga, äger nämnden bestämma, att fördelningen, såvitt

angår den förrättningen, skall verkställas efter större eller mindre

virkesmängd än nyss sagts. Yirkesmängden må dock ej av nämnden så

fastställas, att det utgiftsbelopp, som enligt fördelningen belöper å förrättningen,

uppenbarligen över- eller understiger nämndens utgifter för

denna.

Finnes viss utgift ej lämpligen böra i sin helhet fördelas för det år

då utgiften ägt rum, äger nämnden besluta örn utgiftens fördelning för

två eller flera år.

Vad i denna paragraf stadgats gäller ej nämndens utgifter för mätningsförrättning,

vid vilken mätning ej kommit till stånd, samt ej

heller sådana utgifter, som enligt 17 §, 18 § tredje stycket eller 21 § andra

stycket skola till nämnden återgäldas av sakägare eller klagande.

27 §.

Utgiftsbelopp, som vid fördelning enligt 26 § belöper å mätningsförrättning

eller grupp av mätningsförrättningar, skall gäldas av sökanden.

Äro flera sökande, svare de en för alla och alla för en för sagda belopp.

I fråga örn ansvarighet för nämndens utgifter för mätningsförrättning,

vid vilken mätning ej kommit till stånd, skall vad i första stycket är

stadgat äga motsvarande tillämpning. Det ankommer på nämnden att

bestämma, till vilket belopp sagda utgifter skola beräknas.

28 §.

Envar som hos virkesmätningsnämnd sökt mätning, är pliktig att till

nämnden erlägga förskottsersättning för mätningen. Sådan ersättning

skall utgå enligt grunder som bestämmas i reglementet.

Har nämnden tillställt sökanden eller, där mätning sökts av flera, envar

av sökandena räkning å stadgad förskottsersättning men underlåter

sökanden eller sökandena att sist inom tio dagar därefter till nämnden

inbetala ersättningen, äger nämnden vägra mätning, intill dess ersättningen

guldits.

Fordrar nämnden, sedan mätningsförrättning ägt rum, förskottsersättning

för mätning som förrättningen avser, och underlåter sökande att betala

ersättningen inom tio dagar efter det räkning därå blivit honom

tillställd, äger på framställning av nämnden överexekutor låta hos sökanden

omedelbart uttaga ersättningen. Nöjes ej sökanden däråt, instämme

sitt klander till domstol inom tre månader efter det uttagning av

beloppet ägt rum, eller havé förlorat sin talan.

Nämndens beslut i ärende som i andra stycket avses skall ofördröjligen

tillställas envar sökande i ärendet.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

163

Om reglemente.

29 §.

Reglemente för virkesinätningsnämnd skall angiva:

1. nämndens benämning;

2. den ort. där nämnden skall hava sitt säte;

3. tiden för räkenskapsavslutning;

4. inom vilken tid fördelning av mätningsutgifter enligt 26 § skall

äga rum samt huru sådan fördelning, med tillämpning av den i sagda

paragraf stadgade allmänna grund, skall verkställas;

5. de grunder varefter mätningssökande har att till nämnden gälda

f örskottsersättning;

6. de tider inom vilka nämndens förvaltningsberättelse och revisorernas

berättelse skola avgivas samt dessa berättelser tillställas vederbörande

hushållningssällskap eller sammanslutning som i 43 § avses samt

domänstyrelsen;

7. den begränsning av rösträtt å mätningsstämma som skall iakttagas;

8. det sätt varpå kallelse till mätningsstämma skall ske samt den tid

före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

9. tiden för hållande av ordinarie mätningsstämma; samt

10. de grunder varefter ersättning skall utgå till ledamöter av nämnden

och revisorer.

Ej må i reglementet intagas bestämmelse, som strider mot denna lag

eller mot lag eller författning i övrigt.

Förslag till reglemente skall uppgöras av nämnden samt underställas

Konungens prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets överensstämmelse

med bestämmelserna i första och andra styckena och dess

ändamålsenlighet i övrigt, så ock huruvida ytterligare föreskrifter må erfordras.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av nämnden eller

ledamot av denna medgivas av Konungen. Örn prövning av sådant förslag

gällö vad i tredje stycket är stadgat. Har förslaget väckts av ledamot,

skall nämnden däröver höras.

Om virkesmätningsnämnd och revisorer.

30 §.

Ledamot eller suppleant i virkesmätningsnämnd, så ock hos sådan

nämnd anställd tjänsteman, som under nämndens inseende har att leda,

verkställa eller kontrollera å nämnden ankommande mätning, skall vara

svensk medborgare. Ej må dylik befattning innehavas av den, som är

omyndig eller försatt i konkurstillstånd, ej heller av den, som på grund

av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd

som nu är sagd eller blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför

rätta.

Ledamot eller suppleant i virkesmätningsnämnd skall hava uppnått

tjugufem års ålder.

31 §.

Avgår ledamot av virkesmätningsnämnd och finnes ej suppleant, förordnar

Konungen annan för återstående delen av den tid för vilken den

avgångne varit utsedd. Härvid skall vad i denna lag stadgas om förslag

äga motsvarande tillämpning.

32 §.

Angående befogenhet för ledamot av virkesmätningsnämnd att mottaga

stämning i mål som rör nämnden, så ock annat meddelande i fråga örn

denna skall vad i 11 kap. 15 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

33 i

Virkesmätningsnämnd är, där ej annorlunda stadgas i reglementet, beslutför

med ordförande och det antal övriga ledamöter av nämnden, som

motsvarar hela antalet av dessa ledamöter, minskat med två. Av sistnämnda

ledamöter skola lika många närvara för vardera sidan.

Såsom nämndens beslut gälle den mening, örn vilken vid sammanträde

de flesta röstande förena sig. Äro ordföranden och vardera sidans ledamöter

av skilda meningar och kan jämkning ej ske, gälle ordförandens.

34 $.

Ledamot av virkesmätningsnämnd äge ej deltaga i behandlingen av

fråga rörande avtal mellan honom och nämnden, ej heller angående avtal

mellan nämnden och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse som kan vara stridande mot nämndens. Vad sålunda stadgats

äge motsvarande tillämpning beträffande fråga örn rättegång eller annan

talan mot ledamoten eller tredje man.

35 §.

Virkesmätningsnämnd skall årligen inom tid, som i reglementet bestämmes,

till revisorerna avlämna en av nämndens ledamöter underskriven

förvaltningsberättelse för det förflutna räkenskapsåret tillika med

redovisning över nämndens inkomster och utgifter under året samt över

dess tillgångar och skulder vid årets början och vid dess slut.

Ett exemplar av förvaltningsberättelsen jämte redovisningen skall

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. May.ts proposition nr 140.

inom den i första stycket angivna tid av nämnden insändas till länsstyrelsen

i det län, där nämndens verksamhetsområde i sin helhet eller till

största delen är beläget.

36 $.

Ledamöter av virkesmätningsnämnd, som genom att överskrida den

dem tillkommande befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskynda de mätningssökande skada, svare för skadan en för alla

och alla för en; svare ock på sätt nu nämnts för den skada, som de genom

överträdelse av denna lag, reglementet eller annan föreskrift, som Konungen

enligt denna lag meddelat, tillskynda tredje man.

37 §.

Virkesmätningsnämnds förvaltning och räkenskaper skola granskas av

tre revisorer, som årligen förordnas av Konungen vid början av det räkenskapsår

granskningen avser. Av revisorerna skall en företräda virkessäljare-

och en virkesköpareintressen. Sistnämnda två revisorer utses

efter förslag, avgivna i den ordning nedan sägs. För revisorerna

skola på enahanda sätt förordnas tre suppleanter.

Till revisor eller suppleant må ej utses den som är i tjänst hos nämnden

eller någon av dess ledamöter.

Avgår revisor och finnes ej suppleant, förordnar Konungen annan för

återstående delen av den tid för vilken den avgångne varit utsedd. Härvid

skall vad i denna lag stadgas örn förslag äga motsvarande tillämpning.

38 $:

Revisorerna skola för varje räkenskapsår inom den i reglementet föreskrivna

tid över granskningen avgiva och till virkesmätningsnämnden

överlämna en av dem underskriven berättelse.

Ett exemplar av berättelsen skall inom samma tid av revisorerna insändas

till den i 35 § omförmälda länsstyrelse. «

39 §.

Hava revisorerna i sin berättelse eller annan handling, som fx’amlägges

å mätningsstämma eller tillställes vederbörande hushållningssällskap, domänstyrelsen

eller annan som har att besluta örn ansvarsfrihet åt viikesmätningsnämnden,

mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling

som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,

vare de, som låtit sådant komma sig till last, de mätningssökande

ansvariga för all därav uppkommande skada en för alla och alla för en.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Om vissa befogenheter, som enligt denna lag tillkomma hushållningssällskap

eller domänstyrelsen.

40 $.

Befogenhet att till Konungen avgiva förslag å de ledamöter av virkesmätningsnämnd

och den revisor, som skola företräda virkessäljareintressen,

jämte suppleanter för dem tillkommer det eller de hushållningssällskap

som finnas inom nämndens verksamhetsområde. Där flera sällskap

finnas inom området, har varje sällskap att föreslå hela antalet av dessa

ledamöter och en revisor jämte suppleanter.

Över förslag som nu sagts skall domänstyrelsen höras.

Förslag varom i första stycket förmäles må upprättas av hushållningssällskap

allenast vid ordinarie sammanträde, dock att i fall som avses

i 31 § eller 37 § tredje stycket förslaget må upprättas vid extra sammanträde.

41 §.

Virkesmätningsnämnds förvaltningsberättelse för det senast förflutna

räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning samt revisorernas berättelse

för samma ar skola inom tid, som bestämmes i reglementet, genom

nämndens försorg tillställas hushållningssällskap som i 40 § sägs, så ock

domänstyrelsen.

Hushållningssällskap som nyss sagts samt domänstyrelsen hava därefter

var för sig att besluta, huruvida ansvarsfrihet skall av sällskapet

eller styrelsen beviljas nämnden för den tid förvaltningsberättelsen omfattar.

Beslut härom skall fattas av hushållningssällskapet vid det ordinarie

sammanträde, som hålles näst efter en månad från den i första

stycket angivna tid, och av domänstyrelsen inom en månad från samma

tid.

Lnderrättelse örn hushållningssällskapets eller domänstyrelsens beslut

skall genom sällskapets eller styrelsens försorg ofördröjligen tillställas

virkesmätningsnämnden.

•

42 §.

I fråga som i 40 eller 41 § avses äger hushållningssällskap fatta beslut

utan hinder därav att det antal röstberättigade, sorn eljest erfordras för

sällskapets beslutförhet, ej är närvarande.

43 §.

Finnes inom hushållningssällskaps område sammanslutning av virkessågare,

som i fråga örn virkesmätning kan anses nöjaktigt företräda

virkessäljareintressena inom området, och hava stadgar för sammanslutningen

blivit av Konungen godkända, äger Konungen medgiva, att de

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Mårds proposition nr 140.

befogenheter, som enligt 40 och 41 §§ tillkomma hushållningssällskapet,

i stället må utövas av sammanslutningen. Vid lämnande av sådant medgivande

bestämmer Konungen den tid, inom vilken beslut i fråga örn beviljande

av ansvarsfrihet åt nämnden årligen skall av sammanslutningen

fattas och meddelande därom lämnas nämnden. Har ej sådant meddelande

inom den bestämda tiden kommit nämnden tillhanda, skall ansvarsfrihet

anses vara av sammanslutningen beviljad.

över förslag som sammanslutningen enligt första stycket avgivit till

Konungen skall domänstyrelsen höras.

Om mätningsstämma.

44 §.

Befogenhet att till Konungen avgiva förslag å de ledamöter av virkesmätningsnämnd

och den revisor, som skola företräda virkesköpareintressen,

jämte suppleanter för dem tillkommer mätningsstämma.

45 §.

Kösträtt å mätningsstämma tillkommer envar, vilken vid mätningsförrättning,

som under det senast förflutna räkenskapsåret vunnit laga

kraft eller av virkesmätningsnämnden slutligen prövats, fått inom nämndens

verksamhetsområde virke inmätt såsom köpare. Denne äger . med

de begränsningar som äro bestämda i reglementet å stämman rösta i förhållande

till mängden av det åt honom inmätta virket. Vid stämman

skall genom nämndens försorg finnas tillgänglig en längd över de röstägande

med uppgift för envar å inmätt virlcesmängd och den rösträtt

som tillkommer honom. Sedan längden godkänts, länder den till efterrättelse

å stämman.

Är röstägande frånvarande, må hans rösträtt å stämman utövas genom

ombud.

46 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å

mätningsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan

honom och virkesmätningsnämnden, ej heller angående avtal mellan

nämnden och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse

som kan vara stridande mot nämndens. Vad sålunda stadgats åge motsvarande

tillämpning beträffande fråga örn rättegång eller annan talan

mot honom eller tredje man.

Ledamot av nämnden må ej deltaga i beslut örn ansvarsfrihet för lorvaltningsåtgärd,

för vilken han är ansvarig, eller upprättande av förslag

å revisor eller revisorssuppleant.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

47 §.

.Mätningsstämma skall, där ej annorlunda blivit i reglementet eller för

visst fall av stämman beslutat, sammanträda å den ort inom virkesmätningsnämndens

verksamhetsområde som av nämnden bestämts.

48 $.

Virkesmätningsnämnden har att på sätt reglementet föreskriver kalla

vederbörande till mätningsstämma. Kallelsen skall innehålla bestämd

uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne för stämman.

Ärende som ej varit upptaget i kallelsen må ej å stämman företagas

till avgörande, där det ej enligt lag eller reglementet skall förekomma å

stämman eller omedelbart föranledes av ärende som där skall avgöras.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock å stämman kunna fattas

beslut örn utlysande av extra stämma för behandling av visst ärende.

Ilar röstägande, innan kallelse till mätningsstämma utfärdats, hos

nämnden yrkat att få ärende hänskjutet till prövning å stämman, skall

sådant ärende i kallelsen upptagas.

49 $.

Där ej annat finnes stadgat i reglementet, väljer mätningsstämma själv

ordförande att leda förhandlingarna.

Såsom mätningsstämmas beslut gälle den mening, för vilken de flesta

rösterna avgivits. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning men i

övriga frågor gälle den mening, som biträdes av de flesta röstande eller,

örn jämväl antalet röstande är lika, av stämmans ordförande.

över beslut som fattas å stämman skall genom virkesmätningsnämndens

försorg föras protokoll, som underskrives av ordföranden och minst

en å stämman närvarande och därtill utsedd röstägande eller ombud för

sådan. Senast fjorton dagar efter stämman skall genom nämndens föranstaltande

protokollet hållas tillgängligt för de röstägande å plats som

stämman bestämt.

50 §.

Ordinarie mätningsstämma skall hållas en gång örn året å tid. som

bestämmes i reglementet.

Å sådan stämma skola de i 41 § första stycket angivna handlingar

framläggas, och skall å stämman fattas beslut, huruvida ansvarsfrihet

skall av stämman beviljas nämnden för den tid förvaltningsberättelsen

omfattår.

Förslag varom i 44 § förmäles må upprättas allenast å ordinarie

stämma, dock att i fall som avses i 31 § eller 37 § tredje stycket sådant

förslag må upprättas å extra stämma.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 140. 169

51 §.

Virkesmätningsnämnden äger, när den finner lämpligt, utlysa extra,

mätningsstämma.

Extra stämma skall ock av nämnden utlysas, då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av röstägande eller ombud för röstägande med

ett sammanlagt röstetal, utgörande minst en tiondel av samtliga röstägandes

röstetal eller den mindre del därav, som må vara bestämd i

reglementet.

52 $.

Länsstyrelse som i 35 § omförmäles äger, när sa finnes nödigt, anmoda

virkesmätningsnämnden att utlysa mätningsstämma. Efterkommer

nämnden ej inom en vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv

utlysa stämman.

Har nämnden ej senast två veckor efter påfordran som i 51 § andra

stycket sägs utlyst stämma att hållas så snart det med iakttagande av

föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen att på anmälan av röstägande

ofördröjligen utlysa stämma.

Om talan mot virkesmätningsnämnd och .revisorer.

53 §.

Talan å virkesmätningsnämndens förvaltning eller mot revisorerna enligt

39 § må anställas allenast av hushållningssällskap som i 40 § sågs

eller av domänstyrelsen eller efter beslut å mätningsstämma. Har Honungen

enligt 43 § medgivit, att där angivna befogenheter för hushållningssällskap

må utövas av sammanslutning av virkessäljare, skall hushållningssällskapets

talerätt tillkomma sammanslutningen.

54 §.

Varder talan å virkesmätningsnämndens förvaltning under den tid

förvaltningsberättelsen omfattar ej anställd inom sex månader från utgången

av det kalenderår varunder berättelsen avgivits, vare så ansett,,

som örn ansvarsfrihet blivit nämnden beviljad.

Utan hinder därav att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därå att ledamot av nämnden begått brottslig

handling, kunna mot honom anställas.

Talan mot revisorerna enligt 39 § må ej anställas, sedan två år förflutit

från utgången av det kalenderår varunder revisorernas berättelse

avgivits, utan så är att talan grundas därpå att brottslig handling blivit

begången.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj-.ts proposition nr 140.

Straffbestämmelser.

55

Verkställer någon inom område, där förordnande enligt 1 § gäller, mät-''

ning av virke i strid, med denna lag eller föreskrift som enligt lagen

■meddelats, straffes med dagsböter.

56 §.

Böter, som ådömas för förseelse varom i 55 § förmäles, tillfalla kronan.

Saknas medel till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

57 $.

Vad i 25 kap. strafflagen är stadgat örn statens ämbets- och tjänstemän

skall ock gälla örn ledamöter av virkesmätningsnämnd samt de hos sällan

nämnd anställda tjänstemän, som omförmälas i 30 §.

Särskilda bestämmelser.

58 i

Är någon missnöjd med beslut, som av virkesmätningsnämnd meddelats

enligt 11 eller 25 § eller 28 § andra stycket, äge han däröver hos Konungen

föra klagan genom besvär, som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet

sist före klockan tolv å trettionde dagen från den dag

■klaganden erhöll del av beslutet.

Över annat beslut av virkesmätningsnämnd eller över beslut, som i annat

fall än i 21 § sägs meddelats av tjänsteman hos sådan nämnd, eller

•över överexekutors åtgärd enligt 28 § tredje stycket må klagan ej föras.

59 $.

Menar röstägande, att beslut, som enligt denna lag fattats av hushållningssällskap

eller å mätningsstämma, icke tillkommit i behörig ordning

■eller eljest strider mot lag eller författning eller mot reglementet eller

annan föreskrift, som Konungen enligt denna lag meddelat, äge han

däröver hos Konungen föra klagan genom besvär, som skola hava inkommit

till jordbruksdepartementet sist före klockan tolv å trettionde dagen

från beslutets dag. Ändå att talan föres mot beslutet, gånge det i verkställighet,

där ej Konungen annorlunda förordnar.

Beslut, varigenom Konungen upphävt eller ändrat hushållningssällskaps

eller mätningsstämmas beslut, gäde jämväl för de röstägande, som

•ej besvärat sig.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

60 §.

Länsstyrelse, till vilken virkesmätningsnämnds förvaltningsberättelse

för det senast förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning

samt revisorernas berättelse för samma år enligt 35 och 38 §§ insänts, bär,

sedan från vederbörande infordrats uppgift, huruvida ansvarsfrihet blivit

nämnden beviljad för den tid förvaltningsberättelsen omfattar, att

med eget utlåtande skyndsamt överlämna handlingarna till Konungen.

61 $.

Enskilds förhållande till virkesmätningsnämnd må ej i oträngt mål

yppas.

Övergångsbestämmelser.

62 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

63 $.

Den befogenhet att till Konungen avgiva förslag å ledamöter av virkesmätningsnämnd

och revisor jämte suppleanter, som enligt denna lag tillkommer

mätningsstämma, skall, då ledamöter av sådan nämnd och revisorer

första gången skola förordnas, i stället utövas av den eller

de handelskamrar som finnas inom nämndens verksamhetsområde.

Där flera handelskamrar finnas inom området, har varje kammare att

föreslå hela det antal ledamöter, som skall i nämnden företräda virkesköpareintressen,

samt en revisor jämte suppleanter för dem.

De förordnanden av ledamöter i virkesmätningsnämnd och revisor

jämte suppleanter, som Konungen meddelat efter förslag varom i första

stycket förmäles, skola gälla intill dess efter utgången av nämndens

första räkenskapsår förslag å ledamöter och revisor jämte suppleanter

upprättats å ordinarie mätningsstämma och förordnanden i anledning av

förslaget meddelats av Konungen. Sistnämnda förordnanden skola i

fråga örn ledamöter och ledamotssuppleanter avse en tid av två år.

Avgår ledamot eller revisor, som förordnats efter förslag varom i första

stycket förmäles, och finnes ej suppleant, förordnar Konungen efter nytt

sådant förslag annan för återstående delen av den tid för vilken den avgångne

varit utsedd.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Majus proposition nr 140.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den 18 februari

1935.

Närvarande:

justitierådet Molin,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Bagge,

Alsén.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 9 januari

1935, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i^§ 87 legeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om virkesmätning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Thor Sjöfors.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet: Den omsorgsfulla utredning som föregått detta lagärende

har visat, att den organisation för mätning av virke, levererat till fullgörande

av köpeavtal, vilken genomförts inom de delar av landet, där

trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling, icke är från säljarnas

synpunkt tillfredsställande. Förhållandena inom virkeshandeln

hava sålunda särskilt i de nordligare landsdelarna utvecklat sig därhän

att de stora industriella företag, som äro de huvudsakliga köparna, genom

sina sammanslutningar i form av mätningsföreningar behärska hela

mätningsförfarandet, så att säljarna och särskilt de mindre skogsägarna,

vilka hittills icke förmått att på samma sätt sluta sig tillsammans för

gemensamt uppträdande, praktiskt taget sakna möjlighet att göra sin

mening gällande vare sig i fråga örn de regler som skola gälla för mätningen

eller beträffande reglernas tillämpning. Då mätningen i verkligheten

innebär bestämmande av den köpeskilling som skall erläggas för

virket och sålunda i lika grad berör säljarens och köparens intressen,

framstår det berättigade uti den uppfattningen, att bestämmandet över

mätningen icke bör vara köparnas ensak.

Det misstroende mot köparnas mätningsföreningar, som inom vida

kretsar av virkessågare kommit till synes och som jämväl framträtt bland

skogsarbetarna, vilkas avlöning delvis beräknas efter inmätt virkesmängd,

har under senare år framkallat önskemål örn statens medverkan för

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. May.ts proposition nr 140.

åstadkommande av en mera tillfredsställande ordning. De särskilda sakkunniga,

som år 1927 tillkallades för behandling av, bland andra, föreliggande

spörsmål, framhöllo i avgivet yttrande, att de under utredningsarbetets

gång kommit till den övertygelsen, att utvecklingen bäst

skulle främjas genom frivillig uppgörelse och att man på denna väg

bättre än genom tvångsåtgärder kunde nå det inbördes förtroende, som

måste anses såsom den viktigaste förutsättningen för en gynnsam utveckling.

Efter det de sakkunniga haft överläggningar med representanter

för befintliga mätningsföreningar och dessa för att bidraga till

ett gott förhållande mellan säljare och köpare förklarat sig villiga medverka

till vissa åtgärder för tillvaratagande av säljarnas intressen, förordade

de sakkunniga att frågans återupptagande gjordes beroende av

huruvida framdeles några missförhållanden av betydelse att kunna motivera

en lagstiftning påvisades. En sakkunnig var dock av skiljaktig

mening och framlade särskilt utkast till stadga om virkesmätningsföreningar.

Även örn under de år som gått sedan nämnda yttrande avgavs en förbättring

i förhållandena på vissa håll inträtt, har dock den utredning

som nu företagits av virkesmätningskommissionen enligt lagrådets mening

visat, att de yrkanden som från säljarnas sida alltjämt framställas

På åstadkommande av ett fullt opartiskt mätningsförfarande icke

sakna berättigande samt att en organisation av mätningen, vilken i lika

mån tryggar säljarnas och köparnas intressen, icke kan ernås utan lagstiftningens

medverkan. Ett ingripande från statens sida i sådant syfte

synes ock lagrådet, även örn därav skulle föranledas en begränsning i

avtalsfriheten på förevarande område, vara tillräckligt grundat ej minst

med hänsyn till virkeshandelns omfattning och dess betydelse för hela

landets näringsliv.

Den närmast till hands liggande utvägen kunde — i anslutning tili

den av reservanten bland 1927 års sakkunniga uttalade meningen - si - näs vara att mätningens handhavande uppdroges åt särskilda på samarbete

mellan köpare och säljare grundade föreningar, vilka skulle äga

av offentlig myndighet godkända stadgar. Genom en sådan anordning

skulle åt verksamheten förlänas största möjliga frihet. Att denna väg

ej beträtts torde främst hava haft sin grund i farhågor att tillräckliga

förutsättningar för samarbete inom en sålunda organiserad förening icke

skulle finnas. Huruvida densamma varit alldeles oframkomlig, tilltro!- sig lagrådet icke att bedöma.

Det remitterade, på kommissionens betänkande byggda lagförslaget

innebär, att av Kungl. Majit må inom vissa län eller vissa delar av ett

eller flera län inrättas virkesmätningsnämnder, som skola inom dem

anvisade verksamhetsområden vara ensamma behöriga att ombesörja

mätning av sådant virke som i förslaget närmare angives, därest mätningen

skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling eller annat

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

vederlag för virket. Ledamöter i sådan nämnd förordnas av Kungl.

Majit efter förslag av vederbörande intressenter. I lag och instruktion

regleras villkoren för anställning såsom mätare och förfarandet

vid mätning, medan det ankommer å parterna att själva bestämma

efter vilka mätningsregler mätningen skall ske. Någon inskränkning

i nu rådande avtalsfrihet uti sistnämnda hänseende har sålunda

icke föreslagits.. För främjande av enhetlighet och likformighet

i mätningssättet föreslås emellertid, att Kungl. Majit skall äga att till

ledning för säljare och köpare utfärda normalregler rörande mätningsmetod

och bedömning av virkets beskaffenhet.

Mot de huvudgrunder å vilka förslaget sålunda vilar har lagrådet icke

någon erinran att framställa. Vid detta tillstyrkande av förslagets allmänna

läggning förutsätter emellertid lagrådet att befogenheten att

lägga ett område under mätningsmonopol utövas med varsamhet och tillgripes

först efter ingående prövning av samtliga på frågan inverkande

omständigheter. Lagrådet utgåi* från att —- såsom departementschefen

ock synes hava avsett — virkessågare och virkesköpare ej blott lämnas

tillfälle att yttra sig i hithörande spörsmål utan även då anledning därtill

föreligger beredes nödigt rådrum för att — i det läge vari frågan kan

hava kommit efter ett antagande av lagen — överlägga örn de möjligheter

som då kunna erbjuda sig för ett ändamålsenligt ordnande på frivillig

väg av mätningens behöriga utförande. Det bör nämligen icke förbises,

att mätningsmonopolet innebär en ny och oprövad väg och att

med hänsyn till de mycket skiftande förhållanden som råda inom näringslivet

i allmänhet och icke minst inom trävaruhandeln, som har sin

huvudsakliga marknad på utlandet, det möter stor svårighet att fullständigt

överblicka verkningarna av bestämmelsernas tillämpning. Att förordnande

skulle meddelas beträffande områden, inom vilka missnöje med

det nu tillämpade mätningsförfarandet ej råder, torde få anses uteslutet.

Av synnerlig vikt är vidare att vid meddelande av förordnande de undantag

och inskränkningar däri göras som av förhållandena påkallas. Härvid

gör sig en särskild synpunkt gällande. För att icke mätningen enligt

den nya ordningen skall bliva alltför kostsam är det — såsom ock

i ärendet påpekats —- angeläget, att vid dennas genomförande så kallat

eget och rotköpt virke ej kommer att undandragas virkesmätningsnämndernas

verksamhet, varigenom en fördyring av den å nämnderna ankommande

mätningen skulle uppstå. Men skola nämnderna kunna påräkna

att bliva anlitade för mätning av detta virke, måste det tillses att organisationen

fran början mötes med förtroende och stödes av en allmän opinion.

Uppmärksammas bör ock att ett framtvingande av tillämpningen

av den nya mätningsordningen beträffande virkesslag för vilka den icke

lämpar sig skulle kunna motverka lagstiftningens effektivitet.

Vidkommande de olika intressentgruppernas representation i nämnden

har icke kunnat upprätthållas den likställighet mellan säljare- och kö
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

paresidan som från början varit avsedd, innebärande att såväl säljaresom

köpare skulle få mer eller mindre direkt utöva dem enligt lagförslaget

tillkommande befogenheter. För köparna är detta bibehållet men

såsom representant för säljaresidan har hushållningssällskapet fått inträda.

Den ursprungliga tanken har emellertid även beträffande säljarna''

på det sätt fullföljts, att då en sammanslutning av virkessågare

bildats, som kan anses nöjaktigt företräda virkessäljareintressena, och

sammanslutningen fått av Kungl. Majit godkända stadgar, Kungl.

Majit må förordna att sammanslutningen skall inträda i hushållningssällskapets

ställe. Önskvärt hade varit, att lagstiftningen i denna del

från början kunnat utformas på liknande sätt som skett i fråga örn köparna

eller i allt fall med sammanslutningar som organ för virkessäljarna.

Rådande förhållanden hava emellertid icke medgivit detta. Under

sådana omständigheter möter den valda vägen ur de synpunkter, lagrådet

har att beakta, ej någon erinran.

Vad slutligen angår den närmare utformningen av förslaget är det.

uppenbarligen av vikt, att mätningen må kunna bedrivas i så fria foi

mer som är möjligt utan att rättssäkerhetens krav eftersättas. Särskilt

gäller det, att icke mätningsförfarandet formbindes strängare än som

är nödigt.

Lagrådet kommer att i det följande vid de särskilda paragraferna föreslå

vissa ändringar i förslaget för tillgodoseende av de i det föregående

angivna synpunkterna. Härjämte förordar lagrådet till vinnande av

större överskådlighet en ändrad uppställning i vissa delar av förslaget.

1 och 2 §§.

Lagrådet: Såsom lagrådet framhållit rörande det remitterade förslagets

allmänna grunder torde förordnande varom här är fråga ej böra av

Kungl. Majit utfärdas beträffande visst område, med mindre det visat

sig, att förutsättningar ej finnas för ett ordnande på frivillig väg av

mätningens utförande på ett för både säljare och köpare ändamålsenligt

och betryggande sätt. Häråt synes böra givas uttryck i lagtexten. Lagrådet

hemställer förty att, i anslutning till vad som skett i liknande fall,

meddelande av förordnande göres beroende av att skäl därtill äro samt

att virkessäljare och virkesköpare ävensom vederbörande hushållningssällskap

och handelskammare i ärendet höras.

Enligt 1 § andra stycket, jämfört med 8 § första stycket, har förslaget

närmast avfattats så som örn förordnandet skulle komma att i allmänhet

omfatta ett större område än som motsvarar en virkesmätningsnämnds

verksamhetsområde. Då det emellertid lärer få antagas, att båda dessa

områden, såsom ock synes vara lämpligt, i regel komma att sammanfalla,

torde 1 § andra stycket kunna utgå ur förslaget.

Då innebörden av stadgandet i 2 § är, att däri upptagna undantag och

andra inskränkningar, som påkallas av förhållandena, böra föranleda

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

■*n begränsning i förordnandet, hemställes att stadgandet avfattas i enlighet

härmed samt upptages såsom ett andra stycke i 1 §.

Enligt 8 § andra stycket punkt 8 ingår i mätning jämväl bedömande

av vilken hänsyn skall tagas till förekommande fel hos virket. Det synes

lämpligt, att definitionen av mätning i 1 § tredje stycket fullständigas i

nu nämnt hänseende.

I lagförslaget har genomgående såsom virkesmätningsnämnds uppgift

angivits, att den skall verkställa mätning, samt i övrigt rörande nämndens

verksamhet använts en formulering som närmast leder tanken på

att nämnden såsom sådan skulle fullgöra åtskilliga åligganden, som uppenbarligen

böra ankomma på mätningschefen eller annan hos nämnden

anställd personal. Härav har ock i vissa av de avgivna yttrandena

föranletts missuppfattning. Då nämndens uppgift vad själva mätningen

beträffar är och måste vara allenast att leda och övervaka mätningspersonalens

arbete samt att i förekommande fall vidtaga rättelse däri,

synes det önskvärt, att i lagen undvikas uttryckssätt som kunna föranleda

annan uppfattning. På grund härav torde ordet »verkställa» ej

böra i lagen användas såsom beteckning å nämndens befattning med mätningen

utan lämpligen böra utbytas mot »ombesörja» eller liknande, varjämte

lagens avfattning i övrigt bör i erforderlig mån härutinnan jämkas.

5 §.

Lagrådet: Bestämmelserna i denna paragraf torde, i anslutning till

viss ändring i uppställningen av innehållet i 30—54 §§ som lagrådet

kommer att vid dessa paragrafer föreslå, böra upptagas först i samband

med övriga bestämmelser örn nämndens sammansättning.

Justitierådet Bagge: Enligt bestämmelserna i andra stycket skola ordföranden

och vice ordföranden, vilka liksom nämndens övriga ledamöter

förordnas av Konungen för tre år i sänder, utses efter förslag av nämndens

övriga ledamöter.

Var och en av intressentrepresentanterna i nämnden förutsättes alltså

skola offentligen angiva sin mening huruvida ordföranden och vice

ordföranden böra erhålla sina förordnanden förnyade. Detta synes icke

lämpligt. Virkesmätningsnämndens bedömande huruvida mätarna riktigt

avgjort t. ex. vissa frågor rörandet det framförda virkets leveransgillhet

(flottningsbarhet m. m.) eller frågor rörande tolkningen av de parterna

emellan överenskomna mätningsreglerna och dessas tillämpning

vid bestämmandet av virkets kvalitet och därav föranledda kvantitetsieduceringar

innebär uppenbarligen utövande av domareverksamhet.

Därest i något särskilt viktigt eller ett flertal andra fall nämndens avgörande

på grund av omröstning, där utgången berott på den opartiska

ordföranden, gått emot den ena gruppen av intressentrepresentanter kan

ordföranden eller vice ordföranden befara att någon eller några av

dem, som tillhöra denna grupp, begagna den dem i lagen uttryckligen

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr MO.

177

tilldelade förslagsrätten till att av nämnda anledning ge sitt missnöje med

den opartiska ordföranden eller vice ordföranden tillkänna genom att föreslå

annan till erhållande av förordnandet. Även örn förutsättas kan

att Kungl. Majit med bortseende från en sådan olämplig meningsyttring

förnyar förordnandet har begagnandet av den ifrågavarande förslagsrätten

medfört en situation som försvårar samarbetet inom nämnden på

ett belt annat sätt än örn en sådan anmärkning av en av nämndens ledamöter

mot ordföranden ej offentligen framkommit. Överhuvud synes en

anordning varigenom de som förordnats till ordförande och vice ordförande

bos myndighet, i vilkens funktioner ingår domareverksamhet, i

fråga örn förnyandet av sina förordnanden göras mer eller mindre beroende

av sina bisittares välvilja vara en föga lycklig nyhet i vår lagstiltning.

Ordförandens känsla av självständighet och oberoende kan

komma att bli lidande och möjligheten att erhålla för uppdraget fullt

lämpade personer kan komma att därigenom minskas. Jag hemställer

därför att orden »efter förslag av nämndens övriga ledamöter» måtte utgå.

6

Lagrådet: Dä ordet »nöjaktig» i paragrafens tredje stycke möjligen kan

föranleda till den icke avsedda uppfattningen, att därmed skulle åsyftas

en begränsning i kravet på praktisk erfarenhet hos mätningspersonalen,

synes detta ord lämpligen böra utgå.

För vinnande av en förenklad redaktion synes det önskvärt, att en gemensam

beteckning å mätningschefen och de befattningshavare, som syssla

med mätning, kommer till användning i lagen. Såsom sådan torde

kunna brukas ordet mätningspersonal.

8 §.

Lagrådet: I andra stycket angivas i ett sammanhang de olika frågor

beträffande vilka föreskrifter skola meddelas i mätningsinstruktionen.

De avsedda föreskrifterna sönderfalla i två skilda grupper, nämligen dels

sådana som avse förfarandet vid mätningen och dels de som röra själva

mätningssättet. I det förra hänseendet innehåller lagen själv åtskilliga

bestämmelser och avsett är att i instruktionen skola meddelas allenast föreskrifter

rörande vissa detaljer i förfarandet, som ansetts ej lämpligen

böra regleras i lagen. Då iakttagandet av dessa bestämmelser är en förutsättning

för mätningens behöriga, utförande, skola desamma självfallet

äga tillämpning oberoende av vad vederbörande rättsägare härutinnan avtalat

eller yrkat. Av helt annan natur äro de bestämmelser, som avses

skola meddelas i instruktionen rörande mätningssättet, det vill säga huru

virke som mätes skall vara beskaffat med mera, huru hänsyn vid mätningen

skall tagas till förekommande fel å virket samt huru den ogent

liga mätningen av virket skall verkställas. De i instruktionen i denna

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr HO.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. May.ts proposition nr 140.

del inflytande bestämmelserna skola lända till efterrättelse allenast örn

vederbörande så begär.

Att sammanföra i en instruktion bestämmelser av så olikartat innehåll

som det här gäller torde icke vara lämpligt. Ej heller synes tillfredsställande

att under en benämning, som häntyder på tvingande föreskrifter,

upptaga regler som i själva verket blott äro anvisningar att tjäna till ledning

vid köpslut eller eljest. I enlighet härmed torde åt instruktionen böra

förbehållas bestämmelser rörande förfarandet vid mätning, medan reglerna

örn mätningssättet lämpligen kunna sammanföras under en gemensam

benämning »mätningsregler».

En dylik uppdelning medför även fördelar vid lagens avfattning. Sammanförandet

under en gemensam paragraf av hithörande bestämmelser

utan angivande av dessas olika karaktär i annan mån än att de såsom

tvingande avsedda föreskrifterna förbundits med ordet »skall» och de övriga

med »bör» har lett till en viss oklarhet, vilken än mera framträtt genom

det något missvisande ordet instruktion.

Enligt lagrådets mening bör i lagen endast upptagas den grundläggande

bestämmelsen, att Kungl. Majit i angiven ordning utfärdar dels instruktion

rörande förfarandet vid mätning, dels ock till ledning för virkessäljare

och virkesköpare mätningsregler för olika slag av virke. Att på sätt

skett närmare angiva, i vilka hänseenden instruktionen skall innehålla

bestämmelser örn förfarandet, synes ej nödigt, då någon uttömmande uppräkning

ändock icke kan äga rum och beträffande de frågor som i förslaget

uppräknats en närmare reglering sker i de efterföljande paragraferna.

I fråga örn mätningsreglerna torde, till klarläggande av vad därmed förstås,

vara lämpligt att inom parentes göres förslagsvis följande tillägg:

»normalregler rörande mätningsmetod och bedömning av virkes beskaffenhet

med mera». Såväl instruktion som mätningsregler böra, där förhållandena

det medgiva, hänföra sig till större områden än verksamhetsområdet

för viss nämnd och sålunda bliva lika för flera nämnder.

På grund härav och under hänvisning till vad vid 1 och 2 §§ anförts

rörande omfattningen av monopolområde får lagrådet förorda, att i stället

för bestämmelserna i 8 § med därtill hörande rubrik upptages ett stadgande

av nu angivet innehåll, vilket stadgande lämpligen bör såsom en

allmän bestämmelse erhålla plats i samband med stadgandet om utfärdande

av reglemente för nämnden (7 §).

9—18 §§.

Lagrådet: I vissa av de avgivna yttrandena har mot det av kommissionen

föreslagna mätningsförfarandet framhållits, att detta utformats på ett

alltför omständligt och stelt sätt, till följd varav mätningsverksamheten

komme att försvåras, försenas och fördyras. I anledning härav har departementschefen

i remissförslaget vidtagit vissa förenklingar i proceduren

och i samband därmed upptagit bestämmelser örn rätt för sakägare

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 140.

att under vissa förutsättningar påkalla mätningens avbrytande för verkställande

av omedelbar prövning av mätningens riktighet. Även örn de

av det praktiska livets män uttalade farhågorna i angivna hänseenden i

mångt och mycket grundat sig på missuppfattning av bestämmelsernas

verkliga innebörd, synes dock anledning föreligga att söka ytterligare

förenkla förfarandet, så att det må kunna anpassa sig efter de växlande

förhållanden örn vilka här är fråga, blott det tillses att rättssäkerheten

därigenom icke eftersättes. I sådant syfte förordar lagrådet, att i fråga

örn ansökningsförfarandet bestämmelse upptages därom, att i instruktionen

må kunna för särskilda fall medgivas undantag från de fordringar,

som enligt 10 § ställas på mätningsansökningen. Kallelseförfarandet

synes böra ordnas så formlöst som med erforderlig trygghet är

förenligt. För att icke föregripa vad instruktionen härutinnan bör innehålla

torde andra stycket i 14 § höra utgå ur lagen. Vidare torde bestämmelserna

angående meddelande av förordnande kunna uteslutas. I

den mån stadganden erfordras på vilket sätt uppdrag bör meddelas vederbörande

mätare att verkställa mätning torde sådana kunna upptagas

i instruktionen. Vid uppdragets lämnande bör tydligen tillses att

mätaren är ojävig. Men uppenbarligen bör det åligga denne själv såsom

en ovillkorlig skyldighet att frånträda mätningen, därest han under

mätningsarbetet finner sig vara jävig. Mätningschefen och annan därtill

bemyndigad böra kunna utan vidare ingripa och lämna anvisningar

i fråga örn mätningens utförande samt efter omständigheterna själva

övertaga mätares åligganden. I stället för de bestämmelser, som i motsvarande

hänseenden upptagits i de fyra första styckena av 13 §, bör lagen

sålunda allenast innehålla, att mätningen skall verkställas av ojäviga

mätare, att mätningen skall utföras med iakttagande av de anvisningar,

som meddelas av mätningschefen eller annan oärtill bemyndigad

befattningshavare, samt att denne må efter omständigheterna själv verkställa

mätningen.

Beträffande antalet förrättningsmän synes i lagen böra såsom huvudregel

angivas, att mätarna skola vara två, av vilka en skall vara förman.

Denna regel bör gälla, där ej i mätningsinstruktionen annorlunda föreskrives.

I instruktionen bör närmare regleras, i vilka fall mätningen

kan uppdragas åt en förrättningsmän eller åt flera än Iva förrättningsmän.

Innehållet i 9—18 §§ torde lämpligen kunna ordnas sålunda. Bestämmelserna

i 9 och 10 §§ sammanföras under en gemensam paragraf. Därvid

torde den bestämning av begreppet »mätning av köpvirke», som givms i 9 §

första stycket, med fördel kunna överflyttas till 1 § tredje stycket, varjämte

sista stycket i 9 § torde såsom obehövligt kunna utgå. Härefter upptagas

bestämmelser, motsvarande 11 § och 12 § första stycket, av ungefär det innehåll

att, örn mätning påkallats i behörig ordning, det skall åligga nämnden

att skyndsamt föranstalta örn mätningen samt att, örn hinder möter

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

för bifall till ansökningen, sökande skall ofördröjligen därom underrättas

med angivande av liindrets beskaffenhet. I en därpå följande paragraf

sammanföras bestämmelserna i 12 § andra stycket samt 15 §, 16 § andra

stycket och 17 §, varpå upptages stadgandet i 12 § tredje stycket. Härefter

böra följa de förut berörda bestämmelserna örn själva mätningsförrättningen,

vilka bestämmelser, motsvarande 13 och 14 §§, kunna sammanföras

i en paragraf. I denna bör därjämte inarbetas stadgandet i

16 § första stycket att mätning skall utföras enligt de i ansökningen angivna

mätningsreglerna. Slutligen upptages innehållet i 18 §, jämkat

i anslutning till de ändrade bestämmelserna örn mätningsförrättning.

I lagens 16 § första stycket stadgas, att mätningen skall verkställas på

angivet sätt, örn hinder ej möter. Ett sådant hinder kan bestå i att virket

ej är så beskaffat eller behandlat som förutsättes i mätningsansökningen

eller att ansökningen återkallats eller liknande. Någon närmare bestämning

huru härvid skall förfaras innehåller icke lagen. Av 19 §, jämförd

med 26 §, framgår emellertid, att mätbesked även i dessa fall skall utfärdas.

Detta skall självfallet angiva att någon mätning ej kommit till stånd.

Ur en annan synpunkt har emellertid en uttrycklig reglering av hithörande

fall funnits påkallad. De kostnader, som orsakats nämnden till följd

av sådant hinder, hava sålunda enligt 26 § tredje stycket ansetts ej böra

tördelas på samma sätt som gäller örn mätningsutgifter i allmänhet. I

stället har i 27 § andra stycket meddelats ett stadgande rörande vem det

‘ * ligger att gälda dessa kostnader samt att det ankommer på nämnden att

bestämma, till vilket belopp sagda utgifter skola beräknas. Det synes

kunna ifragasättas, huruvida det icke vore lämpligare att redan i samband

med bestämmelserna örn mätningsförrättning införa en regel av innehåll

att, där hinder för mätning möter på grund av virkets beskaffenhet

eller eljest, det skall åligga sökanden eller, där flera äro sökande,

dessa en för alla och alla för en att ersätta nämnden därav föranledd

kostnad samt upptaga detta stadgande omedelbart föi''e bestämmelserna

i 19 § örn mätbesked. Därigenom vunnes i fråga örn utformningen och

placeringen en viss analogi med motsvarande stadgande örn kostnad enligt

15 och 16 §§, varjämte det bomme att med större tydlighet framstå,

att mätbesked skall utfärdas även örn någon mätning ej kommit till stånd.

Beaktas vad sålunda anförts, bör viss jämkning vidtagas i 26 § tredje

stycket och 27 § andra stycket utgå.

19 $.

Lugi adot: Det hemställes, att i denna paragraf upptages föreskrift att

mätbeskedet skall innehålla vad den som ej åtnöjes med förrättningen har

att iakttaga för bevarande av sin talan. Härav komma sålunda de närvarande

sakägarna, enligt bestämmelsen i första stycket, att erhålla del,

och vid sådant förhållande torde paragrafens sista stycke såsom i övrigt

obehövligt kunna utgå.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

20 §.

Lagrådet: Den i paragrafens andra stycke upptagna föreskriften om

skyldighet för virkesmätningsnämnden att låta uträkna och underrätta

vederbörande sakägare om mängden av det virke, som enligt mätbesked

varit föremål för mätning, hör till de stadganden i förslaget, beträffande

vilka tveksamhet kan råda huruvida åt desamma bör beredas plats i lagen.

Då enligt förslaget mängden av inmätt virke skall ligga till grund

för virkesköparnas utövande av rösträtt samt för fördelning av mätningsutgifterna

på de mätningssökande, måste väl regelrätt genom nämndens

försorg verkställas en beräkning av det inmätta virkets kvantitet. Däremot

torde, på sätt av vissa yttranden framgår, en sådan beräkning i övrigt

understundom komma att sakna större praktisk betydelse för de mätningssökande.

För den händelse den i förevarande stycke upptagna föreskriften finnes

böra bibehållas i lagen, torde den däri angivna skyldigheten ej böra göras

ovillkorlig utan möjlighet böra beredas att i mätningsinstruktionen stadga

undantag därifrån. Föreskriften synes därjämte böra utbrytas ur bestämmelserna

örn mätbesked. Enligt förslaget omfattar nämligen mätning

av virke ej uträkning av inmätt virkes mängd, och den rättskraft som

tillkommer mätbeskedet sträcker sig därför ej till sagda uträkning. Den

placering som föreskriften erhållit synes kunna föranleda den felaktiga

uppfattningen att uppgiften örn virkesmängden, där den angives å mätbeskedet,

utgör en integrerande del av detta. Till förebyggande härav

torde föreskriften böra upptagas såsom en självständig paragraf.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits torde första och tredje styckena

lämpligen böra sammanföras med innehållet i 19 <§>.

23 §.

Lagrådet: Föreskriften örn skyldighet att i vissa fall underrätta sökande

eller part synes lämpligen böra givas i samband med de bestämmelser

till vilka sagda skyldighet hänför sig.

24 §.

Lagrådet: Enligt 0 § föreligger mätning av köpvirke där mätning påkallas

på grund av avtal, varigenom virke försålts eller eljest avyttrats

på villkor att mätning därav skall verkställas. Att i sådant fall det slutliga

mätbeskedet skall hava bindande verkan för kontrahenterna är en

av förslagets huvudpunkter, och häremot bar lagrådet intet att erinra.

Likaledes anser lagrådet övervägande skäl tala för att, på sätt förslaget

upptager, virkesmätningsnämndens beslut i fråga örn mätning blir slutligt

avgörande och således icke får dragas under domstols eller annan

myndighets prövning.

Däremot synes icke lämpligt att, såsom föreslagits, i detta samman
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

hang söka reglera mätbeskedets beviskraft i fall där avtal som nyss

nämnts icke träffats. Speciella bevisbedömningsregler böra ej ges utan

att starka skäl förefinnas. Att så är fallet här har icke påvisats.

Det torde ligga i sakens natur att mätbesked som vunnit laga

kraft komma att tillerkännas en hög grad av trovärdighet i fråga

örn såväl vad vid förrättningen förekommit som riktigheten av mätarnas

iakttagelser och omdömen eller med andra ord deras tillämpning av

gällande mätningsregler. Avsett är ju att mätbeskeden skola utfärdas

under tjänstemannaansvar av personer som utses på sätt som får anses

betryggande i fråga örn skicklighet och pålitlighet. Har part ej påkallat

virkesmätningsnämndens prövning av den sålunda utförda mätningen,

får väl förutsättas att densamma är tillfredsställande. Har åter klagan

ägt rum och det slutliga mätbeskedet följaktligen tillkommit efter av

nämnden vidtagen eller föranstaltad kontrollerande undersökning, föreligger

än större anledning att anse detsamma pålitligt. Det torde alltså

vara klart att tillräckligt stark presumtion för riktigheten av mätbeskedets

innehåll måste anses föreligga utan att särskild föreskrift därutinnan

meddelas.

Det i detta sammanhang i förslaget använda uttrycket »laga bevis»

torde i varje fall ej vara lämpligt, då med nämnda i rubriken till 17 kap.

rättegångsbalken förekommande uttryck ej avses annat än en beteckning

av de bevismedel som enligt rättegångsbalken kunna åstadkomma

eller medverka till att åstadkomma erforderlig visshet i rättegången.

25 $.

Lagrådet: Stadgandena i förevarande paragraf hava väsentligen betydelse

endast då det gäller mätning av köpvirke. Det är visserligen riktigt,

såsom kommissionen yttrar, att i sådant fall undantag från monopolet

bör sökas av säljaren och köparen gemensamt. Men även utan särskild

föreskrift torde det vara tydligt att sådant undantag ej må beviljas

örn icke båda kontrahenterna äro ense i önskan att få virket uppmätt

på annat sätt än genom virkesmätningsnämndens försorg.

På grund härav och då det ej heller synes nödigt att i lagen meddela

bestämmelser rörande innehållet av ansökan örn sådant undantag förordar

lagrådet att denna paragraf med tillhörande rubrik utgår.

Iakttages vad sålunda förordats, bör bestämmelsen i 58 § första stycket

örn rätt att föra klagan över beslut, som avses i nu förevarande paragraf,

underkastas viss jämkning.

26 och 27 §§.

Lagrådet: I fråga örn 26 § tredje stycket och 27 § andra stycket hänvisas

till vad som anförts under 9—18 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

29 $.

Lagrådet: Ett närmare angivande i lagen av vatt reglementet för virkesmätningsnämnd

skall innehålla synes icke erforderligt. Samtliga de

i första stycket punkterna 2—9 uppräknade frågorna behandlas närmare

i lagens särskilda paragrafer, och punkt 10 kan med fördel ersattas av

en positiv föreskrift — lämpligen upptagen främst bland de särskilda bestämmelserna

— att ledamöter och revisorer skola äga åtnjuta ersättning

enligt grunder, som bestämmas i reglementet.

Det synes knappast lämpligt, att utfärdande av reglemente eller vidtagande

av ändring däri göres beroende av förslag från nämndens eller

någon dess ledamots sida. Självfallet bör nämnden höras innan reglemente

för densamma fastställes. Sannolikt torde till vinnande av storsta

möjliga enhetlighet ett normalreglemente komma att utarbetas, som kan

läggas till grund vid fastställande av reglementen för de särskilda virkesmätningsnämnderna.

Härigenom kan ock ärendets behandling påskyndas.

För bevarande av önskvärd enhetlighet hör även ändring i reglementet

kunna vidtagas utan att förslag som nyss nämnts därom framställts.

,

Vinner vad sålunda anförts beaktande, kan 29 § med rubrik utgå och

stadgande örn befogenhet för Kungl. Majit att, efter hörande av virkesmätningsnämnd,

fastställa reglemente givas i samband med bestämmelserna

örn utfärdande av instruktion och mätningsregler.

30—54

Lagrådet: Den plan, efter vilken förevarande delar av lagen uppställts,

torde främst hava betingats av de vidlyftiga bestämmelserna örn distriktsoch

mätningsstämmor, vilka ingingo i kommissionens förslag och som

sprängde ramen för ett ordnande av övriga bestämmelser efter deras naturliga

sammanhang. Med den begränsning av innehållet som skett i remissförslaget

synes en lyckligare uppställning och delvis mera upplysande

rubriker erbjuda sig. Ifrågavarande avdelning av lagen torde lämpligen

kunna behandlas under en huvudrubrik »Örn virkesmätnmgsnämnd»,

vartill lämpliga underrubriker böra ansluta sig. Avdelningen

torde kunna inledas med bestämmelser örn nämndens sammansättning,

bland vilka sättes främst innehållet i 5 §. Härefter böra följa bestämmelserna

örn villkoren för innehav av ledamotsuppdrag med mera (30 §)

samt örn avgång av ledamot (31 §).

I ordning härefter böra sammanföras bestämmelserna örn förslag a ledamöter,

motsvarande i huvudsak 40 och 42—52 §§. Inbördes böra dessa

ordnas så, att först upptages innehållet i 40 § med undantag av vad dari

utsäges örn revisor, därvid stadgandet i 42 § såvitt avser förslag å ledamot

inarbetas i 40 §. Härpå bör följa bestämmelsen i 43 § om överflyttande

å säljaresammanslutning av hushållningssällskaps befogenheter. Da

det icke lärer böra förutsättas, att en sammanslutning varom här är

opaginerad Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Majus proposition nr 140.

fråga skall så brista i fullgörandet av anförtrodda uppgifter, att den icke

lämnar nämnden meddelande angående beslut i fråga om ansvarsfrihet,

synas de två sista punkterna i första stycket av 43 § kunna utgå,

helst någon reglering i övrigt beträffande sammanslutningen ej uppta

gits i lagen utöver föreskriften, att den skall hava av Kungl. Maj:t god

kända stadgar. Såsom framgår av 43 § andra stycket och 53 § har det i

förslaget funnits påkallat att i vissa hänseenden meddela bestämmelser

för det fall, att en säljaresammanslutning fått träda i hushållningssällskaps

ställe, varjämte i 39 § intagits orden »eller annan som har att besluta

örn ansvarsfrihet» för att utmärka sammanslutningen. En förenk

lad redaktion vinnes, därest — i stället för nu antydda reglering_i 43 §

inarbetas en bestämmelse av ungefär det innehåll, att efter överflyttande

å dylik sammanslutning av hushållningssällskaps befogenheter vad i lagen

finnes stadgat i fråga örn hushållningssällskap skall hava avseende

å sammanslutningen. Sker så, bliva besvärsbestämmelserna i 59 § tilllämpliga

jämväl å beslut som enligt lagen fattas av sådan sammanslutning''.

Bestämmelserna örn förslag från köparesidan, upptagna i remissförslagets

44—52 §§ under rubriken mätningsstämma, böra härefter införas. De

kunna, utan att de därigenom komma att brista i tydlighet eller fullständighet,

förenklas i avfattningen och sammanföras i två paragrafer. I den första

av dessa paragrafer synes såsom ett första stycke böra upptagas, att förslag

avgivas av dem vilka på sätt närmare angives i 45 § fått virke inmätt såsom

köpare. I ett andra stycke angives, att virkesköpares rätt att avgiva

förslag så ock att deltaga i övriga beslut, som virkesköparna enligt

lagen hava att fatta, utövas å stämma nied "virkesköparna (44 §), varpå

följa bestämmelserna i 45 § örn rösträtt. Såsom ett sista stycke i samma

Paragraf upptages en bestämmelse, att förslag må med angivet undan

tag upprättas allenast å ordinarie stämma (50 § tredje stycket). Vad angår

den andra av de två paragrafer örn vilka bär är fråga torde däri böra

införas bestämmelser av i huvudsak det innehåll, att stämma med virkesköpare

hålles en gång örn året å tid som bestämmes i reglementet för

nämnden, att stämman sammanträder på kallelse av nämnden å den ort

inom dennas verksamhetsområde som nämnden bestämt eller stämman

för visst fall beslutat, att kallelsen skall ske på sätt reglementet föreskriver

och innehålla uppgift om tid oell ort för stämman samt ärende som

skall företagas till behandling, ävensom att stämman väljer själv ordförande.

Från sistnämnda regel synes icke, såsom skett i förslaget, böra

göras undantag. Härpå följa omröstningsreglerna och bestämmelser örn

protokoll. I ett andra stycke stadgas, att nämnden må, då anledning därtill

föreligger, kalla till extra stämma, samt att, när sa finnes nödigt,

stämma må utlysas av vederbörande länsstyrelse.

Vid denna reglering hava salunda uteslutits 46 § första stycket, 48 6

andra och tredje styckena samt 51 § andra stycket och 52 § andra'' stycket,

Vad först angår 46 § första stycket hava de däri införda bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Majus proposition nr 140.

melserna örn jäv för röstägande och ombud för röstägande att å stämma

med virkesköpare deltaga i behandlingen av vissa frågor, enligt vad kommissionen

anfört, upptagits efter förebild av stadgandena i 77 § aktiebolagslagen

rörande jäv för deltagande i bolagsstämma.. De förhållanden

som föranlett sistnämnda stadganden torde allenast i ringa män äga

motsvarighet i fråga örn stämma med virkesköpare, och de uppgifter som

ankomma å sådan stämma synas ej vara av beskaffenhet att upptagande

i lagen av jävsbestämmelser av förevarande art är av verkligt behov pakallat.

Med hänsyn till de få och noggrant avgränsade uppgifter, som tillkomma

stämman med virkesköpare, torde ej heller bestämmelserna i 48 §

andra och tredje styckena hava nämnvärd praktisk betydelse. Slutligen

torde röstägandes rätt enligt 51 § andra stycket kunna tillgodoses genom

vederbörande länsstyrelses befogenhet enligt 52 § första stycket att utlysa

stämma, och någon ytterligare reglering härutinnan på sätt skett i 52 §

andra stycket synes näppeligen vara påkallad.

I omedelbar följd efter bestämmelserna örn förslag å ledamöter synas

böra följa bestämmelserna i 33 och 34 §§ örn beslutförhet. Därefter upptagas

stadgandena i 35 § första stycket och 36 § örn ansvarighet för förvaltningen

samt föreskrifterna i 37 §, 38 § första stycket och 39 § örn

revision. Därvid bör i 37 § inarbetas bestämmelsen i 46 § andra stycket

såvitt den angår förslag å revisor och revisorssuppleant. Slutligen införas

bestämmelserna i 41 §, 46 § andra stycket och 50 § andra stycket om

beviljande av ansvarsfrihet. I samband nied stadgandena i 41 § upptages

bestämmelsen i 42 §, såvitt den hänför sig till förstnämnda paragraf.

Med bestämmelserna örn ansvarsfrihet torde lämpligen böra sammanföras

stadgandena i 35 § andra stycket och 38 § andra stycket, vilka tillika

med innehållet i 60 § lämpligen kunna förenas i en paragraf. Då det

icke svnes erforderligt att nämndens förvaltningsberättelse jämte redovisning

eller revisorernas berättelse inkommer till länsstyrelsen, innan besluten

i fråga örn ansvarsfrihet fattats och samtliga handlingar rörande dessa

ärenden samlats hos nämnden, torde åt nämnda stadganden böra givas

det jämkade innehåll, att ett exemplar av sagda handlingar jämte uppgifter

från vederbörande huruvida ansvarsfrihet blivit beviljad för den

tid förvaltningsberättelsen omfattar skall inom tid, som i reglementet

bestämmes, insändas av nämnden till vederbörande länsstyrelse, samt att

länsstyrelsen därefter har att med eget utlåtande skyndsamt överlämna

handlingarna till Kungl. Majit.

Sist i huvudavdelningen örn virkesmätningsnämnd kunna följa bestämmelserna

i 53 och 54 §§ om talan mot nämnden och revisorerna, därvid

beträffande 53 § erinras örn vad som anförts i fråga örn innehållet i 43 §•

Av de i 30—54 §§ upptagna bestämmelserna återstår härefter endast

stadgandet i 32 § angående delgivning av stämning. Detta stadgande

torde lämpligen kunna upptagas bland de särskilda bestämmelserna.

Bihang lili riksdagens protokoll lOt!''. / sorni, ^r Vilt
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

55 §.

Lagrådet: En klarare avfattning av straffbestämmelsen synes kunna

vinnas genom ett stadgande av innebörd att, om någon obehörigen företager

matning som uteslutande ankommer på virkesmätningsnämnd, denne

är förfallen till straff.

58 %.

Lagrådet: I fråga om denna paragraf hänvisas till vad som anförts

vid 25 §.

60 §.

Lagrådet: Beträffande denna paragraf åberopas vad som yttrats under

30—54 §§.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 140.

187

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 18

februari 1935 avgivna utlåtande över det den 9 januari 1935 till lagrådet

remitterade förslaget till lag örn virkesmätning.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

De erinringar av saklig innebörd, som i lagrådets utlåtande framställts

mot det remitterade förslaget, avse samtliga förslagets detaljbestämmelser.

Jag har funnit de erinringar, örn vilka lagrådets ledamöter varit ense,

beaktansvärda. I fråga örn lämpligheten av att, på sätt lagrådet förordat,

från förslaget utesluta bestämmelserna angående meddelande av

förordnande till mätningsförrättning samt upptaga erforderliga föreskrifter

i detta ämne i mätningsinstruktionen synes visserligen tvekan kunna

råda men då ett genomförande av lagrådets förslag härutinnan medför

ökad möjlighet att anpassa hithörande bestämmelser efter olika förhållanden

har jag ansett förslaget böra godtagas. Däremot kan jag ej biträda

den av en ledamot gjorda hemställan örn uteslutande av bestämmelsen

i 5 § andra stycket, att ordförande och vice ordförande i virkesmätningsnämnd

skola utses efter förslag av nämndens övriga ledamöter.

De av denne ledamot uttalade farhågorna att berörda förslagsrätt kunde

komma att på angivet sätt missbrukas torde näppeligen böra tillmätas

avgörande betydelse. Den befogenhet att förordna ordförande och vice

ordförande, som enligt lagförslaget tillkommer Kungl. Maj:t, innebär enligt

min mening en verksam garanti mot att obehöriga synpunkter göra sig

gällande vid deras utseende.

Vad lagrådet i formellt avseende erinrat mot det remitterade förslaget

ilar jag funnit böra iakttagas.

I överensstämmelse med vad nu anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet

överarbeta sagda förslag, därvid detta jämväl i vissa andra

hänseenden än i lagrådets utlåtande berörts underkastats redaktionella

jämkningar.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

Föredraganden hemställer, att det sålunda överarbetade förslaget till

lag om virkesmätning måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

P. Gullstrand.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

189

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen............................................................................................................ 1

Förslag till lag om virkesmätning.................................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 januari 1935 ............................................ 15

De nuvarande virkesmätningsföreningarnas organisation och verksamhet ... 17

Behovet av lagstiftning rörande virkesmätningsföreningarnas verksamhet 21

Förslaget till lag örn virkesmätning ............................................................... 24

Förslagets allmänna grunder ........................................................................ 24

Monopol å mätning av köpvirke inom vissa områden ........................ 24

Monopolets omfattning................................................................................ 33

Mätning av virke, som ej är underkastad monopol ............................ 42

Virkesmätningsnämnds organisation ........................................................ 42

Mätningssättet ............................................................................................ 60

Mätningsförfarandet .................................................................................... 65

Det föreslagna mätningssystemets ekonomiska verkningar.................... 73

Förslagets särskilda bestämmelser................................................................ 75

Allmänna bestämmelser .......,.................................................................... 75

Om mätningsinstruktion ............................................................................ 95

Om mätningsförrättning ............................................................................ 98

Örn mätnings undantagande från virkesmätningsnämnds befogenhet.... 136

Om mätningsutgifter ................................................................................ 136

Örn reglemente............................................................................................ 142

Om virkesmätningsnämnd och revisorer ................................................ 143

Örn vissa befogenheter, som enligt lagen tillkomma hushållningssällskap

eller domänstyrelsen .................................................................... 145

Örn mätningsstämma ............................................................................... 147

Örn talan mot virkesmätningsnämnd och revisorer ............................ 148

Straffbestämmelser .................................................................................... 149

Särskilda bestämmelser ............................................................................ 150

Övergångsbestämmelser ............................................................................ 152

Bilaga: Förslag till lag om virkesmätning ............................................... 155

Utdrag av lagrådsprotokollet den 18 februari 1935............................................ 172

Utdrag av statsrådsprotokollet den 8 mars 1935 ................................................ 187

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. Nr 1U0.

14

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. 2LU 1935:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag Ull lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 s. 2 i texten
  2. Rskr. 1935:295 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. JoU 1935:84 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om inrättande av en virkesmätningslånefond. s. 3 i texten
  4. 2LJoU 1935:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn virkesmätning, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten