Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning örn utsträckt tillämpning av de i kungörelsen den 3 februari 1888 (nr 1 sid. 3) samt 4 § lagen den 2 december 1892 (nr 106) meddelade bestämmelser angående ersättning av statsmedel för gulden frälseränta

1935-03-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:147, Med förslag till förordning örn utsträckt tillämpning av de i kungörelsen den 3 februari 1888 (nr 1 sid. 3) samt 4 § lagen den 2 december 1892 (nr 106) meddelade bestämmelser angående ersättning av statsmedel för gulden frälseränta

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

1

Nr 147.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

örn utsträckt tillämpning av de i kungörelsen den 3 februari

1888 (nr 1 sid. 3) samt 4 § lagen den 2 december 1892 (nr 106)

meddelade bestämmelser angående ersättning av statsmedel för

gulden frälseränta; given Stockholms slott den 1 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om utsträckt tillämpning av

de i kungörelsen den 3 februari 1888 (nr 1 sid. 3) samt 4 § lagen den 2 december

1892 (nr 106) meddelade bestämmelser angående ersättning av

statsmedel för gulden frälseränta.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss. j

Miliam/ till riksdagens protokoll 1935.

1 sami.

Nr U7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Förslag

till

förordning om utsträckt tillämpning av de i kungörelsen den 3 februari

1888 (nr 1 sid. 3) samt 4 § lagen den 2 december 1892 (nr

106) meddelade bestämmelser angående ersättning av statsmedel för

gulden frälseränta.

Härigenom förordnas att vad i kungörelsen den 3 februari 1888 (nr 1

sid. 3) samt 4 § lagen den 2 december 1892 (nr 106) är stadgat angående

rätt för ägare av skattefrälsehemman att i fall, där hemmanet åvilande

skattefrälseränta av beskaffenhet som avses i förordningen den 11 september

1885 (nr 55) icke blivit av statsverket inlöst, uppbära ersättning av

statsmedel för gulden frälseränta skall äga motsvarande tillämpning beträffande

en var som eljest bar att utgiva frälseränta av beskaffenhet att

kunna inlösas enligt lagen den om inlösen av vissa

frälseräntor.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1936.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 147.

3

1 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 1 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

meddelande av viss bestämmelse angående ersättning av statsmedel för

gulden frälseränta. Föredraganden anför:

Den 26 februari 1935 bar Kungl. Majit på hemställan av chefen för

justitiedepartementet beslutat avlåtande till riksdagen av proposition med

förslag dels till lag örn inlösen av vissa frälseräntor, dels ock till lag örn

upphörande av vissa frälseräntor. Förstnämnda lagförslag är avsett

att träda i kraft den 1 januari 1936 och skall ersätta de

nu gällande bestämmelserna örn inlösen av frälseräntor, vilka bestämmelser

återfinnas i förordningarna den 11 september 1885 (nr 55) och den 2

juni 1911 (nr 73) samt kungörelserna den 8 april 1927 (nr 96)

och den 10 juni 1932 (nr 197). Förslaget innebär, att frälseräntor

av beskaffenhet som avses i nyssnämnda fyra författningar —

alltså i huvudsak skattefrälseräntor vilka icke efter den 31 mars 1911

varit förenade med jordäganderätten i samma ägares band — skola i närmare

angiven ordning inlösas för statsverkets räkning, örn sådant före den

1 januari 1940 påkallas av kronan eller ägare av räntan. Räntor som sålunda

kunna inlösas men vilkas inlösen icke påkallats före den 1 januari

1940 skola enligt det senare lagförslaget upphöra från och med nämnda

dag.

Syftet med de hittills meddelade bestämmelserna örn frälseräntors inlösen

bar väsentligen varit, att jordägare som bade att till enskilda utgiva

räntor, vilka med hänsyn till sitt ursprung kunde sägas vara av grundskattenatur,

skulle komma i åtnjutande av förmåner motsvarande dem som

följde av den allmänna grundskatteavskrivningen. Då inlösen enligt nu

gällande bestämmelser emellertid kan ske endast i den mån ränteägarna

hembjuda sina räntor till inlösen och nyssnämnda syfte alltså icke omedelbart

skulle kunna vinnas i fall, där ränteägarna underlåta att påkalla

inlösen, har alltsedan år 1888 medgivits rätt för räntegivare att uppbära

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

årlig ersättning av statsmedel för alltjämt kvarstående inlösningsbara

räntor. Bestämmelser härom meddelades till en början i kungörelsen den

3 februari 1888 (nr 1 sid. 3), däri stadgades att ägare av skattefrälsehemman,

vars skattefrälseränta ehuru varande av den beskaffenhet som avsåges

i 1885 års förordning — d. v. s. en skattefrälseränta som ej varit förenad med

jordäganderätten — icke blivit av statsverket inlöst, skulle från och med år

1888 erhålla årlig ersättning av statsmedel. Denna ersättning skulle utgå med

30 procent av räntan, om den utgjorts med penningar, samt om räntan utgått

helt eller delvis i persedlar med 30 procent av värdet å densamma efter årsmarkegångspris,

dock med iakttagande att det belopp som ersattes ej finge

överstiga 30 procent av värdet efter samma pris å räntan, sådan den blivit

kronan avhänd. I 4 § lagen den 2 december 1892 (nr 106) angående avskrivning

av de å viss jord vilande grundskatter och vad därmed äger

sammanhang föreskrevs sedermera, att ersättning skulle, under iakttagande

i övrigt av bestämmelserna i 1888 års kungörelse, utgå med så stor del

av räntans belopp, beräknat på sätt i samma kungörelse föreskreves, som

motsvarade det för grundskatteavskrivningen vid varje tid gällande procenttal,

och sålunda efter denna avskrivnings fullbordande eller från och

med år 1904 med en summa motsvarande räntans på nyssnämnda sätt beräknade

hela belopp. Slutligen stadgades i den förut berörda förordningen

den 2 juni 1911 dels i punkt 1) att inlösen av frälseränta finge ske utan hinder

därav att räntan vid något tillfälle före den 1 april 1911 varit förenad

med jordäganderätten, dels i punkt 2) att vad i 1888 års kungörelse och

lagen den 2 december 1892 stadgades angående ersättning till ägare av

skattefrälsehemman, vars skattefrälseränta ehuru varande av den beskaffenhet

som avsåges i 1885 års förordning icke blivit av statsverket inlöst,

skulle äga tillämpning jämväl i fråga örn ägare av skattefrälsehemman,

vars ränta icke bleve inlöst, ehuru enligt bestämmelsen i punkt 1) inlösen

vore medgiven.

Rätten till ersättning i fall, där inlösningsbara frälseräntor icke bringats

att upphöra, bör uppenbarligen fortbestå utan hinder därav att nya

bestämmelser örn räntornas inlösen bliva genomförda. Den föreslagna inlösenslagen

torde ej heller kunna anses medföra någon rubbning i gällande

bestämmelser örn ersättning för räntor som avses i 1888 års kungörelse och

4 § lagen den 2 december 1892; rätt till ersättning föreligger nämligen i

dessa fall, så snart räntan är av beskaffenhet som angives i 1885 års förordning.

Vad däremot angår övriga inlösningsbara frälseräntor har, såsom

framgår av det nyss anförda, rätten till ersättning gjorts beroende

av den omständigheten att inlösen kan ske enligt 1911 års förordning. Inlösen

med tillämpning av denna förordning skall emellertid, därest den

nya inlösenslagen bliver antagen, kunna ske endast där inlösen påkallats

före utgången av innevarande år. För att ersättning för frälseräntor,

som avses i 1911 års förordning, må kunna utgå även för tid efter år 1935,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

torde följaktligen böra utfärdas en särskild förordning av innehåll, att

vad i 1888 års kungörelse samt 4 § lagen den 2 december 1892 är stadgat

angående rätt för ägare av skattefrälsehemman att i fall, där hemmanet

åvilande skattefrälseränta av beskaffenhet som avses i 1885 års förordning

icke blivit av statsverket inlöst, uppbära ersättning av statsmedel för gulden

frälseränta skall äga motsvarande tillämpning beträffande en var

som eljest har att utgiva frälseränta av beskaffenhet att kunna inlösas enligt

den föreslagna inlösenslagen.

Föredraganden hemställer härefter, att inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om utsträckt tillämpning av de i kungörelsen

den 3 februari 1888 (nr 1 sid. 3) samt 4 § lagen den 2 december 1892 (nr

106) meddelade bestämmelser angående ersättning av statsmedel för gulden

frälseränta måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bernt Nilsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami.

Nr U7.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1935:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utsträckt tillämpning av de i kungörelsen den 3 februari 1888 s. 13 i texten